SFS 2015:693 Lag om ändring i lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i lagen (2006:412) om allmänna
vattentjänster;

utfärdad den 19 november 2015.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs i fråga om lagen (2006:412) om all-

männa vattentjänster

dels att 52–56 §§ ska ha följande lydelse,
dels att punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna ska ha föl-

jande lydelse,

dels att det ska införas åtta nya paragrafer, 53 a–53 c och 56 a–56 e §§, och

närmast före 56 § en ny rubrik av följande lydelse.

52 §

Länsstyrelsens beslut om föreläggande enligt 51 § får överklagas av

kommunen till mark- och miljödomstolen.

53 §

Mark- och miljödomstolen prövar i övrigt mål om frågor som regleras i

denna lag eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

53 a §

Rätten ska se till att utredningen i mål enligt denna lag får den inrikt-

ning och omfattning som krävs.

53 b §

I mål om avstängning av vattenförsörjningen enligt 43 § får rätten,

efter yrkande av en part, besluta vad som ska gälla för tiden till dess att frågan
har avgjorts genom en dom eller ett beslut som fått laga kraft. Innan rätten
meddelar ett sådant beslut, ska den ge motparten tillfälle att yttra sig i frågan.

53 c §

Bestämmelsen i 15 kap. 3 § rättegångsbalken ska inte tillämpas i mål

enligt denna lag.

54 §

En mark- och miljödomstols förelägganden enligt denna lag får för-

enas med vite.

55 §

Mark- och miljödomstolen prövar efter särskild ansökan frågor om

utdömande av vite som har förelagts enligt denna lag.

1 Prop. 2015/16:11, bet. 2015/16:CU8, rskr. 2015/16:37.

SFS 2015:693

Utkom från trycket
den 1 december 2015

2

SFS 2015:693

Rättegångskostnader

56 §

I mål enligt denna lag där mark- och miljödomstolen är första instans

gäller 56 a–56 e §§ i fråga om rättegångskostnader.

56 a §

I mål om inlösen eller ersättning enligt 39, 40 eller 44 § ska

1. i fråga om rättegångskostnader i mark- och miljödomstolen, huvudman-

nen svara för rättegångskostnaderna på båda sidor om inte annat följer av
56 d §, och

2. i fråga om rättegångskostnader i högre rätt
a) huvudmannen svara för sina egna rättegångskostnader och för rätte-

gångskostnad som har uppkommit för motparten genom att huvudmannen har
fullföljt talan, om inte annat följer av 18 kap. 6 § rättegångsbalken, och

b) bestämmelserna i 18 kap. rättegångsbalken tillämpas i andra fall än de

som avses i a.

56 b §

I andra mål som ska handläggas enligt bestämmelserna om tvistemål

i rättegångsbalken än sådana som avses i 56 a § ska vardera parten svara för
sina rättegångskostnader, om inte annat följer av 56 d § eller det annars finns
särskilda skäl.

Bestämmelserna i 18 kap. rättegångsbalken ska dock tillämpas i fråga om

kostnad för ansökningsavgift.

56 c §

I mål om utdömande av vite ska vardera parten svara för sina rätte-

gångskostnader.

Bestämmelserna i 18 kap. rättegångsbalken ska dock tillämpas i fråga om

kostnad för ansökningsavgift.

56 d §

Trots det som sägs i 56 a § 1 och 56 b § får rätten förplikta en part att

helt eller delvis svara för rättegångskostnaderna, om parten

1. har inlett en rättegång utan att motparten har gett anledning till det,
2. på annat sätt uppsåtligen eller av oaktsamhet har föranlett en onödig rät-

tegång, eller

3. har handlat på ett sådant sätt som avses i 18 kap. 6 § rättegångsbalken.

56 e §

Om en part enligt 56 d § helt eller delvis ska ersätta motpartens rätte-

gångskostnader och partens ställföreträdare, ombud eller biträde har handlat
på ett sådant sätt som avses i den bestämmelsen och därigenom vållat kostna-
derna helt eller delvis, kan ställföreträdaren, ombudet eller biträdet förpliktas
att tillsammans med parten ersätta kostnaderna. Rätten kan besluta om detta
även om någon part inte yrkar det.

2. För en va-anläggning som förklarats för allmän enligt 31 § den upphävda

lagen eller motsvarande bestämmelse i äldre lag och som inte är att anse som
allmän enligt 2 § den nya lagen gäller följande.

a) Bestämmelserna i 10–22, 24 och 25 §§, 30 § första stycket, 31 § första

och andra styckena, 32 §, 35 § andra stycket, 36–43 och 53–56 e §§ den nya
lagen ska tillämpas i fråga om anläggningen.

b) Bestämmelserna i den upphävda lagen, utom 5 §, 6 §, 12 a § och de

bestämmelser som motsvarar de i a uppräknade bestämmelserna, ska tilläm-
pas så länge anläggningen består som allmänförklarad, dock längst till och

3

SFS 2015:693

med den 31 december 2016. Mark- och miljödomstolen prövar mål som avser
tillämpning av bestämmelser i den upphävda lagen.

c) Huvudmannen för anläggningen får inte besluta i frågor som rör anlägg-

ningens verksamhetsområde. Det som sägs i 7 § den upphävda lagen ska, från
och med den 1 januari 2007, endast avse huvudmannens skyldigheter för
tiden dessförinnan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

På regeringens vägnar

ÅSA ROMSON

Egon Abresparr
(Miljö- och energidepartementet)

Wolters Kluwer

Elanders Sverige AB, 2015