SFS 2009:1322 Lag om ändring i miljöbalken
Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.
1
Svensk författningssamling
Lag
om ändring i miljöbalken;
utfärdad den 26 november 2009.
Enligt riksdagens beslut
1 föreskrivs i fråga om miljöbalken
dels att 31 kap. 6 § ska upphöra att gälla,
dels att 7 kap. 11 §, 19 kap. 1 §, samt 31 kap. 4, 5, 7 och 31 §§ ska ha föl-
jande lydelse.
7 kap.
11 §
Regeringen får i fråga om små mark- eller vattenområden som på
grund av sina särskilda egenskaper är värdefulla livsmiljöer för hotade djur-
eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda meddela föreskrifter
om
1. att samtliga lätt igenkännbara områden av ett visst slag i landet eller i en
del av landet ska utgöra biotopskyddsområden, och
2. att en myndighet eller kommun i det enskilda fallet får besluta att ett
område ska utgöra ett biotopskyddsområde.
Inom ett biotopskyddsområde får man inte bedriva en verksamhet eller
vidta en åtgärd som kan skada naturmiljön. Om det finns särskilda skäl, får
dispens från förbudet ges i det enskilda fallet. En fråga om dispens ska prö-
vas av den myndighet som regeringen bestämmer, om dispensen avser ett
område enligt första stycket 1, och i andra fall av den myndighet eller kom-
mun som har bildat biotopskyddsområdet.
De åtgärder som behövs för att vårda ett biotopskyddsområde får vidtas av
kommunen, om den har bildat området, och i fråga om andra områden av
den myndighet som regeringen bestämmer. Innan en åtgärd vidtas ska den
som äger eller har särskild rätt till området underrättas särskilt.
Ett beslut som avses i första stycket 2 ska gälla omedelbart även om det
överklagas.
19 kap.
1 §
2
Förvaltningsmyndigheterna och kommunerna prövar ärenden enligt
vad som är föreskrivet i balken eller enligt föreskrifter som har meddelats
med stöd av balken.
1 Prop. 2008/09:214, bet. 2009/10:MJU9, rskr. 2009/10:28.
2 Senaste lydelse 2002:175.
SFS 2009:1322
Utkom från trycket
den 11 december 2009
2
SFS 2009:1322
Kommuners beslut i frågor som rör bildande, ändring eller upphävande av
naturreservat, kulturreservat, naturminnen, biotopskyddsområden, djur- och
växtskyddsområden, strandskyddsområden eller vattenskyddsområden,
utom frågor om ersättning, får överklagas hos länsstyrelsen om inte annat är
särskilt föreskrivet. Kommunala nämnders beslut i särskilda fall får överkla-
gas hos länsstyrelsen, om inte annat är särskilt föreskrivet.
Länsstyrelsens och andra statliga myndigheters beslut i särskilda fall får
överklagas hos miljödomstol enligt 20 kap. 2 § andra stycket. Detsamma
gäller beslut av en annan myndighet än regeringen om att bilda, ändra eller
upphäva ett biotopskyddsområde.
31 kap.
4 §
3
Fastighetsägaren har rätt till ersättning på grund av beslut som innebär
att mark tas i anspråk eller att pågående markanvändning inom berörd del av
en fastighet avsevärt försvåras, om beslutet gäller
1. föreskrifter enligt 7 kap. 3 § om åtgärder och inskränkningar som rör
nationalparker,
2. föreskrifter enligt 7 kap. 5, 6 eller 9 § om åtgärder och inskränkningar
som rör naturreservat och kulturreservat,
3. en dispens enligt 7 kap. 11 § andra stycket som har förenats med sär-
skilda villkor eller en vägran att ge en dispens enligt 7 kap. 11 § andra sty-
cket, om dispensen avser ett biotopskyddsområde enligt 7 kap. 11 § första
stycket 1,
4. bildande av ett biotopskyddsområde enligt 7 kap. 11 § första stycket 2,
5. föreskrifter enligt 7 kap. 22 § om åtgärder och inskränkningar som rör
vattenskyddsområden,
6. skydd för särskilda områden enligt 7 kap. 28 a–29 b §§, eller
7. förelägganden eller förbud enligt 12 kap. 6 § fjärde stycket som rör viss
verksamhet.
En föreskrift enligt 7 kap. 3 § om begränsning av rätten till jakt efter
björn, lo, varg, järv, älg eller örn medför inte rätt till ersättning.
5 §
4
Om ett beslut som avses i 4 § första stycket 1, 2, 5 eller 6 innebär att
det krävs tillstånd för en viss verksamhet eller åtgärd, betalas ersättning en-
dast om tillstånd har vägrats eller förenats med särskilda villkor.
Om det enligt 7 kap. 24 § har meddelats ett förbud att vidta en åtgärd utan
tillstånd och tillstånd vägras, gäller 4 § första stycket.
7 §
5
Ersättning enligt 4 § betalas av staten. Om det är en kommun som har
meddelat det beslut som avses i 4 §, ska ersättningen i stället betalas av kom-
munen.
Om föreskrifter som avses i 4 § första stycket 5 har beslutats av länssty-
relsen efter ansökan av en kommun eller den i vars intresse vattenskyddsom-
rådet har fastställts, ska ersättningen betalas av sökanden. Detsamma gäller
3 Senaste lydelse 2001:437.
4 Senaste lydelse 2002:175.
5 Senaste lydelse 2002:175.
3
SFS 2009:1322
om sådana föreskrifter har beslutats av en kommun efter ansökan av den i
vars intresse föreskrifterna har meddelats.
31 §
6
Ersättning enligt detta kapitel ska bestämmas i pengar som ska beta-
las vid ett tillfälle.
Ersättning i fall som avses i 5 § andra stycket ska dock betalas med ett
visst årligt belopp. Om det finns särskilda skäl, får ersättningen räknas av
mot ersättning som kan komma att betalas enligt 4 § första stycket eller 8 §.
Om det finns särskilda skäl, får det på begäran av den ersättningsskyldige
eller den ersättningsberättigade bestämmas att också ersättning enligt 4 §
första stycket eller 11 § ska betalas med ett visst årligt belopp med rätt att få
omprövning vid ändrade förhållanden.
I fråga om ersättning enligt 4 § till följd av skada eller olägenhet för ren-
skötseln gäller 28 § andra stycket rennäringslagen (1971:437).
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.
2. Äldre bestämmelser gäller
a) i mål enligt 31 kap. 13 § om ersättning på grund av ett beslut som har
meddelats före den 1 januari 2010, och
b) i mål enligt 31 kap. 14 § om fastställelse av villkor för ersättning, om
talan har väckts före den 1 januari 2010.
På regeringens vägnar
ESKIL ERLANDSSON
Egon Abresparr
(Miljödepartementet)
6 Senaste lydelse 2002:175.
Thomson Reuters Professional AB, tel. 08-587 671 00
Edita Västra Aros, Västerås 2009
