Lag (1972:114) med anled­ning av kon­ven­tio­nen den 9 feb­ru­ari 1972 mel­lan Sve­rige och Norge om ren­bet­ning

Utfär­dad:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1972:114
Depar­te­ment: Landsbygds-​​ och infra­struk­tur­de­par­te­men­tet RSL
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2002:88
Övrigt: Endast den svenska tex­ten är med i bila­gorna.
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1972:114
Depar­te­ment/myn­dig­het: Landsbygds-​​ och infra­struk­tur­de­par­te­men­tet RSL
Utfär­dad: 1972-​04-21
Änd­rad: t.o.m. SFS

2002:88
Övrig text: Endast den svenska tex­ten är med i bila­gorna.
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


1 §   Kapit­len II-VI i kon­ven­tio­nen den 9 feb­ru­ari 1972 mel­lan Sve­rige och Norge om ren­bet­ning skall, med undan­tag av 64 och 66 §§, gälla som svensk lag, dock att 7, 8, 10-12, 14, 22, 25, 27, 30-34, 38, 41, 48, 51-55, 59, 61, 62 och 65 §§ i kon­ven­tio­nen skall gälla som svensk lag i den lydelse de fått enligt avta­let den 3 okto­ber 1984 om änd­ring i kon­ven­tio­nen.
Kon­ven­tio­nen och änd­rings­av­ta­let har den lydelse som fram­går av bila­gorna 1 och 3. Kon­ven­tio­nen har den gil­tig­hets­tid som fram­går av bilaga 5. Lag (2002:88).

2 §   Sta­tens jord­bruks­verk inde­lar de för svensk ren­bet­ning i Norge upp­låtna områ­dena så att områ­dena i Troms fylke för­de­las mel­lan de same­byar som anges i 5 § A kon­ven­tio­nen samt områ­dena i Nord­lands och Nord-​Trön­de­lags fyl­ken för­de­las mel­lan de same­byar som anges i 5 § B kon­ven­tio­nen. Lag (1991:388).

3 §   Betes­av­gift som sameby enligt 52 eller 57 § kon­ven­tio­nen beta­lat på grund av olov­lig ren­bet­ning får byn kräva åter av den som varit vål­lande till den olov­liga bet­ningen.

4 §   Med uttryc­ket oakt­sam­het i 61 § kon­ven­tio­nen avses oakt­sam­het som ej är ringa.

5 §   Upp­kom­mer genom denna lag skada eller olä­gen­het för rensköt­sel på svenskt område med hän­syn till tidi­gare rätt till rensköt­sel, läm­nas ersätt­ning av stats­me­del om ska­dan eller olä­gen­he­ten upp­kom­mit efter den 30 april 2002.

Talan om ersätt­ning enligt första styc­ket skall väc­kas före utgången av april 2005 vid den fas­tig­hets­dom­stol inom vars område ska­dan i huvud­sak inträf­fat. Lag (2002:88).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1972:114

Denna lag trä­der i kraft den 1 maj 1972 och gäl­ler så länge kon­ven­tio­nen är i kraft.

I fråga om vissa betes­av­gif­ter gäl­ler de till­fäl­liga avvi­kel­ser från 52 och 57 §§ kon­ven­tio­nen som anges i artik­larna 1, 2, 4 och 14 i det i sam­band med kon­ven­tio­nens ingå­ende upp­rät­tade pro­to­kol­let om upp­fö­rande och under­håll av spärr­stäng­sel för renar, dock att arti­kel 1 i pro­to­kol­let skall gälla som svensk lag i den lydelse den fått enligt avta­let den 3 okto­ber 1984 om änd­ring i pro­to­kol­let. Pro­to­kol­let och änd­rings­av­ta­let har den lydelse som fram­går av bila­gorna 2 och 4. Pro­to­kol­let har den gil­tig­hets­tid som fram­går av bilaga 5. Lag (2002:88).

Bilaga 1

Kon­ven­tion mel­lan Sve­rige och Norge om ren­bet­ning

Den svenska och den norska rege­ringen har, på grund­val av det betän­kande som avgi­vits av den svensk-​​norska ren­be­tes­kom­mis­sio­nen av 1964, fört för­hand­lingar om samer­nas ren­bet­ning och bli­vit eniga om föl­jande bestäm­mel­ser:

Kapi­tel I. Svensk ren­bet­ning i Norge

Betes­om­rå­den

1 §
      A. Troms fylke

I Troms fylke får föl­jande områ­den använ­das för svensk ren­bet­ning: Tamok-​​Rosta, Dev­dis­fjel­let, Havgavu­obmi, Anja­vass­da­len, Sare­voubmi och Sal­vass­kar­det.

Områ­dena har föl­jande grän­ser:
   1. Tamok-​​Rosta

Från riks­röse 294 (Tre­riks­rö­set) vid Gål­da­javri, denna sjö och Breid­da­len till Gåv­da­javri, östra sidan av Gåv­da­javri till dess nord­li­gaste vik, där­i­från en rät linje till Lang­vat­nets väst­li­gaste vik, där­i­från en rät linje i väst­lig rikt­ning till Mid­ter­da­len, denna dal och Kit­da­len till Stor­fjor­den, denna fjord till utlop­pet av Sig­nal­dal­selva, denna älv till sam­man­flö­det med Bals­fjor­delva, denna älv till Över­gård, där­i­från en rät linje i syd­lig rikt­ning till Nordkjo­selva, denna älv till Tamokvat­net, denna sjö till dess södra ände, där­i­från en rät linje i syd­lig rikt­ning till Tamo­kelva, denna älv till sam­man­flö­det med Rostaelva, denna älv med Lille Rosta­vatn till riks­röse 287 i Stu­orra Råsta­javri, där­i­från riks­grän­sen till­baka till riks­röse 294.
   2. Dev­dis­fjel­let

Från riks­röse 287 i Stu­orra Råsta­javri längs syd­grän­sen för områ­det Tamok-​​Rosta till sam­man­flö­det mel­lan Rostaelva och Tamo­kelva, där­i­från Måls­elva till sam­man­flö­det med Divi­elva, denna älv till sam­man­flö­det med Skak­tarjåkka, denna älv och Rav­du­jåkka till Rav­du­javri, denna sjö till dess södra ände, där­i­från en rät linje till riks­röse 285, där­i­från riks­grän­sen till­baka till riks­röse 287.
   3. Havgavu­obmi

Från riksöse 285 längs syd­grän­sen för områ­det Dev­dis­fjel­let till Skak­tarjåk­kas sam­man­flöde med Divi­elva, denna älv till Moar­se­javri, denna sjö till dess södra ände, där­från en rät linje till riksöse 283, där­i­från riks­grän­sen till­baka till riksöse 285.
   4. Anja­vass­da­len

Från Moar­se­jav­ris södra ände längs väst­grän­sen för områ­dena Havgavu­obmi och Dev­dis­fjel­let till Divi­el­vas sam­man­flöde med Måls­elva, denna älv till sam­man­flö­det med Bei­nelva, denna älv och Bei­nelv­da­len, Guov­de­las­vaggi och Lang­e­da­len till San­delv­vatn, denna sjö till dess södra ände, där­från en rät linje över punkt 896 till tjärn på Hubit­di­e­vat, där­från en rät linje i syd­väst­lig rikt­ning till sam­man­flö­det mel­lan bäc­ken från tjär­nen vid punkt 829 och Mad­da­jåkka, där­från en rät linje till tjärn vid punkt 918, vidare en rät linje över Mås­kan­jav­ris östra ände till Hel­vetjavri, denna sjö och bäc­ken till Doar­ru­javri, denna sjö och Doar­ru­jåkka till sam­man­flö­det med Mul­tujåkka, där­från en rät linje till Moar­se­jav­ris södra ände.
   5. Sare­vu­obmi

Från riks­röse 283 en rät linje till riks­röse 280, där­från riks­grän­sen till­baka till riks­röse 283.
   6. Sal­vass­kar­det

Från riks­grän­sen vid Lei­na­vatn, denna sjö, Astu­a­edno och Alte­vatn till dam­men vid sjöns västra ände, där­i­från Bar­du­elva till sam­man­flö­det med Sör­dal­selva, denna älv och Sör­da­len till riks­röse 272, där­i­från riks­grän­sen till­baka till Lei­na­vatn.
      B. Nord­lands och Nord-​Trön­de­lags fyl­ken

I Nord­lands och Nord-​Trön­de­lags fyl­ken får för svensk ren­bet­ning använ­das de områ­den som lig­ger mel­lan riks­grän­sen och nedan angivna gräns­lin­jer:
   1. I Anke­nes, Bal­lang­ens och Tys­fjords kom­mu­ner
      a) Från riks­grän­sen vid Kat­te­rat­vat­nets norra sida, denna sjö till dess västra ände, där­i­från en rät linje till järn­vägs­bron över Hun­dal­selva, denna älv till sam­man­flö­det med Oal­la­jokka, denna älv och Oalla­vagge till östra änden av Sael­ka­javrre, denna sjö och Sael­ka­jokka till Cuno­javrre, denna sjö och Cuno­jokka till sam­man­flö­det med San­delva, där­i­från en rät linje till bäck­sam­man­flö­det vid punkt 716 i Kaliks­da­len, där­i­från en rät linje över punkt 1314 till sjön vid punkt 1111, denna sjö och Coarv­ve­jokka till Nordre Coarv­ve­javrre, denna sjö och bäc­ken till Söndre Coarv­ve­javrre, denna sjö till dess syd­västra vik, där­i­från en rät linje i syd­väst­lig rikt­ning till när­maste vik i Vannaks­vatn, denna sjö, Gau­te­lis­vatn, bäc­ken till Båts­vatn, denna sjö, Nuor­ju­jokka, Kobb­vatn, Kob­belva och Sörelva till sam­man­flö­det med Tve­relva, denna älv till Ipto­vatn, denna sjö till dess södra ände, där­i­från en rät linje till riks­grän­sen ome­del­bart norr om Rar­ka­jaure.
      b) Från riks­röse 255 till Kjår­da­vat­nets norra ände, där­i­från en rät linje till Mid­dags­vat­nets södra ände, denna sjö till bäc­ken som rin­ner ut i sjön norr om punkt 1262, från bäck­myn­ningen en rät linje till Vabak­kvatn, denna sjö och bäc­ken till For­s­vatn, denna sjö och bäc­ken till Sida­sjavrre, från bäck­myn­ningen en rät linje i syd­väst­lig rikt­ning över Bauge­fjell, Bau­ge­vatn och punkt 1156 på Pau­rofjell till Pau­ro­vatn, denna sjö till utflö­det från Nai­di­vatn, denna sjö till dess syd­väst­li­gaste vik, där­i­från en rät linje i syd­väst­lig rikt­ning över punkt 1150 till Björn­vatn, denna sjö och bäc­ken till Röys­vatn, denna sjö till dess östra ände, där­i­från en rät linje till riksöse 251.
   2. I Sör­folds och Fauske kom­mu­ner

Från riks­grän­sen vid Leir­vat­nets södra strand, denna sjö till Blå­mandsi­sen, längs Blå­mandsi­sens östra kant till Små­sor­jus­vatn vid punkt 958, denna sjö till dess södra ände, där­i­från en rät linje till Nedre Duol­da­gopjavrre, denna sjö till dess södra ände, där­i­från en rät linje över punkt 859 till Låmi­elva, denna älv, Låmi­vatn och Eide­vatn till riks­grän­sen vid Låmitjern.
   3. I Salt­dals och Rana kom­mu­ner
      a) Från riks­grän­sen vid Mellom­vat­nets södra strand, denna sjö till dess västra ände, där­i­från en rät linje till Dor­ro­vat­nets östra ände, denna sjö till dess syd­västra ände, där­i­från en rät linje till viken Kve­bi­lok i Bal­vatn, denna sjö till Ska­i­ti­da­len, denna dal med Ska­i­ti­elva till sam­man­flö­det med Grad­diselva, denna älv till riks­grän­sen.
      b) Från riks­grän­sen där denna kor­sar Dypenåga, denna älv till sam­man­flö­det med Lön­selva, denna älv söderut till Stödi järn­vägs­sta­tion, där­i­från järn­vägs­lin­jen söderut till den plats där den kor­sat bäc­ken från Svangstjern, där­i­från Ran­dal­selva till sam­man­flö­det med Vir­vas­selva, denna älv till sam­man­flö­det med Ble­re­kelva, där­i­från en rät linje i syd­väs­ligt rikt­ning till punkt 834, där­i­från en rät linje till Kvefsen­dalstjer­nens östra ände, denna tjärn och Kvefsen­dal­selva till Kal­vat­nma­ga­si­net, detta maga­sin till bäc­ken från Mel­kfjel­let och Sandtjern, där­i­från en rät linje till en punkt på riks­grän­sen 1 km öster om riks­röse 220 A.
   4. I Hem­nes kom­mun

Från riks­grän­sen vid Gras­vat­nets södra strand, denna sjö till Oks­fjel­lel­vas myn­ning, denna älv till Okstind­breen, där­i­från en rät linje i syd­väst­lig rikt­ning till punkt 1435, där­i­från en rät linje i syd­öst­lig rikt­ning till Hul­bekktjern, där­i­från en rät linje till Stor­fos­sen i Sto­relva, denna älv till riks­röse 215.
   5. I Hatt­fjell­dals kom­mun
      a) Från riks­grän­sen vid Östre Krut­vat­nets södra strand en rät linje till Mås­vat­nets norra ände, denna sjö till dess södra ände, där­i­från en rät linje till Övre Elgsvatn vid myn­ningen av bäc­ken från Krok­fjel­let och Ris­fjel­let, där­i­från en rät linje till riks­röse 210.
      b) Från en punkt på riks­grän­sen 500 m söder om riks­röse 209 längs träd­grän­sen till Fins­kar­bek­ken 1 km ovan­för dess utlopp i Skar­mo­dal­selva, där­i­från Fins­kar­bek­ken till tjär­nen söder om Rit­te­rifjel­let, där­i­från en rät linje till Rot­vatn, denna sjö och Rot­va­selva till sam­man­flö­det med Gren­se­bek­ken, där­i­från en rät linje till riks­röse 208.
   6. I Hatt­fjell­dals kom­mun (Nord­land) och Röyr­viks kom­mun (Nord- Trön­de­lag)

Från riks­grän­sen vid Val­dan­jaure en rät linje till sam­man­flö­det mel­lan Dra­ko­nelva och Tipling­elva, denna älv till Östre Tiplingen, denna sjö och Tipling­elva till sam­man­flö­det med Sim­le­elva, denna älv till sam­man­flö­det med bäc­ken från tjärn norr om Rot­nan, denna bäck till tjär­nen, där­i­från en rät linje till Rot­nans norra ände, denna sjö och bäc­ken till sam­man­flö­det med Ran­se­relva, denna älv till sjön vid punkt 977, denna sjö till dess västra ände, där­i­från en rät linje till sjön vid punkt 960, denna sjö till dess södra ände, där­i­från en rät linje till tjärn vid punkt 966, denna tjärn och bäc­ken till Vestre Sip­mek­sjöen, denna sjö och älven till Östre Sip­mek­sjöen, denna sjö till riks­grän­sen.

Betes­ti­der

2 §

Betes­om­rå­dena får använ­das för svensk ren­bet­ning under föl­jande tider:
      A. I Troms fylke: Från och med den 1 maj till och med 14 sep­tem­ber.
      B. I Nord­lands och Nord-​Trön­de­lags fyl­ken: Från och med den 1 juli till och med den 31 augusti.

3 §

I föl­jande områ­den får svenska renar uppe­hålla sig även under annan tid än som anges i 2 § när rensköt­sel bedrivs i angrän­sande svenska gräns­om­rå­den:
   1. I Bal­lang­ens och Tys­fjords kom­mu­ner den söder om Sida­sjavrre belägna delen av det område som anges i 1 § B 1 b;
   2. I Rana kom­mun den söder om Ardekfjäl­let belägna delen av det område som anges i 1 § B 3 b;
   3. I Hatt­fjell­dals kom­mun det område som anges i 1 § B 5 a;
   4. I Hatt­fjell­dals kom­mun det område som anges i 1 § B 5 b.

Betes­om­rå­de­nas utnytt­jande

4 §

Betes­om­rå­dena får icke använ­das för norsk ren­bet­ning under den del av året då svensk ren­bet­ning är tillå­ten där enligt 2 §.

Same­byar från vilka renar får föras på bete i Norge.

5 §

Betes­om­rå­dena får använ­das för renar från föl­jande same­byar:
      A. I Troms fylke: Könkämä, Lai­ni­ovu­oma, Saa­rivu­oma och Talma.
      B. I Nord­lands och Nord-​Trön­de­lags fyl­ken: Raut­as­vouma, Kaa­las­vu­oma, Norr­ka­i­tum, Mel­lan­byn, Sör­ka­i­tum, Sir­kas, Tuor­pon, Luokta-​​Mavas, Semisjaur-​​Njarg, Svaipa, Gran, Ran, Umbyn, Vapsten, Vil­hel­mina norra, Vil­hel­mina södra och Frostvi­kens norra.

Renan­tal

6 §

I Anja­vass­da­len är högsta tillåtna renan­tal 6 000.

Kapi­tel II. Norsk ren­bet­ning i Sve­rige

Betes­om­rå­den

7 §
      A. Norr­bot­tens län

I Norr­bot­tens län får föl­jande områ­den använ­das för norsk ren­bet­ning: Maunu, Njuo­ra­jaure, Pat­sa­jä­kel, Älvs­byn och Stor­sund.

Områ­dena har föl­jande grän­ser:
   1. Maunu

Jei­ti­sjoki från Kelot­tijärvi till skogs­grän­sen, där­från en rät linje till Kutsurjär­vis östra ände, där­i­från en rät linje till översta tjär­nen i Saa­rijoki syd­ost om Kutsu­ro­ivi, där­i­från Saa­rijoki till sam­man­flö­det med Ainat­tijoki, där­i­från en rät linje till Outa­jär­vis syd­li­gaste vik, där­i­från en rät linje till väg nr 396 vid Ahven­jär­vis nord­östra strand, denna väg till Muo­ni­oäl­ven vid Kare­su­ando, denna älv och Könkämääl­ven till Kelot­tijärvi, denna sjö till Jeti­sjo­kis inflöde.
   2. Njuo­ra­jaure

Från riks­röse 272 en rät linje till Pål­no­lu­okta, där­i­från Tor­ne­träsk till Pak­ta­jå­kas inflöde, denna bäck och Pak­ta­jaure till sjöns syd­li­gaste vik, där­i­från järn­vägs­lin­jen till riks­grän­sen, denna till­baka till riks­röse 272.
   3. Pat­sa­jä­kel

Tor­neälv från Tor­ne­träsk med sjö­arna Tar­ra­jaure, Jeke­jaure, Ala­jaure, Vako­jaure och Nuo­ra­järvi till Kallo­järvi, där­i­från sjön Ala­nen Vou­lu­sjärvi, Vuo­lu­sjåkka och Alep Vuo­lu­sjaure, där­i­från en rät linje till sjön Lulep Sta­lo­jaure, denna sjö, Sta­lo­jåkka och Kort­to­järvi till Tor­ne­träsk, denna sjö till Tor­neälv.
   4. Älvs­byn

Från Holmsel längs vägen till Åträs­kets syd­östra ände, där­i­från en rät linje till väst­li­gaste viken i sjön Man­järv, där­i­från en rät linje till byn Man­järv, där­i­från längs vägen från Man­järv över Avaträsk till väg nr 90, denna väg till bron över Piteäl­ven, denna älv till Holmsel.
   5. Stor­sund

Från Stor­sund längs järn­vägs­lin­jen till lands­vä­gen Storträskliden-​​ Koler, denna väg till Lill­pi­teäl­ven, denna älv med sjö­arna Lyc­koträs­ket (Lukoträs­ket), Häb­ber­sträs­ket, Pärl­träs­ket, Kloc­kar­träs­ket och Åträs­ket till Råbäc­ken, där­i­från en rät linje till väg­skä­let nord­väst om Lill­pite, där­i­från vägen till Söra­van i Inre Arvid­sträs­ket, där­i­från södra sidan av sjö­arna Inre Arvid­sträs­ket och Lilla Arvid­sträs­ket, där­i­från en rät linje till Teu­ger­li­den, där­i­från vägen till Stor­sund.
      B. Väs­ter­bot­tens län

I Väs­ter­bot­tens län får föl­jande områ­den använ­das för norsk ren­bet­ning: Ram­sele, Granö och Mese­le­fors.

Områ­dena har föl­jande grän­ser:
   1. Ram­sele

Från lands­vägs­bron över Umeäl­ven vid Otton­träsk, längs denna älv till bäckut­flö­det vid byn Kvarn­torp, denna bäck till väg nr 93, denna väg till väg­skä­let vid Gull­bäck, där­i­från vägen Gullbäck-​​Västerbäck-​ Sarsjöliden-​​Harrselsfors-​Näsåker, där­i­från en rät linje i väst­lig rikt­ning till väg­skä­let norr om Bastuträs­ket, där­i­från vägen förbi Skiv­sjö och Sundö till Umeäl­ven vid Otton­träsk.
   2. Granö

Från kraft­verks­dam­men vid Bål­for­sen i Umeäl­ven, längs denna älv till lands­vägs­born vid Otton­träsk, där­i­från vägen mot Skiv­sjö till Sat­myr­sjön, denna sjö och Kor­be­bäc­ken till Stora Kor­be­sjön, denna sjö och en rät linje från sjöns norra ände till vägen vid Byssträsk, denna väg till byn Gädd­träsk, där­i­från Gädd­träs­ket och en rät linje från denna sjös nord­västra ände till väg­skä­let vid Tann­träsk, där­i­från vägen Tannträsk-​​Vil­hel­mina till Sko­vel­träs­ket, denna sjö och en rät linje från sjöns nord­västra ände till dam­men vid Bål­for­sen.
   3. Mese­le­fors

Från lands­vägs­bron över Ång­er­manäl­ven vid Volg­sjö­fors, längs denna älv till järn­vägs­bron vid Mese­le­fors, där­i­från en rät linje i syd­öst­lig rikt­ning till Krut­sjöns södra ände, där­i­från en rät linje över Oxkul­len till punkt 512 vid Stor­ber­get, där­i­från en rät linje till Sten­sjöns södra ände, där­i­från en rät linje till Algo­vik vid Ång­er­manäl­ven, denna älv till går­den Erik­shall, där­i­från en rät linje över punkt 457 till kro­no­par­ken Ava­sjöns syd­väst­gräns, denna gräns till kom­mun­grän­sen mel­lan Vil­hel­mina och Åsele, denna gräns till kom­mun­grän­sen mel­lan Vil­hel­mina och Doro­tea, denna gräns till den punkt där väg nr 343 skär grän­sen, denna väg till väg­skä­let söder om Tjär­näs­sjön, där­i­från vägen Tjärnäs-​​Svanberget-​Sörstensele, där­i­från vägen till lands­vägs­bron över Ång­er­manäl­ven vid Volg­sjö­fors.
      C. Jämt­lands län

I Jämt­lands län får föl­jande områ­den använ­das för norsk ren­bet­ning: Lei­pik­vatt­net och Blå­sjö­ki­len.

Områ­dena har föl­jande grän­ser:
   1. Lei­pik­vatt­net

Från riks­grän­sen vid Östra Sip­me­ke­jau­res (Sipp­mikk­jau­res) södra strand, denna sjö till Sip­me­ke­bäc­ken, denna bäck till sam­man­flö­det med Gaustjokk, denna bäck till Lei­pik­vatt­net, denna sjös västra strand till rågången mot hem­ma­net Ankar­vatt­net, denna rågång till riks­grän­sen och denna till­baka till Östra sip­me­ke­jaure.
   2. Blå­sjö­ki­len

Från riks­röse 199 längs rågången för stora Blå­sjöns skif­te­slag till rågången för Jorms skif­te­slag, där­i­från denna rågång till riks­grän­sen vid riks­röse 197 A, där­i­från riks­grän­sen till riks­röse 199.

Betes­ti­der

8 §

Betes­om­rå­dena får använ­das för norsk ren­bet­ning under föl­jande tider:
      A. I Norr­bot­tens län: från och med den 1 okto­ber till och med den 30 april med föl­jande undan­tag:
   1. Områ­det Pat­sa­jä­kel från och med den 1 decem­ber till och med den 30 april. Upp­fö­res stäng­sel mel­lan Saa­rivu­oma och Talma same­byar, får områ­det använ­das från och med den 15 novem­ber.
   2. den del av områ­det Älvs­byn som lig­ger mel­lan väg nr 90, sjö­arna Mus­kusträs­ket och Avaträs­ket samt Korsträsk­flu­ren från och med den 1 janu­ari till och med den 30 april.
      B. I Väs­ter­bot­tens län: Från och med den 1 okto­ber till och med den 30 april.
      C. I Jämt­lands län: Från och med den 1 april till och med den 14 novem­ber.

9 §

I ett område i Sto­ru­mans kom­mun i Väs­ter­bot­tens län mel­lan riks­grän­sen, Stora Ume­vatt­net och Mjölk­bäc­ken får norska renar uppe­hålla sig när rensköt­sel bedrivs i angrän­sande norska gräns­om­rå­den.

Betes­om­rå­de­nas utnytt­jande

10 §

Betes­om­rå­dena får icke använ­das för svensk ren­bet­ning.

Från första styc­ket gäl­ler föl­jande undan­tag:
   1. Områ­det Njuo­ra­jaure får använ­das för svensk ren­bet­ning under den del av året då norsk ren­bet­ning ej är tillå­ten där.
   2. genom den del av områ­det Älvs­byn som anges i 8 § A 2 får Luokta-​​ Mavas sameby före­taga snabb höst- och vår­flytt­ning. Höst­flytt­ningen skall vara genom­förd senast den 31 decem­ber.

Renan­tal

11 §

Högsta tillåtna renan­tal är i nedan angivna områ­den:
      A. Norr­bot­tens län

1. Maunu                    1 100
2. Njuo­ra­jaure och
3. Patsajäkel               1 500
4. Älvs­byn och
5. Storsund                 2 500
B. Väs­ter­bot­tens län

1. Ramsele                  1 000
2. Granö                    1 000
3. Meselefors               1 500
Flytt­nings­le­der

12 §

Vid flytt­ning till och från betes­om­rå­dena höst och vår använ­des föl­jande flytt­nings­le­der:
      A. Norr­bot­tens län

Maunu

Från trak­ten av Tre­riks­rö­set längs fjäll­slutt­nig­narna mot Kil­pi­sjärvi och mot Könkämääl­ven till Kelot­tijärvi.

Pat­sa­jä­kel
      a) Från områ­det Njuo­ra­jaure på Tor­ne­träs­kets is eller från Pål­no­lu­okta längs stran­den och fjäll­slutt­nig­nen norr om denna sjö, till Lai­mo­lu­okta, där­i­från längs vägen till Kort­to­lahti.
      b) Från riks­grän­sen vid Vuo­sko­jaure, väs­ter om ren­stängs­let mel­lan Lei­na­vatn och Koo­järvi till Kort­to­lahti.

Älvs­byn

Från riks­grän­sen i trak­ten öster om Bal­vatn genom Rad­tja­om­rå­det mel­lan Peske­haure och Mava­sjaure, antingen längs Piteäl­ven till Norra Berg­näs, eller genom fjäll­om­rå­det Par­tor­te­tu­ot­tar (Barturte) mel­lan Piteäl­ven och vat­ten­de­la­ren, över Skär­fa­jaure till Norra Berg­näs, där­i­från förbi Gallaure och Mattau­reäl­ven till Piteäl­ven, där­i­från på Piteäl­vens södra sida förbi Jäk­na­jaure, Troll­for­sen, Njun­jesvare och Ben­bry­te­ber­get till Holmsel.

Stor­sund

Från riks­grän­sen norr om Nasafjäll förbi Vär­de­jaure, längs fjäll­ked­jan norr om Lai­säl­ven, över Pel­je­ka­ise och Jutis, längs Hor­na­vans västra strand till Arjeplog, där­i­från i när­he­ten av vägen Stensund-​​Svannäs-​ Abraur-​​Mos­ko­sel, från Mos­ko­sel förbi Lomträsk och Njal­le­jaur, längs Grundselån, förbi Södra Bränn­sträsk till Stor­sund.
      B. Väs­ter­bot­tens län

Ram­sele

Från riks­grän­sen vid Umbukta över Brants­fjäl­let, Norra Stor­fjäl­let och fjäl­let Väretje till Dana­sjön, där­i­från till Abbor­berg, Fjäll­bo­sjön, sjö­arna Gun­narn och Nedre Gun­narn till Blå­vi­ken, där­i­från längs Umeäl­vens norra sida förbi Lyck­sele och Granö till Otton­träsk.

Flytt­ningen får i stäl­let före­ta­gas på Umeäl­vens is eller längs norra sidan av älven.

Granö

Antingen från riks­grän­sen vid Östre Krut­vatn längs Södra Stor­fjäl­lets nord- och öst­slutt­ningar till Löfjäl­let eller från riks­grän­sen vid Are­vatt­net, genom Are­vatt­nets och Abel­vatt­nets dal­gång till Löfjäl­let, där­i­från förbi Gim­jafjäl­let, norr om Gard­fjäl­let till Holm­träs­ket, där­i­från till Bastansjön och längs sjön Sto­ru­mans södra sida till Vin­li­den, där­i­från förbi Joran­träs­ken och Rusträs­ket till Bål­for­sen.

Från Löfjäl­let får flytt­ningen i stäl­let före­ta­gas på Gar­di­kens och Umeäl­vens is eller längs södra sidan av Gar­di­ken och Umeäl­ven till Bål­for­sen.

Mese­le­fors

Från riks­grän­sen vid Ran­se­ren förbi Ste­ken­jokk, längs Burg­fjäl­let, Gits­fjäl­let och Blaik­fjäl­let, förbi Klink­höj­den och Stadsås till Mesel­ber­get.

Från Ste­ken­jokk får flytt­ningen i stäl­let före­ta­gas längs Kult­sjön samt södra sidan av Ång­er­manäl­ven och Mal­go­maj till Mesel­ber­get.

13 §

När omstän­dig­he­terna gör det nöd­vän­digt, kan lant­bruks­nämn­den före­skriva till­fäl­lig avvi­kelse från flytt­nings­led. Innan sådan före­skrift med­de­las, skall om möj­ligt berörda för­män bere­das till­fälle att yttra sig.

Rast­plat­ser

14 §

Utmed flytt­nings­le­derna skall fin­nas till­räck­ligt antal rast­plat­ser med erfor­der­lig bete­ska­pa­ci­tet. Rast­plat­ser­nas antal, läge och utsträck­ning fast­stäl­les av lant­bruks­nämn­den efter sam­råd med rein­d­rifts­in­spek­tö­ren.

Flytt­ning

15 §

Flytt­ning till och från betes­om­råde skall äga rum inom den betes­tid som enligt 8 § gäl­ler för områ­det.

Senast tre vec­kor innan flytt­ning bör­jar, skall renä­garna eller deras för­man sända lant­bruks­nämn­den en plan för flytt­ningen.

Kan flytt­ning ej genom­fö­ras enligt pla­nen, skall lant­bruks­nämn­den sna­rast möj­ligt under­rät­tas härom och om när flytt­ningen kom­mer att börja eller fort­sätta.

Under flytt­ning skall renarna hål­las sam­lade.

Flytt­ning skall genom­fö­ras så snabbt som för­hål­lan­dena med­ger. Under flytt­ning till Älvs­byn får längre uppe­håll göras i Rad­tja­om­rå­det och vid Jäk­na­jaure. Under flytt­ning till DSorsund får längre uppe­håll göras vid Sten­sund.

16 §

När flytt­ning äger rum enligt 15 §, skall svenska renar hål­las borta från flytt­nings­le­den så att flytt­ningen kan genom­fö­ras utan hin­der och utan fara för sam­man­bland­ning. Lant­bruks­nämn­den utfär­dar de åläg­gan­den och all­männa före­skrif­ter som behövs.

17 §

Anlägg­ning för rensköt­seln längs flytt­nings­led får använ­das av norska renä­gare mot skä­lig ersätt­ning till anlägg­ning­ens ägare. Kan över­ens­kom­melse icke träf­fas om ersätt­ning­ens stor­lek, fast­stäl­les denna av lant­bruks­nämn­den.

18 §

Flytt­ning får före­ta­gas med motor­for­don. För sådna flytt­ning gäl­ler 14-17 §§ i tillämp­liga delar.

Kap­tiel III. Gemen­samma bestäm­mel­ser

Beva­rande av betestill­gång­arna

19 §

Vid ren­bet­ning i det andra lan­det enligt denna kon­ven­tion får betes­om­rå­dena icke utnytt­jas på sådant sätt att betets fram­tida bestånd även­ty­ras.

Renä­gare som får använda områ­dena i det andra lan­det

20 §

Betes­om­rå­dena i det andra lan­det får använ­das
   1. för renar till­hö­rande renä­gare som är av samisk här­komst eller är eller varit gift med eller är adop­tiv­barn till sådan renä­gare och som enligt hem­lan­dets lag har rätt till rensköt­sel samt
   2. för renar till­hö­rande oskif­tat dödsbo efter renä­gare som avses under 1.

Uppe­håll i det andra lan­det

21 §

Renägre som låter sina renar beta i det andra lan­det enligt denna kon­ven­tion och som har rensköt­sel som huvudyrke samt den­nes hus­folk och ren­vak­tare får över­skrida riks­grän­sen och upp­hålla sig i det andra lan­det under tillå­ten betes­tid eller när det eljest är nöd­vän­digt för rensköt­seln.

Under­rät­telse om ren­bet­ning i det andra lan­det

22 §

Lan­bruks­nämn­den/rein­d­rifts­in­spek­tö­ren skall senast två månan­der före betes­ti­dens bör­jan under­rätta veder­bö­rande rein­d­rifts­in­spek­tör/lant bruks­nämnd i det andra lan­det om hur betes­om­rå­dena där kom­mer att används.

Under­rät­telse läm­nas för varje sameby/ren­be­tes­di­strikt och skall inne­hålla upp­gift om:
   1. renä­gar­nas namn, födel­seår, hem­ort, renan­tal och ren­mär­ken,
   2. de betes­om­rå­den som skall använ­das,
   3. namn och födel­seår för de per­so­ner som avser att över­skrida riks­grän­sen och upp­hålla sig i det andra lan­det enligt 21 § samt
   4. för­man­nens namn och upp­hålls­plats under betes­ti­den.

har upp­gift om ren­mär­ken en gång läm­nats, behö­ver där­ef­ter endast nya mär­ken eller änd­ringar av mär­ken anmä­las.

Legi­ti­ma­tion

23 §

Den som enligt 21 § uppe­hål­ler sig i det andra lan­det och som fyllt 15 år skall med­föra sär­skild legi­ti­ma­tions­hand­ling, som på begä­ran skall upp­vi­sas för lan­dets myn­dig­he­ter.

Legi­ti­ma­tions­hand­ling utfär­das av myn­dig­het i hem­lan­det och skall gälla högst fem år.

För­män

24 §

I varje sameby/ren­be­tes­di­strikt som berörs av denna kon­ven­tion skall fin­nas en för­man och en eller två ersät­tare för denne.

För­man­nen skall vara kon­takt­man mel­lan myn­dig­he­terna och renä­garna i frå­gor som upp­står i sam­band med att renar från det ena lan­det betar i det andra. Han skall tillse att kon­ven­tio­nens bestäm­mel­ser iakt­ta­ges vid rensköt­selns utö­vande. För­man­nen kan ge renä­gare som till­hör hans sameby/ren­be­tes­di­strikt de anvis­ningar och kräva den med­ver­kan av dem som behövs för att kon­ven­tio­nen skall efter­le­vas.

Det ålig­ger för­man­nen sär­skilt att:
   1. uppe­hålla sig på lämp­lig plats inom eller i när­he­ten av betes­om­rå­det när ren­bet­ning är tillå­ten i det andra lan­det,
   2. vid­taga de åtgär­der som är nöd­vän­diga om kon­ven­tio­nen över­trä­der,
   3. söka utreda vems renar som vål­lat upp­gi­ven skada.

Till­syn och bevak­ning

25 §

Under uppe­håll och flytt­ning i det andra lan­det skall utövas sådan till­syn över renarna som god rensköt­sel krä­ver.

Renarna skall hål­las under sådan bevak­ning att de såvitt möj­ligt hind­ras från att göra skada, att komma uan­för betes­om­råde eller flytt­nings­led eller att sam­man­blan­das med främ­mande renar.

Beva­kas icke renarna på sätt som avses i andra styc­ket och vid­ta­ges ej rät­telse efter anma­ning, kan den lant­bruks­nämnd/rein­d­rifts­in­spek­tör inom var område renarna finns ordna bevak­ning på renä­gar­nas/same­byns bekost­nad.

Sam­ling och skilj­ning

26 §

Sam­ling för kalv­märk­ning eller för slakt eller skilj­ning får icke äga rum utan att under­rät­telse om tid och plats har sänts till för­män­nen i de sam­byar/ren­be­tes­di­strikt i det andra lan­det som har angrän­sande områ­den. Under­rät­tel­sen skall sän­das i så god tid som möj­ligt.

27 §

Har renar från de båda län­derna sam­man­blan­dats skall sam­ling och skilj­ning verk­stäl­las sna­rast möj­ligt.

Sam­ling och skilj­ning kan dock upp­skju­tas eller under­lå­tas om för­män­nen i berörda same­byar/ren­be­tes­di­strikt är eniga härom, eller om detta bestäms av den lant­bruks­nämnd/rein­d­rifts­in­spek­tör inom vars område renarna finns.

Sam­ling och skilj­ning verk­stäl­les genom försorg av för­man­nen i den samby/det ren­be­tes­di­strikt inom vars område renarna finns. Om för­man­nen ford­rar det skall andra berörda same­byar/renä­gare sända erfor­der­lig arbets­per­so­nal för att del­taga i arbe­tet och omhän­der­taga till same­byn/renä­garna hörande renar. För­man­nen avgör hur stor arbet­styrka de skall sända med hän­syn till det antal renar de kan anta­gas ha i den sam­man­blan­dade hjor­den och till för­hål­lan­dena i övrigt.

För­man­nen skall i så god tid som möj­ligt sända under­rät­telse om tid och plats för skilj­ningen till för­man­nen i övriga berörda same­byar/ren­be­tes­di­strikt.

28 §

Fin­ner för­man anled­ning antaga att renar från hans sameby/ren­be­tes distrikt sam­man­blan­dats med ren­hjord från det andra lan­det, får han syna denna till­sam­mans med för­man­nen i det ren­be­tes­di­strikt/den sameby som ren­hjor­den till­hör.

29 §

Vid till­ba­ka­flytt­ning av norska renar från vin­ter­bete i Sve­rige skall, innan renarna pas­se­rar riks­grän­sen, före­ta­gas sam­ling och utskilj­ning av svenska renar.

Sam­ling och skilj­ning kan under­lå­tas om lant­bruks­nämn­den sam­tyc­ker.
Sam­tycke bör läm­nas när det finns anled­ning antaga att sam­man­bland­ning icke har skett.

Sam­lingen och skilj­ningen verk­stäl­les genom försorg att den norske för­man­nen. Tid och plats skall god­kän­nas av lant­bruks­nämn­den, som under­rät­tar för­män­nen i berörda same­byar.

Lant­bruks­nämn­den kan ålägga sameby att sända erfor­der­lig arbetsper sonal för att biträda vid skilj­ningen och omhän­der­taga till same­byn hörande renar.

30 §

Innan svenska renar slut­ligt läm­nar betes­om­råde i Norge eller angrän­sande svenska områ­den och senast vid utgången av den i 2 § bestämda betes­ti­den skall före­ta­gas sam­ling och utskilj­ning av norska renar.

Skilj­ningen skall verk­stäl­las på den norska sidan av riks­grän­sen om icke rein­d­rifts­in­spek­tö­rer sam­tyc­ker till att skilj­ningen före­ta­ges på svenskt område.

Sam­ling och skilj­ning kan under­lå­tas om rein­d­rifts­in­spek­tö­ren sam­tyc­ker. Sam­tycke bör läm­nas när det finns anled­ning antaga att sam­man­bland­ning icke har skett eller när omstän­dig­he­terna eljest gör det befo­gat. Rein­d­rifts­in­spek­tö­ren kan bestämma att sådant sam­tycke skall gälla tills vidare.

Sam­lingen och skilj­ningen verk­stäl­les genom försorg av den svenska för­man­nen. Tid och plats skall god­kän­nas av rein­d­rifts­in­spek­tö­ren, som under­rät­tar för­män­nen i berörda ren­be­tes­di­strikt.

Rein­d­rifts­in­spetö­ren kan ålägga renä­garna i berörda ren­be­tes­di­strikt att sända erfor­der­lig arbets­per­so­nal för att biträda vid skilj­ningen och omhän­der­taga till distrik­tet hörande renar.

31 §

Renar som utan stöd av denna kon­ven­tion befin­ner sig i det andra lan­det får icke föras till­baka till hem­lan­det innan skilj­ning före­ta­gits.

I fråga om skilj­ningen och sam­ling som före­går den äger 27 § mot­sva­rande tillämp­ning. Den lant­bruks­nämnd/rein­d­rifts­in­spek­tör inom vars område renarna finns kan ålägga för­man­nen för den sameby eller det ren­be­tes­di­strikt, som huvud­de­len av renarna till­hör, att ombe­sörja sam­lingen och skilj­ningen.

Lant­bruks­nämn­den/rein­d­rifts­in­spek­tö­ren kan medge undan­tag från före­skrif­ten i första styc­ket. Lant­bruks­nämn­den/rein­d­rifts­in­spek­tö­ren kan före­skriva att för­man­nen ombe­sör­jer att skilj­ningen sker på lämp­lig plats i hem­lan­det och kan med­dela denne när­mare före­skrif­ter här­för. Under­rät­telse om skilj­ningen skall sän­das till den rein­d­rifts inspek­tör/lant­bruks­nämnd inom vars område skilj­ningen skall verk­stäl­las.

32 §

Lant­bruks­nämn­den/rein­d­rifts­in­spek­tö­ren kan före­skriva att sam­ling och skilj­ning skall äga rum då
   1. för­man i strid mot kon­ven­tio­nen under­lå­ter att ombe­sörja sam­ling eller skilj­ning,
   2. för­män med stöd av 27 § andra styc­ket över­ens­kom­mit att upp­skjuta eller under­låta sam­ling eller skilj­ning men sådan enligt myn­dig­he­tens bedö­mande bör verk­stäl­las utan dröjs­mål,
   3. det finns anled­ning antaga att sam­man­bland­ning skett eller
   4. eljest sär­skilda skäl före­lig­ger.

Lant­bruks­nämn­den/rein­d­rifts­in­spek­tö­ren bestäm­mer tid och plats för sam­lingen och skilj­ningen.

Innan före­skrift enligt första styc­ket med­de­las skall berörd för­man bere­das till­fälle att yttra sig.

33 §

Efter skilj­ning skall den sameby/renä­gare till vil­ken utskild ren hör ombe­sörja att renen utan dröjs­mål åter­fö­res till eget område.

Sameby/renä­gare som i det andra lan­det häm­tar egna renar som utskilts skall, där det kan ske utan väsent­lig olä­gen­het, till hem­lan­det åter­föra även utskilda renar som till­hör annan sameby/renä­gare.

För­man som ombe­sörjt skilj­ning skall tillse att märkta renar som icke omhän­der­ta­ges på sätt som anges i första eller andra styc­ket, beva­kas till dess de häm­tas av sameby/renä­gare till vil­ken de hör. För­man­nen skall under­rätta same­byns/ren­be­tes­di­strik­tets för­man om var renarna kan häm­tas samt ange en med hän­syn till för­hål­lan­dena rim­lig tid inom vil­ken hämt­ning skall ske.

Kan renarna icke beva­kas eller åter­fö­ras utan väsent­lig olä­gen­het eller under­lå­ter same­byn/renä­ga­ren att avhämta dju­ren inom angi­ven tid, kan renarna efter med­gi­vande av lant­bruks­nämn­den/rein­d­rifts inspek­tö­ren säl­jas till slakt för äga­rens räk­ning.

34 §

Upp­står oenig­het vid genom­fö­rande av sam­ling eller skilj­ning kan lant­bruks­nämn­den/rein­d­rifts­in­spek­tö­ren vid­taga de åtgär­der som påkal­las av omstän­dig­he­terna.

Kost­na­der för renar från det andra lan­det

35 §

Kost­na­der för nöd­vän­digt arbete med renar från det andra lan­det och utlägg som upp­står i sam­band här­med skall beta­las av sameby/renä­gare som renarna till­hör.

Har renar från de båda län­derna sam­man­blan­dats, för­de­las kost­na­der för sam­ling och skilj­ning mel­lan same­by­arna/renä­garna i för­hål­lande till det antal renar de har i den sam­man­blan­dade hjor­den. Har sam­man­bland­ningen orsa­kats av oakt­sam­het eller otill­räck­lig till­syn och bevak­ning, kan den ansva­riga same­byn/renä­ga­ren påfö­ras en större del av eller hela kost­na­den.

För­man­nen skall upp­rätta sam­man­ställ­ning över kost­n­derna, för­dela dessa och sända dem som krä­ves på ersätt­ning spe­ci­fi­ce­rade räk­ningar.

God­ta­ges icke ersätt­nings­krav, bör lant­bruks­nämn­den eller rein­d­rifts inspek­tö­ren, om någon av par­terna begär det, med­verka till att för­lik­ning kom­mer till stånd.

Ren­mär­ken

36 §

Vid regi­stre­ring av ren­märke skall till­ses att detta tyd­ligt skil­jer sig från annat gil­tigt märke, som använ­des eller får använ­das på renar från det andra lan­det med vilka sökan­dens renar kan sam­man­blan­das.

När­mare bestäm­mel­ser om utväx­ling av upp­lys­ningar om ren­mär­ken fast­stäl­les efter över­ens­kom­melse mel­lan jord­bruks­de­par­te­men­tet i Sve­rige och lant­bruks­de­par­te­men­tet i Norge.

Omärkt ren

37 §

Ren som icke är märkt före utgången av aril året efter det den fötts (omärkt ren) behand­las enligt lagen i det land där renen finns.

I fråga om omärkt ren som finns i de betes­om­rå­den som anges i 1 och 7 §§ under de enligt 2 och 8 §§ för varje område bestämda betes­ti­derna gäl­ler dock föl­jande:
   1. Har renar från de båda län­derna icke sam­man­blan­dats, skall omärkta renar behand­las enligt lagen i det andra lan­det om det icke är san­no­likt att renarna hör hemma i det land där de finns.
   2. Har renar från de båda län­derna sam­man­blan­dats, skall omärkta renar för­de­las i för­hål­lande till anta­let märkta renar i den sam­man­blan­dade hjor­den.

Bestäm­mel­serna i denna para­graf äger mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om ren med för­stört eller okänt märke.

Slakt

38 §

Under tillå­tet uppe­håll i det andra lan­det får renar slak­tas med iakt­ta­gande av de bestäm­mel­ser som gäl­ler i lan­det.

Renar som finns i det andra lan­det utan stöd av denna kon­ven­tion får icke slak­tas utan till­stånd av den lant­bruks­nämnd/rein­d­rifts­in­spek­tör inom vars område renarna finns.

I fråga om kött och andra pro­duk­ter som här­rör från slakt av ren i det andra lan­det gäl­ler detta lands bestäm­mel­ser om inför­sel och för­sälj­ning.

Jakt och fiske

39 §

Den som enligt 21 § uppe­hål­ler sig i det andra lan­det har under den betes­tid som anges i 2 eller 8 § rätt till jakt och fiske inom betes­om­rå­det enligt samma bestäm­mel­ser som gäl­ler för lan­dets egna renskö­tande samer, dock endast till hus­be­hov.

Skogs­fångst.

40 §

Den som låter sina renar beta i det andra lan­det enligt denna kon­ven­tion får inom betes­om­rå­det och längs flytt­nings­led taga virke för att använda i rensköt­seln enligt samma bestäm­mel­ser som gäl­ler för lan­dets egna renskö­tande samer.

Erfordras enligt dessa bestäm­mel­ser anvis­ning eller utsy­ning skall fram­ställ­ning härom göras senast sex måna­der före avverk­ning.

Anlägg­ningar för rensköt­seln m.m.

41 §

Den som låter sina renar beta i det andra lan­det enligt denna kon­ven­tion får upp­föra anlägg­ningar eller bostad som behövs för rensköt­seln enligt samma bestäm­mel­ser som gäl­ler för lan­dets egna renskö­tande samer.

Om det är ända­måls­en­ligt, bör anlägg­ningar för rensköt­seln nytt­jas gemen­samt av svenska och norska renä­gare. Lant­bruks­nämn­den/rein­d­rifts inspek­tö­ren bör med­verka till att över­ens­kom­melse härom träf­fas.

Spärr­stäng­sel

42 §

Längs riks­grän­sen och betes­om­rå­de­nas grän­ser får spärr­stäng­sel upp­fö­ras för att under­lätta rensköt­seln.

När­mare bestäm­mel­ser om upp­fö­rande och under­håll av stäng­sel såsom om sträck­ning, utfö­rande och för­del­ning av kost­na­der, fast­stäl­les genom sär­skild över­ens­kom­melse.

Avvi­ker stäng­sel­sträck­ning från riks­grän­sen eller betes­om­rå­dets gräns, skall stängs­let anses utgöra ren­be­tes­gräns vid tillämp­ningen av denna kon­ven­tion.

Inom betes­om­rå­det får spärr­stäng­sel upp­fö­ras efter sär­skild över­ens­kom­melse.

Natur­vård

43 §

Vid plan­lägg­ning, pla­ce­ring, upp­fö­rande och under­håll av anlägg­ningar för rensköt­seln inbe­gri­pet stäng­sel skall till­bör­lig hän­syn tagas till natur­vår­den.

Anlägg­ning­arna skall såvitt möj­ligt utfö­ras och under­hål­las så att djur icke ska­das.

Den som upp­fört anlägg­ning sva­rar för upp­röj­ning efter det att anlägg­ningen utförts och för att över­bli­vet mate­rial m.m. avlägs­nas.
Anlägg­ning som ej under­hål­les eller icke längre behövs för rensköt­seln skall avlägs­nas och erfor­der­lig upp­röj­ning skall utfö­ras.

Hun­dar

44 §

För bevak­ning av renarna får ren­hun­dar med­fö­ras från det ena lan­det till det andra.

Med­fö­rande av utrust­ning m.m.

45 §

För använd­ning av rensköt­seln får per­son som avses i 21 § från det ena lan­det till det andra med­föra nöd­vän­dig utrust­ning, red­skap och livs­me­del samt mate­rial för upp­fö­rande och under­håll av anlägg­ningar m.m. som nämns i 41 §.

Vapen och ammu­ni­tion

46 §

För använd­ning i rensköt­seln och vid jakt enligt 39 § får per­son som avses i 21 § från det ena lan­det till det andra med­föra vapen och ammu­ni­tion.

När­mare bestäm­mel­ser kan fast­stäl­las genom sär­skild över­ens­kom­melse.

Radi­o­sän­dare och mot­ta­gare

47 §

Per­son som avses i 21 § får från det ena lan­det till det andra med­föra och i rensköt­seln använda radi­o­sän­dare och mot­ta­gare med iakt­ta­gande av det andra lan­dets bestäm­mel­ser.

När­mare bestäm­mel­ser kan fast­stäl­las genom sär­skild över­ens­kom­melse.

Motor­for­don

48 §

För använd­ning i rensköt­seln får per­son som avses i 21 § från det ena lan­det till det andra med­föra motor­for­don som är regi­stre­rar i hem­lan­det.

För använd­ning av ter­räng­gå­ende motor­for­don tilläm­pas samma bestäm­mel­ser som gäl­ler för lan­dets egna renskö­tande samer.

Under annan tid än tillå­ten betes­tid får dock ter­räng­gå­ende motor­for­don använ­das i rensköt­seln i det andra lan­det först sedan med­de­lande till­ställts den lant­bruks­nämnd/rein­d­rifts­in­spek­tör inom vars område motor­for­do­net skall använ­das.

Tull- och avgifts­fri­het

49 §

Utrust­ning, red­skap och andra varor som avses i 45-48 §§ får med­fö­ras tull- och avgifts­fritt.

Smitt­samma djur­sjuk­do­mar

50 §

När det finns anled­ning antaga att svår­ar­tad smitt­sam sjuk­dom utbru­tit bland renar eller hus­djur i det ena lan­det och att fara före­lig­ger för att ren­bet­ning i det andra lan­det kan med­föra ytter­li­gare utbred­ning av sjuk­do­men, skall vete­ri­när­myn­dig­he­terna i de båda län­derna sam­råda.
Vart­dera lan­det kan där­ef­ter vid­taga de åtgär­der eller utfärda de före­skrif­ter som behövs för att hindra sjuk­do­mens utbred­ning.

För­bud mot att renar från det ena lan­det kom­mer in i det andra utfär­das av veder­bö­rande depar­te­ment. Sådant för­bud skall upp­hä­vas så snart faran för sjuk­do­mens utbred­ning upp­hört.

Kapi­tel IV. Över­trä­del­ser av kon­ven­tio­nen

Med­de­lande om olov­lig bet­ning

51 §

När renar från det ena lan­det uppe­hål­ler sig i det andra lan­det utan stöd av denna kon­ven­tion skall under­rät­telse härom sna­rast läm­nas till den lant­bruks­nämnd/rein­d­rifts­in­spek­tör inom vars område renarna finns.
Skyl­dig­het att lämna sådan under­rät­telse ålig­ger renar­nas ägare, den som i äga­rens ställe sva­rar för bevak­ning och till­syn samt den som har rätt att driva rensköt­sel inom det område där renarna finns.

Lant­bruks­nämn­den/rein­d­rifts­in­spek­tö­ren skall sna­rast under­rätta för­man­nen i den sameby/det ren­be­tes­di­strikt där renarna finns, rein­d­rifts­in­spek­tö­ren/lant­bruks­nämn­den i det andra lan­det samt om möj­ligt för­man­nen i det ren­be­tes­di­strikt/den sameby som renarna kan anta­gas till­höra.

Bestäm­mel­serna i första och andra styc­kena äger mot­sva­rande tillämp­ning när renarna finns på betes­om­råde i strid mot 4 eller 10 § eller på flytt­led i strid mot 16 §.

Betes­av­gift

52 §

Har renar från det ena lan­det uppe­hål­lit sig i det andra lan­det utan stöd av denna kon­ven­tion kan veder­bö­rande renä­gare/sameby åläg­gas att betala betes­av­gift.

Betes­av­gif­ten är i Sve­rige skr 1:00 och i Norge nkr 1:40 per ren utan hän­syn till uppe­hål­lets var­ak­tig­het samt i Sve­rige skr 0:40 och i Norge nkr 0:55 per ren för varje dag renarna uppe­hål­lit sig i det andra lan­det. Har uppe­hål­let ej bring­ats att upp­höra senast fjor­ton dagar efter det att lant­bruks­nämn­den/rein­d­rifts­in­spek­tö­ren mot­ta­git med­de­lande om olov­lig bet­ning enligt 51 § andra styc­ket är avgif­ten från och med den fem­tonde dagen efter mot­ta­gan­det av med­de­lan­det i Sve­rige skr 0:75 och i Norge nkr 1:05 per ren och dag.

För kal­var under ett år utgår ej avgift.

Avgifts­be­lop­pen enligt andra styc­ket omräk­nas vart femte år med tillämp­ning av kon­su­ment­pris­in­dex i Sve­rige respek­tive i Norge med utgångs­punkt i index per den 1 juli 1971. Omräk­ning skall icke ske om änd­ringen i indexen är mindre än 10 pro­cent sedan belop­pen senast fast­ställ­des. De belopp som där­vid fram­kom­mer avrun­das till när­maste femö­re­stal.

53 §

Beslut om betes­av­gift fat­tas av den lant­bruks­nämnd/rein­d­rifts­in­spek­tör inom vars område det olov­liga uppe­hål­let ägt rum.

Kan det olov­liga uppe­hål­let icke läg­gas renä­ga­ren eller den som på hans väg­nar ansva­rar för renarna till last eller är det eljest med hän­syn till omstän­dig­he­terna oskä­ligt att ålägga full avgift, kan lant­bruks­nämn­den/rein­d­rifts­in­spek­tö­ren ned­sätta avgifts­be­lop­pet eller, om sär­skilda skäl före­lig­ger, besluta att betes­av­gift icke skall utgå.

Lant­bruks­nämn­den/rein­d­rifts­in­spek­tö­ren sän­der beslu­tet till den rein­d­rifts­in­spek­tör/lant­bruks­nämnd inom vars område renarna eller huvud­de­len av dem hör hemma. Sam­ti­digt med beslu­tet läm­nas upp­lys­ningar om alla de omstän­dig­he­ter som lig­ger till grund för beslu­tet.

Den rein­d­rifts­in­spek­tör/lant­bruks­nämnd som mot­ta­ger beslu­tet skall utan dröjs­mål sända detta till för­man­nen i det ren­be­tes­di­strikt/den sameby som renarna eller huvud­de­len av dem till­hör och sända den lant­bruks­nämnd/reins­drifts­in­spek­tör som fat­tat beslu­tet upp­gift om när för­man­nen mot­ta­git detta.

Över beslut om betes­av­gift kan den som beslu­tet rör eller rein­d­rifts inspek­tör/lant­bruks­nämn­den anföra besvär hos lant­bruks­sty­rel­sen/fylk esman­nen inom fem vec­kor efter det för­man­nen mot­ta­git beslu­tet.

54 §

Beslut om betes­av­gift för­fal­ler om det icke sänts till lant­bruks nämn­den/rein­d­rifts­in­spek­tö­ren i det andra lan­det senast tre måna­der efter det att det olov­liga uppe­hål­let upp­hört.

55 §

Betes­av­gif­ten skall beta­las till den lant­bruks­nämnd/rein­d­rifts­in­spek tör inom vars område det olov­liga uppe­hål­let ägt rum inom tre måna­der efter det att beslu­tet om avgif­ten vun­nit laga kraft. Beta­las icke avgif­ten inom denna tid skall belop­pet på begä­ran av lant­bruks nämn­den/rein­d­rifts­in­spek­tö­ren för­skot­te­ras av veder­bö­rande myn­dig­het i det andra lan­det.

56 §

Betes­av­gift skall använ­das inom rensköt­seln.

57 §

Har renar uppe­hål­lit sig i område i strid mot 4 eller 10 § kan betes­av­gift enligt 52 § utta­gas. Där­vid gäl­ler 53-56 §§ i tillämp­liga delar.

Ersätt­ning för skada

58 §

I den mån sär­skilda bestäm­mel­ser om ersätt­ning icke finns i denna kon­ven­tion skall skada som vål­las i det andra lan­det vid utö­vande av rensköt­sel ersät­tas enligt detta lands ska­de­stånds­reg­ler. För skada som där­vid upp­står på ren­bete utgår icke ersätt­ning.

59 §

Ford­rar någon ersätt­ning för skada vål­lad genom det andra lan­dets rensköt­sel och träf­fas icke upp­gö­relse, skall på begä­ran av endera par­ten den lant­bruks­nämnd/rein­d­rifts­in­spek­tör inom vars område ska­dan inträf­fat under­söka ansvars­frå­gan och ska­dans stor­lek samt lägga fram för­slag till för­lik­ning.

60 §

Talan i anled­ning av skada som avses i 58 § kan väc­kas vid rät­ten i den ort, där ska­dan upp­kom.

Straff­be­stäm­mel­ser

61 §

Till böter dömes den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het
   1. åsi­do­sät­ter åläg­gande eller före­skrift som med­de­lats med stöd av 16 § andra punk­ten,
   2. verk­stäl­ler sam­ling för kalv­märk­ning eller för slakt eller skilj­ning utan att sända under­rät­telse enligt 26 §,
   3. för renar till­baka till Norge utan att sam­ling och skilj­ning före­ta­gits enligt 29 § första styc­ket och utan att sam­tycke läm­nats enligt 29 § andra styc­ket,
   4. för renar till­baka från betes­om­råde i Norge eller angrän­sande svenska områ­den utan att sam­ling och skilj­ning före­ta­gits enligt 30 § första styc­ket och utan att sam­tycke läm­nats enligt 30 § andra eller tredje styc­ket,
   5. för renar till­baka till hem­lan­det utan att skilj­ning före­ta­gits enligt 31 § första styc­ket och utan att undan­tag med­gi­vits enligt 31 § tredje styc­ket,
   6. åsi­do­sät­ter åläg­gande som med­de­lats av lant­bruks­nämnd eller rein­d­rifts­in­spek­tör med stöd av 31 § andra styc­ket andra punk­ten eller 32 §,
   7. slak­tar renar i strid mot 38 § andra styc­ket,
   8. använ­der ter­räng­gå­ende motor­for­don i det andra lan­det i strid mot 48 § tredje styc­ket.

Till ansvar enligt första styc­ket dömes ej, om ansvar för gär­ningen kan ådö­mas enligt all­män straff­lag.

62 §

All­mänt åtal för för­se­else som avses i 61 § får väc­kas endast efter anmä­lan av lant­bruks­nämn­den eller rein­d­rifts­in­spek­tö­ren.

63 §

Den som i ena lan­det lag­förts för gär­ning som avses i 61 § får ej lag­fö­ras för samma gär­ning i det andra lan­det.

Kapi­tel V. Sär­skilda bestäm­mel­ser

Myn­dig­he­ter­nas med­ver­kan för kon­ven­tio­nens upp­fyl­lande

64 §

Myn­dig­he­terna i de båda län­derna skall vara för sig och i sam­ar­bete genom lämp­liga åtgär­der verka för att bestäm­mel­serna i denna kon­ven­tion följs. De skall där­vid efter­sträva att den rensköt­sel som det egna lan­dets samer bedri­ver i det andra lan­det sker i över­ens­stäm­melse med kon­ven­tio­nen och skall lämna varandra bistånd vid tillämp­ningen av dess bestäm­mel­ser.

Dis­pens

65 §

När väderleks-​​ eller betes­för­hål­lan­den eller andra omstän­dig­he­ter gör det nöd­vän­digt, kan lan­bruks­nämn­den/fyl­kes­man­nen efter fram­ställ­ning från rein­d­rifts­in­spek­tö­ren/lant­bruks­nämn­den i det andra lan­det före­skriva till­fäl­lig änd­ring av betes­om­rå­den (7 respek­tive 1 §), betes­ti­der (8 respek­tive 2 §), renan­tal (11 respek­tive 6 §) och flytt­nings­le­der (12 §).

I bråds­kande fall kan änd­ring som avses i första styc­ket beslu­tas efter fram­ställ­ning direkt från för­man­nen i den sameby/det ren­be­tes­di­strikt i det andra lan­det som påkal­lar änd­ringen.

Om fyl­kes­man­nen/land­bruks­nämn­den i det andra lan­det läm­nar sam­tycke här­till kan lant­bruks­nämn­den/fyl­kes­man­nen medge till­fäl­ligt undan­tag från bestäm­mel­serna i 10 respek­tive 4 § om betes­om­rå­de­nas utnytt­jande.

Fast utskott

66 §

Vid ikraft­trä­dan­det av denna kon­ven­tion skall de båda län­der­nas rege­ringar till­sätta ett fast utskott med upp­gift att följa utveck­lingen av den samiska rensköt­seln i de båda län­derna och att lägga fram för­slag om åtgär­der som kan bidraga till en effek­tiv och ända­måls­en­lig tillämp­ning av kon­ven­tio­nen.

Utskot­tet skall bestå av tre med­lem­mar från vart­dera lan­det. Av med­lem­marna skall en från vart­dera lan­det vara sak­kun­nig i ren­nä­rings­frå­gor och en vara renskö­tande same.

Med­lem­marna till­sät­tes för en period av tre år. För varje med­lem skall utses en per­son­lig sup­ple­ant, som skall inträda vid för­fall för ordi­na­rie med­lem.

Sam­man­träde hålls minst en gång om året och i övrigt när det ena lan­dets med­lem­mar begär det. Utskot­tet före­ta­ger de resor som bedöms nöd­vän­diga. Utskot­tet fast­stäl­ler självt sin arbets­ord­ning.

Kapi­tel VI. Över­gångs­be­stäm­mel­ser

67 §

Under en tid av fem år från kon­ven­tio­nens ikraft­trä­dande får områ­det Rieppe i Troms fylke använ­das för svensk ren­bet­ning. Områ­det har föl­jande grän­ser:

Från riks­grän­sen vid riks­röse 295 B en rät linje i öst­lig rikt­ning till Gal­gu­javri, denna sjö, Gal­gu­jåkka och Ski­bot­nelva till sam­man­flö­det med Lav­ka­jåkka, där­i­från Lav­ka­jåkka och Lav­ka­vaggi till Gåv­da­javri, denna sjö till södra ändan, där­i­från Breid­da­len till Gål­da­javri, denna sjö till Tre­riks­rö­set, där­i­från riks­grän­sen till­baka till riks­röse 295 B.

Betes­ti­den är från och med den 1 maj till och med den 15 juni

68 §

Så länge betestill­gången inom områ­det Mese­le­fors som anges i 7 § B 3 ej är till­räck­lig för 1 500 renar skall i stäl­let för områ­det Hälla i Väs­ter­bot­tens och Väs­ter­norr­lands län använ­das för norsk ren­bet­ning.
Områ­det har föl­jande grän­ser:

Från Vis­p­sjöns södra ända en rät linje över punkt 469 på Vis­p­sjö­ber­get till väg nr 90, denna väg till Hällby regle­rings­ma­ga­sin, detta maga­sin till Risåns utlopp, där­i­från en rät linje till väg­skä­let vid byn Mos­saträsk, där­i­från vägen till byn Käl, där­i­från en rät linje till Holm­träs­kets västra ända, där­i­från en rät linje till Norra Hed­vat­ten­sjön, denna sjö till dess norra ända, där­i­från en rät linje till tjärn vid punkt 355, där­i­från bäc­ken till Vis­p­sjön.

Högsta tillåtna renan­tal i Hälla är 1 500.

Vid flytt­ning till Hälla använ­des den flytt­nings­led som i 12 § fast­ställt för Mese­le­fors fram till Klink­höj­den. Där­i­från sker flytt­ningen förbi Häg­gås, Ava­sjö, Lom­sjö och Södra Noret till Vis­p­sjön.

Lant­bruks­nämn­den avgör efter sam­råd med det fasta utskt­tet när områ­det Mese­le­fors skall tagas i bruk.

Kapi­tel VII. Slut­be­stäm­mel­ser

69 §

Senast fem år före utgången av denna kon­ven­tions gil­tig­hets­tid eller före den 1 maj 1997, skall, om en av avtals­par­terna påkal­lar det, en blan­dad svensk-​​norsk kom­mis­sion till­sät­tas för att utreda frå­gan om det ena lan­dets renskö­tande samer efter utgången av kon­ven­tio­nens gil­tig­hets­tid har behov av fort­satt ren­bet­ning i det andra lan­det i de betes­om­rå­den som omfat­tas av denna kon­ven­tion eller delar av dessa.

Avtals­part, som påkal­lar till­sät­tan­det av kom­mis­sio­nen, skall härom under­rätta den andra avtals­par­ten senast ett år före den i första styc­ket angivna tids­fris­ten. Par­terna skall där­ef­ter omgå­ende inleda för­hand­lingar om utse­ende av ord­fö­rande för kom­mis­sio­nen samt om komis­sio­nens sek­re­ta­riat m.m.

70 §

För att full­göra den upp­gift som är angi­ven i 69 § skall kom­mis­sio­nen i erfor­der­lig utsträck­ning under­söka betestill­gång­arna inom Finn­marks, Troms och Nord­lands fyl­ken och i nord­li­gaste delen av Nord-​Trön­de­lags fylke samt i Norr­bot­tens och Väs­ter­bot­tens län och i nord­li­gaste delen av Jämt­lands län. Kom­mis­sio­nen skall under­söka hur betestill­gång­arna utnytt­jas inom dessa områ­den och hur de mest ratio­nellt skall kunna utnytt­jas. Där­vid skall hän­syn också tagas till andra samhälls-​​ och närings­in­tres­sen. Inom denna all­männa ram bestäm­mer kom­mis­sio­nen själv hur utred­nings­ar­be­tet skall bedri­vas.

71 §

Kom­mis­sio­nen skall bestå av tre med­lem­mar från vart­dera lan­det. För varje med­lem skall utses en per­son­lig sup­ple­ant, som skall inträda vid för­fall för ordi­na­rie med­lem.

Kom­mis­sio­nen skall stå under led­ning av en ord­fö­rande från ett tredje nor­diskt land. Han skall utses gemen­samt av de båda län­der­nas rege­ringar.

De båda län­der­nas rege­ringar över­ens­kom­mer om sam­man­sätt­ningen av kom­mis­sio­nens sek­re­ta­riat, om behö­rig­het för kom­mis­sio­nens ord­fö­rande att till­kalla sak­kun­niga och arbets­bi­träde samt att utföra fält­un­der­sök­ningar och inhämta upp­gif­ter från det fasta utskot­tet, till­satt enligt 66 § och från myn­dig­he­ter och enskilda.

De gemen­samma kost­na­derna för kom­mis­sio­nens arbete skall för­de­las lika mel­lan de båda län­derna.

72 §

Kom­mis­sio­nen skall avge sitt betän­kande senast tre år efter det att den till­satts.

Så snart kom­mis­sio­nens betän­kande avgi­vits skall de båda län­der­nas rege­ringar inleda för­hand­lingar rörande den fort­satta rät­ten till ren­bet­ning i det andra lan­det efter utlö­pan­det av denna kon­ven­tions gil­tig­hets­tid. För­hand­ling­arna skall föras på grund­val av betän­kan­det.

För­hand­ling­arna skall ej omfatta det i 1 § A 4 angivna områ­det Anja­vass­da­len om ej de båda län­der­nas rege­ringar enast om att sär­skilda skäl talar här­för.

För­hand­ling­arna skall såvitt möj­ligt slut­fö­ras innan denna kon­ven­tions gil­tig­hets­tid utlö­per.

73 §

Denna kon­ven­tion har föl­jande kart­bi­la­gor:
   1. Topo­gra­fisk karta över Norge i skala 1:50 000 för­mins­kad till skala 1:100 000, bla­den Hel­lig­sko­gen, Sig­nal­da­len, Stor­fjord och Tamok­da­len samt topo­kra­fisk karta över Norge i skala 1:100 000, bla­den R 8 Råsta­javri, P 8 Divi­da­len, P 9 Alte­vatn, O 9 Sal­vasska­ret och O 8 Bardu på vilka inlagts grän­ser för betes­om­rå­dena Tamok-​​Rosta, Dev­dis­fjel­let, Havgavu­obmi, Anja­vass­da­len, Saa­re­vu­ombi och Sal­vass­kar­det som anges i 1 § A 1-6 och Rieppe som beskrivs i 67 §.
   2. Topo­gra­fisk karta över Norge i skala 1:100 000,
      a) bla­den N 9 Nar­vik, N 10 Skjo­men, M 10 Tys­fjord och M 11 Hel­le­mo­botn på vilka inlagts grän­ser för de betes­om­rå­den i Anke­nes, Bal­lang­ens och Tys­fjords kom­mu­ner som anges i 1 § B 1 a och b,
      b) bla­den L 13 Salt­dal och M 13 Sulitjelma på vilka inlagts grän­ser för det betes­om­råde i Sör­folds och Fauske kom­mu­ner som anges i 1 § B 2,
      c) bla­den L 14 Jun­ker­da­len, L 15 Nasa, L 16 Virvand, K 15 Dun­der­lands­da­len och K 16 Umbug­ten på vilka inlagts grän­ser för de betes­om­rå­den i Salt­dals och Rana kom­mu­ner som anges i 1 § B 3 a och b,
      d) bla­den K 16 Umbug­ten, K 17 Krut­fjell och K 18 Skar­mo­da­len på vilka inlagts grän­ser för de betes­om­rå­den i Hem­nes och Hatt­fjell­dals kom­mu­ner som anges i 1 § B 4 och 5 a och b,
      e) bla­den J 19 Bör­ge­fjell och K 19 Ran­se­ren på vilka inlagts grän­ser för de betes­om­rå­den i Hatt­fjell­dals och Röyr­viks kom­mu­ner som anges i 1 § B 6.
   3. Topo­gra­fisk karta över Sve­rige i skala 1:100 000,
      a) en karta sam­man­satt av blad 2 Nai­makka, 5 Sop­pero och 6 Kare­su­ando på vil­ken inlagts grän­ser för betes­om­rå­det Maunu som anges i 7 § A 1,
      b) en karta sam­man­satt av blad 30 H Riks­grän­sen, 30 I Abi­sko, 30 J Ren­sjön och 29 J Kiruna på vil­ken inlagts grän­ser för betes­om­rå­dena Njuo­ra­jaure och Pat­sa­jä­kel som anges i 7 § A 2 och 3,
      c) en karta sam­man­satt av blad 35 Arvid­sjaur, 36 Boden och 44/45 Piteå/Röd­kal­len på vil­ken inlagts grän­ser för betes­om­rå­dena Älvs­byn och Stor­sund som anges i 7 § A 4 och 5,
      d) en karta sam­man­satt av blad 49 Lyck­sele, 55 Fred­rika och 56 Deger­fors NV på vil­ken inlagts grän­ser för betes­om­rå­dena Ram­sele och Granö som anges i 7 § B 1 och 2,
      e) en karta sam­man­satt av blad 48 Vil­hel­mina, 54 Åsele och 61 Jun­sele på vil­ken inlagts grän­ser för betes­om­rå­dena Mese­le­fors och Hälla som anges i 7 § B 3 och 68 §, och
      f) en karta sam­man­satt av blad 39 Jad­nem och 46 Frostvi­ken på vil­ken inlagts grän­ser för betes­om­rå­dena Lei­pik­vatt­net och Blå­sjö­ki­len som anges i 7 § C 1 och 2.
   4. Topo­gra­fisk karta över Sve­rige och Norge i skala 1: 250 000 bla­den 30 Sol­l­ef­teå, 32 Grong, 33 Vil­hel­mina, 34 Skel­l­ef­teå, 36 Mosjöen, 37 Tärna, 38 Arvid­sjaur, 39 Luleå, 40 Mo i Rana, 41 Salt­dal, 42 Jok­k­mokk, 44 Suli­telma, 45 Kiruna, 47 Nar­vik, 48 Enon­te­kiö, Nordreisa och Tromsö på vilka mar­ke­rats grän­serna för de betes­om­rå­den som anges i 1, 7, 67 och 68 §§ och de flytt­nings­le­der som anges i 12 och 68 §§.
   5. Topo­gra­fisk karta över Sve­rige och Norge i skala 1: 1 000 000 på vil­ken mar­ke­rats grän­serna för de betes­om­rå­den som anges i 1, 7, 67 och 68 §§ och de flytt­nings­le­der som anges i 12 och 68 §§.

Vid bris­tande över­ens­stäm­melse mel­lan gräns­be­skriv­ning i 1, 7, 67 och 68 §§ och grän­sens inlägg­ning på kart­bi­laga skall beskriv­ningen äga vits­ord.

Det­samma gäl­ler vid bris­tande över­ens­stäm­melse mel­lan beskriv­ning av flytt­nings­led i 12 och 68 §§ och dess inlägg­ning på kart­bi­laga, då inlägg­ningen endast avser att antyda ledens sträck­ning.

74 §

När denna kon­ven­tion trä­der i kraft skall kon­ven­tio­nen den 26 okto­ber 1905 angå­ende flytt­lap­par­nas rätt till ren­bete m.m. upp­höra att gälla.

75 §

Denna kon­ven­tion skall rati­fi­ce­ras och rati­fi­ka­tions­in­stru­men­ten skall utväx­las i Stock­holm senast den 28 april 1972.

76 §

Kon­ven­tio­nen trä­der i kraft den 1 maj 1972 och gäl­ler till och med den 30 april 2002.

Till bekräf­telse härav har nedan­stå­ende befull­mäk­ti­gade ombud under­teck­nat kon­ven­tio­nen och för­sett den med sina sigill.

Som skedde i Oslo den.......
i två exem­plar, på svenska och norska språ­ken, vilka äger lika vits­ord.

Bilaga 2

Pro­to­koll om upp­fö­rande och under­håll av spärr­stäng­sel för renar

I sam­band med ingå­en­det av kon­ven­tio­nen mel­lan Sve­rige och Norge om ren­bet­ning har den svenska och den norska rege­ringen med hän­vis­ning till 42 och 43 §§ kon­ven­tio­nen endast om föl­jande bestäm­mel­ser rörande upp­fö­rande och under­håll av spärr­stäng­sel för renar:

Arik­tel 1

Spärr­stäng­sel skall sna­rast möj­ligt före den 1 maj 1975 upp­fö­ras på de sträc­kor som anges i denna arti­kel.
      A. Troms fylke
   1. Tamok-​​Rosta

Längs den gräns som anges i 1 § A 1 kon­ven­tio­nen från riks­röse 294 (Tre­riks­rö­set) till lämp­lig plats i Kit­da­len (ca 35 km).
   2. Anja­vass­da­len och Havgavu­obmi

Längs den gräns som anges i 1 § A 4 kon­ven­tio­nen från södra änden av San­delv­vatn till södra änden av Moar­se­javri, där­i­från längs den gräns som anges i 1 § A 3 kon­ven­tio­nen till riks­röse 283 (ca 50 km).
   3. Sare­vu­obmi

Längs den gräns som anges i 1 § A 5 kon­ven­tio­nen från riks­röse 283 till riks­röse 280, där­i­från längs riks­grän­sen till Lei­na­vatn (ca 29 km).
      B. Nord­lands fylke
   1. I Anke­nes och Bal­lang­ens kom­mu­ner
      a) Längs den gräns som anges i 1 § B 1 b kon­ven­tio­nen från myn­ningen av bäc­ken som rin­ner ut i Mid­dags­vatn norr om punkt 1262 till For­s­vatn (ca 5 km).
      b) Från For­s­vatn vid den gräns som anges i 1 § B 1 b kon­ven­tio­nen i väst­lig rikt­ning till Lang­vatn (ca 1 km).
   2. I Bal­lang­ens och Tys­fjords kom­mu­ner

Från den syd­li­gaste viken i Lang­vatn i syd­lig rikt­ning förbi sjön vid punkt 792 till Bau­ge­vatn (ca 4 km).
   3. I Tys­fjords kom­mun
      a) Längs den gräns som anges i 1 § B 1 b kon­ven­tio­nen från den syd­öst­liga delen av Bau­ge­vatn till Pau­ro­vatn (ca 2 km).
      b) Längs den gräns som anges i 1 § B 1 b kon­ven­tio­nen från Pau­ro­vatn till Nai­di­vatn (ca 2 km).
   4. I Sör­folds kom­mun

Från södra kan­ten av Flatkjö­lens syd­östra del, norr om riks­röse 241 i syd­lig rikt­ning till Vei­ski­vatn, där­i­från till Kvit­vatn, där­i­från till Mes­sing­malm­vatn (ca 8 km).
   5. I Rana kom­mun

Längs den gräns som anges i 1 § B 3 b kon­ven­tio­nen från Kvefsen­dalstjen till riks­grän­sen ca 1 km öster om riks­röse 220 A (ca 20 km).
   6. I Hem­nes kom­mun

Längs den gräns som anges i 1 § B 4 kon­ven­tio­nen från Gras­vatn till Okstind­breen (ca 2 km).
      C. Nord­lands och Nord-​Trön­de­lags fyl­ken

I Hatt­fjell­dals och Röyr­viks kom­mu­ner

Längs den gräns som anges i 1 § B 6 kon­ven­tio­nen från sam­man­flö­det mel­lan Ran­se­relva och bäc­ken från Rot­nan till riks­grän­sen vid Östre Sip­mek­sjöen (ca 26 km).
      D. Jämt­lands län

I Frostvi­kens kom­mun

Längs den gräns som anges i 7 § C 1 kon­ven­tio­nen från Östra Sip­me­ke­jaure till Lei­pik­vatt­net, där­i­från till Ankar­vatt­net (ca 19 km).

Arti­kel 2

Spärr­stäng­sel skall före den 1 maj 1977 upp­fö­ras på de sträc­kor som anges i denna arti­kel.
      A. Troms fylke

Sal­vas­kar­det

Längs den gräns som anges i 1 § A 6 kon­ven­tio­nen på föl­jande sträc­kor vid Lei­na­vatn:
      a) från riks­grän­sen ca 2 km,
      b) från Bud­dugäsloukta till Avzelu­okta,
      c) från viken 1 km syd­ost om Cuolbmaäd­nos utflöde till Ski­er­re­loukta,
      d) från Hav­ga­lu­okta till Alte­vatn

(till­sam­mans ca 10 km).
      B. Nord­lands fylke
   1. I Anke­nes kom­mun
      a) Längs den gräns som anges i 1 § B 1 a kon­ven­tio­nen
   1. från sjön vid punkt 1111 till Nordre Coarv­ve­javrre, från denna sjös södra ände till Söndre Coarv­ve­javrre, från denna sjös syd­västra vik till när­maste vik i Vannaks­vatn (ca 4 km),
   2. från Ipto­vatns södra ände till riks­grän­sen ome­del­bart norr om Rar­ka­jaure (ca 4 km).
      b) Längs riks­grän­sen från Rar­ka­jaure till Kjår­da­vatns syd­öst­li­gaste vik, från Kjår­da­vatns norra ände längs den gräns som anges i 1 § B 1 b kon­ven­tio­nen till Midags­vatns södra ände (ca 6 km).
   2. I Salt­dals kom­mun

Längs den gräns som anges i 1 § B 3 a kon­ven­tio­nen
      a) i Ska­i­ti­da­len från syd­väst­slutt­ningen av Tausafjell mot Grad­diselva (ca 5 km),
      b) från lämp­lig plats vid Grad­diselva ca 1 km väs­ter om riks­grän­sen fram till riks­grän­sen (ca 1 km).
   3. I Rana kom­mun

Längs den gräns som anges i 1 § B 3 b kon­ven­tio­nen från sam­man­flö­det mel­lan Vir­vas­selva och Ble­re­kelva till Kvefsen­dalstjern (ca 12 km).
   4. I Hem­nes kom­mun

Längs den gräns som anges i 1 § B 4 kon­ven­tio­nen från Okstind­bre­ens syd­li­gaste utlö­pare till riks­röse 215 (ca 15 km).

5 I Hatt­fjell­dals kom­mun
      a) Längs hela den gräns som anges i 1 § B 5 b kon­ven­tio­nen (ca 15 km).
      b) Längs riks­grän­sen från Har­vatn till den gräns som anges i 1 § B 6 kon­ven­tio­nen, längs denna gräns till sam­man­flö­det mel­lan Ran­se­relva och bäc­ken från Rot­nan (ca 30 km).

Ari­kel 3

Spärr­stäng­sel skall före den 1 maj 1979 upp­fö­ras på de sträc­kor som anges i denna arti­kel.

A Troms fylke

Anja­vass­da­len

Längs den gräns som anges i 1 § A 4 kon­ven­tio­nen från lämp­lig plats i Bei­nelv­da­len till San­delv­vatns södra ände (ca 30 km).
      B. Norr­bot­tens län

I Jok­k­mokks kom­mun

Från sjön Sla­pe­jaure till riks­grän­sen vid sjön Numir­jau­res västra ände (ca 7 km).
      C. Nord­lands fylke 1. I Hamaröys kom­mun

Från slut­punk­ten av sist­nämnda stäng­sel längs riks­grän­sen till riks röse 244 A (ca 5 km).
   2. I Sör­folds kom­mun
      a) Från Sor­ja­sjavrre vid punkt 770 till Lang­vatn ca 2 km väs­ter om riks­grän­sen vid riks­röse 243 (ca 2 km).
      b) På vissa sträck­ningar mel­lan Troll­da­len och riks­röse 242 (ca 7 km).

Ari­kel 4

När betes­om­rå­det Maunu som anges i 7 § A 1 kon­ven­tio­nen tages i bruk för norsk ren­bet­ning, skall i mån av behov stäng­sel upp­fö­ras längs områ­dets gräns från Kelot­tijärvi till Muo­ni­oäl­ven.

Ari­kel 5

Sprärr­stäng­sel får upp­fö­ras i betes­om­rå­det Havgavu­obmi i Troms fylke längs en av föl­jande sträck­ningar:
   1. Från den punkt där det svenska stäng­sel som upp­fö­res mel­lan Lai­ni­o­vouma och Saa­rivu­oma same­byar anslu­ter till riks­grän­sen mel­lan riks­rö­sen 284 och 284 A, genom Julus­vaggi, längs Julu­sjåkka och Divi­elva till lämp­lig punkt vid denna älv (ca 22 km).
   2. Från den punkt där det svenska stäng­sel som upp­fö­res mel­lan Lai­ni­o­vouma och Saa­ri­vouma same­byar anslu­ter till riks­grän­sen mel­lan riksö­sen 284 och 284 A, längs nordsi­dan av Råg­gas­tatjaeggi och tjärn vid punkt 625, där­i­från i väst­lig rikt­ning till Havga­jåkka, längs denna bäck till inflö­det i Divi­elva (ca 12 km).

Norska myn­dig­he­ter beslu­tar vil­ket av dessa alter­na­tiv som får utfö­ras och med­de­lar jord­bruks­de­par­te­men­tet i Sve­rige sitt beslut senast två måna­der efter pro­to­kol­lets ikraft­trä­dande.

Spärr­stäng­sel enligt denna arti­kel får upp­fö­ras endast som fort­sätt­ning på det svenska stäng­sel som upp­fö­res mel­lan Lai­ni­ovu­oma och Saa­rivu­oma same­byar.

Arti­kel 6

De fris­ter för upp­fö­rande av spärr­stäng­sel som anges i artik­larna 1-3 kan för­längas om hin­der upp­står på grund av ogynn­samma väder­leks­för hål­lan­den, brist på arbets­kraft eller mate­rial eller andra oför­ut­sedda omstän­dig­he­ter av väsent­lig bety­delse.

Arti­kel 7

Stäng­sel­sträck­ning­arna fast­stäl­les när­mare av veder­bö­rande lant­bruks­nämnd och rein­d­rifts­in­spek­tör gemen­samt. Mindre avvi­kel­ser från de sträck­ningar som anges i artik­larna 1-5 får göras när det är lämp­ligt på grund av ter­räng­för­hål­lan­dena eller önsk­värt av natur­vårds­hän­syn.

Lant­bruks­nämn­den och rein­d­rifts­in­spek­tö­ren upp­rät­tar pro­to­koll över de stäng­sel­sträck­ningar som fast­stäl­les av dem. Pro­to­kol­let skall åtföl­jas av kart­bi­la­gor.

Ari­kel 8
   1. Norge upp­för, bekos­tar och under­hål­ler de stäng­sel som anges i

arti­kel 1 punkt B 1 a, B 1 b, B 2, B 3 a, B 3 b, B 4 och B 5 (den del som icke upp­fö­res av Sve­rige, se nedan),
arti­kel 2 punkt B 1 a 1, B 1 a 2 och B 1 b,
arti­kel 3 punkt C 2 b,
   2. Sve­rige upp­för, bekos­tar och under­hål­ler de stäng­sel som anges i

arti­kel 1 punkt A 1, A 2, A 3, B 5 (en sträcka av 2 km med bör­jan vid riks­röse 220 A), B 6, C och D,
arti­kel 2 punkt A, B 2 a, B 2 b, B 3, B 4, B 5 a och B 5 b,
arti­kel 3 punkt A, B, C 1 och C 2 a,
arti­kel 5.
   3. Sve­rige upp­för och under­hål­ler det stäng­sel som anges i arti­kel 4.
Kost­na­derna här­för för­de­las lika mel­lan Sve­rige och Norge.

När det är lämp­ligt med hän­syn till arbe­tets ratio­nella utfö­rande kan annan för­del­ning av skyl­dig­he­ten att upp­föra, bekosta och under­hålla stäng­sel på vissa sträc­kor fast­stäl­las genom avtal mel­lan jord­bruks depar­te­men­tet i Sve­rige och lant­bruks­de­par­te­men­tet i Norge.

Ari­kel 9

I fråga om stängs­lens utfö­rande m.m. skall arti­kel 5 i Pro­to­koll mel­lan Sve­rige och Norge om upp­fö­rande och under­håll av ren­stäng­sel utmed vissa delar av riks­gän­sen (Jämt­lands län och Nord-​Trön­de­lag och Sör-​Trön­de­lag fyl­ker) äga mot­sva­rande tillämp­ning. Andra bestäm­mel­ser om stäng­sels utfö­rande m.m. kan dock fast­stäl­las genom avtal mel­lan jord­bruks­de­par­te­me­ne­tet i Sve­rige och lan­bruks­de­par­te­men­tet i Norge när detta är önsk­värt av hän­syn till natur­vår­den eller av andra skäl.

Stängs­len skall för­ses med erfor­der­liga genom­farts­por­tar och över­gångs­broar.

Arti­kel 10

När stäng­sel fär­dig­ställts, skall de kon­trol­le­ras och god­kän­nas av veder­bö­rande lant­bruks­nämnd och rein­d­rifts­in­spek­tör gemen­samt.

Arik­tel 11

Om det vid upp­fö­rande eller under­håll av stäng­sel är nöd­vän­digt att utföra arbete i det andra lan­det, skall myn­dig­he­terna i detta land lämna de till­stånd som behövs.

Arik­tel 12

Arbe­tet med att upp­föra eller under­hålla stäng­sel kan utfö­ras av svensk eller norsk myn­dig­het eller upp­lå­tas på ent­re­pre­nad.

Arti­kel 13

Arbete som i sam­band med upp­fö­rande eller under­håll av stäng­sel verk­ställs genom svensk myn­dig­hets eller svensk ent­re­pre­nörs försorg på norsk mark eller genom norsk myn­dig­hets eller norsk ent­re­pre­nörs försorg på svensk mark, skall med avse­ende på arbets­mark­nads­för hål­lan­dena anses som utfört inom det egna lan­det.

Vara som skall använ­das för arbete som avses i detta pro­to­koll får tull- och skat­te­fritt föras över från det ena lan­det till det andra av den som utför arbe­tet eller för hans räk­ning. När fråga är om maski­ner, verk­tyg, mate­rial och annat som inte för­bru­kas för arbe­tets utfö­rande, får dock tull- och skat­te­fri­het åtnju­tas endast om varan åter­fö­res eller utfö­res efter använd­ningen.

Arik­tel 14

Innan spärr­stäng­sel som anges i arti­kel 1, 2 eller 4 upp­förts gäl­ler i fråga om betes­av­gift nedan angivna avvi­kel­ser från 52 och 57 §§ kon­ven­tio­nen.
   1. Om svenska renar olov­li­gen över­skri­der gräns för betes­om­råde i Norge under tillå­ten betes­tid för områ­det eller olov­li­gen över­skri­der riks­grän­sen under tiden den 1 maj - 15 sep­tem­ber eller olov­li­gen kom­mer in på betes­om­råde som anges i 7 § kon­ven­tio­nen samt det olov­liga uppe­hål­let upp­hör inom tio dagar efter det att den som ansva­rar för renarna genom sär­skilt med­de­lande eller på annat sätt fått kän­ne­dom om uppe­hål­let tilläm­pas föl­jande bestäm­mel­ser:

Om det olov­liga uppe­hål­let inträf­far under första året av kon­ven­tio­nens gil­tig­hets­tid utgår icke betes­av­gift. För tiden där­ef­ter kan betes­av­gift utgå med föl­jande ande­lar av de belopp som anges i 52 § kon­ven­tio­nen.

a) under andra året 30 pro­cent,

b) under trejde året 50 pro­cent,

c) under fjärde året 60 pro­cent,

d) under femte året 80 pro­cent,
   2. Bestäm­mel­serna under 1 äger mot­sva­rande tillämp­ning om norska renar olov­li­gen över­skri­der gräns för betes­om­råde i Sve­rige, även om stäng­sel där ej skall upp­fö­ras, eller olov­li­gen över­skri­der riks­grän­sen under tid då norsk rensköt­sel bedri­ves i gräns­trak­terna eller olov­li­gen kom­mer in på betes­om­råde som anges i 1 § kon­ven­tio­nen under tid då områ­det får använ­das för svensk ren­bet­ning.
   3. Bestäm­mel­serna under 1 och 2 tilläm­pas icke
      a) om väsent­li­gen samma renar ånyo olov­li­gen över­skri­der betes­grän­sen på i huvud­sak samma ställe inom 14 dagar efter det att renarna förts till­baka till tillå­tet betes­om­råde,
      b) om renarna olov­li­gen uppe­hål­ler sig i det andra lan­det och uppe­hål­let icke hel­ler skulle ha varit tillå­tet enligt 1919 års ren­be­teskon­ven­tion i dess lydelse efter 1949.

Arti­kel 15

Detta pro­to­koll skall rati­fi­ce­ras och rati­fi­ka­tions­in­stru­men­tet skall utväx­las i ........... senast den...........

Pro­to­kol­let trä­der i kraft den 1 maj 1972 och gäl­ler till och med den 30 april 2002.

Pro­to­kol­let före­lig­ger i två exem­plar, på svenska och norska språ­ken, vilka äger lika vits­ord.

Bilaga 3

Avtal om änd­ring i kon­ven­tio­nen den 9 feb­ru­ari 1972 mel­lan Sve­rige och Norge om ren­bet­ning

Den svenska och den norska rege­ringen har efter för­hand­lingar bli­vit eniga om föl­jande änd­ringar i kon­ven­tio­nen den 9 feb­ru­ari 1972 om ren­bet­ning.

1 §   A andra styc­ket punkt 4 skall ha föl­jande lydelse:

"4. Anja­vass­da­len

Från Moar­se­jav­ris södra ände längs väst­grän­serna för områ­dena Havgavu­obmi och Dev­dis­fjel­let till Divi­el­vas sam­man­flöde med Måls­elva, denna älv till sam­man­flö­det med Kir­kes­elva, denna älv och Kir­kes­da­len till Kir­kes­tin­den, där­i­från en rät linje till södra änden av sjön vid punkt 922, där­i­från längs Gas­kas­vagge till Alte­vatn, denna sjö till Avz­ze­jok­kas väst­li­gaste utflöde, denna älv till i höjd med punkt 1012, där­i­från en rät linje till södra änden av sjön vid punkt 786, där­i­från en rät linje till Moar­se­jav­ris södra ände."

6 § skall ha föl­jande lydelse:

"I Anja­vass­da­len är högsta tillåtna renan­tal 9 000."

7 §   A första styc­ket skall ha föl­jande lydelse:

"I Norr­bot­tens län får föl­jande områ­den använ­das för norsk ren­bet­ning: Maunu, Jal­kis Vuo­skå­ive, Njuo­ra­jaure, Pat­sa­jä­kel, Älvs­byn och Stor­sund."

Vidare skall i 7 § under A info­gas en ny punkt, 2, av nedan angivna lydelse, medan nuva­rande punk­terna 2-5 skall benäm­nas 3-6:

"2. Jal­kis Vuo­skå­ive

Från riks­röse 280 en rät linje till Vou­ma­jåkka i huvud­sak efter befint­ligt renspärr­stäng­sel på samma sträcka, där­i­från en rät linje i nord­ost­lig rikt­ning mot Nau­te­ki­e­las till skär­nings­punk­ten med den bäck som myn­nar i nord­li­gaste viken av Vuo­ma­jaure, en rät linje från angivna skär­nings­punkt till nord­ost­li­gaste viken av Kama­sjaure, längs den­nas norra strand till riks­grän­sen och denna till riks­röse 280.

Om det vid visst till­fälle inte finns betes­möj­lig­he­ter inom områ­det, skall lant­bruks­nämn­den i Norr­bot­tens län efter sam­råd med Saa­rivu­oma sameby och tillits­manns­ut­val­get för Alte­vatns ren­be­tes­di­strikt anvisa ett annat lämp­ligt betes­om­råde inom Saa­rivu­oma sameby."

I 8 § A skall info­gas en ny punkt, 1, av nedan angivna lydelse, medan nuva­rande punk­terna 1 och 2 skall benäm­nas 2 respek­tive 3:

"1. Områ­det Jal­kis Vuo­skå­ive från och med den 1 janu­ari till och med den 31 mars. Om det finns sär­skilda skäl, kan lant­bruks­nämn­den i Norr­bot­tens län efter sam­råd med Saa­rivu­oma sameby och tillits­manns utval­get för Alte­vatns ren­be­tes­di­strikt medge att områ­det utnytt­jas också från och med den 1 okto­ber till och med den 31 decem­ber samt från och med den 1 till och med den 30 april."

10 § andra styc­ket punkt 1 skall ha föl­jande lydelse:

"1. Områ­dena Jal­kis Vuo­skå­ive och Njuo­ra­jaure får använ­das för svensk ren­bet­ning under den del av året då norsk ren­bet­ning ej är tillå­ten där."

11 § skall ha föl­jande lydelse

"Högsta tillåtna renan­tal är i nedan angivna områ­den:
      A. Norr­bot­tens län

1. Maunu               1 100
2. Jalkis Vuoskåive    1 500
3. Njuo­ra­jaure och
4. Patsajäkel          1 500
5. Älvs­byn och
6. Storsund            2 500
B. Väs­ter­bot­tens län

1. Ramsele             1 000
2. Granö               1 000
3. Meselefors          1 500"
12 § A första styc­ket skall ha föl­jande lydelse:

"Maunu

Från Gål­da­javri i huvud­sak längs den vand­rings­led som pas­se­rar Lik­soju­ovva mot Nil­si­vare, där­i­från till Terpmis­vare och längs fjällk­je­dan över Vadså­ive, Nju­ok­tja­vare och Ker­ketjåkko till betes­om­rå­det Maunu."

65 § skall ha föl­jande lydelse:

"När väderleks-​​ eller betes­för­hål­lan­den eller andra omstän­dig­he­ter gör det nöd­vän­digt, kan lant­bruks­nämn­den/rein­d­rifts­s­je­fen efter fram­ställ­ning från rein­d­riftsag­ro­no­men/lant­bruks­nämn­den i det andra lan­det före­skriva till­fäl­lig änd­ring av betes­om­rå­den (7 respek­tive 1 §), betes­ti­der (8 respek­tive 2 §), renan­tal (11 respek­tive 6 §) och flytt­nings­le­der (12 §).

I bråds­kande fall kan änd­ring som avses i första styc­ket beslu­tas efter fram­ställ­ning direkt från för­man­nen i den sameby/det ren­be­tes­di­strikt i det andra lan­det som påkal­lar änd­ringen.

Om rein­d­rifts­s­je­fen/lan­bruks­nämn­den i det andra lan­det läm­nar sam­tycke här­till, kan lant­bruks­nämn­den/rein­d­rifts­s­je­fen medge till­fäl­ligt undan­tag från bestäm­mel­serna i 10 respek­tive 4 § om betes­om­rå­de­nas utnytt­jande".

I 73 § första styc­ket punkt 3 skall info­gas en ny under­punkt, b), av nedan avgivna lydelse, medan nuva­rande under­punk­terna b) - f) skall benäm­nas c) - g):

"b) en karta sam­man­satt av bla­den 30 J Ren­sjön och 31 J Råsto­jaure på vil­ken inlagts grän­ser för betes­om­rå­det Jal­kis Vouskå­ive som anges i 7 § A 2."

I 14, 22, 25, 27, 30-34, 38, 41, 48, 51-55, 59, 61 och 62 §§ skall "rein­d­rifts­in­spek­tör(en)" ersät­tas med "rein­d­riftsag­ro­nom(en)".
Lag (1984:903).

Bilaga 4

Avtal om änd­ring i pro­to­kol­let den 9 feb­ru­ari 1972 mel­lan Sve­rige och Norge om upp­fö­rande och under­håll av spärr­stäng­sel för renar

I sam­band med för­hand­lingar mel­lan den svenska och den norska rege­ringen om änd­ringar i kon­ven­tio­nen den 9 feb­ru­ari 1972 om ren­bet­ning har rege­ring­arna bli­vit eniga om föl­jande änd­ringar i pro­to­kol­let samma dag om upp­fö­rande och under­håll av spärr­stäng­sel för renar.

Arti­kel 1 första styc­ket skall ha föl­jande lydelse:

"Spärr­stäng­sel skall, i den mån inte annat föl­jer av punkt A 2, sna­rast möj­ligt före den 1 maj 1975 upp­fö­ras på de sträc­kor som anges i denna arti­kel."

Arti­kel 1 punkt A 2 skall ha föl­jande lydelse:

"2. Anja­vass­da­len och Havgavu­obmi

Längs den gräns som anges i 1 § A 4 kon­ven­tio­nen från Avz­ze­jok­kas väst­li­gaste utflöde i Alte­vatn till södra änden av Moar­se­javri, där­i­från längs den gräns som anges i 1 § A 3 kon­ven­tio­nen till riks­röse 283 (ca 45 km). Detta stäng­sel skall upp­fö­ras före den 1 maj 1986.

Vidare skall i mån av behov stäng­sel upp­fö­ras längs den gräns som anges i 1 § A 4 kon­ven­tio­nen från Kir­kes­tin­den till Alte­vatn."

I arti­kel 3 skall punkt A utgå medan nuva­rande punk­terna B och C skall bestäm­mas A respek­tive B.

Arti­kel 7 skall ha föl­jande lydelse:

"Stäng­sel­sträck­ning­arna fast­ställs när­mare av veder­bö­rande lant­bruks­nämnd och rein­d­riftsag­ro­nom gemen­samt. Mindre avvi­kel­ser från de sträck­ningar som anges i artik­larna 1-5 får göras när det är lämp­ligt på grund av ter­räng­för­hål­lan­dena eller önsk­värt av natur­vårds­hän­syn.

Om det finns sär­skilda skäl, får det i 66 § kon­ven­tio­nen angivna fasta utskot­tet före­slå de båda län­der­nas rege­ringar att besluta att vissa spärr­stäng­sel enligt artik­larna 1-5 inte skall upp­fö­ras eller att i stäl­let ren­vak­tar­stu­gor upp­förs eller andra åtgär­der vid­tas som i huvud­sak till­go­do­ser samma syfte som spärr­stäng­sel.

Lant­bruks­nämn­den och rein­d­riftsag­ro­no­men upp­rät­tar pro­to­koll över de stäng­sel­sträck­ningar som fast­ställs av dem och över de anlägg­ningar som upp­förs i stäl­let för stäng­sel. Pro­to­kol­let skall åtföl­jas av kart­bi­la­gor."

Arti­kel 8 punk­terna 1 och 2 skall ha föl­jande lydelse:

"1. Norge upp­för, bekos­tar och under­hål­ler de stäng­sel som anges i

arti­kel 1 punkt B 1 a, B 1 b, B 2, B 3 a, B 3 b, B 4 och B 5 ( den del som icke upp­fö­res av Sve­rige, se nedan),
arti­kel 2 punkt B 1 a, B 1 a 2 och B 1 b,
ari­kel 3 punkt B 2 b.
   2. Sve­rige upp­för, bekos­tar och under­hål­ler de stäng­sel som anges i

arti­kel 1 punkt A 1, A 2, A 3, B 5 (en sträcka av 2 km med bör­jan vid riks­röse 220 A), B 6, C och D,
arti­kel 2 punkt A, B 2 a, B 2b, B 3, B 4, B 5 a och B 5 b,
arti­kel 3 punkt A, B 1 och B 2 a,
arti­kel 5."

Arti­kel 10 skall ha föl­jande lydelse:

"När stäng­sel fär­dig­ställts eller annan åtgärd vid­ta­gits, skall detta kon­trol­le­ras och god­kän­nas av veder­bö­rande lant­bruks­nämnd och rein­d­riftsag­ro­nom gemen­samt." Lag (1984:903).

Bilaga 5

Avtal mel­lan rege­ringen i Konung­a­ri­ket Sve­rige och rege­ringen i Konung­a­ri­ket Norge om för­läng­ning av kon­ven­tio­nen den 9 feb­ru­ari 1972 mel­lan Sve­rige och Norge om ren­bet­ning jämte pro­to­koll den 9 feb­ru­ari 1972 om upp­fö­rande och under­håll av spärr­stäng­sel för renar

Kon­ven­tio­nen den 9 feb­ru­ari 1972 mel­lan Sve­rige och Norge om ren­bet­ning (kon­ven­tio­nen) jämte pro­to­koll samma dag om upp­fö­rande och under­håll av spärr­stäng­sel för renar (stäng­sel­pro­to­kol­let) löper ut den 30 april 2002.

Den svensk-​​norska ren­be­tes­kom­mis­sio­nen av år 1997 pre­sen­te­rade i april 2001 ett betän­kande som under­lag för en ny ren­be­teskon­ven­tion. För­hand­lingar mel­lan par­terna om en ny kon­ven­tion före­står och eftersom det kan för­ut­ses att en över­ens­kom­melse härom inte kom­mer att före­ligga innan den nuva­rande kon­ven­tio­nen löper ut har par­terna kom­mit över­ens om föl­jande.

Arti­kel I

Kon­ven­tio­nens och stäng­sel­pro­to­kol­lets gil­tig­hets­tid för­längs med tre år, till och med den 30 april 2005.

Arti­kel II

Denna över­ens­kom­melse trä­der i kraft den dag par­terna genom not­väx­ling har med­de­lat varandra att de interna rätts­liga pro­ce­du­rerna för avta­lets ikraft­trä­dande är full­följda.

Arti­kel III

Upp­rät­tat i , i ett exem­plar på svenska och ett exem­plar på norska.
Lag (2002:88).
Vik­tiga lagar inom mil­jörät­ten

Vik­tiga lagar inom mil­jörät­ten

Mil­jö­balk (1998:808)
JP Info­nets mil­jörätts­liga tjäns­ter

JP Info­nets mil­jörätts­liga tjäns­ter

Job­bar du med mil­jörätts­liga frå­gor? JP Info­nets tjäns­ter ger dig en kom­plett bevak­ning av mil­jörät­ten. Oav­sett om du job­bar med frå­gor om små enskilda avlopp eller till­stånds­frå­gor som rör gigan­tiska mil­jö­far­liga verk­sam­he­ter hit­tar du all infor­ma­tion du behö­ver hos oss. Se allt inom mil­jörätt.