Utlän­nings­lag (2005:716)

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2005:716
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet L7
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2025:58
Övrigt: Rät­tel­se­blad 2009:16, 2009:1542 och 2014:198 har iakt­ta­gits.
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2005:716
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet L7
Utfär­dad: 2005-​09-29
Änd­rad: t.o.m. SFS

2025:58
Övrig text: Rät­tel­se­blad 2009:16, 2009:1542 och 2014:198 har iakt­ta­gits.
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. Lagens inne­håll, vissa defi­ni­tio­ner och all­männa bestäm­mel­ser

Lagens inne­håll

1 §   I denna lag finns före­skrif­ter om
   - lagens inne­håll, vissa defi­ni­tio­ner och all­männa bestäm­mel­ser (1 kap.),
   - vill­kor för att en utlän­ning ska få resa in i samt vis­tas och arbeta i Sve­rige (2 kap.),
   - vise­ring (3 kap.),
   - uppe­hålls­rätt (3 a kap.),
   - uppe­hålls­sta­tus, uppe­hålls­rätt och bevis för gräns­ar­be­tare som kom­plet­te­rar bestäm­mel­serna i utträ­des­av­ta­let mel­lan För­e­nade kung­a­ri­ket och EU (3 b kap.),
   - flyk­tingar och andra skydds­be­hö­vande (4 kap.),
   - uppe­hålls­till­stånd (5 kap.),
   - ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige (5 a kap.),
   - uppe­hålls­till­stånd för forsk­ning, stu­dier inom högre utbild­ning, viss prak­tik, visst volon­tär­ar­bete och au pair- arbete (5 b kap.),
   - arbets­till­stånd (6 kap.),
   - EU-​blå­kort (6 a kap.),
   - till­stånd för före­tagsin­tern för­flytt­ning, ICT (6 b kap.),
   - till­stånd för säsongs­ar­bete (6 c kap.),
   - åter­kal­lelse av till­stånd (7 kap.),
   - avvis­ning och utvis­ning (8 kap.),
   - utvis­ning på grund av brott (8 a kap.),
   - kontroll-​​ och tvångs­åt­gär­der (9 kap.),
   - för­var och upp­sikt avse­ende utlän­ningar (10 kap.),
   - hur en utlän­ning som hålls i för­var ska behand­las (11 kap.),
   - verk­stäl­lig­het av beslut om avvis­ning och utvis­ning (12 kap.),
   - hand­lägg­ningen av ären­den hos för­valt­nings­myn­dig­he­terna m.m. (13 kap.),
   - över­kla­gande av för­valt­nings­myn­dig­hets beslut (14 kap.),
   - nöjd­för­kla­ring (15 kap.),
   - migra­tions­dom­sto­lar och Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len (16 kap.),
   - skyl­dig­het att lämna upp­gif­ter (17 kap.),
   - offent­ligt biträde (18 kap.),
   - kost­nads­an­svar (19 kap.),
   - bestäm­mel­ser om straff m.m. (20 kap.),
   - till­fäl­ligt skydd (21 kap.),
   - tri­bu­nal­vitt­nen (22 kap.), och
   - sär­skilda bemyn­di­gan­den (23 kap.). Lag (2020:939).

1 a §   Har upp­hävts genom lag (2021:765).

Vissa defi­ni­tio­ner

Barn

2 §   Med barn avses i denna lag en per­son som är under 18 år.

Asyl

3 §   Med asyl avses i denna lag ett uppe­hålls­till­stånd som bevil­jas en utlän­ning där­för att han eller hon är flyk­ting eller alter­na­tivt skydds­be­hö­vande. Lag (2009:1542).

EU-​stat

3 a §   Med EU-​stat avses i denna lag en stat som är med­lem i Euro­pe­iska uni­o­nen (EU). Lag (2006:219).

EES-​stat och EES-​med­bor­gare

3 b §   Med EES-​stat avses i denna lag en stat som omfat­tas av avta­let om Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES).

Med EES-​med­bor­gare avses en utlän­ning som är med­bor­gare i en EES-​stat. När det gäl­ler famil­jean­knyt­ning avses även vissa svenska med­bor­gare i enlig­het med vad som när­mare fram­går av 3 a kap. 2 § andra styc­ket. Lag (2014:198).

3 c §   Har upp­hävts genom lag (2014:198).

Scheng­en­kon­ven­tio­nen, Scheng­enstat och Scheng­en­vi­se­ring

4 §   Med Scheng­en­kon­ven­tio­nen avses i denna lag kon­ven­tio­nen om till­lämp­ning av Scheng­enav­ta­let av den 14 juni 1985.

Med Scheng­enstat avses
   1. en stat som har till­trätt eller anslu­tit sig till Scheng­en­kon­ven­tio­nen, samt
   2. Island, Norge, Schweiz och Liech­tenstein.
Lag (2011:1209).

4 a §   Med Scheng­en­vi­se­ring avses i denna lag en vise­ring enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om infö­rande av en gemen­skaps­ko­dex om vise­ringar (vise­rings­ko­dex).
Lag (2011:705).

Rör­lig­hets­di­rek­ti­vet

4 b §   Med rör­lig­hets­di­rek­ti­vet avses i denna lag Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om uni­ons­med­bor­ga­res och deras famil­je­med­lem­mars rätt att fritt röra sig och uppe­hålla sig inom med­lems­sta­ter­nas ter­ri­to­rier och om änd­ring av för­ord­ning (EEG) nr 1612/68 och om upp­hä­vande av direk­ti­ven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG. Lag (2014:198).

Utträ­des­av­ta­let mel­lan För­e­nade kung­a­ri­ket och EU

4 c §   Med utträ­des­av­ta­let mel­lan För­e­nade kung­a­ri­ket och EU avses i denna lag avta­let om För­e­nade konung­a­ri­ket Stor­bri­tan­nien och Nor­dir­lands utträde ur Euro­pe­iska uni­o­nen och Euro­pe­iska ato­me­ner­gi­ge­men­ska­pen (EUT L 29, 31.1.2020, s. 7). Lag (2020:939).

Åter­vän­dan­de­för­ord­ningen och gräns­för­ord­ningen

4 d §   Med åter­vän­dan­de­för­ord­ningen avses i denna lag Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2018/1860 av den 28 novem­ber 2018 om använd­ning av Scheng­ens infor­ma­tions­sy­stem för åter­vän­dande av tred­je­lands­med­bor­gare som vis­tas olag­ligt i med­lems­sta­terna.

Med gräns­för­ord­ningen avses Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2018/1861 av den 28 novem­ber 2018 om inrät­tande, drift och använd­ning av Scheng­ens infor­ma­tions­sy­stem (SIS) på områ­det in- och utre­se­kon­trol­ler, om änd­ring av kon­ven­tio­nen om tillämp­ning av Scheng­enav­ta­let och om änd­ring och upp­hä­vande av för­ord­ning (EG) nr 1987/2006.
Lag (2021:1189).

/Rubri­ken trä­der i kraft I:den dag som rege­ringen bestäm­mer/

In- och utre­se­för­ord­ningen

4 e §    /Trä­der i kraft I:den dag som rege­ringen bestäm­mer/ Med in- och utre­se­för­ord­ningen avses i denna lag Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2017/2226 av den 30 novem­ber 2017 om inrät­tande av ett in- och utre­se­sy­stem för regi­stre­ring av in- och utre­se­upp­gif­ter och av upp­gif­ter om nekad inresa för tred­je­lands­med­bor­gare som pas­se­rar med­lems­sta­ter­nas yttre grän­ser, om fast­stäl­lande av vill­ko­ren för åtkomst till in- och utre­se­sy­ste­met för brotts­be­käm­pande ända­mål och om änd­ring av kon­ven­tio­nen om tillämp­ning av Scheng­enav­ta­let och för­ord­ning­arna (EG) nr 767/2008 och (EU) nr 1077/2011. Lag (2022:242).

/Rubri­ken trä­der i kraft I:den dag som rege­ringen bestäm­mer/

Etias-​​för­ord­ningen

4 f §    /Trä­der i kraft I:den dag som rege­ringen bestäm­mer/ Med Etias-​​för­ord­ningen avses i denna lag Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2018/1240 av den 12 sep­tem­ber 2018 om inrät­tande av ett EU-​system för rese­upp­gif­ter och rese­till­stånd (Etias) och om änd­ring av för­ord­ning­arna (EU) nr 1077/2011, (EU) nr 515/2014, (EU) 2016/399, (EU) 2016/1624 och (EU) 2017/2226. Lag (2023:337).

Inresa

5 §   Med inresa avses i denna lag att en utlän­ning pas­se­rar in över grän­sen för svenskt ter­ri­to­rium.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om undan­tag från vad som anges i första styc­ket.

Utresa

6 §   Med utresa avses i denna lag att en utlän­ning pas­se­rar ut över grän­sen för svenskt ter­ri­to­rium.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om undan­tag från vad som anges i första styc­ket.

Säkert ursprungs­land

6 a §   Med säkert ursprungs­land avses i denna lag ett land där det all­mänt och genom­gå­ende inte före­kom­mer för­föl­jelse, tor­tyr eller annan omänsk­lig eller för­ned­rande behand­ling eller bestraff­ning eller hot på grund av urskill­nings­löst våld med anled­ning av en yttre eller inre väp­nad kon­flikt. Vid bedöm­ningen av om ett land ska anses vara ett säkert ursprungs­land ska den rätts­liga situ­a­tio­nen och de poli­tiska för­hål­lan­dena i lan­det beak­tas.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om en för­teck­ning över län­der som upp­fyl­ler defi­ni­tio­nen i första styc­ket. Lag (2021:223).

Säker­hets­ä­ren­den

7 §   Säker­hets­ä­ren­den enligt denna lag är ären­den där Säker­hetspo­li­sen av skäl som rör Sve­ri­ges säker­het eller som annars har bety­delse för all­män säker­het för­or­dar
   - att en utlän­ning ska avvi­sas eller utvi­sas,
   - att en utlän­nings ansö­kan om uppe­hålls­till­stånd eller arbets­till­stånd ska avslås eller att en utlän­nings uppe­hålls­till­stånd eller arbets­till­stånd ska åter­kal­las,
   - att en utlän­ning inte ska bevil­jas sta­tus­för­kla­ring eller att en utlän­nings sta­tus­för­kla­ring ska åter­kal­las,
   - att en utlän­ning inte ska bevil­jas rese­do­ku­ment,
   - att en utlän­ning inte ska bevil­jas främ­lings­pass eller att en utlän­nings främ­lings­pass ska åter­kal­las, eller
   - att en utlän­nings ansö­kan om ställ­ning som var­ak­tigt bosatt ska avslås eller att en utlän­nings ställ­ning som var­ak­tigt bosatt ska åter­kal­las.

Ett ärende hos Migra­tions­ver­ket om huruvida ny pröv­ning ska bevil­jas enligt 12 kap. 19 eller 19 b § är ett säker­hets­ä­rende om beslu­tet om avvis­ning eller utvis­ning har fat­tats i ett säker­hets­ä­rende. Lag (2024:28).

All­männa bestäm­mel­ser

8 §   Lagen skall tilläm­pas så att en utlän­nings fri­het inte begrän­sas mer än vad som är nöd­vän­digt i varje enskilt fall.

9 §   Det som före­skrivs om avvis­ning och utvis­ning i denna lag gäl­ler i till­lämp­liga delar också för beslut om över­fö­ring enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kri­te­rier och meka­nis­mer för att avgöra vil­ken med­lems­stat som är ansva­rig för att pröva en ansö­kan om inter­na­tio­nellt skydd som en tred­je­lands­med­bor­gare eller en stats­lös per­son har läm­nat in i någon med­lems­stat (omar­bet­ning) (Dublin­för­ord­ningen).
Lag (2014:792).

10 §   I fall som rör ett barn skall sär­skilt beak­tas vad hän­sy­nen till bar­nets hälsa och utveck­ling samt bar­nets bästa i övrigt krä­ver.

11 §   När frå­gor om till­stånd enligt denna lag skall bedö­mas och ett barn berörs av ett beslut i ären­det skall, om det inte är olämp­ligt, bar­net höras. Den hän­syn skall tas till det bar­net har sagt som bar­nets ålder och mog­nad moti­ve­rar.

12 §   Har upp­hävts genom lag (2021:765).

13 §   Säker­hets­ä­ren­den skall hand­läg­gas skynd­samt.

14 §   Om en utlän­ning har ansökt om uppe­hålls­till­stånd, sta­tus­för­kla­ring, rese­do­ku­ment eller ställ­ning som var­ak­tigt bosatt och Säker­hetspo­li­sen har ansökt om att utlän­ningen ska utvi­sas enligt lagen (2022:700) om sär­skild kon­troll av vissa utlän­ningar, ska ansök­ning­arna hand­läg­gas till­sam­mans enligt den lagen.

En ansö­kan om uppe­hålls­till­stånd, sta­tus­för­kla­ring, rese­do­ku­ment eller ställ­ning som var­ak­tigt bosatt av en utlän­ning som är utvi­sad enligt lagen om sär­skild kon­troll av vissa utlän­ningar eller har med­de­lats mot­sva­rande beslut enligt äldre lag och befin­ner sig i Sve­rige, ska hand­läg­gas enligt den lagen. Lag (2022:705).

15 §   Ska det vid tillämp­ningen av denna lag göras en bedöm­ning av om det finns risk för att en utlän­ning avvi­ker, får hän­syn endast tas till om denne
   1. tidi­gare har hål­lit sig undan,
   2. har upp­gett att han eller hon inte har för avsikt att lämna lan­det efter ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning,
   3. har upp­trätt under någon iden­ti­tet som var fel­ak­tig,
   4. inte har med­ver­kat till att klar­lägga sin iden­ti­tet och där­i­ge­nom för­svå­rat pröv­ningen av sin ansö­kan om uppe­hålls­till­stånd,
   5. med­ve­tet har läm­nat orik­tiga upp­gif­ter eller undan­hål­lit väsent­lig infor­ma­tion,
   6. tidi­gare har över­trätt ett med­de­lat åter­re­se­för­bud,
   7. har dömts för ett brott som kan leda till fäng­else, eller
   8. har utvi­sats av all­män dom­stol på grund av brott.
Lag (2012:129).

16 §   Bestäm­mel­ser om gräns­pas­sage finns i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en uni­ons­ko­dex om gräns­pas­sage för per­so­ner (kodex om Scheng­en­grän­serna). Lag (2018:30).

17 §   Bestäm­mel­ser om att vissa utlän­ningar har rätt att resa in i samt vis­tas och arbeta i Sve­rige finns även i utträ­des­av­ta­let mel­lan För­e­nade kung­a­ri­ket och EU.
Lag (2020:939).


2 kap. Vill­kor för att en utlän­ning skall få resa in i samt vis­tas och arbeta i Sve­rige

Pass

1 §   En utlän­ning som reser in i eller vis­tas i Sve­rige skall ha pass.

1 a §   Om en utlän­ning inte har någon hand­ling som gäl­ler som pass och sak­nar möj­lig­het att skaffa en sådan hand­ling, får Migra­tions­ver­ket utfärda ett främ­lings­pass för honom eller henne.

Har en utlän­ning bevil­jats uppe­hålls­till­stånd som alter­na­tivt skydds­be­hö­vande enligt 4 kap. 2 § eller bevil­jats skydds­sta­tus­för­kla­ring enligt 4 kap. 3 c §, ska Migra­tions­ver­ket utfärda ett främ­lings­pass för utlän­ningen, om han eller hon inte kan få ett natio­nellt pass. Främ­lings­pass ska dock inte utfär­das om tving­ande hän­syn till den natio­nella säker­he­ten eller den all­männa ord­ningen krä­ver att så inte sker.

Migra­tions­ver­ket får utfärda främ­lings­pass även i andra fall, om det finns sär­skilda skäl. Lag (2021:765).

1 b §   En ansö­kan om främ­lings­pass ska avslås om det inom de senaste fem åren före ansö­kan har utfär­dats tre sådana pass för utlän­ningen och det inte finns sär­skilda skäl att bifalla ansö­kan.

Första styc­ket gäl­ler inte de fall som anges i 1 a § andra styc­ket. Lag (2021:390).

1 c §   Migra­tions­ver­ket ska åter­kalla ett främ­lings­pass om inne­ha­va­ren
   1. blir svensk med­bor­gare,
   2. får en annan hand­ling som gäl­ler som pass,
   3. ska resa till sitt hem­land,
   4. inte längre har rätt att vis­tas i lan­det enligt ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning, eller
   5. avli­der.

Första styc­ket gäl­ler inte om sär­skilda skäl talar emot det.
Lag (2021:390).

1 d §   Migra­tions­ver­ket får åter­kalla ett främ­lings­pass om det finns skäl för det med hän­syn till Sve­ri­ges säker­het eller all­män säker­het.

Ett främ­lings­pass som har utfär­dats enligt 1 a § andra styc­ket får dock åter­kal­las endast om tving­ande hän­syn till den natio­nella säker­he­ten eller den all­männa ord­ningen krä­ver det.
Lag (2024:28).

2 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om i vilka fall svenska myn­dig­he­ter får utfärda pass för utlän­ningar.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vilka hand­lingar som får god­tas som pass.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om främ­lings­pass.
Lag (2021:390).

Vise­ring

3 §   En utlän­ning som reser in i eller vis­tas i Sve­rige ska ha Scheng­en­vi­se­ring eller natio­nell vise­ring. Lag (2014:198).

Uppe­hålls­rätt

3 a §   Bestäm­mel­ser om uppe­hålls­rätt för EES-​med­bor­gare och deras famil­je­med­lem­mar finns i 3 a kap. Lag (2006:219).

3 b §   Bestäm­mel­ser om att vissa med­bor­gare i För­e­nade kung­a­ri­ket och deras famil­je­med­lem­mar har uppe­hålls­rätt finns i avdel­ning II i andra delen av utträ­des­av­ta­let mel­lan För­e­nade kung­a­ri­ket och EU. Kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till utträ­des­av­ta­let finns i 3 b kap. Lag (2020:939).

Uppe­hålls­till­stånd

4 §   Uppe­hålls­till­stånd är ett till­stånd att vis­tas i Sve­rige under viss tid (tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd) eller utan tids­be­gräns­ning (per­ma­nent uppe­hålls­till­stånd). Den som har uppe­hålls­till­stånd eller ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige får, om vill­ko­ret i 1 § är upp­fyllt, resa in i Sve­rige. Lag (2014:198).

5 §   En utlän­ning som vis­tas i Sve­rige mer än tre måna­der ska ha uppe­hålls­till­stånd. Lag (2014:198).

6 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att utlän­ningar skall ha uppe­hålls­till­stånd redan efter en kor­tare vis­tel­se­tid i Sve­rige än tre måna­der.

Arbets­till­stånd

7 §   Arbets­till­stånd är ett till­stånd att arbeta i Sve­rige. En utlän­ning som skall arbeta i Sve­rige på grund av anställ­ning här eller utom­lands skall ha arbets­till­stånd.

Kom­bi­ne­rade uppehålls-​​ och arbets­till­stånd

7 a §   Bestäm­mel­ser om kom­bi­ne­rade uppehålls-​​ och arbets­till­stånd finns i 6 a-6 c kap. Lag (2018:319).

Undan­tag från kra­ven på pass, vise­ring, uppe­hålls­till­stånd och arbets­till­stånd

8 §   Kra­vet på pass enligt 1 § för inresa gäl­ler inte för en utlän­ning som är med­bor­gare i en Scheng­enstat om han eller hon reser eller har rest in i Sve­rige direkt från en Scheng­enstat.

Kra­vet på pass enligt 1 § för vis­telse gäl­ler inte för en med­bor­gare i Dan­mark, Fin­land, Island eller Norge och inte hel­ler för en utlän­ning som är med­bor­gare i en annan Scheng­enstat om han eller hon har rest in i Sve­rige direkt från en Scheng­enstat. Lag (2014:198).

8 a §   Kra­vet på vise­ring enligt 3 § gäl­ler inte för en utlän­ning som
   1. är EES-​med­bor­gare,
   2. har uppe­hålls­kort eller per­ma­nent uppe­hålls­kort som har utfär­dats i Sve­rige eller av en behö­rig myn­dig­het i en annan EES-​stat,
   3. har uppe­hålls­till­stånd,
   4. har ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige, eller
   5. åter­tas enligt 6 a kap. 14 § eller 6 b kap. 19 §.

Kra­vet på vise­ring enligt 3 § för inresa gäl­ler inte hel­ler för en utlän­ning som åter­tas enligt 4 kap. 5 d §, 5 a kap. 7 § eller 5 b kap. 25 §. Lag (2019:1208).

8 b §   Kra­vet på uppe­hålls­till­stånd enligt 5 § gäl­ler inte för en utlän­ning som
   1. är med­bor­gare i Dan­mark, Fin­land, Island eller Norge,
   2. har uppe­hålls­rätt, eller
   3. har vise­ring för längre tid än tre måna­der.
Lag (2014:198).

8 c §   Kra­vet på arbets­till­stånd enligt 7 § gäl­ler inte för en utlän­ning som
   1. är med­bor­gare i Dan­mark, Fin­land, Island eller Norge,
   2. har uppe­hålls­rätt, eller
   3. har per­ma­nent uppe­hålls­till­stånd.
Lag (2014:198).

9 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att utlän­ningar i andra fall än de som anges i 8-8 c §§ får resa in i Sve­rige samt vis­tas och arbeta här utan pass, vise­ring, uppe­hålls­till­stånd eller arbets­till­stånd. Lag (2014:198).

10 §   Bestäm­mel­serna om krav på pass, vise­ring, uppe­hålls­till­stånd och arbets­till­stånd tilläm­pas inte för
   1. diplo­ma­tiska tjäns­te­män och avlö­nade kon­su­lära tjäns­te­män som är anställda i Sve­rige av främ­mande sta­ter samt deras famil­jer och deras anställda, och
   2. främ­mande sta­ters kuri­rer.

I fråga om andra utlän­ningar som är berät­ti­gade till för­må­ner enligt lagen (1976:661) om immu­ni­tet och pri­vi­le­gier i vissa fall gäl­ler de inskränk­ningar som föl­jer av den lagen.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om
   1. att bestäm­mel­serna om krav på pass, vise­ring, uppe­hålls­till­stånd och arbets­till­stånd gäl­ler i viss utsträck­ning för de utlän­ningar som anges i första styc­ket, och
   2. för­ut­sätt­ningar för att bevilja och åter­kalla uppe­hålls­till­stånd för sådana utlän­ningar som avses i första och andra styc­kena. Lag (2022:456).

/Rubri­ken trä­der i kraft I:den dag som rege­ringen bestäm­mer/

Rese­till­stånd

11 §    /Trä­der i kraft I:den dag som rege­ringen bestäm­mer/ I Etias-​​för­ord­ningen finns bestäm­mel­ser om krav på rese­till­stånd för vissa utlän­ningar som är undan­tagna från kra­vet på Scheng­en­vi­se­ring. Lag (2023:337).


3 kap. Vise­ring

1 §   Vill­kor för bevil­jande av Scheng­en­vi­se­ring finns i vise­rings­ko­dexen. Lag (2011:705).

2 §   Har upp­hävts genom lag (2011:705).

3 §   Har upp­hävts genom lag (2011:705).

4 §   Om det finns sär­skilda skäl får natio­nell vise­ring bevil­jas. En sådan vise­ring ger till­stånd att resa in i och vis­tas i Sve­rige. Vise­ringen får endast bevil­jas för längre tid än tre måna­der, dock högst ett år. Den får bevil­jas för längre tid än utlän­ning­ens pass gäl­ler endast när det finns sär­skilda skäl. Lag (2011:705).

Beslu­tande myn­dig­he­ter

5 §   Beslut om Scheng­en­vi­se­ring får utö­ver vad som föl­jer av vise­rings­ko­dexen med­de­las av Migra­tions­ver­ket. Beslut om natio­nell vise­ring får med­de­las av Migra­tions­ver­ket och Rege­rings­kans­liet. Lag (2011:705).

Bemyn­di­gan­den

6 §   Rege­ringen eller, efter rege­ring­ens bemyn­di­gande, Migra­tions­ver­ket får med­dela före­skrif­ter om att andra myn­dig­he­ter har rätt att besluta om vise­ring.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att ett organ som är knu­tet till Sve­ri­ges exportråd har rätt att bevilja vise­ring.

Rege­ringen eller, efter rege­ring­ens bestäm­mande, Rege­rings­kans­liet får ingå över­ens­kom­melse med en Scheng­enstat om att den sta­tens behö­riga myn­dig­he­ter får besluta om Scheng­en­vi­se­ring.

Rege­ringen eller, efter rege­ring­ens bestäm­mande, Rege­rings­kans­liet får besluta om sam­ar­bete med en extern tjäns­te­le­ve­ran­tör eller med en kom­mer­si­ell mel­lan­hand i enlig­het med vise­rings­ko­dexen. Lag (2011:705).

7 §   Rege­ringen får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om vise­ring.


3 a kap. Uppe­hålls­rätt för EES-​med­bor­gare m.fl.

All­männa bestäm­mel­ser

1 §   Med uppe­hålls­rätt avses en rätt för EES-​med­bor­gare och deras famil­je­med­lem­mar att vis­tas i Sve­rige mer än tre måna­der utan uppe­hålls­till­stånd i enlig­het med vad som sägs i detta kapi­tel. Lag (2006:219).

2 §   Med famil­je­med­lem till EES-​med­bor­gare avses i denna lag en utlän­ning som föl­jer med eller i Sve­rige anslu­ter sig till en EES-​med­bor­gare och som är
   1. make eller sambo till EES-​med­bor­ga­ren,
   2. släk­ting i rakt ned­sti­gande led till EES-​med­bor­ga­ren eller till hans eller hen­nes make eller sambo, om släk­tingen är bero­ende av någon av dem för sin för­sörj­ning eller är under 21 år,
   3. släk­ting i rakt upp­sti­gande led till EES-​med­bor­ga­ren eller till hans eller hen­nes make eller sambo, om släk­tingen är bero­ende av någon av dem för sin för­sörj­ning, eller
   4. annan famil­je­med­lem, om famil­je­med­lem­men i det land som han eller hon har kom­mit från är bero­ende av EES-​med­bor­ga­ren för sin för­sörj­ning eller ingår i EES-​med­bor­ga­rens hus­håll eller om det av all­var­liga häl­so­skäl abso­lut krävs att EES-​med­bor­ga­ren per­son­li­gen tar hand om famil­je­med­lem­men.

Med famil­je­med­lem till EES-​med­bor­gare avses i denna lag även en utlän­ning med sådan famil­jean­knyt­ning som anges i första styc­ket till en svensk med­bor­gare som åter­vän­der till Sve­rige efter att ha utnytt­jat sin rätt till fri rör­lig­het enligt rör­lig­hets­di­rek­ti­vet och som utlän­ningen har följt med eller anslu­tit sig till när den svenska med­bor­ga­ren utnytt­jat sin rätt till fri rör­lig­het. Lag (2014:198).

Uppe­hålls­rätt

3 §   En EES-​med­bor­gare har uppe­hålls­rätt om han eller hon
   1. är arbets­ta­gare eller egen före­ta­gare i Sve­rige,
   2. har kom­mit till Sve­rige för att söka arbete och har en verk­lig möj­lig­het att få en anställ­ning,
   3. är inskri­ven som stu­de­rande vid en erkänd utbild­nings­an­stalt i Sve­rige och enligt en för­säk­ran om detta har till­räck­liga till­gångar för sin och sina famil­je­med­lem­mars för­sörj­ning samt har en hel­täc­kande sjuk­för­säk­ring för sig och famil­je­med­lem­marna som gäl­ler i Sve­rige, eller
   4. har till­räck­liga till­gångar för sin och sina famil­je­med­lem­mars för­sörj­ning och har en hel­täc­kande sjuk­för­säk­ring för sig och famil­je­med­lem­marna som gäl­ler i Sve­rige. Lag (2006:219).

4 §   En sådan famil­je­med­lem till en EES-​med­bor­gare som avses i 2 § första styc­ket har uppe­hålls­rätt om EES-​med­bor­ga­ren har uppe­hålls­rätt enligt 3 §.

En sådan famil­je­med­lem till en EES-​med­bor­gare som avses i 2 § andra styc­ket har uppe­hålls­rätt.

Uppe­hålls­rätt enligt första eller andra styc­ket före­lig­ger inte om ett äkten­skap ingåtts, ett sam­bo­för­hål­lande inletts eller en utlän­ning adop­te­rats ute­slu­tande i syfte att ge utlän­ningen uppe­hålls­rätt. Lag (2014:198).

5 §   Uppe­hålls­rät­ten finns så länge vill­ko­ren är upp­fyllda.
Lag (2006:219).

Att behålla uppe­hålls­rätt i vissa fall

5 a §   En EES-​med­bor­gare som har uppe­hålls­rätt som arbets­ta­gare eller egen före­ta­gare enligt 3 § 1 anses som arbets­ta­gare respek­tive egen före­ta­gare och behål­ler sin uppe­hålls­rätt även om han eller hon
   1. drab­bas av till­fäl­lig arbetso­för­måga på grund av sjuk­dom eller olycks­fall, eller
   2. inle­der en yrkes­ut­bild­ning.

I fall som avses i första styc­ket 2 måste utbild­ningen ha sam­band med den tidi­gare sys­sel­sätt­ningen, för­u­tom i fall då EES-​med­bor­ga­ren är ofri­vil­ligt arbets­lös.

En EES-​med­bor­gare som har uppe­hålls­rätt som arbets­ta­gare enligt 3 § 1 anses som arbets­ta­gare och behål­ler sin uppe­hålls­rätt om han eller hon är ofri­vil­ligt arbets­lös efter mer än ett års anställ­ning och har anmält sig som arbets­sö­kande vid den offent­liga arbets­för­med­lingen. Har EES-​med­bor­ga­ren full­gjort en anställ­ning som varit tids­be­grän­sad till mindre än ett år eller inträf­far den ofri­vil­liga arbets­lös­he­ten under de första tolv måna­derna av en anställ­ning, anses EES-​med­bor­ga­ren under mot­sva­rande för­ut­sätt­ningar i stäl­let som arbets­ta­gare i sex måna­der och behål­ler sin uppe­hålls­rätt under samma tid. Lag (2014:198).

5 b §   En EES-​med­bor­ga­res famil­je­med­lem som inte själv är EES-​med­bor­gare behål­ler sin uppe­hålls­rätt om den per­son från vil­ken han eller hon här­lett sin uppe­hålls­rätt avli­der, under för­ut­sätt­ning att famil­je­med­lem­men då har vis­tats i Sve­rige som famil­je­med­lem under minst ett år och
   1. är arbets­ta­gare eller egen före­ta­gare i Sve­rige,
   2. har till­räck­liga till­gångar för sin och sina famil­je­med­lem­mars för­sörj­ning och har en hel­täc­kande sjuk­för­säk­ring för sig och famil­je­med­lem­marna som gäl­ler i Sve­rige, eller
   3. är med­lem i en familj som redan är bil­dad i Sve­rige av en per­son som upp­fyl­ler vill­ko­ren i 1 eller 2. Lag (2014:198).

5 c §   En EES-​med­bor­ga­res famil­je­med­lem som är släk­ting i rakt ned­sti­gande första led till EES-​med­bor­ga­ren och som är inskri­ven som stu­de­rande vid en erkänd utbild­nings­an­stalt i Sve­rige behål­ler sin uppe­hålls­rätt om den för­äl­der från vil­ken han eller hon här­lett sin uppe­hålls­rätt avli­der eller reser ut ur Sve­rige. Det­samma gäl­ler en per­son som har vård­na­den om famil­je­med­lem­men. Uppe­hålls­rät­ten kvar­står till dess att famil­je­med­lem­men har avslu­tat stu­di­erna.
Lag (2014:198).

5 d §   En EES-​med­bor­ga­res famil­je­med­lem som inte själv är EES-​med­bor­gare behål­ler sin uppe­hålls­rätt om anknyt­ningen till den per­son från vil­ken han eller hon här­lett sin uppe­hålls­rätt upp­hör genom äkten­skaps­skill­nad, ogil­tig­för­kla­ring av äkten­ska­pet eller upp­hö­rande av sam­bo­för­hål­lan­det, under för­ut­sätt­ning att han eller hon upp­fyl­ler vad som före­skrivs i 5 b § 1, 2 eller 3 och
   1. äkten­ska­pet eller sam­bo­för­hål­lan­det har varat i minst tre år, varav minst ett år i Sve­rige, när för­fa­ran­det för äkten­skaps­skill­nad eller ogil­tig­för­kla­ring av äkten­ska­pet eller upp­lös­ning av sam­bo­för­hål­lan­det inleds,
   2. vård­na­den av EES-​med­bor­ga­rens barn har över­lå­tits på famil­je­med­lem­men,
   3. det är befo­gat med hän­syn till sär­skilt svåra omstän­dig­he­ter i för­hål­lan­det, eller
   4. famil­je­med­lem­men genom över­ens­kom­melse mel­lan för­äld­rarna eller genom dom­stols­be­slut har rätt till umgänge med ett barn och denna umgäng­es­rätt måste utövas i Sve­rige. Lag (2014:198).

Per­ma­nent uppe­hålls­rätt

6 §   En EES-​med­bor­gare som har vis­tats lag­ligt i Sve­rige utan avbrott under minst fem år har per­ma­nent uppe­hålls­rätt.
Lag (2006:219).

7 §   En EES-​med­bor­ga­res famil­je­med­lem som inte själv är EES- med­bor­gare och som har vis­tats lag­ligt i Sve­rige utan avbrott under minst fem år med den per­son från vil­ken han eller hon här­le­der sin uppe­hålls­rätt, har per­ma­nent uppe­hålls­rätt.
Lag (2006:219).

8 §   Det som sägs i 6 och 7 §§ påver­kas inte av till­fäl­liga vis­tel­ser utan­för Sve­rige som inte över­sti­ger sam­man­lagt sex måna­der per år eller av en längre vis­telse utan­för Sve­rige på grund av obli­ga­to­risk mili­tär­tjänst­gö­ring. Det­samma gäl­ler vid vis­telse utan­för Sve­rige under högst tolv på varandra föl­jande måna­der på grund av gra­vi­di­tet och för­loss­ning, all­var­lig sjuk­dom, stu­dier eller yrkes­ut­bild­ning, utsta­tio­ne­ring på grund av arbete i ett annat land eller sär­skilda skäl. Lag (2006:219).

9 §   Per­ma­nent uppe­hålls­rätt för EES-​med­bor­gare och deras famil­je­med­lem­mar gäl­ler utan vill­kor och kan endast upp­höra om utlän­ningen har vis­tats utan­för Sve­rige i mer än två på varandra föl­jande år. Lag (2020:939).

Uppe­hålls­kort m.m.

10 §   En EES-​med­bor­ga­res famil­je­med­lem som inte själv är EES-​med­bor­gare och som har uppe­hålls­rätt ska ansöka om uppe­hålls­kort hos Migra­tions­ver­ket senast tre måna­der efter det att han eller hon kom till Sve­rige. Detta gäl­ler dock inte för en utlän­ning som har ett gil­tigt uppe­hålls­till­stånd eller som inom tre måna­der från ankoms­ten till Sve­rige har ansökt om ett sådant till­stånd. Lag (2014:198).

11 §   Om det kan antas att en EES-​med­bor­ga­res famil­je­med­lem är skyl­dig att ansöka om uppe­hålls­kort enligt 10 §, får Migra­tions­ver­ket före­lägga honom eller henne att full­göra denna skyl­dig­het. Migra­tions­ver­ket får även före­lägga famil­je­med­lem­men att lämna in sådana hand­lingar som är nöd­vän­diga för att uppe­hålls­kort ska kunna utfär­das.
Lag (2014:198).

12 §   Ett före­läg­gande enligt 11 § får för­e­nas med vite.

Fråga om utdö­mande av vite prö­vas av migra­tions­dom­stol på ansö­kan av Migra­tions­ver­ket.

Vid pröv­ning av en fråga om utdö­mande av vite får även vitets lämp­lig­het bedö­mas. Lag (2006:448).

12 a §   Migra­tions­ver­ket ska utfärda
   1. intyg om per­ma­nent uppe­hålls­rätt till en EES-​med­bor­gare som har ansökt om sådant intyg och som har per­ma­nent uppe­hålls­rätt,
   2. uppe­hålls­kort till en EES-​med­bor­ga­res famil­je­med­lem som inte själv är EES-​med­bor­gare, om han eller hon har ansökt om sådant kort och har uppe­hålls­rätt, och
   3. per­ma­nent uppe­hålls­kort till en EES-​med­bor­ga­res famil­je­med­lem som inte själv är EES-​med­bor­gare, om han eller hon har ansökt om sådant kort och har per­ma­nent uppe­hålls­rätt. Lag (2014:198).

Bemyn­di­gan­den

13 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om undan­tag från kra­ven i 3-7 §§. Lag (2014:198).

14 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om vilka hand­lingar som ska läm­nas vid ansö­kan om uppe­hålls­kort. Lag (2014:198).


3 b kap. Kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till utträ­des­av­ta­let mel­lan För­e­nade kung­a­ri­ket och EU

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser som kom­plet­te­rar avdel­ning II i andra delen av utträ­des­av­ta­let mel­lan För­e­nade kung­a­ri­ket och EU (utträ­des­av­ta­let). Lag (2020:939).

2 §   För­u­tom i detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser som kom­plet­te­rar utträ­des­av­ta­let i 8 kap. 7 a och 16 §§, 8 a kap. 6 §, 9 kap. 8 b och 8 e §§, 12 kap. 13 a, 15 och 17 §§ och 14 kap. 5 c §. Lag (2022:1015).

Uppe­hålls­sta­tus

3 §   En utlän­ning som uppe­hål­ler sig i Sve­rige i enlig­het med vill­ko­ren i avdel­ning II i andra delen av utträ­des­av­ta­let ska ansöka om uppe­hålls­sta­tus enligt arti­kel 18.1 i utträ­des­av­ta­let.

Beslut om uppe­hålls­sta­tus med­de­las av Migra­tions­ver­ket.
Lag (2020:939).

4 §   Även om vill­ko­ren för att bevilja uppe­hålls­sta­tus enligt utträ­des­av­ta­let är upp­fyllda får uppe­hålls­sta­tus väg­ras i sådana fall som avses i 8 § eller om det finns grund för avvis­ning eller utvis­ning enligt 8 kap. 11-14 §§.
Lag (2020:939).

5 §   Uppe­hålls­sta­tus upp­hör att gälla för en utlän­ning som avvi­sas eller utvi­sas från Sve­rige. Lag (2020:939).

6 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om den tids­frist som enligt arti­kel 18.1 b första styc­ket i utträ­des­av­ta­let ska gälla för en ansö­kan om uppe­hålls­sta­tus. Lag (2020:939).

När uppe­hålls­rätt inte före­lig­ger

7 §   En utlän­ning som med­ve­tet har läm­nat orik­tiga upp­gif­ter eller med­ve­tet har för­ti­git omstän­dig­he­ter som har varit av bety­delse för att få uppe­hålls­sta­tus, har inte uppe­hålls­rätt enligt utträ­des­av­ta­let.

Om utlän­ningen har vis­tats här i lan­det i mer än fyra år efter beslu­tet om uppe­hålls­sta­tus, gäl­ler första styc­ket endast om det finns syn­ner­liga skäl. Lag (2020:939).

8 §   En utlän­ning som är famil­je­med­lem till en med­bor­gare i För­e­nade kung­a­ri­ket har inte uppe­hålls­rätt enligt utträ­des­av­ta­let om ett äkten­skap har ingåtts, ett sam­bo­för­hål­lande har inletts eller en utlän­ning har adop­te­rats ute­slu­tande i syfte att ge utlän­ningen uppe­hålls­rätt.
Lag (2020:939).

Utfär­dande av bevis för gräns­ar­be­tare

9 §   Migra­tions­ver­ket ska på ansö­kan utfärda ett bevis enligt arti­kel 26 i utträ­des­av­ta­let till en med­bor­gare i För­e­nade kung­a­ri­ket som har rät­tig­he­ter i egen­skap av gräns­ar­be­tare enligt avdel­ning II i andra delen av utträ­des­av­ta­let.
Lag (2020:939).


4 kap. Flyk­tingar och andra skydds­be­hö­vande

Defi­ni­tio­ner

1 §   Med flyk­ting avses i denna lag en utlän­ning som
   - befin­ner sig utan­för det land som utlän­ningen är med­bor­gare i, där­för att han eller hon kän­ner väl­grun­dad fruk­tan för för­föl­jelse på grund av ras, natio­na­li­tet, reli­giös eller poli­tisk upp­fatt­ning eller på grund av kön, sex­u­ell lägg­ning eller annan till­hö­rig­het till en viss sam­hälls­grupp, och
   - inte kan, eller på grund av sin fruk­tan inte vill, begagna sig av detta lands skydd.

Första styc­ket gäl­ler obe­ro­ende av om det är lan­dets myn­dig­he­ter som är ansva­riga för att utlän­ningen ris­ke­rar att utsät­tas för för­föl­jelse eller om utlän­ningen ris­ke­rar att utsät­tas för för­föl­jelse från enskilda och inte kan antas bli erbju­den ett effek­tivt skydd som inte är av till­fäl­lig natur.
Vid bedöm­ningen av om skydd erbjuds beak­tas endast skydd som ges av sta­ten eller av par­ter eller orga­ni­sa­tio­ner som kon­trol­le­rar hela eller en bety­dande del av sta­tens ter­ri­to­rium.

Första och andra styc­kena gäl­ler även för en stats­lös utlän­ning som befin­ner sig utan­för det land där han eller hon tidi­gare har haft sin van­liga vis­tel­se­ort.

Av 2 b § föl­jer att en utlän­ning som omfat­tas av denna para­graf i vissa fall är ute­slu­ten från att anses som flyk­ting. Lag (2014:1400).

2 §   Med alter­na­tivt skydds­be­hö­vande avses i denna lag en utlän­ning som i andra fall än som avses i 1 § befin­ner sig utan­för det land som utlän­ningen är med­bor­gare i, där­för att
   1. det finns grun­dad anled­ning att anta att utlän­ningen vid ett åter­vän­dande till hem­lan­det skulle löpa risk att straf­fas med döden eller att utsät­tas för kropps­straff, tor­tyr eller annan omänsk­lig eller för­ned­rande behand­ling eller bestraff­ning, eller som civil­per­son löpa en all­var­lig och per­son­lig risk att ska­das på grund av urskill­nings­löst våld med anled­ning av en yttre eller inre väp­nad kon­flikt, och
   2. utlän­ningen inte kan, eller på grund av sådan risk som avses i 1 inte vill, begagna sig av hem­lan­dets skydd.

Första styc­ket gäl­ler obe­ro­ende av om det är lan­dets myn­dig­he­ter som är ansva­riga för att utlän­ningen löper sådan risk som avses där eller om utlän­ningen löper sådan risk genom hand­lingar från enskilda och inte kan antas bli erbju­den ett effek­tivt skydd som inte är av till­fäl­lig natur.
Vid bedöm­ningen av om skydd erbjuds beak­tas endast skydd som ges av sta­ten eller av par­ter eller orga­ni­sa­tio­ner som kon­trol­le­rar hela eller en bety­dande del av sta­tens ter­ri­to­rium.

Första och andra styc­kena gäl­ler även för en stats­lös utlän­ning som befin­ner sig utan­för det land där han eller hon tidi­gare har haft sin van­liga vis­tel­se­ort.

Av 2 c § föl­jer att en utlän­ning som omfat­tas av denna para­graf i vissa fall är ute­slu­ten från att anses som alter­na­tivt skydds­be­hö­vande. Lag (2014:1400).

2 a §   Har upp­hävts genom lag (2021:765).

2 b §   En utlän­ning är ute­slu­ten från att anses som flyk­ting om det finns syn­ner­lig anled­ning att anta att han eller hon har gjort sig skyl­dig till
   1. brott mot fre­den, krigs­för­bry­telse eller brott mot mänsk­lig­he­ten, såsom dessa defi­nie­ras i de inter­na­tio­nella instru­ment som har upp­rät­tats för att beivra sådana brott,
   2. ett grovt icke-​poli­tiskt brott utan­för Sve­rige innan han eller hon kom hit, eller
   3. gär­ningar som stri­der mot För­enta natio­ner­nas syf­ten och grund­sat­ser enligt inled­ningen och artik­larna 1 och 2 i För­enta natio­ner­nas stadga.

Det som anges i första styc­ket gäl­ler även en utlän­ning som har anstif­tat eller på annat sätt del­ta­git i för­ö­van­det av de brott eller gär­ningar som där nämns. Lag (2009:1542).

2 c §   En utlän­ning är ute­slu­ten från att anses som alter­na­tivt skydds­be­hö­vande om det finns syn­ner­lig anled­ning att anta att han eller hon
   1. har gjort sig skyl­dig till sådana brott eller gär­ningar som avses i 2 b § första styc­ket 1 eller 3,
   2. har gjort sig skyl­dig till ett grovt brott, eller
   3. utgör en fara för rikets säker­het.

Det som anges i första styc­ket gäl­ler även en utlän­ning som har anstif­tat eller på annat sätt del­ta­git i för­ö­van­det av de brott eller gär­ningar som avses i första styc­ket 1 och 2.
Lag (2021:765).

Sta­tus­för­kla­ring

3 §   En utlän­ning, som med åbe­ro­pande av skydds­skäl ansökt om uppe­hålls­till­stånd, ska för­kla­ras vara flyk­ting (flyk­tingsta­tus­för­kla­ring) om han eller hon omfat­tas av defi­ni­tio­nen i 1 § och inte är ute­slu­ten från att anses som flyk­ting enligt 2 b §.

En utlän­ning får dock väg­ras flyk­tingsta­tus­för­kla­ring om han eller hon
   1. genom ett syn­ner­li­gen grovt brott har visat att det skulle vara för­e­nat med all­var­lig fara för all­män ord­ning och säker­het att låta honom eller henne stanna i Sve­rige, eller
   2. har bedri­vit verk­sam­het som inne­bu­rit fara för rikets säker­het och det finns anled­ning att anta att han eller hon skulle fort­sätta verk­sam­he­ten här. Lag (2009:1542).

3 a §   En utlän­ning, som med åbe­ro­pande av skydds­skäl ansökt om uppe­hålls­till­stånd, ska för­kla­ras vara alter­na­tivt skydds­be­hö­vande (alter­na­tiv skydds­sta­tus­för­kla­ring) om han eller hon omfat­tas av defi­ni­tio­nen i 2 § och inte är ute­slu­ten från att anses som alter­na­tivt skydds­be­hö­vande enligt 2 c §.
Lag (2021:765).

3 b §   Frå­gan om sta­tus­för­kla­ring får inte prö­vas om asy­lan­sö­kan avvi­sas enligt 5 kap. 1 b § eller 1 c § andra styc­ket. Lag (2009:1542).

3 c §   En utlän­ning som har bevil­jats uppe­hålls­till­stånd i Sve­rige får ansöka om sta­tus­för­kla­ring. En sådan ansö­kan ska prö­vas enligt 3 eller 3 a §. Lag (2009:1542).

Rese­do­ku­ment

4 §   För en flyk­ting eller en stats­lös utlän­ning får det utfär­das en sär­skild pass­hand­ling för resor utan­för Sve­rige (rese­do­ku­ment). Ett rese­do­ku­ment ska dock inte utfär­das om tving­ande hän­syn till den natio­nella säker­he­ten eller den all­männa ord­ningen krä­ver att så inte sker.

Ett rese­do­ku­ment ska åter­kal­las om inne­ha­va­ren upp­hör att vara flyk­ting eller stats­lös.

Rege­ringen får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om rese­do­ku­ment. Lag (2021:390).

När en utlän­ning upp­hör att vara flyk­ting eller alter­na­tivt skydds­be­hö­vande

5 §   En flyk­ting upp­hör att vara flyk­ting om han eller hon
   1. av fri vilja på nytt använ­der sig av det lands skydd där han eller hon är med­bor­gare,
   2. av fri vilja på nytt för­vär­var det med­bor­gar­skap som han eller hon tidi­gare har för­lo­rat,
   3. för­vär­var med­bor­gar­skap i ett nytt land och får det lan­dets skydd,
   4. av fri vilja åter­vän­der för att bosätta sig i det land där han eller hon är med­bor­gare eller som stats­lös tidi­gare hade sin vis­tel­se­ort, eller
   5. på grund av väsent­liga och bestå­ende för­änd­ringar i hem­lan­det eller i det land där han eller hon som stats­lös tidi­gare hade sin vis­tel­sort inte längre befin­ner sig i en sådan situ­a­tion att han eller hon kan anses som flyk­ting och där­för inte kan fort­sätta att vägra använda sig av hem­lan­dets eller vis­tel­se­lan­dets skydd.

Första styc­ket 5 gäl­ler dock inte en flyk­ting som på grund av tidi­gare för­föl­jelse har tungt vägande skäl för att inte vilja använda sig av det lands skydd där han eller hon är med­bor­gare eller där han eller hon som stats­lös tidi­gare hade sin vis­tel­se­ort. Lag (2014:1400).

5 a §   En utlän­ning upp­hör att vara alter­na­tivt skydds­be­hö­vande om de omstän­dig­he­ter som med­förde att han eller hon bedöm­des som skydds­be­hö­vande inte längre finns eller har änd­rats i sådan omfatt­ning att skydd inte längre behövs. Vid bedöm­ningen ska endast väsent­liga och bestå­ende för­änd­ringar beak­tas.

Första styc­ket gäl­ler dock inte en utlän­ning som på grund av tidi­gare upp­le­vel­ser som utgjort grund för skydds­be­hov har tungt vägande skäl för att inte vilja använda sig av det lands skydd där han eller hon är med­bor­gare eller där han eller hon som stats­lös tidi­gare hade sin vis­tel­se­ort. Lag (2021:765).

Åter­kal­lelse av sta­tus­för­kla­ring

5 b §   En flyk­tingsta­tus­för­kla­ring ska åter­kal­las, om det kom­mer fram att utlän­ningen inte kan anses vara flyk­ting.

Om det före­lig­ger sådana omstän­dig­he­ter som anges i 3 § andra styc­ket får en flyk­tingsta­tus­för­kla­ring åter­kal­las.
Lag (2009:1542).

5 c §   En alter­na­tiv skydds­sta­tus­för­kla­ring ska åter­kal­las, om det kom­mer fram att utlän­ningen inte kan anses vara alter­na­tivt skydds­be­hö­vande. Lag (2021:765).

Åter­ta­gande av skydds­be­hö­vande som har ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i en annan EU-​stat och deras famil­je­med­lem­mar

5 d §   Om en annan EU-​stat har ålagt en utlän­ning som har ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i den sta­ten och som har flyk­tingsta­tus­för­kla­ring eller alter­na­tiv skydds­sta­tus­för­kla­ring i Sve­rige att lämna den sta­ten, ska han eller hon åter­tas till Sve­rige. Det­samma gäl­ler hans eller hen­nes famil­je­med­lem­mar, om de har ålagts att lämna den andra EU-​sta­ten genom ett beslut som har fat­tats i sam­band med beslu­tet avse­ende utlän­ningen. Lag (2014:198).

Beslu­tande myn­dig­het, m.m.

6 §   Beslut enligt detta kapi­tel med­de­las av Migra­tions­ver­ket.

Migra­tions­ver­ket får dock inte bevilja sta­tus­för­kla­ring för en utlän­ning som av all­män dom­stol har utvi­sats på grund av brott. Om en sådan utlän­ning ansö­ker om sta­tus­för­kla­ring och Migra­tions­ver­ket fin­ner att han eller hon bör bevil­jas sta­tus­för­kla­ring, ska ver­ket inte besluta i ären­det utan med eget ytt­rande lämna över detta till den migra­tions­dom­stol till vil­ken ver­kets beslut om sta­tus­för­kla­ring hade kun­nat över­kla­gas. Lag (2009:1542).

Till­fäl­ligt skydd

7 §   Sär­skilda bestäm­mel­ser om till­fäl­ligt skydd i en mass­flykts­si­tu­a­tion finns i 21 kap.

Skydd för tri­bu­nal­vitt­nen

8 §   Sär­skilda bestäm­mel­ser om skydd för per­so­ner som vitt­nat eller kom­mer att vittna i för­hand­lingar inför en inter­na­tio­nell dom­stol eller tri­bu­nal samt för deras nära anhö­riga finns i 22 kap.


5 kap. Uppe­hålls­till­stånd

Uppe­hålls­till­stånd som skydds­be­hö­vande

1 §   Flyk­tingar och alter­na­tivt skydds­be­hö­vande som befin­ner sig i Sve­rige har rätt till uppe­hålls­till­stånd.

Uppe­hålls­till­stånd får dock väg­ras en flyk­ting om han eller hon
   1. genom ett syn­ner­li­gen grovt brott har visat att det skulle vara för­e­nat med all­var­lig fara för all­män ord­ning och säker­het att låta honom eller henne stanna i Sve­rige, eller
   2. har bedri­vit verk­sam­het som inne­bu­rit fara för rikets säker­het och det finns anled­ning att anta att han eller hon skulle fort­sätta verk­sam­he­ten här. Lag (2021:765).

1 a §   Ett uppe­hålls­till­stånd som bevil­jas en flyk­ting enligt 1 § ska vara tids­be­grän­sat och gälla i tre år. Varje nytt tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd som där­ef­ter bevil­jas ska gälla i två år.

Ett uppe­hålls­till­stånd som bevil­jas en alter­na­tivt skydds­be­hö­vande enligt 1 § ska vara tids­be­grän­sat och gälla i tret­ton måna­der. Varje nytt tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd som där­ef­ter bevil­jas ska gälla i två år.

En ansö­kan om per­ma­nent uppe­hålls­till­stånd ska, när gil­tig­hets­ti­den för ett uppe­hålls­till­stånd löper ut, bevil­jas om flyk­tingen eller den alter­na­tivt skydds­be­hö­vande har haft tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd i minst tre år och för­ut­sätt­ning­arna för uppe­hålls­till­stånd enligt 1 § och de sär­skilda kra­ven i 7 § är upp­fyllda.

Första-​​tredje styc­kena gäl­ler inte om tving­ande hän­syn till den natio­nella säker­he­ten eller den all­männa ord­ningen krä­ver en kor­tare gil­tig­hets­tid. Gil­tig­hets­ti­den får dock inte vara kor­tare än ett år.

Om en utlän­ning som har ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd bevil­jas sta­tus­för­kla­ring efter ansö­kan enligt 4 kap. 3 c §, ska uppe­hålls­till­stån­dets gil­tig­hets­tid omprö­vas och bestäm­mas i enlig­het med vad som före­skrivs i första, andra och fjärde styc­kena. Lag (2021:765).

1 b §   En asy­lan­sö­kan får avvi­sas om sökan­den
   1. i en annan EU-​stat har för­kla­rats vara flyk­ting eller alter­na­tivt skydds­be­hö­vande,
   2. i ett land som inte är en EU-​stat har för­kla­rats vara flyk­ting eller har mot­sva­rande skydd, om sökan­den kom­mer att släp­pas in i det lan­det och där är skyd­dad mot för­föl­jelse och mot att sän­das vidare till ett annat land där han eller hon ris­ke­rar för­föl­jelse, eller
   3. kan sän­das till ett land där han eller hon
   - inte ris­ke­rar att utsät­tas för för­föl­jelse,
   - inte ris­ke­rar att utsät­tas för döds­straff, kropps­straff, tor­tyr eller annan omänsk­lig eller för­ned­rande behand­ling eller bestraff­ning,
   - är skyd­dad mot att sän­das vidare till ett land där han eller hon inte har mot­sva­rande skydd,
   - har möj­lig­het att ansöka om skydd som flyk­ting, och
   - har en sådan anknyt­ning till det aktu­ella lan­det att det är rim­ligt för honom eller henne att resa dit.

I fall som avses i första styc­ket 3 får dock ansö­kan inte avvi­sas om
   1. sökan­den har en make, ett barn eller en för­äl­der som är bosatt i Sve­rige och sökan­den inte har en lika nära famil­jean­knyt­ning till det land dit verk­stäl­lig­he­ten av ett avvisnings-​​ eller utvis­nings­be­slut kan ske, eller
   2. sökan­den på grund av tidi­gare lång­va­rig vis­telse i Sve­rige med uppe­hålls­till­stånd eller uppe­hålls­rätt har fått sär­skild anknyt­ning hit och sak­nar sådan anknyt­ning eller anknyt­ning genom anhö­riga i det land dit verk­stäl­lig­he­ten av ett avvisnings-​​ eller utvis­nings­be­slut kan ske. Lag (2014:792).

1 c §   I Dublin­för­ord­ningen finns bestäm­mel­ser om över­fö­ring av asyl­sö­kande som tilläm­pas gente­mot EU-​sta­ter samt Island, Norge, Schweiz och Liech­tenstein.

Vid beslut om över­fö­ring enligt Dublin­för­ord­ningen ska asy­lan­sö­kan avvi­sas. Lag (2011:1209).

2 §   En utlän­ning som tagits emot i Sve­rige inom ramen för ett beslut som rege­ringen har med­de­lat om över­fö­ring av skydds­be­hö­vande till Sve­rige (vida­re­bo­sätt­ning) ska bevil­jas ett per­ma­nent uppe­hålls­till­stånd. Lag (2021:765).

Uppe­hålls­till­stånd för famil­je­med­lem­mar till skydds­be­hö­vande som åter­ta­gits enligt 4 kap. 5 d §

2 a §   Om en flyk­ting eller en alter­na­tivt skydds­be­hö­vande som har åter­ta­gits enligt 4 kap. 5 d § har getts uppe­hålls­till­stånd, ska uppe­hålls­till­stånd för samma tid ges också till hans eller hen­nes famil­je­med­lem­mar som har åter­ta­gits enligt samma bestäm­melse.

Uppe­hålls­till­stånd får dock väg­ras en famil­je­med­lem som utgör ett hot mot all­män ord­ning och säker­het. Lag (2014:198).

Uppe­hålls­till­stånd för utlän­ningar som har ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige

2 b §   Per­ma­nent uppe­hålls­till­stånd skall ges till den som bevil­jats ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige.
Lag (2014:198).

2 c §   En utlän­ning som har ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige och som på grund av vis­telse utan­för Sve­rige för­lo­rat sitt uppe­hålls­till­stånd ska, efter anmä­lan, ges ett nytt uppe­hålls­till­stånd om han eller hon åter­vän­der till Sve­rige för att bosätta sig här. Lag (2014:198).

Uppe­hålls­till­stånd för famil­je­med­lem­mar till utlän­ningar som har ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige och som åter­ta­gits enligt 5 a kap. 7 §

2 d §   Om en utlän­ning som har ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige och som har åter­ta­gits enligt 5 a kap. 7 § har getts uppe­hålls­till­stånd, ska uppe­hålls­till­stånd för samma tid ges också till hans eller hen­nes famil­je­med­lem­mar som har åter­ta­gits enligt samma bestäm­melse.

Uppe­hålls­till­stånd får dock väg­ras en famil­je­med­lem som utgör ett hot mot all­män ord­ning och säker­het. Lag (2014:198).

Uppe­hålls­till­stånd på grund av anknyt­ning

3 §   Uppe­hålls­till­stånd ska, om inte annat föl­jer av 17-17 b §§, ges till
   1. en utlän­ning som är make eller sambo till någon som är bosatt eller som har bevil­jats uppe­hålls­till­stånd för bosätt­ning i Sve­rige,
   2. ett utländskt barn som är ogift och
      a) har en för­äl­der som är bosatt i eller har bevil­jats uppe­hålls­till­stånd för bosätt­ning i Sve­rige, eller
      b) har en för­äl­der som är gift eller sambo med någon som är bosatt i eller har bevil­jats uppe­hålls­till­stånd för bosätt­ning i Sve­rige,
   3. ett utländskt barn som är ogift och som har adop­te­rats eller som avses bli adop­te­rat av någon som vid tid­punk­ten för adop­tions­be­slu­tet var och fort­fa­rande är bosatt i eller har bevil­jats uppe­hålls­till­stånd för bosätt­ning i Sve­rige, om bar­net inte omfat­tas av 2 och om adop­tions­be­slu­tet
   - har med­de­lats eller avses komma att med­de­las av svensk dom­stol,
   - gäl­ler i Sve­rige enligt lagen (1997:191) med anled­ning av Sve­ri­ges till­träde till Haag­kon­ven­tio­nen om skydd av barn och sam­ar­bete vid inter­na­tio­nella adop­tio­ner, eller
   - gäl­ler i Sve­rige enligt lagen (2018:1289) om adop­tion i inter­na­tio­nella situ­a­tio­ner,
   4. en utlän­ning som är för­äl­der till ett ogift utländskt barn som är flyk­ting eller alter­na­tivt skydds­be­hö­vande, om bar­net vid ankoms­ten till Sve­rige var skilt från båda sina för­äld­rar eller från någon annan vuxen per­son som får anses ha trätt i för­äld­rar­nas ställe, eller om bar­net läm­nats ensamt efter ankoms­ten, och
   5. en utlän­ning som är för­äl­der till ett ogift utländskt barn som är flyk­ting eller alter­na­tivt skydds­be­hö­vande, eller en annan vuxen per­son som får anses ha trätt i för­äld­rar­nas ställe, om utlän­ningen befin­ner sig i Sve­rige och beslu­tet om hans eller hen­nes asy­lan­sö­kan fat­tas i sam­band med beslu­tet om bar­nets asy­lan­sö­kan.

När en ansö­kan om uppe­hålls­till­stånd grun­das på ett beslut om adop­tion som har med­de­lats av svensk dom­stol, ska den anknyt­ning som har upp­kom­mit genom beslu­tet god­tas i ären­det om uppe­hålls­till­stånd.

Uppe­hålls­till­stånd enligt första styc­ket 1 och 2 ska även bevil­jas om den per­son som utlän­ningen åbe­ro­par anknyt­ning till (anknyt­nings­per­so­nen) har bevil­jats ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd enligt 1 eller 6 § eller enligt 12 kap. 18 § och har väl­grun­dade utsik­ter att bevil­jas var­ak­tigt uppe­hålls­till­stånd. Lag (2023:652).

3 a §   Uppe­hålls­till­stånd får, om inte annat anges i 17 § andra styc­ket, ges till
   1. en utlän­ning som har för avsikt att ingå äkten­skap eller inleda ett sam­bo­för­hål­lande med en per­son som
      a) är bosatt eller som har bevil­jats uppe­hålls­till­stånd för bosätt­ning i Sve­rige, om för­hål­lan­det fram­står som seri­öst och inte sär­skilda skäl talar mot att till­stånd ges, eller
      b) har bevil­jats ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd enligt 1 eller 6 § eller enligt 12 kap. 18 § och som har väl­grun­dade utsik­ter att bevil­jas var­ak­tigt uppe­hålls­till­stånd, om för­hål­lan­det fram­står som seri­öst och har eta­ble­rats redan i hem­lan­det och inte sär­skilda skäl talar mot att till­stånd ges,
   2. en utlän­ning som på något annat sätt än som avses i 3 § eller i denna para­graf är nära anhö­rig till någon som är bosatt eller som har bevil­jats uppe­hålls­till­stånd för bosätt­ning i Sve­rige eller som har bevil­jats ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd enligt 1 eller 6 § eller enligt 12 kap. 18 § och som har väl­grun­dade utsik­ter att bevil­jas var­ak­tigt uppe­hålls­till­stånd, om han eller hon har ingått i samma hus­håll som den per­so­nen och det finns ett sär­skilt bero­en­de­för­hål­lande mel­lan släk­ting­arna som fanns redan i hem­lan­det,
   3. en utlän­ning som är för­äl­der till och vård­nads­ha­vare för samt sam­man­bor med ett barn som är bosatt i Sve­rige,
   4. en utlän­ning som ska utöva umgänge, som inte är av begrän­sad omfatt­ning, med ett barn som är bosatt i Sve­rige, och
   5. en utlän­ning som har svenskt ursprung eller som under lång tid har vis­tats i Sve­rige med uppe­hålls­till­stånd.

Om en utlän­ning har getts uppe­hålls­till­stånd enligt första styc­ket 1 ska uppe­hålls­till­stånd för samma tid också ges till utlän­ning­ens ogifta barn.

När det finns syn­ner­liga skäl får uppe­hålls­till­stånd också i andra fall än som avses i första och andra styc­kena bevil­jas en utlän­ning som
   1. är adop­te­rad i Sve­rige i vuxen ålder,
   2. är anhö­rig till en utlän­ning som är flyk­ting eller alter­na­tivt skydds­be­hö­vande, eller
   3. på annat sätt har sär­skild anknyt­ning till Sve­rige.

Uppe­hålls­till­stånd enligt första styc­ket 1 a, 3 och 4 och tredje styc­ket 2 ska inte bevil­jas om anknyt­nings­per­so­nen har bevil­jats ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd enligt 1 eller 6 § eller enligt 12 kap. 18 §. Lag (2023:652).

3 b §   Uppe­hålls­till­stånd på grund av anknyt­ning till en per­son enligt 3 eller 3 a § får bevil­jas endast om anknyt­nings­per­so­nen kan för­sörja sig och utlän­ningen samt har en bostad av till­räck­lig stor­lek och stan­dard för sig och utlän­ningen. Detta gäl­ler dock inte vid pröv­ning av en ansö­kan om fort­satt uppe­hålls­till­stånd. Lag (2021:765).

3 c §   Kra­ven i 3 b § gäl­ler inte om anknyt­nings­per­so­nen är ett barn.

Kra­ven i 3 b § gäl­ler inte hel­ler när anknyt­nings­per­so­nen är med­bor­gare i Sve­rige, annan EES-​stat eller Schweiz, om
   1. utlän­ningen är anknyt­nings­per­so­nens make eller sambo, och
   2. utlän­ningen och anknyt­nings­per­so­nen har sam­man­bott utom­lands en längre tid eller det på annat sätt står klart att för­hål­lan­det är väl eta­ble­rat. Lag (2021:765).

3 d §   Om anknyt­nings­per­so­nen har bevil­jats uppe­hålls­till­stånd som flyk­ting eller för­kla­rats vara flyk­ting gäl­ler kra­ven i 3 b § endast om
   1. ansö­kan om uppe­hålls­till­stånd görs senare än tre måna­der efter det att anknyt­nings­per­so­nen har bevil­jats uppe­hålls­till­stånd som flyk­ting eller för­kla­rats vara flyk­ting,
   2. famil­jeå­ter­för­e­ning är möj­lig i ett land utan­för EU som famil­jen har en sär­skild anknyt­ning till, eller
   3. utlän­ningen och anknyt­nings­per­so­nen inte har sam­man­bott utom­lands en längre tid och det inte hel­ler på annat sätt står klart att för­hål­lan­det är väl eta­ble­rat.

Vid tillämp­ning av första styc­ket 3 ska det anses stå klart att ett för­hål­lande är väl eta­ble­rat om utlän­ningen är anknyt­nings­per­so­nens make eller sambo och äkten­ska­pet ingåtts eller sam­bo­för­hål­lan­det före­le­gat före anknyt­nings­per­so­nens inresa i Sve­rige.

Vad som sägs i första och andra styc­kena gäl­ler även om anknyt­nings­per­so­nen har bevil­jats uppe­hålls­till­stånd som alter­na­tivt skydds­be­hö­vande eller för­kla­rats vara alter­na­tivt skydds­be­hö­vande, om utlän­ningen befin­ner sig i Sve­rige och beslu­tet om hans eller hen­nes asy­lan­sö­kan fat­tas i sam­band med beslu­tet om anknyt­nings­per­so­nens asy­lan­sö­kan. Lag (2023:652).

3 e §   Kra­ven i 3 b § gäl­ler inte om utlän­ningen är ett barn som har fötts i Sve­rige och anknyt­nings­per­so­nen är för­äl­der till bar­net och sam­man­bor med bar­net i Sve­rige.
Lag (2021:765).

3 f §   Utö­ver vad som föl­jer av 3 c-3 e §§ får undan­tag från kra­ven i 3 b § med­ges helt eller del­vis, om det finns sär­skilda skäl. Lag (2021:765).

3 g §   Ett uppe­hålls­till­stånd som bevil­jas enligt 3 eller 3 a § på grund av anknyt­ning till en utlän­ning som har bevil­jats ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd enligt 1 eller 6 § eller enligt 12 kap. 18 § ska vara tids­be­grän­sat och gälla för samma tid som uppe­hålls­till­stån­det för anknyt­nings­per­so­nen.

Ett uppe­hålls­till­stånd som bevil­jas enligt 3 eller 3 a § på grund av anknyt­ning till någon som är bosatt eller har bevil­jats uppe­hålls­till­stånd för bosätt­ning i Sve­rige, eller som bevil­jas i andra fall enligt 3 a § första eller tredje styc­ket, ska vara tids­be­grän­sat och gälla i två år.

Om ett nytt tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd bevil­jas enligt 3 eller 3 a § ska det gälla i två år. Uppe­hålls­till­stån­det får dock inte gälla för längre tid än uppe­hålls­till­stån­det för anknyt­nings­per­so­nen. En utlän­ning som med stöd av 3 § första styc­ket 1 eller 2 b eller 3 a § första styc­ket 1 eller andra styc­ket har bevil­jats ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd får bevil­jas ett nytt uppe­hålls­till­stånd på den grun­den endast om för­hål­lan­det består.

En ansö­kan om per­ma­nent uppe­hålls­till­stånd får, när gil­tig­hets­ti­den för ett uppe­hålls­till­stånd löper ut, bevil­jas om en utlän­ning har haft tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd i minst tre år och för­ut­sätt­ning­arna för uppe­hålls­till­stånd enligt 3 eller 3 a § och de sär­skilda kra­ven i 7 § är upp­fyllda. Lag (2021:765).

Uppe­hålls­till­stånd på grund av Sve­ri­ges inter­na­tio­nella åta­gan­den

4 §   Om ett inter­na­tio­nellt organ, som har behö­rig­het att pröva kla­go­mål från enskilda, fun­nit att ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning i ett enskilt ärende stri­der mot ett svenskt kon­ven­tions­å­ta­gande, skall uppe­hålls­till­stånd ges till den som omfat­tas av beslu­tet, såvida inte syn­ner­liga skäl talar mot att uppe­hålls­till­stånd ges.

Uppe­hålls­till­stånd på grund av arbete, utbild­ning på fors­kar­nivå, närings­verk­sam­het eller för­sörj­ning på annat sätt

5 §   Ett per­ma­nent uppe­hålls­till­stånd får bevil­jas en utlän­ning som i sam­man­lagt fyra år under de senaste sju åren har haft
   1. uppe­hålls­till­stånd för arbete eller ett av Sve­rige utfär­dat EU-​blå­kort, ICT-​till­stånd, ICT-​till­stånd för rör­lig­het för längre vis­telse eller till­stånd för säsongs­ar­bete, eller
   2. uppe­hålls­till­stånd för stu­dier som avser utbild­ning på fors­kar­nivå.

Ett per­ma­nent uppe­hålls­till­stånd får även bevil­jas en utlän­ning som sedan minst två år har ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd för närings­verk­sam­het, om verk­sam­he­ten är eta­ble­rad.

Uppe­hålls­till­stånd får bevil­jas en utlän­ning som har sin för­sörj­ning ord­nad på annat sätt än genom anställ­ning.

I 7 och 8 §§ finns bestäm­mel­ser om sär­skilda krav för per­ma­nent uppe­hålls­till­stånd. Lag (2022:303).

Uppe­hålls­till­stånd på grund av syn­ner­li­gen ömmande omstän­dig­he­ter

6 §   Om uppe­hålls­till­stånd inte kan ges på annan grund, får till­stånd bevil­jas en utlän­ning om det vid en sam­lad bedöm­ning av utlän­ning­ens situ­a­tion finns sådana syn­ner­li­gen ömmande omstän­dig­he­ter att han eller hon bör tillå­tas stanna i Sve­rige. Vid bedöm­ningen ska utlän­ning­ens häl­so­till­stånd, anpass­ning till Sve­rige och situ­a­tion i hem­lan­det sär­skilt beak­tas.

Barn får bevil­jas uppe­hålls­till­stånd enligt första styc­ket även om de omstän­dig­he­ter som kom­mer fram inte har samma all­var och tyngd som krävs för att till­stånd ska bevil­jas vuxna per­so­ner.

Ett uppe­hålls­till­stånd som bevil­jas enligt första styc­ket ska vara tids­be­grän­sat och gälla i tret­ton måna­der. Varje nytt tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd som där­ef­ter bevil­jas ska gälla i två år. En ansö­kan om per­ma­nent uppe­hålls­till­stånd får, när gil­tig­hets­ti­den för ett uppe­hålls­till­stånd löper ut, bevil­jas om utlän­ningen har haft tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd i minst tre år och för­ut­sätt­ning­arna för uppe­hålls­till­stånd med stöd av första styc­ket och de sär­skilda kra­ven i 7 § är upp­fyllda. Lag (2023:652).

Sär­skilda krav för per­ma­nent uppe­hålls­till­stånd

7 §   Ett per­ma­nent uppe­hålls­till­stånd får bevil­jas endast om
   1. utlän­ningen kan för­sörja sig, och
   2. det med hän­syn till utlän­ning­ens för­vän­tade lev­nads­sätt inte råder tvek­sam­het om att ett per­ma­nent uppe­hålls­till­stånd bör bevil­jas. Lag (2021:765).

8 §   Kra­vet i 7 § 1 gäl­ler inte om
   1. utlän­ningen är ett barn,
   2. utlän­ningen har rätt att upp­bära inkomst­grun­dad ålderspen­sion, garan­ti­pen­sion eller äldre­för­sörj­nings­stöd enligt soci­al­för­säk­rings­bal­ken, eller
   3. det finns sär­skilda skäl.

Kra­vet i 7 § 2 gäl­ler inte om utlän­ningen är under 15 år.

Kra­ven i 7 § gäl­ler inte en utlän­ning som ska bevil­jas per­ma­nent uppe­hålls­till­stånd med stöd av 2, 2 b eller 2 c § eller när en ansö­kan om per­ma­nent uppe­hålls­till­stånd ska göras av någon annan än utlän­ningen. Lag (2021:765).

Tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd i vissa fall

9 §   Ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd får bevil­jas en utlän­ning som öns­kar vis­tas här i lan­det för att söka arbete eller under­söka för­ut­sätt­ning­arna för att starta närings­verk­sam­het, om han eller hon
   1. har slut­fört stu­dier som mot­sva­rar en exa­men på avan­ce­rad nivå,
   2. har till­räck­liga medel för sitt uppe­hälle under till­stånds­ti­den och för att täcka kost­na­derna för sin åter­resa, och
   3. har en hel­täc­kande sjuk­för­säk­ring som gäl­ler i Sve­rige.

Ett uppe­hålls­till­stånd enligt första styc­ket får inte bevil­jas för längre tid än nio måna­der. Lag (2022:303).

10 §   Ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd får bevil­jas en utlän­ning som öns­kar vis­tas här i lan­det för arbete, stu­dier eller besök. Lag (2022:303).

10 a §   Ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd får bevil­jas en utlän­ning som öns­kar vis­tas här i lan­det för att bedriva närings­verk­sam­het, om han eller hon har för­måga att bedriva den aktu­ella verk­sam­he­ten och kan för­sörja sig.

Ett uppe­hålls­till­stånd enligt första styc­ket får inte bevil­jas för längre tid än två år åt gången. Lag (2022:303).

11 §   Ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd får bevil­jas om det finns ett hin­der, som inte är bestå­ende, mot att ett avvisnings-​​ eller utvis­nings­be­slut verk­ställs.
Lag (2021:765).

12 §   Ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd får bevil­jas en utlän­ning som behö­ver vård enligt lagen (1990:52) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vård av unga.

13 §   Ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd får bevil­jas ett barn eller en man, om bar­nets eller man­nens när­varo i Sve­rige är nöd­vän­dig för att en fader­skaps­ut­red­ning skall kunna genom­fö­ras.

14 §   Om ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd bevil­jats ett barn enligt 12 eller 13 §, får ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd bevil­jas också bar­nets vård­nads­ha­vare.

15 §   Ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd om minst sex måna­der ska ges till en utlän­ning som vis­tas här, om
   1. det behövs för att för­un­der­sök­ning eller huvud­för­hand­ling i brott­mål ska kunna genom­fö­ras,
   2. utlän­ningen klart visat sin vilja att sam­ar­beta med de brotts­ut­re­dande myn­dig­he­terna,
   3. utlän­ningen bru­tit alla för­bin­del­ser med de per­so­ner som är miss­tänkta för brott som för­un­der­sök­ningen avser, och
   4. hän­syn till den all­männa ord­ningen och säker­he­ten inte talar emot att till­stånd bevil­jas.

Om utlän­ningen vill ha betän­ke­tid för att åter­hämta sig och för att kunna ta ställ­ning till om han eller hon vill sam­ar­beta med de brotts­ut­re­dande myn­dig­he­terna, ska ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd om 30 dagar med­de­las om de för­ut­sätt­ningar som anges i första styc­ket 1 och 4 är upp­fyllda.

Ett uppe­hålls­till­stånd som med­de­lats enligt första styc­ket får för­längas om de för­ut­sätt­ningar som anges där fort­fa­rande är upp­fyllda. Ett uppe­hålls­till­stånd som med­de­lats enligt andra styc­ket får för­längas om det av sär­skilda skäl finns behov av en längre betän­ke­tid och de för­ut­sätt­ningar som anges i första styc­ket 1 och 4 fort­fa­rande är upp­fyllda.

En ansö­kan om uppe­hålls­till­stånd eller för­längt till­stånd enligt denna para­graf görs av för­un­der­sök­nings­le­da­ren. Om det finns anled­ning att anta att utlän­ningen har utsatts för brott enligt 4 kap. 1 a eller 1 b § brotts­bal­ken får en ansö­kan om uppe­hålls­till­stånd enligt andra styc­ket göras även av soci­al­nämn­den. Lag (2022:1015).

15 a §   Ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd får bevil­jas en utlän­ning vars ansö­kan om uppe­hålls­till­stånd som flyk­ting enligt 4 kap. 1 § eller alter­na­tivt skydds­be­hö­vande enligt 4 kap. 2 § eller mot­sva­rande äldre bestäm­mel­ser avsla­gits genom ett laga­kraft­vun­net beslut, om utlän­ningen vis­tas här och
   1. sedan minst fyra måna­der har en anställ­ning som upp­fyl­ler de krav som anges i 6 kap. 2 § första styc­ket och avser en tids­pe­riod om minst ett år från ansök­nings­till­fäl­let, eller
   2. enligt 3 § första styc­ket 1-4, 3 a § första styc­ket 1 eller andra styc­ket har stark anknyt­ning till en per­son som bevil­jats uppe­hålls­till­stånd enligt 1.

Ett uppe­hålls­till­stånd enligt första styc­ket 2 får bevil­jas endast om anknyt­nings­per­so­nen kan för­sörja sig och utlän­ningen. Detta gäl­ler dock inte vid pröv­ning av en ansö­kan om fort­satt uppe­hålls­till­stånd.

Undan­tag från kra­vet i andra styc­ket får med­ges helt eller del­vis, om det finns sär­skilda skäl.

En ansö­kan om tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd enligt första styc­ket ska ha kom­mit in till Migra­tions­ver­ket senast två vec­kor efter det att beslu­tet att avslå ansö­kan om uppe­hålls­till­stånd som flyk­ting eller alter­na­tivt skydds­be­hö­vande har vun­nit laga kraft. Lag (2022:303).

15 b §   Ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd ska på ansö­kan av Polis­myn­dig­he­ten bevil­jas en utlän­ning som är före­mål för sär­skilt per­son­sä­ker­hets­ar­bete enligt 2 a § polisla­gen (1984:387). Uppe­hålls­till­stån­det ska gälla i minst ett år.
Lag (2014:655).

15 c §   Ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd ska på ansö­kan av soci­al­nämn­den bevil­jas ett barn som avses bli pla­ce­rat här i lan­det enligt 6 kap. 11 a § soci­al­tjänst­la­gen (2001:453) om uppe­hålls­till­stånd behövs för vis­tel­sen. Uppe­hålls­till­stån­det ska gälla i minst ett år. Lag (2012:322).

15 d §   En utlän­ning med uppe­hålls­till­stånd enligt 15 § får, efter egen ansö­kan, för tiden efter till­stån­dets gil­tig­hets­tid bevil­jas ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd, om utlän­ningen
   1. har sam­ar­be­tat med de brotts­ut­re­dande myn­dig­he­terna i en utred­ning om brott enligt 20 kap. 5 §, och
   2. har väckt talan om inne­stå­ende ersätt­ning för arbete enligt lagen (2013:644) om rätt till lön och annan ersätt­ning för arbete utfört av en utlän­ning som inte har rätt att vis­tas i Sve­rige. Lag (2013:646).

Fort­satt uppe­hålls­till­stånd i vissa fall

16 §   Uppe­hålls­till­stånd får bevil­jas en utlän­ning som med stöd av 3 § första styc­ket 1 eller 2 b eller 3 a § första styc­ket 1 eller andra styc­ket har bevil­jats ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd och som inte kan få ett nytt sådant uppe­hålls­till­stånd för att för­hål­lan­det har upp­hört, om
   1. utlän­ningen har sär­skild anknyt­ning till Sve­rige,
   2. för­hål­lan­det har upp­hört främst på grund av att i för­hål­lan­det utlän­ningen, eller utlän­ning­ens barn, utsatts för våld eller för annan all­var­lig kränk­ning av sin fri­het eller frid, eller
   3. andra starka skäl talar för att utlän­ningen ska ges fort­satt uppe­hålls­till­stånd.

Ett uppe­hålls­till­stånd som bevil­jas enligt första styc­ket ska vara tids­be­grän­sat och gälla i tret­ton måna­der. Lag (2021:765).

16 a §   En utlän­ning som med stöd av 15 b § har bevil­jats ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd ska när till­stån­det löper ut, på ansö­kan av Polis­myn­dig­he­ten, bevil­jas ett per­ma­nent uppe­hålls­till­stånd om han eller hon fort­fa­rande är före­mål för sär­skilt per­son­sä­ker­hets­ar­bete enligt 2 a § polisla­gen (1984:387). Lag (2014:655).

16 b §   Ett barn som med stöd av 15 c § har bevil­jats ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd ska, när till­stån­det löper ut, på ansö­kan av soci­al­nämn­den bevil­jas ett per­ma­nent uppe­hålls­till­stånd, om bar­net fort­fa­rande är pla­ce­rat här i lan­det. Lag (2012:322).

16 c §   Ny beteck­ning 2 c § genom lag (2014:198).

Sär­skilda skäl mot att bevilja uppe­hålls­till­stånd

17 §   Vid pröv­ningen av en ansö­kan om uppe­hålls­till­stånd enligt detta kapi­tel ska det, utom i fall som avses i 1, 2, 2 a, 2 d, 3 eller 4 §, sär­skilt beak­tas om den sökande gjort sig skyl­dig till brott eller brott i för­e­ning med annan missköt­sam­het. Vid pröv­ning av uppe­hålls­till­stånd enligt 3 a § första styc­ket 1 och andra styc­ket ska det sär­skilt beak­tas om utlän­ningen eller utlän­ning­ens barn kan antas bli utsatt för våld eller för annan all­var­lig kränk­ning av sin fri­het eller frid om uppe­hålls­till­stånd skulle bevil­jas.

Uppe­hålls­till­stånd enligt 3 § första styc­ket 2 eller 3 och 3 a § andra styc­ket får bevil­jas endast efter med­gi­vande också av den för­äl­der till vil­ken anknyt­ning inte åbe­ro­pas, om den för­äl­dern har del i vård­na­den av bar­net.

Uppe­hålls­till­stånd ska inte bevil­jas en per­son som har ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i en annan EU-​stat, eller hans eller hen­nes anhö­riga, om per­so­nen utgör ett hot mot all­män ord­ning och säker­het. Lag (2022:1015).

17 a §   Uppe­hålls­till­stånd får väg­ras i sådana fall som avses i 3 §, om
   1. orik­tiga upp­gif­ter med­ve­tet läm­nats eller omstän­dig­he­ter med­ve­tet för­ti­gits som är av bety­delse för att få uppe­hålls­till­stån­det,
   2. en utlän­ning adop­te­rats eller ett äkten­skap ingåtts eller ett sam­bo­för­hål­lande inletts ute­slu­tande i syfte att ge utlän­ningen rätt till uppe­hålls­till­stånd, eller
   3. utlän­ningen utgör ett hot mot all­män ord­ning och säker­het.

Uppe­hålls­till­stånd får väg­ras även i sådana fall som avses i 3 § första styc­ket 1 eller 2 b, om
   1. makarna eller sam­borna inte lever till­sam­mans eller inte har sådan avsikt,
   2. den per­son till vil­ken anknyt­ning åbe­ro­pas eller utlän­ningen som sökt uppe­hålls­till­stånd är gift eller sambo med någon annan, eller
   3. någon av makarna eller sam­borna är under 21 år.

Vid bedöm­ningen av om uppe­hålls­till­stånd bör väg­ras ska hän­syn tas till utlän­ning­ens övriga lev­nads­om­stän­dig­he­ter och famil­je­för­hål­lan­den. Lag (2023:652).

17 b §   Uppe­hålls­till­stånd skall väg­ras i de fall som avses i 3 § första styc­ket 1 eller 2 b om den per­son till vil­ken anknyt­ning åbe­ro­pas är gift med en annan per­son och sam­man­le­ver med den per­so­nen i Sve­rige. Lag (2006:220).

När ansö­kan om uppe­hålls­till­stånd ska vara gjord

18 §   En utlän­ning som vill ha uppe­hålls­till­stånd i Sve­rige ska ha ansökt om och bevil­jats ett sådant till­stånd före inre­san i lan­det. En ansö­kan om uppe­hålls­till­stånd får inte bifal­las efter inre­san.

Första styc­ket gäl­ler dock inte om
   1. utlän­ningen har rätt till uppe­hålls­till­stånd här som flyk­ting eller alter­na­tivt skydds­be­hö­vande enligt 1 § eller kan bevil­jas uppe­hålls­till­stånd här med stöd av 21 kap. 2, 3, 4 eller 6 §,
   2. utlän­ningen med stöd av 6 § bör bevil­jas uppe­hålls­till­stånd här,
   3. en ansö­kan om uppe­hålls­till­stånd avser för­läng­ning av ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd som bevil­jats en utlän­ning med stöd av 3 eller 3 a §,
   4. utlän­ningen kan bevil­jas eller har ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd här med stöd av 15 §,
   5. utlän­ningen enligt 3 § första styc­ket 1-4, 3 a § första styc­ket 1-4 eller andra styc­ket har stark anknyt­ning till en per­son som är bosatt i Sve­rige och det inte skä­li­gen kan krä­vas att utlän­ningen reser till ett annat land för att ge in ansö­kan där,
   6. utlän­ningen har rätt till uppe­hålls­till­stånd med stöd av 3 § första styc­ket 5,
   7. utlän­ningen kan bevil­jas uppe­hålls­till­stånd enligt 15 a eller 15 d §,
   8. föl­jande vill­kor är upp­fyllda:
      a) utlän­ningen ansö­ker om för­läng­ning av ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd, för arbete som har bevil­jats enligt 10 § i de fall som avses i 6 kap. 2 § första styc­ket eller enligt 15 a §, eller för att bedriva närings­verk­sam­het enligt 10 a §,
      b) utlän­ningen har ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd för arbete som har bevil­jats enligt 10 § i de fall som avses i 6 kap. 2 § första styc­ket och ansö­ker om ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd för att bedriva närings­verk­sam­het enligt 10 a § eller tvärtom inom gil­tig­hets­ti­den för det tidi­gare till­stån­det och för­ut­sätt­ning­arna för det till­stån­det varit upp­fyllda, eller
      c) en ansö­kan avser ett uppe­hålls­till­stånd som famil­je­med­lem till en utlän­ning som avses i a eller b, om ansö­kan ges in inom gil­tig­hets­ti­den för det tidi­gare till­stån­det som famil­je­med­lem och utlän­ningen bevil­jas uppe­hålls­till­stånd enligt de bestäm­mel­ser som anges där,
   9. utlän­ningen har ett uppe­hålls­till­stånd enligt 10 § eller 5 b kap. 3 § och antingen slut­fört stu­dier som mot­sva­rar 30 hög­sko­le­po­äng eller full­följt en ter­min vid fors­kar­ut­bild­ning eller har ett uppe­hålls­till­stånd enligt 5 b kap. 1, 2, 4, 7 eller 8 §,
   10. utlän­ningen har rätt till uppe­hålls­till­stånd enligt 2 a eller 2 d §, eller
   11. det annars finns syn­ner­liga skäl.

Första styc­ket gäl­ler inte hel­ler om utlän­ningen har bevil­jats en vise­ring för att besöka en arbets­gi­vare i Sve­rige eller är undan­ta­gen från kra­vet på vise­ring om han eller hon ansö­ker om ett uppe­hålls­till­stånd för arbete inom ett slag av arbete där det råder stor efter­frå­gan på arbets­kraft. En ytter­li­gare för­ut­sätt­ning är att arbets­gi­va­ren skulle för­or­sa­kas olä­gen­he­ter om utlän­ningen måste resa till ett annat land för att ge in ansö­kan där eller att det annars finns sär­skilda skäl.

Första styc­ket gäl­ler inte hel­ler en utlän­ning som har bevil­jats ett uppe­hålls­till­stånd enligt 9 §, om ansö­kan avser ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd för arbete enligt 10 § i de fall som avses i 6 kap. 2 § första styc­ket eller för att bedriva närings­verk­sam­het enligt 10 a § och ges in inom gil­tig­hets­ti­den för det tidi­gare till­stån­det.

Vid skä­lig­hets­be­döm­ningen enligt andra styc­ket 5 ska kon­se­kven­serna för ett barn av att skil­jas från sin för­äl­der sär­skilt beak­tas, om det står klart att uppe­hålls­till­stånd skulle ha bevil­jats om pröv­ningen gjorts före inre­san i Sve­rige.

I fråga om uppe­hålls­till­stånd för en utlän­ning som ska avvi­sas eller utvi­sas enligt ett beslut som har fått laga kraft gäl­ler före­skrif­terna i 15 a och 20 §§ samt 12 kap. 16 b, 16 c och 18-20 §§.

I 7 § lagen (2017:353) om uppe­hålls­till­stånd för stu­de­rande på gym­na­sial nivå före­skrivs ytter­li­gare undan­tag från första styc­ket under peri­o­den 20 juli 2021-​19 janu­ari 2025.
Lag (2024:693).

18 a §   Det som före­skrivs i 18 § första styc­ket gäl­ler inte för en utlän­ning som ansö­ker om uppe­hålls­till­stånd enligt 5 § första styc­ket eller uppe­hålls­till­stånd för arbete enligt 10 § om han eller hon har ett av Sve­rige utfär­dat EU-​blå­kort, ICT- till­stånd, ICT-​till­stånd för rör­lig­het för längre vis­telse eller till­stånd för säsongs­ar­bete.

En ansö­kan om uppe­hålls­till­stånd efter inre­san i Sve­rige får även bifal­las för en famil­je­med­lem till en utlän­ning som avses i första styc­ket om utlän­ningen bevil­jas uppe­hålls­till­stånd enligt de bestäm­mel­ser som anges där. Lag (2024:1220).

19 §   En ansö­kan om uppe­hålls­till­stånd som avser för­läng­ning av ett pågående besök eller någon annan tids­be­grän­sad vis­telse här i lan­det får bifal­las trots att utlän­ningen vis­tas i Sve­rige, om det finns vägande skäl för för­läng­ning av vis­tel­se­ti­den.

Beslu­tande myn­dig­he­ter

20 §   Beslut om uppe­hålls­till­stånd med­de­las av Migra­tions­ver­ket.

Migra­tions­ver­ket får dock inte bevilja uppe­hålls­till­stånd för en utlän­ning som av all­män dom­stol har utvi­sats på grund av brott. Om Migra­tions­ver­ket fin­ner att en sådan utlän­ning bör bevil­jas uppe­hålls­till­stånd enligt 12 kap. 16 b §, ska ver­ket inte besluta i ären­det utan med ett eget ytt­rande lämna över detta till den migra­tions­dom­stol till vil­ken ver­kets beslut om uppe­hålls­till­stånd hade kun­nat över­kla­gas.

Beslut om uppe­hålls­till­stånd får också med­de­las av Rege­rings­kans­liet. Lag (2013:648).

21 §   Av 8 kap. 27 § föl­jer att den instans som prö­var över­kla­gande av beslut om avvis­ning och utvis­ning i vissa fall också får besluta om uppe­hålls­till­stånd. Lag (2014:198).

Bemyn­di­gan­den

22 §   Rege­ringen eller efter rege­ring­ens bemyn­di­gande Migra­tions­ver­ket får med­dela före­skrif­ter om att andra myn­dig­he­ter har rätt att besluta om uppe­hålls­till­stånd.

23 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om uppe­hålls­till­stånd för stu­dier eller besök.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om uppe­hålls­till­stånd för att bedriva närings­verk­sam­het.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att en ansö­kan om uppe­hålls­till­stånd får bifal­las om det föl­jer av en över­ens­kom­melse med en främ­mande stat.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om när uppe­hålls­till­stånd får ges till en utlän­ning som har ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i en annan EU-​stat och till anhö­riga till en sådan utlän­ning.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om uppe­hålls­till­stånd för famil­je­med­lem­mar till en utlän­ning som har bevil­jats uppe­hålls­till­stånd för arbete, stu­dier eller närings­verk­sam­het.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om uppe­hålls­till­stånd för en utlän­ning som är med­bor­gare i För­e­nade kung­a­ri­ket och för famil­je­med­lem­mar till en sådan utlän­ning.

I 5 b kap. 28 § finns en bestäm­melse om att rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om uppe­hålls­till­stånd för famil­je­med­lem­mar till en utlän­ning som har bevil­jats uppe­hålls­till­stånd enligt 5 b kap. 3 eller 8 §. Lag (2022:303).

24 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om för­sörj­nings­för­måga enligt 7 § 1.
Lag (2021:765).

25 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om för­sörj­nings­för­må­gan enligt 9 § första styc­ket 2. Lag (2022:303).

26 §   Har upp­hävts genom lag (2009:1542).

27 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om för­sörj­nings­för­måga och bostad av till­räck­lig stor­lek och stan­dard enligt 3 b §. Lag (2010:175).


5 a kap. Ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige

För­ut­sätt­ningar för att bevil­jas ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige

1 §   En ansö­kan från en utlän­ning om ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige ska bevil­jas om sökan­den de senaste fem åren utan avbrott har vis­tats i Sve­rige med uppe­hålls­till­stånd eller på annan grund som lag­li­gen bosatt.

Vid beräk­ningen av vis­tel­se­ti­den för en sökande som har flyk­tingsta­tus­för­kla­ring enligt 4 kap. 3 § eller alter­na­tiv skydds­sta­tus­för­kla­ring enligt 4 kap. 3 a § första styc­ket, räk­nas även tiden mel­lan den dag då ansö­kan om asyl eller ansö­kan om ny pröv­ning gavs in och den dag då asyl bevil­ja­des.

Vid beräk­ningen av vis­tel­se­ti­den ska vis­telse i Sve­rige av till­fäl­liga skäl eller för stu­dier inte räk­nas.

Vis­telse utan­för Sve­rige under kor­tare tid än sex måna­der i följd och inte mer än tio måna­der sam­man­lagt under femårs­pe­ri­o­den ska inte anses vara avbrott i vis­tel­sen.
Lag (2019:462).

1 a §   En ansö­kan från en utlän­ning om ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige ska bevil­jas om sökan­den
   1. har utnytt­jat möj­lig­he­ten till rör­lig­het för längre vis­telse för EU-​blå­kort­s­in­ne­ha­vare,
   2. har vis­tats inom Euro­pe­iska uni­o­nens med­lems­sta­ters ter­ri­to­rier utan avbrott under minst fem år och under denna tid haft EU-​blå­kort, natio­nellt uppe­hålls­till­stånd för hög­kva­li­fi­ce­rad anställ­ning, uppe­hålls­till­stånd för forsk­ning eller uppe­hålls­till­stånd som flyk­ting eller alter­na­tivt skydds­be­hö­vande i en eller flera med­lems­sta­ter, och
   3. de senaste två åren räk­nat från tiden för ansö­kan har haft EU-​blå­kort enligt 6 a kap. 1 §.

Vis­telse utan­för den med­lems­stat där utlän­ningen har uppe­hålls­till­stånd under kor­tare tid än tolv måna­der i följd och inte mer än arton måna­der sam­man­lagt ska vid beräk­ning av vis­tel­se­ti­den enligt första styc­ket 2 inte anses vara avbrott i vis­tel­sen. Lag (2024:1220).

2 §   För att bevil­jas ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige skall sökan­den fullt ut kunna för­sörja sig och sin familj med egna medel så att grund­läg­gande behov av uppe­hälle och bostad är till­go­do­sedda.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om kra­vet på för­sörj­nings­för­må­gan.
Lag (2006:219).

3 §   En per­son som utgör ett hot mot all­män ord­ning och säker­het får inte bevil­jas ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige.
Lag (2006:219).

4 §   Ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige ska inte bevil­jas
   1. en med­bor­gare i en EU-​stat, eller
   2. en utlän­ning vars vis­telse i Sve­rige inte är av var­ak­tig karak­tär. Lag (2021:765).

Åter­kal­lelse

5 §   Ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige ska åter­kal­las om den som bevil­jats sådan ställ­ning
   1. med­ve­tet har läm­nat orik­tiga upp­gif­ter eller för­ti­git omstän­dig­he­ter, som varit av bety­delse för att få ställ­ningen,
   2. utvi­sas,
   3. utgör ett hot mot all­män ord­ning,
   4. har vis­tats utan­för Euro­pe­iska uni­o­nens med­lems­sta­ters ter­ri­to­rier under tolv måna­der i följd,
   5. har vis­tats utan­för Sve­ri­ges ter­ri­to­rium under sex år i följd, eller
   6. får ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i en annan EU-​stat.

Om ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige har bevil­jats med stöd av 1 a §, ska tids­pe­ri­o­den i första styc­ket 4 vara tju­go­fyra måna­der. Lag (2013:606).

6 §   Den som för­lo­rat sin ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige på grund av vis­telse utan­för Sve­ri­ges respek­tive Euro­pe­iska uni­o­nens med­lems­sta­ters ter­ri­to­rier ska återfå denna efter ansö­kan, oav­sett kra­ven på vis­tel­se­tid enligt 1 eller 1 a §, om
   1. han eller hon har bevil­jats ett per­ma­nent uppe­hålls­till­stånd eller ett uppe­hålls­till­stånd syf­tande till bosätt­ning enligt 5 kap.,
   2. för­sörj­nings­kra­vet i 2 § är upp­fyllt, och
   3. det inte finns något hin­der enligt 3 §.
Lag (2013:606).

Åter­ta­gande av utlän­ningar som har ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige och deras famil­je­med­lem­mar

7 §   Om en annan EU-​stat har ålagt en utlän­ning som har ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige att lämna den sta­ten, ska han eller hon åter­tas till Sve­rige. Det­samma gäl­ler hans eller hen­nes famil­je­med­lem­mar, om de har ålagts att lämna den andra EU-​sta­ten genom ett beslut som har fat­tats i sam­band med beslu­tet avse­ende utlän­ningen.
Lag (2014:198).

Beslu­tande myn­dig­het

8 §   Beslut i ären­den om ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige med­de­las av Migra­tions­ver­ket. Lag (2014:198).


5 b kap. Uppe­hålls­till­stånd för forsk­ning, stu­dier inom högre utbild­ning, viss prak­tik, visst volon­tär­ar­bete och au pair-​arbete

Uppe­hålls­till­stånd för forsk­ning

1 §   En utlän­ning som ska utföra forsk­ning i Sve­rige enligt ett mot­tag­nings­av­tal som har ingåtts enligt lagen (2008:290) om god­kän­nande för forsk­nings­hu­vud­män att ta emot gäst­fors­kare ska, om inte något annat föl­jer av 9-12 §§, bevil­jas ett uppe­hålls­till­stånd för forsk­ning.

Ett uppe­hålls­till­stånd enligt första styc­ket ska, om inte något annat föl­jer av tredje styc­ket, gälla i minst ett år eller den kor­tare tid som forsk­ningen enligt mottagnings-​​ avta­let ska pågå.

Om utlän­ningen omfat­tas av ett uni­ons­pro­gram eller ett multi-​​ late­ralt pro­gram som främ­jar tred­je­lands­med­bor­ga­res rör­lig­het och för­ut­sätt­ning­arna för att bevilja till­stånd för hela forsk­nings­pe­ri­o­den är upp­fyllda, ska uppe­hålls­till­stån­det gälla i minst två år eller den kor­tare tid som forsk­ningen enligt mot­tag­nings­av­ta­let ska pågå. Lag (2019:1208).

2 §   En utlän­ning som har bevil­jats ett uppe­hålls­till­stånd för forsk­ning av en annan EU-​stat och som ska utföra forsk­ning i Sve­rige i mer än 180 dagar enligt ett mot­tag­nings­av­tal som har ingåtts enligt lagen (2008:290) om god­kän­nande för forsknings-​​ huvud­män att ta emot gäst­fors­kare ska, om inte något annat föl­jer av 9-12 §§, bevil­jas ett uppe­hålls­till­stånd för forsk­ning vid rör­lig­het för längre vis­telse.

Ett uppe­hålls­till­stånd enligt första styc­ket ska gälla i minst ett år eller den kor­tare tid som forsk­ningen enligt mot­tag­nings­av­ta­let ska pågå. Ett sådant till­stånd får dock inte gälla för längre tid än det uppe­hålls­till­stånd för forsk­ning som har bevil­jats av en annan EU-​stat.
Lag (2019:1208).

Uppe­hålls­till­stånd för stu­dier inom högre utbild­ning

3 §   En utlän­ning som har anta­gits till en utbild­ning på hel­tid vid en läro­an­stalt för högre utbild­ning i Sve­rige ska, om utlän­ningen har beta­lat de avgif­ter som tas ut för stu­di­erna vid läro­an­stal­ten och inte något annat föl­jer av 9-12 §§, bevil­jas ett uppe­hålls­till­stånd för stu­dier inom högre utbild­ning.

Ett uppe­hålls­till­stånd enligt första styc­ket ska, om inte något annat föl­jer av tredje styc­ket, gälla i minst ett år eller den kor­tare tid som stu­di­erna ska pågå.

Om utlän­ningen omfat­tas av ett uni­ons­pro­gram eller ett multi-​​ late­ralt pro­gram som främ­jar tred­je­lands­med­bor­ga­res rör­lig­het eller av ett avtal mel­lan två eller flera läro­an­stal­ter och för­ut­sätt­ning­arna för att bevilja till­stånd för hela studie-​​ peri­o­den är upp­fyllda, ska uppe­hålls­till­stån­det gälla i minst två år eller den kor­tare tid som stu­di­erna ska pågå.
Lag (2019:1208).

Uppe­hålls­till­stånd för prak­tik med anknyt­ning till högre utbild­ning

4 §   En utlän­ning som inom två år före ansök­nings­till­fäl­let har fått en exa­men från högre utbild­ning eller föl­jer ett utbild-​​ nings­pro­gram som leder till en sådan exa­men och som ska prak- tisera i Sve­rige enligt ett avtal om prak­tik ska, om prak­ti­ken har anknyt­ning till utlän­ning­ens utbild­ning och inte något annat föl­jer av 9-12 §§, bevil­jas ett uppe­hålls­till­stånd för prak­tik med anknyt­ning till högre utbild­ning.

Ett avtal om prak­tik ska inne­hålla upp­gif­ter om
   1. prak­ti­kens inne­håll,
   2. prak­ti­kens längd,
   3. tjänstgörings-​​ och hand­led­nings­för­hål­lan­dena,
   4. tiderna för prak­ti­ken, och
   5. rätts­för­hål­lan­det mel­lan prak­ti­kan­ten och vär­den­he­ten i Sve­rige.

Ett uppe­hålls­till­stånd enligt första styc­ket ska gälla i arton måna­der eller den kor­tare tid som prak­ti­ken ska pågå.
Lag (2019:1208).

Uppe­hålls­till­stånd för volon­tär­ar­bete inom ramen för Euro­pe­isk volon­tär­tjänst

5 §   En utlän­ning som har ingått ett avtal med en orga­ni­sa­tion i Sve­rige om del­ta­gande i ett volon­tär­pro­gram här inom ramen för Euro­pe­isk volon­tär­tjänst ska, om inte något annat föl­jer av 9-12 §§, bevil­jas ett uppe­hålls­till­stånd för volon­tär­ar­bete inom ramen för Euro­pe­isk volon­tär­tjänst.

Ett avtal om del­ta­gande i ett volon­tär­pro­gram ska inne­hålla upp­gif­ter om
   1. volon­tär­pro­gram­mets inne­håll,
   2. pro­gram­mets längd,
   3. tjänstgörings-​​ och hand­led­nings­för­hål­lan­dena för volontär-​​ arbe­tet,
   4. tiderna för volon­tär­ar­be­tet,
   5. de medel som finns till­gäng­liga för att täcka kost­na­derna för utlän­ning­ens uppe­hälle och logi, och
   6. i före­kom­mande fall, den utbild­ning som utlän­ningen kom­mer att få för att kunna utföra volon­tär­ar­be­tet.

Ett uppe­hålls­till­stånd enligt första styc­ket ska gälla i ett år eller den kor­tare tid som volon­tär­ar­be­tet ska pågå.
Lag (2019:1208).

Uppe­hålls­till­stånd för au pair-​arbete

6 §   En utlän­ning som har fyllt 18 men inte 30 år och som har ingått ett avtal om au pair-​arbete med en värd­fa­milj i Sve­rige ska bevil­jas ett uppe­hålls­till­stånd för au pair-​arbete, om inte något annat föl­jer av 9-12 §§ och
   1. au pair-​arbe­tet inte omfat­tar mer än 25 tim­mars barnpass-​​ ning och lät­tare hus­hålls­ar­bete per vecka,
   2. tiden för au pair-​arbete och stu­dier till­sam­mans inte över- sti­ger 40 tim­mar per vecka,
   3. utlän­ningen får gra­tis kost och logi och viss ersätt­ning för utfört arbete varje månad, och
   4. värd­fa­mil­jen har teck­nat en olycks­falls­för­säk­ring för utlän­ningen.

Ett avtal om au pair-​arbete ska inne­hålla upp­gif­ter i fråga om vad som anges i första styc­ket 1-4.

Ett uppe­hålls­till­stånd enligt första styc­ket ska gälla i ett år eller den kor­tare tid som au pair-​arbe­tet ska pågå.
Lag (2019:1208).

Uppe­hålls­till­stånd efter slut­förd forsk­ning och efter slut­förda stu­dier

7 §   En utlän­ning som vid ansök­nings­till­fäl­let har ett uppe- hålls­till­stånd enligt 1 § ska bevil­jas ett uppe­hålls­till­stånd för en tid av ett år efter slut­förd forsk­ning, om inte något annat föl­jer av 9-11 §§ och utlän­ningen
   1. avser att söka arbete eller under­söka för­ut­sätt­ning­arna för att bedriva närings­verk­sam­het här, och
   2. kan visa ett intyg från forsk­nings­hu­vud­man­nen om att forsk-​​ ningen har slut­förts.

Första styc­ket gäl­ler även för en utlän­ning som vid ansök­nings­till­fäl­let har ett uppe­hålls­till­stånd för forsk­ning utfär­dat av en annan EU-​stat och som under gil­tig­hets­ti­den för det till­stån­det har vis­tats i Sve­rige för att utföra en del av sin forsk­ning här enligt 2 eller 13 §. Lag (2019:1208).

8 §   En utlän­ning som vid ansök­nings­till­fäl­let har ett uppe- hålls­till­stånd enligt 3 § ska bevil­jas ett uppe­hålls­till­stånd för en tid av ett år efter slut­förda stu­dier, om inte något annat föl­jer av 9-11 §§ och utlän­ningen
   1. har slut­fört en hög­sko­le­ut­bild­ning och utbild­ningen avser stu­dier som mot­sva­rar minst två ter­mi­ner,
   2. avser att söka arbete eller under­söka för­ut­sätt­ning­arna för att bedriva närings­verk­sam­het här, och
   3. har ett exa­mens­be­vis eller utbild­nings­be­vis som avser den slut­förda utbild­ningen.

Första styc­ket gäl­ler även för en utlän­ning som vid ansök­nings­till­fäl­let har ett uppe­hålls­till­stånd för stu­dier inom högre utbild­ning utfär­dat av en annan EU-​stat och som under gil­tig­hets­ti­den för det till­stån­det har vis­tats i Sve­rige för att bedriva en del av sina stu­dier här enligt 14 §, om stu­di­erna som bedri­vits här mot­sva­rar minst två ter- miner på en hög­sko­le­ut­bild­ning. Lag (2019:1208).

All­männa för­ut­sätt­ningar för uppe­hålls­till­stånd

9 §   För att bevil­jas ett uppe­hålls­till­stånd enligt 1-8 §§ ska utlän­ningen
   1. visa att han eller hon kom­mer att ha till­räck­liga medel för sitt uppe­hälle under till­stånds­ti­den och för att täcka kost­na­derna för sin åter­resa,
   2. vid vis­telse som kom­mer att uppgå till högst ett år, visa att han eller hon har, eller har ansökt om, en hel­täc­kande sjuk­för­säk­ring som gäl­ler i Sve­rige,
   3. inte utgöra ett hot mot all­män ord­ning, all­män säker­het eller all­män folk­hälsa, och
   4. visa vård­nads­ha­vares med­gi­vande, om utlän­ningen är under 18 år. Lag (2019:1208).

10 §   Ett uppe­hålls­till­stånd enligt 1-8 §§ ska inte bevil­jas en utlän­ning som
   1. är EES-​med­bor­gare eller med­bor­gare i Schweiz eller är famil­je­med­lem till en sådan med­bor­gare,
   2. har bevil­jats uppe­hålls­till­stånd som flyk­ting eller alter­na­tivt skydds­be­hö­vande enligt 5 kap. 1 § eller mot­sva­rande äldre bestäm­mel­ser, eller har ansökt om ett sådant till­stånd och ansö­kan ännu inte har avgjorts slut­ligt,
   3. har bevil­jats uppe­hålls­till­stånd med till­fäl­ligt skydd eller uppe­hålls­till­stånd efter till­fäl­ligt skydd enligt 21 kap.,
   4. har ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i en annan EU-​stat,
   5. har ett avvisnings-​​ eller utvis­nings­be­slut som fått laga kraft och som inte kan verk­stäl­las,
   6. har ansökt om ett EU-​blå­kort, om ansö­kan ännu inte har avgjorts slut­ligt, eller
   7. har bevil­jats ett ICT-​till­stånd för prak­tik­tjänst­gö­ring.
Lag (2024:1220).

11 §   Ett uppe­hålls­till­stånd enligt 1-8 §§ ska inte hel­ler bevil­jas en utlän­ning som visar upp hand­lingar till stöd för ansö­kan som har för­vär­vats på ett bedräg­ligt sätt, för­fals­kats eller änd­rats i något avse­ende. Lag (2019:1208).

12 §   Ett uppe­hålls­till­stånd enligt 1-6 §§ får väg­ras om vär­den­he­ten
   1. har bli­vit påförd en sank­tion för att ha haft en utlän­ning anställd utan nöd­vän­diga till­stånd,
   2. har bli­vit påförd en sank­tion för att ha läm­nat orik­tiga upp­gif­ter till led­ning för en myn­dig­hets beslut om skatt eller avgift och upp­gif­terna rör redo­vis­ning av arbete, eller
   3. inte har upp­fyllt sina rätts­liga skyl­dig­he­ter beträf­fande social trygg­het, skat­ter, arbets­ta­ga­res rät­tig­he­ter eller arbets­vill­kor.

Ett uppe­hålls­till­stånd enligt 1-6 §§ får också väg­ras om
   1. anställ­nings­vill­ko­ren är sämre än de vill­kor som föl­jer av svenska kol­lek­tivav­tal eller praxis inom yrket eller bran­schen,
   2. det finns grun­dad anled­ning att anta att utlän­ningen avser att vis­tas i Sve­rige av andra skäl än dem som ansö­kan avser,
   3. vär­den­he­ten huvud­sak­li­gen har inrät­tats eller drivs för att under­lätta inre­san för utlän­ningen, eller
   4. vär­den­he­ten hål­ler på att avveck­las eller har avveck­lats genom en kon­kurs eller om vär­den­he­ten inte bedri­ver någon eko- nomisk verk­sam­het. Lag (2019:1208).

För­ut­sätt­ningar för rör­lig­het för kor­tare vis­telse

13 §   En utlän­ning som har bevil­jats ett uppe­hålls­till­stånd för forsk­ning av en annan EU-​stat får under gil­tig­hets­ti­den för till­stån­det i högst 180 dagar under en 360-​dagars­pe­riod resa in och vis­tas i Sve­rige för att utföra en del av sin forsk­ning hos en god­känd forsk­nings­hu­vud­man här.

Rät­ten till inresa och vis­telse i högst 180 dagar under en 360-​dagars­pe­riod gäl­ler även med­föl­jande famil­je­med­lem­mar som har bevil­jats uppe­hålls­till­stånd av en annan EU-​stat på grund av anknyt­ning till en utlän­ning som har ett uppe­hålls­till­stånd för forsk­ning utfär­dat av den sta­ten.

Första och andra styc­kena gäl­ler inte en utlän­ning som utgör ett hot mot all­män ord­ning, all­män säker­het eller all­män folk­hälsa. Lag (2019:1208).

14 §   En utlän­ning som har bevil­jats ett uppe­hålls­till­stånd för stu­dier inom högre utbild­ning av en annan EU-​stat får under gil­tig­hets­ti­den för till­stån­det i högst 360 dagar resa in och vis­tas i Sve­rige för att bedriva stu­dier vid en läro­an­stalt för högre utbild­ning här, om
   1. den utbild­ning som utlän­ningen har anta­gits till i Sve­rige bedrivs inom ramen för ett uni­ons­pro­gram eller ett mul­ti­la­te­ralt pro­gram som främ­jar tred­je­lands­med­bor­ga­res rör­lig­het eller ett avtal mel­lan två eller flera läro­an­stal­ter för högre utbild­ning, och
   2. utlän­ningen har under­rät­tat Migra­tions­ver­ket om sin avsikt att bedriva stu­dier här och Migra­tions­ver­ket inte enligt andra styc­ket har invänt mot den pla­ne­rade vis­tel­sen i Sve­rige.

Migra­tions­ver­ket får inom 30 dagar från det att en under-​​ rät­telse eller, om utlän­ningen har före­lagts att kom­plet­tera under­rät­tel­sen, kom­plet­te­rande under­lag har kom­mit in invända mot utlän­ning­ens pla­ne­rade vis­telse i Sve­rige, om
   1. för­ut­sätt­ning­arna i första styc­ket 1 och 9-11 §§ inte är upp­fyllda,
   2. det finns grund för avslag enligt 12 §,
   3. utlän­ningen inte har beta­lat de avgif­ter som tas ut för stu­di­erna vid läro­an­stal­ten för högre utbild­ning i Sve­rige, eller
   4. utlän­ningen redan har vis­tats i Sve­rige under en period av 360 dagar.

Första styc­ket gäl­ler inte en utlän­ning som utgör ett hot mot all­män ord­ning, all­män säker­het eller all­män folk­hälsa.
Lag (2019:1208).

När ansö­kan om uppe­hålls­till­stånd ska vara gjord

15 §   En utlän­ning som vill ha ett uppe­hålls­till­stånd enligt 1 eller 3-6 §§ ska ha ansökt om och bevil­jats ett sådant till­stånd före inre­san i Sve­rige. En ansö­kan får inte bifal­las efter inre­san.

Första styc­ket gäl­ler inte om utlän­ningen
   1. ansö­ker om för­läng­ning av ett uppe­hålls­till­stånd enligt 1 eller 3 §,
   2. har ett uppe­hålls­till­stånd enligt 1, 2 eller 4 § eller ett uppe­hålls­till­stånd enligt 3 § och antingen slut­fört stu­dier som mot­sva­rar 30 hög­sko­le­po­äng eller full­följt en ter­min vid fors­kar­ut­bild­ning och på annan grund ansö­ker om ett uppe­hålls­till­stånd enligt 1, 3 eller 4 §, eller
   3. har ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd för arbete som har bevil­jats enligt 5 kap. 10 § i de fall som avses i 6 kap. 2 § första styc­ket eller för att bedriva närings­verk­sam­het enligt 5 kap. 10 a § eller ett EU-​blå­kort enligt 6 a kap. 1 §, och ansö­ker om ett uppe­hålls­till­stånd enligt 1 § eller för stu­dier på fors­kar­nivå enligt 3 § inom gil­tig­hets­ti­den för det tidi­gare till­stån­det och för­ut­sätt­ning­arna för det till­stån­det varit upp­fyllda. Lag (2024:1220).

16 §   En ansö­kan om uppe­hålls­till­stånd enligt 2, 7 eller 8 § eller om för­läng­ning av ett uppe­hålls­till­stånd enligt 2 § får ges in efter inre­san i Sve­rige. Lag (2019:1208).

För­läng­ning av till­stånds­ti­den

17 §   Till­stånds­ti­den för ett uppe­hålls­till­stånd enligt 1-3 §§ får efter ansö­kan för­längas.

Till­stånds­ti­den får inte för­längas om
   1. för­ut­sätt­ning­arna i 1-3 och 9-11 §§ för att bevilja till­stån­det i fråga inte är upp­fyllda,
   2. till­stån­det har för­vär­vats på ett bedräg­ligt sätt,
   3. ett bevis om till­stån­det har för­fals­kats eller änd­rats i något avse­ende, eller
   4. utlän­ningen vis­tas i Sve­rige av andra skäl än dem som till­stån­det bevil­ja­des för. Lag (2019:1208).

18 §   En för­läng­ning av till­stånds­ti­den för ett uppehålls-​​ till­stånd enligt 1-3 §§ får väg­ras om det finns grund för avslag enligt 12 § första styc­ket eller andra styc­ket 1, 3 eller 4.

En för­läng­ning av till­stånds­ti­den för ett uppe­hålls­till­stånd enligt 3 § får också väg­ras om utlän­ningen inte har gjort god­tag­bara fram­steg i sina stu­dier. Lag (2019:1208).

Uppe­hålls­till­stånd för famil­je­med­lem­mar till fors­kare

19 §   Famil­je­med­lem­mar som avses i 5 kap. 3 § första styc­ket 1-3 till den som har ett uppe­hålls­till­stånd enligt 1, 2 eller 7 §, ska bevil­jas uppe­hålls­till­stånd, om inte något annat föl­jer av andra eller tredje styc­ket. Famil­je­med­lem­mens uppe- hålls­till­stånd ska gälla för samma tid som anknytningsper-​​ sonens till­stånd.

För barn som åbe­ro­par anknyt­ning till den som har ett uppe- hålls­till­stånd enligt 1, 2 eller 7 § eller till hans eller hen­nes make eller sambo gäl­ler 5 kap. 17 § andra styc­ket.

Uppe­hålls­till­stånd får väg­ras i fall som avses i 5 kap. 17 a och 17 b §§. Lag (2019:1208).

20 §   En famil­je­med­lem som avses i 19 § ska ha ansökt om och bevil­jats ett uppe­hålls­till­stånd före inre­san i Sve­rige. En ansö­kan får inte bifal­las efter inre­san.

Första styc­ket gäl­ler dock inte om
   1. ansö­kan avser för­läng­ning av ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd som bevil­jats på grund av anknyt­ning till en utlän­ning som har ansökt om eller har ett uppe­hålls­till­stånd enligt 1, 2 eller 7 §,
   2. sökan­den har bevil­jats ett uppe­hålls­till­stånd av en annan EU-​stat på grund av anknyt­ning till en utlän­ning som har ansökt om eller har ett uppe­hålls­till­stånd enligt 2 §, eller
   3. ansö­kan avser ett uppe­hålls­till­stånd som famil­je­med­lem till en utlän­ning som avses i 15 § andra styc­ket 3, om ansö­kan ges in inom gil­tig­hets­ti­den för det tidi­gare till­stån­det som famil­je­med­lem och utlän­ningen bevil­jas uppe­hålls­till­stånd enligt 1 §. Lag (2022:303).

Åter­kal­lelse av uppe­hålls­till­stånd

21 §   Ett uppe­hålls­till­stånd enligt 1-6 §§ ska åter­kal­las om
   1. för­ut­sätt­ning­arna i 1-6 och 9-11 §§ för att bevilja till­stån­det i fråga inte är upp­fyllda,
   2. till­stån­det har för­vär­vats på ett bedräg­ligt sätt,
   3. ett bevis om till­stån­det har för­fals­kats eller änd­rats i något avse­ende, eller
   4. utlän­ningen vis­tas i Sve­rige av andra skäl än dem som till­stån­det bevil­ja­des för. Lag (2019:1208).

22 §   Ett uppe­hålls­till­stånd enligt 1-6 §§ får åter­kal­las om det finns grund för avslag enligt 12 § första styc­ket eller andra styc­ket 1, 3 eller 4.

Ett uppe­hålls­till­stånd enligt 3 § får också åter­kal­las om utlän­ningen inte har gjort god­tag­bara fram­steg i sina stu­dier.
Lag (2019:1208).

23 §   Ett uppe­hålls­till­stånd enligt 7 eller 8 § ska åter­kal­las om utlän­ningen utgör ett hot mot all­män ord­ning, all­män säker­het eller all­män folk­hälsa.

Ett uppe­hålls­till­stånd enligt 7 eller 8 § får åter­kal­las om för­ut­sätt­ning­arna i 7-10 §§ för att bevilja till­stån­det i fråga inte är upp­fyllda, i andra fall än som avses i första styc­ket. Lag (2019:1208).

24 §   Ett uppe­hålls­till­stånd som har bevil­jats en famil­je­med­lem enligt 19 § får åter­kal­las om
   1. anknyt­ningen till den som har ett uppe­hålls­till­stånd enligt 1, 2 eller 7 § bryts eller ett sådant till­stånd åter­kal­las, eller
   2. famil­je­med­lem­men utgör ett hot mot all­män ord­ning, all­män säker­het eller all­män folk­hälsa. Lag (2019:1208).

Åter­ta­gande av en utlän­ning som har ett uppe­hålls­till­stånd för forsk­ning eller stu­dier inom högre utbild­ning och av en fors­ka­res famil­je­med­lem­mar

25 §   Om en annan EU-​stat har avsla­git en ansö­kan om uppehålls-​​ till­stånd för forsk­ning vid rör­lig­het för längre vis­telse från den som har eller vid tiden för ansö­kan i den andra EU-​sta­ten hade ett uppe­hålls­till­stånd för forsk­ning enligt 1 § utfär­dat av Sve­rige, och den andra EU-​sta­ten har ålagt utlän­ningen och med­föl­jande famil­je­med­lem­mar att lämna den med­lems­sta­ten, ska de åter­tas till Sve­rige.

Det­samma ska gälla om en annan EU-​stat har mot­satt sig att utlän­ningen vis­tas i den sta­ten med stöd av ett uppe­hålls­till­stånd enligt 1 eller 3 § utfär­dat av Sve­rige eller om det svenska uppe­hålls­till­stån­det har löpt ut eller åter­kal­lats. Lag (2019:1208).

Beslu­tande myn­dig­het

26 §   Beslut enligt detta kapi­tel med­de­las av Migra­tions­ver­ket.
Lag (2019:1208).

Bemyn­di­gan­den

27 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om för­sörj­nings­för­må­gan enligt 9 § första styc­ket 1. Lag (2019:1208).

28 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om uppe­hålls­till­stånd för famil­je­med­lem­mar till en utlän­ning som har bevil­jats uppe­hålls­till­stånd enligt 3 eller 8 §. Lag (2019:1208).


6 kap. Arbets­till­stånd

1 §   Arbets­till­stånd ska ges för viss tid. Det får avse ett visst slag av arbete och för­e­nas med de övriga vill­kor som behövs.

Att en utlän­ning som har per­ma­nent uppe­hålls­till­stånd inte behö­ver ha arbets­till­stånd fram­går av 2 kap. 8 c § 3.
Lag (2014:198).

2 §   Arbets­till­stånd får ges till en utlän­ning som har ett anställ­nings­av­tal, om
   1. anställ­ningen gör det möj­ligt för honom eller henne att uppnå en god för­sörj­ning, och
   2. lönen, för­säk­rings­skyd­det och övriga anställ­nings­vill­kor inte är sämre än de vill­kor som föl­jer av svenska kol­lek­tivav­tal eller praxis inom yrket eller bran­schen.

Arbets­till­stånd enligt första styc­ket får endast ges om rekry­te­rings­för­fa­ran­det är för­en­ligt med Sve­ri­ges åta­gan­den inom Euro­pe­iska uni­o­nen.

Arbets­till­stånd får även ges till en utlän­ning som del­tar i ett inter­na­tio­nellt utbyte eller om det föl­jer av ett inter­na­tio­nellt avtal eller ett avtal med ett annat land.
Lag (2022:1847).

2 a §   Ett arbets­till­stånd enligt 2 § första styc­ket får inte ges för längre tid än två år. Det får hel­ler inte avse längre tid än anställ­nings­ti­den.

Ett arbets­till­stånd enligt 2 § första styc­ket ska kny­tas till en viss arbets­gi­vare och avse ett visst slag av arbete. Efter en sam­man­lagd till­stånds­tid om två år ska till­stån­det kny­tas endast till ett visst slag av arbete. Lag (2022:303).

2 b §   Arbets­till­stånd enligt 2 § första styc­ket får inte ges till en utlän­ning som är anställd av ett före­tag som är eta­ble­rat utan­för EES-​sta­terna och Schweiz och som ska tjänst­göra som chef, spe­ci­a­list eller prak­ti­kant i mer än 90 dagar i ett före­tag som dels är eta­ble­rat i Sve­rige eller i en annan EU-​stat, dels är en enhet som till­hör samma före­tag eller före­tag inom samma kon­cern.

Första styc­ket gäl­ler inte om utlän­ningen till­hör någon av de kate­go­rier som är undan­tagna i 6 b kap. 3 §.

Arbets­till­stånd enligt 2 § första styc­ket får inte hel­ler ges till en utlän­ning som har ett anställ­nings­av­tal för tids­be­grän­sad anställ­ning som säsongs­ar­be­tare i Sve­rige med en arbets­gi­vare som är eta­ble­rad här.

Tredje styc­ket gäl­ler inte om utlän­ningen till­hör någon av de kate­go­rier som är undan­tagna i 6 c kap. 4 §. Lag (2024:1220).

3 §   Arbets­till­stånd får ges till en utlän­ning som har tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd, om inte skäl hän­för­liga till syf­tet med uppe­hålls­till­stån­det talar häre­mot.

Att per­ma­nent uppe­hålls­till­stånd får med­de­las för vissa arbets­ta­gare fram­går av 5 kap. 5 §.

När ansö­kan om arbets­till­stånd ska vara gjord

4 §   En utlän­ning som vill ha arbets­till­stånd i Sve­rige ska ha ansökt om och bevil­jats ett sådant till­stånd före inre­san i lan­det. En ansö­kan om arbets­till­stånd får inte bifal­las efter inre­san utom i fall som avses i 5 kap. 18 § andra-​​fjärde styc­kena, 18 a och 19 §§, vilka bestäm­mel­ser tilläm­pas på mot­sva­rande sätt i fråga om arbets­till­stånd. Lag (2022:303).

För­läng­ning av till­stånds­ti­den

4 a §   Till­stånds­ti­den för ett arbets­till­stånd får för­längas om anställ­ningen upp­fyl­ler för­ut­sätt­ning­arna i 2 § första styc­ket. Om ansö­kan avser en ny anställ­ning gäl­ler även det som före­skrivs i 2 § andra styc­ket.

För­läng­ning av till­stånds­ti­den för ett arbets­till­stånd ska väg­ras om
   1. till­stån­det har för­vär­vats på ett bedräg­ligt sätt,
   2. ett bevis om till­stån­det har för­fals­kats eller änd­rats i något avse­ende,
   3. utlän­ningen vis­tas i Sve­rige av andra skäl än de som arbets­till­stån­det bevil­ja­des för, eller
   4. det har fun­nits för­ut­sätt­ningar att åter­kalla tidi­gare uppe­hålls­till­stånd enligt 7 kap. 7 e § första styc­ket 1, med beak­tande av tredje styc­ket. Lag (2022:303).

Beslu­tande myn­dig­he­ter

5 §   Beslut om arbets­till­stånd med­de­las av Migra­tions­ver­ket.

Beslut om arbets­till­stånd i vissa fall

6 §   Av 8 kap. 27 § föl­jer att den instans som prö­var över­kla­gande av beslut om avvis­ning och utvis­ning i vissa fall också får besluta om arbets­till­stånd. Lag (2014:198).

Bemyn­di­gan­den

7 §   Rege­ringen eller efter rege­ring­ens bemyn­di­gande Migra­tions­ver­ket får med­dela före­skrif­ter om att andra myn­dig­he­ter har rätt att besluta om arbets­till­stånd.

8 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att en ansö­kan om arbets­till­stånd får bifal­las även efter inre­san i Sve­rige om ansö­kan görs av en utlän­ning som är med­bor­gare i För­e­nade kung­a­ri­ket eller av famil­je­med­lem­mar till en sådan utlän­ning.
Lag (2019:462).

9 §   Rege­ringen får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om arbets­till­stånd. Lag (2019:462).


6 a kap. EU-​blå­kort

För­ut­sätt­ningar för till­stånd

1 §   En utlän­ning som har ett anställ­nings­av­tal för hög­kva­li­fi­ce­rad anställ­ning i Sve­rige med en anställ­nings­tid om minst sex måna­der ska, om inte något annat föl­jer av 2-3 a §§ eller 3 c §, bevil­jas ett uppehålls-​​ och arbets­till­stånd för hög­kva­li­fi­ce­rad anställ­ning (EU-​blå­kort), om
   1. lönen är minst 1,25 gånger den genom­snitt­liga brut­to­års­lö­nen i Sve­rige vid tid­punk­ten för ansö­kan (lönetrös­keln),
   2. lönen, för­säk­rings­skyd­det och övriga anställ­nings­vill­kor inte är sämre än de vill­kor som föl­jer av svenska kol­lek­tivav­tal eller praxis inom yrket eller bran­schen,
   3. utlän­ningen, vid vis­telse som kom­mer att uppgå till högst ett år, kan visa att han eller hon har, eller har ansökt om, en hel­täc­kande sjuk­för­säk­ring som gäl­ler i Sve­rige, och
   4. rekry­te­rings­för­fa­ran­det är för­en­ligt med Sve­ri­ges åta­gan­den inom Euro­pe­iska uni­o­nen.

En anställ­ning ska anses vara hög­kva­li­fi­ce­rad om den för­ut­sät­ter att utlän­ningen har rele­vant och sär­skild kom­pe­tens för den i form av slut­förda stu­dier som mot­sva­rar 180 hög­sko­le­po­äng eller fem års yrkes­er­fa­ren­het på en nivå som är jäm­för­bar med högre utbild­ning inom det yrke eller den bransch som anställ­ningen avser.

Om den hög­kva­li­fi­ce­rade anställ­ningen avser ett regle­rat yrke ska utlän­ningen styrka behö­rig­he­ten att få utöva yrket i Sve­rige. Lag (2024:1220).

2 §   Ett EU-​blå­kort ska inte bevil­jas en utlän­ning som
   1. är EES-​med­bor­gare eller med­bor­gare i Schweiz,
   2. har ansökt om uppe­hålls­till­stånd som flyk­ting eller alter­na­tivt skydds­be­hö­vande enligt 5 kap. 1 § och ansö­kan ännu inte har avgjorts slut­ligt,
   3. har bevil­jats uppe­hålls­till­stånd med till­fäl­ligt skydd eller uppe­hålls­till­stånd efter till­fäl­ligt skydd enligt 21 kap.,
   4. har bevil­jats uppe­hålls­till­stånd enligt 5 kap. 15 b §, 12 kap. 18 § första styc­ket 1 eller 22 kap. eller har ansökt om sådant till­stånd och ansö­kan ännu inte har avgjorts slut­ligt,
   5. har ansökt om uppe­hålls­till­stånd för att utföra forsk­ning i Sve­rige enligt ett mot­tag­nings­av­tal som har ingåtts enligt lagen (2008:290) om god­kän­nande för forsk­nings­hu­vud­män att ta emot gäst­fors­kare,
   6. har ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i en annan EU-​stat och utö­var sin rätt att vis­tas i Sve­rige som arbets­ta­gare eller egen före­ta­gare,
   7. reser in i Sve­rige i enlig­het med åta­gan­den enligt ett inter­na­tio­nellt avtal som under­lät­tar inresa och till­fäl­lig vis­telse för vissa kate­go­rier av per­so­ner med anknyt­ning till han­del och inve­ste­ringar, med undan­tag för utlän­ningar som har bevil­jats ett ICT-​till­stånd eller ett ICT-​till­stånd för rör­lig­het för längre vis­telse,
   8. har ett laga­kraft­vun­net avvisnings-​​ eller utvis­nings­be­slut som inte kan verk­stäl­las, eller
   9. är utsta­tio­ne­rad i Sve­rige enligt lagen (1999:678) om utsta­tio­ne­ring av arbets­ta­gare, med undan­tag för utlän­ningar som har bevil­jats ett ICT-​till­stånd eller ett ICT-​till­stånd för rör­lig­het för längre vis­telse. Lag (2024:1220).

3 §   Ett EU-​blå­kort ska inte hel­ler bevil­jas om
   1. utlän­ningen visar upp hand­lingar till stöd för ansö­kan som har för­vär­vats på ett bedräg­ligt sätt, för­fals­kats eller änd­rats i något avse­ende,
   2. utlän­ningen utgör ett hot mot all­män ord­ning, all­män säker­het eller all­män folk­hälsa, eller
   3. arbets­gi­va­rens verk­sam­het huvud­sak­li­gen har inrät­tats eller drivs för att under­lätta inresa för per­so­ner som kom­mer från ett land utan­för EU. Lag (2024:1220).

3 a §   Ett EU-​blå­kort får väg­ras om
   1. arbets­gi­va­ren har bli­vit påförd en sank­tion för att ha haft en utlän­ning anställd utan nöd­vän­diga till­stånd,
   2. arbets­gi­va­ren har bli­vit påförd en sank­tion för att ha läm­nat orik­tiga upp­gif­ter till led­ning för en myn­dig­hets beslut om skatt eller avgift och upp­gif­terna rör redo­vis­ning av arbete,
   3. arbets­gi­va­ren inte har upp­fyllt sina rätts­liga skyl­dig­he­ter beträf­fande social trygg­het, skat­ter, arbets­ta­ga­res rät­tig­he­ter eller arbets­vill­kor, eller
   4. arbets­gi­va­rens verk­sam­het hål­ler på att avveck­las eller har avveck­lats genom en kon­kurs eller om arbets­gi­va­ren inte bedri­ver någon eko­no­misk verk­sam­het. Lag (2024:1220).

För­ut­sätt­ningar för rör­lig­het för kor­tare vis­telse

3 b §   En utlän­ning som har bevil­jats ett EU-​blå­kort av en annan EU-​stat får under gil­tig­hets­ti­den för till­stån­det i högst 90 dagar under en 180-​dagars­pe­riod resa in och vis­tas i Sve­rige för att bedriva affärs­verk­sam­het, om verk­sam­he­ten har en direkt kopp­ling till arbets­gi­va­rens affärs­in­tresse och till EU-​blå­kort­s­in­ne­ha­va­rens tjäns­teå­lig­gan­den på grund­val av anställ­nings­av­ta­let i den första EU-​sta­ten. Lag (2024:1220).

För­ut­sätt­ningar för rör­lig­het för längre vis­telse

3 c §   Om en utlän­ning som har vis­tats i en annan EU-​stat i tolv måna­der med EU-​blå­kort ansö­ker om ett EU-​blå­kort i Sve­rige under gil­tig­hets­ti­den för ett sådant till­stånd i den andra EU-​sta­ten gäl­ler inte 1 § första styc­ket 2, 3 § och 3 a §. Om utlän­ningen har haft EU-​blå­kort i minst två år i en annan EU-​stat behö­ver denne inte hel­ler styrka att han eller hon har rele­vant och sär­skild kom­pe­tens för anställ­ningen.

För en sådan utlän­ning får ett EU-​blå­kort väg­ras om
   1. utlän­ningen visar upp hand­lingar till stöd för ansö­kan som har för­vär­vats på ett bedräg­ligt sätt, för­fals­kats eller änd­rats i något avse­ende,
   2. utlän­ningen utgör ett hot mot all­män ord­ning, all­män säker­het eller all­män folk­hälsa, eller
   3. lönen, för­säk­rings­skyd­det och övriga anställ­nings­vill­kor är sämre än de vill­kor som föl­jer av svenska kol­lek­tivav­tal eller praxis inom yrket eller bran­schen.

Från och med andra gången en utlän­ning utnytt­jar möj­lig­he­ten till rör­lig­het för längre vis­telse får vis­tel­se­ti­den i den EU- stat som före­går ansö­kan vara sex måna­der i stäl­let för tolv.
Lag (2024:1220).

Ansö­kan om till­stånd

4 §   En utlän­ning som vill ha ett EU-​blå­kort i Sve­rige ska ha ansökt om och bevil­jats ett sådant till­stånd före inre­san i lan­det. En ansö­kan får inte bifal­las efter inre­san.

Första styc­ket gäl­ler dock inte om utlän­ningen
   1. ansö­ker om för­läng­ning av till­stånds­ti­den för ett EU- blå­kort,
   2. har ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd för stu­dier och har slut­fört stu­dier som mot­sva­rar 180 hög­sko­le­po­äng,
   3. har genom­fört ett forsk­nings­pro­jekt i Sve­rige enligt ett mot­tag­nings­av­tal som har ingåtts enligt lagen (2008:290) om god­kän­nande för forsk­nings­hu­vud­män att ta emot gäst­fors­kare,
   4. har ett uppe­hålls­till­stånd som flyk­ting eller alter­na­tivt skydds­be­hö­vande enligt 5 kap. 1 § eller mot­sva­rande äldre bestäm­mel­ser,
   5. har ett av Sve­rige utfär­dat ICT-​till­stånd eller ICT- till­stånd för rör­lig­het för längre vis­telse,
   6. har ett av Sve­rige utfär­dat uppehålls-​​ och arbets­till­stånd för säsongs­ar­bete,
   7. har uppe­hålls­rätt på grund av famil­jean­knyt­ning till en EES-​med­bor­gare,
   8. har uppe­hålls­till­stånd på grund av famil­jean­knyt­ning till en med­bor­gare i Schweiz,
   9. har ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd enligt 5 kap. 9 §, eller
   10. har ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd för arbete som har bevil­jats enligt 5 kap. 10 § i de fall som avses i 6 kap. 2 § första styc­ket eller för att bedriva närings­verk­sam­het enligt 5 kap. 10 a §, och för­ut­sätt­ning­arna för det till­stån­det varit upp­fyllda.

Det som före­skrivs i första styc­ket gäl­ler inte hel­ler för en utlän­ning som utnytt­jar möj­lig­he­ten till rör­lig­het för längre vis­telse enligt 3 c §, om ansö­kan läm­nas in senast en månad efter inre­san i Sve­rige. Lag (2024:1220).

4 a §   En utlän­ning som utnytt­jar möj­lig­he­ten till rör­lig­het för längre vis­telse enligt 3 c § eller som får ansöka om ett EU-​blå­kort efter inre­san enligt 4 § andra styc­ket 1-6 och 8-10 får arbeta i en hög­kva­li­fi­ce­rad anställ­ning i Sve­rige till dess till­stånds­frå­gan har avgjorts eller, om beslut om utvis­ning med­de­las, till dess utvis­nings­be­slu­tet har fått laga kraft.

Har en utlän­nings EU-​blå­kort åter­kal­lats och har sam­ti­digt beslut med­de­lats om utvis­ning enligt 8 kap. 6 eller 10 §, får utlän­ningen arbeta i en hög­kva­li­fi­ce­rad anställ­ning i Sve­rige till dess utvis­nings­be­slu­tet har fått laga kraft.
Lag (2024:1220).

Till­stånds­tid

5 §   Ett EU-​blå­kort ska gälla för högst två år med den möj­lig­het till för­läng­ning som fram­går av 6 §. Om anställ­nings­ti­den är kor­tare än två år ska EU-​blå­kor­tet minst gälla under anställ­nings­ti­den med ett tillägg av tre måna­der.

Att den som haft EU-​blå­kort under en sam­man­lagd tid av fyra år kan bevil­jas per­ma­nent uppe­hålls­till­stånd fram­går av 5 kap. 5 §. Lag (2024:1220).

För­läng­ning av till­stånds­ti­den

6 §   Till­stånds­ti­den för ett EU-​blå­kort får för­längas efter ansö­kan.

Till­stånds­ti­den för ett EU-​blå­kort får inte för­längas om
   1. till­stån­det har för­vär­vats på ett bedräg­ligt sätt,
   2. bevis om till­stån­det har för­fals­kats eller änd­rats i något avse­ende,
   3. utlän­ningen inte längre har ett gil­tigt anställ­nings­av­tal för hög­kva­li­fi­ce­rad anställ­ning,
   4. den avta­lade lönen enligt 1 § första styc­ket 1 inte längre når upp till lönetrös­keln,
   5. utlän­ningen inte har sådan kom­pe­tens i form av stu­dier eller yrkes­er­fa­ren­het som för­ut­sätts för en hög­kva­li­fi­ce­rad anställ­ning eller, såvitt gäl­ler ett regle­rat yrke, behö­rig­het att utöva yrket, eller
   6. utlän­ningen utgör ett hot mot all­män ord­ning, all­män säker­het eller all­män folk­hälsa.

Om utlän­ningen är arbets­lös får en för­läng­ning väg­ras enligt andra styc­ket 3 eller 4 endast om utlän­ningen sam­man­lagt har varit arbets­lös i mer än tre måna­der och har haft ett EU- blå­kort i mindre än två år, eller om utlän­ningen sam­man­lagt har varit arbets­lös i mer än sex måna­der och har haft ett EU- blå­kort i minst två år. Lag (2024:1220).

7 §   En för­läng­ning av till­stånds­ti­den får väg­ras om
   1. arbets­gi­va­ren inte har upp­fyllt sina rätts­liga skyl­dig­he­ter beträf­fande social trygg­het, skat­ter, arbets­ta­ga­res rät­tig­he­ter eller arbets­vill­kor,
   2. anställ­nings­vill­ko­ren är sämre än de vill­kor som föl­jer av svenska kol­lek­tivav­tal eller praxis inom yrket eller bran­schen,
   3. utlän­ningen vis­tas i Sve­rige av andra skäl än dem som EU- blå­kor­tet bevil­ja­des för,
   4. utlän­ningen inte har full­gjort anmäl­nings­skyl­dig­he­ten enligt 8 §, eller
   5. utlän­ningen har vis­tats och arbe­tat i en annan EU-​stat i strid med bestäm­mel­serna om rör­lig­het för längre eller kor­tare vis­telse.

Innan Migra­tions­ver­ket fat­tar ett beslut enligt första styc­ket 1 eller 2 ska utlän­ningen under­rät­tas och få möj­lig­het att inom en viss tid söka nytt arbete. Tids­fris­ten ska bestäm­mas till tre måna­der om utlän­ningen har haft ett EU- blå­kort i mindre än två år och annars till sex måna­der.

En för­läng­ning av till­stånds­ti­den får inte väg­ras enligt första styc­ket 4 om utlän­ningen visar att bris­ten att full­göra anmäl­nings­skyl­dig­he­ten beror på orsa­ker som han eller hon inte råder över. Lag (2024:1220).

Anmäl­nings­skyl­dig­het

8 §   Den som har ett EU-​blå­kort ska anmäla till Migra­tions­ver­ket om
   1. anställ­ningen upp­hör,
   2. han eller hon byter arbets­gi­vare, eller
   3. något för­änd­ras som påver­kar vill­ko­ren för till­stån­det.
Lag (2024:1220).

Uppe­hålls­till­stånd för famil­je­med­lem­mar

9 §   En famil­je­med­lem som avses i 5 kap. 3 § första styc­ket 1-3 till den som har ett EU-​blå­kort, eller till den som har haft ett EU-​blå­kort och bevil­jats ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige, ska bevil­jas uppe­hålls­till­stånd om anknyt­nings­per­so­nen kan för­sörja sig och famil­je­med­lem­men. För­sörj­nings­kra­vet gäl­ler inte vid pröv­ning av en ansö­kan om fort­satt uppe­hålls­till­stånd. Famil­je­med­lem­mens uppe­hålls­till­stånd ska gälla för samma tid som EU-​blå­kor­tet eller, om anknyt­nings­per­so­nen har bevil­jats ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige, högst två år i taget.

Undan­tag från för­sörj­nings­kra­vet får med­ges helt eller del­vis, om det finns sär­skilda skäl.

För barn som åbe­ro­par anknyt­ning till den som har EU-​blå­kort, eller till den som har haft ett EU-​blå­kort och bevil­jats ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige, eller till hans eller hen­nes make eller sambo gäl­ler 5 kap. 17 § andra styc­ket.

Uppe­hålls­till­stånd får väg­ras i fall som avses i 5 kap. 17 a och 17 b §§. Lag (2024:1220).

10 §   Bestäm­mel­serna om uppe­hålls­till­stånd för famil­je­med­lem­mar i detta kapi­tel gäl­ler inte för famil­je­med­lem­mar till
   1. EES-​med­bor­gare som har rätt till fri rör­lig­het i Sve­rige,
   2. med­bor­gare i Schweiz som har rätt till fri rör­lig­het i Sve­rige, eller
   3. inne­ha­vare av ett EU-​blå­kort som har en flyk­tingsta­tus­för­kla­ring eller en alter­na­tiv skydds­sta­tus­för­kla­ring i Sve­rige.

Vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna om uppe­hålls­till­stånd på grund av anknyt­ning i 5 kap. lik­ställs en inne­ha­vare av ett EU-​blå­kort som har en flyk­tingsta­tus­för­kla­ring eller en alter­na­tiv skydds­sta­tus­för­kla­ring i Sve­rige med en utlän­ning som har ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd enligt 5 kap. 1 §. Lag (2024:1220).

10 a §   En famil­je­med­lem som avses i 5 kap. 3 § första styc­ket 1-3 till en utlän­ning som har haft ett EU-​blå­kort och bevil­jats per­ma­nent uppe­hålls­till­stånd får lägga sam­man vis­tel­ser med uppe­hålls­till­stånd som famil­je­med­lem i en eller flera EU-​sta­ter för att upp­fylla kra­ven i 5 kap. 3 g § fjärde styc­ket. Av den tid som anges där ska sökan­den de senaste två åren räk­nat från tiden för ansö­kan ha haft ett uppe­hålls­till­stånd som famil­je­med­lem utfär­dat av Sve­rige.
Lag (2024:1220).

När ansö­kan om uppe­hålls­till­stånd för en famil­je­med­lem ska vara gjord

11 §   En famil­je­med­lem som avses i 9 § ska ha ansökt om och bevil­jats ett uppe­hålls­till­stånd före inre­san i lan­det. En ansö­kan får inte bifal­las efter inre­san.

Första styc­ket gäl­ler dock inte om
   1. ansö­kan avser ett uppe­hålls­till­stånd som famil­je­med­lem till en utlän­ning som får ansöka om ett EU-​blå­kort efter inre­san enligt 4 § andra styc­ket, om ansö­kan ges in inom gil­tig­hets­ti­den för det tidi­gare till­stån­det som famil­je­med­lem och utlän­ningen bevil­jas ett EU-​blå­kort, eller
   2. sökan­den har bevil­jats uppe­hålls­till­stånd av en annan EU- stat på grund av anknyt­ning till en utlän­ning som utnytt­jar möj­lig­he­ten till rör­lig­het för längre vis­telse enligt 3 c §, om ansö­kan ges in senast en månad efter inre­san i Sve­rige.
Lag (2024:1220).

Åter­kal­lelse av till­stånd

12 §   Ett EU-​blå­kort ska åter­kal­las om
   1. till­stån­det har för­vär­vats på ett bedräg­ligt sätt,
   2. bevis om till­stån­det har för­fals­kats eller änd­rats i något avse­ende,
   3. utlän­ningen inte längre har ett gil­tigt anställ­nings­av­tal för hög­kva­li­fi­ce­rad anställ­ning,
   4. den avta­lade lönen enligt 1 § första styc­ket 1 inte längre når upp till den lönetrös­kel som lig­ger till grund för EU- blå­kor­tet,
   5. utlän­ningen inte har sådan kom­pe­tens i form av stu­dier eller yrkes­er­fa­ren­het som för­ut­sätts för en hög­kva­li­fi­ce­rad anställ­ning eller, såvitt gäl­ler ett regle­rat yrke, behö­rig­het att utöva yrket, eller
   6. utlän­ningen utgör ett hot mot all­män ord­ning, all­män säker­het eller all­män folk­hälsa.

Om utlän­ningen är arbets­lös ska ett EU-​blå­kort åter­kal­las enligt första styc­ket 3 eller 4 endast om utlän­ningen sam­man­lagt har varit arbets­lös i mer än tre måna­der och har haft ett EU-​blå­kort i mindre än två år, eller om utlän­ningen sam­man­lagt har varit arbets­lös i mer än sex måna­der och har haft ett EU-​blå­kort i minst två år.

Om en utlän­ning som har ett EU-​blå­kort utfär­dat av Sve­rige har ansökt om ett EU-​blå­kort i en annan EU-​stat enligt bestäm­mel­serna om rör­lig­het för längre vis­telse, får EU- blå­kor­tet i Sve­rige inte åter­kal­las enligt första styc­ket 1, 2 eller 6 för­rän den andra EU-​sta­ten har fat­tat beslut om ansö­kan. Lag (2024:1220).

12 a §   Ett EU-​blå­kort får åter­kal­las om
   1. arbets­gi­va­ren inte har upp­fyllt sina rätts­liga skyl­dig­he­ter beträf­fande social trygg­het, skat­ter, arbets­ta­ga­res rät­tig­he­ter eller arbets­vill­kor,
   2. anställ­nings­vill­ko­ren är sämre än de vill­kor som föl­jer av svenska kol­lek­tivav­tal eller praxis inom yrket eller bran­schen,
   3. utlän­ningen vis­tas i Sve­rige av andra skäl än dem som EU- blå­kor­tet bevil­ja­des för,
   4. utlän­ningen inte har full­gjort anmäl­nings­skyl­dig­he­ten enligt 8 §, eller
   5. utlän­ningen har vis­tats och arbe­tat i en annan EU-​stat i strid med bestäm­mel­serna om rör­lig­het för längre eller kor­tare vis­telse.

Innan Migra­tions­ver­ket fat­tar ett beslut enligt första styc­ket 1 eller 2 ska utlän­ningen under­rät­tas och få möj­lig­het att inom en viss tid söka nytt arbete. Tids­fris­ten ska bestäm­mas till tre måna­der om utlän­ningen har haft ett EU- blå­kort i mindre än två år och annars till sex måna­der.

Ett EU-​blå­kort ska inte åter­kal­las enligt första styc­ket 4 om utlän­ningen visar att bris­ten att full­göra anmäl­nings­skyl­dig­he­ten beror på orsa­ker som han eller hon inte råder över. Lag (2024:1220).

13 §   Ett uppe­hålls­till­stånd som bevil­jats en famil­je­med­lem enligt 9 § får åter­kal­las om
   1. anknyt­ningen till den som har ett EU-​blå­kort bryts eller om hans eller hen­nes EU-​blå­kort åter­kal­las, eller
   2. famil­je­med­lem­men utgör ett hot mot all­män ord­ning, all­män säker­het eller all­män folk­hälsa. Lag (2024:1220).

Åter­ta­gande av en utlän­ning som har EU-​blå­kort och hans eller hen­nes famil­je­med­lem­mar

14 §   Om en annan EU-​stat har avsla­git en ansö­kan om EU-​blå­kort från en utlän­ning som har, eller vid tiden för ansö­kan i den andra EU-​sta­ten hade, ett EU-​blå­kort utfär­dat av Sve­rige, och den andra EU-​sta­ten har ålagt utlän­ningen och med­föl­jande famil­je­med­lem­mar att lämna den med­lems­sta­ten, ska de åter­tas till Sve­rige. Lag (2024:1220).

Beslu­tande myn­dig­het

15 §   Beslut enligt detta kapi­tel med­de­las av Migra­tions­ver­ket. Lag (2013:606).

Före­skrif­ter om lönetrös­keln

16 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela när­mare före­skrif­ter om lönetrös­keln enligt 1 § första styc­ket 1.
Lag (2024:1220).

Bemyn­di­gan­den

17 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om
   1. att en anställ­ning ska anses vara hög­kva­li­fi­ce­rad även i andra fall än de som anges i 1 §, och
   2. för­sörj­nings­för­må­gan enligt 9 §. Lag (2024:1220).

18 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om en för­teck­ning över tillå­ten affärs­verk­sam­het enligt 3 b §. Lag (2024:1220).


6 b kap. Till­stånd för före­tagsin­tern för­flytt­ning, ICT

För­ut­sätt­ningar för till­stånd

1 §   En utlän­ning som är anställd av ett före­tag som är eta­ble­rat utan­för EES-​sta­terna och Schweiz och som ska tjänst­göra som chef, spe­ci­a­list eller prak­ti­kant i mer än 90 dagar i ett före­tag (värd­fö­re­tag) som dels är eta­ble­rat i Sve­rige, dels är en enhet som till­hör samma före­tag eller ett före­tag inom samma kon­cern ska, om inte annat föl­jer av tredje styc­ket eller 3-5 §§, bevil­jas ett uppehålls-​​ och arbets­till­stånd för före­tagsin­tern för­flytt­ning av per­so­nal (ICT-​till­stånd), om
   1. utlän­ningen har varit anställd i före­ta­get under minst tre måna­der utan uppe­håll vid tiden för den före­tagsin­terna för­flytt­ningen,
   2. ersätt­ningen inte är sämre än vad som föl­jer av svenska kol­lek­tivav­tal eller praxis inom yrket eller bran­schen, och övriga anställ­nings­vill­kor inte är sämre än vad som gäl­ler för arbets­ta­gare som är utsta­tio­ne­rade i Sve­rige enligt 5 § lagen (1999:678) om utsta­tio­ne­ring av arbets­ta­gare av ett före­tag som är eta­ble­rat inom EES eller Schweiz,
   3. anställ­ningen gör det möj­ligt för honom eller henne att för­sörja sig,
   4. utlän­ningen, vid vis­telse som kom­mer att uppgå till högst ett år, kan visa att han eller hon har, eller har ansökt om, en hel­täc­kande sjuk­för­säk­ring som gäl­ler i Sve­rige,
   5. utlän­ningen har de yrkes­kva­li­fi­ka­tio­ner och den erfa­ren­het som krävs för upp­dra­get som chef eller spe­ci­a­list, eller har en sådan exa­men från ett uni­ver­si­tet eller en hög­skola som krävs för prak­tik­tjänst­gö­ringen,
   6. utlän­ningen efter för­flytt­ning­ens slut kom­mer att kunna över­flyt­tas till en enhet i tred­je­land som till­hör samma före­tag eller till ett före­tag inom samma kon­cern i tred­je­land, och
   7. utlän­ningen inte utgör ett hot mot all­män ord­ning, all­män säker­het eller all­män folk­hälsa.

Om den före­tagsin­terna för­flytt­ningen avser ett regle­rat yrke ska utlän­ningen styrka behö­rig­he­ten att få utöva yrket i Sve­rige.

Ett ICT-​till­stånd ska inte bevil­jas om
   1. utlän­ningen inte har full­gjort anmäl­nings­skyl­dig­he­ten enligt 13 §, eller
   2. värd­fö­re­ta­get huvud­sak­li­gen har inrät­tats för att under­lätta inresa för per­so­ner som är före­mål för före­tagsin­tern för­flytt­ning. Lag (2020:598).

2 §   En utlän­ning som har bevil­jats ett ICT-​till­stånd av en annan EU-​stat och som ska tjänst­göra som chef, spe­ci­a­list eller prak­ti­kant i mer än 90 dagar i ett före­tag som dels är eta­ble­rat i Sve­rige, dels är en enhet som till­hör samma före­tag eller ett före­tag inom samma kon­cern som det i den andra EU-​sta­ten ska, om inte annat föl­jer av 3-5 §§, bevil­jas ett ICT-​till­stånd för rör­lig­het för längre vis­telse, om
   1. ersätt­ningen inte är sämre än vad som föl­jer av svenska kol­lek­tivav­tal eller praxis inom yrket eller bran­schen, och övriga anställ­nings­vill­kor inte är sämre än vad som gäl­ler för arbets­ta­gare som är utsta­tio­ne­rade i Sve­rige enligt 5 § lagen (1999:678) om utsta­tio­ne­ring av arbets­ta­gare av ett före­tag som är eta­ble­rat inom EES eller Schweiz,
   2. anställ­ningen gör det möj­ligt för honom eller henne att för­sörja sig,
   3. utlän­ningen, vid vis­telse som kom­mer att uppgå till högst ett år, kan visa att han eller hon har, eller har ansökt om, en hel­täc­kande sjuk­för­säk­ring som gäl­ler i Sve­rige, och
   4. utlän­ningen inte utgör ett hot mot all­män ord­ning, all­män säker­het eller all­män folk­hälsa.

Om den före­tagsin­terna för­flytt­ningen avser ett regle­rat yrke ska utlän­ningen styrka behö­rig­he­ten att få utöva yrket i Sve­rige. Lag (2020:598).

3 §   Ett till­stånd enligt 1 eller 2 § ska inte bevil­jas en utlän­ning som
   1. är bosatt inom Euro­pe­iska uni­o­nens med­lems­sta­ters ter­ri­to­rier,
   2. är EES-​med­bor­gare eller med­bor­gare i Schweiz,
   3. ansö­ker om uppe­hålls­till­stånd för att utföra forsk­ning i Sve­rige enligt ett mot­tag­nings­av­tal som har ingåtts enligt lagen (2008:290) om god­kän­nande för forsk­nings­hu­vud­män att ta emot gäst­fors­kare,
   4. är utsta­tio­ne­rad i Sve­rige enligt 5 § lagen (1999:678) om utsta­tio­ne­ring av arbets­ta­gare av ett före­tag som är eta­ble­rat i en EES-​stat eller Schweiz,
   5. har bevil­jats uppe­hålls­till­stånd för stu­dier i Sve­rige, eller
   6. hyrs ut av ett före­tag för att arbeta under över­vak­ning och led­ning av ett annat före­tag. Lag (2020:598).

4 §   Ett till­stånd enligt 1 eller 2 § ska inte hel­ler bevil­jas en utlän­ning som visar upp hand­lingar till stöd för ansö­kan som har för­vär­vats på ett bedräg­ligt sätt, för­fals­kats eller änd­rats i något avse­ende. Lag (2018:67).

5 §   Ett till­stånd enligt 1 eller 2 § får väg­ras om
   1. arbets­gi­va­ren eller värd­fö­re­ta­get har bli­vit påförd en sank­tion för att ha haft en utlän­ning anställd utan nöd­vän­diga till­stånd,
   2. arbets­gi­va­ren eller värd­fö­re­ta­get har bli­vit påförd en sank­tion för att ha läm­nat orik­tiga upp­gif­ter till led­ning för en myn­dig­hets beslut om skatt eller avgift och upp­gif­terna rör redo­vis­ning av arbete,
   3. arbets­gi­va­ren eller värd­fö­re­ta­get inte har upp­fyllt sina rätts­liga skyl­dig­he­ter beträf­fande social trygg­het, skat­ter, arbets­ta­ga­res rät­tig­he­ter eller arbets­vill­kor, eller
   4. arbets­gi­va­rens eller värd­fö­re­ta­gets verk­sam­het hål­ler på att avveck­las eller har avveck­lats genom en kon­kurs eller om arbets­gi­va­ren eller värd­fö­re­ta­get inte bedri­ver någon eko­no­misk verk­sam­het. Lag (2018:67).

För­ut­sätt­ningar för rör­lig­het för kor­tare vis­telse

6 §   En utlän­ning som har bevil­jats ett ICT-​till­stånd av en annan EU-​stat får under gil­tig­hets­ti­den för till­stån­det i högst 90 dagar under en 180-​dagars­pe­riod resa in och vis­tas i Sve­rige och arbeta här i ett före­tag som dels är eta­ble­rat i Sve­rige, dels är en enhet som till­hör samma före­tag eller ett före­tag inom samma kon­cern som det i den andra EU-​sta­ten.

Första styc­ket gäl­ler inte en utlän­ning som utgör ett hot mot all­män ord­ning, all­män säker­het eller all­män folk­hälsa.
Lag (2018:67).

Ansö­kan om till­stånd

7 §   En utlän­ning som vill ha ett ICT-​till­stånd i Sve­rige ska ha ansökt om och bevil­jats ett sådant till­stånd före inre­san i EU. En ansö­kan får inte bifal­las efter inre­san.

Första styc­ket gäl­ler dock inte om utlän­ningen ansö­ker om för­läng­ning av ett ICT-​till­stånd.

En utlän­ning som ansö­ker om en för­läng­ning av till­stånds­ti­den för ett ICT-​till­stånd får arbeta i Sve­rige under tiden för ansö­kans pröv­ning, om gil­tig­hets­ti­den för till­stån­det inte hade löpt ut när ansö­kan gavs in. Lag (2018:67).

8 §   En ansö­kan om ICT-​till­stånd får prö­vas i Sve­rige om
   1. utlän­ningen avser att vis­tas endast i Sve­rige, eller
   2. utlän­ningen avser att vis­tas i flera EU-​sta­ter men vis­tel­sen i Sve­rige kom­mer att vara den längsta.
Lag (2018:67).

9 §   En ansö­kan om ICT-​till­stånd för rör­lig­het för längre vis­telse får ges in efter inre­san i lan­det.

En utlän­ning som ansö­ker om ett ICT-​till­stånd för rör­lig­het för längre vis­telse får arbeta i värd­fö­re­ta­get i Sve­rige under tiden för ansö­kans pröv­ning, om gil­tig­hets­ti­den för det ICT-​till­stånd som har bevil­jats av en annan EU-​stat inte har löpt ut och utlän­ningen har rätt att resa in, vis­tas och arbeta i Sve­rige enligt 6 §.

Även en utlän­ning som ansö­ker om en för­läng­ning av till­stånds­ti­den för ett ICT-​till­stånd för rör­lig­het för längre vis­telse får arbeta under tiden för ansö­kans pröv­ning, om gil­tig­hets­ti­den för till­stån­det inte hade löpt ut när ansö­kan gavs in. Lag (2018:67).

Till­stånds­tid

10 §   Ett till­stånd enligt 1 eller 2 § får inte gälla för längre tid än upp­drags­ti­den.

Den sam­man­lagda till­stånds­ti­den för ett ICT-​till­stånd får inte över­stiga tre år för che­fer och spe­ci­a­lis­ter eller ett år för prak­ti­kan­ter.

Ett ICT-​till­stånd för rör­lig­het för längre vis­telse får inte gälla för längre tid än det ICT-​till­stånd som har bevil­jats av en annan EU-​stat. Lag (2018:67).

För­läng­ning av till­stånds­ti­den

11 §   Till­stånds­ti­den för ett till­stånd enligt 1 eller 2 § får efter ansö­kan för­längas upp till den tid som fram­går av 10 §.

Till­stånds­ti­den får inte för­längas om
   1. till­stån­det har för­vär­vats på ett bedräg­ligt sätt,
   2. ett bevis om till­stån­det har för­fals­kats eller änd­rats i något avse­ende,
   3. utlän­ningen vis­tas i Sve­rige av andra skäl än dem som till­stån­det bevil­ja­des för,
   4. värd­fö­re­ta­get huvud­sak­li­gen har inrät­tats för att under­lätta inresa för per­so­ner som är före­mål för före­tagsin­tern för­flytt­ning, eller
   5. utlän­ningen utgör ett hot mot all­män ord­ning, all­män säker­het eller all­män folk­hälsa. Lag (2018:67).

12 §   En för­läng­ning av till­stånds­ti­den får väg­ras om
   1. för­ut­sätt­ning­arna i 1 eller 2 § för att bevilja till­stån­det i fråga inte är upp­fyllda, i andra fall än som anges i 11 § andra styc­ket 4 och 5,
   2. det finns grund för avslag enligt 5 §, eller
   3. utlän­ningen har vis­tats och arbe­tat i en annan EU-​stat i strid med bestäm­mel­serna om rör­lig­het för längre eller kor­tare vis­telse. Lag (2018:67).

Anmäl­nings­skyl­dig­het

13 §   En utlän­ning som har ansökt om ett ICT-​till­stånd eller som har ett ICT-​till­stånd eller ett ICT-​till­stånd för rör­lig­het för längre vis­telse ska anmäla för­änd­ringar som påver­kar vill­ko­ren för till­stån­det till Migra­tions­ver­ket.

Ett värd­fö­re­tag ska under­rätta Migra­tions­ver­ket om för­änd­ringar som påver­kar vill­ko­ren för ett ICT-​till­stånd för rör­lig­het för längre vis­telse. Lag (2018:67).

Uppe­hålls­till­stånd för famil­je­med­lem­mar

14 §   Famil­je­med­lem­mar som avses i 5 kap. 3 § första styc­ket 1-3 till den som har ett ICT-​till­stånd eller ett ICT-​till­stånd för rör­lig­het för längre vis­telse, ska bevil­jas uppe­hålls­till­stånd om anknyt­nings­per­so­nen kan för­sörja sig och famil­je­med­lem­men. Detta gäl­ler dock inte vid pröv­ning av en ansö­kan om fort­satt uppe­hålls­till­stånd. Famil­je­med­lem­mens uppe­hålls­till­stånd ska gälla för samma tid som anknyt­nings­per­so­nens till­stånd.

Undan­tag från för­sörj­nings­kra­vet i första styc­ket får med­ges helt eller del­vis, om det finns sär­skilda skäl.

För barn som åbe­ro­par anknyt­ning till den som har ett ICT- till­stånd eller ett ICT-​till­stånd för rör­lig­het för längre vis­telse, eller till hans eller hen­nes make eller sambo, gäl­ler 5 kap. 17 § andra styc­ket.

Uppe­hålls­till­stånd får väg­ras i fall som avses i 5 kap. 17 a och 17 b §§. Lag (2022:303).

När en ansö­kan om uppe­hålls­till­stånd för en famil­je­med­lem ska vara gjord

15 §   En famil­je­med­lem som avses i 14 § ska ha ansökt om och bevil­jats ett uppe­hålls­till­stånd före inre­san i lan­det. En ansö­kan får inte bifal­las efter inre­san.

Första styc­ket gäl­ler dock inte om
   1. ansö­kan avser för­läng­ning av ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd som bevil­jats på grund av anknyt­ning till en utlän­ning som har ett ICT-​till­stånd eller ett ICT-​till­stånd för rör­lig­het för längre vis­telse som är utfär­dat av Sve­rige, eller
   2. sökan­den har bevil­jats ett uppe­hålls­till­stånd av en annan EU-​stat på grund av anknyt­ning till en utlän­ning som har ansökt om eller har ett ICT-​till­stånd för rör­lig­het för längre vis­telse i Sve­rige. Lag (2018:67).

Åter­kal­lelse av till­stånd

16 §   Ett till­stånd enligt 1 eller 2 § ska åter­kal­las om
   1. till­stån­det har för­vär­vats på ett bedräg­ligt sätt,
   2. ett bevis om till­stån­det har för­fals­kats eller änd­rats i något avse­ende,
   3. utlän­ningen vis­tas i Sve­rige av andra skäl än dem som till­stån­det bevil­ja­des för,
   4. värd­fö­re­ta­get huvud­sak­li­gen har inrät­tats för att under­lätta inresa för per­so­ner som är före­mål för före­tagsin­tern för­flytt­ning, eller
   5. utlän­ningen utgör ett hot mot all­män ord­ning, all­män säker­het eller all­män folk­hälsa. Lag (2018:67).

17 §   Ett till­stånd enligt 1 eller 2 § får åter­kal­las om
   1. för­ut­sätt­ning­arna i 1 eller 2 § för att bevilja till­stån­det i fråga inte är upp­fyllda, i andra fall än som anges i 16 § 4 och 5,
   2. det finns grund för avslag enligt 5 §, eller
   3. utlän­ningen har vis­tats och arbe­tat i en annan EU-​stat i strid med bestäm­mel­serna om rör­lig­het för längre eller kor­tare vis­telse. Lag (2018:67).

18 §   Ett uppe­hålls­till­stånd som har bevil­jats en famil­je­med­lem enligt 14 § får åter­kal­las om
   1. anknyt­ningen till den som har ett ICT-​till­stånd eller ett ICT-​till­stånd för rör­lig­het för längre vis­telse bryts eller ett sådant till­stånd åter­kal­las, eller
   2. famil­je­med­lem­men utgör ett hot mot all­män ord­ning, all­män säker­het eller all­män folk­hälsa. Lag (2018:67).

Åter­ta­gande av en utlän­ning som har ett ICT-​till­stånd och hans eller hen­nes famil­je­med­lem­mar

19 §   Om en annan EU-​stat har avsla­git en ansö­kan om ICT-​till­stånd för rör­lig­het för längre vis­telse från en utlän­ning som har eller vid tiden för ansö­kan i den andra EU-​sta­ten hade ett ICT-​till­stånd utfär­dat av Sve­rige, och den andra EU-​sta­ten har ålagt utlän­ningen och med­föl­jande famil­je­med­lem­mar att lämna den med­lems­sta­ten, ska de åter­tas till Sve­rige.

Det­samma ska gälla om en annan EU-​stat har mot­satt sig att utlän­ningen vis­tas i den sta­ten med stöd av ett ICT-​till­stånd utfär­dat av Sve­rige eller om det svenska ICT-​till­stån­det har löpt ut eller åter­kal­lats. Lag (2018:67).

Beslu­tande myn­dig­het

20 §   Beslut enligt detta kapi­tel med­de­las av Migra­tions­ver­ket. Lag (2018:67).

Bemyn­di­gande

21 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om för­sörj­nings­för­må­gan enligt 14 §. Lag (2022:303).


6 c kap. Till­stånd för säsongs­ar­bete

För­ut­sätt­ningar för till­stånd

1 §   En utlän­ning som har ett anställ­nings­av­tal för en tids­be­grän­sad anställ­ning som säsongs­ar­be­tare i Sve­rige med en arbets­gi­vare som är eta­ble­rad här ska bevil­jas ett till­stånd för säsongs­ar­bete om för­ut­sätt­ning­arna i 2-6 §§ är upp­fyllda.

Ett till­stånd för säsongs­ar­bete ska bevil­jas i form av
   1. ett arbets­till­stånd för säsongs­ar­bete om vis­tel­sen inte över­sti­ger 90 dagar, eller
   2. ett uppehålls-​​ och arbets­till­stånd för säsongs­ar­bete om vis­tel­sen över­sti­ger 90 dagar. Lag (2024:1220).

2 §   Ett till­stånd för säsongs­ar­bete ska bevil­jas om
   1. anställ­ningen gör det möj­ligt för utlän­ningen att för­sörja sig,
   2. lönen, för­säk­rings­skyd­det och övriga anställ­nings­vill­kor inte är sämre än de vill­kor som föl­jer av svenska kol­lek­tivav­tal eller praxis inom yrket eller bran­schen,
   3. utlän­ningen kan visa att han eller hon har, eller har ansökt om, en hel­täc­kande sjuk­för­säk­ring som gäl­ler i Sve­rige,
   4. utlän­ningen kan visa att han eller hon under sin vis­telse kom­mer att ha till­gång till en bostad med lämp­lig stan­dard, och
   5. rekry­te­rings­för­fa­ran­det är för­en­ligt med Sve­ri­ges åta­gan­den inom Euro­pe­iska uni­o­nen.

Om säsongs­an­ställ­ningen avser ett regle­rat yrke ska utlän­ningen styrka behö­rig­he­ten att få utöva yrket i Sve­rige.

Ett till­stånd för säsongs­ar­bete ska inte bevil­jas om
   1. det finns risk för att utlän­ningen inte har för avsikt att lämna Sve­rige när till­stånds­ti­den har löpt ut, eller
   2. utlän­ningen utgör ett hot mot all­män ord­ning, all­män säker­het eller all­män folk­hälsa. Lag (2018:319).

3 §   Om arbets­gi­va­ren upp­lå­ter eller för­med­lar en bostad till utlän­ningen får ett till­stånd för säsongs­ar­bete bevil­jas endast om
   1. hyran för bosta­den inte står i miss­för­hål­lande till utlän­ning­ens lön eller boen­dets stan­dard,
   2. hyran för bosta­den inte dras från utlän­ning­ens lön i andra fall än enligt lagen (1970:215) om arbets­gi­vares kvitt­nings­rätt,
   3. arbets­gi­va­ren har till­han­da­hål­lit utlän­ningen en skrift­lig hand­ling med hyres­vill­ko­ren, och
   4. bosta­den upp­fyl­ler all­männa säkerhets-​​ och häl­so­be­stäm­mel­ser. Lag (2018:319).

4 §   Ett till­stånd för säsongs­ar­bete ska inte bevil­jas en utlän­ning som
   1. är bosatt inom Euro­pe­iska uni­o­nens med­lems­sta­ters ter­ri­to­rier,
   2. är EES-​med­bor­gare eller med­bor­gare i Schweiz eller är famil­je­med­lem till en sådan med­bor­gare, eller
   3. bedri­ver verk­sam­het på ett i en annan med­lems­stat eta­ble­rat före­tags väg­nar inom ramen för till­han­da­hål­lande av tjäns­ter i den mening som avses i arti­kel 56 i för­dra­get om Euro­pe­iska uni­o­nens funk­tions­sätt. Lag (2018:319).

5 §   Ett till­stånd för säsongs­ar­bete ska inte bevil­jas en utlän­ning som visar upp hand­lingar till stöd för ansö­kan som har för­vär­vats på ett bedräg­ligt sätt, för­fals­kats eller änd­rats i något avse­ende. Lag (2018:319).

6 §   Ett till­stånd för säsongs­ar­bete får väg­ras om
   1. arbets­gi­va­ren har bli­vit påförd en sank­tion för att ha haft en utlän­ning anställd utan nöd­vän­diga till­stånd,
   2. arbets­gi­va­ren har bli­vit påförd en sank­tion för att ha läm­nat orik­tiga upp­gif­ter till led­ning för en myn­dig­hets beslut om skatt eller avgift och upp­gif­terna rör redo­vis­ning av arbete,
   3. arbets­gi­va­ren har bli­vit påförd en sank­tion för att inte ha upp­fyllt sina skyl­dig­he­ter i för­hål­lande till utlän­ningar som har bevil­jats till­stånd för säsongs­ar­bete,
   4. arbets­gi­va­ren inte har upp­fyllt sina rätts­liga skyl­dig­he­ter beträf­fande social trygg­het, skat­ter, arbets­ta­ga­res rät­tig­he­ter, arbets­vill­kor eller anställ­nings­vill­kor, eller
   5. arbets­gi­va­rens verk­sam­het hål­ler på att avveck­las eller har avveck­lats genom en kon­kurs eller om arbets­gi­va­ren inte bedri­ver någon eko­no­misk verk­sam­het.

Ett till­stånd för säsongs­ar­bete får även väg­ras om utlän­ningen tidi­gare har haft ett till­stånd för säsongs­ar­bete och inte följt vill­ko­ren för det till­stån­det. Lag (2018:319).

Ansö­kan om till­stånd

7 §   En utlän­ning som vill ha ett till­stånd för säsongs­ar­bete ska ha ansökt om och bevil­jats till­stån­det före inre­san i EU. En ansö­kan får inte bifal­las efter inre­san.

Första styc­ket gäl­ler inte om utlän­ningen
   1. ansö­ker om för­läng­ning av ett till­stånd för säsongs­ar­bete, eller
   2. har ett till­stånd för säsongs­ar­bete och ansö­ker om ett nytt sådant till­stånd. Lag (2018:319).

8 §   En utlän­ning som inom gil­tig­hets­ti­den för ett till­stånd för säsongs­ar­bete ansö­ker om en för­läng­ning av till­stån­det eller om ett nytt sådant till­stånd, får arbeta som säsongs­ar­be­tare i Sve­rige till dess till­stånds­frå­gan har avgjorts. Lag (2018:319).

Till­stånds­tid

9 §   Ett till­stånd för säsongs­ar­bete får inte bevil­jas för längre tid än anställ­nings­ti­den och inte för längre tid än utlän­ning­ens pass gäl­ler.

Den sam­man­lagda till­stånds­ti­den för ett eller flera till­stånd för säsongs­ar­bete får inte över­stiga sex måna­der under en tolv­må­na­ders­pe­riod. Lag (2018:319).

För­läng­ning av till­stånds­ti­den

10 §   Till­stånds­ti­den för ett till­stånd för säsongs­ar­bete får efter ansö­kan för­längas upp till den tid som fram­går av 9 §.

Till­stånds­ti­den får inte för­längas om
   1. för­ut­sätt­ning­arna i 1-4 §§ för att bevilja till­stån­det i fråga inte är upp­fyllda,
   2. till­stån­det har för­vär­vats på ett bedräg­ligt sätt, eller
   3. ett bevis om till­stån­det har för­fals­kats eller änd­rats i något avse­ende. Lag (2018:319).

11 §   En för­läng­ning av till­stånds­ti­den får väg­ras om det finns grund för avslag enligt 6 §. Lag (2018:319).

Åter­kal­lelse av till­stånd

12 §   Ett till­stånd för säsongs­ar­bete ska åter­kal­las om
   1. till­stån­det har för­vär­vats på ett bedräg­ligt sätt,
   2. ett bevis om till­stån­det har för­fals­kats eller änd­rats i något avse­ende,
   3. utlän­ningen vis­tas i Sve­rige av andra skäl än dem som till­stån­det bevil­ja­des för, eller
   4. utlän­ningen utgör ett hot mot all­män ord­ning, all­män säker­het eller all­män folk­hälsa. Lag (2018:319).

13 §   Ett till­stånd för säsongs­ar­bete får åter­kal­las om
   1. för­ut­sätt­ning­arna i 1-4 §§ för att bevilja till­stån­det i fråga inte är upp­fyllda, i andra fall än som anges i 12 § 4, eller
   2. det finns grund för avslag enligt 6 § första styc­ket.
Lag (2018:319).

Anmäl­nings­skyl­dig­het

14 §   En utlän­ning som har ansökt om eller som har ett till­stånd för säsongs­ar­bete ska anmäla till Migra­tions­ver­ket om han eller hon byter bostad. Lag (2018:319).

Beslu­tande myn­dig­het

15 §   Beslut enligt detta kapi­tel med­de­las av Migra­tions­ver­ket. Lag (2018:319).

Bemyn­di­gan­den

16 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vad som ska anses vara en bostad med lämp­lig stan­dard enligt 2 § första styc­ket 4.
Lag (2018:319).

17 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om
   1. skyl­dig­het för arbets­gi­vare som upp­lå­ter eller för­med­lar en bostad till en utlän­ning som har bevil­jats ett till­stånd för säsongs­ar­bete att lämna upp­gif­ter om bosta­den,
   2. skyl­dig­het för arbets­gi­vare till en utlän­ning som har bevil­jats ett till­stånd för säsongs­ar­bete att lämna upp­gif­ter om de anställ­nings­vill­kor som gäl­ler för utlän­ningen, och
   3. hur upp­gifts­skyl­dig­he­ten enligt 1 och 2 ska upp­fyl­las.
Lag (2018:319).


7 kap. Åter­kal­lelse av till­stånd

1 §    /Upp­hör att gälla U:den dag som rege­ringen bestäm­mer/ Natio­nell vise­ring, uppe­hålls­till­stånd och arbets­till­stånd får åter­kal­las för en utlän­ning som med­ve­tet har läm­nat orik­tiga upp­gif­ter eller med­ve­tet har för­ti­git omstän­dig­he­ter, som varit av bety­delse för att få till­stån­det.

I vise­rings­ko­dexen finns bestäm­mel­ser om upp­hä­vande och åter­kal­lelse av Scheng­en­vi­se­ring.

Om utlän­ningen har vis­tats här i lan­det i mer än fyra år med uppe­hålls­till­stånd när frå­gan om åter­kal­lelse prö­vas av den myn­dig­het som först beslu­tar i saken, får uppe­hålls­till­stån­det åter­kal­las enligt första styc­ket endast om det finns syn­ner­liga skäl för det. Lag (2011:705).

1 §    /Trä­der i kraft I:den dag som rege­ringen bestäm­mer/ Natio­nell vise­ring, uppe­hålls­till­stånd och arbets­till­stånd får åter­kal­las för en utlän­ning som med­ve­tet har läm­nat orik­tiga upp­gif­ter eller med­ve­tet har för­ti­git omstän­dig­he­ter, som varit av bety­delse för att få till­stån­det.

I vise­rings­ko­dexen finns bestäm­mel­ser om upp­hä­vande och åter­kal­lelse av Scheng­en­vi­se­ring. I Etias-​​för­ord­ningen finns bestäm­mel­ser om ogil­tig­för­kla­ring och åter­kal­lelse av rese­till­stånd.

Om utlän­ningen har vis­tats här i lan­det i mer än fyra år med uppe­hålls­till­stånd när frå­gan om åter­kal­lelse prö­vas av den myn­dig­het som först beslu­tar i saken, får uppe­hålls­till­stån­det åter­kal­las enligt första styc­ket endast om det finns syn­ner­liga skäl för det. Lag (2023:337).

2 §   Utö­ver vad som sägs i 1 § får natio­nell vise­ring, uppe­hålls­till­stånd och arbets­till­stånd åter­kal­las, om det finns sär­skilda skäl för det.

Uppe­hålls­till­stånd får dock åter­kal­las enligt första styc­ket endast för en utlän­ning som ännu inte har rest in i Sve­rige.
Lag (2011:705).

3 §   Uppe­hålls­till­stånd får åter­kal­las för en utlän­ning som har rest in i lan­det, om
   1. utlän­ningen utan arbets­till­stånd bedri­ver verk­sam­het som krä­ver ett sådant till­stånd,
   2. utlän­ningen har bevil­jats arbets­till­stånd enligt 6 kap. 2 § första styc­ket och anställ­ningen upp­hört, om inte utlän­ningen inom tre måna­der har fått en ny anställ­ning som omfat­tas av arbets­till­stån­det eller inom samma tid ansökt om arbets­till­stånd med anled­ning av en ny anställ­ning och ansö­kan där­ef­ter bevil­jas, eller
   3. det på grund av tidi­gare verk­sam­het eller i övrigt kan antas att utlän­ningen
      a) i Sve­rige eller i något annat nor­diskt land kom­mer att bedriva sabo­tage, spi­o­neri eller olov­lig under­rät­tel­se­verk­sam­het,
      b) i Sve­rige eller i något annat nor­diskt land kom­mer att bedriva sådant före­tags­spi­o­neri som utövas på upp­drag av eller under­stöds av en främ­mande makt eller av någon som age­rar för en främ­mande makts räk­ning där det kan antas att brot­tet inte leder till endast böter, eller
      c) kom­mer att bedriva verk­sam­het med kopp­ling till ter­ro­rism.

Ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd som med­de­lats med stöd av 5 kap. 3 § första styc­ket 1 eller 2 b eller 3 a § första styc­ket 1 eller andra styc­ket får åter­kal­las om för­hål­lan­det upp­hör.

Uppe­hålls­till­stånd får dock inte åter­kal­las enligt första styc­ket 1 om utlän­ningen har vis­tats här i lan­det i mer än tre år med uppe­hålls­till­stånd när frå­gan om åter­kal­lelse prö­vas av den myn­dig­het som först beslu­tar i saken. Om utlän­ningen har vis­tats här i lan­det i mer än fem år med uppe­hålls­till­stånd när frå­gan om åter­kal­lelse prö­vas av den myn­dig­het som först beslu­tar i saken, får uppe­hålls­till­stån­det åter­kal­las enligt första styc­ket 3 endast om det finns syn­ner­liga skäl för det.
Lag (2024:28).

4 §   Vid bedöm­ning av om uppe­hålls­till­stån­det ska åter­kal­las enligt 1 eller 3 § för en utlän­ning som har rest in i lan­det ska hän­syn tas till den anknyt­ning som utlän­ningen har till Sve­rige och till om andra skäl talar mot att till­stån­det åter­kal­las.

Vid en sådan bedöm­ning ska det sär­skilt beak­tas i vil­ken utsträck­ning som utlän­ningen har eta­ble­rat sig i det svenska sam­häl­let. Om utlän­ningen har barn i Sve­rige ska bar­nets behov av kon­takt med honom eller henne, hur kon­tak­ten har varit och hur den skulle påver­kas om utlän­ning­ens uppe­hålls­till­stånd åter­kal­la­des också sär­skilt beak­tas. Även utlän­ning­ens övriga famil­je­för­hål­lan­den ska sär­skilt beak­tas.

Vid bedöm­ningen av om uppe­hålls­till­stån­det ska åter­kal­las enligt 3 § andra styc­ket ska det också sär­skilt beak­tas om det för­hål­lande som avses där har upp­hört främst på grund av att utlän­ningen eller utlän­ning­ens barn i för­hål­lan­det har utsatts för våld eller annan all­var­lig kränk­ning av sin fri­het eller frid. Lag (2022:1015).

5 §   Om det finns till­räck­liga skäl får, efter sam­råd, uppe­hålls­till­stånd eller natio­nell vise­ring åter­kal­las för en utlän­ning om
   1. det i Scheng­ens infor­ma­tions­sy­stem (SIS) har gjorts en regi­stre­ring om åter­vän­dande enligt åter­vän­dan­de­för­ord­ningen eller en regi­stre­ring om nekad inresa och vis­telse enligt gräns­för­ord­ningen gäl­lande utlän­ningen, eller
   2. en annan med­lems­stat har fat­tat ett beslut om åter­vän­dande, nekad inresa och vis­telse eller åter­re­se­för­bud, och över­vä­ger att i SIS göra en regi­stre­ring om åter­vän­dande enligt åter­vän­dan­de­för­ord­ningen eller en regi­stre­ring om nekad inresa och vis­telse enligt gräns­för­ord­ningen gäl­lande utlän­ningen. Lag (2021:1189).

6 §   Uppe­hålls­till­stånd får åter­kal­las för den som inte är med­bor­gare i en EU-​stat även i andra fall än som avses i 2 §, om ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning har med­de­lats i en EU-​stat eller i Island, Norge, Schweiz eller Liech­tenstein och beslu­tet är grun­dat på att det finns ett all­var­ligt hot mot den all­männa ord­ningen eller den inre säker­he­ten och på att
   1. utlän­ningen i den beslu­tande sta­ten har dömts för ett brott för vil­ket det är före­skri­vet fäng­else i minst ett år, eller
   2. utlän­ningen är skä­li­gen miss­tänkt för att ha begått ett grovt brott eller att det finns starka skäl som tyder på att utlän­ningen avser att begå ett sådant brott.

Första styc­ket gäl­ler inte en famil­je­med­lem till en med­bor­gare i en EU-​stat eller till en med­bor­gare i Island, Norge, Schweiz eller Liech­tenstein som har utö­vat sin rätt till fri rör­lig­het enligt de reg­ler som gäl­ler inom Euro­pe­iska uni­o­nen. Med famil­je­med­lem avses
   - make eller sambo,
   - barn under 21 år som är bero­ende av för­äl­dern för sin för­sörj­ning, och
   - för­äl­der som är bero­ende av bar­net för sin för­sörj­ning.

Ett uppe­hålls­till­stånd får inte åter­kal­las enligt första styc­ket innan sam­råd har skett med den stat som har beslu­tat om avvis­ning eller utvis­ning. Lag (2011:1209).

7 §   Ett per­ma­nent uppe­hålls­till­stånd ska åter­kal­las för en utlän­ning som inte längre är bosatt i Sve­rige. Om utlän­ningen anmält till Migra­tions­ver­ket att han eller hon vill ha uppe­hålls­till­stån­det kvar trots att bosätt­ningen upp­hör, får uppe­hålls­till­stån­det dock åter­kal­las tidi­gast när två år har för­flu­tit efter det att bosätt­ningen här i lan­det upp­hörde.
Lag (2014:777).

7 a §   Utö­ver vad som anges i 1-3, 5 och 6 §§ får ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd för stu­dier åter­kal­las, om för­ut­sätt­ning­arna för att medge uppe­hålls­till­stån­det inte längre är upp­fyllda. Lag (2006:447).

7 b §   Uppe­hålls­till­stånd enligt 5 kap. 15 § får, utö­ver vad som anges i 1, 3, 5 och 6 §§, åter­kal­las om för­ut­sätt­ning­arna för uppe­hålls­till­stån­det inte längre är upp­fyllda.

Uppe­hålls­till­stån­det får inte åter­kal­las innan den som har ansökt om till­stån­det har fått till­fälle att yttra sig.
Lag (2022:1015).

7 c §   Uppe­hålls­till­stånd enligt 5 kap. 15 b § får åter­kal­las endast om för­ut­sätt­ning­arna för sådant uppe­hålls­till­stånd inte längre finns. Uppe­hålls­till­stån­det får åter­kal­las endast på ansö­kan av Polis­myn­dig­he­ten.

Uppe­hålls­till­stånd enligt 5 kap. 16 a § får inte åter­kal­las innan Polis­myn­dig­he­ten fått till­fälle att yttra sig.
Lag (2015:655).

7 d §   Uppe­hålls­till­stånd enligt 5 kap. 15 c § får åter­kal­las endast om för­ut­sätt­ning­arna för sådant uppe­hålls­till­stånd inte längre finns.

Uppe­hålls­till­stånd enligt 5 kap. 15 c eller 16 b § får inte åter­kal­las för ett barn innan den soci­al­nämnd som ansökte om uppe­hålls­till­stån­det har fått till­fälle att yttra sig.
Lag (2012:322).

7 e §   Ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd för arbete för en utlän­ning som har bevil­jats arbets­till­stånd enligt 6 kap. 2 § första styc­ket ska åter­kal­las om
   1. för­ut­sätt­ning­arna för arbets­till­stån­det enligt 6 kap. 2 § första styc­ket av något annat skäl än att anställ­ningen har upp­hört inte längre är upp­fyllda, eller
   2. utlän­ningen inte inom fyra måna­der från till­stån­dets första gil­tig­hets­dag påbör­jat arbe­tet.

Om utlän­ning­ens anställ­ning har upp­hört sedan utlän­ningen under­rät­tats om att en utred­ning om åter­kal­lelse enligt första styc­ket har inletts, men innan beslut om åter­kal­lelse fat­tats, gäl­ler bestäm­mel­serna om åter­kal­lelse i 3 § första styc­ket 2. Tiden ska då vara fyra måna­der i stäl­let för tre.

Trots vad som anges i första styc­ket behö­ver ett till­stånd inte åter­kal­las i ringa fall eller om en åter­kal­lelse med hän­syn till omstän­dig­he­terna annars inte fram­står som skä­lig.
Lag (2022:303).

7 f §   Ett uppe­hålls­till­stånd som har bevil­jats en famil­je­med­lem till en utlän­ning med tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd för arbete enligt 5 kap. 10 § i de fall som avses i 6 kap. 2 § första styc­ket eller enligt 5 kap. 15 a § eller för att bedriva närings­verk­sam­het enligt 5 kap. 10 a § får åter­kal­las, om anknyt­ningen bryts eller utlän­ning­ens till­stånd åter­kal­las. Lag (2022:303).

7 g §   Ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd enligt 5 kap. 9 §, för arbete enligt 5 kap. 10 § i de fall som avses i 6 kap. 2 § första styc­ket eller för att bedriva närings­verk­sam­het enligt 5 kap. 10 a § får, på utlän­ning­ens begä­ran, åter­kal­las om han eller hon bevil­jas ett uppe­hålls­till­stånd på en sådan annan grund som enligt 5 kap. 18 § andra styc­ket 8 b eller fjärde styc­ket, 5 b kap. 15 § andra styc­ket 3 eller 6 a kap. 4 § andra styc­ket 9 eller 10 kan bevil­jas efter inre­san.
Lag (2024:1220).

Beslu­tande myn­dig­he­ter

8 §   Åter­kal­lelse av uppe­hålls­till­stånd och arbets­till­stånd beslu­tas av Migra­tions­ver­ket. Åter­kal­lelse och upp­hä­vande av Scheng­en­vi­se­ring får utö­ver vad som föl­jer av vise­rings­ko­dexen beslu­tas av Migra­tions­ver­ket. Åter­kal­lelse av natio­nell vise­ring beslu­tas av den myn­dig­het som har bevil­jat vise­ringen eller av Migra­tions­ver­ket.

Uppe­hålls­till­stånd eller natio­nell vise­ring som har bevil­jats av Rege­rings­kans­liet får åter­kal­las endast av Rege­rings­kans­liet. Lag (2011:705).

Bemyn­di­gande

9 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att uppe­hålls­till­stånd får åter­kal­las i andra fall än som anges i detta kapi­tel för de utlän­ningar som omfat­tas av avta­let mel­lan Euro­pe­iska gemen­ska­pen och dess med­lems­sta­ter å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rör­lig­het för per­so­ner.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att uppe­hålls­till­stånd får åter­kal­las i andra fall än som anges i detta kapi­tel för utlän­ningar som har ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i en annan EU-​stat. Lag (2014:198).


8 kap. Avvis­ning och utvis­ning

Kapit­lets inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om avvis­ning och utvis­ning.

Bestäm­mel­ser om utvis­ning på grund av brott finns i 8 a kap.

Bestäm­mel­ser om utvis­ning på grund av befa­rad brotts­lig­het enligt ter­ro­rist­brottsla­gen (2022:666) och av hän­syn till Sve­ri­ges säker­het finns i lagen (2022:700) om sär­skild kon­troll av vissa utlän­ningar. Lag (2022:705).

Avvis­ning

2 §   En utlän­ning som inte är EES-​med­bor­gare eller famil­je­med­lem till en EES-​med­bor­gare får avvi­sas
   1. om han eller hon sak­nar pass när det krävs pass för inresa eller vis­telse i Sve­rige,
   2. om han eller hon sak­nar vise­ring, uppe­hålls­till­stånd eller något annat till­stånd som krävs för inresa, vis­telse eller arbete i Sve­rige,
   3. om han eller hon har vise­ring eller är undan­ta­gen från kra­vet på vise­ring men inte har för avsikt att lämna Sve­rige efter att vise­rings­ti­den eller den vise­rings­fria tiden har löpt ut, under för­ut­sätt­ning att han eller hon inte har uppe­hålls­till­stånd eller något annat till­stånd som ger rätt att vis­tas i Sve­rige,
   4. om det vid utlän­ning­ens ankomst till Sve­rige kom­mer fram att han eller hon tän­ker besöka något annat nor­diskt land men sak­nar det till­stånd som krävs för inresa där,
   5. om han eller hon vid inre­san und­vi­ker att lämna begärda upp­gif­ter, med­ve­tet läm­nar orik­tiga upp­gif­ter som är av bety­delse för rät­ten att resa in i Sve­rige eller med­ve­tet för­ti­ger någon omstän­dig­het som är av bety­delse för den rät­ten,
   6. om han eller hon inte upp­fyl­ler de krav för inresa som före­skrivs i arti­kel 6 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en uni­ons­ko­dex om gräns­pas­sage för per­so­ner (kodex om Scheng­en­grän­serna), eller
   7. om han eller hon har avvi­sats eller utvi­sats från en EU-​stat eller från Island, Norge, Schweiz eller Liech­tenstein och för­hål­lan­dena är sådana som avses i 7 kap. 6 § eller beslu­tet om avvis­ning eller utvis­ning har grun­dats på att utlän­ningen inte har följt gäl­lande bestäm­mel­ser om en utlän­nings inresa eller vis­telse i den sta­ten.
Lag (2016:875).

3 §   En utlän­ning som inte är EES-​med­bor­gare eller famil­je­med­lem till en EES-​med­bor­gare får avvi­sas
   1. om det kan antas att han eller hon kom­mer att sakna till­räck­liga medel för vis­tel­sen i Sve­rige eller i något annat nor­diskt land som han eller hon tän­ker besöka eller för hem­re­san,
   2. om det kan antas att han eller hon under vis­tel­sen i Sve­rige eller i något annat nor­diskt land inte kom­mer att för­sörja sig på ett ärligt sätt eller kom­mer att bedriva verk­sam­het som krä­ver arbets­till­stånd, utan att han eller hon har ett sådant till­stånd,
   3. om han eller hon på grund av tidi­gare fri­hets­straff eller någon annan sär­skild omstän­dig­het kan antas komma att begå brott i Sve­rige eller i något annat nor­diskt land,
   4. om han eller hon på grund av tidi­gare verk­sam­het eller i övrigt kan antas komma att bedriva sabo­tage, spi­o­neri eller olov­lig under­rät­tel­se­verk­sam­het i Sve­rige eller i något annat nor­diskt land, eller
   5. om det med stöd av lagen (1996:95) om vissa inter­na­tio­nella sank­tio­ner har före­skri­vits att han eller hon får avvi­sas.

En utlän­ning som avses i första styc­ket får avvi­sas även i andra fall när det har begärts av den cen­trala utlän­nings­myn­dig­he­ten i ett annat nor­diskt land och det kan antas att han eller hon annars beger sig till det lan­det.
Lag (2014:198).

4 §   En utlän­ning får inte avvi­sas enligt 2 eller 3 § om han eller hon vid ankoms­ten till Sve­rige hade eller under en tid där­ef­ter har haft uppe­hålls­till­stånd som har upp­hört att gälla. Lag (2014:198).

5 §   Beslut om avvis­ning enligt 2 eller 3 § i första instans får inte fat­tas senare än tre måna­der efter det att den första ansö­kan om uppe­hålls­till­stånd gjorts efter ankoms­ten till Sve­rige. Lag (2014:198).

Utvis­ning

6 §   En utlän­ning som inte är EES-​med­bor­gare eller famil­je­med­lem till en EES-​med­bor­gare och som inte avvi­sas enligt 2 § 1 eller 2 får utvi­sas ur Sve­rige om han eller hon uppe­hål­ler sig här men sak­nar pass eller de till­stånd som krävs för att få uppe­hålla sig i lan­det. Lag (2014:198).

Avvis­ning eller utvis­ning av en utlän­ning som har till­stånd att vis­tas i en annan EU-​stat

6 a §   När en fråga upp­kom­mer om avvis­ning eller utvis­ning enligt 2, 3 eller 6 § av en utlän­ning som har ett gil­tigt uppe­hålls­till­stånd eller någon annan form av till­stånd som ger rätt till vis­telse i en annan EU-​stat ska den beslu­tande myn­dig­he­ten upp­mana utlän­ningen att inom en skä­lig tid själv­mant bege sig till den andra EU-​sta­ten. Den beslu­tande myn­dig­he­ten får avgöra frå­gan om avvis­ning eller utvis­ning först om utlän­ningen inte har följt en sådan upp­ma­ning.

Första styc­ket gäl­ler inte om
   1. Migra­tions­ver­ket avvi­sar eller avslår en ansö­kan om uppe­hålls­till­stånd som enligt bestäm­mel­ser i denna lag eller någon annan för­fatt­ning får bifal­las efter inre­san till Sve­rige,
   2. utlän­ningen nekas att resa in i lan­det,
   3. utlän­ningen hej­das i sam­band med att han eller hon olag­li­gen pas­se­rar en yttre gräns,
   4. utlän­ningen utgör en risk för all­män ord­ning och säker­het, eller
   5. det är san­no­likt att utlän­ningen inte skulle följa upp­ma­ningen.

Rege­ringen eller den myn­dig­het rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela när­mare före­skrif­ter om upp­ma­ningar enligt första styc­ket.
Lag (2017:22).

Beak­tande av verk­stäl­lig­hets­hin­der

7 §   När en fråga om avvis­ning eller utvis­ning enligt 2, 3 eller 6 § prö­vas ska hän­syn tas till om utlän­ningen på grund av bestäm­mel­serna i 12 kap. inte kan sän­das till ett visst land eller om det annars finns sär­skilda hin­der mot att beslu­tet verk­ställs. Lag (2014:198).

Sär­skilt om vissa med­bor­gare i För­e­nade kung­a­ri­ket och deras famil­je­med­lem­mar

7 a §   För utlän­ningar som har bevil­jats uppe­hålls­sta­tus i Sve­rige eller i övrigt utö­var rät­tig­he­ter enligt avdel­ning II i andra delen av utträ­des­av­ta­let mel­lan För­e­nade kung­a­ri­ket och EU gäl­ler det som sägs i detta kapi­tel om EES-​med­bor­gare och famil­je­med­lem­mar till EES-​med­bor­gare i stäl­let för 2-7 §§.
Lag (2020:939).

För­ut­sätt­ningar för avvis­ning och utvis­ning av EES-​med­bor­gare och deras famil­je­med­lem­mar

/Rubri­ken upp­hör att gälla U:den dag som rege­ringen bestäm­mer/ Avvis­ning när före­skrivna hand­lingar sak­nas

/Rubri­ken trä­der i kraft I:den dag som rege­ringen bestäm­mer/

Avvis­ning när före­skrivna hand­lingar eller till­stånd sak­nas

8 §    /Upp­hör att gälla U:den dag som rege­ringen bestäm­mer/ En EES-​med­bor­gare eller en famil­je­med­lem till en EES-​med­bor­gare får avvi­sas i anslut­ning till inre­san eller under de tre första måna­derna efter inre­san om han eller hon sak­nar pass eller vise­ring när det krävs en sådan hand­ling för inresa eller vis­telse i Sve­rige.

Avvis­ning får inte ske på den grun­den att utlän­ningen sak­nar pass om han eller hon kan styrka sin iden­ti­tet på annat sätt än genom inne­hav av pass. Lag (2014:198).

8 §    /Trä­der i kraft I:den dag som rege­ringen bestäm­mer/ En EES-​med­bor­gare eller en famil­je­med­lem till en EES- med­bor­gare får avvi­sas i anslut­ning till inre­san eller under de tre första måna­derna efter inre­san om han eller hon sak­nar pass, vise­ring eller rese­till­stånd när det krävs en sådan hand­ling eller ett sådant till­stånd för inresa eller vis­telse i Sve­rige.

Avvis­ning får inte ske på den grun­den att utlän­ningen sak­nar pass om han eller hon kan styrka sin iden­ti­tet på annat sätt än genom inne­hav av pass. Lag (2023:337).

Avvis­ning vid orim­lig belast­ning för bistånds­sy­ste­met

9 §   En EES-​med­bor­gare eller en famil­je­med­lem till en EES-​med­bor­gare får avvi­sas under de tre första måna­derna efter inre­san om han eller hon visar sig utgöra en orim­lig belast­ning för bistånds­sy­ste­met enligt soci­al­tjänst­la­gen (2001:453).

En utlän­ning som har uppe­hålls­rätt får inte avvi­sas enligt första styc­ket. Lag (2014:198).

Utvis­ning när uppe­hålls­rätt eller till­stånd att vis­tas i Sve­rige sak­nas

10 §   En EES-​med­bor­gare eller en famil­je­med­lem till en EES-​med­bor­gare som har vis­tats i Sve­rige mer än tre måna­der och som inte har uppe­hålls­rätt, får utvi­sas om han eller hon uppe­hål­ler sig här men sak­nar de till­stånd som krävs för att få uppe­hålla sig i lan­det. Lag (2014:198).

Avvis­ning och utvis­ning av hän­syn till all­män ord­ning och säker­het

11 §   En EES-​med­bor­gare eller en famil­je­med­lem till en EES-​med­bor­gare får avvi­sas i anslut­ning till inre­san eller under de tre första måna­derna efter inre­san av hän­syn till all­män ord­ning och säker­het.

En EES-​med­bor­gare eller en famil­je­med­lem till en EES-​med­bor­gare som inte avvi­sas i anslut­ning till inre­san eller under de tre första måna­derna efter inre­san enligt första styc­ket får där­ef­ter utvi­sas av hän­syn till all­män ord­ning och säker­het. Lag (2014:198).

12 §   Avvis­ning eller utvis­ning enligt 11 § får ske endast om utlän­ning­ens eget bete­ende utgör ett verk­ligt, fak­tiskt och till­räck­ligt all­var­ligt hot mot ett grund­läg­gande sam­hälls­in­tresse. Tidi­gare domar i brott­mål får inte i sig utgöra skäl för ett sådant beslut. Det får inte vara eko­no­miska syf­ten som lig­ger till grund för beslu­tet.
Lag (2014:198).

13 §   När en fråga upp­kom­mer om avvis­ning eller utvis­ning av en EES-​med­bor­gare eller en famil­je­med­lem till en EES-​med­bor­gare enligt 11 §, ska hän­syn tas till utlän­ning­ens ålder, häl­so­till­stånd, famil­je­si­tu­a­tion, eko­no­miska situ­a­tion samt soci­ala och kul­tu­rella inte­gre­ring i Sve­rige. Hän­syn ska också tas till hur länge utlän­ningen har vis­tats i Sve­rige och till ban­den till ursprungs­lan­det. Lag (2014:198).

14 §   En EES-​med­bor­gare eller en famil­je­med­lem till en EES- med­bor­gare som har per­ma­nent uppe­hålls­rätt får avvi­sas eller utvi­sas enligt 11 § endast om det är sär­skilt moti­ve­rat av hän­syn till all­män ord­ning och säker­het.

En EES-​med­bor­gare som är barn får avvi­sas eller utvi­sas enligt 11 § endast om beslu­tet är ound­gäng­li­gen nöd­vän­digt av hän­syn till all­män säker­het.

En EES-​med­bor­gare som har vis­tats i Sve­rige under de tio när­mast före­gå­ende åren får utvi­sas enligt 11 § endast om beslu­tet är ound­gäng­li­gen nöd­vän­digt av hän­syn till all­män säker­het. Lag (2022:1015).

Beak­tande av verk­stäl­lig­hets­hin­der

15 §   När en fråga om avvis­ning eller utvis­ning enligt 8, 9, 10 eller 11 § prö­vas ska hän­syn tas till om utlän­ningen på grund av bestäm­mel­serna i 12 kap. inte kan sän­das till ett visst land eller om det annars finns sär­skilda hin­der mot att beslu­tet verk­ställs. Lag (2014:198).

Beslut om avvis­ning eller utvis­ning när ansö­kan om uppe­hålls­till­stånd avslås eller avvi­sas eller uppe­hålls­till­stånd åter­kal­las

16 §   Avslås eller avvi­sas en ansö­kan om uppe­hålls­till­stånd eller åter­kal­las ett sådant till­stånd och befin­ner sig utlän­ningen i Sve­rige, ska det sam­ti­digt med­de­las beslut om avvis­ning eller utvis­ning, om inte sär­skilda skäl talar mot det. Det­samma gäl­ler om en ansö­kan om uppe­hålls­sta­tus avslås och utlän­ningen befin­ner sig i Sve­rige.

Första styc­ket gäl­ler inte om ansö­kan avvi­sas enligt 5 kap. 1 c § andra styc­ket. Lag (2020:939).

Beslu­tande myn­dig­he­ter

17 §   Migra­tions­ver­ket ska pröva frå­gan om avvis­ning om utlän­ningen
   1. söker asyl här,
   2. har en nära famil­je­med­lem som söker asyl här, eller
   3. kan komma att avvi­sas med stöd av 2 § 7 eller 3 § andra styc­ket.

I andra fall får såväl Migra­tions­ver­ket som Polis­myn­dig­he­ten pröva frå­gan om avvis­ning.

Om Polis­myn­dig­he­ten anser det tvek­samt om en utlän­ning bör avvi­sas, ska ären­det läm­nas över till Migra­tions­ver­ket.
Lag (2016:875).

18 §   Migra­tions­ver­ket ska pröva frå­gan om utvis­ning enligt 6, 10 eller 11 §. Lag (2014:198).

Beslut om ome­del­bar verk­stäl­lig­het

19 §   Migra­tions­ver­ket får besluta att ver­kets beslut om avvis­ning enligt 17 § första styc­ket 1 eller 2 får verk­stäl­las även om det inte har fått laga kraft (avvis­ning med ome­del­bar verk­stäl­lig­het), om det är uppen­bart att det inte finns grund för asyl och att uppe­hålls­till­stånd inte hel­ler ska bevil­jas på någon annan grund (uppen­bart ogrun­dad ansö­kan). Migra­tions­ver­ket får också besluta om avvis­ning med ome­del­bar verk­stäl­lig­het om en asy­lan­sö­kan avvi­sas med stöd av 5 kap. 1 b § första styc­ket 1 eller 2.

Det får endast anses uppen­bart att det inte finns grund för asyl om
   1. utlän­ning­ens upp­gif­ter sak­nar bety­delse för pröv­ningen av ansö­kan,
   2. utlän­ning­ens upp­gif­ter sak­nar till­för­lit­lig­het, eller
   3. utlän­ningen kom­mer från ett säkert ursprungs­land enligt en sådan för­teck­ning som avses i 1 kap. 6 a §, och han eller hon
      a) är med­bor­gare i det lan­det eller är en stats­lös per­son som tidi­gare har haft sin van­liga vis­tel­se­ort där, och
      b) inte har lagt fram några all­var­liga skäl för att lan­det inte ska anses som ett säkert ursprungs­land för honom eller henne.

I 12 kap. 7 § finns när­mare bestäm­mel­ser om verk­stäl­lig­he­ten av beslut om avvis­ning med ome­del­bar verk­stäl­lig­het.
Lag (2021:223)

Anvis­ningar om verk­stäl­lig­het

20 §   I ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning som med­de­las av Migra­tions­ver­ket, en migra­tions­dom­stol eller Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len ska det anges vil­ket land utlän­ningen ska avvi­sas eller utvi­sas till.

Om det finns sär­skilda skäl, får mer än ett land anges i beslu­tet.

Ett beslut av en myn­dig­het som avses i första styc­ket som rör avvis­ning eller utvis­ning ska inne­hålla de anvis­ningar om verk­stäl­lig­he­ten som omstän­dig­he­terna i det enskilda fal­let kan ge anled­ning till. Lag (2014:198).

20 a §   En utlän­ning som har ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige eller som har ett EU-​blå­kort utfär­dat av Sve­rige och som har inter­na­tio­nellt skydd i en annan EU-​stat får utvi­sas endast till den sta­ten. Lag (2024:1220).

Tids­frist för fri­vil­lig avresa och åter­re­se­för­bud

21 §   Ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning ska inne­hålla en tids­frist inom vil­ken utlän­ningen fri­vil­ligt ska lämna lan­det i enlig­het med beslu­tet (tids­frist för fri­vil­lig avresa). Tids­fris­ten ska bestäm­mas till två vec­kor om utlän­ningen avvi­sas och till fyra vec­kor om utlän­ningen utvi­sas. Om det finns sär­skilda skäl får en längre tids­frist bestäm­mas.

En tids­frist för fri­vil­lig avresa ska dock inte med­de­las om
   1. det finns risk för att utlän­ningen avvi­ker,
   2. utlän­ningen utgör en risk för all­män ord­ning och säker­het,
   3. utlän­ningen genom ett avvis­nings­be­slut nekas att resa in i lan­det,
   4. utlän­ningen hej­das i sam­band med att han eller hon olag­li­gen pas­se­rar en yttre gräns och då avvi­sas, eller
   5. utlän­ningen avvi­sas av Migra­tions­ver­ket med ome­del­bar verk­stäl­lig­het.

För EES-​med­bor­gare och deras famil­je­med­lem­mar gäl­ler i stäl­let för första styc­ket 12 kap. 15 § tredje styc­ket.
Lag (2017:22).

22 §   I ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning som inne­hål­ler en tids­frist för fri­vil­lig avresa ska utlän­ningen upp­ly­sas om att ett åter­re­se­för­bud kan med­de­las om han eller hon inte läm­nat lan­det i enlig­het med beslu­tet senast när tids­fris­ten löper ut.

Tids­fris­ten för fri­vil­lig avresa bör­jar löpa när beslu­tet om avvis­ning eller utvis­ning fått laga kraft eller när utlän­ningen för­kla­rat sig nöjd med beslu­tet. Lag (2017:22).

23 §   Finns det inte för­ut­sätt­ningar att med­dela en tids­frist för fri­vil­lig avresa enligt 21 §, ska Polis­myn­dig­he­tens beslut om avvis­ning och Migra­tions­ver­kets beslut om avvis­ning eller utvis­ning för­e­nas med ett åter­re­se­för­bud, om inte sär­skilda skäl hän­för­liga till utlän­ning­ens per­son­liga för­hål­lan­den talar mot att ett sådant för­bud med­de­las. Ett beslut om avvis­ning vari­ge­nom en utlän­ning nekas att resa in i lan­det ska dock inte för­e­nas med ett åter­re­se­för­bud.

Ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning som avser en EES-​med­bor­gare eller en famil­je­med­lem till en EES-​med­bor­gare eller som avser en utlän­ning som bevil­jats uppe­hålls­till­stånd enligt 5 kap. 15 §, får för­e­nas med ett åter­re­se­för­bud endast om beslu­tet har med­de­lats av hän­syn till all­män ord­ning och säker­het. Lag (2014:655).

24 §   Tiden för åter­re­se­för­bud enligt 23 eller 27 § ska bestäm­mas till högst fem år. Utgör utlän­ningen ett all­var­ligt hot mot all­män ord­ning och säker­het får dock en längre tids­pe­riod bestäm­mas. Lag (2014:198).

Sär­skilt till­stånd till kort besök

25 §   En utlän­ning som har med­de­lats ett åter­re­se­för­bud enligt 23 eller 27 § eller 12 kap. 14 b eller 15 a § får ges sär­skilt till­stånd av Migra­tions­ver­ket att göra ett kort besök här, om besö­ket gäl­ler syn­ner­li­gen vik­tiga ange­lä­gen­he­ter. Om det finns sär­skilda skäl, får ett sådant till­stånd ges också på ansö­kan av någon annan än utlän­ningen. Lag (2024:28).

Upp­hä­vande av åter­re­se­för­bud

26 §   Ett beslut om åter­re­se­för­bud enligt 23 eller 27 § eller 12 kap. 14 b eller 15 a § som har vun­nit laga kraft får helt eller del­vis upp­hä­vas av Migra­tions­ver­ket, en migra­tions­dom­stol eller Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len om det finns sär­skilda skäl för att för­bu­det inte längre ska gälla.

En utlän­ning får ansöka om upp­hä­vande av ett för­bud som avses i första styc­ket. En sådan ansö­kan ska ges in till Migra­tions­ver­ket.

Migra­tions­ver­ket får dock inte upp­häva ett åter­re­se­för­bud som med­de­lats av dom­stol. Om Migra­tions­ver­ket fin­ner att ett sådant åter­re­se­för­bud bör upp­hä­vas ska ver­ket inte besluta i ären­det utan med eget ytt­rande lämna över detta till den migra­tions­dom­stol till vil­ken ver­kets beslut i fråga om upp­hä­vande hade kun­nat över­kla­gas. Lag (2024:28).

Beslut vid sidan av beslut om avvis­ning eller utvis­ning

27 §   När ett över­kla­gat ärende eller mål om avvis­ning eller utvis­ning avgörs, får också beslut fat­tas i fråga om uppe­hålls­till­stånd och arbets­till­stånd. Detta gäl­ler även om dessa frå­gor inte har tagits upp av utlän­ningen.

Vid pröv­ning av ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning får en migra­tions­dom­stol eller Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len besluta att utlän­ningen ska för­bju­das att åter­vända till Sve­rige för viss tid, även om ingen lägre instans har med­de­lat ett sådant för­bud.

När Migra­tions­ver­ket, en migra­tions­dom­stol eller Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len prö­var ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning, får ett sådant beslut sam­ti­digt med­de­las angå­ende den som är under 16 år och som står under utlän­ning­ens vård­nad. Detta gäl­ler även om ingen lägre instans har prö­vat denna fråga. I mål hos en migra­tions­dom­stol och Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len gäl­ler detta dock inte om det för bar­net har åbe­ro­pats omstän­dig­he­ter som avses i 4 kap. 1, 2 eller 2 a §. Lag (2014:198).


8 a kap. Utvis­ning på grund av brott

All­männa för­ut­sätt­ningar för utvis­ning

1 §   En utlän­ning får utvi­sas ur Sve­rige om han eller hon döms för brott till en sträng­are påföljd än böter, eller om en dom­stol undan­rö­jer en vill­kor­lig dom eller skydds­till­syn som utlän­ningen har dömts till och dömer till en annan påföljd, och
   1. gär­ningen är av sådant slag och övriga omstän­dig­he­ter är sådana att det kan antas att han eller hon kom­mer att göra sig skyl­dig till fort­satt brotts­lig­het här i lan­det, eller
   2. brot­tet har ett straff­värde som mot­sva­rar fäng­else i minst sex måna­der eller som annars är av sådan karak­tär att utlän­ningen inte bör få stanna kvar i Sve­rige.

I 4-7 §§ finns sär­skilda bestäm­mel­ser om utvis­ning av per­so­ner som till­hör vissa per­son­ka­te­go­rier. Lag (2022:1015).

2 §   Vid bedöm­ningen av om en utlän­ning ska utvi­sas enligt 1 § ska dom­sto­len ta hän­syn till utlän­ning­ens anknyt­ning till Sve­rige. Det ska då sär­skilt beak­tas i vil­ken utsträck­ning som utlän­ningen har eta­ble­rat sig i det svenska sam­häl­let. Om utlän­ningen har barn i Sve­rige ska bar­nets behov av kon­takt med honom eller henne, hur kon­tak­ten har varit och hur den skulle påver­kas om utlän­ningen utvi­sa­des också sär­skilt beak­tas. Även utlän­ning­ens övriga famil­je­för­hål­lan­den ska sär­skilt beak­tas. Lag (2022:1015).

3 §   När en fråga om utvis­ning enligt 1 § prö­vas ska hän­syn tas till om utlän­ningen på grund av bestäm­mel­serna i 12 kap. inte kan sän­das till ett visst land eller om det annars finns sär­skilda hin­der mot att beslu­tet verk­ställs. Lag (2022:1015).

Flyk­tingar och vissa andra skydds­be­hö­vande

4 §   En utlän­ning som är flyk­ting och som behö­ver en fristad i Sve­rige får utvi­sas enligt 1 § endast om
   1. utlän­ningen har begått ett syn­ner­li­gen grovt brott och det skulle med­föra all­var­lig fara för all­män ord­ning och säker­het att låta honom eller henne stanna kvar i Sve­rige, eller
   2. utlän­ningen i Sve­rige eller utom­lands har bedri­vit verk­sam­het som har inne­bu­rit fara för rikets säker­het och det finns anled­ning att anta att han eller hon skulle fort­sätta med sådan verk­sam­het här.

Första styc­ket gäl­ler också för en utlän­ning som har uppe­hålls­till­stånd med till­fäl­ligt skydd enligt 21 kap. eller uppe­hålls­till­stånd enligt 22 kap. Lag (2022:1015).

Utlän­ningar som kom till Sve­rige som unga

5 §   En utlän­ning som kom till Sve­rige innan han eller hon hade fyllt 15 år och som, när åtal väcks, har vis­tats här sedan minst fem år får utvi­sas enligt 1 § endast om
   1. utlän­ningen har gjort sig skyl­dig till brotts­lig­het som har ett straff­värde som mot­sva­rar fäng­else i minst två år eller som annars är av sådan karak­tär att han eller hon inte bör få stanna kvar i Sve­rige, eller
   2. utlän­ningen har åter­fal­lit i brott på ett sådant sätt att han eller hon inte bör få stanna kvar. Lag (2022:1015).

EES-​med­bor­gare och vissa andra utlän­ningar

6 §   En EES-​med­bor­gare eller en famil­je­med­lem till en EES- med­bor­gare får utvi­sas enligt 1 § endast om det sker av hän­syn till all­män ord­ning och säker­het.

Det som sägs i 8 kap. 12-14 §§ om utvis­ning enligt 8 kap. 11 § gäl­ler även vid pröv­ningen av utvis­ning enligt denna para­graf.

Första och andra styc­kena gäl­ler även för en utlän­ning som har bevil­jats uppe­hålls­sta­tus i Sve­rige eller i övrigt utö­var rät­tig­he­ter enligt avdel­ning II i andra delen av utträ­des­av­ta­let mel­lan För­e­nade kung­a­ri­ket och EU.
Lag (2022:1015).

Var­ak­tigt bosatta

7 §   En utlän­ning som har ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige får utvi­sas enligt 1 § endast om han eller hon utgör ett reellt och till­räck­ligt all­var­ligt hot mot all­män ord­ning och säker­het. I detta lig­ger att eko­no­miska syf­ten inte får ligga till grund för beslu­tet.

När en dom­stol över­vä­ger om en utlän­ning som har ställ­ning som var­ak­tigt bosatt ska utvi­sas ska den ta hän­syn till hur länge utlän­ningen har varit bosatt i Sve­rige, hans eller hen­nes ålder, följ­derna av en utvis­ning för utlän­ningen och hans eller hen­nes famil­je­med­lem­mar samt utlän­ning­ens band till Sve­rige eller avsak­nad av band till ursprungs­lan­det.

En utlän­ning som har ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige och som har inter­na­tio­nellt skydd i en annan EU-​stat får utvi­sas endast till den sta­ten. Lag (2022:1015).

Inne­ha­vare av EU-​blå­kort

7 a §   En utlän­ning som har ett EU-​blå­kort utfär­dat av Sve­rige och som har inter­na­tio­nellt skydd i en annan EU-​stat får utvi­sas endast till den sta­ten. Lag (2024:1220).

Behö­rig dom­stol

8 §   Utvis­ning på grund av brott beslu­tas av den dom­stol som hand­läg­ger brott­må­let. Lag (2022:1015).

Beslut om utvis­ning vid änd­ring av påföljd enligt 34 kap. brotts­bal­ken

9 §   När en dom­stol enligt 34 kap. brotts­bal­ken beslu­tar att ändra en påföljd för en utlän­ning som också har med­de­lats ett beslut om utvis­ning, får dom­sto­len även med­dela det beslut om utvis­ningen som för­änd­ringen av påföljd ger anled­ning till.
Lag (2022:1015).

Åter­re­se­för­bud

10 §   Ett beslut om utvis­ning på grund av brott ska inne­hålla för­bud för utlän­ningen att åter­vända till Sve­rige under viss tid eller utan tids­be­gräns­ning.

I beslu­tet ska utlän­ningen upp­ly­sas om den påföljd som över­trä­delse av för­bu­det kan med­föra enligt 20 kap.
Lag (2022:1015).

Åter­re­se­för­bu­dets längd

11 §   Åter­re­se­för­bu­dets längd ska bestäm­mas med utgångs­punkt i brotts­lig­he­tens straff­värde. Om detta mot­sva­rar fäng­else i mindre än ett år ska åter­re­se­för­bu­det nor­malt bestäm­mas till fem år. Mot­sva­rar det fäng­else i ett år eller mer men inte två år ska åter­re­se­för­bu­det nor­malt bestäm­mas till tio år. Vid högre straff­vär­den ska åter­re­se­för­bu­det nor­malt inte tids­be­grän­sas.

Som skäl för att bestämma åter­re­se­för­bu­dets längd på ett annat sätt än som sägs i första styc­ket får dom­sto­len beakta brotts­lig­he­tens karak­tär och ris­ken för att utlän­ningen kom­mer att göra sig skyl­dig till fort­satt brotts­lig­het här i lan­det. Dom­sto­len får också ta hän­syn till utlän­ning­ens anknyt­ning till Sve­rige och andra sär­skilda omstän­dig­he­ter som är hän­för­liga till honom eller henne. Lag (2022:1015).

När ett åter­re­se­för­bud bör­jar löpa

12 §   Ett åter­re­se­för­bud enligt 10 § bör­jar löpa den dag utlän­ningen läm­nar med­lems­sta­ter­nas ter­ri­to­rium eller, om beslu­tet om utvis­ning ska verk­stäl­las till en med­lems­stat, den dag utlän­ningen läm­nar Sve­rige.

Med med­lems­sta­ter avses de sta­ter i vilka Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2008/115/EG av den 16 decem­ber 2008 om gemen­samma nor­mer och för­fa­ran­den för åter­vän­dande av tred­je­lands­med­bor­gare som vis­tas olag­ligt i med­lems­sta­terna är tillämp­ligt. Lag (2022:1015).

Sär­skilt till­stånd till kort besök

13 §   En utlän­ning som har med­de­lats ett åter­re­se­för­bud enligt 10 § får ges sär­skilt till­stånd av Migra­tions­ver­ket att göra ett kort besök här, om besö­ket gäl­ler syn­ner­li­gen vik­tiga ange­lä­gen­he­ter. Om det finns sär­skilda skäl, får ett sådant till­stånd ges också på ansö­kan av någon annan än utlän­ningen.
Lag (2022:1015).

Uppe­hålls­till­stånd och upp­hä­vande av utvis­nings­be­slut

14 §   Bestäm­mel­ser om uppe­hålls­till­stånd för den som har utvi­sats enligt detta kapi­tel finns i 12 kap. Där finns också reg­ler om upp­hä­vande av ett sådant utvis­nings­be­slut.
Lag (2022:1015).


9 kap. Kontroll-​​ och tvångs­åt­gär­der

Kon­troll av per­so­ner enligt kodexen om Scheng­en­grän­serna

1 §   Polis­myn­dig­he­ten ansva­rar för kon­troll av per­so­ner enligt kodexen om Scheng­en­grän­serna. Tull­ver­ket och Kust­be­vak­ningen är skyl­diga att hjälpa Polis­myn­dig­he­ten vid en sådan kon­troll. Migra­tions­ver­ket får efter över­ens­kom­melse med Polis­myn­dig­he­ten hjälpa till vid kon­trol­len. Kust­be­vak­ningen ska med­verka i Polis­myn­dig­he­tens kon­troll­verk­sam­het genom att utöva kon­troll av sjö­tra­fi­ken. Lag (2015:91).

2 §   En polis­man får i sam­band med inre­se­kon­troll enligt kodexen om Scheng­en­grän­serna kropps­vi­si­tera en utlän­ning och under­söka hans eller hen­nes bagage, han­dres­gods, hand­väs­kor och lik­nande, i den utsträck­ning som det är nöd­vän­digt för att ta reda på utlän­ning­ens iden­ti­tet. Sådana under­sök­ningar får också göras för att ta reda på en utlän­nings res­väg till Sve­rige, om den är av bety­delse för bedöm­ningen av rät­ten att resa in i och vis­tas här i lan­det. En polis­man får i sam­band med inre­se­kon­trol­len även under­söka baga­geut­rym­men och övriga slutna utrym­men i bilar och andra trans­port­me­del i syfte att för­hindra att en utlän­ning reser in i Sve­rige i strid med bestäm­mel­serna i kodexen om Scheng­en­grän­serna.

När inre­se­kon­trol­len sköts av sär­skilt för­ord­nade pass­kon­trol­lan­ter, tull­tjäns­te­män eller tjäns­te­män vid Kust­be­vak­ningen har de samma befo­gen­he­ter som en polis­man har enligt första styc­ket.

Kropps­vi­si­ta­tion får inte göras mer ingå­ende än vad som krävs med hän­syn till ända­må­let med åtgär­den. All den hän­syn som omstän­dig­he­terna med­ger ska iakt­tas. Om möj­ligt ska ett vittne när­vara.

En kvinna får inte kropps­vi­si­te­ras av eller i när­varo av andra män än läkare eller legi­ti­me­rade sjuk­skö­ters­kor. Om en visi­ta­tion inne­bär att enbart ett före­mål som en kvinna har med sig under­söks, får visi­ta­tio­nen dock genom­fö­ras och bevitt­nas av en man.

Pro­to­koll ska föras över en kropps­vi­si­ta­tion. I pro­to­kol­let ska det anges vad som har före­kom­mit vid visi­ta­tio­nen.
Lag (2015:91).

Trans­por­tö­rers kon­troll­skyl­dig­het

3 §   En trans­por­tör skall kon­trol­lera att en utlän­ning, som trans­por­tö­ren trans­por­te­rar till Sve­rige direkt från en stat som inte omfat­tas av Scheng­en­kon­ven­tio­nen, inne­har pass och de till­stånd som krävs för resa in i lan­det.

Trans­por­tö­ren skall, om det inte är obe­höv­ligt på grund av resul­ta­tet av kon­troll som utförs enligt första styc­ket, även kon­trol­lera att utlän­ningen har medel för sin hem­resa.

Trans­por­tö­rers upp­gifts­skyl­dig­het m.m.

3 a §   En trans­por­tör, som luft­vä­gen ska trans­por­tera pas­sa­ge­rare till Sve­rige direkt från en stat som inte till­hör Euro­pe­iska uni­o­nen och inte hel­ler har slu­tit avtal om sam­ar­bete enligt Scheng­en­kon­ven­tio­nen med kon­ven­tions­sta­terna, ska på begä­ran av Polis­myn­dig­he­ten över­föra upp­gif­ter om de ankom­mande pas­sa­ge­rarna så snart incheck­ningen avslu­tats.

De upp­gif­ter som avses i första styc­ket är
   1. num­mer på och typ av rese­hand­ling som används,
   2. med­bor­gar­skap,
   3. full­stän­digt namn,
   4. födel­se­da­tum,
   5. grän­sö­ver­gångs­stäl­let för inresa,
   6. trans­port­kod,
   7. avgångs-​​ och ankomst­tid för trans­por­ten,
   8. det totala anta­let pas­sa­ge­rare vid trans­por­ten, och
   9. ursprung­lig ort för ombord­stig­ning.
Lag (2014:655).

3 b §   Upp­gif­ter enligt 3 a § ska sam­las in av trans­por­tö­ren och sedan elektro­niskt över­fö­ras till Polis­myn­dig­he­ten.

Om det inte är möj­ligt att föra över upp­gif­terna elektro­niskt ska de över­fö­ras på annat lämp­ligt sätt. Lag (2014:655).

3 c §   Bestäm­mel­ser om behand­lingen av de upp­gif­ter som över­förts till Polis­myn­dig­he­ten enligt 3 b § finns i lagen (2006:444) om pas­sa­ge­rar­re­gis­ter. Lag (2014:655).

3 d §   En trans­por­tör som har över­fört upp­gif­ter enligt 3 a § skall inom 24 tim­mar efter det att trans­port­med­let har anlänt till grän­sö­ver­gångs­stäl­let radera de insam­lade och över­förda upp­gif­terna. Lag (2006:447).

3 e §   Har upp­hävts genom lag (2019:180).

3 f §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att även annan myn­dig­het än Polis­myn­dig­he­ten får begära upp­gif­ter av trans­por­tö­ren. Lag (2014:655).

Omhän­der­ta­gande av pass

4 §   Om en utlän­ning ansö­ker om uppe­hålls­till­stånd när han eller hon kom­mer till Sve­rige eller där­ef­ter, får Migra­tions­ver­ket eller Polis­myn­dig­he­ten ta hand om hans eller hen­nes pass eller andra iden­ti­tets­hand­lingar i vän­tan på att utlän­ningen får till­stånd att vis­tas här i lan­det eller läm­nar det.
Lag (2014:716).

4 a §   Om det vid en kon­troll enligt 9 § inte kan klar­läg­gas att utlän­ningen har rätt att uppe­hålla sig i Sve­rige, får Polis­myn­dig­he­ten eller Kust­be­vak­ningen ta hand om utlän­ning­ens pass eller andra iden­ti­tets­hand­lingar som har påträf­fats vid kon­trol­len.

Hand­ling­arna ska åter­läm­nas om
   1. det fram­kom­mer att utlän­ningen har rätt att uppe­hålla sig i Sve­rige,
   2. utlän­ningen får rätt att uppe­hålla sig i Sve­rige, eller
   3. utlän­ningen läm­nar Sve­rige. Lag (2023:735).

5 §   När ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning skall verk­stäl­las, får den verk­stäl­lande myn­dig­he­ten ta hand om utlän­ning­ens pass eller andra iden­ti­tets­hand­lingar till dess beslu­tet kan verk­stäl­las.

Omhän­der­ta­gande av bil­jet­ter

6 §   En utlän­nings bil­jett för resan från Sve­rige får tas om hand av Migra­tions­ver­ket eller Polis­myn­dig­he­ten i vän­tan på att utlän­ningen får till­stånd att vis­tas här i lan­det eller läm­nar det. Detta gäl­ler om
   1. utlän­ningen sak­nar pass, vise­ring, uppe­hålls­till­stånd eller arbets­till­stånd när detta krävs för inresa eller vis­telse i Sve­rige, eller
   2. utlän­ningen kan antas komma att ansöka om uppe­hålls­till­stånd.

Bil­jet­ten får tas om hand endast om
   - det fram­står som san­no­likt att utlän­ningen inte kom­mer att få till­stånd att vis­tas här, och
   - det finns anled­ning att anta att utlän­ningen annars gör sig av med bil­jet­ten och inte själv kan betala kost­na­den för sin resa från Sve­rige. Lag (2014:655).

7 §   Migra­tions­ver­ket eller Polis­myn­dig­he­ten får lösa in en bil­jett som tagits om hand enligt 6 §, om den annars skulle för­lora sitt värde. Om bil­jet­ten löses in, ska i stäl­let de pengar som då beta­las ut tas om hand. Lag (2014:655).

Foto­grafi och fin­gerav­tryck

8 §   Migra­tions­ver­ket eller Polis­myn­dig­he­ten får foto­gra­fera en utlän­ning och, om utlän­ningen har fyllt 14 år, ta hans eller hen­nes fin­gerav­tryck om
   1. utlän­ningen inte kan styrka sin iden­ti­tet när han eller hon kom­mer till Sve­rige,
   2. utlän­ningen ansö­ker om uppe­hålls­till­stånd som flyk­ting enligt 4 kap. 1 § eller som alter­na­tivt skydds­be­hö­vande enligt 4 kap. 2 §,
   3. det finns grund för att besluta om för­var, eller
   4. var­ken utlän­ning­ens iden­ti­tet eller rätt att vis­tas i Sve­rige kan klar­läg­gas vid en kon­troll enligt 9 §.

Det foto­grafi och de fin­gerav­tryck som har tagits med stöd av första styc­ket 4 ska ome­del­bart för­stö­ras om det fram­kom­mer att utlän­ningen har rätt att vis­tas i Sve­rige. Lag (2021:765).

8 a §    /Upp­hör att gälla U:den dag som rege­ringen bestäm­mer/ En utlän­ning som ansö­ker om uppe­hålls­till­stånd är skyl­dig att låta Migra­tions­ver­ket, en utlands­myn­dig­het eller Rege­rings­kans­liet foto­gra­fera honom eller henne och ta hans eller hen­nes fin­gerav­tryck. Samma skyl­dig­het gäl­ler om bevis om uppe­hålls­till­stånd (uppe­hålls­till­stånds­kort) ska utfär­das enligt rådets för­ord­ning (EG) nr 1030/2002 av den 13 juni 2002 om en enhet­lig utform­ning av uppe­hålls­till­stånd för med­bor­gare i tredje land av annan anled­ning än att en utlän­ning ansö­ker om uppe­hålls­till­stånd.

Skyl­dig­he­ten att låta en myn­dig­het ta fin­gerav­tryck gäl­ler inte om utlän­ningen är under sex år eller om det är fysiskt omöj­ligt för utlän­ningen att lämna fin­gerav­tryck. Den gäl­ler inte hel­ler om utlän­ningen omfat­tas av avta­let mel­lan Euro­pe­iska gemen­ska­pen och dess med­lems­sta­ter å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rör­lig­het för per­so­ner.

Ett foto­grafi och två fin­gerav­tryck ska spa­ras i ett lag­rings­me­dium i uppe­hålls­till­stånds­kor­tet. Fin­gerav­tryck som inte spa­rats i ett sådant medium och de bio­met­riska data som tas fram ur fin­gerav­tryc­ken och ur foto­gra­fiet ska ome­del­bart för­stö­ras när uppe­hålls­till­stånds­kor­tet har läm­nats ut eller ären­det om uppe­hålls­till­stånd har avgjorts utan att utlän­ningen har bevil­jats uppe­hålls­till­stånd. Lag (2018:319).

8 a §    /Trä­der i kraft I:den dag som rege­ringen bestäm­mer/ En utlän­ning som ansö­ker om uppe­hålls­till­stånd är skyl­dig att låta Migra­tions­ver­ket, en utlands­myn­dig­het eller Rege­rings­kans­liet foto­gra­fera honom eller henne och ta hans eller hen­nes fin­gerav­tryck. Samma skyl­dig­het gäl­ler om bevis om uppe­hålls­till­stånd (uppe­hålls­till­stånds­kort) ska utfär­das enligt rådets för­ord­ning (EG) nr 1030/2002 av den 13 juni 2002 om en enhet­lig utform­ning av uppe­hålls­till­stånd för med­bor­gare i tredje land av annan anled­ning än att en utlän­ning ansö­ker om uppe­hålls­till­stånd.

Skyl­dig­he­ten att låta en myn­dig­het ta fin­gerav­tryck gäl­ler inte om utlän­ningen är under sex år eller om det är fysiskt omöj­ligt för utlän­ningen att lämna fin­gerav­tryck. Den gäl­ler inte hel­ler om utlän­ningen omfat­tas av avta­let mel­lan Euro­pe­iska gemen­ska­pen och dess med­lems­sta­ter å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rör­lig­het för per­so­ner.

Ett foto­grafi och två fin­gerav­tryck ska spa­ras i ett lag­rings­me­dium i uppe­hålls­till­stånds­kor­tet. Fin­gerav­tryck som inte spa­rats i ett sådant medium och de bio­met­riska data som tas fram ur fin­gerav­tryc­ken och ur foto­gra­fiet ska ome­del­bart för­stö­ras när uppe­hålls­till­stånds­kor­tet har läm­nats ut eller ären­det om uppe­hålls­till­stånd har avgjorts utan att utlän­ningen har bevil­jats uppe­hålls­till­stånd.

Det foto­grafi och de fin­gerav­tryck som har tagits med stöd av första styc­ket får även använ­das för kon­troll i enlig­het med artik­larna 26 och 27 i in- och utre­se­för­ord­ningen i ett ärende om uppe­hålls­till­stånd. Lag (2022:242).

8 b §   Vid en kon­troll enligt 1 eller 9 § är den som inne­har ett uppe­hålls­till­stånds­kort, ett uppe­hålls­kort, ett per­ma­nent uppe­hålls­kort, ett bevis om uppe­hålls­sta­tus eller ett bevis för gräns­ar­be­tare skyl­dig att låta en polis­man, en sär­skilt för­ord­nad pass­kon­trol­lant eller en tjäns­te­man vid Tull­ver­ket, Kust­be­vak­ningen eller Migra­tions­ver­ket foto­gra­fera honom eller henne och ta hans eller hen­nes fin­gerav­tryck, för kon­troll av att foto­gra­fiet och fin­gerav­tryc­ken mot­sva­rar det foto­grafi och de fin­gerav­tryck som finns spa­rade i kor­tet eller bevi­set.

När en kon­troll enligt första styc­ket har genom­förts, ska det foto­grafi och de fin­gerav­tryck som tagits för kon­trol­len ome­del­bart för­stö­ras. Det­samma gäl­ler de bio­met­riska data som tagits fram i sam­band med kon­trol­len. Lag (2021:415).

8 c §    /Upp­hör att gälla U:den dag som rege­ringen bestäm­mer/ En utlän­ning är vid in- eller utre­se­kon­troll skyl­dig att låta en polis­man, en sär­skilt för­ord­nad pass­kon­trol­lant eller en tjäns­te­man vid Tull­ver­ket, Kust­be­vak­ningen eller Migra­tions­ver­ket foto­gra­fera honom eller henne och ta hans eller hen­nes fin­gerav­tryck för kon­troll av iden­ti­te­ten och av rese­hand­ling­ens äkt­het, i enlig­het med arti­kel 8.2 b eller 8.3 ib i kodexen om Scheng­en­grän­serna. Denna skyl­dig­het gäl­ler under för­ut­sätt­ning att utlän­ningen har en rese­hand­ling som är för­sedd med ett lag­rings­me­dium som inne­hål­ler ett foto­grafi eller fin­gerav­tryck.

När en kon­troll enligt första styc­ket har genom­förts ska det foto­grafi och de fin­gerav­tryck som tagits för kon­trol­len ome­del­bart för­stö­ras. Det gäl­ler också de bio­met­riska data som tagits fram i sam­band med kon­trol­len. Lag (2018:30).

8 c §    /Trä­der i kraft I:den dag som rege­ringen bestäm­mer/ En utlän­ning är vid in- eller utre­se­kon­troll skyl­dig att låta en polis­man, en sär­skilt för­ord­nad pass­kon­trol­lant eller en tjäns­te­man vid Tull­ver­ket, Kust­be­vak­ningen eller Migra­tions­ver­ket foto­gra­fera honom eller henne och ta hans eller hen­nes fin­gerav­tryck för kon­troll av iden­ti­te­ten och av rese­hand­ling­ens äkt­het, i enlig­het med arti­kel 8.2 b andra styc­ket eller arti­kel 8.3 ib i kodexen om Scheng­en­grän­serna. Denna skyl­dig­het gäl­ler under för­ut­sätt­ning att utlän­ningen har en rese­hand­ling som är för­sedd med ett lag­rings­me­dium som inne­hål­ler ett foto­grafi eller fin­gerav­tryck.

När en kon­troll enligt första styc­ket har genom­förts ska det foto­grafi och de fin­gerav­tryck som tagits för kon­trol­len ome­del­bart för­stö­ras. Det gäl­ler också de bio­met­riska data som tagits fram i sam­band med kon­trol­len. Lag (2022:242).

8 d §    /Upp­hör att gälla U:den dag som rege­ringen bestäm­mer/ Den som har en Scheng­en­vi­se­ring är vid in- eller utre­se­kon­troll enligt arti­kel 8.3 i kodexen om Scheng­en­grän­serna skyl­dig att låta en polis­man, en sär­skilt för­ord­nad pass­kon­trol­lant eller en tjäns­te­man vid Tull­ver­ket, Kust­be­vak­ningen eller Migra­tions­ver­ket ta hans eller hen­nes fin­gerav­tryck för kon­troll av iden­ti­te­ten och av vise­ring­ens äkt­het, i enlig­het med arti­kel 18 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om infor­ma­tions­sy­ste­met för vise­ringar (VIS) och utby­tet mel­lan med­lems­sta­terna av upp­gif­ter om vise­ringar för kor­tare vis­telse (VIS-​för­ord­ningen), i den ursprung­liga lydel­sen.

Skyl­dig­het att lämna fin­gerav­tryck enligt första styc­ket gäl­ler även för en utlän­ning som vid en sådan in- eller utre­se­kon­troll inte kan styrka sin iden­ti­tet och som får kon­trol­le­ras i iden­ti­fi­e­rings­syfte i enlig­het med arti­kel 20 i VIS-​för­ord­ningen.

När en kon­troll enligt första eller andra styc­ket har genom­förts, ska de fin­gerav­tryck som tagits för kon­trol­len ome­del­bart för­stö­ras. Det gäl­ler också de bio­met­riska data som tagits fram i sam­band med kon­trol­len. Lag (2018:30).

8 d §    /Trä­der i kraft I:den dag som rege­ringen bestäm­mer/ Vid en in- eller utre­se­kon­troll enligt arti­kel 8.3 i i kodexen om Scheng­en­grän­serna är en utlän­ning skyl­dig att låta en polis­man, en sär­skilt för­ord­nad pass­kon­trol­lant eller en tjäns­te­man vid Tull­ver­ket, Kust­be­vak­ningen eller Migra­tions­ver­ket ta hans eller hen­nes fin­gerav­tryck för kon­troll i enlig­het med arti­kel 20 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om infor­ma­tions­sy­ste­met för vise­ringar (VIS) och utby­tet mel­lan med­lems­sta­terna av upp­gif­ter om vise­ringar för kor­tare vis­telse (VIS-​för­ord­ningen) och kon­troll i enlig­het med arti­kel 27 i in- och utre­se­för­ord­ningen. Vid en sådan in- eller utre­se­kon­troll är utlän­ningen även skyl­dig att låta sig bli foto­gra­fe­rad för kon­troll i enlig­het med arti­kel 27 i in- och utre­se­för­ord­ningen.

Skyl­dig­he­ten att låta en myn­dig­het ta fin­gerav­tryck gäl­ler inte om utlän­ningen är under tolv år eller om det är fysiskt omöj­ligt för utlän­ningen att lämna fin­gerav­tryck.

När en sådan in- eller utre­se­kon­troll som avses i första styc­ket har genom­förts för kon­troll i enlig­het med arti­kel 20 i VIS-​för­ord­ningen, ska de fin­gerav­tryck som tagits för kon­trol­len ome­del­bart för­stö­ras. Det gäl­ler också de bio­met­riska data som tagits fram i sam­band med kon­trol­len.
Lag (2022:242).

8 e §   En utlän­ning är skyl­dig att låta Migra­tions­ver­ket foto­gra­fera honom eller henne och ta hans eller hen­nes fin­gerav­tryck, om utlän­ningen ansö­ker om
   1. uppe­hålls­sta­tus,
   2. bevis om uppe­hålls­sta­tus, eller
   3. bevis för gräns­ar­be­tare.

Det som sägs om fin­gerav­tryck i 8 a § andra styc­ket ska gälla även vid tillämp­ningen av första styc­ket i denna para­graf.

Ett foto­grafi och två fin­gerav­tryck ska spa­ras i ett lag­rings­me­dium i bevi­set. Fin­gerav­tryck som inte spa­rats i ett sådant medium och de bio­met­riska data som tas fram ur fin­gerav­tryc­ken och ur foto­gra­fiet ska ome­del­bart för­stö­ras när bevi­set har läm­nats ut eller ären­det har avgjorts utan att bevis har läm­nats ut. Lag (2020:939).

8 f §   En utlän­ning är vid en kon­troll enligt 1 eller 9 § skyl­dig att låta en polis­man, en sär­skilt för­ord­nad pass­kon­trol­lant eller en tjäns­te­man vid Tull­ver­ket, Kust­be­vak­ningen eller Migra­tions­ver­ket foto­gra­fera honom eller henne och ta hans eller hen­nes fin­gerav­tryck för att genom en sök­ning i Scheng­ens infor­ma­tions­sy­stem iden­ti­fi­era utlän­ningen om iden­ti­te­ten inte kan fast­stäl­las på annat sätt.

När en kon­troll enligt första styc­ket har genom­förts, ska det foto­grafi och de fin­gerav­tryck som har tagits för kon­trol­len ome­del­bart för­stö­ras. Lag (2020:1005).

8 g §   En utlän­ning är skyl­dig att, i ett ärende om utfär­dande av uppe­hålls­kort eller per­ma­nent uppe­hålls­kort, låta Migra­tions­ver­ket foto­gra­fera honom eller henne och ta hans eller hen­nes fin­gerav­tryck.

Skyl­dig­he­ten att låta Migra­tions­ver­ket ta fin­gerav­tryck gäl­ler inte om utlän­ningen är under sex år eller om det är fysiskt omöj­ligt för utlän­ningen att lämna fin­gerav­tryck.

Ett foto­grafi och två fin­gerav­tryck ska spa­ras i ett lag­rings­me­dium i kor­tet. Fin­gerav­tryck som inte spa­rats i ett sådant medium och de bio­met­riska data som tas fram ur fin­gerav­tryc­ken och ur foto­gra­fiet ska ome­del­bart för­stö­ras när kor­tet har läm­nats ut eller, om kor­tet inte har läm­nats ut, när det har gått 90 dagar från den dag då det utfär­da­des. Om ären­det har avgjorts utan att ett kort har utfär­dats, ska fin­gerav­tryc­ken och de bio­met­riska data som tas fram ur fin­gerav­tryc­ken och ur foto­gra­fiet ome­del­bart för­stö­ras.
Lag (2021:415).

8 h §    /Trä­der i kraft I:den dag som rege­ringen bestäm­mer/ En utlän­ning är vid en kon­troll enligt 9 § skyl­dig att låta en polis­man, eller en tjäns­te­man vid Kust­be­vak­ningen eller Migra­tions­ver­ket, foto­gra­fera honom eller henne och ta hans eller hen­nes fin­gerav­tryck för kon­troll i enlig­het med artik­larna 26 och 27 i in- och utre­se­för­ord­ningen.

Skyl­dig­he­ten att låta en myn­dig­het ta fin­gerav­tryck gäl­ler inte om utlän­ningen är under tolv år eller om det är fysiskt omöj­ligt för utlän­ningen att lämna fin­gerav­tryck.

När en kon­troll enligt första styc­ket har genom­förts ska det foto­grafi och de fin­gerav­tryck som har tagits för kon­trol­len ome­del­bart för­stö­ras om det fram­kom­mer att utlän­ningen har rätt att vis­tas i Sve­rige. Lag (2022:242).

8 i §    /Trä­der i kraft I:den dag som rege­ringen bestäm­mer/ En utlän­ning som använ­der ett system för auto­ma­ti­se­rad gräns­kon­troll i enlig­het med artik­larna 8a och 8b i kodexen om Scheng­en­grän­serna är skyl­dig att låta sig bli foto­gra­fe­rad och lämna fin­gerav­tryck vid för­hands­re­gi­stre­ring av upp­gif­ter i in- och utre­se­sy­ste­met och vid använd­ning av elektro­niska spär­rar. Lag (2022:242).

Kon­troll under vis­tel­sen i Sve­rige

9 §   En utlän­ning som vis­tas i Sve­rige är skyl­dig att på begä­ran av en polis­man över­lämna pass eller andra hand­lingar som visar att han eller hon har rätt att uppe­hålla sig i Sve­rige. Utlän­ningen är också skyl­dig att efter kal­lelse av Migra­tions­ver­ket eller Polis­myn­dig­he­ten komma till ver­ket eller myn­dig­he­ten och lämna upp­gif­ter om sin vis­telse här i lan­det. Om utlän­ningen inte gör det, får han eller hon häm­tas genom Polis­myn­dig­he­tens försorg. Om det på grund av en utlän­nings per­son­liga för­hål­lan­den eller av någon annan anled­ning kan antas att utlän­ningen inte skulle följa en kal­lelse, får han eller hon tas med för utred­ning eller häm­tas utan före­gå­ende kal­lelse.

Kust­be­vak­ningen ska med­verka i Polis­myn­dig­he­tens kon­troll­verk­sam­het enligt första styc­ket genom kon­troll av och i anslut­ning till sjö­tra­fi­ken. Kust­be­vak­ningen får även i annat fall biträda Polis­myn­dig­he­ten vid kon­troll enligt första styc­ket. Om kon­trol­len utövas av Kust­be­vak­ningen ska pass eller andra hand­lingar över­läm­nas till tjäns­te­man­nen vid Kust­be­vak­ningen.

Kon­troll enligt första och andra styc­kena får vid­tas endast om det finns grun­dad anled­ning att anta att utlän­ningen sak­nar rätt att uppe­hålla sig här i lan­det eller om det annars finns sär­skild anled­ning till kon­troll. Lag (2023:735).

9 a §   Om en utlän­ning vid en kon­troll enligt 9 § inte på begä­ran över­läm­nar pass eller andra hand­lingar som visar att han eller hon har rätt att uppe­hålla sig i Sve­rige, får en polis­man eller en tjäns­te­man vid Kust­be­vak­ningen, i den utsträck­ning det behövs för att söka efter sådana hand­lingar, kropps­vi­si­tera utlän­ningen och under­söka hans eller hen­nes bagage, han­dres­gods, hand­väs­kor och lik­nande, om det kan antas att utlän­ningen har hand­ling­arna med sig.

Vid åtgär­der enligt första styc­ket gäl­ler det som sägs i 2 § tredje-​​femte styc­kena. En åtgärd som inne­bär att enbart ett före­mål som en utlän­ning har med sig under­söks, får genom­fö­ras även av en annan anställd vid Polis­myn­dig­he­ten än en polis­man.
Lag (2023:735).

9 b §   Bestäm­mel­ser om kontroll-​​ och tvångs­åt­gär­der finns även i lagen (2023:474) om poli­siära befo­gen­he­ter i gränsnära områ­den. Lag (2023:735).

10 §   Om en utlän­ning väg­rar att följa ett beslut som Migra­tions­ver­ket har fat­tat med stöd av 4, 5, 6, 8 eller 9 §, får ver­ket begära hjälp av Polis­myn­dig­he­ten för att verk­ställa beslu­tet. Lag (2014:655).

Skyl­dig­het att stanna kvar för utred­ning

11 §   En utlän­ning är skyl­dig att stanna kvar för utred­ning i sam­band med in- eller utre­se­kon­troll enligt kodexen om Scheng­en­grän­serna eller i sam­band med kal­lelse, med­ta­gande eller hämt­ning enligt 9 §, dock inte längre än nöd­vän­digt och inte i något fall längre än sex tim­mar. Detta gäl­ler inte om ett beslut har med­de­lats om för­var enligt 10 kap. 1 eller 2 §.

En polis­man får hålla kvar en utlän­ning som väg­rar att stanna kvar för utred­ning. Lag (2023:735).

Omhän­der­ta­gande för att verk­ställa ett avvisnings-​​ eller utvis­nings­be­slut

12 §   När ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning ska verk­stäl­las av Polis­myn­dig­he­ten eller Säker­hetspo­li­sen får utlän­ningen omhän­der­tas av den verk­stäl­lande myn­dig­he­ten om det är nöd­vän­digt för att verk­stäl­lig­he­ten av beslu­tet ska kunna för­be­re­das eller genom­fö­ras.

Utlän­ningen får omhän­der­tas under högst 24 tim­mar eller om det finns sär­skilda skäl under ytter­li­gare 24 tim­mar.
Lag (2024:28).

Andra åtgär­der för att möj­lig­göra verk­stäl­lig­het

13 §   När en utlän­ning har omhän­der­ta­gits enligt 12 § eller har tagits i för­var med stöd av 10 kap. för att för­be­reda eller genom­föra verk­stäl­lig­he­ten av ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning får Polis­myn­dig­he­ten eller Säker­hetspo­li­sen, om det är lämp­ligt, vidta sådana åtgär­der som behövs för att utlän­ningen ska få nöd­vän­diga hand­lingar för verk­stäl­lig­he­ten eller för att utlän­ning­ens iden­ti­tet eller med­bor­gar­skap ska kunna klar­läg­gas. Lag (2017:906).

Inspek­tio­ner på arbets­plat­ser

14 §   Polis­myn­dig­he­ten får genom­föra en inspek­tion för att kon­trol­lera om en arbets­gi­vare har en utlän­ning anställd som
   - inte har rätt att vis­tas i Sve­rige, eller
   - har rätt att vis­tas här men sak­nar före­skri­vet arbets­till­stånd.

Inspek­tio­ner får endast genom­fö­ras inom verk­sam­hets­sek­to­rer som är iden­ti­fi­e­rade som risk­sek­to­rer i enlig­het med arti­kel 14 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2009/52/EG av den 18 juni 2009 om mini­mis­tan­dar­der för sank­tio­ner och åtgär­der mot arbets­gi­vare för tred­je­lands­med­bor­gare som vis­tas olag­ligt, i den ursprung­liga lydel­sen. Lag (2018:739).

15 §   En inspek­tion får genom­fö­ras på arbets­plat­ser och i loka­ler där arbets­gi­va­ren bedri­ver närings­verk­sam­het och utan att arbets­gi­va­ren under­rät­tas om den i för­väg.

Inspek­tio­nen ska genom­fö­ras på ett sådant sätt att verk­sam­he­ten inte hind­ras i onö­dan. Lag (2018:739).

16 §   En arbets­gi­vare är skyl­dig att lämna till­träde till de arbets­plat­ser och loka­ler där närings­verk­sam­he­ten bedrivs samt till­han­da­hålla de hand­lingar och lämna de övriga upp­lys­ningar som behövs för kon­trol­len. Lag (2018:739).

Upp­gifts­skyl­dig­het för arbets­gi­vare

17 §   Migra­tions­ver­ket får före­lägga en arbets­gi­vare till en utlän­ning som har bevil­jats arbets­till­stånd enligt 6 kap. 2 § första styc­ket att lämna skrift­lig upp­gift om de vill­kor som gäl­ler för utlän­ning­ens anställ­ning.

Ett före­läg­gande enligt första styc­ket får för­e­nas med vite.

Om det finns anled­ning att anta att den som ska före­läg­gas, eller i före­kom­mande fall den­nes ställ­fö­re­trä­dare, har begått en gär­ning som kan för­an­leda straff eller sank­tions­av­gift, får denne inte före­läg­gas vid vite att med­verka i utred­ningen av en fråga som har sam­band med den miss­tänkta gär­ningen.

Vid pröv­ning av en fråga om utdö­mande av vite får även vitets lämp­lig­het bedö­mas. Lag (2022:303).


10 kap. För­var och upp­sikt avse­ende utlän­ningar

För­var

1 §   En utlän­ning som har fyllt 18 år får tas i för­var om
   1. utlän­ning­ens iden­ti­tet är oklar vid ankoms­ten till Sve­rige eller när han eller hon där­ef­ter ansö­ker om uppe­hålls­till­stånd och han eller hon inte kan göra san­no­likt att den iden­ti­tet han eller hon upp­ger är rik­tig, och
   2. utlän­ning­ens rätt att få resa in i eller vis­tas i Sve­rige inte kan bedö­mas ändå.

En utlän­ning som har fyllt 18 år får också tas i för­var om
   1. det är nöd­vän­digt för att en utred­ning om utlän­ning­ens rätt att stanna i Sve­rige ska kunna genom­fö­ras,
   2. det är san­no­likt att utlän­ningen kom­mer att avvi­sas eller utvi­sas enligt 8 kap. 2, 3, 6, 8, 9 eller 10 § eller 11 § första styc­ket, eller
   3. det är fråga om att för­be­reda eller genom­föra verk­stäl­lig­he­ten av ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning.

Beslut om för­var av en utlän­ning enligt andra styc­ket 2 eller 3 får med­de­las endast om det annars finns en risk att utlän­ningen bedri­ver brotts­lig verk­sam­het i Sve­rige, avvi­ker, hål­ler sig undan eller på annat sätt hind­rar verk­stäl­lig­he­ten. Lag (2014:198).

2 §   Ett barn får tas i för­var, om
   1. det är san­no­likt att bar­net kom­mer att avvi­sas av Polis­myn­dig­he­ten eller avvi­sas med ome­del­bar verk­stäl­lig­het av Migra­tions­ver­ket eller om det är fråga om att för­be­reda eller genom­föra verk­stäl­lig­he­ten av ett sådant beslut,
   2. ris­ken är uppen­bar att bar­net annars hål­ler sig undan och där­i­ge­nom även­ty­rar en verk­stäl­lig­het som inte bör för­drö­jas, och
   3. det inte är till­räck­ligt att bar­net ställs under upp­sikt enligt bestäm­mel­serna i 7 §.

Ett barn får också tas i för­var, om
   1. det är fråga om att för­be­reda eller genom­föra verk­stäl­lig­he­ten av ett beslut om avvis­ning i andra fall än enligt första styc­ket eller ett beslut om utvis­ning enligt 8 kap. 6 eller 10 § eller 8 a kap., och
   2. det vid ett tidi­gare för­sök att verk­ställa beslu­tet inte visat sig till­räck­ligt att bar­net ställts under upp­sikt enligt bestäm­mel­serna i 7 § andra styc­ket. Lag (2022:1015).

3 §   Ett barn får inte skil­jas från båda sina vård­nads­ha­vare genom att bar­net eller vård­nads­ha­va­ren tas i för­var. Ett barn som inte har någon vård­nads­ha­vare i Sve­rige får tas i för­var endast om det finns syn­ner­liga skäl.

4 §   En utlän­ning får inte hål­las i för­var för utred­ning med stöd av 1 § andra styc­ket 1 längre tid än 48 tim­mar.

En utlän­ning får inte hål­las i för­var för verk­stäl­lig­het med stöd av 1 § andra styc­ket 3 längre tid än två måna­der, om det inte finns syn­ner­liga skäl för en längre tid. Även om det finns sådana syn­ner­liga skäl får utlän­ningen inte hål­las i för­var längre tid än tre måna­der eller, om det är san­no­likt att verk­stäl­lig­he­ten kom­mer att ta längre tid på grund av bris­tande sam­ar­bete från utlän­ningen eller det tar tid att inför­skaffa nöd­vän­diga hand­lingar, längre tid än tolv måna­der.
Tids­grän­serna om tre och tolv måna­der gäl­ler dock inte om utlän­ningen av all­män dom­stol utvi­sats på grund av brott.

I andra fall än som avses i första och andra styc­kena får en utlän­ning som har fyllt 18 år inte hål­las i för­var längre tid än två vec­kor, om det inte finns syn­ner­liga skäl för en längre tid. Lag (2012:129).

5 §   Ett barn får inte hål­las i för­var längre tid än 72 tim­mar eller, om det finns syn­ner­liga skäl, ytter­li­gare 72 tim­mar.

Upp­sikt

6 §   En utlän­ning som har fyllt 18 år får, under de för­ut­sätt­ningar som anges i 1 §, i stäl­let för att tas i för­var stäl­las under upp­sikt.

7 §   Ett barn får, under de för­ut­sätt­ningar som anges i 2 § första styc­ket 1 och 2, stäl­las under upp­sikt.

Ett barn får dess­utom stäl­las under upp­sikt när beslut har med­de­lats om avvis­ning i andra fall än som avses i 2 § första styc­ket eller när beslut har med­de­lats om utvis­ning enligt 8 kap. 6 eller 10 § eller 8 a kap. Lag (2022:1015).

8 §   Upp­sikt inne­bär att utlän­ningen är skyl­dig att på vissa tider anmäla sig hos Polis­myn­dig­he­ten eller hos Migra­tions­ver­ket. I ett beslut om upp­sikt ska det anges på vil­ken ort anmäl­nings­skyl­dig­he­ten ska full­gö­ras. Utlän­ningen får också åläg­gas att lämna ifrån sig sitt pass eller annan legi­ti­ma­tions­hand­ling. Lag (2014:655).

Ny pröv­ning av för­var och upp­sikt

9 §   Ett beslut om för­var enligt 4 § andra eller tredje styc­ket ska prö­vas på nytt inom två vec­kor från den dag då det bör­jade verk­stäl­las. I de fall det finns beslut om avvis­ning eller utvis­ning ska beslu­tet om för­var prö­vas på nytt inom två måna­der från den dag då det bör­jade verk­stäl­las.

Ett beslut om upp­sikt ska prö­vas på nytt inom sex måna­der från beslu­tet.

Om utlän­ningen hålls kvar i för­var eller fort­fa­rande ska stå under upp­sikt, ska ny pröv­ning fort­lö­pande ske inom samma tider.

Ett beslut om för­var eller upp­sikt ska ome­del­bart upp­hä­vas, om det inte längre finns skäl för beslu­tet. Lag (2012:129).

10 §   Beslut om för­var eller upp­sikt som inte prö­vas på nytt inom före­skri­ven tid upp­hör att gälla.

11 §   Varje ny pröv­ning av ett beslut om för­var ska före­gås av en munt­lig för­hand­ling. Detta gäl­ler även en ny pröv­ning av ett beslut om upp­sikt, om det inte med hän­syn till utred­ning­ens art eller andra omstän­dig­he­ter fram­står som uppen­bart att en munt­lig för­hand­ling sak­nar bety­delse.

Bestäm­mel­ser som gäl­ler för munt­lig hand­lägg­ning hos en myn­dig­het finns i 13 kap. 1-8 §§. I fråga om munt­lig för­hand­ling i dom­stol finns bestäm­mel­ser i 16 kap.
Lag (2013:648).

Beslu­tande myn­dig­he­ter

12 §   Beslut om för­var eller upp­sikt fat­tas av den myn­dig­het eller dom­stol som hand­läg­ger ären­det.

Om en utlän­ning som har tagits i för­var eller står under upp­sikt avvi­sas eller utvi­sas, skall den myn­dig­het eller dom­stol som fat­tar beslu­tet pröva om utlän­ningen fort­fa­rande skall hål­las i för­var eller stå under upp­sikt.

13 §   Polis­myn­dig­he­ten är hand­läg­gande myn­dig­het
   1. från det att en utlän­ning begär att få resa in i lan­det till dess att ett ärende som ska prö­vas av Migra­tions­ver­ket tas emot av ver­ket eller utlän­ningen har läm­nat lan­det,
   2. från det att myn­dig­he­ten tar emot ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning för verk­stäl­lig­het till dess att verk­stäl­lig­het har skett, och,
   3. från det att en utlän­ning efter verk­stäl­lig­het har åter­vänt till Sve­rige, om beslu­tet ska verk­stäl­las på nytt, till dess att verk­stäl­lig­het har skett.

Första styc­ket 2 och 3 gäl­ler även om ären­det är före­mål för pröv­ning enligt 12 kap. 18-20 §§, dock inte under den tid då beslu­tet inte får verk­stäl­las på grund av ett beslut om inhi­bi­tion eller ny pröv­ning.

Även Säker­hetspo­li­sen kan vara hand­läg­gande myn­dig­het enligt första styc­ket 2 och 3. Lag (2017:906).

14 §   Migra­tions­ver­ket är hand­läg­gande myn­dig­het
   1. från det att ver­ket tar emot ett ärende som ver­ket ska pröva och till dess ver­ket fat­tar beslut eller utlän­ningen har läm­nat lan­det eller Polis­myn­dig­he­ten har tagit emot ären­det eller, om Migra­tions­ver­kets beslut över­kla­gas, till dess ären­det tas emot av migra­tions­dom­sto­len, och
   2. från det att ver­ket tar emot ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning för verk­stäl­lig­het och till dess att beslu­tet har verk­ställts eller ären­det läm­nas över till Polis­myn­dig­he­ten. I fråga om beslut som gäl­ler ome­del­bart är, även om beslu­tet över­kla­gas, Migra­tions­ver­ket hand­läg­gande myn­dig­het till dess dom­sto­len med­de­lar beslut om inhi­bi­tion. Lag (2014:655).

15 §   Har upp­hävts genom lag (2013:648).

16 §   En migra­tions­dom­stol eller Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len är i ären­den, där beslut om inhi­bi­tion kan med­de­las med stöd av 12 kap. 11 §, hand­läg­gande myn­dig­het från det att den med­de­lar beslut om inhi­bi­tion. Lag (2013:648).

17 §   Polis­myn­dig­he­ten får, även om den inte är hand­läg­gande myn­dig­het, fatta beslut om att ta en utlän­ning i för­var eller ställa honom eller henne under upp­sikt, om det inte finns tid att avvakta den hand­läg­gande myn­dig­he­tens beslut. Ett sådant beslut ska skynd­samt anmä­las till den myn­dig­het som hand­läg­ger ären­det, och denna myn­dig­het ska där­ef­ter ome­del­bart pröva om beslu­tet om för­var eller upp­sikt ska fort­sätta att gälla.

Att en polis­man i vissa fall får omhän­derta en utlän­ning i avvak­tan på Polis­myn­dig­he­tens beslut om för­var fram­går av 11 § polisla­gen (1984:387).

Om kon­troll av en utlän­ning sker under med­ver­kan av Tull­ver­ket, Kust­be­vak­ningen eller med hjälp av en sär­skilt för­ord­nad pass­kon­trol­lant, har tull­tjäns­te­man­nen, tjäns­te­man­nen vid Kust­be­vak­ningen eller pass­kon­trol­lan­ten samma rätt att omhän­derta utlän­ningen som en polis­man har enligt andra styc­ket. Omhän­der­ta­gan­det ska så skynd­samt som möj­ligt anmä­las till en polis­man för pröv­ning av om åtgär­den ska bestå. Lag (2014:655).

Verk­stäl­lig­het av beslut om för­var och trans­port av för­varstagna

18 §   Migra­tions­ver­ket ansva­rar för att beslut om för­var verk­ställs.

19 §   På begä­ran av den myn­dig­het eller den dom­stol som har fat­tat ett beslut om för­var ska Polis­myn­dig­he­ten lämna den hjälp som behövs för att verk­ställa beslu­tet. Lag (2017:123).

19 a §   Om Migra­tions­ver­ket begär det, ska Kri­mi­nal­vår­den lämna den hjälp som behövs för att trans­por­tera en utlän­ning som hålls i för­var.

En sådan begä­ran får göras endast om
   1. det på grund av sär­skilda omstän­dig­he­ter kan befa­ras att åtgär­den inte kan utfö­ras utan att Kri­mi­nal­vår­dens sär­skilda befo­gen­he­ter enligt 4 kap. 4 § eller 10 § första styc­ket häk­te­sla­gen (2010:611) behö­ver till­gri­pas, eller
   2. det annars finns syn­ner­liga skäl. Lag (2017:123).

19 b §   Vid en trans­port enligt 19 a § tilläm­pas föl­jande bestäm­mel­ser i häk­te­sla­gen (2010:611):
   - 4 kap. 4 § om kropps­vi­si­ta­tion,
   - 4 kap. 10 § första styc­ket om använd­ning av fäng­sel, och
   - 8 kap. 2 a § om möj­lig­he­ten att i vissa fall begära hjälp av Polis­myn­dig­he­ten. Lag (2017:123).

19 c §   Den som begär hjälp enligt 19 eller 19 a § ska utan hin­der av sek­re­tess lämna den verk­stäl­lande myn­dig­he­ten de upp­gif­ter om utlän­ningen som behövs för pla­ne­ringen och genom­fö­ran­det av åtgär­den. Lag (2017:123).

20 §   Migra­tions­ver­ket får besluta att en utlän­ning som hålls i för­var ska pla­ce­ras i kri­mi­nal­vårds­an­stalt, häkte eller poli­sar­rest, om
   1. utlän­ningen av all­män dom­stol har utvi­sats på grund av brott,
   2. utlän­ningen hålls avskild enligt 11 kap. 7 § och av säker­hets­skäl inte kan vis­tas i en sådan sär­skild lokal som avses i 11 kap. 2 § första styc­ket,
   3. det är nöd­vän­digt av trans­port­tek­niska skäl, dock längst i tre dygn, eller
   4. det annars finns syn­ner­liga skäl.

En utlän­ning som pla­ce­rats i kri­mi­nal­vårds­an­stalt, häkte eller poli­sar­rest med stöd av första styc­ket 2, 3 eller 4 ska hål­las avskild från övriga intagna.

Barn som hålls i för­var får inte pla­ce­ras i kri­mi­nal­vårds­an­stalt, häkte eller poli­sar­rest. Lag (2017:906).


11 kap. Hur en utlän­ning som hålls i för­var skall behand­las

1 §   En utlän­ning som hålls i för­var ska behand­las humant och hans eller hen­nes vär­dig­het ska respek­te­ras. Utlän­ningen ska infor­me­ras om de rät­tig­he­ter och skyl­dig­he­ter han eller hon har som för­varsta­gen samt om de reg­ler som gäl­ler i för­varslo­ka­lerna.

Verk­sam­het som rör för­var ska utfor­mas på ett sätt som inne­bär minsta möj­liga intrång i utlän­ning­ens integri­tet och rät­tig­he­ter. Lag (2012:129).

2 §   En utlän­ning som hålls i för­var enligt denna lag ska, i annat fall än som avses i 10 kap. 20 §, vis­tas i loka­ler som har ord­nats sär­skilt för detta ända­mål. Migra­tions­ver­ket har ansva­ret för sådana loka­ler.

Migra­tions­ver­ket har ansva­ret för behand­lingen och till­sy­nen av en utlän­ning som hålls i för­var.

För behand­lingen av en utlän­ning som enligt 10 kap. 20 § pla­ce­rats i kri­mi­nal­vårds­an­stalt, häkte eller poli­sar­rest gäl­ler häk­te­sla­gen (2010:611) i tillämp­liga delar. Utlän­ningen ska, utö­ver vad som föl­jer av nämnda lag, ges möj­lig­het att ha kon­takt med per­so­ner utan­för inrätt­ningen och även i övrigt bevil­jas de lätt­na­der och för­må­ner som kan med­ges med hän­syn till ord­ningen och säker­he­ten inom inrätt­ningen.
Lag (2012:129).

3 §   En utlän­ning som hålls i för­var ska ges till­fälle till akti­vi­te­ter, för­strö­else, fysisk trä­ning och vis­telse utom­hus.
Ett barn som hålls i för­var ska ges möj­lig­het till lek och akti­vi­te­ter som är lämp­liga för bar­nets ålder.

En familj som hålls i för­var ska erbju­das eget boende.
Lag (2012:129).

4 §   En utlän­ning som hålls i för­var skall ges möj­lig­het att ta emot besök och på annat sätt ha kon­takt med per­so­ner utan­för loka­len utom om besö­ket eller kon­tak­ten i ett sär­skilt fall skulle för­svåra den verk­sam­het som rör för­va­ret.

Om det är nöd­vän­digt med hän­syn till säker­he­ten, får ett besök över­va­kas. Ett besök av ett offent­ligt biträde eller en advo­kat får över­va­kas endast om biträ­det eller advo­ka­ten själv begär det.

5 §   En utlän­ning som hålls i för­var ska ha till­gång till hälso-​​ och sjuk­vård i samma omfatt­ning som den som ansökt om uppe­hålls­till­stånd enligt 4 kap. 1, 2 eller 2 a § även om utlän­ningen inte har ansökt om ett sådant till­stånd.

Om en utlän­ning som hålls i för­var behö­ver sjuk­hus­vård under för­vars­ti­den, ska han eller hon ges till­fälle till sådan vård.

Verk­sam­hets­che­fen för den sjuk­hu­sen­het där en utlän­ning vår­das ska se till att Migra­tions­ver­ket eller den som före­står den lokal där utlän­ningen ska vis­tas genast under­rät­tas, om utlän­ningen öns­kar lämna eller redan har läm­nat sjuk­hu­set.
Lag (2009:1542).

6 §   En utlän­ning som hålls i för­var får hind­ras att lämna loka­len där han eller hon vis­tas, och i övrigt under­kas­tas den begräns­ning av rörel­se­fri­he­ten som krävs för att ända­må­let med att utlän­ningen tagits i för­var skall till­go­do­ses eller som är nöd­vän­dig för ord­ningen och säker­he­ten i loka­len.

En utlän­nings rörel­se­fri­het får också begrän­sas, om han eller hon utgör en all­var­lig fara för sig själv eller andra.

7 §   En utlän­ning som hålls i för­var och har fyllt 18 år får hål­las avskild från andra som tagits i för­var, om det är nöd­vän­digt för ord­ningen och säker­he­ten i loka­len eller om han eller hon utgör en all­var­lig fara för sig själv eller andra.

Beslut om att hålla någon avskild fat­tas av Migra­tions­ver­ket.
Beslu­tet skall omprö­vas så ofta det finns anled­ning till det, dock minst var tredje dag.

En utlän­ning som hålls avskild där­för att han eller hon utgör en fara för sig själv skall under­sö­kas av läkare så snart som möj­ligt.

8 §   En utlän­ning som hålls i för­var får inte utan till­stånd inneha alko­hol­hal­tiga dryc­ker eller andra berus­nings­me­del eller något annat som kan skada någon eller vara till men för ord­ningen inom loka­len.

9 §   Om det finns skä­lig miss­tanke att en utlän­ning som hålls i för­var bär på sig något som utlän­ningen inte får inneha enligt 8 § eller enligt nar­ko­ti­ka­straff­la­gen (1968:64), får utlän­ningen kropps­vi­si­te­ras för kon­troll av detta.

Vid kropps­vi­si­ta­tion gäl­ler vad som före­skrivs i 9 kap. 2 § tredje och fjärde styc­kena.

10 §   En utlän­ning som hålls i för­var får inte ta emot en för­sän­delse utan att den först har under­sökts, om det finns skä­lig miss­tanke att den inne­hål­ler sådant som inte får inne­has enligt 8 § eller enligt nar­ko­ti­ka­straff­la­gen (1968:64).

Om en utlän­ning inte med­ger att för­sän­del­sen öpp­nas i hans eller hen­nes när­varo, skall för­sän­del­sen tas om hand för utlän­ning­ens räk­ning, men den får inte öpp­nas.

En under­sök­ning får inte avse det skrift­liga inne­hål­let i brev eller andra hand­lingar. För­sän­del­ser från offent­liga biträ­den, advo­ka­ter, För­enta natio­ner­nas flyk­ting­kom­mis­sa­rie eller inter­na­tio­nella organ som har behö­rig­het att pröva kla­go­mål från enskilda får ald­rig under­sö­kas.

11 §   Om egen­dom som inte får inne­has enligt 8 § eller enligt nar­ko­ti­ka­straff­la­gen (1968:64) påträf­fas i en lokal där en utlän­ning hålls i för­var eller hos en utlän­ning som hålls i för­var, får egen­do­men tas om hand.

Kan det antas att en utlän­ning genom att inneha eller ta emot sådan egen­dom gjort sig skyl­dig till brott eller om det inte finns någon känd ägare till egen­do­men, ska den skynd­samt över­läm­nas till Polis­myn­dig­he­ten.

I annat fall ska egen­do­men tas om hand för utlän­ning­ens räk­ning. Lag (2014:655).

12 §   Egen­dom som har tagits om hand enligt 10 § andra styc­ket eller 11 § tredje styc­ket skall åter­läm­nas till utlän­ningen när beslu­tet om att hålla utlän­ningen i för­var har upp­hört att gälla.

13 §   En utlän­ning som hålls i för­var har rätt att få sådan dager­sätt­ning och sådant sär­skilt bidrag som avses i 17 och 18 §§ lagen (1994:137) om mot­ta­gande av asyl­sö­kande m.fl.


12 kap. Verk­stäl­lig­het av beslut om avvis­ning och utvis­ning

Hin­der mot att verk­ställa avvis­ning och utvis­ning

1 §   Avvis­ning och utvis­ning av en utlän­ning får ald­rig verk­stäl­las till ett land om det finns skä­lig anled­ning att anta att
   - utlän­ningen där skulle vara i fara att straf­fas med döden eller att utsät­tas för kropps­straff, tor­tyr eller annan omänsk­lig eller för­ned­rande behand­ling eller bestraff­ning, eller
   - utlän­ningen inte är skyd­dad i det lan­det mot att sän­das vidare till ett land där utlän­ningen skulle vara i sådan fara.

2 §   Avvis­ning och utvis­ning av en utlän­ning får inte verk­stäl­las till ett land
   - om utlän­ningen ris­ke­rar att utsät­tas för för­föl­jelse i det lan­det, eller
   - om utlän­ningen inte är skyd­dad i det lan­det mot att sän­das vidare till ett land där utlän­ningen löper risk för för­föl­jelse.

En utlän­ning får dock sän­das till ett sådant land, om det inte är möj­ligt att verk­ställa avvis­ningen eller utvis­ningen till något annat land och utlän­ningen genom ett syn­ner­li­gen grovt brott har visat att det skulle vara för­e­nat med all­var­lig fara för all­män ord­ning och säker­het att låta utlän­ningen stanna i Sve­rige. Detta gäl­ler dock inte om den för­föl­jelse som hotar i det andra lan­det inne­bär fara för utlän­ning­ens liv eller annars är av sär­skilt svår art.

Likaså får en utlän­ning sän­das till ett sådant land, om utlän­ningen har bedri­vit verk­sam­het som inne­bu­rit fara för rikets säker­het och det finns anled­ning att anta att utlän­ningen skulle fort­sätta verk­sam­he­ten här i lan­det och det inte är möj­ligt att sända utlän­ningen till något annat land.

3 §   Ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning av en utlän­ning som avses i 4 kap. 2 § första styc­ket 1, i fall av väp­nad kon­flikt, får inte verk­stäl­las till utlän­ning­ens hem­land eller till ett land där han eller hon ris­ke­rar att sän­das vidare till hem­lan­det, om det finns syn­ner­liga skäl mot det.
Lag (2021:765).

3 a §   Ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning av ett ensam­kom­mande barn får inte verk­stäl­las om inte den verk­stäl­lande myn­dig­he­ten har för­säk­rat sig om att bar­net kom­mer att tas emot av en famil­je­med­lem, en utsedd för­myn­dare eller en mot­tag­nings­en­het väl läm­pad för att ta hand om barn.
Lag (2012:129).

Vart avvis­ning eller utvis­ning får verk­stäl­las

4 §   Ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning som med­de­las av Migra­tions­ver­ket, en migra­tions­dom­stol eller Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len ska verk­stäl­las genom att utlän­ningen sänds till det land eller, om flera län­der angetts, något av de län­der som anges i beslu­tet.

Ett beslut om avvis­ning som med­de­las av Polis­myn­dig­he­ten samt all­män dom­stols beslut om utvis­ning på grund av brott ska verk­stäl­las genom att utlän­ningen sänds till sitt hem­land eller, om möj­ligt, till det land från vil­ket utlän­ningen kom till Sve­rige. Om verk­stäl­lig­het inte kan genom­fö­ras till något av dessa län­der får en utlän­ning i stäl­let sän­das till ett land som utlän­ningen har anknyt­ning till. För en utlän­ning som har inter­na­tio­nellt skydd i en annan EU-​stat får verk­stäl­lig­het endast ske till den sta­ten, om utlän­ningen har ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige eller ett EU-​blå­kort utfär­dat av Sve­rige.

En utlän­ning som ska avvi­sas eller utvi­sas får all­tid sän­das till ett land som utlän­ningen visar att mot­ta­gande kan ske i.
Lag (2024:1220).

5 §   En utlän­ning som har kom­mit till Sve­rige med ett far­tyg eller ett luft­far­tyg och som avvi­sats där­för att han eller hon sak­nar pass eller de till­stånd som krävs för att resa in i lan­det eller medel för sin hem­resa, får föras till­baka till far­ty­get eller luft­far­ty­get eller sät­tas ombord på annat sådant med samma ägare eller bru­kare (trans­por­tö­ren). Om det är nöd­vän­digt att bevak­nings­per­so­nal föl­jer med ska även den ges plats på far­ty­get eller luft­far­ty­get.

Väg­rar befäl­ha­va­ren på far­ty­get eller luft­far­ty­get att ta emot utlän­ningen eller bevak­nings­per­so­na­len, får Polis­myn­dig­he­ten före­lägga befäl­ha­va­ren vite.

Första styc­ket gäl­ler inte om far­ty­get eller luft­far­ty­get kom­mit till Sve­rige direkt från en Scheng­enstat eller ska avgå till ett land dit utlän­ningen inte får sän­das enligt 1, 2 eller 3 §. Lag (2014:655).

Verk­stäl­lig­het av beslut som inte vun­nit laga kraft

6 §   Polis­myn­dig­he­tens beslut om avvis­ning får verk­stäl­las även om det har över­kla­gats. Det­samma gäl­ler för Migra­tions­ver­kets beslut enligt 8 kap. 17 § första styc­ket 3 eller andra styc­ket. Lag (2016:1243).

7 §   Migra­tions­ver­kets beslut om avvis­ning enligt 8 kap. 17 § första styc­ket 1 eller 2 eller utvis­ning får verk­stäl­las även om beslu­tet inte har fått laga kraft, om
   1. utlän­ningen har för­kla­rat sig nöjd med beslu­tet (nöjd­för­kla­ring), eller
   2. Migra­tions­ver­ket enligt 8 kap. 19 § har beslu­tat att ver­kets beslut om avvis­ning får verk­stäl­las trots att det inte fått laga kraft. Lag (2016:1243).

8 §   En all­män dom­stols beslut om utvis­ning på grund av brott får verk­stäl­las, om utlän­ningen har avgett nöjd­för­kla­ring och åkla­ga­ren med­ger att beslu­tet får verk­stäl­las. Lag (2009:1542).

Avvis­ning och utvis­ning av utlän­ning som ansökt om uppe­hålls­till­stånd som flyk­ting eller alter­na­tivt skydds­be­hö­vande

8 a §   Om en utlän­ning har ansökt om uppe­hålls­till­stånd som flyk­ting enligt 4 kap. 1 § eller som alter­na­tivt skydds­be­hö­vande enligt 4 kap. 2 §, får ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning inte verk­stäl­las innan ansö­kan har prö­vats och då avsla­gits genom ett beslut som har fått laga kraft eller innan ett beslut att avvisa ansö­kan enligt 5 kap. 1 b § har fått laga kraft.

Första styc­ket gäl­ler inte om Migra­tions­ver­ket har beslu­tat om ome­del­bar verk­stäl­lig­het enligt 8 kap. 19 §. Då gäl­ler i stäl­let att beslu­tet om avvis­ning får verk­stäl­las när ansö­kan om uppe­hålls­till­stånd har avsla­gits eller avvi­sats av Migra­tions­ver­ket. Om beslu­tet om avvis­ning över­kla­gas ska den migra­tions­dom­stol som ska pröva över­kla­gan­det pröva om verk­stäl­lig­he­ten av avvis­nings­be­slu­tet tills vidare ska avbry­tas (inhi­bi­tion). Beslu­tet om avvis­ning får inte verk­stäl­las innan denna pröv­ning har gjorts. Ett avvis­nings­be­slut som gäl­ler ett ensam­kom­mande barn får dock ald­rig verk­stäl­las för­rän tidi­gast en vecka från den dag då bar­net fick del av beslu­tet.

Första och andra styc­kena hind­rar inte att utlän­ningen över­läm­nas, utläm­nas eller över­förs till en annan stat eller inter­na­tio­nell dom­stol eller tri­bu­nal för att lag­fö­ras eller avtjäna en fri­hets­be­rö­vande påföljd. Lag (2021:765).

8 b §   Om en utlän­ning har utvi­sats på grund av brott gäl­ler inte 8 a § första styc­ket. Då gäl­ler i stäl­let att beslu­tet om utvis­ning får verk­stäl­las när ansö­kan om uppe­hålls­till­stånd har avsla­gits eller avvi­sats av Migra­tions­ver­ket.

Första styc­ket hind­rar inte att utlän­ningen över­läm­nas, utläm­nas eller över­förs till en annan stat eller inter­na­tio­nell dom­stol eller tri­bu­nal för att lag­fö­ras eller avtjäna en fri­hets­be­rö­vande påföljd. Lag (2016:1243).

Avvis­ning och utvis­ning av utlän­ning som dömts till fäng­else m.m.

9 §   Ett beslut om att avvisa eller utvisa en utlän­ning får inte verk­stäl­las för­rän utlän­ningen har avtjä­nat ett fäng­el­se­straff som han eller hon har dömts till eller verk­stäl­lig­he­ten av fäng­el­se­straf­fet har flyt­tats över till ett annat land.

Har all­mänt åtal väckts mot utlän­ningen, får ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning inte verk­stäl­las för­rän åta­let har prö­vats slut­ligt eller åta­let har lagts ned.

Verk­stäl­lig­het av ett beslut om över­fö­ring enligt Dublin­för­ord­ningen

9 a §   Om en utlän­ning har över­kla­gat ett beslut som Migra­tions­ver­ket eller Polis­myn­dig­he­ten har fat­tat om över­fö­ring enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kri­te­rier och meka­nis­mer för att avgöra vil­ken med­lems­stat som är ansva­rig för att pröva en ansö­kan om inter­na­tio­nellt skydd som en tred­je­lands­med­bor­gare eller en stats­lös per­son har läm­nat in i någon med­lems­stat (omar­bet­ning) (Dublin­för­ord­ningen), och inom över­kla­gan­de­ti­den har yrkat inhi­bi­tion av beslu­tet, får beslu­tet inte verk­stäl­las innan en migra­tions­dom­stol har prö­vat frå­gan om inhi­bi­tion. Detta gäl­ler endast första gången utlän­ningen yrkar inhi­bi­tion. Ett beslut att avslå ett sådant yrkande om inhi­bi­tion ska vara moti­ve­rat.
Lag (2017:523).

Inhi­bi­tion

10 §   När Migra­tions­ver­ket omprö­var ett avvis­nings­be­slut ska ver­ket pröva om inhi­bi­tion ska beslu­tas. Lag (2016:1243).

11 §   När en migra­tions­dom­stol eller Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len prö­var en fråga om uppe­hålls­till­stånd för den som av all­män dom­stol har utvi­sats på grund av brott eller om upp­hä­vande av ett sådant utvis­nings­be­slut, får dom­sto­len besluta om inhi­bi­tion av utvis­nings­be­slu­tet. Lag (2013:648).

12 §   Om ett inter­na­tio­nellt organ, som har behö­rig­het att pröva kla­go­mål från enskilda, rik­tar en begä­ran till Sve­rige om att verk­stäl­lig­he­ten av ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning skall avbry­tas, skall inhi­bi­tion med­de­las, om inte syn­ner­liga skäl talar mot detta.

12 a §   Om en utlän­ning har ansökt om tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd enligt 5 kap. 15 a § första styc­ket eller 15 d §, får Migra­tions­ver­ket besluta om inhi­bi­tion av ett beslut att avvisa eller utvisa utlän­ningen.
Lag (2013:646).

12 b §   Om en för­un­der­sök­nings­le­dare eller en soci­al­nämnd har ansökt om tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd enligt 5 kap. 15 §, får Migra­tions­ver­ket besluta om inhi­bi­tion av ett beslut att avvisa eller utvisa den utlän­ning som ansö­kan avser.
Lag (2022:1015).

13 §   Om det i andra fall finns sär­skilda skäl till det, får Migra­tions­ver­ket besluta om inhi­bi­tion.

Bestäm­mel­ser om inhi­bi­tion finns också i 8 a, 9 a, 16 a, 18-19 a och 20 §§. Lag (2017:523).

13 a §   Om en EES-​med­bor­gare eller hans eller hen­nes famil­je­med­lem efter inre­san i Sve­rige har över­kla­gat Polis­myn­dig­he­tens beslut om avvis­ning eller Migra­tions­ver­kets beslut om avvis­ning eller utvis­ning och i sam­band med över­kla­gan­det yrkat inhi­bi­tion av beslu­tet, får beslu­tet inte verk­stäl­las innan frå­gan om inhi­bi­tion har prö­vats.

Det­samma gäl­ler vid avvis­ning eller utvis­ning av en utlän­ning som har bevil­jats uppe­hålls­sta­tus i Sve­rige eller i övrigt utö­var rät­tig­he­ter enligt avdel­ning II i andra delen av utträ­des­av­ta­let mel­lan För­e­nade kung­a­ri­ket och EU.
Lag (2020:939).

För­bud mot verk­stäl­lig­het när tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd har med­de­lats

13 b §   Om Migra­tions­ver­ket har bevil­jat ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd enligt 5 kap. 15 eller 15 d §, får ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning av utlän­ningen inte verk­stäl­las så länge uppe­hålls­till­stån­det gäl­ler.
Lag (2013:646).

Verk­stäl­lande myn­dig­het

14 §   Migra­tions­ver­ket ska verk­ställa beslut om avvis­ning eller utvis­ning om inte annat före­skrivs i denna para­graf eller i 14 a §.

Säker­hetspo­li­sen ska verk­ställa beslut om avvis­ning eller utvis­ning i ett säker­hets­ä­rende. Migra­tions­ver­ket eller den dom­stol som avgör ären­det får dock i beslu­tet om avvis­ning eller utvis­ning, på begä­ran av Säker­hetspo­li­sen, bestämma att en annan myn­dig­het ska sköta verk­stäl­lig­he­ten. Säker­hetspo­li­sen ska inte verk­ställa beslut om avvis­ning eller utvis­ning av en utlän­ning i ett säker­hets­ä­rende om en all­män dom­stol har beslu­tat om utvis­ning av samma utlän­ning på grund av brott.

Polis­myn­dig­he­ten ska verk­ställa
   1. sina beslut om avvis­ning,
   2. en all­män dom­stols beslut om utvis­ning på grund av brott, och
   3. beslut om avvis­ning eller utvis­ning som ska verk­stäl­las på nytt enligt 23 § första styc­ket. Lag (2024:28).

14 a §   Migra­tions­ver­ket får lämna över ett avvisnings-​​ eller utvis­nings­ä­rende för verk­stäl­lig­het till Polis­myn­dig­he­ten, om den som ska avvi­sas eller utvi­sas hål­ler sig undan och inte kan anträf­fas utan myn­dig­he­tens med­ver­kan eller om det kan antas att tvång kom­mer att behö­vas för att verk­ställa beslu­tet.

Polis­myn­dig­he­ten får åter­lämna ett ärende enligt första styc­ket, eller över­lämna ett ärende enligt 14 § tredje styc­ket 3, till Migra­tions­ver­ket om ver­ket sam­tyc­ker till det. Ett ärende enligt 14 § tredje styc­ket 3 får dock inte över­läm­nas till Migra­tions­ver­ket om utlän­ningen är eller har varit före­mål för pröv­ning i ett säker­hets­ä­rende.

Polis­myn­dig­he­ten får över­lämna ett ärende enligt 14 § tredje styc­ket 2 eller 3 till Säker­hetspo­li­sen, om Säker­hetspo­li­sen begär det och utlän­ningen är eller har varit före­mål för pröv­ning i ett säker­hets­ä­rende. Lag (2024:28).

Att upp­häva ett beslut om tids­frist för fri­vil­lig avresa

14 b §   Den myn­dig­het som enligt 14 § är ansva­rig för verk­stäl­lig­he­ten av ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning får upp­häva ett beslut om tids­frist för fri­vil­lig avresa, om det under tids­fris­ten upp­står en risk för att utlän­ningen avvi­ker eller utlän­ningen utgör en risk för all­män ord­ning och säker­het.

Ett beslut att upp­häva ett beslut om tids­frist för fri­vil­lig avresa ska för­e­nas med ett åter­re­se­för­bud, om inte sär­skilda skäl hän­för­liga till utlän­ning­ens per­son­liga för­hål­lan­den talar mot att ett sådant för­bud med­de­las. Åter­re­se­för­bu­det ska bestäm­mas till högst fem år. Utgör utlän­ningen ett all­var­ligt hot mot all­män ord­ning och säker­het får dock en längre tids­pe­riod bestäm­mas.

Ett beslut att upp­häva ett beslut om tids­frist för fri­vil­lig avresa gäl­ler ome­del­bart. Lag (2024:28).

Att för­länga en tids­frist för fri­vil­lig avresa

14 c §   Om det av sär­skilda skäl finns behov av en längre tids­frist för fri­vil­lig avresa får Migra­tions­ver­ket eller Polis­myn­dig­he­ten för­länga tids­fris­ten eller bestämma en ny tids­frist efter att tids­fris­ten löpt ut. Lag (2024:28).

När ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning skall verk­stäl­las

15 §   Ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning som inte inne­hål­ler någon tids­frist för fri­vil­lig avresa ska verk­stäl­las sna­rast möj­ligt.

Om ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning inne­hål­ler en tids­frist för fri­vil­lig avresa ska utlän­ningen lämna lan­det i enlig­het med beslu­tet senast när tids­fris­ten löper ut. Om utlän­ningen inte läm­nat lan­det i enlig­het med beslu­tet när tids­fris­ten löpt ut eller om beslu­tet om tids­frist för fri­vil­lig avresa dess­förin­nan upp­hävts enligt 14 b §, ska beslu­tet om avvis­ning eller utvis­ning verk­stäl­las sna­rast möj­ligt där­ef­ter.

Verk­stäl­lig­het av beslut om avvis­ning eller utvis­ning av en EES-​med­bor­gare eller hans eller hen­nes famil­je­med­lem som har rest in i Sve­rige får ske tidi­gast fyra vec­kor från den dag EES-​med­bor­ga­ren eller famil­je­med­lem­men fick del av beslu­tet, om det inte finns syn­ner­liga skäl för att verk­ställa beslu­tet.

Det som anges i tredje styc­ket gäl­ler även vid avvis­ning eller utvis­ning av en utlän­ning som har bevil­jats uppe­hålls­sta­tus i Sve­rige eller i övrigt utö­var rät­tig­he­ter enligt avdel­ning II i andra delen av utträ­des­av­ta­let mel­lan För­e­nade kung­a­ri­ket och EU. Lag (2024:28).

15 a §   Om en utlän­ning inte har läm­nat lan­det i enlig­het med beslu­tet om avvis­ning eller utvis­ning när en tids­frist för fri­vil­lig avresa löpt ut ska den myn­dig­het som med­de­lat tids­fris­ten med­dela ett åter­re­se­för­bud. Åter­re­se­för­bu­det ska bestäm­mas till ett år.

Ett åter­re­se­för­bud enligt första styc­ket får dock inte med­de­las om beslu­tet om avvis­ning eller utvis­ning inte får verk­stäl­las på grund av ett beslut om inhi­bi­tion, en ansö­kan om uppe­hålls­till­stånd eller en ansö­kan om ny pröv­ning eller om sär­skilda skäl talar mot att ett sådant för­bud med­de­las.
Lag (2017:22).

Upp­hä­vande av beslut om avvis­ning och utvis­ning i vissa fall

16 §   Om Migra­tions­ver­ket efter ompröv­ning bevil­jar en utlän­ning tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd, får ver­ket sam­ti­digt upp­häva ett av ver­ket fat­tat beslut om avvis­ning eller utvis­ning.

Om Migra­tions­ver­ket bevil­jar ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd utan att upp­häva beslu­tet om avvis­ning eller utvis­ning, får beslu­tet om avvis­ning eller utvis­ning inte verk­stäl­las medan till­stån­det gäl­ler. Mot­sva­rande gäl­ler om en migra­tions­dom­stol eller Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len i ett över­kla­gat ärende bevil­jar ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd utan att upp­häva beslu­tet om avvis­ning eller utvis­ning.

I 5 kap. 20 § före­skrivs att Migra­tions­ver­ket inte får bevilja uppe­hålls­till­stånd för den som av all­män dom­stol har utvi­sats på grund av brott. Lag (2009:1542).

16 a §   En utlän­ning som av all­män dom­stol har utvi­sats på grund av brott får hos Migra­tions­ver­ket ansöka om upp­hä­vande av utvis­nings­be­slu­tet efter det att beslu­tet vun­nit laga kraft. I ett sådant ärende får Migra­tions­ver­ket besluta om inhi­bi­tion av utvis­nings­be­slu­tet.

Om ansö­kan görs under utlän­ning­ens vis­telse i Sve­rige, ska Migra­tions­ver­ket besluta att ta upp ansö­kan till pröv­ning endast om utlän­ningen åbe­ro­par sådana omstän­dig­he­ter som kan antas utgöra ett bestå­ende sådant hin­der mot verk­stäl­lig­he­ten som avses i 1, 2 eller 3 § och dessa omstän­dig­he­ter inte kun­nat åbe­ro­pas av utlän­ningen tidi­gare, eller utlän­ningen visar gil­tig ursäkt för att inte ha åbe­ro­pat omstän­dig­he­terna tidi­gare.

Är för­ut­sätt­ning­arna för pröv­ning av en sådan ansö­kan som avses i andra styc­ket inte upp­fyllda, ska Migra­tions­ver­ket besluta att inte bevilja pröv­ning.

Migra­tions­ver­ket får inte upp­häva en all­män dom­stols beslut om utvis­ning på grund av brott. Om Migra­tions­ver­ket fin­ner att en ansö­kan bör bevil­jas enligt 16 d §, ska ver­ket inte besluta i ären­det utan med ett eget ytt­rande lämna över detta till den migra­tions­dom­stol till vil­ken ver­kets beslut i frå­gan hade kun­nat över­kla­gas. Lag (2013:648).

16 b §   I fråga om den som av all­män dom­stol har utvi­sats på grund av brott får en migra­tions­dom­stol eller Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len, efter Migra­tions­ver­kets ställ­nings­ta­gande i ären­det, bevilja uppe­hålls­till­stånd och arbets­till­stånd om det
   1. finns hin­der enligt 1, 2 eller 3 § mot att utvis­nings­be­slu­tet verk­ställs,
   2. finns anled­ning att anta att det avsedda mot­ta­gar­lan­det inte kom­mer att vara vil­ligt att ta emot utlän­ningen,
   3. finns medi­cinska hin­der, eller
   4. annars finns syn­ner­liga skäl.

Vid bedöm­ningen enligt första styc­ket 4 ska föl­jande sär­skilt beak­tas:
   - brotts­lig­he­tens art och omfatt­ning,
   - den tid som har för­flu­tit sedan utvis­nings­be­slu­tet med­de­la­des,
   - utlän­ning­ens sköt­sam­het och ris­ken för fort­satt brotts­lig­het, och
   - utlän­ning­ens häl­so­till­stånd och lev­nads­för­hål­lan­den i övrigt.

Om migra­tions­dom­sto­len eller Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len fin­ner att utlän­ningen är flyk­ting enligt 4 kap. 1 § eller alter­na­tivt skydds­be­hö­vande enligt 4 kap. 2 § gäl­ler även det som anges i 5 kap. 1 §. Om ett inter­na­tio­nellt organ, som har behö­rig­het att pröva kla­go­mål från enskilda, fun­nit att en all­män dom­stols beslut om utvis­ning på grund av brott i ett enskilt ärende stri­der mot ett svenskt kon­ven­tions­å­ta­gande gäl­ler även det som anges i 5 kap. 4 §. Lag (2021:765).

16 c §   Ett uppe­hålls­till­stånd som bevil­jas enligt 16 b § ska vara tids­be­grän­sat. Utvis­nings­be­slu­tet får inte verk­stäl­las medan ett tids­be­grän­sat till­stånd gäl­ler.

Om ett utvis­nings­be­slut upp­hävs enligt 16 d §, får utlän­ningen bevil­jas ett per­ma­nent uppe­hålls­till­stånd. Detta gäl­ler dock endast om utlän­ningen efter det att utvis­nings­be­slu­tet vann laga kraft har bevil­jats tids­be­grän­sade uppe­hålls­till­stånd i sam­man­lagt minst fem år.

I 5 kap. 7 och 8 §§ finns bestäm­mel­ser om sär­skilda krav för per­ma­nent uppe­hålls­till­stånd. Lag (2021:765).

16 d §   I fråga om den som av all­män dom­stol har utvi­sats på grund av brott får en migra­tions­dom­stol eller Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len, efter Migra­tions­ver­kets ställ­nings­ta­gande i ären­det, upp­häva utvis­nings­be­slu­tet helt eller del­vis om sådana för­ut­sätt­ningar som anges i 16 b § första och andra styc­kena är upp­fyllda. Lag (2013:648).

Åtgär­der vid hin­der mot verk­stäl­lig­het

17 §   Om en annan myn­dig­het än Migra­tions­ver­ket ska verk­ställa ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning och denna myn­dig­het fin­ner att den inte kan verk­ställa beslu­tet eller att den behö­ver ytter­li­gare besked, ska myn­dig­he­ten under­rätta Migra­tions­ver­ket. Det­samma gäl­ler om utlän­ningen hos myn­dig­he­ten åbe­ro­par att det finns sådana hin­der som avses i 1, 2 eller 3 § mot verk­stäl­lig­he­ten eller det på annat sätt kom­mer fram att det kan fin­nas sådana hin­der.

Migra­tions­ver­ket ska i sådana fall ge anvis­ningar om verk­stäl­lig­he­ten eller vidta andra åtgär­der.

Om en all­män dom­stols beslut om utvis­ning på grund av brott av en EES-​med­bor­gare eller en sådan med­bor­ga­res famil­je­med­lem ska verk­stäl­las mer än två år efter det att avgö­ran­det med­de­la­des, ska Polis­myn­dig­he­ten innan beslu­tet verk­ställs utreda om de omstän­dig­he­ter som låg till grund för beslu­tet har änd­rats. Om det vid utred­ningen kom­mer fram att omstän­dig­he­terna har änd­rats på ett sådant sätt att utvis­nings­be­slu­tet inte längre bör gälla, ska ären­det läm­nas över till Migra­tions­ver­ket som med ett eget ytt­rande ska lämna över ären­det för pröv­ning enligt 16 d § till den migra­tions­dom­stol till vil­ken ver­kets beslut i fråga om upp­hä­vande av utvis­nings­be­slu­tet hade kun­nat över­kla­gas. Utvis­nings­be­slu­tet får i sådant fall inte verk­stäl­las innan migra­tions­dom­sto­len har avgjort ären­det.

Det som anges i tredje styc­ket gäl­ler även efter beslut om utvis­ning på grund av brott av en utlän­ning som har bevil­jats uppe­hålls­sta­tus i Sve­rige eller i övrigt utö­var rät­tig­he­ter enligt avdel­ning II i andra delen av utträ­des­av­ta­let mel­lan För­e­nade kung­a­ri­ket och EU. Lag (2020:939).

18 §   Migra­tions­ver­ket får bevilja uppe­hålls­till­stånd om det i ett ärende om verk­stäl­lig­het av ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning som fått laga kraft kom­mer fram nya omstän­dig­he­ter som inne­bär att
   1. det finns ett hin­der mot verk­stäl­lig­het enligt 1, 2 eller 3 §,
   2. det finns anled­ning att anta att det avsedda mot­ta­gar­lan­det inte kom­mer att vara vil­ligt att ta emot utlän­ningen, eller
   3. det finns medi­cinska hin­der eller någon annan sär­skild anled­ning att beslu­tet inte bör verk­stäl­las.

Barn får bevil­jas uppe­hålls­till­stånd enligt första styc­ket 3 även om de omstän­dig­he­ter som kom­mer fram inte har samma all­var och tyngd som krävs för att till­stånd ska bevil­jas vuxna per­so­ner.

Vid bedöm­ningen enligt första styc­ket 3 av om det finns någon annan sär­skild anled­ning att ett beslut inte bör verk­stäl­las ska kon­se­kven­serna för ett barn av att skil­jas från sin för­äl­der sär­skilt beak­tas, om det står klart att uppe­hålls­till­stånd på grund av stark anknyt­ning enligt 5 kap. 3 § första styc­ket 1-4 eller 5 kap. 3 a § första styc­ket 1-4 eller andra styc­ket skulle ha bevil­jats om pröv­ningen gjorts före inre­san i Sve­rige.

Migra­tions­ver­ket får också besluta om inhi­bi­tion.
Lag (2021:765).

18 a §   Ett uppe­hålls­till­stånd som bevil­jas enligt 18 § första styc­ket för att det finns ett hin­der mot verk­stäl­lig­het enligt 2 § ska vara tids­be­grän­sat och gälla i tre år om inte tving­ande hän­syn till den natio­nella säker­he­ten eller den all­männa ord­ningen krä­ver en kor­tare gil­tig­hets­tid. Gil­tig­hets­ti­den får dock inte vara kor­tare än ett år. Ett uppe­hålls­till­stånd som i andra fall bevil­jas enligt 18 § första styc­ket ska gälla i längst tret­ton måna­der.

Varje nytt tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd som där­ef­ter bevil­jas ska gälla i ett år.

En ansö­kan om per­ma­nent uppe­hålls­till­stånd får, när gil­tig­hets­ti­den för ett uppe­hålls­till­stånd löper ut, bevil­jas om utlän­ningen har haft tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd i minst tre år och hind­ret mot verk­stäl­lig­het enligt 18 § första styc­ket är bestå­ende och de sär­skilda kra­ven i 5 kap. 7 § är upp­fyllda. Lag (2021:765).

19 §   Om ett beslut om uppe­hålls­till­stånd inte kan med­de­las enligt 18 §, ska Migra­tions­ver­ket ta upp frå­gan om uppe­hålls­till­stånd till ny pröv­ning om utlän­ningen i ett ärende om verk­stäl­lig­het av ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning som fått laga kraft åbe­ro­par sådana nya omstän­dig­he­ter som
   1. kan antas utgöra ett bestå­ende sådant hin­der mot verk­stäl­lig­he­ten som avses i 1, 2 eller 3 §, och
   2. inte kun­nat åbe­ro­pas av utlän­ningen tidi­gare, eller utlän­ningen visar gil­tig ursäkt för att inte ha åbe­ro­pat omstän­dig­he­terna tidi­gare.

Är för­ut­sätt­ning­arna enligt första styc­ket inte upp­fyllda, ska Migra­tions­ver­ket besluta att inte bevilja ny pröv­ning.

Första styc­ket gäl­ler inte om utlän­ningen ansö­ker om uppe­hålls­till­stånd som flyk­ting enligt 4 kap. 1 § eller som alter­na­tivt skydds­be­hö­vande enligt 4 kap. 2 § och en sådan ansö­kan inte tidi­gare under utlän­ning­ens vis­telse i Sve­rige har prö­vats genom ett beslut som har fått laga kraft. I ett sådant fall ska Migra­tions­ver­ket pröva ansö­kan och besluta om inhi­bi­tion i verk­stäl­lig­hets­ä­ren­det. Lag (2021:765).

19 a §   Om utlän­ningen i ett ärende om verk­stäl­lig­het av ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning som har fått laga kraft åbe­ro­par sådana nya omstän­dig­he­ter som avses i 19 § första styc­ket, får beslu­tet om avvis­ning eller utvis­ning inte verk­stäl­las innan Migra­tions­ver­ket har avgjort om ny pröv­ning ska ske.

Om Migra­tions­ver­ket bevil­jar ny pröv­ning får beslu­tet om avvis­ning eller utvis­ning inte verk­stäl­las innan frå­gan om uppe­hålls­till­stånd har avgjorts genom ett beslut som har fått laga kraft. Om Migra­tions­ver­ket inte bevil­jar ny pröv­ning och beslu­tet gäl­ler ett ensam­kom­mande barn får beslu­tet om avvis­ning eller utvis­ning verk­stäl­las tidi­gast en vecka från den dag då bar­net fick del av beslu­tet.

Om utlän­ningen över­kla­gar ett beslut att inte bevilja ny pröv­ning och frå­gan om ny pröv­ning inte har avgjorts tidi­gare, ska den migra­tions­dom­stol som ska pröva över­kla­gan­det pröva om inhi­bi­tion ska beslu­tas. Beslu­tet om avvis­ning eller utvis­ning får inte verk­stäl­las innan denna pröv­ning har gjorts. Lag (2016:1243).

19 b §   Om en utlän­ning som av all­män dom­stol har utvi­sats på grund av brott åbe­ro­par sådana omstän­dig­he­ter som anges i 19 § första styc­ket 1 och dessa omstän­dig­he­ter inte kun­nat åbe­ro­pas av utlän­ningen tidi­gare, eller utlän­ningen visar gil­tig ursäkt för att inte ha åbe­ro­pat omstän­dig­he­terna tidi­gare, ska Migra­tions­ver­ket ta upp frå­gan om uppe­hålls­till­stånd till pröv­ning.

Är för­ut­sätt­ning­arna enligt första styc­ket inte upp­fyllda, ska Migra­tions­ver­ket besluta att inte bevilja pröv­ning.

Utvis­nings­be­slu­tet får inte verk­stäl­las innan Migra­tions­ver­ket har avgjort frå­gan om pröv­ning ska ske eller, om pröv­ning bevil­jas, innan frå­gan om uppe­hålls­till­stånd har prö­vats i en instans och ansö­kan där­vid avsla­gits.

Vad som sägs i första styc­ket gäl­ler inte om utlän­ningen ansö­ker om uppe­hålls­till­stånd som flyk­ting enligt 4 kap. 1 § eller som alter­na­tivt skydds­be­hö­vande enligt 4 kap. 2 § och en sådan ansö­kan inte tidi­gare under utlän­ning­ens vis­telse i Sve­rige har prö­vats genom ett laga­kraft­vun­net beslut. I ett sådant fall ska Migra­tions­ver­ket pröva ansö­kan.
Lag (2021:765).

20 §   Om det i ett ärende som avser en all­män dom­stols beslut om utvis­ning på grund av brott kom­mer fram sådana skäl som anges i 16 b §, ska Migra­tions­ver­ket inte fatta beslut i ären­det utan med ett eget ytt­rande lämna över detta till den migra­tions­dom­stol till vil­ken ver­kets beslut i fråga om uppe­hålls­till­stånd hade kun­nat över­kla­gas. I ett sådant ärende får Migra­tions­ver­ket besluta om inhi­bi­tion.
Lag (2013:648).

När ett beslut skall anses verk­ställt

21 §   Ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning ska anses verk­ställt, om utlän­ningen har läm­nat lan­det. Detta gäl­ler dock inte om utlän­ningen utläm­nas, över­läm­nas eller över­förs till en annan stat eller inter­na­tio­nell dom­stol eller tri­bu­nal inom ett straff­rätts­ligt för­fa­rande med vill­kor om att utlän­ningen ska åter­fö­ras. Lag (2009:1542).
När ett beslut upp­hör att gälla

22 §   Ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning som inte har med­de­lats av all­män dom­stol upp­hör att gälla fyra år från det att beslu­tet vann laga kraft. Om beslu­tet har för­e­nats med ett för­bud att åter­vända till Sve­rige med längre gil­tig­hets­tid, upp­hör beslu­tet om avvis­ning eller utvis­ning att gälla först när tiden för åter­re­se­för­bu­det går ut.

Ett beslut om utvis­ning som har med­de­lats av all­män dom­stol upp­hör all­tid att gälla när tiden för åter­re­se­för­bu­det går ut.

Om per­ma­nent uppe­hålls­till­stånd med­de­las, upp­hör ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning som inte har med­de­lats av all­män dom­stol att gälla. Lag (2013:648).

Ny verk­stäl­lig­het av beslut som inte har upp­hört att gälla

23 §    /Upp­hör att gälla U:den dag som rege­ringen bestäm­mer/ Har ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning verk­ställts, och anträf­fas utlän­ningen där­ef­ter här i lan­det, ska beslu­tet verk­stäl­las på nytt, om det har fått laga kraft eller enligt 7 eller 8 § ändå får verk­stäl­las och om det inte har upp­hört att gälla enligt 22 §.

Beslut om avvis­ning eller utvis­ning får dock inte verk­stäl­las om utlän­ningen
   1. åter­vänt med uppe­hålls­till­stånd eller vise­ring,
   2. åter­vänt efter att ha fått sär­skilt till­stånd till ett kort besök här i lan­det enligt 8 kap. 25 § eller 8 a kap. 13 §, eller
   3. efter åter­koms­ten bevil­jats ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd.

Vad som sägs i andra styc­ket 1 gäl­ler under gil­tig­hets­ti­den för till­stån­det eller vise­ringen.

Ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning som inte är för­e­nat med något gäl­lande för­bud att åter­vända får inte hel­ler verk­stäl­las om utlän­ningen är undan­ta­gen från krav på vise­ring eller uppe­hålls­till­stånd enligt 2 kap. 8 a första styc­ket eller 8 b § eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 2 kap. 9 §. Lag (2022:1015).

23 §    /Trä­der i kraft I:den dag som rege­ringen bestäm­mer/ Har ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning verk­ställts och anträf­fas utlän­ningen där­ef­ter här i lan­det, ska beslu­tet verk­stäl­las på nytt, om det har fått laga kraft eller enligt 7 eller 8 § ändå får verk­stäl­las och om det inte har upp­hört att gälla enligt 22 §.

Beslut om avvis­ning eller utvis­ning får dock inte verk­stäl­las om utlän­ningen
   1. åter­vänt med uppe­hålls­till­stånd, vise­ring eller rese­till­stånd,
   2. åter­vänt efter att ha fått sär­skilt till­stånd till ett kort besök här i lan­det enligt 8 kap. 25 § eller 8 a kap. 13 §, eller
   3. efter åter­koms­ten bevil­jats ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd.

Vad som sägs i andra styc­ket 1 gäl­ler under gil­tig­hets­ti­den för till­stån­det eller vise­ringen.

Ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning som inte är för­e­nat med något gäl­lande för­bud att åter­vända får inte hel­ler verk­stäl­las om utlän­ningen är undan­ta­gen från krav på vise­ring eller uppe­hålls­till­stånd enligt 2 kap. 8 a § första styc­ket eller 8 b § eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 2 kap. 9 §. Lag (2023:337).


13 kap. Hand­lägg­ningen av ären­den hos för­valt­nings­myn­dig­he­terna m.m.

Munt­lig hand­lägg­ning

1 §   Om en utlän­ning har ansökt om asyl i Sve­rige får Migra­tions­ver­ket avgöra ett ärende utan munt­lig hand­lägg­ning endast om utlän­ningen för­kla­ras vara flyk­ting enligt 4 kap. 3 § första styc­ket. Hand­lägg­ningen kan ske i form av en munt­lig för­hand­ling eller i annan form. Lag (2016:1243).

2 §   Munt­lig hand­lägg­ning i ett ärende om för­var eller upp­sikt skall genom­fö­ras av den myn­dig­het som beslu­tar om åtgär­den.

3 §   Vid den munt­liga hand­lägg­ningen skall de omstän­dig­he­ter som behö­ver klar­läg­gas noga utre­das. Utlän­ningen skall få till­fälle att redo­göra för sin stånd­punkt och att uttala sig om de omstän­dig­he­ter som åbe­ro­pas i ären­det.

4 §   Vid munt­lig för­hand­ling skall utlän­ningen höras.
Myn­dig­he­ten får bestämma att även andra per­so­ner än utlän­ningen skall höras vid för­hand­lingen.

I 10 kap. 11 § finns sär­skilda bestäm­mel­ser om när munt­lig för­hand­ling skall hål­las i vissa fall.

5 §   Utlän­ningen och andra per­so­ner som ska höras ska kal­las till den munt­liga för­hand­lingen. Om utlän­ningen hålls i för­var, ska den myn­dig­het som genom­för den munt­liga för­hand­lingen besluta om utlän­ning­ens instäl­lelse.

Om den som ska höras i ett ärende om för­var eller upp­sikt har del­getts kal­lel­sen minst fyra dagar före den munt­liga för­hand­lingen och utan gil­tigt skäl ute­blir, får myn­dig­he­ten besluta att han eller hon ska häm­tas genom Polis­myn­dig­he­tens försorg. Andra per­so­ner än utlän­ningen får dock häm­tas endast om det finns syn­ner­liga skäl. Lag (2014:655).

6 §   En utlän­ning som instäl­ler sig vid en munt­lig för­hand­ling som rör frå­gan om han eller hon skall hål­las i för­var eller stå under upp­sikt har rätt till ersätt­ning av all­männa medel för kost­nad för resa och uppe­hälle, om det bedöms skä­ligt med hän­syn till utlän­ning­ens eko­no­miska för­hål­lan­den, den tid han eller hon har vis­tats i Sve­rige samt övriga omstän­dig­he­ter.
För­skott får bevil­jas på ersätt­ningen.

Andra per­so­ner som på kal­lelse har inställt sig vid en munt­lig för­hand­ling för att höras har rätt till skä­lig ersätt­ning av all­männa medel för kost­na­der för sin instäl­lelse. För­skott får bevil­jas på ersätt­ning för resa och uppe­hälle.

7 §   Ersätt­ning och för­skott beslu­tas av den myn­dig­het som genom­för den munt­liga för­hand­lingen.

8 §   Rege­ringen får med­dela när­mare före­skrif­ter om ersätt­ning och för­skott.

Parts rätt att få del av upp­gif­ter i vissa fall

9 §   I ären­den om vise­ring, tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd, arbets­till­stånd och åter­kal­lelse av per­ma­nent uppe­hålls­till­stånd, ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige eller främ­lings­pass tilläm­pas bestäm­mel­serna i 25 § för­valt­nings­la­gen (2017:900) om kom­mu­ni­ka­tion endast om utlän­ningen är bosatt eller annars vis­tas i Sve­rige.
Lag (2024:28).

9 a §   När Migra­tions­ver­ket inle­der ett ärende om åter­kal­lelse av sta­tus­för­kla­ring ska utlän­ningen under­rät­tas.

En sta­tus­för­kla­ring får inte åter­kal­las utan att utlän­ningen har fått till­fälle att yttra sig. Lag (2009:1542).

Moti­ve­ring av beslut

10 §   Ett beslut ska vara skrift­ligt och inne­hålla de skäl som lig­ger till grund för beslu­tet om det avser
   - uppe­hålls­rätt,
   - rese­do­ku­ment,
   - uppe­hålls­till­stånd,
   - arbets­till­stånd,
   - sta­tus­för­kla­ring,
   - ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige,
   - avvis­ning eller utvis­ning,
   - åter­re­se­för­bud,
   - upp­hä­vande av all­män dom­stols beslut om utvis­ning på grund av brott,
   - för­läng­ning eller upp­hä­vande av tids­frist för fri­vil­lig avresa,
   - för­var eller upp­sikt, eller
   - kropps­vi­si­ta­tion.

Vid beslut i fråga om natio­nell vise­ring får skä­len som lig­ger till grund för beslu­tet ute­läm­nas. En utlän­ning har dock all­tid rätt till moti­ve­ring av ett beslut i fråga om natio­nell vise­ring, om beslu­tet går utlän­ningen emot och utlän­ningen är en famil­je­med­lem till en EES-​med­bor­gare eller omfat­tas av avta­let mel­lan Euro­pe­iska gemen­ska­pen och dess med­lems­sta­ter å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rör­lig­het för per­so­ner, utan att vara EES-​med­bor­gare eller med­bor­gare i Schweiz. Lag (2014:198).

Tol­ker­sätt­ning

11 §   Den som är tolk vid hand­lägg­ning av ett ärende enligt denna lag inför en myn­dig­het har rätt att av all­männa medel få arvode och ersätt­ning för kost­na­der och tids­spil­lan. Detta gäl­ler dock inte om upp­dra­get har full­gjorts i tjäns­ten.

Frå­gan om ersätt­ning prö­vas av den myn­dig­het som hand­läg­ger ären­det.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela när­mare före­skrif­ter om ersätt­ning.

Rät­telse av beslut på grund av orik­tig upp­gift

12 §   En myn­dig­het får besluta om rät­telse av sitt beslut, om en utlän­ning har läm­nat orik­tig upp­gift om sitt namn, sin natio­na­li­tet eller någon annan omstän­dig­het av bety­delse för att utlän­ning­ens iden­ti­tet skall kunna fast­stäl­las, och den orik­tiga upp­gif­ten har tagits in i myn­dig­he­tens beslut.

Ompröv­ning av Migra­tions­ver­kets beslut

13 §   Om Migra­tions­ver­ket fin­ner att ett beslut som ver­ket har med­de­lat som första instans är orik­tigt på grund av nya omstän­dig­he­ter eller av någon annan anled­ning, ska ver­ket ändra beslu­tet, om det inte blir till nack­del för utlän­ningen.

I säker­hets­ä­ren­den tilläm­pas 38 § för­valt­nings­la­gen (2017:900) i stäl­let för vad som före­skrivs i första styc­ket.

Om Migra­tions­ver­ket har med­de­lat ett beslut som första instans och beslu­tet har över­kla­gats, får ver­ket ändra beslu­tet enbart i sådana fall som avses i första och andra styc­kena och bara om över­kla­gan­det och övriga hand­lingar i ären­det ännu inte har över­läm­nats till en migra­tions­dom­stol. Lag (2018:822).

Inhäm­tande av ytt­rande i ären­den om arbets­till­stånd

14 §   Vid pröv­ning av frå­gor om arbets­till­stånd som har prin­ci­piell bety­delse eller som i övrigt är av större vikt skall berörda arbetsgivar-​​ och arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­ner få till­fälle att yttra sig.

DNA-​ana­lys

15 §   I ären­den om uppe­hålls­till­stånd på grund av famil­jean­knyt­ning enligt 5 kap. 3 § första styc­ket 2 och 3 a § första styc­ket 2-4 samt tredje styc­ket 2 och 3 ska Migra­tions­ver­ket ge sökan­den och den per­son till vil­ken anknyt­ning åbe­ro­pas till­fälle att få en DNA-​ana­lys utförd när det gäl­ler det bio­lo­giska släkt­skap som åbe­ro­pas i ansö­kan, om
   1. den övriga utred­ningen om släkt­ska­pet inte är till­räck­lig för att uppe­hålls­till­stånd ska bevil­jas, och
   2. det inte är uppen­bart att det åbe­ro­pade släkt­skaps­för­hål­lan­det inte före­lig­ger.

Om ansök­ningen ska avslås av andra skäl än på grund av otill­räck­lig utred­ning om släkt­ska­pet, behö­ver till­fälle till DNA-​ana­lys enligt första styc­ket inte läm­nas.

En DNA-​ana­lys får utfö­ras endast om den som ska under­sö­kas har infor­me­rats om syf­tet med DNA-​ana­ly­sen och har gett sitt skrift­liga sam­tycke.

Kost­na­den för prov­tag­ning, trans­port av pro­ver och ana­lys ska beta­las av sta­ten. Lag (2014:778).

16 §   Har DNA-​ana­lys i något annat fall än de som avses i 15 § åbe­ro­pats i ett ärende om uppe­hålls­till­stånd på grund av famil­jean­knyt­ning enligt 5 kap. 3 § första styc­ket 2 och 3 a § första styc­ket 2-4 samt tredje styc­ket 2 och 3, har den som bekostat en DNA-​ana­lys rätt till ersätt­ning från sta­ten för skä­lig kost­nad för prov­tag­ning, trans­port av pro­ver och ana­lys, om
   1. sökan­den inte har getts till­fälle att få en DNA-​ana­lys utförd enligt 15 §,
   2. ana­ly­sen visar det åbe­ro­pade släkt­ska­pet, och
   3. uppe­hålls­till­stånd bevil­jas på grund av den åbe­ro­pade famil­jean­knyt­ningen.

Beslut om ersätt­ning med­de­las av Migra­tions­ver­ket efter sär­skild ansö­kan. Ansö­kan om ersätt­ning ska göras senast sex måna­der efter det att ären­det om uppe­hålls­till­stånd har avgjorts slut­ligt. Lag (2014:778).

Ålders­be­döm­ning

17 §   Om den som ansö­ker om uppe­hålls­till­stånd som flyk­ting enligt 4 kap. 1 § eller som alter­na­tivt skydds­be­hö­vande enligt 4 kap. 2 § upp­ger att han eller hon är ett ensam­kom­mande barn ska Migra­tions­ver­ket, om det finns skäl att ifrå­ga­sätta att sökan­den är under 18 år, så snart som möj­ligt göra en ålders­be­döm­ning och fatta ett till­fäl­ligt beslut om sökan­dens ålder. Om det är uppen­bart att sökan­den är 18 år eller äldre krävs dock inte någon sådan ålders­be­döm­ning eller något sådant beslut.

Ett slut­ligt ställ­nings­ta­gande till sökan­dens ålder ska göras i sam­band med det slut­liga beslu­tet i ären­det om uppe­hålls­till­stånd.

Ett beslut enligt första styc­ket gäl­ler ome­del­bart.
Lag (2021:765).

18 §   Innan Migra­tions­ver­ket fat­tar ett till­fäl­ligt beslut enligt 17 § som inne­bär att sökan­den bedöms vara 18 år eller äldre ska Migra­tions­ver­ket ge sökan­den till­fälle att genomgå en medi­cinsk ålders­be­döm­ning.

En medi­cinsk ålders­be­döm­ning får utfö­ras endast om sökan­den har gett sitt skrift­liga sam­tycke.

Kost­na­den för den medi­cinska ålders­be­döm­ningen ska beta­las av sta­ten. För­ord­ning (2017:258).

När en ansö­kan om uppe­hålls­till­stånd får betrak­tas som åter­kal­lad

19 §   Om den som ansö­ker om uppe­hålls­till­stånd som flyk­ting enligt 4 kap. 1 § eller som alter­na­tivt skydds­be­hö­vande enligt 4 kap. 2 § inte hål­ler Migra­tions­ver­ket under­rät­tat om sin bostads­a­dress i enlig­het med 19 a § lagen (1994:137) om mot­ta­gande av asyl­sö­kande m.fl., får Migra­tions­ver­ket betrakta ansö­kan som åter­kal­lad. Det gäl­ler dock inte om utlän­ningen kan visa att under­lå­ten­he­ten beror på omstän­dig­he­ter som han eller hon inte har kun­nat råda över.

Första styc­ket gäl­ler inte om utlän­ningen är ett barn.
Lag (2025:58).


14 kap. Över­kla­gande av en för­valt­nings­myn­dig­hets beslut

All­mänt om över­kla­gande

1 §   En för­valt­nings­myn­dig­hets beslut enligt denna lag får över­kla­gas endast i de fall som anges i detta kapi­tel.

Avvis­ning och utvis­ning samt uppe­hålls­till­stånd och arbets­till­stånd

Polis­myn­dig­he­tens beslut

2 §    /Upp­hör att gälla U:den dag som rege­ringen bestäm­mer/ Polis­myn­dig­he­tens beslut om avvis­ning får över­kla­gas till Migra­tions­ver­ket. Om Polis­myn­dig­he­tens beslut om avvis­ning har fat­tats i sam­band med ett beslut om upp­hä­vande eller åter­kal­lelse av en Scheng­en­vi­se­ring över­kla­gas dock avvis­nings­be­slu­tet till en migra­tions­dom­stol. Lag (2015:91).

2 §    /Trä­der i kraft I:den dag som rege­ringen bestäm­mer/ Polis­myn­dig­he­tens beslut om avvis­ning får över­kla­gas till Migra­tions­ver­ket. Om Polis­myn­dig­he­tens beslut om avvis­ning har fat­tats i sam­band med ett beslut om upp­hä­vande eller åter­kal­lelse av en Scheng­en­vi­se­ring, eller ett beslut om ogil­tig­för­kla­ring eller åter­kal­lelse av ett rese­till­stånd, över­kla­gas dock avvis­nings­be­slu­tet till en migra­tions­dom­stol.
Lag (2023:337).

Migra­tions­ver­kets beslut

3 §   Migra­tions­ver­kets beslut får över­kla­gas till en migra­tions­dom­stol, om beslu­tet inne­bär
   - avvis­ning eller utvis­ning,
   - avslag på en ansö­kan om upp­hä­vande av all­män dom­stols beslut om utvis­ning på grund av brott,
   - avslag på en ansö­kan om uppe­hålls­till­stånd, arbets­till­stånd eller ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige, eller
   - åter­kal­lelse av ett uppe­hålls­till­stånd, arbets­till­stånd eller ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige.
Lag (2014:198).

3 a §   Migra­tions­ver­kets beslut om avslag på en ansö­kan om per­ma­nent uppe­hålls­till­stånd får över­kla­gas till en migra­tions­dom­stol om ansö­kan avslås för att de sär­skilda kra­ven i 5 kap. 7 § inte är upp­fyllda. Lag (2021:765).

4 §   Migra­tions­ver­kets beslut om avslag på en ansö­kan om tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd enligt 5 kap. 15 § eller beslut om åter­kal­lelse av ett till­stånd som med­de­lats med stöd av 5 kap. 15 § över­kla­gas till migra­tions­dom­stol. Sådana beslut får över­kla­gas endast av för­un­der­sök­nings­le­da­ren eller, om det är soci­al­nämn­den som har ansökt om till­stån­det, endast av nämn­den. Lag (2022:1015).

4 a §   Migra­tions­ver­kets beslut om avslag på en ansö­kan om uppe­hålls­till­stånd enligt 5 kap. 15 b eller 16 a § eller beslut i fråga om åter­kal­lelse av ett till­stånd som med­de­lats med stöd av 5 kap. 15 b § får över­kla­gas till migra­tions­dom­stol. Endast Polis­myn­dig­he­ten får över­klaga sådana beslut. Lag (2014:655).

4 b §   Migra­tions­ver­kets beslut om avslag på en ansö­kan om uppe­hålls­till­stånd enligt 5 kap. 15 c eller 16 b § eller beslut i fråga om åter­kal­lelse av ett till­stånd som med­de­lats med stöd av 5 kap. 15 c § får över­kla­gas till migra­tions­dom­stol. Endast soci­al­nämn­den får över­klaga sådana beslut. Lag (2012:322).

4 c §   Migra­tions­ver­kets beslut att invända mot en utlän­nings pla­ne­rade vis­telse i Sve­rige enligt 5 b kap. 14 § får över­kla­gas till en migra­tions­dom­stol. Lag (2019:1208).

5 §   Migra­tions­ver­kets beslut att inte bevilja ny pröv­ning enligt 12 kap. 19 § får över­kla­gas till en migra­tions­dom­stol. Det­samma gäl­ler ver­kets beslut att inte bevilja pröv­ning enligt 12 kap. 16 a eller 19 b §. Lag (2016:1243).

Vise­ring

5 a §   En myn­dig­hets beslut om avslag på ansö­kan om Scheng­en­vi­se­ring eller om upp­hä­vande eller åter­kal­lelse av Scheng­en­vi­se­ring får över­kla­gas till en migra­tions­dom­stol.

En myn­dig­hets beslut får över­kla­gas till en migra­tions­dom­stol om beslu­tet inne­bär avslag på ansö­kan om natio­nell vise­ring eller åter­kal­lelse av natio­nell vise­ring för en utlän­ning som är en famil­je­med­lem till en EES-​med­bor­gare eller omfat­tas av avta­let mel­lan Euro­pe­iska gemen­ska­pen och dess med­lems­sta­ter å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rör­lig­het för per­so­ner, utan att vara EES-​med­bor­gare eller med­bor­gare i Schweiz. Lag (2014:198).

Uppe­hålls­rätt

5 b §   Migra­tions­ver­kets beslut som rör uppe­hålls­rätt får över­kla­gas till en migra­tions­dom­stol. Lag (2014:198).

Beslut enligt utträ­des­av­ta­let mel­lan För­e­nade kung­a­ri­ket och EU

5 c §   Migra­tions­ver­kets beslut enligt utträ­des­av­ta­let mel­lan För­e­nade kung­a­ri­ket och EU får över­kla­gas till en migra­tions­dom­stol. Lag (2020:939).

/Rubri­ken trä­der i kraft I:den dag som rege­ringen bestäm­mer/

Rese­till­stånd

5 d §    /Trä­der i kraft I:den dag som rege­ringen bestäm­mer/ En myn­dig­hets beslut att neka, ogil­tig­för­klara eller åter­kalla ett rese­till­stånd får över­kla­gas till en migra­tions­dom­stol. Av arti­kel 41.8 i Etias-​​för­ord­ningen fram­går dock att ett beslut att åter­kalla ett rese­till­stånd på sökan­dens egen begä­ran inte får över­kla­gas. Lag (2023:337).

Sta­tus­för­kla­ring och rese­do­ku­ment

6 §   Migra­tions­ver­kets beslut enligt 4 kap. 3, 3 a, 3 c och 4 §§ i fråga om sta­tus­för­kla­ring eller rese­do­ku­ment eller om åter­kal­lelse av sta­tus­för­kla­ring får över­kla­gas till en migra­tions­dom­stol.

Ett beslut om åter­kal­lelse av rese­do­ku­ment på den grund att inne­ha­va­ren upp­hör att vara flyk­ting får dock över­kla­gas endast i sam­band med ett över­kla­gande av ett beslut om åter­kal­lelse av flyk­tingsta­tus­för­kla­ring. Lag (2021:390).

Främ­lings­pass

6 a §   Migra­tions­ver­kets beslut om avslag på en ansö­kan om främ­lings­pass eller om åter­kal­lelse av ett främ­lings­pass får över­kla­gas till en migra­tions­dom­stol. Lag (2024:28).

Omhän­der­ta­gande av bil­jet­ter

7 §   Polis­myn­dig­he­tens eller Migra­tions­ver­kets beslut enligt 9 kap. 6 § att ta hand om bil­jet­ter får över­kla­gas till en migra­tions­dom­stol. Lag (2014:655).

Åter­re­se­för­bud och beslut att upp­häva ett beslut om tids­frist för fri­vil­lig avresa

7 a §   Polis­myn­dig­he­tens eller Migra­tions­ver­kets beslut att med­dela åter­re­se­för­bud eller att upp­häva ett beslut om tids­frist för fri­vil­lig avresa får över­kla­gas till en migra­tions­dom­stol. Polis­myn­dig­he­tens beslut om åter­re­se­för­bud som med­de­las i sam­band med ett beslut om avvis­ning över­kla­gas dock i samma ord­ning som beslu­tet om avvis­ning.

Migra­tions­ver­kets avslag på en ansö­kan om att upp­häva ett åter­re­se­för­bud får över­kla­gas till en migra­tions­dom­stol.

Tids­fris­ten för över­kla­gande av Migra­tions­ver­kets eller Polis­myn­dig­he­tens beslut om åter­re­se­för­bud enligt 12 kap. 15 a § bör­jar löpa den dag beslu­tet om åter­re­se­för­bud med­de­las. Lag (2017:22).

Offent­ligt biträde, ersätt­ning, ombud och jäv

8 §   Beslut av Polis­myn­dig­he­ten, Säker­hetspo­li­sen eller Migra­tions­ver­ket enligt denna lag får över­kla­gas sär­skilt, och då i samma ord­ning som det beslut vari­ge­nom myn­dig­he­ten avgör ären­det, när myn­dig­he­tens beslut avser
   1. fråga om offent­ligt biträde, eller
   2. ersätt­ning i ett ärende som hand­läggs enligt denna lag.

Första styc­ket gäl­ler även Polis­myn­dig­he­tens, Säker­hetspo­li­sens eller Migra­tions­ver­kets beslut om avvi­sande av ombud eller biträde eller om jäv.

Beslut av Rege­rings­kans­liet i frå­gor enligt första och andra styc­kena får över­kla­gas till en migra­tions­dom­stol.
Lag (2018:822).

8 a §   Migra­tions­ver­kets beslut angå­ende ersätt­ning för kost­nad för DNA-​ana­lys enligt 13 kap. 16 § får över­kla­gas till en migra­tions­dom­stol. Lag (2006:220).

Ålders­be­döm­ning

8 b §   Migra­tions­ver­kets till­fäl­liga beslut om ålder enligt 13 kap. 17 § får över­kla­gas till en migra­tions­dom­stol.
För­ord­ning (2017:258).

För­var och upp­sikt

9 §   Beslut av Polis­myn­dig­he­ten, Säker­hetspo­li­sen eller Migra­tions­ver­ket om för­var eller upp­sikt får över­kla­gas till en migra­tions­dom­stol.

Beslut om för­var eller upp­sikt får över­kla­gas sär­skilt och utan begräns­ning till viss tid. Lag (2014:655).

10 §   Migra­tions­ver­kets beslut i sär­skilda fall i frå­gor om behand­lingen eller pla­ce­ringen av utlän­ningar som hålls i för­var enligt 10 kap. 20 § eller 11 kap. 3-13 §§ får över­kla­gas till en migra­tions­dom­stol.

Säker­hets­ä­ren­den

11 §   Migra­tions­ver­kets beslut i fråga om avvis­ning, utvis­ning, uppe­hålls­till­stånd, arbets­till­stånd, sta­tus­för­kla­ring, rese­do­ku­ment, främ­lings­pass, ställ­ning som var­ak­tigt bosatt, för­var och upp­sikt i ett säker­hets­ä­rende får över­kla­gas av Säker­hetspo­li­sen. Lag (2024:28).

12 §   Har upp­hävts genom lag (2009:1542).

13 §   Har upp­hävts genom lag (2009:1542).

Kost­nads­an­svar och sär­skilda avgif­ter för trans­por­tö­rer

14 §   Polis­myn­dig­he­tens eller Migra­tions­ver­kets beslut om kost­nads­an­svar enligt 19 kap. 2 eller 3 § eller sär­skild avgift enligt 19 kap. 5 § eller Polis­myn­dig­he­tens beslut om sär­skild avgift enligt 19 kap. 5 a § för trans­por­tör får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (2014:655).

Avvis­ning av ansö­kan om uppe­hålls­till­stånd

14 a §   Beslut att avvisa en asy­lan­sö­kan med tillämp­ning av 5 kap. 1 b § eller 1 c § andra styc­ket får över­kla­gas till en migra­tions­dom­stol. Lag (2009:1542).


15 kap. Nöjd­för­kla­ring

1 §   En utlän­ning som har rätt att över­klaga ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning kan för­klara att han eller hon avstår från att över­klaga beslu­tet eller domen i den delen (nöjd­för­kla­ring).

2 §   Nöjd­för­kla­ring får avges inför den myn­dig­het eller dom­stol som har med­de­lat beslu­tet eller domen.

Nöjd­för­kla­ring får också avges inför
   1. Polis­myn­dig­he­ten även om myn­dig­he­ten inte har med­de­lat det avgö­rande som för­kla­ringen gäl­ler, eller
   2. che­fen för en kri­mi­nal­vårds­an­stalt eller che­fen för ett häkte eller någon annan tjäns­te­man där som har för­ord­nats att ta emot en sådan för­kla­ring.

Om nöjd­för­kla­ringen avges inför en annan myn­dig­het eller dom­stol än den som har med­de­lat beslu­tet eller domen, krävs ett vitt­nes när­varo. Vidare krävs att den som tar emot för­kla­ringen har till­gång till en utskrift av beslu­tet eller domen eller ett bevis om vad avgö­ran­det inne­hål­ler.
Lag (2014:655).

3 §   En nöjd­för­kla­ring kan inte tas till­baka. Om utlän­ningen har över­kla­gat beslu­tet eller domen när nöjd­för­kla­ringen avges, ska utlän­ningen genom nöjd­för­kla­ringen anses ha tagit till­baka sitt över­kla­gande av beslu­tet om avvis­ning eller utvis­ning. Om utlän­ningen har ansökt om uppe­hålls­till­stånd, arbets­till­stånd, sta­tus­för­kla­ring, rese­do­ku­ment eller främ­lings­pass, ska utlän­ningen genom nöjd­för­kla­ringen anses ha tagit till­baka sin ansö­kan. Lag (2009:1542).


16 kap. Migra­tions­dom­sto­lar och Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len

Dom­sto­larna

1 §   Rege­ringen med­de­lar före­skrif­ter om vilka för­valt­nings­rät­ter som ska vara migra­tions­dom­sto­lar och vil­ken migra­tions­dom­stol som är behö­rig att pröva säker­hets­ä­ren­den.
Rege­ringen med­de­lar även före­skrif­ter om behö­rig migra­tions­dom­stol för vise­rings­mål. Migra­tions­ö­ver­dom­stol är Kam­mar­rät­ten i Stock­holm.

Om migra­tions­dom­stol och Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len och för­fa­ran­det i dessa gäl­ler vad som all­mänt är före­skri­vet om för­valt­nings­rätt och kam­mar­rätt och rätt­skip­ningen i dessa, om inte något annat föl­jer av denna lag. Lag (2011:705).

2 §   Nämn­de­man i en migra­tions­dom­stol skall vara nämn­de­man i den för­valt­nings­rätt som är migra­tions­dom­stol. Lag (2009:845).

Sam­man­sätt­ningen i Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len

3 §   Om rät­ten vid hand­lägg­ningen av ett mål i Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len fin­ner att avgö­ran­det kan få stor prin­ci­piell bety­delse får målet eller, om det är möj­ligt, en viss fråga i målet avgö­ras av Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len med sju lag­farna leda­mö­ter. Behö­rig att vara rät­tens ord­fö­rande i ett sådant fall är den som är kam­mar­rätts­pre­si­dent eller kam­mar­rätts­lag­man. Lag (2018:419).

3 a §   Det som före­skrivs i 12 § sjunde styc­ket lagen (1971:289) om all­männa för­valt­nings­dom­sto­lar om att pröv­nings­till­stånd i vissa fall får med­de­las av en lag­fa­ren leda­mot, gäl­ler inte i Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len.
Lag (2018:1963).

Hand­lägg­ningen

4 §   Mål om avvis­ning eller utvis­ning och mål om för­var skall hand­läg­gas skynd­samt.

Munt­lig för­hand­ling

5 §   För­fa­ran­det är skrift­ligt.

I hand­lägg­ningen får ingå munt­lig för­hand­ling i en viss fråga, när det kan antas vara till för­del för utred­ningen eller främja ett snabbt avgö­rande av målet.

I en migra­tions­dom­stol ska munt­lig för­hand­ling hål­las, om en utlän­ning som för talan i målet begär det samt för­hand­lingen inte är obe­höv­lig och inte hel­ler sär­skilda skäl talar mot det.

Munt­lig för­hand­ling ska vidare hål­las i en migra­tions­dom­stol i mål som rör utvis­ning eller väg­ran att för­nya ett uppe­hålls­till­stånd för en utlän­ning som är en EES-​med­bor­gare eller en famil­je­med­lem till en EES-​med­bor­gare eller omfat­tas av avta­let mel­lan Euro­pe­iska gemen­ska­pen och dess med­lems­sta­ter å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rör­lig­het för per­so­ner. Även i mål som rör avvis­ning eller där ansö­kan om uppe­hålls­till­stånd har avsla­gits ska munt­lig för­hand­ling hål­las i en migra­tions­dom­stol, om det begärs av en sådan utlän­ning och om han eller hon har ansökt om uppe­hålls­till­stånd. I dessa fall behö­ver dock munt­lig för­hand­ling inte hål­las om detta skulle strida mot den natio­nella säker­he­tens intresse.

Om en utlän­ning som har kal­lats vid vite att inställa sig per­son­li­gen till en för­hand­ling ute­blir, får rät­ten besluta att han eller hon ska häm­tas till rät­ten antingen ome­del­bart eller till en senare dag. Lag (2014:198).

Mot­par­ter i vissa fall

6 §   I ett mål om avvis­ning är Migra­tions­ver­ket mot­part till utlän­ningen. Det­samma gäl­ler i ett mål om åter­re­se­för­bud där beslut med­de­lats av Polis­myn­dig­he­ten i sam­band med ett beslut om avvis­ning.

När ett beslut i ett säker­hets­ä­rende över­kla­gas är såväl Migra­tions­ver­ket som Säker­hetspo­li­sen mot­par­ter till utlän­ningen vid hand­lägg­ningen i migra­tions­dom­sto­len och i Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len.

I ett mål om uppe­hålls­till­stånd för den som av all­män dom­stol har utvi­sats på grund av brott, eller om upp­hä­vande av ett sådant utvis­nings­be­slut, är Migra­tions­ver­ket och, i fråga om ett säker­hets­ä­rende, Säker­hetspo­li­sen mot­par­ter till utlän­ningen vid hand­lägg­ningen i migra­tions­dom­sto­len och i Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len. Lag (2017:22).

Åter­för­vis­ning

7 §   Har upp­hävts genom lag (2009:1542).

8 §   Om det under hand­lägg­ningen av ett mål i en migra­tions­dom­stol fram­kom­mer att det rör sig om ett säker­hets­ä­rende enligt denna lag eller ett ärende som ska hand­läg­gas enligt lagen (2022:700) om sär­skild kon­troll av vissa utlän­ningar, ska dom­sto­len undan­röja det över­kla­gade beslu­tet och över­lämna målet till Migra­tions­ver­ket för hand­lägg­ning.

Om det under hand­lägg­ningen i Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len fram­kom­mer att det rör sig om ett säker­hets­ä­rende enligt denna lag eller ett ärende som ska hand­läg­gas enligt lagen om sär­skild kon­troll av vissa utlän­ningar, ska Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len undan­röja migra­tions­dom­sto­lens och Migra­tions­ver­kets beslut och över­lämna målet till Migra­tions­ver­ket för hand­lägg­ning. Lag (2022:705).

Över­kla­gande

9 §   En migra­tions­dom­stols beslut över­kla­gas till Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len. En migra­tions­dom­stols beslut i mål om avvis­ning som i första instans prö­vats av Polis­myn­dig­he­ten får dock inte över­kla­gas i andra fall än de som avses i 14 kap. 2 § andra meningen.

En migra­tions­dom­stols beslut om för­var i annat fall än efter över­kla­gande i för­vars­frå­gan får över­kla­gas sär­skilt till Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len.

Migra­tions­ö­ver­dom­sto­lens beslut får inte över­kla­gas.
Lag (2015:91).

10 §   En migra­tions­dom­stols beslut om för­var får över­kla­gas utan begräns­ning till viss tid. Lag (2013:107).

11 §   Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande av en migra­tions­dom­stols beslut till Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len.

Vid över­kla­gande av en migra­tions­dom­stols beslut enligt 9 § andra styc­ket krävs dock inte pröv­nings­till­stånd. Pröv­nings­till­stånd krävs inte hel­ler vid över­kla­gande av en migra­tions­dom­stols beslut i fråga om sta­tus­för­kla­ring eller uppe­hålls­till­stånd som flyk­ting enligt 4 kap. 1 § eller som alter­na­tivt skydds­be­hö­vande enligt 4 kap. 2 § efter över­läm­nande enligt 4 kap. 6 § andra styc­ket eller 5 kap. 20 § andra styc­ket. Lag (2021:765).

12 §   Pröv­nings­till­stånd i Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len med­de­las om
   1. det är av vikt för led­ning av rätts­tillämp­ningen att över­kla­gan­det prö­vas av Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len, eller
   2. det annars finns syn­ner­liga skäl att pröva över­kla­gan­det.

12 a §   Pröv­nings­till­stånd får begrän­sas till att gälla en viss fråga i målet, vars pröv­ning är av vikt för led­ning av rätts­tillämp­ningen (pre­ju­di­kat­fråga) eller en viss del av målet.

I avvak­tan på att pröv­ning sker i enlig­het med ett pröv­nings­till­stånd som har begrän­sats enligt första styc­ket får Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len för­klara frå­gan om med­de­lande av pröv­nings­till­stånd rörande målet i övrigt helt eller del­vis vilande.

I den utsträck­ning pröv­nings­till­stånd inte med­de­las och frå­gan om pröv­nings­till­stånd inte hel­ler för­kla­ras vilande, ska det över­kla­gade beslu­tet stå fast. En upp­lys­ning om detta ska tas in i Migra­tions­ö­ver­dom­sto­lens beslut. Lag (2013:107).

12 b §   Om Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len med tillämp­ning av 12 a § har prö­vat en pre­ju­di­kat­fråga får dom­sto­len, om ytter­li­gare pröv­ning krävs, helt eller del­vis grunda sitt avgö­rande av målet i övrigt på migra­tions­dom­sto­lens bedöm­ning eller, med undan­rö­jande av lägre rätts eller myn­dig­hets avgö­rande, besluta om åter­för­vis­ning av målet för fort­satt behand­ling.
Lag (2013:107).


17 kap. Skyl­dig­het att lämna upp­gif­ter

1 §   Soci­al­nämn­den ska lämna ut upp­gif­ter om en utlän­nings per­son­liga för­hål­lan­den, om Polis­myn­dig­he­ten, Säker­hetspo­li­sen, Migra­tions­ver­ket, en migra­tions­dom­stol eller Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len begär det och upp­gif­terna behövs för att avgöra ett ärende om uppe­hålls­till­stånd eller ett ärende om ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige eller för att verk­ställa ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning.
Det­samma gäl­ler när fråga har upp­kom­mit om utlän­ningen har uppe­hålls­rätt. Lag (2014:655).

2 §   Om en utlän­ning i ett ärende enligt denna lag åbe­ro­par ett intyg om sin psy­kiska eller fysiska hälsa, skall en hälso-​​ och sjuk­vårds­myn­dig­het på begä­ran av den myn­dig­het eller dom­stol som hand­läg­ger ären­det lämna de upp­lys­ningar som behövs för att bedöma upp­gif­terna i inty­get.

3 §   För­säk­rings­kas­san och Pen­sions­myn­dig­he­ten har rätt att ta del av upp­gif­ter om enskilda hos Migra­tions­ver­ket. Om det finns skäl för det ska Migra­tions­ver­ket på eget ini­ti­a­tiv lämna sådana upp­gif­ter till För­säk­rings­kas­san och Pen­sions­myn­dig­he­ten.

Rege­ringen med­de­lar ytter­li­gare före­skrif­ter om vilka upp­gif­ter som ska läm­nas ut enligt första styc­ket.
Lag (2009:1013).


18 kap. Offent­ligt biträde

1 §   Offent­ligt biträde ska för­ord­nas för den som åtgär­den avser, om det inte måste antas att behov av biträde sak­nas, i mål och ären­den om
   1. avvis­ning, dock inte hos Polis­myn­dig­he­ten om inte utlän­ningen enligt 10 kap. 1 eller 2 § hål­lits i för­var sedan mer än tre dagar,
   2. utvis­ning enligt 8 kap. 6 eller 10 § eller 11 § andra styc­ket,
   3. verk­stäl­lig­het av beslut om avvis­ning eller utvis­ning enligt denna lag, om beslut om inhi­bi­tion med­de­lats av Migra­tions­ver­ket, en migra­tions­dom­stol eller Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len eller om ny pröv­ning bevil­jats,
   4. verk­stäl­lig­het av beslut om avvis­ning eller utvis­ning enligt denna lag, dock endast när det gäl­ler fråga om för­var enligt 10 kap. 1 eller 2 § och utlän­ningen hål­lits i för­var sedan mer än tre dagar, och
   5. hem­sän­dande enligt 23 kap. 2 §.

Offent­ligt biträde ska all­tid för­ord­nas i mål och ären­den enligt första styc­ket 1 och 2 för barn som har ansökt om uppe­hålls­till­stånd som flyk­ting enligt 4 kap. 1 § eller som alter­na­tivt skydds­be­hö­vande enligt 4 kap. 2 §, om bar­net sak­nar vård­nads­ha­vare här i lan­det. Offent­ligt biträde ska också för­ord­nas för ett barn som sak­nar vård­nads­ha­vare här i lan­det om ny pröv­ning har bevil­jats bar­net.

Offent­ligt biträde ska all­tid för­ord­nas för barn som hålls i för­var enligt 10 kap. 2 §, om bar­net sak­nar vård­nads­ha­vare här i lan­det. Lag (2021:765).

1 a §   I mål som rör över­kla­gande av Migra­tions­ver­kets beslut i fråga om sta­tus­för­kla­ring och beslut att inte bevilja ny pröv­ning ska på utlän­ning­ens begä­ran offent­ligt biträde för­ord­nas om utlän­ningen befin­ner sig i Sve­rige och det inte är uppen­bart att över­kla­gan­det inte kom­mer att bifal­las.

Offent­ligt biträde ska all­tid för­ord­nas i mål enligt första styc­ket för barn som befin­ner sig i Sve­rige och som sak­nar vård­nads­ha­vare här i lan­det. Lag (2016:1243).

2 §   Har upp­hävts genom lag (2013:648).

3 §   Den som är för­ord­nad som offent­ligt biträde för ett barn som sak­nar vård­nads­ha­vare här i lan­det är utan sär­skilt för­ord­nande bar­nets ställ­fö­re­trä­dare i det mål eller ärende som för­ord­nan­det avser. Detta gäl­ler dock inte om det finns en god man för bar­net enligt lagen (2005:429) om god man för ensam­kom­mande barn.

4 §   Den som är för­ord­nad som god man för ett barn enligt lagen (2005:429) om god man för ensam­kom­mande barn skall ansöka om uppe­hålls­till­stånd för bar­net, om detta inte är uppen­bart obe­höv­ligt. Om en sådan god man inte är för­ord­nad, gäl­ler vad som nu sagts i stäl­let den som är för­ord­nad som offent­ligt biträde för bar­net.


19 kap. Kost­nads­an­svar

Utlän­ning­ens ansvar för rese­kost­na­der

1 §   En utlän­ning som avvi­sas eller utvi­sas är skyl­dig att betala kost­na­den för sin egen resa till den ort dit han eller hon sänds eller åläggs att resa genom en myn­dig­hets försorg.

Trans­por­tö­rens ersätt­nings­skyl­dig­het

2 §   Om en utlän­ning som har kom­mit till Sve­rige med ett far­tyg eller ett luft­far­tyg direkt från en stat som inte omfat­tas av Scheng­en­kon­ven­tio­nen avvi­sas där­för att utlän­ningen sak­nar pass eller de till­stånd som krävs för att resa in i lan­det eller medel för hem­re­san, är trans­por­tö­ren skyl­dig att ersätta sta­ten för
   1. kost­na­den för utlän­ning­ens resa från Sve­rige,
   2. rese­kost­na­den från Sve­rige och till­baka för den bevak­nings­per­so­nal som behö­ver följa med, och
   3. kost­na­den för utlän­ning­ens uppe­hälle här innan avvis­ningen kan verk­stäl­las, om dröjs­må­let av verk­stäl­lig­he­ten beror på trans­por­tö­ren.

Trans­por­tö­ren (far­ty­gets eller luft­far­ty­gets ägare eller bru­kare) skall helt eller del­vis befrias från denna skyl­dig­het, om
   1. trans­por­tö­ren visar sig ha haft skä­lig anled­ning att anta att utlän­ningen hade rätt att resa in i Sve­rige, eller
   2. det med hän­syn till kost­na­dens stor­lek eller av andra skäl fram­står som uppen­bart oskä­ligt att kräva ut ersätt­ning för kost­na­den.

3 §   Om en utlän­ning som är anställd ombord på ett far­tyg eller ett luft­far­tyg läm­nar far­ty­get eller luft­far­ty­get under dess uppe­håll i Sve­rige och olov­li­gen reser in i Sve­rige och avvi­sas, är trans­por­tö­ren skyl­dig att
   - ersätta kost­na­derna för utlän­ning­ens resa från Sve­rige, och
   - svara för kost­na­derna för utlän­ning­ens uppe­hälle för de när­maste tre måna­derna efter inre­san.

Det som sägs om en utlän­ning som är anställd ombord på ett far­tyg eller luft­far­tyg gäl­ler också i fråga om en utlän­ning som utan tillå­telse har följt med ett sådant far­tyg.

Har far­ty­get eller luft­far­ty­get utländsk ägare eller bru­kare, är befäl­ha­va­ren skyl­dig att på äga­rens eller bru­ka­rens väg­nar svara för kost­na­derna enligt första styc­ket, om det inte är uppen­bart oskä­ligt.

4 §   Beslut om ersätt­nings­skyl­dig­het med­de­las av den myn­dig­het som verk­stäl­ler avvis­ningen.

Sär­skilda avgif­ter

5 §   En trans­por­tör som inte full­gjort sin kon­troll­skyl­dig­het enligt 9 kap. 3 § skall betala en sär­skild avgift, om beslut om avvis­ning med­de­lats på grund av att utlän­ningen sak­nar pass eller de till­stånd som krävs för inresa och beslu­tet vun­nit laga kraft eller verk­ställts trots att det inte vun­nit laga kraft.

Trans­por­tö­ren skall dock inte betala någon sär­skild avgift, om
   1. trans­por­tö­ren visar sig ha haft skä­lig anled­ning att anta att utlän­ningen hade rätt att resa in i Sve­rige, eller
   2. det fram­står som uppen­bart oskä­ligt att ta ut avgif­ten.

5 a §   En trans­por­tör som inte har full­gjort sin upp­gifts­skyl­dig­het enligt 9 kap. 3 a § skall betala en sär­skild avgift.

Trans­por­tö­ren skall dock inte betala någon sär­skild avgift, om
   1. trans­por­tö­ren visar att under­lå­ten­he­ten inte beror på fel eller för­sum­melse, eller
   2. det fram­står som uppen­bart oskä­ligt att ta ut avgif­ten.
Lag (2006:447).

6 §   Den sär­skilda avgif­ten enligt 5 § skall för varje utlän­ning bestäm­mas till högst 46 000 kro­nor.

Den sär­skilda avgif­ten enligt 5 a § skall för varje flyg­ning som har gjorts utan att trans­por­tö­ren har full­gjort sin upp­gifts­skyl­dig­het bestäm­mas till högst 46 000 kro­nor.
Lag (2006:447).

7 §   Frå­gan om trans­por­tö­ren ska betala en avgift enligt 5 § prö­vas av den myn­dig­het som ska verk­ställa avvis­ningen.

Frå­gan om trans­por­tö­ren ska betala en avgift enligt 5 a § prö­vas av Polis­myn­dig­he­ten.

Avgif­ten enligt 5 § ska beta­las till Migra­tions­ver­ket.
Avgif­ten enligt 5 a § ska beta­las till Polis­myn­dig­he­ten.
Avgif­terna till­fal­ler sta­ten.

Mål om utta­gande av avgift hand­läggs som all­mänt mål.
Bestäm­mel­ser om indriv­ning finns i lagen (1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m. Lag (2014:655).

8 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att även annan myn­dig­het än Polis­myn­dig­he­ten ska pröva frå­gan om trans­por­tö­ren ska betala en avgift enligt 5 a §.
Lag (2014:655).


20 kap. Bestäm­mel­ser om straff m.m.

1 §   Till böter döms en utlän­ning som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het uppe­hål­ler sig i Sve­rige utan före­skri­vet till­stånd, utan att utlän­ningen har ansökt om ett sådant till­stånd och utan att en för­un­der­sök­nings­le­dare eller en soci­al­nämnd har ansökt om tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd för utlän­ningen med stöd av 5 kap. 15 §.

I ringa fall ska åtal för brott enligt denna para­graf inte väc­kas annat än om det är moti­ve­rat från all­män syn­punkt.
Lag (2022:1015).

2 §   Till fäng­else i högst ett år eller, om brot­tet är ringa, till böter döms en utlän­ning som upp­såt­li­gen uppe­hål­ler sig i Sve­rige fastän han eller hon enligt ett verk­ställt beslut om utvis­ning enligt 8 a kap. inte har haft rätt att åter­vända hit.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket gäl­ler inte om utlän­ningen har flytt hit av skäl som avses i 4 kap. 1, 2 eller 2 a §.

I ringa fall ska åtal för brott enligt första styc­ket inte väc­kas annat än om det är moti­ve­rat från all­män syn­punkt.
Lag (2022:1015).

3 §   Till böter döms en utlän­ning som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het har anställ­ning eller bedri­ver verk­sam­het som krä­ver arbets­till­stånd, utan att inneha ett sådant till­stånd.

4 §   Till böter eller fäng­else i högst ett år döms en utlän­ning som upp­såt­li­gen på ett otillå­tet sätt pas­se­rar en yttre gräns enligt kodexen om Scheng­en­grän­serna.
Lag (2015:91).

5 §   Till böter eller, när omstän­dig­he­terna är för­svå­rande, fäng­else i högst ett år döms den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het har en utlän­ning anställd, om utlän­ningen
   1. inte har rätt att vis­tas i Sve­rige, eller
   2. har rätt att vis­tas här men sak­nar före­skri­vet arbets­till­stånd.

I fråga om påfö­rande av sär­skild avgift gäl­ler 12-14 §§.
Lag (2013:646).

6 §   Till böter, eller när omstän­dig­he­terna är för­svå­rande, fäng­else i högst sex måna­der döms
   1. den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het inte gör anmä­lan som före­skrivs i en för­ord­ning som har utfär­dats med stöd av denna lag,
   2. den som i en anmä­lan eller ett ansök­nings­ä­rende enligt denna lag eller enligt en för­ord­ning som har utfär­dats med stöd av denna lag med­ve­tet läm­nar orik­tig upp­gift eller med­ve­tet under­lå­ter att tala om något för­hål­lande av bety­delse.

7 §   Till fäng­else i högst två år eller, när omstän­dig­he­terna är mild­rande, till böter döms den som genom att dölja en utlän­ning eller genom någon annan sådan åtgärd upp­såt­li­gen hjäl­per utlän­ningen att olov­li­gen uppe­hålla sig i Sve­rige, en annan EU-​stat eller Island, Norge, Schweiz eller Liech­tenstein, om detta görs i vinst­syfte.

För för­sök till brott enligt denna para­graf döms till ansvar enligt 23 kap. brotts­bal­ken. Lag (2011:1209).

8 §   Den som upp­såt­li­gen hjäl­per en utlän­ning att olov­li­gen komma in i eller pas­sera genom Sve­rige, en annan EU-​stat eller Island, Norge, Schweiz eller Liech­tenstein döms för män­ni­sko­smugg­ling till fäng­else i högst två år.

Är brot­tet att anse som grovt döms för grov män­ni­sko­smugg­ling till fäng­else, lägst sex måna­der och högst sex år. Vid bedö­mande av om brot­tet är grovt ska sär­skilt beak­tas om gär­ningen
   1. utförts mot ersätt­ning,
   2. utgjort ett led i en verk­sam­het som avsett ett stort antal per­so­ner, eller
   3. utförts under for­mer som inne­bär livs­fara för utlän­ningen eller annars utförts under hän­syns­lösa for­mer.

Är brot­tet att anse som ringa döms till böter eller fäng­else i högst sex måna­der.

För för­sök eller för­be­re­delse till brott enligt denna para­graf döms till ansvar enligt 23 kap. brotts­bal­ken. Lag (2011:1209).

9 §   Den som i vinst­syfte plan­läg­ger eller orga­ni­se­rar verk­sam­het som är inrik­tad på att främja att utlän­ningar reser till Sve­rige utan pass eller de till­stånd som krävs för inresa i Sve­rige döms för orga­ni­se­rande av män­ni­sko­smugg­ling till fäng­else i högst två år. Med avsak­nad av till­stånd jäm­ställs ett till­stånd som har utfär­dats på grund­val av osanna upp­gif­ter, om upp­gifts­läm­nan­det har främ­jats inom ramen för verk­sam­he­ten.

Är brot­tet grovt döms för grovt orga­ni­se­rande av män­ni­sko­smugg­ling till fäng­else i lägst sex måna­der och högst sex år. Vid bedö­mande av om brot­tet är grovt ska det sär­skilt beak­tas om gär­ningen inne­fat­tar ett sys­te­ma­tiskt utnytt­jande av utlän­ning­ars utsatta situ­a­tion, eller inne­fat­tar livs­fara eller annan hän­syns­lös­het gente­mot utlän­ning­arna.

Är brot­tet att anse som ringa döms till böter eller fäng­else i högst sex måna­der.

Den som hjäl­per en utlän­ning att resa till Sve­rige döms för med­hjälp till brott enligt första-​​tredje styc­kena, om resan har främ­jats på det sätt som sägs i första styc­ket och med­hjäl­pa­ren insåg eller hade skä­lig anled­ning att anta det.
Lag (2022:303).

10 §   Har upp­hävts genom lag (2024:847).

Sär­skilda bestäm­mel­ser om för­ver­kande

11 §   Om äga­ren till ett far­tyg som har använts eller varit avsett att använ­das som trans­port­me­del vid brott som avses i 7, 8 eller 9 § inte är känd eller sak­nar känd hem­vist i Sve­rige, får talan om för­ver­kande föras mot befäl­ha­va­ren på far­ty­get. Lag (2024:847).

Avgif­ter

12 §   En fysisk eller juri­disk per­son som har en utlän­ning anställd ska, oav­sett om ansvar krävs ut enligt 5 §, betala en sär­skild avgift, om utlän­ningen
   1. inte har rätt att vis­tas i Sve­rige, eller
   2. har rätt att vis­tas här men sak­nar före­skri­vet arbets­till­stånd.

Sär­skild avgift enligt första styc­ket 1 ska inte beta­las av den som har
   1. kon­trol­le­rat utlän­ning­ens rätt att vis­tas i Sve­rige,
   2. behål­lit en kopia av eller ett utdrag ur den eller de hand­lingar som visar att utlän­ningen har rätt att vis­tas här, och
   3. under­rät­tat den behö­riga myn­dig­he­ten, som anges i en för­ord­ning som har utfär­dats med stöd av denna lag, om anställ­ningen.

För varje utlän­ning är avgif­ten det pris­bas­belopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken som gällde när över­trä­del­sen upp­hörde. Om över­trä­del­sen har pågått under en längre tid än tre måna­der, är avgif­ten för varje utlän­ning i stäl­let två pris­bas­belopp. Avgif­ten får sät­tas ned helt eller del­vis, om sär­skilda skäl talar för det. Avgif­ten till­fal­ler sta­ten. Lag (2018:739).

12 a §   En fysisk eller juri­disk per­son som är upp­drags­gi­vare, eller upp­drags­gi­vare i tidi­gare led, åt en arbets­gi­vare som har en utlän­ning som inte har rätt att vis­tas i Sve­rige anställd, ska betala en sär­skild avgift om
   1. upp­drags­gi­va­ren, eller en upp­drags­gi­vare i tidi­gare led, har anli­tat arbets­gi­va­ren som unde­rent­re­pre­nör för att genom­föra ett avtal om ent­re­pre­nad eller unde­rent­re­pre­nad,
   2. utlän­ningen arbe­tar inom unde­rent­re­pre­na­den, och
   3. upp­drags­gi­va­ren, eller upp­drags­gi­va­ren i tidi­gare led, inte är bestäl­lare i huvu­dent­re­pre­na­dav­ta­let.

En upp­drags­gi­vare som har vid­ta­git rim­liga kon­trollåt­gär­der och som inte inser eller har skä­lig anled­ning att anta att arbets­gi­va­ren hade en eller flera utlän­ningar anställda som sak­nade rätt att vis­tas i Sve­rige, ska inte betala den sär­skilda avgif­ten.

En upp­drags­gi­vare i tidi­gare led ska betala den sär­skilda avgif­ten endast om upp­drags­gi­va­ren inser eller har skä­lig anled­ning att anta att arbets­gi­va­ren hade en eller flera utlän­ningar anställda som sak­nade rätt att vis­tas här och som arbe­tade inom unde­rent­re­pre­na­den.

För varje utlän­ning är avgif­ten det pris­bas­belopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken som gällde när över­trä­del­sen upp­hörde. Om över­trä­del­sen har pågått under en längre tid än tre måna­der, är avgif­ten för varje utlän­ning i stäl­let två pris­bas­belopp. Avgif­ten får sät­tas ned helt eller del­vis, om sär­skilda skäl talar för det. Avgif­ten till­fal­ler sta­ten. Lag (2018:739).

13 §   All­män dom­stol prö­var, efter ansö­kan, om sär­skild avgift ska tas ut enligt 12 eller 12 a §§. Ansö­kan ska göras av all­män åkla­gare inom två år efter det att över­trä­del­sen upp­hörde. I fråga om sådan talan tilläm­pas bestäm­mel­serna i rät­te­gångs­bal­ken om åtal för brott på vil­ket inte kan följa svå­rare straff än böter och bestäm­mel­serna om kvar­stad i brott­mål.

Avgif­ten får inte tas ut när fem år har gått efter det att över­trä­del­sen upp­hörde. Lag (2013:646).

14 §   Den sär­skilda avgif­ten skall beta­las till läns­sty­rel­sen inom två måna­der från det att dom­sto­lens beslut vann laga kraft. En upp­lys­ning om detta skall tas in i beslu­tet. Om avgif­ten inte beta­las inom denna tid, skall dröjsmåls­av­gift tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmåls­av­gift. Den obe­talda avgif­ten och dröjsmåls­av­gift skall läm­nas för indriv­ning.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att indriv­ning inte behö­ver begä­ras för ett ringa belopp. Bestäm­mel­ser om indriv­ning finns i lagen (1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m.

Avgif­ten får inte dri­vas in när fem år har gått efter det att beslu­tet vann laga kraft.

Annan sär­skild rätts­ver­kan

15 §   Den som har begått ett brott som avses i 5 § första styc­ket 1 får, på yrkande av all­män åkla­gare, för en tid av högst fem år från­tas sin rätt till en del av eller alla offent­liga stöd, bidrag och för­må­ner som har bevil­jats men ännu inte beta­lats ut eller kom­mit honom eller henne till del om
   1. omstän­dig­he­terna vid gär­ningen är för­svå­rande,
2 åtgär­den är moti­ve­rad med hän­syn till brot­tets straff­värde,
3 den sam­lade reak­tio­nen på brotts­lig­he­ten inte blir opro­por­tio­ner­ligt sträng, och
   4. anställ­ningen har avsett arbete för annat än arbets­gi­va­rens pri­vata syf­ten.

Sär­skild rätts­ver­kan enligt denna para­graf får inte avse stöd, bidrag eller annan för­mån som har bevil­jats en fysisk per­son för hans eller hen­nes pri­vata behov. Lag (2013:646).

16 §   Den som har begått ett brott som avses i 5 § första styc­ket 1 och som har tagit emot offent­liga stöd, bidrag eller andra för­må­ner får, på yrkande av all­män åkla­gare, för­plik­tas att betala till­baka en del av eller alla sådana stöd, bidrag eller andra för­må­ner som beta­lats ut eller annars kom­mit honom eller henne till del upp till tolv måna­der innan brot­tet kom till Polis­myn­dig­he­tens kän­ne­dom om
   1. omstän­dig­he­terna vid gär­ningen är för­svå­rande,
   2. åtgär­den är moti­ve­rad med hän­syn till brot­tets straff­värde,
   3. den sam­lade reak­tio­nen på brotts­lig­he­ten inte blir opro­por­tio­ner­ligt sträng, och
   4. anställ­ningen har avsett arbete för annat än arbets­gi­va­rens pri­vata syf­ten.

Sär­skild rätts­ver­kan enligt denna para­graf får inte avse stöd, bidrag eller annan för­mån som har beta­lats ut till en fysisk per­son för hans eller hen­nes pri­vata behov.
Lag (2014:655).

17 §   Om ett brott som avses i 5 § första styc­ket 1 har begåtts i en verk­sam­het som drivs av en juri­disk per­son, får sär­skild rätts­ver­kan enligt 15 och 16 §§ beslu­tas mot den juri­diska per­so­nen, om
   1. led­ningen för den juri­diska per­so­nen inte har gjort vad som skä­li­gen kun­nat krä­vas för att före­bygga brotts­lig­he­ten, eller
   2. brot­tet har begåtts av
      a) en per­son i ledande ställ­ning grun­dad på befo­gen­het att före­träda den juri­diska per­so­nen eller att fatta beslut på den juri­diska per­so­nens väg­nar, eller
      b) en per­son som annars haft ett sär­skilt ansvar för till­syn eller kon­troll i verk­sam­he­ten. Lag (2013:646).


21 kap. Till­fäl­ligt skydd

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om till­fäl­ligt skydd enligt rådets direk­tiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om mini­mi­nor­mer för att ge till­fäl­ligt skydd vid mas­siv till­ström­ning av för­drivna per­so­ner och om åtgär­der för att främja en balans mel­lan med­lems­sta­ter­nas insat­ser för att ta emot dessa per­so­ner och bära följ­derna av detta.

2 §   En utlän­ning som omfat­tas av ett beslut om till­fäl­ligt skydd enligt direk­tiv 2001/55/EG och som i enlig­het med direk­ti­vet över­förs till eller tas emot i Sve­rige ska ges ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd, uppe­hålls­till­stånd med till­fäl­ligt skydd.

Uppe­hålls­till­stånd med till­fäl­ligt skydd får väg­ras utlän­ningen endast om det före­lig­ger sådana omstän­dig­he­ter som inne­bär att en utlän­ning är ute­slu­ten från att vara flyk­ting enligt 4 kap. 2 b § eller att en flyk­ting får väg­ras uppe­hålls­till­stånd enligt 5 kap. 1 §. Lag (2009:1542).

3 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att ytter­li­gare kate­go­rier av för­drivna per­so­ner utö­ver dem som omfat­tas av Euro­pe­iska uni­o­nens råds beslut får ges uppe­hålls­till­stånd med till­fäl­ligt skydd, om dessa per­so­ner har för­dri­vits av samma skäl och från samma ursprungs­land eller ursprungs­re­gion.

Före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av första styc­ket skall anmä­las till riks­da­gen genom en sär­skild skri­velse inom tre måna­der.

4 §   Om ett uppe­hålls­till­stånd med till­fäl­ligt skydd har getts till en per­son, får ett sådant till­stånd också ges till den som är gift eller sambo med den per­son som bevil­jats till­stånd samt till en utlän­ning som är ogift och som är barn antingen till den som bevil­jats till­stånd eller till den per­son som den som bevil­jats till­stånd är gift eller sambo med.

Annan nära anhö­rig till den som bevil­jats uppe­hålls­till­stånd med till­fäl­ligt skydd får bevil­jas uppe­hålls­till­stånd med till­fäl­ligt skydd under de för­ut­sätt­ningar som anges i 5 kap. 3 § första styc­ket 4 och andra styc­ket trots att den per­son som först bevil­jats till­stånd var­ken är bosatt i Sve­rige eller har bevil­jats uppe­hålls­till­stånd för bosätt­ning här.

Uppe­hålls­till­stånd enligt denna para­graf får väg­ras en utlän­ning endast om det finns syn­ner­liga skäl med hän­syn till rikets säker­het eller på grund av utlän­ning­ens brotts­lig­het.

5 §   Att en utlän­ning har bevil­jats uppe­hålls­till­stånd med till­fäl­ligt skydd hind­rar inte att en ansö­kan om uppe­hålls­till­stånd som flyk­ting enligt 4 kap. 1 § prö­vas.
Det­samma gäl­ler för ansö­kan om flyk­tingsta­tus­för­kla­ring enligt 4 kap. 3 § och en ansö­kan om rese­do­ku­ment enligt 4 kap. 4 §.
Pröv­ningen av en ansö­kan enligt första styc­ket får skju­tas upp endast om det finns sär­skilda skäl för det. Om ansö­kan inte har prö­vats innan det till­fäl­liga skyd­det har upp­hört att gälla, ska den prö­vas så snart det kan ske efter denna tid­punkt. Lag (2009:1542).

6 §   Ett uppe­hålls­till­stånd med till­fäl­ligt skydd får inte gälla under längre tid än den tid som beslu­tats av Euro­pe­iska uni­o­nens råd.

Om ett pro­gram för att för­be­reda att utlän­ningen åter­vän­der själv­mant har inletts när ett uppe­hålls­till­stånd med till­fäl­ligt skydd upp­hör, får till­stån­det för­längas högst två år för en per­son som del­tar i pro­gram­met. Detta till­stånd skall kal­las uppe­hålls­till­stånd efter till­fäl­ligt skydd.

7 §   En utlän­ning som bevil­jas uppe­hålls­till­stånd med till­fäl­ligt skydd eller uppe­hålls­till­stånd efter till­fäl­ligt skydd ska också ges arbets­till­stånd för den tid som uppe­hålls­till­stån­det gäl­ler. Lag (2024:693).

8 §   En utlän­ning som har bevil­jats uppe­hålls­till­stånd med till­fäl­ligt skydd får över­fö­ras till en annan med­lems­stat, om utlän­ningen sam­tyc­ker till det. När över­fö­ringen sker skall till­stån­det i Sve­rige åter­kal­las.

9 §   I 8 a kap. 4 § finns bestäm­mel­ser om utvis­ning på grund av brott i fråga om en utlän­ning som har uppe­hålls­till­stånd med till­fäl­ligt skydd. Lag (2022:1015).

10 §   Beslut enligt detta kapi­tel med­de­las av Migra­tions­ver­ket.

22 kap.

Tri­bu­nal­vitt­nen

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om skydd för per­so­ner som vitt­nat eller kom­mer att vittna i för­hand­lingar inför en inter­na­tio­nell dom­stol eller tri­bu­nal, med vil­ken Sve­rige har ingått avtal om sådant skydd, samt för deras nära anhö­riga.

2 §   Ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd om minst ett år ska ges till en utlän­ning för vil­ken en fram­stäl­lan om ompla­ce­ring av vittne eller nära anhö­rig till vittne har gjorts från en inter­na­tio­nell dom­stol eller tri­bu­nal, om fram­stäl­lan bedöms vara berät­ti­gad.

Med vittne avses i denna para­graf den som har vitt­nat eller kom­mer att vittna i för­hand­lingar inför en inter­na­tio­nell dom­stol eller tri­bu­nal i enlig­het med dess procedur-​​ eller bevisupp­tag­nings­reg­ler.

Med nära anhö­rig till vittne avses vitt­nets
   - make eller sambo,
   - barn som är bero­ende av vitt­net, samt
   - annan anhö­rig till vitt­net som ingår i samma hus­håll som vitt­net och mel­lan vilka det före­lig­ger ett sär­skilt bero­en­de­för­hål­lande.

Om en fram­stäl­lan enligt första styc­ket anses berät­ti­gad får uppe­hålls­till­stånd väg­ras endast om det före­lig­ger sådana omstän­dig­he­ter som inne­bär att en utlän­ning är ute­slu­ten från att anses som flyk­ting enligt 4 kap. 2 b § eller att en flyk­ting får väg­ras uppe­hålls­till­stånd enligt 5 kap. 1 §.
Lag (2009:1542).

3 §   En utlän­ning som har tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd enligt 2 § skall ges fort­satt tids­be­grän­sat eller per­ma­nent uppe­hålls­till­stånd, om detta bedöms som nöd­vän­digt av den inter­na­tio­nella dom­sto­len eller tri­bu­na­len. Om utlän­ningen ges ett nytt tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd skall till­stånds­ti­den bestäm­mas till minst ett år.

Uppe­hålls­till­stånd enligt denna para­graf får väg­ras en utlän­ning endast om det finns syn­ner­liga skäl med hän­vis­ning till rikets säker­het eller på grund av den­nes brotts­lig­het.

4 §   En utlän­ning som bevil­jas tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd enligt 2 eller 3 § skall ges arbets­till­stånd under den tid som uppe­hålls­till­stån­det gäl­ler.

5 §   I 8 a kap. 4 § finns bestäm­mel­ser om utvis­ning på grund av brott i fråga om en utlän­ning som har uppe­hålls­till­stånd enligt 2 eller 3 §. Lag (2022:1015).

6 §   Beslut enligt detta kapi­tel med­de­las av Migra­tions­ver­ket.

7 §   Migra­tions­ver­kets beslut i fråga om uppe­hålls­till­stånd enligt 2 och 3 §§ får inte över­kla­gas.


23 kap. Sär­skilda bemyn­di­gan­den

1 §   Rege­ringen får, utö­ver vad som förut angetts i denna lag, med­dela före­skrif­ter om
   1. skyl­dig­het att anmäla utlän­ning­ars vis­telse, anställ­ning eller anställ­nings­vill­kor i Sve­rige,
   2. sådana inskränk­ningar i utlän­ning­ars rätt att vara anställda i ett visst före­tag eller i före­tag av visst slag som är nöd­vän­diga med hän­syn till rikets säker­het,
   3. skyl­dig­het att kon­trol­lera utlän­ning­ars rätt att vis­tas och arbeta i Sve­rige,
   4. skyl­dig­het för arbets­gi­vare till en utlän­ning som bevil­jats arbets­till­stånd enligt 6 kap. 2 § första styc­ket att lämna upp­gift om de anställ­nings­vill­kor som gäl­ler för utlän­ningen och före­skrif­ter om hur upp­gifts­skyl­dig­he­ten ska upp­fyl­las.
Lag (2022:303).

2 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att sända hem utlän­ningar som inte är flyk­tingar och som har tagits om hand enligt lagen (1990:52) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vård av unga, lagen (1991:1128) om psy­ki­a­trisk tvångs­vård eller lagen (1991:1129) om rätts­psy­ki­a­trisk vård.

Rege­ringen får, efter avtal med annat land om behand­ling av fri­pas­sa­ge­rare, med­dela före­skrif­ter om avvi­kel­ser från bestäm­mel­serna i denna lag och före­skrif­ter om vad som i övrigt behövs för tillämp­ningen av avta­let. Sådana före­skrif­ter får inte avse för­fa­ran­det i dom­stol.

2 a §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om avgif­ter för hand­lägg­ningen av ären­den om uppe­hålls­till­stånd och arbets­till­stånd.

Sådana före­skrif­ter får inte inne­bära att avgift tas ut för hand­lägg­ning av ären­den om uppe­hålls­till­stånd som gäl­ler
   1. skydds­be­hov,
   2. famil­jeå­ter­för­e­ning med per­so­ner som fått uppe­hålls­till­stånd på grund av skydds­be­hov eller syn­ner­li­gen ömmande omstän­dig­he­ter,
   3. vida­re­bo­sätt­ning i Sve­rige, eller
   4. per­so­ner som omfat­tas av EES-​avta­let eller andra inter­na­tio­nella avtal. Lag (2013:606).

3 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om vad som skall gälla i krig, vid krigs­fara eller under sådana uto­mor­dent­liga för­hål­lan­den som är för­an­ledda av krig eller krigs­fara som Sve­rige har befun­nit sig i. Före­skrif­terna får gälla utlän­ning­ars
   1. inresa och vis­telse i lan­det,
   2. utresa ur lan­det,
   3. rätt att ha anställ­ning eller offent­ligt för­tro­en­de­upp­drag här i lan­det,
   4. avlägs­nande från lan­det, och
   5. omhän­der­ta­gande i anstalt eller för­lägg­ning.

4 §   En före­skrift enligt 3 § 4 eller 5 som har med­de­lats i andra fall än då Sve­rige är i krig skall under­stäl­las riks­da­gen för pröv­ning inom en månad från ikraft­trä­dan­det.

Före­skrif­ten upp­hör att gälla, om den inte under­ställts riks­da­gen i rätt tid eller om riks­da­gen inte god­kän­ner den inom två måna­der från den dag då under­ställ­ningen skedde.


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2005:716
   1. Denna lag trä­der i kraft den 31 mars 2006. Utlän­nings­la­gen (1989:529) skall sam­ti­digt upp­höra att gälla.
   2. Om det i en lag eller någon annan för­fatt­ning hän­vi­sas till före­skrif­ter som har ersatts genom före­skrif­ter i denna lag, skall i stäl­let de nya före­skrif­terna tilläm­pas.
   3. Ären­den som rör över­kla­gan­den och som har kom­mit in till Utlän­nings­nämn­den men inte avgjorts före den 31 mars 2006 skall över­läm­nas till den migra­tions­dom­stol inom vars dom­krets ären­det först har prö­vats. Ären­den som rör uppe­hålls­till­stånd enligt 2 kap. 5 b § utlän­nings­la­gen (1989:529) skall, såvitt gäl­ler frå­gor om uppe­hålls­till­stånd, hand­läg­gas enligt äldre före­skrif­ter. Även vad gäl­ler för­ut­sätt­ningar för att för­ordna offent­ligt biträde i dessa ären­den gäl­ler äldre före­skrif­ter.
Lag (2005:763).
   4. Ären­den som har över­läm­nats till rege­ringen enligt 7 kap. 11 § andra styc­ket 1, 3 eller 4 utlän­nings­la­gen (1989:529) men inte avgjorts före den 31 mars 2006 skall över­läm­nas till Migra­tions­ver­ket, om en myn­dig­het inte har fat­tat beslut i ären­det, och i annat fall till den migra­tions­dom­stol inom vars dom­krets ären­det först har prö­vats.
   5. Ären­den som har över­läm­nats till rege­ringen enligt 7 kap. 11 § andra styc­ket 2 utlän­nings­la­gen (1989:529) men inte avgjorts före den 31 mars 2006 hand­läggs enligt äldre före­skrif­ter.
   6. Mål som över­kla­gats till all­män för­valt­nings­dom­stol enligt utlän­nings­la­gen (1989:529) men inte avgjorts före den 31 mars 2006 hand­läggs enligt äldre före­skrif­ter.

2006:220
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2006 i fråga om 13 kap. 15 och 16 §§ samt 14 kap. 8 a § och i övrigt den 30 april 2006.
   2. Bestäm­mel­sen i 7 kap. 3 § andra styc­ket skall inte tilläm­pas på uppe­hålls­till­stånd som bevil­jats före den 30 april 2006.

2006:447
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2007 i fråga om 7 kap. 7 a § och i övrigt den 1 sep­tem­ber 2006.
   2. Bestäm­mel­sen i 7 kap. 7 a § skall inte tilläm­pas på uppe­hålls­till­stånd som bevil­jats före den 1 janu­ari 2007.

2007:322
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2007.
   2. Bestäm­mel­sen i 7 kap. 7 b § skall inte tilläm­pas på uppe­hålls­till­stånd som bevil­jats före den 1 juli 2007.

2009:1542
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2010.
   2. Ären­den som rör över­kla­gan­den och som har kom­mit in till rege­ringen men inte avgjorts före den 1 janu­ari 2010 ska över­läm­nas till Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len för pröv­ning. Ären­den som över­läm­nats till rege­ringen enligt 12 kap. 20 § andra styc­ket i dess äldre lydelse men inte avgjorts före den 1 janu­ari 2010 ska över­läm­nas till Migra­tions­ver­ket för pröv­ning.
   3. Vid tillämp­ningen av de nya före­skrif­terna i denna lag jäm­ställs flyk­ting­för­kla­ring med flyk­tingsta­tus­för­kla­ring.

2010:175
   1. Denna lag trä­der i kraft den 15 april 2010.
   2. Bestäm­mel­sen i 5 kap. 3 c § 3 ska även gälla en utlän­ning som har bevil­jats uppe­hålls­till­stånd som skydds­be­hö­vande i övrigt enligt 3 kap. 3 § första styc­ket 3 utlän­nings­la­gen (1989:529).
   3. Bestäm­mel­sen i 5 kap. 3 c § 5 ska även gälla en utlän­ning som har bevil­jats uppe­hålls­till­stånd som skydds­be­hö­vande i övrigt enligt 3 kap. 3 § första styc­ket 1 eller på grund av yttre eller inre väp­nad kon­flikt enligt 3 kap. 3 § första styc­ket 2 utlän­nings­la­gen (1989:529). Det­samma ska gälla en utlän­ning som har bevil­jats uppe­hålls­till­stånd som skydds­be­hö­vande i övrigt enligt 4 kap. 2 § första styc­ket 1 eller på grund av yttre eller inre väp­nad kon­flikt enligt 4 kap. 2 § första styc­ket 2 utlän­nings­la­gen (2005:716) i dess lydelse före den 1 janu­ari 2010.

2012:129
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 maj 2012.
   2. För beslut om avvis­ning eller utvis­ning som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det gäl­ler 12 kap. 15 § i sin äldre lydelse.

2013:107
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2013.
   2. De nya bestäm­mel­serna i 16 kap. 12 a och 12 b §§ gäl­ler inte i fråga om beslut som en migra­tions­dom­stol har med­de­lat före ikraft­trä­dan­det.

2013:648
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 sep­tem­ber 2013.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler för hand­lägg­ning av ären­den som avser upp­hä­vande av all­män dom­stols beslut om utvis­ning på grund av brott och som har kom­mit in till rege­ringen före ikraft­trä­dan­det.

2014:198
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 maj 2014.
   2. Vid tillämp­ningen av 8 kap. 25 och 26 §§, 8 a kap. 9 §, 10 kap. 2 § andra styc­ket 1 och 7 § andra styc­ket, 12 kap. 4, 6, 7, 8 a och 10 §§ och 23 § andra styc­ket 2 samt 20 kap. 2 § ska med beslut som där nämns lik­stäl­las mot­sva­rande beslut enligt äldre bestäm­mel­ser.

2014:777
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2014.
   2. För en flyk­ting eller en annan skydds­be­hö­vande som senast den 30 juni 2014 har åter­vänt till ett land där han eller hon tidi­gare har varit bosatt där­för att de poli­tiska för­hål­lan­dena i det lan­det har änd­rats, gäl­ler 7 kap. 7 § i sin äldre lydelse.

2014:792
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2014.
   2. För beslut om över­fö­ring enligt rådets för­ord­ning (EG) nr 343/2003 av den 18 feb­ru­ari 2003 om kri­te­rier och meka­nis­mer för att avgöra vil­ken med­lems­stat som har ansva­ret för att pröva en asy­lan­sö­kan som en med­bor­gare i tredje land har gett in i någon med­lems­stat gäl­ler 1 kap. 9 § i sin äldre lydelse.
   3. För asy­lan­sök­ningar på vilka rådets för­ord­ning (EG) nr 343/2003 av den 18 feb­ru­ari 2003 om kri­te­rier och meka­nis­mer för att avgöra vil­ken med­lems­stat som har ansva­ret för att pröva en asy­lan­sö­kan som en med­bor­gare i tredje land har gett in i någon med­lems­stat är tillämp­lig gäl­ler 5 kap. 1 b § i sin äldre lydelse.

2017:258
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 maj 2017.
   2. De nya före­skrif­terna tilläm­pas inte om ansö­kan om uppe­hålls­till­stånd har regi­stre­rats hos Migra­tions­ver­ket före den 1 feb­ru­ari 2017.

2017:356

Denna lag trä­der i kraft den 20 juli 2021 i fråga om 5 kap. 18 § och i övrigt den 1 juni 2017. Lag (2019:487).

2018:739
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2018.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler för över­trä­del­ser som har ägt rum före ikraft­trä­dan­det.

2019:1208
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2020.
   2. Vid tillämp­ning av de nya bestäm­mel­serna ska uppe­hålls­till­stånd som har bevil­jats före ikraft­trä­dan­det för stu­dier eller forsk­ning enligt 4 kap. 5 § respek­tive 7 a § utlän­nings­för­ord­ningen (2006:97) anses mot­svara uppe­hålls­till­stånd som har bevil­jats enligt 5 b kap. 3 § respek­tive 1 §. I fråga om åter­kal­lelse av uppe­hålls­till­stånd som har bevil­jats före ikraft­trä­dan­det gäl­ler dock de äldre bestäm­mel­serna om åter­kal­lelse.

2021:765
   1. Denna lag trä­der i kraft den 20 juli 2021.
   2. För en utlän­ning som för­kla­rats vara övrig skydds­be­hö­vande (övrig skydds­sta­tus­för­kla­ring) gäl­ler 4 kap. 2 c, 5 a och 5 c §§ i den äldre lydel­sen.

2022:1015
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2022.
   2. Vid tillämp­ningen av 8 a kap. 13 § ska med beslut som där nämns lik­stäl­las mot­sva­rande beslut enligt äldre bestäm­mel­ser.

2022:1847
   1. Denna lag trä­der i kraft den dag som rege­ringen bestäm­mer.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande vid pröv­ningen av ett över­kla­gande av ett beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.