Far­tygs­sä­ker­hets­lag (2003:364)

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2003:364
Depar­te­ment: Landsbygds-​​ och infra­struk­tur­de­par­te­men­tet RSIB TM
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2024:843
Övrigt: Rät­tel­se­blad 2010:1544 har iakt­ta­gits.
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2003:364
Depar­te­ment/myn­dig­het: Landsbygds-​​ och infra­struk­tur­de­par­te­men­tet RSIB TM
Utfär­dad: 2003-​06-05
Änd­rad: t.o.m. SFS

2024:843
Övrig text: Rät­tel­se­blad 2010:1544 har iakt­ta­gits.
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. All­männa bestäm­mel­ser

Lagens tillämp­nings­om­råde

1 §   Denna lag gäl­ler alla far­tyg som används till sjö­fart inom Sve­ri­ges sjö­ter­ri­to­rium samt svenska far­tyg som används till sjö­fart utan­för sjö­ter­ri­to­riet. Lagen gäl­ler även svenska rede­rier samt sådana utländska rede­rier som bedri­ver sjö­fart med svenskt far­tyg eller använ­der annat far­tyg till sjö­fart inom Sve­ri­ges sjö­ter­ri­to­rium, om inte annat anges. Lagen ska dock inte tilläm­pas i den mån det är sär­skilt före­skri­vet eller föl­jer av all­mänt erkända folk­rätts­liga grund­sat­ser.

Lagen gäl­ler örlogs­far­tyg endast i den mån rege­ringen före­skri­ver det.

I de delar bestäm­mel­serna i 1 kap. 4 §, 2 kap. 9 §, 10 § första styc­ket andra meningen och 10 § andra styc­ket, 5 kap. 5-7 och 16 §§ samt 7 kap. 2 § avser rede­ri­ers och far­tygs säker­hets­or­ga­ni­sa­tion gäl­ler bestäm­mel­serna inte de rede­rier och far­tyg som omfat­tas av Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 336/2006 av den 15 feb­ru­ari 2006 om genom­fö­rande av Inter­na­tio­nella säker­hets­or­ga­ni­sa­tions­ko­den i gemen­ska­pen och upp­hä­vande av rådets för­ord­ning (EG) nr 3051/952. Lag (2009:59).

Defi­ni­tio­ner

Besätt­ning och redare

2 §   I denna lag avses med
   1. ombor­dan­ställd: den som till följd av anställ­ning tjänst­gör ombord på far­ty­get med huvud­sak­lig upp­gift att utföra far­tygs­ar­bete annat än som enbart till­fäl­liga göro­mål,
   2. far­tygs­ar­bete: arbete för far­ty­gets räk­ning som utförs ombord eller på annat ställe av någon som föl­jer med far­ty­get,
   3. säker­hets­be­sätt­ning: det minsta antal besätt­nings­män i olika befatt­ningar som kan anses vara betryg­gande från sjö­sä­ker­hets­syn­punkt i den fart som far­ty­get används i eller avses att använ­das i, och
   4. min­derå­rig: den som inte har fyllt 18 år.

Vad som sägs i denna lag om redare skall gälla även den som i reda­rens ställe utö­var ett avgö­rande infly­tande över far­ty­gets drift. Detta gäl­ler dock inte vid tillämp­ningen av 3 kap. 16 §.

Pas­sa­ge­rar­far­tyg

3 §   Med pas­sa­ge­rar­far­tyg avses i denna lag far­tyg som med­för fler än tolv pas­sa­ge­rare.

Som pas­sa­ge­rare räk­nas varje per­son ombord utom
   1. befäl­ha­va­ren,
   2. övriga ombor­dan­ställda,
   3. andra som befin­ner sig ombord på grund av arbete för far­ty­gets räk­ning eller i offent­lig tjäns­te­för­rätt­ning som gäl­ler far­ty­get eller den verk­sam­het som bedrivs med far­ty­get,
   4. bär­gare eller bär­ga­res med­hjäl­pare som föl­jer med far­ty­get sedan detta drab­bats av sjö­o­lycka,
   5. per­so­ner som förs in till hamn efter att ha räd­dats ur sjö­nöd, och
   6. barn som inte har fyllt ett år.
Lag (2019:632).

Cer­ti­fi­kat och doku­ment

4 §   I denna lag avses med
   1. fart­cer­ti­fi­kat: ett bevis om att ett far­tyg vid till­syn har befun­nits sjö­vär­digt,
   2. pas­sa­ge­rar­far­tygscer­ti­fi­kat: ett bevis om att ett far­tyg vid till­syn har befun­nits lämp­ligt att trans­por­tera pas­sa­ge­rare och om det högsta antal pas­sa­ge­rare som far­ty­get får med­föra,
   3. fri­bordscer­ti­fi­kat: ett bevis om att ett far­tygs fri­bord har fast­ställts efter till­syn och att fri­bords­mär­ken har satts fast på far­ty­gets sidor på ett rik­tigt och var­ak­tigt sätt,
   4. cer­ti­fi­kat om god­känd säker­hets­or­ga­ni­sa­tion: ett bevis om att far­ty­gets säker­hets­or­ga­ni­sa­tion vid till­syn har visat sig över­ens­stämma med rede­ri­ets god­kända säker­hets­or­ga­ni­sa­tion,
   5. doku­ment om god­känd säker­hets­or­ga­ni­sa­tion: ett bevis om att rede­ri­ets säker­hets­or­ga­ni­sa­tion har god­känts vid en rede­ri­kon­troll enligt 5 kap. 16 §,
   6. sjö­ar­betscer­ti­fi­kat: ett bevis om att far­ty­get vid tid­punk­ten för cer­ti­fi­ka­tets utfär­dande har upp­fyllt de krav på arbets-​​ och lev­nads­för­hål­lan­den som föl­jer av denna lag, sjö­mansla­gen (1973:282), mönst­rings­la­gen (1983:929), lagen (1998:958) om vilo­tid för sjö­män och av före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av dessa lagar,
   7. för­säk­ran om över­ens­stäm­melse med sjö­ar­betskon­ven­tio­nen: ett doku­ment som visar vilka för­hål­lan­den på ett far­tyg som enligt 2006 års sjö­ar­betskon­ven­tion ska bli före­mål för till­syn, vilka före­skrif­ter som tilläm­pas och en för­kla­ring av reda­ren om vad denne gjort för att upp­fylla före­skrivna krav,
   8. cer­ti­fi­kat om utbild­ning av sjö­per­so­nal: ett bevis om att en per­son har upp­fyllt före­skrivna krav för viss funk­tion eller viss befatt­ning ombord på far­tyg, och
   9. sjö­ar­betscer­ti­fi­kat för fis­ke­far­tyg: ett bevis om att far­ty­get vid tid­punk­ten för cer­ti­fi­ka­tets utfär­dande har upp­fyllt de krav på arbets-​​ och lev­nads­för­hål­lan­den som föl­jer av denna lag, sjö­mansla­gen (1973:282), mönst­rings­la­gen (1983:929), lagen (1998:958) om vilo­tid för sjö­män och före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av dessa lagar.
Lag (2019:615).

Erkänd orga­ni­sa­tion och erkänt klas­si­fi­ce­rings­säll­skap

5 §   Med erkänd orga­ni­sa­tion avses i denna lag en orga­ni­sa­tion som har erkänts i enlig­het med Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 391/2009 av den 23 april 2009 om gemen­samma reg­ler och stan­dar­der för orga­ni­sa­tio­ner som utför inspek­tio­ner och utö­var till­syn av far­tyg.

Med erkänt klas­si­fi­ce­rings­säll­skap avses i denna lag ett säll­skap som har erkänts i enlig­het med Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2016/1629 av den 14 sep­tem­ber 2016 om tek­niska krav för far­tyg i inlands­sjö­fart, om änd­ring av direk­tiv 2009/100/EG och om upp­hä­vande av direk­tiv 2006/87/EG, i den ursprung­liga lydel­sen. Lag (2018:1088).

Säker­hets­or­ga­ni­sa­tion

6 §   För de far­tyg och rede­rier som omfat­tas av för­ord­ning (EG) nr 336/2006 ska för­ord­ning­ens defi­ni­tio­ner gälla även vid tillämp­ning av denna lag. Lag (2009:59).

Fart­om­rå­den och zoner

7 §   För sjö­far­ten ska Sve­ri­ges sjö­ter­ri­to­rium delas in i fart­om­rå­den och zoner. Lag (2013:986).


2 kap. All­männa krav på far­tyg och deras beman­ning samt på rede­ri­verk­sam­het

Sjö­vär­dig­het

1 §   Ett far­tyg är sjö­vär­digt bara om det är så kon­stru­e­rat, byggt, utrus­tat och hål­let i stånd att det med hän­syn till sitt ända­mål och den fart som det används i eller avses att använ­das i ger betryg­gande säker­het mot sjö­o­lyc­kor.

Last­ning och loss­ning

2 §   Ett far­tyg får inte vara så las­tat eller bar­las­tat att dess sta­bi­li­tet eller bärig­het även­ty­ras eller att säker­he­ten för far­ty­get eller de ombord­va­rande sätts i fara på annat sätt.
Last­ning och loss­ning får inte ske så att säker­he­ten för far­ty­get eller de ombord­va­rande även­ty­ras.

Cer­ti­fi­kat

3 §   Ett far­tyg ska ha de cer­ti­fi­kat som anges i denna lag eller i före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen. Ett cer­ti­fi­kat ska visa att far­ty­get vid en besikt­ning för utfär­dande av cer­ti­fi­ka­tet mot­sva­rade före­skrivna krav. Cer­ti­fi­ka­tet får inne­hålla sär­skilda vill­kor.

Bris­ter som till antal och omfatt­ning är begrän­sade och inte påver­kar far­ty­gets sjö­vär­dig­het, ska inte utgöra hin­der för att utfärda ett fart­cer­ti­fi­kat eller ett natio­nellt pas­sa­ge­rar­far­tygscer­ti­fi­kat. Om ett cer­ti­fi­kat utfär­das i ett sådant fall, ska far­ty­gets ägare eller redare före­läg­gas att inom viss tid avhjälpa bris­terna.

Cer­ti­fi­kat utfär­das av Trans­port­sty­rel­sen eller den myn­dig­het som rege­ringen annars bestäm­mer.

Trans­port­sty­rel­sen ska för­klara ett cer­ti­fi­kat ogil­tigt om
   1. för­hål­lan­dena inte mot­sva­rar före­skrivna krav och bris­terna, trots före­läg­gande, inte har avhjälpts, eller
   2. far­ty­get inte under­går före­skri­ven till­syn.
Lag (2017:306).

Beman­ning

4 §   Ett far­tyg skall vara beman­nat på ett betryg­gande sätt.

5 §   Varje med­lem av ett far­tygs besätt­ning skall ha så god syn och hör­sel som hans eller hen­nes upp­gif­ter krä­ver.

Bestäm­mel­ser om häl­so­un­der­sök­ning av sjö­män finns i 18-21 §§ mönst­rings­la­gen (1983:929).

Skyl­dig­he­ter för befäl

6 §   Befäl­ha­va­ren ska se till att ha den kän­ne­dom om far­ty­get som han eller hon behö­ver för att
   1. kunna full­göra sina skyl­dig­he­ter i fråga om säker­he­ten på far­ty­get,
   2. för­hindra för­ore­ning och
   3. för­hindra otillåtna utsläpp av bar­last­vat­ten och sedi­ment från far­tyg.

Innan en resa påbör­jas, ska befäl­ha­va­ren se till att far­ty­get görs sjö­klart.

När en ombor­dan­ställd till­trä­der sin befatt­ning ombord, ska befäl­ha­va­ren se till att han eller hon får behöv­lig kän­ne­dom om
   1. far­ty­get,
   2. grund­läg­gande säker­hets­be­stäm­mel­ser,
   3. bestäm­mel­ser till skydd mot för­ore­ning från far­tyg,
   4. åtgär­der vid sjö­o­lycka, och
   5. bestäm­mel­ser om han­te­ring av far­ty­gets bar­last­vat­ten och sedi­ment från sådant vat­ten. (Lag (2009:1166).

7 §   Om det finns en tek­nisk chef ombord är han eller hon ansva­rig för drift och under­håll av far­ty­gets maski­neri med till­hö­rande anord­ningar samt för far­ty­gets brand­sä­ker­het.

Innan en resa påbör­jas, skall den tek­niska che­fen se till att maski­ne­riet med de anord­ningar som hör till detta är i behö­rigt skick, att brand­skydds­an­ord­ning­arna är klara till ome­del­bart bruk och att vad som behövs för maski­ne­ri­ets drift finns ombord.

Vad som anges om den tek­niska che­fens ansvar inskrän­ker inte befäl­ha­va­rens ansvar och befo­gen­he­ter enligt sjö­la­gen (1994:1009).

8 §   Bestäm­mel­serna i 6 och 7 §§ gäl­ler utländska far­tyg endast i den mån rege­ringen före­skri­ver det.

Rede­ri­verk­sam­het

9 §   Rede­ri­verk­sam­het skall bedri­vas på ett sådant sätt att sjö­sä­ker­he­ten upp­rätt­hålls samt män­ni­skor, miljö och egen­dom skyd­das.

10 §   Ett rederi skall ha ett doku­ment om god­känd säker­hets­or­ga­ni­sa­tion i de fall som anges i 3 kap. 9 §.
Doku­men­tet skall utfär­das för en bestämd tid, som får för­längas. Doku­men­tet får inne­hålla sär­skilda vill­kor.

Doku­ment om god­känd säker­hets­or­ga­ni­sa­tion utfär­das av Trans­port­sty­rel­sen, om rege­ringen inte före­skri­ver något annat.

Trans­port­sty­rel­sen skall för­klara ett rede­ris doku­ment om god­känd säker­hets­or­ga­ni­sa­tion ogil­tigt om
   1. för­hål­lan­dena inte längre mot­sva­rar före­skrivna krav och bris­terna, trots före­läg­gande, inte har avhjälpts,
   2. rede­ri­ets orga­ni­sa­tion eller led­ning änd­rats på sådant sätt att det kan antas inverka men­ligt på rede­ri­ets säker­hets­or­ga­ni­sa­tion, eller
   3. rede­riet inte med­ver­kar till en rede­ri­kon­troll enligt 5 kap. 16 §. Lag (2008:1378).


3 kap. Sär­skilda krav för använd­ning av vissa far­tyg

Fart­cer­ti­fi­kat

1 §   Ett svenskt far­tyg som har ett skrov med en största längd av minst 15 meter eller är ett pas­sa­ge­rar­far­tyg ska ha ett fart­cer­ti­fi­kat. Fri­tids­far­tyg behö­ver dock ha fart­cer­ti­fi­kat endast om den största läng­den hos skro­vet över­sti­ger 24 meter.

Ett far­tyg som ägs eller bru­kas av svenska sta­ten och som används ute­slu­tande för stats­än­da­mål och inte för affärs­drift behö­ver inte ha fart­cer­ti­fi­kat.

Trans­port­sty­rel­sen får befria ett far­tyg från skyl­dig­he­ten att ha fart­cer­ti­fi­kat, om ett pas­sa­ge­rar­far­tygscer­ti­fi­kat har utfär­dats för far­ty­get enligt 2 §.

Far­tyg och fly­tande utrust­ning som har något av de cer­ti­fi­kat som anges i 1 a § första styc­ket behö­ver inte ha något fart­cer­ti­fi­kat vid tra­fik på inre vat­ten­vä­gar.
Lag (2018:1088).

Uni­ons­cer­ti­fi­kat för inlands­sjö­fart

1 a §   Föl­jande far­tyg ska när de tra­fi­ke­rar inre vat­ten­vä­gar ha ett uni­ons­cer­ti­fi­kat för inlands­sjö­fart eller ett cer­ti­fi­kat utfär­dat i enlig­het med arti­kel 22 i den revi­de­rade kon­ven­tio­nen för sjö­far­ten på Rhen:
   1. pas­sa­ge­rar­far­tyg,
   2. bog­ser­far­tyg och skjut­bog­se­rare som är avsedda att bog­sera, sido­bog­sera eller skjuta på antingen sådana far­tyg som avses i 3 eller fly­tande utrust­ning, och
   3. andra far­tyg som har en längd av minst 20 meter, eller för vilka pro­duk­ten av längd, bredd och djup­gå­ende ger en volym på minst 100 m3.

Fly­tande utrust­ning ska också ha något av de cer­ti­fi­kat som anges i första styc­ket vid tra­fik på inre vat­ten­vä­gar.

Cer­ti­fi­ka­tet ska med­fö­ras ombord i ori­gi­nal.
Lag (2018:1088).

1 b §   Svenska far­tyg eller svensk fly­tande utrust­ning som endast tra­fi­ke­rar svenska vat­ten­vä­gar utan för­bin­delse med en vat­ten­väg i någon annan med­lems­stat i EU via en inre vat­ten­väg behö­ver inte ha något sådant cer­ti­fi­kat som anges i 1 a § första styc­ket. Lag (2018:1088).

Pas­sa­ge­rar­far­tygscer­ti­fi­kat

2 §   Ett svenskt pas­sa­ge­rar­far­tyg ska ha ett pas­sa­ge­rar­far­tygscer­ti­fi­kat. Vid utfär­dan­det av pas­sa­ge­rar­far­tygscer­ti­fi­kat ska det högsta tillåtna anta­let pas­sa­ge­rare bestäm­mas så att säker­he­ten för pas­sa­ge­rarna är betryg­gande. Avse­ende ska fäs­tas sär­skilt vid far­ty­gets sta­bi­li­tet och bärig­het, vid de åtgär­der som har vid­ta­gits för utrym­ning och över­gi­vande av far­ty­get samt vid skyd­det mot ohälsa och olycks­fall ombord.

Ett utländskt pas­sa­ge­rar­far­tyg ska ha ett cer­ti­fi­kat eller en annan hand­ling som anger det högsta tillåtna anta­let pas­sa­ge­rare.

Far­tyg och fly­tande utrust­ning som har något av de cer­ti­fi­kat som anges i 1 a § första styc­ket behö­ver inte ha något pas­sa­ge­rar­far­tygscer­ti­fi­kat vid tra­fik på inre vat­ten­vä­gar.
Lag (2013:986).

3 §   Ett pas­sa­ge­rar­far­tyg får inte med­föra fler pas­sa­ge­rare än som anges i pas­sa­ge­rar­far­tygscer­ti­fi­ka­tet eller, i fråga om ett utländskt far­tyg, mot­sva­rande hand­ling.

Fri­bord

4 §   För ett far­tyg som har ett skrov med en största längd av minst 15 meter och som är ett fis­ke­far­tyg eller beford­rar pas­sa­ge­rare eller gods ska Trans­port­sty­rel­sen fast­ställa far­ty­gets minsta tillåtna fri­bord. Detta gäl­ler dock inte fri­tids­far­tyg. Lag (2017:306).

5 §   Varje far­tyg för vil­ket minsta tillåtna fri­bord har fast­ställts skall på var­dera sidan ha fri­bords­mär­ken som visar minsta tillåtna fri­bord.

6 §   Ett far­tyg får inte las­tas dju­pare än fri­bords­mär­kena anger.

7 §   Ett far­tyg som ska ha fri­bords­mär­ken enligt 5 § ska också ha ett fri­bordscer­ti­fi­kat. Far­tyg som har något av de cer­ti­fi­kat som anges i 1 a § första styc­ket behö­ver inte ha något fri­bordscer­ti­fi­kat. Lag (2018:1088).

8 §   Bestäm­mel­serna i 4-7 §§ gäl­ler utländska far­tyg endast i den mån rege­ringen före­skri­ver det.

För ett utländskt far­tyg får en annan hand­ling som anger far­ty­gets minsta tillåtna fri­bord god­tas som fri­bordscer­ti­fi­kat.

Doku­ment och cer­ti­fi­kat om god­känd säker­hets­or­ga­ni­sa­tion

9 §   Far­tyg med en brut­to­dräk­tig­het om minst 500 samt pas­sa­ge­rar­far­tyg får använ­das till sjö­fart endast om rede­riet har ett doku­ment om god­känd säker­hets­or­ga­ni­sa­tion och far­ty­get är för­sett med ett cer­ti­fi­kat om god­känd säker­hets­or­ga­ni­sa­tion. Detta gäl­ler dock inte fri­tids­far­tyg eller far­tyg som ägs eller bru­kas av svenska sta­ten och som används ute­slu­tande för stats­än­da­mål och inte för affärs­drift.
Lag (2009:59).

Sjö­ar­betscer­ti­fi­kat

9 a §   Ett svenskt far­tyg med en brut­to­dräk­tig­het om minst 500 som används i inter­na­tio­nell fart eller i inri­kes fart i ett annat land ska ha ett sjö­ar­betscer­ti­fi­kat. Detta gäl­ler dock inte fis­ke­far­tyg, tra­di­tions­far­tyg eller far­tyg som ägs eller bru­kas av svenska sta­ten och som används ute­slu­tande för stats­än­da­mål och inte för affärs­drift. Lag (2012:97).

För­säk­ran om över­ens­stäm­melse med sjö­ar­betskon­ven­tio­nen

9 b §   Ett svenskt far­tyg med en brut­to­dräk­tig­het om minst 500 som används i inter­na­tio­nell fart eller i inri­kes fart i ett annat land ska ha en för­säk­ran om över­ens­stäm­melse med sjö­ar­betskon­ven­tio­nen. Detta gäl­ler dock inte fis­ke­far­tyg, tra­di­tions­far­tyg eller far­tyg som ägs eller bru­kas av svenska sta­ten och som används ute­slu­tande för stats­än­da­mål och inte för affärs­drift. Lag (2012:97).

Sjö­ar­betscer­ti­fi­kat för fis­ke­far­tyg

9 c §   Ett fis­ke­far­tyg ska ha ett sjö­ar­betscer­ti­fi­kat för fis­ke­far­tyg om det stan­nar till sjöss i mer än tre dygn och
   1. har en längd om 24 meter eller mer, eller
   2. nor­malt fram­förs på ett avstånd från Sve­ri­ges kust­linje som över­sti­ger 200 sjö­mil. Lag (2019:615).

Säker­hets­be­sätt­ning och beman­nings­fö­re­skrif­ter

10 §   För varje pas­sa­ge­rar­far­tyg och för varje annat far­tyg med en brut­to­dräk­tig­het av minst 20 som trans­por­te­rar gods eller pas­sa­ge­rare skall säker­hets­be­sätt­ning fast­stäl­las.

På begä­ran skall säker­hets­be­sätt­ning fast­stäl­las också för ett far­tyg som avses i första styc­ket och som är under bygg­nad eller pro­jek­te­ring eller som skall köpas från någon annan.

11 §   Ett far­tyg för vil­ket säker­hets­be­sätt­ning skall fast­stäl­las enligt 10 § eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 7 kap. 4 § första styc­ket 3 får inte fram­fö­ras innan ett sådant beslut har med­de­lats.

Ett far­tyg för vil­ket säker­hets­be­sätt­ning har fast­ställts får inte fram­fö­ras om inte besätt­ningen har den stor­lek och den sam­man­sätt­ning i övrigt som anges i beslu­tet. Far­ty­get får inte hel­ler fram­fö­ras i annan fart än som anges i beslu­tet.

12 §   Säker­hets­be­sätt­ning fast­ställs av Trans­port­sty­rel­sen.

För far­tyg som ägs eller bru­kas av svenska sta­ten och som används ute­slu­tande för stats­än­da­mål och inte för affärs­drift skall säker­hets­be­sätt­ning fast­stäl­las av den myn­dig­het som för­val­tar far­ty­get, om inte rege­ringen före­skri­ver eller för sär­skilda fall beslu­tar annat. Myn­dig­he­ten skall sam­råda med Trans­port­sty­rel­sen före beslu­tet. Lag (2008:1378).

13 §   Den myn­dig­het som har med­de­lat ett beslut om säker­hets­be­sätt­ning får åter­kalla eller ändra beslu­tet om
   1. far­ty­get eller dess utrust­ning har änd­rats på ett sätt som kan antas ha bety­delse för säker­hets­be­sätt­ning­ens sam­man­sätt­ning, eller
   2. andra väsent­liga för­ut­sätt­ningar för beslu­tet har änd­rats.

14 §   Ett far­tygs befäl­ha­vare får besluta att far­ty­get skall fram­fö­ras trots att besätt­ningen inte upp­fyl­ler kra­ven i beslu­tet om säker­hets­be­sätt­ning under för­ut­sätt­ning att
   1. orsa­ken till att kra­ven inte upp­fylls är att det har inträf­fat ett plöts­ligt sjuk­doms­fall inom besätt­ningen eller någon annan oför­ut­sedd hän­delse,
   2. bris­ten inte kan avhjäl­pas före far­ty­gets pla­ne­rade avgång, och
   3. den besätt­ning som finns på far­ty­get är så sam­man­satt att far­ty­gets säkra fram­fö­rande och sjö­sä­ker­he­ten i övrigt till­go­do­ses på ett till­freds­stäl­lande sätt.

Beslu­tet får inte inne­bära att far­ty­get fram­förs i någon annan fart än som anges i beslu­tet om säker­hets­be­sätt­ning eller att detta beslut från­gås i fråga om befäl­ha­va­rens kva­li­fi­ka­tio­ner.

Beslu­tet får avse högst en vecka eller, om resan till när­maste des­ti­na­tions­hamn tar längre tid i anspråk, den tid som behövs för resan dit.

I ett beslut om säker­hets­be­sätt­ning får befäl­ha­va­rens rätt att fatta beslut enligt första styc­ket inskrän­kas ytter­li­gare.

15 §   Innan befäl­ha­va­ren fat­tar ett beslut enligt 14 § skall han eller hon sam­råda med skydds­kom­mit­tén eller, om denna inte är till­gäng­lig, med skydds­om­bu­det.

16 §   Far­ty­gets redare eller ägare skall anställa dem som ingår i säker­hets­be­sätt­ningen och till­hör däcks-​​ eller maskin­per­so­na­len.

Om det finns sär­skilda skäl till det, får rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer medge att sådan per­so­nal anställs av någon annan. Innan ett med­gi­vande läm­nas, skall orga­ni­sa­tio­ner som före­trä­der redare och ombor­dan­ställda höras.

17 §   Ett far­tyg som inte skall ha säker­hets­be­sätt­ning fast­ställd kan i stäl­let omfat­tas av beman­nings­fö­re­skrif­ter som med­de­lats med stöd av 7 kap. 4 §. Far­ty­get får då fram­fö­ras endast om besätt­ningen är så sam­man­satt att före­skrif­terna efter­levs.

18 §   Bestäm­mel­serna om säker­hets­be­sätt­ning och om beman­nings­fö­re­skrif­ter gäl­ler inte utländska far­tyg.


4 kap. Arbets­miljö

Om arbets­mil­jön

1 §   Arbets­mil­jö­la­gen (1977:1160) gäl­ler far­tygs­ar­bete om inte annat sägs där eller föl­jer av denna lag.

2 §   Arbets­mil­jön på far­tyg skall vara sådan som sägs i 2 kap.
arbets­mil­jö­la­gen (1977:1160) och i 3-5 §§.

3 §   Ett far­tyg ska i före­kom­mande fall erbjuda ombor­dan­ställda en till­freds­stäl­lande bostads-​​ och fri­tids­miljö. Där ska fin­nas till­räck­ligt många sov­rum, dag­rum, mål­tids­rum, kök eller mot­sva­rande utrym­men för mat­lag­ning, utrym­men för per­son­lig hygien, sjuk­rum och andra sär­skilt inrät­tade utrym­men för de ombor­dan­ställ­das per­son­liga behov, bekväm­lig­het och trev­nad. Alla dessa utrym­men ska vara till­räck­ligt stora samt inredda och utrus­tade på lämp­ligt sätt.

Ett fis­ke­far­tyg ska i före­kom­mande fall erbjuda även andra som arbe­tar ombord på ett far­tyg, där det sam­ti­digt finns ombor­dan­ställda, en till­freds­stäl­lande bostads-​​ och fri­tids­miljö. Lag (2019:615).

4 §   För att hjälp och vård vid olycks­fall eller sjuk­dom skall kunna läm­nas ombord skall sådana åtgär­der vid­tas som behövs med hän­syn till anta­let ombor­dan­ställda, far­ty­gets beskaf­fen­het och den fart som far­ty­get används i.

5 §   Den kost som de ombor­dan­ställda får ska vara till­räck­lig och av full­god kva­li­tet. Kos­ten ska vara anpas­sad till de ombor­dan­ställ­das olika kul­tu­rella och reli­giösa bak­grun­der.

Vat­ten för de ombor­dan­ställ­das behov ska fin­nas lätt till­gäng­ligt ombord i till­räck­lig mängd och av full­god kva­li­tet.

Kost och vat­ten ska utan kost­nad till­han­da­hål­las ombor­dan­ställda på fis­ke­far­tyg.

Bestäm­mel­ser om livs­me­del och om utrym­men för verk­sam­het med livs­me­del finns i livs­me­delsla­gen (2006:804) och de EG- för­ord­ningar som kom­plet­te­ras av den lagen. Lag (2019:615).

Befäl­ha­va­rens skyl­dig­he­ter för arbets­mil­jön

6 §   Befäl­ha­va­ren skall se till att kost och vat­ten i till­räck­lig mängd och av full­god kva­li­tet med­förs på far­ty­get.
Befäl­ha­va­ren skall även ha upp­sikt över bostads-​​ och häl­so­vårds­för­hål­lan­dena ombord.

7 §   Befäl­ha­va­ren ska se till att min­derå­riga som anli­tas till eller utför far­tygs­ar­bete i yrkes­mäs­sig verk­sam­het har fyllt sex­ton år och har full­gjort sin skol­plikt.

Trots första styc­ket får en min­derå­rig som har fyllt tret­ton år anli­tas till eller utföra lät­tare far­tygs­ar­bete inom fis­ke­ri­nä­ringen om arbe­tet inte är av sådant slag att det kan inverka skad­ligt på den min­derå­ri­ges hälsa, utveck­ling eller skol­gång. En min­derå­rig, som arbe­tar ombord på ett fis­ke­far­tyg där det sam­ti­digt finns någon som är ombor­dan­ställd, får dock anli­tas till eller utföra sådant arbete endast om den min­derå­rige fyllt fem­ton år och arbe­tet utförs under skol­lov.

Första och andra styc­kena gäl­ler inte min­derå­riga som är arbets­ta­gare. Bestäm­mel­ser om mini­mi­ål­der för far­tygs­ar­bete som utförs av arbets­ta­gare finns i sjö­mansla­gen (1973:282).
Lag (2019:615).

8 §   Befäl­ha­va­ren skall se till att ingen min­derå­rig anli­tas till eller utför far­tygs­ar­bete på ett sätt som med­för risk för olycks­fall, över­an­sträng­ning eller annan skad­lig inver­kan på den min­derå­ri­ges hälsa eller utveck­ling.

9 §   Vad som sägs i 3 kap. 2 §, 2 a § första och andra styc­kena samt 3 § arbets­mil­jö­la­gen (1977:1160) om arbets­gi­vares skyl­dig­he­ter skall vid far­tygs­ar­bete också gälla befäl­ha­va­ren.

Skydds­om­bud och skydds­kom­mitté

10 §   Bestäm­mel­serna om skydds­om­bud och skydds­kom­mitté i 6 kap.
arbets­mil­jö­la­gen (1977:1160) gäl­ler även skydds­om­bud och skydds­kom­mitté på far­tyg om inte annat anges i den lagen eller i 11-17 §§.

11 §   På ett far­tyg med minst fem ombor­dan­ställda skall bland dessa ett eller flera skydds­om­bud utses. Skydds­om­bud skall utses även på andra far­tyg, om det behövs. Ersät­tare bör utses för varje skydds­om­bud.

Skydds­om­bud utses av de ombor­dan­ställda. I val av skydds­om­bud del­tar inte befäl­ha­va­ren, den tek­niska che­fen eller sådan leda­mot av skydds­kom­mitté som har utsetts av en arbets­gi­vare.

Trans­port­sty­rel­sen kan, om för­hål­lan­dena krä­ver det, medge att ett eller flera skydds­om­bud utses gemen­samt för flera far­tyg som har samma redare. Ett sådant skydds­om­bud utses enligt samma grun­der som ett annat skydds­om­bud eller av före­trä­dare för de ombor­dan­ställda på far­ty­gen. Lag (2008:1378).

12 §   Om visst far­tygs­ar­bete inne­bär ome­del­bar och all­var­lig fara för någon ombord­va­ran­des liv eller hälsa och rät­telse inte genast kan upp­nås genom hän­vän­delse till befäl­ha­va­ren, får skydds­om­bu­det bestämma att arbe­tet ska avbry­tas.

Om det behövs från skydds­syn­punkt och rät­telse inte genast kan upp­nås genom hän­vän­delse till befäl­ha­va­ren, får skydds­om­bu­det avbryta arbete som en arbets­ta­gare utför ensam.

Om skydds­om­bu­det fin­ner att ett för­bud enligt 6 kap. 1, 2 eller 3 § över­träds, får han eller hon avbryta arbete som avses med för­bu­det eller som behövs för att far­ty­get ska kunna påbörja eller fort­sätta en för­bju­den resa.

För skada till följd av åtgärd som avses i första-​​tredje styc­kena är skydds­om­bu­det fri från ersätt­nings­skyl­dig­het.
Lag (2019:632).

13 §   Ett beslut av ett skydds­om­bud enligt 12 § gäl­ler i fråga om ett far­tyg som är för­töjt eller lig­ger till ankars i svensk hamn till dess Trans­port­sty­rel­sen har tagit ställ­ning i saken.

I andra fall eller då det är fråga om rädd­nings­tjänst gäl­ler skydds­om­bu­dets beslut till dess befäl­ha­va­ren har tagit ställ­ning. Befäl­ha­va­ren får beordra arbete mot skydds­om­bu­dets beslut endast om han eller hon fin­ner att beslu­tet är ogrun­dat eller att arbe­tet är nöd­vän­digt för att undan­röja eller före­bygga en fara som han eller hon bedö­mer vara större än den risk som har för­an­lett skydds­om­bu­dets beslut. Innan befäl­ha­va­ren beord­rar arbete i strid mot skydds­om­bu­dets beslut skall han eller hon höra skydds­kom­mit­tén, om det finns en sådan ombord enligt 14 § första styc­ket och det inte före­lig­ger tving­ande hin­der. Lag (2008:1378).

14 §   På ett far­tyg vars besätt­ning nor­malt upp­går till minst tolv per­so­ner skall det fin­nas en skydds­kom­mitté, sam­man­satt av före­trä­dare för reda­ren och de ombor­dan­ställda. En skydds­kom­mitté skall till­sät­tas även på ett annat far­tyg, om de ombor­dan­ställda begär det.

I skydds­kom­mit­tén kan det ingå före­trä­dare även för andra arbets­gi­vare än reda­ren. De leda­mö­ter av kom­mit­tén som inte före­trä­der reda­ren eller någon annan arbets­gi­vare utses av de ombor­dan­ställda. I val av sådana leda­mö­ter del­tar inte befäl­ha­va­ren, den tek­niska che­fen eller leda­mot av kom­mit­tén som före valet har utsetts av en arbets­gi­vare.

Trans­port­sty­rel­sen kan, om för­hål­lan­dena krä­ver det, medge att en skydds­kom­mitté utses gemen­samt för flera far­tyg som har samma redare. En sådan gemen­sam skydds­kom­mitté utses enligt samma grun­der som andra skydds­kom­mit­téer. Lag (2008:1378).

15 §   En upp­säg­ning av ett anställ­nings­av­tal eller en annan sådan rätts­hand­ling som sker i strid mot vad som sägs i 6 kap. 10 § tredje styc­ket arbets­mil­jö­la­gen (1977:1160) är ogil­tig.

Om ett skydds­om­bud påstår att han eller hon med anled­ning av upp­dra­get att vara skydds­om­bud har bli­vit upp­sagd från sin anställ­ning eller har fått sina arbets­för­hål­lan­den eller anställ­nings­vill­kor för­säm­rade, har han eller hon rätt att stå kvar i sin befatt­ning under oför­änd­rade arbets­för­hål­lan­den och anställ­nings­vill­kor till dess frå­gan har prö­vats slut­ligt. På yrkande av reda­ren får dock dom­stol för­ordna att detta inte skall gälla.

Om ett skydds­om­bud efter det att anställ­ningen upp­hört har väckt talan om att anställ­nings­för­hål­lan­det skall bestå på grund av att upp­säg­ningen är ogil­tig enligt första styc­ket, får dom­stol på yrkande för­ordna att skydds­om­bu­det skall få återgå i arbe­tet för tiden intill dess ett beslut eller en dom i frå­gan har vun­nit laga kraft. För den tid för­ord­nan­det gäl­ler har skydds­om­bu­det rätt till de anställ­nings­vill­kor som är för­e­nade med hans eller hen­nes tidi­gare befatt­ning.

Vad som sägs i denna para­graf om rätt att stå kvar i befatt­ning eller återgå i arbe­tet ute­slu­ter inte tillämp­ningen av 17 eller 18 § sjö­mansla­gen (1973:282).

16 §   Den som vill väcka talan enligt 15 § eller fordra ska­de­stånd enligt 6 kap. 11 § arbets­mil­jö­la­gen (1977:1160) skall under­rätta mot­par­ten om detta inom ett år och sex måna­der från avslu­tan­det av den åtgärd som ansprå­ket grun­das på. Har inom den tiden för­hand­ling i fråga om ansprå­ket begärts enligt lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet eller med stöd av kol­lek­tivav­tal, skall talan väc­kas inom sex måna­der efter det att för­hand­lingen avslu­ta­des. I annat fall skall talan väc­kas inom två år från avslu­tan­det av den åtgärd som ansprå­ket grun­das på.

Första styc­ket skall tilläm­pas också i fråga om anspråk på anställ­nings­för­må­ner enligt 6 kap. 5 § arbets­mil­jö­la­gen.

Iakt­tas inte vad som före­skrivs i första eller andra styc­ket är rät­ten till talan för­lo­rad.

Vid mål som avses i första styc­ket gäl­ler vad som sägs i 6 kap. 13 § arbets­mil­jö­la­gen.

17 §   I för­hål­lande till reda­ren eller annan arbets­gi­vare skall 12, 13, 15 och 16 §§ börja tilläm­pas när de som har utsett skydds­om­bu­det har under­rät­tat reda­ren eller arbets­gi­va­ren om valet.

Vad som sägs om skydds­om­bud i denna para­graf och i 15 § skall tilläm­pas också i fråga om leda­mö­ter av en skydds­kom­mitté.

Utländska far­tyg

18 §   Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel gäl­ler utländska far­tyg endast i den mån rege­ringen före­skri­ver det.


5 kap. Till­syn

Till­syns­myn­dig­he­ter

1 §   Trans­port­sty­rel­sen utö­var, om något annat inte anges, till­syn enligt denna lag och enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen när det gäl­ler
   1. far­tyg och deras utrust­ning, drift, last­ning, loss­ning och säker­hets­or­ga­ni­sa­tion,
   2. säk­ring av last som ännu inte har förts ombord,
   3. rede­ri­ers säker­hets­or­ga­ni­sa­tion,
   4. arbets­mil­jön ombord, och
   5. arbets-​​ och lev­nads­för­hål­lan­dena ombord.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om i vil­ken utsträck­ning till­syn enligt 8 § får utövas även av Kust­be­vak­ningen.

I frå­gor som avser arbets­mil­jön samt arbets-​​ och lev­nads­för­hål­lan­dena ombord avser till­sy­nen även sjö­mansla­gen (1973:282), arbets­mil­jö­la­gen (1977:1160), mönst­rings­la­gen (1983:929), lagen (1998:958) om vilo­tid för sjö­män och lagen (2016:960) om arbets­tid vid inlands­sjö­fart samt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av dessa lagar. Vid till­syn av lagen om arbets­tid vid inlands­sjö­fart avses med far­tyg i denna lag även fly­tande utrust­ning.

Till­sy­nen ska också avse de delar av Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 1907/2006 av den 18 decem­ber 2006 om regi­stre­ring, utvär­de­ring, god­kän­nande och begräns­ning av kemi­ka­lier (Reach), inrät­tande av en euro­pe­isk kemi­ka­li­e­myn­dig­het, änd­ring av direk­tiv 1999/45/EG och upp­hä­vande av rådets för­ord­ning (EEG) nr 793/93 och kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EG) nr 1488/94 samt rådets direk­tiv 76/769/EEG och kom­mis­sio­nens direk­tiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG som omfat­tas av till­syns­an­svar enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av arbets­mil­jö­la­gen (1977:1160).

Till­syn enligt tredje och fjärde styc­kena utövas såvitt avser arbets­mil­jön i sam­ver­kan med Arbets­mil­jö­ver­ket.

Bestäm­mel­ser om till­syn av livs­me­dels­han­te­ringen finns i livs­me­delsla­gen (2006:804). Lag (2019:43).

2 §   Till­syn av far­tyg som ägs eller bru­kas av svenska sta­ten och som används för annat ända­mål än att i all­män tra­fik befordra pas­sa­ge­rare eller gods utövas av den myn­dig­het som för­val­tar far­ty­get, om rege­ringen inte före­skri­ver något annat.
Myn­dig­he­ten skall sam­råda med Trans­port­sty­rel­sen.
Lag (2008:1378).

3 §   Om till­syn i form av besikt­ning eller inspek­tion har utö­vats av en erkänd orga­ni­sa­tion eller ett erkänt klas­si­fi­ce­rings­säll­skap för att fast­ställa minsta tillåtna fri­bord, eller för att utfärda eller för­nya cer­ti­fi­kat för far­tyg eller utrust­ning, har denna till­syn samma gil­tig­het som om den utö­vats av Trans­port­sty­rel­sen. Lag (2013:986).

Till­syns­för­rätt­ningar

4 §   Den till­syn som anges i 1 § utövas vid till­syns­för­rätt­ningar. Sådana för­rätt­ningar utförs som doku­men­ta­tions­kon­trol­ler, besikt­ningar, inspek­tio­ner eller rede­ri­kon­trol­ler.

Doku­men­ta­tions­kon­trol­ler, besikt­ningar och rede­ri­kon­trol­ler ska göras enligt en upp­gjord plan. När det finns sär­skild anled­ning till det, får en doku­men­ta­tions­kon­troll, besikt­ning eller rede­ri­kon­troll göras även utom pla­nen. Inspek­tio­ner ska göras när det föl­jer av före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 7 kap. 6 § eller när en till­syns­myn­dig­het annars anser att det är moti­ve­rat. Lag (2019:632).

Doku­men­ta­tions­kon­troll

4 a §   En doku­men­ta­tions­kon­troll ska göras av far­tyg som omfat­tas av krav på egen­kon­troll enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 7 kap. 6 § 7. Vid kon­trol­len ska till­syns­myn­dig­he­ten pröva om far­ty­get mot­sva­rar före­skrivna krav med led­ning av de hand­lingar som ska fin­nas för far­ty­get enligt denna lag eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen. Lag (2023:172).

Besikt­ning

5 §   Besikt­ningar ska göras främst för att
   1. under­söka om ett far­tyg är sjö­vär­digt,
   2. under­söka om far­ty­get är lämp­ligt att använ­das som pas­sa­ge­rar­far­tyg,
   3. bestämma far­ty­gets minsta tillåtna fri­bord,
   4. under­söka om far­ty­gets säker­hets­or­ga­ni­sa­tion över­ens­stäm­mer med rede­ri­ets säker­hets­or­ga­ni­sa­tion, och
   5. under­söka efter­lev­na­den av bestäm­mel­serna i lagen (1998:958) om vilo­tid för sjö­män och lagen (2016:960) om arbets­tid vid inlands­sjö­fart. Lag (2016:963).

6 §   Ett far­tyg som byggs för en svensk bestäl­lare och som enligt denna lag eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen skall ha cer­ti­fi­kat, skall besik­ti­gas innan det används till sjö­fart för under­sök­ning av om det är sjö­vär­digt.

Har ett utländskt far­tyg bli­vit svenskt, skall besikt­ning för att under­söka sjö­vär­dig­he­ten äga rum om inte till­syns­myn­dig­he­ten fin­ner det onö­digt med hän­syn till far­ty­gets beskaf­fen­het eller omstän­dig­he­terna i övrigt.
Besikt­ning skall göras även för att under­söka om far­ty­gets säker­hets­or­ga­ni­sa­tion över­ens­stäm­mer med rede­ri­ets säker­hets­or­ga­ni­sa­tion, om inte till­syns­myn­dig­he­ten fin­ner att det är onö­digt med hän­syn till att far­ty­get redan har ett gil­tigt cer­ti­fi­kat om god­känd säker­hets­or­ga­ni­sa­tion utfär­dat av ett organ som är behö­rigt enligt denna lag.

7 §   Ett far­tyg som har besik­ti­gats enligt 6 § ska besik­ti­gas om det har genom­gått någon större ombygg­nad, repa­ra­tion eller för­ny­else eller har ska­dats på ett sätt som kan inverka men­ligt på sjö­vär­dig­he­ten. En sådan besikt­ning ska göras inom tre måna­der från det att ombygg­na­den, repa­ra­tio­nen eller för­ny­el­sen har avslu­tats. För far­tyg som har ett uni­ons­cer­ti­fi­kat för inlands­sjö­fart ska en besikt­ning, i stäl­let för inom den tid som anges i andra meningen, göras innan far­ty­get gör någon ny resa.
Lag (2018:1088).

Inspek­tion

8 §   Vid en inspek­tion skall det, om för­hål­lan­dena inte för­an­le­der annat, under­sö­kas om
   1. arbets­mil­jön är till­freds­stäl­lande,
   2. far­ty­get är behö­ri­gen las­tat eller bar­las­tat,
   3. last som ännu inte har förts ombord är säkert anord­nad för sjö­trans­port,
   4. far­ty­get är beman­nat på ett betryg­gande sätt,
   5. far­ty­get i övrigt är i behö­rigt skick, och
   6. far­ty­gets säker­hets­or­ga­ni­sa­tion över­ens­stäm­mer med rede­ri­ets säker­hets­or­ga­ni­sa­tion.

8 a §   Vid en inspek­tion ska det, om för­hål­lan­dena inte för­an­le­der något annat, kon­trol­le­ras om föl­jande bevis eller cer­ti­fi­kat med­förs ombord på far­ty­get:
   1. ett bevis som avses i 7 kap. 3 § sjö­la­gen (1994:1009),
   2. ett cer­ti­fi­kat som avses i 15 kap. 32 § första styc­ket sjö­la­gen, eller
   3. ett bevis som avses i 15 kap. 32 § andra styc­ket sjö­la­gen.

Vid en hamn­stats­kon­troll ska en kon­troll enligt första styc­ket 1 och 2 all­tid göras. Lag (2015:255).

9 §   Till­syn av utländska far­tyg sker genom inspek­tion enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 7 kap. 6 §.

På fram­ställ­ning av en myn­dig­het i en främ­mande stat får Trans­port­sty­rel­sen trots första styc­ket besluta om en annan till­syns­för­rätt­ning än inspek­tion för ett far­tyg som hör hemma i den främ­mande sta­ten och, om det behövs, utfärda ett cer­ti­fi­kat eller en annan hand­ling som avses i denna lag eller i före­skrif­ter som har utfär­dats med stöd av lagen.

Ett far­tyg som ägs eller bru­kas av en annan stat får inte inspek­te­ras när far­ty­get används ute­slu­tande för stats­än­da­mål.
Lag (2019:632).

10 §   När det vid en inspek­tion under­söks om lagen (1998:958) om vilo­tid för sjö­män efter­levs ombord på ett utländskt far­tyg, skall till­syns­myn­dig­he­ten inled­nings­vis kon­trol­lera att det finns en arbets­ord­ning och att anteck­ningar om arbets­tid förs i enlig­het med vad som föl­jer av den lagen.

Om kla­go­mål har mot­ta­gits eller om det på grund av iakt­ta­gel­ser ombord finns anled­ning att miss­tänka att de anställda ombord på ett utländskt far­tyg är utmat­tade, skall till­syns­myn­dig­he­ten kon­trol­lera om bestäm­mel­serna i lagen om vilo­tid för sjö­män har efter­levts. Myn­dig­he­ten kan vid denna kon­troll även beakta andra anteck­ningar om far­ty­gets drift.

Värd­stats­kon­troll

11 §   Har upp­hävts genom lag (2019:632).

12 §   Har upp­hävts genom lag (2019:632).

13 §   Har upp­hävts genom lag (2019:632).

14 §   Har upp­hävts genom lag (2019:632).

15 §   Har upp­hävts genom lag (2019:632).

Rede­ri­kon­troll

16 §   Vid en rede­ri­kon­troll skall till­syns­myn­dig­he­ten pröva om rede­riet har en säker­hets­or­ga­ni­sa­tion som upp­fyl­ler kra­ven i 2 kap. 9 § och i de före­skrif­ter om rede­ri­ers säker­hets­or­ga­ni­sa­tion som har med­de­lats med stöd av denna lag.

Om rede­ri­ets orga­ni­sa­tion eller led­ning änd­rats på sådant sätt att det kan antas inverka men­ligt på rede­ri­ets säker­hets­or­ga­ni­sa­tion, skall en rede­ri­kon­troll utfö­ras.

Rap­por­ter från lot­sar och ham­nin­ne­ha­vare

16 a §   En lots eller en ham­nin­ne­ha­vare som i sam­band med sin nor­mala verk­sam­het upp­märk­sam­mar att ett far­tyg har uppen­bara avvi­kel­ser, ska ome­del­bart rap­por­tera detta till den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer, om avvi­kel­serna
   - kan inverka men­ligt på far­ty­gets säkra fram­fö­rande, eller
   - kan utgöra ett hot mot den marina mil­jön.

Med ham­nin­ne­ha­vare avses den fysiska eller juri­diska per­son som utö­var det avgö­rande infly­tan­det över ham­nens drift. Lag (2010:1360).

Verk­stäl­lande av till­syns­för­rätt­ningar

17 §   Den som verk­stäl­ler en till­syns­för­rätt­ning enligt denna lag, enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen eller enligt för­ord­ning (EG) nr 336/2006, eller som biträ­der vid en sådan för­rätt­ning, har rätt att få till­träde till far­ty­get, eller till last­bä­rare som har skiljts av för sjö­trans­port men inte las­tats ombord på far­ty­get, och att göra de kon­trol­ler och under­sök­ningar och ta de prov där som han eller hon behö­ver, samt att ta del av de hand­lingar om far­ty­get som finns ombord. För uttagna prov läm­nas inte någon ersätt­ning.

Om last i en last­bä­rare inte har säk­rats till­räck­ligt eller har säk­rats på ett sådant sätt att last­bä­ra­ren ombord på ett far­tyg kan orsaka all­var­lig skada på per­son eller egen­dom, får för­rätt­nings­man­nen hindra att last­bä­ra­ren förs ombord på far­ty­get.

Vid för­rätt­ning­arna ska det om möj­ligt und­vi­kas att far­ty­get för­dröjs eller att någon annan olä­gen­het upp­kom­mer.
Lag (2019:43).

18 §   Polis­myn­dig­he­ten, Tull­ver­ket, Kust­be­vak­ningen och miljö-​​ och häl­so­skydds­nämn­der är skyl­diga att biträda till­syns­myn­dig­he­terna och lämna de upp­lys­ningar som dessa myn­dig­he­ter behö­ver för att utöva till­syn enligt denna lag, enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen eller enligt för­ord­ning (EG) nr 336/2006. Lag (2014:733).

19 §   När Kust­be­vak­ningen utö­var till­syn enligt vad som sägs i 1 § andra styc­ket eller biträ­der enligt 18 §, har tjäns­te­män vid Kust­be­vak­ningen, utö­ver vad som anges i 17 §, de medel för att genom­föra tjäns­teåt­gär­der som föl­jer av 6 kap. kust­be­vak­nings­la­gen (2019:32). Lag (2019:43).

Skyl­dig­he­ter för redare m.fl.

20 §   Ett far­tygs redare och ägare ansva­rar för att far­ty­get under­går till­syn enligt denna lag, enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen eller enligt för­ord­ning (EG) nr 336/2006.

Reda­ren samt befäl­ha­va­ren och övrigt befäl ombord ska lämna till­syns­myn­dig­he­ten det bistånd den behö­ver vid till­syns­för­rätt­ningar och lämna de upp­lys­ningar som den begär vid sådana för­rätt­ningar. Lag (2009:59).

21 §   Reda­ren ansva­rar för att rede­ri­verk­sam­he­ten under­går till­syn enligt denna lag, enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen eller enligt för­ord­ning (EG) nr 336/2006.

Reda­ren ska lämna till­syns­myn­dig­he­ten det bistånd den behö­ver och de upp­lys­ningar den begär vid till­sy­nen.
Lag (2009:59).

21 a §   Om ett uni­ons­cer­ti­fi­kat för inlands­sjö­fart har ersatts av ett nytt ska far­ty­gets ägare eller redare på upp­ma­ning av till­syns­myn­dig­he­ten åter­lämna det ersatta cer­ti­fi­ka­tet till myn­dig­he­ten. Lag (2018:1088).

22 §   På upp­ma­ning av Trans­port­sty­rel­sen eller av någon annan till­syns­myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer är reda­ren skyl­dig att låta utföra tjock­leks­mät­ningar av far­ty­gets skrov och under­söka ämnen och mate­rial som används på far­ty­get eller ingår i dess last och att till­han­da­hålla prov för sådan under­sök­ning. Mot­sva­rande skyl­dig­het gäl­ler i fråga om maski­ner, red­skap eller andra tek­niska anord­ningar på far­ty­get.

I fråga om ämnen och mate­rial, vars inlast­ning är före­stå­ende men som ännu inte har kom­mit under reda­rens vård, har last­ä­ga­ren den skyl­dig­het som åvi­lar reda­ren enligt första styc­ket.

En under­sök­ning enligt denna para­graf ska bekostas av den som har ålagts att sörja för under­sök­ningen eller att till­han­da­hålla prov för under­sök­ningen, om inte myn­dig­he­ten beslu­tar att kost­na­den helt eller del­vis ska ersät­tas av stats­me­del. Lag (2010:1360).

23 §   Om någon inte föl­jer en upp­ma­ning enligt 22 § eller inte kan under­rät­tas om ett beslut med en sådan upp­ma­ning utan sådant dröjs­mål som även­ty­rar syf­tet med beslu­tet, får till­syns­myn­dig­he­ten låta verk­ställa åtgär­den på hans eller hen­nes bekost­nad. Detta gäl­ler även om ome­del­bar åtgärd krävs men det inte kan för­vän­tas att åtgär­den kom­mer att vid­tas av den som beslu­tet rik­tar sig till.

24 §   Den som använ­der en viss pro­dukt vid far­tygs­ar­bete eller som har upp­dra­git åt någon annan att utföra ett visst far­tygs­ar­bete är skyl­dig att på upp­ma­ning av en till­syns­myn­dig­het upp­lysa om vem som har leve­re­rat pro­duk­ten eller utför arbe­tet.

Den som för använd­ning på far­tyg har över­lå­tit eller upp­lå­tit en tek­nisk anord­ning eller över­lå­tit ett ämne, som kan för­an­leda ohälsa eller olycks­fall, är skyl­dig att på upp­ma­ning av en till­syns­myn­dig­het lämna till­gäng­liga upp­lys­ningar om till vilka över­lå­tel­sen eller upp­lå­tel­sen har skett.

25 §   En upp­ma­ning enligt 22 eller 24 § får för­e­nas med vite.

Rit­ningar

26 §   Om ett far­tyg byggs eller byggs om för en svensk bestäl­lare och far­ty­get enligt denna lag eller före­skrif­ter som utfär­das med stöd av lagen skall besik­ti­gas, skall rit­ningar till far­ty­get ges in till Trans­port­sty­rel­sen i god tid innan det arbete påbör­jas som rit­ning­arna avser. I träng­ande fall får rit­ning­arna ges in sna­rast där­ef­ter.

Rit­ningar till ett utländskt far­tyg som har bli­vit svenskt och där­för skall undergå besikt­ning i fråga om sjö­vär­dig­he­ten skall ges in till Trans­port­sty­rel­sen så snart som möj­ligt.
Lag (2008:1378).

27 §   Ett far­tygs redare eller bestäl­lare skall se till att rit­ningar som avses i 26 § ges in till Trans­port­sty­rel­sen inom den tid som anges där. Lag (2008:1378).

28 §   På begä­ran av en bestäl­lare, redare eller skepps­byg­gare skall Trans­port­sty­rel­sen granska rit­ningar som avses i 26 § och avge det ytt­rande som gransk­ningen ger anled­ning till med hän­syn till bestäm­mel­serna i denna lag eller i före­skrif­ter som utfär­das med stöd av lagen.

Rit­ningar till maski­neri, utrust­ning eller sär­skilda anord­ningar ombord skall grans­kas även på begä­ran av en till­ver­kare. Lag (2008:1378).

Har upp­hävts genom lag (2017:306).

Doku­men­ta­tion

30 §   Befäl­ha­va­ren ska se till att en kopia av rede­ri­ets doku­ment om god­känd säker­hets­or­ga­ni­sa­tion samt de cer­ti­fi­kat eller andra hand­lingar som har utfär­dats för far­ty­get enligt denna lag, enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen eller enligt för­ord­ning (EG) nr 336/2006 finns ombord och hålls till­gäng­liga vid till­syns­för­rätt­ningar.

Ingen får för­väg­ras att ta del av inne­hål­let i de cer­ti­fi­kat eller andra hand­lingar som har utfär­dats för far­ty­get, om han eller hon behö­ver det för att kunna ta till vara sin rätt.
Lag (2017:306).

Med­de­lande till skydds­om­bud

31 §   Vid till­syn enligt denna lag ska till­syns­myn­dig­he­ten lämna skydds­om­bud kopior av de skrift­liga med­de­lan­den i skydds­frå­gor som gäl­ler far­ty­get. Lag (2017:306).


6 kap. Inskränk­ningar i rät­ten att använda far­tyg

För­bud mot resa

1 §   Ett far­tygs resa får för­bju­das, om det finns skä­lig anled­ning att anta att
   1. far­ty­get inte är sjö­vär­digt för en resa i den avsedda far­ten eller zonen,
   2. far­ty­get i något väsent­ligt avse­ende har bris­ter i skyd­det mot ohälsa, olycks­fall eller otrygg­het i fråga om arbets-​​ och lev­nads­för­hål­lan­den,
   3. far­ty­get inte är las­tat eller bar­las­tat på ett betryg­gande sätt,
   4. far­ty­get med­för fler pas­sa­ge­rare än det högsta tillåtna anta­let,
   5. far­ty­get inte är beman­nat på ett betryg­gande sätt för den avsedda resan,
   6. rede­riet eller far­ty­get inte upp­fyl­ler kra­ven på säker­hets­or­ga­ni­sa­tion enligt denna lag, enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen eller enligt för­ord­ning (EG) nr 336/2006,
   7. bestäm­mel­serna i lagen (1998:958) om vilo­tid för sjö­män eller lagen (2016:960) om arbets­tid vid inlands­sjö­fart inte följs och detta inne­bär en uppen­bar fara för sjö­män­nens eller arbets­ta­gar­nas hälsa och säker­het,
   8. väder-​​ eller sjö­för­hål­lan­dena är så ogynn­samma att resan skulle inne­bära all­var­liga ris­ker för män­ni­skor eller mil­jön,
   9. far­ty­get inte upp­fyl­ler före­skrivna krav på märk­ning med IMO-​iden­ti­fi­ka­tions­num­mer, eller
   10. far­ty­get inte upp­fyl­ler före­skrivna krav på sådana hand­lingar med far­tygs­hi­sto­rik som ska fin­nas ombord på far­ty­get.

Om det är fråga endast om bris­ter i anord­ningar för arbe­tet eller i arbets­red­skap får i stäl­let använd­ningen av anord­ning­arna eller red­ska­pen för­bju­das tills rät­telse har skett.

Likaså får, i stäl­let för för­bud enligt första styc­ket, använd­ningen av en viss lokal, arbets­pro­cess eller arbets­me­tod eller av ett visst ämne för­bju­das tills rät­telse har skett om det finns skä­lig anled­ning att anta att använd­ningen inne­bär risk för ohälsa eller olycks­fall. Lag (2016:963).

2 §   Ett far­tygs resa får för­bju­das om far­ty­get inte hålls till­gäng­ligt för till­syns­för­rätt­ning. Ett far­tygs resa får också för­bju­das om det ombord sak­nar
   1. ett cer­ti­fi­kat eller någon annan hand­ling som det ska ha enligt denna lag eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 7 kap. 3 §,
   2. ett bevis som det ska ha enligt 7 kap. 3 § sjö­la­gen (1994:1009),
   3. ett cer­ti­fi­kat som det ska ha enligt arti­kel 4a.5 eller 4a.15 i bilaga I till Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 392/2009 av den 23 april 2009 om trans­por­tö­rens ska­de­stånds­an­svar i sam­band med olyc­kor vid pas­sager­ar­be­ford­ran till sjöss, i den ursprung­liga lydel­sen,
   4. ett cer­ti­fi­kat som det ska ha enligt arti­kel 4a.5 eller 4a.15 i 2002 års Aten­kon­ven­tion om beford­ran till sjöss av pas­sa­ge­rare och deras res­gods, eller
   5. ett bevis som det ska ha enligt 15 kap. 32 § andra styc­ket sjö­la­gen.

Om det sak­nade cer­ti­fi­ka­tet enligt första styc­ket 1 är av sådant slag som avses i 3 § första styc­ket 2, gäl­ler i stäl­let vad som anges i den para­gra­fen.

Vid en trans­port med ett utländskt far­tyg gäl­ler första styc­ket 3-5 endast om far­ty­get anlö­per eller läm­nar en svensk hamn. Lag (2017:306).

3 §   Ett far­tygs resa ska för­bju­das om
   1. dess rederi sak­nar ett doku­ment om god­känd säker­hets­or­ga­ni­sa­tion som det ska ha enligt denna lag eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen,
   2. far­ty­get ombord sak­nar ett sådant cer­ti­fi­kat om god­känd säker­hets­or­ga­ni­sa­tion eller en sådan kopia av rede­ri­ets doku­ment om god­känd säker­hets­or­ga­ni­sa­tion som det ska ha enligt denna lag eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen,
   3. någon sådan brist som anges i 1 § med­för otve­ty­dig fara för hälsa, liv eller säker­het eller ome­del­bar fara för liv, hälsa, far­ty­get, dess besätt­ning eller pas­sa­ge­rare och sådana åtgär­der som avses i 1 § andra eller tredje styc­ket inte är till­räck­liga för att undan­röja faran, eller
   4. far­ty­get inte är utrus­tat med ett sådant fun­ge­rande färd­skri­var­sy­stem som det ska vara utrus­tat med enligt denna lag eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 7 kap. 2 § 1.

Ett för­bud enligt första styc­ket 1, 2 eller 3 får upp­hä­vas om det behövs för att för­hindra över­be­lägg­ning av inspek­tions­ham­nen. Om ett för­bud upp­hävs på denna grund, gäl­ler vad som sägs i före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 7 kap. 7 §.

Om en brist enligt första styc­ket 3 eller 4 inte kan åtgär­das enkelt i inspek­tions­ham­nen, får till­syns­myn­dig­he­ten tillåta att far­ty­get fort­sät­ter till när­maste lämp­liga hamn för åtgär­dande av bris­ten. Om en brist enligt första styc­ket 4 inte kan åtgär­das enkelt i inspek­tions­ham­nen, får till­syns­myn­dig­he­ten utfärda före­läg­gande att bris­ten ska vara åtgär­dad inom högst 30 dagar. Lag (2019:632).

4 §   Om 3 § andra eller tredje styc­ket inte tilläm­pas skall ett för­bud att resa gälla till dess rät­telse har skett och betal­ning har erlagts eller säker­het ställts för de kost­na­der för till­syns­för­rätt­ningen eller kvar­hål­lan­det som enligt denna lag eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen skall beta­las av reda­ren eller far­tygs­ä­ga­ren.

För­bud för ham­nar att ta emot far­tyg

5 §   Om ett far­tyg har för­bju­dits att anlöpa svensk hamn enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 7 kap. 7 §, får svenska ham­nar för­bju­das att ta emot far­ty­get.

För­bud mot använd­ning i regul­jär tra­fik

6 §   Har upp­hävts genom lag (2019:632).

Beslu­tande myn­dig­het

7 §   Ett beslut enligt 1-5 §§ med­de­las av Trans­port­sty­rel­sen eller av en annan myn­dig­het som rege­ringen före­skri­ver.

Beslu­tet ska inne­hålla upp­gif­ter om skä­len för för­bu­det och om de åtgär­der som ska vid­tas för rät­telse. Lag (2019:632).

8 §   Har upp­hävts genom lag (2019:632).

9 §   Den myn­dig­het som har för­bju­dit ett far­tygs resa eller för­bju­dit ett far­tyg att anlöpa svensk hamn ska, om far­ty­get befin­ner sig inom Sve­ri­ges sjö­ter­ri­to­rium, genast anmäla beslu­tet till Polis­myn­dig­he­ten, Tull­ver­ket, Sjö­farts­ver­ket, Kust­be­vak­ningen och berörda ham­nar. Polis­myn­dig­he­ten och Kust­be­vak­ningen ska, om det behövs, vidta åtgär­der för att för­hindra över­trä­delse av för­bu­det. Sjö­farts­ver­ket ska ställa in de för­rätt­ningar för far­ty­gets resa som ankom­mer på ver­ket.

Om far­ty­get står under tull­kon­troll, får Tull­ver­ket inte tillåta det att avgå. Tull­ver­ket får också till­fäl­ligt ta hand om far­ty­gets natio­na­li­tets­hand­ling, när det behövs för att hindra far­ty­gets avgång.

Om för­bu­det gäl­ler ett svenskt far­tyg som befin­ner sig utom­lands, är befäl­ha­va­ren skyl­dig att på begä­ran av en svensk utlands­myn­dig­het lämna far­ty­gets natio­na­li­tets­hand­ling till myn­dig­he­ten. Lag (2014:733).

10 §   För att säker­ställa ett för­bud enligt 1 § andra eller tredje styc­ket får den myn­dig­het som med­de­lar beslu­tet även besluta om för­seg­ling eller annan avstäng­ning av anord­ningar eller utrym­men som är brist­fäl­liga. Ett sådant beslut verk­ställs av myn­dig­he­ten.

Före­läg­gande

11 §   Om det före­lig­ger en brist som avses i 1 eller 2 §, men det inte finns till­räck­liga skäl att med­dela ett för­bud, får myn­dig­he­ten i stäl­let före­lägga far­ty­gets redare eller ägare att avhjälpa bris­ten eller upp­fylla kra­vet inom viss tid.
Lag (2019:632).

12 §   Gente­mot befäl­ha­va­ren eller den som har skydds­an­svar på far­tyg enligt arbets­mil­jö­la­gen (1977:1160) får en myn­dig­het som avses i 7 § med­dela de före­läg­gan­den som behövs för att bestäm­mel­serna om far­tygs­ar­bete i dessa lagar eller i före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av dem skall efter­le­vas.

I ett före­läg­gande mot den som har skydds­an­svar enligt 3 kap. 8-10 §§ arbets­mil­jö­la­gen får han eller hon också åläg­gas att lämna var­nings­in­for­ma­tion eller att åter­kalla en pro­dukt.
Inne­hål­let i ett sådant före­läg­gande skall mot­svara vad som anges i 14-18 §§ pro­dukt­sä­ker­hets­la­gen (2004:451). Vad som sägs där om till­ver­kare skall dock i stäl­let avse den som har skydds­an­svar enligt 3 kap. 8-10 §§ arbets­mil­jö­la­gen.
Lag (2004:468).

13 §   Om den som har fått ett före­läg­gande enligt 11 eller 12 § inte föl­jer det eller inte kan under­rät­tas om före­läg­gan­det utan sådant dröjs­mål som även­ty­rar syf­tet med det, får myn­dig­he­ten låta verk­ställa åtgär­den på hans eller hen­nes bekost­nad. Detta gäl­ler även om en ome­del­bar åtgärd krävs men det inte kan för­vän­tas att åtgär­den kom­mer att vid­tas av den som före­läg­gan­det rik­tar sig till. Lag (2019:632).

Vite

14 §   Ett beslut om för­bud eller före­läg­gande enligt detta kapi­tel får för­e­nas med vite.


7 kap. Bemyn­di­gan­den

Fart­om­rå­den och zoner

1 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om vilka fart­om­rå­den som ska fin­nas och omfatt­ningen av de olika områ­dena.
Rege­ringen får också med­dela före­skrif­ter om rätt för Trans­port­sty­rel­sen att i sär­skilda fall bestämma att ett far­tygs fart­om­råde ska ha annan omfatt­ning än vad som föl­jer av före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av första meningen.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vilka zoner som ska fin­nas och vilka inre vat­ten­vä­gar som ska ingå i varje zon. Lag (2013:986).

Sjö­vär­dig­het m.m.

2 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. hur ett far­tyg ska vara kon­stru­e­rat, byggt, utrus­tat och hål­let i stånd för att det enligt 2 kap. 1 § ska anses vara sjö­vär­digt,
   2. skyl­dig­het att regi­strera och föra över upp­gif­ter om ombord­va­rande på pas­sa­ge­rar­far­tyg,
   3. last­ning, loss­ning, minsta tillåtna fri­bord, fri­bords­mär­ken och säk­ring av last som ännu inte har förts ombord,
   4. rede­ri­ers och far­tygs säker­hets­or­ga­ni­sa­tion, samt
   5. skyl­dig­het för redare, befäl­ha­vare och den som befull­mäk­ti­gats att på reda­rens väg­nar lämna infor­ma­tion att
      a) anmäla inträf­fade olycks­fall eller olycks­till­bud eller sjuk­doms­fall utö­ver vad som anges i sjö­la­gen (1994:1009),
      b) anmäla upp­komna ska­dor eller vid­tagna åtgär­der som har bety­delse för ett far­tygs sjö­vär­dig­het,
      c) lämna upp­gif­ter inför ett far­tygs ankomst till en hamn eller ankar­plats,
      d) lämna upp­gif­ter i situ­a­tio­ner där väder-​​ eller sjö­för­hål­lan­dena är så ogynn­samma att de inne­bär all­var­liga ris­ker för män­ni­skor eller mil­jön, och
      e) lämna upp­gif­ter i situ­a­tio­ner då islä­get inne­bär ett all­var­ligt hot för män­ni­sko­liv till sjöss eller för skyd­det av egna eller andra sta­ters havs- eller kust­om­rå­den. Lag (2019:632).

Cer­ti­fi­kat och doku­ment m.m.

3 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att
   1. far­tyg, utö­ver cer­ti­fi­kat som anges i denna lag, ska ha cer­ti­fi­kat eller intyg om något visst för­hål­lande som regle­ras i denna lag eller i före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av lagen,
   2. utländska far­tyg vid sjö­fart inom Sve­ri­ges sjö­ter­ri­to­rium ska ha cer­ti­fi­kat utfär­dade av behö­rig utländsk myn­dig­het eller mot­sva­rande hand­lingar,
   3. utländska rede­rier, som bedri­ver sjö­fart med svenskt far­tyg eller använ­der annat far­tyg till sjö­fart inom Sve­ri­ges sjö­ter­ri­to­rium, ska ha ett doku­ment om god­känd säker­hets­or­ga­ni­sa­tion utfär­dat av en behö­rig utländsk myn­dig­het eller en mot­sva­rande hand­ling, samt
   4. andra far­tyg än de som anges i 3 kap. 9 § får använ­das till sjö­fart endast om rede­riet har ett doku­ment om god­känd säker­hets­or­ga­ni­sa­tion och far­ty­get är för­sett med ett cer­ti­fi­kat om god­känd säker­hets­or­ga­ni­sa­tion.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får även med­dela före­skrif­ter om märk­ning av far­tyg med IMO- iden­ti­fi­ka­tions­num­mer och om sådana hand­lingar med far­tygs­hi­sto­rik som ska fin­nas ombord på far­tyg.
Lag (2009:59).

3 a §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får över­lämna till fysiska eller juri­diska per­so­ner att utfärda cer­ti­fi­kat om utbild­ning av sjö­per­so­nal.

Ett beslut om över­läm­nande enligt första styc­ket får åter­kal­las, om:
   1. utfär­da­ren utfär­dar cer­ti­fi­kat i strid med gäl­lande före­skrif­ter eller på annat sätt visar sig olämp­lig att full­göra upp­gif­ten, eller
   2. de för­ut­sätt­ningar som gällde när beslu­tet med­de­la­des i något väsent­ligt avse­ende inte längre före­lig­ger.
Lag (2013:127).

Beman­ning

4 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. far­tygs beman­ning,
   2. syn- och hör­sel­kra­ven enligt 2 kap. 5 § samt häl­so­un­der­sök­ning och läka­rin­tyg som avser dessa krav,
   3. att säker­hets­be­sätt­ning ska fast­stäl­las även för andra far­tyg än sådana som avses i 3 kap. 10 §,
   4. anteck­ning av beslut enligt 3 kap. 14 § och under­rät­tel­ser om sådana beslut,
   5. krav i fråga om den beman­ning som behövs från sjö­sä­ker­hets­syn­punkt (beman­nings­fö­re­skrif­ter) för far­tyg som inte ska ha säker­hets­be­sätt­ning enligt 3 kap. 10 §,
   6. behö­rig­het att föra far­tyg eller att ha befatt­ning på far­tyg samt avgif­ter till sta­ten för pröv­ning av ansö­kan om behö­rig­hets­be­vis och annan ären­de­hand­lägg­ning som avser rätt att föra far­tyg eller tjänst­göra på far­tyg, samt
   7. undan­tag från kra­vet i 3 kap. 16 § att far­ty­gets redare eller ägare ska anställa dem som ingår i säker­hets­be­sätt­ningen och till­hör däcks-​​ eller maskin­per­so­na­len.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får också i sär­skilda fall fast­ställa säker­hets­be­sätt­ning eller med­dela beman­nings­fö­re­skrif­ter för andra far­tyg än de som avses i 3 kap. 10 § första styc­ket. Lag (2010:1567).

Arbets­miljö

5 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. arbets­mil­jön och befäl­ha­va­rens all­männa skyl­dig­he­ter i fråga om arbets­mil­jön,
   2. arbete som utförs av min­derå­riga enligt 4 kap. 7 § andra styc­ket,
   3. skydds­om­bud och skydds­kom­mitté, samt
   4. anteck­ning av beslut enligt 4 kap. 12 och 13 §§ samt under­rät­tel­ser om sådana beslut.

Bemyn­di­gan­den att med­dela före­skrif­ter om far­tygs­ar­bete i frå­gor som omfat­tas av arbets­mil­jö­la­gen (1977:1160) finns i den lagen.

Till­syn m.m.

6 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. till­syn,
   2. gransk­ning och god­kän­nande av rit­ningar samt vilka rit­ningar som ska ges in,
   3. avgif­ter till sta­ten för
      a) till­syn av far­tyg och deras utrust­ning, drift, last­ning, loss­ning och säker­hets­or­ga­ni­sa­tion,
      b) till­syn av rede­ri­ers säker­hets­or­ga­ni­sa­tion,
      c) till­syn av arbets­mil­jön samt arbets-​​ och lev­nads­för­hål­lan­dena ombord,
      d) till­syn av verk­sam­het beträf­fande behö­rig­het för sjö­per­so­nal,
      e) prov­ning och gransk­ning av mate­rial och utrust­ning till far­tyg,
      f) gransk­ning av rit­ningar till far­tyg, och
      g) hand­lägg­ning av ären­den om över­lå­telse av upp­gif­ten att utfärda eller för­nya cer­ti­fi­kat för far­tyg enligt 11 b § och för upp­följ­ning av sådana över­lå­tel­ser,
   4. lots­av­gif­ter och skyl­dig­het att anlita lots,
   5. skyl­dig­het att lämna de upp­gif­ter som krävs för att till­syns­myn­dig­he­ten ska kunna full­göra till­sy­nen enligt denna lag eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen,
   6. skyl­dig­het för far­ty­gets ägare eller redare att ersätta kost­na­der i sam­band med sådant kvar­hål­lande av far­ty­get som har skett med stöd av denna lag eller före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen,
   7. skyl­dig­het för far­ty­gets ägare eller redare att utöva fort­lö­pande kon­troll (egen­kon­troll) över att far­ty­get upp­fyl­ler de krav som gäl­ler enligt denna lag eller före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen, och
   8. rätt till till­träde till far­tyg vid till­syn för andra per­so­ner än de som avses i 5 kap. 17 §. Lag (2019:632).

Utvis­ning från svensk hamn och för­bud att anlöpa svensk hamn

7 §   Rege­ringen får med­dela sådana före­skrif­ter om utvis­ning från svensk hamn och för­bud för far­tyg att anlöpa svensk hamn som föl­jer av ett direk­tiv eller en för­ord­ning som anta­gits inom Euro­pe­iska uni­o­nen eller av något inter­na­tio­nellt avtal som Sve­rige har ingått. Ett beslut om utvis­ning respek­tive ett för­bud att anlöpa hamn får för­e­nas med vite. Lag (2012:355).

Sär­skilda före­skrif­ter för vissa far­tyg och undan­tag från lagen

8 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får för fis­ke­far­tyg och andra far­tyg som är av sär­skild beskaf­fen­het med­dela sär­skilda före­skrif­ter i de frå­gor som behand­las i 2-5 kap. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får också för sådana far­tyg i enskilda fall medge undan­tag från bestäm­mel­serna i dessa kapi­tel.

9 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får
   1. med­dela före­skrif­ter om undan­tag från
      a) de sär­skilda kra­ven för använd­ning av far­tyg enligt 3 kap. 1-9 §§, och
      b) kra­vet på sär­skild anpass­ning av de ombor­dan­ställ­das kost enligt 4 kap. 5 § första styc­ket andra meningen, och
   2. med avse­ende på vissa far­tyg med­dela före­skrif­ter om undan­tag från skyl­dig­he­ten
      a) enligt 5 kap. 26 § att ge in rit­ningar, och
      b) enligt 5 kap. 30 § att ombord på far­ty­get med­föra, och vid till­syns­för­rätt­ning hålla till­gäng­liga, cer­ti­fi­kat eller andra hand­lingar som har utfär­dats för far­ty­get enligt denna lag eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får också besluta om sådana undan­tag i enskilda fall.
Lag (2017:306).

10 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela sär­skilda före­skrif­ter som avvi­ker från bestäm­mel­serna i 4 kap. för myn­dig­he­ter som bedri­ver verk­sam­het i enlig­het med lagen (1992:1403) om total­för­svar och höjd bered­skap.

Upp­drag till orga­ni­sa­tio­ner m.m.

11 §   Trans­port­sty­rel­sen får över­låta åt en erkänd orga­ni­sa­tion att utfärda och för­nya andra cer­ti­fi­kat än uni­ons­cer­ti­fi­kat för inlands­sjö­fart och att i sådant syfte fast­ställa minsta tillåtna fri­bord.

Inne­hål­let i över­lå­tel­sen ska regle­ras genom ett avtal. Avta­let får inne­hålla en begräns­ning av sta­tens rätt att kräva ersätt­ning från orga­ni­sa­tio­nen för ska­de­stånd som sta­ten ålagts att betala på grund av orga­ni­sa­tio­nens vål­lande. En sådan begräns­ning ska vara för­en­lig med vad som anges i detta avse­ende i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2009/15/EG av den 23 april 2009 om gemen­samma reg­ler och stan­dar­der för orga­ni­sa­tio­ner som utför inspek­tio­ner och utö­var till­syn av far­tyg och för sjö­fart­sad­mi­nist­ra­tio­ner­nas verk­sam­het i för­bin­delse där­med, i lydel­sen enligt kom­mis­sio­nens genom­fö­ran­de­di­rek­tiv 2014/111/EU. Lag (2018:1088).

11 a §   Trans­port­sty­rel­sen får över­låta åt ett erkänt klas­si­fi­ce­rings­säll­skap att utfärda och för­nya uni­ons­cer­ti­fi­kat för inlands­sjö­fart. Om far­ty­get ute­slu­tande tra­fi­ke­rar inre vat­ten­vä­gar i Sve­rige, får Trans­port­sty­rel­sen i stäl­let över­låta upp­gif­terna åt en erkänd orga­ni­sa­tion.
Lag (2018:1088).

11 b §   Trans­port­sty­rel­sen får, i andra fall än som avses i 11 §, till en fysisk eller juri­disk per­son över­låta upp­gif­ten att utfärda och för­nya andra cer­ti­fi­kat än gemen­skapscer­ti­fi­kat för inlands­sjö­fart och i sådant syfte fast­ställa minsta tillåtna fri­bord.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om de krav som ska upp­fyl­las för att över­lå­telse enligt första styc­ket ska få ske.

Ett beslut om över­lå­telse får för­e­nas med ytter­li­gare vill­kor. Lag (2017:306).

11 c §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att cer­ti­fi­kat som har utfär­dats eller för­ny­ats med stöd av en över­lå­telse enligt 11 b § ska ha samma gil­tig­het som cer­ti­fi­kat som har utfär­dats av Trans­port­sty­rel­sen. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får också besluta om sådan gil­tig­het i ett enskilt fall. Lag (2017:306).

12 §   Rege­ringen får besluta att en svensk utlands­myn­dig­het skall utöva till­syn utan­för Sve­rige. Rege­ringen får vidare före­skriva att till­sy­nen av vissa slag av far­tyg, viss utrust­ning eller vissa för­hål­lan­den ombord skall utövas av en sär­skilt för­ord­nad till­syns­myn­dig­het.

13 §   Trans­port­sty­rel­sen och svenska utlands­myn­dig­he­ter som har för­ord­nats att utöva till­syn av far­tyg får upp­dra åt
   1. svenska sak­kun­niga att verk­ställa till­syns­för­rätt­ningar utan­för Sve­rige,
   2. svenska eller utländska sak­kun­niga att biträda vid sådana för­rätt­ningar.

Ersätt­ning åt sak­kun­niga som avses i denna para­graf beta­las av reda­ren. Lag (2008:1378).


8 kap. Ansvars­be­stäm­mel­ser

Straff

1 §   Till böter eller fäng­else i högst ett år döms den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot
   1. ett för­bud enligt 6 kap. 1-3 §§ mot ett far­tygs resa eller mot använd­ning av en anord­ning för arbe­tet eller annat som anges i 6 kap. 1 § andra eller tredje styc­ket,
   2. ett för­bud mot till­träde till hamn enligt en före­skrift som har med­de­lats med stöd av 7 kap. 7 §,
   3. ett före­läg­gande som har med­de­lats med stöd av 6 kap. 11 eller 12 §.

Om ett för­bud eller före­läg­gande som avses i första styc­ket är för­e­nat med vite, ska den som bry­ter mot det inte dömas till ansvar. Lag (2019:632).

2 §   Till böter eller fäng­else i högst sex måna­der döms
   1. den som upp­såt­li­gen läm­nar orik­tiga upp­gif­ter för att få ett doku­ment om god­känd säker­hets­or­ga­ni­sa­tion eller ett cer­ti­fi­kat som utfär­das enligt denna lag, enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 7 kap. 3 § eller enligt för­ord­ning (EG) nr 336/2006 eller för att få gil­tig­hets­ti­den för ett sådant doku­ment eller cer­ti­fi­kat för­längd,
   2. redare och befäl­ha­vare som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het använ­der ett far­tyg till sjö­fart utan att ha ett doku­ment om god­känd säker­hets­or­ga­ni­sa­tion, ett cer­ti­fi­kat eller en annan hand­ling som ska ha utfär­dats för rede­riet, far­ty­get, dess utrust­ning, last­ning eller säker­hets­or­ga­ni­sa­tion enligt denna lag, enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen eller enligt för­ord­ning (EG) nr 336/2006,
   3. redare och befäl­ha­vare som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het använ­der ett far­tyg eller dess utrust­ning i strid med någon bestäm­melse i ett doku­ment om god­känd säker­hets­or­ga­ni­sa­tion, ett cer­ti­fi­kat eller en annan hand­ling som avses i 2,
   4. redare och befäl­ha­vare som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het använ­der ett far­tyg till sjö­fart utan att det är för­sett med före­skrivna fri­bords­mär­ken,
   5. redare och befäl­ha­vare som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het under­lå­ter att göra vad som skä­li­gen kan fordras för att för­hindra att den som ingår i säker­hets­be­sätt­ningen och till­hör däcks-​​ eller maskin­per­so­na­len utan till­stånd anställs av någon annan än reda­ren eller äga­ren,
   6. befäl­ha­vare som upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het fram­för ett far­tyg i strid med vad som gäl­ler i fråga om säker­hets­be­sätt­ning eller beman­nings­fö­re­skrif­ter,
   7. redare som upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het under­lå­ter att göra vad som skä­li­gen kan fordras för att för­hindra att far­ty­get fram­förs i strid med vad som gäl­ler i fråga om säker­hets­be­sätt­ning eller beman­nings­fö­re­skrif­ter,
   8. redare eller ägare som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het under­lå­ter att se till att far­ty­get genom­går till­syn eller redare som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het under­lå­ter att se till att rede­ri­verk­sam­het genom­går till­syn enligt denna lag, enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen eller enligt för­ord­ning (EG) nr 336/2006,
   9. den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het under­lå­ter att anlita lots när han eller hon är skyl­dig att göra det på grund av en sär­skild före­skrift, och
   10. den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot en före­skrift om skyl­dig­het att lämna upp­gif­ter som har med­de­lats med stöd av 7 kap. 6 § 5. Lag (2023:172).

3 §   Till böter döms
   1. befäl­ha­vare som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het använ­der ett far­tyg till sjö­fart i strid med en last­nings­fö­re­skrift som har med­de­lats med stöd av 7 kap. 2 §, om inte för­se­el­sen är ringa,
   2. redare och befäl­ha­vare som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot en före­skrift om regi­stre­ring av ombord­va­rande på pas­sa­ge­rar­far­tyg som har med­de­lats med stöd av 7 kap. 2 §,
   3. befäl­ha­vare och tek­nisk chef som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het under­lå­ter att full­göra vad han eller hon enligt 2 kap. 6 § andra styc­ket och 7 § andra styc­ket ålagts att göra innan en resa påbör­jas,
   4. befäl­ha­vare som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het under­lå­ter att se till att nytill­trä­dande ombor­dan­ställda får kän­ne­dom om far­ty­get, grund­läg­gande säker­hets­be­stäm­mel­ser eller åtgär­der vid sjö­o­lycka enligt 2 kap. 6 § tredje styc­ket,
   5. befäl­ha­vare som av oakt­sam­het fram­för ett far­tyg i strid med vad som gäl­ler i fråga om säker­hets­be­sätt­ning eller beman­nings­fö­re­skrif­ter, om inte för­se­el­sen är ringa,
   6. redare som av oakt­sam­het under­lå­ter att göra vad som skä­li­gen kan fordras av honom eller henne för att för­hindra att far­ty­get fram­förs i strid med vad som gäl­ler i fråga om säker­hets­be­sätt­ning eller beman­nings­fö­re­skrif­ter, om inte för­se­el­sen är ringa,
   7. den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het tjänst­gör på ett far­tyg som befäl­ha­vare, tek­nisk chef eller ansva­rig för vakt utan att inneha den behö­rig­het som är före­skri­ven i säker­hets­be­sätt­nings­be­slut eller i beman­nings­fö­re­skrif­terna, dock inte om han eller hon har uppe­hål­lit befatt­ningen på grund av ett plöts­ligt sjuk­doms­fall eller annan lik­nande hän­delse,
   8. befäl­ha­vare som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot 4 kap. 7 § eller mot före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 7 kap. 5 § första styc­ket,
   9. befäl­ha­vare som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het för­sum­mar sina skyl­dig­he­ter beträf­fande kost och vat­ten samt bostads-​​ och häl­so­vårds­för­hål­lan­den enligt 4 kap. 6 §,
   10. befäl­ha­vare som upp­såt­li­gen beord­rar arbete i strid med ett beslut av ett skydds­om­bud enligt 4 kap. 12 § utan att det finns något sådant skäl som anges i 4 kap. 13 §, om där­med intres­set av att skydds­ar­be­tet ombord bedrivs i behö­rig ord­ning uppen­bart åsi­do­sätts,
   11. den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het för­sum­mar sina skyl­dig­he­ter beträf­fande rit­ningar till ett far­tyg enligt 5 kap. 26 § eller doku­ment om god­känd säker­hets­or­ga­ni­sa­tion och cer­ti­fi­kat eller någon annan hand­ling enligt 5 kap. 30 §,
   12. den som i andra fall än som sägs i 2 § 1 upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het läm­nar orik­tiga upp­gif­ter till en till­syns­myn­dig­het vid full­gö­rande av skyl­dig­het enligt 5 kap. 20 § andra styc­ket, 21 § andra styc­ket eller 24 § eller annars i fråga om en åtgärd som har ålagts av myn­dig­he­ten, och
   13. den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het för­sum­mar en anmälnings-​​ eller upp­gifts­skyl­dig­het som har före­skri­vits med stöd av 7 kap. 2 § 5. Lag (2017:306).

4 §   Bestäm­mel­ser om ansvar för den som över­trä­der vad som sägs om tyst­nads­plikt i 9 kap. 5 § finns i 20 kap. 3 § brotts­bal­ken.

5 §   Till ansvar enligt denna lag skall inte dömas om gär­ningen är belagd med sträng­are straff i brotts­bal­ken eller sjö­la­gen (1994:1009).

6 §   Har upp­hävts genom lag (2024:843).

Behö­rig dom­stol

7 §   Mål om ansvar och för­ver­kande enligt denna lag eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen hand­läggs av dom­stol som är behö­rig enligt bestäm­mel­serna i 21 kap. 1 och 8 §§ sjö­la­gen (1994:1009).


9 kap. Övriga bestäm­mel­ser

Beslut

1 §   Ett beslut enligt för­ord­ning (EG) nr 336/2006, enligt denna lag eller enligt före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av 7 kap. 7 § denna lag gäl­ler ome­del­bart, om inte annat beslu­tas.
Lag (2012:355).

Under­ställ­ning och över­kla­gande

2 §   Har ett beslut om för­bud enligt 6 kap. 1, 2 eller 3 § med­de­lats av en annan myn­dig­het än Trans­port­sty­rel­sen, skall det genast under­stäl­las sty­rel­sen.

Ett beslut som skall under­stäl­las Trans­port­sty­rel­sen får inte över­kla­gas. Det­samma gäl­ler ett beslut som har med­de­lats inom Trans­port­sty­rel­sen och som, enligt vad rege­ringen före­skri­ver, skall under­stäl­las någon inom sty­rel­sen. Lag (2008:1378).

3 §   Ett beslut enligt denna lag eller enligt för­ord­ning (EG) nr 336/2006 som inte ska under­stäl­las någon får över­kla­gas
   1. hos Trans­port­sty­rel­sen, om beslu­tet har med­de­lats av en utlands­myn­dig­het,
   2. hos rege­ringen, om beslu­tet avser ett far­tygs beman­ning eller ett med­gi­vande enligt 3 kap. 16 § andra styc­ket,
   3. hos all­män för­valt­nings­dom­stol i andra fall än som avses i 1 och 2.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (2009:59).

4 §   För att ta till vara arbets­ta­gar­nas intresse får ett beslut enligt denna lag eller enligt för­ord­ning (EG) nr 336/2006 över­kla­gas av ett huvud­skydds­om­bud eller, om något sådant ombud inte finns, av ett annat skydds­om­bud.Även en arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion får över­klaga ett beslut i den mån saken rör med­lem­mar­nas intresse.

Om rät­ten för dem som anges i första styc­ket att över­klaga beslut enligt arbets­mil­jö­la­gen (1977:1160) finns bestäm­mel­ser i den lagen. Lag (2009:59).

Tyst­nads­plikt

5 §   Den som har tagit befatt­ning med till­syn enligt denna lag eller enligt för­ord­ning (EG) nr 336/2006 eller utsetts till skydds­om­bud eller leda­mot av skydds­kom­mitté får inte obe­hö­ri­gen röja eller utnyttja vad han eller hon under upp­dra­get eller i sin tjänst har fått veta om yrkes­hem­lig­he­ter eller arbets­för­fa­ran­den eller i övrigt om enskil­das eko­no­miska eller per­son­liga för­hål­lan­den eller för­hål­lan­den av bety­delse för rikets säker­het.

I det all­män­nas verk­sam­het tilläm­pas bestäm­mel­serna i offentlighets-​​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400) i stäl­let för första styc­ket. I fråga om den som är skydds­om­bud eller leda­mot av skydds­kom­mitté på far­tyg i det all­män­nas verk­sam­het tilläm­pas 10 kap. 1-14 §§ och 12 kap. 2 § offentlighets-​​ och sek­re­tess­la­gen. Lag (2009:501).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2003:364
   1. Denna lag trä­der i kraft den 21 juli 2003, då far­tygs­sä­ker­hets­la­gen (1988:49) skall upp­höra att gälla.
   2. Har upp­hävts genom lag (2009:59).
   3. Om ett far­tyg enligt en bestäm­melse i denna lag skall ha ett cer­ti­fi­kat som tidi­gare inte har krävts, skall cer­ti­fi­ka­tet vara utfär­dat senast den 21 juli 2008.
   4. För skada som inträf­fat före ikraft­trä­dan­det av denna lag är far­tygs­sä­ker­hets­la­gen (1988:49) tillämp­lig.
   5. En före­skrift som har med­de­lats med stöd av far­tygs­sä­ker­hets­la­gen (1988:49) och som gäl­ler vid ikraft­trä­dan­det av denna lag skall fort­fa­rande gälla och vid tillämp­ningen anses ha med­de­lats med stöd av denna lag.
   6. Om det i en lag eller i en annan för­fatt­ning hän­vi­sas till en före­skrift som har ersatts genom en före­skrift i denna lag, tilläm­pas i stäl­let den nya före­skrif­ten.
   7. Om begrep­pet maskin­chef före­kom­mer i en lag eller i en annan för­fatt­ning skall med det begrep­pet avses tek­nisk chef enligt denna lag.

2008:1378

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2009. Vid tillämp­ningen av 7 a § för­valt­nings­pro­cess­la­gen (1971:291) ska Trans­port­sty­rel­sen vara den enskil­des mot­part.

2013:986
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 sep­tem­ber 2014.
   2. För far­tyg som vid ikraft­trä­dan­det har gil­tiga cer­ti­fi­kat för aktu­ell fart ska lagen tilläm­pas när cer­ti­fi­ka­tets gil­tig­het har upp­hört, dock senast fr.o.m. den 30 decem­ber 2018.

2017:306
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juni 2017.
   2. För far­tyg som inte är fri­tids­far­tyg och som vid ikraft­trä­dan­det har ett skrov med en största längd av minst 15 meter och en brut­to­dräk­tig­het som är mindre än 20, gäl­ler 3 kap. 1 och 4 §§ i den äldre lydel­sen.
   3. För fri­tids­far­tyg som vid ikraft­trä­dan­det har ett skrov med en största längd som över­sti­ger 24 meter och en brut­to­dräk­tig­het som är mindre än 100, gäl­ler 3 kap. 1 § i den äldre lydel­sen.

2018:1088
   1. Denna lag trä­der i kraft den 7 okto­ber 2018.
   2. Cer­ti­fi­kat som har utfär­dats med stöd av äldre bestäm­mel­ser gäl­ler till och med de datum som föl­jer av de bestäm­mel­serna eller av beslu­tet om utfär­dande.