Lag (1974:268) med anled­ning av mil­jö­skydds­kon­ven­tio­nen den 19 feb­ru­ari 1974 mel­lan Dan­mark, Fin­land, Norge och Sve­rige

1 §   Artik­larna 1-13 i mil­jö­skydds­kon­ven­tio­nen den 19 feb­ru­ari 1974 mel­lan Dan­mark, Fin­land, Norge och Sve­rige skall gälla som svensk lag.
Kon­ven­tio­nen har den lydelse som här­vid fogad bilaga utvi­sar.

2 §   har upp­hävts genom lag (1980:220).

Bilaga

Mil­jö­skydds­kon­ven­tion mel­lan Dan­mark, Fin­land, Norge och Sve­rige

Rege­ring­arna i Dan­mark, Fin­land, Norge och Sve­rige, som anser det utomor­dent­ligt ange­lä­get att skydda och för­bättra mil­jön har endast om föl­jande:

Ari­kel 1

Med mil­jös­kad­lig verk­sam­het avses i denna kon­ven­tion utsläp­pande av fast eller fly­tande avfall, gas eller annat ämne från mark, bygg­nad eller anlägg­ning i vat­ten­drag, sjö eller havet samt använd­ning av mark, havs­bot­ten, bygg­nad eller anlägg­ning på annat sätt som med­för eller kan med­föra stör­ning för omgiv­ningen genom vat­ten­för­ore­ning eller annan inver­kan på vat­ten­för­hål­lan­den, sand­drift, luft­för­ore­ning, bul­ler, skak­ning, tem­pe­ra­turänd­ring, joni­s­te­rande strål­ning, ljus eller annat sådant.

Kon­ven­tio­nen är ej tillämp­lig, i den mån mil­jös­kad­lig verk­sam­het regle­ras genom sär­skild över­ens­kom­melse mel­lan två eller flera för­drags­slu­tande sta­ter.

Arti­kel 2

Vid pröv­ning av tillåt­lig­he­ten av mil­jös­kad­lig verk­sam­het skall stör­ning som sådan verk­sam­het med­för eller kan med­föra i annan för­drags­slu­tande stat lik­stäl­las med stör­ning i det egna lan­det.

Arti­kel 3

Den som drab­bats eller kan drab­bas av stör­ning från mil­jös­kad­lig verk­sam­het i annan för­drags­slu­tande stat får föra talan hos veder­bö­rande dom­stol eller admi­nist­ra­tiva myn­dig­het i den sta­ten beträf­fande verk­sam­he­tens tillåt­lig­het, däri inbe­gri­pet talan om ska­de­fö­re­byg­gande åtgär­der, och över­klaga dom­sto­lens eller myn­dig­he­tens beslut i samma utsträck­ning och under samma för­ut­sätt­ningar som rätts­sub­jekt i verk­sam­hets­lan­det.

Första styc­ket äger mot­sva­rande tillämp­ning beträf­fande talan om ersätt­ning för skada på grund av mil­jös­kad­lig verk­sam­het.
Frå­gan om ersätt­ning får ej bedö­mas efter reg­ler som är oför­mån­li­gare för den ska­de­li­dande än verk­sam­hets­lan­dets ersätt­nings­reg­ler.

Arti­kel 4

Varje stat utser en sär­skild myn­dig­het (bevak­nings­myn­dig­het) med upp­gift att till­va­rata all­männa mil­jö­skydds­in­tres­sen i lan­det i sam­band med stör­ning från mil­jös­kad­lig verk­sam­het i annan för­drags­slu­tande stat.

För till­va­ra­ta­gande av sådana intres­sen äger bevak­nings­myn­dig­he­ten föra talan hos eller bli hörd av veder­bö­rande dom­stol eller admi­nist­ra­tiva myn­dig­het i annan för­drags­slu­tande stat beträf­fande tillåt­lig­he­ten av mil­jös­kad­lig verk­sam­het, om myn­dig­het eller annan före­trä­dare för all­männa mil­jö­skydds­in­tres­sen i den sta­ten kan föra talan eller bli hörd i ären­den av det slag varom fråga är, samt över­klaga dom­sto­lens eller den admi­nist­ra­tiva myn­dig­he­tens beslut enligt den procedur-​ och instans­ord­ning som i sta­ten i fråga gäl­ler för sådana ären­den.

Arti­kel 5

Fin­ner dom­stol eller admi­nist­ra­tiv myn­dig­het som är att pröva fråga om till­stånd till mil­jös­kad­lig verk­sam­het (pröv­nings­myn­dig­het) att verk­sam­he­ten med­för eller kan med­föra stör­ning av bety­delse i annan för­drags­slu­tande stat, skall pröv­nings­myn­dig­he­ten, om kungörelse-​ eller utställ­nings­för­fa­rande tilläm­pas i ären­den av ifrå­ga­va­rande slag, så snart som möj­ligt sända ett exem­plar av hand­ling­arna i ären­det till bevak­nings­myn­dig­he­ten i den andra sta­ten samt bereda denna myn­dig­het till­fälle att avge ytt­rande.
Besked om tid och plats för sam­man­träde eller besikt­ning skall i före­kom­mande fall i god tid till­stäl­las bevak­nings­myn­dig­he­ten, som även i övrigt skall hål­las under­rät­tad om ären­dets gång, i den mån det kan ha intresse för denna myn­dig­het.

Arti­kel 6

På begä­ran av bevak­nings­myn­dig­he­ten skall pröv­nings­myn­dig­het, i den mån det över­ens­stäm­mer med pro­ce­dur­reg­lerna i verk­sam­hets­lan­det, före­lägga den som söker till­stånd till mil­jös­kad­lig verk­sam­het att lämna de ytter­li­gare upp­gif­ter, rit­ningar och tek­niska beskriv­ningar som pröv­nings­myn­dig­he­ten anser erfor­der­liga för att bedöma verk­ning­arna i det andra lan­det.

Arti­kel 7

Bevak­nings­myn­dig­he­ten till­kän­na­ger, i den mån den anser det behöv­ligt av hän­syn till all­männa eller enskilda intres­sen, med­de­lan­den från pröv­nings­myn­dig­het genom kun­gö­relse i orts­tid­ning eller annat lämp­ligt sätt och verk­stäl­ler i övrigt den utred­ning om verk­ning­arna i det egna lan­det som den fin­ner erfor­der­lig.

Arti­kel 8

Kost­na­derna för bevak­nings­myn­dig­he­tens verk­sam­het beta­las av hem­lan­det.

Arti­kel 9

Har bevak­nings­myn­dig­he­ten i visst ärende under­rät­tat veder­bö­rande dom­stol eller admi­nist­ra­tiva myn­dig­het i verk­sam­hets­lan­det att bevak­nings­myn­dig­he­tens upp­gif­ter i ären­det skall full­gö­ras av annan myn­dig­het, gäl­ler kon­ven­tio­nens bestäm­mel­ser om bevak­nings­myn­dig­het i tillämp­liga delar denna myn­dig­het.

Arti­kel 10

Om det behövs för utred­ning om mil­jös­kad­lig verk­sam­hets ska­de­verk­ningar i annat land, skall bevak­nings­myn­dig­he­ten i det lan­det på begä­ran av pröv­nings­myn­dig­het i verk­sam­hets­lan­det för­an­stalta om besikt­ning på plat­sen. Vid sådan besikt­ning får pröv­nings­myn­dig­he­ten eller sak­kun­nig som myn­dig­het för­ord­nar vara när­va­rande.

Vid behov skall när­mare före­skrif­ter angå­ende besikt­ning som avses i första styc­ket utar­be­tas i sam­råd mel­lan berörda län­der.

Arti­kel 11

Är fråga om till­stånd till mil­jös­kad­lig verk­sam­het, som med­för eller kan med­föra stör­ning av väsent­lig bety­delse i annan för­drags­slu­tande stat, före­mål för pröv­ning av rege­ringen eller veder­bö­rande minis­ter eller depar­te­ment (mini­ste­rium) i verk­sam­hets­lan­det, skall sam­råd äga rum mel­lan sta­terna i frå­gan, om rege­ringen i den förra sta­ten begär det.

Arti­kel 12

I fall som avses i arti­kel 11 äger rege­ringen i var­dera sta­ten påfordra att en kom­mis­sion, som om annan ej över­ens­kom­mes skall bestå av en av par­terna gemen­samt utsedd ord­fö­rande från annan för­drags­slu­tande stat samt tre leda­mö­ter från var­dera av de berörda sta­terna, skall avge ytt­rande i ären­det. Har så skett, får ären­det ej avgö­ras, innan ytt­ran­det avgi­vits.

Var­dera sta­ten avlö­nar de leda­mö­ter som utsetts av sta­ten. Arvode eller annan ersätt­ning till ord­fö­ran­den jämte övriga kost­na­der för kom­mis­sio­nens verk­sam­het, vilka ej uppen­bar­li­gen är att anse som blott endera sta­tens utgif­ter, skall beta­las till lika delar av berörda sta­ter.

Arti­kel 13

Kon­ven­tio­nen är tillämp­lig även i fråga om för­drags­slu­tande stats kon­ti­en­tal­soc­kel­om­råde.

Arti­kel 14

Denna kon­ven­tion trä­der i kraft sex måna­der efter den dag då samt­liga för­drags­slu­tande sta­ter med­de­lat det svenska utri­kes­de­par­te­men­tet att de kon­sti­tu­tio­nella åtgär­der som krävs för kon­ven­tio­nens ikraft­trä­dande genom­förts. Det svenska utri­kes­de­par­te­men­tet under­rät­tar de övriga för­ags­slu­tande sta­terna om mot­ta­gan­det av dessa med­de­lan­den.

Arti­kel 15

Mål eller ärende som vid denna kon­ven­tions iktraft­trä­dande är anhäng­igt vid dom­stol eller admi­nist­ra­tiv myn­dig­het och som rör fråga som omfat­tas av kon­ven­tio­nen skall hand­läg­gas och bedö­mas enligt förut gäl­lande bstäm­mel­ser.

Arti­kel 16

Öns­kar för­drags­slu­tande stat säga upp kon­ven­tio­nen, skall skrift­ligt med­de­lande härom till­stäl­las den svenska rege­ringen, som oför­dröj­li­gen under­rät­tar övriga för­drags­slu­tande sta­ter om upp­säg­ningen och om dagen när med­de­lan­det har mot­ta­gits.

Upp­säg­ningen trä­der i kraft tolv måna­der efter den dag då med­de­lan­det har mot­ta­gits av den svenska rege­ringen eller vid den senare tid­punkt som upp­säg­ningen anger.

Kon­ven­tio­nen skall vara depo­ne­rad i det svenska utri­kes­de­par­te­men­tet, och bestyrkta avskrif­ter skall av det svenska utri­kes­de­par­te­men­tet till­stäl­las var och en av de för­drags­slu­tande sta­ter­nas rege­ringar.

Till bekräf­telse härav har de befull­mäk­ti­gade ombu­den för respek­tive sta­ter under­teck­nat denna kon­ven­tion.

Som skedde i Stock­holm den 19 feb­ru­ari 1974 i ett exem­plar på danska, finska, norska och svenska språ­ken, vilka alla har samma vits­ord.

För Sve­ri­ges Rege­ringen

Svante Lund­kvist