SFS 1970:244

SVENSK FÖRFATTNINGSSAMLING

X970 • Nr 244' ocll 245

utkom från trycket den 16 juni 1970

Nr 244

Lag

om allmäima vatten- och avloppsanläggningar;

given Sofiero den 5 Juni 1 970.

Vi GUSTAF ADOLF, med Guds nåde, Sveriges, Götes och

Vendes Konung, göra veterligt: att Vi, med riksdagen^ funnit

gott förordna som följer.

Inledande bestämmelser

1§

Med allmän vatten- och avloppsanläggning (allmän va-anläggning) av­

ses anläggning, som har till ändamål att hereda bostadshus eller annan be­

byggelse vattenförsörjning och avlopp och som drives av kommun eller,

om den drives av annan, förklarats för allmän enligt 31 §.

Den som driver allmän va-anläggning är anläggningens huvudman.

2§

Behöver med hänsyn till den allmänna hälsovården vattenförsörjning

och avlopp för viss befintlig eller blivande bebyggelse ordnas i ett större sam­

manhang, skall kommunen sörja för eller tillse, att allmän va-anläggning

kommer till stånd, så snart det kan ske.

Länsstyrelsen kan "vdd vite ålägga kommunen att fullgöra skyldighet enligt

första stycket.

3§

Som ägare av fastighet anses vid tillämpningen av denna lag den som en­

ligt kommunalskattelagen (1928:370) är skyldig att betala skatt för ga-

rantihelopp för fastigheten.

Har huvudman för allmän va-anläggning träffat avtal med annan än

fastighetsägare om brukande av anläggningen, gäller för denne vad som

i lagen föreskrives om fastighetsägare.

När omständigheterna föranleder det tillämpas bestämmelse om fastig­

het i denna lag på byggnad eller annan anläggning, som ej tillhör ägaren

till marken. Vad som i lagen föreskrives om ägare av fastighet skall därvid

gälla anläggningens ägare.

1 Prop, 1970:118, 3LU 54, rslcr 315.

¬

506

1970 • Nr 244

Verksamlietsområde

4§

Allmän va-anläggnings verksamhetsområde är det område, inom vilket

vattenförsörjning och avlopp har ordnats eller skall ordnas genom anlägg­

ningen.

Verksamhetsområdet skall vara fastställt till sina gränser. Det får ej

omfatta endast -vässa av de fastigheter som ingår i sådan samfällighet för

va-frågor som bildats i särskild ordning.

5§

Huvudman för allmän va-anläggning bestämmer anläggningens verksam­

hetsområde med tillämpning av denna lag och föreskrift som meddelats

med stöd av lagen.

.

På begäran av kommun kan länsstyrelsen föreskriva att allmän va-an­

läggnings verksamhetsområde skall omfatta sådan del av kommunen, för

vilken vattenförsörjning och avlopp ej kan med större fördel ordnas på

annat sätt. önskar hu^mdman, att verksamhetsområdet för hans va-an-

läggning skall omfatta område som ingår eller avses ingå i verksamhets­

området för annan befintlig eller planerad allmän va-anläggning, skall läns­

styrelsen, om överenskommelse ej kan träffas, bestämma till -välken anlägg­

ning området skall hänföras.

7§

Huvudman för allmän va-anläggning skall meddela länsstyrelsen vad han

bestämt om anläggningens verksamhetsområde. Försummas det, kan läns­

styrelsen vid -vite ålägga hmmdmannen att fullgöra vad som åligger honom.

Uppgift om allmän va-anläggnings verksamhetsområde skall finnas till­

gänglig hos länsstyrelsen.

Brukningsrätt och avgiftsskyldighet

8§

Huvudman för allmän va-anläggning är skyldig att låta ägare av faslig­

het inom anläggningens verksamhetsområde bruka anläggningen, om fas­

tigheten behöver anordningar för vattenförsörjning och avlopp samt behovet

ej kan med större fördel tillgodoses på annat sätt. Huvudmannen är dock

berättigad till det anstånd med utförandet av de för brukandet nödvän­

diga arbetena som behövs för att samordningen med andra arbeten ej skall

väsentligt försvåras.

9§

Ägare av fastighet inom allmän va-anläggnings verksamhetsområde skall

betala avgifter till huvudmannen, om fastigheten behöver anordningar för

vattenförsörjning och avlopp samt behovet ej kan med större fördel till­

godoses på annat sätt än genom anläggningen. För obebyggd fastighet, som

enligt stadsplan eller byggnadsplan är avsedd för bebyggande, skall, om ej

särskilda skäl föranleder annat, behovet av anordningar för vattenförsörj­

ning och avlopp bedömas som om fastigheten vore bebyggd enligt planen.

Avgiftsskyldighet inträder, när huvudmannen upprättat förbindelsepunkt

som anges i 13 § och underrättat fastighetsägaren därom.

10 §

Utöver vad som följer av 9 § har huvudman för allmän va-anläggning

rätt att av ägare till sådan fastighet inom stadsplan eller byggnadsplan som

¬

1970 • Nr 244

507

är avsedd för bebyggande taga ut avgift för avledande genom anläggningen

av vatten från gata, väg eller annan allmän plats inom planområdet.

Avgift får ej tagas ut innan åtgärder för avledandet blivit utförda

11 §

Ny ägare av fastighet svarar ej gentemot huvudman för avgift som för­

faller till betalning före tillträdesdagen.

Anläggningen

12 §

Allmän va-anläggning skall utföras så att den allmänna hälsovårdens in­

tresse tillgodoses. Den skall vara försedd med de anordningar som kräves

för att den skall fylla sitt ändamål och tillgodose skäliga anspråk på sä­

kerhet. Behövs för viss bebyggelse anordningar endast för vattenförsörj­

ning eller endast för avlopp, skall anläggningen avpassas efter detta.

Allmän va-anläggning får ej inrättas i strid mot fastställd plan eller

bestämmelser för markens bebyggande eller så att ändamålsenlig bebyggel­

se eller lämplig planläggning försvåras.

Så länge allmän va-anläggning behövs skall huvudmannen underhålla

anläggningen och i övrigt sörja för att den på tillfredsställande sätt fyller

sitt ändamål.

13 §

Det åligger huvudman för allmän va-anläggning att för varje fastighet

vars ägare skall bruka anläggningen bestämma punkt, där inkoppling av

fastighetens ledningar till anläggningen skall ske (förhindelsepunkt). Så­

dan punkt skall, om ej särskilda skäl föranleder annat, vara belägen i fas­

tighetens omedelbara närhet. Uppgift om punktens läge skall lämnas fas­

tighetsägaren inom sådan tid som är skälig med hänsyn till dennes in­

tresse att kunna planera för fastighetens utnyttjande.

14 §

I allmän va-anläggning ingår sådana ledningar och andra anordning­

ar fram till förbindelsepunkterna som tillhör huvudmannen.

Rännsten, rännstenshrunn och ledning som förbinder sådan brunn med

allmän avloppsledning samt vägdike ingår ej i allmän va-anläggning.

Inlösen av va-anordningar m. m.

15 §

Finns för fastighet som avses i 9 § anordning för vattenförsörjning eller

avlopp som kan användas för den allmänna va-anläggningen, är ägaren av

anordningen skyldig att på begäran av huvudmannen låta den införlivas

med anläggningen mot skälig ersättning.

16 §

Anordning för vattenförsörjning eller avlopp, som blir onyttig till följd

av att allmän va-anläggning kommer till stånd eller utvidgas, skall er­

sättas av huvudmannen i den mån det är skäligt med hänsyn till anord­

ningens art, ålder och skick, den fördel ägaren får av den allmänna va-an­

läggningen och övriga omständigheter.

¬

508

1970 . Nr 244

Va-installation

17 §

Med va-installation förstås ledning som för fastighet dragits från för­

bindelsepunkt samt anordning som förbundits med sådan ledning.

18 §

Regler om beskaffenhet av va-installation och utförande av installations­

arbete finns i byggnadsstadgan (1959: 612) och med stöd av stadgan med­

delade föreskrifter.

19 §

Huvudman får ej meddela föreskrift i fråga som avses i 18 § eller om

vem som bar rätt att utföra installationsarbete.

20 §

När det behövs, får huvudman låta undersöka va-installation och dess

brukande.

Brukande av allmän va-anläggni ng

21 §

Allmän va-anläggning skall brukas så att olägenhet för huvudmannen

och annan såvitt möjligt undvikes.

22 §

Huvudman för allmän va-anläggning meddelar allmänna bestämmelser

för anläggningens brukande. Fastighetsägares möjlighet att utnyttja an­

läggningen för dess ändamål får ej genom sådana bestämmelser oskäligt

begränsas eller försvåras.

23 §

Om huvudman ändrar allmänna bestämmelser, skall berörda fastighets­

ägare skälig tid innan ändringen träder i kraft skriftligen underrättas om

ändringens innebörd och tidpunkten för ilcraftträdandet. Motsvarande gäl­

ler när huvudman i annat avseende ändrar förutsättningarna för va-anlägg-

nings brukande.

Avgifter och taxa

24 §

Avgifter som huvudman för allmän va-anläggning tager ut får ej över­

skrida vad som behövs för att täcka nödvändiga kostnader för anlägg­

ningen.

25 §

Avgifter enligt 10 § får ej överskrida huvudmannens kostnad för att ge­

nom anläggningen avleda vatten från gata, väg eller annan allmän plats

inom det område varom är fråga. I den mån omfattningen av platserna

uppenbarligen överstiger områdets eget behov, skall kostnaden bäras av

den som svarar för att platserna ställes i ordning och underhålles.

26 §

^

Avgiftsskyldighet skall fördelas mellan fastigheterna efter skälig och

rättvis grund.

¬

1970 . Nr 244

509

27 §

Avgift skall utgå enligt taxa som huvudman utformar i överensstämmel­

se med de grunder som anges i 24—26 §§. Avgift kan utgå som engångsav­

gift eller som periodiska avgifter.

Engångsavgift får ej sättas högre än att den svarar mot fastighetens an­

del i kostnaden för den allmänna va-anläggningens utförande. Uppgår en­

gångsavgift till helopp som är betungande med hänsyn till fastighetens

ekonomiska bärkraft och övriga omständigheter, skall, om fastighetens

ägare begär det samt godtagbar säkerhet ställes, avgiften fördelas på år­

liga inbetalningar under viss tid, högst tio år.

Avgift skall betalas vid anfordran. På obetalt belopp får skälig ränta

räknas från dagen för anfordran.

Avtal om va-frågor

28 §

Huvudman kan träffa avtal med fastighetsägare om sådan va-fråga som

ej regleras i allmänna bestämmelser eller taxa.

Skadeståndsskyldighet m. m.

29 §

Har huvudman eller fastighetsägare överskridit sin rätt eller åsidosatt

sin skyldighet i förhållande till den andre, skall han återställa vad som

rubbats eller fullgöra vad som eftersatts samt ersätta skadan.

Avstängning av vattentillförsel

30 §

Försummar fastighetsägare att betala avgift som avses i denna lag eller

att i annat väsentligt hänseende iakttaga vad som åligger honom och har

huvudmannen ej genom anmaning kunnat åstadkomma rättelse, får hu­

vudmannen stänga av vattentillförseln till fastigheten, om detta kan ske

utan att sanitär olägenhet uppkommer. Kostnad för avstängningsåtgärd får

påföras fastighetsägaren.

Särskilda bestämmelser om vissa va-anläggningar

31 §

Va-anläggning, som drives eller skall drivas av annan än kommun, kan

på ansökan av denne förklaras för allmän av länsstyrelsen, om det finns

behov av anläggningen från allmän hälsovårdssynpunkt eller från annan

allmän synpunkt.

För bifall till ansökningen fordras att berörd kommun tillstyrkt denna

och att sökanden såväl i ekonomiskt avseende som i ö%Tigt har förutsätt­

ningar för att fullgöra uppgiften som huvudman för anläggningen.

Länsstyrelsen kan bestämma visst område, utöver vilket anläggningens

verksamhetsområde ej får utsträckas.

32 §

Har va-anläggning förklarats för allmän enligt 31 §, får kommun, inom

vars område anläggningen har sitt verksamhetsområde, utse tillsynsman

för anläggningen.

¬

510

1970 . Nr 244

Tillsynsman har tillträde till alla delar av anläggningen. Han får granska

räkenskaper och övriga handlingar rörande denna. Han avger årligen be­

rättelse över sin tillsyn till kommunen.

Förhållande som påkallar ingripande av länsstyrelse, hälsovårdsnämnd

eller annan myndighet skall av tillsynsmannen anmälas till kommunen.

33 §

Kan med skäl antagas, att huvudman för va-anläggning som förklarats

för allmän enligt 31 § åsidosätter -\dss eller %assa f astigheters intressen eller

annars driver anläggningen på mindre lämpligt sätt, kan länsstyrelsen för­

ordna syssloman att i huvudmannens ställe och för hans räkning driva

anläggningen. Syssloman kan entledigas av länsstyrelsen, när förhållan­

dena föranleder det.

Syssloman har rätt till arvode av huvudmannen. Länsstyrelsen bestäm­

mer arvodets belopp.

Tystnadsplikt

34 §

Den som deltagit i undersökning enligt 20 § får ej obehörigen röja eller

nyttja yrkeshemlighet eller annat förhållande som han därvid fått kunskap

om. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till

böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om måls­

ägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Prövning av va-frågor

35 §

Ärende, som enligt 2, 6, 7, 31 eller 33 § skall handläggas av länsstyrelse,

tages upp av länsstyrelsen i det län, där va-anläggningen har eller skall

ha sitt verksamhetsområde eller huvuddelen av detta.

Länsstyrelsen kan vnd behov anlita sakkunnig. Den sakkunnige har rätt

till ersättning med belopp, som länsstyrelsen bestämmer. Huvudmannen

för den va-anläggning som ärendet rör betalar ersättningen. Om ärendet

ej avser befintlig eller planerad anläggning, betalas ersättningen av kom­

munen.

36 §

För prövning av mål som anges i 37 § finns statens va-nämnd. Denna

består av ordförande och fem andra ledamöter. Ordföranden skall vara lag­

faren och erfaren i domarvärv. Av de övriga ledamöterna skall en ha sak­

kunskap och erfarenhet i va-tekniska frågor. Två ledamöter skall vara väl

förtrogna med förvaltning och skötsel av allmän va-anläggning. En leda­

mot skall vara väl förtrogen med bostadsfastigheters va-förhållanden. En

ledamot skall vara väl förtrogen med va-förhållanden som avser annan be­

byggelse än bostäder. Ledamot skall vara myndig svensk medborgare.

I den utsträckning det behövs skall för ledamot finnas ersättare, som

uppfyller de för ledamoten föreskrivna behörighetskraven.

Ledamöter och ersättare förordnas av Konungen för viss tid.

Vid förberedande åtgärd, vid meddelande av beslut enligt 45 § samt vid

prövning av fråga om avvisning eller avskrivning av mål kan nämnden be­

stå av ordföranden ensam.

¬

1970 • Nr 244

511

37 §

Va-nämnden prövar mål angående inlösen eller ersättning enligt 15 eller

16 § samt mål som rör tvist mellan huvudman och fastighetsägare om

1. rätt att hruka allmän va-anläggning eller skyldighet att genom avgift

hidraga till kostnaderna för sådan anläggning,

2. tillämpning eller tolkning av allmänna bestämmelser eller taxa,

3. giltigheten, beståndet eller rätta innebörden av avtal mellan huvud­

man och fastighetsägare,

4. \dllkor för brukande av allmän va-anläggning i den mån allmänna be­

stämmelser och taxa ej är tillämpliga samt avtal ej kunnat träffas,

5. fordran på avgift till huvudman för allmän va-anläggning,

6. skadestånd eller annan påföljd enligt 29 eller 30 §,

7. annan va-fråga, som avses i denna lag.

38 §

Talan väckes hos va-nämnden genom ansökan, som skall vara skriftlig

och innehålla uppgift om parternas namn och hemvist, den berörda fas­

tigheten samt sökandens yrkande och grunderna för detta.

Uppfyller ansökan ej vad som föreskrives i första stycket, skall nämnden

förelägga sökanden att avhjälpa bristen inom -^dss t id. Efterkommes ej fö­

reläggandet, får ansökningen a^^sas.

Återkallas ansökan, avskrives målet.

39 §

Om ej ansökningen omedelbart avvisas, skall va-nämnden bereda mot­

parten tillfälle att inom tid som nämnden utsätter skriftligen yttra sig över

den.

Vid behov skall nämnden föranstalta om ytterligare skriftväxling.

40 §

Va-nämnden skall hålla förhandling, om det ej är uppenbart att förhand­

ling ej behövs för frågans avgörande. Förhandling skall hållas på plats

som är välbelägen för parterna.

Underlåter sökanden att på kallelse infinna sig till förhandling, skall

målet avskrivas. Motparten kan vid vite föreläggas att inställa sig.

41 §

Va-nämnden skall klarlägga t\dstefrågorna, vara verksam för att målet

utredes och söka förlika parterna.

42 §

Om det behövs för utredning i särskild fråga, kan nämnden eller, efter

förordnande av ordföranden, ledamot i nämnden verkställa besiktning på

platsen. Parterna skall på lämpligt sätt underrättas om tiden för besikt­

ningen.

Lämnar part ej frivilligt tillfälle till besiktning eller till granskning av

handling som rör va-förhållandet och är av betydelse för tvisten, får nämn­

den förelägga honom -vdte.

Vid behov kan nämnden anlita sakkunnig för särskild utredning. Den

sakkunnige har rätt till skälig ersättning av allmänna medel enligt nämn­

dens bestämmande.

43 §

Va-nämnden kan inkalla i saken insatt person för att höras i målet. Fö­

reläggande får meddelas honom att inställa sig vid vite. Ersättning för in-

¬

512

1970 . Nr 244

ställeisen utgår av allmänna medel enligt bestämmelser som Konungen

meddelar.

44 §

I mål angående inlösen eller ersättning enligt 15 eller 16 § skall lumid-

mannen svara för kostnaderna på ömse sidor vid va-nämnden. Dock skall

18 kap. 6 och 8 §§ rättegångsbalken äga motsvarande tillämpning.

I annat mål än som avses i första stycket kan part på begäran tillerkän­

nas ersättning av motparten för kostnad Add va-nämnden, om det finns

särskilda skäl för det.

45 §

Va-nämnden kan på begäran av part och efter att ha lämnat andra par­

ten tillfälle att yttra sig förordna om vad som skall gälla för tiden till dess

slutligt avgörande föreligger i målet. Beslut, varigenom sådant förordnande

meddelats, länder genast till efterrättelse som domstols lagakraftägande

dom men kan när som helst återkallas av nämnden.

46 §

Mot ledamot i va-nämnden gäller samma jäv som mot domare.

Rättegångsbalkens regler om omröstning i domstol med endast lagfarna

ledamöter äger motsvarande tillämpning på avgörande av va-nämnden.

Ordföranden skall dock säga sin mening först.

47 §

I A'a-nämndens beslut skall i den mån det är behövligt anges de skäl på

vilka beslutet grundas.

Om part kan föra talan mot beslutet skall i detta anges vad parten där­

vid har att ialcttaga.

Beslut skall meddelas snarast möjligt sedan utredningen avslutats.

Beslut tillställes part genom nämndens försorg.

48 §

Vid va-nämndens sammanträden och vid besiktning föres protokoll.

Bestämmelserna i 5 kap. rättegångsbalken om offentlighet vid domstol

gäller i tillämpliga delar.

Nämnden är berättigad att för sina sammanträden förfoga över behöv­

liga lokaler i domstolsbyggnad eller annan allmän byggnad, som ej är för

tillfället upptagen för sitt huvudsalcliga ändamål eller utgöres av guds­

tjänstlokal. Uppkommer särskilda kostnader, skall de ersättas.

49 §

Skall inlaga, kallelse, föreläggande, beslut eller annan handling enligt

bestämmelse i denna lag eller eljest tillställas part, sker det genom delgiv­

ning.

Om beslut är sådant som avses i 47 § andra stycket, skall beslutet delges

part, som beslutet gått emot, på samma sätt som stämning i tvistemål.

Fullföljd av talan

50 §

Talan mot beslut av va-nämnden, som innebär avgörande av saken, föres

genom vad. Särskild vadeanmälan behövs ej.

Mot va-nämndens beslut, varigenom nämnden avvisat ansökan, avskri­

vit mål, utlåtit sig om ersättning enligt 42 § tredje stycket eller 43 § eller

utlåtit sig i fråga som avses i 45 §, föres talan genom besA^är. Mot annat av

¬

1970 . Nr 244

513

nämnden meddelat beslut som ej innebär avgörande av salcen får talan

föras endast i samband med sådan talan som avses i första stycket.

51 §

Talan mot va-nämndens beslut föres bos Svea bovrätt. Målet prövas av

bovrätten i dess sammansättning som vattenöverdomstol.

52 §

Beträffande rättegången i bovrätten gäller, med den avvikelse som följer

av 53 §, i tillämpliga delar vad som är föreskrivet i rättegångsbalken om

tvistemål ocb om besvär,

53 §

Om ej annat föranledes av 18 kap. 6 ocb 8 §§ rättegångsbalken skall hu­

vudmannen i mål om inlösen eller ersättning enligt 15 eller 16 § denna

lag alltid själv bära såväl sina egna kostnader som kostnad vilken åsamkas

motparten genom att huvudmannen fullföljt talan.

54 §

Bestämmelserna i 52 ocb 53 §§ gäller i tillämpliga delar rättegången i

högsta domstolen.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 jub 1970. Genom lagen uppbäves lagen

(1955: 314) om allmänna vatten- ocb avloppsanläggningar.

2. Den nya lagen äger motsvarande tillämpning på vatten- ocb avlopps­

anläggning, som är eller förklarats för allmän enligt den äldre lagen. I

fråga om sådan anläggning gäller dock punkterna 3—6 nedan.

3. Huvudman skall före den 1 juli 1972 ba meddelat allmänna bestäm­

melser ocb beslutat om taxa i enlighet med 22 ocb 27 §§ nya lagen samt ba

underrättat fastighetsägare om de allmänna bestämmelserna på sätt som

föreskrives i 23 § samma lag.

Till dess allmänna bestämmelser ocb taxa som avses i första stycket trä­

der i kraft skall föreskrifter, reglemente, taxa ocb liknande bestämmelser,

som meddelats med stöd av äldre författning, fortfarande tillämpas. Före

den 1 juli 1972 får ändring i taxa eller annan bestämmelse som avses bär

vidtagas enligt äldre författning, om det är oundgängligen nödvändigt.

4. Av^ftsskyldigbet som uppkommit för fastighet i enlighet med den

äldre lagen skall fortfarande bestå utan binder av 9 § andra stycket nya

lagen. Huvudmannen skall före den 1 juli 1972 ba bestämt förbindelsepunkt

för fastigheten i enlighet med 13 § nya lagen.

5. Bestämmelse som huvudman meddelat med stöd av äldre författning

ocb som rör beskaffenheten av ledningar för vattenförsörjning ocb avlopp

med tillbehör eller utförandet av installationsarbeten skall tillämpas till

dess regler som avses i 18 § nya lagen trätt i kraft.

I den mån ej Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer för­

ordnar annat skall de regler om beskaffenheten av va-installation som av­

ses i 18 § nya lagen ej äga tillämpning beträffande installation, som före

reglernas ikraftträdande utförts i enlighet med äldre bestämmelser.

Vad huvudman bestämt om vem som bar rätt att utföra installationsar­

bete gäller icke efter den nya lagens ikraftträdande.

6. Huvudman skall före den 1 januari 1971 fullgöra vad som åligger ho­

nom enligt 7 § nya lagen.

¬

514

1970 . Nr 244 och 245

7. Mål eller ärende, som enligt den äldre lagen anliängiggjorts hos dom­

stol eller länsst5Telse före den nya lagens ikraftträdande men ej slutligen

'

avgjorts dessförinnan, handlägges i den ordning som gäller enligt den äldre

lagen.

8. Till utgången av år 1970 skall i stället för 49 § första stycket nya lagen

^

gälla följande.

Inlaga, kallelse, föreläggande, heslut eller annan handling, som enligt

bestämmelse i denna lag eller eljest skall tillställas part, delges honom ge­

nom va-nämndens försorg. Begär part att själv få ombesörja delgivning,

får det dock anförtros honom, om det kan ske utan olägenhet. Delgivning

genom nämndens försorg sker i enlighet med vad som gäller om delgiv­

ning i mål och ärenden vid domstol.

9. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift,

som ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya be­

stämmelsen.

Det alla som vederbör hava sig hörsamligen att efterrätta. Till yttermera

visso hava Vi detta med egen hand underslcrivit och med Vårt kungl. sigill

bekräfta låtit.

Sofiero den 5 juni 1970.

GUSTAF ADOLF

(L.S.)

(Justitiedepartementet)

LENNART G EIJER

s.

é

\

¬