SFS 1964:822

Nr 822

Naturvårdslags

given Slockholms slott den 11 dexember 1964.

Vi GUSTAF ADOLF, med Guds n å d e, Sveriges, Göles ocL

V e n d e s k o n u n g, g ö r a v e t e r 1 i g t: att Vi, med riksdageni, funmt

gott forordna som följer.

Xnledaude beatämmelsor

1 .§.

Naturen utgör en nationell tillgång som skall skyddas ock vårdas.

Envar skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med naturen

Kan vid arbetsloretag eller eljest skada å naturen ej undvikas, skola skä­

liga åtgärder vidtagas för att begränsa eller motverka skadan.

2§.

Naturvården är en såväl statlig som kommunal angelägenhet.

Länsstyrelsen har att verka för naturvården i länet.

Statens naturvårdsnämnd har överinseende över naturvården i riket.

3 §.

Vid prövning av fråga rörande naturvård skall tillbörlig hänsyn tagas

till ö%Tiga a llmänna och enskilda intressen som beröras av frågan.

Nationalparker

4§.

I syfte att bevara större sammanhängande område av viss landskapstyp

i dess naturliga tillstånd eller i väsentligen oförändrat skick kan Icronan

tillhörig mark avsättas till nationalpark.

5 §.

Angående nationalparkers vård och förvaltning förordnar Konungen.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger för varje sär­

skild nationalpark meddela de föreslcrifter beträffande rätten att färdas

över nationalparken eller eljest vistas där ävensom angående ordningen i

övrigt inom området, som finnas erforderliga för att trygga ändamålet med

nationalparken.

6 §.

Enligt 5 § meddelade föreskrifter skola ej lända till inskränkning i redan

uppkommen enskild rätt.

» Prop. 1964:148;

41; Rskr 371.

» SQG—eiSOOO. S vensk författningssamling 196k, Nr 822—820

¬

1904

1964 ' Nr 822

Ej heller skolo si'idana föreskrifter föranleda inskränkning i lann-i

medgivna rättigheter till bete, skogsfång, fiske eller jakt efter aniira

ån björn, lo, älg och örn eller innebära hinder för lapparna att eljest upn

hälla sig inom nationalparken eller att där medföra hundar för bevakmn«

av renhjordar,

'

"

NalTirreservat

7 §•

Område, sorn finnes böra särskilt sk3^ddas eller värdas på griind av sin

bctj'delse för kännedomen om landets natur, sin skönhet eller eljest märJ--

llga beskaffenhet eller emedan området är av väsentlig bctj'dclso för all"

mänhetcns friluftsliv, må av länsstyrelsen förklaras som naturreservat

I beslut om bildande av naturreservat skall angivas grunden för beslutet

samt föreskrivas de inskränkningar i rätt att förfoga över fastighet som

finnas nödiga för all trygga ändamålet med reservatet, såsom förhiul m ot

bebyggelse, uppförande av stängsel, täktverksamhct, uppodling, diknin:;,

plantering, avverkning, jakt, fiske och användning av bekämpningsmedel

Finnes sedermera alt ny grund bör gälla för reservatet eller att ytterli­

gare inskränkningar erfordras, äger länsstyrelsen meddela härav pMcallat

beslut,

9 §.

Erfordras för tillgodoseende av ändamålet med naturreservat att vägar,

parkeringsplatser, vandringslcder, raststugor, tältplatser, badplatser, sani­

tära inrättningar eller liknande anordningar anläggas inom området eller

att där företages gallring, röjning, slätter, plantering, avspärrning eller dy­

lik åtgtärd eller att allmänheten hercdes tillträde till mark inom oinrädd

där den eljest ej skulle ägt att fritt färdas, må länsslyTelsen förplikta äga­

ren att tåla sådant intrång.

10 §.

LäiisslyTclscn äger meddela sådana föreskrifter om vad allmänheten har

att iakttaga inom naturreservat som erfordras för alt trygga ändamålet

med reservatet.

11 §.

Då fråga uppkommit om bildande av naturreservat eller om meddelanoe

av beslut enligt 8 g andra stycket, må länsstyrelsen för viss tid, högst he

år, meddela förbud mot alt beträffande det berörda området utan JSnssts-

rcisens tillstund vidtaga åtgärd som strider mot syftet med de ifragasa u

reservatföreskrifterna. Om särskilda skäl äro därtill, må förbudets gih^o

hetstid av länsstyrelsen förlängas med högst fre år.

12 §.

Om synnerliga skäl äro därlill, må länsstyrelsen helt eller delvis

beslut enligt 7—10 g§. Länsstyrelsen må ock i särskilda fall medgna

dantag från meddelade rcser^-atförcskriftor.

^

Meddelas beslut enligt första stycket for att lämna rum för

-r

äger länsstyrelsen föreskriva att förelaget skall belvosla särskild UTK e

ning av naturreservatet eller särskild åtgärd för att bevara det.

Natumtumen

1 *1 §

»I

Till fastighet hörande naturföremål, som finnes böra särskilt

sin

ler vårdas på grand av sin l7ctydelse för kännedomen om landets

'yjf

skönhet eller eljest märkliga beskaffenhet, må jämte erforderlig

¬

1964 . Nr 822

1905

på marken av lansstyrelsen fridlysas såsom naturminne. Markområdet skall

avpassas efter vad som kräves för att bevara naturföremålet oäTerSa med

han syn td I d ess^^t och betydelse nödigt utrymme däromkring.

I,clri;?f.-;nde

i tillämpliga delar gälla

Särsldlda bestämmelser till skydd för växt- och djurarter

14 §.

År fara att vaxtart försvinner eller utsattes för plundring, äger Konungen

eller den myndighet Konungen bestämmer meddela forbud att inom landet

eller del darav borttaga eller skada växt av den arten där den växer vilt

Är fara att djurart förs vänner, äger Konungen eller den myndighet

Konungen bestämmer meddela förbud att inom landet eller del därav döda,

skada eller fånga vilt levande djur av den arten, då det ej sker till försvar

mot angrepp på person eller egendom, så ock att borttaga eller skada så­

dant djurs ägg, rom eller bo. Beträffande djur. vars dödande eller fångan­

de är alt hänföra till jakt eller fiske, skall dock galla vad därom särskilt

stadgas.

Förbud enligt denna paragraf skall ej utgöra hinder mot avverkning av

skog eller eljest mot marks ändamålsenliga nyttjande.

Särsldlda bestämmelser till skydd för friluftslivet

15 §.

För att åt allmänheten trygga tillgången till platser för bad och frilufts­

liv vid havet eller vid insjö eller vattendrag äger länsstyrelsen förordna

alt visst strandområde skall vara strandskyddsområde.

StrandsUyddsområde skall omfatta land- och vattenområde inom det av­

stånd från strandlinjen som prövas erforderligt med hänsyn till omstän-

I

digheterna i varje särskilt fall, dock högst 300 meter från nämnda linje

'

vid normalt medelvattenstånd.

Strandskyddsområde skall ej omfatta område som ingår i fastställd ge­

neralplan, stadsplan eller byggnadsplan.

16 §.

Inom strandskyddsområde må icke utan länsstyrelsens tillstånd helt ny

^

byggnad uppföras eller befintlig byggnad ändras för att tillgodose ett vä­

sentligen annat ändamål än det, vartill byggnaden tidigare varit använd,

och ej heller utföras grävnings- och andra förberedelsearbeten för bebyg­

gelse som nu sagts. Meddelas tillstånd, skall länsstyrelsen bestämma i vil­

ken utsträckning mark må tagas i anspråk såsom tomt Tör byggnaden.

Vill någon i annat fall inom strandskyddsområde utföra anläggning var­

igenom mark tages i anspråk såsom tomt eller tillträdet till mark inom om­

rådet, där allmänheten eljest skulle ägt att fritt färdas, på aiinst sätt hind­

ras eller försvåras, äger han påkalla tillståndsprövning hos lansstyrelsen.

Har anläggning som här avses utförts utan tillstånd eller i stnd mot givet

tillstånd och finnes den avsevärt inskränka, allmänhetens rörelsefrihet, må

länsstyrelsen förelägga ägaren att vidtaga erforderliga återstailnmgsåtgar-

"^'vad i denna paragraf stadgas skall icke gälla anläggning som erfordras

för försvaret, jordbruket, fisket, skogsskotseln, renskotseln eller den all­

männa samfärdseln och ej tillgodoser bostadsändamål.

¬

• -

1903

1934 • Nr 822

17 §.

Finnes pa område, som är av väsenllit^ iieLydclsc för frilnflslivet, eller '

områdets närhet stängsel som hindrar eller avsevärt försvårar liliträdct till

marli inom området dur allmänheten, eljest skulle ägt alt fritt färdas, må

länsstyrelsen förelägga den som håller stängslet att anordna grind eller an­

nan genomgång. Är det uppenbart alt stängslet endast avser att ulesLämm

aUniänhctcn frän området, må föreläggande meddelas om Ijortlagandc av

stäng.slet. Vad nn sagts om släng.sel skall äga motsvarande lillampnin't LV

träffande dike.

Särskilda hcslämmclscr tlH skydd för la^idskap.5i>ilden

18 g.

Täkt av sten, grus, sand eller lera för annat ändamål än mark innehava­

rens liushchov må ej .ske utan länsstyrclsen.s tillstånd. Vad nu sagts avser

dock ej täkt inom vattenområde och inkräktar ej heller på rätt som med­

delas genom inmutning enligt gruvlagen eller genom heslut av Konungen.

Län.s.styrelsen äger förelägga den som sölcer läkttillslånd att, vid ävcntvr

alt ansökningen a^^nsas, framlägga tälvtplan av erforderlig omfattning,' I

samband med tillstånd må länsstyrelsen meddela .sädana föreskrifter alt

företagels menliga inverkan på landskapsbilden såvitt möjligt begränsas

eller motverkas. Tillstånd må för .sin giltighet göras beroende av att säker­

het .ställes för fullgörandet av sålunda förcsJcrivna åtgärder.

Om fullgörandet av föreskriven åtgärd ankommer på annan än markcn.s

innehavare, är innehavaren skyldig tåla att åtgärden vidlages.

19 §.

Finnes anledning antaga att nybyggnad, upplag eller annat arbetsförclag

av visst .slag, som ej omfattas av tiilståndstvang enligt IS §, skulle inom

visst område komma att i väsentlig mån skada landskapsbilden, äger jäns-

,styrelsen förordna att företag av det slaget icke må utföras inom området

utan länsstyrelsens tillstånd.

I samhand med tillstånd må länssljnelsen meddela sådana föreskrifter

alt företagets menliga inverkan j)å la ndskapsbilden såvitt möjligt begränsas

eller motverkas.

Bestämmelserna i denna paragraf skola ej avse bebyggelse inom område,

som ingår i fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan, ocli ej hel­

ler förelag vars tillåtlighet skall prövas enligt vattenlagen.

20 g.

^

Kan arbetsföretag, som ej omfattas av tillståndstvång enligt 18 eller 19 Ö -

komma att väsentligt ändra landskapsbilden, hör, innan företaget utfores,

snmråd ske med länsstyrelsen.

Beträffande arhetsförelag som sägs i första stycket äger länsstyrelsen m-

rclägga företagaren att r-idtaga de åtgärder som, utan att vara oskTdigt be­

tungande, finnas erforderliga för alt begränsa eller motverka skada P'^

landskapsbilden.

Bestämmelserna i denna paragraf slcola ej avse bebyggelse inom

som ingår i fastställd generalplan, stadspinn eller byggriadsjdnn, och ej m

ler furelag vars tillåtlighet skall provas enligt vattenlagen.

21 §.

,5.

Har byggnad inom område, som ej ingår i fastställd generalplan, s

plan eller byggnadsi)lan, lämnats alt förfalla och skadas därigenom

¬

1964 • Nr 822

1907

skapsbilden i väsentlig mån, äger länsstyrelsen förelägga ägaren att riva el­

ler iständsatta b5;ggnadcn eller annorledes avhjälpa skadan i den män detta

CJ lean anses oskahgt betungande.

22 §.

Tavla slcylt, inskrift eller därmed jämförlig anordning för reklam, propa­

ganda eller liknande andamäl må ej finnas varaktigt anbringad utomhus

utan länsstyrelsens tillstånd.

Vad 1 första stycket sags gäller icke anordning som tjänar till upplysning

om pa stallet bedriven affärsrörelse eller annan verksamhet och ei heller

anslagstavla for meddelanden rörande kommunala angelägenheter, för-

cningssammanträden, auktioner eller dylikt. Dock må hos länsstyrelsen sö­

kas tillstånd jämväl beträffande anordning som här avses. Har sådan an­

ordning anbringats utan tillstånd eller i strid mot givet tillstånd och finnes

den vara uppenbart vanprydande i landskapsbilden, må länsstjTelsen med­

dela föreläggande om avlägsnande av anordningen eller vidtagande av an­

nan erforderlig åtgärd därmed.

Bestämmelserna i denna paragraf avse ej anordning för vilken byggnads­

lov erfordras eller givits.

Särskilda bestämmelser till skydd mot ncdslcräpning

23 §.

Envar skall tillse att han ej skräpar ned i naturen med plåt, glas, plast,

papper, avfall eller annat, så att därav kan uppkomma otrevnad eller skada

för annan.

24 §.

Har på viss plats i naturen skräpats ned eller eljest osnyggats och kan

därav för närboende eller andra uppkomma obehag av någon betydenhet

eller -slcada lill person eller egendom, äger länsstjWlsen förelägga den som

vållat eller eljest ar ansvarig för nedskräpningen eller osnyggandet att iord­

ningställa platsen samt vidtaga erforderliga förebyggande åtgärder för fram­

tiden.

Vad nu sagts skall dock ej gälla, där enligt särskilda föreskrifter frågan

om platsens iordningställande skall prövas i annan ordning,

Ersättningsbestämmelsor

25 §.

Medföra föreskrifter enligt 8 eller 9 § sådan inskränkning i rätlen att be­

bygga mark, att ägaren kan använda marken allenast på sätt som står i

uppenbart missförhållande till dess tidigare värde, eller tillskyndas honom

eljest genom sådana föreskrifter avsevärt men, är han berättigad till ersätt­

ning av kronan för den skada han härigenom lider. Detsamma gäller om

innehavare av sådan nyttjanderätt eller annan särskild rätt till marken

som upplåtits innan föreskrifterna meddelades.

Innebär föreskrift enligt 8 § förbud att vidtaga viss åtgärd utan länssty­

relsens tillstånd, må ersättning i anledning av den föreskriften ej utgå med

mindre tillstånd vägrats eller förenats med särskilda villkor.

Frågan huruvida rätt till ersättning föreligger skall bedömas med hän­

syn till den fastighetsindelning som gällde rnd tiden för föreskrifternas

meddelande.

¬

1908

20 §.

liliruni)iiing.

27 §.

Har förbud meddelats enligt 11 § och medför vägran av tillständ enligt

samma paragraf sddan inskränlcning i möjliglielen att nyttja med förhudet

avsedd marlc pa sätt som tidigare skett, att avsevärt men tillskyndas äga­

ren eller cinnan Witlsitmehavare med avseende ii mariven, är denne berätti-

eud till ersättning av kronan för den skada han härigenom lider.

28 §.

I

Har I)cträffandc fastighet, som helt eller delvis omfatta.s av förordnande

enligt 15 eller 19 §, vägWts tillständ som avses i Ifi eller 19 § och kan till

följd härav fastigheten, till den del dess utnyttjande inom eller utom om-

!

rådet för förordnandet påverkas av att förfoganderätten sfilimda inskränkts,

av ägaren iiiivändas allenast [>ä sätt som står i uppenbart missförhåliande

till %äirdet av nämnda del vid tiden för förordnandets meddelande, är äga-

;

ren berättigad till ersättning av kronan för den skada hun härigenom lider.

i

Detsamma'gäller om innclmvarc av sådan nyttjanderätt eller annan sär-

.

skild rätt llH fastigheten som upplåtits innan förordnandet meddelades.

|

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning där föreläg­

gande meddelats enligt 10 § andra stycket eller tillstånd enligt 19 § förenats
med föreskrifter.

i

Frågan huruvida rätt till ersättning föreligger skall bedömas med liänsyn

|

till den fastighetsindelning som gällde vid tiden lör förordnandets medde­

lande.

.. •

Har tillständ som avses i 18 § vägrats eller förenats med föreskrifter OCD

•

lean till följd härav marken av ägaren användas allenast på sätt som stär i

uppenbart missförhållande till dess värde vid tiden för denna lags ikraft­

trädande, är ägaren berättigad till ersättning av kronan för den skada liaij

härigenom lider, nelsamma gäller om innehavare av sådan nyttjandcräU

eller annan särskild rätt till marken som niiplätits före lagens ikrafUra-

dande.

^

_

I

Frågan huruvida rätt till ersättning föreligger skall bedömas ined hänsyn

i

till den fastighetsindelning som gällde vid tiden för lagens ikraCttrailande.

^

30 §.

Ersättning enligt 27 § skall hcsläimnas alt utgå med visst ärligt bclopF

Ersättningcji mä, om särskilda skäl äro därtill, avräknas ä gottgörcise son

i

sedermera kan komma att utgå jämlikt 25 eller 26 §.

^

- oo

h

'

Om särskilda skäl äro därtill, må jämväl ersättning enligt 25. 28

29 §,^ pä begäran antingen av kronan eller av fastighetsägaren eljcr

sakäimrc fastställas att iitmi mc<l visst årllet beloim med rätt för krön.

,

akägarc fastställas att utgå med visst ärligt belopp med rätt för

ich den crsältningsbcrältigade att crliälla omprövning vid ändrade for

och

tanden.

' t* pä

Ilar den .som häller .stängsel anordnat grind eller annan

grund

ers

av föreläggande enligt 17 §, är han hcrutlignd att av kronan

jj

attning härför ävensom för underhåll av gen omgången. Ersuitning

J

¬

1964 . Nr 822

1909

dock icke utgå, om det är uppenbart att stängslet endast avser att utestänga

allmänheten från område där den eljest skulle ägt att fritt färdas.

Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, då på grund av före­

läggande enligt 17 § övergång anordnats över dike.

32 §.

Innan beslut fattas som kan föranleda ersättningsskyldighet enligt denna

lag, äger länsstyrelsen förelägga den, som vill göra anspråk på ersättning

eller fordra inlösen av fastighet, att inom viss tid, minst två månader, göra

anmälan därom hos länsstyrelsen \id påföljd att han eljest skall hava för­

lorat sin talan.

Vad i fråga om ersättning eller lösen a\dalats eller uppenbarligen förut­

satts skola gälla mellan kronan och sakägare skall gälla jämväl mot den

som efter det rätten till gottgörelse uppkom förvärvat sakägarens rätt i

avseende å fastigheten.

33 §.

Har ej överenskommelse träffats om ersättning enligt 25, 27, 28 eller

29 § eller om inlösen av fastighet och har icke den, som vill göra anspråk

på ersättning eller fordra inlösen, jämlikt 32 § första stycket förlorat sin

talan, åligger det honom att väcka talan mot kronan hos expropriations-

domstolen inom ett år från det laga kraft åkommit det beslut varå ansprå­

ket grundas, vid påföljd att han eljest går rätten därtill förlustig.

Kronan äger, då fråga uppkommit om meddelande av föreskrifter enligt

8 eller 9 §, vid expropriationsdomstolen väcka talan mot sakägare om fast­

ställande av de villkor som, därest föreskrifterna meddelas, skola gälla be­

träffande ersättning eller inlösen. Meddelas ej föreskrifter av det innehåll,

som förutsatts vid expropriationsdomstolen, inom ett år från det målet av­

gjorts genom lagakraftägande dom, skall domen ej längre vara bindande

för parterna.

34 §.

Är fastighetsägaren enligt 25, 28 eller 29 § tillkommande ersättning be­

stämd att utgå på en gång och har fastigheten genom det beslut, som för­

anlett rätten till ersättning, undergått sådan minskning i värde att den kan

antagas ej utgöra full säkerhet för fordran för \ålken fastigheten svarade

då rätten till "ersättning uppkom, skall ersättningen nedsättas hos länssty­

relsen; och skall om fördelning och utbetalande av beloppet samt verkan

därav i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat för det fall ätt enligt

lagen om expropriation nyttjanderätt eller servitutsrätt upplåtes.

Har förlust å fordran som avses i första stycket uppstått till följd av att

nedsättning ej skett, skall fordringens innehavare njuta ersättning av kro­

nan för förlusten mot avskrivning å fordringshandlingen. Detsamma gäl­

ler, om förlust tillskyndas fordringens innehavare^ därigenom att ersätt­

ning blivit Hör lågt beräknad och densamma till följd av överenskommelse

melian kronan och den ersättningsberättigade eller av annan ajiledning^ej

blivit prövad av domstol. I sistnämnda fall skall talan om ersättning väc­
kas \id expropriationsdomstolen,

35 §.

Har ersättning utgått med anledning av föreskrifter eller tillståndsväg-

ran enligt denna lag och upphävas sedermera föreskrifterna helt eller del­

vis eller gives tillstånd, må markens ägare eller innehavare, om med iiän-

syn till hans nytta av beslutet och omständigheterna i ö^Tigt så finnes skä­

ligt, förpliictas att återgälda ersättningen eller del därav. Vad nu sagts skall

¬

10G4 . Nr 822

ä£^:i n iolsvarande tillä:ii])iiing, om åtgärd företagits i strid mot föreskrifterna

cfler mot beslutet om tillstandsvägran samt länslyrelsen och envar annan,

som enligt Ö9 § äger sölm handräckning, beslutar alt icke pälcalla rättelse!

Talan om återbetalning skall väckas vid cxpropriationsdomstolen inoni

ett år från det laga kraft åkornmit del bcsUit vara anspråket grundas och

senast tio år cfler^lct ersättningen utbetalades, vid påföljd att rätlen därtill

eljest förloras,

30 §.

I mål, som enligt denna lag slmll upptagas av cxpropriationsdoiustol,

skola bestämmelserna om domstol och rättegång i expropriationsmål i till­

lämpliga delar gälla, där cj annat är särskilt stadgat. Är fråga om inlösen

av fastighet, skola jämväl i övrigt de allmänna bestämmelserna i lagen om

expropriation i tilliimpliga delar lända till efterrättelse.

Kronan skall vidkännas å öinse sidor uppkomna kostnader å målcl, så­

framt cj domstolen med hänsyn till omständigheterna finner skäligt för­

ordna annat.

Ansvarsbestämmelser in, m.

37 §.

Den som bryter mot för])iid eller föreskrift som meddelats enligt 5, 8, 10,

11 eller 14 §,

eller bryter mot förhiidcL i 1(5 § första stycket första punkten,

eller utför täkt eller annat arhctsförclng i strid mot förbudet i IS § eller

förordnande enligt 19 § eller föreskrift som meddelats i samband med till­

stånd till företaget,

j

eller bryter mot fö rim det i 22 § första stycket,

domes till dagsböter. Är brottet grovt, må dömas till fängelse i högst sex

\

månader,

Ilar någon åsidosatt stadgandet i 23 § och har förseelsen varit ägnad att

för annan medföra obehag av någon betydenhet eller slmda till person dkr

egendom, domes till dagsl)öter.

38 §.

Den som gjort sig skyldig till gärnir g som sägs i 37 § må förpliktas alt

ersätta kostnad som föranlcdes därav.

39 §.

j

Har någon begått gärning som avses i 37 § första stycket, äger länssly-

;

rclsen vid vite förelägga iionom att rätta vad olagli gen "ske 11, överexekiitor

j

äger ock meddela handräckning för sådant ändamål. Amsölcan oiu hautl-

rdckning må göras av allmän åklagare, statens natiirvårdsnäiund, lånssl}-

relsen, länsarkitekten eller den kommunala myndighet som handhar na-

,

turvårdsfrågor. Beträffande sådan handräckning gälla cualuuida bcstdm-

j

mclscr som öro stadgade för del i 191 iitsökningslagen avsedda fallet, ^

i

Vid meddelande av föreläggande enligl 1(5

andra stxT.ket, 17

20 §, - 1

22 § andra slycket eller 24 § må länsstyrelsen utsätta vite. Eftcrkoimnos

cj sådant löreläggande, skall på anmodan av länsstyrelsen ulmåtningsiuan

.

nen föranstalta om att åtgärden vidtages,

!

O

^

j

Talan mot länsstyrelses beslut enligt denna lag eller med stöd däia^

nicddeladc bestämmelser föres genom besvär hos Konungen, Statens natio"^

vårdsnämnd äger föra sådan talan för tillvaratagande av naturvärdens in

tresscn.

¬

1964 . Nr 822

191X

Förbud enligt 11 eller 14 § så ock fLrdnaade enligt 15 eder 19 § skall

landa till efterrättelse utan hinder av förd Idagan.

42 §.

Erfordras förberedande undersökning på marken innan beslut meddelas

i naturvardsarende, må sådan undersökning verkställas genom länsstvrel-

scns forsorg.

.

•'

§•

Närmare bestämmelser rörande tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen.

Övergångsbestämmelser

44 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965. Genom lagen upphävas

strandlagen den 30 maj 1952 (nr 382) och naturskyddslagen den 21 no­

vember 1952 (nr 688).

Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri eljest

stadgande, som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall den bestäm­

melsen i stället tillämpas.

45 §.

I fråga om fridlysning, som skett med stöd av äldre lag, samt förbud,

föreläggaude, förordnande eller tillstånd som meddelats med stöd av 8, 16,

17, 20, 21, 23 eller 27 § naturskyddslagen eller 1 eller 2 § strandlagen skall

så anses som om beslutet meddelats enligt motsvarande bestämmelse i nya

lagen. I den mån förordnande enligt 21 § naturskyddslagen sammanfaller

med det i 18 § nya lagen stadgade förbudet träder detta i stället för förord­

nandet.

Beträffande rätt till ersättning eller inlösen på grund av beslut angående

fridlysning, föreläggande eller tillstånd, som meddelats fore nya lagens

ikraftträdande, skall äldre lag fortfarande gälla.

Vid tillämpning av 28 § nya lagen med anledning av förordnande enligt

21 § naturskyddslagen skall förordnandet anses meddelat vid nya lagens

ikraftträdande.

46 §.

Tälctverksamhet, .som pågår ^1d nya lagens ikraftträdande utan att till­

stånd erfordrats enligt 21 § naturskyddslagen men-som kräver tillstånd en­

ligt 18 § nya lagen, må fortgå intill dess länsstyrelsen förordnar annat. För

att vcrksamlieten skall få fortgå efter den 30 juni 1965 erfordras dock att

tillstånd sökts dessförinnan.

Har tillstånd till fortsatt täkt vägrats eller förenats med föreskrifter och

stycket samt 32—36 §§ aga motsvarande tillämpning.

47 §.

Anordning, som avses i 22 § och som lagligen anbringats före nya lagens

iliraftträdande, må bibehållas utan hinder av bestämmelserna i sagda pa­

ragraf. Finnes dylik anordning vara uppenbart vanprydande i landskaps­

bilden, må länsstvrelsen meddela föreläggande om avlägsnande av anord­

ningen eller vidtagande av annan erforderlig åtgärd därmed. I fall som nu

sagts skäll vad i 39 § andra stycket stadgas äga motsvarande tillämpning.

• 507—Svensk förfalininossamling

Nr S22—S2G

¬

1964 • Nr 822 och 823

Ilar ntigoii enligt första stychel ålagts att avlägsna dar omförmäld an-

ordning, må länsstyrelsen, om särskilda slcäl iöraiilcda därtill, av allmänna

medel tillerkänna honom ersättning för förlust med belopp högst motsva­

rande kostnaderna för anordningens anskaffande, anbringande och bort­

tagande.

48 §.

Vad i 31 § första stycket andra punkten stadgas skall icke gälla med av­

seende a stängsel eller dike, som tillkommit före den 1 januari ig-,3 eller

som tillkominit därefter men före nya lagens ikraftträdande och icke är

beläget inom eller i närheten av strandskyddsområde enligt 1 g slraad-

lagen eller 15 § nya lagen. Har den som haller sådant stängsel eller tlikc

borttagit detsamma på grund av föreläggande enligt 17 §, är han berättigad

all av'kronan erhålla ersättning för kostnaderna.

Det alla som vederbör hava sig hörsainligen alt efterrätta. Till yllermera

visso hava Vi detta rned egen hand underskrivit och med Vart kungl. sigill

bekräfta låtit.

Stockholms slott den. 11 december 1964.

GUSTAF ADOLF

(L. S.l

(Jordbruksdepailementct)

Eiiic IIOLMQVIST

¬