Lag (2006:263) om trans­port av far­ligt gods

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2006:263
Depar­te­ment: För­svars­de­par­te­men­tet
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2022:1119
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2006:263
Depar­te­ment/myn­dig­het: För­svars­de­par­te­men­tet
Utfär­dad: 2006-​04-06
Änd­rad: t.o.m. SFS

2022:1119
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Syf­tet med denna lag är att före­bygga, hindra och begränsa att trans­por­ter av far­ligt gods eller obe­hö­rigt för­fa­rande med god­set orsa­kar ska­dor på liv, hälsa, miljö eller egen­dom.

2 §   Den som trans­por­te­rar far­ligt gods eller läm­nar far­ligt gods till någon annan för trans­port skall vidta de skydds­åt­gär­der och de för­sik­tig­hets­mått i övrigt som behövs för att före­bygga, hindra och begränsa att god­set, genom trans­por­ten eller genom obe­hö­rigt för­fa­rande med god­set vid trans­port på land, orsa­kar sådana ska­dor på liv, hälsa, miljö eller egen­dom som beror på godsets far­liga egen­ska­per. Det är då sär­skilt vik­tigt att de trans­port­me­del, för­pack­ningar och andra trans­por­tan­ord­ningar som används är lämp­liga för trans­port av far­ligt gods.

Far­ligt gods får trans­por­te­ras endast på de vill­kor och under de för­ut­sätt­ningar som anges i denna lag och i de före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen.

Defi­ni­tio­ner

3 §   Med trans­port avses i denna lag för­flytt­ning av far­ligt gods med trans­port­me­del samt sådan last­ning, loss­ning, för­va­ring och annan han­te­ring av det far­liga god­set som utgör ett led i för­flytt­ningen. Som trans­port anses dock inte för­flytt­ning endast inom ett område där det far­liga god­set till­ver­kas, lag­ras eller för­bru­kas.

4 §   Med trans­port­me­del avses i denna lag
   1. varje slag av for­don som används för trans­port på väg eller i ter­räng,
   2. järn­vägs­vag­nar och andra spår­bundna for­don,
   3. luft­far­tyg, och
   4. far­tyg i den utsträck­ning som det i dem trans­por­te­ras gods i för­pac­kad form, i con­tain­rar, flytt­bara tan­kar eller trans­port­me­del enligt 1 och 2.

5 §   Med far­ligt gods avses i denna lag gods som består av eller inne­hål­ler
   - explo­siva ämnen och före­mål,
   - gaser,
   - brand­far­liga väts­kor,
   - brand­far­liga fasta ämnen, självre­ak­tiva ämnen och fasta okäns­lig­gjorda explo­siväm­nen, själ­van­tän­dande ämnen och ämnen som utveck­lar brand­far­lig gas vid kon­takt med vat­ten,
   - oxi­de­rande ämnen och orga­niska perox­i­der,
   - gif­tiga och smitt­fö­rande ämnen,
   - radi­o­ak­tiva ämnen,
   - frä­tande ämnen, och
   - övriga far­liga ämnen och före­mål enligt vad som före­skri­vits med stöd av 20 § andra styc­ket 9.

6 §   Med trans­port­skydd avses i denna lag de skydds­åt­gär­der och de för­sik­tig­hets­mått i övrigt som behövs för att före­bygga, hindra och begränsa att obe­hö­rigt för­fa­rande med det far­liga god­set vid trans­port på land orsa­kar ska­dor på liv, hälsa, miljö eller egen­dom.

Lagens tillämp­nings­om­råde

7 §   Denna lag tilläm­pas på för­be­re­delse inför och utfö­rande av trans­por­ter av far­ligt gods.

I fråga om trans­por­ter av radi­o­ak­tiva ämnen gäl­ler även lagen (1984:3) om kärn­tek­nisk verk­sam­het och strål­skydds­la­gen (2018:396) samt före­skrif­ter och beslut som har med­de­lats med stöd av dessa lagar. Lag (2018:400).

8 §   Trans­por­ter med För­svars­mak­tens luft­far­tyg, örlogs­far­tyg och strids­for­don skall inte omfat­tas av denna lag och före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen.

9 §   Om rege­ringen har fat­tat beslut om höjd bered­skap enligt 3 § lagen (1992:1403) om total­för­svar och höjd bered­skap, skall denna lag och före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen inte tilläm­pas på För­svars­mak­tens och För­sva­rets mate­ri­el­verks trans­por­ter för de väp­nade styr­korna.

10 §   I fråga om trans­por­ter med svenska far­tyg eller svenska luft­far­tyg gäl­ler denna lag och före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen även utan­för Sve­rige om inte detta stri­der mot något annat lands lag som är till­lämp­lig.

Säker­hets­råd­gi­vare

11 §   Den vars verk­sam­het omfat­tar trans­por­ter av far­ligt gods enligt denna lag skall ha en eller flera säker­hets­råd­gi­vare.
Det­samma gäl­ler den som till någon annan läm­nar far­ligt gods för trans­port.

Säker­hets­råd­gi­va­ren har till upp­gift att, under verk­sam­hets­led­ning­ens ansvar, verka för att ska­dor i sam­band med trans­por­terna före­byggs.

Till­syn

12 §   De myn­dig­he­ter som rege­ringen bestäm­mer skall genom till­syn kon­trol­lera att denna lag följs, lik­som de före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen.

Till­sy­nen skall genom­fö­ras så att den inte orsa­kar större olä­gen­he­ter än vad som är nöd­vän­digt med hän­syn till dess ända­mål.

13 §   Till­syns­myn­dig­he­ten har vid till­sy­nen rätt till till­träde till sådana områ­den, loka­ler och andra utrym­men som används inför och i sam­band med trans­por­ter eller till trans­port­me­del, för­pack­ningar och andra trans­por­tan­ord­ningar, oav­sett om de är märkta eller ej. Om det behövs för att den till­syns­myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer skall kunna genom­föra till­sy­nen, får en tjäns­te­man vid denna myn­dig­het stoppa for­don för kon­troll.

Till­syns­myn­dig­he­ten har rätt att få de upp­lys­ningar, hand­lingar och prov som behövs för till­sy­nen. För uttagna prov beta­las ingen ersätt­ning.

Polis­myn­dig­he­ten skall lämna den hjälp som behövs för till­sy­nen.

Före­läg­gande, för­bud och vite

14 §   Till­syns­myn­dig­he­ten får med­dela de före­läg­gan­den eller för­bud som behövs för att denna lag eller före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen skall föl­jas.

Beslut om före­läg­gan­den eller för­bud får för­e­nas med vite.

Om någon inte gör det som han eller hon är skyl­dig till enligt till­syns­myn­dig­he­tens före­läg­gande, får myn­dig­he­ten vidta åtgär­den på hans eller hen­nes bekost­nad.

15 §   Om en trans­port sker i strid mot lagen eller mot före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen, och trans­por­ten inte kan fort­sätta utan påtag­lig risk för skada, får
   - en polis­man hindra fort­satt trans­port på väg, och
   - en tjäns­te­man vid den till­syns­myn­dig­het som avses i 13 § första styc­ket andra meningen hindra fort­satt trans­port från ham­nar. Lag (2019:45).

Mark­nads­kon­troll

15 a §   Bestäm­mel­ser om mark­nads­kon­troll finns i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om mark­nads­kon­troll och över­ens­stäm­melse för pro­duk­ter och om änd­ring av direk­tiv 2004/42/EG och för­ord­ning­arna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.

Den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer är mark­nads­kon­troll­myn­dig­het. Lag (2022:1119).

15 b §   Vid mark­nads­kon­troll enligt för­ord­ning (EU) 2019/1020 har mark­nads­kon­troll­myn­dig­he­ten befo­gen­het
   1. att enligt arti­kel 14.4 a-14.4 c kräva att eko­no­miska aktö­rer ska till­han­da­hålla hand­lingar, spe­ci­fi­ka­tio­ner, data eller upp­gif­ter,
   2. att enligt arti­kel 14.4 d utföra oan­mälda inspek­tio­ner på plats och fysiska kon­trol­ler av pro­duk­ter,
   3. att enligt arti­kel 14.4 e få till­träde till loka­ler, mark eller trans­port­me­del,
   4. att enligt arti­kel 14.4 f inleda under­sök­ningar på eget ini­ti­a­tiv,
   5. att enligt arti­kel 14.4 g kräva att eko­no­miska aktö­rer ska vidta lämp­liga åtgär­der för att få en bris­tande över­ens­stäm­melse att upp­höra eller att eli­mi­nera en risk,
   6. att enligt arti­kel 14.4 h själv vidta åtgär­der,
   7. att enligt arti­kel 14.4 j inför­skaffa, inspek­tera och demon­tera varu­pro­ver, och
   8. att enligt arti­kel 14.4 k kräva att inne­håll på ett onli­ne­gräns­snitt ska avlägs­nas, att en var­ning ska visas eller att åtkoms­ten ska begrän­sas.

Mark­nads­kon­troll­myn­dig­he­ten får inför­skaffa ett varu­prov under dold iden­ti­tet enligt arti­kel 14.4 j i för­ord­ning (EU) 2019/1020 endast om det är nöd­vän­digt för att syf­tet med kon­trol­len ska upp­nås. Myn­dig­he­ten ska under­rätta den eko­no­miska aktö­ren om att inför­skaf­fan­det har skett under dold iden­ti­tet, så snart det går utan att syf­tet med åtgär­den går för­lo­rat.

Befo­gen­he­ten enligt första styc­ket 8 gäl­ler inte i fråga om data­ba­ser som omfat­tas av tryck­fri­hets­för­ord­ning­ens eller ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gens skydd.

När änd­rade för­hål­lan­den ger anled­ning till det, ska mark­nads­kon­troll­myn­dig­he­ten besluta att en sådan skyl­dig­het som avses i första styc­ket 8 inte längre ska gälla.
Lag (2022:1119).

15 c §   Mark­nads­kon­troll­myn­dig­he­ten får besluta de före­läg­gan­den som behövs för att för­ord­ning (EU) 2019/1020 ska föl­jas. Lag (2022:1119).

15 d §   Ett beslut om före­läg­gande enligt 15 b eller 15 c § får för­e­nas med vite. Lag (2022:1119).

15 e §   Mark­nads­kon­troll­myn­dig­he­ten får, när den fat­tar beslut enligt 15 b eller 15 c §, bestämma att beslu­tet ska gälla ome­del­bart. Lag (2022:1119).

15 f §   Polis­myn­dig­he­ten ska på begä­ran av mark­nads­kon­troll­myn­dig­he­ten lämna den hjälp som behövs för att mark­nads­kon­troll­myn­dig­he­ten ska kunna vidta åtgär­der enligt 15 b §.

Hjälp enligt första styc­ket får begä­ras endast om
   1. det på grund av sär­skilda omstän­dig­he­ter kan befa­ras att åtgär­den inte kan utfö­ras utan att en polis­mans sär­skilda befo­gen­he­ter enligt 10 § polisla­gen (1984:387) behö­ver till­gri­pas, eller
   2. det annars finns syn­ner­liga skäl.
Lag (2022:1119).

Straffan­svar

16 §   Den som upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het bry­ter mot 2 § första styc­ket skall dömas till böter eller fäng­else i högst ett år.

Den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot 2 § andra styc­ket döms till böter om
   1. ansvar inte kan dömas ut enligt första styc­ket, och
   2. över­trä­del­sen avser någon annan före­skrift än 2 § första styc­ket.

Om ett brott enligt första eller andra styc­ket med hän­syn till ris­ken för ska­dor på liv, hälsa, miljö eller egen­dom och övriga omstän­dig­he­ter är att anse som ringa, skall pen­ning­bö­ter dömas ut.

Ansvar enligt denna para­graf döms inte ut, om
   1. gär­ningen begåtts av en säker­hets­råd­gi­vare och avser en upp­gift som skall utfö­ras av säker­hets­råd­gi­vare,
   2. gär­ningen är belagd med sträng­are straff i brotts­bal­ken eller 29 kap. 1 eller 2 § mil­jö­bal­ken, eller
   3. gär­ningen utgör över­trä­delse av ett före­läg­gande eller för­bud som för­e­nats med vite.

Över­kla­gande

17 §   En myn­dig­hets beslut enligt denna lag eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol, om inte annat föl­jer av andra eller tredje styc­ket. Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

Strål­sä­ker­hets­myn­dig­he­tens beslut enligt denna lag eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen får över­kla­gas hos rege­ringen.

Beslut i fråga om god­kän­nande vid prov för säker­hets­råd­gi­vare får inte över­kla­gas. Det­samma gäl­ler beslut i fråga om god­kän­nande vid prov för fram­fö­rande av for­don för trans­port av far­ligt gods. Lag (2008:243).

18 §   En myn­dig­het får bestämma att dess beslut enligt denna lag eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen skall gälla även om beslu­tet över­kla­gas.

Tyst­nads­plikt

19 §   Den som på grund av bestäm­mel­ser i denna lag eller före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen har fått kän­ne­dom om någons affärs-​ eller drift­för­hål­lan­den eller trans­port­skydd, får inte obe­hö­ri­gen röja eller utnyttja upp­gif­terna.

I det all­män­nas verk­sam­het tilläm­pas i stäl­let bestäm­mel­serna i offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400). Lag (2009:514).

Bemyn­di­gan­den

20 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om eller för sär­skilt fall besluta om undan­tag från lagens tillämp­ning på trans­por­ter med utländska far­tyg och luft­far­tyg.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. klas­si­fi­ce­ring av far­ligt gods,
   2. trans­port­me­del, för­pack­ningar och andra trans­por­tan­ord­ningar,
   3. märk­ning och eti­ket­te­ring,
   4. trans­port­hand­lingar och skrift­liga instruk­tio­ner,
   5. upp­gifts­plikt,
   6. säker­hets­ut­rust­ning,
   7. last­ning, loss­ning, för­va­ring och annan han­te­ring av far­ligt gods,
   8. vilka ämnen och före­mål som skall anses utgöra far­ligt gods enligt 5 § med hän­syn till trans­port­me­del, gods­mängd eller andra trans­port­för­hål­lan­den,
   9. att ämnen och före­mål utö­ver vad som fram­går av 5 § skall betrak­tas som far­ligt gods om de vid trans­port kan med­föra ska­dor på liv, hälsa, miljö eller egen­dom eller påverka trans­port­med­lets säkra fram­fö­rande,
   10. undan­tag och med­dela sär­skilda beslut om undan­tag från lagens bestäm­mel­ser utom i fråga om trans­por­ter med utländska far­tyg och luft­far­tyg,
   11. för­bud mot vissa slag av trans­por­ter,
   12. att vissa trans­por­ter får ske endast efter till­stånd eller anmä­lan,
   13. utbild­ning och över­lämna till någon enskild att utföra sådan exa­mi­na­tion som kan krä­vas enligt de före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen,
   14. säker­hets­råd­gi­vare och undan­tag från kra­vet på säker­hets­råd­gi­vare,
   15. trans­port­skydd,
   16. avgif­ter för myn­dig­he­ter­nas verk­sam­het, och
   17. skydds­åt­gär­der och för­sik­tig­hets­mått i övrigt som behövs.

Före­skrif­ter och beslut enligt första och andra styc­ket om annat än undan­tag från lagens bestäm­mel­ser skall vara för­en­liga med syf­tet i 1 §.


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2006:263
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2006, då lagen (1982:821) om trans­port av far­ligt gods skall upp­höra att gälla.
   2. Äldre bestäm­mel­ser om över­kla­gande gäl­ler för beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.

2008:243
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2008.
   2. Äldre bestäm­mel­ser om över­kla­gande gäl­ler för beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.