Per­son­upp­giftslag (1998:204). För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2018:218

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Upp­hävd:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1998:204
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet L6
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2010:1969
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1998:204
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet L6
Utfär­dad: 1998-​04-29
Änd­rad: t.o.m. SFS

2010:1969
Upp­hävd: 2018-​05-25
För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS

2018:218
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


All­männa bestäm­mel­ser

Syf­tet med lagen

1 §   Syf­tet med denna lag är att skydda män­ni­skor mot att deras per­son­liga integri­tet kränks genom behand­ling av per­son­upp­gif­ter.

Avvi­kande bestäm­mel­ser i annan för­fatt­ning

2 §   Om det i en annan lag eller i en för­ord­ning finns bestäm­mel­ser som avvi­ker från denna lag, skall de bestäm­mel­serna gälla.

Defi­ni­tio­ner

3 §   I denna lag används föl­jande beteck­ningar med nedan angi­ven bety­delse.

Beteckning                      Betydelse
Behandling (av person-          Varje åtgärd eller serie av
uppgifter)                      åtgärder som vidtas i fråga om
                                personuppgifter, vare sig det
                                sker på automatisk väg eller inte,
                                t.ex. insamling, registrering,
                                organisering, lagring, bearbetning
                                eller ändring, återvinning, inhämtande,
                                användning, utlämnande genom
                                översändande, spridning eller annat
                                tillhandahållande av
                                uppgifter, sammanställning eller
                                samkörning, blockering,
                                utplåning eller förstöring.
Blockering (av person-          En åtgärd som vidtas för att
uppgifter)                      personuppgifterna skall vara
                                förknippade med information om att
                                de är spärrade och om anledningen
                                till spärren och för att
                                personuppgifterna inte skall lämnas
                                ut till tredje man annat än
                                med stöd av 2 kap. tryckfrihets-
                                förordningen.
Mottagare                       Den till vilken personuppgifter
                                lämnas ut. När personuppgifter lämnas
                                ut för att en myndighet skall kunna
                                utföra sådan tillsyn, kontroll eller
                                revision som den är
                                skyldig att sköta, anses dock inte
                                myndigheten som mottagare.
Personuppgifter                 All slags information som direkt eller
                                indirekt kan hänföras till en fysisk
                                person som är i livet.
Personuppgiftsansvarig          Den som ensam eller tillsammans
                                med andra bestämmer ändamålen med och
                                medlen för behandlingen
                                av personuppgifter
Personuppgiftsbiträde           Den som behandlar personuppgifter för den
                                personuppgiftsansvariges räkning.
Personuppgiftsombud             Den fysiska person som, efter förordnande
                                av den personuppgiftsansvarige,
                                självständigt skall se till att
                                personuppgifter behandlas på ett korrekt
                                och lagligt sätt.
Den registrerade                Den som en personuppgift avser.
Samtycke                        Varje slag av frivillig, särskild och
                                otvetydig viljeyttring genom vilken den
                                registrerade, efter att ha fått
                                information, godtar behandling av
                                personuppgifter som rör honom
                                eller henne.
Tillsynsmyndigheten             Den myndighet som regeringen utser
                                för att utöva tillsyn.
Tredje land                     En stat som inte ingår i Europeiska
                                unionen eller är ansluten till Europeiska
                                ekonomiska samarbetsområdet.
Tredje man                      Någon annan än den registrerade, den
                                personuppgiftsansvarige,
                                personuppgiftsombudet, personuppgifts-
                                biträdet och sådana personer som
                                under den personuppgiftsansvariges
                                eller personuppgiftsbiträdets direkta
                                ansvar har befogenhet att behandla
                                personuppgifter.
Tillämp­nings­om­råde

Det ter­ri­to­ri­ella tillämp­nings­om­rå­det

4 §   Denna lag gäl­ler för sådana per­son­upp­gifts­an­sva­riga som är eta­ble­rade i Sve­rige.

Lagen tilläm­pas också när den per­son­upp­gifts­an­sva­rige är eta­ble­rad i tredje land men för behand­lingen av per­son­upp­gif­ter använ­der sig av utrust­ning som finns i Sve­rige. Vad som nu sagts gäl­ler dock inte om utrust­ningen bara används för att över­föra upp­gif­ter mel­lan ett tredje land och ett annat sådant land.

I det fall som avses i andra styc­ket första meningen skall den per­son­upp­gifts­an­sva­rige utse en före­trä­dare för sig som är eta­ble­rad i Sve­rige. Vad som anges i denna lag om den per­son­upp­gifts­an­sva­rige skall också gälla för före­trä­da­ren.

Behand­ling av per­son­upp­gif­ter som omfat­tas av lagen

5 §   Denna lag gäl­ler för sådan behand­ling av per­son­upp­gif­ter som helt eller del­vis är auto­ma­ti­se­rad.

Lagen gäl­ler även för annan behand­ling av per­son­upp­gif­ter, om upp­gif­terna ingår i eller är avsedda att ingå i en struk­tu­re­rad sam­ling av per­son­upp­gif­ter som är till­gäng­liga för sök­ning eller sam­man­ställ­ning enligt sär­skilda kri­te­rier.

Undan­tag för behand­ling av per­son­upp­gif­ter i ostruk­tu­re­rat mate­rial

5 a §   Bestäm­mel­serna i 9, 10, 13-19, 21-26, 28, 33, 34 och 42 §§ behö­ver inte tilläm­pas på behand­ling av per­son­upp­gif­ter som inte ingår i eller är avsedda att ingå i en sam­ling av per­son­upp­gif­ter som har struk­tu­re­rats för att påtag­ligt under­lätta sök­ning efter eller sam­man­ställ­ning av per­son­upp­gif­ter.

Sådan behand­ling som avses i första styc­ket får inte utfö­ras, om den inne­bär en kränk­ning av den regi­stre­ra­des per­son­liga integri­tet. Lag (2006:398).

Undan­tag för pri­vat behand­ling av per­son­upp­gif­ter

6 §   Denna lag gäl­ler inte för sådan behand­ling av per­son­upp­gif­ter som en fysisk per­son utför som ett led i en verk­sam­het av rent pri­vat natur.

För­hål­lan­det till tryck-​ och ytt­ran­de­fri­he­ten

7 §   Bestäm­mel­serna i denna lag tilläm­pas inte i den utsträck­ning det skulle strida mot bestäm­mel­serna om tryck-​ och ytt­ran­de­fri­het i tryck­fri­hets­för­ord­ningen eller ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen.

Bestäm­mel­serna i 5 a, 9-29 och 33-44 §§ samt 45 § första styc­ket och 47-49 §§ skall inte tilläm­pas på sådan behand­ling av per­son­upp­gif­ter som sker ute­slu­tande för jour­na­lis­tiska ända­mål eller konst­när­ligt eller lit­te­rärt ska­pande.
Lag (2006:398).

För­hål­lan­det till offent­lig­hets­prin­ci­pen

8 §   Bestäm­mel­serna i denna lag tilläm­pas inte i den utsträck­ning det skulle inskränka en myn­dig­hets skyl­dig­het enligt 2 kap. tryck­fri­hets­för­ord­ningen att lämna ut per­son­upp­gif­ter.

Bestäm­mel­serna hind­rar inte hel­ler att en myn­dig­het arki­ve­rar och beva­rar all­männa hand­lingar eller att arkiv­ma­te­rial tas om hand av en arkiv­myn­dig­het. Bestäm­mel­sen i 9 § fjärde styc­ket gäl­ler inte för en myn­dig­hets använd­ning av per­son­upp­gif­ter i all­männa hand­lingar.

Före­skrif­ter om undan­tag från vissa bestäm­mel­ser

8 a §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om undan­tag från 9, 23-26 och 28 §§ samt 29 § andra styc­ket och 42 §, om det är nöd­vän­digt med hän­syn till
      a) rikets säker­het,
      b) för­sva­ret,
      c) all­män säker­het,
      d) före­byg­gande, under­sök­ning eller avslö­jande av brott eller av över­trä­delse av etiska reg­ler som gäl­ler för lag­re­gle­rade yrken,
      e) åtal för brott,
      f) ett vik­tigt eko­no­miskt eller finan­si­ellt intresse hos Euro­pe­iska uni­o­nen eller en stat som ingår i uni­o­nen,
      g) myn­dig­hets­ut­öv­ning som avser till­syn, inspek­tion eller regle­ring i fråga om sådant som nämns i c-f, eller
      h) skyd­det av fri- och rät­tig­he­ter. Lag (2006:398).

Grund­läg­gande krav på behand­lingen av per­son­upp­gif­ter

9 §   Den per­son­upp­gifts­an­sva­rige skall se till att
      a) per­son­upp­gif­ter behand­las bara om det är lag­ligt,
      b) per­son­upp­gif­ter all­tid behand­las på ett kor­rekt sätt och i enlig­het med god sed,
      c) per­son­upp­gif­ter sam­las in bara för sär­skilda, uttryck­ligt angivna och berät­ti­gade ända­mål,
      d) per­son­upp­gif­ter inte behand­las för något ända­mål som är ofören­ligt med det för vil­ket upp­gif­terna sam­la­des in,
      e) de per­son­upp­gif­ter som behand­las är ade­kvata och rele­vanta i för­hål­lande till ända­må­len med behand­lingen,
      f) inte fler per­son­upp­gif­ter behand­las än som är nöd­vän­digt med hän­syn till ända­må­len med behand­lingen,
      g) de per­son­upp­gif­ter som behand­las är rik­tiga och, om det är nöd­vän­digt, aktu­ella,
      h) alla rim­liga åtgär­der vid­tas för att rätta, bloc­kera eller utplåna sådana per­son­upp­gif­ter som är fel­ak­tiga eller ofull­stän­diga med hän­syn till ända­må­len med behand­lingen, och
      i) per­son­upp­gif­ter inte beva­ras under en längre tid än vad som är nöd­vän­digt med hän­syn till ända­må­len med behand­lingen.

I fråga om första styc­ket d gäl­ler dock att en behand­ling av per­son­upp­gif­ter för histo­riska, sta­tis­tiska eller veten­skap­liga ända­mål inte skall anses som ofören­lig med de ända­mål för vilka upp­gif­terna sam­la­des in.

Per­son­upp­gif­ter får beva­ras för histo­riska, sta­tis­tiska eller veten­skap­liga ända­mål under längre tid än som sagts i första styc­ket i. Per­son­upp­gif­terna får dock i sådana fall inte beva­ras under en längre tid än vad som behövs för dessa ända­mål.

Per­son­upp­gif­ter som behand­las för histo­riska, sta­tis­tiska eller veten­skap­liga ända­mål får använ­das för att vidta åtgär­der i fråga om den regi­stre­rade bara om den regi­stre­rade har läm­nat sitt sam­tycke eller det finns syn­ner­liga skäl med hän­syn till den regi­stre­ra­des vitala intres­sen.

När behand­ling av per­son­upp­gif­ter är tillå­ten

10 §   Per­son­upp­gif­ter får behand­las bara om den regi­stre­rade har läm­nat sitt sam­tycke till behand­lingen eller om behand­lingen är nöd­vän­dig för att
      a) ett avtal med den regi­stre­rade skall kunna full­gö­ras eller åtgär­der som den regi­stre­rade begärt skall kunna vid­tas innan ett avtal träf­fas,
      b) den per­son­upp­gifts­an­sva­rige skall kunna full­göra en rätts­lig skyl­dig­het,
      c) vitala intres­sen för den regi­stre­rade skall kunna skyd­das,
      d) en arbets­upp­gift av all­mänt intresse skall kunna utfö­ras,
      e) den per­son­upp­gifts­an­sva­rige eller en tredje man till vil­ken per­son­upp­gif­ter läm­nas ut skall kunna utföra en arbets­upp­gift i sam­band med myn­dig­hets­ut­öv­ning, eller
      f) ett ända­mål som rör ett berät­ti­gat intresse hos den per­son­upp­gifts­an­sva­rige eller hos en sådan tredje man till vil­ken per­son­upp­gif­terna läm­nas ut skall kunna till­go­do­ses, om detta intresse väger tyngre än den regi­stre­ra­des intresse av skydd mot kränk­ning av den per­son­liga integri­te­ten.

Direkt mark­nads­fö­ring

11 §   Per­son­upp­gif­ter får inte behand­las för ända­mål som rör direkt mark­nads­fö­ring, om den regi­stre­rade hos den per­son­upp­gifts­an­sva­rige skrift­li­gen har anmält att han eller hon mot­sät­ter sig sådan behand­ling.

Sam­tycke åter­kal­las

12 §   I de fall då behand­ling av per­son­upp­gif­ter bara är tillå­ten när den regi­stre­rade har läm­nat sitt sam­tycke enligt 10, 15 eller 34 § har den regi­stre­rade rätt att när som helst åter­kalla ett läm­nat sam­tycke. Ytter­li­gare per­son­upp­gif­ter om den regi­stre­rade får där­ef­ter inte behand­las.

En regi­stre­rad har utö­ver vad som föl­jer av första styc­ket och 11 § inte rätt att mot­sätta sig sådan behand­ling av per­son­upp­gif­ter som är tillå­ten enligt denna lag.

För­bud mot behand­ling av käns­liga per­son­upp­gif­ter

13 §   Det är för­bju­det att behandla per­son­upp­gif­ter som avslö­jar
      a) ras eller etniskt ursprung,
      b) poli­tiska åsik­ter,
      c) reli­giös eller filo­so­fisk över­ty­gelse, eller
      d) med­lem­skap i fack­för­e­ning.

Det är också för­bju­det att behandla sådana per­son­upp­gif­ter som rör hälsa eller sex­u­al­liv.

Upp­gif­ter av den art som anges i första och andra styc­kena beteck­nas i denna lag som käns­liga per­son­upp­gif­ter.

Undan­tag från för­bu­det mot behand­ling av käns­liga per­son­upp­gif­ter

14 §   Det är trots för­bu­det i 13 § tillå­tet att behandla käns­liga per­son­upp­gif­ter i de fall som anges i 15-19 §§.

I 10 § finns det bestäm­mel­ser om i vilka fall behand­ling av per­son­upp­gif­ter över huvud taget är tillå­ten.

Sam­tycke eller offent­lig­gö­rande

15 §   Käns­liga per­son­upp­gif­ter får behand­las, om den regi­stre­rade har läm­nat sitt uttryck­liga sam­tycke till behand­lingen eller på ett tyd­ligt sätt offent­lig­gjort upp­gif­terna.

Nöd­vän­dig behand­ling

16 §   Käns­liga per­son­upp­gif­ter får behand­las om behand­lingen är nöd­vän­dig för att
      a) den per­son­upp­gifts­an­sva­rige skall kunna full­göra sina skyl­dig­he­ter eller utöva sina rät­tig­he­ter inom arbets­rät­ten,
      b) den regi­stre­ra­des eller någon annans vitala intres­sen skall kunna skyd­das och den regi­stre­rade inte kan lämna sitt sam­tycke, eller
      c) rätts­liga anspråk skall kunna fast­stäl­las, göras gäl­lande eller för­sva­ras.

Upp­gif­ter som behand­las med stöd av första styc­ket a får läm­nas ut till tredje man bara om det inom arbets­rät­ten finns en skyl­dig­het för den per­son­upp­gifts­an­sva­rige att göra det eller den regi­stre­rade uttryck­li­gen har sam­tyckt till utläm­nan­det.

Ide­ella orga­ni­sa­tio­ner

17 §   Ide­ella orga­ni­sa­tio­ner med poli­tiskt, filo­so­fiskt, reli­giöst eller fack­ligt syfte får inom ramen för sin verk­sam­het behandla käns­liga per­son­upp­gif­ter om orga­ni­sa­tio­nens med­lem­mar och sådana andra per­so­ner som på grund av orga­ni­sa­tio­nens syfte har regel­bun­den kon­takt med den. Käns­liga per­son­upp­gif­ter får dock läm­nas ut till tredje man bara om den regi­stre­rade uttryck­li­gen har sam­tyckt till det.

Hälso-​ och sjuk­vård

18 §   Käns­liga per­son­upp­gif­ter får behand­las för hälso-​ och sjuk­vårdsän­da­mål, om behand­lingen är nöd­vän­dig för
      a) före­byg­gande hälso-​ och sjuk­vård,
      b) medi­cinska dia­gno­ser,
      c) vård eller behand­ling, eller
      d) admi­nist­ra­tion av hälso-​ och sjuk­vård.

Den som är yrkes­mäs­sigt verk­sam inom hälso-​ och sjuk­vårds­om­rå­det och har tyst­nads­plikt får även behandla käns­liga per­son­upp­gif­ter som omfat­tas av tyst­nads­plik­ten.
Det­samma gäl­ler den som är under­kas­tad en lik­nande tyst­nads­plikt och som har fått käns­liga per­son­upp­gif­ter från verk­sam­het inom hälso-​ och sjuk­vårds­om­rå­det.

Forsk­ning och sta­tistik

19 §   Käns­liga per­son­upp­gif­ter får behand­las för forsk­nings­än­da­mål om behand­lingen god­känts enligt lagen (2003:460) om etik­pröv­ning av forsk­ning som avser män­ni­skor.

Käns­liga per­son­upp­gif­ter får behand­las för sta­tistikän­da­mål, om behand­lingen är nöd­vän­dig på sätt som sägs i 10 § och om sam­hälls­in­tres­set av det sta­tistik­pro­jekt där behand­lingen ingår klart väger över den risk för otill­bör­ligt intrång i enskil­das per­son­liga integri­tet som behand­lingen kan inne­bära.

Har behand­lingen god­känts av en forsk­nings­e­tisk kom­mitté, skall för­ut­sätt­ning­arna enligt andra styc­ket anses upp­fyllda. Med forsk­nings­e­tisk kom­mitté avses ett sådant sär­skilt organ för pröv­ning av forsk­nings­e­tiska frå­gor som har före­trä­dare för såväl det all­männa som forsk­ningen och som är knu­tet till ett uni­ver­si­tet eller en hög­skola eller till någon annan instans som i mera bety­dande omfatt­ning finan­si­e­rar forsk­ning.

Per­son­upp­gif­ter får läm­nas ut för att använ­das i sådana pro­jekt som avses i andra styc­ket, om inte något annat föl­jer av reg­ler om sek­re­tess och tyst­nads­plikt. Lag (2003:466).

Bemyn­di­gande att före­skriva ytter­li­gare undan­tag

20 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om ytter­li­gare undan­tag från för­bu­det i 13 §, om det behövs med hän­syn till ett vik­tigt all­mänt intresse. Lag (1998:1436).

Upp­gif­ter om lagö­ver­trä­del­ser m.m.

21 §   Det är för­bju­det för andra än myn­dig­he­ter att behandla per­son­upp­gif­ter om lagö­ver­trä­del­ser som inne­fat­tar brott, domar i brott­mål, straff­pro­ces­su­ella tvångs­me­del eller admi­nist­ra­tiva fri­hets­be­rö­van­den.

Per­son­upp­gif­ter som avses i första styc­ket får dock behand­las för forsk­nings­än­da­mål av andra än myn­dig­he­ter, om behand­lingen har god­känts enligt lagen (2003:460) om etik­pröv­ning av forsk­ning som avser män­ni­skor.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om undan­tag från för­bu­det i första styc­ket.

Rege­ringen får i enskilda fall besluta om undan­tag från för­bu­det i första styc­ket. Rege­ringen får över­låta åt till­syns­myn­dig­he­ten att fatta sådana beslut. Lag (2008:187).

Behand­ling av per­son­num­mer

22 §   Upp­gif­ter om per­son­num­mer eller sam­ord­nings­num­mer får utan sam­tycke behand­las bara när det är klart moti­ve­rat med hän­syn till
      a) ända­må­let med behand­lingen,
      b) vik­ten av en säker iden­ti­fi­e­ring, eller
      c) något annat beak­tans­värt skäl. Lag (1999:1059).

Infor­ma­tion till den regi­stre­rade

Infor­ma­tion skall läm­nas själv­mant

23 §   Om upp­gif­ter om en per­son sam­las in från per­so­nen själv, skall den per­son­upp­gifts­an­sva­rige i sam­band där­med själv­mant lämna den regi­stre­rade infor­ma­tion om behand­lingen av upp­gif­terna.

24 §   Om per­son­upp­gif­terna har sam­lats in från någon annan källa än den regi­stre­rade, skall den per­son­upp­gifts­an­sva­rige själv­mant lämna den regi­stre­rade infor­ma­tion om behand­lingen av upp­gif­terna när de regi­stre­ras. Är upp­gif­terna avsedda att läm­nas ut till tredje man, behö­ver infor­ma­tio­nen dock inte ges för­rän upp­gif­terna läm­nas ut för första gången.

Infor­ma­tion enligt första styc­ket behö­ver inte läm­nas, om det finns bestäm­mel­ser om regi­stre­ran­det eller utläm­nan­det av per­son­upp­gif­terna i en lag eller någon annan för­fatt­ning.

Infor­ma­tion behö­ver inte hel­ler läm­nas enligt första styc­ket, om detta visar sig vara omöj­ligt eller skulle inne­bära en opro­por­tio­ner­ligt stor arbetsin­sats. Om upp­gif­terna används för att vidta åtgär­der som rör den regi­stre­rade, skall dock infor­ma­tion läm­nas senast i sam­band med att så sker.

Den infor­ma­tion som skall läm­nas själv­mant

25 §   Infor­ma­tion enligt 23 eller 24 § skall omfatta
      a) upp­gift om den per­son­upp­gifts­an­sva­ri­ges iden­ti­tet,
      b) upp­gift om ända­må­len med behand­lingen, och
      c) all övrig infor­ma­tion som behövs för att den regi­stre­rade skall kunna ta till vara sina rät­tig­he­ter i sam­band med behand­lingen, såsom infor­ma­tion om mot­ta­garna av upp­gif­terna, skyl­dig­het att lämna upp­gif­ter och rät­ten att ansöka om infor­ma­tion och få rät­telse.

Infor­ma­tion behö­ver dock inte läm­nas om sådant som den regi­stre­rade redan kän­ner till.

Infor­ma­tion skall läm­nas efter ansö­kan

26 §   Den per­son­upp­gifts­an­sva­rige är skyl­dig att till var och en som ansö­ker om det en gång per kalen­derår gra­tis lämna besked om per­son­upp­gif­ter som rör den sökande behand­las eller ej.
Behand­las sådana upp­gif­ter skall skrift­lig infor­ma­tion läm­nas också om
      a) vilka upp­gif­ter om den sökande som behand­las,
      b) var­i­från dessa upp­gif­ter har häm­tats,
      c) ända­må­len med behand­lingen, och
      d) till vilka mot­ta­gare eller kate­go­rier av mot­ta­gare som upp­gif­terna läm-​nas ut.

En ansö­kan enligt första styc­ket skall göras skrift­li­gen hos den per­son­upp­gifts­an­sva­rige och vara under­teck­nad av den sökande själv. Infor­ma­tion enligt första styc­ket skall läm­nas inom en månad från det att ansö­kan gjor­des. Om det finns sär­skilda skäl för det, får infor­ma­tion dock läm­nas senast fyra måna­der efter det att ansö­kan gjor­des.

Infor­ma­tion enligt första styc­ket behö­ver inte läm­nas om per­son­upp­gif­ter i löpande text som inte fått sin slut­liga utform­ning när ansö­kan gjor­des eller som utgör min­ne­san­teck­ning eller lik­nande. Vad som nu sagts gäl­ler dock inte om upp­gif­terna har läm­nats ut till tredje man eller om upp­gif­terna behand­las enbart för histo­riska, sta­tis­tiska eller veten­skap­liga ända­mål eller, när det gäl­ler löpande text som inte fått sin slut­liga utform­ning, om upp­gif­terna har behand­lats under längre tid än ett år.

Undan­tag från infor­ma­tions­skyl­dig­he­ten vid sek­re­tess och tyst­nads­plikt

27 §   I den utsträck­ning det är sär­skilt före­skri­vet i lag eller annan för­fatt­ning eller annars fram­går av beslut som har med­de­lats med stöd av för­fatt­ning att upp­gif­ter inte får läm­nas ut till den regi­stre­rade gäl­ler inte bestäm­mel­serna i 23-26 §§. En per­son­upp­gifts­an­sva­rig som inte är en myn­dig­het får där­vid i mot­sva­rande fall som avses i offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400) vägra att lämna ut upp­gif­ter till den regi­stre­rade. Lag (2009:468).

Rät­telse

28 §   Den per­son­upp­gifts­an­sva­rige är skyl­dig att på begä­ran av den regi­stre­rade sna­rast rätta, bloc­kera eller utplåna sådana per­son­upp­gif­ter som inte har behand­lats i enlig­het med denna lag eller före­skrif­ter som har utfär­dats med stöd av lagen. Den per­son­upp­gifts­an­sva­rige skall också under­rätta tredje man till vil­ken upp­gif­terna har läm­nats ut om åtgär­den, om den regi­stre­rade begär det eller om mera bety­dande skada eller olä­gen­het för den regi­stre­rade skulle kunna und­vi­kas genom en under­rät­telse. Någon sådan under­rät­telse behö­ver dock inte läm­nas, om detta visar sig vara omöj­ligt eller skulle inne­bära en opro­por­tio­ner­ligt stor arbetsin­sats.

Auto­ma­ti­se­rade beslut

29 §   Om ett beslut som har rätts­liga följ­der för en fysisk per­son eller annars har märk­bara verk­ningar för den fysiska per­so­nen, grun­das enbart på auto­ma­ti­se­rad behand­ling av sådana per­son­upp­gif­ter som är avsedda att bedöma egen­ska­per hos per­so­nen, skall den som berörs av beslu­tet ha möj­lig­het att på begä­ran få beslu­tet omprö­vat av någon per­son.

Var och en som varit före­mål för ett sådant beslut som avses i första styc­ket har rätt att på ansö­kan få infor­ma­tion från den per­son­upp­gifts­an­sva­rige om vad som har styrt den auto­ma­ti­se­rade behand­ling som lett fram till beslu­tet. I fråga om ansö­kan och läm­nan­det av infor­ma­tion gäl­ler i tillämp­liga delar bestäm­mel­serna i 26 §.

Säker­he­ten vid behand­ling

Per­so­ner som behand­lar per­son­upp­gif­ter

30 §   Ett per­son­upp­gifts­bi­träde och den eller de per­so­ner som arbe­tar under biträ­dets eller den per­son­upp­gifts­an­sva­ri­ges led­ning får behandla per­son­upp­gif­ter bara i enlig­het med instruk­tio­ner från den per­son­upp­gifts­an­sva­rige.

Det skall fin­nas ett skrift­ligt avtal om per­son­upp­gifts­bi­trä­dets behand­ling av per­son­upp­gif­ter för den per­son­upp­gifts­an­sva­ri­ges räk­ning. I det avta­let skall det sär­skilt före­skri­vas att per­son­upp­gifts­bi­trä­det får behandla per­son­upp­gif­terna bara i enlig­het med instruk­tio­ner från den per­son­upp­gifts­an­sva­rige och att per­son­upp­gifts­bi­trä­det är skyl­digt att vidta de åtgär­der som avses i 31 § första styc­ket.

Om det i lag eller annan för­fatt­ning finns sär­skilda bestäm­mel­ser om behand­lingen av per­son­upp­gif­ter i det all­män­nas verk­sam­het i frå­gor som avses i första styc­ket, skall dessa gälla i stäl­let för vad som sägs i första styc­ket.

Säker­hets­åt­gär­der

31 §   Den per­son­upp­gifts­an­sva­rige skall vidta lämp­liga tek­niska och orga­ni­sa­to­riska åtgär­der för att skydda de per­son­upp­gif­ter som behand­las. Åtgär­derna skall åstad­komma en säker­hets­nivå som är lämp­lig med beak­tande av
      a) de tek­niska möj­lig­he­ter som finns,
      b) vad det skulle kosta att genom­föra åtgär­derna,
      c) de sär­skilda ris­ker som finns med behand­lingen av per­son­upp­gif­terna, och
      d) hur pass käns­liga de behand­lade per­son­upp­gif­terna är.

När den per­son­upp­gifts­an­sva­rige anli­tar ett per­son­upp­gifts­bi­träde, skall den per­son­upp­gifts­an­sva­rige för­vissa sig om att per­son­upp­gifts­bi­trä­det kan genom­föra de säker­hets­åt­gär­der som måste vid­tas och se till att per­son­upp­gifts­bi­trä­det verk­li­gen vid­tar åtgär­derna.

Till­syns­myn­dig­he­ten får besluta om säker­hets­åt­gär­der

32 §   Till­syns­myn­dig­he­ten får i enskilda fall besluta om vilka säker­hets­åt­gär­der som den per­son­upp­gifts­an­sva­rige skall vidta enligt 31 §.

I 45 § finns det bestäm­mel­ser om till­syns­myn­dig­he­tens möj­lig­he­ter att för­ena beslu­tet med vite.

Över­fö­ring av per­son­upp­gif­ter till tredje land

För­bud mot över­fö­ring av per­son­upp­gif­ter till tredje land

33 §   Det är för­bju­det att till tredje land föra över per­son­upp­gif­ter som är under behand­ling om lan­det inte har en ade­kvat nivå för skyd­det av per­son­upp­gif­terna. För­bu­det gäl­ler också över­fö­ring av per­son­upp­gif­ter för behand­ling i tredje land.

Frå­gan om en skydds­nivå är ade­kvat skall bedö­mas med hän­syn till samt­liga omstän­dig­he­ter som har sam­band med över­fö­ringen.
Sär­skild vikt skall läg­gas vid upp­gif­ter­nas art, ända­må­let med behand­lingen, hur länge behand­lingen skall pågå, ursprungs­lan­det, det slut­liga bestäm­mel­se­lan­det och de reg­ler som finns för behand­lingen i det tredje lan­det.
Lag (1999:1210).

Undan­tag från för­bu­det mot över­fö­ring av per­son­upp­gif­ter till tredje land

34 §   Det är trots för­bu­det i 33 § tillå­tet att föra över per­son­upp­gif­ter till tredje land, om den regi­stre­rade har läm­nat sitt sam­tycke till över­fö­ringen eller om över­fö­ringen är nöd­vän­dig för att
      a) ett avtal mel­lan den regi­stre­rade och den per­son­upp­gifts­an­sva­rige skall kunna full­gö­ras eller åtgär­der som den regi­stre­rade begärt skall kunna vid­tas innan ett avtal träf­fas,
      b) ett sådant avtal mel­lan den per­son­upp­gifts­an­sva­rige och tredje man som är i den regi­stre­ra­des intresse skall kunna ingås eller full­gö­ras,
      c) rätts­liga anspråk skall kunna fast­stäl­las, göras gäl­lande eller för­sva­ras, eller
      d) vitala intres­sen för den regi­stre­rade skall kunna skyd­das.

Det är också tillå­tet att föra över per­son­upp­gif­ter för använd­ning enbart i en stat som har anslu­tit sig till Euro­parå­dets kon­ven­tion om skydd för en-​skilda vid auto­ma­tisk data­be­hand­ling av per­son­upp­gif­ter.

35 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om undan­tag från för­bu­det i 33 § för över­fö­ring av per­son­upp­gif­ter till vissa sta­ter. Rege­ringen får också med­dela före­skrif­ter om att över­fö­ring av per­son­upp­gif­ter till tredje land är till­lå­ten, om över­fö­ringen regle­ras av ett avtal som ger till­räck­liga garan­tier till skydd för de regi­stre­ra­des rät­tig­he­ter.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får vidare med­dela före­skrif­ter om undan­tag från för­bu­det i 33 §, om det behövs med hän­syn till ett vik­tigt all­mänt intresse eller om det finns till­räck­liga garan­tier till skydd för de regi­stre­ra­des rät­tig­he­ter.

Rege­ringen får under de för­ut­sätt­ningar som nämns i andra styc­ket i enskilda fall besluta om undan­tag från för­bu­det i 33 §.
Rege­ringen får över­låta åt till­syns­myn­dig­he­ten att fatta sådana beslut. Lag (1998:1436).

Anmä­lan till till­syns­myn­dig­he­ten

Anmäl­nings­skyl­dig­het

36 §   Behand­ling av per­son­upp­gif­ter som är helt eller del­vis auto­ma­ti­se­rad omfat­tas av anmäl­nings­skyl­dig­het. Den per­son­upp­gifts­an­sva­rige skall göra en skrift­lig anmä­lan till till­syns­myn­dig­he­ten innan en sådan behand­ling eller en serie av sådana behand­lingar med samma eller lik­nande ända­mål genom­förs.

Om den per­son­upp­gifts­an­sva­rige utser ett per­son­upp­giftsom­bud skall detta anmä­las till till­syns­myn­dig­he­ten. Även ett ent­le­di­gande av ett per­son­upp­giftsom­bud skall anmä­las till till­syns­myn­dig­he­ten.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om undan­tag från anmäl­nings­skyl­dig­he­ten enligt första styc­ket för sådana typer av behand­lingar som san­no­likt inte kom­mer att leda till otill­bör­ligt intrång i den per­son­liga integri­te­ten.

Anmä­lan behö­ver inte göras om det finns ett per­son­upp­giftsom­bud

37 §   Om den per­son­upp­gifts­an­sva­rige har anmält till till­syns­myn­dig­he­ten att ett per­son­upp­giftsom­bud utsetts och vem det är, behö­ver anmä­lan enligt 36 § första styc­ket inte göras.

Per­son­upp­giftsom­bu­dets upp­gif­ter

38 §   Per­son­upp­giftsom­bu­det skall ha till upp­gift att själv­stän­digt se till att den per­son­upp­gifts­an­sva­rige behand­lar per­son­upp­gif­ter på ett lag­ligt och kor­rekt sätt och i enlig­het med god sed samt påpeka even­tu­ella bris­ter för honom eller henne.

Har per­son­upp­giftsom­bu­det anled­ning att miss­tänka att den per­son­upp­gifts­an­sva­rige bry­ter mot de bestäm­mel­ser som gäl­ler för behand­lingen av per­son­upp­gif­ter och vid­tas inte rät­telse så snart det kan ske efter påpe­kande, skall per­son­upp­giftsom­bu­det anmäla för­hål­lan­det till till­syns­myn­dig­he­ten.

Per­son­upp­giftsom­bu­det skall även i övrigt sam­råda med till­syns­myn­dig­he­ten vid tvek­sam­het om hur de bestäm­mel­ser som gäl­ler för behand­lingen av per­son­upp­gif­ter skall tilläm­pas.

39 §   Per­son­upp­giftsom­bu­det skall föra en för­teck­ning över de behand­lingar som den per­son­upp­gifts­an­sva­rige genom­för och som skulle ha omfat­tats av anmäl­nings­skyl­dig­het om ombu­det inte hade fun­nits. För­teck­ningen skall omfatta åtminstone de upp­gif­ter som en anmä­lan enligt 36 § skulle ha inne­hål­lit.

40 §   Per­son­upp­giftsom­bu­det skall hjälpa regi­stre­rade att få rät­telse när det finns anled­ning att miss­tänka att behand­lade per­son­upp­gif­ter är fel­ak­tiga eller ofull­stän­diga.

Obli­ga­to­risk anmä­lan av sär­skilt integri­tets­käns­liga behand­lingar

41 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att sådana behand­lingar av per­son­upp­gif­ter som inne­bär sär­skilda ris­ker för otill­bör­ligt intrång i den per­son­liga integri­te­ten skall för för­hands­kon­troll anmä­las till till­syns­myn­dig­he­ten enligt 36 § tre vec­kor i för­väg. Om rege­ringen har med­de­lat sådana före­skrif­ter, gäl­ler inte undan­ta­get från anmäl­nings­skyl­dig­he­ten enligt 37 §. Lag (1998:1436).

Upp­lys­ningar till all­män­he­ten om behand­lingar som inte anmälts

42 §   Den per­son­upp­gifts­an­sva­rige ska till var och en som begär det skynd­samt och på lämp­ligt sätt lämna upp­lys­ningar om sådana auto­ma­ti­se­rade eller andra behand­lingar av per­son­upp­gif­ter som inte har anmälts till till­syns­myn­dig­he­ten.
Upp­lys­ning­arna ska omfatta det som en anmä­lan enligt 36 § första styc­ket skulle ha omfat­tat. Den per­son­upp­gifts­an­sva­rige är dock inte skyl­dig att lämna ut sek­re­tess­be­lagda upp­gif­ter eller upp­gif­ter om vilka säker­hets­åt­gär­der som har vid­ta­gits.
En per­son­upp­gifts­an­sva­rig som inte är en myn­dig­het får där­vid i mot­sva­rande fall som avses i offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400) vägra att lämna ut upp­gif­ter. Lag (2009:468).

Till­syns­myn­dig­he­tens befo­gen­he­ter

43 §   Till­syns­myn­dig­he­ten har rätt att för sin till­syn på begä­ran få
      a) till­gång till de per­son­upp­gif­ter som behand­las,
      b) upp­lys­ningar om och doku­men­ta­tion av behand­lingen av per­son­upp­gif­ter och säker­he­ten vid denna, och
      c) till­träde till sådana loka­ler som har anknyt­ning till behand­lingen av per­son­upp­gif­ter.

44 §   Om till­syns­myn­dig­he­ten inte efter begä­ran enligt 43 § kan få till­räck­ligt under­lag för att kon­sta­tera att behand­lingen av per­son­upp­gif­ter är lag­lig, får myn­dig­he­ten vid vite för­bjuda den per­son­upp­gifts­an­sva­rige att behandla per­son­upp­gif­ter på något annat sätt än genom att lagra dem.

45 §   Om till­syns­myn­dig­he­ten kon­sta­te­rar att per­son­upp­gif­ter behand­las eller kan komma att behand­las på ett olag­ligt sätt, skall myn­dig­he­ten genom påpe­kan­den eller lik­nande för­fa­ran­den för­söka åstad­komma rät­telse. Går det inte att få rät­telse på något annat sätt eller är saken bråds­kande, får myn­dig­he­ten vid vite för­bjuda den per­son­upp­gifts­an­sva­rige att fort­sätta att behandla per­son­upp­gif­terna på något annat sätt än genom att lagra dem.

Om den per­son­upp­gifts­an­sva­rige inte fri­vil­ligt föl­jer ett beslut om säker­hets­åt­gär­der enligt 32 § som vun­nit laga kraft, får till­syns­myn­dig­he­ten före­skriva vite.

46 §   Innan till­syns­myn­dig­he­ten beslu­tar om vite enligt 44 eller 45 §, ska den per­son­upp­gifts­an­sva­rige ha fått till­fälle att yttra sig. Om saken är bråds­kande, får myn­dig­he­ten dock i avvak­tan på ytt­ran­det med­dela ett till­fäl­ligt beslut om vite.
Det till­fäl­liga beslu­tet ska omprö­vas, när ytt­ran­de­ti­den har gått ut.

Ett vites­före­läg­gande ska del­ges den per­son­upp­gifts­an­sva­rige.
Del­giv­ning enligt 34-37 §§ del­giv­nings­la­gen (2010:1932) får använ­das bara om det med beak­tande av vad som har fram­kom­mit i det aktu­ella del­giv­nings­ä­ren­det eller vid andra del­giv­nings­för­sök med den per­son­upp­gifts­an­sva­rige finns anled­ning att anta att han eller hon har avvi­kit eller på annat sätt hål­ler sig undan. Lag (2010:1969).

47 §   Till­syns­myn­dig­he­ten får hos för­valt­nings­rät­ten inom vars dom­krets till­syns­myn­dig­he­ten är belä­gen ansöka om att sådana per­son­upp­gif­ter som har behand­lats på ett olag­ligt sätt ska utplå­nas.

Beslut om utplå­nande får inte med­de­las om det är oskä­ligt.
Lag (2009:827).

Ska­de­stånd

48 §   Den per­son­upp­gifts­an­sva­rige skall ersätta den regi­stre­rade för skada och kränk­ning av den per­son­liga integri­te­ten som en behand­ling av per­son­upp­gif­ter i strid med denna lag har orsa­kat.

Ersätt­nings­skyl­dig­he­ten kan i den utsträck­ning det är skä­ligt jäm­kas, om den per­son­upp­gifts­an­sva­rige visar att felet inte berodde på honom eller henne.

Straff

49 §   Till böter eller fäng­else i högst sex måna­der eller, om brot­tet är grovt, till fäng­else i högst två år döms den som upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het
      a) läm­nar osann upp­gift i sådan infor­ma­tion till regi­stre­rade som före­skrivs i denna lag, i anmä­lan till till­syns­myn­dig­he­ten enligt 36 § eller till till­syns­myn­dig­he­ten när myn­dig­he­ten begär infor­ma­tion enligt 43 §,
      b) behand­lar per­son­upp­gif­ter i strid med 13-21 §§,
      c) för över per­son­upp­gif­ter till tredje land i strid med 33-35 §§,
      d) låter bli att göra anmä­lan enligt 36 § första styc­ket eller enligt före­skrif­ter med­de­lade med stöd av 41 §,
      e) behand­lar sådana per­son­upp­gif­ter som avses i 13 och 21 §§ i strid med 5 a § andra styc­ket, eller
      f) i strid med 5 a § andra styc­ket för över per­son­upp­gif­ter till tredje land som inte har en sådan ade­kvat nivå för skyd­det av per­son­upp­gif­terna som avses i 33 §.

I ringa fall döms inte till ansvar.

Den som över­trätt ett vites­före­läg­gande enligt 44 § eller 45 § första styc­ket döms inte till ansvar för en gär­ning som omfat­tas av vites­före­läg­gan­det. Lag (2006:398).

När­mare före­skrif­ter

50 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela när­mare före­skrif­ter om
      a) i vilka fall behand­ling av per­son­upp­gif­ter är tillå­ten,
      b) vilka krav som ställs på den per­son­upp­gifts­an­sva­rige vid behand­ling av per­son­upp­gif­ter,
      c) i vilka fall använd­ning av per­son­num­mer är tillå­ten,
      d) vad en anmä­lan eller ansö­kan till en per­son­upp­gifts­an­sva­rig skall inne­hålla,
      e) vil­ken infor­ma­tion som skall läm­nas till regi­stre­rade och hur infor­ma­tio­nen skall läm­nas, och
      f) anmä­lan till till­syns­myn­dig­he­ten och för­fa­ran­det när anmälda upp­gif­ter har änd­rats. Lag (1998:1436).

Över­kla­gande

51 §   Till­syns­myn­dig­he­tens beslut enligt denna lag om annat än före­skrif­ter får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol.

Till­syns­myn­dig­he­ten får bestämma att dess beslut skall gälla även om det över­kla­gas. Lag (2006:398).

52 §   En myn­dig­hets beslut om infor­ma­tion enligt 26 §, om rät­telse och under­rät­telse till tredje man enligt 28 §, om infor­ma­tion enligt 29 § andra styc­ket och om upp­lys­ningar enligt 42 § får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol.

Första styc­ket gäl­ler inte för beslut av riks­da­gen, rege­ringen eller riks­da­gens ombuds­män. Lag (2006:398).

53 §   Andra beslut enligt denna lag än sådana som avses i 47, 51 och 52 §§ får inte över­kla­gas.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (2006:398).

Ikraftträdande-​ och över­gångs­be­stäm­mel­ser

1998:204
   1. Denna lag trä­der i kraft den 24 okto­ber 1998, då data­la­gen (1973:289) skall upp­höra att gälla. Den äldre lagen gäl­ler dock fort­fa­rande i fråga om över­kla­gande av beslut som har med­de­lats före den 24 okto­ber 1998.
   2. I fråga om behand­ling av per­son­upp­gif­ter som påbör­jats före ikraft­trä­dan­det eller behand­ling som utförs för ett visst bestämt ända­mål om behand­ling för ända­må­let påbör­jats före ikraft­trä­dan­det skall till och med den 30 sep­tem­ber 2001 den äldre lagen tilläm­pas i stäl­let för den nya. Detta gäl­ler även bestäm­mel­serna i den äldre lagen om över­kla­gande.
   3. Bestäm­mel­serna i 9, 10, 13 och 21 §§ i den nya lagen skall inte börja tilläm­pas för­rän den 1 okto­ber 2007 i fråga om sådan manu­ell behand­ling av per­son­upp­gif­ter som påbör­jats före ikraft­trä­dan­det eller manu­ell behand­ling som utförs för ett visst bestämt ända­mål om manu­ell behand­ling för ända­må­let påbör­jats före ikraft­trä­dan­det.
   4. I fråga om per­son­upp­gif­ter som vid ikraft­trä­dan­det lag­ras för histo­risk forsk­ning skall bestäm­mel­serna i 9, 10, 13 och 21 §§ i den nya lagen börja tilläm­pas först när upp­gif­terna behand­las på något annat sätt. Innan dess skall mot­sva­rande bestäm­mel­ser i den äldre lagen tilläm­pas. De angivna bestäm­mel­serna i den nya lagen skall dock inte till följd av vad som nu sagts börja tilläm­pas tidi­gare än vad som föl­jer av 2 eller 3.
   5. Anmä­lan enligt 36 § i den nya lagen får göras innan den nya lagen har trätt i kraft för den aktu­ella behand­lingen.
   6. Ett sam­tycke som har läm­nats innan den nya lagen har trätt i kraft för den aktu­ella behand­lingen skall gälla även efter ikraft­trä­dan­det om sam­tyc­ket upp­fyl­ler kra­ven i den nya lagen.
   7. Har en begä­ran om regis­terut­drag enligt 10 § i den äldre lagen kom­mit in innan den nya lagen trätt i kraft för den aktu­ella behand­lingen men har utdra­get inte expe­di­e­rats före ikraft­trä­dan­det skall fram­ställ­ningen anses som en ansö­kan enligt 26 § i den nya lagen.
   8. Den nya lagens bestäm­mel­ser om ska­de­stånd skall bara tilläm­pas om den omstän­dig­het som yrkan­det hän­för sig till har inträf­fat efter det att den nya lagen har trätt i kraft för den aktu­ella behand­lingen. I annat fall tilläm­pas de äldre bestäm­mel­serna.

2006:398

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2007. Före­skrif­terna i 52 § skall dock inte tilläm­pas i fråga om över­kla­gande av beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.

2010:1969
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2011.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler om ett beslut om del­giv­ning enligt 15-17 §§ del­giv­nings­la­gen (1970:428) har fat­tats före den 1 april 2011 eller om en hand­ling har skic­kats eller läm­nats före denna tid­punkt.