Lag (2024:7) om pre­ven­tiva vis­tel­se­för­bud

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2024:7
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet L4
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2024:7
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet L4
Utfär­dad: 2024-​01-25
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


/Trä­der i kraft I:2024-​02-01/ För­ut­sätt­ningar för pre­ven­tiva vis­tel­se­för­bud

1 §   Enligt denna lag får en per­son för­bju­das att inom ett avgrän­sat område vis­tas på all­män plats, på skol­går­dar och mot­sva­rande områ­den utom­hus vid för­sko­lor och fri­tids­hem samt i for­don på all­män plats (vis­tel­se­för­bud).

Ett vis­tel­se­för­bud får inte avse den som är under 15 år.

Lagen påver­kar inte rät­ten som den som för­fo­gar över en plats inom områ­det har att begränsa till­trä­det till plat­sen.

2 §   Ett vis­tel­se­för­bud omfat­tar inte till­träde till och vis­telse på en plats endast i syfte att rösta i val till riks­da­gen, regi­on­full­mäk­tige, kommun-​​full­mäk­tige, Euro­pa­par­la­men­tet eller Same­tinget eller i en folk­om­röst­ning.

3 §   Ett vis­tel­se­för­bud får med­de­las om det med hän­syn till omständig-​​heterna
   1. finns en påtag­lig risk för att det inom en grupp kom­mer att utövas sådan brotts­lig verk­sam­het som avses i 4 § inom det område där för­bu­det avses gälla, och
   2. kan befa­ras att en per­son som till­hör eller ver­kar för grup­pen med­ve­tet kom­mer att främja den brotts­liga verk­sam­he­ten.

4 §   Ett vis­tel­se­för­bud får med­de­las endast om den brotts­liga verk­sam­he­ten
   1. har bak­grund i eller är ägnad att fram­kalla en kon­flikt mel­lan grup­per av per­so­ner i vil­ken det finns risk för att skjut­va­pen eller spräng­ämne eller annat lik­nande ämne kan komma till använd­ning, eller
   2. på något annat sätt är ägnad att all­var­ligt skada trygg­he­ten hos all­män­he­ten inom områ­det.

5 §   Ett vis­tel­se­för­bud får inte avse ett större område än vad som är nöd­vän­digt.

Ett vis­tel­se­för­bud får med­de­las endast om skä­len för ett sådant för­bud väger tyngre än det intrång eller men i övrigt som för­bu­det inne­bär för den enskilde.

6 §   Ett vis­tel­se­för­bud ska för­ses med de begräns­ningar och undan­tag som är påkal­lade med hän­syn till för­hål­lan­dena i det enskilda fal­let.

7 §   Ett vis­tel­se­för­bud som med­de­las avse­ende brotts­lig verk­sam­het som avses i 4 § första styc­ket 1 får för­e­nas med vill­kor om elektro­nisk över­vak­ning om det behövs för att kon­trol­lera att för­bu­det följs.

När ett beslut om vis­tel­se­för­bud med vill­kor om elektro­nisk över­vak­ning har med­de­lats, är den som för­bu­det gäl­ler mot skyl­dig att med­verka till att den elektro­niska över­vak­ningen kom­mer till stånd och kan fortgå.

Vis­tel­se­för­bu­dets längd

8 §   Ett vis­tel­se­för­bud ska gälla för en viss tid, högst sex måna­der.

Vis­tel­se­för­bu­det gäl­ler ome­del­bart, om inte annat beslu­tas.

Ett vis­tel­se­för­bud får för­längas med högst sex måna­der i taget om för­ut­sätt­ning­arna i 3-5 §§ är upp­fyllda. Ett för­bud med vill­kor om elektro­nisk över­vak­ning får dock för­längas med högst tre måna­der i taget.

Del­giv­ning och hand­lägg­nings­tid

9 §   Ett beslut om vis­tel­se­för­bud ska del­ges den som för­bu­det avser. Del­giv­ning får inte ske enligt 34-38 eller 47-51 §§ del­giv­nings­la­gen (2010:1932).

10 §   Frå­gor om vis­tel­se­för­bud ska hand­läg­gas skynd­samt.

För­fa­ran­det hos åkla­ga­ren

11 §   All­män åkla­gare prö­var frå­gor om vis­tel­se­för­bud.

En fråga om vis­tel­se­för­bud tas upp på skrift­lig anmä­lan av Polis­myn­dig­he­ten. Polis­myn­dig­he­ten är inte part i det ärende som anmä­lan gett upp­hov till.

Om anmä­lan avser någon som är under 21 år, ska Polis­myn­dig­he­ten genast under­rätta soci­al­nämn­den.

12 §   För den som ett vis­tel­se­för­bud gäl­ler eller avses gälla mot och som är under 18 år ska ett offent­ligt biträde för­ord­nas, om det inte måste antas att behov av biträde sak­nas. Det­samma gäl­ler för den som ett vis­tel­se­för­bud med vill­kor om elektro­nisk över­vak­ning gäl­ler eller avses gälla mot.

Frå­gan om för­ord­nande ska prö­vas så snart som möj­ligt.

Ett offent­ligt biträde har samma rät­tig­he­ter som en offent­lig för­sva­rare.

13 §   Frå­gor om vis­tel­se­för­bud prö­vas av åkla­ga­ren i den ort där för­bu­det helt eller huvud­sak­li­gen avses gälla eller där den som för­bu­det avses gälla mot har sin hem­vist eller mera var­ak­tigt uppe­hål­ler sig. Om per­so­nen är miss­tänkt för brott som har bety­delse för frå­gan om vis­tel­se­för­bud, får frå­gan prö­vas även av åkla­gare som är behö­rig att väcka åtal för brot­tet.

I fråga om åkla­gare tilläm­pas 7 kap. rät­te­gångs­bal­ken.

14 §   Åkla­ga­ren får anlita hjälp av Polis­myn­dig­he­ten för utred­ning av frå­gor om vis­tel­se­för­bud. Soci­al­nämn­den ska på begä­ran av åkla­ga­ren lämna ett ytt­rande över den som för­bu­det avses gälla mot och som är under 18 år. Ytt­ran­det ska inne­hålla upp­gif­ter om vilka åtgär­der nämn­den tidi­gare har vid­ta­git eller avser att vidta i fråga om per­so­nen samt upp­gif­ter om den­nes per­son­liga utveck­ling och lev­nads­om­stän­dig­he­ter i övrigt.

I fråga om utred­ningen tilläm­pas föl­jande bestäm­mel­ser i 23 kap. rät­te­gångs­bal­ken:
   - 4 § om objek­ti­vi­tet,
   - 6 § om rätt att hålla för­hör,
   - 7 § om hämt­ning till för­hör,
   - 9 § om skyl­dig­het att stanna kvar för för­hör,
   - 10 § om vilka som får när­vara vid för­hör,
   - 11 § om möj­lig­het att ställa frå­gor vid för­hör, och
   - 12 § om för­bud mot otill­bör­liga åtgär­der vid för­hör.

Vid tillämp­ningen av 23 kap. 4 och 11 §§ rät­te­gångs­bal­ken ska bestäm­mel­serna om den som är miss­tänkt i stäl­let avse den som för­bu­det avses gälla mot.

15 §   Innan en fråga om vis­tel­se­för­bud avgörs, ska den som för­bu­det avses gälla mot under­rät­tas om en upp­gift som har till­förts ären­det genom någon annan än honom eller henne själv och få till­fälle att yttra sig över den. Frå­gan får dock avgö­ras utan att detta har gjorts, om åtgär­den är uppen­bart obe­höv­lig eller om avgö­ran­det inte kan skju­tas upp.

Åkla­ga­ren bestäm­mer hur under­rät­tel­sen ska ske.

Under­rät­tel­se­skyl­dig­he­ten gäl­ler med de begräns­ningar som föl­jer av 10 kap. 3 § offentlighets-​​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).

16 §   Åkla­ga­rens beslut i fråga om vis­tel­se­för­bud ska vara skrift­ligt och ange
   1. den som för­bu­det avses gälla mot,
   2. om vis­tel­se­för­bud ska gälla och, i så fall, för­bu­dets inne­börd och omfatt­ning samt när det upp­hör att gälla,
   3. de skäl som har bestämt utgången,
   4. de bestäm­mel­ser som åbe­ro­pas,
   5. vad som kan bli följ­den av att bryta mot för­bu­det, och
   6. att ett beslut kan hävas eller änd­ras enligt 19 § och prö­vas av dom­stol enligt 21 §.

17 §   Ett beslut om vis­tel­se­för­bud med vill­kor om elektro­nisk över­vak­ning ska, utö­ver det som anges i 16 §, ange
   1. när den elektro­niska över­vak­ningen ska inle­das och hur det ska ske,
   2. vad den som för­bu­det gäl­ler mot är skyl­dig att göra för att med­verka till att över­vak­ningen kom­mer till stånd och kan fortgå, och
   3. vil­ken påföljd som hind­rande av elektro­nisk över­vak­ning av vis­tel­se­för­bud enligt 30 § kan med­föra.

18 §   Vid åkla­ga­rens hand­lägg­ning av ären­den om vis­tel­se­för­bud tilläm­pas föl­jande bestäm­mel­ser i för­valt­nings­la­gen (2017:900):
   - 5 § om lega­li­tet, objek­ti­vi­tet och pro­por­tio­na­li­tet,
   - 6 § om ser­vice,
   - 7 § om till­gäng­lig­het,
   - 8 § om sam­ver­kan,
   - 9 § om utgångs­punk­ter för hand­lägg­ningen,
   - 13 § om tolk­ning och över­sätt­ning,
   - 14 och 15 §§ om ombud och biträde,
   - 23 § första styc­ket om utred­nings­an­sva­ret,
   - 24 § om när man får lämna upp­gif­ter munt­ligt,
   - 27 § om doku­men­ta­tion av upp­gif­ter,
   - 31 § om doku­men­ta­tion av beslut,
   - 32 § första styc­ket, andra styc­ket 2 och 3 och tredje styc­ket om moti­ve­ring av beslut, och
   - 36 § om rät­telse av skriv­fel och lik­nande.

19 §   Om det på grund av änd­rade för­hål­lan­den finns skäl till det, får åkla­ga­ren häva eller ändra ett beslut om vis­tel­se­för­bud som har fat­tats av åkla­ga­ren eller dom­sto­len. Åkla­ga­ren får dock utvidga ett för­bud endast efter anmä­lan av Polis­myn­dig­he­ten.

Åkla­ga­ren får inte häva eller ändra ett beslut om vis­tel­se­för­bud om för­bu­det är före­mål för dom­stols­pröv­ning.

20 §   När ett beslut om vis­tel­se­för­bud med vill­kor om elektro­nisk över­vak­ning har med­de­lats, är Polis­myn­dig­he­ten ansva­rig för verk­stäl­lig­he­ten av den elektro­niska över­vak­ningen.

Dom­stols­pröv­ning

21 §   Tings­rät­ten ska pröva åkla­ga­rens beslut i fråga om vis­tel­se­för­bud på begä­ran av den som för­bu­det gäl­ler mot, om beslu­tet har gått honom eller henne emot. En sådan begä­ran ska göras skrift­li­gen hos åkla­ga­ren, som ska över­lämna ären­det till tings­rät­ten.

22 §   Behö­rig dom­stol är den tings­rätt där den åkla­gare som har prö­vat frå­gan om vis­tel­se­för­bud ska föra talan i brott­mål i all­män­het.

23 §   Åkla­ga­ren är mot­part till den enskilde sedan hand­ling­arna i ären­det över­läm­nats till dom­sto­len.

24 §   Dom­sto­len får besluta att ett vis­tel­se­för­bud tills vidare inte ska gälla.

25 §   Dom­sto­len ska hålla sam­man­träde, om en part begär det.

26 §   När tings­rät­ten avgör saken, ska den bestå av en lag­fa­ren domare och tre nämn­de­män. Vid annan hand­lägg­ning ska tings­rät­ten bestå av en lag­fa­ren domare.

Vid omröst­ning tilläm­pas bestäm­mel­serna i 29 kap. rät­te­gångs­bal­ken.

27 §   Vid dom­sto­lens hand­lägg­ning av ären­den om vis­tel­se­för­bud till­läm­pas i övrigt lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den. I fråga om begä­ran om pröv­ning enligt 21 § tilläm­pas vad som anges i den lagen om ansö­kan.

Rät­tens beslut att med­dela någon ett vis­tel­se­för­bud ska inne­hålla de upp­gif­ter som anges i 16 och 17 §§.

28 §   När dom­sto­len ska pröva ett beslut i fråga om vis­tel­se­för­bud och den som för­bu­det gäl­ler mot är miss­tänkt för brott som har bety­delse för pröv­ningen av för­bu­det, får beslu­tet prö­vas i mål om all­mänt åtal för brot­tet. I ett sådant fall tilläm­pas bestäm­mel­serna om rät­te­gången i brott­mål.

Straf­fan­svar

29 §   Den som bry­ter mot ett vis­tel­se­för­bud döms för över­trä­delse av vis­tel­se­för­bud till fäng­else i högst ett år. Om brot­tet är ringa, döms till böter.

30 §   Den som har med­de­lats ett vis­tel­se­för­bud med vill­kor om elektro­nisk över­vak­ning och som upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het hind­rar att den elektro­niska över­vak­ningen kom­mer till stånd eller kan fortgå döms för hind­rande av elektro­nisk över­vak­ning av vis­tel­se­för­bud till böter eller fäng­else i högst ett år.

Upp­gif­ter om den över­va­ka­des posi­tion

31 §   Upp­gif­ter om den över­va­ka­des posi­tion vid elektro­nisk över­vak­ning får regi­stre­ras och tas fram endast när
   1. den över­va­kade trä­der in i eller vis­tas inom det område som avses i 1 §, eller
   2. en beslu­tad elektro­nisk över­vak­ning hind­ras.

32 §   Upp­gif­ter om den över­va­ka­des posi­tion, som tagits fram enligt 31 §, får beva­ras i högst två måna­der.

När upp­gif­terna inte längre får beva­ras ska de ome­del­bart för­stö­ras.
Vik­tiga lagar inom ord­ning och säker­het
JP Info­nets tjäns­ter inom ord­ning och säker­het

JP Info­nets tjäns­ter inom ord­ning och säker­het

Arbe­tar du med frå­gor som rör ord­ning och säker­het? I JP Info­nets tjäns­ter hit­tar du det juri­diska grund­ma­te­rial du behö­ver som besluts­un­der­lag samt den senaste prax­isut­veck­lingen snabbt ana­ly­se­rad och kom­men­te­rad. Se allt inom ord­ning och säker­het.