SFS 2019:1274 Lag om skatt på avfall som förbränns

1

Svensk författningssamling

Lag

om skatt på avfall som förbränns

Utfärdad den 11 december 2019

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde
1 § Skatt ska betalas till staten enligt denna lag för avfall som förs in till
en avfallsförbränningsanläggning eller en samförbränningsanläggning.

Med avfall avses detsamma som i 15 kap. 1 § miljöbalken (1998:808).

2 § Med avfallsförbränningsanläggning avses en förbränningsanläggning

1. som är avsedd för avfallsförbränning med eller utan återvinning av

alstrad energi,

2. där förbränning av avfall sker på ett sådant sätt att det huvudsakliga

ändamålet med anläggningen inte kan anses vara produktion av energi eller
material,

3. där mer än 40 procent av den alstrade värmen kommer från förbränning

av farligt avfall, eller

4. där det förbränns annat hushållsavfall än avfall som omfattas av någon

av avfallstyperna i underkapitel 20 01 och är källsorterat eller i underkapitel
20 02, enligt bilagan till kommissionens beslut 2000/532/EG av den 3 maj
2000 om ersättning av beslut 94/3/EG om en förteckning över avfall i
enlighet med artikel 1 a i rådets direktiv 75/442/EEG om avfall, och rådets
beslut 94/904/EG om upprättande av en förteckning över farligt avfall i
enlighet med artikel 1.4 i rådets direktiv 91/689/EEG om farligt avfall, i
lydelsen enligt kommissionens beslut 2014/955/EU.

3 § Med samförbränningsanläggning avses en förbränningsanläggning
som

1. huvudsakligen är avsedd för produktion av energi eller material men

där avfall används som normalt bränsle eller tillskottsbränsle eller
värmebehandlas i syfte att kunna bortskaffas, och

2. inte är en avfallsförbränningsanläggning.

4 § Med förbränningsanläggning avses en stationär eller mobil teknisk
anläggning där avfall förbränns. I en förbränningsanläggning enligt denna
lag ingår

1. hela anläggningen och det område som hör till anläggningen med

samtliga förbränningslinjer, utrymmen, utrustning och system som hör
samman med avfallets behandling, och

1 Prop. 2019/20:32, bet. 2019/20:SkU12, rskr. 2019/20:91.

SFS

2019:1274

Publicerad
den

17 december 2019

2

SFS

2019:1274

2. allt i anläggningen som hör samman med termisk behandling av

avfallet genom oxidering eller genom en förbränningsprocess som följer
därefter.

5 § Med avfallsförbränning avses värmebehandling av avfall genom
oxidation eller andra värmebehandlingsprocesser som pyrolys, förgasning
eller plasmaprocess, i den utsträckning som ämnena från behandlingen
sedan förbränns.

Undantag från skatteplikt
6 § Skatt enligt denna lag ska inte betalas för

1. farligt avfall som förs in till en anläggning,
2. biobränsle som förs in till en anläggning,
3. animaliska biprodukter som förs in till en anläggning, eller
4. avfall som förs in till en samförbränningsanläggning som huvud-

sakligen producerar material och där avfallsförbränning ingår i produk-
tionen av materialet, under förutsättning att materialet innehåller en del av
avfallet eller dess restprodukter.

7 § Med farligt avfall avses avfall med minst en av de farliga egenskaper
som förtecknas i bilaga III till Europaparlamentets och rådets direktiv
2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av
vissa direktiv, i lydelsen enligt kommissionens förordning (EU)
nr 1357/2014.

8 § Med biobränsle avses material av biologiskt ursprung som används
som bränsle. Med biobränsle avses dock inte

1. fossila material,
2. osorterat avfall, oavsett innehåll, eller
3. föremål eller ämne som avses i 2 men som har upphört att vara avfall

efter en hantering som innebär återvinning.

9 § Med animaliska biprodukter avses de produkter som definieras som
kategori 1-material och kategori 2-material i Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälso-
bestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter
som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av
förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter), i
lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/63/EU.

Vem som är skattskyldig
10 § Skattskyldig enligt denna lag är den som bedriver verksamheten på
en avfallsförbränningsanläggning eller på en samförbränningsanläggning.

Skattskyldighetens inträde
11 § Skyldighet att betala skatt inträder när avfall förs in till en
avfallsförbränningsanläggning eller en samförbränningsanläggning.

Skattebelopp
12 § Skatt ska betalas med 125 kronor per ton avfall.

3

SFS

2019:1274

13 § För kalenderåret 2023 och efterföljande år ska skatten betalas med
belopp som efter en årlig omräkning motsvarar det i 12 § angivna
skattebeloppet multiplicerat med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som
anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni månad året närmast
före det år beräkningen avser och prisläget i juni 2021.

Belopp enligt första stycket avrundas till hela kronor.
Regeringen fastställer före november månads utgång det omräknade

skattebelopp som enligt denna paragraf ska betalas för påföljande
kalenderår.

Avdrag för skatt
14 § Den som är skattskyldig får göra avdrag för skatt enligt denna lag

1. för avfall som förs ut från anläggningen, och
2. för ämne eller föremål som har upphört att vara avfall och som förs ut

från anläggning.

Avdrag ska göras med det skattebelopp som gällde när skattskyldigheten

för avfallet inträdde.

Förfarandet
15 § I fråga om förfarandet vid beskattningen enligt denna lag gäller
skatteförfarandelagen (2011:1244).

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2020.
2. Lagen tillämpas inte på avfall som förts in till en avfallsförbrännings-

anläggning eller en samförbränningsanläggning före ikraftträdandet.

3. Skatt enligt 12 § ska betalas med 75 kronor per ton avfall under

perioden från och med den 1 april 2020 till och med den 31 december 2020
samt med 100 kronor per ton avfall under perioden från och med den 1
januari 2021 till och med den 31 december 2021.

På regeringens vägnar

STEFAN LÖFVEN

PER BOLUND
(Finansdepartementet)