Häk­te­slag (2010:611)

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2010:611
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet L5
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2024:245
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2010:611
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet L5
Utfär­dad: 2010-​06-10
Änd­rad: t.o.m. SFS

2024:245
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

Lagens inne­håll och tillämp­nings­om­råde

1 §   Denna lag inne­hål­ler bestäm­mel­ser om verk­stäl­lig­het av beslut om häkt­ning och vissa andra till­fäl­liga fri­hets­be­rö­van­den i häkte eller i annan för­va­rings­lo­kal.
Bestäm­mel­serna avser
   - pla­ce­ring och vissa rät­tig­he­ter (2 kap.),
   - besök och andra kon­tak­ter (3 kap.),
   - sär­skilda kontroll-​ och tvångs­åt­gär­der (4 kap.),
   - hälso-​ och sjuk­vård (5 kap.),
   - restrik­tio­ner för intagna som är miss­tänkta för brott (6 kap.), samt
   - beslut och över­kla­gande m.m. (7 och 8 kap.).

2 §   Denna lag gäl­ler den som är
   1. häk­tad, anhål­len eller gri­pen på grund av miss­tanke om brott,
   2. häk­tad av annan anled­ning än miss­tanke om brott,
   3. inta­gen i ett häkte eller en poli­sar­rest i avvak­tan på att han eller hon ska för­pas­sas till en kri­mi­nal­vårds­an­stalt eller ett sär­skilt ung­doms­hem,
   4. till­fäl­ligt pla­ce­rad i ett häkte med stöd av fäng­el­se­la­gen (2010:610), eller
   5. omhän­der­ta­gen enligt 28 kap. 11 § fjärde styc­ket brotts­bal­ken i avvak­tan på att ett beslut om undan­rö­jande av skydds­till­syn får laga kraft.

Första styc­ket 1 gäl­ler inte den som är gri­pen enligt 35 § lagen (1964:167) med sär­skilda bestäm­mel­ser om unga lagö­ver­trä­dare. Lag (2022:932).

3 §   Denna lag gäl­ler, om inte annat före­skrivs i lag eller annan för­fatt­ning, också den som är inta­gen i
   1. en kri­mi­nal­vårds­an­stalt eller ett häkte för annat ända­mål än verk­stäl­lig­het av påföljd för brott, eller
   2. en poli­sar­rest för för­var.

Verk­stäl­lig­he­tens utform­ning

4 §   Varje inta­gen ska bemö­tas med respekt för sitt män­ni­sko­värde och med för­stå­else för de sär­skilda svå­rig­he­ter som är för­e­nade med fri­hets­be­rö­van­det.

5 §   Verk­stäl­lig­he­ten ska utfor­mas så att nega­tiva följ­der av fri­hets­be­rö­van­det mot­ver­kas. I den utsträck­ning det är lämp­ligt och den intagne sam­tyc­ker till det, ska åtgär­der vid­tas för att ge honom eller henne det stöd och den hjälp som behövs.

6 §   Verk­stäl­lig­he­ten får inte inne­bära andra begräns­ningar i den intag­nes fri­het än som föl­jer av denna lag eller som är nöd­vän­diga för att ord­ningen eller säker­he­ten ska kunna upp­rätt­hål­las.

En kontroll-​ eller tvångs­åt­gärd får endast använ­das om den står i rim­lig pro­por­tion till syf­tet med åtgär­den. Om en mindre ingri­pande åtgärd är till­räck­lig ska den använ­das.


2 kap. Pla­ce­ring och vissa rät­tig­he­ter

Pla­ce­ring

1 §   En inta­gen har rätt att pla­ce­ras i enrum.

Två eller flera intagna får pla­ce­ras i samma rum om det är nöd­vän­digt av utrym­messkäl eller någon annan sär­skild anled­ning.

2 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​07-01/ En inta­gen får inte pla­ce­ras så att han eller hon vis­tas till­sam­mans med intagna av mot­satt kön. En inta­gen får dock med­ges att vis­tas med intagna av mot­satt kön, om det är lämp­ligt och de intagna sam­tyc­ker till det.

2 §    /Trä­der i kraft I:2025-​07-01/ En inta­gen får inte pla­ce­ras så att han eller hon vis­tas till­sam­mans med intagna av mot­satt kön. En sådan pla­ce­ring får dock göras om det finns sär­skilda skäl för det och om det i övrigt är lämp­ligt. Lag (2024:245).

3 §   En inta­gen som är under arton år får inte pla­ce­ras så att han eller hon vis­tas till­sam­mans med intagna över arton år, om det inte kan anses vara till hans eller hen­nes bästa.

Om en inta­gen fyl­ler arton år under tiden för fri­hets­be­rö­van­det får den intagne även fort­sätt­nings­vis pla­ce­ras så att han eller hon vis­tas till­sam­mans med intagna under arton år, om det är moti­ve­rat med hän­syn till hans eller hen­nes per­son­liga för­hål­lan­den och i övrigt anses lämp­ligt.
Lag (2019:265).

4 §   En inta­gen får med­ges att ha sitt späd­barn hos sig, om det kan anses vara till bar­nets bästa.

Vis­telse i gemen­sam­het och avskild­het

5 §   En inta­gen ska ges möj­lig­het att dag­tid vis­tas till­sam­mans med andra intagna (gemen­sam­het), om inte
   1. den intagne är pla­ce­rad i en annan för­va­rings­lo­kal än i ett häkte och lokal­för­hål­lan­dena inte tillå­ter gemen­sam­het,
   2. det av säker­hets­skäl är nöd­vän­digt att hålla den intagne avskild från andra intagna, eller
   3. det är nöd­vän­digt för att genom­föra en kropps­be­sikt­ning.

Vis­telse med en annan per­son

5 a §   Den som är under arton år och som är häk­tad eller anhål­len och inta­gen i häkte har rätt att vis­tas med per­so­nal eller någon annan minst fyra tim­mar varje dag. Lag (2021:289).

Sys­sel­sätt­ning och ersätt­ning

6 §   En inta­gen ska, om det är möj­ligt, bere­das lämp­lig sys­sel­sätt­ning i form av arbete eller annan jäm­för­bar verk­sam­het.

En inta­gen som utför eller del­tar i den sys­sel­sätt­ning som anord­nas av Kri­mi­nal­vår­den har rätt till ersätt­ning.

Om en inta­gen upp­såt­li­gen har ska­dat egen­dom som till­hör eller har upp­lå­tits till Kri­mi­nal­vår­den, får Kri­mi­nal­vår­den av den ersätt­ning som avses i andra styc­ket ta ut ett belopp som mot­sva­rar kost­na­derna för att ersätta eller på annat sätt åter­ställa egen­do­men.

Vis­telse utom­hus

7 §   En inta­gen ska ges möj­lig­het att vis­tas utom­hus minst en timme varje dag, om det inte finns syn­ner­liga skäl mot det.

För­strö­else

8 §   En inta­gen ska ges möj­lig­het att på lämp­ligt sätt ägna sig åt för­strö­else.

Utbud av mass­me­dier

9 §   En inta­gen ska ges möj­lig­het att på lämp­ligt sätt följa vad som hän­der i omvärl­den.

Reli­gi­ons­ut­öv­ning

10 §   En inta­gen ska ges möj­lig­het att på lämp­ligt sätt utöva sin reli­gion.

Per­son­liga till­hö­rig­he­ter

11 §   En inta­gen får ta emot och inneha böc­ker, tid­skrif­ter, tid­ningar och andra per­son­liga till­hö­rig­he­ter som inte kan även­tyra ord­ningen eller säker­he­ten.

12 §   Till­hö­rig­he­ter som en inta­gen inte får ta emot och inneha enligt 11 § får omhän­der­tas och för­va­ras för den intag­nes räk­ning. Till­hö­rig­he­ter som omhän­der­ta­gits ska läm­nas ut till den intagne senast i sam­band med att han eller hon inte längre ska vara berö­vad fri­he­ten.

Per­mis­sion

13 §   En inta­gen får, om det finns sär­skilt ömmande skäl, bevil­jas till­stånd att vis­tas utan­för för­va­rings­lo­ka­len för viss kort tid (per­mis­sion), om det inte finns hin­der mot det av säker­hets­skäl.

Ett till­stånd till per­mis­sion ska för­e­nas med de vill­kor som behövs. Om det inte är uppen­bart obe­höv­ligt, ska den intagne stå under bevak­ning.

Innan ett till­stånd till per­mis­sion bevil­jas den som är ålagd restrik­tio­ner enligt 6 kap. ska med­gi­vande inhäm­tas från under­sök­nings­le­da­ren eller åkla­ga­ren.


3 kap. Besök och andra kon­tak­ter

Besök

1 §   En inta­gen får ta emot besök i den utsträck­ning det lämp­li­gen kan ske. Ett besök får dock väg­ras om det kan även­tyra säker­he­ten på ett sätt som inte kan avhjäl­pas genom kon­troll enligt 2 eller 3 §.

Bestäm­mel­ser om rät­ten för den som är häk­tad eller anhål­len att ta emot besök från sin för­sva­rare finns i 21 kap. 9 § rät­te­gångs­bal­ken.

2 §   Ett besök får, om det är nöd­vän­digt av säker­hets­skäl, kon­trol­le­ras genom att
   1. per­so­nal över­va­kar besö­ket, eller
   2. besö­ket äger rum i ett besöks­rum som är så utfor­mat att det omöj­lig­gör att före­mål över­läm­nas.

3 §   Ett besök får, om det är nöd­vän­digt av säker­hets­skäl, vill­ko­ras av att besö­ka­ren under­kas­tar sig kropps­vi­si­ta­tion eller ytlig kropps­be­sikt­ning.

Elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion

4 §   En inta­gen får stå i för­bin­delse med en annan per­son genom elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion i den utsträck­ning det lämp­li­gen kan ske.

Elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion får väg­ras om den kan även­tyra säker­he­ten på ett sätt som inte kan avhjäl­pas genom avlyss­ning enligt 5 §. Om den intagne har utsett en för­sva­rare som inte upp­fyl­ler de krav som ställs i 21 kap. 5 § första styc­ket rät­te­gångs­bal­ken, får dock elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion mel­lan den intagne och för­sva­ra­ren endast väg­ras om det är nöd­vän­digt för att avvärja fara för någons liv, fysiska hälsa eller fri­het.

Elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion mel­lan en inta­gen och hans eller hen­nes offent­liga för­sva­rare får inte väg­ras. Det­samma gäl­ler elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion mel­lan en inta­gen och en för­sva­rare som den intagne har utsett om för­sva­ra­ren upp­fyl­ler de krav som ställs i 21 kap. 5 § första styc­ket rät­te­gångs­bal­ken. Lag (2016:931).

5 §   Elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion mel­lan en inta­gen och en annan per­son får avlyss­nas, om det är nöd­vän­digt av säker­hets­skäl. De som ska kom­mu­ni­cera med varandra ska i för­väg infor­me­ras om kon­trol­len.

Elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion mel­lan en inta­gen och hans eller hen­nes för­sva­rare får inte avlyss­nas. Lag (2016:931).

För­sän­del­ser

6 §   För­sän­del­ser mel­lan en inta­gen och hans eller hen­nes offent­liga för­sva­rare, en svensk myn­dig­het eller ett inter­na­tio­nellt organ som har av Sve­rige erkänd behö­rig­het att ta emot kla­go­mål från enskilda ska vida­re­be­fordras utan gransk­ning. Det­samma gäl­ler för­sän­del­ser mel­lan en inta­gen och en för­sva­rare som den intagne har utsett om för­sva­ra­ren upp­fyl­ler de krav som ställs i 21 kap. 5 § första styc­ket rät­te­gångs­bal­ken. En sådan för­sän­delse till en inta­gen ska dock inte vida­re­be­fordras utan hål­las kvar, om det finns anled­ning att anta att upp­gif­ten om avsän­dare av för­sän­del­sen är orik­tig. Lag (2016:931).

7 §   Om en inta­gen har utsett en för­sva­rare som inte upp­fyl­ler de krav som ställs i 21 kap. 5 § första styc­ket rät­te­gångs­bal­ken, ska för­sän­del­ser mel­lan den intagne och för­sva­ra­ren vida­re­be­fordras såvida det inte är nöd­vän­digt att vägra vida­re­be­ford­ran för att avvärja fara för någons liv, fysiska hälsa eller fri­het.

I andra fall än som avses i första styc­ket eller i 6 § får en inta­gen väg­ras att sända eller ta emot en för­sän­delse, om det är nöd­vän­digt med hän­syn till ord­ningen eller säker­he­ten.

En för­sän­delse som den intagne inte får sända eller ta emot får hål­las kvar. Lag (2016:931).

8 §   En för­sän­delse som hålls kvar får grans­kas endast om
   1. den intagne har med­gett det, eller
   2. det i fall som avses i 7 § andra styc­ket är abso­lut nöd­vän­digt av säker­hets­skäl.

En för­sän­delse som avses i 6 § eller 7 § första styc­ket får endast grans­kas för att utreda vem avsän­da­ren är.
Lag (2016:931).

9 §   En för­sän­delse som hålls kvar ska, om inte sär­skilda skäl talar mot det, läm­nas ut till den intagne så snart som möj­ligt och senast när han eller hon inte längre ska vara berö­vad fri­he­ten.

Gemen­samma bestäm­mel­ser

10 §   Den som är pla­ce­rad i ett häkte för utred­ning av missköt­sam­het enligt 6 kap. 8 § tredje styc­ket fäng­el­se­la­gen (2010:610) får hind­ras från kon­tak­ter med andra per­so­ner genom besök, elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion eller för­sän­del­ser, om det är abso­lut nöd­vän­digt för att syf­tet med utred­ningen inte ska även­ty­ras.

11 §   Om det behövs för att kunna bedöma om besök eller elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion kan tillå­tas enligt 1 § första styc­ket eller 4 § eller ska kon­trol­le­ras enligt 2 eller 5 §, ska det i för­väg under­sö­kas om den som kon­tak­ten ska äga rum med är dömd eller miss­tänkt för brott eller för att utöva brotts­lig verk­sam­het. I den utsträck­ning det behövs ska upp­lys­ningar också inhäm­tas om hans eller hen­nes per­son­liga för­hål­lan­den i övrigt.


4 kap. Sär­skilda kontroll-​ och tvångs­åt­gär­der

Kon­troll av bostads­rum

1 §   En inta­gens bostads­rum och hans eller hen­nes till­hö­rig­he­ter får kon­trol­le­ras i den utsträck­ning det är nöd­vän­digt för att ord­ningen eller säker­he­ten ska kunna upp­rätt­hål­las.

Första styc­ket gäl­ler även andra slutna för­va­rings­stäl­len som den intagne dis­po­ne­rar.

Kropps­vi­si­ta­tion och kropps­be­sikt­ning

2 §   Den som ska tas in i en för­va­rings­lo­kal ska senast vid ankoms­ten kropps­vi­si­te­ras eller kropps­be­sik­ti­gas för efter­sö­kande av otillåtna före­mål, om det inte är uppen­bart obe­höv­ligt.

3 §   En inta­gen får kropps­vi­si­te­ras eller kropps­be­sik­ti­gas för efter­sö­kande av otillåtna före­mål om
   1. det finns anled­ning att anta att ett sådant före­mål kom­mer att anträf­fas på honom eller henne,
   2. han eller hon åter­kom­mer efter en vis­telse utan­för för­va­rings­lo­ka­len,
   3. han eller hon ska ha eller har haft ett besök utan sådan kon­troll som avses i 3 kap. 2 §, eller
   4. det sker i en stick­prov­s­kon­troll eller i anslut­ning till en större under­sök­ning som av säker­hets­skäl görs av ett utrymme inom för­va­rings­lo­ka­len och den intagne har eller har haft sär­skild anknyt­ning till utrym­met.

4 §   En inta­gen får även i andra fall än som avses i 2 och 3 §§ kropps­vi­si­te­ras för efter­sö­kande av vapen och andra far­liga före­mål, om det är nöd­vän­digt av säker­hets­skäl.

5 §   Urin-, utandnings-​, saliv-​, svett-​, blod- eller hår­prov får, om inte annat moti­ve­ras av medi­cinska eller lik­nande skäl, tas på en inta­gen som skä­li­gen kan miss­tän­kas vara påver­kad av alko­hol, nar­ko­tika, något annat berus­nings­me­del, något sådant medel som avses i 1 § lagen (1991:1969) om för­bud mot vissa dop­nings­me­del eller någon sådan vara som omfat­tas av lagen (1999:42) om för­bud mot vissa häl­so­far­liga varor.

6 §   Prov som avses i 5 § får också tas när en inta­gen själv öns­kar det, om det behövs för att utreda hans eller hen­nes drog­kon­sum­tion inför en vård- eller behand­lingsin­sats.

7 §   Kropps­vi­si­ta­tion eller kropps­be­sikt­ning får inte utfö­ras eller bevitt­nas av någon av mot­satt kön som inte är läkare eller legi­ti­me­rad sjuk­skö­terska. Detta gäl­ler dock inte
   1. en kropps­vi­si­ta­tion som avses i 4 §,
   2. en kropps­vi­si­ta­tion som enbart inne­bär att före­mål som en per­son bär med sig under­söks,
   3. en kropps­vi­si­ta­tion med metall­de­tek­tor eller lik­nande tek­nisk anord­ning, eller
   4. en kropps­be­sikt­ning som enbart inne­bär att andra prov än urin­prov tas enligt 5 eller 6 §.

Om det är nöd­vän­digt får en kropps­vi­si­ta­tion eller en kropps­be­sikt­ning av en man utfö­ras eller bevitt­nas av en kvinna även i andra fall än som avses i första styc­ket.

Omhän­der­ta­gande av otillåtna före­mål

8 §   Alko­hol, nar­ko­tika, andra berus­nings­me­del, sådana medel som avses i 1 § lagen (1991:1969) om för­bud mot vissa dop­nings­me­del eller sådana varor som omfat­tas av lagen (1999:42) om för­bud mot vissa häl­so­far­liga varor får omhän­der­tas och för­stö­ras
   1. om de med­förs av någon som ska tas in i en för­va­rings­lo­kal,
   2. om de påträf­fas hos en inta­gen,
   3. om de sänds till en inta­gen, eller
   4. om de på annat sätt påträf­fas inom en för­va­rings­lo­kal och det inte finns någon känd ägare till dem.

Första styc­ket gäl­ler även injek­tions­spru­tor, kany­ler och andra före­mål som är sär­skilt ägnade att använ­das vid nar­ko­ti­ka­miss­bruk eller för annan befatt­ning med nar­ko­tika.

9 §   Ett före­mål som påträf­fas i en för­va­rings­lo­kal får i andra fall än som anges i 8 § och 2 kap. 12 § omhän­der­tas, om det kan antas att före­må­let kom­mer att tas i beslag.
Omhän­der­ta­gan­det ska så snart som möj­ligt anmä­las till den som får besluta om beslag.

Fäng­sel

10 §   En inta­gen får beläg­gas med fäng­sel
   1. vid för­flytt­ning inom för­va­rings­lo­ka­len och vid trans­port eller annan vis­telse utan­för loka­len, om det är nöd­vän­digt av säker­hets­skäl, eller
   2. om han eller hon upp­trä­der våld­samt och det är abso­lut nöd­vän­digt med hän­syn till den intag­nes egen eller någon annans säker­het till liv eller hälsa.

En läkare ska så snart som möj­ligt under­söka en inta­gen som belagts med fäng­sel enligt första styc­ket 2.

All­män inpas­se­rings­kon­troll

11 §   Om det är nöd­vän­digt för att säker­he­ten ska kunna upp­rätt­hål­las vid ett häkte får Kri­mi­nal­vår­den besluta att alla per­so­ner som pas­se­rar in i häk­tet ska kropps­vi­si­te­ras (all­män inpas­se­rings­kon­troll). Syf­tet med all­män inpas­se­rings­kon­troll ska vara att söka efter otillåtna före­mål. Skrift­liga med­de­lan­den får inte grans­kas.

Ett beslut om all­män inpas­se­rings­kon­troll får gälla i högst tre måna­der.

Kri­mi­nal­vår­den får i enskilda fall medge undan­tag från all­män inpas­se­rings­kon­troll, om det finns sär­skilda skäl.

Kon­troll av for­don

12 §   Om det är nöd­vän­digt för att säker­he­ten ska kunna upp­rätt­hål­las vid ett häkte, får ett for­don i anslut­ning till att det pas­se­rar in i eller ut ur häk­tet genom­sö­kas efter otillåtna före­mål eller per­so­ner som utan tillå­telse för­sö­ker ta sig in i eller ut ur häk­tet. Skrift­liga med­de­lan­den får inte grans­kas.


5 kap. Hälso-​ och sjuk­vård

1 §   En inta­gen som behö­ver hälso-​ och sjuk­vård ska under­sö­kas av läkare. Läkare ska också till­kal­las om en inta­gen begär det och det inte är uppen­bart att en sådan under­sök­ning inte behövs.

En inta­gen som behö­ver hälso-​ och sjuk­vård ska vår­das enligt de anvis­ningar som ges av läkare. Om en inta­gen inte kan under­sö­kas eller behand­las på ett lämp­ligt sätt i för­va­rings­lo­ka­len, ska den all­männa sjuk­vår­den anli­tas. Om det behövs, ska den intagne föras över till sjuk­hus.

Ett till­stånd till vis­telse utan­för för­va­rings­lo­ka­len enligt andra styc­ket ska för­e­nas med de vill­kor som behövs. Om det är nöd­vän­digt av säker­hets­skäl, ska den intagne stå under bevak­ning.

2 §   Bestäm­mel­ser om psy­ki­a­trisk tvångs­vård av den som är inta­gen finns i lagen (1991:1129) om rätts­psy­ki­a­trisk vård.

Om en inta­gen har förts över till en sjuk­vårds­in­rätt­ning eller en under­sök­nings­en­het som avses i 6 § lagen om rätts­psy­ki­a­trisk vård, gäl­ler denna lag endast i fråga om restrik­tio­ner enligt 6 kap. När det gäl­ler en under­sök­nings­en­het inom Rätts­me­di­ci­nal­ver­ket finns även bestäm­mel­ser i lagen (1991:1137) om rätts­psy­ki­a­trisk under­sök­ning.

Bestäm­mel­serna i 18-24 §§ lagen (1991:1128) om psy­ki­a­trisk tvångs­vård och bestäm­mel­serna i 8 § andra styc­ket lagen om rätts­psy­ki­a­trisk vård om befo­gen­het för Kri­mi­nal­vår­den att besluta om sär­skilda restrik­tio­ner för en viss inta­gen och i 8 a § ska tilläm­pas på en inta­gen som för fri­vil­lig psy­ki­a­trisk vård eller rätts­psy­ki­a­trisk under­sök­ning har förts över till en sjuk­vårds­in­rätt­ning eller under­sök­nings­en­het inom hälso-​ och sjuk­vår­den. Lag (2014:815).

3 §   Om en trans­port kan befa­ras skada den intag­nes hälsa, ska läka­res med­gi­vande till trans­por­ten inhäm­tas.


6 kap. Restrik­tio­ner för intagna som är miss­tänkta för brott

1 §   En inta­gen som är häk­tad, anhål­len eller gri­pen på grund av miss­tanke om brott får åläg­gas inskränk­ningar i sin rätt till kon­takt med omvärl­den (restrik­tio­ner), om det finns risk för att han eller hon undan­rö­jer bevis eller på något annat sätt för­svå­rar sakens utred­ning.

För den som är häk­tad får restrik­tio­ner enligt första styc­ket med­de­las endast om han eller hon får under­kas­tas restrik­tio­ner enligt 24 kap. 5 a § rät­te­gångs­bal­ken.

2 §   Ett beslut om restrik­tio­ner enligt 1 § får avse inskränk­ningar i rät­ten att
   1. pla­ce­ras till­sam­mans med andra intagna enligt 2 kap. 1 § andra styc­ket,
   2. vis­tas i gemen­sam­het enligt 2 kap. 5 §,
   3. följa vad som hän­der i omvärl­den enligt 2 kap. 9 §,
   4. inneha tid­skrif­ter och tid­ningar enligt 2 kap. 11 §,
   5. ta emot besök enligt 3 kap. 1 § första styc­ket,
   6. stå i för­bin­delse med annan genom elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion enligt 3 kap. 4 § första och andra styc­kena, eller
   7. sända och ta emot för­sän­del­ser enligt 3 kap. 7 §.
Lag (2016:931).

3 §   En fråga om restrik­tio­ner prö­vas av under­sök­nings­le­da­ren eller åkla­ga­ren. Ett beslut i en sådan fråga ska omprö­vas så ofta det finns anled­ning till det.

4 §   Har upp­hävts genom lag (2021:289).


7 kap. Beslut och över­kla­gande

Beslut

1 §   Om inte annat anges fat­tas beslut enligt denna lag av Kri­mi­nal­vår­den eller, om den intagne är pla­ce­rad i en för­va­rings­lo­kal som står under annan myn­dig­hets till­syn, av den myn­dig­he­ten.

2 §   Ett beslut enligt denna lag gäl­ler ome­del­bart, om inte något annat för­ord­nas.

Över­kla­gande

3 §   Ett beslut som avses i 1 § får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol.

Ett beslut över­kla­gas till den för­valt­nings­rätt inom vars dom­krets den för­va­rings­lo­kal är belä­gen där kla­gan­den var inta­gen när det första beslu­tet i ären­det fat­ta­des.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

4 §   Kri­mi­nal­vår­dens beslut enligt 1 § får inte över­kla­gas innan beslu­tet har omprö­vats av Kri­mi­nal­vår­den. En sådan ompröv­ning får begä­ras av den som beslu­tet angår om det har gått honom eller henne emot. Ett över­kla­gande av ett beslut som inte har omprö­vats ska anses som en begä­ran om ompröv­ning.

Vid ompröv­ning enligt första styc­ket får beslu­tet inte änd­ras till den kla­gan­des nack­del.

5 §   En begä­ran om ompröv­ning ska vara skrift­lig och ha kom­mit in till Kri­mi­nal­vår­den inom tre vec­kor från den dag då den kla­gande fick del av beslu­tet. I begä­ran om ompröv­ning ska den kla­gande ange vil­ket beslut som avses och vil­ken änd­ring i beslu­tet som han eller hon begär.

Kri­mi­nal­vår­den prö­var om skri­vel­sen med begä­ran om ompröv­ning har kom­mit in i rätt tid. Om skri­vel­sen har kom­mit in för sent
ska den      avvisas, om inte förseningen beror på att
myn­dig­he­ten läm­nat den kla­gande fel­ak­tig under­rät­telse om hur man begär ompröv­ning.


8 kap. Övriga bestäm­mel­ser

Bevak­nings­fö­re­tag

1 §   Kri­mi­nal­vår­den får för­ordna en väk­tare i ett auk­to­ri­se­rat bevak­nings­fö­re­tag att, inom ramen för sin anställ­ning i före­ta­get, utföra vissa bevak­nings­upp­drag när en inta­gen ska vis­tas utan­för en för­va­rings­lo­kal. Om det finns sär­skilda skäl, får ett sådant för­ord­nande avse vissa bevak­nings­upp­gif­ter inom en för­va­rings­lo­kal. I för­ord­nan­det ska upp­dra­gets art och omfatt­ning anges. För­ord­nan­det får åter­kal­las.

2 §   En väk­tare med ett för­ord­nande enligt 1 § får inte obe­hö­ri­gen röja eller utnyttja vad han på grund av sitt upp­drag har fått veta om en enskilds per­son­liga för­hål­lan­den eller för­hål­lan­den av bety­delse för rikets säker­het eller för att utreda och lag­föra brott.

I det all­män­nas verk­sam­het tilläm­pas i stäl­let offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).

Hjälp vid trans­port

2 a §   Om det på grund av risk för fri­tag­ning eller av någon annan sär­skild anled­ning behövs för att en trans­port ska kunna genom­fö­ras på ett betryg­gande sätt, får Kri­mi­nal­vår­den begära hjälp av Polis­myn­dig­he­ten. Lag (2017:125).

Verk­stäl­lig­hets­fö­re­skrif­ter

3 §   Före­skrif­ter om verk­stäl­lig­het av lagen med­de­las av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2021:289
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2021.
   2. Den upp­hävda 6 kap. 4 § gäl­ler dock fort­fa­rande för över­kla­gande av beslut som har med­de­lats före den 1 juli 2021.

Vik­tiga lagar inom ord­ning och säker­het
JP Info­nets tjäns­ter inom ord­ning och säker­het

JP Info­nets tjäns­ter inom ord­ning och säker­het

Arbe­tar du med frå­gor som rör ord­ning och säker­het? I JP Info­nets tjäns­ter hit­tar du det juri­diska grund­ma­te­rial du behö­ver som besluts­un­der­lag samt den senaste prax­isut­veck­lingen snabbt ana­ly­se­rad och kom­men­te­rad. Se allt inom ord­ning och säker­het.