Lag (1990:217) om skydd för sam­hällsvik­tiga anlägg­ningar m.m.. För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2010:305

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Upp­hävd:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1990:217
Depar­te­ment: För­svars­de­par­te­men­tet
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2009:442
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1990:217
Depar­te­ment/myn­dig­het: För­svars­de­par­te­men­tet
Utfär­dad: 1990-​05-17
Änd­rad: t.o.m. SFS

2009:442
Upp­hävd: 2010-​07-01
För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS

2010:305
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   I denna lag ges bestäm­mel­ser om vissa åtgär­der till skydd mot
   - sabo­tage,
   - ter­ro­rist­brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för ter­ro­rist­brott,
   - spi­o­neri samt röjande i andra fall av hem­liga upp­gif­ter som rör total­för­sva­ret.

I lagen ges också bestäm­mel­ser om skydd för all­män­he­ten mot skada som kan upp­komma till följd av mili­tär verk­sam­het.
Lag (2003:155).

2 §   Beslut enligt 3, 19, och 23 §§ får inte göras mer omfat­tande eller ingri­pande än vad som krävs för att till­go­dose beho­vet av skydd. Så långt möj­ligt skall und­vi­kas att beslu­tet med­för skada eller olä­gen­het för andra all­männa eller enskilda intres­sen.

Skydds­ob­jekt

Beslut om skydds­ob­jekt

3 §   Om all­män­he­tens till­träde till eller rätt att utnyttja en anlägg­ning, ett område, ett far­tyg eller ett luft­far­tyg behö­ver begrän­sas för ända­mål som anges i 1 §, får rege­ringen eller den myn­dig­het rege­ringen bestäm­mer besluta att anlägg­ningen, områ­det, far­ty­get eller luft­far­ty­get skall utgöra skydds­ob­jekt.

4 §   Som skydds­ob­jekt får för­kla­ras
   1. stat­liga för­valt­nings­bygg­na­der, stats­che­fens resi­dens och bostä­der samt stats­mi­nis­terns bostä­der,
   2. anlägg­ningar och områ­den till vilka sta­ten har ägan­de­rät­ten eller nytt­jan­de­rät­ten och som dis­po­ne­ras av För­svars­mak­ten, För­sva­rets mate­ri­el­verk eller För­sva­rets radi­o­an­stalt samt mili­tära far­tyg och luft­far­tyg.,
   3. anlägg­ningar eller områ­den som används eller är avsedda för led­ning av befolk­nings­skyd­det och rädd­nings­tjäns­ten eller det civila för­sva­ret i övrigt, för ener­gi­för­sörj­ning, vat­ten­för­sörj­ning, rund­ra­di­o­för­sörj­ning, radio-​ och tele­kom­mu­ni­ka­tio­ner, trans­por­ter eller för­svars­in­dust­ri­ella ända­mål,
   4. områ­den där För­svars­mak­ten, För­sva­rets mate­ri­el­verk eller För­sva­rets radi­o­an­stalt till­fäl­ligt bedri­ver övningar, prov eller för­sök,
   5. områ­den där För­svars­mak­ten har satts in för att möta ett väp­nat angrepp mot Sve­rige eller för att hindra en kränk­ning av Sve­ri­ges ter­ri­to­rium,
   6. områ­den där en främ­mande stats mili­tära styrka till­fäl­ligt bedri­ver övningar när den här i lan­det del­tar i utbild­ning för freds­främ­jande verk­sam­het inom ramen för inter­na­tio­nellt sam­ar­bete och
   7. anlägg­ningar och områ­den som sta­ten har ägan­de­rätt eller nytt­jan­de­rätt till och som dis­po­ne­ras av riks­da­gen eller riks­dags­för­valt­ningen. Lag (2006:130).

5 §   Också andra anlägg­ningar eller områ­den än de som nämns i 4 § får för­kla­ras vara skydds­ob­jekt, om de är av bety­delse för total­för­sva­ret och Sve­rige befin­ner sig i krig eller krigs­fara eller det råder andra utomor­dent­liga för­hål­lan­den som är för­an­ledda av krig.

6 §   Riks­da­gens bygg­na­der får för­kla­ras som skydds­ob­jekt efter med­gi­vande av tal­man­nen.

Anlägg­ningar eller områ­den som avses i 4 § 3 eller 5 § får inte för­kla­ras vara skydds­ob­jekt utan med­gi­vande av äga­ren, om denne är någon annan än sta­ten.

Vad som sägs om äga­ren skall även avse nytt­ja­ren, om anlägg­ningen eller områ­det har upp­lå­tits till sär­skilt nytt­jande.

För­bud mot till­träde m.m.

7 §   Ett beslut om skydds­ob­jekt inne­bär, om annat inte föl­jer av tredje styc­ket, att obe­hö­riga inte har till­träde till skydds­ob­jek­tet.

Till­trä­des­för­bu­det får för­e­nas med för­bud mot att ta foto­gra­fier eller göra andra avbild­ningar, beskriv­ningar eller mät­ningar av eller inom skydds­ob­jek­tet.

Om det bedöms som till­räck­ligt, får i stäl­let för till­trä­des­för­bud utfär­das för­bud mot att ta foto­gra­fier eller göra andra avbild­ningar, beskriv­ningar eller mät­ningar av eller inom skydds­ob­jek­tet eller mot att bada, dyka, ankra eller fiska där.

8 §   För­bud enligt 7 § avse­ende områ­den som sägs i 4 § 4 eller 5 gäl­ler även mot den som äger eller annars nytt­jar områ­det.

Bevak­ning av skydds­ob­jekt

9 §   För bevak­ning av skydds­ob­jekt får anli­tas polis­män, mili­tär per­so­nal eller annan sär­skilt utsedd per­so­nal.

Den som beva­kar ett skydds­ob­jekt och inte är polis­man benämns skydds­vakt.

10 §   Den som vill ha till­träde till ett skydds­ob­jekt eller som uppe­hål­ler sig invid ett skydds­ob­jekt är skyl­dig att på begä­ran av den som beva­kar skydds­ob­jek­tet

uppge namn, födel­se­tid och hem­vist,
under­kasta sig kropps­vi­si­ta­tion som inte avser brev eller annan enskild hand­ling och finna sig i under­sök­ning av for­don, far­tyg och luft­far­tyg. Lag (1996:630).

11 §   Den som beva­kar ett skydds­ob­jekt får besluta om kropps­vi­si­ta­tion och under­sök­ning av for­don, far­tyg och luft­far­tyg, om det behövs för att bevak­nings­upp­gif­ten skall kunna full­gö­ras eller för att söka efter före­mål som kan tas i beslag enligt denna lag.
Lag (1996:630).

12 §   Den som beva­kar ett skydds­ob­jekt får också i den utsträck­ning som krävs för att bevak­nings­upp­gif­ten skall kunna full­gö­ras avvisa, avlägsna eller, om en sådan åtgärd inte är till­räck­lig, till­fäl­ligt omhän­derta en per­son inom eller vid skydds­ob­jek­tet, om per­so­nen

över­trä­der något för­bud som gäl­ler på grund av beslut enligt denna lag,
väg­rar att på begä­ran lämna upp­gift om namn, födel­se­tid eller hem­vist eller läm­nar upp­gift därom som skä­li­gen kan antas vara orik­tig,
väg­rar att under­kasta sig kropps­vi­si­ta­tion eller väg­rar att finna sig i under­sök­ning av for­don, far­tyg eller luft­far­tyg.
Lag (1996:630).

13 §   Skydds­vak­ter har dess­utom inom skydds­ob­jek­tet och i dess när­het samma befo­gen­het som polis­män att gripa den som det finns skäl att anhålla för spi­o­neri, sabo­tage eller för­be­re­delse till ett sådant brott samt att lägga beslag på före­mål som per­so­nen för med sig. Detta gäl­ler också om den miss­tänkte är på flykt från skydds­ob­jek­tet.

14 §   Den som beva­kar ett skydds­ob­jekt får ta i beslag före­mål, som skä­li­gen kan antas ha bety­delse för utred­ning av brott mot denna lag eller vara för­ver­kade.

15 §   Kropps­vi­si­ta­tion får inte göras mera ingå­ende än vad ända­må­let med åtgär­den krä­ver.

Kropps­vi­si­ta­tion, som är av mera väsent­lig omfatt­ning, skall såvitt möj­ligt genom­fö­ras inom­hus i ett avskilt rum och i vitt­nes när­varo.

Kropps­vi­si­ta­tion av kvin­nor får inte utan syn­ner­liga skäl genom­fö­ras eller bevitt­nas av andra än kvin­nor, läkare eller legi­ti­me­rade sjuk­skö­ters­kor. Ytlig kropps­vi­si­ta­tion som bedöms nöd­vän­dig av säker­hets­skäl och som endast avser sökande efter vapen eller andra far­liga före­mål får dock genom­fö­ras i annan ord­ning.

16 §   Över kropps­vi­si­ta­tio­ner, till­fäl­liga omhän­der­ta­gan­den och beslag skall föras pro­to­koll som anger skä­len för åtgär­den och vad som före­kom­mit vid dess genom­fö­rande.

17 §   Ett till­fäl­ligt omhän­der­ta­gande, gri­pande eller beslag som har genom­förts av en skydds­vakt skall ome­del­bart anmä­las till en polis­man.
Beslag­ta­gen egen­dom skall över­läm­nas till polis­man­nen. Polis­man­nen skall genast pröva om åtgär­den skall bestå.

Ett till­fäl­ligt omhän­der­ta­gande skall upp­höra så snart ända­må­let med åtgär­den för­fal­lit, dock senast sex tim­mar efter omhän­der­ta­gan­det.

Polis­män som tar befatt­ning med till­fäl­liga omhän­der­ta­gan­den som genom­förs med stöd av denna lag skall tillämpa bestäm­mel­serna i 15-​-17 §§ polisla­gen (1984:387).

18 §   Den som tjänst­gör eller har tjänst­gjort som skydds­vakt får inte obe­hö­ri­gen röja eller utnyttja vad han eller hon på grund av upp­drag enligt denna lag fått veta om en enskilds per­son­liga för­hål­lan­den eller för­hål­lan­den av bety­delse för total­för­sva­ret eller annars för Sve­ri­ges säker­het.

I det all­män­nas verk­sam­het tilläm­pas bestäm­mel­serna i offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).
Lag (2009:442).

Skyl­dig­het att vidta sär­skilda skydds­åt­gär­der

19 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får före­lägga den som bedri­ver verk­sam­het av väsent­lig bety­delse för total­för­sva­ret att anordna bevak­ning, sätta upp inhäg­na­der eller vidta andra lik­nande åtgär­der för ända­mål som nämns i 1 § eller till und­vi­kande av ska­dor genom fient­lig verk­sam­het.

Ett sådant före­läg­gande får också rik­tas mot äga­ren till det område eller den anlägg­ning där verk­sam­he­ten bedrivs.

20 §   Den mot vil­ken ett före­läg­gande enligt 19 § kan rik­tas är skyl­dig att tillåta besikt­ning av verk­sam­he­ten till klar­läg­gande av vilka skydds­åt­gär­der som är påkal­lade.

21 §   Ett före­läg­gande att vidta skydds­åt­gär­der eller att tillåta besikt­ning får för­e­nas med vite.

Om före­läg­gan­det inte följs får åtgär­den vid­tas på den för­sum­li­ges bekost­nad.

22 §   Den som vid­ta­git en skydds­åt­gärd enligt 19 § har rätt till ersätt­ning av sta­ten för sådan kost­nad eller skada som åtgär­den med­fört för honom.

Ersätt­ningen skall bestäm­mas med beak­tande av den nytta som åtgär­den kan med­föra för den ersätt­nings­be­rät­ti­gade. Ersätt­ning skall inte beta­las för sådan kost­nad eller skada som är ringa.

Anspråk på ersätt­ning skall prö­vas i den ord­ning som före­skrivs i för­fo­gan­de­la­gen (1978:262).

Mili­tära skydds­om­rå­den

Före­skrif­ter om mili­tära skydds­om­rå­den

23 §   Om en mili­tär anlägg­ning inte kan bere­das ett till­räck­ligt skydd genom att anlägg­ningen är skydds­ob­jekt, får rege­ringen för ända­mål som anges i 1 § första styc­ket före­skriva att ett område omkring anlägg­ningen skall vara mili­tärt skydds­om­råde.

Även ett område med geo­gra­fiska för­hål­lan­den av sär­skild bety­delse för det mili­tära för­sva­ret får för samma ända­mål för­kla­ras vara mili­tärt skydds­om­råde.

För­bud mot till­träde m.m.

24 §   Utlän­ningar får inte uppe­hålla sig inom mili­tära skydds­om­rå­den när det råder höjd bered­skap eller under annan tid som rege­ringen med hän­syn till Sve­ri­ges för­svars­be­red­skap bestäm­mer.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får under tid som anges i första styc­ket med­dela till­stånd för en utlän­ning att uppe­hålla sig inom ett mili­tärt skydds­om­råde, om det finns sär­skilda skäl för det. Vid till­stånds­pröv­ningen skall sär­skilt beak­tas, om utlän­ningen är sta­dig­va­rande bosatt i Sve­rige eller har någon annan fast anknyt­ning till Sve­rige.

Till­stånd får åter­kal­las, när hän­syn till Sve­ri­ges säker­het för­an­le­der det. Lag (1996:1049).

25 §   Till­stånd enligt 24 § får för­e­nas med för­bud att ta foto­gra­fier eller göra andra avbild­ningar, beskriv­ningar eller mät­ningar inom skydds­om­rå­det.

26 §   har upp­hävts genom lag (1996:1049).

Bevak­ning av mili­tära skydds­om­rå­den

27 §   För bevak­ning av mili­tära skydds­om­rå­den får anli­tas polis­män, mili­tär per­so­nal eller annan sär­skilt utsedd per­so­nal.

Den som beva­kar ett mili­tärt skydds­om­råde och inte är polis­man benämns skydds­om­rå­des­vakt.

28 §   Utlän­ningar som, under tid som anges i 24 §, uppe­hål­ler sig inom ett mili­tärt skydds­om­råde är skyl­diga att på begä­ran av den som beva­kar områ­det visa upp pass eller någon annan legi­ti­ma­tions­hand­ling och bevis om till­stånd att uppe­hålla sig inom områ­det.
Lag (1996:1049).

29 §   Den som beva­kar ett mili­tärt skydds­om­råde får, om det krävs för att bevak­nings­upp­gif­ten skall kunna full­gö­ras, avvisa eller avlägsna eller, om en sådan åtgärd inte är till­räck­lig, till­fäl­ligt omhän­derta en per­son inom skydds­om­rå­det om per­so­nen
   -- bry­ter mot någon bestäm­melse i denna lag,
   -- väg­rar att på begä­ran visa upp hand­lingar enligt 28 § eller läm­nar upp­gif­ter som skä­li­gen kan antas vara orik­tiga.

30 §   Den som beva­kar ett mili­tärt skydds­om­råde får ta i beslag före­mål, som skä­li­gen kan antas ha bety­delse för utred­ning av brott mot denna lag eller vara för­ver­kat.

31 §   Över till­fäl­liga omhän­der­ta­gan­den och beslag skall föras pro­to­koll som anger skä­len för åtgär­den och vad som före­kom­mit vid dess genom­fö­rande.

32 §   Ett till­fäl­ligt omhän­der­ta­gande eller beslag som har genom­förts av en skydds­om­rå­des­vakt skall ome­del­bart anmä­las till en polis­man.
Beslag­ta­gen egen­dom skall över­läm­nas till polis­man­nen. Polis­man­nen skall genast pröva om åtgär­den skall bestå.

Ett till­fäl­ligt omhän­der­ta­gande skall upp­höra så snart ända­må­let med åtgär­den för­fal­lit, dock senast sex tim­mar efter omhän­der­ta­gan­det.

Polis­män som tar befatt­ning med till­fäl­liga omhän­der­ta­gan­den som genom­förs med stöd av denna lag skall tillämpa bestäm­mel­serna i 15-​-17 §§ polisla­gen (1984:387).

33 §   Den som tjänst­gör eller har tjänst­gjort som skydds­om­rå­des­vakt får inte obe­hö­ri­gen röja eller utnyttja vad han eller hon på grund av upp­drag enligt denna lag fått veta om en enskilds per­son­liga för­hål­lan­den eller för­hål­lan­den av bety­delse för total­för­sva­ret eller annars för Sve­ri­ges säker­het.

I det all­män­nas verk­sam­het tilläm­pas bestäm­mel­serna i offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).
Lag (2009:442).

34 §   Har upp­hävts genom lag (1993:1743).

Ansvar m.m.

35 §   Den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot ett för­bud enligt 7 § skall dömas till böter eller fäng­else i högst ett år, om gär­ningen inte är belagd med straff i brotts­bal­ken.

36 §   Den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot ett för­bud enligt 24 eller 25 § skall dömas till böter eller, när omstän­dig­he­terna är för­svå­rande, fäng­else i högst sex måna­der, om gär­ningen inte är belagd med straff i brotts­bal­ken.

37 §   Den som läm­nar orik­tiga eller vil­se­le­dande upp­gif­ter för att få till­träde till ett skydds­ob­jekt eller ett mili­tärt skydds­om­råde eller för att få till­stånd enligt denna lag skall dömas till böter eller fäng­else i högst sex måna­der, om gär­ningen inte är belagd med straff i brotts­bal­ken.

38 §   har upp­hävts genom lag (1993:1743).

39 §   Foto­gra­fier, avbild­ningar, beskriv­ningar och mät­upp­gif­ter som har kom­mit till genom för­fa­rande som utgör brott enligt denna lag skall för­kla­ras för­ver­kade. Det­samma gäl­ler före­mål som använts som hjälp­me­del vid brott mot denna lag, om det inte är uppen­bart oskä­ligt.


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1990:217

Denna lag trä­der i kraft den 1 april 1991, då lagen (1940:358) med vissa bestäm­mel­ser till skydd för för­sva­ret m.m. skall upp­höra att gälla.
För­bud enligt 1 och 2 §§ i den upp­hävda lagen skall gälla som beslut om skydds­ob­jekt enligt 3 § i denna lag. Åläg­gande enligt 4 § i den upp­hävda lagen skall gälla som före­läg­gande enligt 19 § i denna lag. Till­stånd enligt 8 § i den upp­hävda lagen skall gälla som till­stånd enligt 34 § i denna lag.

1993:1743

Beslut som har med­de­lats enligt den upp­hävda bestäm­mel­sen i 34 § gäl­ler fort­fa­rande.