SFS 1974:890

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1974: 890 lag u.kom f rän .r yckc, *^3! mme­ral­fy­i­i­digl.eter; den 23 dec. 1974 utfär­dad den 13 decem­ber 1974. kungl. maj:t för­ord­nar föl­jande med riks­da­gen'. all­männa bestäm­mel­ser 1 § för under­sök­ning och bear­bet­ning av fyn­dig­het av 1. olja, gas, sten­salt eller annat salt som före­kom­mer på likar­tat sätt, 2. alun­skif­fer för att utvinna olja eller gas, 3. sten­kol, eld­fast lera eller klinlc­rande lera, 4. uran­hal­tigt eller tori­um­hal­tigt mine­ral, eller 5. torv för att utvinna energi fordras, om ej annat föl­jer av 8 eller 9 §, särslcilt till­stånd (kon­ces­sion). 1 fråga om för­be­re­dande undersölo­i­ing finns bestäm­mel­ser i 15 §. 2 § fråga om kon­ces­sion prö­vas av rege­ringen eller myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. ansö­kan om kon­ces­sion ges in till sta­tens indu­stri­verk. den som sö ker kon­ces­sion skall erlägga ansök­nings­av­gift i enlig­het med vad rege ringen före­skri­ver. 3 § för verk­sam­het som bedri­ves på grund av kon­ces­sion gäl­ler de vill­kor och inslcränk­ningar som före­skri­ves i eller med stöd av denna lag. där­ut­ö­ver gäl­ler om sådan verk­sam­het vad som föresla­i­ves i bygg nads-, naturvårds-​ och mil­jö­skydds­lag­stift­ning eller i annan lag­stift­ning. 4 § kon­ces­sion med­de­las för en eller flera av de grup­per av ämnen som anges i 1 § 1—5. kon­ces­sion skall avse bestämt område och viss t id. område och gil tig­hets­tid bestäm­mes efter vad som är lämp­ligt med hän­syn till fyn­dig heten, ända­må­let med kon­ces­sio­nen och övriga omstän­dig­he­ter. grän­serna för områ­det räk­nas på dju­pet lod­räta, om det kan ske utan intrång i annans rätt. 5 § kon­ces­sion med­de­las som undersö­lai­ings­kon­ces­sion eller bear­bet nings­kon­ces­sion. under­sök­nings­kon­ces­sion kan för­e­nas med rätt för inne­ha­va­ren att få bear­bet­nings­kon­ces­sion avse­ende fyn­dig­het som påträf­fas vid under­sök nings­ar­be­tet. sker detta, skall de huvud­sal­diga vill­ko­ren för bear­bet nings­kon­ces­sio­nen anges. bear­bet­nings­kon­ces­sion med­de­las endast om fyn­dig­het som kan eko nomiskt till­go­do­gö­ras bli­vit påträf­fad. 6 § kon­ces­sion f år bevil­jas endast den som från all­män syn­punkt fin nes lämp­lig att utföra sådan under­sök­ning eller bear­bet­ning som avses med kon­ces­sio­nen. inom område som omfat­tas av kon­ces­sion får annan icke bevil­jas kon­ces­sion för samma grupp av ämnen. har flera kom­mit in med ansöl­c­ningar om kon­ces­sion, vilka helt eller del­vis avser samma område, och kan ansölu­i­ing­ama icke sam­ti­digt bifal las, prö­vas vil­ken av sökan­dena som från all­män syn­punkt bör äga före träde. avser an sök­ning­arna under­sök­nings­kon­ces­sion, skall även beak­tas 1838 ' prop. 1974: 146, nu 59, rskr 39 7. ¬ om någon av sökan­dena gjort fynd eller utfört under­sök­nings­ar­bete sfs 1974: 890 inom områ­det. 7 § inom område som omfat­tas av kon­ces­sion för viss grupp av ämnen får annan än kon­ces­sions­ha­va­ren ej utan särslcilda skäl med­de­las kon ces­sion för annan grupp av ämnen. ej hel­ler får inom område, som omfat­tas av rätt enligt 1 kap. 4 eller 5 § gruv­la­gen (1974: 342) eller ansö­kan om sådan rätt, utan sär­skilda skäl kon­ces­sion med­de­las annan än den som erhål­lit eller ansökt om sådan rätt. med­de­las kon­ces­sion inom område som omfat­tas av annan kon­ces sion eller av sådan rätt enligt gruv­la­gen som avses i första styc­ket eller bevil­jas sådan gruvrätt inom område som omfat­tas av kon­ces­sion, får arbete, som utfö­res på grund av först upp­kom­men rät­tig­het, icke hind ras eller uppe­hål­las av arbete på grund av rät­tig­het som till­kom­mit se nare. 8 § har kon­ces­sion icke med­de­lats i fråga om fyn­dig­het som anges i 1 §, får den utan kon­ces­sion under­sö­kas av 1. den som har rätt enligt 1 kap. 4 eller 5 § gruv­la­gen (1974: 342) el ler som ansökt om sådan rätt inom område som omfat­tas av rät­ten eller ansök­ningen, 2. den som inne­har bear­bet­nings­kon­ces­sion avse­ende annan grupp av ämnen inom områ­det för kon­ces­sio­nen, 3. fas­tig­hets­ä­ga­ren inom annat område än som avses under 1 och 2. i fall som avses i första styc­ket 1 och 2 fordras med­gi­vande till arbe tet av fas­tig­hets­ä­ga­ren och irme­ha­vare av nytt­jan­de­rätt eller ser­vi­tut av seende mar­ken i den mån arbe­tet med­för intrång i deras rätt. 9 § har kon­ces­sion icke med­de­lats i fråga om fyn­dig­het som avses i 1 § 2 och 3 får den utan kon­ces­sion bear­be­tas av fas­tig­hets­ä­ga­ren. vad som sagts nu gäl­ler ej om fyn­dig­he­ten finns inom område där inmu­tare eller gruvin­ne­ha­vare har rätt att utföra under­sök­nings­ar­bete enligt 8 § första styc­ket 1 och ej hel­ler om den finns inom område som omfat­tas av bear­bet­nings­kon­ces­sion för annan fyn­dig­het. fas­tig­hets­ä­ga­ren får utan kon­ces­sion för hus­be­hov utnyttja gas som fram­kom­mit på annat sätt än i sam­band med sökande efter olje- eller gas­fyn­dig­het, även om annan har kon­ces­sion mom områ­det. fas­tig­hets äga­ren får också utan kon­ces­sion för hus­be­hov utnyttja torv för energi ända­mål, så länge annan ej har bear­bet­nings­kon­ces­sion avse­ende fyndig-​ j heten. 11 § kon­ces­sion får ej över­lå­tas utan med­gi­vande av den myn­dig­het som med­de­lat kon­ces­sio­nen. 10 § kon­ces­sion kan för­e­nas med de före­skrif­ter som behövs för att skydda all­männa intres­sen eller enskild rätt eller som eljest påkal­las för att främja ett från all­män syn­punkt ända­måls­en­ligt utfors­kande och till vara­ta­gande av natur­till­gång­arna. kon­ces­sion kan göras bero­ende av att undersöl­c­ning eller bear­bet­ning sker i viss omfatt­ning. h i kon­ces­sion kan föreslcri­vas att sta­ten skall ha rätt att del­taga i verk- ji sam­he­ten eller att kon­ces­sions­in­ne­ha­va­ren skall utge avgift eller pro­duk tions­an­del till sta­ten eller iakt­taga annat lil­cnande vill­kor. 1839 ' t/ ¬ sfs 1974:890 rätt till under­sök­ning enligt 8 § första styc­ket och rätt till bear bet­ning enligt 9 § första styc­ket får över­lå­tas eller upp­lå­tas. 12 § anmä­ler kon­ces­sions­ha­va­ren till den myn­dig­het som med­de­lat kon­ces­sio­nen att han öns­kar från­träda sin rätt, upp­hör denna sex måna der efter det sådan anmä­lan kom in, om ej annat föl­jer av kon­ces­sio­nen. öns­kar kon­ces­sions­ha­vare avstå endast från viss del av koncessions-​ områ­det, skall han ansöka härom. ansök­ningen hand­läg­ges och prö­vas i den ord­ning som gäl­ler för erhål­lande av kon­ces­sion. kon­ces­sion kan åter­kal­las av den myn­dig­het som med­de­lat kon­ces­sio nen, om före­skrift eller vill­kor i kon­ces­sio­nen åsi­do­sät­tes eller om syn ner­liga skäl i annat fall före­lig­ger. åter­kal­las kon­ces­sion utan att kon ces­sions­ha­va­ren åsi­do­satt före­skrift eller vill­kor i kon­ces­sio­nen, är han berät­ti­gad att erhålla ersätt­ning av sta­ten för för­lust till följd av åtgärd som han vid­ta­git med anled­ning av kon­ces­sio­nen. 13 § i fråga om rätt att för­värva eller på annat sätt taga befatt­ning med uran eller annat ämne, som använ­des som bränsle i anlägg­ning för utvin­ning av ato­me­nergi, finns bestäm­mel­ser i ato­me­ner­gi­la­gen (1956: 306). 14 § denna lag äger icke tillämp­ning inom all­mänt vat­ten­om­råde i havet. för­be­re­dande under­sök­ning 15 § vill någon som för­be­re­delse för ansö­kan om kon­ces­sion utföra under­sök­ning på annans mark, får sta­tens indu­stri­verk före­skriva att till­träde till mar­ken skall läm­nas under viss tid. under­sök­ningen skall utfö­ras så att minsta skada och intrång vål­las. bygg­nad får upp­fö­ras och väg byg­gas endast om mar­kens ägare och in neha­vare av nytt­jan­de­rätt och ser­vi­tut avse­ende mar­ken sam­tyckt där till eller berg­mäs­ta­ren läm­nat till­stånd till åtgär­den. till­stånd till dylik åtgärd får ej läm­nas i andra fall än då åtgär­den ound­gäng­li­gen krä­ves för under­sök­ningen. för­an­le­der under­sök­ningen skada eller intrång, skall vad som före- skri­ves i 24 § äga mot­sva­rande tillämp­ning. undeir­sök­nings­ar­bete 16 § den som inne­har under­sök­nings­kon­ces­sion får inom kon­ces­sions områ­det utföra imder­sök­nings­ar­bete i syfte att utröna möj­lig­he­terna att utvinna mine­ra­liskt ämne som avses med kon­ces­sio­nen. för sådant ar bete gäl­ler vad som före­skri­ves i 17—24 §§. 17 § under­sök­nings­ar­bete får ej utan med­gi­vande av rege­ringen äga rum på 1. område som avsatts till natio­nal­park eller om vars avsät­tande till natio­nal­park stat­lig myn­dig­het gjort fram­ställ­ning hos rege­ringen, 2. befäst­nings­om­råde och, i den utsträck­ning rege­ringen bestäm­mer, område utan­för detta, 3. kyr­ko­gård eller annan begrav­nings­plats. 18 § undersölo­i­ings­ar­bete får ej utan med­gi­vande av läns­sty­rel­sen äga 1840 rum på ¬ 1. område på mindre avstånd än tret­tio meter från all­män väg eller sfs 1974: 890 sådan vägs sträck­ning enligt fast­ställd arbets­plan eller från sådan järn väg eller kanal som är upp­lå­ten för all­män tra­fik eller från all­män flyg­plats, 2. område på mindre avstånd än ett­hundra meter från bygg­nad, som är avsedd att sta­dig­va­rande använ­das till bostad, eller från tomt­plats el ler träd­gård vid sådan bygg­nad, 3. område som upp­ta­ges av kyrka, annan sam­lings­lo­kal, under­vis nings­an­stalt, hotell eller pen­sio­nat eller av vår­dan­stalt, elev­hem eller där­med jäm­för­lig inrätt­ning, om anlägg­ningen är avsedd för mer än fem­tio per­so­ner, 4. område som upp­ta­ges av elekt­risk kraft­sta­tion eller indust­ri­ell an lägg­ning, 5. område med stads­plan eller bygg­nads­plan. utan hin­der av vad som före­skri­ves i första styc­ket får under­sök­ning ske inom område som där anges, om med­gi­vande läm­nats, i fall som an ges under 2 av äga­ren till bygg­na­den, tomt­plat­sen eller träd­går­den och den som har nytt­jan­de­rätt där­till samt i fall som anges under 3 och 4 av ägare och nytt­jan­de­rätts­ha­vare. n 19 § kan i annat fall än som avses i 17 och 18 §§ under­sök­nings­ar­bete inom visst område anta­gas komma att hindra eller avse­värt för­svåra så dan pågående eller pla­ne­rad använd­ning av mar­ken som är av väsent­lig bety­delse från all­män syn­punkt, kan rege­ringen för­ordna att sådant ar bete icke får utfö­ras inom områ­det utan med­gi­vande av rege­ringen eller myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. 20 § minst två vec­kor innan under­sök­nings­ar­be­tet påbör­jas skall un der­rät­telse härom genom kon­ces­sions­ha­va­rens försorg del­ges såväl ägare till den mark där arbe­tet skall bedri­vas som inne­ha­vare av nytt­jan­de­rätt eller ser­vi­tut avse­ende mar­ken. innan arbe­tet påbör­jas skall kon­ces­sions­ha­va­ren ställa säker­het för er sätt­ning enligt 24 §, om icke den som är berät­ti­gad till ersätt­ning med­ger annat. 21 § tvist huruvida hin­der mot under­sök­nings­ar­be­tet före­lig­ger enligt 17—19 §§ prö­vas av berg­mäs­ta­ren. 22 § under­sök­nings­ar­bete får bestå endast i sådana åtgär­der som be hövs för att visa att fyn­dig­het av mine­ra­liskt ämne som avses med kon ces­sio­nen före­kom­mer inom kon­ces­sions­om­rå­det och för att vinna när mare kän­ne­dom om fyn­dig­he­tens stor­lek, beskaf­fen­het och utvinnings-​ bar­het. inom kon­ces­sions­om­rå­det får kon­ces­sions­ha­va­ren ej utan med­gi­vande av mar­kens ägare och inne­ha­vare av nytt­jan­de­rätt eller ser­vi­tut av seende mar­ken upp­föra annan bygg­nad än sådan som är ound­gäng­li­gen nöd­vän­dig för under­sök­nings­ar­be­tet. i den mån det behövs får han bygga väg inom områ­det eller begagna befint­lig väg till och inom områ det. efter till­stånd av berg­mäs­ta­ren får han också bygga nöd­vän­dig väg till områ­det. åtgärd skall utfö­ras så, att minsta skada och intrång vål­las. 23 § kon­ces­sions­ha­va­ren får använda under arbe­tet bru­tet eller på annat sätt utvun­net mine­ra­liskt ämne som avses med kon­ces­sio­nen en dast i den mån det behövs för under­sök­ning av ämnets beskaf­fen­het och 1841 116—sfs 1974 •• i .i ¬ sfs 1974: 890 lämp­lig­het för tek­nisk bear­bet­ning. pro­dukt som kon­ces­sions­ba­va­ren där­vid utvin­ner får ban till­go­do­göra sig. på samma sätt får koncessions-​ hava­ren utnyttja med kon­ces­sio­nen avsett mine­ra­liskt ämne som tidi­gare utvun­nits, i den mån ej annat föl­jer av 35 § andra styc­ket. kon­ces­sions­ba­va­ren får bryta eller på annat sätt utvinna mine­ra­liskt ämne av annat slag än som avses med kon­ces­sio­nen endast i den mån det behövs för under­sök­nings­ar­be­tets ända­måls­en­liga bedri­vande. av det som sålunda utvun­nits får kon­ces­sions­ba­va­ren använda vad som be hövs för under­sök­nings­ar­be­tet på fyn­dig­be­ten. 24 § för­an­le­der under­sök­nings­ar­be­tet skada eller intrång, skall er sätt­ning här­för utgå. vid tvist om sådan ersätt­ning väc­kes talan vid den fas­tig­hets­dom­stol inom vars område mar­ken eller större delen därav lig ger. har tvis­ten när för­rätt­ning enligt 26 § hål­les icke bän­skju­tits till avgö rande av skil­je­män eller dom­stol, prö­vas frå­gan vid för­rätt­ningen. 25 § i fråga om under­sök­nings­ar­bete med stöd av 8 § äger 17—19 och 21 §§, 22 § första styc­ket samt 23 § mot­sva­rande tillämp­ning. anvi­sande av mark för bear­bet­ning m. tu. 26 § den som inne­bar bear­bet­nings­kon­ces­sion får ej påbörja bear­bet ningen innan mark anvi­sats för sådant ända­mål och där­med sam­man häng­ande verk­sam­het, såsom för upp­fö­rande av bygg­nad eller annan anlägg­ning eller för väg, trans­port­bana eller led­ning eller för upp­läg gande av malm samt varp och andra avfalls­pro­duk­ter. mark får ej an visas i strid med vill­kor i kon­ces­sio­nen. i fråga om anvi­sande av mark äger vad som i 17 och 18 §§ före­skri­ves om bin­der mot­sva­rande tiil- lämp­ning, om hind­ret upp­stod innan kon­ces­sio­nen med­de­la­des. vad som i 19 § före­skri­ves om för­ord­nande om för­bud mot arbete äger mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om anvi­sande av mark. för­ord­nande som nu avses får dock ej med­de­las sedan bear­bet­nings­kon­ces­sion be vil­jats. om ej armat föl­jer av vad som sagts nu skall kon­ces­sions­bava ren inom kon­ces­sions­om­rå­det anvi­sas den mark som han begär i den mån det ej är uppen­bart att den icke behövs för ända­må­let. utan­för kon­ces­sions­om­rå­det anvi­sas den mark som är nöd­vän­dig. om viss mark inom eller utom kon­ces­sions­om­rå­det hotas av ras eller sätt­ningar i sam band med bear­bet­ning, kan även denna mark anvi­sas, mark kan anvi­sas för kor­tare tid än den kon­ces­sio­nen avser. anvi­sande av mark sker vid sär­skild för­rätt­ning efter ansö­kan hos berg­mäs­ta­ren i det distrikt där det med ansök­ningen avsedda områ­det eller större delen därav lig­ger. 27 § ägare av fas­tig­het och inne­ha­vare av sär­skild rätt till fas­tig­het är berät­ti­gade att av kon­ces­sions­ba­va­ren få intrångs­er­sätt­ning och ersätt-​, ning för annan skada till följd av att mark tages i a nspråk enligt 26 §. vid ersätt­ning­ens bestäm­mande gäl­ler 4 kap. samt 5 kap. 23 §, 24 § och 27 § första styc­ket första punk­ten expro­pri­a­tions­la­gen (1972:719) i tillämp­liga delar. vad som sägs i 4 kap. 3 § nämnda lag skall här­vid tilläm­pas i fråga om vär­deök­ning som ägt rum under tiden från dagen tio år före det ansök­ningen om anvi­sande av mark kom in. tvist om ersätt­ningen prö­vas vid för­rätt­ningen för anvi­sande av 1842 mark. ¬ 28 § i fråga om ersätt­ning för skada eller intrång, som upp­står efter sfs 1974: 890 för­rätt­ning enligt 26 § och som icke kun­nat för­ut­ses vid för­rätt­ningen, är denna lag ej tillämp­lig. 29 § om för­rätt­ning som avses i 26 §, till­träde till anvi­sad mark, be tal­ning av ersätt­ning och avstå­ende från anvi­sad mark gäl­ler i tillämp liga delar vad som i 4 kap. 10—25, 27, 28 och 30—38 §§ samt 39 § första styc­ket 3 gruv­la­gen (1974:342) före­skri­ves för mot­sva­rande fall. rätt till bear­bet­ning 30 § den som inne­har bear­bet­nings­kon­ces­sion får inom koncessions-​ ; områ­det under­söka, bear­beta och till­go­do­göra sig mine­ra­liskt ämne ^ som omfat­tas av kon­ces­sio­nen. för sådant arbete gäl­ler vad som före- . skri­ves i 31—33 §§. : förut utvun­net mine­ra­liskt ämne av i första styc­ket avsett slag, som ej upp­ford­rats eller som fin­nes på anvi­sad mark inom kon­ces­sions­områ det, till­fal­ler kon­ces­sions­ha­va­ren i den mån ej annat föl­jer av 35 § andra styc­ket. 31 § kon­ces­sions­ha­va­ren får inom kon­ces­sions­om­rå­det utvinna annat ! mine­ra­liskt ämne än som omfat­tas av kon­ces­sio­nen i den mån det be hövs för att arbe­tet skall kunna bedri­vas på ett ända­måls­en­ligt sätt. i den mån sådant mine­ra­liskt äiime som ej avses med kon­ces­sio­nen utvun­nits enligt denna lag före med­de­lan­det av kon­ces­sio­nen eller där- :] efter får kon­ces­sions­ha­va­ren därav använda vad som behövs vid bear bet­ningen och dess­utom till­go­do­göra sig allt som icke för­rän vid anrik-​ i ning eller där­med lik­ställt för­fa­rande kan avskil­jas från ämne som av ses med kon­ces­sio­nen. kon­ces­sions­ha­va­ren får även i övrigt till­godo göra sig sådant ämne, om mar­kä­ga­ren ej inom sex måna­der efter till sägelse avhäm­tar det och ersät­ter därpå ned­lagda kost­na­der. talan om sådan ersätt­ning väc­kes vid den fas­tig­hets­dom­stol inom vars område mar­ken eller större delen därav lig­ger. väc­kes talan, räk­nas tiden för avhäm­tan­det från det ersätt­nings­be­lop­pet slut­ligt bestämts. vad som före­skri­ves i denna para­graf gäl­ler ej fyn­dig­het av minera liskt ämne som omfat­tas av gruv­la­gen (1974:342) eller denna lag och som kan eko­no­miskt till­go­do­gö­ras. mate­rial som inne­hål­ler sådant ämne får dock tagas ut ur fyn­dig­het för ana­lys eller anrik­nings­för­sök. 32 § kon­ces­sions­ha­va­ren får använda kon­ces­sions­om­rå­det i dagen för annat ända­mål än under­sök­nings­ar­bete endast till den del mark inom j områ­det anvi­sats enligt 26 §. mark som mom eller utom koncessionsom-​ | rådet anvi­sats enligt nämnda para­graf får ej använ­das för annat än där avsett ända­mål. i under jord får kon­ces­sions­om­rå­det använ­das endast för under­sök­ning och bear­bet­ning samt där­med sam­man­häng­ande verk­sam­het. i fråga om i! sådant arbete äger vad som i 17 och 18 §§ före­skri­ves om hin­der mot- r! sva­rande tillämp­ning, om hind­ret upp­stod innan kon­ces­sio­nen medde-​ j;| lades. i fråga om arbete som nu nämnts äger även vad som i 19 § före- |!; skri­ves om för­ord­nande om för­bud mot aibete mot­sva­rande tillämp-​ ||i" ning. för­ord­nande som nu avses får dock ej med­de­las sedan koncessio-​ ' nen bevil­jats. i i kon­ces­sions­ha­va­ren skall hålla behöv­ligt stäng­sel på mark som inom |l eller utom kon­ces­sions­om­rå­det anvi­sats enligt 26 §. om icke bergmästa-​ |l ren med­ger annat, skall stängs­let utfö­ras i var­ak­tigt mate­rial. 1843 ij ¬ sfs 1974: 890 i fråga om under­sök­nings­ar­bete i dagen på ej anvi­sad mark äger 17— 24 §§ mot­sva­rande tillämp­ning. hin­der som avses i 17 och 18 §§ gäl­ler dock endast om hind­ret upp­stod innan kon­ces­sio­nen med­de­la­des. för ord­nande om för­bud mot arbete får ej med­de­las sedan kon­ces­sio­nen be vil­jats. 33 § bear­bet­ning får icke utfö­ras på sådant sätt att fram­tida utvin­ning av mine­ra­liskt ämne även­ty­ras eller att till­go­do­gö­ran­det av kvar­läm­nad känd till­gång på mine­ra­liskt ämne omöj­lig­gö­res eller i väsent­lig mån för­svå­ras eller så, att uppen­bar miss­hus­håll­ning av mine­ra­liskt ämne på annat sätt äger rum. utfrakts­vä­gar och orter som leder till gru­vas obrutna delar skall hål las öppna. borr­hål till olje-, gas- eller salt­fyn­dig­het skall vara för­sett med myn­nings­skydd. för igen­lägg­ning a v utfrakts­väg, ort eller borr­hål iom nu avses krä­ves till­stånd av berg­mäs­ta­ren, även om kon­ces­sio­nen icke längre gäl­ler. 34 § i fråga om bear­bet­ning med stöd av 9 § första styc­ket äger 17— 19 och 31 §§, 32 § tredje styc­ket samt 33 § mot­sva­rande tillämp­ning. ver­kan av att bear­bet­nings­kon­ces­sion upp­hör 35 § upp­hör bear­bet­nings­kon­ces­sion, för­lo­rar kon­ces­sions­ha­va­ren rät­ten till med kon­ces­sio­nen avsett mine­ra­liskt ämne som bru­tits eller på annat sätt utvun­nits men ej upp­ford­rats. med kon­ces­sio­nen avsett mine­ra­liskt ämne som upp­ford­rats får ligga kvar för kon­ces­sions­ha­va­rens räk­ning under högst två år efter det att kon­ces­sio­nen upp­hörde att gälla. kon­ces­sions­ha­va­ren för­lo­rar rät­ten till det som icke tagits bort inom denna tid. mine­ra­liskt ämne till vil­ket kon­ces­sions­ha­va­ren för­lo­rat sin rätt enligt denna para­graf till­fal­ler fas­tig­hets­ä­ga­ren. 36 § upp­hör bear­bet­nings­kon­ces­sion, för­lo­rar kon­ces­sions­ha­va­ren rät­ten till bygg­nad som gjorts för gru­vas eller mot­sva­rande anlägg­nings styrka och bestånd, däri inbe­gri­pet inkläd­nad av borr­hål, samt till stäng­sel som kon­ces­sions­ha­va­ren varit skyl­dig att hålla. sådan anlägg ning skall läm­nas kvar på plat­sen och till­fal­ler vid ny bear­bet­nings­kon ces­sion inne­ha­va­ren därav. annan anlägg­ning än som anges i första styc­ket får fin­nas kvar under högst två år efter det att kon­ces­sio­nen upp hörde att gälla. det som icke tagits bort inom denna tid till­fal­ler fas­tig­hets­ä­ga­ren. 37 § upp­hör bear­bet­nings­kon­ces­sion, för­lo­rar kon­ces­sions­ha­va­ren rät­ten till mark som anvi­sats inom eller utom kon­ces­sions­om­rå­det. vissa sär­skilda ålig­gan­den för kon­ces­sions­ha­varc 38 § över gruva eller mot­sva­rande anlägg­ning som är under arbete skall genom kon­ces­sions­ha­va­rens försorg upp­rät­tas karta. på kar­tan skall redo­vi­sas borr­hål inom kon­ces­sions­om­rå­det av bestå­ende värde. i fråga om kon­ces­sions­om­råde d är bear­bet­ning ej pågår skall sådana borr- hål inli­iftftao rvå ^844 hål inläg­gas på borr­håls­karta. ¬ karta som avses i första styc­ket skall för­va­ras hos koncessionshava-​ sfs 1974: 890 ren och fort­lö­pande kom­plet­te­ras av denne. utdrag skau sä ndas in till myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. 39 § kon­ces­sions­ha­va­ren är skyl­dig att föra jour­nal över under­sök nings­ar­bete och bear­bet­ning samt att till myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer redo­visa pro­ver och avge rap­por­ter. sve­ri­ges geo­lo­giska under­sök­ning eller annan myn­dig­het som rege ringen bestäm­mer skall på begä­ran bere­das till­fälle att följa konces-​ sions­ha­va­rens arbete i geo­lo­giskt avse­ende och taga del av de geo­lo­giska resul­ta­ten av arbe­tet. till­syn, handräck­ning, ansvar m. m. 40 § sta­tens indu­stri­verk och berg­mäs­tarna utö­var till­syn över efter lev­na­den av vad som i eller med stöd av denna lag före­skri­ves om un der­sök­ning och bear­bet­ning. inne­ha­vare av kon­ces­sion eller annan som utö­var verk­sam­het enligt denna lag skall på anford­ran lämna indu­stri­ver­ket och berg­mäs­tarna de upp­lys­ningar och hand­lingar som behövs för till­sy­nen. indu­stri­ver­ket och h^rgmäs­tama får med­dela bestäm­mel­ser för att trygga efter­levna den av vad som i eller med stöd av denna lag före­skri­ves i fråga om under­sök­ning och bear­bet­ning. den som har att utöva till­syn äger till­träde till gruva eller anlägg­ning, där verk­sam­het som omfat­tas av denna lag bedri­ves, och får göra sig under­rät­tad om för­hål­lande av bety­delse för tillämp­ningen av före­skrift eller vill­kor för verk­sam­he­ten. 41 § upp­står i fall som avses i 7 § andra styc­ket tvist, bestäm­mer berg­mäs­ta­ren, med iakt­ta­gande av vad som kan ha före­skri­vits i frå­gan i sam­band med kon­ces­sio­nen, hur arbe­tena skall ord­nas för att inne­hava ren av den först upp­komna rät­tig­he­ten skall kunna driva sitt arbete än damåls­en­ligt och med minsta för­fång för den andre rätts­in­ne­ha­va­ren. 42 § påbör­jas under­sök­nings­ar­bete utan att säker­het ställts enligt vad som före­skri­ves i 20 § andra styc­ket eller 32 § fjärde styc­ket eller utfö­res anlägg­ning i strid med 15 § andra styc­ket, 22 § andra styc­ket eller 32 § fjärde styc­ket, får över­ex­e­ku­tor på ansö­kan av den som äger eller inne har mar­ken för­ordna att arbe­tet skall instäl­las eller att anlägg­ningen skall tagas bort på under­sö­ka­rens bekost­nad. äsi­do­sät­tes för­bud som sta­tens indu­stri­verk med­de­lat enligt 43 § andra styc­ket, får över­ex­e­ku­tor på ansö­kan av indu­stri­ver­ket med­dela handräck­ning för att åstad­komma rät­telse. i fråga om åtgärd av över­ex­e­ku­tor enligt första eller andra styc­ket gäl­ler samma reg­ler som för handräck­ning enligt 191 § utsök­nings­la­gen (1877:31 s. 1). 43 § iakt­ta­ger kon­ces­sions­ha­vare icke före­skrift som med­de­lats med stöd av 10 § första styc­ket eller efter­kom­mer han eller annan icke vad som före­skri­ves eller baga­res med stöd av 38 §, 39 § eller 40 § andra eller tredje styc­ket, kan sta­tens indu­stri­verk vid vite före­lägga honom att full­göra sina skyl­dig­he­ter. sådant före­läg­gande skall del­ges. bedri­ves arbete på sådant sätt att uppen­bar fara för all­mänt eller en skilt intresse upp­kom­mer, får sta­tens indu­stri­verk för­bjuda arbe­tets fort­satta bedri­vande. sådant för­bud län­der ome­del­bart till efter­rät­telse. 1845 ¬ sfs 1974: 890 44 § till böter eller fäng­else i högst sex m a er döraes den som upp- såt­li­gen eller av oakt­sam­het 1. påbör­jar under­sök­nings­ar­bete utan att iakt­taga vad som i 20 el ler 32 § fjärde styc­ket före­skri­ves om under­rät­telse och stäl­lande av sä ker­het, 2. bear­be­tar ämne som avses i 1 § 1, 4 eller 5 utan att ha erhål­lit bear­bet­nings­kon­ces­sion, om sådan krä­ves, 3. utan till­stånd enligt 33 § andra styc­ket läg­ger igen utfrakts­väg, ort eller borr­hål som där avses. till påföljd som anges i första styc­ket dömes också den som vid full görande av upp­gifts­skyl­dig­het som är för­bun­den med kon­ces­sio­nen eller som avses i 40 § andra styc­ket läm­nar orik­tig upp­gift, om detta sker upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het. i fall som anges i f örsta styc­ket 2 kan ämne som utvun­nits för­kla­ras för­ver­kat. om brott som avses i första styc­ket 1 för­när­mar enbart enskilds rätt, får åkla­gare väcka åtal endast om mål­sä­gande anger brot­tet till åtal. 45 § den som del­ta­git i till­syn enligt denn a lag eller på annat sätt tagit befatt­ning med ärende som avses i lagen får ej obe­hö­ri­gen röja eller nytt ja yrkes­hem­lig­het eller annat för­hål­lande som han där­vid fått kun­skap om. den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter häre­mot döraes till böter eller fäng­else i högst ett år. all­mänt åtal får väc­kas endast om mål­sä­gande anger brot­tet till åtal eller åtal är påkal­lat från all­män syn punkt. full­följd av talan m. m. 46 § den som är miss­nöjd med beslut vid för­rätt­ning enligt 26 § i fråga om ersätt­ning enligt 15, 24 eller 27 § eller ersätt­ning till sak ägare för kost­nad som denne fått vid­kän­nas för att bevaka sin rätt vid för­ralt­ningen får väcka talan vid den fas­tig­hets­dom­stol inom vars områ de den mark varom är fråga eller större delen därav lig­ger. talan skall väc­kas inom tre måna­der från det avslut­nings­be­slu­tet med­de­la­des. mot annat beslut vid för­rätt­ningen föres talan hos sta­tens indu­stri­verk genom besvär. 47 § mot berg­mäs­ta­rens beslut enligt denna lag i a nnan fråga än som avses i 46 § föres talan hos sta­tens indu­stri­verk genom besvär. 48 § mot beslut av sta­tens indu­stri­verk i fråga som avses i 15 § första styc­ket, 32 § tredje styc­ket och 33 § andra styc­ket föres talan hos rege ringen genom besvär. i annat fall än som avses i första styc­ket skall talan mot beslut av in dustri­ver­ket i fråga som ver­ket enligt denna lag har att pröva föras hos kam­mar­rät­ten genom besvär. 49 § talan mot läns­sty­rel­sens beslut enligt denna lag föres hos rege ringen genom besvär. 50 § i fråga om skyl­dig­he­ten att svara för kost­nad i mål som avses i 46 § första styc­ket gäl­ler, med tillämp­ning i övrigt av 18 kap. rätte gångs­bal­ken, att kon­ces­sions­ha­va­ren, om ej annat för­an­le­des av 18 kap. 1846 6 och 8 §§ samma balk, all­tid skall vid­kän­nas sina egna kost­na­der samt ¬ kost­nad som åsam­kas mot­part vid fas­tig­hets­dom­sto­len genom att konces-​ sfs 1974: 890 sions­ha­va­ren där väckt talan och i högre rätt genom att han där full följt talan. sär­skilda bestäm­mel­ser 51 § med sär­skild rätt till fas­tig­het för­stås i denna lag nytt­jan­de­rätt, ser­vi­tut och rätt till elekt­risk kraft samt lik­nande rätt. bestäm­mel­serna i denna lag om sakä­gare gäl­ler ej inne­ha­vare av ford ran för vil­ken fas­tig­he­ten sva­rar. 52 § har säker­het som skall stäl­las enligt denna lag icke god­känts av den till vars för­mån den stäl­les, prö­vas säker­he­ten av läns­sty­rel­sen. bor­gen får god­kän­nas av läns­sty­rel­sen endast om bor­gensman sva­rar som för egen skuld och, om två eller flera teck­nat bor­gen, de sva­rar so lida­riskt. sta­ten, kom­mun, lands­tings­kom­mun och kom­munal­för­bund behö­ver icke ställa säker­het. över­gångs­be­stäm­mel­ser 1. denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1975, då lagen (1886: 46 | s. 1) angå­ende sten­kols­fyn­dig­he­ter m. m. och uran­la­gen (1960: 679) skall f upp­höra att gälla. | före­kom­mer i lag eller annan för­fatt­ning hän­vis­ning till före­skrift som ersatts genom bestäm­melse i den nya lagen, skall i stäl­let den nya ; bestäm­mel­sen tilläm­pas. i 2. vad som före­skri­ves om bygg­nads­plan i den nya lagen äger mot- ; sva­rande tillämp­ning på avstyck­nings­plan. i 3. vad som enligt den nya lagen gäl­ler om ägare av fas­tig­het skall till- \ läm­pas även på den som inne­har fas­tig­het under stän­dig besitt­nings­rätt | eller med fide­i­kom­miss­rätt. det­samma gäl­ler den som i enlig­het med be- j slut vid all­män awitt­ring inne­har ströäng. | bestäm­mel­serna i denna lag om ford­ran för vil­ken panträtt har upplå-​ • tits i fas­tig­het äger mot­sva­rande tillämp­ning på sådan ford­ran på ogul- i den köpeskil­ling som åtnju­ter före­trä­des­rätt enligt 5 § lagen (1970: 995) ; om infö­rande av nya jor­da­bal­ken. vad som sagts nu gäl­ler även i fråga j om rätt till avkomst eller för­mån som avses i 8 § lagen om infö­rande av ! nya jor­da­bal­ken, om rät­tig­he­ten ej är att anse som sär­skild rätt till fas- | tig­het. jl 4. vad som i 27 § före­skri­ves angå­ende tillämp­ning av 4 kap. 3 § ex- pro­pri­a­tions­la­gen (1972: 719) gäl­ler ej i fråga om vär­deök­ning som ägt [[ rum före utgången av juni 1971. b 5. den nya lagen tilläm­pas beträf­fande före ikraft­trä­dan­det bevil­jade pri­vi­le­gier och utmål avse­ende sten­kols­gruva, kon­ces­sio­ner enligt lagen h (1886: 46 s. 1) angå­ende sten­kols­fyn­dig­he­ter m. m. och uran­la­gen (1960: 679) samt under­sök­nings­till­stånd enligt sist­nämnda lag, vilka ij! där­vid skall anses såsom undersöknings-​ eller bear­bet­nings­kon­ces­sio­ner | enligt den nya lagen. föl­jande sär­skilda bestäm­mel­ser skall iakt­ta­gas. i äldre rät­tig­het till bear­bet­ning som med­de­lats utan tids­be­gräns­ning | .•gäl­ler till dess tju­go­fem år för­flu­tit från lagens ikraft­trä­dande. söker rät- j tig­he­tens inne­ha­vare senast ett år före utgången av nämnda tid förläng-​ 'i ning, skall detta bevil­jas på skä­liga vill­kor, om sökan­den efter ikraftträ-​ b dan­det bedri­vit regel­bun­den bear­bet­ning inom områ­det eller där utfört ij under­sök­nings­ar­bete av större omfatt­ning. i annat fall skall vid pröv- | ning av sådan ansö­kan sär­skilt beak­tas fyn­dig­he­tens värde såsom reserv 1847 ¬ sfs 1974: 890 för sökan­den till­hö­rigt för­äd­lings­verk eller före­tag för mine­ra­lut­vin­ning. inom område som omfat­tas av pri­vi­le­gier avse­ende sten­kols­gruva «kall bin­der för mar­kan­vis­ning enligt 26 § samt för under­sök­ning och bear­bet­ning enligt 32 § gälla obe­ro­ende av när det upp­kom­mit. bestäm­mel­serna i 21 och 22 §§ uran­la­gen tilläm­pas i fråga om under sök­nings­ar­bete som utfö­res med stöd av före ikraft­trä­dan­det bevil­jat un- •der­sök­nings­till­stånd enligt nämnda lag. ansö­kan om anvi­sande av mark och vad där­med sam­man­hänger prö­vas enligt äldre lag, om ansök­ningen gjorts före ikraft­trä­dan­det. i fråga om rätt till ersätt­ning för skada eller intrång gäl­ler också i övrigt äldre lag, om ska­dan eller intrånget upp­stått före ikraft­trä­dan­det. inne­ha­vare av äldre rät­tig­het avse­ende sten­kol skall till sta­ten betala en årlig avgift enligt grun­der som rege­ringen bestäm­mer. avgif­ten skall erläg­gas första gången för år 1976. rege­ringen kan efter ansö­kan med ge att avgif­ten ned­sät­tes eller ersät­tes med viss arbets­skyl­dig­het. den nya lagen med­för i fråga om äldre rät­tig­he­ter ej inskränk­ning i rätt till jord­ä­ga­re­an­del eller i rätt till avgift till jord­ä­gare enligt 2 kap. -samt 50 § 1 mom., 52 § och 60 § lagen angå­ende sten­kols­fyn­dig­he­ter m. m. eller i rätt till gott­gö­relse enligt 7 § andra styc­ket samma lag. mot­sva­rande gäl­ler i fråga om rätt till avgäld enligt 43 § och rätt till gott­gö­relse enligt 45 § uran­la­gen. 6. ansö­kan om kon­ces­sion enligt lagen (1886; 46 s. 1) angå­ende sten- icols­fyn­dig­he­ter m. m. eller om under­sök­nings­till­stånd eller kon­ces­sion enligt uran­la­gen (1960: 679), som gjorts före ikraft­trä­dan­det men ej slut ligt avgjorts dess­förin­nan, prö­vas enligt äldre lag. beträf­fande kon­ces sion eller under­sök­nings­till­stånd som bevil­jats på grund av sådan an sökan tilläm­pas den nya lagen, var­vid rät­tig­he­ten anses såsom under­sök nings-​ eller bear­bet­nings­kon­ces­sion enligt den nya lagen. i fråga om så dan rät­tig­het skall i tillämp­liga delar gälla vad som beträf­fande äldre rät­tig­he­ter före­skri­ves i 5 andra, sjätte och sjunde styc­kena för där av sedda fall. 7. hand­lägg­ning av mål eller ärende som anhäng­ig­gjorts före den nya lagens ikraft­trä­dande men ej slut­ligt avgjorts dess­förin­nan sker i den ord­ning som gäl­ler enligt den äldre lagen. 8. den som vid utgången av år 1974 bedri­ver torv­täkt för vil­ken kon ces­sion erfordras enligt denna lag får, under för­ut­sätt­ning att ansö­kan om kon­ces­sion göres före den 1 janu­ari 1976, fort­sätta verk­sam­he­ten för samma ända­mål utan kon­ces­sion tul dess ansök­ningen slut­ligt prö vats. carl gustaf rune b. johans­son (indu­stri­de­par­te­men­tet) 1848 ¬