Lag (2004:487) om sjö­farts­skydd

Lagens inne­håll

1 §   Denna lag inne­hål­ler kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning nr 725/2004 av den 31 mars 2004 om för­bätt­rat sjö­farts­skydd på far­tyg och i ham­nan­lägg­ningar (för­ord­ning (EG) nr 725/2004).

2 §   Begrepp i denna lag skall ha samma inne­börd som i för­ord­ning (EG) nr 725/2004.

Beslut om skydds­nivå och ytter­li­gare åtgär­der

3 §   Polis­myn­dig­he­ten fat­tar, efter att ha hört Trans­port­sty­rel­sen och Kust­be­vak­ningen, beslut enligt bestäm­mel­serna i bilaga 1 och 2 till för­ord­ning (EG) nr 725/2004 om vil­ken skydds­nivå som ska gälla för ett far­tyg eller en ham­nan­lägg­ning. Om något beslut inte fat­tas gäl­ler den lägsta skydds­ni­vån.

I bråds­kande fall får Polis­myn­dig­he­ten fatta beslut enligt första styc­ket om för­änd­ring av skydds­ni­vån utan att ha hört Trans­port­sty­rel­sen och Kust­be­vak­ningen. Ett sådant beslut ska dock sna­rast omprö­vas av Polis­myn­dig­he­ten efter att Trans­port­sty­rel­sen och Kust­be­vak­ningen har hörts.
Lag (2014:735).

4 §   Beslut om att ytter­li­gare åtgär­der utö­ver de som anges i far­ty­gets eller ham­nan­lägg­ning­ens skydds­plan ska vid­tas för ett far­tyg eller en ham­nan­lägg­ning vid den högsta skydds­ni­vån får fat­tas av Polis­myn­dig­he­ten, Trans­port­sty­rel­sen eller Kust­be­vak­ningen. Innan ett sådant beslut fat­tas ska den beslu­tande myn­dig­he­ten ha hört de båda andra myn­dig­he­terna.

Om ett far­tyg tra­fi­ke­rar Sve­ri­ges ter­ri­to­ri­al­hav eller om infor­ma­tion har läm­nats om att far­ty­get avser att gå in på ter­ri­to­ri­al­ha­vet, får för det far­ty­get sådana beslut som anges i första styc­ket fat­tas av Trans­port­sty­rel­sen när de två lägre skydds­ni­vå­erna råder. Lag (2014:735).

Avgif­ter

5 §   Sta­tens kost­na­der för sjö­farts­skyd­det skall täc­kas av avgif­ter. Dessa avgif­ter skall tas ut för de far­tyg och ham­nan­lägg­ningar som är före­mål för till­sy­nen av sjö­farts­skyd­det.

Till­syn

6 §   Den som verk­stäl­ler en till­syns­för­rätt­ning enligt bestäm­mel­serna i bilaga 1 eller 2 till för­ord­ning (EG) nr 725/2004 eller biträ­der vid en sådan för­rätt­ning har rätt att få till­träde till ett far­tyg eller en ham­nan­lägg­ning och att där göra de under­sök­ningar som han eller hon behö­ver samt att där ta del av hand­lingar och övrig infor­ma­tion om far­ty­get eller ham­nan­lägg­ningen.

7 §   Ett far­tygs redare och ägare ansva­rar för att far­ty­get under­går till­syn enligt bestäm­mel­serna i bilaga 1 och 2 till för­ord­ning (EG) nr 725/2004.

Reda­ren, befäl­ha­va­ren, rede­ri­ets och far­ty­gets skydds­che­fer samt övrigt befäl ombord skall lämna till­syns­myn­dig­he­ten det bistånd den behö­ver vid till­syns­för­rätt­ningar och lämna de upp­lys­ningar som till­syns­myn­dig­he­ten begär vid sådana för­rätt­ningar.

8 §   En ham­nan­lägg­nings inne­ha­vare ansva­rar för att ham­nan­lägg­ningen hålls till­gäng­lig för till­syns­myn­dig­he­ten och att till­syns­myn­dig­he­ten på annat sätt biträds vid till­syn enligt bestäm­mel­serna i bilaga 1 och 2 till för­ord­ning (EG) nr 725/2004.

Ham­nan­lägg­ning­ens inne­ha­vare och skydds­chef skall lämna till­syns­myn­dig­he­ten det bistånd den behö­ver vid till­syns­för­rätt­ningar och lämna de upp­lys­ningar som till­syns­myn­dig­he­ten begär vid sådana för­rätt­ningar.

9 §   Den som utö­var till­syn av ham­nan­lägg­ningar enligt bestäm­mel­serna i bilaga 1 och 2 till för­ord­ning (EG) nr 725/2004 får för­bjuda en ham­nan­lägg­nings­in­ne­ha­vare att låta ham­nan­lägg­ningen betjäna far­tyg som omfat­tas av för­ord­ning (EG) nr 725/2004, om ham­nan­lägg­ningen i något väsent­ligt avse­ende har bris­ter i sitt sjö­farts­skydd som gör att den inte upp­fyl­ler före­skrivna krav eller kra­ven i anlägg­ning­ens skydds­plan.

I stäl­let för att ett för­bud med­de­las får ham­nan­lägg­nings­in­ne­ha­va­ren före­läg­gas att vidta åtgär­der för att avhjälpa bris­ten.

9 a §   Om det finns skä­lig anled­ning att anta att ett svenskt far­tyg i något väsent­ligt avse­ende har bris­ter i sitt sjö­farts­skydd som gör att det inte upp­fyl­ler före­skrivna krav eller kra­ven i far­ty­gets skydds­plan, får den som utö­var till­syn över svenska far­tyg enligt bestäm­mel­serna i bilaga 1 och 2 till för­ord­ning (EG) nr 725/2004 eller enligt före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av denna lag med­dela
   1. för­bud mot far­ty­gets resa,
   2. för­bud mot att utföra viss verk­sam­het eller använda viss utrust­ning,
   3. för­bud mot eller före­läg­gande att anlöpa eller avgå från en viss uppe­hålls­plats.

Om det inte finns till­räck­liga skäl att med­dela ett för­bud eller före­läg­gande enligt första styc­ket, får far­ty­gets redare eller ägare före­läg­gas att vidta åtgär­der för att avhjälpa bris­ten eller upp­fylla kra­vet inom viss tid. Lag (2005:854).

10 §   Ett beslut om för­bud eller före­läg­gande enligt bestäm­mel­serna i bilaga 1 till för­ord­ning (EG) nr 725/2004 eller enligt 9 eller 9 a § får för­e­nas med vite.
Lag (2005:854).

11 §   Ett inter­na­tio­nellt sjö­farts­skydds­cer­ti­fi­kat som har upp­hört att gälla enligt bestäm­mel­sen i punkt 19.3.8 i bilaga 2 till för­ord­ning (EG) nr 725/2004 skall ome­del­bart åter­läm­nas till den som har utfär­dat cer­ti­fi­ka­tet.

Trans­port­sty­rel­sen skall för­klara ett inter­na­tio­nellt sjö­farts­skydds­cer­ti­fi­kat ogil­tigt om
   1. för­hål­lan­dena på far­ty­get inte längre mot­sva­rar före­skrivna krav och bris­terna, trots före­läg­gande om rät­telse, inte har avhjälpts, eller
   2. cer­ti­fi­ka­tet inte upp­fyl­ler före­skrivna krav.

Har ett inter­na­tio­nellt sjö­farts­skydds­cer­ti­fi­kat för­kla­rats ogil­tigt enligt andra styc­ket, skall cer­ti­fi­ka­tet ome­del­bart över­läm­nas till Trans­port­sty­rel­sen . Lag (2008:1379).

Skyl­dig­het för ham­nan­lägg­nings­in­ne­ha­vare att biträda vid skydds­ut­red­ning

11 a §   När kom­mis­sio­nen genom­för sådan inspek­tion som avses i arti­kel 9.4 i för­ord­ning (EG) nr 725/2004 skall berörda organ och per­so­ner under­kasta sig inspek­tio­nen. Om så behövs får de per­so­ner som bemyn­di­gats att utföra inspek­tio­nen begära handräck­ning av Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten för att kunna genom­föra de åtgär­der som föl­jer av den arti­keln.

Frå­gor om handräck­ning enligt denna para­graf prö­vas av Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten. Där­vid gäl­ler bestäm­mel­serna i utsök­nings­bal­ken om verk­stäl­lig­het av för­plik­tel­ser som inte avser betal­nings­skyl­dig­het eller avhys­ning.
Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten får dock låta bli att under­rätta den hos vil­ken inspek­tion skall genom­fö­ras innan verk­stäl­lig­het sker.
Lag (2006:738).

12 §   En ham­nan­lägg­nings­in­ne­ha­vare skall biträda vid utfö­ran­det av en skydds­ut­red­ning samt ta fram och lämna den infor­ma­tion som behövs för att utred­ningen skall kunna genom­fö­ras.

Under­sök­ning av per­so­ner och för­va­rings­stäl­len m.m.

Kropps­vi­si­ta­tion och annan under­sök­ning

13 §   För att före­bygga brott som utgör fara för säker­he­ten i sam­band med sjö­far­ten, får den som uppe­hål­ler sig på ett far­tyg eller i en ham­nan­lägg­ning kropps­vi­si­te­ras. För samma ända­mål får väska, for­don, gods, rum och annat slu­tet för­va­rings­ställe på far­ty­get eller inom ham­nan­lägg­ningen under­sö­kas.

Den som väg­rar att låta sig eller sin egen­dom under­sö­kas, får avvi­sas eller avlägs­nas från far­ty­get eller ham­nan­lägg­ningen.

14 §   Kropps­vi­si­ta­tion som är av mera väsent­lig omfatt­ning skall utfö­ras i ett avskilt utrymme. Sådan visi­ta­tion skall ske i vitt­nes när­varo, om den som skall under­sö­kas begär det och det kan ske utan större omgång. Kropps­vi­si­ta­tion av kvinna får utfö­ras och bevitt­nas endast av en annan kvinna, om under­sök­ningen inte sker genom metall­de­tek­tor eller lik­nande anord­ning. Kropps­vi­si­ta­tion som enbart inne­bär att före­mål som en kvinna har med sig under­söks får dock utfö­ras och bevitt­nas av en man.

15 §   Kropps­vi­si­ta­tion och annan under­sök­ning skall ske i den omfatt­ning som anges i skydds­pla­nen för far­ty­get eller ham­nan­lägg­ningen.

Rede­riet och ham­nan­lägg­nings­in­ne­ha­va­ren ansva­rar för att under­sök­ning­arna sker i den omfatt­ning som föl­jer av skydds­pla­nerna för far­ty­get respek­tive ham­nan­lägg­ningen. Dessa under­sök­ningar skall bekostas av rede­riet respek­tive ham­nan­lägg­nings­in­ne­ha­va­ren.

16 §   Kropps­vi­si­ta­tion och annan under­sök­ning får, med den begräns­ning som föl­jer av andra styc­ket, utfö­ras av en polis­man, en tjäns­te­man vid Kust­be­vak­ningen eller annan sär­skilt utsedd per­son som för­ord­nats av Polis­myn­dig­he­ten. Om per­so­ner och egen­dom under­söks av annan sådan sär­skilt utsedd per­son, ska arbe­tet utfö­ras under en polis­mans led­ning. Tull­ver­ket ska på begä­ran bistå Polis­myn­dig­he­ten, om det behövs för att en under­sök­ning ska kunna utfö­ras. Rede­riet eller ham­nan­lägg­nings­in­ne­ha­va­ren ska biträda Polis­myn­dig­he­ten eller Kust­be­vak­ningen i det prak­tiska kon­troll­ar­be­tet, om det behövs.

Kon­troll av varor som står under tullö­ver­vak­ning enligt arti­kel 134 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 952/2013 av den 9 okto­ber 2013 om fast­stäl­lande av en tull­ko­dex för uni­o­nen ska göras i sam­råd med Tull­ver­ket.
Lag (2016:278).

17 §   Om det vid kropps­vi­si­ta­tion eller annan under­sök­ning påträf­fas före­mål som kan komma till använd­ning vid brott som utgör all­var­lig fara för säker­he­ten i sam­band med sjö­fart skall, om före­må­let inte tas i beslag enligt bestäm­mel­serna i rät­te­gångs­bal­ken, den hos vil­ken före­må­let påträf­fats upp­ma­nas att för­vara före­må­let på sådant sätt att det inte kan använ­das för brott. Den som inte föl­jer en sådan upp­ma­ning får avvi­sas eller avlägs­nas från far­ty­get eller ham­nan­lägg­ningen.

18 §   Ett beslut enligt 13 § andra styc­ket eller 17 § fat­tas av den som enligt 16 § får utföra kropps­vi­si­ta­tion eller annan under­sök­ning.

19 §   Pro­to­koll skall föras och bevis utfär­das om gjord kropps­vi­si­ta­tion, om den under­sökte begär det vid för­rätt­ningen eller om före­mål tas i beslag.

Ord­ning

20 §   Utan rede­ri­ets, befäl­ha­va­rens eller ham­nan­lägg­nings­in­ne­ha­va­rens till­stånd får inte någon beträda en sådan del av ett far­tyg respek­tive en ham­nan­lägg­ning för vil­ken det genom stäng­sel eller skyl­tar eller på annat lik­nande sätt klart fram­går att all­män­he­ten inte har till­träde.

Den som enligt 16 § får utföra kropps­vi­si­ta­tion eller annan under­sök­ning får från far­ty­get eller ham­nan­lägg­ningen avvisa eller avlägsna den som
   1. obe­hö­ri­gen uppe­hål­ler sig där,
   2. stör ord­ningen där, eller
   3. även­ty­rar skyd­det av far­ty­get eller ham­nan­lägg­ningen.

Bemyn­di­gan­den

21 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att beslut enligt 4 § andra styc­ket får fat­tas även av annan myn­dig­het än Trans­port­sty­rel­sen.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela
   1. före­skrif­ter om vilka åtgär­der en ham­nan­lägg­nings skydds­plan skall inne­hålla,
   2. före­skrif­ter om sjö­farts­skydds­de­kla­ra­tio­ner,
   3. före­skrif­ter om till­syn, och
   4. före­skrif­ter om avgif­ter till sta­ten för sjö­farts­skyd­det.
Lag (2008:1379).

Erkän­nande av orga­ni­sa­tion och över­lå­telse av till­syns­upp­gif­ter

21 a §   Trans­port­sty­rel­sen får erkänna en orga­ni­sa­tion som upp­fyl­ler de krav som anges i bestäm­mel­sen i punkt 4.5 i bilaga 3 till för­ord­ning (EG) nr 725/2004 som en erkänd sjö­farts­skydds­or­ga­ni­sa­tion.

Trans­port­sty­rel­sen får över­låta åt en erkänd sjö­farts­skydds­or­ga­ni­sa­tion som upp­fyl­ler de ytter­li­gare krav som föl­jer av före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 21 b § att
   1. granska och god­känna skydds­pla­ner för far­tyg enligt bestäm­mel­sen i punkt 9.2 i bilaga 2 till för­ord­ning (EG) nr 725/2004, och
   2. utöva till­syn enligt bestäm­mel­serna i punkt 19.1-19.4 i bilaga 2 till för­ord­ning (EG) nr 725/2004.

Ett beslut om över­lå­telse får för­e­nas med ytter­li­gare vill­kor för utfö­rande av upp­gif­terna. Lag (2018:1089).

21 b §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om de ytter­li­gare krav som en erkänd sjö­farts­skydds­or­ga­ni­sa­tion ska upp­fylla för att få utföra upp­gif­ter enligt 21 a §. Lag (2013:294).

Ansvars­be­stäm­mel­ser

Straff

22 §   Till böter eller fäng­else i högst ett år döms den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot ett för­bud eller före­läg­gande som har med­de­lats med stöd av bestäm­mel­serna i regel 9 i bilaga 1 till för­ord­ning (EG) nr 725/2004 eller enligt 9 §.

Om ett för­bud eller före­läg­gande som avses i första styc­ket är för­e­nat med vite, skall den som bry­ter mot det inte dömas till ansvar.

23 §   Till böter eller fäng­else i högst sex måna­der döms
   1. den som upp­såt­li­gen läm­nar orik­tiga upp­gif­ter i syfte att erhålla ett beslut om erkänd sjö­farts­skydds­or­ga­ni­sa­tion enligt bestäm­mel­sen i punkt 4.3 i bilaga 3 till för­ord­ning (EG) nr 725/2004,
   2. den som upp­såt­li­gen läm­nar orik­tiga upp­gif­ter i syfte att få en skydds­plan god­känd, ett skydds­cer­ti­fi­kat utfär­dat eller gil­tig­hets­ti­den för ett cer­ti­fi­kat för­längd enligt bestäm­mel­serna i punk­terna 9.1-4, 16.1-3 och 19.1-3 i bilaga 2 till för­ord­ning (EG) nr 725/2004,
   3. redare och befäl­ha­vare som upp­såt­li­gen använ­der ett far­tyg till sjö­fart utan att far­ty­get har ett cer­ti­fi­kat eller en skydds­plan som det skall ha enligt bestäm­mel­serna i regel 9.1.1 i bilaga 1 respek­tive punkt 9.1 i bilaga 2 till för­ord­ning (EG) nr 725/2004,
   4. ham­nan­lägg­nings­in­ne­ha­vare som upp­såt­li­gen betjä­nar ett sådant far­tyg som omfat­tas av för­ord­ning (EG) nr 725/2004 utan att ha en god­känd skydds­plan enligt bestäm­mel­serna i regel 10.1 i bilaga 1 och punkt 16.2 i bilaga 2 till för­ord­ning (EG) nr 725/2004,
   5. redare och befäl­ha­vare som upp­såt­li­gen använ­der ett far­tyg eller dess utrust­ning i strid med någon bestäm­melse i far­ty­gets skydds­plan, i ett cer­ti­fi­kat eller i regel 4.1-2 i bilaga 1 och punkt 9.4 i bilaga 2 till för­ord­ning (EG) nr 725/2004,
   6. ham­nan­lägg­nings­in­ne­ha­vare som upp­såt­li­gen använ­der ham­nan­lägg­ningen eller dess utrust­ning i strid med någon bestäm­melse i ham­nan­lägg­ning­ens skydds­plan eller regel 10.1 i bilaga 1 och punkt 16.3 i bilaga 2 till för­ord­ning (EG) nr 725/2004,
   7. redare och ägare som upp­såt­li­gen under­lå­ter att se till att far­ty­get under­går till­syn enligt bestäm­mel­serna i regel 4.1-2 i bilaga 1 och punkt 19 i bilaga 2 till för­ord­ning (EG) nr 725/2004,
   8. ham­nan­lägg­nings­in­ne­ha­vare som upp­såt­li­gen under­lå­ter att hålla ham­nan­lägg­ningen till­gäng­lig för till­syns­myn­dig­he­ten eller på annat sätt biträda till­syns­myn­dig­he­ten vid till­syn enligt 8 §,
   9. redare och befäl­ha­vare som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het läm­nar fel­ak­tig eller ofull­stän­dig infor­ma­tion inför anlöp av hamn när infor­ma­tio­nen har begärts enligt regel 9.2 i bilaga 1 till för­ord­ning (EG) nr 725/2004 om gär­ningen inte är ringa samt
   10. redare, befäl­ha­vare och ham­nan­lägg­nings­in­ne­ha­vare som upp­såt­li­gen inte genom­för en under­sök­ning enligt bestäm­mel­serna i 13 och 15 §§ eller som har beslu­tats med stöd av 4 §.

24 §   Till böter döms
   1. redare och ham­nan­lägg­nings­in­ne­ha­vare som upp­såt­li­gen inte har utsett någon skydds­chef enligt vad som krävs i bestäm­mel­serna i punk­terna 11.1, 12.1 eller 17.1 i bilaga 2 till för­ord­ning (EG) nr 725/2004,
   2. den som upp­såt­li­gen inte upp­rät­tar en sjö­farts­skydds­de­kla­ra­tion enligt bestäm­mel­serna i punkt 5 i bilaga 2 till för­ord­ning (EG) nr 725/2004,
   3. redare och befäl­ha­vare eller ham­nan­lägg­nings­in­ne­ha­vare som upp­såt­li­gen för­va­rar far­ty­gets respek­tive ham­nan­lägg­ning­ens skydds­plan i strid med bestäm­mel­serna i punk­terna 9.7 eller 16.7 i bilaga 2 till för­ord­ning (EG) nr 725/2004,
   4. redare och befäl­ha­vare som upp­såt­li­gen inte åter­läm­nar eller över­läm­nar ett sjö­farts­skydds­cer­ti­fi­kat när det krävs enligt 11 §,
   5. redare och befäl­ha­vare som upp­såt­li­gen inte med­för en hand­ling som skall fin­nas ombord på ett far­tyg enligt bestäm­mel­serna i regel 9.2.3 i bilaga 1, punk­terna 9.1 och 10.1 i bilaga 2 till för­ord­ning (EG) nr 725/2004 eller enligt före­skrif­ter med­de­lade med stöd av 21 § andra styc­ket 5,
   6. befäl­ha­vare som upp­såt­li­gen inte läm­nar den infor­ma­tion som krävs enligt bestäm­mel­sen i regel 9.2.1.6 i bilaga 1 till för­ord­ning (EG) nr 725/2004 samt
   7. ham­nan­lägg­nings­in­ne­ha­vare som upp­såt­li­gen inte läm­nar den infor­ma­tion som krävs enligt bestäm­mel­sen i punkt 14.6 i bilaga 2 till för­ord­ning (EG) nr 725/2004.

25 §   Bestäm­mel­ser om ansvar för den som bry­ter mot det som sägs om tyst­nads­plikt i 30 § finns i 20 kap. 3 § brotts­bal­ken.

26 §   Till ansvar enligt denna lag skall inte dömas om gär­ningen är belagd med sträng­are straff i brotts­bal­ken eller sjö­la­gen (1994:1009).

Behö­rig dom­stol

27 §   Mål om ansvar enligt denna lag hand­läggs av den dom­stol som är behö­rig enligt bestäm­mel­serna i 21 kap. 1 och 8 §§ sjö­la­gen (1994:1009).

Övriga bestäm­mel­ser

Ome­del­bar gil­tig­het

28 §   Ett beslut enligt för­ord­ning (EG) nr 725/2004 eller enligt denna lag gäl­ler ome­del­bart, om inte annat beslu­tas.

Över­kla­gande

29 §   Ett beslut som med­de­lats inom Trans­port­sty­rel­sen och som, enligt vad rege­ringen med­de­lar före­skrif­ter om, skall under­stäl­las någon inom sty­rel­sen, får inte över­kla­gas.

Beslut enligt bestäm­mel­serna i bilaga 1 och 2 till för­ord­ning (EG) nr 725/2004 rörande undan­tag för en ham­nan­lägg­ning från att omfat­tas av för­ord­ningen och rörande lik­vär­diga skydds­ar­range­mang får över­kla­gas till rege­ringen. Övriga beslut enligt denna lag eller enligt bestäm­mel­serna i bilaga 1 och 2 till för­ord­ning (EG) nr 725/2004 som inte skall under­stäl­las någon får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (2008:1379).

Tyst­nads­plikt

30 §   Den som har tagit befatt­ning med till­syn enligt bestäm­mel­serna i för­ord­ning (EG) nr 725/2004 eller har utsetts till skydds­chef får inte obe­hö­ri­gen röja eller utnyttja vad han eller hon under upp­dra­get eller i sin tjänst har fått veta om
   1. sjö­farts­skyd­det ombord på far­tyg eller i ham­nan­lägg­ningar,
   2. yrkes­hem­lig­he­ter eller arbets­för­fa­ran­den,
   3. enskil­das eko­no­miska eller per­son­liga för­hål­lan­den, eller
   4. för­hål­lan­den av bety­delse för rikets säker­het.

Den som har utfört kropps­vi­si­ta­tion eller annan under­sök­ning enligt denna lag får inte obe­hö­ri­gen röja eller utnyttja vad han eller hon under upp­dra­get eller i sin tjänst har fått veta om enskil­das eko­no­miska eller per­son­liga för­hål­lan­den.

I det all­män­nas verk­sam­het tilläm­pas bestäm­mel­serna i offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400) i stäl­let för första och andra styc­kena. Lag (2009:506).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2008:1379

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2009. Vid tillämp­ningen av 7 a § för­valt­nings­pro­cess­la­gen (1971:291) ska Trans­port­sty­rel­sen vara den enskil­des mot­part.