Lag (2006:412) om all­männa vat­ten­tjäns­ter

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2006:412
Depar­te­ment: Klimat-​ och närings­livs­de­par­te­men­tet
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2022:1249
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2006:412
Depar­te­ment/myn­dig­het: Klimat-​ och närings­livs­de­par­te­men­tet
Utfär­dad: 2006-​05-18
Änd­rad: t.o.m. SFS

2022:1249
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Bestäm­mel­serna i denna lag syf­tar till att säker­ställa att vat­ten­för­sörj­ning och avlopp ord­nas i ett större sam­man­hang, om det behövs med hän­syn till skyd­det för män­ni­skors hälsa eller mil­jön.

2 §   I denna lag avses med

vat­ten­för­sörj­ning: till­han­da­hål­lande av vat­ten som är lämp­ligt för nor­mal hus­hållsan­vänd­ning,
avlopp: bort­le­dande av dag­vat­ten och drän­vat­ten från ett område med sam­lad bebyg­gelse eller från en begrav­nings­plats, bort­le­dande av spill­vat­ten eller bort­le­dande av vat­ten som har använts för kyl­ning,
vat­ten­tjäns­ter: vat­ten­för­sörj­ning och avlopp (va),
va-​anläggning: en anlägg­ning som har till ända­mål att till­go­dose behov av vat­ten­tjäns­ter för bostads­hus eller annan bebyg­gelse,
all­män va-​anläggning: en va-​anläggning över vil­ken en kom­mun har ett rätts­ligt bestäm­mande infly­tande och som har ord­nats och används för att upp­fylla kom­mu­nens skyl­dig­he­ter enligt denna lag,
enskild anlägg­ning: en va-​anläggning eller annan anord­ning för vat­ten­för­sörj­ning eller avlopp som inte är eller ingår i en all­män va-​anläggning,
verk­sam­hets­om­råde: det geo­gra­fiska område inom vil­ket en eller flera vat­ten­tjäns­ter har ord­nats eller ska ord­nas genom en all­män va-​anläggning,
huvud­man: den som äger en all­män va-​anläggning,
fas­tig­hets­ä­gare: den som äger en fas­tig­het inom en all­män va- anlägg­nings verk­sam­hets­om­råde eller inne­har sådan fast egen­dom med tomträtt, stän­dig besitt­nings­rätt, fide­i­kom­miss­rätt eller på grund av tes­ta­men­ta­riskt för­ord­nande,
va-​installation: led­ningar och där­med för­bundna anord­ningar som inte ingår i en all­män va-​anläggning men som har ord­nats för en eller flera fas­tig­he­ters vat­ten­för­sörj­ning eller avlopp och är kopp­lade eller avsedda att kopp­las till en all­män va-​anläggning,
för­bin­del­se­punkt: grän­sen mel­lan en all­män va-​anläggning och en va-​installation,
all­män plats­mark: mark som i detalj­plan enligt plan- och bygg­la­gen (2010:900) redo­vi­sas som all­män plats eller, om mar­ken inte omfat­tas av detalj­plan, väg eller mark som funk­tio­nellt och i övrigt mot­sva­rar sådan mark,
anlägg­nings­av­gift: engångs­av­gift för täc­kande av en kost­nad för att ordna en all­män va-​anläggning, och

bruk­nings­av­gift: peri­o­disk avgift för täc­kande av drift-​ och under­hålls­kost­na­der, kapi­tal­kost­na­der för inve­ste­ringar eller andra kost­na­der för en all­män va-​anläggning som inte täcks av en anlägg­nings­av­gift. Lag (2010:917).

3 §   Vid tillämp­ningen av denna lag skall en kom­mun anses ha ett rätts­ligt bestäm­mande infly­tande över en va-​anläggning om kom­mu­nen ensam eller till­sam­mans med en eller flera andra kom­mu­ner
   1. helt äger anlägg­ningen,
   2. genom ägande för­fo­gar över mer än hälf­ten av samt­liga rös­ter i den eller de juri­diska per­so­ner som helt äger anlägg­ningen eller på annat sätt för­fo­gar över en mot­sva­rande majo­ri­tet av besluts­mak­ten i den eller de juri­diska per­so­ner som helt äger anlägg­ningen,
   3. har rätt att utse eller avsätta mer än hälf­ten av leda­mö­terna i sty­rel­sen för den eller de juri­diska per­so­ner som helt äger anlägg­ningen, eller
   4. utgör samt­liga obe­grän­sat ansva­riga bolags­män i ett han­dels­bo­lag som helt äger anlägg­ningen.

4 §   Om det behövs för att till­go­dose syf­tet med denna lag, skall det som i lagen gäl­ler i fråga om en fas­tig­het också tilläm­pas i fråga om en bygg­nad eller annan anlägg­ning som inte till­hör fas­tig­he­tens ägare. I så fall skall det som i lagen sägs om fas­tig­hets­ä­ga­ren tilläm­pas på bygg­na­dens eller anlägg­ning­ens ägare.

5 §   Om någon annan än en fas­tig­hets­ä­gare har ingått avtal med huvud­man­nen om att få använda huvud­man­nens va-​anläggning, skall det som i denna lag gäl­ler en fas­tig­hets­ä­gare också gälla använ­da­ren.

Kom­mu­nens skyl­dig­het att ordna vat­ten­tjäns­ter

6 §   Om det med hän­syn till skyd­det för män­ni­skors hälsa eller mil­jön behö­ver ord­nas vat­ten­för­sörj­ning eller avlopp i ett större sam­man­hang för en viss befint­lig eller bli­vande bebyg­gelse, ska kom­mu­nen
   1. bestämma det verk­sam­hets­om­råde inom vil­ket vat­ten­tjäns­ten eller vat­ten­tjäns­terna behö­ver ord­nas, och
   2. se till att beho­vet sna­rast, och så länge beho­vet finns kvar, till­go­do­ses i verk­sam­hets­om­rå­det genom en all­män va- anlägg­ning.

Vid bedöm­ningen av beho­vet enligt första styc­ket ska sär­skild hän­syn tas till för­ut­sätt­ning­arna att till­go­dose beho­vet av en vat­ten­tjänst genom en enskild anlägg­ning som kan god­tas med hän­syn till skyd­det för män­ni­skors hälsa och mil­jön.
Lag (2022:1249).

Vat­ten­tjänst­plan

6 a §   Det ska fin­nas en aktu­ell vat­ten­tjänst­plan i varje kom­mun.

Kom­mun­full­mäk­tige beslu­tar om anta­gande och änd­ring av en vat­ten­tjänst­plan.

Kom­mun­full­mäk­tige ska minst vart fjärde år pröva om vat­ten­tjänst­pla­nen är aktu­ell med hän­syn till beho­vet av all­männa vat­ten­tjäns­ter. Lag (2022:1249).

6 b §   En vat­ten­tjänst­plan ska inne­hålla kom­mu­nens lång­sik­tiga pla­ne­ring av hur beho­vet av all­männa vat­ten­tjäns­ter ska till­go­do­ses.

En vat­ten­tjänst­plan ska också inne­hålla kom­mu­nens bedöm­ning av vilka åtgär­der som behö­ver vid­tas för att de all­männa va- anlägg­ning­arna ska fun­gera vid en ökad belast­ning på grund av sky­fall.

Pla­nen är inte bin­dande. Lag (2022:1249).

6 c §   Utö­ver det för­fa­rande som föl­jer av bestäm­mel­serna om stra­te­giska mil­jö­be­döm­ningar av pla­ner och pro­gram i 6 kap. mil­jö­bal­ken ska kom­mu­nen innan den antar eller änd­rar en vat­ten­tjänst­plan
   1. på lämp­ligt sätt och i skä­lig omfatt­ning sam­råda med de fas­tig­hets­ä­gare och myn­dig­he­ter som kan antas ha ett väsent­ligt intresse av pla­nen, och
   2. ställa ut ett för­slag till plan för gransk­ning under minst fyra vec­kor.

Kom­mu­nen ska infor­mera om utställ­ningen på sin anslags­tavla före utställ­nings­ti­dens bör­jan. Infor­ma­tio­nen ska inne­hålla upp­gift om för­sla­gets huvud­sak­liga inne­börd, var det ställs ut samt inom vil­ken tid och till vem syn­punk­ter ska läm­nas.

Skyl­dig­he­ten enligt första styc­ket 2 gäl­ler inte för­slag till änd­ring av en vat­ten­tjänst­plan som endast berör ett fåtal fas­tig­hets­ä­gare eller annars är av mindre bety­delse.
Lag (2022:1249).

6 d §   Kom­mu­nen ska ta hän­syn till de syn­punk­ter som kom­mit in under sam­rå­det och gransk­ningen samt redo­visa hur de har beak­tats. Lag (2022:1249).

En all­män va-​anläggnings verk­sam­hets­om­råde

7 §   Av ett beslut om en all­män va-​anläggnings verk­sam­hets­om­råde skall det framgå vilka fas­tig­he­ter som verk­sam­hets­om­rå­det omfat­tar.

8 §   Om verk­sam­hets­om­rå­det behö­ver omfatta en eller flera fas­tig­he­ter som ingår i en sam­fäl­lig­het för va-​frågor, skall verk­sam­hets­om­rå­det bestäm­mas så att det omfat­tar alla fas­tig­he­ter som ingår i den sär­skilda sam­fäl­lig­he­ten.

Om det finns syn­ner­liga skäl, får verk­sam­hets­om­rå­det bestäm­mas med avvi­kelse från kra­vet i första styc­ket.

9 §   Om det inom verk­sam­hets­om­rå­det finns en fas­tig­het eller bebyg­gelse som uppen­bar­li­gen inte behö­ver omfat­tas av det större sam­man­hang som avses i 6 §, får verk­sam­hets­om­rå­det inskrän­kas så att det inte omfat­tar den fas­tig­he­ten eller bebyg­gel­sen. En sådan inskränk­ning av verk­sam­hets­om­rå­det får göras endast om fas­tig­he­tens eller bebyg­gel­sens behov av vat­ten­för­sörj­ning och avlopp lämp­li­gen kan ord­nas genom enskilda anlägg­ningar som kan god­tas med hän­syn till skyd­det för män­ni­skors hälsa och mil­jön.

Ord­nan­det och drif­ten av en all­män va-​anläggning

10 §   En all­män va-​anläggning skall ord­nas och dri­vas så att den upp­fyl­ler de krav som kan stäl­las med hän­syn till skyd­det för män­ni­skors hälsa och mil­jön och med hän­syn till intres­set av en god hus­håll­ning med natur­re­sur­ser.

När det är för­en­ligt med anlägg­ning­ens huvud­sak­liga ända­mål, bör den ord­nas och dri­vas så att också andra all­männa intres­sen som har behov av anlägg­ningen kan till­go­do­ses.

11 §   En all­män va-​anläggning får inte ord­nas
   1. i strid med detalj­plan, områ­des­be­stäm­mel­ser eller andra bestäm­mel­ser om hur mar­ken skall bebyg­gas, eller
   2. så att den för­svå­rar en ända­måls­en­lig bebyg­gelse eller lämp­lig plan­lägg­ning.

Om syf­tet med pla­nen eller bestäm­mel­serna inte mot­ver­kas, får dock mindre avvi­kel­ser göras.

12 §   Om en all­män va-​anläggning inne­bär att vat­ten­tjäns­ter till­han­da­hålls genom led­nings­nät för vat­ten­för­sörj­ning eller avlopp, skall huvud­man­nen för varje fas­tig­het inom va- anlägg­ning­ens verk­sam­hets­om­råde bestämma en för­bin­del­se­punkt.
För­bin­del­se­punk­ten skall fin­nas i fas­tig­he­tens ome­del­bara när­het, om det inte finns sär­skilda skäl för en annan pla­ce­ring.

Huvud­man­nen skall sam­råda med och där­ef­ter infor­mera fas­tig­hets­ä­ga­ren om för­bin­del­se­punk­tens läge inom den tid som är skä­lig med hän­syn till fas­tig­hets­ä­ga­rens intresse av att kunna pla­nera för sin använd­ning av fas­tig­he­ten.

13 §   Huvud­man­nen skall för den all­männa va-​anläggningen ordna
   1. led­ningar och andra anord­ningar för vat­ten­för­sörj­ning till eller avlopp från varje för­bin­del­se­punkt,
   2. anord­ningar för bort­le­dande av vat­ten som inte sker genom en för­bin­del­se­punkt, och
   3. de anord­ningar som i övrigt behövs för att va-​anläggningen skall kunna fylla sitt ända­mål och till­go­dose skä­liga anspråk på säker­het.

Huvud­man­nens skyl­dig­het enligt första styc­ket omfat­tar inte väg­di­ken, ränn­ste­nar, ränn­stens­brun­nar eller led­ningar som för­bin­der ränn­stens­brun­nar med den all­männa va-​anläggningen.

14 §   Huvud­man­nen skall se till att berörda fas­tig­hets­ä­gare i skä­lig tid under­rät­tas om pla­ne­rade vat­ten­av­stäng­ningar och andra väsent­liga änd­ringar av för­ut­sätt­ning­arna för att använda va-​anläggningen.

15 §   Huvud­man­nen får upp­låta åt någon annan att sköta drif­ten av va-​anläggningen.

Fas­tig­hets­ä­ga­res rätt att använda en all­män va-​anläggning

16 §   En fas­tig­hets­ä­gare har rätt att använda en all­män va- anlägg­ning, om fas­tig­he­ten
   1. finns inom va-​anläggningens verk­sam­hets­om­råde, och
   2. behö­ver en vat­ten­tjänst och beho­vet inte kan till­go­do­ses bättre på annat sätt.

17 §   Trots 16 § får huvud­man­nen vänta med att utföra de anläggnings-​ eller utbygg­nads­ar­be­ten som är nöd­vän­diga för att fas­tig­hets­ä­ga­ren skall kunna använda va-​anläggningen, om arbe­tena
   1. behö­ver sam­ord­nas med andra arbe­ten och sam­ord­ningen annars skulle väsent­ligt för­svå­ras, och
   2. utförs i den ord­ning som föl­jer av huvud­man­nens utbygg­nads­plan.

18 §   Trots 16 § är huvud­man­nen inte skyl­dig att låta en fas­tig­het kopp­las eller vara kopp­lad till va-​anläggningen
   1. innan fas­tig­hets­ä­ga­ren har beta­lat den anlägg­nings­av­gift som är bestämd enligt 34 § eller läm­nat en god­tag­bar säker­het, eller
   2. om fas­tig­he­tens va-​installation har väsent­liga bris­ter.

Sär­skilda anord­ningar för använd­ningen av en all­män va-​anläggning

19 §   Huvud­man­nen skall ordna de pum­par och andra sär­skilda anord­ningar som på grund av den all­männa va-​anläggningens kon­struk­tion eller utfö­rande behövs på en fas­tig­het för att fas­tig­hets­ä­ga­ren skall kunna använda va-​anläggningen.

Om vat­ten­för­bruk­ningen på en fas­tig­het behö­ver fast­stäl­las genom mät­ning, skall huvud­man­nen ordna den eller de vat­ten­mä­tare som behövs för mät­ningen.

20 §   En fas­tig­hets­ä­gare är skyl­dig att upp­låta nöd­vän­digt utrymme för en sådan anord­ning som avses i 19 §.

Fas­tig­hets­ä­ga­ren skall fort­lö­pande se till anord­ningen och skydda den mot skada samt vid behov svara för dess elför­sörj­ning.

Fas­tig­hets­ä­ga­ren skall sna­rast anmäla upp­komna fel och drift­stör­ningar till huvud­man­nen.

Använd­ningen av en all­män va-​anläggning

21 §   En fas­tig­hets­ä­gare får inte använda en all­män va- anlägg­ning på ett sätt som inne­bär
   1. att avlop­pet till­förs väts­kor, ämnen eller före­mål som kan inverka skad­ligt på led­nings­nä­tet eller anlägg­ning­ens funk­tion eller på annat sätt med­för skada eller olä­gen­het,
   2. att huvud­man­nen får svårt att upp­fylla de krav som ställs på va-​anläggningen och drif­ten av den eller att i övrigt upp­fylla sina skyl­dig­he­ter enligt lag, annan för­fatt­ning eller avtal, eller
   3. andra olä­gen­he­ter för huvud­man­nen eller någon annan.

22 §   Om en fas­tig­hets va-​förhållanden påtag­ligt avvi­ker från de för­hål­lan­den som i övrigt råder i en all­män va-​anläggnings verk­sam­hets­om­råde, får huvud­man­nen träffa avtal med fas­tig­hets­ä­ga­ren om sär­skilda vill­kor för använd­ningen av va- anlägg­ningen.

23 §   Rege­ringen eller, efter rege­ring­ens bemyn­di­gande, kom­mu­nen får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om använd­ningen av all­männa va-​anläggningar.

Skyl­dig­het att betala avgif­ter för all­männa vat­ten­tjäns­ter

24 §   En fas­tig­hets­ä­gare skall betala avgif­ter för en all­män va- anlägg­ning, om fas­tig­he­ten
   1. finns inom va-​anläggningens verk­sam­hets­om­råde, och
   2. med hän­syn till skyd­det för män­ni­skors hälsa eller mil­jön behö­ver en vat­ten­tjänst och beho­vet inte kan till­go­do­ses bättre på annat sätt.

Vid bedöm­ning av beho­vet enligt första styc­ket 2 skall sär­skild hän­syn tas till i vil­ken utsträck­ning jäm­förda alter­na­tiv till­go­do­ser intres­set av en god hus­håll­ning med natur­re­sur­ser.

Om fas­tig­he­ten är obe­byggd men enligt en detalj­plan är avsedd för bebyg­gelse, skall bedöm­ningen av beho­vet enligt första styc­ket 2 göras som om fas­tig­he­ten vore bebyggd i enlig­het med pla­nen. Detta gäl­ler dock inte om det finns sär­skilda skäl för en annan bedöm­ning.

25 §   En avgift enligt 24 § skall avse
   1. vat­ten­tjäns­ter som till­han­da­hålls fas­tig­he­ten genom en för­bin­del­se­punkt, från det att huvud­man­nen har ord­nat för­bin­del­se­punk­ten och infor­me­rat fas­tig­hets­ä­ga­ren enligt 12 §, och
   2. bort­le­dande av vat­ten från fas­tig­he­ten som inte sker genom en för­bin­del­se­punkt, från det att huvud­man­nen har ord­nat de anord­ningar som behövs för bort­le­dan­det och infor­me­rat fas­tig­hets­ä­ga­ren om detta.

26 §   Utö­ver vad som föl­jer av 24 och 25 §§ skall en fas­tig­hets­ä­gare betala en avgift för en all­män va-​anläggning, om fas­tig­he­ten
   1. finns inom va-​anläggningens verk­sam­hets­om­råde,
   2. är bebyggd eller enligt en detalj­plan är avsedd för bebyg­gelse, och
   3. behö­ver, eller har nytta av, bort­le­dande av vat­ten från all­män plats­mark.

Avgif­ten skall avse bort­le­dande av vat­ten från all­män plats­mark inom va-​anläggningens verk­sam­hets­om­råde, från det att huvud­man­nen har ord­nat de anord­ningar som behövs för bort­le­dan­det och infor­me­rat fas­tig­hets­ä­ga­ren om detta.

27 §   Den som ansva­rar för att all­män plats­mark ställs i ord­ning och under­hålls skall betala en avgift för en all­män va- anlägg­ning, om
   1. den all­männa plats­mar­ken finns inom va-​anläggningens verk­sam­hets­om­råde, och
   2. bort­le­dande av vat­ten från den all­männa plats­mar­ken behövs med hän­syn till skyd­det för män­ni­skors hälsa eller mil­jön.

Avgif­ten skall avse bort­le­dande av vat­ten från den all­männa plats­mar­ken, från det att huvud­man­nen har ord­nat de anord­ningar som behövs för bort­le­dan­det och infor­me­rat den som är avgifts­skyl­dig om detta.

28 §   Avgif­ter enligt 24-27 §§ som avser bort­le­dande av vat­ten skall även täcka kost­na­derna för den rening av vatt­net som behövs med hän­syn till skyd­det för män­ni­skors hälsa och mil­jön.

Avgif­ter­nas stor­lek och grun­derna för hur de beräk­nas

29 §   Avgif­ter enligt 24-28 §§ får bestäm­mas som anlägg­nings­av­gif­ter och bruk­nings­av­gif­ter.

30 §   Avgif­terna får inte över­skrida det som behövs för att täcka de kost­na­der som är nöd­vän­diga för att ordna och driva va-​anläggningen.

Medel får avsät­tas till en fond för fram­tida nyin­ve­ste­ringar, om
   1. det finns en fast­ställd inve­ste­rings­plan,
   2. avsätt­ningen avser en bestämd åtgärd,
   3. åtgär­den och de beräk­nade kost­na­derna för den redo­vi­sas i pla­nen,
   4. det av pla­nen fram­går när de avsatta med­len är avsedda att tas i anspråk, och
   5. pla­nen inne­hål­ler de upp­lys­ningar som i övrigt behövs för att bedöma beho­vet av avsätt­ning­ens stor­lek.

Avgif­ter enligt 26 och 27 §§ får inte över­skrida det som behövs för att täcka kost­na­derna för den vat­ten­tjäns­ten.

31 §   Avgif­terna skall bestäm­mas så att kost­na­derna för­de­las på de avgifts­skyl­diga enligt vad som är skä­ligt och rätt­vist.

Om vat­ten­tjäns­terna för en viss eller vissa fas­tig­he­ter på grund av sär­skilda omstän­dig­he­ter med­för kost­na­der som i beak­tans­värd omfatt­ning avvi­ker från andra fas­tig­he­ter i verk­sam­hets­om­rå­det, skall avgif­terna bestäm­mas med hän­syn till skill­na­derna.

Avgif­ter enligt 26 och 27 §§ skall för­de­las mel­lan de fas­tig­hets­ä­gare som avses i 26 § och de avgifts­skyl­diga som avses i 27 § enligt vad som är skä­ligt med hän­syn till den berörda all­männa plats­mar­kens omfatt­ning och fas­tig­hets­ä­gar­nas nytta av vat­ten­tjäns­ten.

32 §   Anlägg­nings­av­gif­terna skall bestäm­mas på beräk­nings­grun­der som inne­bär att en fas­tig­hets­ä­gare inte behö­ver betala mer än vad som mot­sva­rar fas­tig­he­tens andel av kost­na­den för att ordna va-​anläggningen.

33 §   Bruk­nings­av­gif­terna skall bestäm­mas på beräk­nings­grun­der som är lika oav­sett när på året va-​anläggningen används. Om det med hän­syn till vat­ten­för­sörj­ningen, beho­vet av en till­freds­stäl­lande avloppsre­ning eller av andra skäl behövs sär­skilda åtgär­der av säsongs­be­to­nad karak­tär under en viss mindre del av året, får dock bruk­nings­av­gif­ter för en sådan tid bestäm­mas på beräk­nings­grun­der som inne­bär högre avgif­ter än under huvud­de­len av året.

34 §   Avgif­ter­nas belopp och hur avgif­terna skall beräk­nas skall framgå av en taxa. Avgif­terna får inte bestäm­mas till högre belopp än vad som är för­en­ligt med bestäm­mel­serna i 30-33 §§.

Kom­mu­nen får med­dela före­skrif­ter om taxan. Kom­mu­nen får över­låta åt huvud­man­nen att bestämma avgif­ter­nas belopp enligt beräk­nings­grun­der i kom­mu­nens tax­e­fö­re­skrif­ter.

Betal­ning av avgif­terna

35 §   Avgif­ter enligt denna lag skall enligt kom­mu­nens bestäm­mande beta­las till kom­mu­nen eller huvud­man­nen.

Om inte annat föl­jer av 36 § skall avgif­terna beta­las på begä­ran. På obe­talt belopp skall ränta enligt 6 § rän­te­la­gen (1975:635) beta­las från dagen för sådan begä­ran.

36 §   En anlägg­nings­av­gift skall för­de­las på årliga betal­ningar (del­be­lopp) under en viss tid, längst tio år, om
   1. avgif­ten är betung­ande med hän­syn till fas­tig­he­tens eko­no­miska bär­kraft och andra omstän­dig­he­ter,
   2. fas­tig­hets­ä­ga­ren begär att avgif­ten skall för­de­las, och
   3. fas­tig­hets­ä­ga­ren stäl­ler god­tag­bar säker­het.

Ränta enligt 5 § rän­te­la­gen (1975:635) skall beta­las på den del av avgif­ten som inte har beta­lats, från den dag det första del­be­lop­pet för­fal­ler till betal­ning till dess betal­ning sker.
På del­be­lopp som har för­fal­lit till betal­ning skall ränta i stäl­let beta­las enligt 6 § rän­te­la­gen från del­be­lop­pets för­fal­lo­dag till dess betal­ning sker.

37 §   När en fas­tig­het byter ägare, är den nya äga­ren betal­nings­an­sva­rig för avgif­ter som för­fal­ler till betal­ning på till­trä­des­da­gen eller senare, om inte annat föl­jer av andra styc­ket.

Den tidi­gare äga­ren är betal­nings­an­sva­rig för bruk­nings­av­gif­ter som är hän­för­liga till tiden före den nya äga­rens till­träde.

Avtal om avgif­ter

38 §   Huvud­man­nen får komma över­ens med fas­tig­hets­ä­gare och andra avgifts­skyl­diga i avgifts­frå­gor som inte regle­ras i kom­mu­nens tax­e­fö­re­skrif­ter.

Inlö­sen av enskilda anlägg­ningar m.m.

39 §   Om det för en fas­tig­het inom en all­män va-​anläggnings verk­sam­hets­om­råde finns en enskild anlägg­ning som kan använ­das i den all­männa va-​anläggningen, är den som äger den enskilda anlägg­ningen skyl­dig att, om huvud­man­nen begär det, mot skä­lig ersätt­ning låta den enskilda anlägg­ningen ingå i den all­männa va-​anläggningen.

40 §   Om en enskild anlägg­ning blir onyt­tig till följd av att kom­mu­nen ord­nar eller utvid­gar en all­män va-​anläggning, skall huvud­man­nen betala skä­lig ersätt­ning till den enskilda anlägg­ning­ens ägare.

Till­träde för under­sök­ning, instal­la­tion och under­håll

41 §   Huvud­man­nen har rätt till det till­träde på en fas­tig­het som behövs för att
   1. under­söka en va-​installation och dess använd­ning innan va- instal­la­tio­nen kopp­las till den all­männa va-​anläggningen eller när det annars behövs för att huvud­man­nen skall kunna full­göra sina skyl­dig­he­ter, och
   2. instal­lera, under­hålla och i övrigt full­göra sina skyl­dig­he­ter i fråga om sådana sär­skilda anord­ningar som avses i 19 §.

Tyst­nads­plikt

42 §   Den som del­tar eller har del­ta­git i en under­sök­ning eller andra åtgär­der enligt 41 § får inte obe­hö­ri­gen avslöja eller utnyttja infor­ma­tion som vid under­sök­ningen kom­mit fram om enskil­das affärs-​ eller drift­för­hål­lan­den.

I det all­män­nas verk­sam­het tilläm­pas i stäl­let bestäm­mel­serna i offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400). Lag (2009:515).

Avstäng­ning av vat­ten­för­sörj­ningen

43 §   Huvud­man­nen får stänga av vat­ten­för­sörj­ningen till en fas­tig­het, om
   1. fas­tig­hets­ä­ga­ren har åsi­do­satt sin skyl­dig­het att betala en avgift eller i övrigt för­sum­mat sina skyl­dig­he­ter enligt denna lag,
   2. för­sum­mel­sen är väsent­lig,
   3. avstäng­ningen inte med­för olä­gen­het för män­ni­skors hälsa,
   4. huvud­man­nen skrift­li­gen har upp­ma­nat fas­tig­hets­ä­ga­ren att vidta rät­telse och gett fas­tig­hets­ä­ga­ren skä­lig tid att vidta rät­tel­sen, och
   5. fas­tig­hets­ä­ga­ren trots den upp­ma­ning som avses i 4 inte har vid­ta­git rät­telse inom den skä­liga tiden.

Kost­na­den för en avstäng­nings­åt­gärd får påfö­ras fas­tig­hets­ä­ga­ren.

Ska­de­stånds­an­svar m.m.

44 §   Om en all­män va-​anläggnings verk­sam­hets­om­råde inskränks med stöd av 9 §, skall huvud­man­nen ersätta fas­tig­hets­ä­ga­ren eller äga­ren av bebyg­gel­sen för den skada som inskränk­ningen med­för. När ersätt­ningen bestäms skall hän­syn tas till åtgär­der som huvud­man­nen vid­ta­git för att till­go­dose fas­tig­he­tens eller bebyg­gel­sens fort­satta behov av vat­ten­för­sörj­ning och avlopp.

45 §   Huvud­man­nen skall ersätta en över­sväm­nings­skada på en fas­tig­het inom den all­männa va-​anläggningens verk­sam­hets­om­råde, om
   1. huvud­man­nen har åsi­do­satt en skyl­dig­het enligt denna lag eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen och
   2. åsi­do­sät­tan­det har med­fört att vat­ten som är avsett att till­han­da­hål­las eller ledas bort genom huvud­man­nens va- anlägg­ning ytle­des eller på annat sätt trängt in på fas­tig­he­ten.

46 §   Om en fas­tig­hets­ä­gare orsa­kas en skada på grund av att huvud­man­nen på annat sätt än som avses i 45 § har över­skri­dit sin rätt eller åsi­do­satt en skyl­dig­het enligt denna lag eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen, skall huvud­man­nen åter­ställa det som rub­bats eller full­göra det som efter­satts och ersätta ska­dan.

47 §   Om huvud­man­nen orsa­kas en skada på grund av att en fas­tig­hets­ä­gare har över­skri­dit sin rätt eller åsi­do­satt en skyl­dig­het enligt denna lag eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen, skall fas­tig­hets­ä­ga­ren åter­ställa det som rub­bats eller full­göra det som efter­satts och ersätta ska­dan.

48 §   Ska­de­stånd enligt denna lag skall avse per­son­skada, sak­skada och ren för­mö­gen­hets­skada.

49 §   Om en fas­tig­hets­ä­gare har beta­lat en anlägg­nings­av­gift och det sedan visar sig att fas­tig­he­ten på grund av att bygg­lov väg­ras inte kan använ­das på det sätt som för­ut­sat­tes när avgif­ten beta­la­des, skall kom­mu­nen åter­be­tala avgif­ten eller en del av den. Åter­be­tal­ningen skall göras i den mån det som avgif­ten avsåg inte kom­mer att leda till mot­sva­rande vat­ten­tjäns­ter för fas­tig­he­ten.

Kom­mu­nen skall betala ränta på åter­be­tal­nings­be­lop­pet enligt 5 § rän­te­la­gen (1975:635) från den dag då fas­tig­hets­ä­ga­ren beta­lade avgif­ten.

Talan om åter­be­tal­ning skall väc­kas inom två år från den dag då det beslut på vil­ket talan grun­das vann laga kraft. Talan får dock väc­kas senare, om den rele­vanta änd­ringen i för­ut­sätt­ning­arna för fas­tig­he­tens använd­ning inte rim­li­gen kunde för­ut­ses inom den angivna tiden.

Redo­vis­ning

50 §   En huvud­man skall i fråga om verk­sam­he­ten med att ordna och driva en all­män va-​anläggning se till
   1. att verk­sam­he­ten bok­förs och redo­vi­sas i enlig­het med god redo­vis­nings­sed där resultat-​ och balans­räk­ningar redo­vi­sas sär­skilt och där det av tilläggs­upp­lys­ningar fram­går hur huvud­man­nen har för­de­lat kost­na­der som varit gemen­samma med annan verk­sam­het, och
   2. att redo­vis­ningen, när den är fast­ställd, finns till­gäng­lig för fas­tig­hets­ä­garna.

Till­syn

51 §   Läns­sty­rel­sen utö­var till­sy­nen över att kom­mu­nen full­gör skyl­dig­he­ten enligt 6 § att till­go­dose beho­vet av vat­ten­tjäns­ter. Läns­sty­rel­sen får före­lägga kom­mu­nen att full­göra skyl­dig­he­ten. Ett sådant före­läg­gande får för­e­nas med vite.

Över­kla­gande och pröv­ning av va-​frågor

52 §   Läns­sty­rel­sens beslut om före­läg­gande enligt 51 § får över­kla­gas av kom­mu­nen till mark- och mil­jö­dom­sto­len.
Lag (2015:693).

53 §   Mark- och mil­jö­dom­sto­len prö­var i övrigt mål om frå­gor som regle­ras i denna lag eller i före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av lagen. Lag (2015:693).

53 a §   Rät­ten ska se till att utred­ningen i mål enligt denna lag får den inrikt­ning och omfatt­ning som krävs.
Lag (2015:693).

53 b §   I mål om avstäng­ning av vat­ten­för­sörj­ningen enligt 43 § får rät­ten, efter yrkande av en part, besluta vad som ska gälla för tiden till dess att frå­gan har avgjorts genom en dom eller ett beslut som fått laga kraft. Innan rät­ten med­de­lar ett sådant beslut, ska den ge mot­par­ten till­fälle att yttra sig i frå­gan. Lag (2015:693).

53 c §   Bestäm­mel­sen i 15 kap. 3 § rät­te­gångs­bal­ken ska inte tilläm­pas i mål enligt denna lag. Lag (2015:693).

54 §   En mark- och mil­jö­dom­stols före­läg­gan­den enligt denna lag får för­e­nas med vite. Lag (2015:693).

55 §   Mark- och mil­jö­dom­sto­len prö­var efter sär­skild ansö­kan frå­gor om utdö­mande av vite som har före­lagts enligt denna lag. Lag (2015:693).

Rät­te­gångs­kost­na­der

56 §   I mål enligt denna lag där mark- och mil­jö­dom­sto­len är första instans gäl­ler 56 a-56 e §§ i fråga om rät­te­gångs­kost­na­der. Lag (2015:693).

56 a §   I mål om inlö­sen eller ersätt­ning enligt 39, 40 eller 44 § ska
   1. i fråga om rät­te­gångs­kost­na­der i mark- och mil­jö­dom­sto­len, huvud­man­nen svara för rät­te­gångs­kost­na­derna på båda sidor om inte annat föl­jer av 56 d §, och
   2. i fråga om rät­te­gångs­kost­na­der i högre rätt
      a) huvud­man­nen svara för sina egna rät­te­gångs­kost­na­der och för rät­te­gångs­kost­nad som har upp­kom­mit för mot­par­ten genom att huvud­man­nen har full­följt talan, om inte annat föl­jer av 18 kap. 6 § rät­te­gångs­bal­ken, och
      b) bestäm­mel­serna i 18 kap. rät­te­gångs­bal­ken tilläm­pas i andra fall än de som avses i a. Lag (2015:693).

56 b §   I andra mål som ska hand­läg­gas enligt bestäm­mel­serna om tvis­te­mål i rät­te­gångs­bal­ken än sådana som avses i 56 a § ska var­dera par­ten svara för sina rät­te­gångs­kost­na­der, om inte annat föl­jer av 56 d § eller det annars finns sär­skilda skäl.

Bestäm­mel­serna i 18 kap. rät­te­gångs­bal­ken ska dock tilläm­pas i fråga om kost­nad för ansök­nings­av­gift. Lag (2015:693).

56 c §   I mål om utdö­mande av vite ska var­dera par­ten svara för sina rät­te­gångs­kost­na­der.

Bestäm­mel­serna i 18 kap. rät­te­gångs­bal­ken ska dock tilläm­pas i fråga om kost­nad för ansök­nings­av­gift. Lag (2015:693).

56 d §   Trots det som sägs i 56 a § 1 och 56 b § får rät­ten för­plikta en part att helt eller del­vis svara för rät­te­gångs­kost­na­derna, om par­ten
   1. har inlett en rät­te­gång utan att mot­par­ten har gett anled­ning till det,
   2. på annat sätt upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het har för­an­lett en onö­dig rät­te­gång, eller
   3. har hand­lat på ett sådant sätt som avses i 18 kap. 6 § rät­te­gångs­bal­ken. Lag (2015:693).

56 e §   Om en part enligt 56 d § helt eller del­vis ska ersätta mot­par­tens rät­te­gångs­kost­na­der och par­tens ställ­fö­re­trä­dare, ombud eller biträde har hand­lat på ett sådant sätt som avses i den bestäm­mel­sen och där­i­ge­nom vål­lat kost­na­derna helt eller del­vis, kan ställ­fö­re­trä­da­ren, ombu­det eller biträ­det för­plik­tas att till­sam­mans med par­ten ersätta kost­na­derna. Rät­ten kan besluta om detta även om någon part inte yrkar det. Lag (2015:693).

Undan­tag från 2 kap. 1 § kom­mu­nal­la­gen (2017:725)

57 §   Trots bestäm­mel­sen i 2 kap. 1 § kom­mu­nal­la­gen (2017:725) om anknyt­ning till kom­mu­nens område eller dess med­lem­mar, får en kom­mun sköta drif­ten av en all­män va-​anläggning i andra kom­mu­ner, om drif­ten sker på affärs­mäs­siga grun­der och eko­no­miskt redo­vi­sas skilt från annan verk­sam­het.
Lag (2017:749).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2006:412
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2007, då lagen (1970:244) om all­männa vatten-​ och avlopps­an­lägg­ningar skall upp­höra att gälla.
   2. För en va-​anläggning som för­kla­rats för all­män enligt 31 § den upp­hävda lagen eller mot­sva­rande bestäm­melse i äldre lag och som inte är att anse som all­män enligt 2 § den nya lagen gäl­ler föl­jande.
      a) Bestäm­mel­serna i 10-22, 24 och 25 §§, 30 § första styc­ket, 31 § första och andra styc­kena, 32 §, 35 § andra styc­ket, 36-43 och 53-56 e §§ den nya lagen ska tilläm­pas i fråga om anlägg­ningen.
      b) Bestäm­mel­serna i den upp­hävda lagen, utom 5 §, 6 §, 12 a § och de bestäm­mel­ser som mot­sva­rar de i a upp­räk­nade bestäm­mel­serna, ska tilläm­pas så länge anlägg­ningen består som all­män­för­kla­rad, dock längst till och med den 31 decem­ber 2016. Mark- och mil­jö­dom­sto­len prö­var mål som avser tillämp­ning av bestäm­mel­ser i den upp­hävda lagen.
      c) Huvud­man­nen för anlägg­ningen får inte besluta i frå­gor som rör anlägg­ning­ens verk­sam­hets­om­råde. Det som sägs i 7 § den upp­hävda lagen ska, från och med den 1 janu­ari 2007, endast avse huvud­man­nens skyl­dig­he­ter för tiden dess­förin­nan.
Lag (2015:693).
   3. Det som en huvud­man enligt den upp­hävda lagen har beslu­tat i fråga om en va-​anläggnings verk­sam­hets­om­råde skall gälla även efter ikraft­trä­dan­det.
   4. För andra all­männa va-​anläggningar än dem som avses i 2 skall det som en huvud­man enligt 22 eller 27 § den upp­hävda lagen har beslu­tat i frå­gor om använd­ningen av va-​anläggningen eller om taxa fort­sätta att gälla till dess att kom­mu­nen med stöd av 23 och 34 §§ den nya lagen har ersatt huvud­man­nens beslut med nya före­skrif­ter, dock längst till och med den 31 decem­ber 2008.
   5. Bestäm­mel­serna i 50 § den nya lagen tilläm­pas första gången för det första räken­skapsår som påbör­jas efter den 31 decem­ber 2006.
   6. Denna lag skall inte tilläm­pas på mål eller ärende som enligt bestäm­mel­serna i den upp­hävda lagen har anhäng­ig­gjorts före ikraft­trä­dan­det.

2022:1249
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2023.
   2. Bestäm­mel­sen i 6 a § första styc­ket tilläm­pas första gången för tid efter den 31 decem­ber 2023.