Lag (2006:1209) om hamn­skydd

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2006:1209
Depar­te­ment: Landsbygds-​ och infra­struk­tur­de­par­te­men­tet RSIB TM
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2023:688
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2006:1209
Depar­te­ment/myn­dig­het: Landsbygds-​ och infra­struk­tur­de­par­te­men­tet RSIB TM
Utfär­dad: 2006-​11-23
Änd­rad: t.o.m. SFS

2023:688
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. All­männa bestäm­mel­ser

Inle­dande bestäm­melse

1 §   Denna lag inne­hål­ler bestäm­mel­ser om hur hamn­skydd skall orga­ni­se­ras och bedri­vas. Med hamn­skydd avses åtgär­der som skall vid­tas i ham­nar i syfte att skydda män­ni­skor, infra­struk­tur och utrust­ning i ham­narna mot all­var­liga olag­liga hand­lingar. Åtgär­der som vid­tas med stöd av denna lag skall sam­ord­nas med åtgär­der som vid­tas med stöd av Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 725/2004 av den 31 mars 2004 om för­bätt­rat sjö­farts­skydd på far­tyg och i ham­nan­lägg­ningar (för­ord­ning (EG) nr 725/2004) och lagen (2004:487) om sjö­farts­skydd.

Lagens tillämp­nings­om­råde

2 §   Denna lag gäl­ler alla ham­nar i Sve­rige där det finns minst en sådan ham­nan­lägg­ning som omfat­tas av arti­kel 3.1-3.3 i för­ord­ning (EG)

nr 725/2004. Med avse­ende på en sådan ham­nan­lägg­ning skall dock bestäm­mel­serna i för­ord­ning (EG) nr 725/2004 och lagen (2004:487) om sjö­farts­skydd tilläm­pas i stäl­let för denna lag.

Lagen skall inte tilläm­pas på mili­tära anlägg­ningar i en hamn.

Defi­ni­tio­ner

3 §   I lagen används beteck­ningar med föl­jande bety­delse.

Beteckning                      Betydelse
Erkänd skyddsorganisation       Organisation som har lämplig
kun­skap om skydds­frå­gor och som har utsetts med stöd av denna lag.

Hamn                            Ett specificerat land- och
vat­ten­om­råde som består av anlägg­ningar och utrust­ning som under­lät­tar kom­mer­si­ella sjö­farts­trans­por­ter.

Hamninnehavare                  Fysisk eller juridisk person
som utö­var det avgö­rande infly­tan­det över ham­nens drift.

Hamnskyddsorgan                 Organ som ansvarar för
hamn­skydds­frå­gor i en hamn.

Hamnskyddsplan                  Dokument som baseras på
hamn­skydds­ut­red­ningen och som visar bl.a. ham­nens grän­ser samt vilka för­fa­ran­den som skall tilläm­pas, vilka åtgär­der som skall vid­tas och vilka insat­ser som krävs för var och en av skydds­ni­vå­erna.

Hamnskyddsutredning             Dokument där bl.a. en hamns
grän­ser lik­som svag­he­ter i skydds­hän­se­ende och tänk­bara hot mot olika verk­sam­he­ter i ham­nen iden­ti­fie­ras.

Skyddsnivå                      Grad av beredskap som skall
intas för att hindra att ett säker­hets­till­bud inträf­far.


2 kap. Skydds­ni­våer

1 §   För varje hamn eller del av hamn skall en av tre skydds­ni­våer all­tid råda. Om något beslut enligt 2 § inte fat­tas råder den lägsta skydds­ni­vån (skydds­nivå 1).

Skydds­ni­vå­erna har samma inne­börd som enligt regel 2.1.9-2.1.11 i bilaga 2 till för­ord­ning (EG) nr 725/2004.

2 §   Polis­myn­dig­he­ten fat­tar, efter att ha hört Trans­port­sty­rel­sen, beslut om vil­ken skydds­nivå som ska gälla för en hamn eller del av hamn.

I bråds­kande fall får Polis­myn­dig­he­ten fatta beslut enligt första styc­ket om för­änd­ring av skydds­ni­vån utan att ha hört Trans­port­sty­rel­sen. Ett sådant beslut ska dock sna­rast omprö­vas av Polis­myn­dig­he­ten efter att Trans­port­sty­rel­sen har hörts. Lag (2014:742).

3 §   Den som fat­tat beslut enligt 2 § får vid skydds­nivå 2 och 3 besluta att ytter­li­gare åtgär­der, utö­ver dem som har angetts i hamn­skydds­pla­nen, skall vid­tas i ham­nen eller i del av ham­nen.

4 §   Hamn­skydds­or­ga­net skall för varje hamn eller del av hamn för den skydds­nivå som råder se till att före­skrivna krav upp­fylls och att de åtgär­der som anges i hamn­skydds­pla­nen eller som har beslu­tats med stöd av 3 § vid­tas.

Varje hamn­skydds­or­gan får besluta att vidta ytter­li­gare åtgär­der utö­ver dem som har angetts i hamn­skydds­pla­nen för en viss nivå.


3 kap. Skydds­krav för ham­nar

Hamn­skydds­or­gan

1 §   För varje hamn skall det fin­nas ett hamn­skydds­or­gan.
Ham­nin­ne­ha­va­ren är hamn­skydds­or­gan. Flera ham­nar får ha samma hamn­skydds­or­gan.

Hamn­skydds­ut­red­ning och hamn­skydds­plan

2 §   En ham­nin­ne­ha­vare, inom vars hamns område det finns minst en ham­nan­lägg­ning enligt för­ord­ning (EG) nr 725/2004, skall göra en hamn­skydds­ut­red­ning.

3 §   Hamn­skydds­or­ga­net ansva­rar för att en hamn­skydds­plan utar­be­tas, upp­rätt­hålls, upp­da­te­ras och genom­förs för varje hamn.

4 §   När det gäl­ler ham­nar som ägs eller för­val­tas av kom­mu­nen eller av ett av kom­mu­nen helägt före­tag skall hamn­skydds­or­ga­net sam­råda med kom­mu­nen vid utar­be­tan­det av hamn­skydds­pla­nen. När det gäl­ler övriga ham­nar skall hamn­skydds­or­ga­net sam­råda med läns­sty­rel­sen i det län där ham­nen är belä­gen.

5 §   En hamn­skydds­ut­red­ning och en hamn­skydds­plan skall god­kän­nas på det sätt som föl­jer av 6 kap.

6 §   En hamn­skydds­plan skall för­va­ras på ett sådant sätt att obe­hö­riga inte får till­gång till den.

Hamn­skydds­pla­nen får upp­rät­tas och för­va­ras i elektro­nisk form.

Hamn­skydds­chef

7 §   Hamn­skydds­ut­red­ningen och hamn­skydds­pla­nen skall inne­hålla upp­gift om vem som är hamn­skydds­chef. Om det är lämp­ligt får flera ham­nar ha samma hamn­skydds­chef.

Hamn­skydds­che­fen är kon­takt­per­son för hamn­skydds­frå­gor.

Hamn­skydds­öv­ningar

8 §   Hamn­skydds­or­ga­net skall se till att hamn­skydds­öv­ningar hålls i varje hamn.


4 kap. Under­sök­ning och kon­troll m.m.

Under­sök­ning samt kon­troll av iden­ti­tet

1 §   För att före­bygga brott som utgör fara för säker­he­ten inom ham­nen, får väs­kor som någon bär med sig, övrigt bagage och gods inom ham­nen under­sö­kas. För samma ända­mål får iden­ti­te­ten kon­trol­le­ras hos per­so­ner som uppe­hål­ler sig inom ham­nens område.

Den som väg­rar att låta sin egen­dom under­sö­kas eller vars iden­ti­tet inte kan kon­trol­le­ras, får avvi­sas eller avlägs­nas från ham­nen.

2 §   Under­sök­ning och iden­ti­tets­kon­troll skall ske i den omfatt­ning som anges i hamn­skydds­pla­nen.

Hamn­skydds­or­ga­net ansva­rar för att under­sök­ning­arna och iden­ti­tets­kon­trol­lerna sker i den omfatt­ning som föl­jer av hamn­skydds­pla­nen. Under­sök­ning­arna och iden­ti­tets­kon­trol­lerna skall bekostas av hamn­skydds­or­ga­net.

3 §   Under­sök­ning får utfö­ras av en polis­man, en tjäns­te­man vid Kust­be­vak­ningen eller en sär­skilt utsedd per­son som för­ord­nats av Polis­myn­dig­he­ten. Om egen­dom under­söks av någon sär­skilt utsedd per­son, ska arbe­tet utfö­ras under en polis­mans led­ning. Iden­ti­tets­kon­troll får utfö­ras av en polis­man, en tjäns­te­man vid Kust­be­vak­ningen eller den som hamn­skydds­or­ga­net till­de­lar upp­gif­ten. Om det behövs ska hamn­skydds­or­ga­net biträda Polis­myn­dig­he­ten eller Kust­be­vak­ningen i det prak­tiska undersöknings-​ och kon­troll­ar­be­tet.

Kon­troll av varor som står under tullö­ver­vak­ning enligt arti­kel 134 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 952/2013 av den 9 okto­ber 2013 om fast­stäl­lande av en tull­ko­dex för uni­o­nen ska göras i sam­råd med Tull­ver­ket.
Lag (2016:281).

4 §   Om det vid en under­sök­ning påträf­fas före­mål som kan komma till använd­ning vid brott som utgör all­var­lig fara för säker­he­ten inom ham­nen skall, om före­må­let inte tas i beslag enligt bestäm­mel­serna i rät­te­gångs­bal­ken, den som före­må­let påträf­fats hos upp­ma­nas att för­vara före­må­let på sådant sätt att det inte kan använ­das för brott. Den som inte föl­jer en sådan upp­ma­ning får avvi­sas eller avlägs­nas från ham­nen.

5 §   Ett beslut enligt 1 § andra styc­ket eller 4 § fat­tas av en polis­man, en tjäns­te­man vid Kust­be­vak­ningen eller den per­son som enligt 3 § för­ord­nats att utföra under­sök­ning.

6 §   Pro­to­koll skall föras och bevis utfär­das om gjord under­sök­ning, om den som fått egen­dom under­sökt begär det vid för­rätt­ningen eller om före­mål tas i beslag.

Ord­ning

7 §   Utan till­stånd från hamn­skydds­or­ga­net får inte någon beträda en del av ham­nen, om det genom stäng­sel eller skyl­tar eller på annat lik­nande sätt klart fram­går att all­män­he­ten inte har till­träde dit.

En polis­man, en tjäns­te­man vid Kust­be­vak­ningen eller den som enligt 3 § för­ord­nats att utföra under­sök­ning får från ham­nens område eller del­om­råde avvisa eller avlägsna den som
   1. obe­hö­ri­gen uppe­hål­ler sig där,
   2. stör ord­ningen där, eller
   3. även­ty­rar ham­nens skydd.


5 kap. Till­syn m.m.

Till­syns­för­rätt­ningar

1 §   Till­syn enligt denna lag skall om möj­ligt sam­ord­nas med den till­syn av ham­nan­lägg­ningar som sker med stöd av för­ord­ning (EG) nr 725/2004 och före­skrif­ter med­de­lade med stöd av lagen (2004:487) om sjö­farts­skydd.

2 §   Den som utö­var till­syn eller biträ­der vid sådan har rätt att få till­träde till ham­nen och att göra de under­sök­ningar där som behövs, samt att ta del av de hand­lingar och den övriga infor­ma­tion som finns där. Vid för­rätt­ningen skall det om möj­ligt und­vi­kas att ham­nens verk­sam­het hind­ras eller att någon annan olä­gen­het upp­kom­mer.

3 §   Hamn­skydds­or­ga­net ansva­rar för att ham­nen hålls till­gäng­lig för den som utö­var till­sy­nen och för att denne på annat sätt biträds vid till­sy­nen.

Hamn­skydds­or­ga­net och hamn­skydds­che­fen skall lämna den som utö­var till­sy­nen det biträde denne behö­ver och lämna de upp­lys­ningar som till­syns­myn­dig­he­ten begär vid till­sy­nen.

Före­läg­gan­den

4 §   Om ham­nen inte hålls till­gäng­lig enligt 3 § eller biträde inte läm­nas enligt 3 § får den som utö­var till­syn enligt denna lag före­lägga hamn­skydds­or­ga­net att se till att ham­nen hålls till­gäng­lig för till­syn eller att biträde läm­nas av hamn­skydds­or­ga­net eller hamn­skydds­che­fen.

Om det vid till­sy­nen kon­sta­te­ras att det i något väsent­ligt avse­ende finns bris­ter i hamn­skyd­det som gör att före­skrivna krav eller kra­ven i hamn­skydds­pla­nen inte upp­fylls, får den som utö­var till­syn enligt denna lag före­lägga hamn­skydds­or­ga­net att avhjälpa bris­ten eller upp­fylla kra­ven inom viss tid.

Beslut om före­läg­gande enligt första och andra styc­kena får för­e­nas med vite.

Avgif­ter

5 §   Sta­tens kost­na­der för hamn­skydd skall täc­kas av avgif­ter.
Dessa avgif­ter skall tas ut för de ham­nar som är före­mål för till­syn av hamn­skyd­det.

Över­vak­ning

6 §   Hamn­skydds­or­ga­net ansva­rar för att ham­nen hålls till­gäng­lig för Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen och att kom­mis­sio­nen på annat sätt biträds vid över­vak­ning inom ham­nens område.

Hamn­skydds­or­ga­net och ham­nens skydds­chef skall lämna kom­mis­sio­nen det biträde den behö­ver vid över­vak­ningen och lämna de upp­lys­ningar som kom­mis­sio­nen begär vid över­vak­ningen.


6 kap. Bemyn­di­gan­den

Före­skrif­ter

1 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. till­syn,
   2. avgif­ter till sta­ten för hamn­skyd­det,
   3. skydds­ni­våer,
   4. hamn­skydds­ut­red­ningar,
   5. hamn­skydds­pla­ner,
   6. hamn­skydds­öv­ningar,
   7. hamn­skydds­che­fer,
   8. erkända skydds­or­ga­ni­sa­tio­ner,
   9. sam­råd enligt 3 kap. 4 §, och
   10. avgif­ter för ansö­kan om för­ord­nande enligt 4 kap. 3 § och till­hö­rande utbild­ning. Lag (2023:688).

Myn­dig­he­ter

2 §   Rege­ringen bestäm­mer vil­ken myn­dig­het som god­kän­ner hamn­skydds­ut­red­ningar och hamn­skydds­pla­ner samt utö­var annan till­syn över hamn­skyd­det enligt denna lag och före­skrif­ter med­de­lade med stöd av lagen.

Den som god­kän­ner en hamn­skydds­plan får besluta om sär­skilda vill­kor för att hamn­skydds­pla­nen skall gälla.

Erkänd skydds­or­ga­ni­sa­tion

3 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får
   1. fatta beslut om att erkänna en skydds­or­ga­ni­sa­tion, och
   2. upp­dra åt en erkänd skydds­or­ga­ni­sa­tion att göra hamn­skydds­ut­red­ningar och utar­beta hamn­skydds­pla­ner.


7 kap. Ansvars­be­stäm­mel­ser

Straff

1 §   Till böter eller fäng­else i högst sex måna­der döms ham­nin­ne­ha­vare eller hamn­skydds­or­gan som upp­såt­li­gen utö­var verk­sam­het i en hamn utan att ha en god­känd hamn­skydds­plan enligt bestäm­mel­serna i 3 kap. 3 och 5 §§.

2 §   Till böter döms
   1. hamn­skydds­or­gan som upp­såt­li­gen under­lå­ter att genom­föra en under­sök­ning eller kon­troll enligt bestäm­mel­serna i 4 kap. 2 § eller som har beslu­tats med stöd av 2 kap. 3 §,
   2. hamn­skydds­or­gan som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot ett före­läg­gande som har med­de­lats med stöd av 5 kap. 4 §, samt
   3. hamn­skydds­or­gan som upp­såt­li­gen för­va­rar hamn­skydds­pla­nen i strid med 3 kap. 6 §.

Om ett före­läg­gande som avses i första styc­ket är för­e­nat med vite, skall den som bry­ter mot det inte dömas till ansvar.
Lag (2006:1212).

3 §   Bestäm­mel­ser om ansvar för den som bry­ter mot det som sägs om tyst­nads­plikt i 8 kap. 3 § finns i 20 kap. 3 § brotts­bal­ken.

4 §   Till ansvar enligt denna lag skall inte dömas om gär­ningen är belagd med sträng­are straff i brotts­bal­ken.


8 kap. Övriga bestäm­mel­ser

Ome­del­bar gil­tig­het

1 §   Ett beslut enligt denna lag gäl­ler ome­del­bart, om inte annat beslu­tas.

Över­kla­gande

2 §   Beslut enligt denna lag får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

Tyst­nads­plikt

3 §   Den som tagit befatt­ning med till­syn enligt denna lag eller har utsetts till skydds­chef för en hamn får inte obe­hö­ri­gen röja eller utnyttja vad han eller hon under upp­dra­get eller i sin tjänst har fått veta om
   1. skyd­det i ham­nen,
   2. yrkes­hem­lig­he­ter eller arbets­för­fa­ran­den,
   3. enskil­das eko­no­miska eller per­son­liga för­hål­lan­den, eller
   4. för­hål­lan­den av bety­delse för rikets säker­het.

Den som har utfört under­sök­ning enligt denna lag får inte obe­hö­ri­gen röja eller utnyttja vad han eller hon under upp­dra­get eller i sin tjänst har fått veta om enskil­das eko­no­miska eller per­son­liga för­hål­lan­den.

I det all­män­nas verk­sam­het tilläm­pas bestäm­mel­serna i offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400) i stäl­let för första och andra styc­kena. Lag (2009:518).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2008:1385

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2009. Vid tillämp­ning av 7 a § för­valt­nings­pro­cess­la­gen (1971:291) ska Trans­port­sty­rel­sen i stäl­let för Sjö­farts­ver­ket vara den enskil­des mot­part, om sty­rel­sen efter ikraft­trä­dan­det är behö­rig att hand­lägga den typ av fråga som är före­mål för pröv­ning.