Del­giv­nings­lag (1970:428). För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2010:1932

Utfär­dad:
Upp­hävd:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1970:428
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet DOM
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2008:882
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1970:428
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet DOM
Utfär­dad: 1970-​06-29
Änd­rad: t.o.m. SFS

2008:882
Upp­hävd: 2011-​04-01
För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS

2010:1932
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


All­männa bestäm­mel­ser

1 §   Skall i enlig­het med före­skrift i lag eller annan för­fatt­ning del­giv­ning ske i mål eller ärende hos dom­stol eller annan myn­dig­het, verk­stäl­lesb del­giv­ningen enligt denna lag.

Har beträf­fande del­giv­ning i visst slag av mål eller ären­den i annan för­fatt­ning med­de­lats bestäm­mel­ser som avvi­ker från denna lag, gäl­ler dock de bestäm­mel­serna. Även om så ej uttryck­li­gen före­skri­ves i annan för­fatt­ning, skall 12-15 §§ icke tilläm­pas, om myn­dig­he­ten fin­ner att det på grund av målets eller ären­dets beskaf­fen­het före­lig­ger sär­skilda skäl mot att del­giv­ning sker i den ord­ning som anges i dessa para­gra­fer.

2 §   Del­giv­ning ombe­sör­jes av myn­dig­he­ten.

Begär part, sökande eller annan sakä­gare att själv få ombe­sörja del­giv­ning, kan myn­dig­he­ten medge detta, om det kan ske utan olä­gen­het. Myn­dig­he­ten skall i sådant fall före­lägga honom att inom viss tid komma in till myn­dig­he­ten med bevis om del­giv­ning. Har sådant bevis ej inkom­mit inom före­skri­ven tid, skall myn­dig­he­ten själv utan dröjs­mål ombe­sörja del­giv­ningen.

3 §   Myn­dig­het ombe­sör­jer del­giv­ning genom att sända hand­lingen den sökte, var­vid som bevis att denne har mot­ta­git för­sän­del­sen begärs del­giv­nings­kvitto eller mot­tag­nings­be­vis (ordi­när del- giv­ning). Ordi­när del­giv­ning kan också ske genom för­enklad del- giv­ning enligt 3 a § eller genom sär­skild del­giv­ning med aktie­bo­lag enligt 9 § tredje styc­ket.

Om det finns anled­ning antaga att del­giv­nings­kvitto eller mot- tag­nings­be­vis ej kom­mer att läm­nas eller ej kom­mer att erhål­las i tid, får myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer ombe­sörja att hand­lingen över­läm­nas till den sökte i sär­skild ord­ning genom post­be­ford­rings­fö­re­tag som rege­ringen bestäm­mer (sär­skild post­del­giv­ning).

När det är lämp­ligt, får en myn­dig­het delge kal­lel­ser, med- delan­den och andra hand­lingar, som inte är omfat­tande eller annars av svår­till­gäng­ligt inne­håll, genom att inne­hål­let läses upp vid tele­fon­sam­tal med den sökte och hand­lingen där­ef­ter sänds till denne med post (tele­fon­del­giv­ning). Sådan del­giv­ning får inte avse stäm­nings­an­sök­ningar eller andra hand­lingar genom vilka för­fa­ran­det vid myn­dig­he­ten inleds.

Kan del­giv­ning inte ske enligt första-​​tredje styc­kena, får del­giv­ning ske genom stäm­nings­man eller annan, vars intyg enligt 24 § första styc­ket utgör fullt bevis om del­giv­ning (stäm­nings­man­na­del­giv­ning).

I fall som avses i 15 och 16 §§ får del­giv­ning ske genom kun­gö­relse (kun­gö­rel­se­del­giv­ning). Lag (1997:268).

3 a §   Om det inte är olämp­ligt med hän­syn till omstän­dig­he­terna, får ordi­när del­giv­ning med den som är part eller som har lik­nande ställ­ning i ett mål eller ärende ske genom att myn­dig­he­ten sän­der hand­lingen med post till den sökte under hans senast kända adress och minst en dag senare skic­kar ett med­de­lande om att hand­lingen har sänts (för­enklad del­giv­ning).

För­enklad del­giv­ning får använ­das bara om den sökte har del­getts upp­lys­ning om att för­enklad del­giv­ning kan komma att använ­das i målet eller ären­det. Sådan upp­lys­ning behö­ver dock inte del­ges med den som har inlett för­fa­ran­det vid myn­dig­he­ten eller som har gett in en hand­ling i målet eller ären­det, om upp­lys­ningen läm­nas i nära anslut­ning till att ansö­kan eller hand­lingen har kom­mit in till myn­dig­he­ten.

För­enklad del­giv­ning får i andra fall än som föl­jer av 3 b § inte avse stäm­nings­an­sök­ningar eller andra hand­lingar genom vilka för­fa­ran­det vid myn­dig­he­ten inleds. Lag (2001:236).

3 b §   Har ett mål om betal­nings­före­läg­gande eller van­lig handräck­ning eller ett mål om euro­pe­iskt betal­nings­före­läg­gande efter bestri­dande över­läm­nats till tings­rätt, Arbets­dom­sto­len eller Sta­tens va-​nämnd, får sva­ran­den del­ges sökan­dens begä­ran om över­läm­nande och andra hand­lingar i målet genom för­enklad del­giv­ning, om sva­ran­den under hand­lägg­ningen hos Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten har del­getts upp­lys­ning om att för­enklad del­giv­ning kan komma att använ­das i målet hos tings­rät­ten, Arbets­dom­sto­len eller Sta­tens va-​nämnd.

En till­ta­lad i ett brott­mål vid tings­rätt får del­ges stäm­nings­an­sö­kan och andra hand­lingar i målet genom för­enklad del­giv­ning om han eller hon i sam­band med före­läg­gande av ord­nings­bot, eller utred­ning av ett brott som enligt 48 kap. 13 § rät­te­gångs­bal­ken får beiv­ras genom sådant före­läg­gande, har del­getts upp­lys­ning om att för­enklad del­giv­ning kan komma att använ­das i brott­må­let. Lag (2008:882).

4 §   Om beford­ran av med­de­lande, som skall del­ges, genom tele­fon, tele­gram eller på annat lik­nande sätt till den på vil­ken del­giv­nings­upp­dra­get ankom­mer med­de­las bestäm­mel­ser av rege­ringen.
Lag (1978:768).

5 §   Har den, med vil­ken del­giv­ning skall ske, känt hem­vist utom riket eller vis­tas han på ort utom riket, får del­giv­ningen ske enligt lagen på den orten.

En kal­lelse av en mål­sä­gande, ett vittne, en sak­kun­nig eller någon som avses i 36 kap. 1 § andra och tredje styc­kena rät­te­gångs­bal­ken får inte ske vid vite om del­giv­ning skall ske i en annan stat, såvida inte lagen (1974:752) om nor­disk vitt­nes­plikt är tillämp­lig. Lag (2000:569).

6 §   Vid del­giv­ning över­bringas hand­lingen i ori­gi­nal eller styrkt kopia.
En kopia som har fram­ställts vid en myn­dig­het behö­ver inte bestyr­kas.

Är hand­ling som skall del­ges av vid­lyf­tig beskaf­fen­het eller är det av annan anled­ning ej lämp­ligt att hand­lingen mång­fal­di­gas, får myn­dig­he­ten besluta, att hand­lingen i stäl­let skall hål­las till­gäng­lig hos myn­dig­he­ten eller på plats, som myn­dig­he­ten bestäm­mer. Med­de­lande därom och om den tid, under vil­ken hand­lingen hål­les till­gäng­lig, del­ges den sökte.

Andra styc­ket gäl­ler ej del­giv­ning av stäm­nings­an­sö­kan eller annan hand­ling, vari­ge­nom talan anhäng­ig­gö­res. I fråga om bilaga till sådan hand­ling får andra styc­ket dock tilläm­pas. Lag (1990:1410).

Vem som skall sökas för del­giv­ning

7 §   Skall del­giv­ning ske med enskild per­son, över­bringas hand­lingen till honom. Finns ställ­fö­re­trä­dare för honom och är denne behö­rig att före­träda honom i målet eller ären­det över­bringas hand­lingen till ställ­fö­re­trä­da­ren.
När anled­ning före­lig­ger till det skall både ställ­fö­re­trä­da­ren och den före­trädde sökas för del­giv­ning.

8 §   Skall del­giv­ning ske med sta­ten, över­bringas hand­lingen till den myn­dig­het som skall bevaka sta­tens talan i målet eller ären­det eller till läns­sty­rel­sen i det län där den myn­dig­het finns hos vil­ken målet eller ären­det är anhäng­igt.

9 §   Skall del­giv­ning ske med annan juri­disk per­son än sta­ten, över­bringas hand­lingen till någon som har rätt att före­träda den juri­diska per­so­nen eller, om flera är gemen­samt behö­riga, till någon av dem. Sak­nas behö­rig ställ­fö­re­trä­dare men finns någon som har rätt att sam­man­kalla dem som skall besluta i den juri­diska per­so­nens ange­lä­gen­he­ter, över­bringas hand­lingen till denne.

Har ett för­sök till del­giv­ning enligt första styc­ket miss­lyc­kats eller bedöms del­giv­nings­för­sök som utsikts­lösa, får del­giv­ning ske genom att hand­lingen över­bringas till en sup­ple­ant för en behö­rig ställ­fö­re­trä­dare. Sup­ple­an­ten skall utan dröjs­mål lämna hand­lingen till någon som har rätt att före­träda den juri­diska per­so­nen.

Om ett för­sök till del­giv­ning med ett aktie­bo­lag enligt första styc­ket har miss­lyc­kats eller del­giv­nings­för­sök bedöms som utsikts­lösa och det inte är olämp­ligt med hän­syn till omstän­dig­he­terna, får del­giv­ning ske genom att myn­dig­he­ten sän­der hand­lingen med post till aktie­bo­la­get och minst en dag senare skic­kar ett med­de­lande om att hand­lingen har sänts (sär­skild del­giv­ning med aktie­bo­lag). Hand­lingen och med­de­lan­det skall skic­kas till den post­a­dress som är regi­stre­rad för bola­get i aktie­bo­lags­re­gist­ret som förs av Bolags­ver­ket.

Del­giv­ning med dödsbo genom att hand­lingen över­bringas till någon av döds­bo­de­lä­garna får ske endast om denne sit­ter i boet eller om del­giv­ningen för­an­leds av att döds­boet inne­har fast egen­dom som är tax­e­rad som lant­bruks­en­het. Döds­bo­de­lä­gare som mot­ta­git hand­lingen skall utan dröjs­mål under­rätta övriga delä­gare om del­giv­ningen.

Döds­bo­de­lä­gare som sit­ter i boet har rätt att taga emot hand­lingen, även om boet ej för­val­tas av delä­garna. Han sva­rar i sådant fall för att hand­lingen utan dröjs­mål läm­nas till någon som har rätt att före­träda boet. Lag (2004:237).

10 §   Skall del­giv­ning ske med delä­gare i sam­fäl­lig­het eller med med­lem­mar i sam­man­slut­ning och är sty­relse eller annan utsedd att för­valta sam­fäl­lig­he­tens eller sam­man­slut­ning­ens ange­lä­gen­he­ter, får hand­lingen över­bringas till leda­mot av sty­rel­sen eller till för­val­ta­ren. Sak­nas sty­relse eller för­val­tare men finns någon som har rätt att sam­man­kalla dem som skall besluta i sam­fäl­lig­he­tens eller sam­man­slut­ning­ens ange­lä­gen­he­ter, får hand­lingen över­bringas till denne.

Har ett för­sök till del­giv­ning enligt första styc­ket miss­lyc­kats eller bedöms del­giv­nings­för­sök som utsikts­lösa, får del­giv­ning ske genom att hand­lingen över­bringas till en sup­ple­ant för en leda­mot av sty­rel­sen.

Till­hör gruva flera gemen­samt, får del­giv­ning med delä­garna ske genom att hand­lingen över­bringas till gruv­fö­re­stån­da­ren.

Har den som enligt denna para­graf mot­ta­git hand­ling ej rätt att föra delä­gar­nas eller med­lem­mar­nas talan, skall han lämna hand­lingen till någon som har sådan behö­rig­het eller under­rätta dem som avses med del­giv­ningen. Lag (1990:1410).

11 §   Har den med vil­ken del­giv­ning skall ske ombud i målet eller ären­det, bör hand­ling, som ombu­det är behö­rigt att mot­taga, över­bringas till ombu­det. Över­bringas hand­lingen till huvud­man­nen, bör ombu­det under­rät­tas härom.

Om annat ej föl­jer av full­makt, är ombud behö­rigt att mot­taga del­giv­ning av inla­gor, beslut och andra hand­lingar. Detta gäl­ler dock ej hand­ling som avser före­läg­gande för huvud­man­nen att infinna sig per­son­li­gen eller att eljest per­son­li­gen full­göra något.

Har beträf­fande full­makt i visst slag av mål eller ären­den i annan för­fatt­ning med­de­lats bestäm­mel­ser som avvi­ker från andra styc­ket, gäl­ler de bestäm­mel­serna.

Del­giv­ning genom hand­ling läm­nas till annan än den sökte

12 §   Har enskild per­son som sökes för del­giv­ning känt hem­vist inom riket och träf­fas han ej där, får hand­lingen läm­nas till vuxen med­lem av det hus­håll, som han till­hör. Träf­fas ej hel­ler sådan per­son, får hand­lingen läm­nas till den sök­tes hyresvärd, om denne bor i samma hus, eller till annan som i hyres­vär­dens ställe har till­syn över huset och bor där. Dri­ver den sökte rörelse med fast kon­tor och träf­fas han ej där under van­lig arbets­tid, får hand­lingen läm­nas på kon­to­ret till någon som är anställd där.

Om en enskild per­son söks för del­giv­ning på sin arbets­plats men inte träf­fas där under sin van­liga arbets­tid, får hand­lingen läm­nas till den sök­tes arbets­gi­vare. Med arbets­gi­vare avses en per­son i före­tags­le­dande eller där­med jäm­för­lig ställ­ning eller che­fen för den per­so­nal­ad­mi­nist­ra­tiva verk­sam­he­ten på den sök­tes arbets­plats.

Har hand­ling läm­nats på sätt som anges i första eller andra styc­ket skall med­de­lande härom sän­das med pos­ten till den sökte under hans van­liga adress. Lag (1990:1410).

13 §   Har annan juri­disk per­son än sta­ten kon­tor, där för­valt­ningen föres och där någon som har rätt att taga emot del­giv­ning för den juri­diska per­so­nen van­li­gen har sitt arbete, men träf­fas han ej på kon­to­ret under van­lig arbets­tid, får hand­lingen läm­nas på kon­to­ret till någon som är anställd där. Skall del­giv­ning ske med kom­mun, får hand­lingen även eljest läm­nas på kon­tor, där för­valt­ningen föres, om någon som äger mot­taga del­giv­ning för kom­mu­nen ej träf­fas på kon­to­ret under van­lig arbets­tid.

Har hand­ling läm­nats på sätt som anges i första styc­ket skall med­de­lande härom sän­das med pos­ten till den juri­diska per­so­nen under dess van­liga adress.

Har juri­disk per­son kon­tor som avses i första styc­ket får del­giv­ning med före­trä­dare icke ske enligt 12 §.

14 §   Den till vil­ken hand­lingen läm­nats enligt 12 eller 13 § skall tillse att hand­lingen kom­mer den sökte till handa så snart det kan ske. Han skall erin­ras därom, när hand­lingen läm­nats till honom.

Kun­gö­rel­se­del­giv­ning m.m.

15 §   Sak­nar den som sökes för del­giv­ning känt hem­vist och kan det ej klar­läg­gas var han uppe­hål­ler sig, sker del­giv­ningen genom kun­gö­relse.

Har den sökte känt hem­vist inom riket men träf­fas var­ken han eller någon som hand­lingen kan läm­nas till enligt 12 § och kan det ej klar­läg­gas var han uppe­hål­ler sig, får kun­gö­rel­se­del­giv­ningen använ­das, om det finns anled­ning antaga att den sökte avvi­kit eller på annat sätt hål­ler sig undan. Myn­dig­he­ten kan i stäl­let besluta, att hand­lingen skall i slu­tet kuvert läm­nas i den sök­tes hem­vist eller, om detta ej kan ske, fäs­tas på dör­ren till hans bostad.

16 §   Del­giv­ning med en obe­stämd krets per­so­ner sker genom kun­gö­relse.

Kun­gö­rel­se­del­giv­ning får också använ­das
   1. om ett stort antal per­so­ner skall del­ges och det skulle in- nebära större kost­nad och besvär än som är för­svar­ligt med hän- syn till ända­må­let med del­giv­ningen att över­bringa hand­lingen eller med­de­lande enligt 6 § andra styc­ket till var och en av dem,
   2. om delä­gare eller med­lem­mar som avses i 10 § inte före­träds av känd sty­relse eller för­val­tare och det inte hel­ler finns någon sam­man­kal­lande och delä­garna eller med­lem­marna är fler än tio,
   3. om en juri­disk per­son i strid med gäl­lande bestäm­mel­ser sak­nar regi­stre­rad behö­rig före­trä­dare och någon i Sve­rige bosatt per­son inte har utsetts att på den juri­diska per­so­nens väg­nar ta emot del­giv­ning samt för­sök till del­giv­ning enligt 9 och 11-13 §§ har miss­lyc­kats eller bedömts som utsikts­lösa, eller
   4. om ett aktie­bo­lag sak­nar en regi­stre­rad post­a­dress som kan använ­das för del­giv­ning enligt 9 § tredje styc­ket.
Lag (1997:268).

17 §   Kun­gö­rel­se­del­giv­ning sker genom att hand­lingen hålls till­gäng­lig viss tid hos myn­dig­he­ten eller på plats, som myn­dig­he­ten bestäm­mer, och genom att med­de­lande härom och om hand­ling­ens huvud­sak­liga inne­håll införs i Post- och Inri­kes Tid­ningar och orts­tid­ning eller endera av dessa inom tio dagar från beslu­tet om kun­gö­rel­se­del­giv­ning. Om det finns sär­skild anled­ning att anta att infö­rande i tid­ning är menings­löst, får med­de­lan­det i stäl­let anslås i myn­dig­he­tens lokal inom samma tid. Detta för­fa­rande får också använ­das, om kungörelse-​​ del­giv­ning enligt 15 § ägt rum och där­ef­ter ny del­giv­ning skall ske i samma mål eller ärende. Vid del­giv­ning i fall som avses i 16 § andra styc­ket 1 med de per­so­ner som hyr eller annars inne­har lägen­het i samma fas­tig­het skall dess­utom med­de­lan­det anslås inom fas­tig­he­ten på lämp­ligt sätt inom tio dagar från beslu­tet om kun­gö­rel­se­del­giv­ning.

I fall som avses i 16 § första styc­ket och andra styc­ket 1 och 2 sänds dess­utom med­de­lande med post till någon eller några av de per­so­ner som söks för del­giv­ning under deras van­liga adres­ser för att vara till­gäng­ligt för alla dem som avses med del­giv­ningen. Ingår stat­lig myn­dig­het eller kom­mun bland dem som avses med del­giv­ningen, skall sådant med­de­lande all­tid sän­das till myn­dig­he­ten eller kom­mu­nen. Gäl­ler del­giv­ningen i fall som avses i 16 § andra styc­ket 1 de per­so­ner som hyr eller annars inne­har lägen­het i samma fas­tig­het, skall i stäl­let hand­lingen eller med­de­lan­det enligt 6 § andra styc­ket sän­das med post till var och en av dem, om inte också detta för­fa­rande skulle med­föra större kost­nad och besvär än som är för­svar­ligt med hän­syn till ända­må­let med del­giv­ningen.

Har i fall som avses i 16 § andra styc­ket 3 den juri­diska per­so­nen en regi­stre­rad post­a­dress, sänds dess­utom med­de­lande med post till den juri­diska per­so­nen under denna adress.
Lag (1997:268).

Övriga bestäm­mel­ser

18 §   Vid del­giv­ning får hand­ling ej läm­nas till någon som i samma mål eller ärende är mot­part till den som skall del­ges hand­lingen.

18 a §   Om det för att ett visst del­giv­nings­sätt skall få använ­das före­skrivs att det skall fin­nas anled­ning att anta att den sökte har avvi­kit eller på annat sätt hål­ler sig undan, får bedöm­ningen grun­das även på omstän­dig­he­ter som har fram­kom­mit vid andra del­giv­nings­för­sök med den sökte. Lag (1995:638).

19 §   Del­giv­ning har skett genom att den som söks för del­giv­ning själv har mot­ta­git hand­lingen, oav­sett på vil­ket sätt den kom­mit honom till handa. Har den sökte kvit­te­rat post­för­sän­delse som häm­tats av bud, skall den anses ha kom­mit honom till handa samma dag som den avhäm­tats av budet.

Före­kom­mer vid sär­skild post­del­giv­ning eller stämningsmanna-​​ del­giv­ning att den som sökes för del­giv­ning väg­rar att taga emot hand­lingen, anses del­giv­ning ändå ha skett.

Del­giv­ning skall anses ha skett

enligt 6 § andra styc­ket genom att hand­lingen är till­gäng­lig och med­de­lan­det del­gi­vits,
enligt 3 a § när två vec­kor för­flu­tit från det att med­de­lan­det skic­ka­des med post och det inte med hän­syn till omstän­dig­he­terna fram­står som osan­no­likt att hand­lingen före två­vec­kors­fris­tens utgång kom­mit fram till den sök­tes senast kända adress,
enligt 3 § tredje styc­ket, 12 eller 13 § genom att det bli­vit full­gjort som före­skrivs där,
enligt 9 § tredje styc­ket när tre vec­kor för­flu­tit från det att med­de­lan­det skic­ka­des med post och det inte med hän­syn till omstän­dig­he­terna fram­står som osan­no­likt att hand­lingen före tre­vec­kors­fris­tens utgång kom­mit fram till den regi­stre­rade post­a­dres­sen,
enligt 15 § andra styc­ket sista punk­ten genom att hand­lingen läm­nats i den sök­tes hem­vist eller fästs på dör­ren till hans bostad,
enligt 17 § på tionde dagen efter beslu­tet om kungörelsedel-​​ giv­ning under för­ut­sätt­ning att det bli­vit full­gjort som före­skrivs i para­gra­fens första stycke. Lag (1997:268).

20 §   Om före­läg­gande eller annat beslut med­de­las vid för­hand­ling, för­hör eller annat sam­man­träde, anses del­giv­ning därav ha skett med den som var när­va­rande, när beslu­tet med­de­la­des. Myn­dig­he­ten skall skynd­samt till­han­da­hålla utskrift av beslu­tet, om det begä­res.

21 §   Har del­giv­ning ej skett på sätt som sägs i denna lag, kan myn­dig­he­ten för­ordna om ny del­giv­ning. Den som i mål eller ärende vill fram­ställa invänd­ning om att del­giv­ning med honom ej skett på behö­rigt sätt skall göra detta så snart det kan ske.

22 §   Bestäm­mel­serna i denna lag om del­giv­ning av hand­ling tilläm­pas även vid del­giv­ning av annat än hand­ling.

Lagen gäl­ler i tillämp­liga delar när någon på grund av före­skrift i för­fatt­ning har att, utan sam­band med mål eller ärende, ombe­sörja del­giv­ning. I fall som avses i 15 eller 16 § får han påkalla biträde hos läns­sty­rel­sen som för­an­stal­tar om del­giv­ning på hans bekost­nad.
Läns­sty­rel­sens beslut i del­giv­nings­frå­gor enligt denna para­graf får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (1995:20).

23 §   Polis­myn­dig­het för­ord­nar stäm­nings­män till det antal som behövs i varje polis­di­strikt. Lag (1978:768).

24 §   Som fullt bevis att del­giv­ning har skett på sätt som anges i inty­get gäl­ler intyg som i tjäns­ten utfär­das av stäm­nings­man, tjäns­te­man vid svensk utlands­myn­dig­het, åkla­gare, polis­man, kro­no­fogde, exe­ku­tiv tjäns­te­man vid Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten samt tjäns­te­man vid någon av föl­jande inrätt­ningar, näm­li­gen
   1. kri­mi­nal­vårds­an­stalt,
   2. häkte,
   3. hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vård av unga och i 22 § lagen (1988:870) om vård av miss­bru­kare i vissa fall,
   4. sådan enhet som avses i 6 § första styc­ket lagen (1991:1129) om rätts­psy­ki­a­trisk vård och i 5 § lagen (1991:1137) om rätts­psy­ki­a­trisk under­sök­ning,
om del­giv­ningen avser den som är inta­gen där. Samma vits­ord till­kom­mer intyg av Nota­rius pub­licus och intyg av nämn­de­man i tings­rätt vid del­giv­ning för tings­rät­tens räk­ning.

Vid sär­skild post­del­giv­ning har intyg av befatt­nings­ha­vare vid post­be­ford­rings­fö­re­tag som avses i 3 § andra styc­ket sådant vits­ord som anges i första styc­ket.

Intyg att del­giv­ning skett på utri­kes ort skall gälla som fullt bevis att del­giv­ning skett på sätt som anges i inty­get, om intygs­gi­va­rens behö­rig­het styr­kes av tjäns­te­man vid svensk utlands­myn­dig­het. Intyg om del­giv­ning på utri­kes ort gäl­ler som fullt bevis även utan sådant bestyr­kande som nyss nämnts, om detta föl­jer av över­ens­kom­melse med främ­mande stat.
Lag (2006:750).

25 §   Part, sökande eller annan sakä­gare är ej skyl­dig att bekosta del­giv­ning som sker genom myn­dig­hets försorg.

Skall annan än myn­dig­het ombe­sörja del­giv­ning, får han anlita stäm­nings­man eller, om del­giv­ningen skall ske på utri­kes ort, påkalla biträde där­med i utri­kes­de­par­tem­tet.

26 §   En fas­tig­hets­ä­gare, arren­da­tor eller inne­ha­vare av bostads­lä­gen­het är skyl­dig att på begä­ran av en stäm­nings­man eller annan som anges i 24 § första eller andra styc­ket uppge om den som söks för del­giv­ning är bosatt på fas­tig­he­ten eller i lägen­he­ten eller annars dis­po­ne­rar utrymme där. Med fas­tig­hets­ä­gare jäm­ställs tomträtts­ha­vare. Lag (1985:266).

27 §   En arbets­gi­vare skall på begä­ran av en stäm­nings­man eller annan som anges i 24 § första eller andra styc­ket uppge om den som söks för del­giv­ning är anställd hos honom samt, om så är fal­let, upp­lysa om den sök­tes arbets­ti­der, arbets­plats och om andra för­hål­lan­den som rör anställ­ningen och kan under­lätta del­giv­ningen. Lag (1985:266).

28 §   Vad som sägs i 26 och 27 §§ gäl­ler inte i fråga om den som står i sådant för­hål­lande till den sökte som anges i 36 kap. 3 § rät­te­gångs­bal­ken.
Lag (1985:266).

29 §   För att verk­ställa del­giv­ning har stäm­nings­man, åkla­gare, polis­man, kro­no­fogde och exe­ku­tiv tjäns­te­man vid Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten rätt att få till­träde till enskilt område som inte utgör bostad.

Väg­ras annan än polis­man till­träde som han enligt första styc­ket har rätt till, skall polis­myn­dig­het på begä­ran av honom lämna biträde. Polis­man får, efter beslut av polis­myn­dig­het, själv bereda sig till­träde. Lag (2006:684).

29 a §   En del­giv­nings­för­sän­delse som läm­nats till en polis­myn­dig­het för del­giv­ning får öpp­nas av polis­myn­dig­he­ten, om det behövs för att inne­hål­let skall kunna över­bringas till en annan polis­myn­dig­het för del­giv­ning med den sökte. Vad nu sagts gäl­ler dock inte om upp­drags­gi­va­ren angett att för­sän­del­sen inte får öpp­nas. Lag (1990:1410).

30 §   Den som upp­såt­li­gen under­lå­ter att lämna upp­gif­ter enligt 27 § eller läm­nar orik­tiga upp­gif­ter döms till pen­ning­bö­ter. Lag (1991:297).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1970:428

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1971.

Före­kom­mer i lag eller annan för­fatt­ning hän­vis­ning till bestäm­melse som ersatts genom bestäm­melse i denna lag, tilläm­pas i stäl­let den nya bestäm­mel­sen. I fråga om bestäm­melse som avser kal­lelse, före­läg­gande eller annan under­rät­telse äger lagen tillämp­ning, om det med hän­syn till syf­tet med bestäm­mel­sen fram­går att del­giv­ning bör ske.

Sådant för­ord­nande att tills vidare vara stäm­nings­man som med­de­lats före lagens ikraft­trä­dande gäl­ler till dess att läns­sty­rel­sen bestäm­mer annat.

1990:1410
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 feb­ru­ari 1991.
   2. Sådan upp­lys­ning som avses i 3 a § får med­de­las även före ikraft­trä­dan­det.
   3. I fråga om över­kla­gande av beslut som avses i 22 § och som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det gäl­ler äldre före­skrif­ter.

1995:20

Denna lag trä­der i kraft den 1 april 1995. Beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det över­kla­gas enligt äldre bestäm­mel­ser.