Lag (1994:260) om offent­lig anställ­ning

Lagens tillämp­nings­om­råde

1 §   I denna lag finns sär­skilda före­skrif­ter om arbets­ta­gare hos
   1. riks­da­gen och dess myn­dig­he­ter,
   2. myn­dig­he­terna under rege­ringen.

Sär­skilda före­skrif­ter om arbets­ta­gare som avses i första styc­ket 2 finns också i lagen (1994:261) om full­makt­san­ställ­ning. Lag (2004:833).

2 §   Föl­jande före­skrif­ter i lagen gäl­ler också arbets­ta­gare hos kom­mu­ner, regi­o­ner och kom­munal­för­bund, näm­li­gen

7-7 c §§ om bisyss­lor,

23-29 §§ om arbets­kon­flik­ter,

38 § om inte­ri­mis­tiskt beslut,

42 § första och andra styc­kena om vissa undan­tag från lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet.

Före­skrif­terna i 30 § om peri­o­diska häl­so­un­der­sök­ningar gäl­ler också arbets­ta­gare hos kom­mu­ner och regi­o­ner. Lag (2019:887).

3 §   Lagen gäl­ler inte
   1. stats­rå­den,
   2. riks­da­gens ombuds­män,
   3. riks­re­vi­sorn, riks­re­vi­sions­di­rek­tö­ren och till­för­ord­nad riks­re­vi­sor,
   4. arbets­ta­gare som är loka­lan­ställda av svenska sta­ten utom­lands och som inte är svenska med­bor­gare,
   5. arbets­ta­gare som är anställda med sär­skilt anställ­nings­stöd, i skyd­dat arbete eller med löne­bi­drag för utveck­ling i anställ­ning.

För justi­ti­e­kans­lern och justi­ti­e­rå­den gäl­ler bara 4 § om bedöm­nings­grun­der vid anställ­ning, 7-7 d §§ om bisyss­lor, 23-29 §§ om arbetskonflikt-​​er, 38 § om inte­ri­mis­tiskt beslut och 42 § andra styc­ket om vissa undan­tag från lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet. Lag (2020:107).

Bedöm­nings­grun­der vid anställ­ning

4 §   Vid anställ­ning skall avse­ende fäs­tas bara vid sak­liga grun­der, såsom för­tjänst och skick­lig­het.

Skick­lig­he­ten skall sät­tas främst, om det inte finns sär­skilda skäl för något annat.

Svenskt med­bor­gar­skap som behö­rig­hets­vill­kor

5 §   Utö­ver de krav på svenskt med­bor­gar­skap som föl­jer av rege­rings­for­men eller någon annan lag gäl­ler också att bara svenska med­bor­gare får ha en anställ­ning som åkla­gare eller polis­man eller ha en mili­tär anställ­ning.
Lag (2014:758).

6 §   Rege­ringen får före­skriva eller för sär­skilda fall besluta att bara svenska med­bor­gare får ha
   1. anställ­ning inom rege­rings­kans­liet eller utri­kes­för­valt­ningen,
   2. stat­lig anställ­ning som kan vara för­e­nad med myn­dig­hets­ut­öv­ning eller hand­lägg­ning av frå­gor som rör för­hål­lan­det till andra sta­ter eller till mel­lan­folk­liga orga­ni­sa­tio­ner,
   3. stat­lig anställ­ning som kan med­föra kän­ne­dom om för­hål­lan­den som är av bety­delse för lan­dets säker­het eller för andra vik­tiga, all­männa eller enskilda eko­no­miska intres­sen.

De befo­gen­he­ter som rege­ringen har enligt första styc­ket 2 och 3 utövas i fråga om arbets­ta­gare hos riks­da­gen eller dess myn­dig­he­ter av riks­da­gen eller den myn­dig­het som riks­da­gen bestäm­mer. Lag (1999:311).

Bisyss­lor

7 §   En arbets­ta­gare får inte ha någon anställ­ning eller något upp­drag eller utöva någon verk­sam­het som kan rubba för­tro­en­det för hans eller någon annan arbets­ta­ga­res opar­tisk­het i arbe­tet eller som kan skada myn­dig­he­tens anse­ende.

7 a §   Arbets­gi­va­ren skall på lämp­ligt sätt infor­mera arbets­ta­garna om vilka slags för­hål­lan­den som kan göra en bisyssla otillå­ten enligt 7 §. Lag (2001:1016).

7 b §   En arbets­ta­gare skall på arbets­gi­va­rens begä­ran lämna de upp­gif­ter som behövs för att arbets­gi­va­ren skall kunna bedöma arbets­ta­ga­rens bisyss­lor. Lag (2001:1016).

7 c §   En arbets­gi­vare skall besluta att en arbets­ta­gare som har eller avser att åta sig en bisyssla som inte är för­en­lig med 7 § skall upp­höra med eller inte åta sig bisyss­lan. Beslu­tet skall vara skrift­ligt och inne­hålla en moti­ve­ring.
Lag (2001:1016).

7 d §   Ordi­na­rie domare och che­fer för myn­dig­he­ter som lyder ome­del­bart under rege­ringen skall på eget ini­ti­a­tiv till arbets­gi­va­ren anmäla vilka typer av bisyss­lor de har.
Lag (2004:833).

Vissa före­skrif­ter om upp­hö­rande av anställ­ningar

8 §   Ett besked från arbets­gi­va­rens sida om skil­jande från en pro­vanställ­ning enligt lagen (1982:80) om anställ­nings­skydd skall vara skrift­ligt för att vara gil­tigt.

9 §   En upp­säg­ning från arbets­gi­va­rens sida av en arbets­ta­gare som är anställd tills vidare skall vara skrift­lig för att vara gil­tig.

Även ett avske­dande skall vara skrift­ligt för att vara gil­tigt.

10 §   En arbets­ta­ga­res begä­ran om att anställ­ningen skall upp­höra skall vara skrift­lig för att vara gil­tig.

11 §   Får en arbets­ta­gare en ny anställ­ning hos arbets­gi­vare som avses i 1 §, upp­hör den första anställ­ningen utan sär­skild åtgärd, om inte något annat föl­jer av kol­lek­tivav­tal eller, i fråga om full­makt­san­ställda, av före­skrif­ter som rege­ringen med­de­lar.

Om det finns sär­skilda skäl, får beslu­tas att anställ­ningen inte skall upp­höra.

12 §   Vid bestäm­man­det av en arbets­ta­ga­res plats i tur­ord­ning för upp­säg­ning enligt lagen (1982:80) om anställ­nings­skydd skall hän­syn tas också till kra­vet att myn­dig­he­ten på ett rik­tigt sätt full­gör sina rättskipnings-​​ eller för­valt­nings­upp­gif­ter.

13 §   Före­skrif­terna i 18 § andra styc­ket lagen (1982:80) om anställ­nings­skydd skall inte tilläm­pas, om Riks­da­gens ombuds­män eller Justi­ti­e­kans­lern begär ett beslut om avske­dande inom sex måna­der efter det att den åbe­ro­pade omstän­dig­he­ten har inträf­fat.

Disci­pli­n­an­svar

Tjäns­te­för­se­else

14 §   En arbets­ta­gare, som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het åsi­do­sät­ter sina skyl­dig­he­ter i anställ­ningen, får med­de­las disci­plin­på­följd för tjäns­te­för­se­else. Är felet med hän­syn till samt­liga omstän­dig­he­ter ringa, får någon påföljd inte med­de­las.

Disci­plin­på­följd får inte med­de­las en arbets­ta­gare för att han har del­ta­git i en strejk eller i en där­med jäm­för­lig strids­åt­gärd.

Disci­plin­på­följ­der

15 §   Disci­plin­på­följ­der är var­ning och löne­av­drag. En arbets­ta­gare får inte sam­ti­digt med­de­las flera disci­plin­på­följ­der.

Löne­av­drag får göras för högst tret­tio dagar. Löne­av­dra­get per dag får uppgå till högst 25 pro­cent av dag­lö­nen.

16 §   Genom kol­lek­tivav­tal får avvi­kel­ser göras från 15 §.

Sådana kol­lek­tivav­tal får tilläm­pas också på arbets­ta­gare som inte är med­lem­mar i den avtals­slu­tande arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen, om de sys­sel­sätts i ett sådant arbete som avses med avta­let.

Hin­der mot disci­pli­närt för­fa­rande

17 §   Disci­plin­på­följd får med­de­las bara om arbets­ta­ga­ren inom två år från för­se­el­sen skrift­li­gen har under­rät­tats om vad som anförs mot honom.

18 §   När en åtgärd har vid­ta­gits för att åtal skall väc­kas mot en arbets­ta­gare, får arbets­gi­va­ren inte inleda eller fort­sätta ett disci­pli­närt för­fa­rande med anled­ning av vad som har för­an­lett åtgär­den.

Om en gär­ning har prö­vats i straff­rätts­lig ord­ning, får ett disci­pli­närt för­fa­rande inle­das eller fort­sät­tas bara om gär­ningen, av någon annan orsak än bris­tande bevis­ning, inte har ansetts vara något brott.

19 §   Disci­plin­på­följd får inte med­de­las efter det att arbets­ta­ga­rens anställ­ning har upp­hört eller upp­säg­ning har ägt rum.

Det som sägs i första styc­ket gäl­ler inte, om arbets­ta­ga­ren över­går från en myn­dig­het till en annan
   1. inom dom­stols­vä­sen­det,
   2. inom åkla­gar­vä­sen­det, eller
   3. mel­lan Polis­myn­dig­he­ten och Säker­hetspo­li­sen.
Lag (2014:758).

Ska­de­stånd

20 §   Före­skrif­terna om ska­de­stånd i 38, 41 och 42 §§ lagen (1982:80) om anställ­nings­skydd ska tilläm­pas, om en myn­dig­het i ett ärende om disci­pli­n­an­svar bry­ter mot 17-19 §§ eller mot före­skrif­ter om beslu­tande organ eller om omröst­ning.

I fråga om avvi­kel­ser i kol­lek­tivav­tal från vad som sägs i 41 § lagen om anställ­nings­skydd tilläm­pas 2 b § första styc­ket samma lag. Lag (2022:842).

Undan­tag för vissa arbets­ta­gare

21 §   Före­skrif­terna i 14-19 §§ gäl­ler inte
   1. dem som kan med­de­las disci­plin­på­följd enligt lagen (1994:1811) om disci­pli­n­an­svar inom total­för­sva­ret, m.m., för för­se­el­ser som omfat­tas av den lagen,
   2. hälso-​​ och sjuk­vårds­per­so­nal, som i sin yrkes­ut­öv­ning står under Inspek­tio­nen för vård och omsorgs till­syn, för för­se­el­ser i denna yrkes­ut­öv­ning som ska prö­vas av inspek­tio­nen eller Hälso-​​ och sjuk­vår­dens ansvars­nämnd,
   3. djur­häl­so­per­so­nal för för­se­el­ser i yrkes­ut­öv­ningen som ska prö­vas av Ansvars­nämn­den för dju­rens hälso-​​ och sjuk­vård.
Lag (2012:941).

Åtal­san­mä­lan

22 §   Den som är skä­li­gen miss­tänkt för att i sin anställ­ning ha begått brott ska anmä­las till åtal, om miss­tan­ken avser
   1. föl­jande brott enligt brotts­bal­ken:
      a) tagande av muta enligt 10 kap. 5 a §,
      b) grovt tagande av muta enligt 10 kap. 5 c §,
      c) tjäns­te­fel eller grovt tjäns­te­fel enligt 20 kap. 1 §, eller
      d) brott mot tyst­nads­plikt enligt 20 kap. 3 § första styc­ket eller grovt brott mot tyst­nads­plikt enligt 20 kap. 3 § tredje styc­ket, eller
   2. annat brott, om det kan antas för­an­leda någon annan påföljd än böter. Lag (2023:498).

Arbets­kon­flik­ter

Inskränk­ningar i rät­ten att genom­föra strids­åt­gär­der

23 §   I arbe­ten som består i myn­dig­hets­ut­öv­ning eller som är ound­gäng­li­gen nöd­vän­diga för att genom­föra myn­dig­hets­ut­öv­ning får strids­åt­gär­der genom­fö­ras bara i form av lock­out, strejk, över­tids­väg­ran eller nyan­ställ­nings­bloc­kad.

I arbe­ten som avses i första styc­ket får strids­åt­gär­der inte genom­fö­ras på grund av något annat än för­hål­lan­det mel­lan arbets­gi­vare och de arbets­ta­gare som omfat­tas av denna lag.

Även i andra arbe­ten än som avses i första styc­ket är strids­åt­gär­der i syfte att påverka inhemska poli­tiska för­hål­lan­den otillåtna inom lagens tillämp­nings­om­råde.

24 §   Om det upp­kom­mer tvist huruvida en viss strids­åt­gärd är tillå­ten enligt denna lag, får åtgär­den inte genom­fö­ras för­rän tvis­ten har avgjorts slut­ligt.

Del­ta­gande i strids­åt­gär­der

25 §   En arbets­ta­gare får delta i en strids­åt­gärd bara efter beslut av den arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion som har anord­nat strids­åt­gär­den.

26 §   En arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion får inte anordna eller på något annat sätt för­an­leda strids­åt­gär­der som är otillåtna enligt 23 eller 24 §. En sådan orga­ni­sa­tion får inte hel­ler genom under­stöd eller på något annat sätt med­verka vid otillåtna strids­åt­gär­der.

Om en arbets­ta­gare som till­hör en arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion pla­ne­rar att inleda eller har inlett en otillå­ten strids­åt­gärd, är orga­ni­sa­tio­nen skyl­dig att söka hindra åtgär­den eller verka för att den upp­hör.

Över­lägg­nings­skyl­dig­het

27 §   Om en arbets­ta­gare som till­hör en arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion har inlett en strids­åt­gärd i strid mot 25 §, skall arbets­gi­va­ren och orga­ni­sa­tio­nen ome­del­bart ta upp över­lägg­ning med anled­ning av strids­åt­gär­den och gemen­samt verka för att den upp­hör.

Har något annat inte före­skri­vits i kol­lek­tivav­tal, gäl­ler första styc­ket den lokala arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen, om det finns en sådan orga­ni­sa­tion.

Ska­de­stånd

28 §   Om arbets­gi­va­ren bry­ter mot 23, 24 eller 27 § eller om arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen bry­ter mot 26 eller 27 §, skall arbets­gi­va­ren respek­tive orga­ni­sa­tio­nen ersätta upp­komna ska­dor enligt de grun­der som anges i 54, 55, 60 och 61 §§ lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet, även om någon för­plik­telse till följd av ett kol­lek­tivav­tal inte har satts åt sidan.

Det­samma gäl­ler en arbets­ta­gare som bry­ter mot 23, 24 eller 25 §, om något annat inte föl­jer av 29 §.

29 §   Har arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen inlett eller orsa­kat en strids­åt­gärd som är otillå­ten enligt 23 eller 24 §, får en arbets­ta­gare åläg­gas att betala ska­de­stånd för sitt del­ta­gande i åtgär­den bara om det finns syn­ner­liga skäl för det.

Peri­o­diska häl­so­un­der­sök­ningar

30 §   Om en arbets­ta­gare har arbets­upp­gif­ter där bris­ter i arbets­ta­ga­rens häl­so­till­stånd med­för risk för män­ni­skors liv, per­son­liga säker­het eller hälsa eller för bety­dande ska­dor på miljö eller egen­dom, är arbets­ta­ga­ren efter en sär­skild upp­ma­ning av arbets­gi­va­ren skyl­dig att regel­bun­det genomgå häl­so­un­der­sök­ningar som är nöd­vän­diga för bedöm­ning av huruvida arbets­ta­ga­ren har sådana bris­ter i sitt häl­so­till­stånd.

Första styc­ket gäl­ler bara för arbets­ta­gare som enligt kol­lek­tivav­tal eller före­skrif­ter av rege­ringen är skyl­diga att genomgå häl­so­un­der­sök­ning­arna. Kol­lek­tivav­ta­let får tilläm­pas också på arbets­ta­gare som inte är med­lem­mar i den avtals­slu­tande arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen, om de sys­sel­sätts i sådant arbete som avses med avta­let. Före­skrif­terna får bara avse arbets­ta­gare hos myn­dig­he­terna under rege­ringen.

Om det i en annan lag eller i en för­ord­ning, som har med­de­lats med stöd av en lag, finns före­skrif­ter som avvi­ker från första eller andra styc­ket gäl­ler de före­skrif­terna.

Skil­jande från arbets­upp­gif­ter

31 §   En arbets­ta­gare vid Polis­myn­dig­he­ten, Säker­hetspo­li­sen, utri­kes­för­valt­ningen, För­svars­mak­ten, For­ti­fi­ka­tions­ver­ket, För­sva­rets mate­ri­el­verk, Total­för­sva­rets plikt-​​ och pröv­nings­verk, För­svars­hög­sko­lan eller För­sva­rets radi­o­an­stalt får med ome­del­bar ver­kan skil­jas från sina arbets­upp­gif­ter, om det är nöd­vän­digt med hän­syn till lan­dets bästa.
Lag (2020:1273).

Arbets­ta­gare i verks­le­dande eller där­med jäm­för­lig ställ­ning

32 §   Före­skrif­terna om grun­den för upp­säg­ning eller avske­dande, tur­ord­ning vid upp­säg­ning och före­trä­des­rätt till åter­an­ställ­ning i lagen (1982:80) om anställ­nings­skydd skall också tilläm­pas på en arbets­ta­gare i verks­le­dande eller där­med jäm­för­lig ställ­ning som är anställd tills vidare, om något annat inte föl­jer av denna lag eller, såvitt rör andra frå­gor än grun­den för upp­säg­ning eller avske­dande, av före­skrif­ter som rege­ringen med­de­lar.

Vad som sägs i första styc­ket om avske­dande gäl­ler även för en arbets­ta­gare i verks­le­dande eller där­med jäm­för­lig ställ­ning som är anställd för begrän­sad tid. Lag (2003:297).

33 §   Är che­fen för Arbets­gi­var­ver­ket eller che­fen för Insti­tu­tet för mänsk­liga rät­tig­he­ter anställd för bestämd tid, får han eller hon skil­jas från sin anställ­ning före utgången av denna tid, om det är nöd­vän­digt av hän­syn till myn­dig­he­tens bästa.

Är che­fen för någon annan för­valt­nings­myn­dig­het som lyder ome­del­bart under rege­ringen anställd för bestämd tid, får han eller hon för­flyt­tas till en annan stat­lig anställ­ning som till­sätts på samma sätt, om det är påkal­lat av orga­ni­sa­to­riska skäl eller annars är nöd­vän­digt av hän­syn till myn­dig­he­tens bästa. Lag (2021:643).

Sta­tens ansvars­nämnd

34 §   Sta­tens ansvars­nämnd beslu­tar i frå­gor om disci­pli­n­an­svar, åtal­san­mä­lan och avske­dande, när det gäl­ler
   1. arbets­ta­gare som är anställda genom beslut av rege­ringen,
   2. arbets­ta­gare som utan att vara anställda genom beslut av rege­ringen har en verks­le­dande eller där­med jäm­för­lig ställ­ning.

Rege­ringen får före­skriva att nämn­den skall besluta i sådana frå­gor också när det gäl­ler andra arbets­ta­gare. Lag (2003:297).

Verk­stäl­lig­het av beslut

35 §   Ett beslut om löne­av­drag enligt 15 § får inte verk­stäl­las, för­rän beslu­tet har prö­vats slut­ligt eller rät­ten till talan har för­lo­rats.

36 §   Ett beslut om skil­jande från anställ­ningen enligt 33 § första styc­ket gäl­ler ome­del­bart.

Ett beslut om för­flytt­ning enligt 33 § andra styc­ket får inte verk­stäl­las, för­rän beslu­tet har prö­vats slut­ligt eller rät­ten till talan har för­lo­rats. Beslu­tet får dock ges ome­del­bar ver­kan, om det finns syn­ner­liga skäl för det.

Rät­te­gång

37 §   Mål om tillämp­ningen av denna lag skall hand­läg­gas enligt lagen (1974:371) om rät­te­gången i arbets­tvis­ter.

38 §   I en tvist om ett beslut enligt 7 c, 31 eller 36 § får dom­sto­len för tiden fram till dess att det finns ett laga­kraft­ä­gande avgö­rande bestämma att beslu­tet tills vidare inte skall gälla. Lag (2001:1016).

39 §   Om en arbets­ta­gare vill söka änd­ring i ett beslut enligt 14 eller 33 §, skall han väcka talan inom tre vec­kor från den dag han fick del av beslu­tet.

40 §   Talan av Riks­da­gens ombuds­män eller Justi­ti­e­kans­lern om änd­ring av ett beslut om disci­pli­n­an­svar enligt 14 § skall väc­kas inom tre vec­kor från det att beslu­tet med­de­la­des.

41 §   Talan om ska­de­stånd enligt 28 eller 29 § skall väc­kas inom tre måna­der från det att strids­åt­gär­den avslu­ta­des.

Tillämp­ningen av andra för­fatt­ningar

42 §   Före­skrif­terna i 2, 21 och 22 §§ lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet skall inte tilläm­pas i anställ­nings­för­hål­lan­den som avses i denna lag.

Före­skrif­terna i 11 - 14 §§ lagen om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet skall inte tilläm­pas, när det gäl­ler beslut om att en arbets­ta­gare skall upp­höra med eller inte åta sig bisyssla enligt 7 c §, disci­pli­n­an­svar enligt 14 §, åtal­san­mä­lan enligt 22 § eller skil­jande från arbets­upp­gif­ter enligt 31 §.

För arbets­ta­gare som avses i 1 § skall också före­skrif­ter i andra för­fatt­ningar än lagar tilläm­pas, även om före­skrif­terna avvi­ker från lagen (1982:80) om anställ­nings­skydd.
Lag (2001:1016).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1994:260
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1994, då lagen (1976:600) om offent­lig anställ­ning skall upp­höra att gälla.
   2. Om det i någon annan lag eller för­fatt­ning hän­vi­sas till en före­skrift som har ersatts genom en före­skrift i denna lag, skall i stäl­let den nya före­skrif­ten tilläm­pas.
Lag (1999:311).
   3. I fråga om kon­sti­tu­to­rial som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det skall äldre före­skrif­ter tilläm­pas.
   4. I fråga om anställnings-​​ eller arbets­vill­kor för sådana arbets­ta­gare som omfat­tas av denna lag får rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer tills vidare i för­fatt­ning med­dela före­skrif­ter även om vill­ko­ret kan regle­ras i avtal. Detta gäl­ler dock bara före­skrif­ter som inte stri­der mot kol­lek­tivav­tal.
   5. Om det i en för­fatt­ning som inte har beslu­tats av eller med riks­da­gen har med­de­lats före­skrif­ter i fråga om anställnings-​​ eller arbets­vill­kor för sådana arbets­ta­gare som omfat­tas av denna lag, skall före­skrif­terna upp­höra att gälla om vill­ko­ret regle­ras genom kol­lek­tivav­tal.
   6. I mål eller ären­den som har påbör­jats eller avser omstän­dig­he­ter som inträf­fat före ikraft­trä­dan­det skall äldre före­skrif­ter tilläm­pas.

2003:297
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2003.
   2. I ärende som har påbör­jats före ikraft­trä­dan­det gäl­ler 34 § i sin äldre lydelse.

2015:384
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2015.
   2. Äldre före­skrif­ter ska fort­fa­rande gälla för anställ­ning som beslu­tats före lagens ikraft­trä­dande.

2016:1270
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2017.
   2. För arbets­ta­gare som har anställts i utveck­lings­an­ställ­ning före ikraft­trä­dan­det gäl­ler 3 § i den äldre lydel­sen.

2022:842
   1. Denna lag trä­der i kraft den 30 juni 2022.
   2. Lagen tilläm­pas första gången den 1 okto­ber 2022.
   3. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fram till den 1 okto­ber 2022.