Lag (2005:321) om till­trä­des­för­bud vid idrotts­ar­range­mang

För­ut­sätt­ningar för till­trä­des­för­bud, m.m.

1 §   Enligt denna lag får en per­son för­bju­das att få till­träde till och vis­tas på inhäg­nad plats huvud­sak­li­gen avsedd för idrotts­ut­öv­ning när idrotts­ar­range­mang anord­nas på plat­sen av en idrotts­or­ga­ni­sa­tion (till­trä­des­för­bud). Det gäl­ler även om all­män­he­ten har till­träde till plat­sen.

Till­trä­des­för­bud får inte avse den som är under fem­ton år.

Lagen påver­kar inte den rätt som till­kom­mer den som för­fo­gar över plat­sen att begränsa till­trä­det till denna.

2 §   En per­son kan få till­trä­des­för­bud, om det på grund av sär­skilda omstän­dig­he­ter finns risk för att han eller hon kom­mer att begå brott under idrotts­ar­range­mang som avses i 1 § och brot­tet är ägnat att störa ord­ningen eller säker­he­ten där.

Vid bedöm­ningen av om det finns en sådan risk ska det sär­skilt beak­tas om per­so­nen tidi­gare har begått ett sådant brott under eller annars i sam­band med idrotts­ar­range­mang som avses i 1 §.
Brott som per­so­nen har begått före fem­ton års ålder får inte beak­tas.

Om syf­tet med ett till­trä­des­för­bud kan till­go­do­ses genom en mindre ingri­pande åtgärd, får för­bud inte med­de­las.
Till­trä­des­för­bud får med­de­las endast om skä­len för åtgär­den upp­vä­ger det intrång eller men i övrigt som åtgär­den inne­bär för den enskilde. Lag (2009:100).

3 §   Till­trä­des­för­bud ska gälla för en viss tid, högst tre år.

Till­trä­des­för­bu­det bör­jar gälla ome­del­bart, om inte annat bestäms.

Ett till­trä­des­för­bud får för­längas med högst ett år i taget, om för­ut­sätt­ning­arna i 2 § är upp­fyllda. Lag (2014:107).

4 §   Ett till­trä­des­för­bud ska del­ges den för­bu­det avser.
Del­giv­ning får inte ske enligt 34-38 och 47-51 §§ del­giv­nings­la­gen (2010:1932). Lag (2010:1975).

5 §   Frå­gor om till­trä­des­för­bud skall hand­läg­gas skynd­samt.

Ären­dets hand­lägg­ning

6 §   All­män åkla­gare prö­var frå­gor om till­trä­des­för­bud.

En fråga om till­trä­des­för­bud tas upp på skrift­lig ansö­kan av den idrotts­or­ga­ni­sa­tion som anord­nar idrotts­ar­range­mang som för­bu­det avses skydda eller av spe­ci­a­lid­rotts­för­bun­det för den aktu­ella idrotts­verk­sam­he­ten inom Sve­ri­ges Riksid­rotts­för­bund.

En fråga om till­trä­des­för­bud tas också upp på anmä­lan av Polis­myn­dig­he­ten. Polis­myn­dig­he­ten är inte part i det ärende som anmä­lan gett upp­hov till. Lag (2014:626).

7 §   Frå­gor om till­trä­des­för­bud prö­vas av åkla­ga­ren i den ort där för­bu­det helt eller huvud­sak­li­gen avses bli tilläm­pat eller där den mot vil­ken för­bu­det avses gälla har sitt hem­vist eller mera var­ak­tigt uppe­hål­ler sig. Om den per­so­nen är miss­tänkt för brott som har bety­delse för frå­gan om till­trä­des­för­bud, får frå­gan prö­vas även av åkla­gare som är behö­rig att väcka åtal för brot­tet.

I fråga om åkla­gare tilläm­pas 7 kap. rät­te­gångs­bal­ken.

8 §   Åkla­ga­ren får anlita biträde av Polis­myn­dig­he­ten för utred­ning av frå­gor om till­trä­des­för­bud.

I fråga om utred­ningen tilläm­pas föl­jande bestäm­mel­ser i 23 kap. rät­te­gångs­bal­ken:

4 § om objek­ti­vi­tet,
6 § om rätt att hålla för­hör,
7 § om hämt­ning till för­hör,
9 § om skyl­dig­het att stanna kvar för för­hör,
10 § om vilka som får när­vara vid för­hör,
11 § om möj­lig­het att ställa frå­gor vid för­hör, och

12 § om för­bud mot otill­bör­liga åtgär­der under för­hör.

Vid tillämp­ningen av 23 kap. 4 och 11 §§ rät­te­gångs­bal­ken ska bestäm­mel­serna om den som är miss­tänkt i stäl­let avse den mot vil­ken för­bu­det avses gälla. Lag (2014:626).

8 a §   En polis­man eller annan anställd vid Polis­myn­dig­he­ten får foto­gra­fera en per­son som har eller skä­li­gen kan antas få till­trä­des­för­bud enligt denna lag i syfte att foto­gra­fiet ska kunna till­fö­ras det regis­ter som Polis­myn­dig­he­ten får föra enligt 5 kap. lagen (2018:1693) om poli­sens behand­ling av per­son­upp­gif­ter inom brotts­da­ta­la­gens område. Lag (2018:1706).

9 §   Innan en fråga om till­trä­des­för­bud avgörs, ska den som är part under­rät­tas om en upp­gift som har till­förts ären­det genom någon annan än par­ten och få till­fälle att yttra sig över den. Frå­gan får dock avgö­ras utan att så har skett, om åtgär­derna är uppen­bart obe­höv­liga.

Spe­ci­a­lid­rotts­för­bun­det för den aktu­ella idrotts­verk­sam­he­ten inom Sve­ri­ges Riksid­rotts­för­bund är part i ett ärende om till­trä­des­för­bud som har tagits upp på anmä­lan av Polis­myn­dig­he­ten.

Åkla­ga­ren bestäm­mer hur under­rät­tel­sen ska ske.
Lag (2014:626).

9 a §   Om det slut­liga avgö­ran­det av frå­gan om till­trä­des­för­bud av sär­skilda skäl inte kan avvak­tas, får åkla­ga­ren besluta att till­trä­des­för­bud ska gälla tills vidare i avvak­tan på att frå­gan avgörs slut­ligt. Innan ett sådant för­bud med­de­las, ska den som för­bu­det avses gälla få till­fälle att yttra sig.
Till­trä­des­för­bu­det får dock med­de­las utan att så har skett, om beslu­tet inte kan skju­tas upp.

Ett till­trä­des­för­bud enligt första styc­ket får gälla högst fyra vec­kor. Lag (2009:100).

9 b §   Stör någon ord­ningen eller även­ty­rar säker­he­ten i sam­band med ett idrotts­ar­range­mang, och kan det antas att ett till­trä­des­för­bud enligt 9 a § kom­mer att med­de­las mot den per­so­nen, är han eller hon på till­sä­gelse av polis­man skyl­dig att följa med till för­hör som hålls ome­del­bart där­ef­ter, om för­hör inte kan hål­las på plat­sen eller det annars är av vikt för utred­ningen att den som för­bu­det avses gälla föl­jer med till för­hö­ret. Väg­rar han eller hon utan gil­tig orsak, får polis­man­nen ta med honom eller henne till för­hö­ret.

Den som för­hörs är inte skyl­dig att stanna kvar för för­hör längre än sex tim­mar. Lag (2009:100).

10 §   När åkla­ga­ren avgör en fråga om till­trä­des­för­bud eller med­de­lar beslut enligt 9 a §, ska beslu­tet vara skrift­ligt och ange
   1. par­terna och Polis­myn­dig­he­ten om den har gjort anmä­lan enligt 6 § tredje styc­ket,
   2. om till­trä­des­för­bud ska gälla och, i så fall, för­bu­dets inne­börd och omfatt­ning samt när det upp­hör att gälla,
   3. de skäl som har bestämt utgången, där­ibland brott som åbe­ro­pas vid risk­be­döm­ningen samt tiden och plat­sen för brot­tet,
   4. de bestäm­mel­ser som åbe­ro­pas,
   5. vad som kan bli följ­den av att bryta mot för­bu­det, och
   6. möj­lig­he­terna att begära ompröv­ning enligt 12 § och dom­stols­pröv­ning enligt 13 §. Lag (2014:626).

11 §   Vid åkla­ga­rens hand­lägg­ning av ären­den om till­trä­des­för­bud tilläm­pas föl­jande bestäm­mel­ser i för­valt­nings­la­gen (2017:900):
   - 5 § om lega­li­tet, objek­ti­vi­tet och pro­por­tio­na­li­tet,
   - 6 § om ser­vice,
   - 7 § om till­gäng­lig­het,
   - 8 § om sam­ver­kan,
   - 9 § om utgångs­punk­ter för hand­lägg­ningen,
   - 11 § om åtgär­der om hand­lägg­ningen för­se­nas,
   - 13 § om tolk­ning och över­sätt­ning,
   - 14 och 15 §§ om ombud och biträde,
   - 23 § om utred­nings­an­sva­ret,
   - 24 § om när man får lämna upp­gif­ter munt­ligt,
   - 27 § om doku­men­ta­tion av upp­gif­ter,
   - 31 § om doku­men­ta­tion av beslut,
   - 32 § första styc­ket, andra styc­ket 2 och tredje styc­ket om moti­ve­ring av beslut, och
   - 36 § om rät­telse av skriv­fel och lik­nande.
Lag (2018:820).

12 §   Om det på grund av änd­rade för­hål­lan­den finns skäl till det, får åkla­ga­ren häva eller ändra ett till­trä­des­för­bud som har beslu­tats av åkla­ga­ren eller dom­sto­len. Åkla­ga­ren får dock utvidga ett för­bud endast om det begärs av en sökande som avses i 6 §.

Första styc­ket gäl­ler inte, om för­bu­det är före­mål för dom­stols­pröv­ning.

Dom­stols­pröv­ning

13 §   Tings­rät­ten ska pröva åkla­ga­rens beslut i fråga om till­trä­des­för­bud på begä­ran av den som beslu­tet angår, om beslu­tet gått honom eller henne emot. En sådan begä­ran ska göras skrift­li­gen hos åkla­ga­ren, som ska över­lämna ären­det till tings­rät­ten. Omfat­tar ären­det beslut om till­trä­des­för­bud enligt 9 a §, ska åkla­ga­ren utan dröjs­mål över­lämna ären­det till tings­rät­ten. Lag (2009:100).

14 §   Behö­rig dom­stol är den tings­rätt där den åkla­gare som har prö­vat frå­gan om till­trä­des­för­bud skall föra talan i brott­mål i all­män­het.

15 §   Dom­sto­len skall begära ytt­rande av åkla­ga­ren, om det inte är obe­höv­ligt.

16 §   Dom­sto­len får besluta att ett till­trä­des­för­bud tills vidare inte skall gälla. Om ett till­trä­des­för­bud inte har beslu­tats tidi­gare, får dom­sto­len besluta om ett sådant för­bud fram till dess att ären­det avgjorts slut­ligt.

17 §   Dom­sto­len skall hålla sam­man­träde, om en part begär det.

18 §   När tings­rät­ten avgör saken, består den av en lag­fa­ren domare och tre nämn­de­män. Vid annan hand­lägg­ning består tings­rät­ten av en lag­fa­ren domare.

Vid omröst­ning tilläm­pas bestäm­mel­serna i 29 kap.
rät­te­gångs­bal­ken.

19 §   Var­dera par­ten skall svara för sin kost­nad, utom i ett sådant fall som avses i 18 kap. 6 § rät­te­gångs­bal­ken.

20 §   Vid dom­sto­lens hand­lägg­ning av ären­den om till­trä­des­för­bud tilläm­pas i övrigt lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den. I fråga om begä­ran om pröv­ning enligt 13 § tilläm­pas vad som sägs i den lagen om ansö­kan.

21 §   När dom­sto­len skall pröva ett beslut i fråga om till­trä­des­för­bud och den mot vil­ken för­bu­det avses gälla är miss­tänkt för brott som har bety­delse för pröv­ning av frå­gan om för­bu­det, får beslu­tet prö­vas i mål om all­mänt åtal rörande brot­tet. I ett sådant fall tilläm­pas bestäm­mel­serna om rät­te­gången i brott­mål.

Straf­fan­svar

22 §   Den som bry­ter mot ett till­trä­des­för­bud döms för över­trä­delse av till­trä­des­för­bud till böter eller fäng­else i högst sex måna­der.

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2010:1975
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2011.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler om en hand­ling har skic­kats eller läm­nats före den 1 april 2011.