Polis­da­ta­lag (2010:361). För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2018:1693

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Upp­hävd:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2010:361
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet L4
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2018:1188
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2010:361
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet L4
Utfär­dad: 2010-​05-20
Änd­rad: t.o.m. SFS

2018:1188
Upp­hävd: 2019-​01-01
För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS

2018:1693
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. Lagens syfte och tillämp­nings­om­råde

Lagens syfte

1 §   Syf­tet med denna lag är att ge poli­sen möj­lig­het att behandla per­son­upp­gif­ter på ett ända­måls­en­ligt sätt i sin brotts­be­käm­pande verk­sam­het och att skydda män­ni­skor mot att deras per­son­liga integri­tet kränks vid sådan behand­ling.

Lagens tillämp­nings­om­råde

2 §   Denna lag gäl­ler vid behand­ling av per­son­upp­gif­ter i
   1. brotts­be­käm­pande verk­sam­het vid Polis­myn­dig­he­ten,
   2. brotts­be­käm­pande verk­sam­het vid Säker­hetspo­li­sen i den utsträck­ning som anges i detta kapi­tel och i 6 kap., och
   3. poli­siär verk­sam­het vid Ekobrotts­myn­dig­he­ten.

Lagen gäl­ler för sådan behand­ling av per­son­upp­gif­ter som är helt eller del­vis auto­ma­ti­se­rad. Lagen gäl­ler även för annan behand­ling av per­son­upp­gif­ter, om upp­gif­terna ingår i eller är avsedda att ingå i en struk­tu­re­rad sam­ling av per­son­upp­gif­ter som är till­gäng­liga för sök­ning eller sam­man­ställ­ning enligt sär­skilda kri­te­rier. Lag (2015:436).

2 a §   Ny beteck­ning 4 § genom lag (2014:597).

2 b §   Ny beteck­ning 5 § genom lag (2014:597).

3 §   Denna lag gäl­ler inte vid behand­ling av per­son­upp­gif­ter enligt
   1. vapen­la­gen (1996:67),
   2. lagen (1998:620) om belast­nings­re­gis­ter,
   3. lagen (1998:621) om miss­tan­ke­re­gis­ter,
   4. lagen (2000:344) om Scheng­ens infor­ma­tions­sy­stem,
   5. lagen (2006:444) om pas­sa­ge­rar­re­gis­ter,
   6. lagen (2010:362) om poli­sens all­männa spa­nings­re­gis­ter, eller
   7. lagen (2015:51) om regis­ter över till­trä­des­för­bud vid idrotts­ar­range­mang. Lag (2015:57).

4 §   I lagen (2017:496) om inter­na­tio­nellt poli­siärt sam­ar­bete och i före­skrif­ter som rege­ringen har med­de­lat i anslut­ning till den lagen, finns det sär­skilda bestäm­mel­ser om behand­ling av per­son­upp­gif­ter som föl­jer av inter­na­tio­nella över­ens­kom­mel­ser. Om det i dessa för­fatt­ningar finns avvi­kande bestäm­mel­ser, ska de tilläm­pas i stäl­let för bestäm­mel­serna i denna lag. Lag (2017:500).

4 a §   I lagen (2018:1180) om flyg­pas­sa­ge­rar­upp­gif­ter i brotts­be­kämp­ningen och i före­skrif­ter som rege­ringen har med­de­lat i anslut­ning till den lagen finns det sär­skilda bestäm­mel­ser om behand­ling av per­son­upp­gif­ter. Om det i dessa för­fatt­ningar finns avvi­kande bestäm­mel­ser, ska de tilläm­pas i stäl­let för bestäm­mel­serna i denna lag. Lag (2018:1188).

5 §   I lagen (2013:329) med vissa bestäm­mel­ser om skydd för per­son­upp­gif­ter vid polis­sam­ar­bete och straff­rätts­ligt sam­ar­bete inom Euro­pe­iska uni­o­nen, och i före­skrif­ter som rege­ringen har med­de­lat i anslut­ning till den lagen, finns det sär­skilda bestäm­mel­ser om behand­ling av per­son­upp­gif­ter som inom ramen för polis­sam­ar­bete eller straff­rätts­ligt sam­ar­bete har över­förts från eller gjorts till­gäng­liga av
   1. en stat som är med­lem i Euro­pe­iska uni­o­nen (EU),
   2. Island, Norge, Schweiz eller Liech­tenstein,
   3. ett EU-​organ, eller
   4. ett EU-​informationssystem.

Om det i de för­fatt­ningar som anges i första styc­ket finns avvi­kande bestäm­mel­ser, ska de tilläm­pas i stäl­let för bestäm­mel­serna i denna lag. Lag (2014:597).

Lagens tillämp­ning på juri­diska per­so­ner

6 §   Bestäm­mel­serna om per­son­upp­gif­ter i föl­jande para­gra­fer gäl­ler också vid behand­ling av upp­gif­ter om juri­diska per­so­ner:
   1. 2 kap. 7-9 §§ om ända­må­len för behand­lingen,
   2. 2 kap. 11 § om till­gången till per­son­upp­gif­ter,
   3. 2 kap. 12 och 13 §§ om beva­rande och gall­ring,
   4. 3 kap. 1-3, 9-12, 14 och 15 §§ om gemen­samt till­gäng­liga upp­gif­ter,
   5. 4 kap. 18-20 §§ om behand­ling av per­son­upp­gif­ter i pen­ning­tvätts­re­gis­ter,
   6. 4 kap. 21 och 22 §§ om behand­ling av per­son­upp­gif­ter i det inter­na­tio­nella regist­ret,
   7. 6 kap. 1-3 §§ om ända­må­len för behand­lingen hos Säker­hetspo­li­sen,
   8. 6 kap. 4 § 5 om till­gången till per­son­upp­gif­ter hos Säker­hetspo­li­sen,
   9. 6 kap. 6 och 7 §§ om beva­rande och gall­ring hos Säker­hetspo­li­sen, och
   10. 6 kap. 8, 9 och 12-14 §§ om gemen­samt till­gäng­liga upp­gif­ter hos Säker­hetspo­li­sen. Lag (2015:436).

Lagens upp­bygg­nad

7 §   I 2 kap. finns all­männa bestäm­mel­ser om behand­ling av per­son­upp­gif­ter.

För per­son­upp­gif­ter som görs eller har gjorts gemen­samt till­gäng­liga gäl­ler även 3 kap.

För per­son­upp­gif­ter som behand­las i regis­ter över DNA-​profiler, fingeravtrycks-​ och sig­na­le­ments­re­gis­ter, pen­ning­tvätts­re­gis­ter eller i det inter­na­tio­nella regist­ret, gäl­ler 4 kap. i stäl­let för 3 kap.

I 5 kap. finns bestäm­mel­ser om behand­ling av per­son­upp­gif­ter vid Polis­myn­dig­he­ten för foren­siska ända­mål. Vid sådan behand­ling gäl­ler 5 kap. i stäl­let för 2 kap. och 3 kap.

I 6 kap. finns bestäm­mel­ser om behand­lingen av per­son­upp­gif­ter i Säker­hetspo­li­sens verk­sam­het. Vid sådan behand­ling gäl­ler 6 kap. i stäl­let för 2 kap. och 3 kap.
Lag (2015:436).


2 kap. All­männa bestäm­mel­ser

För­hål­lan­det till per­son­upp­giftsla­gen

1 §   Om inte annat anges i 2 §, gäl­ler denna lag i stäl­let för per­son­upp­giftsla­gen (1998:204).

2 §   När per­son­upp­gif­ter behand­las enligt denna lag, eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till lagen, gäl­ler föl­jande bestäm­mel­ser i per­son­upp­giftsla­gen (1998:204):
   1. 3 § om defi­ni­tio­ner,
   2. 8 § om för­hål­lan­det till offent­lig­hets­prin­ci­pen,
   3. 9 §, med undan­tag för första styc­ket i och tredje styc­ket, om grund­läg­gande krav på behand­lingen av per­son­upp­gif­ter,
   4. 22 § om behand­ling av per­son­num­mer,
   5. 23 och 25-27 §§ om infor­ma­tion till den regi­stre­rade,
   6. 28 § om rät­telse,
   7. 30 och 31 §§ samt 32 § första styc­ket om säker­he­ten vid behand­ling,
   8. 33-35 §§ om över­fö­ring av per­son­upp­gif­ter till tred­je­land,
   9. 38-41 §§ om per­son­upp­giftsom­bud m.m.,
   10. 42 § om upp­lys­ningar till all­män­he­ten om vissa behand­lingar,
   11. 43 och 44 §§, 45 § första styc­ket och 47 § om till­syns­myn­dig­he­tens befo­gen­he­ter,
   12. 48 § om ska­de­stånd, och
   13. 51 § första styc­ket, 52 § första styc­ket och 53 § om över­kla­gande.

Om per­son­upp­gif­ter ska gall­ras enligt denna lag, eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till lagen, gäl­ler inte 8 § andra styc­ket per­son­upp­giftsla­gen.

Infor­ma­tion enligt 23 § per­son­upp­giftsla­gen behö­ver inte läm­nas vid behand­ling som består av insam­ling av per­son­upp­gif­ter genom bil­der eller ljud. Sådan infor­ma­tion behö­ver inte hel­ler läm­nas om upp­gif­terna sam­las in i sam­band med larm och det med hän­syn till omstän­dig­he­terna inte finns tid att lämna infor­ma­tio­nen.

För­bud enligt 44 eller 45 § per­son­upp­giftsla­gen får inte för­e­nas med vite.

Defi­ni­tion av DNA-​analys, DNA-​profil och fin­gerav­tryck

3 §   I denna lag avses med

DNA-analys:     varje förfarande som kan användas för analys av
                deoxyribonukleinsyra i humant material,
DNA-profil:     resultatet av en DNA-analys som presenteras i form
                av siffror eller bokstäver, och
fin­gerav­tryck: fin­gerav­tryck eller handav­tryck.

Per­son­upp­gifts­an­svar

4 §   Polis­myn­dig­he­ten är per­son­upp­gifts­an­sva­rig för den behand­ling av per­son­upp­gif­ter som myn­dig­he­ten utför och den behand­ling som utförs i poli­siär verk­sam­het vid Ekobrotts­myn­dig­he­ten. Lag (2014:597).

5 §   Polis­myn­dig­he­ten ska utse ett eller flera per­son­upp­giftsom­bud.

Myn­dig­he­ten ska anmäla till till­syns­myn­dig­he­ten enligt per­son­upp­giftsla­gen (1998:204) när ett per­son­upp­giftsom­bud utses eller ent­le­di­gas. Lag (2014:597).

Till­syn

6 §   Ytter­li­gare bestäm­mel­ser om till­syn finns i lagen (2007:980) om till­syn över viss brotts­be­käm­pande verk­sam­het.

Ända­mål

7 §   Per­son­upp­gif­ter får behand­las om det behövs för att
   1. före­bygga, för­hindra eller upp­täcka brotts­lig verk­sam­het,
   2. utreda eller beivra brott, eller
   3. full­göra för­plik­tel­ser som föl­jer av inter­na­tio­nella åta­gan­den.

8 §   Per­son­upp­gif­ter som behand­las enligt 7 § får även behand­las när det är nöd­vän­digt för att till­han­da­hålla infor­ma­tion som behövs i
   1. brotts­be­käm­pande verk­sam­het hos Säker­hetspo­li­sen, Ekobrotts­myn­dig­he­ten, Åklagar­myn­dig­he­ten, Tull­ver­ket, Kust­be­vak­ningen och Skat­te­ver­ket,
   2. brotts­be­käm­pande verk­sam­het hos utländsk myn­dig­het eller mel­lan­folk­lig orga­ni­sa­tion,
   3. sådan verk­sam­het hos Polis­myn­dig­he­ten som avser handräck­nings­upp­drag,
   4. annan verk­sam­het som Polis­myn­dig­he­ten ansva­rar för, om det finns sär­skilda skäl att till­han­da­hålla infor­ma­tio­nen,
   5. verk­sam­het hos Kri­mi­nal­vår­den för att före­bygga brott och upp­rätt­hålla säker­he­ten,
   6. verk­sam­het hos Migra­tions­ver­ket för att ver­ket ska kunna kon­trol­lera fin­gerav­tryck som ver­ket tagit enligt 9 kap. 8 § utlän­nings­la­gen (2005:716) mot det fingeravtrycks-​ och sig­na­le­ments­re­gis­ter som Polis­myn­dig­he­ten för enligt 4 kap. 11 §, eller
   7. en myn­dig­hets verk­sam­het
      a) om det enligt lag eller för­ord­ning ålig­ger Polis­myn­dig­he­ten att bistå myn­dig­he­ten med viss upp­gift, eller
      b) om infor­ma­tio­nen till­han­da­hålls inom ramen för myn­dig­hets­ö­ver­skri­dande sam­ver­kan mot brott.

Per­son­upp­gif­ter som behand­las enligt 7 § får även behand­las om det är nöd­vän­digt för att till­han­da­hålla infor­ma­tion till riks­da­gen och rege­ringen samt, i den utsträck­ning skyl­dig­het att lämna upp­gif­ter föl­jer av lag eller för­ord­ning, till andra.

Rege­ringen med­de­lar före­skrif­ter om att per­son­upp­gif­ter som behand­las enligt 7 § och som avser efter­lysta per­so­ner och avlägs­nan­den ur lan­det får behand­las för att till­han­da­hålla infor­ma­tion till vissa sär­skilt angivna myn­dig­he­ter och att upp­gif­ter som behand­las i en för­un­der­sök­ning får till­han­da­hål­las kon­kurs­för­val­tare.

I ett enskilt fall får per­son­upp­gif­ter som behand­las enligt 7 § även behand­las för att till­han­da­hålla infor­ma­tion för något annat ända­mål än de som anges i första-​tredje styc­kena, under för­ut­sätt­ning att ända­må­let inte är ofören­ligt med det ända­mål för vil­ket upp­gif­terna sam­la­des in. Lag (2016:29).

9 §   Per­son­upp­gif­ter får behand­las om
   1. det är nöd­vän­digt för dia­ri­e­fö­ring, eller
   2. upp­gif­terna har läm­nats till Polis­myn­dig­he­ten eller Ekobrotts­myn­dig­he­ten i en anmä­lan eller lik­nande och behand­lingen är nöd­vän­dig för hand­lägg­ningen. Lag (2014:597).

Behand­ling av käns­liga per­son­upp­gif­ter

10 §   Upp­gif­ter om en per­son får inte behand­las enbart på grund av vad som är känt om per­so­nens ras eller etniska ursprung, poli­tiska åsik­ter, reli­giösa eller filo­so­fiska över­ty­gelse, med­lem­skap i fack­för­e­ning, hälsa eller sex­u­al­liv.

Om upp­gif­ter om en per­son behand­las på annan grund får de kom­plet­te­ras med sådana upp­gif­ter som avses i första styc­ket när det är abso­lut nöd­vän­digt för syf­tet med behand­lingen.
Upp­gif­ter som avses i första styc­ket får också behand­las med stöd av 9 §.

Upp­gif­ter som beskri­ver en per­sons utse­ende ska utfor­mas på ett objek­tivt sätt med respekt för män­ni­sko­vär­det.

Till­gången till per­son­upp­gif­ter

11 §   Till­gången till per­son­upp­gif­ter ska begrän­sas till vad varje tjäns­te­man behö­ver för att kunna full­göra sina arbets­upp­gif­ter.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om till­gången till per­son­upp­gif­ter.

Beva­rande och gall­ring

12 §   Per­son­upp­gif­ter får inte beva­ras under längre tid än vad som behövs för något eller några av de i lagen angivna ända­må­len. I föl­jande bestäm­mel­ser anges hur länge upp­gif­ter som behand­las auto­ma­ti­se­rat längst får beva­ras:
   1. 13 § om upp­gif­ter som inte har gjorts gemen­samt till­gäng­liga,
   2. 3 kap. 9-13 §§ om upp­gif­ter i ären­den om utred­ning eller beiv­rande av brott som har gjorts gemen­samt till­gäng­liga,
   3. 3 kap. 14 och 15 §§ om andra upp­gif­ter som har gjorts gemen­samt till­gäng­liga än som anges i 2,
   4. 4 kap. 7 § om upp­gif­ter i regis­ter över DNA-​profiler,
   5. 4 kap. 14-16 §§ om upp­gif­ter i fingeravtrycks-​ och sig­na­le­ments­re­gis­ter,
   6. 4 kap. 20 § om upp­gif­ter i pen­ning­tvätts­re­gis­ter,
   7. 4 kap. 22 § om upp­gif­ter i det inter­na­tio­nella regist­ret, och
   8. 5 kap. 7 § om upp­gif­ter om sådana upp­slag som anges i 5 kap. 1 § första styc­ket 5.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om digi­tal arki­ve­ring. Lag (2015:436).

13 §   Per­son­upp­gif­ter som behand­las auto­ma­ti­se­rat och som inte har gjorts gemen­samt till­gäng­liga eller behand­las i sär­skilda regis­ter enligt 4 kap. ska, om de behand­las i ett ärende, gall­ras senast ett år efter det att ären­det avslu­ta­des. Om de inte kan hän­fö­ras till ett ärende ska upp­gif­terna gall­ras senast ett år efter det att de behand­la­des auto­ma­ti­se­rat första gången.

Första styc­ket gäl­ler inte per­son­upp­gif­ter i ären­den om utred­ning eller beiv­rande av brott.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar före­skrif­ter om att per­son­upp­gif­ter, med avvi­kelse från första styc­ket, får beva­ras för histo­riska, sta­tis­tiska eller veten­skap­liga ända­mål.

Utläm­nande av per­son­upp­gif­ter och upp­gifts­skyl­dig­het

14 §   Per­son­upp­gif­ter som är nöd­vän­diga för att fram­ställa rätts­sta­tistik ska läm­nas till den myn­dig­het som ansva­rar för att fram­ställa sådan sta­tistik.

15 §   Om det är för­en­ligt med svenska intres­sen, får per­son­upp­gif­ter läm­nas till
   1. Inter­pol eller Euro­pol, eller till en polis­myn­dig­het eller åklagar­myn­dig­het i en stat som är anslu­ten till Inter­pol, om det behövs för att myn­dig­he­ten eller orga­ni­sa­tio­nen ska kunna före­bygga, för­hindra, upp­täcka, utreda eller beivra brott, eller
   2. utländsk underrättelse-​ eller säker­hets­tjänst.

Upp­gif­ter får vidare läm­nas till en utländsk myn­dig­het eller mel­lan­folk­lig orga­ni­sa­tion, om utläm­nan­det föl­jer av en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse som Sve­rige efter riks­da­gens god­kän­nande har till­trätt.

16 §   Säker­hetspo­li­sen, Ekobrotts­myn­dig­he­ten, Åklagar­myn­dig­he­ten, Tull­ver­ket, Kust­be­vak­ningen och Skat­te­ver­ket har, trots sek­re­tess enligt 21 kap. 3 § första styc­ket och 35 kap. 1 § offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400), rätt att ta del av per­son­upp­gif­ter som har gjorts gemen­samt till­gäng­liga, om den mot­ta­gande myn­dig­he­ten behö­ver upp­gif­terna i sin brotts­be­käm­pande verk­sam­het.

Första styc­ket gäl­ler inte upp­gif­ter som behand­las i sär­skilda regis­ter enligt 4 kap. Lag (2014:597).

17 §   Säker­hetspo­li­sen, Ekobrotts­myn­dig­he­ten, Åklagar­myn­dig­he­ten, Tull­ver­ket och Kust­be­vak­ningen har, trots sek­re­tess enligt 21 kap. 3 § första styc­ket och 35 kap. 1 § offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400), rätt att ta del av upp­gif­ter om huruvida per­so­ner före­kom­mer i regis­ter över DNA-​profiler som regle­ras i 4 kap., om den mot­ta­gande myn­dig­he­ten behö­ver upp­gif­terna i sin brotts­be­käm­pande verk­sam­het. Lag (2014:597).

18 §   Säker­hetspo­li­sen, Ekobrotts­myn­dig­he­ten, Tull­ver­ket, Kust­be­vak­ningen och Skat­te­ver­ket har, trots sek­re­tess enligt 21 kap. 3 § första styc­ket och 35 kap. 1 § offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400), rätt att ta del av per­son­upp­gif­ter som behand­las i fingeravtrycks-​ och sig­na­le­ments­re­gis­ter enligt 4 kap. 11-17 §§, om den mot­ta­gande myn­dig­he­ten behö­ver upp­gif­terna i sin brotts­be­käm­pande verk­sam­het. Migra­tions­ver­ket har mot­sva­rande rätt att ta del av per­son­upp­gif­ter som behand­las i fingeravtrycks-​ och sig­na­le­ments­re­gist­ret, om ver­ket behö­ver upp­gif­terna för kon­troll av fin­gerav­tryck som ver­ket tagit. Lag (2016:29).

19 §   Rege­ringen med­de­lar före­skrif­ter om att per­son­upp­gif­ter får läm­nas ut i andra fall än som anges i 14-18 §§.

Bestäm­mel­ser om att upp­gif­ter får läm­nas ut finns även i offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).

Elektro­niskt utläm­nande av per­son­upp­gif­ter

20 §   Enstaka per­son­upp­gif­ter får läm­nas ut på medium för auto­ma­ti­se­rad behand­ling. Rege­ringen med­de­lar före­skrif­ter om att upp­gif­ter får läm­nas ut på sådant medium även i andra fall.

21 §   Utläm­nande genom direktåt­komst är tillå­tet bara i den utsträck­ning som föl­jer av denna lag.

Rege­ringen med­de­lar före­skrif­ter om att en utländsk myn­dig­het, Euro­pol eller en mel­lan­folk­lig orga­ni­sa­tion får med­ges direktåt­komst till per­son­upp­gif­ter i poli­sens brotts­be­käm­pande verk­sam­het, om detta är nöd­vän­digt för att full­göra en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse som Sve­rige efter riks­da­gens god­kän­nande har till­trätt eller om det föl­jer av en EU-​rättsakt.

Ytter­li­gare bestäm­mel­ser om direktåt­komst finns i 3 kap. 8 §, 4 kap. 10 och 17 §§ samt 6 kap. 11 a §. Lag (2018:50).


3 kap. Gemen­samt till­gäng­liga upp­gif­ter

1 §   Detta kapi­tel inne­hål­ler sär­skilda bestäm­mel­ser för behand­ling av per­son­upp­gif­ter som görs eller har gjorts gemen­samt till­gäng­liga i poli­sens brotts­be­käm­pande verk­sam­het.
Upp­gif­ter som endast ett fåtal per­so­ner har rätt att ta del av anses inte som gemen­samt till­gäng­liga.

Detta kapi­tel gäl­ler inte när per­son­upp­gif­ter behand­las med stöd av 2 kap. 9 §.

Per­son­upp­gif­ter som får göras gemen­samt till­gäng­liga

2 §   Föl­jande per­son­upp­gif­ter får göras gemen­samt till­gäng­liga:
   1. Upp­gif­ter som kan antas ha sam­band med miss­tänkt brotts­lig verk­sam­het, om den miss­tänkta verk­sam­he­ten
      a) inne­fat­tar brott för vil­ket är före­skri­vet fäng­else i ett år eller där­ö­ver, eller
      b) sker sys­te­ma­tiskt.
   2. Upp­gif­ter som behövs för över­vak­ningen av en per­son, om han eller hon
      a) kan antas komma att begå brott för vil­ket är före­skri­vet fäng­else i två år eller där­ö­ver, och
      b) är all­var­ligt kri­mi­nellt belas­tad eller kan antas utgöra ett hot mot and­ras per­son­liga säker­het.
   3. Upp­gif­ter som före­kom­mer i ett ärende om utred­ning eller beiv­rande av brott.
   4. Upp­gif­ter som behövs för att full­göra vad som föl­jer av inter­na­tio­nella åta­gan­den, om det krävs för att den aktu­ella för­plik­tel­sen ska kunna full­gö­ras.
   5. Upp­gif­ter som har rap­por­te­rats till Polis­myn­dig­he­tens led­nings­cen­tra­ler.

DNA-​profiler får inte göras gemen­samt till­gäng­liga. Att sådana upp­gif­ter får behand­las i sär­skilda regis­ter föl­jer av 4 kap.

Till­gången till upp­gif­ter som görs gemen­samt till­gäng­liga med stöd av första styc­ket 2 ska begrän­sas till sär­skilt angivna tjäns­te­män som har till upp­gift att arbeta med över­vak­ningen.
Infor­ma­tion om att en per­son är före­mål för över­vak­ning får dock göras till­gäng­lig för andra. Lag (2014:597).

Sär­skilda upp­lys­ningar

3 §   Vid behand­ling enligt 1 § ska det genom en sär­skild upp­lys­ning eller på något annat sätt framgå för vil­ket när­mare ända­mål per­son­upp­gif­terna behand­las. Har upp­gif­terna gjorts gemen­samt till­gäng­liga med stöd av 2 § första styc­ket 2 eller 5, ska detta sär­skilt framgå.

4 §   Om upp­gif­ter, som behand­las enligt 1 §, direkt kan hän­fö­ras till en per­son som inte är miss­tänkt för brott eller för att ha utö­vat eller komma att utöva sådan brotts­lig verk­sam­het som avses i 2 § första styc­ket 1, ska det genom en sär­skild upp­lys­ning eller på något annat sätt framgå att per­so­nen inte är miss­tänkt.

Upp­gif­ter om en per­son som kan antas ha sam­band med miss­tänkt brotts­lig verk­sam­het ska för­ses med en upp­lys­ning om upp­gifts­läm­na­rens tro­vär­dig­het och upp­gif­ter­nas rik­tig­het i sak, om inte detta på grund av sär­skilda omstän­dig­he­ter är onö­digt. Det­samma gäl­ler upp­gif­ter om per­so­ner som avses i 2 § första styc­ket 2.

Sök­ning

5 §   Vid sök­ning i per­son­upp­gif­ter som har gjorts gemen­samt till­gäng­liga får upp­gif­ter som avslö­jar ras, etniskt ursprung, poli­tiska åsik­ter, reli­giös eller filo­so­fisk över­ty­gelse, med­lem­skap i fack­för­e­ning eller som rör hälsa eller sex­u­al­liv inte använ­das som sök­be­grepp.

Första styc­ket hind­rar inte att brotts­ru­bri­ce­ringar eller upp­gif­ter som beskri­ver en per­sons utse­ende används som sök­be­grepp.

6 §   Vid sök­ning på namn, per­son­num­mer, sam­ord­nings­num­mer eller andra lik­nande iden­ti­tets­be­teck­ningar i upp­gif­ter som har gjorts gemen­samt till­gäng­liga får sådana upp­gif­ter tas fram som anger att den sökta per­so­nen
   1. är anmäld för brott,
   2. är eller har varit miss­tänkt för brott,
   3. är miss­tänkt för att ha utö­vat eller komma att utöva sådan brotts­lig verk­sam­het som avses i 2 § första styc­ket 1,
   4. över­va­kas enligt 2 § första styc­ket 2,
   5. har anmält ett brott,
   6. är mål­sä­gande i ett ärende som rör ansvar för brott,
   7. före­kom­mer i ett ärende som vittne eller annan som läm­nar eller har läm­nat upp­gif­ter eller ytt­rande,
   8. har gett in eller till­han­da­hål­lits en hand­ling,
   9. är anmäld såsom för­svun­nen,
   10. har bedömts kunna komma att möta ett poli­sin­gri­pande med grovt våld, eller
   11. är efter­lyst.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar före­skrif­ter om begräns­ning av till­gången till sådana upp­gif­ter som avses i första styc­ket.

7 §   Bestäm­mel­serna i 6 § gäl­ler inte vid
   1. sök­ning i en viss hand­ling eller i ett visst ärende, eller
   2. sök­ning i en upp­gifts­sam­ling som har ska­pats för att under­söka viss brotts­lig­het eller vissa kri­mi­nella grup­pe­ringar och som enbart de som arbe­tar i under­sök­ningen har åtkomst till.

Bestäm­mel­serna i 6 § gäl­ler inte hel­ler vid sök­ning som utförs av sär­skilt angivna tjäns­te­män och som görs
   1. för att före­bygga, för­hindra eller upp­täcka brotts­lig verk­sam­het som inne­fat­tar brott för vil­ket är före­skri­vet fäng­else i fyra år eller där­ö­ver eller för sådant ända­mål som avses i 2 § första styc­ket 2, eller
   2. för att utreda brott för vil­ket är före­skri­vet fäng­else i fyra år eller där­ö­ver.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om under vilka för­ut­sätt­ningar sök­ning får äga rum med stöd av första och andra styc­kena.

Rege­ringen med­de­lar före­skrif­ter om ytter­li­gare undan­tag från 6 §.

Direktåt­komst

8 §   Säker­hetspo­li­sen, Ekobrotts­myn­dig­he­ten, Åklagar­myn­dig­he­ten, Tull­ver­ket, Kust­be­vak­ningen och Skat­te­ver­ket får med­ges direktåt­komst till per­son­upp­gif­ter i poli­sens brotts­be­käm­pande verk­sam­het. Direktåt­koms­ten får endast avse per­son­upp­gif­ter som har gjorts gemen­samt till­gäng­liga.

En myn­dig­het som med­getts direktåt­komst ansva­rar för att till­gången till per­son­upp­gif­ter begrän­sas till vad varje tjäns­te­man behö­ver för att kunna full­göra sina arbets­upp­gif­ter.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om omfatt­ningen av direktåt­koms­ten samt om behö­rig­het och säker­het.
Lag (2014:597).

Beva­rande av per­son­upp­gif­ter i ären­den om utred­ning eller beiv­rande av brott

9 §   I 10-12 §§ anges hur länge per­son­upp­gif­ter i vissa ären­den om utred­ning eller beiv­rande av brott som har gjorts gemen­samt till­gäng­liga längst får beva­ras i poli­sens brotts­be­käm­pande verk­sam­het.

10 §   Om en brottsan­mä­lan avskrivs på grund av att den påstådda gär­ningen inte utgör brott, får per­son­upp­gif­terna i anmä­lan inte längre behand­las i poli­sens brotts­be­käm­pande verk­sam­het.
Om en brottsan­mä­lan i annat fall inte har lett till för­un­der­sök­ning eller annan mot­sva­rande utred­ning, får per­son­upp­gif­terna inte behand­las i poli­sens brotts­be­käm­pande verk­sam­het när åtal inte längre får väc­kas för brot­tet.

11 §   Om en för­un­der­sök­ning har lett till åtal eller annan dom­stols­pröv­ning, får per­son­upp­gif­terna i för­un­der­sök­ningen inte behand­las i poli­sens brotts­be­käm­pande verk­sam­het när det har för­flu­tit fem år efter utgången av det kalen­derår då domen, eller det beslut som med­de­la­des med anled­ning av talan, vann laga kraft.

Om en för­un­der­sök­ning har lagts ned eller avslu­tats på annat sätt än genom åtal, får per­son­upp­gif­terna i för­un­der­sök­ningen inte behand­las i poli­sens brotts­be­käm­pande verk­sam­het när det har för­flu­tit fem år efter utgången av det kalen­derår då åkla­ga­rens eller för­un­der­sök­nings­le­da­rens beslut med­de­la­des.

Första och andra styc­kena gäl­ler även per­son­upp­gif­ter i andra utred­ningar som hand­läggs enligt bestäm­mel­ser i 23 kap.
rät­te­gångs­bal­ken.

12 §   Rege­ringen med­de­lar före­skrif­ter om att vissa kate­go­rier av per­son­upp­gif­ter får beva­ras i poli­sens brotts­be­käm­pande verk­sam­het under längre tid än vad som anges i 10 och 11 §§.

13 §   Om en för­un­der­sök­ning mot en per­son har lagts ned, om åtal har lagts ned eller om fri­kän­nande dom, som har vun­nit laga kraft, har med­de­lats, får per­so­nen inte vara sök­bar som miss­tänkt.

Beva­rande och gall­ring av övriga per­son­upp­gif­ter

14 §   Per­son­upp­gif­ter som har gjorts gemen­samt till­gäng­liga enligt 2 § första styc­ket 1, 2, 4 eller 5 ska gall­ras enligt andra-​sjätte styc­kena.

Upp­gif­ter som kan antas ha sam­band med sådan brotts­lig verk­sam­het som anges i 2 § första styc­ket 1 ska gall­ras senast tre år efter utgången av det kalen­derår då regi­stre­ringen avse­ende per­so­nen gjor­des. Upp­gif­ter som kan antas ha sam­band med brotts­lig verk­sam­het som inne­fat­tar brott för vil­ket är före­skri­vet fäng­else i två år eller där­ö­ver ska dock gall­ras senast fem år efter utgången av det kalen­derår då regi­stre­ringen gjor­des. Om en ny regi­stre­ring beträf­fande per­so­nen görs före utgången av gall­rings­fris­ten, behö­ver de upp­gif­ter som finns om per­so­nen inte gall­ras så länge någon av upp­gif­terna om honom eller henne får beva­ras.

Upp­gif­ter som har behand­lats i sam­band med sådan över­vak­ning som avses i 2 § första styc­ket 2 ska gall­ras senast tio år efter utgången av det kalen­derår då den senaste regi­stre­ringen avse­ende per­so­nen gjor­des.

Upp­gif­ter som har behand­lats med stöd av 2 § första styc­ket 4 ska gall­ras senast ett år efter utgången av det kalen­derår då ären­det som upp­gif­terna behand­la­des i avslu­ta­des.

Upp­gif­ter som har behand­lats med stöd av 2 § första styc­ket 5 ska gall­ras senast ett år efter utgången av det kalen­derår då de behand­la­des auto­ma­ti­se­rat första gången.

Den tid då en miss­tänkt eller över­va­kad per­son avtjä­nar ett fäng­el­se­straff eller genom­går slu­ten ung­doms­vård eller rätts­psy­ki­a­trisk vård med sär­skild utskriv­nings­pröv­ning ska inte räk­nas med vid beräk­ningen av de fris­ter som anges i andra och tredje styc­kena.

15 §   Rege­ringen med­de­lar före­skrif­ter om att vissa kate­go­rier av per­son­upp­gif­ter får beva­ras under längre tid än vad som anges i 14 §.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar före­skrif­ter om att per­son­upp­gif­ter, med avvi­kelse från 14 §, får beva­ras för histo­riska, sta­tis­tiska eller veten­skap­liga ända­mål.


4 kap. Regis­ter

Regis­ter över DNA-​profiler

Ända­mål

1 §   Polis­myn­dig­he­ten får i den brotts­be­käm­pande verk­sam­he­ten föra regis­ter över DNA-​profiler (DNA-​registret, utred­nings­re­gist­ret och spår­re­gist­ret) i enlig­het med 2-10 §§. Dessa regis­ter får även föras för att under­lätta iden­ti­fi­e­ring av avlidna per­so­ner.

I lagen (2014:400) om Polis­myn­dig­he­tens eli­mi­ne­rings­da­ta­bas finns bestäm­mel­ser om eli­mi­ne­rings­da­ta­ba­sen. Lag (2014:597).

DNA-​registret

2 §   DNA-​registret får inne­hålla DNA-​profiler från prov som har tagits med stöd av 28 kap. rät­te­gångs­bal­ken och som avser per­so­ner som
   1. genom laga­kraft­vun­nen dom har dömts till annan påföljd än böter, eller
   2. har god­känt ett straf­fö­re­läg­gande som avser vill­kor­lig dom.

3 §   En DNA-​profil som regi­stre­ras får endast ge infor­ma­tion om iden­ti­tet och inte om per­son­liga egen­ska­per.

Utö­ver DNA-​profiler får DNA-​registret inne­hålla upp­gif­ter om vem ana­ly­sen avser och i vil­ket ärende pro­fi­len har tagits fram samt brottskod.

Utred­nings­re­gist­ret

4 §   Utred­nings­re­gist­ret får inne­hålla DNA-​profiler från prov som har tagits med stöd av 28 kap. rät­te­gångs­bal­ken och som avser per­so­ner som är skä­li­gen miss­tänkta för brott på vil­ket fäng­else kan följa.

Bestäm­mel­serna i 3 § gäl­ler också vid regi­stre­ring i utred­nings­re­gist­ret.

Spår­re­gist­ret

5 §   Spår­re­gist­ret får inne­hålla DNA-​profiler som har tagits fram under utred­ning av brott och som inte kan hän­fö­ras till en iden­ti­fi­er­bar per­son. Utö­ver DNA-​profiler får spår­re­gist­ret inne­hålla upp­lys­ningar som visar i vil­ket ärende pro­fi­len har tagits fram och brottskod.

6 §   DNA-​profiler i spår­re­gist­ret får jäm­fö­ras med DNA-​profiler
   1. som inte kan hän­fö­ras till en iden­ti­fi­er­bar per­son,
   2. som finns i DNA-​registret, eller
   3. som kan hän­fö­ras till en per­son som är skä­li­gen miss­tänkt för brott.

DNA-​profiler i spår­re­gist­ret får också jäm­fö­ras i andra fall om det är nöd­vän­digt för att full­göra en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse som Sve­rige efter riks­da­gens god­kän­nande har till­trätt eller om det föl­jer av en EU-​rättsakt.

Gall­ring

7 §   Upp­gif­ter i DNA-​registret ska gall­ras senast när upp­gif­terna om den regi­stre­rade gall­ras ur belast­nings­re­gist­ret enligt lagen (1998:620) om belast­nings­re­gis­ter.

Upp­gif­ter i utred­nings­re­gist­ret ska gall­ras senast när upp­gif­terna om den regi­stre­rade får föras in i DNA-​registret eller när för­un­der­sök­ning eller åtal läggs ned, åtal ogil­las, åtal bifalls men påfölj­den bestäms till enbart böter eller när den regi­stre­rade har god­känt ett straf­fö­re­läg­gande som avser enbart böter.

Upp­gif­ter i spår­re­gist­ret ska gall­ras senast tret­tio år efter regi­stre­ringen. Sådana upp­gif­ter ska dock gall­ras senast sjut­tio år efter regi­stre­ringen om upp­gif­terna hän­för sig till utred­ningar om
   1. mord eller dråp enligt 3 kap. 1 eller 2 § brotts­bal­ken,
   2. folk­mord, brott mot mänsk­lig­he­ten eller grov krigs­för­bry­telse enligt 1, 2 eller 11 § lagen (2014:406) om straff för folk­mord, brott mot mänsk­lig­he­ten och krigs­för­bry­tel­ser,
   3. ter­ro­rist­brott enligt 3 § 1 eller 2 jäm­förd med 2 § lagen (2003:148) om straff för ter­ro­rist­brott, eller
   4. för­sök till dessa brott.
Lag (2014:409).

Pro­ver för DNA-​analys

8 §   Om det i sam­band med utred­ning av ett brott har tagits ett prov för DNA-​analys, får pro­vet inte använ­das för något annat ända­mål än det som pro­vet togs för.

9 §   Ett prov för DNA-​analys som har tagits med stöd av 28 kap.
rät­te­gångs­bal­ken, eller på begä­ran av en annan stat, ska för­stö­ras senast sex måna­der efter det att pro­vet togs.

Direktåt­komst

10 §   Säker­hetspo­li­sen, Ekobrotts­myn­dig­he­ten, Åklagar­myn­dig­he­ten, Tull­ver­ket och Kust­be­vak­ningen får med­ges direktåt­komst till regis­ter över DNA-​profiler som regle­ras i detta kapi­tel.

En myn­dig­het som med­getts direktåt­komst ansva­rar för att till­gången till per­son­upp­gif­ter begrän­sas till vad varje tjäns­te­man behö­ver för att kunna full­göra sina arbets­upp­gif­ter.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om omfatt­ningen av direktåt­koms­ten samt om behö­rig­het och säker­het.
Lag (2014:597).

Fingeravtrycks-​ och sig­na­le­ments­re­gis­ter

Ända­mål

11 §   Polis­myn­dig­he­ten får föra fingeravtrycks-​ och sig­na­le­ments­re­gis­ter i enlig­het med 12-17 §§. Dessa regis­ter får även föras för att under­lätta iden­ti­fi­e­ring av okända per­so­ner. Lag (2014:597).

Inne­håll

12 §   I fingeravtrycks-​ och sig­na­le­ments­re­gis­ter får upp­gif­ter behand­las om en per­son som
   1. är miss­tänkt eller dömd för brott och som har varit före­mål för åtgärd enligt 28 kap. 14 § rät­te­gångs­bal­ken, eller
   2. har läm­nat fin­gerav­tryck enligt 19 § lagen (1991:572) om sär­skild utlän­nings­kon­troll.

Upp­gif­ter om fin­gerav­tryck som inte kan hän­fö­ras till en iden­ti­fi­er­bar per­son får behand­las om upp­gif­ten kom­mit fram i en utred­ning om brott.

Upp­gif­ter om fin­gerav­tryck får även behand­las om det behövs för att full­göra inter­na­tio­nella åta­gan­den.

I fingeravtrycks-​ och sig­na­le­ments­re­gis­ter får inte upp­gif­ter behand­las som har läm­nats av en per­son under fem­ton år enligt 36 § första styc­ket 2 lagen (1964:167) med sär­skilda bestäm­mel­ser om unga lagö­ver­trä­dare. Lag (2014:597).

12 a §   Utö­ver vad som anges i 12 § får i fingeravtrycks-​ och sig­na­le­ments­re­gis­ter upp­gif­ter behand­las om en per­son som har dömts för brott i en annan med­lems­stat inom Euro­pe­iska uni­o­nen och vars fingeravtrycks-​ eller sig­na­le­ments­upp­gif­ter har över­förts hit med stöd av arti­kel 4.2 i rådets ram­be­slut 2009/315/RIF av den 26 feb­ru­ari 2009 om orga­ni­sa­tio­nen av med­lems­sta­ter­nas utbyte av upp­gif­ter ur kri­mi­nal­re­gist­ret och upp­gif­ter­nas inne­håll. Sådana upp­gif­ter får dock endast behand­las om det för mot­sva­rande gär­ning i Sve­rige är före­skri­vet fäng­else i ett år eller där­ö­ver och den som upp­gif­terna avser vid tid­punk­ten för gär­ningen hade fyllt fem­ton år. Lag (2014:597).

13 §   Fingeravtrycks-​ och sig­na­le­ments­re­gis­ter får inne­hålla upp­gif­ter om
   1. fin­gerav­tryck,
   2. sig­na­le­ment,
   3. foto­grafi,
   4. vide­oupp­tag­ning,
   5. iden­ti­fi­e­rings­upp­gif­ter,
   6. ären­de­num­mer, och
   7. brottskod.
Lag (2014:597).

Gall­ring

14 §   Upp­gif­ter i fingeravtrycks-​ och sig­na­le­ments­re­gis­ter om en miss­tänkt per­son ska gall­ras senast tre måna­der efter det att upp­gif­ter om per­so­nen gall­rats ur miss­tan­ke­re­gist­ret som förs enligt lagen (1998:621) om miss­tan­ke­re­gis­ter och ur belast­nings­re­gist­ret som förs enligt lagen (1998:620) om belast­nings­re­gis­ter.

Upp­gif­ter som inte kan hän­fö­ras till en iden­ti­fi­er­bar per­son ska gall­ras senast tret­tio år efter regi­stre­ringen. Sådana upp­gif­ter ska dock gall­ras senast sjut­tio år efter regi­stre­ringen om upp­gif­terna hän­för sig till utred­ningar om
   1. mord eller dråp enligt 3 kap. 1 eller 2 § brotts­bal­ken,
   2. folk­mord, brott mot mänsk­lig­he­ten eller grov krigs­för­bry­telse enligt 1, 2 eller 11 § lagen (2014:406) om straff för folk­mord, brott mot mänsk­lig­he­ten och krigs­för­bry­tel­ser,
   3. ter­ro­rist­brott enligt 3 § 1 eller 2 jäm­förd med 2 § lagen (2003:148) om straff för ter­ro­rist­brott, eller
   4. för­sök till dessa brott.
Lag (2014:597).

15 §   Upp­gif­ter i fingeravtrycks-​ och sig­na­le­ments­re­gis­ter som behand­las för att full­göra ett inter­na­tio­nellt åta­gande ska gall­ras när upp­gif­terna inte längre behövs för ända­må­let med behand­lingen.

Upp­gif­ter om per­so­ner som har läm­nat fin­gerav­tryck med stöd av lagen (1991:572) om sär­skild utlän­nings­kon­troll ska gall­ras senast tio år efter regi­stre­ringen. Lag (2014:597).

16 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar före­skrif­ter om att per­son­upp­gif­ter, med avvi­kelse från 14 och 15 §§, får beva­ras för histo­riska, sta­tis­tiska eller veten­skap­liga ända­mål.

Direktåt­komst

17 §   Säker­hetspo­li­sen, Ekobrotts­myn­dig­he­ten, Tull­ver­ket, Kust­be­vak­ningen och Skat­te­ver­ket får med­ges direktåt­komst till per­son­upp­gif­ter i fingeravtrycks-​ och sig­na­le­ments­re­gis­ter.

En myn­dig­het som med­getts direktåt­komst ansva­rar för att till­gången till per­son­upp­gif­ter begrän­sas till vad varje tjäns­te­man behö­ver för att kunna full­göra sina arbets­upp­gif­ter.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om omfatt­ningen av direktåt­koms­ten samt om behö­rig­het och säker­het.
Lag (2014:597).

Pen­ning­tvätts­re­gis­ter

Ända­mål

18 §   Polis­myn­dig­he­ten får föra pen­ning­tvätts­re­gis­ter.
Per­son­upp­gif­ter får behand­las i pen­ning­tvätts­re­gis­ter om det behövs för att före­bygga, för­hindra eller upp­täcka brotts­lig verk­sam­het
   1. där pen­ning­tvätt är ett led för att dölja vin­ning av brott eller brotts­lig verk­sam­het, eller
   2. som inne­fat­tar finan­sie­ring av ter­ro­rism.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om till­gången till per­son­upp­gif­ter i pen­ning­tvätts­re­gis­ter. Lag (2014:597).

19 §   I ett pen­ning­tvätts­re­gis­ter får per­son­upp­gif­ter behand­las som
   1. kan antas ha sam­band med sådan brotts­lig verk­sam­het som avses i 18 § första styc­ket,
   2. har rap­por­te­rats till Polis­myn­dig­he­ten med stöd av lag eller annan för­fatt­ning, eller
   3. har läm­nats av en utländsk myn­dig­het som i sin stat ansva­rar för arbe­tet med att före­bygga, för­hindra eller upp­täcka sådan brotts­lig verk­sam­het som avses i 18 § första styc­ket. Lag (2014:597).

Gall­ring

20 §   Per­son­upp­gif­ter i ett pen­ning­tvätts­re­gis­ter ska gall­ras senast fem år efter utgången av det kalen­derår då den senaste regi­stre­ringen avse­ende per­so­nen gjor­des.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar före­skrif­ter om att per­son­upp­gif­ter, med avvi­kelse från första styc­ket, får beva­ras för histo­riska, sta­tis­tiska eller veten­skap­liga ända­mål.

Det inter­na­tio­nella regist­ret

Ända­mål

21 §   Polis­myn­dig­he­ten får föra ett inter­na­tio­nellt regis­ter.
Per­son­upp­gif­ter i det inter­na­tio­nella regist­ret får behand­las om det behövs för hand­lägg­ningen av ären­den som rör inter­na­tio­nellt poli­siärt sam­ar­bete eller inter­na­tio­nellt straff­rätts­ligt sam­ar­bete.

Upp­gif­ter om döds­fall, olycks­hän­del­ser eller andra lik­nande hän­del­ser i utlan­det får också behand­las i det inter­na­tio­nella regist­ret, om ären­det rör en fråga som ska hand­läg­gas av Polis­myn­dig­he­ten.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om till­gången till per­son­upp­gif­ter i det inter­na­tio­nella regist­ret.
Lag (2014:597).

Gall­ring

22 §   Per­son­upp­gif­ter i det inter­na­tio­nella regist­ret ska gall­ras senast tre år efter utgången av det kalen­derår då ären­det som upp­gif­terna behand­la­des i avslu­ta­des.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar före­skrif­ter om att per­son­upp­gif­ter, med avvi­kelse från första styc­ket, får beva­ras för histo­riska, sta­tis­tiska eller veten­skap­liga ända­mål.


5 kap. Behand­ling av per­son­upp­gif­ter vid Polis­myn­dig­he­ten för foren­siska ända­mål

Ända­mål

1 §   Vid Natio­nellt foren­siskt cent­rum får per­son­upp­gif­ter behand­las om det behövs för att
   1. sam­man­ställa det under­lag i form av insam­lade spår eller annat som krävs för att sådana foren­siska åtgär­der som anges i 2 ska kunna utfö­ras,
   2. utföra foren­siska ana­ly­ser, under­sök­ningar eller jäm­fö­rel­ser åt den egna myn­dig­he­ten eller åt Säker­hetspo­li­sen, Ekobrotts­myn­dig­he­ten, Åklagar­myn­dig­he­ten, Tull­ver­ket, Kust­be­vak­ningen, Skat­te­ver­ket eller all­män dom­stol,
   3. begära foren­siska ana­ly­ser, under­sök­ningar eller jäm­fö­rel­ser av eller utföra sådana åtgär­der åt
      a) Rätts­me­di­ci­nal­ver­ket,
      b) ett utländskt foren­siskt labo­ra­to­rium, eller
      c) en utländsk brotts­be­käm­pande myn­dig­het eller en mel­lan­folk­lig orga­ni­sa­tion eller ett EU-​organ med brotts­be­käm­pande upp­gif­ter,
   4. begära foren­siska ana­ly­ser eller under­sök­ningar av andra svenska exper­t­or­gan, eller
   5. ta fram upp­slag i syfte att under­lätta arbe­tet med att för­hindra eller upp­täcka brotts­lig verk­sam­het eller utreda och beivra brott, genom att använda resul­tat från sådana åtgär­der som anges i 2 eller i 2 § andra styc­ket.

Per­son­upp­gif­ter får också behand­las vid Natio­nellt foren­siskt cent­rum om det behövs för
   1. forsk­ning och sta­tistik, eller
   2. kva­li­te­ten i den foren­siska verk­sam­he­ten.
Lag (2015:436).

2 §   Vid en annan enhet inom Polis­myn­dig­he­ten än Natio­nellt foren­siskt cent­rum får per­son­upp­gif­ter behand­las om enhe­ten behö­ver det för att sam­man­ställa det under­lag i form av insam­lade spår eller annat som krävs för att sådana foren­siska åtgär­der som anges i 1 § första styc­ket 2 ska kunna utfö­ras av cent­ru­met.

Per­son­upp­gif­ter får även behand­las vid en sådan annan enhet om enhe­ten behö­ver det för att utföra foren­siska ana­ly­ser, under­sök­ningar eller jäm­fö­rel­ser. Lag (2015:436).

3 §   Per­son­upp­gif­ter som behand­las enligt 1 § första styc­ket 2 eller 5 eller andra styc­ket 2 eller 2 § andra styc­ket får även behand­las när det är nöd­vän­digt för att till­han­da­hålla infor­ma­tion som behövs i annan brotts­be­käm­pande verk­sam­het hos Polis­myn­dig­he­ten eller i brotts­be­käm­pande verk­sam­het hos Säker­hetspo­li­sen, Ekobrotts­myn­dig­he­ten, Åklagar­myn­dig­he­ten, Tull­ver­ket, Kust­be­vak­ningen eller Skat­te­ver­ket.

I ett enskilt fall får per­son­upp­gif­ter som behand­las enligt 1 eller 2 § även behand­las för att till­han­da­hålla infor­ma­tion för något annat ända­mål än det som anges i första styc­ket, under för­ut­sätt­ning att ända­må­let inte är ofören­ligt med det ända­mål som upp­gif­terna sam­la­des in för. Lag (2015:436).

Tillämp­liga bestäm­mel­ser i 2 kap.

4 §   Föl­jande bestäm­mel­ser i 2 kap. ska tilläm­pas vid behand­ling för foren­siska ända­mål:
   1. 1 och 2 §§ om för­hål­lan­det till per­son­upp­giftsla­gen,
   2. 3 § om defi­ni­tio­ner,
   3. 4 och 5 §§ om per­son­upp­gifts­an­svar,
   4. 6 § om till­syn,
   5. 10 § om behand­ling av käns­liga per­son­upp­gif­ter,
   6. 11 § om till­gången till per­son­upp­gif­ter, och
   7. 20 och 21 §§ om elektro­niskt utläm­nande av per­son­upp­gif­ter. Lag (2015:436).

Sök­ning

5 §   Vid sök­ning i per­son­upp­gif­ter får upp­gif­ter som avslö­jar ras, etniskt ursprung, poli­tiska åsik­ter, reli­giös eller filo­so­fisk över­ty­gelse, med­lem­skap i fack­för­e­ning eller som rör hälsa eller sex­u­al­liv inte använ­das som sök­be­grepp.
Lag (2015:436).

Beva­rande

6 §   Per­son­upp­gif­ter som behand­las för foren­siska ända­mål får inte beva­ras under längre tid än vad som behövs för något eller några av ända­må­len i 1 eller 2 §.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om digi­tal arki­ve­ring. Lag (2015:436).

7 §   Natio­nellt foren­siskt cent­rum får inte behandla per­son­upp­gif­ter för det ända­mål som anges i 1 § första styc­ket 5 när det har för­flu­tit fem år efter utgången av det kalen­derår då ären­det där upp­gif­terna före­kom­mer regi­stre­ra­des. Lag (2015:436).

Utläm­nande av per­son­upp­gif­ter

8 §   Säker­hetspo­li­sen, Ekobrotts­myn­dig­he­ten, Åklagar­myn­dig­he­ten, Tull­ver­ket, Kust­be­vak­ningen och Skat­te­ver­ket har, trots sek­re­tess enligt 21 kap. 3 § första styc­ket och 35 kap. 1 § offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400), rätt att ta del av per­son­upp­gif­ter som behand­las enligt 1 § första styc­ket 5, om den mot­ta­gande myn­dig­he­ten behö­ver upp­gif­terna i sin brotts­be­käm­pande verk­sam­het.

Första styc­ket gäl­ler inte upp­gif­ter som behand­las i sär­skilda regis­ter enligt 4 kap. Lag (2015:436).

9 §   Rege­ringen kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om att per­son­upp­gif­ter får läm­nas ut i andra fall än som anges i 8 §.

Bestäm­mel­ser om att upp­gif­ter får läm­nas ut finns även i offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).
Lag (2015:436).


6 kap. Behand­ling av per­son­upp­gif­ter i Säker­hetspo­li­sens brotts­be­käm­pande verk­sam­het

Ända­mål

1 §   Per­son­upp­gif­ter får behand­las i Säker­hetspo­li­sens brotts­be­käm­pande verk­sam­het om det behövs för att
   1. före­bygga, för­hindra eller upp­täcka brotts­lig verk­sam­het som inne­fat­tar
      a) brott mot rikets säker­het,
      b) ter­ror­brott, eller
      c) tryck­fri­hets­brott eller ytt­ran­de­fri­hets­brott med rasis­tiska eller främ­lings­fi­ent­liga motiv,
   2. utreda eller beivra sådana brott som avses i 1, eller, efter sär­skilt beslut, annat brott,
   3. full­göra upp­gif­ter i sam­band med per­son­skydd av den cen­trala stats­led­ningen och andra som rege­ringen eller Säker­hetspo­li­sen bestäm­mer,
   4. full­göra upp­gif­ter enligt säker­hets­skydds­la­gen (2018:585),
   5. full­göra för­plik­tel­ser som föl­jer av inter­na­tio­nella åta­gan­den,
   6. lämna tek­niskt biträde till Polis­myn­dig­he­ten, Ekobrotts­myn­dig­he­ten, Åklagar­myn­dig­he­ten eller Tull­ver­ket, eller
   7. full­göra annan verk­sam­het som anges i lag eller för­ord­ning eller sär­skilt beslut av rege­ringen. Lag (2018:592).

2 §   Per­son­upp­gif­ter som behand­las enligt 1 § får även behand­las när det är nöd­vän­digt för att till­han­da­hålla infor­ma­tion som behövs i
   1. brotts­be­käm­pande verk­sam­het hos Polis­myn­dig­he­ten, Ekobrotts­myn­dig­he­ten, Åklagar­myn­dig­he­ten, Tull­ver­ket, Kust­be­vak­ningen och Skat­te­ver­ket,
   2. en myn­dig­hets verk­sam­het, om infor­ma­tio­nen till­han­da­hålls inom ramen för myn­dig­hets­ö­ver­skri­dande sam­ver­kan mot brott,
   3. För­svars­mak­tens för­svars­un­der­rät­tel­se­verk­sam­het och mili­tära säker­hets­tjänst, om det finns sär­skilda skäl att till­han­da­hålla infor­ma­tio­nen,
   4. brotts­be­käm­pande verk­sam­het hos utländsk myn­dig­het eller mel­lan­folk­lig orga­ni­sa­tion, eller
   5. en myn­dig­hets verk­sam­het om Säker­hetspo­li­sen enligt lag eller för­ord­ning ska bistå myn­dig­he­ten med viss upp­gift.

Per­son­upp­gif­ter som behand­las enligt 1 § får även behand­las, om det är nöd­vän­digt för att till­han­da­hålla infor­ma­tion till riks­da­gen och rege­ringen samt, i den utsträck­ning skyl­dig­het att lämna upp­gif­ter föl­jer av lag eller för­ord­ning, till andra.

Rege­ringen kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om att per­son­upp­gif­ter som behand­las enligt 1 § och som avser efter­lysta per­so­ner och avlägs­nan­den ur lan­det får behand­las för att till­han­da­hålla infor­ma­tion till vissa sär­skilt angivna myn­dig­he­ter.

I ett enskilt fall får per­son­upp­gif­ter som behand­las enligt 1 § även behand­las för att till­han­da­hålla infor­ma­tion för något annat ända­mål än de som anges i första-​tredje styc­kena, under för­ut­sätt­ning att ända­må­let inte är ofören­ligt med det ända­mål som upp­gif­terna sam­la­des in för. Lag (2015:436).

3 §   Per­son­upp­gif­ter får behand­las om
   1. det är nöd­vän­digt för dia­ri­e­fö­ring, eller
   2. upp­gif­terna har läm­nats till Säker­hetspo­li­sen i en anmä­lan eller lik­nande och behand­lingen är nöd­vän­dig för hand­lägg­ningen. Lag (2015:436).

Tillämp­liga bestäm­mel­ser i 2 kap.

4 §   Föl­jande bestäm­mel­ser i 2 kap. ska tilläm­pas vid behand­ling av per­son­upp­gif­ter hos Säker­hetspo­li­sen:
   1. 1 och 2 §§ om för­hål­lan­det till per­son­upp­giftsla­gen (1998:204),
   2. 3 § om defi­ni­tion av DNA-​analys, DNA-​profil och fin­gerav­tryck,
   3. 6 § om till­syn,
   4. 10 § om behand­ling av käns­liga per­son­upp­gif­ter,
   5. 11 § om till­gången till per­son­upp­gif­ter,
   6. 14, 15 och 19 §§ om utläm­nande av per­son­upp­gif­ter och upp­gifts­skyl­dig­het, och
   7. 20 och 21 §§ om elektro­niskt utläm­nande av per­son­upp­gif­ter.
Lag (2015:436).

Per­son­upp­gifts­an­svar

5 §   Säker­hetspo­li­sen är per­son­upp­gifts­an­sva­rig för den behand­ling av per­son­upp­gif­ter som Säker­hetspo­li­sen utför.

Säker­hetspo­li­sen ska utse ett eller flera per­son­upp­giftsom­bud.
Den per­son­upp­gifts­an­sva­rige ska anmäla till till­syns­myn­dig­he­ten enligt per­son­upp­giftsla­gen (1998:204) när ett per­son­upp­giftsom­bud utses eller ent­le­di­gas. Lag (2015:436).

Beva­rande och gall­ring

6 §   Per­son­upp­gif­ter får inte beva­ras under längre tid än vad som behövs för något eller några av ända­må­len i 1-3 §§.

I 7 och 12-14 §§ anges hur länge upp­gif­ter som behand­las auto­ma­ti­se­rat längst får beva­ras.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om digi­tal arki­ve­ring. Lag (2015:436).

7 §   Per­son­upp­gif­ter som behand­las auto­ma­ti­se­rat hos Säker­hetspo­li­sen och som inte har gjorts gemen­samt till­gäng­liga ska, om de behand­las i ett ärende, gall­ras senast ett år efter det att ären­det avslu­ta­des. Om de inte kan hän­fö­ras till ett ärende ska upp­gif­terna gall­ras senast ett år efter det att de behand­la­des auto­ma­ti­se­rat första gången.

Första styc­ket gäl­ler inte per­son­upp­gif­ter i ären­den om utred­ning eller beiv­rande av brott.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar före­skrif­ter om att per­son­upp­gif­ter, med avvi­kelse från första styc­ket, får beva­ras för histo­riska, sta­tis­tiska eller veten­skap­liga ända­mål. Lag (2015:436).

Behand­ling av gemen­samt till­gäng­liga upp­gif­ter

Gemen­samt till­gäng­liga upp­gif­ter

8 §   Om det behövs för de ända­mål som anges i 1 §, får per­son­upp­gif­ter göras gemen­samt till­gäng­liga i Säker­hetspo­li­sens verk­sam­het. Detta gäl­ler dock inte DNA-​profiler. Upp­gif­ter som endast ett fåtal per­so­ner har rätt att ta del av anses inte som gemen­samt till­gäng­liga.

Bestäm­mel­serna i 9-13 §§ gäl­ler för behand­ling av per­son­upp­gif­ter som görs eller har gjorts gemen­samt till­gäng­liga. Bestäm­mel­serna gäl­ler dock inte när per­son­upp­gif­ter behand­las med stöd av 3 §. Lag (2015:436).

Sär­skilda upp­lys­ningar

9 §   Vid behand­ling enligt 8 § ska det genom en sär­skild upp­lys­ning eller på något annat sätt framgå för vil­ket när­mare ända­mål per­son­upp­gif­terna behand­las. Lag (2015:436).

10 §   Om upp­gif­ter, som behand­las enligt 8 §, direkt kan hän­fö­ras till en per­son som inte är miss­tänkt för brott eller för att ha utö­vat eller komma att utöva brotts­lig verk­sam­het, ska det genom en sär­skild upp­lys­ning eller på något annat sätt framgå att per­so­nen inte är miss­tänkt.

Upp­gif­ter om en per­son som kan antas ha sam­band med miss­tänkt brotts­lig verk­sam­het ska för­ses med en upp­lys­ning om upp­gifts­läm­na­rens tro­vär­dig­het och upp­gif­ter­nas rik­tig­het i sak. Sådan upp­lys­ning behö­ver dock inte läm­nas, om det på grund av sär­skilda omstän­dig­he­ter är onö­digt. Någon upp­lys­ning behö­ver inte hel­ler läm­nas om
   1. upp­gif­terna ingår i en upp­gifts­sam­ling som har ska­pats för att bear­beta och ana­ly­sera infor­ma­tion och som enbart sär­skilt angivna tjäns­te­män har åtkomst till, och
   2. bear­bet­ningen och ana­ly­sen befin­ner sig i ett inle­dande skede. Lag (2015:436).

Sök­ning

11 §   Vid sök­ning i per­son­upp­gif­ter som har gjorts gemen­samt till­gäng­liga får upp­gif­ter som avslö­jar ras, etniskt ursprung, poli­tiska åsik­ter, reli­giös eller filo­so­fisk över­ty­gelse, med­lem­skap i fack­för­e­ning eller som rör hälsa eller sex­u­al­liv använ­das som sök­be­grepp endast om det är abso­lut nöd­vän­digt för de ända­mål som anges i 1 §.

Första styc­ket hind­rar inte att brotts­ru­bri­ce­ringar eller upp­gif­ter som beskri­ver en per­sons utse­ende används som sök­be­grepp.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar ytter­li­gare före­skrif­ter om sök­ning i gemen­samt till­gäng­liga upp­gif­ter. Lag (2015:436).

Direktåt­komst och upp­gifts­skyl­dig­het

11 a §   För­sva­rets radi­o­an­stalt och För­svars­mak­ten får med­ges direktåt­komst till per­son­upp­gif­ter som har gjorts gemen­samt till­gäng­liga i Säker­hetspo­li­sens brotts­be­käm­pande verk­sam­het och som behövs för att myn­dig­he­terna, inom ramen för myn­dig­hets­ö­ver­skri­dande sam­ver­kan mel­lan För­sva­rets radi­o­an­stalt, För­svars­mak­ten och Säker­hetspo­li­sen, ska kunna göra bedöm­ningar på stra­te­gisk nivå av ter­ror­ho­tet mot Sve­rige och svenska intres­sen.

En myn­dig­het som har med­getts direktåt­komst ansva­rar för att till­gången till per­son­upp­gif­ter begrän­sas till vad varje tjäns­te­man behö­ver för att kunna full­göra sina arbets­upp­gif­ter.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela när­mare före­skrif­ter om omfatt­ningen av direktåt­koms­ten samt om behö­rig­het och säker­het vid sådan åtkomst. Lag (2018:50).

11 b §   För­sva­rets radi­o­an­stalt och För­svars­mak­ten har, trots sek­re­tess enligt 35 kap. 1 § och 37 kap. 1 § offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400), rätt att ta del av sådana upp­gif­ter som avses i 11 a § första styc­ket. Lag (2018:50).

Beva­rande och gall­ring

12 §   Per­son­upp­gif­ter som har gjorts gemen­samt till­gäng­liga ska gall­ras senast tio år efter utgången av det kalen­derår då den senaste regi­stre­ringen avse­ende per­so­nen gjor­des.

Per­son­upp­gif­ter som behand­las i en sådan upp­gifts­sam­ling som avses i 10 § andra styc­ket 1 ska dock gall­ras senast tre år efter utgången av det kalen­derår då den senaste regi­stre­ringen avse­ende per­so­nen gjor­des.

Om det finns sär­skilda skäl får Säker­hetspo­li­sen besluta att per­son­upp­gif­ter får beva­ras längre tid än vad som anges i första och andra styc­kena, om upp­gif­terna fort­fa­rande behövs för det ända­mål för vil­ket de behand­las. Om upp­gif­ter beva­ras med stöd av ett sådant beslut, ska de gall­ras, eller frå­gan om beva­rande prö­vas på nytt, senast vid utgången av det tionde kalen­derå­ret efter beslu­tet eller, om det är fråga om upp­gif­ter som avses i andra styc­ket, senast vid utgången av det tredje kalen­derå­ret efter beslu­tet. Lag (2015:436).

13 §   Bestäm­mel­serna i 12 § gäl­ler inte per­son­upp­gif­ter i ären­den om utred­ning eller beiv­rande av brott. I fråga om behand­ling av sådana per­son­upp­gif­ter ska i stäl­let 3 kap. 9-13 §§ tilläm­pas. Lag (2015:436).

14 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar före­skrif­ter om att per­son­upp­gif­ter, med avvi­kelse från 12 §, får beva­ras för histo­riska, sta­tis­tiska eller veten­skap­liga ända­mål. Lag (2015:436).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2010:361
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 mars 2012, då polis­da­ta­la­gen (1998:622) upp­hör att gälla.
   2. För signalements-​ och kän­ne­tec­kens­re­gist­ret och det cen­trala brotts­spa­nings­re­gist­ret som förs med stöd av punkt 2 i över­gångs­be­stäm­mel­serna till polis­da­ta­la­gen (1998:622) gäl­ler data­la­gen (1973:289) i stäl­let för denna lag till utgången av år 2014. Bestäm­mel­serna i 2 kap. 14, 15 och 19 §§ i denna lag ska dock tilläm­pas på upp­gif­terna i regist­ren från lagens ikraft­trä­dande.
   3. Data­in­spek­tio­nens till­stånd att föra de regis­ter som anges i punkt 2 upp­hör att gälla vid utgången av år 2014 eller vid den tidi­gare tid­punkt då den per­son­upp­gifts­an­sva­rige avan­mä­ler regist­ret hos inspek­tio­nen. Vid ikraft­trä­dan­det av denna lag upp­hör Data­in­spek­tio­nens till­stånd för övriga regis­ter som förs med stöd av punkt 2 i över­gångs­be­stäm­mel­serna till polis­da­ta­la­gen (1998:622) att gälla.
   4. I fråga om behand­ling av per­son­upp­gif­ter i en sär­skild under­sök­ning enligt 14 § första styc­ket 1 polis­da­ta­la­gen (1998:622), som har beslu­tats före ikraft­trä­dan­det av denna lag, gäl­ler 1998 års polis­da­ta­lag i stäl­let för denna lag till utgången av år 2014.
   5. Föl­jande bestäm­mel­ser i denna lag behö­ver inte tilläm­pas för­rän den 1 janu­ari 2018:
      a) 3 kap. 4 § första styc­ket om sär­skilda upp­lys­ningar, när det gäl­ler annan verk­sam­het än sådan som bedrivs för ända­mål som anges i 2 kap. 7 § 1,
      b) 3 kap. 6 och 7 §§ om sök­ning, och
      c) 3 kap. 10, 11 och 13 §§ om behand­ling av per­son­upp­gif­ter i brottsan­mäl­ningar, avslu­tade för­un­der­sök­ningar och andra utred­ningar som hand­läggs enligt bestäm­mel­ser i 23 kap.
rät­te­gångs­bal­ken. Lag (2014:893).

2014:404
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2014.
   2. DNA-​profiler från anställda vid Rikspo­lis­sty­rel­sen, polis­myn­dig­he­terna och Sta­tens kri­mi­nal­tek­niska labo­ra­to­rium som regi­stre­ras i den eli­mi­ne­rings­da­ta­bas som förs med stöd av lagen (2014:400) om eli­mi­ne­rings­da­ta­ba­sen får till och med den 31 decem­ber 2014 vid ett till­fälle jäm­fö­ras med DNA-​profiler i spår­re­gist­ret. En över­ens­stäm­melse mel­lan en DNA-​profil i eli­mi­ne­rings­da­ta­ba­sen och en DNA-​profil i spår­re­gist­ret får inte utre­das vidare.

2014:409
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2014.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för upp­gif­ter som hän­för sig till utred­ningar om folk­rätts­brott enligt 22 kap. 6 § andra styc­ket brotts­bal­ken eller utred­ningar om folk­mord enligt 1 § lagen (1964:169) om straff för folk­mord eller för­sök till sådant brott.