Polis­da­ta­lag (1998:622). För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2010:361

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Upp­hävd:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1998:622
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet L4
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2011:901
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1998:622
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet L4
Utfär­dad: 1998-​06-11
Änd­rad: t.o.m. SFS

2011:901
Upp­hävd: 2012-​03-01
För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS

2010:361
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


ALL­MÄNNA BESTÄM­MEL­SER

Lagens tillämp­nings­om­råde

1 §   Denna lag gäl­ler utö­ver per­son­upp­giftsla­gen (1998:204) vid behand­ling av per­son­upp­gif­ter i poli­sens verk­sam­het och i polis­verk­sam­het vid Ekobrotts­myn­dig­he­ten för att
   1. före­bygga brott och andra stör­ningar av den all­männa ord­ningen och säker­he­ten,
   2. över­vaka den all­männa ord­ningen och säker­he­ten, hindra stör­ningar därav samt ingripa när sådana har inträf­fat eller
   3. bedriva spa­ning och utred­ning i fråga om brott som hör under all­mänt åtal.

Lagen gäl­ler också behand­ling av sådana upp­gif­ter som avses i 25 och 26 §§.

Lagen gäl­ler inte för behand­ling av per­son­upp­gif­ter som före­tas med stöd av lagen (1998:620) om belast­nings­re­gis­ter, lagen (1998:621) om miss­tan­ke­re­gis­ter, lagen (2000:344) om Scheng­ens infor­ma­tions­sy­stem eller lagen (2006:444) om pas­sa­ge­rar­re­gis­ter.

I lagen (2000:343) om inter­na­tio­nellt poli­siärt sam­ar­bete och i före­skrif­ter som rege­ringen har med­de­lat i anslut­ning till den lagen, finns det sär­skilda bestäm­mel­ser om behand­ling av per­son­upp­gif­ter som föl­jer av inter­na­tio­nella över­ens­kom­mel­ser.
Om det i dessa för­fatt­ningar finns avvi­kande bestäm­mel­ser, ska de tilläm­pas i stäl­let för bestäm­mel­serna i denna lag.
Lag (2011:901).

2 §   Bestäm­mel­serna i 10-36 §§ gäl­ler endast auto­ma­ti­se­rad behand­ling av upp­gif­ter.

Defi­ni­tio­ner

3 §   I denna lag avses med

under­rät­tel­se­verk­sam­het: polis­verk­sam­het som består i att samla, bear­beta och ana­ly­sera infor­ma­tion för att klar­lägga om brotts­lig verk­sam­het har utö­vats eller kan komma att utövas och som inte utgör för­un­der­sök­ning enligt 23 kap. rät­te­gångs­bal­ken,
kri­mi­nalun­der­rät­tel­se­verk­sam­het: annan under­rät­tel­se­verk­sam­het än den som bedrivs av Säker­hetspo­li­sen,
all­var­lig brotts­lig verk­sam­het: verk­sam­het som inne­fat­tar brott för vil­ket är före­skri­vet fäng­else i två år eller där­ö­ver,
sär­skild under­sök­ning: en under­sök­ning i kri­mi­nalun­der­rät­tel­se­verk­sam­het som inne­bär insam­ling, bear­bet­ning och ana­lys av upp­gif­ter i syfte att ge under­lag för beslut om för­un­der­sök­ning eller om sär­skilda åtgär­der för att före­bygga, för­hindra eller upp­täcka brott,
DNA-​analys: varje för­fa­rande som kan använ­das för ana­lys av deox­yri­bonuk­le­insyra i humant mate­rial,
DNA-​profil: resul­ta­tet av en DNA-​analys som pre­sen­te­ras i form av siff­ror eller bok­stä­ver, och

fin­gerav­tryck: fin­gerav­tryck eller handav­tryck.

De begrepp som i övrigt används i denna lag har samma bety­delse som i per­son­upp­giftsla­gen (1998:204). Lag (2011:901).

Per­son­upp­gifts­an­sva­rig

4 §   Rikspo­lis­sty­rel­sen är per­son­upp­gifts­an­sva­rig för behand­ling av upp­gif­ter som avses i 23, 25 och 29 §§.

Behand­ling av käns­liga per­son­upp­gif­ter

5 §   Upp­gif­ter om en per­son får inte behand­las enbart på grund av vad som är känt om per­so­nens ras eller etniska ursprung, poli­tiska åsik­ter, reli­giösa eller filo­so­fiska över­ty­gelse, med­lem­skap i fack­för­e­ning, hälsa eller sex­u­ella lägg­ning.

Om upp­gif­ter om en per­son behand­las på annan grund får upp­gif­terna kom­plet­te­ras med sådana upp­gif­ter som avses i första styc­ket, om det är ound­gäng­li­gen nöd­vän­digt för syf­tet med behand­lingen.

Utläm­nande av upp­gif­ter

6 §   Upp­gif­ter som är nöd­vän­diga för att fram­ställa rätts­sta­tisti­ken skall läm­nas till den myn­dig­het som ansva­rar för att fram­ställa sådan sta­tistik.

7 §   Upp­gif­ter får läm­nas ut till en utländsk myn­dig­het eller en mel­lan­folk­lig orga­ni­sa­tion, om utläm­nan­det föl­jer av en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse som Sve­rige efter riks­da­gens god­kän­nande har till­trätt.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att upp­gif­ter på begä­ran får läm­nas till en polis-​ eller åklagar­myn­dig­het i en stat som är anslu­ten till Inter­pol om det behövs för att myn­dig­he­ten eller orga­ni­sa­tio­nen ska kunna före­bygga, upp­täcka, utreda eller beivra brott.

Upp­gif­ter får vidare läm­nas ut enligt vad som fram­går av 8 kap. 3 § offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).
Lag (2009:475).

8 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att upp­gif­ter får läm­nas ut även i andra fall än som sägs i 6 och 7 §§.

Rät­telse och ska­de­stånd

9 §   Bestäm­mel­serna i per­son­upp­giftsla­gen (1998:204) om rät­telse och ska­de­stånd gäl­ler vid behand­ling av per­son­upp­gif­ter enligt denna lag eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen.

Bestäm­mel­sen i 48 § andra styc­ket per­son­upp­giftsla­gen (1998:204) gäl­ler dock inte vid behand­ling av per­son­upp­gif­ter enligt kon­ven­tio­nen om till­lämp­ning av Scheng­enav­ta­let av den 14 juni 1985. Lag (2000:349).

BESTÄM­MEL­SER OM AUTO­MA­TI­SE­RAD BEHAND­LING

Behand­ling av upp­gif­ter om kvar­stå­ende miss­tan­kar

10 §   Om en för­un­der­sök­ning mot en per­son har lagts ned på grund av bris­tande bevis­ning får upp­gif­ter om brotts­miss­tan­ken behand­las för annat ända­mål än arki­ve­ring endast under för­ut­sätt­ning att
   1. den miss­tänkte enligt för­un­der­sök­nings­le­da­rens bedöm­ning fort-​farande är skä­li­gen miss­tänkt för brot­tet och
   2. upp­gif­terna behövs för att för­un­der­sök­ningen skall kunna tas upp på nytt.

11 §   Om åtal mot en per­son har lagts ned eller om denne genom laga­kraft­vun­nen dom har frikänts får upp­gif­ter om brotts­miss­tan­ken behand­las för annat ända­mål än arki­ve­ring endast
   1. om för­un­der­sök­ningen tas upp på nytt eller
   2. för pröv­ning av ett sär­skilt rätts­me­del enligt 58 kap.
rät­te­gångs­bal­ken.

12 §   Bestäm­mel­serna i 10 och 11 §§ gäl­ler inte för Säker­hetspo­li­sen.

Gall­ring

13 §   Upp­gif­ter som inte längre behövs för sitt ända­mål skall gall­ras om inte annat anges i denna lag. Detta gäl­ler dock inte upp­gif­ter i en för­un­der­sök­ning.

Rege­ringen, eller den myn­dig­het rege­ringen bestäm­mer, får med­dela före­skrif­ter om att upp­gif­ter får beva­ras för histo­riska, sta­tis­tiska och veten­skap­liga ända­mål.

Kri­mi­nalun­der­rät­tel­se­verk­sam­het

14 §   I kri­mi­nalun­der­rät­tel­se­verk­sam­het får per­son­upp­gif­ter behand­las endast om
   1. en sär­skild under­sök­ning har inletts under led­ning av Rikspo­lis­sty­rel­sen eller en polis­myn­dig­het och
   2. det finns anled­ning att anta att all­var­lig brotts­lig­het har utö­vats eller kan komma att utövas.

Upp­gif­ter om en enskild per­son som det inte finns någon miss­tanke mot skall för­ses med en upp­lys­ning om detta för­hål­lande.

Per­son­upp­gif­ter får också behand­las i kriminalunderrättelse-​ regis­ter i enlig­het med 17-21 §§.

15 §   Polis­myn­dig­he­tens eller Rikspo­lis­sty­rel­sens beslut om behand­ling av per­son­upp­gif­ter enligt 14 § skall inne­hålla upp­gif­ter om ända­må­let med behand­lingen och de vill­kor i övrigt som behövs för att före­bygga otill­bör­ligt intrång i de regi­stre­ra­des per­son­liga integri­tet.

Rikspo­lis­sty­rel­sen skall föra en för­teck­ning över samt­liga beslut om behand­ling av per­son­upp­gif­ter i kri­mi­nalun­der­rät­tel­se­verk­sam­het.

16 §   Upp­gif­ter som behand­las enligt 14 § skall gall­ras senast ett år efter det att beslu­tet om behand­lingen av personupp-​ gif­ter fat­ta­des. Om det är av sär­skild bety­delse för att den sär­skilda under­sök­ningen skall kunna avslu­tas får dock upp­gif­terna behand­las under längre tid.

Rege­ringen, eller den myn­dig­het rege­ringen bestäm­mer, får med­dela före­skrif­ter om att upp­gif­ter får beva­ras för histo­riska, sta­tis­tiska och veten­skap­liga ända­mål.

Kri­mi­nalun­der­rät­tel­se­re­gis­ter

Ända­mål

17 §   Kri­mi­nalun­der­rät­tel­se­re­gis­ter får föras endast för att
   1. ge under­lag för beslut om sär­skilda under­sök­ningar avse­ende all­var­lig brotts­lig verk­sam­het eller
   2. under­lätta till­gången till all­männa upp­gif­ter med anknyt­ning till under­rät­tel­se­verk­sam­het.

18 §   Kri­mi­nalun­der­rät­tel­se­re­gis­ter får föras av Rikspo­lis­sty­rel­sen eller av en polis­myn­dig­het. Den myn­dig­het som för regist­ret är person-​uppgiftsansvarig för behand­lingen av per­son­upp­gif­ter i regist­ret.

Inne­håll

19 §   Ett kri­mi­nalun­der­rät­tel­se­re­gis­ter får inne­hålla upp­gif­ter som kan hän­fö­ras till en enskild per­son endast om upp­gif­terna ger anled­ning att anta att all­var­lig brotts­lig verk­sam­het utö­vats eller kan komma att utövas och den som avses med upp­gif­terna skä­li­gen kan miss­tän­kas för att ha utö­vat eller komma att utöva den all­var­liga brotts­liga verk­sam­he­ten.

Upp­gif­ter om trans­port­me­del eller varor som kan antas ha sam­band med all­var­lig brotts­lig verk­sam­het eller om hjälp­me­del som kan antas ha använts i sam­band med sådan verk­sam­het får regi­stre­ras, även om upp­gif­terna kan hän­fö­ras till en enskild per­son som det inte finns någon miss­tanke mot. Upp­gif­terna skall där­vid för­ses med upp­lys­ning om att det inte finns någon miss­tanke mot denne.

20 §   Ett kri­mi­nalun­der­rät­tel­se­re­gis­ter får endast inne­hålla
   1. upp­lys­ningar om var­i­från den regi­stre­rade upp­gif­ten kom­mer och om upp­gifts­läm­na­rens tro­vär­dig­het,
   2. iden­ti­fi­e­rings­upp­gif­ter,
   3. upp­gif­ter om sär­skilda bestå­ende fysiska kän­ne­tec­ken,
   4. de omstän­dig­he­ter och hän­del­ser som ger anled­ning att anta att den regi­stre­rade utö­vat eller kan komma att utöva all­var­lig brotts­lig verk­sam­het,
   5. upp­gif­ter om varor, brotts­hjälp­me­del och trans­port­me­del,
   6. ären­de­num­mer och
   7. hän­vis­ning till en sär­skild under­sök­ning där upp­gif­ter om den regi­stre­rade behand­las och till regis­ter som förs av polis-​, skatte-​ eller tull­myn­dig­het i vil­ket upp­gif­ter om den regi­stre­rade före­kom­mer. Lag (1999:96).

Gall­ring

21 §   Upp­gif­terna i ett kri­mi­nalun­der­rät­tel­se­re­gis­ter om en regi­stre­rad per­son skall gall­ras senast tre år efter det att upp­gif­ter om att denne skä­li­gen kan miss­tän­kas för att ha utö­vat eller komma att utöva all­var­lig brotts­lig verk­sam­het senast inför­des. Om en sär­skild under­sök­ning som rör en regi­stre­rad per­son har inletts, får dock upp­gif­terna stå kvar till dess att under­sök­ningen har avslu­tats.

Rege­ringen, eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer, får med­dela före­skrif­ter om att upp­gif­ter får beva­ras för histo­riska, sta­tis­tiska och veten­skap­liga ända­mål.

Regis­ter över DNA-​profiler

Ända­mål

22 §   DNA-​profiler får behand­las endast för att under­lätta iden­ti­fi­e­ring av per­so­ner i sam­band med utred­ning av brott.
Rikspo­lis­sty­rel­sen får föra regis­ter över DNA-​profiler (DNA- regist­ret, utred­nings­re­gist­ret och spår­re­gist­ret) i enlig­het med 23-27 §§.

DNA-​profiler får även behand­las i för­un­der­sök­ningar och sär­skilda under­sök­ningar eller om behand­lingen behövs för att full­göra för­plik­tel­ser som föl­jer av inter­na­tio­nella åta­gan­den.
Lag (2011:901).

DNA-​registret

23 §   DNA-​registret får inne­hålla DNA-​profiler från prov som har tagits med stöd av 28 kap. rät­te­gångs­bal­ken och som avser per­so­ner som
   1. genom laga­kraft­vun­nen dom har dömts till annan påföljd än böter, eller
   2. har god­känt ett straf­fö­re­läg­gande som avser vill­kor­lig dom.
Lag (2011:901).

24 §   En DNA-​profil som regi­stre­ras får endast ge infor­ma­tion om iden­ti­tet och inte om per­son­liga egen­ska­per.

Utö­ver DNA-​profiler får DNA-​registret inne­hålla upp­gif­ter om vem ana­ly­sen avser och i vil­ket ärende pro­fi­len har tagits fram samt brottskod. Lag (2011:901).

Utred­nings­re­gist­ret

24 a §   Utred­nings­re­gist­ret får inne­hålla DNA-​profiler från prov som har tagits med stöd av 28 kap. rät­te­gångs­bal­ken och som avser per­so­ner som är skä­li­gen miss­tänkta för brott på vil­ket fäng­else kan följa.

Bestäm­mel­serna i 24 § gäl­ler också vid regi­stre­ring i utred­nings­re­gist­ret. Lag (2011:901).

Spår­re­gist­ret

25 §   Spår­re­gist­ret får inne­hålla DNA-​profiler som har tagits fram under utred­ning av brott och som inte kan hän­fö­ras till en iden­ti­fi­er­bar per­son. Utö­ver DNA-​profiler får spår­re­gist­ret inne­hålla upp­lys­ningar som visar i vil­ket ärende pro­fi­len har tagits fram och brottskod. Lag (2011:901).

26 §   DNA-​profiler i spår­re­gist­ret får jäm­fö­ras med DNA-​profiler
   1. som inte kan hän­fö­ras till en iden­ti­fi­er­bar per­son,
   2. som finns i DNA-​registret, eller
   3. som kan hän­fö­ras till en per­son som är skä­li­gen miss­tänkt för brott.

DNA-​profiler i spår­re­gist­ret får också jäm­fö­ras i andra fall om det är nöd­vän­digt för att full­göra en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse som Sve­rige efter riks­da­gens god­kän­nande har till­trätt eller om det föl­jer av en EU-​rättsakt.
Lag (2011:901).

Gall­ring

27 §   Upp­gif­ter i DNA-​registret ska gall­ras senast när upp­gif­terna om den regi­stre­rade gall­ras ur belast­nings­re­gist­ret enligt lagen (1998:620) om belast­nings­re­gis­ter.

Upp­gif­ter i utred­nings­re­gist­ret ska gall­ras senast när upp­gif­terna om den regi­stre­rade får föras in i DNA-​registret eller när för­un­der­sök­ning eller åtal läggs ned, åtal ogil­las, åtal bifalls men påfölj­den bestäms till enbart böter eller när den regi­stre­rade god­känt ett straf­fö­re­läg­gande som avser enbart böter.

Upp­gif­ter i spår­re­gist­ret ska gall­ras senast tret­tio år efter regi­stre­ringen. Sådana upp­gif­ter ska dock gall­ras senast sjut­tio år efter regi­stre­ringen om upp­gif­terna hän­för sig till utred­ningar om
   1. mord eller dråp enligt 3 kap. 1 eller 2 § brotts­bal­ken,
   2. folk­rätts­brott enligt 22 kap. 6 § andra styc­ket brotts­bal­ken,
   3. folk­mord enligt 1 § lagen (1964:169) om straff för folk­mord,
   4. ter­ro­rist­brott enligt 3 § 1 eller 2 jäm­förd med 2 § lagen (2003:148) om straff för ter­ro­rist­brott, eller
   5. för­sök till brott som avses i 1, 3 eller 4.
Lag (2010:61).

27 a §   Ett prov för DNA-​analys som har tagits med stöd av 28 kap. rät­te­gångs­bal­ken, eller på begä­ran av en annan stat, ska för­stö­ras senast sex måna­der efter det att pro­vet togs.
Lag (2011:901).

Använd­ningen av pro­ver för DNA-​analys

28 §   Om det i sam­band med utred­ning av ett brott har tagits ett prov för DNA-​analys, får pro­vet inte använ­das för något annat ända­mål än det för vil­ket det togs. Lag (2005:877).

Fingeravtrycks-​ och sig­na­le­ments­re­gis­ter

Ända­mål

29 §   För att under­lätta iden­ti­fi­e­ring av per­so­ner i sam­band med brott får Rikspo­lis­sty­rel­sen behandla upp­gif­ter i fingeravtrycks-​ och sig­na­le­ments­re­gis­ter. Ett sådant regis­ter får använ­das för iden­ti­fi­e­ring av okända per­so­ner även i andra fall.

Sådana upp­gif­ter som avses i första styc­ket får även behand­las i för­un­der­sök­ningar och sär­skilda under­sök­ningar eller om behand­lingen behövs för att full­göra för­plik­tel­ser som föl­jer av inter­na­tio­nella åta­gan­den. Lag (2011:901).

Inne­håll

30 §   Fingeravtrycks-​ och sig­na­le­ments­re­gis­ter får endast inne­hålla upp­gif­ter om den som är miss­tänkt eller dömd för brott eller som har fått lämna fin­gerav­tryck enligt 19 § lagen (1991:572) om sär­skild utlän­nings­kon­troll. I ett sådant regis­ter får endast anteck­nas upp­gif­ter om
   1. fin­gerav­tryck,
   2. sig­na­le­ment,
   3. iden­ti­fi­e­rings­upp­gif­ter och
   4. ären­de­num­mer.

Fingeravtrycks-​ och sig­na­le­ments­re­gis­ter får inte inne­hålla upp­gif­ter som läm­nats av en per­son under fem­ton år enligt 36 § första styc­ket 2 lagen (1964:167) med sär­skilda bestäm­mel­ser om unga lagö­ver­trä­dare. Lag (2006:900).

Gall­ring

31 §   Upp­gif­ter i fingeravtrycks-​ eller sig­na­le­ments­re­gis­ter om en miss­tänkt per­son ska gall­ras när för­un­der­sök­ning eller åtal mot per­so­nen läggs ned eller när åtal ogil­las. Upp­gif­terna får dock beva­ras längre om andra upp­gif­ter om den regi­stre­rade ska behand­las med stöd av 10 eller 11 §. När dessa upp­gif­ter gall­ras ska även upp­gif­ter i fingeravtrycks-​ och sig­na­le­ments­re­gis­ter gall­ras.

Om den regi­stre­rade döms ska upp­gif­terna i regist­ret gall­ras senast vid den tid­punkt då upp­gif­terna gall­ras ur belast­nings­re­gist­ret enligt lagen (1998:620) om belast­nings­re­gis­ter.

Upp­gif­ter som inte kan hän­fö­ras till en iden­ti­fi­er­bar per­son ska gall­ras senast tret­tio år efter regi­stre­ringen. Sådana upp­gif­ter ska dock gall­ras senast sjut­tio år efter regi­stre­ringen om upp­gif­terna hän­för sig till utred­ningar om
   1. mord eller dråp enligt 3 kap. 1 eller 2 § brotts­bal­ken,
   2. folk­rätts­brott enligt 22 kap. 6 § andra styc­ket brotts­bal­ken,
   3. folk­mord enligt 1 § lagen (1964:169) om straff för folk­mord,
   4. ter­ro­rist­brott enligt 3 § 1 eller 2 jäm­förd med 2 § lagen (2003:148) om straff för ter­ro­rist­brott, eller
   5. för­sök till brott som avses i 1, 3 eller 4.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om gall­ring av upp­gif­ter om den som har läm­nat fin­gerav­tryck enligt lagen (1991:572) om sär­skild utlän­nings­kon­troll. Lag (2011:901).

SÄPO-​registret

Ända­mål

32 §   Säker­hetspo­li­sen skall föra ett regis­ter (SÄPO-​registret) som har till ända­mål
   1. att under­lätta spa­ning i syfte att före­bygga och avslöja brott mot rikets säker­het,
   2. att under­lätta spa­ning i syfte att bekämpa ter­ro­rist­brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för ter­ro­rist­brott och
   3. att utgöra under­lag för regis­ter­kon­troll enligt säker­hets­skydds­la­gen (1996:627).

Säker­hetspo­li­sen är per­son­upp­gifts­an­sva­rig för behand­lingen av per­son­upp­gif­ter i regist­ret. Lag (2003:157).

Inne­håll

33 §   SÄPO-​registret får inne­hålla upp­gif­ter som kan hän­fö­ras till en enskild per­son endast
   1. om den upp­gif­terna gäl­ler kan miss­tän­kas för att ha utö­vat eller komma att utöva brotts­lig verk­sam­het som inne­fat­tar hot mot rikets säker­het eller ter­ro­rist­brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för ter­ro­rist­brott,
   2. om per­so­nen har under­gått regis­ter­kon­troll enligt säker­hets­skydds­la­gen (1996:627) eller
   3. om det med hän­syn till regist­rets ända­mål annars finns sär­skilda skäl till det.

Av regist­ret skall framgå på vil­ken grund regi­stre­ring skett.

Rege­ringen får med­dela när­mare före­skrif­ter om vilka per­son­upp­gif­ter som får regi­stre­ras. Lag (2003:157).

34 §   SÄPO-​registret får endast inne­hålla
   1. iden­ti­fi­e­rings­upp­gif­ter,
   2. upp­gif­ter om grun­den för regi­stre­ring och
   3. hän­vis­ning till de ären­den där upp­gif­ter om den regi­stre­rade behand­las.

Gall­ring

35 §   Upp­gif­ter som regi­stre­rats enligt 33 § 1 eller 3 skall gall­ras senast tio år efter det att en sådan upp­gift om per­so­nen som kan för­an­leda regi­stre­ring senast inför­des. Om det finns sär­skilda skäl får dock upp­gif­terna stå kvar under längre tid.

Rege­ringen, eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer, får med­dela före­skrif­ter om att upp­gif­ter får beva­ras för histo­riska, sta­tis­tiska och veten­skap­liga ända­mål.

Belast­nings­re­gis­ter, miss­tan­ke­re­gis­ter och Scheng­ens infor­ma­tions­sy­stem

36 §   Om skyl­dig­he­ten för Rikspo­lis­sty­rel­sen att föra belastnings-​ och miss­tan­ke­re­gis­ter och ett natio­nellt regis­ter som är anslu­tet till Scheng­ens infor­ma­tions­sy­stem finns bestäm­mel­ser i lagen (1998:620) om belast­nings­re­gis­ter, lagen (1998:621) om miss­tan­ke­re­gis­ter och lagen (2000:344) om Scheng­ens infor­ma­tions­sy­stem. Lag (2000:349).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1998:622
   1. Denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer.
   2. För de per­son­re­gis­ter som den 24 okto­ber 1998 förs med Data­in­spek­tio­nens till­stånd gäl­ler bestäm­mel­serna i data­la­gen (1973:289) till och med den 30 juni 2012. För ett sådant regis­ter ska dock 6-8 §§ gälla från ikraft­trä­dan­det. För fin­gerav­trycks­re­gis­ter ska dock samt­liga bestäm­mel­ser i lagen gälla från och med den 1 augusti 2011. Lag (2011:901).

2005:877
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2006.
   2. Äldre bestäm­mel­ser i 23 § gäl­ler fort­fa­rande om pro­vet för DNA-​analys har tagits före ikraft­trä­dan­det eller om den dom som ger stöd för att regi­strera resul­ta­tet av en DNA-​analys i DNA- regist­ret har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.