SFS 1994:1811 Lag om disciplinansvar inom totalförsvaret, m. m.

SFS 1994:1811

Utkom från trycket
den 30 december 1994

Lag
om disciplinansvar inom totalförsvaret, m. m.;

utfärdad den 15 december 1994.

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller för

1. totalförsvarspliktiga under den tid då de är skyldiga att fullgöra

värnplikt eller civilplikt enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,

2. dem som genomgår utbildning för att få militär anställning i Försvars-

makten,

3. hemvärnsmän under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,

4. dem som genom krigsfrivilligavtal eller annat avtal åtagit sig att

tjänstgöra frivilligt i befattningar i Försvarsmaktens krigsorganisation,
under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,

5. anställda i utlandsstyrkan i Försvarsmakten, när de tjänstgör utom-

lands.

2 § Är Sverige i krig, gäller lagen även för

1. alla som, utöver vad som sägs i 1 §, är tjänstgöringsskyldiga i

Försvarsmakten,

1

Prop. 1994/95:6, bet. 1994/95:FöUl, rskr. 1994/95:78.

6514

2. polismän som utan att vara tjänstgöringsskyldiga i Försvarsmakten är

skyldiga att delta i Sveriges försvar,

3. skyddsvakter och skyddsområdesvakter som förordnats med stöd av

lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m. m.,

4. alla som annars vistas vid avdelningar av Försvarsmakten, när avdel-

ningarna är i fält eller verkar under liknande förhållanden,

5. medlemmar av den organiserade motståndsrörelsen.

3 § Om Sverige är i krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser
eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får regeringen föreskriva
att 2 § skall tillämpas.

4 § När det inte längre föreligger sådana förhållanden som avses i 2 och
3 §§, skall regeringen föreskriva att 2 § inte längre skall tillämpas.

5 § Lagen skall också gälla för

1. krigsfångar,

2. krigsdeltagare som har internerats vid krig under vilket Sverige är

neutralt,

3. utlänningar som vistas bland krigsfångar eller internerade krigsdelta-

gare för att utöva sjukvård eller andlig vård.

6 § Den som lagen inte längre gäller för får med tillämpning av lagen
åläggas disciplinpåföljd och ersättningsskyldighet för förfarande under den
tid då lagen gällde för honom eller henne.

7 § Den som lagen gäller för benämns disciplinansvarig.

Disciplinansvaret

Disciplinförseelse

8 § En disciplinansvarig som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter

vad han eller hon på grund av instruktioner, förmäns eller andra chefers
order eller i övrigt skall iaktta i tjänsten skall åläggas disciplinpåföljd för
disciplinförseelse. I ringa fall skall någon påföljd dock inte åläggas.

9 § Disciplinpåföljd får inte åläggas någon, om han eller hon inte inom
två år efter förseelsen har underrättats enligt 26 § om vad som anförs mot
honom eller henne eller fått en anmaning enligt 21 § tredje stycket lagen
(1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän eller motsvaran-
de bestämmelse i fråga om Justitiekanslern.

Disciplinpåföljder

10 § Disciplinpåföljderna är varning, extratjänst, löneavdrag och ute-

gångsförbud.

11 § Varning innebär att den felande erinras om att han eller hon för

framtiden skall iaktta sina skyldigheter i tjänsten.

6515

SFS 1994:1811

SFS 1994:1811

6516

12 § Extratjänst innebär att den felande vid högst fem tillfällen utöver

den vanliga tjänsten skall utföra handräckning eller någon annan särskild
uppgift. Vid varje tillfälle får högst fyra timmar tas i anspråk för uppgiften.
Om extratjänsten inte avser annat än jour- eller beredskapstjänstgöring,
får dock tiden fram till den vanliga tjänstens början nästa dag tas i
anspråk.

Extratjänsten får inte vara sådan att den inverkar skadligt på den disci-

plinansvariges hälsa eller tjänstbarhet.

13 § Löneavdrag får bestämmas för högst trettio dagar och innebär

avdrag på dagersättning eller motsvarande ersättning. Om något sådant
avdrag inte kan göras, skall den felande betala ett belopp som motsvarar
avdraget.

För den som erhåller dagersättning skall löneavdraget motsvara dager-

sättningen utan tillägg. För övriga skall löneavdraget bestämmas till en
viss andel av utgående ersättning. Andelen skall utgöra högst en fjärdedel

av ersättningen per dag. Avdraget får dock inte understiga ett belopp som
motsvarar dagersättning utan tillägg.

14 § Ute gångsförbud innebär förbud för den som är förlagd inom ett

kasernområde, läger eller motsvarande område att under en bestämd tid,
minst en och högst femton dagar, på fritid vistas utanför det område som
är upplåtet åt en viss avdelning eller utanför en del av ett sådant område.

För den som är förlagd ombord på ett fartyg skall utegångsförbudet avse

förbud att lämna fartyget.

15 § Löneavdrag får åläggas tillsammans med utegångsförbud, om det

krävs av hänsyn till ordningen inom den verksamhet där disciplinförseel-
sen har begåtts.

Åtalsanmälan m. m.

16 § Om en disciplinansvarig kan antas ha begått en disciplinförseelse

och han eller hon genom sitt förfarande skäligen kan misstänkas även ha
gjort sig skyldig till brott, skall han eller hon anmälas till åtal för brottet,
om inte annat följer av 17 §.

17 § Åtalsanmälan behöver inte göras i fråga om

1. brott för vilka svårare straff än böter inte föreskrivs,

2. följande brott i brottsbalken, nämligen ofredande (4 kap. 7 §), snatteri

(8 kap. 2 §), egenmäktigt förfarande (8 kap. 8 §), bedrägligt beteende
(9 kap. 2 §), undandräkt (10 kap. 2 §), olovligt förfogande (10 kap. 4 §),
olovligt brukande (10 kap. 7 §), svikande av försvarsplikt (18 kap. 6 §),
lydnadsbrott (21 kap. 5 §) och rymning (21 kap. 7 §).

Åtalsanmälan skall dock alltid göras, om

1. brottet riktar sig mot någon utanför den organisation där den miss-

tänkte tjänstgör,

2. målsäganden har förklarat att han eller hon avser att föra talan om

enskilt anspråk, eller

3. det finns skäl att anta att påföljden inte kommer att stanna vid böter.

SFS 1994:1811

6517

18 § När en åtgärd har vidtagits för att åtal skall väckas mot en disciplin-

ansvarig, får ett disciplinärende inte inledas eller fortsättas i fråga om det
förfarande som avses med åtgärden.

Beslutande myndigheter

19 § Frågor om disciplinansvar eller åtalsanmälan prövas av den myn-
dighet, den kommun, det landsting eller den kyrkliga kommun där den
disciplinansvarige tjänstgör eller senast har tjänstgjort eller av den myn-
dighet som regeringen bestämmer.

I fråga om disciplinansvariga som tjänstgör eller har tjänstgjort hos ett

bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en annan enskild,
prövas frågor om disciplinförseelse eller åtalsanmälan av den myndighet

som regeringen bestämmer.

20 § I Försvarsmakten skall ärenden som avses i 19 § prövas av chefen
för det förband eller den enhet av annat slag där den disciplinansvarige
tjänstgör eller senast har tjänstgjort, såvida chefen har lägst överstes eller
kommendörs tjänstegrad. Försvarsmakten får dock besluta, att någon
annan chef vid förbandet eller enheten som har lägst överstelöjtnants eller
kommendörkaptens tjänstegrad får pröva ärendena.

21 § En chef som avses i 20 § får överlämna åt andra chefer som tjänst-
gör under honom eller henne, dock lägst en kompanichef eller motsvaran-
de chef, att pröva frågor om disciplinansvar för personal som står under
deras befäl, under förutsättning att

1. förfarandet inte kan antas utgöra brott,

2. förseelsen har erkänts och
3. förseelsen inte bör medföra svårare påföljd än varning, extratjänst,

eller utegångsförbud i högst fem dagar.

22 § Ärenden som skall prövas av andra myndigheter än Försvarsmak-
ten, av kommuner, av landsting eller av kyrkliga kommuner där den
disciplinansvarige tjänstgör eller har tjänstgjort prövas av chefen för den
organisatoriska enhet där den disciplinansvarige tjänstgör eller har tjänst-
gjort eller av någon annan högre chef.

23 § För att biträda de myndigheter, kommuner, landsting eller kyrkliga
kommuner som har att handlägga disciplinärenden skall det finnas auditö-
rer.

Auditörerna skall vara jurister. De förordnas av regeringen eller av den

myndighet som regeringen bestämmer.

24 § Innan en disciplinpåföljd beslutas eller en åtalsanmälan görs i fråga
om en disciplinansvarig, skall yttrande inhämtas från auditören. Ett så-
dant yttrande behövs dock inte när ärendet prövas enligt 21 § eller, under
de förutsättningar som anges i 21 §, av någon annan myndighet än
Försvarsmakten, en kommun, ett landsting eller en kyrklig kommun.

Auditören är medansvarig för de beslut som myndigheten, kommunen,

landstinget eller den kyrkliga kommunen fattar på hans eller hennes till-
styrkan.

SFS 1594:1811

Handläggningen av disciplinärenden

25 § Disciplinärenden skall handläggas skyndsamt.

26 § Muntligt förhör skall hållas med den disciplinansvarige. Denne
skall därvid underrättas om vad som anförs mot honom eller henne.
Muntligt förhör får dock underlåtas om sådant inte anses behövligt.
Underrättelsen skall då göras skriftligen, varvid den disciplinansvarige
skall uppmanas att yttra sig i saken.

Om det behövs, skall även anmälare och andra som kan lämna uppgifter

i saken höras muntligen eller skriftligen.

Protokoll skall föras över förhören.

27 § Vid muntligt förhör med den disciplinansvarige skall ett för-
hörsvittne om möjligt vara närvarande.

28 § Om ett vittne eller en sakkunnig bör höras vid domstol eller om
någon bör föreläggas att förete en skriftlig handling eller ett föremål som
bevis, skall en ansökan om detta göras hos den tingsrätt inom vars område
den person som skall höras eller som på annat sätt berörs av åtgärden
vistas. I fråga om sådana åtgärder skall i tillämpliga delar gälla vad som
föreskrivs i rättegångsbalken om bevisupptagning utom huvudförhand-
ling.

29 § Den disciplinansvarige skall innan ärendet avgörs få del av vad som
har kommit fram under utredningen och ges tillfälle att yttra sig över det,
om det inte är uppenbart obehövligt.

30 § Ett beslut om disciplinförseelse och åtalsanmälan skall grundas på

vad som har kommit fram under utredningen.

Av beslutet skall framgå de skäl som bestämt utgången.

31 § Den disciplinansvarige skall underrättas om beslutet och auditö-
rens yttrande samt om hur man begär ändring av beslutet.

Den som meddelar beslutet bestämmer om underrättelsen skall ske

muntligt, genom vanligt brev, genom delgivning eller på något annat sätt.
Underrättelsen skall dock alltid ske skriftligt, om den disciplinansvarige
begär det.

32 § Om det av särskilda skäl inte krävs någon disciplinpåföljd, får
ärendet avskrivas.

33 § Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för Justitie-
kanslern att göra anmälan i disciplinärenden och om handläggning av
sådana ärenden finns i 6 § lagen (1986:765) med instruktion för Riksda-
gens ombudsmän och i 6 § lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn.

Verkställighet av disciplinpåföljd

34 § Beslut om disciplinpåföljd skall verkställas snarast möjligt efter det
att beslutet har vunnit laga kraft.

6518

SFS 1994:1811

6519

Om det behövs av hänsyn till ordningen inom den verksamhet där

disciplinförseelsen har begåtts eller av någon annan särskild anledning, får
det i beslut om extratjänst eller utegångsförbud bestämmas att beslutet
skall verkställas trots att det inte har vunnit laga kraft.

35 § Extratjänst får inte verkställas på tjänstefria dagar. Detsamma gäl-
ler utegångsförbud i högst fem dagar.

36 § Verkställigheten av extratjänst eller utegångsförbud får skjutas upp
eller avbrytas, om det finns särskilda skäl. Den dag då avbrott sker skall i
sin helhet räknas som verkställighetstid.

37 § Om flera beslut om utegångsförbud är helt eller delvis verkställbara
samtidigt, skall påföljderna läggas samman med varandra. Den samman-
lagda verkställighetstiden får dock inte överstiga tjugofem dagar.

Från den sammanlagda verkställighetstiden skall den tid avräknas under

vilken verkställighet redan har skett.

38 § Om den som har ålagts utegångsförbud efter överklagande slutligen
blir ålagd löneavdrag, skall avräkning ske för den tid under vilken förbudet
har verkställts. En dags utegångsförbud skall anses motsvara två dagars
löneavdrag.

39 § Extratjänst bortfaller i den del den inte har verkställts innan den
disciplinansvariges pågående tjänstgöringsskyldighet har upphört.

40 § Utegångsförbud får inte verkställas efter det att den disciplinansva-
riges pågående tjänstgöringsskyldighet har upphört.

Om utegångsförbud inte kan verkställas, skall den som har meddelat

beslutet omvandla det till löneavdrag med tillämpning av 38 § andra
meningen.

Om löneavdrag inte kan göras och motsvarande belopp inte betalas,

gäller om verkställighet vad som är föreskrivet om uppbörd och indrivning
av böter. Obetalda belopp får dock inte förvandlas till fängelse.

Löneavdrag bortfaller i den mån det inte har verkställts inom tre år från

det beslutet om disciplinpåföljd vann laga kraft.

Tvångsmedel

41 § Den som enligt särskilda föreskrifter är förman i Försvarsmakten
får omhänderta en disciplinansvarig som tjänstgör i Försvarsmakten, om

denne inom ett område eller utrymme som används av Försvarsmakten
eller klädd i militär uniform på allmän plats

1. anträffas så berusad att han eller hon inte kan ta hand om sig själv

eller annars utgör en fara för sig själv eller någon annan, eller

2. uppträder så att han eller hon stör den allmänna ordningen eller

ordningen inom Försvarsmakten eller utgör en fara för disciplinen.

Omhändertagande får inte ske, om det räcker med mindre ingripande

6520

SFS 1994:1811

42 § Den som med stöd av 41 § har omhändertagit någon skall skynd-
samt anmäla detta till den chef som avses i 20 §. Har omhändertagandet

inte redan upphört, skall denne omedelbart pröva om det skall bestå.

43 § Har omhändertagandet skett på grund av berusning, skall den om-
händertagne så snart det kan ske undersökas av läkare, om det behövs med
hänsyn till den omhändertagnes tillstånd.

44 § Den omhändertagne skall så snart som möjligt förhöras och under-
rättas om anledningen till omhändertagandet.

45 § Den omhändertagne skall friges så snart det kan ske utan men för
honom eller henne själv och då det inte längre finns anledning att ha
honom eller henne omhändertagen. Frigivandet skall alltid äga rum senast
åtta timmar efter omhändertagandet, om det inte uppenbarligen ligger i
den omhändertagnes eget intresse att få stanna kvar kortare tid därutöver.

46 § Alkoholdrycker eller andra berusningsmedel som påträffas hos den
som har omhändertagits på grund av berusning, skall tas ifrån honom eller
henne. Sådan egendom skall förstöras, om inte särskilda skäl talar för att
egendomen återställs efter frigivandet. Frågan om detta prövas av den chef
som avses i 20 §.

Första stycket får tillämpas även i fråga om sådana injektionssprutor

och kanyler som kan användas för insprutning i människokroppen. Det-
samma gäller andra föremål som är särskilt ägnade att användas för
missbruk av eller annan befattning med narkotika.

47 § Om det finns anledning att anta att en disciplinansvarig som tjänst-
gör i Försvarsmakten olovligen bär på sig föremål som tillhör Försvars-
makten eller som den disciplinansvarige annars inte får inneha, kan han
eller hon enligt förmans beslut underkastas kroppsvisitation för eftersö-

kande av föremålen.

För eftersökande av sådana föremål får enligt förmans beslut skåp,

väskor och annan egendom som tillhör eller disponeras av den disciplin-

ansvarige undersökas, om det finns anledning att anta att föremålen finns
där. En sådan undersökning får också göras stickprovsvis eller i anslutning
till en större undersökning som företas av särskilda skäl.

Åtgärder enligt första och andra styckena får vidtas endast inom ett

militärt område eller något annat område som disponeras av Försvars-
makten.

Överklagande av beslut om disciplinpåföljd

48 § En disciplinansvarig som har ålagts disciplinpåföljd av en chef som
avses i 21 § får begära omprövning av beslutet hos den chef som avses i
20 §. En sådan begäran skall göras hos den sistnämnde skriftligen inom
fem dagar från den dag då den disciplinansvarige fick del av beslutet. Mot
ett sådant beslut får talan inte föras i annan ordning. En begäran som har
kommit in för sent skall inte prövas.

Då ett ärende omprövas enligt första stycket, skall bestämmelserna i

2 4 - 3 2 §§ tillämpas.

49 § I ärenden om omprövning av beslut om extratjänst eller utegångs-
förbud får den som omprövar beslutet, om beslutet är verkställbart, beslu-
ta att det tills vidare inte får verkställas.

50 § Ett beslut av en sådan chef vid Försvarsmakten som avses i 20 §, av
en annan myndighet än Försvarsmakten, eller av en kommun, ett lands-
ting eller en kyrklig kommun att ålägga någon disciplinpåföljd får av den
disciplinansvarige överklagas hos den tingsrätt inom vars domkrets det
verksamhetsställe där den disciplinansvarige tjänstgör är lokaliserat. Om
verksamhetsstället inte är lokaliserat i Sverige eller om det finns särskilda
skäl, får beslutet överklagas hos den tingsrätt som regeringen bestämmer.

51 § Beslutet överklagas genom att överklagandet skickas till den myn-
dighet, den kommun, det landsting eller den kyrkliga kommun som har
meddelat beslutet. I överklagandet skall klaganden ange det beslut som
överklagas och den ändring i beslutet som begärs.

Överklagandet skall ha kommit in till den myndighet, som har meddelat

beslutet, inom tio dagar från den dag då klaganden fick del av beslutet.

Tingsrätten skall, sedan handlingarna i ärendet överlämnats dit, pröva

om överklagandet har kommit in i rätt tid. Ett överklagande som kommit
in för sent skall avvisas.

52 § I fråga om överklagande tillämpas lagen (1946:807) om handlägg-
ning av domstolsärenden om inte annat föreskrivs i denna lag. Därvid
gäller beträffande överklagandet vad som föreskrivs om ansökan i den
lagen.

53 § Tingsrätten skall vid avgörande av ärendet bestå av en lagfaren
domare och tre nämndemän. Vid handläggning i övrigt av ärendet är
tingsrätten domför med en lagfaren domare.

54 § Tingsrätten får, om det överklagade beslutet är verkställbart, för-
ordna att det tills vidare inte får verkställas.

55 § Tingsrättens beslut får av den disciplinansvarige eller det allmänna
överklagas till hovrätten. Om tingsrätten har meddelat ett beslut som avses
i 34 § andra stycket eller avslagit ett yrkande om att verkställighet tills
vidare inte skall få ske, får talan mot beslutet föras särskilt.

Hovrättens beslut får inte överklagas.

56 § I tingsrätten och hovrätten förs det allmännas talan av den myndig-
het, den kommun, det landsting eller den kyrkliga kommun som har
meddelat beslutet.

57 § Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för Justitie-
kanslern att söka ändring i beslut om disciplinförseelse finns i 7 § lagen
(1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän och i 7 § lagen
(1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn. Talan skall väckas inom tre
veckor från det att beslutet har meddelats.

6521

SFS 1994:1811

SFS 1994:1811

6522

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995, då lagen (1986:644) om

disciplinförseelser av krigsmän, m.m. skall upphöra att gälla. Den nya
lagen skall dock inte tillämpas beträffande förseelser som begåtts eller
förhållanden som inträffat före ikraftträdandet. Såvitt avser krigsmän
skall i sådana fall i stället den upphävda lagen tillämpas. I fråga om
vapenfria tjänstepliktiga skall bestämmelserna i lagen (1966:413) om
vapenfri tjänst tillämpas.

Handläggningen av ersättningsärenden

58 § Om materiel som har utlämnats för personligt bruk till en disciplin-
ansvarig går förlorad eller skadas, får en myndighet, en kommun, ett
landsting eller en kyrklig kommun besluta om ersättningsskyldighet enligt
skadeståndslagen (1972:207) för honom eller henne. Om någon åtgärd har
vidtagits för att åtal skall väckas mot den disciplinansvarige, får ersätt-
ningsärende inte inledas eller fortsättas i fråga om det förfarande som
avses med åtgärden.

59 § Inleds ett disciplinärende mot en disciplinansvarig och kan det
förfarande som ärendet avser föranleda ersättningsskyldighet för honom
eller henne, skall frågan om ersättningsskyldighet prövas i disciplinärendet
om inte särskilda skäl talar mot det.

60 § Bestämmelserna i 19, 20, 22 och 2 4 - 3 0 §§ skall tillämpas vid
handläggningen av ersättningsärenden.

Om förlusten eller skadan inte sammanlagt överstiger ett visst mindre

belopp, som regeringen bestämmer, får en chef som avses i 21 § också
besluta om ersättningsskyldighet.

Överklagande av beslut om ersättningsskyldighet

61 § En disciplinansvarig som har ålagts ersättningsskyldighet av en chef
som avses i 21 § får begära omprövning av beslutet hos den chef som avses
i 20 §. Bestämmelserna i 48 § skall därvid tillämpas.

62 § Ett beslut om ersättningsskyldighet som fattats av en sådan chef i
Försvarsmakten som avses i 20 §, av en annan myndighet än Försvarsmak-
ten, eller av en kommun, ett landsting eller en kyrklig kommun får över-
klagas av den disciplinansvarige hos tingsrätten. Bestämmelserna i 5 0 -

53 §§, 55 § första stycket första meningen och andra stycket samt 56 §

gäller vid sådant överklagande.

Om överklagandet hos tingsrätten avser endast frågan om ersättnings-

skyldighet, skall dock vad som är föreskrivet om rättegången i tvistemål
tillämpas. Avser talan ett beslut om både disciplinpåföljd och ersättnings-
skyldighet, skall tingsrätten, om den disciplinansvarige begär det eller det
annars finns skäl för det, handlägga frågan om ersättningsskyldighet som
särskilt mål i den för tvistemål föreskrivna ordningen.

63 § Beslut om ersättningsskyldighet som meddelats enligt 58 § får verk-
ställas först sedan det har vunnit laga kraft.

På regeringens vägnar

INGVAR CARLSSON

THAGE G PETERSON
(Försvarsdepartementet)

SFS 1994:1811

6523