Krigs­han­dels­lag (1964:19)

1 §   Är Sve­rige i krig, skall bestäm­mel­serna i 2-9 §§ tilläm­pas.

Är Sve­rige i krigs­fara eller råder det sådana utomor­dent­liga för­hål­lan­den som är för­an­ledda av att det är krig utan­för Sve­ri­ges grän­ser eller av att Sve­rige har varit i krig eller krigs­fara, får rege­ringen före­skriva att bestäm­mel­serna i 2-9 §§ skall tilläm­pas.

Före­skrift enligt andra styc­ket skall under­stäl­las riks­da­gens pröv­ning inom en månad från det den utfär­da­des. Sker inte under­ställ­ning eller god­kän­ner riks­da­gen inte före­skrif­ten inom två måna­der från det under­ställ­ningen skedde, upp­hör före­skrif­ten att gälla. Lag (1994:1634).

2 §   Utfäs­telse, som inne­bär inskränk­ning i fri­he­ten att till riket införa eller ur riket utföra eller inom riket för­foga över vara eller att fortskaffa eller eljest befordra vara till, från eller inom riket, skall, om inskränk­ningen är eller kan anta­gas vara av beskaf­fen­het att tjäna främ­mande makts intresse, icke vara gäl­lande med mindre till­stånd till utfäs­tel­sen läm­nats.

3 §   Till­stånd som sägs i 2 § läm­nas, för sär­skilda fall eller för visst slag av utfäs­telse, av rege­ringen eller den rege­ringen bemyn­di­gar där­till. Lag (1980:196).

4 §   Den som hand­lar i strid mot en för honom eller henne gäl­lande utfäs­telse som avses i denna lag, döms till böter eller fäng­else i högst sex måna­der. Det­samma ska gälla, om någon, som genom sådan utfäs­telse för­bun­dit sig att inte utföra vara till utlan­det eller visst främ­mande land, gör för­sök att i strid mot utfäs­tel­sen utföra varan.
Lag (2024:793).

5 §   Den som genom att lämna under­rät­telse om egen eller annans verk­sam­het eller genom att främja inhäm­tande av dylik under­rät­telse med­ver­kar till över­vak­ning rörande sådan in- eller utför­sel eller för­fo­gande över eller beford­ran av vara, som anges i 2 §, döms, om han eller hon insett eller borde ha insett att över­vak­ningen utövas av främ­mande makt eller annars är av beskaf­fen­het att tjäna främ­mande makts intresse, till böter eller fäng­else i högst ett år, om gär­ningen inte är belagd med sträng­are straff i 19 kap. brotts­bal­ken.

Har åtgär­den vid­ta­gits med stöd av lag, han­dels­bruk eller annan sed­vänja eller har den som vid­tog åtgär­den hand­lat i över­ens­stäm­melse med anvis­ning, som för visst fall eller annars med­de­lats av rege­ringen eller av myn­dig­het, vil­ken enligt rege­ring­ens för­ord­nande är behö­rig där­till, eller har han eller hon endast på bruk­ligt sätt beva­kat rätt eller utfört talan eller har han eller hon av annan sådan anled­ning haft fog för gär­ningen, ska vad som före­skrivs i första styc­ket inte tilläm­pas.

I det all­män­nas verk­sam­het tilläm­pas i stäl­let bestäm­mel­serna i offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).
Lag (2009:407).

6 §   Har någon dömts till påföljd för brott som avses i denna lag och begår han, sedan domen vun­nit laga kraft, ånyo sådant brott, må för åter­fal­let dömas till fäng­else i högst två år.

7 §   Åtal för brott mot denna lag må väc­kas alle­nast efter med­gi­vande av rege­ringen eller den myn­dig­het, som rege­ringen bestäm­mer. Lag (1980:196).

8 §   Denna lag äger icke tillämp­ning å främ­mande stats beskick­ning här i riket eller å kon­su­lära tjäns­te­män, vilka äro i främ­mande stats tjänst här anställda och äro dess med­bor­gare samt icke här i riket driva han­del eller annan näring.

9 §   Inträ­der sådan till­stånds­plikt, varom stad­gas i 2 §, skall i lagen avsedd utfäs­telse, som givits inom två måna­der före det till­stånds­plik­ten inträ­der, icke vara gäl­lande, med mindre till­stånd sökes inom en månad efter det att till­stånds­plik­ten inträtt samt sökt till­stånd bevil­jats eller till­stånd eljest läm­nats inom tid som nu sagts. Har till­stånd till utfäs­tel­sen läm­nats, skall i fråga om hand­ling, som där­ef­ter före­ta­ges i strid mot utfäs­tel­sen, vad i 4 samt 6 -- 8 §§ stad­gas äga tillämp­ning.