Ren­nä­rings­lag (1971:437)

Utfär­dad:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1971:437
Depar­te­ment: Landsbygds-​​ och infra­struk­tur­de­par­te­men­tet RSL
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2018:364
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1971:437
Depar­te­ment/myn­dig­het: Landsbygds-​​ och infra­struk­tur­de­par­te­men­tet RSL
Utfär­dad: 1971-​06-18
Omtryck: SFS 1993:36
Änd­rad: t.o.m. SFS

2018:364
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


Rensköt­sel­rätt

1 §   Den som är av samisk här­komst (same) får enligt bestäm­mel­serna i denna lag använda mark och vat­ten till under­håll för sig och sina renar.

Rät­ten enligt första styc­ket (rensköt­sel­rät­ten) till­kom­mer den samiska befolk­ningen och grun­das på urmin­nes hävd.

Rensköt­sel­rät­ten får utövas av den som är med­lem i sameby. Lag (1993:36).

2 §   har upp­hävts genom lag (1993:36).

Rensköt­sel­om­rå­det m. m.

3 §   Rensköt­sel får bedri­vas inom föl­jande områ­den (rensköt­sel­om­rå­det)
   1. hela året (året-​runt-​markerna)

i Norr­bot­tens och Väs­ter­bot­tens läns lapp­mar­ker dels ovan­för odlings­grän­sen, dels nedan­för denna gräns på mark där skogs­rensköt­sel av ålder bedrivs under våren, som­ma­ren eller hös­ten och mar­ken antingen till­hör eller vid utgången av juni 1992 till­hörde sta­ten (kro­no­mark) eller utgör ren­be­tes­land,
på ren­be­tes­fjäl­len i Jämt­lands län,
inom de områ­den i Jämt­lands och Dalar­nas län som vid utgången av juni 1992 till­hörde sta­ten och var sär­skilt upp­låtna till ren­bete,
   2. den 1 oktober-​​-den 30 april (vin­ter­be­tes­mar­kerna)

i övriga delar av lapp­mar­kerna nedan­för odlings­grän­sen,
inom sådana trak­ter utan­för lapp­mar­kerna och ren­be­tes­fjäl­len där rensköt­sel av ålder bedrivs vissa tider av året.

Med ren­be­tes­land för­stås mark som vid avvitt­ringen för­kla­rats utgöra ren­be­tes­land eller av ålder använts som sådant land. Med ren­be­tes­fjäl­len för­stås de vid avvitt­ringen för samerna avsatta ren­be­tes­fjäl­len och de områ­den som seder­mera upp­lå­tits till utvidg­ning av dessa fjäll. Lag (1996:949).

4 §   Betes­tid enligt 3 § första styc­ket 2 kan av läns­sty­rel­sen för­längas, om det behövs på grund av ogynn­samma väderleks-​​ eller betes­för­hål­lan­den eller av annat sär­skilt skäl. Lag (1990:1490).

5 §   Om rätt att efter sär­skilt till­stånd driva rensköt­sel under hela året inom vissa områ­den nedan­för lapp­marks­grän­sen finns bestäm­mel­ser i 85-​-89 §§.

6 §   För rensköt­seln finns same­byar.

Mark som anges i 3 § första styc­ket 1 för­de­las mel­lan same­byar i sär­skilda byom­rå­den. Byom­råde kan omfatta även mark som anges i 3 § första styc­ket 2.

Om sär­skilda skäl före­lig­ger, kan del av byom­råde vara gemen­sam för same­byar.

7 §   Indel­ning i byom­rå­den görs av Same­tinget.

Indel­ningen skall göras så, att områ­dena blir läm­pade för sitt ända­mål med hän­syn till betestill­gång och övriga omstän­dig­he­ter.

De same­byar som kan komma att berö­ras av ett beslut om änd­rad indel­ning skall ges möj­lig­het att yttra sig över den före­slagna indel­ningen. Det­samma gäl­ler fas­tig­hets­ä­gare som kan komma att berö­ras av beslu­tet.

Innan Same­tinget fat­tar beslut om änd­rad indel­ning skall sam­man­träde hål­las med berörda same­byar. Berörda fas­tig­hets­ä­gare har rätt att när­vara vid sam­man­trä­det.
Sam­man­träde behövs dock inte om
   1. de berörda same­by­arna sam­tyc­ker till änd­ringen, och
   2. sam­man­träde inte begärs av någon berörd fas­tig­hets­ä­gare.
Lag (2006:802).

8 §   Med same­bys betes­om­råde för­stås byom­rå­det och övriga områ­den som same­byn begag­nar för rensköt­sel.

Sameby

Ända­mål och med­lem­mar m. m.

9 §   Sameby har till ända­mål att enligt denna lag för med­lem­mar­nas gemen­samma bästa ombe­sörja rensköt­seln inom byns betes­om­råde.

Det ålig­ger sameby sär­skilt att svara för att rensköt­seln dri­ves på eko­no­miskt bästa sätt och att utföra, under­hålla och driva anlägg­ningar som behövs för rensköt­seln.

Sameby får ej driva annan eko­no­misk verk­sam­het än rensköt­sel.

10 §   Sameby kan för­värva rät­tig­he­ter och åtaga sig skyl­dig­he­ter när regi­stre­ring skett enligt 39 §.

Sameby före­trä­der med­lem­marna i frå­gor som rör rensköt­sel­rät­ten eller med­lem­mar­nas gemen­samma intres­sen inom ren­nä­ringen i övrigt.

11 §   Med­lem i sameby är
   1. same som del­tar i rensköt­seln inom byns betes­om­råde,
   2. same som har del­ta­git i rensköt­sel inom byns betes­om­råde och haft detta som sta­dig­va­rande yrke och inte över­gått till annat huvud­sak­ligt för­värvs­ar­bete,
   3. den som är make eller hem­ma­va­rande barn till med­lem som avses under 1 eller 2 eller som är efter­le­vande make eller underå­rigt barn till avli­den sådan med­lem. Lag (1993:36).

12 §   En sameby får som med­lem anta annan same än som anges i 11 §, om denne avser att med egna renar driva rensköt­sel inom byns betes­om­råde.

Om sökan­den väg­ras inträde som med­lem, får Same­tinget medge sökan­den inträde, om det finns sär­skilda skäl.
Lag (2006:802).

13 §   Med renskö­tande med­lem i sameby för­stås med­lem som själv eller genom sitt hus­folk dri­ver rensköt­sel med egna renar inom byns betes­om­råde.

Renar som till­hör renskö­tande med­lems hus­folk anses i denna lag till­höra den renskö­tande med­lem­men.

14 §   En renskö­tande med­lems dödsbo får under tre år från döds­fal­let fort­sätta den rensköt­sel som bedri­vits av med­lem­men.
Är en döds­bo­de­lä­gare under 18 år, räk­nas tiden från det döds­bo­de­lä­ga­ren fyl­ler 18 år. Kra­vet i 1 § tredje styc­ket om med­lem­skap i sameby gäl­ler inte för rätt till rensköt­sel som avses här. Lag (2006:802).

Rensköt­sel­rät­tens utö­vande

15 §   Sameby får för med­lem­mar­nas gemen­samma behov använda byns betes­om­råde för ren­bete.

Läns­sty­rel­sen bestäm­mer det högsta antal renar som får hål­las på bete inom byns betes­om­råde. Hän­syn skall där­vid tas till andra intres­sen.

Om det behövs för att bevara ren­be­tet eller annars främja rensköt­seln, kan läns­sty­rel­sen för­ordna om inskränk­ning i betes­rät­ten.

Om same­byn bry­ter mot ett beslut enligt andra eller tredje styc­ket får läns­sty­rel­sen vid vite före­lägga byn att följa beslu­tet. Har same­byn med stöd av 35 § första styc­ket bestämt hur många renar en med­lem högst får inneha, får ett före­läg­gande att minska anta­let renar även rik­tas mot en med­lem som inte föl­jer same­byns beslut.
Lag (1993:36).

16 §   Sameby får inom byns betes­om­råde utföra arbets­hage eller annat stäng­sel för renarna, renslak­teri eller annan anlägg­ning som behövs för rensköt­seln.

Sameby eller med­lem i byn får på utmark inom byns betes­om­råde upp­föra ren­vak­tar­stuga, kåta, för­va­rings­bod eller annan mindre bygg­nad som behövs för rensköt­seln.

Är anlägg­ning som anges i första styc­ket avsedd för sta­dig­va­rande bruk, skall den för­läg­gas till plats som anvi­sas av mar­kens ägare.
Det­samma gäl­ler i fråga om bygg­nad som anges i andra styc­ket, om den skall upp­fö­ras för sta­dig­va­rande bruk nedan­för odlings­grän­sen eller utan­för ren­be­tes­fjäl­len på mark som var­ken är sådan kro­no­mark som står eller vid utgången av juni 1992 stod under sta­tens ome­del­bara dis­po­si­tion eller mark som vid avvitt­ring utlagts till all­män­nings­skog.

Vill sameby eller, om bygg­nad skall upp­fö­ras av med­lem i byn, denne icke god­taga anvi­sad plats, bestäm­mer läns­sty­rel­sen plat­sen.
Lag (1992:785).

17 §   Om det behövs virke till en anlägg­ning eller en bygg­nad som avses i 16 § första eller andra styc­ket, får skog avver­kas på de delar av betes­om­rå­det som hör till lapp­mar­kerna, ren­be­tes­fjäl­len eller de områ­den i Jämt­lands och Dalar­nas län som vid utgången av juni 1992 till­hörde sta­ten och var sär­skilt upp­låtna till ren­bete. Inom samma delar av betes­om­rå­det får med­lem­mar i same­byn för eget behov ta bränsle och slöjd­virke.

Läns­sty­rel­serna i Väs­ter­bot­tens och Norr­bot­tens län får ge en i länet bosatt same som inte är med­lem i någon sameby till­stånd att inom länet ta slöjd­virke för eget behov på mark inom lapp­mar­kerna som till­hör eller vid utgången av juni 1992 till­hörde sta­ten. Läns­sty­rel­sen i Jämt­lands län får ge en i detta län eller i Dalar­nas län bosatt same som inte är med­lem i någon sameby sådant till­stånd på ren­be­tes­fjäl­len och inom de områ­den i Jämt­lands och Dalar­nas län som vid utgången av juni 1992 till­hörde sta­ten och var sär­skilt upp­låtna till ren­bete. Till­stånd får bara ges samer som i en inte ovä­sent­lig utsträck­ning ägnar sig åt same­slöjd. Till­stån­det får åter­kal­las när för­ut­sätt­ningar för till­stån­det inte längre före­lig­ger.

Väx­ande barr­träd får avver­kas endast efter anvis­ning av mar­kens ägare eller bru­kare, om denne inte med­ger något annat.

På sådan mark utan­för lapp­mar­kerna och ren­be­tes­fjäl­len som hör till en same­bys betes­om­råde får byn eller med­lem­mar i byn för det ända­mål som anges i första styc­ket ta endast torra träd, vind­fäl­len, skogs­av­fall, tall- och grantjur eller, för till­fäl­ligt behov, löv­träd som växer på utmark. Lag (1996:949).

18 §   Med­lem i sameby har rätt att inom byns betes­om­råde på kro­no­mark som står eller vid utgången av juni 1992 stod under sta­tens ome­del­bara dis­po­si­tion eller mark som vid avvitt­ring utlagts till all­män­nings­skog taga virke till upp­fö­rande eller ombygg­nad av famil­je­bo­stad. Avverk­ning får ske endast efter anvis­ning av mar­kä­gare. Lag (1992:785).

19 §   Med­lem i sameby som till­fäl­ligt uppe­hål­ler sig inom annan bys betes­om­råde för ren­skilj­ning eller annat ända­mål som har sam­band med renar­nas sköt­sel får där taga bränsle för eget behov.

20 §   Om det är ound­gäng­li­gen nöd­vän­digt för att skaffa foder till renarna, får sameby fälla lav­be­vuxna träd, i första hand torra eller oväxt­liga träd, inom byns betes­om­råde. Sådan avverk­ning skall om möj­ligt ske efter anvis­ning av mar­kens ägare eller bru­kare.

21 §   För skog som avver­kas på kro­no­mark som står eller vid utgången av juni 1992 stod under sta­tens ome­del­bara dis­po­si­tion eller mark som vid avvitt­ring utlagts till all­män­nings­skog behö­ver ersätt­ning ej läm­nas. Det­samma gäl­ler väx­ande löv­träd som eljest tages inom lapp­mar­kerna, på ren­be­tes­fjäl­len samt inom de områ­den i Jämt­lands och Dalar­nas län som vid utgången av juni 1992 till­hörde sta­ten och var sär­skilt upp­låtna till ren­bete.

I andra fall än som avses i första styc­ket skall ersätt­ning läm­nas för rot­vär­det av väx­ande träd som tages. Kan över­ens­kom­melse ej upp­nås om ersätt­ningen, utser läns­sty­rel­sen på begä­ran av part någon att söka för­lika par­terna. Lag (1996:949).

22 §   Rege­ringen eller myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan för viss tid för­bjuda avverk­ning enligt 17 eller 18 § av väx­ande tall, gran eller björk, om det behövs för att bevara sko­gen eller för sko­gens åter­växt.

23 §   Sameby har rätt att flytta byns renar mel­lan skilda delar av byns betes­om­råde.

24 §   Flytt­nings­vägs sträck­ning fast­stäl­les av läns­sty­rel­sen, om sameby begär det eller fråga om sträck­ningen eljest upp­kom­mer.

Före­lig­ger sär­skilda skäl för änd­ring av fast­ställd eller eljest gäl­lande flytt­nings­väg och kan änd­ringen ske utan väsent­lig olä­gen­het för rensköt­seln, kan läns­sty­rel­sen för­ordna om änd­ring av vägens sträck­ning. Lag (1990:1490).

25 §   En med­lem i sameby får jaga och fiska på utmark inom de delar av byns betes­om­råde som hör till ren­be­tes­fjäl­len eller lapp­mar­kerna, när rensköt­sel är tillå­ten där.

Det som sägs i första styc­ket gäl­ler även då en med­lem i sameby till­fäl­ligt uppe­hål­ler sig inom en annan same­bys betes­om­råde för ren­skilj­ning eller annat ända­mål som har sam­band med renar­nas sköt­sel. I sådant fall får dock med­lem­men jaga och fiska endast för sitt uppe­hälle.

Uppe­hål­ler sig björn, varg, järv eller lo bevis­li­gen i trak­ten, får jakt efter sådant djur bedri­vas på sådan mark som anges i första styc­ket inom en annan same­bys betes­om­råde, i den mån rege­ringen eller myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer tillå­ter det.

Inom de områ­den i Jämt­lands och Dalar­nas län som vid utgången av juni 1992 till­hörde sta­ten och var sär­skilt upp­låtna till ren­bete får en med­lem i sameby inom byns betes­om­råde fiska till hus­be­hov samt jaga rov­djur, i den mån rege­ringen eller myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer tillå­ter det.
Lag (2006:802).

Rensköt­sel­rät­tens upp­hö­rande i vissa fall m. m.

26 §   Rege­ringen kan för­ordna om upp­hä­vande av rensköt­sel­rät­ten för visst mark­om­råde, när områ­det behövs för ända­mål som avses i 2 kap. expro­pri­a­tions­la­gen (1972:719).

Upp­hä­vande kan begrän­sas till att avse viss tid eller vissa i rensköt­sel­rät­ten ingå­ende befo­gen­he­ter. Lag (1993:36).

27 §   Med­de­las för­ord­nande enligt 26 §, kan rege­ringen före­skriva åtgär­der för att mot­verka skada eller olä­gen­het för rensköt­seln.

28 §   Med­för upp­hä­vande av rensköt­sel­rätt skada eller olä­gen­het för rensköt­seln eller för sådan rätt till jakt eller fiske som avses i 25 §, utgår ersätt­ning där­för.

Ersätt­ning för skada eller olä­gen­het som ej drab­bar bestämd per­son till­fal­ler till hälf­ten sameby som berö­res av upp­hä­van­det och till hälf­ten same­fon­den, om ej sär­skilda skäl före­lig­ger.

29 §   I fråga om upp­hä­vande av rensköt­sel­rätt och ersätt­ning med anled­ning därav gäl­ler, utö­ver bestäm­mel­serna i 26-28 §§, i tillämp­liga delar bestäm­mel­serna i expro­pri­a­tions­la­gen (1972:719) om expro­pri­a­tion av sär­skild rätt till fas­tig­het.

I fråga om ett för­ord­nande om upp­hä­vande av rensköt­sel­rätt som rege­ringen har med­de­lat före den 1 augusti 2010, ska hän­vis­ningen till expro­pri­a­tions­la­gen i första styc­ket avse den lagens lydelse vid utgången av juli 2010. Lag (2010:817).

30 §   Den som inom året-​runt-​markerna äger eller bru­kar mark där rensköt­sel bedrivs får inte vid använd­ningen av mar­ken vidta åtgär­der som med­för avse­värd olä­gen­het för rensköt­seln i annan mån än som föl­jer av för­ord­nande enligt 26 §.

Första styc­ket hind­rar inte att mark används i enlig­het med en detalj­plan eller för före­tag vars tillåt­lig­het skall prö­vas i sär­skild ord­ning. Lag (1993:36).

Upp­lå­telse av mark och vat­ten m. m.

31 §   Sameby eller med­lem i sameby får ej upp­låta rät­tig­het som ingår i rensköt­sel­rät­ten.

Sameby får dock åt den som har varit med­lem i byn upp­låta rätt att utan avgift till sitt hus­be­hov jaga eller fiska på byns område enligt 25 §.

32 §   På sådan kro­no­mark ovan­för odlings­grän­sen som står under sta­tens ome­del­bara dis­po­si­tion och på ren­be­tes­fjäl­len får nytt­jan­de­rätt upp­lå­tas endast om upp­lå­tel­sen kan ske utan avse­värd olä­gen­het för rensköt­seln.

Avser upp­lå­tel­sen rätt till jakt eller fiske, krävs dess­utom att upp­lå­tel­sen är för­en­lig med god vilt­vård eller fis­ke­vård och kan ske utan besvä­rande intrång i rät­ten till jakt eller fiske enligt 25 §. Upp­lå­telse av hela fis­ket i visst vat­ten får ske endast om same­byn med­ger det. Lag (2000:595).

33 §   Fråga om upp­lå­telse enligt 32 § prö­vas av rege­ringen eller myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.

34 §   Upp­lå­telse enligt 32 §, som ej avser till­go­do­gö­rande av natur­till­gångar eller skogs­av­verk­ning, skall ske mot avgift, om ej sär­skilda skäl före­lig­ger för avgifts­fri­het. Avgif­ten för­de­las mel­lan Same­fon­den och sameby som berö­res av upp­lå­tel­sen enligt bestäm­mel­ser som med­de­las av rege­ringen.

Avser upp­lå­tel­sen till­go­do­gö­rande av natur­till­gångar, skall sta­ten utge ersätt­ning för den skada eller olä­gen­het för rensköt­seln som upp­lå­tel­sen med­för. I fråga om för­del­ning av ersätt­ning som ej utgår till bestämd per­son äger 28 § andra styc­ket mot­sva­rande tillämp­ning.

Same­bys för­valt­ning m. m.

All­männa bestäm­mel­ser

35 §   Om det behövs med hän­syn till vad som bestämts om högsta renan­ta­let enligt 15 § andra styc­ket eller om det behövs för att främja rensköt­seln, kan sameby bestämma hur många renar med­lem högst får inneha eller besluta om andra vill­kor för inne­ha­vet.

Sameby får undanta visst område från med­lem­mar­nas begag­nande för jakt eller fiske, om det behövs av hän­syn till jakt- eller fis­ke­vår­den eller av andra sär­skilda skäl.

Beslut enligt första eller andra styc­ket får inte ges sådant inne­håll att renskö­tande med­lems fort­satta verk­sam­het omöj­lig­görs eller väsent­ligt för­svå­ras. Lag (1993:36).

36 §   Om sameby med­ger det, får inom byns betes­om­råde hål­las renar som till­hör annan än renskö­tande med­lem i byn (skö­tes­re­nar). Fråga om sådant med­gi­vande avgö­res efter sam­råd med läns­sty­rel­sen.

Sköt­seln av skö­tes­re­nar hand­has av same­byn. Lag (1990:1490).

37 §   Sameby får endast om med­lem med­ger det låta slakta den­nes renar eller för­sälja vid slakt utvunna pro­duk­ter.

Ren­märk­ning ombe­sör­jes av same­byn, om ej byn beslu­tar annat.
Renä­gare får dock efter anmä­lan till byns sty­relse själv märka sina renar.

Stad­gar

38 §   Sameby skall antaga stad­gar för byn.

Stad­garna skall ange
   1. same­byns benäm­ning,
   2. den ort inom byns betes­om­råde, där byns sty­relse skall ha sitt säte,
   3. anta­let sty­rel­se­le­da­mö­ter och revi­so­rer, tiden för deras upp­drag och, om sup­ple­an­ter skall fin­nas, mot­sva­rande upp­gif­ter beträf­fande dem,
   4. same­byns räken­skapsår,
   5. hur ofta ordi­na­rie bystämma skall hål­las och tiden för sådan stämma,
   6. hur kal­lelse till bystämma skall ske och andra med­de­lan­den till med­lem­marna skall till­stäl­las dem och när före­skrivna kal­lel­seåt­gär­der senast skall vid­ta­gas,
   7. tid för betal­ning av debi­te­rad för­skotts­lik­vid,
   8. tid för betal­ning av belopp som enligt 44 § kom­mer same­byn eller renskö­tande med­lem till godo,
   9. vilka fon­der byn skall ha, deras ända­mål och hur avsätt­ning till dem skall ske,
   10. de när­mare före­skrif­ter om rensköt­seln som behövs.

39 §   Same­byar och deras stad­gar regi­stre­ras hos Same­tinget.
Innan stad­garna regi­stre­rats är de inte gil­tiga.

Same­tinget prö­var att stad­garna till­kom­mit i före­skri­ven ord­ning och att de inte inne­hål­ler något som stri­der mot lag eller för­fatt­ning.

Första och andra styc­kena gäl­ler även vid änd­ring av stad­garna.
Lag (2006:802).

Eko­no­miska för­hål­lan­den

40 §   Kost­na­derna för rensköt­seln för­de­las mel­lan de renskö­tande med­lem­marna efter renin­ne­ha­vet.

Om same­byn beslu­tar det, får kost­nad som ej avser alla renarna för­de­las mel­lan ägarna till de renar på vilka kost­na­den belö­per i för­hål­lande till inne­ha­vet av dessa renar. Sådant beslut får ej avse kost­nad som upp­kom­mit före beslu­tet.

41 §   En renskö­tande med­lem som läm­nar rensköt­seln sva­rar inte för kost­na­der som avser tiden där­ef­ter. Mot­sva­rande gäl­ler en ny renskö­tande med­lem för tiden före det att med­lem­men bör­jar driva rensköt­sel Lag (2006:802).

42 §   De renskö­tande med­lem­marna skall för­skot­tera de medel som behövs för rensköt­seln.

Sty­rel­sen utde­bi­te­rar sådana medel på grund­val av debi­te­rings­längd. Utde­bi­te­ringen görs efter vad som är skä­ligt med hän­syn till en med­lems renin­ne­hav och omfatt­ningen av det arbete som med­lem­men och med­lem­mens hus­folk kan antas komma att utföra för byn under räken­skaps­å­ret.

I debi­te­rings­läng­den skall det anges vil­ket belopp som utde­bi­te­ras, vad som avser varje renskö­tande med­lem och när betal­ning skall ske. Lag (2006:802).

43 §   Om till­gäng­liga medel ej för­slår till betal­ning av klar och för­fal­len skuld för vil­ken same­byn sva­rar, skall sty­rel­sen oför­dröj­li­gen utde­bi­tera för­skott enligt 42 §.

För­sum­mar sty­rel­sen vad som ålig­ger den enligt första styc­ket, är leda­mö­terna soli­da­riskt ansva­riga för skul­den. Är för­sum­mel­sen uppen­bar, skall läns­sty­rel­sen på bor­ge­nä­rens yrkande för­ordna sysslo­man att debi­tera och uttaga erfor­der­ligt belopp. Sysslo­man har rätt att av same­byn upp­bära arvode, som bestäm­mes av läns­sty­rel­sen.

44 §   En same­bys kost­na­der för rensköt­seln för­de­las slut­ligt mel­lan de renskö­tande med­lem­marna för varje räken­skapsår. Vid kost­nads­för­del­ningen bestäms de belopp som varje renskö­tande med­lem för räken­skaps­å­ret skall betala till byn eller ta emot av byn.

Slut­lig kost­nads­för­del­ning sker på grund­val av avräk­ning som sty­rel­sen skall upp­rätta enligt 53 § tredje styc­ket.
Kost­na­derna för­de­las enligt vad som anges i 40 och 41 §§. Vid för­del­ningen till­go­do­räk­nas en renskö­tande med­lem det beta­lade för­skot­tet och vär­det av det arbete som med­lem­men och med­lem­mens hus­folk utfört för byn. Same­byn bestäm­mer i för­väg vär­det för dag eller timme av sådant arbete. Lag (2006:802).

45 §   Kan förskotts-​​ eller slut­lik­vid som påförts en renskö­tande med­lem enligt 42-44 § inte tas ut hos med­lem­men, för­de­las bris­ten mel­lan övriga renskö­tande med­lem­mar i för­hål­lande till deras inbör­des skyl­dig­het att svara för lik­vi­den. Bris­ten utde­bi­te­ras genom debi­te­rings­längd enligt 42 §. I den mån sådan lik­vid senare beta­las in, skall det inbe­ta­lade belop­pet till­go­do­räk­nas dem som täckt bris­ten i för­hål­lande till vad de beta­lat.

Lik­vid som har debi­te­rats och för­fal­lit till betal­ning får tas ut enligt bestäm­mel­serna i utsök­nings­bal­ken om ford­ran, för vil­ken betal­nings­skyl­dig­het ålagts genom laga­kraft­vun­nen dom, om inte annat beslu­tas i sam­band med över­kla­gande.
Lag (2006:802).

46 §   Sameby får ej upp­taga lån som skall åter­be­ta­las senare än under näst­kom­mande räken­skapsår, om ej amor­te­rings­plan för lånets åter­be­tal­ning har anta­gits av bystämma. Låne­ti­den får uppgå till högst tio år eller den längre tid för vil­ken stat­lig kre­dit­ga­ranti för lånet kan ha bevil­jats.

Beslut om upp­ta­gande av lån enligt första styc­ket är gil­tigt endast om det på bystämma biträ­des av minst två tred­je­de­lar av det på stäm­man av renskö­tande med­lem­mar före­trädda rös­te­ta­let och av fler­ta­let sådana med­lem­mar i byn.

47 §   Ersätt­ning som till­fal­ler sameby enligt 28 eller 34 § eller eljest med anled­ning av intrång i rensköt­sel­rät­ten skall använ­das för att täcka byns utgif­ter under räken­skaps­å­ret eller fon­de­ras.

Sty­relse

48 §   För sameby skall fin­nas sty­relse.

Sty­rel­sen skall i över­ens­stäm­melse med med­lem­mar­nas beslut, i den mån dessa ej stri­der mot lag eller same­byns stad­gar, leda rensköt­seln inom byns betes­om­råde, ombe­sörja de gemen­samma arbe­ten som behövs för byn, tillse att med­lem­mar­nas gemen­samma intres­sen till­va­ra­ta­ges utan att någon med­lem miss­gyn­nas, uttaga de medel som renskö­tande med­lem är skyl­dig att erlägga och i övrigt handha byns ange­lä­gen­he­ter.

Sty­rel­sen före­trä­der same­byn mot tredje man och för byns talan inför dom­stol och andra myn­dig­he­ter.

49 §   Sty­rel­sen består av ord­fö­rande och ytter­li­gare en eller flera leda­mö­ter som utses på bystämma. En sty­rel­se­le­da­mot får inte vara underå­rig eller ha för­val­tare enligt 11 kap. 7 § för­äld­ra­bal­ken.

En sty­rel­se­le­da­mot får skil­jas från sitt upp­drag före utgången av den tid för vil­ken leda­mo­ten bli­vit utsedd.

Val av sty­relse eller änd­ring i dess sam­man­sätt­ning skall anmä­las till Same­tinget. Lag (2006:802).

50 §   Om sty­relse sak­nas, får Same­tinget på yrkande av någon vars rätt är bero­ende av att behö­rig sty­relse finns för­ordna sysslo­man att ha hand om byns ange­lä­gen­he­ter och före­träda byn såsom sty­relse. En sysslo­man har rätt att av byn få arvode som bestäms av Same­tinget. Lag (2006:802).

51 §   Same­byns sty­relse sam­man­trä­der så ofta det behövs. Som sty­rel­sens beslut gäl­ler den mening som mer än hälf­ten av de när­va­rande rös­tar för. Vid lika rös­te­tal gäl­ler den mening som stöds av ord­fö­ran­den.

En sty­rel­se­le­da­mot får inte ta befatt­ning med ange­lä­gen­he­ter där leda­mo­ten har ett väsent­ligt intresse som stri­der mot same­byns. Lag (2006:802).

52 §   Sty­rel­sen får upp­dra åt en sär­skild arbets­le­dare att under sty­rel­sens inse­ende leda rensköt­seln.

Sty­rel­sen får upp­dra åt en sär­skild per­son att före­träda same­byn, om inte annat beslu­tats. Ett sådant upp­drag och åter­kal­lelse av det skall anmä­las till Same­tinget.
Lag (2006:802).

53 §   För varje räken­skapsår skall sty­rel­sen i för­valt­nings­be­rät­telse redo­visa sin för­valt­ning. I för­valt­nings­be­rät­tel­sen redo­gö­res för verk­sam­he­ten under räken­skaps­å­ret och för byns eko­no­miska ställ­ning.

I berät­tel­sen skall sär­skilt upp­ges
   1. ägarna till de renar som under året hål­lits på byns betes­om­råde och anta­let renar för varje ägare,
   2. årets utgif­ter för arbets­kraft i rensköt­seln,
   3. vad under året utbe­ta­lats i anled­ning av ska­dor genom renar och vad i detta hän­se­ende vid årets slut åter­stod att utkräva av annan sameby,
   4. under året gjorda inve­ste­ringar och sät­tet för deras finan­sie­ring,
   5. same­byns övriga kost­na­der under året,
   6. vilka belopp som under året influ­tit till och utbe­ta­lats från byns fon­der,
   7. under året inträf­fade änd­ringar i byns upp­lå­ning,
   8. stor­le­ken av de för­skott som utde­bi­te­rats enligt 42 eller 43 §,
   9. same­byns övriga inkoms­ter under året,
   10. vil­ket belopp envar renskö­tande med­lem påförts i bidrag till byns utgif­ter under året.

I berät­tel­sen skall vidare ingå avräk­ning som för varje renskö­tande med­lem utvi­sar det saldo för redo­vis­nings­å­ret som kom­mer same­byn eller med­lem­men till godo.

54 §   Minst en månad före den första ordi­na­rie bystäm­man efter räken­skaps­å­rets utgång skall sty­rel­sen lämna för­valt­nings­be­rät­tel­sen till revi­sor. Berät­tel­sen skall vara under­skri­ven av sty­rel­sens samt­liga leda­mö­ter.

Revi­sion

55 §   Sty­rel­sens för­valt­ning och räken­ska­per skall årli­gen grans­kas av en eller flera revi­so­rer. Revi­sor utses på bystämma.

Med­lem, som hos sty­rel­sen påkal­lar gransk­ning av same­byns böc­ker, räken­ska­per eller andra hand­lingar, har rätt att få del av dessa på lämp­ligt sätt.

56 §   Revi­sor skall avge en berät­telse, som skall inne­hålla en redo­gö­relse för resul­ta­tet av gransk­ningen och ett utta­lande om huruvida anmärk­ning fram­ställs eller inte i fråga om räken­ska­per­nas förande eller för­valt­ningen i övrigt. Fram­ställs anmärk­ning, skall anled­ningen till den anges i berät­tel­sen.
Revi­sions­be­rät­tel­sen skall även inne­hålla ett sär­skilt utta­lande i frå­gan om ansvars­fri­het för sty­rel­sen.
Lag (2006:802).

57 §   Revi­sions­be­rät­telse skall läm­nas till sty­rel­sen senast två vec­kor före första ordi­na­rie bystäm­man efter räken­skaps­å­rets utgång.

Bystämma m. m.

58 §   En med­lems rätt att delta i hand­ha­van­det av same­byns ange­lä­gen­he­ter utövas på bystäm­man.

En med­lem som inte i rätt tid full­gjort sin betal­nings­skyl­dig­het enligt denna lag gente­mot byn får delta i för­hand­ling­arna men har inte röst­rätt innan skyl­dig­he­ten full­gjorts.

En med­lem eller annan får inte, själv eller genom ombud eller som ombud för annan, delta i behand­ling av frå­gor där han eller hon har ett väsent­ligt intresse som stri­der mot same­byns.
Lag (2006:802).

59 §   I fråga om röst­rätt och beslut på bystämma gäl­ler, om inte annat föl­jer av sär­skild bestäm­melse i denna lag
   1. att varje myn­dig med­lem har en röst i frå­gor som rör utse­ende av ord­fö­rande på bystäm­man eller av revi­sor, bevil­jande av ansvars­fri­het för sty­rel­sen eller änd­ring av sådan före­skrift i stad­garna som avses i 38 § andra styc­ket 1-6,
   2. att röst­rätt i övriga frå­gor till­kom­mer endast renskö­tande med­lem, som har en röst för varje påbör­jat hund­ra­tal renar som med­lem­men inne­har enligt gäl­lande ren­längd, dock inte för fler renar än som same­byn bestämt för med­lem­men enligt 35 §,
   3. att med­lems röst­rätt kan utövas genom annan med­lem såsom ombud,
   4. att ingen får för egen eller annans del rösta för sam­man­lagt mer än en fem­te­del av det på stäm­man före­trädda rös­te­ta­let,
   5. att den mening som fått det högsta rös­te­ta­let gäl­ler som stäm­mans beslut,
   6. att vid lika rös­te­tal val avgörs genom lott­ning och i andra frå­gor den mening gäl­ler som stöds av de flesta rös­tande eller, om även anta­let rös­tande är lika, av stäm­mans ord­fö­rande,
   7. att beslut om änd­ring av stad­garna inte är gil­tigt, om det inte stöds av minst två tred­je­de­lar av det rös­te­tal som före­träds av renskö­tande med­lem­mar på stäm­man och dess­utom, när det gäl­ler före­skrift som avses i 38 § andra styc­ket 1-6, av mer än hälf­ten av byns myn­diga med­lem­mar. Lag (2006:802).

60 §   Bystämma öpp­nas av den som sty­rel­sen utser. Där­ef­ter utses ord­fö­rande.

Ord­fö­ran­den skall upp­rätta och till god­kän­nande av stäm­man fram­lägga en för­teck­ning över när­va­rande med­lem­mar och ombud med upp­gift om den röst­rätt som till­kom­mer envar av dem. Sedan för­teck­ningen enhäl­ligt eller efter omröst­ning, före­ta­gen bland de renskö­tande med­lem­marna på grund­val av för­teck­ningen, bli­vit god­känd med eller utan änd­ring, gäl­ler den som röst­längd vid stäm­man.

Över beslut som fat­tas på stäm­man skall genom sty­rel­sens försorg föras pro­to­koll, som skall hål­las till­gäng­ligt för med­lem­marna senast två vec­kor efter stäm­man.

61 §   För­valt­nings­be­rät­telse och revi­sions­be­rät­telse för det senaste räken­skaps­å­ret skall fram­läg­gas på första ordi­na­rie bystäm­man efter räken­skaps­å­rets utgång. På stäm­man skall avgö­ras fråga om god­kän­nande av sty­rel­sens för­slag till för­del­ning av kost­na­derna för byns rensköt­sel och om bevil­jande av ansvars­fri­het för sty­rel­sen.

För­valt­nings­be­rät­tel­sen och revi­sions­be­rät­tel­sen skall under minst tio dagar före stäm­man hål­las till­gäng­liga för med­lem­marna.

62 §   Byns med­lem­mar kal­las till ordi­na­rie bystämma av sty­rel­sen.

Sty­rel­sen får kalla med­lem­marna till extra bystämma.

Revi­sor får begära att sty­rel­sen skall kalla till extra bystämma, om revi­sorns gransk­ning ger anled­ning till det.

Om minst en fem­te­del av samt­liga myn­diga med­lem­mar eller det mindre antal som kan vara bestämt i stad­garna skrift­li­gen begär det, skall sty­rel­sen kalla till extra stämma.

Om det inte finns någon sty­relse eller sty­rel­sen under­lå­ter att i före­skri­ven ord­ning kalla med­lem­marna till ordi­na­rie eller extra stämma, skall Same­tinget på anmä­lan av röst­be­rät­ti­gad med­lem eller revi­sor oför­dröj­li­gen utlysa stämma.
Lag (2006:802).

63 §   I kal­lelse till bystämma skall anges tid och plats för stäm­man och de ären­den som skall före­komma på stäm­man.

64 §   I fråga om skyl­dig­het för sty­rel­se­le­da­mot eller annan som ägt före­träda same­byn eller för revi­sor eller med­lem att ersätta skada som vål­lats byn, med­lem eller tredje man och i fråga om talan om sådan ersätt­ning tilläm­pas vad som för mot­sva­rande fall är före­skri­vet i fråga om eko­no­misk för­e­ning.

Renar­nas sköt­sel m. m.

65 §   Vid rensköt­selns utö­vande skall hän­syn tas till andra intres­sen.

Renarna skall såvitt möj­ligt hind­ras från att komma utan­för same­byns betes­om­råde eller att annars vålla skada eller olä­gen­het.

Flytt­ning av renarna skall ske i sam­lade floc­kar. Väg skall tas där minsta skada vål­las. Vid flytt­ning skall till­ses att renar inte läm­nas kvar på område där rensköt­sel inte är tillå­ten.

Flytt­ning som äger rum utan­för same­bys betes­om­råde skall ske utan onö­dig tids­ut­dräkt. Lag (1993:36).

65 a §   Ren­nä­ringen skall bedri­vas med beva­rande av natur­be­tes­mar­ker­nas lång­sik­tiga pro­duk­tions­för­måga så att dessa ger en uthål­ligt god avkast­ning sam­ti­digt som den bio­lo­giska mång­fal­den behålls.

Bestäm­mel­ser om att till­stånd krävs för vissa verk­sam­he­ter och åtgär­der finns i 7 kap. 28 a-29 b §§ mil­jö­bal­ken.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela de före­skrif­ter som i övrigt behövs om den hän­syn som vid rensköt­sel skall tas till natur­vår­dens och kul­turmil­jö­vår­dens intres­sen. Före­skrif­terna får dock inte vara så ingri­pande att pågående mar­kan­vänd­ning avse­värt för­svå­ras.

Läns­sty­rel­sen får med­dela de före­läg­gan­den eller för­bud som behövs för att före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av tredje styc­ket skall efter­le­vas.

Före­läg­gande eller för­bud får med­de­las först sedan det har visat sig att läns­sty­rel­sens råd inte har följts. I bråds­kande fall eller när det annars finns sär­skilda skäl, får läns­sty­rel­sen dock ome­del­bart med­dela före­läg­gan­den eller för­bud.

I beslut om före­läg­gande eller för­bud får läns­sty­rel­sen sätta ut vite. Lag (2001:439).

66 §   Räk­ning av same­bys renar skall ske årli­gen vid unge­fär samma tid­punkt. Om sameby begär det, kan läns­sty­rel­sen medge att räk­ningen får ske med större tids­mel­lan­rum.

Läns­sty­rel­sen kan på begä­ran av renskö­tande med­lem besluta om extra ren­räk­ning, om denne gör san­no­likt att resul­ta­tet av räk­ning enligt första styc­ket är orik­tigt och kost­na­derna för den extra ren­räk­ningen inte är oskä­liga i för­hål­lande till den bety­delse det kan ha för med­lem­men att rät­telse kom­mer till stånd.

Läns­sty­rel­sen får vid vite före­lägga sameby att genom­föra sådan räk­ning av byns renar som avses i första eller andra styc­ket. Lag (1993:36).

66 a §   En sameby skall under­rätta läns­sty­rel­sen om tid och plats för byns ren­räk­ning. Läns­sty­rel­sen kan utse någon att när­vara vid ren­räk­ningen. Finns anled­ning anta att same­byn inte följt med­de­lade före­skrif­ter, kan läns­sty­rel­sen besluta om kom­plet­te­rande ren­räk­ning.

Den som av läns­sty­rel­sen för­ord­nats att när­vara vid ren­räk­ningen har rätt att få till­träde till områ­den och anlägg­ningar där renar hålls samt rätt att på begä­ran få de upp­lys­ningar och hand­lingar som behövs för att full­göra upp­dra­get. Lag (1993:36).

67 §   Kost­na­den för ren­räk­ning enligt 66 § första styc­ket är en gemen­sam utgift för same­byn.

Kost­na­den för extra ren­räk­ning för­de­las mel­lan den som begärt räk­ningen och same­byn efter vad läns­sty­rel­sen fin­ner skä­ligt. Lag (1990:1490).

68 §   På grund­val av ren­räk­ning enligt 66 § första styc­ket skall ren­längd upp­rät­tas. Fel i läng­den som påvi­sats vid extra ren­räk­ning skall genast rät­tas.

I ren­läng­den skall tas upp ägarna till de renar som hålls på byns betes­om­råde, det räk­nade eller upp­skat­tade anta­let renar för varje ägare och, om beslut med­de­lats om renin­ne­ha­vet enligt 35 §, för­hål­lande som är av bety­delse för kon­troll av att beslu­tet följts.

Bystäm­man fast­stäl­ler ren­läng­den och beslu­tar om rät­telse däri.

Rege­ringen, eller myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer, får med­dela när­mare före­skrif­ter om använd­ningen av ren­längd som under­lag för ett före­tags­re­gis­ter och om skyl­dig­het att lämna ren­läng­den och andra upp­gif­ter om rensköt­seln till den myn­dig­het som för regist­ret.

Läns­sty­rel­sen får vid vite före­lägga sameby att upp­rätta och fast­ställa ren­längd samt att över­lämna kopia av läng­den till myn­dig­het som avses i fjärde styc­ket. Lag (1993:36).

69 §   När renä­ga­res rät­tig­he­ter eller skyl­dig­he­ter enligt denna lag beror på anta­let renar, har gäl­lande ren­längd vits­ord, om det ej visas att äga­rens renin­ne­hav för­änd­rats väsent­ligt sedan ren­läng­den upp­rät­ta­des.

70 §   Har främ­mande renar kom­mit in på same­bys betes­om­råde, skall de skil­jas ut så snart det kan ske. Under­rät­telse om tid och plats för skilj­ningen skall i god tid dess­förin­nan läm­nas till sameby till vil­ken renarna kan anta­gas höra. Sådan sameby är skyl­dig att avdela den arbets­per­so­nal som behövs för skilj­ningen och för att åter­föra renarna.

Ute­blir sameby som under­rät­tats om skilj­ning och kan renarna ej åter­fö­ras utan väsent­lig olä­gen­het, får den by som ombe­sör­jer skilj­ningen låta slakta renarna och för­sälja dem för ägar­nas räk­ning.

Om ej annat avta­lats, är den by till vil­ken renarna hör skyl­dig att utge ersätt­ning för kost­na­den för renar­nas omhän­der­ta­gande samt åter­fö­rande eller slakt och för­sälj­ning.

71 §   Uppe­hål­ler sig renar utan­för rensköt­sel­om­rå­det eller på mark inom detta område under tid då rensköt­sel inte får bedri­vas där, kan läns­sty­rel­sen på fram­ställ­ning av den som där­i­ge­nom lider skada eller olä­gen­het av någon bety­delse vid vite före­lägga same­byn att föra bort renarna.

Vites­före­läg­gande enligt första styc­ket får med­de­las endast om same­byn under­lå­ter att inom skä­lig tid efter anma­ning ta hand om renarna. Lag (1993:36).

72 §   Är rensköt­seln inom en same­bys betes­om­råde brist­fäl­lig, skall läns­sty­rel­sen på begä­ran av en med­lem i byn eller någon annan vars rätt är bero­ende därav söka träffa över­ens­kom­melse med byn om rät­telse inom viss tid.

Kan över­ens­kom­melse inte träf­fas eller vid­tas inte rät­telse, kan läns­sty­rel­sen för­ordna sysslo­man att ta hand om rensköt­seln i byn och för­valta byns övriga eko­no­miska ange­lä­gen­he­ter.

Sysslo­man­nen har rätt att av byn erhålla arvode som bestäms av läns­sty­rel­sen. Lag (1990:1490).

Ren­mär­ken och ren­mär­kes­re­gis­ter

73 §   En ren som förs på bete enligt denna lag skall vara märkt i öro­nen med ett ren­märke som regi­stre­rats för äga­ren i ett för lan­det centralt regis­ter, om inte annat föl­jer av 79-82 §.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om märk­ning av ren och om ren­mär­kens utform­ning.

Regi­stre­rade mär­ken får använ­das för att märka renar bara vid rensköt­sel som bedrivs inom den sameby som anges i beslu­tet om regi­stre­ring. Lag (2006:802).

74 §   Ären­den om regi­stre­ring av ren­märke prö­vas av Same­tinget.

Same­tinget är per­son­upp­gifts­an­sva­rigt för behand­lingen av per­son­upp­gif­ter i ren­mär­kes­re­gist­ret.

Regist­ret får använ­das för att fast­ställa vem som är ägare till en ren. Regist­ret ska inne­hålla upp­gif­ter om ett ren­mär­kes utse­ende, den sameby där mär­ket får använ­das samt mär­kes­in­ne­ha­va­rens namn, person-​​ eller orga­ni­sa­tions­num­mer och adress.

Bestäm­mel­serna i andra och tredje styc­kena kom­plet­te­rar Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska per­so­ner med avse­ende på behand­ling av per­son­upp­gif­ter och om det fria flö­det av sådana upp­gif­ter och om upp­hä­vande av direk­tiv 95/46/EG (all­män data­skydds­för­ord­ning).

Vid behand­ling av per­son­upp­gif­ter enligt denna lag gäl­ler lagen (2018:218) med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till EU:s data­skydds­för­ord­ning och före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till den lagen, om inte annat föl­jer av denna lag eller före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till lagen. Lag (2018:364).

75 §   Ren­märke får ej regi­stre­ras för annan renä­gare än den som är med­lem i den sameby ansök­ningen avser eller som har rätt att ha skö­tes­re­nar där.

Ren­märke får regi­stre­ras för sameby.

Renä­gare får ej ha mer än ett märke regi­stre­rat.

76 §   Ren­märke av gemen­sam grund­typ för viss släkt eller släkt­gren (släkt­märke) får ej utan sär­skilda skäl regi­stre­ras för någon som ej till­hör släk­ten eller släkt­gre­nen.

77 §   Ren­märke får regi­stre­ras endast om det
   1. tyd­ligt skil­jer sig från annat gil­tigt märke som får använ­das på renar med vilka sökan­dens renar kan sam­man­blan­das,
   2. har en form som såvitt möj­ligt skyd­dar mot olov­lig ommärk­ning.

Utan hin­der av första styc­ket 2 får släkt­märke regi­stre­ras med sam­tycke av sådan inne­ha­vare av äldre märke av samma grund­typ som kan ha olä­gen­het av regi­stre­ringen.

78 §   Den som genom avtal eller på annat sätt för­vär­vat rätt till annans regi­stre­rade ren­märke får inte använda mär­ket vid ren­märk­ning för­rän det regi­stre­rats för hans eller hen­nes räk­ning. Lag (2006:802).

79 §   Same­tinget skall avre­gi­strera ett regi­stre­rat ren­märke
   1. om mär­kes­ha­va­ren anmä­ler att mär­ket inte längre kom­mer att använ­das vid ren­märk­ning,
   2. om mär­ket under tio år inte har använts vid ren­märk­ning, eller
   3. om mär­kes­ha­va­ren eller mär­kes­ha­va­rens dödsbo inte längre har rätt att ha renar i sameby.

Avre­gi­stre­ras ett märke efter anmä­lan enligt första styc­ket 1, får det behål­las på redan märkt ren under tio år från dagen för avre­gi­stre­ringen. Lag (2006:802).

80 §   Är två eller flera regi­stre­rade ren­mär­ken helt lika eller så lika att de lätt kan för­väx­las eller genom änd­ring komma att över­ens­stämma med varandra, får Same­tinget på ansö­kan av en sameby eller en mär­kes­ha­vare för vil­ken lik­he­ten med­för olä­gen­het besluta att något eller några av mär­kena skall avre­gi­stre­ras eller änd­ras.

Avre­gi­stre­ras eller änd­ras ett märke, får det behål­las oför­änd­rat på redan märkta renar under tid som Same­tinget bestäm­mer.

Första och andra styc­kena tilläm­pas även på ett avre­gi­stre­rat märke som får behål­las på ren enligt 79 § andra styc­ket och på avbrotts­märke enligt 81 §. I stäl­let för avre­gi­stre­ring skall dock för­kort­ning av mär­kets gil­tig­hets­tid före­skri­vas.
Lag (2006:802).

81 §   Byter märkt ren ägare, får ommärk­ning till den nye äga­rens märke ske endast om sty­rel­sen i den sameby där ommärk­ningen skall äga rum med­ger det. Läm­nas ej sådant med­gi­vande, kan renens märke för­ses med avbrott för att skilja renen från andra renar med samma märke. För avbrotts­märk­ning fordras med­gi­vande av sty­rel­sen för den sameby där renen i fort­sätt­ningen skall hål­las.

För ommärk­ning eller avbrotts­märk­ning av ren som för­vär­vats på annan grund än bodel­ning, arv eller tes­ta­mente fordras dess­utom över­lå­ta­rens sam­tycke.

Ommärk­ning eller avbrotts­märk­ning får ske endast i när­varo av den som same­byns sty­relse utser eller inför två vitt­nen.

Avbrotts­märke får behål­las på ren högst tio år efter det sty­rel­sens med­gi­vande gavs. Lag (1987:804).

82 §   Dödsbo efter avli­den renä­gare får begagna det ren­märke som regi­stre­rats för den avlidne.

83 §   Har upp­phävts genom lag (2006:802).

84 §   Om en omärkt ren anträf­fas inom en same­bys betes­om­råde och det inte fram­går vem som är ägare, till­fal­ler renen same­byn.

Om en ren med ett för­fals­kat, för­stört eller okänt märke eller med ett märke som inte är rätt utfor­mat anträf­fas inom betes­om­rå­det, skall renen tas om hand av same­byn. Den som inom två år från omhän­der­ta­gan­det styr­ker sig vara ägare till renen har rätt att av byn få ut renen eller ersätt­ning för dess slakt­värde med avdrag för byns kost­na­der för renen.
Lag (2006:802).

Kon­ces­sions­rensköt­sel

85 §   Den som är same kan få till­stånd (kon­ces­sion) att driva rensköt­sel i Norr­bot­tens län nedan­för lapp­marks­grän­sen inom område där rensköt­sel av ålder före­kom­mer under hela året.
Kon­ces­sion inne­fat­tar rätt för kon­ces­sions­ha­va­ren att driva rensköt­seln även med skö­tes­re­nar som till­hör
   1. den som äger eller bru­kar en jord­bruks­fas­tig­het, som helt eller del­vis är belä­gen inom den del av länet där kon­ces­sions­rensköt­sel får bedri­vas, om äga­ren eller bru­ka­ren är bosatt på fas­tig­he­ten eller inom områ­det,
   2. den som tidi­gare har haft kon­ces­sion inom områ­det, om denne är bosatt inom den del av länet där kon­ces­sions­rensköt­sel får bedri­vas och inte har över­gått till annat huvud­sak­ligt för­värvs­ar­bete,
   3. efter­le­vande make eller efter­le­vande underå­rigt barn till kon­ces­sions­ha­vare eller till sådan under 2 angi­ven tidi­gare kon­ces­sions­ha­vare som vid tid­punk­ten för döds­fal­let ägde skö­tes­re­nar, om den efter­le­vande är bosatt inom den del av länet där kon­ces­sions­rensköt­sel får bedri­vas.

Kon­ces­sion får läm­nas endast om fort­satt rensköt­sel inom områ­det är till över­vä­gande nytta för orten och endast om den som söker kon­ces­sion kan antas komma att driva rensköt­seln på ett ända­måls­en­ligt sätt.

Kon­ces­sion med­de­las för viss tid, högst tio år. Lag (2006:802).

86 §   För rensköt­seln inom kon­ces­sions­om­råde skall det fin­nas sameby. Med­lem i sådan sameby är kon­ces­sions­ha­vare, den­nes make och hem­ma­va­rande barn, annan same som biträ­der kon­ces­sions­ha­vare i rensköt­seln och som inte har annat huvud­sak­ligt för­värvs­ar­bete samt ägare av skö­tes­re­nar inom kon­ces­sions­om­rå­det.

Bestäm­mel­serna om same­byar och deras för­valt­ning gäl­ler i tillämp­liga delar i fråga om sameby för kon­ces­sions­rensköt­sel med föl­jande avvi­kel­ser:
   1. En ägare av skö­tes­re­nar anses som renskö­tande med­lem.
   2. Varje kon­ces­sions­ha­vare har i frå­gor som avses i 59 § 2 en röst för varje påbör­jat tju­go­tal renar som kon­ces­sions­ha­va­ren inne­har enligt gäl­lande ren­längd. Anta­let rös­ter får dock inte beräk­nas efter fler renar än det antal som läns­sty­rel­sen bestämt enligt 88 § första styc­ket 3. För ägare av skö­tes­re­nar är röst­rät­ten begrän­sad till en röst, oav­sett anta­let skö­tes­re­nar som skö­tes­re­nä­ga­ren inne­har.
   3. Kon­ces­sions­ha­va­ren eller, om det finns flera, minst en av dem skall vara leda­mot av sty­rel­sen. Kon­ces­sions­ha­vare leder rensköt­seln inom byn och anstäl­ler den arbets­kraft som kan behö­vas för rensköt­seln. Lag (2006:802).

87 §   Fråga om kon­ces­sion prö­vas av läns­sty­rel­sen. Lag (1990:1490).

88 §   I beslut vari­ge­nom kon­ces­sion bevil­jas skall anges
   1. kon­ces­sions­om­rå­det,
   2. flytt­nings­vägs sträck­ning,
   3. det högsta antal renar som varje kon­ces­sions­ha­vare får hålla inom områ­det och det högsta antal skö­tes­re­nar som kon­ces­sions­ha­va­ren får ta emot,
   4. i vad mån en kon­ces­sions­ha­vare har rätt att anlägga stäng­sel, upp­föra bygg­na­der och ta virke inom kon­ces­sions­om­rå­det,
   5. i vad mån en kon­ces­sions­ha­vare är skyl­dig att ta emot skö­tes­re­nar, och
   6. de vill­kor i övrigt under vilka rensköt­seln får bedri­vas.

För samma hus­håll får hos en kon­ces­sions­ha­vare fin­nas högst tret­tio skö­tes­re­nar i vin­ter­hjord. Lag (2006:802).

89 §   Bry­ter en sameby eller en kon­ces­sions­ha­vare mot vill­kor som gäl­ler för verk­sam­he­ten, får läns­sty­rel­sen vid vite före­lägga byn eller kon­ces­sions­ha­va­ren att vidta rät­telse. Om en kon­ces­sions­ha­vare inne­har fler egna renar än vad läns­sty­rel­sen med­gett med stöd av 88 § första styc­ket 3, eller om en ägare av skö­tes­re­nar har fler renar i kon­ces­sions­ha­va­rens vård än vad som föl­jer av 88 § andra styc­ket, eller same­byns beslut, får läns­sty­rel­sen vid vite före­lägga renä­ga­ren att minska renan­ta­let till det tillåtna.

Efter ansö­kan av same­byn får läns­sty­rel­sen besluta om slakt och för­sälj­ning av de över­ta­liga renarna, om renä­ga­ren inte efter upp­ma­ning själv låter minska renan­ta­let.

Kost­na­den för slak­ten och för­sälj­ningen skall tas ut ur köpe­sum­man, medan åter­sto­den av köpe­sum­man till­fal­ler renar­nas ägare.

Har för­ut­sätt­ning­arna för kon­ces­sio­nen änd­rats, kan läns­sty­rel­sen åter­kalla kon­ces­sio­nen eller besluta om nya vill­kor. Lag (2006:802).

Ansvar, ska­de­stånd och besvär m. m.

90 §   Har ren orsa­kat skada
   1. under tiden juni-​-​augusti på åker, äng eller träd­gård som är belä­gen ovan­för odlings­grän­sen eller på ren­be­tes­fjäl­len eller under tiden maj-​-​september på åker, äng eller träd­gård som är belä­gen inom annat område där rensköt­sel får bedri­vas under hela året,
   2. på mark inom rensköt­sel­om­rå­det under tid då rensköt­sel ej får bedri­vas där eller
   3. på mark utan­för rensköt­sel­om­rå­det, skall ska­dan ersät­tas av sameby inom vars byom­råde ska­dan har upp­kom­mit eller som vid tiden för ska­dans upp­komst haft renar i trak­ten, om det ej visas att ska­dan ej orsa­kats av byns renar.

Åvi­lar ersätt­nings­skyl­dig­het enligt första styc­ket flera same­byar, för­de­las ansva­rig­he­ten lika mel­lan byarna inbör­des. Kan det visas att renar från någon av byarna orsa­kat ska­dan, sva­rar den byn gente­mot de övriga för hela ska­dan.

Har skada orsa­kats av renar från flera same­byar och kan ej utre­das i vil­ken omfatt­ning varje bys renar har del i ska­dan, för­de­las ansva­rig­he­ten mel­lan byarna inbör­des efter anta­let renar från varje by som vid tiden för ska­dans upp­komst fanns i trak­ten och som ej stod under bevak­ning.

91 §   Ersätt­ning som sameby utgi­vit enligt 90 § får den kräva åter av den som varit vål­lande till ska­dan.

92 §   Den rätt till ersätt­ning för att ren bli­vit dödad eller ska­dad som enligt vad sär­skilt är före­skri­vet eller enligt all­männa ska­de­stånds­reg­ler kan till­komma renens ägare skall i fall då äga­ren är okänd till­falla den sameby inom vars betes­om­råde renen befann sig.

93 §   När renar befin­ner sig inom ett betes­om­råde där rensköt­sel då är tillå­ten, ska hund i trak­ten som inte används i rensköt­seln hål­las i band eller instängd, om inte läns­sty­rel­sen med­ger annat. Det­samma gäl­ler när renar flyt­tas, om hun­dens ägare i för­väg under­rät­tats om tiden för flytt­ningen.

Anträf­fas en hund medan den jagar eller på annat sätt ofre­dar ren inom ett område där rensköt­sel då är tillå­ten, får hun­den, om den inte låter sig fångas, dödas av den som äger eller vår­dar ren.

Den som med stöd av andra styc­ket dödat en hund är skyl­dig att sna­rast möj­ligt anmäla detta till Polis­myn­dig­he­ten.
Lag (2014:696).

94 §   Till böter döms den som med upp­såt eller av oakt­sam­het
   1. stänger av fast­ställd eller annars gäl­lande flytt­nings­väg för renar eller vid­tar åtgär­der på eller invid vägen så att dess fram­kom­lig­het väsent­ligt för­säm­ras,
   2. skräm­mer eller på annat sätt ofre­dar renar som uppe­hål­ler sig på ett område där rensköt­sel då är tillå­ten,
   3. obe­hö­ri­gen dri­ver bort renar från ett område där rensköt­sel då är tillå­ten eller hind­rar renar från att beta på ett sådant område,
   4. inte föl­jer ett före­läg­gande eller bry­ter mot ett för­bud som har med­de­lats med stöd av 65 a §, om inte före­läg­gan­det eller för­bu­det för­e­nats med vite,
   5. bry­ter mot 73 § tredje styc­ket,
   6. i andra fall än som avses i 81 eller 82 § vid märk­ning av egna renar använ­der ren­märke som inte är regi­stre­rat för honom eller henne,
   7. utför ommärk­ning eller avbrotts­märk­ning i strid med 81 §,
   8. mär­ker ren­kal­var i strid med före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av 73 § andra styc­ket,
   9. bry­ter mot 93 § första eller tredje styc­ket.
Lag (2006:802).

95 §   En med­lem i sameby som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het
   1. bry­ter mot 17-20 § eller mot före­skrift som med­de­lats med stöd av 22 §, eller
   2. läm­nar orik­tig upp­gift vid ren­räk­ning eller vid upp­rät­tande av ren­längd

döms till böter, om gär­ningen inte är belagd med straff i brotts­bal­ken. Lag (2006:802).

96 §   En same­bys sty­relse är skyl­dig att i den omfatt­ning som behövs låta samla ihop renar som hör till byn eller skilja ut ren från dessa, om Polis­myn­dig­he­ten eller Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten begär det.

Full­gör inte sty­rel­sen denna skyl­dig­het, kan myn­dig­he­ten låta verk­ställa åtgär­den på same­byns bekost­nad. Lag (2014:696).

97 §   Ett beslut som fat­tats av bystäm­man, av sty­rel­sen enligt 42 § eller av sysslo­man enligt 43 eller 72 § får över­kla­gas av den som är med­lem i same­byn.

En sysslo­mans beslut enligt 43 eller 72 § över­kla­gas hos läns­sty­rel­sen. Bystäm­mans eller sty­rel­sens beslut enligt 42 § över­kla­gas hos Same­tinget.

Över­kla­gan­det skall ha kom­mit in till över­in­stan­sen inom två måna­der från beslu­tets dag. I fråga om över­kla­gande av sty­rel­sens eller sysslo­mans beslut räk­nas dock tiden från den dag då med­lem­men fick del av beslu­tet.

Beslut som inne­bär att bystäm­mans beslut änd­ras eller upp­hävs gäl­ler även för en med­lem som inte över­kla­gat beslu­tet.
Lag (2006:802).

98 §   Har upp­hävts genom lag (1990:1490).

99 §   Läns­sty­rel­sens beslut enligt denna lag eller enligt före­skrif­ter med­de­lade med stöd av lagen får, om beslu­tet rör annat än sådan upp­lå­telse som avses i 32 §, över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol.

Same­ting­ets beslut enligt denna lag eller enligt före­skrif­ter med­de­lade med stöd av lagen får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol. Beslut att bevilja regi­stre­ring av ren­mär­ken får dock inte över­kla­gas.

Beslut om upp­lå­telse som avses i 32 § får över­kla­gas hos rege­ringen. Beslut som avser upp­lå­telse av rätt till jakt eller fiske får dock över­kla­gas endast av sameby.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (2006:802).

100 §   Angår ett beslut som läns­sty­relse eller Same­tinget med­de­lar enligt denna lag så många att en kopia av beslu­tet inte lämp­li­gen kan till­stäl­las var och en av dem, skall beslu­tet sän­das till same­byns sty­relse, som skall hålla det tilläng­ligt för med­lem­marna.

Med­de­lande om detta skall tas in i orts­tid­ning.

Tiden för över­kla­gande skall räk­nas från den dag då kun­gö­ran­det har skett. Lag (2006:802).

101 §   Beslut som avses i 97 och 99 §§ gäl­ler även om det har över­kla­gats, om inte den myn­dig­het som skall pröva över­kla­gan­det beslu­tar något annat. Lag (1994:625).

102 §   Läns­sty­rel­ses ålig­gan­den enligt denna lag full­görs i fråga om Väs­ter­norr­lands län av Läns­sty­rel­sen i Väs­ter­bot­tens län och i fråga om Dalar­nas län och Gäv­le­borgs län av Läns­sty­rel­sen i Jämt­lands län. Lag (2006:802).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1971:437
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1971, då lagen (1928:309) om de svenska lap­par­nas rätt till ren­bete i Sve­rige och lagen (1960:144) om ren­mär­ken skall upp­höra att gälla.
   2. Vad i lag eller annan för­fatt­ning beteck­nas som områ­den som bli­vit anvi­sade till lap­par­nas ute­slu­tande begag­nande skall i stäl­let avse sådan kro­no­mark ovan­för odlings­grän­sen som står under sta­tens ome­del­bara dis­po­si­tion och ren­be­tes­fjäl­len.

1985:919
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1986.
   2. En ägare av skö­tes­re­nar som vid lagens ikraft­trä­dande äger eller bru­kar jord­bruks­fas­tig­het inom ett kon­ces­sions­om­råde men som inte är bosatt på fas­tig­he­ten eller inom områ­det får utan hin­der av bestäm­mel­sen i 85 § första styc­ket 1 ha skö­tes­re­nar i kon­ces­sions­ha­va­rens vård intill den tid­punkt som läns­sty­rel­sen bestäm­mer. Mot­sva­rande gäl­ler när ägare av skö­tes­re­nar vid lagens ikraft­trä­dande har fler skö­tes­re­nar i kon­ces­sions­ha­vares vård än som anges i 88 § andra styc­ket. Lag (1990:1490).
   3. Läns­sty­rel­sen får medge rensköt­sel­be­rät­ti­gad, som vid lagens ikraft­trä­dande vid sidan av annat huvud­sak­ligt för­värvs­ar­bete biträ­der kon­ces­sions­ha­vare i rensköt­seln, rätt att såsom med­lem i same­byn under en över­gångs­tid ha kvar renar i byn. Lag (1990:1490).

1993:36
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1993.
   2. Äldre bestäm­mel­ser om rensköt­sel­rätt gäl­ler fort­fa­rande i fråga om äkten­skap som ingåtts före lagens ikraft­trä­dande.
   3. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas i fråga om beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.

1995:1693

Denna lag trä­der i kraft den 1 maj 1996 men tilläm­pas inte i de fall där det första beslu­tet i ären­det fat­tats dess­förin­nan.

1996:1553

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1997, men skall inte tilläm­pas i de fall där det första beslu­tet i ären­det fat­tats dess­förin­nan.
Vik­tiga lagar inom mil­jörät­ten

Vik­tiga lagar inom mil­jörät­ten

Mil­jö­balk (1998:808)
JP Info­nets mil­jörätts­liga tjäns­ter

JP Info­nets mil­jörätts­liga tjäns­ter

Job­bar du med mil­jörätts­liga frå­gor? JP Info­nets tjäns­ter ger dig en kom­plett bevak­ning av mil­jörät­ten. Oav­sett om du job­bar med frå­gor om små enskilda avlopp eller till­stånds­frå­gor som rör gigan­tiska mil­jö­far­liga verk­sam­he­ter hit­tar du all infor­ma­tion du behö­ver hos oss. Se allt inom mil­jörätt.