Lag (1974:268) med anledning av miljöskyddskonventionen den 19 februari 1974 mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige

1 §   Artiklarna 1-13 i miljöskyddskonventionen den 19 februari 1974 mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige skall gälla som svensk lag.
Konventionen har den lydelse som härvid fogad bilaga utvisar.

2 §   har upphävts genom lag (1980:220).

Bilaga

Miljöskyddskonvention mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige

Regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige, som anser det utomordentligt angeläget att skydda och förbättra miljön har endast om följande:

Arikel 1

Med miljöskadlig verksamhet avses i denna konvention utsläppande av fast eller flytande avfall, gas eller annat ämne från mark, byggnad eller anläggning i vattendrag, sjö eller havet samt användning av mark, havsbotten, byggnad eller anläggning på annat sätt som medför eller kan medföra störning för omgivningen genom vattenförorening eller annan inverkan på vattenförhållanden, sanddrift, luftförorening, buller, skakning, temperaturändring, jonisterande strålning, ljus eller annat sådant.

Konventionen är ej tillämplig, i den mån miljöskadlig verksamhet regleras genom särskild överenskommelse mellan två eller flera fördragsslutande stater.

Artikel 2

Vid prövning av tillåtligheten av miljöskadlig verksamhet skall störning som sådan verksamhet medför eller kan medföra i annan fördragsslutande stat likställas med störning i det egna landet.

Artikel 3

Den som drabbats eller kan drabbas av störning från miljöskadlig verksamhet i annan fördragsslutande stat får föra talan hos vederbörande domstol eller administrativa myndighet i den staten beträffande verksamhetens tillåtlighet, däri inbegripet talan om skadeförebyggande åtgärder, och överklaga domstolens eller myndighetens beslut i samma utsträckning och under samma förutsättningar som rättssubjekt i verksamhetslandet.

Första stycket äger motsvarande tillämpning beträffande talan om ersättning för skada på grund av miljöskadlig verksamhet.
Frågan om ersättning får ej bedömas efter regler som är oförmånligare för den skadelidande än verksamhetslandets ersättningsregler.

Artikel 4

Varje stat utser en särskild myndighet (bevakningsmyndighet) med uppgift att tillvarata allmänna miljöskyddsintressen i landet i samband med störning från miljöskadlig verksamhet i annan fördragsslutande stat.

För tillvaratagande av sådana intressen äger bevakningsmyndigheten föra talan hos eller bli hörd av vederbörande domstol eller administrativa myndighet i annan fördragsslutande stat beträffande tillåtligheten av miljöskadlig verksamhet, om myndighet eller annan företrädare för allmänna miljöskyddsintressen i den staten kan föra talan eller bli hörd i ärenden av det slag varom fråga är, samt överklaga domstolens eller den administrativa myndighetens beslut enligt den procedur- och instansordning som i staten i fråga gäller för sådana ärenden.

Artikel 5

Finner domstol eller administrativ myndighet som är att pröva fråga om tillstånd till miljöskadlig verksamhet (prövningsmyndighet) att verksamheten medför eller kan medföra störning av betydelse i annan fördragsslutande stat, skall prövningsmyndigheten, om kungörelse- eller utställningsförfarande tillämpas i ärenden av ifrågavarande slag, så snart som möjligt sända ett exemplar av handlingarna i ärendet till bevakningsmyndigheten i den andra staten samt bereda denna myndighet tillfälle att avge yttrande.
Besked om tid och plats för sammanträde eller besiktning skall i förekommande fall i god tid tillställas bevakningsmyndigheten, som även i övrigt skall hållas underrättad om ärendets gång, i den mån det kan ha intresse för denna myndighet.

Artikel 6

På begäran av bevakningsmyndigheten skall prövningsmyndighet, i den mån det överensstämmer med procedurreglerna i verksamhetslandet, förelägga den som söker tillstånd till miljöskadlig verksamhet att lämna de ytterligare uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som prövningsmyndigheten anser erforderliga för att bedöma verkningarna i det andra landet.

Artikel 7

Bevakningsmyndigheten tillkännager, i den mån den anser det behövligt av hänsyn till allmänna eller enskilda intressen, meddelanden från prövningsmyndighet genom kungörelse i ortstidning eller annat lämpligt sätt och verkställer i övrigt den utredning om verkningarna i det egna landet som den finner erforderlig.

Artikel 8

Kostnaderna för bevakningsmyndighetens verksamhet betalas av hemlandet.

Artikel 9

Har bevakningsmyndigheten i visst ärende underrättat vederbörande domstol eller administrativa myndighet i verksamhetslandet att bevakningsmyndighetens uppgifter i ärendet skall fullgöras av annan myndighet, gäller konventionens bestämmelser om bevakningsmyndighet i tillämpliga delar denna myndighet.

Artikel 10

Om det behövs för utredning om miljöskadlig verksamhets skadeverkningar i annat land, skall bevakningsmyndigheten i det landet på begäran av prövningsmyndighet i verksamhetslandet föranstalta om besiktning på platsen. Vid sådan besiktning får prövningsmyndigheten eller sakkunnig som myndighet förordnar vara närvarande.

Vid behov skall närmare föreskrifter angående besiktning som avses i första stycket utarbetas i samråd mellan berörda länder.

Artikel 11

Är fråga om tillstånd till miljöskadlig verksamhet, som medför eller kan medföra störning av väsentlig betydelse i annan fördragsslutande stat, föremål för prövning av regeringen eller vederbörande minister eller departement (ministerium) i verksamhetslandet, skall samråd äga rum mellan staterna i frågan, om regeringen i den förra staten begär det.

Artikel 12

I fall som avses i artikel 11 äger regeringen i vardera staten påfordra att en kommission, som om annan ej överenskommes skall bestå av en av parterna gemensamt utsedd ordförande från annan fördragsslutande stat samt tre ledamöter från vardera av de berörda staterna, skall avge yttrande i ärendet. Har så skett, får ärendet ej avgöras, innan yttrandet avgivits.

Vardera staten avlönar de ledamöter som utsetts av staten. Arvode eller annan ersättning till ordföranden jämte övriga kostnader för kommissionens verksamhet, vilka ej uppenbarligen är att anse som blott endera statens utgifter, skall betalas till lika delar av berörda stater.

Artikel 13

Konventionen är tillämplig även i fråga om fördragsslutande stats kontientalsockelområde.

Artikel 14

Denna konvention träder i kraft sex månader efter den dag då samtliga fördragsslutande stater meddelat det svenska utrikesdepartementet att de konstitutionella åtgärder som krävs för konventionens ikraftträdande genomförts. Det svenska utrikesdepartementet underrättar de övriga föragsslutande staterna om mottagandet av dessa meddelanden.

Artikel 15

Mål eller ärende som vid denna konventions iktraftträdande är anhängigt vid domstol eller administrativ myndighet och som rör fråga som omfattas av konventionen skall handläggas och bedömas enligt förut gällande bstämmelser.

Artikel 16

Önskar fördragsslutande stat säga upp konventionen, skall skriftligt meddelande härom tillställas den svenska regeringen, som ofördröjligen underrättar övriga fördragsslutande stater om uppsägningen och om dagen när meddelandet har mottagits.

Uppsägningen träder i kraft tolv månader efter den dag då meddelandet har mottagits av den svenska regeringen eller vid den senare tidpunkt som uppsägningen anger.

Konventionen skall vara deponerad i det svenska utrikesdepartementet, och bestyrkta avskrifter skall av det svenska utrikesdepartementet tillställas var och en av de fördragsslutande staternas regeringar.

Till bekräftelse härav har de befullmäktigade ombuden för respektive stater undertecknat denna konvention.

Som skedde i Stockholm den 19 februari 1974 i ett exemplar på danska, finska, norska och svenska språken, vilka alla har samma vitsord.

För Sveriges Regeringen

Svante Lundkvist