SFS 1991:45

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1991:45 mine­ral­lag; utkom från tryc­ket den 12 feb­ru­ari 1991 utfär­dad den 24 janu­ari 1991. enligt riks­da­gens beslut' före­skrivs föl­jande. 1 ka p. inle­dande bestäm­mel­ser lagens tillämp­nings­om­råde 1 § denna lag gäl­ler under­sök­ning och bear­bet­ning av fyn­dig­he­ter pä egen eller annans mark av föl­jande mine­ra­liska ämnen (kon­ces­sions­mine ral): 72 ' prop. 1988/89:92, 1990/91 :nu7, rskr. 67. ¬ 1. anti­mon, arse­nik, beryl­lium, bly, cesium, guld, iri­dium, järn som sfs 1991:45 före­kom­mer i berg­grun­den, kobolt, kop­par, krom, kvick­sil­ver, lan­tan och lan­tani­der, litium, mangan, molyb­den, nic­kel, niob, osmium, pal­la­dium, pla­tina, rodium, rubi­dium, rute­nium, sil­ver, skan­dium, stron­tium, tan­tal, tenn, titan, torium, uran, vana­din, vis­mut, vol­fram, ytt­rium, zink och zir­ko­nium, 2. alun­skif­fer, anda­lu­sit, apa­tit, bru­cit, fluss­pat, gra­fit, kya­nit, leror som är eld­fasta eller klink­rande, mag­ne­sit, mag­net­kis, nefelinsy­e­nit, sil­li­ma­nit, sten­kol, sten­salt eller annat salt som före­kom­mer på lik­nande sätt, svavel-​​ kis, tung­spat och w ollas­to­nit, 3. olja, gas­for­miga kolvä­ten och dia­mant. ibili-​​} 2 § lagen tilläm­pas inte inom all­mänt vat­ten­om­råde i havet. defi­ni­tio­ner 3 § med under­sök­ning avses arbete i syfte att påvisa en fyn­dig­het av ett kon­ces­sions­mi­ne­ral och att utröna fyn­dig­he­tens san­no­lika eko­no­miska värde och dess beska­fl­fen­het i övrigt, i den mån sådant arbete inne­bär intrång i mar­kä­ga­rens eller annan rätts­in­ne­ha­vares rätt. med bear­bet­ning avses utvin­ning och till­go­do­gö­rande av ett kon­ces sions­mi­ne­ral. rät­ten till under­sök­ning och bear­bet­ning 4 § under­sök­ning får utfo­ras endast av den som har under­sök­nings­till stånd och bear­bet­ning endast av den som har bear­bet­nings­kon­ces­sion. utan till­stånd får dock under­sök­nings­ar­bete bedri­vas av 1. fas­tig­hets­ä­ga­ren eller, efter hans med­gi­vande, annan i fall som anges i 3kap.2§, 2. kon­ces­sions­ha­vare i fall som anges i 5 kap. 3 §. utan kon­ces­sion får fyn­dig­het bear­be­tas av 1. fas­tig­hets­ä­ga­ren i fall som anges i 5 kap. 2 §, 2. till­stånds­ha­vare i fall som anges i 3 kap. 4 §, 3. kon­ces­sions­ha­vare i fall som anges i 5 kap. 4 -6 §§. 5 § ett under­sök­nings­till­stånd som grun­das på ansö­kan avse­ende något eller några av d e kon­ces­sions­mi­ne­ral som anges i 1 § 1 —3 gäl­ler, om inte sökan­den begär annat, samt­liga mine­ral som anges där. i övrigt gäl­ler ett under­sök­nings­till­stånd eller en bear­bet­nings­kon­ces­sion det eller de mine­ral som anges i till­stån­det eller kon­ces­sio­nen. 6 § i bear­bet­nings­kon­ces­sion som med­de­las någon annan än sta­ten har sta­ten rätt till andel med hälf­ten (kro­no­an­del) i enlig­het med bestäm­mel serna i 11 kap. bestäm­mel­ser i annan lag­stift­ning 7 § bestäm­mel­ser som berör verk­sam­het som avses i d enna lag finns i plan- och byggl agen (1987:10), mil­jö­skydds­la­gen (1969:387), natur­vårds lagen (1964:822), lagen (1987:12) om hus­håll­ning med natur­re­sur­ser m.m. och lagen (1988:950) om kul­tur­min­nen m.m. bestäm­mel­ser om rätt att för­värva och inneha eller på annat sätt ta 73 ¬ sfs 1991:45 befatt­ning med kär­nämne eller mine­ral med halt av sådant ämne finns även i lagen (1984:3) om kärn­tek­nisk verk­sam­het. bestäm­mel­ser om rätt i övrigt att bedriva verk­sam­het med strål­ning finns i strål­skydds­la­gen (1988:220). bestäm­mel­ser som i vissa avse­en­den begrän­sar rät­ten att få eller på annat sätt för­värva under­sök­nings­till­stånd eller bear­bet­nings­kon­ces­sion och att för­värva nytt­jan­de­rätt till bear­bet­nings­kon­ces­sion finns i lagen (1982:618) om utländska för­värv av fast egen­dom m.m. 8 § har rege­ringen enligt 4 kap. lagen (1987:12) om hus­håll­ning med natur­re­sur­ser m.m. prö­vat frå­gan om till­stånd till en viss anlägg­ning eller åtgärd, är beslu­tet bin­dande vid pröv­ning enligt denna lag. 2 kap. under­sök­nings­till­stånd till­stånds­om­råde 1 § under­sök­nings­till­stånd skall avse et t bestämt område, som inte får vara större än att till­stånds­ha­va­ren kan an tas ha möj­lig­het att under­söka det på ett ända­måls­en­ligt sätt och som i övrigt skall ha en för ända­må­let lämp­lig form. för­ut­sätt­ningar för till­stånd 2 § under­sök­nings­till­stånd skall med­de­las, om 1. det finns anled­ning att anta att under­sök­ning i områ­det kan leda till fynd av kon­ces­sions­mi­ne­ral och 2. sökan­den inte uppen­bar­li­gen sak­nar möj­lig­het eller avsikt att få till stånd en ända­måls­en­lig under­sök­ning. till­stånd att bedriva under­sök­ning beträf­fande olja, gas­for­miga kolvä ten eller dia­mant får bevil­jas endast den som visar att han är lämp­lig att bedriva sådan under­sök­ning. före­träde vid kon­kur­rens m. m. 3 § omfat­tas ett område av flera ansök­ningar om under­sök­nings­till stånd enligt denna lag eller kon­ces­sion enligt lagen (1985:620) om vissa torv­fyn­dig­he­ter, har den sökande som först kom in med sin ansö­kan före­träde. om ansök­ning­arna har kom­mit in sa mma dag, har sökan­dena lika rätt inom det gemen­samma områ­det. 4 § om någon inom ett område inne­har under­sök­nings­till­stånd eller bear­bet­nings­kon­ces­sion enligt denna lag eller kon­ces­sion enligt lagen (1985:620) om vissa torv­fyn­dig­he­ter, får inte någon annan bevil­jas under sök­nings­till­stånd för samma mine­ral inom områ­det. om det finns sär­skil da skäl, får annan bevil­jas under­sök­nings­till­stånd för mine­ral inom områ det som inte omfat­tas av till­stån­det eller kon­ces­sio­nen. vnder­sök­nings­till­slån­dets gil­tig­hets­tid 5 § under­sök­nings­till­stånd gäl­ler i tre år från dagen för beslu­tet. 6 § under­sök­nings­till­stån­dets gil­tig­hets­tid skall på ansö­kan av till- 74 stånds­ha­va­ren för­längas med sam­man­lagt högst tr e år, om ända­måls­en­lig ¬ under­sök­ning har utförts inom område t. det­samma gäl­ler om till­stån ds- sfs 1991:45 hava­ren har god­tag­bara skäl till att under­sök­ning inte har skett och dessut om gör san­no­likt att områ­det kom­mer att under­sö­kas under den tid som ansök­ningen avser. 7 § har gil­tig­hets­ti­den för till­stånd för­längts enligt 6 §, skall den på ansö­kan av till­stånds­ha­va­ren för­längas med ytter­li­gare sam­man­lagt högst fyra år, om det finns syn­ner­liga skäl. 8 § ansö­kan om för­läng­ning skall för att kunna tas upp till pröv­ning ha kom­mit in under till­stån­dets gil­tig­hets­tid. om till­stånds­ha­va­ren har an sökt om för­läng­ning inom den angivna tiden eller om han inom samma tid har ansökt om bear­bet­nings­kon­ces­sion, gäl­ler till­stån­det till dess ansök ningen har p rövats slut­ligt. karens­tid 9 § när ett under­sök­nings­till­stånd eller en bear­bet­nings­kon­ces­sion har upp­hört att gälla, kan en ansö­kan från tillstånds-​​ eller kon­ces­sions­ha­va­ren om nytt under­sök­nings­till­stånd beträf­fande mark inom samma område inte prö­vas för­rän tre år har för­flu­tit från det att till­stån­det eller kon­ces sio­nen upp­hörde att gälla. om det före­lig­ger syn­ner­liga skäl, får berg­mäs­ta­ren medge undan­tag från bestäm­mel­sen i första styc­ket. vill­kor i vissa under­sök­nings­till­stånd 10 § under­sök­nings­till­stånd beträf­fande olja, gas­for­miga kolvä­ten eller dia­mant skall för­e­nas med de vill­kor som behövs för att skydda all­männa intres­sen eller enskild rä tt. 3 kap. under­sök­nings­ar­bete inle­dande bestäm­melse 1 § den som har under­sök­nings­till­stånd får inom till­stånds­om­rå­det be driva under­sök­nings­ar­bete enligt 3 —8 §§. rätt att bedriv a under­sök­nings­ar­bete utan till­stånd 2 § om det kan ske utan intrång i nytt­jan­de­rätt, ser­vi­tut eller annan sär­skild rätt får fas­tig­hets­ä­ga­ren eller, efter den­nes med­gi­vande, annan utan under­sök­nings­till­stånd bedriva under­sök­ning beträf­fande alla kon ces­sions­mi­ne­ral utom olja, gas­for­miga kolvä­ten och dia­mant, dock inte inom områ­den där någon annan har till­stånd eller kon­ces­sion enligt denna lag. bestäm­mel­serna i 3— 7 §§ gäl­ler i tillämp­liga delar även såd ant under sök­nings­ar­bete. hur under­sök­nings­ar­bete får bedri­vas 3 § under­sök­nings­ar­bete får bedri­vas endast för att visa att sådant mi neral som omfat­tas av till­stån­det finns inom områ­det och för att ta närma re reda på fyn­dig­he­tens sto rlek, beskaf­fen­het och br ytvärd­het. till­stånds­ha­va­ren får ta mark i anspråk för att upp­föra bygg­na­der som är ound­gäng­li­gen nöd­vän­diga för under­sök­nings­ar­be­tet. i den utsträck­ning 75 ¬ sfs 1991:45 det behövs får han också ta mark i anspråk for att bygga väg inom områ­det eller använda väg till och inom områ­det. efter till­stånd av berg­mäs­ta­ren får han också ta mark i anspråk for att bygga nöd­vän­dig väg till områ­det. arbe­tet skall ut föras så, att minsta skada och intrång vål­las. 4 § till­stånds­ha­va­ren får använda kon­ces­sions­mi­ne­ral som utvinns un der under­sök­nings­ar­be­tet och som omfat­tas av till­stån­det endast for att under­söka deras beskaf­fen­het och lämp­lig­het for tek­nisk bear­bet­ning. han får också till­go­do­göra sig de pro­duk­ter som han där­vid fram­stäl­ler eller utvin­ner. det­samma gäl­ler tidi­gare utvunna kon­ces­sions­mi­ne­ral som om fat­tas av till­stån­det, om inte annat föl­jer av 13 kap. 2 § andra styc­ket. till­stånds­ha­va­ren får bear­beta och använda mine­ra­liska ämnen som inte omfat­tas av till­stån­det eller av denna lag endast om det behövs för att under­sök­nings­ar­be­tet skall kunna bedri­vas på ett ända­måls­en­ligt sätt. 5 § minst två vec­kor innan under­sök­nings­ar­be­tet påbö­i­jas skall till stånds­ha­va­ren under­rätta berg­mäs­ta­ren, äga­ren till den mark där arbe­tet skall bedri­vas och inne­ha­varna av nytt­jan­de­rätt eller ser­vi­tut om när arbe­tet skall påb örjas. kan arbe­tena antas komma att beröra annan sär skild rätt, skall även inne­ha­va­ren av denna under­rät­tas. under­rät­tel­ser till andra än berg­mäs­ta­ren skall del­ges. under­rät­telse till inne­ha­vare av rensköt­sel­rätt får del­ges den sameby som inne­ha­varna till­hör. innan arbe­tet påbö­i­jas skall till­stånds­ha­va­ren ställa säker­het för ersätt ning enligt 7 kap. 1 §, om inte den som är berät­ti­gad till ersätt­ning med­ger annat. hin­der mot under­sök­nings­ar­bete 6 § under­sök­nings­ar­bete får inte utan med­gi­vande av läns­sty­rel­sen äga -t--' rum inom - s" 1. befäst­nings­om­råde och sådant område utan­för detta som rege­ringen -7'l; bestäm­mer, -wi 2. kyr­ko­gård och annan begrav­nings­plats. 7 § under­sök­nings­ar­bete får inte utan med­gi­vande av berg­mäs­ta­ren äga rum inom -i"-;! 1. område inom tret­tio meter från all­män väg eller sådan väg­sträck­ning --t' enligt fast­ställd arbets­plan, tret­tio meter från järn­väg eller kanal som är 'i. ;: upp­lå­ten for all­män tra fik eller tret­tio meter från all­män flyg­plats, 2. område inom ett­hundra meter från tomt med bygg­nad dä r någon är bosatt under över­vä­gande del av året, 3. område med kyrka, annan sam­lings­lo­kal, under­vis­nings­an­stalt, hotell eller pen­sio­nat eller område med vår­dan­stalt, elev­hem eller lik­nande in rätt­ning, om den är avsedd for mer än fem­tio per­so­ner, 4. område med elekt­risk kraft­sta­tion eller indust­ri­ell anlägg­ning, 5. område med deta ljplan eller områ­des­be­stäm­mel­ser enligt plan- och bygg­la­gen (1987; 10). i fall som anges i första styc­ket 5 får med­gi­vande inte läm­nas i strid med pla­nen eller områ­des­be­stäm­mel­serna. om syf­tet med pla­nen eller bestäm-​​ 76 mel­serna inte mot­ver­kas, får dock mindre avvi­kel­ser göras. ¬ utan hin­der av vad som före­skrivs i första styc­ket 2 -4 får under sök- sfs 1991:45 ning ske, om med­gi­vande har läm­nats av den som berörs av arbe­tet. i fall som anges i första styc­ket 2 skall med­gi­vande läm­nas av äga­ren till byggna den eller tom­ten och den som har nytt­jan­de­rätt till den. i fall som anges i första styc­ket 3 och 4 skall med­gi­van­det läm­nas av ägare och nyttjande-​​ rätts­ha­vare. 8 § gäl­ler för samma till­stånds­om­råde flera under­sök­nings­till­stånd eller kon­ces­sio­ner enligt denna lag eller enligt lagen (1985:620) om vissa tor v- fyn­dig­he­ter, får arbete som utförs med stöd av en rät­tig­het som till­kom­mit först inte hind­ras eller uppe­hål­las av arbete med stöd av en rät­tig­het som till­kom­mit senare. 4 kap. bear­bet­nings­kon­ces­sion kon­cessi onsom råde 1 § kon­ces­sion skall avse ett bestämt område, som bestäms efter vad som är lämp­ligt med hän­syn till fyn­dig­he­ten, ända­må­let med kon­ces­sio­nen och övriga omstän­dig­he­ter. för­ut­sätt­ningar för kon­ces­sion 2 § kon­ces­sion skall m edde­las, om 1. en fyn­dig­het som san­no­likt kan till­go­do­gö­ras eko­no­miskt har bli­vit påträf­fad, 2. sökan­den är lämp­lig att bear­beta fyn­dig­he­ten och 3. fyn­dig­he­tens belä­gen­het och art inte gör det olämp­ligt att sökan­den får den begärda kon­ces­sio­nen. i är enden om bevil­jande av kon­ces­sion skall lagen (19 87:12) om hus håll­ning med natur­re­sur­ser m. m. tilläm­pas. kon­ces­sion får inte strida mot detalj­plan eller områ­des­be­stäm­mel­ser. om syf­tet med pla­nen eller bestäm­mel­serna inte mot­ver­kas, får dock mindre avvi­kel­ser göras. före­träde vid kon­kur­rens m. m. 3 § om flera har ansökt om kon­ces­sion för samma område och fler än en kan komma i fråga enligt 2 §, skall den ha före­träde som har under­sök nings­till­stånd i omr ådet för något mine­ral som omfat­tas av den­nes ansö kan om kon­ces­sion. om ingen av sökan­dena har under­sök­nings­till­stånd, skall pröv­nings myn­dig­he­ten avgöra vem av dem som lämp­li­gen bör få kon­ces­sio­nen. där­vid skall sär­skilt beak­tas om någon av sökan­dena har utfört ända­måls enligt under­sök­nings­ar­bete inom områ­det. 4 § om någon inom ett område inne­har under­sök­nings­till­stånd eller bear­bet­nings­kon­ces­sion enligt denna lag eller kon­ces­sion enligt lagen (1985:620) om vissa torv­fyn­dig­he­ter, får inte någon a nnan bevil­jas kon ces­sion för samma mine­ral inom områ­det. om det finns sär­skilda skäl, får annan bevil­jas kon­ces­sion för mine­ral inom områ­det som inte omfat­tas av till­stån­det eller kon­ces­sio­nen. 77 ¬ sfs 1991:45 5 § en kon­ces­sion skall för­e­nas med de vill­kor som behövs för att skydda all­männa intres­sen eller enskild rätt eller som behövs för att natur­till­gång­arna skall utfors­kas och till­va­ra­tas på ett ända­måls­en­ligt sätt. 6 § kon­ces­sions­ha­va­ren skall åläg­gas att ställa säker­het för att hans skyl­dig­he­ter enligt 13 kap. 4 § skall upp­fyl­las, om det inte finns sär­skilda skäl till något annat. visar sig säker­he­ten otill­räck­lig, får läns­sty­rel­sen bestämma att ytter­li­gare säker­het skall stäl­las. bear­bet­nings­kon­ces­sio­nens gil­tig­hets­tid i § bear­bet­nings­kon­ces­sion gäl­ler i tio år från dagen för beslu­tet. om sökan­den begär det, får kor­tare tid bestäm­mas. 8 § kon­ces­sions­ti­den skall utan sär­skild ansö­kan för­längas med tio år i sän­der, om regel­bun­den bear bet­ning pågår när gil­tig­hets­ti­den går ut. om kon­ces­sions­ha­va­ren begär det, får kor­tare tid bestäm­mas. 9 § pågår inte regel­bun­den bear­bet­ning när kon­ces­sions­ti­den går ut, skall tiden på ansö­kan av kon­ces­sions­ha­va­ren för­längas med minst fem och högst tio år, om det inom kon­ces­sions­om­rå­det pågår 1. till­red­nings­ar­bete eller anlägg­nings­ar­bete för upp­ta­gande av bear­bet ning, eller 2. under­sök­nings­ar­bete av större omfatt­ning. om kon­ces­sions­ha­va­ren begär det, få r kor­tare tid än fem år bestäm­mas. kon­ces­sions­ha­va­ren har rätt att få för­hands­be­sked av pröv­nings­myn dig­he­ten om huruvida pla­ne­rat under­sök­nings­ar­bete skall anses ha större omfatt­ning. 10 § pågår inte regel­bun­den bear­bet­ning eller sådan verk­sam­het som anges i 9 § första styc­ket, får kon­ces­sions­ti­den på ansö­kan av kon­ces­sions hava­ren för­längas med högst tio år, om det är moti­ve­rat med hän­syn till det all­män­nas intresse av att mine­ral­till­gång­arna utnytt­jas på ett ända måls­en­ligt sätt. vid pröv­ningen skall lagen {1987:12) om hus­håll­ning med natur­re­sur­ser m.m. tilläm­pas. ii § ansö­kan om för­läng­ning enligt 9 eller 10 § skall göras senast sex måna­der före kon­ces­sions­ti­dens utgång. har kon­ces­sions­ha­va­ren ansökt om för­läng­ning inom den angivna tiden, gäl­ler kon­ces­sio­nen till dess att ansök­ningen har prö­vats slut­ligt. 5 kap. bear­bet­ning m. m. inle­dande bestäm­mel­ser 1 § den som har kon­ces­sion får inom kon­ces­sions­om­rå­det, i dagen eller under jord, dels bedriva under­sök­nings­ar­bete enligt 3 §, dels utföra bear bet­ning och där­med sam­man­häng­ande verk­sam­het enligt 4 —7§§. för bear­bet­ning och där­med sam­man­häng­ande verk­sam­het som sker i dagen får kon­ces­sions­ha­va­ren dock ta i anspråk endast mark som har anvi­sats för ända­må­let. 78 mark u tan­för kon­ces­sions­om­rå­det får tas i ansprå k för annat ända­mål ¬ än under­sök­ning eller bear­bet­ning enligt vad som bestäms vid markanvis-​​ sfs 1991:45 ningen. ären­den om mar­kan­vis­ning prö­vas vid mar­kan­vis­nings­for­rätt­ning en ligt bestäm­mel­serna i 9 kap. berg­mäs­ta­ren kan, sedan beslu­tet om kon­ces­sion har vun­nit laga kraf t, medge att mark får tas i ans pråk i avv aktan på att frå­gan om mar­kan­vis ning avgörs. sådant med­gi­vande får läm­nas endast om koncessionshava-​​ ren stäl­ler säker­het for den ersätt­ning som avses i 7 k ap. 2 §. rätt att utföra bear­bet­ning utan kon­ces­sion 2 § fas­tig­hets­ä­ga­ren får utan kon­ces­sion for sitt hus­be­hov bear­beta fyn dig­he­ter av kon­ces­sions­mi­ne­ral så länge ingen annan har kon­ces­sion inom områ­det. med­de­las kon­ces­sion för någon annan inom ett område där fas­tig­hets äga­ren bear­be­tar fyn­dig­he­ter av kon­ces­sions­mi­ne­ral eller annat minera-​​ liskt ämne for sitt hus­be­hov, har fas­tig­hets­ä­ga­ren rätt att i skä­lig utsträc k ning fort­sätta verk­sam­he­ten, om det inte finns sär­skilda skäl till något annat. hur under­sök­nings­ar­bete får bedri­vas 3 § under­sök­nings­ar­bete får avse sådana mine­ral som omfat­tas av kon ces­sio­nen. i den mån ingen annan har till­stånd eller kon­ces­sion får konces-​​ sions­ha­va­ren inom kon­ces­sions­om­rå­det under­söka även andra kon­ces sions­mi­ne­ral med undan­tag av olja, gas­for­miga kolvä­ten och dia­mant. i fråga om under­sök­nings­ar­bete som bedrivs i dagen på ej anvis ad mark skall 3 kap. 3-5 §§ tilläm­pas. hur bear­bet­ning m.m. får utfö­ras 4 § bear­bet­ning får avse sådana mine­ral som omfat­tas av kon­ces­sio­nen. kon­ces­sions­ha­va­ren får inom kon­ces­sions­om­rå­det utvinna även andra kon­ces­sions­mi­ne­ral och övriga mine­ra­liska ämnen, i den mån det behövs for att arbe­tet skall kunna bedri­vas på ett ända­måls­en­ligt sätt. av det som där­vid utvinns får kon­ces­sions­ha­va­ren använda vad som behövs vid bear bet­ningen. 5 § kon­ces­sions­ha­va­ren får till­go­do­göra sig tidi­gare utvunna kon­ces sions­mi­ne­ral som omfat­tas av kon­ces­sio­nen, om inte annat föl­jer av 13 kap. 2 § andra styc­ket. 6 § kon­ces­sions­ha­va­ren får till­go­do­göra sig sådana kon­ces­sions­mi­ne­ral och övriga mine­ra­liska ämnen som inte för­rän vid anrik­ning eller där­med lik­ställt för­fa­rande kan avskil­jas från de mine­ral som kon­ces­sio­nen omfat tar. kon­ces­sions­ha­va­ren får till­go­do­göra sig även andra utvunna kon­ces sions­mi­ne­ral och mine­ra­liska ämnen än som avses i första styc­ket, om mar­kä­ga­ren inte inom sex måna­der efter till­sä­gelse a vhäm­tar mine­ra­let och ersät­ter de kost­na­der som lagts ned på det. 7 § bear­bet­ning får inte ske på sådant sätt att fram­tida utvin­ning av något kon­ces­sions­mi­ne­ral även­ty­ras eller att det blir omöj­ligt eller väsent-​​ 79 ¬ sfs 1991:45 ligt svå­rare att utvinna kvar­läm­nad känd till­gång av sådant mine­ral. bear- bet­ning får hel­ler inte utfö­ras så att uppen­bar miss­hus­håll­ning med mine- ral sker på annat sätt. uifrakts­vä­gar och stäng­sel m. m. 8 § utfrakts­vä­gar och orter som leder till en gru­vas obrutna delar skall hål­las öppna. borr­hål till olje-, gas- eller salt­fyn­dig­he­ter skall vara för­sedda med myn­nings­skydd. för igen­lägg­ning av sådana utfrakts­vä­gar, orter eller borr­hål krävs sär­skilt till­stånd av berg­mäs­ta­ren. 9 § kon­ces­sions­ha­va­ren skall sätta upp och under­hålla behöv­ligt stäng sel på mark som har tagits i anspråk för bear­bet­ning eller där­med sam­man häng­ande verk­sam­het. hin­der mot under­sök­nings­ar­bete och bear­bet­ning m. m. 10 § bestäm­mel­serna i 3 kap. 6 och 7 §§ om hin­der mot under­sök­nings arbete skall tilläm­pas på dels under­sök­nings­ar­bete som kon­ces­sions­hava ren bedri­ver i dagen på ej anvi­sad mark, dels under­sök­nings­ar­bete samt bear­bet­ning och där­med sam­man­häng­ande verk­sam­het som koncessions-​​ hava­ren utför under jord. vad som nu har sagts gäl­ler dock endast om hind­ret upp­stod innan kon­ces­sio­nen bevil­ja­des. ri 11 § gäl­ler för samma kon­ces­sions­om­råde flera under­sök­nings­till­stånd eller kon­ces­sio­ner enligt denna lag eller enligt lagen (1985:620) om vissa torv­fyn­dig­he­ter, får arbete eller verk­sam­het som utförs med stöd av en rät­tig­het som till­kom­mit först inte hind­ras eller uppe­hål­las av arbete eller , j., verk­sam­het med stöd av en rät­tig­het som har till­kom­mit senare. 6 kap. över­lå­telse, från­trä­dande, åter­kal­lelse och änd­ring av under­sök­nings­till­stånd och kon­ces­sion över­lå­telse 1 § under­sök­nings­till­stånd och bear­bet­nings­kon­ces­sion får över­lå­tas ef ter med­gi­vande av pröv­nings­myn­dig­he­ten. med­gi­vande får läm­nas, om de krav är upp­fyllda som anges i 2 kap. 2 § första styc­ket 2 och andra styc­ket i fråga om under­sök­nings­till­stånd och 4 kap. 2 § första styc­ket 2 och 3 i fråga om bear­bet­nings­kon­ces­sion. från­trä­dande 2 § om en inne­ha­vare av under­sök­nings­till­stånd anmä­ler till berg­mästa ren att han helt eller del­vis vill från­träda sin rätt, upp­hör till­stån­det i mot­sva­rande mån att gälla en månad efter det att hans anmä­lan kom in till berg­mäs­ta­ren. om en inne­ha­vare av bear­bet­nings­kon­ces­sion anmä­ler till berg­mäs­ta­ren att han helt och hål­let vili från­träd a sin rätt, upp­hör kon­ces­sio­nen att gälla sex måna­der efter det att hans anmä­lan kom in till berg­mäs­ta­ren. ^, vill en kon­ces­sions­ha­vare från­träda sin rätt endast för en viss del av kon­ces­sions­om­rå­det, skall han ansöka härom hos pröv­nings­myn­dig­he­ten. ansök­ningen får bifal­las endast om åter­stå­ende del av koncessionsområ-​​ 80 det är lämp­lig med hän­syn till mine­ral­fyn­dig­he­ten, ända­må­let med kon- ¬ ces­sio­nen och övriga omstän­dig­he­ter. bifalls ansök­ningen, skall pröv- sfs 1991:45 nings­myn­dig­he­ten före­skriva de vill­kor som behövs for att skydda all­män na intres­sen eller enskild rätt eller for att natur­till­gång­arna skall utfors­kas och till­va­ra­tas på ett ända­måls­en­ligt sätt. aler­kal­lelse 3 § ett under­sök­nings­till­stånd eller en bear­bet­nings­kon­ces­sion kan åter kal­las, om tills tånds-​​ eller kon­ces­sions­ha­va­ren inte full­gör sina skyl­dighe ter enligt denna lag eller enligt vill­kor i tillst åndet eller kon­ces­sio­nen eller om det anna rs finns syn­ner­liga skäl. änd­ring av vill­kor 4 § om verk­sam­het enligt en kon­ces­sion ger upp­hov till bety­dande olä­gen­he­ter som inte för­ut­sågs när kon­ces­sio­nen med­de­la­des, får pröv nings­myn­dig­he­ten bestämma de vill­kor for den fort­satta verk­sam­he­ten som behövs för att före­bygga eller minska ölä­gen­he­terna. det­samma gäl­ler arbete enligt under­sök­nings­till­stånd för olja, gas­for­miga kolvä­ten och dia mant. i övrigt får vill­kor i under­sök­nings­till­stånd eller kon­ces­sion änd­ras endast i enlig­het med tillstånds-​​ eller kon­ces­sions­ha­va­rens begä­ran eller med­gi­vande. vid pröv­ningen skall lagen (1987:12) om hu shåll­ning med natur­re­sur­ser m.m. tilläm­pas. 7 kap. ersätt­ning ersätt­ning till sakä­gare 1 § skada eller intrång som för­an­leds av under­sök­nings­ar­bete skall er sät­tas av den som har under­sök­nings­till­stånd eller kon­ces­sion med vars stöd arbe­tet bedrivs. 2 § skada eller intrång som för­an­leds av att mark tas i anspråk för bear­bet­ning eller dä rmed sam­man­häng­ande verk­sam­het skall ersät­tas av kon­ces­sions­ha­va­ren. om d et upp­står syn­ner­ligt men för någon fas­tig­het eller del därav på grund av att mark tas i a nspråk, skall kon­ces­sions­ha­va­ren lösa den fastig het eller fas­tig­hets­del som lider sådant men, om äga­ren begär det. 3 § beträf­fande ersätt­ning och löseskil­ling enligt 1 eller 2 § gäl­ler 4 kap. och 5 kap. 23 §, 24 § och 27 § första styc­ket första meningen expro­pria tions­la­gen (1972:719) i tillämp­liga de lar. vad som sägs i 4 kap. 3 § samma lag skall här­vid tilläm­pas i fråga om vä rdeök­ning som ägt rum under tiden från dagen tio år före det ansö­kan om mar­kan­vis­ning gjor­des. 4 § i fråg a om ersätt­ning för skada eller intrång som upp­står efter mark anvis­ningen och som inte kunde för­ut­ses vid denna är denna lag inte tillämp­lig. ¬ sfs 1991:45 ersätt­ning vid åter­ka­i­lelse 5 § åter­kal­las ett under­sök­nings­till­stånd eller en bear­bet­nings­kon­ces sion av syn­ner­liga skäl enligt 6 kap. 3 §, har tillstånds-​​ eller koncessions-​​ hava­ren rätt till ersätt­ning av sta­ten för den skada han lider till följd av åter­kal­lel­sen. 8 kap. pröv­nings­myn­dig­he­ter m.m. under­sök­nings­till­stånd och bear­bet­nings­kon­ces­sion 1 § ären­den om bevil­jande av under­sök­nings­till­stånd eller bear­bet nings­kon­ces­sion prö­vas av berg­mäs­ta­ren i det distrikt där tillstånds-​​ eller kon­ces­sions­om­rå­det eller huvud­de­len därav lig­ger, om inte annat föl­jer av 2§. berg­mäs­ta­ren får avgöra ären­den om bevil­jande av under­sök­nings­till stånd utan att någon annan än sökan­den haft till­fälle att yttra sig. i ären­den om bevil­jande av bear­bet­nings­kon­ces­sion skall berg­mäs­ta­ren, såvitt gäl­ler tillämp­ningen av lagen (1987; 12) om hus­håll­ning med natur resur­ser m.m., sam­råda med läns­sty­rel­sen i d et eller de län där kon­ces sions­om­rå­det lig­ger. läns­sty­rel­sen får där­vid besluta om sär­skild utred ning enligt 2 kap. 11 § lagen (1988:950) om kul­tur­min­nen m. m. 2 § ären­den om bevil­jande av bear­bet­nings­kon­ces­sion skall hän­skju­tas till rege­ring­ens pröv­ning, om 1. berg­mäs­ta­ren bedö­mer frå­gan om kon­ces­sion vara sär­skilt bety­delse full ur all­män syn­punkt eller 2. berg­mäs­ta­ren vid tillämp­ningen av lagen (1987: 12) om hus­håll­ning med n atur­re­sur­ser m. m. fin­ner skäl att frångå vad läns­sty­rel­sen har före sla­git. 3 § ären­den i övrigt om under­sök­nings­till­stånd eller bear­bet­nings­kon ces­sion prö­vas av berg­mäs­ta­ren i de t distrikt där till­stån­det eller kon­ces sio­nen har med­de­lats. 1 ären­den om för­läng­ning av bear­bet­nings­kon­ces­sion enligt 4 kap. 10 § skall berg­mäs­ta­ren, såvitt gäl­ler tillämp­ningen av lagen (1987:12) om hus­håll­ning med natur­re­sur­ser m. m., sam­råda med läns­sty­rel­sen i det e ller de län dä r kon­ces­sions­om­rå­det lig­ger. ären­den om för­läng­ning av bear­bet­nings­kon­ces­sion enligt 4 kap. 10 § skall hän­skju­tas till rege­ring­ens pröv­ning om berg­mäs­ta­ren vid tillämp ningen av lagen (1987:12) om hus­håll­ning med natur­re­sur­ser m. m. fin­ner skäl att frångå vad läns­sty­rel­sen har före­sla­git. hän­skju­tande skall också ske av ären­den om åter­ka­i­lelse av under­sök­nings­till­stånd eller bear­bet nings­kon­ces­sion av syn­ner­liga skäl enligt 6 kap. 3 § samt av övriga ären­den enligt denna para­graf som berg­mäs­ta­ren bedö­mer vara sär­skilt bety­delse fulla från all­män syn punkt. 4 § berg­mäs­ta­ren skall utreda och bifoga ett eget ytt­ran de i ären­den som han hän skju­ter till rege­ring­ens pröv­ning . 5 § berg­mäs­ta­ren får vid utred­ning av ären­den som avses i 1—3 §§ anlita 82 sak­kun­niga för att utreda frå­gor som krä­ver sär­skild fack­kun­skap. den j / ¬ :rn.e' som står i sådant för­hål­lande till saken eller till sa kägare att hans tillförlit-​​ sfs 1991; 45 lig­het kan ifrå­gasä ttas får inte anli­tas som sak­kun­nig. ersätt­ning till sak­kun­niga bestäms av berg­mäs­ta­ren. har utlå­tande av getts av en myn­dig­het, tjäns­te­man eller annan som har til! tjäns­te­upp­gift att göra det, skall ersätt­ning utgå endast om det är sär­skilt före­skri­vet. sökan­den skall ersätta sta­ten kost­na­derna för ersätt­ning till sak­kun­niga. 6 § berg­mäs­ta­ren får vid utred­ning av ären­den som avses i i—3§§ företa under­sök­ning på plat­sen om det behövs. sakä­garna skall på lämp­ligt sätt under­rät­tas om tid och plats för under­sök­ningen. sökan­den skall betala kost­na­derna för under­sök­ningen. pröv­ning av vissa tvis­ter i § berg­mäs­ta­ren skall på ansö­kan pröva tvis­ter mel­lan å ena sidan en inne­ha­vare av under­sök­nings­till­stånd eller bear­bet­nings­kon­ces­sion och å andra sidan fas­tig­hets­ä­ga­ren och andra rät­tig­hets­ha­vare angå­ende till- stånds-​​ eller kon­ces­sions­ha­va­rens rät­tig­he­ter och skyl­dig­he­ter vid under sök­ning eller bear­bet­ning. 8 § tvis­ter om ersätt­ning enligt 7 kap. 1 § prö­vas av berg­mäs­ta­ren. om en sådan tvist före­lig­ger när mar­kan­vis­nings­för­rätt­ningen hålls, prö­vas frå­gan vid för­rätt­ningen. i tvis ter som inte prö­vas vid markanvisningsför-​​ rätt­ning får berg­mäs­ta­ren anlita sak­kun­niga enligt bestäm­mel­serna i 5 § och företa under­sök­ning på plat­sen enligt bestäm­mel­serna i 6 §. 9 § tvis­ter i frå­gor som avses i 7 kap . 2 § prö­vas vid mar­kan­vis­nings­för rätt­ningen. 10 § beslut som har med­de­lats enligt 8 eller 9 § får verk­stäl­las. ii § tvis­ter om ersätt­ning enligt denna lag i and ra fall än som avses i 7 kap. i eller 2 § prö­vas av den fas­tig­het sdom­stol inom vars område kon­ces sions­om­rå­det eller större delen därav lig­ger. kost­na­der vid vissa tvis­ter 12 § vid tvis­ter som avses i 8 kap. 7 § och vid tvis­ter om ersätt­ning enligt 7 kap. 1 § skall tillstånds-​​ eller kon­ces­sions­ha­va­ren ersätta sta­ten för kost­na­derna i ären­det enligt före­skrif­ter som rege­ringen med­de­lar. 9 kap. mar­kan­vis­ningsfsr­rätt­ning all­männa bestäm­mel­ser 1 § mar­kan­vis­nings­för­rätt­ning hålls på begä­ran av kon­ces­sions­ha­va­ren. vid för­rätt­ningen bestäms den mark inom kon­ces­sions­om­rå­det som kon­ces­sions­ha­va­ren får ta i ansp råk för bear­bet­ning av mine­ral­fyn­dig­het. vidare bestäms den mark som kon­ces­sions­ha­va­ren, inom eller utom kon ces­sions­om­rå­det, får ta i anspråk för verk­sam­het som hänger sam­man med bear­bet­ningen. här­vid skall verk­sam­he­tens art anges. 2 § ar kon­ces­sions­ha­va­ren över­ens med mar­kä­ga­ren och inne­ha­varna av sär­skild rätt till mar­ken, skall mark anvi­sas i enlig­het med öv erenskom-​​ 83 ¬ sfs 1991:45 mel­sen. i den mån över­ens­kom­melse inte har träf­fats, skall den mark anvi­sas som behövs. om ett mark­om­råde inom eller utom konccssionsom-​​ rådet hotas av ras eller sätt­ningar vid bear­bet­ningen, kan även den mar­ken anvi­sas. anvis­ning får inte avse mark inom sådant område som avses i 3 ka p. 6 och 7 § §. 3 § mark anvi­sas tills vidare, om inte sökan­den begär något annat. för­rän­nings­myn­dig­he­ten m. m. 4 § mar­kan­vis­nings­för­rätt­ning hålls av berg­mäs­ta­ren i det distrikt där kon­ces­sio­nen har med­de­lats. som för­rätt­nings­män skall även delta två gode män om berg­mäs­ta­ren fin­ner att det behövs eller när någon sakä­gare begär det och det inte med­för oskä­ligt dröjs­mål. 5 § berg­mäs­ta­ren skall utse gode män­nen bland dem som i orten är valda till gode män vid fa stig­hets­bild­nings­for­rätt­ning. 6 § om en god man är hind­rad att tjänst­göra på grund av jäv eller om han ute­blir och någon annan god man inte utan dröjs­mål kan infinna sig, får berg­mäs­ta­ren kalla någon som är val­bar till god man vid fas­tig­hets­bild nings­for­rätt­ning. 7 § bestäm­mel­sen i 4 kap. 12 § rät­te­gångs­bal­ken om hin­der for när­ståen de att sam­ti­digt tjänst­göra som domare gäl­ler också för­rätt­nings­män. 8 § för för­rätt­nings­män gäl­ler samma jäv som mot domare. 9 § om en sakä­gare vill anfö ra jäv mot en rör­rätt­nings­man, skall han göra detta första gången han för talan i ären­det sedan han fick veta att för­rätt­nings­man­nen tjänst­gör och att jäv­san­led­ning före­lig­ger. gör han inte det, har han inte längre rätt att anföra jäv. har jäv anförts mot en för­rätt­nings­man, får denne endast vidta sådana åtgär­der som inte kan skju­tas upp utan syn­ner­lig olä­gen­het och som inte inne­bär att en för för­rätt­ningen bety­del­se­full fråga avgörs. sådana åtgär­der får dock vid­tas av berg­mäs­ta­ren, även om han för­kla­rats jävig. att en för­rätt­nings­man har för­kla­rats jävig påver­kar inte beslut eller åtgär­der som har till­kom­mit innan frå­gan om jäv upp­kom. 10 § för­rätt­nings­myn­dig­he­ten får anlita sak­kun­niga för att utreda frå­gor som krä­ver sär­skild fack­kun­skap. den som står i s ådant för­hål­lande till saken eller till sakä­gare att hans till­för­lit­lig­het kan ifrå­ga­sät­tas får inte anli­tas som sak­kun­nig. ansö­kan om mar­kan­vis­ning 11 § ansö­kan om m arkan­vis­ning görs skrift­li­gen hos berg­mäs­ta­ren. sökan­den skall erlägga för­skott på ersätt­ning för kost­na­derna i ären­det, om berg­mäs­ta­ren begär det. 84 ''i. v ¬ 12 § om ansök­ningen är ofull­stän­dig eller sökan­den inte har erlagt före- sfs 1991:45 skri­ven ansök­nings­av­gift eller för­skott enligt 11 § andra styc­ket, får berg mäs­ta­ren före­lägga sökan­den att inom viss tid avhjälpa bris­ten. föl­jer sökan­den inte ett före­läg­gande enligt första styc­ket, skall ansök ningen avvi­sas, om den är så ofull­stän­dig att den inte utan väsent­lig olä­gen­het kan läg­gas till grund för en för­rätt­ning eller om under­lå­ten­he­ten avser betal­ning av ansök­nings­av­gift eller för­skott. sam­man­träde med sakä­garna m. m. 13 § vid för­rätt­ningen skall sam­man­träde hål­las med sökan­den och övriga sakä­gare. om stri­diga intres­sen sak­nas, behövs dock inte något sam­man­träde. mer än ett sam­man­träde får hål­las endast om en viss fråga inte kan avgö­ras utan ytter­li­gare utred­ning eller om det av något annat skäl är nöd­vän­digt. för­rätt­nings­myn­dig­he­ten får företa under­sök­ning på plat­sen, om det behövs. sakä­garna skall på lämp­ligt sätt under­rät­tas om tid och plats för under­sök­ningen. 14 § om sam­man­träde hålls, skall s amt­liga kända sakä­gare kal­las. kal lel­sen skall del­ges i god tid före sam­man­trä­det. har vid ett sam­man­träde tid och plats för ett nytt sam­man­träde till­kän­na­gi­vits, behö­ver den inte kal­las som i före­skri­ven ord­ning har kal­lats till det sam­man­träde där till­kän­na­gi­van­det skedde. 15 § om fas­tig­hets­ä­ga­ren eller den­nes ställ­fö­re­trä­dare sta­dig­va­rande vis­tas utom lan­det och del­giv­ning inte kan ske med ombud inom lan­det, får del­giv­ning i stäl­let ske genom att hand­lingen läm­nas till den som för­val­tar eller bru­kar fas­tig­he­ten. den som har mot­ta­git en hand­ling enligt första styc­ket skall om möj­ligt sna­rast sända den vidare till fas­tig­hets­ä­ga­ren eller den­nes ställ­fö­re­trä­dare. han skall upp­ly­sas om detta när hand­lingen läm­nas till honom. är den sök­tes uppe­hållsort känd, skall berg­mäs­ta­ren ome­del­bart med pos­ten sän da honom m edde­lande om del­giv­ningen. del­giv­ning skall anses ha skett, när hand­lingen har läm­nats enligt första styc­ket. 16 § ägare av fas­tig­het som berörs av ansök­ningen skall för berg­mästa ren uppge de sakä­gare i fråga om fas­tig­he­ten som är kända för honom. den fas­tig­hets­ä­gare som utan gil­tigt skäl under­lå­ter att göra detta skall ersätta sakä­garna för ska­dor som har för­an­letts av under­lå­ten­he­ten. 17 § om sökan­den, trots att han har kal­lats på före­skri­vet sätt, ute­blir från det första sam­man­trä­det utan att ha anmält laga för­fall, skall detta stäl­las in. nytt sam­man­träde skall sät­tas ut, om han inom tre vec­kor begär det. gör han ingen sådan begä­ran, skall ären­det avskri­vas. om en sakä­gare inte har kal­lats till ett sam­man­träde på före­skri­vet sätt, skall s amman­trä­det upp­skju­tas, såvida inte sakä­ga­ren ändå har infun­nit sig eller han med­ger att för­rätt­ningen slut­förs. utan hin­der av andra styc­ket får sådana för­rätt­nings­åt­gär­der vid­tas som inte i någon näm nvärd mån inver­kar på sakä­ga­rens rätt. 85 ¬ sfs 1991:45 18 § för­rätt­ningen får inte avslu­tas för­rän kon­ces­sions­be­slu­tet har vun nit laga kraft. omröst­ning 19 § om for­rätt­nings­män­nen har olika mening, gäl­ler som beslut vad två av dem anser. om vaije för­rätt­nings­man har sin mening, gäl­ler berg mäs­ta­rens mening. i fråga om pengar eller annat som utgör viss mängd skall dock den mening gälla som avser den näst största mäng­den. för­rätt­nings­kost­na­der 20 § ersätt­ning till sak­kun­niga bestäms av for­rätt­nings­myn­dig­he­ten. har utlå­tande avgetts av en myn­dig­het, tjäns­te­man eller annan som här­till tjäns­te­upp­gift att göra det, skall ersätt­ning utgå endast om det är sär­skilt före­skri­vet. 21 § sökan­den skall ersätta sta­ten kost­na­derna för för­rätt­ningen enligt före­skrif­ter som rege­ringen med delar. sökan­den skall svara för sina egna kost­na­der i ären­det och ersätta andra sakä­gare deras kost­na­der för att bevaka sin rätt vid för­rätt­ningen. detta gäl­ler dock i nte om annat föl­jer vid en tillämp­ning av 18 kap. 6 eller 8 § rät­te­gångs­bal­ken. mar­kan­vis­nings­be­slu­tets inne­håll 22 § beslut om mar­kan­vis­ning skall ange den anvi­sade mar­kens läge, omfatt­ning och ända­mål samt inne­hålla avgö­rande i sådana tvis­ter om ersätt­ning enligt 7 kap. 1 eller 2 § som har prö­vats vid för­rätt­ningen. dess­utom skall beslu­tet inne­hålla avgö­rande i sådana frå­gor som anges i 20 och 21 §§. om löseskil­ling eller intrångs­er­sätt­ning bestäms, skall i beslu­tet också anges om belopp skall depo­ne­ras enligt 10 kap. 2 § och var depo­si­tio­nen skall ske. 23 § över­ens­kom­melse om ersätt­ning som avses i 7 kap. 1 och 2 § § skall fast­stäl­las i mar­kan­vis­nin gsbe­slu­tet, om någon av par­tema begär det. tid för med­de­lande av beslut 24 § mar­kan­vis­nings­be­slu­tet skall med­de­las vid s amman­träde eller på tid och plats som för­rätt­nings­myn­dig­he­ten ger till känna för sakä­gare och andra som har rätt att över­klaga beslu­tet. ett sådant till­kän­na­gi­vande skall läm­nas vid sam­man­träde eller genom skrift­ligt med­de­lande. karta m. m. 25 § grän­serna för mark som anvi­sas skall utsta­kas och utmär­kas i behöv­lig omfatt­ning. karta skall upp­rät­tas över mar­ken. den skall göras så nog­grann som ända­må­let krä­ver. kan för­rätt­ningen genom­fö­ras och för rätt­nings­re­sul­ta­tet åskåd­lig­gö­ras utan karta, behö­ver en sådan dock inte upp­rät­tas. 'i; ., _ innan beslut med­de­las om inlö­sen av del av fas­tig­het enligt 7 kap. 2 § ; i andra styc­ket skall på det sätt som gäl­ler för fas­tig­hets­bild­ning en karta 86 med beskriv­ning ha upp­rät­tats över områ­det och dess grän­ser ha utmärkts. ' •: ¬ .i.'lr-: till­träde av mark sfs 1991:45 26 § anvi­sad mark får till­trä­das innan mar­kan­vis­nings­be­slu­tet har vun nit laga kraft, o m sökan­den har ställt säker­het för den ersätt­nings­skyl­dig het som avses i 7 kap. 1 o ch 2 §§ och berg­mäs­ta­ren inte bestäm­mer annat. 10 kap. betal­ning av ersätt­ning m.m. 1 § ersätt­ning som har bestämts vid mar­kan­vis­nings­för­rätt­ning skall beta­las inom en månad från det att mar­kan­vis­nings­be­slu­tet vun­nit laga kraft. ersätt­ningen skall även inne­fatta ränta från dagen då beslu­tet vann laga kraft eller, om mar­ken dess­förin­nan har till­trätts, från till­trä­des­da­gen. ränta beräk­nas enligt 5 § rän­te­la­gen (1975:635) för­ti­den till dess betal ning skall ske och enligt 6 § rän­te­la­gen för tiden där­ef­ter. 2 § ersätt­ning som avses i 1 § och som inte gäl­ler per­son­lig skada skall depo­ne­ras hos läns­sty­rel­sen i det län där mar­ken lig­ger, om fas­tig­he­ten har mins­kat i värde så myc­ket att den kan antas inte utgöra full säker­het för de bor­ge­nä­rer som hade panträtt i fa stig­he­ten när rät­ten till ersätt­ning upp kom. om ersätt­ningen gäl­ler mark i olika län, skall de n depo­ne­ras där för­rätt nings­myn­dig­he­ten bestäm­mer. ersätt­ning som inte skall depo­ne­ras beta­las till den som ä r berät­ti­gad till ersätt­ningen. om ersätt­ningen avser mark som skall lösas, skall den ersätt nings­skyl­dige hos läns­sty­rel­sen i det län där fas­tig­he­ten är belä­gen anmäla och där­vid styrka att ersätt­ningen har beta­lats. om ersätt­ningen avser fas­tig­he­ter i olika län, skall anmä­lan göras hos den läns­sty­relse som för­rätt nings­myn­dig­he­ten bestäm­mer. 3 § om en bor­ge­när som avses i 2 § lider för­lust där­för att depo­si­tion inte har skett, har han rätt till ersätt­ning av kon­ces­sions­ha­va­ren. det­sam ma gäl­ler om bor­ge­nä­ren gör för­lust genom att ersätt­ning som inte har prö­vats vid mar­kan­vis­nings­för­rätt­ning eller av dom­stol har bli­vit för lågt beräk­nad. 4 § om den ersätt­nings­skyl­dige inte beta­lar eller depo­ne­rar ersätt­ning inom före­skri­ven tid, kan läns­sty­rel­sen, på begä­ran av den som är berätti gad till er sätt­ningen, efter att ha hört berg­mäs­ta­ren för­ordna att bear­bet ning inte får ske för­rän ersätt­ningen har beta­lats eller depo­ne­rats. 5 § ersätt­ning och upp­lu­pen ränta skall läns­sty­rel­sen betala ut till den som har rätt till e rsätt­ningen. där­vid tilläm­pas bestäm­mel­serna i 6 kap. 18 § andra och tredje styc­kena samt 19 § expro­pri­a­tions­la­gen {1972:719). den ersätt­nings­skyl­dige skall svara för kost­na­derna vid för­del­ning av ersätt­ningen, om inte annat föl­jer vid en tillämp­ning av 18 kap. 6 eller 8 § rät­te­gångs­bal­ken. 6 § inlö­sen av mark är full­bor­dad då kon­ces­sions­ha­va­ren har full­gjort vad som ålig ger honom enligt 2 §. 7 § om en del av en fas­tig­het inlö­ses sker änd­ringen i fas­tig­hets­in­del ningen då inlö­sen är full­bor­dad enligt 6 §. 87 ¬ sfs 1991:45 sådana sär­skilda rät­tig­he­ter till en fas­tig­het som har till­kom­mit genom fri­vil­liga upp­lå­tel­ser upp­hör när inlö­sen av fas­tig­he­ten eller av sådan del därav som berörs av rät­tig­he­ten är full­bor­dad enligt 6 §, om inte fas­tig­hets dom­sto­len eller for­rätt­nings­myn­dig­he­ten har för­ord­nat att rät­tig­he­ten skall bestå. ett sådan t för­ord­nande får med­de­las endast om det uppen­bar ligen är utan bety­delse för den rätt som till­kom­mer bor­ge­nä­rer med pant rätt i fas­tig­he­ten. andra sär­skilda rät­tig­he­ter till fas­tig­he­ten än som anges i andra styc­ket består efter inlö­sen, om inte något annat har för­ord­nats av dom­sto­len eller för­rätt­nings­myn­dig­he­ten. genom inlö­sen upp­hör den lösta egen­do­mens ansvar för ford­ran. detta gäl­ler dock inte ford­ran som har för­måns­rätt enligt 6 § 1 för­måns­rättsla­gen (1970:979). 11 kap. kro­no­an­del 1 § sta­ten fär kro­no­an­del om inte sta­ten avstår från den innan frå­gan om bear­bet­nings­kon­ces­sion avgörs. om sta­ten avstår skall detta anmä­las skrift­li­gen till berg­mäs­ta­ren. denne skall genast sända med­de­lande till sökan­den om en sådan anmä­lan. 2 § har sta­ten inte avstått från kro­no­an­de­len, skall sta­ten betala konces-​​ sions­ha­va­ren hälf­ten av den­nes utgif­ter för ersätt­ning till sakä­gare, hand lägg­ning av ären­dena om bear­bet­nings­kon­ces­sion och mar­kan­vis­ning samt för för­del­ning av ersätt­ning. om mark som till­hör kon­ces­sions­ha­va­ren anvi­sats, skall sta­ten i för­hål­lande till sin andel ersätta denne för mar­ken enligt de grun­der som anges i 7 kap. 3 §. 3 § kro­no­an­del får helt eller till viss del över­lå­tas eller upp­lå­tas. 4 § rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får be sluta i frå­gor om kro noan­del. 12 kap. gemen­sam för­valt­ning av kon­ces­sions­rätt inle­dande bestäm­melse 1 § bestäm­mel­serna i d etta kapi­tel gäl­ler kon­ces­sio­ner i vilka det finns kro­no­an­del eller där annars flera har andel i kon­ces­sio­nen. bestäm­mel­serna i 4—9 § § gäl­ler bara i den mån annat inte har avta­lats mel­lan andels­ha­vama. före­stån­dare jor verk­sam­he­ten 2 § andels­ha­vama skall välja en före­stån­dare för verk­sam­he­ten (gruvfö-​​ restån­dare). denne skall vara bosatt i sve­rige och svensk med­bor­gare. rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får medge undan­tag från kra­vet på svenskt med­bor­gar­skap. val av före­stån­dare skall anmä­las till berg­mäs­ta­ren. sker inte sådan anmä­lan eller har någon utsetts som inte är behö­rig, ansva­rar varje andels-​​ havare som om han var före­stån­dare. 88 ¬ 3 § före­stån­da­ren ansva­rar i andels­ha­va­mas ställe for att verk­sam­he­ten sfs 1991:45 bedrivs enligt bestäm­mel­serna i 5 kap. 4—11 §§ och 14 kap. 4 och 5 §§. han får från andels­ha­vama fordra in de bidrag som behövs for detta och for betal­ning av avgif­ter. stämma med andels­ha­vama 4 § stämma skal! hål­las med andels­ha­vama när andels­ha­vare som till sam­mans inne­har minst en qär­de­del av kon­ces­sio­nen begär det eller fore­stån­da­ren anser det nöd­vän­digt. på stäm­man behand­las frå­gor om hur verk­sam­he­ten skall bedriv as och andra gemen­samma ange­lä­gen­he­ter. före­stån­da­ren skall kalla till stäm ma. om det inte finns någon fore­stån dare eller om denne är var­ak­tigt för­hind­rad att utfärda kal­lelse, kan var och en av andels­ha­vama kalla till stämma. andels­ha­vama skall kal­las till stämma genom rekom­men­de­rade brev. 5 § ord­fö­rande på stäm­man är den som andels­ha­vama utser. andels­ha­vama har röst­rätt efter sin andel i kon­ces­sion en. före­kom­mer skilda meningar, gäl­ler som stäm­mans beslut den mening som har fått högst rös­te­tal. vid lika r öste­tal sker avgö­rande genom lott­ning, om frå­gan avser val. i an dra frå­gor har ord­fö­ran­den utslags­röst vid lika rös­te­tal, om något annat inte föl­jer av 6 §. lån får dock inte tas upp utan att alla andels­ha­vama sam­tyc­ker till det. under­sök­ning och bear­bet­ning 6 § vill en eller flera a ndels­ha­vare som till­sam­mans inne­har minst hälf ten av kon­ces­sio­nen utföra under­sök­ning eller bear­bet­ning i s^re omfatt ning än övriga andels­ha­vare, skall det större arbe­tet utfö­ras. det­samma gäl­ler när fråga är om ett visst arbete för u nder­sök­ning eller bear­bet­ning skall påbör­jas eller ej. den som har begärt att arbe­tet skall utfö­ras sva­rar för kost­na­den för detta och till­go­do­räk­nas den ytter­li­gare kvan­ti­tet av mine­ra­let som utvinns genom arbe­tet. tvist i fråga som avses i andr a styc­ket prö­vas av den fas­tig­hets­dom­stol inom vars område kon­ces­sions­om­rå­det eller större delen därav lig­ger. 7 § en andels­ha­vare, som har utfört under­sök­nings­ar­bete inom kon­ces sions­om­rå­det, skall på begä­ran till­han­da­hålla andra andels­ha­vare resulta tet av under­sök­ningen. 8 § en andels­ha­vare som inte har del­ta­git i ett visst arbe te får ansluta sig till detta efter anmä­lan på stämma eller skrift­lig anmä­lan hos före­stånda ren. 1 sådant fall skall andels­ha­va­ren i förhå llande till sin andel i kon­ces sio­nen ersätta föl­jande slag av kost­na­der som för­an­letts av arbe­tet: 1. k ost­na­der för sådana bygg­na­der och andra anlägg­ningar, maski­ner, red­skap, inven­ta­rier och för­råd som är nöd­vän­diga eller nyt­tiga för fort­satt under­sök­ning eller bear­bet­ning, efter det värde egen­do­men har när andels hava­ren anslu­ter sig till arbe­tet, 2. kost­na­der för ersätt­ning eller inlö­sen enligt 7 kap. 2 § samt kost­na­der för mar­kan­vis­nings­för­rätt­ning och för­del­ning av ersätt­ning, 3. kost­na­der för sådana undersöknings-​​ och t ill­red­nings­ar­be­ten som har 89 ¬ sfs 1991:45 utförts efter mar­kan­vis­nings­för­rätt­ningen och som är nöd­vän­diga eller nyt­tiga för fort­satt under­sök­ning eller bear­bet­ning. har mark som till­hö­ren andels­ha­vare tagits i an språk for arbe­tet, skall den andels­ha­vare som anslu­ter sig betala ersätt­ning för detta i för­hål­lande till sin andel enligt de gr under som anges i 7 kap. 3 §. för­ver­kande av andel i kon­ces­sio­nen 9 § om en andels­ha­vare inte senast två måna­der efter anmo­dan beta­lar vad han är skyl­dig att bidra med enligt 3 § eller nöd­vän­diga kost­na­der för under­sök­nings­ar­bete eller bear­bet­ning, är hans andel i kon­ces­sio­nen med vad som hör till d enna för­ver­kad till d e andra andels­ha­varna. 13 kap. ver­kan av att en bear­bet­nings­kon­ces­sion upp­hör 1 § när en bear­bet­nings­kon­ces­sion upp­hör, för­lo­rar kon­ces­sions­ha­va­ren den rätt till mar­ken som han har på grund av mar­kan­vis­ningen. 2 § när kon­ces­sio­nen upp­hör, för­lo­rar kon­ces­sions­ha­va­ren även rät­ten till sådana av kon­ces­sio­nen omfat­tande mine­ral som har bru­tits eller på annat sätt utvun­nits men inte upp­ford­rats eller tagits om hand på lik­nande sätt. mine­ral som har upp­ford­rats eller tagits om hand på lik­nande sätt får fin­nas kvar inom områ­det för kon­ces­sions­ha­va­rens räk­ning under högst två år efter det att kon­ces­sio­nen har upp­hört. kon­ces­sions­ha­va­ren för­lo­rar rät­ten till det som inte har tagits bort under denna tid. mine­ral som kon­ces­sionsha varen för­lo­rar sin rätt till enligt den na para graf och som inte omfat­tas av ett nytt under­sök­nings­till­stånd eller en ny bear­bet­nings­kon­ces­sion till­fal­ler fas­tig­hets­ä­ga­ren. 3 § när en bear­bet­nings­kon­ces­sion upp­hör, för­lo­rar kon­ces­sions­ha­va­ren rät­ten till såd ana bygg­na­der som har gjorts för gru­vans eller mot­sva­rande anlägg­nings styrka och var­ak­tig­het, däri inbe­gri­pet inkläd­nad av borr­hål, samt stäng­sel som kon­ces­sions­ha­va­ren har varit skyl­dig att hålla. sådana anlägg­ningar skall läm­nas kvar på plat­sen. 4 § i den mån det är moti­ve­rat från all­män eller enskild syn­punkt skall kon­ces­sions­ha­va­ren utföra efter­ar­bete och ta bort andra anlägg­ningar än som anges i 3 § . 5 § anlägg­ningar som läm nas kvar skall vara i sådan t skick att det inte upp­kom­mer fara för all­män­he­ten. sådant stäng­sel som anges i 3 § skall vara utfört så, att det består var­ak­tigt efter det att kon­ces­sio­nen har upp­hört. anlägg­ningar enligt 3 § som läm­nas kvar till­fal­ler fas­tig­hets­ä­ga­ren eller, om någon annan bevil­jas kon­ces­sion inom områ det, denne. övriga anlägg ningar som läm­nas kvar till­fal­ler fas­tig­hets­ä­ga­ren. 6 § i sam­band med at t kon­ces­sio­nen upp­hör skall pröv­nings­myn­dighe ten fast­ställa kon­ces­sions­ha­va­rens skyl­dig­he­ter enligt 4 §. 90 ¬ 7 § om någon efter det att kon­ces­sio­nen har upp­hört vill lägga igen sfs 1991:45 sådana utfrakts­vä­gar, orter eller borr­hål som avses i 5 kap. 8 §, krävs till­stånd av berg­mäs­ta­ren. 8 § rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om skydds­åt­gär­der vid ned­lagda gruv­hål och om kon­trollåt­gär­der till skydd mot ras och sätt­ningar vid ned­lagda gru­vor. l4 kap. avgif­ter och andra sär­skilda skyl­dig­he­ter avgif­ter 1 § sökande i ären­den enligt denna lag skall betala ansök­nings­av­gift i enlig­het med vad rege­ringen före­skri­ver. 2 § inne­ha­vare av under­sök­nings­till­stånd skall betala avgift till st aten. avgif­ten skall bestäm­mas med beak­tande av under­sök­nings­om­rå­dets stor lek och arten av de mine­ral som omfat­tas av till­stån­det enligt vad rege­ring en när­mare före­skri­ver. redo­vis­ning över uiförda under­sök­nings­ar­be­ten 3 § när ett under­sök­nings­till­stånd upp­hör utan att bear­bet­nings­kon­ces sion med­de­las inom under­sök­nings­om­rå­det, skall till­stånds­ha­va­ren, om han yrkes­mäs­sigt bedri­ver under­sök­nings­ar­bete, senast inom en månad till berg­mäs­ta­ren inge en redo­vis­ning över utförda under­sök­nings­ar­be­ten. till redo­vis­ningen skall fogas en k arta över det under­sökta områ­det. av redo vis­ningen skall framgå 1. vem som utfört under­sök­ningen, 2. vil­ken typ av under­sök­nings­ar­be­ten som har utförts, 3. hur omfat­tande under­sök­ningen har varit samt 4. vem som för­va­rar under­sök­nings­re­sul­ta­ten. skyl­dig­het att upp­rätta karta och fora jour­nal m. m. 4 § över gru­vor och mot­sva­rande anlägg­ningar som är under arbete skall kon­ces­sions­ha­va­ren upp­rätta karta. på kar­tan skall redo­vi­sas de borr­hål inom kon­ces­sions­om­rå­det som är av bestå­ende värde. pågår ingen bear­bet­ning skall sådana borr­hål i stäl­let läg­gas in på borr­håls­karta. kar­torna skall för­va­ras hos kon­ces­sions­ha­va­ren och fort­lö­pande kom plet­te­ras av denne. utdrag skall sän­das till den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. gru­vor eller mot­sva­rande anlägg­ningar får inte utan till­stånd läg­gas ned, för­rän alla gruv­ar­be­ten har bli­vit inmätta och inlagda på karta. 5 § kon­ces­sions­ha­vare skall, i den utsträck­ning rege­ringen före­skri­ver, föra jour­nal över under­sök­nings­ar­bete och bear­bet­ning samt till den myn dig­het som rege­ringen bestäm­mer redo­visa pro­ver och avge rap­por­ter. sve­ri­ges geo­lo­giska under­sök­ning skall på begä­ran få följa koncessions-​​ hava­rens arbete i geo­lo­giskt avse­ende och ta del av de geo­lo­giska resul­ta­ten av arbe­tet. rege­ringen får besluta att andra myn­dig­he­ter får göra det­sam ma. 91 ¬ sfs 1991:45 15 kap. till­syn, handräck­ning, vite och ansvar 1 § till­sy­nen över efter­lev­na­den av denna lag och av vill­kor eller före skrif­ter som med­de­lats med stöd av lagen utövas av be rgmäs­ta­ren, 2 § den som har under­sök­nings­till­stånd eller bear­bet­nings­kon­ces­sion och a nnan som utö­var verk­sam­het enligt denna lag skall på begä­ran av berg­mäs­ta­ren 1. lämna berg­mäs­ta­ren de upp­lys­ningar och till­han­da­hålla de hand­lingar som behövs för till­sy­nen, och 2. ge berg­mäs­ta­ren till­träde till anlägg­ningar eller plat­ser där verk­sam­het som omfat­tas av denna lag bedrivs, i den omfatt­ning som behövs för till­sy­nen. 3 § berg­mäs­ta­ren får med­dela de före­läg­gan­den som behövs för att trygga efter­lev­na­den av denna lag eller av vill­kor eller före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen. om arbete bedrivs på sådant sätt att det upp­kom­mer uppen­bar fara för all­mänt eller enskilt intresse, får berg­mäs­ta­ren för­bjuda arbe­tet. för­bu­det gäl­ler ome­del­bart och får verk­stäl­las. 4 § om under­sök­nings­ar­bete påbö­i­jas utan att säker­het har ställts enligt 3 kap. 5 § tredje styc­ket eller om anlägg­ning utförs i strid med 3 kap. 3 § andra styc­ket, får tings­rät­ten på ansö­kan av den som äger eller inne­har mar­ken för­ordna att arbe­tet skall stäl­las in eller att anlägg­ningen skall tas bort på under­sö­ka­rens bekost­nad. 1 fråga om åtgär­der som avses i första styc­ket finns bestäm­mel­ser i 17 § handräck­nings­la­gen (1981; 847). 5 § om någon inte gör vad som har begärts eller föl­jer vad som har före­skri­vits med stöd av 2 § eller 3 § första styc­ket eller om någon inte full­gör sina skyl­dig­he­ter enligt 13 kap. 4 eller 5 § första styc­ket eller enligt 14 kap. 3 §, 4 § första eller andra styc­ket eller 5 §, får berg­mäs­ta­ren före­läg ga vite. om kon­ces­sions­ha­va­ren inte full­gör sina skyl­dig­he­ter enligt 13 kap. 4 § får berg­mäs­ta­ren för­ordna att arbe­tet eller åtgär­den skall utfö­ras på kon- ces­sions­ha­va­rens bekost­nad. ett sådant beslut får verk­stäl­las. 6 § till böter eller fäng­else i högst sex måna­der skall den dömas som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het 1. bedri­ver under­sök­nings­ar­bete i strid med bestäm mel­serna om krav på under­sök­nings­till­stånd eller bear­bet­nings­kon­ces­sion, 2. påbör­jar under­sök­nings­ar­bete utan att iaktta vad som före­skrivs i 3 kap. 5 § om und errät­telse och stäl­lande av säker­het, 3. utför bear­bet­ning eller där­med sam­man­häng­ande verk­sam­het i strid med bestäm­mel­serna om bear­bet­nings­kon­ces­sion, 4. läg­ger igen utfrakts­väg, ort eller borr­hål i strid med bestäm­mel­serna om krav på till­stånd i 5 kap. 8 § eller 13 kap. 7 §, ell er 5. läg­ger ned gruva eller mot­svara nde anlägg­ning i strid med 14 kap. 4 § ^2 tredje styc­ket. ¬ til! böter eller fäng­else i högst sex måna­der döms också den som uppsåt-​​ ligen eller av grov oakt­sam­het läm­nar orik­tig upp­gift när han full­gör upp­gifts­skyl­dig­het enligt kon­ces­sions­vill­kor eller enligt 2 § 1. i fall som avses i första styc­ket 3 kan mine­ral som utvun­nits för­kla­ras för­ver­kat. om ett brott som avses i första styc­ket 2 berör enbart enskilds rätt, får åkla­gare väcka åtal endast om mål­sä­gan­den anger brot­tet till åtal. sfs 1991:45 16 kap. över­kla­gande av beslut 1 § i fråga om över­kla­gan de av beslut enligt denna lag gäl­ler föl­jande: beslut över­kla­gas hos beslut av berg­mäs­ta­ren i frå­gor som gäl­ler under­sök­nings­till­stånd beslut av berg­mäs­ta­ren i frå­gor som gäl­ler med­de­lande av bear­bet­nings kon­ces­sion, till­stånd till över­lå­telse av kon­ces­sion eller änd­ring av vill koren för en kon­ces­sion beslut av b erg­mäs­ta­ren i frå­gor om för­läng­ning av gil­tig­hets­ti­den för en bear­bet­nings­kon­ces­sion enligt 4 ka p. i0§ beslut av b erg­mäs­ta­ren i andr a frå­gor som gäl­ler bear­bet­nings­kon­ces­sion till­stånd av berg­mäs­ta­ren till byg gande av väg enligt 3 kap . 3 § andra styc­ket beslut av bergmä sta­ren i fråga som avses i 3 kap. 7 § för­hands­be­sked av b erg­mäs­ta­ren enligt 4 kap. 9 § tredje styc­ket till­stånd av berg­mäs­ta­ren att lägga igen utfrakts­väg, ort eller b orr­hål enligt 5 kap. 8 § eller 13 kap. 6 § beslut av berg­mäs­ta­ren i ärend e om ersätt­ning enligt 7 kap. 1 § beslut av för­rätt­nings­myn­dig­he­ten i 8 kap. 7 § kam­mar­rät­ten rege­ringen rege­ringen kam­mar­rät­ten sve­ri­ges geo­lo­giska under­sök­ning läns­sty­rel­sen sve­ri­ges geo­lo­giska under­sök­ning sve­ri­ges geo­lo­giska under­sök­ning den fas­tig­hets­dom­stol inom vars område mar­ken som tvis­ten gäl­ler eller större delen därav är belä­gen den fas­tig­hets­dom­stol inom vars område mar­ken som tvis­ten gäl­ler eller större delen därav är belä­gen 93 ¬ sfs 1991:45 beslut beslut av fbr­rätt­nings­myn­dig­he­ten i ärende om mar­kan­vis­ning till­stånd av berg­mäs­ta­ren att lägga ned gruva eller mot­sva­rand e anlägg ning enligt 14 kap. 4 § tredje styc­ket beslut av berg­mäs­ta­ren i andra frå­gor enligt denna lag beslut av läns­sty­rel­sen i frå­gor som avses i 3 kap. 6 § beslut av läns­sty­rel­sen i frå­gor om prö­vande av säker­het enligt 17 kap. över­kla­gas hos den fas­tig­hets­dom­stol inom vars område mar­ken som tvis­ten gäl­ler eller större delen därav är belä­gen sve­ri­ges geo­lo­giska under­sök­ning kam­mar­rät­ten rege­ringen kam­mar­rät­ten 94 2 § beslut under mar­kan­vis­nings­för­rätt­ning får över­kla­gas sär­skilt om fbr­rätt­nings­myn­dig­he­ten har 1. ogil­lat jäv mot för­rätt­nings­man, 2. beslu­tat angå­ende ersätt­ning till sak­kun­nig eller tolk, eller 3. beslu­tat om ian­språk­ta­gande av mark enligt 5 kap. 1 § fjärde styc­ket. ett beslut av för­rätt­nings­myn­dig­he­ten att godta en invänd­ning om jäv får inte över­kla­gas. 3 § den som anser att mar­kan­vis­nings­för­rätt­ning onö­digt upp­hålls ge nom ett beslut vid förr ätt­ningen får över­klaga beslu­tet hos fas­tig­hets­dom sto­len. denna rätt att över­klaga är inte inskränkt till någon viss tid. 4 § beslut av berg­mäs­ta­ren om bevil­jande av bear­bet­nings­kon­ces­sion får över­kla­gas även av den kom­mun där kon­ces­sions­om­rå­det är belä­get. om ett beslut av berg­mäs­ta­ren i fråga som avses i 3 kap. 7 § gäl­ler område med detalj­plan eller områ­des­be­stäm­mel­ser, får beslu­tet över­kla­gas även av kom­mu­nen. 5 § beslut av sve­ri­ges geo­lo­giska under­sök­ning enligt i § får inte över kla­gas. läns­sty­rel­sens beslut i över­kla­gade ären­den enligt 3 kap. 7 § får inte över­kla­gas. det­samma gäl­ler fas­tig­hets­dom­sto­lens beslut i dit över­kla­gade ären­den som gäl­ler jäv mot förr ätt­nings­man. 6 § över­kla­gas berg­mäs­ta­rens beslut i ärende om ersätt­nin g enligt 7 kap. 1 § eller i tvist enligt 8 kap. 7 § eller över­kla­gas för­rätt­ningsmy ndig­he­tens beslut i ärende om mar­kan­vis­ning, sva­rar tillstånds-​​ eller koncessions-​​ hava­ren för sina egna kost­na­der i fas­tig­hets­dom­sto­len och i högre rätt. tillstånds-​​ eller kon­ces­sions­ha­va­ren sva­rar vidare för de kost­na­der som åsam­kas mot­par­terna i fas­tig­hets­dom­sto­len genom att tillstånds-​​ eller kon ces­sions­ha­va­ren har över­kla­gat berg­mäs­ta­rens beslut och i högre rätt ge- ¬ nom att han har överl­da­gat dit. vad som nu h ar sagts gäl­ler dock inte om sfs 1991:45 annat föl­jer av 18 kap. 6 eller 8 § rät­te­gångs­bal­ken. i övrigt tilläm­pas 18 kap. rät­te­gångs­bal­ken. 17 kap. sär­skilda bestäm­mel­ser 1 § med sär­skild rätt till fas­tig­het avses i denna lag nytt­jan­de­rätt, servi-​​ tut, rensköt­sel­rätt och rätt till elekt­risk kraft samt lik­nande rätt. bestäm­mel­serna i denna lag om sakä­gare gäl­ler inte inne­ha­vare av ford­ran för vil­ken fas­tigh eten sva­rar. 2 § om säker­het som skall stäl­las enligt denna lag inte har god­känts av den till vars för­mån den ställs, skall säker­he­ten prö­vas av läns­sty­rel­sen. bor­gen får god­kän­nas av läns­sty­rel­sen endast om bor­gensman­nen sva­rar för egen skuld och, om flera har teck­nat bor­gen, de sva­rar soli­da­riskt. sta­ten, kom­mu­ner, lands­tings­kom­mu­ner och kom­munal­för­bund behö ver inte ställa säker­het. 3 § i andra fall än som avses i 3 kap. 6 och 7 §§ kan rege­ringen besluta att under­sök­nings­ar­bete eller bear­bet­ning och där­med sam­man­häng­ande verk­sam­het inte får bedri­vas inom ett visst område utan med­gi­vande av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. sådant beslut får med­de­las endast om arbe­tet eller verk­sam­he­ten kan antas hindra eller avse­värt för­svåra sådan pågående eller pla­ne­rad använ­ding av mar­ken som är av väsent­lig bety­delse från all­män syn­punkt. beslut enligt första styc­ket inver­kar inte på en kon­ces­sions­ha­vares rätt att bedriva under­sök­nings­ar­bete eller bear­be­ting och där­med sam­man häng­ande verk­sam­het, om kon­ces­sion bevil­ja­des innan beslu­tet med­dela des. över­gångs­be­stäm­mel­ser 1. denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1992, då gruv­la­gen (1974:342), lagen (1974:890) om vissa mine­ral­fyn­dig­he­ter och lagen ( 1949:658) om inlö­sen i vissa fall av rä tt till gruva m.m. skall upp­höra att gälla. om det i en lag eller annan för­fatt­ning hän­vi­sas till en före­skrift som har ersatts genom en före­skrift i den na lag, tilläm­pas i stäl­let den nya före­skrif ten. om inte annat fram­går av 3 — 6, skall den nya lagen tilläm­pas även på rät­tig­he­ter enligt äldre lag. där­vid skall bestäm­mel­serna om undersök-​​ nings­lill­stånd i den nya lagen t illäm­pas på äldre rät­tig­he­ter till under­sök ning och bestäm­mel­serna om bear­bet­nings­kon­ces­sion i den nya lagen tilläm­pas på äldre rät­tig­he­ter till bear­bet­ning. 2. vad som enligt den nya lagen gäl­ler om ägare av fas­tig­het skall tilläm­pas även på den som inne­har fas­tig­het med stän­dig besitt­nings­rätt eller som fide­i­kom­miss. det­samma gäl­ler den som enligt beslut vid all­män avvitt­ring inne­har ströäng. bestäm­mel­serna i denna lag om ford­ran för vil­ken panträtt har upp­lå­tits i fas tig­het skall tilläm pas på rätt till avkomst eller för­mån som avses i 8 § 95 ¬ sfs 1991:45 lagen (1970:995) om inf örande av nya jor­da­bal­ken, om rät­tig­he­ten inte är att anse som sär­skild rätt till fas­tig­het. i mål och ären­den som har anhäng­ig­gjorts innan den nya lage n trä­der i kraft skall äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas. 3. 14 kap. 3 § gäl­ler inte inmut­ning och under­sök­nings­kon­ces­sion som upp­hör fore den i juli 1993. om ersätt­ning som har beslu­tats enligt äldre lag inte har beta­lats ut när denna lag trä­der i kraft, t illäm­pas 4 kap. 33-38 §§ gruv­la­gen (1974:342) i stäl­let for 10 kap. nya lagen. lagen (1949:658 ) om inlö­sen i vissa fall av rätt till gruva m.m. skall alltjämt tilläm­pas på inmut­ningar och utmål. 4. beträf­fande inmut­ningar gäl­ler den nya lagen med föl­jande begräns ningar. a. inmu­ta­ren får inom det område som anges i mut­se­deln utföra under sök­ning endast av sådana mine­ral som var inmut­nings­bara enligt gruv lagen (1974:342), när den upp­hörde att gälla. med­gi­vande enligt 2 kap. 3 —5 §§ gruv­la­gen skall anses som med­gi­vande till under­sök­nings­ar­bete enligt 3 kap. 6 och 7 §§ och 17 kap. 3 § nya lagen. b. i fråga om under­sök­nings­tid och för­läng­ning av denna tilläm­pas 3 kap. 5 § första och andra styc­kena samt 6 och 7 §§ gruv­la­gen i stäl­let för 2 kap. 5 -8 §§ nya lagen. c. bestäm­mel­serna i 6 kap. nya lagen skall inte tilläm­pas på inmut­ningar. i fråga om över­gång av rätt till inmut­ning tilläm­pas i stäl­let 9 kap. gruv­la­gen. d. när en inmut­ning upp­hör att gälla skall in te bestäm­mel­serna i 2 kap. 9 § nya lagen om karens­tid tilläm­pas på mark som har omfat­tats av inmut­ningen. i stäl­let skall gä lla att ansök­ningar om under­sök­nings­till stånd för sådan mark, vilka ges in inom ett år från det att inmut­ningen upp­hörde att gälla, får bevil­jas endast efter med­gi­vande av den myn­dig het som rege­ringen före­skri­ver. 5. beträf­fande utmål som har bevil­jats enligt gruv­la­gen (1974:342) eller mot­sva­rande äldre lag­stift­ning gäl­ler den nya lagen med föl­jande begräns ningar. a. beträf­fande utmål som har till­kom­mit enligt äldre lag­stift­ning tilläm pas 14 kap. 6 § första styc­ket och 7 § gruv­la­gen så länge utmå­let består. b. utmåls­ha­va­ren får under den tid utmå­let består utföra under­sök­ning och bear­bet­ning av sådana mine­ral som var inmut­nings­bara enligt gruv­la­gen, när den upp­hörde att gälla. mark som har anvi­sats enligt äldre lag skall anses som anvi­sad enligt den nya lagen. om ny mark behö­ver anvi­sas, tilläm­pas den nya lagen. med­gi­vande att erhålla ut mål utan hin­der av 2 kap. 3 —5 §§ gruv­la­gen skall vid tillämp­ning av 5 kap. 10 § nya lagen anses som med­gi­vande enligt 3 kap. 6 och 7 §§ och 17 kap. 3 § nya lagen. c. bestäm­mel­serna om för­svars­av­gift enligt 6 kap. 8 och 9 §§ gruv­la­gen gäl­ler så länge utmå­let bes tår. d. 1 fråga om gil­tig­hets­ti­den för utmål tilläm­pas 6 kap. 10 § första styc­ket gruv­la­gen. bestäm­mel­serna i 6 kap. nya lagen skall inte tilläm­pas på utmål. i fråga om från­trä­dande tilläm­pas 6 kap. 13 § gruv­la­gen och i fråga om över­gång av rätt till utmål 9 kap. gruv­la­gen. bestäm­melse rna 96 om inlö­sen av rätt till utmål i 10 kap. gruv­la­gen skall fort­fa­rande tilläm­pas. ¬ e. i fråga om utmål tilläm­pas bestäm­mel­serna i 8 kap. gruv­la­gen om sfs 1991:45 samä­gan­de­rätt i utmål i stäl­let för dem i 12 k ap. nya lagen om gemen sam för­valt­ning av kon ces­sions­rätt. f. om en utmål sha­vare senast ett år före utgången av utmå­lets gil­tig­hets tid ansök er om bear­bet­nings­kon­ces­sion inom utmå­let för sådana mi neral som var inmut­nings­bara enligt gruv­la­gen när den upp­hörde att gälla, skall pröv­ningen ske med iakt­ta­gande av föl­jande. om regel­bun­den bear­bet­ning eller till­red­nings­ar­bete eller anlägg nings­ar­bete för upp­ta­gande av bear­bet­ning pågår, skall ansök­ningen bifal­las utan pröv­ning enligt 4 kap. 2 § och utan att kon­ces­sio­nen för­e­nas med vill­kor enligt 4 kap. 5 och 6 §§. om under­sök­nings­ar­bete av större omfatt­ning pågår skall ansök­ningen prö­vas utan tillämp­ning av 4 kap. 2 § första styc­ket 1—3. g. när utmå­let upp­hör tilläm­pas 7 kap. 3 § andra styc­ket gruv­la­gen i stäl­let för 13 kap. 4 —6 §§ nya lagen beträf fande anlägg­ningar som har påbör­jats före ikraft­trä­dan­det. i fråga om rätt till nytt under­sök­nings till­stånd för mark som har omfat­tats av utmå­let skall inte 2 kap. 9 § nya lagen tilläm­pas. i stäl­let skall gälla att ansök­ning­arom sådant till­stånd, som ges in inom ett år från det att utmå­let upp­hörde, får bevil­jas endast efter med­gi­vande av den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. 6. beträf­fande kon­ces­sio­ner och mot­sva­rande till­stånd, som har bevil jats enligt lagen (1974:890) om vissa mine­ral­fyn­dig­he­ter eller mot­sva­ran de äldre lag­stift­ning, gäl­ler den nya lagen med föl­jande begräns­ningar. a. beträf­fande till­stånd som har till­kom­mit enligt äldre lag­stift­ning tilläm pas punkt 5 i över­gångs­be­stäm­mels erna till lagen om vissa mi ner­al­fyn dig­he­ter så länge till­stån­det består. b. inne­ha­va­ren får under den tid kon­ces­sio­nen eller till­stån­det består utföra under­sök­ning eller bear­bet­ning enligt de vill­kor som har angetts i beslu­tet. mark som har anvi­sats enligt äldre lag skall anses anvi­sad enligt den nya lagen. om ny mark behö­ver anvi­sas tilläm­pas den nya lagen. med­gi­vande enligt 17 — 19 §§ lagen om vissa mine­ral­fyn­dig­he­ter skall anses som mot­sva­rande med­gi­vande enligt 3 kap. 6 och 7 §§ och 17 kap. 3 § nya lagen. c. den nya lagens bestäm­mel­ser om kro­no­an­del i i kap. 6 §, under­sök nings­till­stånds gil­tig­hets­tid i 2 kap. 5-8 §§, ä ndring av till­stånd eller kon­ces­sion i 6 kap. 4 § och gemen­sam för­valt­ning av kon­ces­sions­rätt i 12 kap. skall inte tilläm­pas på kon­ces­sio­ner eller mot­sva­rande till­stånd som avses här. i stäl­let gäl­ler d e vill­kor som har med­de­lats för kon­ces sio­nen eller till­stån­det. d. när en kon­ces­sion eller ett mot­sva­rande till­stånd upp­hör tilläm­pas 36 § lagen om vissa mine ral­fyn­dig­he­ter i stäl­let för 13 kap. 4 och 5 §§ nya lagen beträf­fande anlägg­ningar som h ar påbör­jats före ikraft­trä­dan­det. e. för till­stånd till för­be­re­dande under­sök­ning enligt 15 § lagen om vissa mine­ral­fyn­dig­he­ter som gäl­ler vid ikraft­trä­dan­det tilläm­pas den lagen så länge till­stån­det består. 7. den som vid utgången av juni 1992 bedri­ver under­sök­ning eller bear­bet­ning för vil­ken till­stånd eller kon­ces­sion där­ef­ter behövs till följd av denna lag får, under för­ut­sätt­ning att ansö­kan om til lstånd eller konccs-​​ 97 4-sfs 1991 ¬ 8. före den 1 ju li 1993 för kon­ces­sion för kon­ces­sions­mi­ne­ral som inte omfat­tas av gruv­la­gen eller den gamla mine­ral­la­gen inte med­de­las annan än mar­kä­ga­ren utan den­nes med­gi­vande. detta gäl­ler dock bara fyn­dighe ter där bear­bet­ning inte har påbö­i­jats då den nya lagen trä­der i kraft. på rege­ring­ens väg­nar 'fill sfs 1991:45 sion görs före den 1 juli 1993, fort­sätta verk­sam­het för samma ända­mål utan till­stånd eller kon­ces­sion till dess ansök­ningen slut­ligt har prö­vats. vid pröv­ning av en sådan ansö­kan om bear­bet­nings­kon­ces­sion skall föl jande iakt­tas. , a. vid p röv­ning av ansök­ningen skall 4 kap. 3 § första styc­ket tilläm­pas som om sökan­den hade under­sök­nings­till­stånd inom områ­det for de mine­ral som ansök­ningen avser. b. ansök­ningen skall prö­vas utan tillämp­ning av 4 kap. 2 § nya lagen. om ansök­ningen avser något av de kon­ces­sions­mi­ne­ral som anges i 1 kap. 1 § tredje punk­ten skall dock 4 kap. 2 § första styc­ket 1 tilläm­pas. kon­ces­sions­ti­den skall best ämmas till t io år. om sökan­den begär det ijj skall dock kor­tare tid bestäm­mas. ,j c. kon­ces­sion får för­e­nas med vill­kor enligt 4 kap. 5 och 6 §§. ;m'r r i ijbfi ing­var carls­son jbw rune molin -b?! (indu­stri­de­par­te­men­tet) ¬