SFS 1979:1152

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1979:1152 fas­tig­hets­tax­e­rings­lag; utkom från tryckut den 28 decem­ber 1979 utrår­dac! (jen 20 decem­ber 1979. lini­igt riks­da­gens beslut' före­skrivs föl­jande. 1 kap. inle­dande bestäm­mel­ser 1 § vid fas­tig­hets­tax­e­ring skall beslut fat­tas om fas­tig­he­ter­nas skatte-​ pliktslör­hal­lan­den och indel­ning i t axe­rings­en­he­ter. vidare skall be.skatt-​ nings­na­tur och tax­e­rings­värde bestäm­mas för varje tax­e­rings­en­het. taxc rings­värde skall dock inte äsät­tas fas­tig­het, som enligt 3 kap. skall tas frän skat­te­plikt. 2 § vid las­lig­hets­tax­e­ring skall iakt­tas ;itt tax­e­ring­arna blir över­ens­sti­ini mande med före­skrif­terna om las­tig­hets­tax­e­ring samt lik­for­miga och ra"" visa. 3 s med tax­e­ringsår memis i d enna lag det kalen­derår för vil­ket t ashk hets­tax­e­ring bestäms. 2832 ' prop. 1979/80; 40. sk u i 7.rskrl2l. ¬ 4 j; de^lii­nimcl­serna i denna lag om fas­lig­hei skall tilläm­pas även t fråga om bygg­nad som a r lös egen­dom. till sådan bygg­nad skall räk­nas egen­dom, som avses i 2 kap. 2 och 3 s§ jor­da­bal­ken, i den mån den till­hör bygg­na­dens ägare. 5 § inne­ha­vare av fas­tig­het. som enligt 47 § kom­mu­nal skal­te­la­gen (1928; 3701 jäm­ställs med ägare eller är skyl­dig att i äga rens ställe betala sk;iit lör garant ibe­lopp för täs­tig­he­ten. skall i denna lag anses som ägare. 5 fas­tig­het slax­e­ring skall ske på grund­val av fas­tig­hets använd­ning och beskaf­fen­het vid ta xerings­å­rets ingång. 7 ! < all­män fas­lig­hel­s­tax­e­ring skall ske vart femte år. beslut vid all­män fas­tig­hets­tax­e­ring skall, om inte annat för­an­leds av före­skrif­ter om sär­skild fas­tig­hets­tax­e­ring, gälla från ingången av det tax­e­ringsår dä all­män fastig hets­tax­e­ring sker till ingången av det tax­e­ringsår då all­män fas­tig­hets­taxe ring sker nästa gång (den löpande tax­e­rings­pe­ri­o­den). sfs 1979:1152 2 kap. indel­ning av byg gna­der och m ark 1 § bygg­na­der ska ll inde­las i by ggnads­ty­per och mark i äg oslag på sätt som anges i 2 -4 indel­ning får inte ske på grund­val av tiil­fä­liig använd ning. 2 k bygg­na­der skall inde­las i de bygg­nads­ty­per som anges i det följa nde. små­hus hyresltus eko­no­mi­bygg­nad indu­stri­bygg­nad -​specialbyggnad bygg­nad som är inrät­tad till bostad åt en eller två fa mil­jer. till sådan bygg­nad skall höra kom­ple­ment hus såsom garage, för­råd och annan mindre bygg nad. bygg­nad som är inrät­tad till bostad åt minst tre fa mil­jer eller till k ontor, butik, hotell, restau­rang och lik­nande. bygg­nad med för­råds­ut­rymme, som lig­ger i ans lut­ning till h yres­hus och som behövs for verk sam­he­ten, skall utgöra hyres­hus. bygg­nad som är inrät­tad för jord­bruk eller skogs bruk och som inte är inrät­tad för bostads­än­da­mål, såsom djurstall, loge, lada, maskin­hall, lager­hus, maga­sin och växt­hus. bygg­nad som ä r inrät­tad för­in­dust­ri­ell verk­sam­het. med spe cial­bygg­nad avses för- bygg­nad som används för försvarsända-​ svars-​ mål eller eko­no­misk för­svars­be­red­skap, bygg­nad om bygg­na­den inte är en fri­stående in dust­ri­ell anlägg­ning. även mäss­bygg­nad skall utgöra för­svars­bygg­nad. 2833 fs-​sfs 1979 ¬ >-cp' sfs 1979:1152 komniu-​nika- tions-​ bygg­nad distri butions bygg­nad renings anlägg ning värd- bygg­nad bad-, sport-​ och id rottsan lägg­ning skol bygg­nad kul­tur bygg­nad ecklesia-​ stikbygg-​ nad 2834 garage, han­gar. lok­stall, • sta­tions­bygg­nad, c-​xpeditionsby.!!'",''!' vänt­hall, gods­ma­ga­sin, repa­rat^, verk­stad och lik­nande, oni hyggj.|||^' används för all­männa koni­mu­ni­ka­tir" ända­mål. bygg­nad som används i pos tver­kets lever­kets. sta­tens järn­vä­gars, iufi­far,^ ver­kets. sve­ri­ges radio aktie­bo­lags och dess dot­ter­bo­lags verk­sa­in­het ^ bygg­nad som ingår i överförings-​ eller dis­tri­bu­tions­nä­tet för gas. värme el ler elekt­ri­ci­tet. vat­ten­verk, avloppsre­nings­verk, sop. sta­tion och lik­nande samt piimp­stai­ion som hör til! sådan anlägg­ning. bygg­nad som används för sjuk­vård, nyk ter­hets­vård. nar­ko­man­vård, bar­na­vård, kri­mi­nal­vård, arbetsvärd, åld­rings­vård eller omsorg om psy­kiskt utveck­lings störda. annan bygg­nad än som n u h ar nämnts skal! utgöra vård­bygg­nad, o m den används som hem åt per­so­ner som behö­ver insti­tu­tio­nell vård eller till­syn. bygg­nad som används för bad. sport, idrott och lik­nande, om all­män­he­ten har till­träde till anlägg­ningen. bygg­nad som används för under­vis­ning eller forsk­ning vid skola som anord­nas av sta­ten skola som anord­nas med stats­bi­drag och skola vars under­vis­ning står under stat­lig till­syn. bygg­nad som används som elev­hem el ler skol­hem för ele­ver vid såd ana sko lor. bygg­nad som används för kul­tu­rellt än damål såsom tea­ter, bio­graf, musei"^ och lik­nande. kyrka eller annan bygg­nad som a" vänds för reli­giös verk­sam­het. präst­gård som avses i lagen (197 • om för­valt­ning av kyrk­lig jord. ¬ bår­hus, kre­ma­to­rium och bygg nad so m sfs 1979:1152 används för skdt­sel av begrav­nings plats, all­män bygg­nad som till­hör sta­ten, kom­mun d- bygg­nad ler annan menig­het och som används för all­män sty­relse, för­valt­ning, rätts­vård, ord­ning dier säker­het samt fri­tids­gård och bygg­nad med likar­tad använd­ning. som all­män bygg­nad skall inte anses bygg­nad som används för sta­tens aoars-​ dri­vande verk­sam­het. övrig bygg­nad som inte skal l utgöra någon av de tidi gare bygg­nad nämnda bygg­nads­ty­perna. 3 § bygg­nads­ty­pen skall bestäm­mas med hän­syn till det ända­mål som bygg­nad ti ll över­vä­gande del är inrät­tad för och det sätt som bygg­nad till över­vä­gande del används pä. bygg­nad, som kan inde­las både som små­hus, hyres­hus, indu­stri­bygg­nad eller övrig byg gnad och som spe­ci­al­bygg­nad, skail inde­las som spe­cial bygg­nad. bygg­nad, som kan inde­las både so m spe­ci­al­bygg­nad och eko­no­mi­bygg nad, skall inde­las som eko­no­mi­bygg­nad. 4 § mark skall inde­las i de ägo­slag som anges i det föl­jande, mark som ar vat­ten­täkt skall inde­las endast om den är tåkt­mark. indel­ningen får inte påver­kas av före­koms­ten av bygg nad som sk all rivas (sane­rings­bygg­nad). tomt­mark mark som upp­tas av små­hus, hyres­hus, indu­stri bygg­nad, spe­ci­al­bygg­nad eller övrig bygg nad samt träd­gård, par­ke­rings­plats.-​upplagsplats, kommuni-​ kali­ons­ut­rymme m.m.. som lig­ger i anslut­ning til l sådan bygg­nad. mark till fas­tig­het, som är'bebyggd med små­hus, hyres­hus, indu­stri­bygg­nad, spe­ci­al­bygg­nad eller övrig bygg­nad, skall i sin hel­het utgöra tomt­mark, om fas­tig­he­ten lig­ger i ett ägo­skifte och har en tot al areal .som inte över­sti­ger två hek­tar. detta skall dock ej gälla om fas­tig­he­tens mark till någon del skall taxe­ras till­sam­mans med annan egen­dom en ligt regi­erna i 4 kap. vad nu har sagts om tomt­mark skal! också gälla mark till obe­byggd fas­tig­het, som har bil­dats för bygg­nads­än­da­mål under de senaste två åren. har fas­tig­he­ten bil­dats längre tillb aka i tiden skal l mar ken utgöra tomt­mark endast om det är uppen­bart alt den får bebyg­gas, i övriga fall skall obe­byggd mark anses som tomt­mark endast om det finns g il tigt bygg­nad slov enligt bygg­nads­la­gen (1947:385). ¬ sfs 1979:1152 fxploaterings-​mark täkt­mark åker­mark betes­mark skogs­mark skogs­im­pe­di­ment övrig mark obe­byggd mark som ingår i fast­ställd stads­plan ler bygg­nads­plan och som till någon del ärav " f att använ­das för bygg­nads­än­da­mål. detta skall gälla, om mar­ken skall inde­las som tomt­mark et om det är uppen­bart att explo­a­te­ring ej kom­mer genom­fö­ras eller kom­mer att avse­värt för­drö­jas mark för vil­ken gäl­ler täkt­till­stånd enligt 18 § natur vårds­la­gen (1964; 822) eller vat­ten­la­gen (19i3; 523! med täkt­till­stånd skall jäm­stäl­las pågående täkt bygg­nad på täkt­om­råde för täk­tens utnytt­jande hind­rar inte att mar­ken inde­las som täkt­mark mark som används eller lämp­li­gen kan använ­das till växt­od­ling eller bete och som är lämp­lig att plö­jas mark som används eller lämp­li­gen kan använ­das till bete och som inte är lämp­lig att plö­jas. mark som är lämp­lig för vir­kes­pro­duk­tion och som inte i väsent­lig utsträck­ning används för annat än damål. mark där det bör fin­nas skog till skydd mot sand- eller jord­flykt eller mot att qäll­grän­sen flyt­tas ned. mark som lig­ger helt eller i huvud­sak out­nytt­jad skall dock inte anses som skogs­mark, om d en p ä grund av sär­skilda för­hål­lan­den inte bör tas i an språk för vir­kes­pro­duk­tion. mark skall anses lämp­lig för vir­kes­pro­duk­tion, om den enligt veder­tagna bedöm­nings­grun­der kan pro ducera i g enom­snitt minst en kubik­me­ter virke om året per hek­tar. myr, berg, hällmark, mark med fjällskog och andra impe­di­ment i ans lut­ning till skogs­mark. mark som inte skall utgöra något av de tidi­gare nämnda ägo­sla­gen. 2836 un- 3 kap. skat­te­plikt 1 § fas­tig­het är skat­te­plik­tig, om inte annat anges i 2-4 §§. 2 § från skat­te­plikt skall undan­tas spe­ci­al­bygg­nad, sådan bygg­nad der upp­fö­rande samt tomt­mark och övrig mark som hör till byggnnd^" från skat­te­plikt skall också undan­tas mar­kan­lägg­ning som hör till fas''? ^ ten. från skat­te­plikt undan­tas även natio­nal­par­ker. 3 § från skat­te­plikt skall undan­tas eko­no­mi­bygg­nad, åker­mark, b ^ fnark, skogs­mark, skogs­im­pe­di­ment och övrig mark samt markankig-​ som hör till fas­tig­he­ten, om denna till över­vä­gande del används for 1- sådan vård eller omsorgs­verk­sam­het som bedrivs i vård bygg"'' ¬ 2. under­vis­ning eller forsk­ning som bedrivs vid sädan skola som nämns sfs 1979:1152 vid skol­bygg­nad. 4 § bygg­nad samt tom tmark och övrig mark som hör til] bygg­na­den samt mar­kan­lägg­ning som hör till fas­tig­he­ten skall undan­tas från skat­te­plikt om fas­lig­he­ten ägs av någon av föl­jande insti­tu­tio­ner och om den till övervä gande del används i dera s verk­sam­het såsom sådana 1. kyr­kor, barm­här­tig­hets­in­rätt­ningar, stif­tel­ser och ide­ella för­e­ningar som avses i 53 5 f i mom. e) kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370) 2. aka­de­mier. nobelstif­tel­sen, stif­tel­sen dag ham­marskjölds min­nes fond, apo­te­kar­so­ci­e­te­tens stif­telse för främ­jande av far­ma­cins utveck­ling m.m.. stif­tel­sen sve­ri­ges sjö­mans­hus 3. sådana sam­man­slut­ningar av stu­de­rande vid uni ver­si­tet och hög­sko lor, i vilka de stu­de­rande är skyl­diga att vara med­lem­mar, samt samarbets-​ organ för sådana sam­man­slut­ningar med ända­mål att full­göra upp­gif­ter som ankom­mer på sam­man­slut­ning­arna och 4. främma nde makts beskick­ningar. skat­te­fri­he­ten skall endast avse egen­dom, som enligt 4 kap. 11 § skall ha beskatt­nings­na­tu­ren annan fas­tig­het. 4 kap. tax­e­rings­en­het och beskatt­nings­na­tur 1 § tax­e­rings­en­het är vad som skall taxe­ras för sig. fas­tig­het skall utgö ra tax­e­rings­en­het, om inte annat före­skrivs. 2 § har skilda delar av en fas­tig­het olika ägare skall fa.stig­he­ten u ppde­las i tax­e­rings­en­he­ter enligt ägar­för­hål­lan­dena. 3 s för bildande av tax­e­rings­en­he­ter skall fas­tig­he­ter och fas­tig­hets­de­lar med samma ägare inom samma kom­mun föras sam­man. den sam­man­förda egen­do­men skall utgöra en tax­e­rings­en­het, om inte annat sägs i 4 -9 §§. 4 § tax­e­rings­en­het skall omfatta antingen skat­te­plik­tig eller skat­te­fri egen­dom. 5 s tax­e­rings­en­het skall omfatta bygg­nads­ty­per och ägo­slag enligt en av föl­jande kom­bi­na­tio­ner, om inte annat sägs i andra och tredje styc­kena i- små­hus och tomt­mark för sådan bygg­nad (små­hu­sen­het) 2. hyres­hus och tomt­mark för sådan bygg­nad (hyres­hu­sen­het) 3. indu­stri­bygg­nad, övrig bygg­nad och tomt­mark för sådana bygg­na­der, '•ätten verk på anna ns grund samt i jor­de­bo­ken upp­ta­get fis­ken (industrien-​ het) täkt­mark och indu­stri­bygg­nad på sådan mark (indu­si­ri­en­het) 5. cxplo­a­te­rings­mark (explo­a­te­rings­en­het) f». spe­ci­al­bygg­nad och tomt­mark för sådan bygg­nad (spe­ci­a­len­het) 7- eko­no­mi­bygg­nad, åker­mark, betes­mark, skogs­mark och skogsimpe-​ ^iiti­ent (lant­bruks­en­het). små­hus, hyres­hus och tomt­mark för sådana bygg­na­der som lig­ger i an slut­ning till lant­bruks­en­het med minst fem hek­tar åker­mark, betes­mark skogs­mark, skall ingå i lant­bruks­en­he­ten, om bygg­na­den eller byggna-​ 2837 ¬ c.-. ig79-​lls2 derna behövs som bostad för äg are arren­da­tor eller deras arbets­kraft sbs 1979.110^ sane­rings­bygg­nad och övrig mark kan ingå i samt liga tax­e­rings­enhe, under punk­terna 1-7 i första styc ket. övrig mark ska ll i reg el ingå­jij' bruks­en­het. i annat fall skall övrig mark taxe­ras till­sam­mans m ed d tomt­mark, explo­a­te­rings­mark eller täkt­mark som lig­ger när­mast. harö? rig mark stor omfatt­ning och sak­nar den sam­band med annan mark s o har samma ägare, skall den dock bilda en tax­e­rings­en­het. t axe­rings­en­hel" som består av endast övrig mark. beteck­nas mdusl­ri­en­hel. om den lig­ger till över­vä­gande del inom tätort och lant­bruks­en­het, om den li gger till över­vä­gande del utan­för sådan ort . 6 § 1 små­hu­sen­het, hyres­hu­sen­het, spe­ci­a­len­het och indu­stri­en­het skall endast ingå eg endom som lig­ger sam­lad och som utgör en eko­no­misk en het. 7 § lig­ger explo­a­le­rings­mark inom olika tätor­ter eller plan­om­rå­den skall mark inom varje tätort eller plan­om­råde utgöra en tax­e­rings­en­het. består täkt­mark av skilda mark­om­rå­den skall varje sådant område utgö ra en tax­e­rings­en­het. omfat tas områ­den av samma täkt­plan enligt natur vårds­la­gen (1964: 822) skall de dock utgöra en tax­e­rings­en­het. 8 § tax­e­rings­en­het skall omfatta eko­no­mi­bygg­nad, åker­mark, betes mark. skogs­mark, skogs­im­pe­di­ment eller övrig mark som in går i en bruk- nings­en­het. 9 s fas­tig­het, som till­hör stat en och som för­val­tas av skilda myn­dighe ter, får upp­de­las i tax­e­rings enhe­ter efter de olika mynd ighe­ter­nas för­valt nings­om­rå­den. 10 § mark­sam­fäl­lig­het eller anlägg­nings­sam­fål­lig­het skall utgöra en taxe ringsen­het. om den för­val­tas av juri­disk per­son. detta gäl­ler dock inte om fas­tig­he­terna, som har del i sam­fal­lig­he­ten, ute­slu­tande eller s å gott som ute­slu­tande är en- eller två­fa­miljs­fas­tig­he­ter som avses i 24 § 2 m om. första styc­ket kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370). detta gäll er in te h eller sam­fäl­lig­het. som avser enskild väg eller dike eller som har ett ringa eko nomiskt värde. 11 § lant­bruks­en­het­skall ha beskatt­nings­na­tu­ren jord­bruks­fas­tig­het. vidare skall små­hu­sen­het och hyres­hu­sen­het ha beskatt­nings­na­tu­ren jord­bruks­fas­tig­het om föl­jande för­ut­sätt­ningar är upp­fyllda 1 - små­hu­sen­he­ten eller hyreshu sen­he­ten är belä­gen i anslut­ning till 'a"'- bruks­en­het med mins t fem hek­tar å ker­mark, betes­mark och skogs­mark 2 små­hu­sen­he­ten eller hyres­hu­sen­he­ten ägs av arren­da­tor till la "' bruk.sen­he­ten eller, om lant­bruks­en­he­ten är skat­te­fri, av äga­ren till samma ^ 3. bygg­na­den eller bygg­na­derna behövs som bostad-​töiaitendaiom. aga­ren eller deras arbets­kraft. om två ellei flera fas­tig­he­ter i olik a kom­mu­ner skulle ha utgjort en ta" 2838 'egal i samma kom­mun, skall deras beskatt­nings"- r estam­mas som om detta hade varit för hål­lan­det. . . . nga tax­e­rings­en­he­ter skall ha be skatt­nings­na­tu­ren annan fas"? ¬ 5 kap- bestämmtindc av tax­e­rings­värde gpg 1979; 1152 grni­ulfr for u i.xcri­nucn ni. ni. , tasert­ngs­värde skall bestäm­mas för varje skat­te­plik­tig taxeringsen-​ het- 2 tax­e­rings­värde skall bestäm­mas till det belopp som mot­sva­rar 75 pro­cent av t axe­rings­en­he­tens mark­nads­värde. 2 § med m ark­nads­vär­del för en tax­e­rings­en­het avses del pris som den san­no­likt betingar vid en för­sälj­ning på den all­männa mark­na­den. \'id vär­de­ring en skall inte beak­tas andra pri­vaträtts­liga för­plik­tel­ser än sådana som gäl­ler enligt ser­vi­tut och lik­nande eller som enligt tomträtts-​ kon­trakt gäl­ler om m arkens utnytt­jande. vär­de­ringen skall grun­das på de belå­nings­för­hål­lan­den som nor­malt gal ler tor likar­tade fa stig­he­ter. om två eller liera fas­tig­he­ter i olika ko mmu­ner skulle ha utgjort en taxe ringsen­het om de hade legat i samma kom­mun, skall deras mark­nads­värde hes­läm­mas. som om detta hade varit för­hål­lan­det. 4 § mark­nads­vär­det skall bestäm­mas med hän­syn till det g enom­snitt­liga prislä­get under andra året före tax­e­rings­å­ret. 5 s mark­nads­vär­det skall i första hand bestäm­mas med led­ning av fastig hets­för­sälj­ningar i orten (orts­pris­me­to­den). här­vid skall inte beak­tas såda na för­sälj­ningar om vilka man kan anta att ovid­kom­mande omstän­dig­he­ter har inver­kat på pri­set. då fas­tig­h­cts­för­sälj­ningar inte ger den led­ning som behövs kan mark nads­vär­det beräk­nas med led­ning av en avkast­nings­kal­kyl. till grund for kal­ky­len lägg s b!, a. bygg­nads åter­stå­ende var­ak­tig­hets­tid och den för­ränt ning av insatt kapi­tal, som man all­mänt räk­nar med vid köp av fas­tig­he­ter av ifrå­ga­va­rande slag (avkast­nings­me­to­den). ger inte hel­ler avkast­nings­kal­ky­len den led­ning som behövs kan mark nads­vär­det u ppskat­tas med utgångs­punkt i det te kniska nuvär­det (produk-​ tions­kost­nads­me­to­den). 6 § det tek­niska nuvär­det skall bestäm­mas genom att återanskaffnings-​ kosl nåden för bygg­nad eller mar­kan­lägg­ning mul­ti­pli­ce­ras med en nedräk-​ nings­fak­tor. denna fak­tor skall bestäm­mas så att man där­i­ge­nom beak­tar den vär­de­minsk­ning som har upp­kom­mit mel­lan det år då anlägg­ningen togs i dri ft (nybygg­nads­årel) och andra året före tax­e­rings­å­ret. med åter­an­skaff­nings­kost­nad för bygg­nad avses kost­na­den för att under tindra året före tax­e­rings­å­ret upp­föra en mot­sva­rande anlägg­ning. kostna den kan bestämm as antingen genom en beräk­ning grun­dad pä erfa­ren­he­ter om bygg­nads­kost­na­de­mas stor­lek detta år. eller genom en upp­räk­ning av den fak­tiska b ygg­nads­kost­na­den med en omrak­nings­fak­tor. denna fak­tor 5kall bestäm­mas så att man där­i­ge­nom beak­tar änd­ringen i bygg nadskost-​ itad mel­lan nybygg­nads­å­ret och andra året före tax­e­rings­å­ret. 2839 ¬ sfs 1979:1152 'leringj. del­vi­ir­clen m. m. 7 § vid t axe­ringen skall föl­jande del­vår­den bestäm­mas. för småhus-​, hyreshus-​, industri-​ och explo­a­te­rings­en­het: 1. bygg­nads­värde bygg­nads­värde är vär­det av de bygg­na­der som hör till tax­e­rings­en­het 2. mark­värde mark­värde är vär­det av tax­e­rings­en­he­tens tomt­mark, explo­a­te­rin mark. täkt­mark och mar­kan­lägg­ningar. för lant­bruks­en­het: 1. bostads­bygg­nads­värde bostads­bygg­nads­värde är vär­det av de små­hus och hyres­hus som hör­lin tax­e­rings­en­he­ten. 2. eko­no­mi­bygg­nads­värde eko­no­mi­bygg­nads­värde är vär­det av de eko­no­mi­bygg­na­der som hör til] tax­e­rings­en­he­ten. 3. tomt­marks­värde tomt­marks­värde är vär­det av tax­e­rings­en­he­tens tomt­mark. 4. .lord­bruks­värde jord­bruks­värde är vär­det av tax­e­rings­en­he­tens åker­mark, betes­mark och mar­kan­lägg­ningar, som används eller behövs för växt­od­ling. 5. skogs­bruks­värde skogs­bruks­värde är vär­det av tax­e­rings­en­he­tens skogs­mark med växan de skog och mar­kan­lägg­ningar, som används eller b^övs för skogs­bruk. 6. skogs­im­pe­di­ments­värde skogs­im­pe­di­ments­värde är vär­det av de skogs­im­pe­di­ment som h örlili tax­e­rings­en­he­ten. 8 s varje del värde skall bestäm­mas för sig med tillämp­ning av i 2-5 s' angivna grun­der. sum­man av dci­vär­dena utgör tax­e­rings­en­he­tens tax­e­rings­värde. till­hör delar av en tax­e­rings­en­het olika för­sam­lingar skall anges hurslcr del av tax­e­rings­vär­det och del vär­dena som skä­li­gen belö­per på varje sådan del av tax­e­rings­en­he­ten. 6 kap. vär­de­rings­en­het 1 s vär­de­rings­en­het är den egen­dom som skall vär­de­ras för sig. envåf-​ derings­en­het skall endast omfatta egen­dom som ingår i en enda ta xerings enhet. 2840 2 § varje små­hus med värde av minst 10000 kro­nor skall utgöra en var- derings­en­het. kom­ple­ment­hus på små­hu­sen­he­ten skall i regel ingå i samma v ärdf- ring.sen­hct som det mest vär­de­fulla små­hu­set på tax­e­rings­en­he­ten. små­hus, vil­kas väide inte upp­går till 10000 kro­nor, skall ing å i var­denngsen­het som den mest vär­de­fulla bygg­na­den inom sam ma to"'j upp­går den mest vär­de­fulla bygg­na­dens värde inte till 10000 k ronor su samt­liga bygg­na­der inom tom­ten utgöra en vär­de­rings­en­het. 3 s varje hyres­hu­sen­het skall utgöi-​a e n vär­de­rings­en­het. vä eller flera vär­de­rings­en­he­ter för dock ske om det väsent­ligt under. vär­de­ringen. ¬ 4 1 } varje modern eko­no­mi­bygg­nad och annan eko­no­mi­bygg­nad av stör- sfs 1979:1152 re värde skall utg öra en vär­de­rings­en­het. andra eko­no­mi­bygg­na­der skall i regel sam­man­tö­ras till en vär­de­rings­en­het. sådan bygg­nad får dock utgöra ep vär­de­rings­en­het om det väsent­ligt under­lät­tar vär­de­ringen. 5 § ar en bygg­nad inrät­tad för väsent­ligt olika ända­mål får den inde­las i två eller hera värd cringsen­he­ter om det under­lät­tar vär­de­ringen. 6 § utan hin­der av vad som tidi­gare har sagts i de tta kapi­tel skall sane rings­bygg­nad och annan bygg­nad för vil­ken värde inte har bestämts utgöra en vär­de­rings­en­het, om bygg­na­den helt eller del­vis används som bostad. 7 § varje tomt skall utgöra en vär­de­rings­en­het, om inte annat anges i andra styc­ket. före­lig­ger bygg­nads­rätt till två elle r flera små­hus på en tomt får varje del av tom­ten, som omfat­tas av en bygg­nads­rätt, utgöra en vär­de­rings­en­het. tomt för hyres­hus skall inde­las i två eller fl era vär­de­rings­en­he­ter om detta pä grund av to mtens använd­nings­sätt är nöd­vän­digt för vär­de­ringen. 8 § f.xpi­o­ai­e­rings­mar­ken inom en tax­e­rings­en­het skall upp­de­las i värd e ringsen­he­ter med hän­syn till det använd­nings­sätt som anges i fast­ställd stads­plan eller bygg­nad splan. 9 § all täkt­mark som av.ser samma slags fyn­dig­het inom en tax­e­ring­sen het skall utgöra en vär­de­rings­en­het. 10 § vart och ett av ägo­sla­gen åker­mark, betes­mark, skogs­mark och skogs­im­pe­di­ment inom en tax­e­rings­en­het skall utgöra en vär­de­rings­en­hel. upp­del­ning får dock ske i två e ller flera vär­de­rings­en­he­ter, om det väsent ligt und erlät­tar vär­de­ringen. u § mar­kan­lägg­ning skall ingå i sam ma vär­de­rings­en­het som den mark den hör till. mar­kan­lägg­ning skall dock utgöra en vär­de­rings­en­het om det väsent­ligt un der­lät­tar vär­de­ringen. 12 § fas­tig­hets ande­lar i sa mfäl­lig­he­ter som skall vär­de­ras för sig skall utgöra en vä rde­rings­en­het for varje bygg­nads­typ och ägo­slag. upp­del­ning får dock ske i två e ller flera vär­de­rings­en­he­ter, om det väsent­ligt under­lät tar vär­de­ringen. '3 § reg­ler om vär­de­rings­en­he­ter på vat­ten­falls­en­het finns i 15 kap. 7 kap. all­männa värd erings­reg­ler ^'urilt'jaklori'r ' s vär­de­ringen skall ske med utgångs­punkt i vä rde­fak­to­rer. med värde fak­to­rer avses egen­ska­per som är knutna till fas­tig­he­ten och som har bety- för m ark­nads­vär­det. ¬ sfs 1979:1152 2842 viinh'!»»'"'^^'" r- . , -) s riket sk all inde­las i vär­de­om­rådcn for bygg­na­der och ä , - ägo­siag so skall v ärde­ras med led­ning av rikt­vär­den. vär­de­för­hål­lan­dena inom ett vär­de­om­råde skall i allt väsent ligt varae. het­liga vär­de­om­råde skall där­för bestäm­mas så att inver­kan av de värde (aktö­rer, som sär­skilt beak­tas vid rikt­vär­dets bestäm­mande, skall kunna bedö­mas enligt enhet­liga reg­ler. riktvi­irdcn m. ni. 3 s för bygg­na­der och ägo­slag som avses 18-15 kap. skall taxeringsvär-​ :stäm­mas med utgångs­punkt i ri ktvär­den. dessa skall bestäm­mas för nina­tio­ner av vär­de­fak­to­rer, som i någon utsträck­ning vari­e­rar inom de besti kom­bi­na­tio­ner vär­de­om­rå­det och som har sär­skild bety­delse för mark­nads­vär­det. för övriga vär­de­fak­to­rer skall rikt­vär­det bestäm­mas med utgångs­punkt! för­hål­lan­den som i geno msnitt eller i h uvud­sak råder inom vär­de­om­rå­dei. vär­de­fak­to­rer, som sär­skilt skall beak­tas vid rikt­vär­dets bestäm­mande, skall inde­las i klas­ser. resul­ta­tet av klass­in­del­ningen kal­las kl ass­in­del nings­data. rikt­värde skall redo­vi­sas på karta, i tab ell eller på annat sätt. 4 § rikt­värde skall bestäm­mas så att det leder till tax­e­rings­värde somef-​ ter juste­ring som avses i 5 § s tår i öve rens­stäm­melse med bestäm­mel­serna i 5 kap. 2-5 §§. avvi­kelse får dock före­komma, om den för­an­leds av klass­in­del­ning av vär­de­fak­to­rer eller anpass­ning till f ast­ställda tabell-​ eller vär­descrier. 5 § före­lig­ger vär­de­fak­to­rer, som inte sär­skilt har beak­tats vid r iktvär des bestäm­mande och som påtag­ligt inver­kar på mark­nads­vär­det, skal­len med led­ning av rikt­vär­den bestämt värde juste­ras. detta benämns juste ring för säregna för­hål­lan­den. juste­ring­ens stor­lek skall mot­svara 75 pro­cent av den skill­nad i m ark nads­värde tax­e­rings­en­he­ten skulle ha med säregna för­hål­lan­den och vär det utan säregna för­hål­lan­den. 6 § vid vär dering av bygg­na­der och ägo­slag för vilka rikt­vär­den bestäms skall först fast­stäl­las klass­in­del­nings­data och där­e­mot sva­rande ri ktvär den. i fråga om skogs­mark, som lig­ger inom skilda kom­mu­ner och soind jest skulle ha ingått i sam ma tax­e­rings­en­het, får de genom­snitt­liga förhä' lan­dena för denna skogs­mark läg­gas till grund vid klass­in­del­ning av värde fak­to­rer för tax­e­rings­en­he­terna om de lig­ger inom samma vär­de­om­råd^- vid rik tvär­dets bestäm­mande får inter­po­la­tion mel­lan vär­den i v ärd­dii bell eller vär­descrie inte ske. sedan det mot rikt­vär­det sva­rande vär­det har bestämts skall even­tu­ell juste­ring för säregna för­hål­lan­den det där­e­mot sva­rande tan rings­vär­det fast­stäl­las. 7 § rege­ringen eller myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer skall b ^ om när­mare före­skrif­ter om indel­ning i vär­de­om­rå­den. klas­sin­cicln>a^ •arde­fak­to­rer. klass­in­del­nings­grun­der, vär­de­se­rier och fy r> . .. ... .t j..nt hc-su" ' luici. kias­si­nu­el­nings­grun­der. ocn \ai<j o ygg­nads­ty­per och ägo­slag som anges 18-15 kap. mot såd­tint " talan ej föras. ¬ sfs 1979:1152 g § bygg­nads­värde är del mer­värde som täx­e­rings­en­he­ten har på grund av alt den är bebyggd. värde av bygg­nad som är löse­gen­dom skal) bestäm nias som om bygg­nad ens ägare ägde mar­ken. mark­värde 9 § mark­värde, tomt­marks­värde, jord­bruks­värde, skogs­bruks­värde och skogs­im­pe­di­mentsvärdc skall bestäm­mas som om tax­e­rings­en­he­ten var obe­byggd, såvida inte sane­rings­bygg­nad finns på tax­e­rings­en­he­ten. ]0 ^ vid vär­de­ring av tomt­mark skall bebyg­gel­se­möj­lig­he­ten bestäm­mas med uigångs­punkt i den pågående mar­kan­vänd­ningen, såvida inte annan mar­kan­vänd­ning är tillå­ten enligt fast­ställd stads-​ eller bygg­nads­plan och mar­ken där­i­ge­nom far väsent­ligt högre värde. 11 § är tomt­mar­ken obe­byggd skall vid vär­de­ringen rådande byggnads-​ för­bud och andra före­skrif­ter angå­ende mar­kens använd­ning beak­tas. finns på lomt­markcn bygg­nad som har åsatts värde skall, oav­sett om bygg­nad.sför­bud fö relig­ger, nybygg­nad anses möj­lig i den utsträck­ning be byg­gelse har skett. vidare skall vid bedöm­ning av tomt­mar­kens del­bar­het hän­syn tas till om bygg­na­dens pla­ce­ring på tom­ten omöj­lig­gör att denna delas. byg<>i!(id under upp­fö­rande, bygg­nads­minne m.m, och sane­rings­bygg­nad 12 s värde av bygg­nad under upp­fö­rande skall bestäm­mas till hälf­ten av ned­lagd kost­nad. kost­na­den skall omräk­nas till det genom­snitt­liga kost nads­läge som gä llde under andra året före tax­e­rings­å­ret. 13 § bygg­nads­värde for bygg­nad, som enligt lagen (i960: 690) om bygg nads­min­nen har för­kla­rats for bygg­nads­minne, är sam­man­lagda vär­det av bygg­na­den och till­hö­rande tomt. samma skall gälla bygg­nad som vid fast stäl­lande av stads­plan haran­getts ha sådant värde ur histo­risk eller kul­tur histo­risk syn­punkt att den bör beva­ras. för mark til! sådan tax­e­rings­en­het bestäms inte något värde. 14 § finns sane­rings­bygg­nad skall vär­det av mar­ken sät­tas ned med h än syn till ko stna­den i sam­band med riv­ning av bygg­na­den. ^'niwn­falls­en­het 15 § i fråga om vat­ten­falls­en­he­ter gäl­ler bestäm­mel­serna i 15 kap. i stäl let för vad som sägs i 8-14 §§ samt i 11 och 12 kap. egen­dom för vil­ken värde inte bestäms 16 § för egen­dom som anges under punk­terna i — 4 skall inte bestäm­mas något värde 1. bygg­nad eller bygg­na­der inom samma tomt. om bygg­nads­be­stån­dets sam­man­lagda tax­e­rings­värde ej skulle uppgå till 10000 kro­nor 2- övrig mark och vat­ten­täckt område som inte är täkt­mark 0. mar­kan­lägg­ning som används för sådant ända­mål som avses i 3 ka p. ^ 4- egen­dom som avses i 2 k ap. 3 § jor­da­bal­ken. ¬ sfs 1979:1152 8 kap. rikt­värde för små­hus 1 § rikt­värde för små­hus skall utgöra vär­det av ett små­hus med liia^ rande garage, för­råd och lik­nande bygg­na­der. "">• 2 § som rikt­värde för ett små­hus som är nybyggt, av nor­mal stor­lek o stan­dard, fri­lig­gande samt utgör del enda små­hu­set på en tomt som ut! själv­stän­dig fas­tig­het får endast anges vär­den i en fast­stä lld vär­de­se­rie 3 § inom varje vär­de­om­råde skall rikt­vär­den bestäm­mas for skilda for hål­lan­den för en eller flera av föl­jande vär­de­fak­to­rer. sfqj-​lek stor­le­ken bestäms med hän­syn'till små­hu­sets bo. stads­yta och den­nas för­del­ning på olika våningar stor­leks­klas­sen för små­hus med en stor­lek s om mot­sva­rar högst 200 kvadrat­me­ter i ett plan får inte göras större än att den mot­sva­rar 10 kvadrat­me­ter bostads­yta. ålder stan­dard bygg­nads­ka­te­gori fas­tig­hets­rätts liga för­hål­lan den vär­de­ord­ning åldern ger uttryc k för små­hu­sets san­no­lika åter­stå ende livs­längd. denna bestäms med hän­syn t ill små­hu­sets nybygg­nadsår, omfatt­ningen av till-​och ombygg­na­der samt tid­punk­ten för dessa. ålders­klas­sen för små­hus med en åld er mot­sva­ran de högst 20 år för inte göras större än att den mot sva­rar 5 år. stan­dar­den bestäms med hän­syn till små­hu­sets bygg­nads­ma­te­rial och utrust­ning. för ett nybyggt små­hus skall fin­nas minst fem stan dard­klas­ser. bygg­nads­ka­te­go­rin bestäms med hän­syn till o m små­hu­set utgör fri­lig­gande små­hus, ked­je­hus eller rad­hus samt, om sär­skilda skäl före­lig­ger, antal lå gen­he­ter. med fas­tig­hets­rätts­liga för­hål­lan­den av ses om den tomt­mark som små­hu­set är belä­get på u tgör sjäh- stän­dig fas­tig­het eller inte. utgör tomt­mar­ken iii'e själv­stän­dig fas­tig­het skall hän­syn även tas till moj lig­h­c­ten att tomt­mar­ken kan bilda egen fastighet-​ med vär­de­ord­ning avses husets ord­nings­num­mer' vär­de­hän­se­ende inom tom­ten. 2844 9 kap. rikt­värde för hyres­hus 1 § vär­det av hyres­hus bestäms som skill­na­den mel­lan ,,v erings­en­het bestå­ende av hyres­hu­set och till­hö­rande mark och en eller de var­de­rings­en­he­ter som avser mar­ken. .„i.snnii^ i 'tvärde för en hyres­hu­sen­het bestå­ende av hyres­hus och ti omt­maik skall utgöra sam­man­lagda vär­det av bygg­na­der och mar - ¬ 2 som riktvi­irde tor en hyres­hu­sen­het med nor­mall för­hål­lande mel­lan vär­den­ni­i­sen­he­tens mark­värde och dess hyra. bebyggd med ett modernt hyres­hus, upp­fört under åren 1950-​1959 och med en hyra av 70000-​74000 kro­nor, får endast anges vär­den i en fast­ställd vär­de­se­rie, 3 § inom varje vär­de­om­råde skall rikt­vär­den bestäm­mas för skilda för hål­lan­den för en eller liera av föl­jande vär­de­fak­to­rer. sfs 1979:1152 h>r:i ålder stan­dard mark­vär­de­an­del med hyra avses bruks­vär­de­hyra för bostä­der och mark­nad smäs­sig hyra för loka­ler. hyran skall be stäm­mas med hän­syn till den genom­snitt­liga hyres nivån under det andra året före tax­e­rings­å­ret. för vär­de­rings­en­he­ter med en hyra under 100000 kro­nor skall fin­nas minst 20 hyreski­as­ser och för vär­de­rings­en­he­ter med en hyra mel­lan 100000 kro nor och en mil­jon kro­nor minst 25 hyreski­as­ser. åldern ger uttryck för hyres­hu­sets san­no­lika åter stå­ende livs­längd. denna bestäms med hän­syn till hyres­hu­sets nybygg­nadsår, omfatt­ningen av till- och ombygg­na­der samt lid­punk­ten för dessa. ålders­klas­sen för vär­de­rings­en­het med en ålder mot­sva­rande högst 40 år får inte göras större än att den mot­sva­rar 10 år. stan­dar­den bestäms med hän­syn till hyres­hu­sets bygg­nads­ma­te­rial och utrust­ning. för vär­de­rings­en­het med en ålder mot­sva­rande högst 40 år skall fin­nas minst tre stan­dard­klas­ser. med mark­vär­de­an­del avses för­hål­lan­det mel­lan vär­de­rings­en­he­tens mark­värde och dess årliga hy ra. för vär­de­rings­en­het med en ålder mot­sva­rande minst 20 år skall för vär­de­fak­torn mark­vär­de­an­del fin­nas minst tre klas­ser. 10 kap. rikt­värde för eko­no­mi­bygg­na­der 1 § rikt­värde för eko­no­mi­bygg­nad skall utgöra vär­det av en eller flera eko­no­mi­bygg­na­der eller del av eko­no­mi­bygg­nad. 2 § som rikt­värde för en eko­no­mi­bygg­nad avse­ende ett djurstall for nijölk­kor som är byggt efter år 1969, är av nor­mal beskaf­fen­het och har en stor­lek av 301-​400 kvadrat­me­ter får endast anges vär­den i en fast­ställd vär­de­se­rie. ^ s inom varje vär­de­om­råde skall rikt­vär­det bestäm­mas för skilda för hål­lan­den för en eller flera av föl­jande vär­de­fak­to­rer. 2845 ¬ sfs 1979:1152 bvra­nads­katc­bori byge­nads­ka­le­gori bestäms med hän­syn till ^ _i.i .,;;,-rl(.rlna«:enh­cien nii­viir. stor­lek ålder beskaf­fen­het mål vär­de­rings­en­he­ten huvud­sak­li­gen ur "iid­l­lad för. stor­le­ken bestäms beträf­fande tor­kar med h än till tork­nings­för­måga. beträf­fande siior med hän^ till lag­ringsvoly m samt i övrig a fall m ed hiin­synli] bygg­na­der­nas yta på mar­ken. åldern ger uttryck för vär­de­rings­en­he­tens san­noli. ka åter­stå­ende livs­längd. denna best äms med hän" syn till vär­de­rings­en­he­tens nybygg­nadsår. omfaii. ningen av till- och ombygg­na­der samt ti dpunk­ten för dessa. beskaf­fen­het bestäms med hän­syn till bygg­nadsma terial och utrust­ning samt vär­de­rings­en­he­tens skick. 2846 11 kap. rikt­värde för indu­stri­bygg­nad och övri g bygg­nad 12 kap. rikt­värde för tomt­mark, explo­a­te­rings­mark och täkt­mark tomt­mark 1 § rikt­vär­det för tomt­mark för små­hus skall utgöra vär­det av en tomt eller, om sär­skilda skäl före­lig­ger, vär­det av en kvadrat­me­ter tomt­mark, rikt­vär­det för tomt­mark för hyr eshus, indu­stri­bygg­nad eller övrig bygg nad skall utgöra vär­det av en kva drat­me­ter bygg­nads­rätt vid nybe­by­ge­ehe eller vär­det av en kvadrat­me­ter tomt­mark. 2 s rikt­vär­det skall bestämma s med utgångs­punkt i att to mtmar­ken kan bebyg­gas ome­del­bart. som rikt­värde får endast anges vär­den i en fast­ställd vä rde­se­rie. 3 § rikt­vär­den för tomt­mark för små­hus skall inom varje v ärde­om­rij: bestäm­mas för skilda för­hål­lan­den för en eller flera av vär­de­fak­to­renw stor­lek, vat­ten och avlopp, fas­tig­hets­rätts­liga för­hål­lan­den samt, om sär skilda skäl före­lig­ger, typ av bebyg­gelse och spe­ci­ell belä­gen­het. klassi" del­ningen av vär­de­fak­to­rer skall ske så att vär­det för kla ssmit­ten mot vär­dena i vär­de­se­rien. med de o lika vär­de­fak­to­rerna för­stås; med stor­lek avses tomt­mar­kens areal. _ med vat­ten och avlopp avses i vi lken och på vad s ätt tomt­mar­ken har till­gång ti och avlopp. med fa stig­hets­rätts­liga för­hål­lan­den av.ses on^^^^^^ ten utgör själv­stän­dig fas­tig­het eller tomt­mar­ken inte själv­stän­dig fas­tig­het s 'a aven tas till möj­lig­he­ten att tomtmarst-​" egen fas­tig­het. stor­lek vat­ten och avlopp fas­tig­hets rätts­liga för hål­lan­den ¬ typ av be - med typ av bebyg­gelse avses om tomt­mar­ken ar av- sfs 1979:1152 bye­cel^c sedd att bebyg­gas med fri­lig­gande små­hus, kedje hus eller rad­hus. spe­ci­ell med spe­ci­ell belä­gen­het avses tomt­mar­kens läge belä­gen­het inom vär­de­om­rå­det (.ex. vid strand. 4 5 rikt­vär­den för to mtmark för hyres­hus skall inom varje vär­de­om­råde bestäm­mas för skilda för­hål­lan­den för vär­de­fak­torn typ av bebyg­gel.se samt. om sär­skilda skäl före­lig­ger, typ av vånings­plan. med de olika vär­de­fak­to­rerna för­stås: typ av med typ av bebyg­gelse avses det ända­mål bebyg-​ bebyg­celse gel­sen på tomt­mar­ken är avsedd for. antingen bo stä­der eller loka­ler. typ av med typ av vånings­plan avses pla­nets utform­ning vånings­plan och belä­gen­het inom bygg­na­den. 5 § rikt­vär­den för tomt­mark för indu­stri­bygg­nad eller övrig bygg­nad skall inom varje vär­de­om­råde bestäm­mas för skilda för­hål­lan­den för vär defak­torn typ av bebyg­gelse. med typ av bebyg­gelse avses det ända­mål bebyg­gel­sen på tomt­mar­ken är avsedd för, såsom ind­ti­siri­bygg­nad. växt hus. ben­sin­sta­tion eller dyi­ikt. e.xpln a! cri­tipsni­cirk 6 rikt­värde för explo­a­te­rings­mark skall bestäm­mas genom att de rikt vär­den som har fast­ställts för tomt­mark för små­hus, hyres­hus, indu­stri bygg­nad eller övrig bygg­nad mul­ti­pli­ce­ras med en explo­a­te­rings­fak­tor. 7 § expi­o­a­te­rings­fak­torn skall bestäm­mas för skilda for­hål­lan­den för [oljande vär­de­fak­to­rer. vän­te­tid med vän­te­tid avses tiden innan explo­a­te­ringen kan beräk­nas börja. exploaterings-​ med explo­a­te­rings­lid avses tiden under vil­ken ex- plo­a­te­ring kan beräk­nas pågå. tokunark 8 s rikt­värde för täkt­mark skall beräk­nas som pro­duk­ten av en bryi- nings­fak­tor och vär­det per kubik­me­ter bryt­värd fyn­dig­het av olika slag. sä- sten. grus. sand, lera, jord, torv eller andra jordar­ter vid ome­del­bar bryt­ning. kubik­me­ter­vär­dei vid ome­del­bar bryt­ning skall inom vatje värdeområ-​ de bestäm­mas till mark nads­mäs­sigt arren­de­pris. som kubik­me­ter­värde får endast anges vär­den i en fast­ställd vär­de­se­rie. ^ § bryt­nings­fa­ki­orn skall bestäm­mas för skilda för­hål­lan­den för­föl­jande \'ärde­fak­to­rer. 2847 ¬ sfs 1979:1152 väntclid bryt­nings­tid med vän­te­tid avses tiden innan bryt­ningen kan b» räk­nas börja. med bryt­nings­tid avses tiden under vil­ken bryt • en kan beräk­nas pågå. 13 kap. rikt­värde för åker­mark och betes­mark akcrmctrk 1 {} rikt­värde för åker­mark skal! utgöra vär­det per hek­tar åker­mark. 2 § som rikt­värde för åker­mark som är till­freds­stäl­lande drä­ne­rad. av genom­snitt­lig god­het och med nor­mala bruk­ning.sför­hål­lan­den får endast anges vär­den i en fast­ställd vär­de­se­rie. 3 § inom varje vär­de­om­råde skall rikt­vär­den för åker bestäm­mas ibr skilda för­hål­lan­den för en eller flera av föl­jande vär­de­fak­to­rer. god­het briikningsför-​ hål­lan­den drä­ne­ring 2848 med god­het avses åker­mar­kens pro­duk­tions­förmå ga. för vär­de­fak­torn god­het skall fin­nas minst tre klas ser. där mitt­klas­sen sva­rar mot genom­snitt­lig god het inom vär­de­om­rå­det. vär­deskill­na­den mel­lan två intil­lig­gande klas­ser får uppgå till högst 20 pro­cent av vär­det för mark med genom­snitt­lig god­het, dock lägst 500 kro­nor p er hek­tar och högst 3 000 kro­nor per hek­tar. för åker skall anges vil­ken eller vilka godhetsklas-​ ser som i h uvud­sak före­kom­mer inom olika delarav vär­de­om­rå­det. med bruk­nings­för­hål­lan­den avses åker­mar­kens lä ge i f örhål­lande till annan åker samt dess inrearron-​ dering, dvs. fält­stor­lek, fält­form och före­komst at bruk­nings­hin­der. för vär­de­fak­torn bruk­nings­för­hål­lan­den skall f in nas tre klas­ser där mitt­klas­sen sva­rar mot norma a bruk­nings­för­hål­lan­den inom vär­de­om­rå­det. vär­deskill­na­den mel­lan två intil­lig­gande klas­ser a' uppgå till högst 20 pro­cent av vär­det för mark me nor­mala bruk­nings­för­hål­lan­den, dock lägst 500 o nor per hek­tar och högst 3 000 kro­nor per hektar-​ ^ för åker skall anges om det inom del av det i sär­skilt stor utsträck­ning före­kom­mer an bruk­nings­klass än den nor­mala. åker­mar­kens drä­ne­ring bestäms av dik­ning­ars beskaf­fen­het samt av mar­kens e drä­ne­ring. för vär­de­fak­torn drä­ne­ring skall fin­nas klas­ser. högst ire ¬ pe:cs>}nirk 4 § riku'ärc3e för betes­mark skall mgöra vär­det per hek­tar betes­mark och anges för vaije vär­de­om­räde för åker­mark. 5 § inom vaije vär­de­om­råde skall rikt­vär­den för betes­mark bestäm­mas för skilda för hål­lan­den för vär­de­fak­torn beskaf­fen­het. med beskaf­fen­het avses främst bet esmar­kens pro­du­ki­ions­för­måga samt dess bruknings-​ och lorr­lägg­ningsf­br­hål­lan­den. för vär­de­fak­torn beskaf­fen­het för fin­nas högst tre klas­ser. sfs 1979:1152 14 kap. rikt­värde för skogs­mark med väx­ande skog samt skogs­im­pe­di­menl skt)(;sniarl< med väx­ande skog ' : • 1 5 rikt­värde för skogs­mark med väx­ande skog skall utgöra vär­det per hek­tar skogs­mark. 2 § som rikt­värde för skogs­mark med väx­ande skog av genom­snitt­lig be skaf­fen­het inom en region bestå­ende av ett eller flera län eller delar därav får endast anges vär­den i en fast­ställd vär­de­se­rie. 3 § inom varje vär­de­om­råde skall rikt­vär­den för skogs­mark med växan de skog bestäm­mas för skilda för­hål­lan­den for eo eller flera av föl­jande vär­de­fak­to­rer. - god­het kost­nad vir­kes­för­råd trädslag grovskogs-​ pro­cent ri9-​sfs 1979 med god­het avses skogs­mar­kens virkesproduceran-​ de för­måga. kost­na­den bestäms med hän­syn till de väsent­li­gas te kostnads-​ och kva­li­tets­fak­to­rer som påver­kar vär­det av vir­kes­pro­duk­tio­nen. om fler än en kosi­nads­klass före­kom­mer skall an ges vil­ken klass som sva­rar mot genom­snitt­lig kost nads­klass för vär­de­om­rå­dei. med vir­kes­för­råd avses vir­kes­föri^d per hek­tar ut tryckt i skogs­ku­bik­me­ter. där­med avses fast volym stam­virke ovan stubbe inklu­sive top­par och bark. för vir­kes­för­råd upp till 200 skogs­ku­bik­me­ter per hek­tar l^r klas­serna ej göras större än 10 skogsku bik­me­ter. trädsla­gen bestäms med hän­syn till s kogens sam man­sätt­ning. för vär­de­fak­torn trädslag skall fin­nas klas­serna barr­skog, lövskog och i vissa fall ädel löv skog (bok och ek). med grov­skogs­pro­cent avses den andel av barr­sko gens vir­kes­för­råd som består av träd med en bröst höjds­di­a­me­ter av minst 25 cen­ti­me­ter på bark. för vär­de­fak­torn grov­skogs­pro­cent skall hnnas minst tio klas­ser. 2849 ¬ tof- sfs 1979:1152 sko^simpc­dimcni 4 § rikt­värde för sko­e­sim­pe­dimcnt skall utgöra vär­det per hek­tar och anges för varje vär­de­om­råde för skog. 5 § inom varje vär­de­om­råde skall rikt­vär­det för skogs­im­ped­l­ment be stäm­mas för skilda för­hål­lan­den för vär­de­fak­torn beskaf­fen­het. med b e- skaf­fen­het avses främst slag av före­kom­mande vege­ta­tion samt för­ut­säu, ningar för ökad pro­duk­tion. 2850 15 kap. vär­de­ring av vat­ten­falls­en­het albi­u­int 1 i} vat­ten­falls­en­het är dels taxering-​senhet med utbyggd kraft­sta­tion. dels tax­e­rings­en­het med regle­rings­an­lägg­ning huvud­sak­li­gen avsedd för vat­ten­kraft­s­än­da­mål, dels tax­e­rings­en­het med out­byggt vat­ten­fall som enligt verk­ställ­bart tii|. stånd får byg­gas ut. dels tax­e­rings­en­het vars huvud­sak­liga värde utgör värde av andels-​eller ersät­l­nings­kraft. vär­de­ringen av vat­ten­falls­en­hetcrna inom ett avrin­nings­om­råde skall sam­ord­nas. vid vär­de­ringen bestäms först varje kraft­sta­tions och re gle rings­an­lägg­nings totala värde i ny byggt skick. total­vär­det för varje e nhet upp­de­las där­ef­ter i ett bygg­nads­värde och ett mark­värde. bygg­nads­vär­det bestäms med beak­tande av den vär­de­minsk­ning som har skett efter ny bygg­nads­å­ret. värde av nybypgd kraft­sta­tion och rcy­le­fin^san­läp­pi­diig 2 § vär­det av nybyggd kraft­sta­tion eller regle­rings­an­lägg­ning bestäms som pro­duk­ten av kraft­sta­tio­nens eller regle­rings­an­lägg­ning­ens taxerings-​ effekt i kilo­watt och av ett rikt­värde. 3 § tax­e­rings­ef­fekt är en effekt som är till­gäng­lig i mel­lans­ve­rige under hela året. den bestäms för en kraft­sta­tion med till­hö­rande ande­lar i r egle rings­an­lägg­ningar genom att den utbyggda effek­ten i kilo­watt mul­ti­pli­cera'' med tre fak­to­rer genom vilka beak­tas skilda för­hål­lan­den beträf­fande ut nytt­jan­de­tid. regle­rings­möj­lig­het och belä­gen­het. utnytt­jan­de­tid utnyt­l­jan­de­ti­den är lika med kvo­ten mel­lan nor­mal års­pro­duk­tio­nen. uttryckt i kilo wat­tim­mar och deii utbyggda effek­ten i kil owatt. minst nio klas­ser ska fin­nas. regle­rings­möj­lig­he­ten anger den utbyggda eftek tens rela­tiva värde med hän­syn till möj­lig­he­ter­nau års­i­e­gle­ring. minst fem klas­ser skall fin­nas. belä­gen­he­ten anger den utbyggda effek­tens vid kraft­sta­tio­nen i för­hål­lande till dess vär c mel­lans­ve­rige. minst fem klas­ser skall tin­nas. regle­rings­möj­lig­het belä­gen­het ¬ 4 § tax­e­rings­ef­fek­ten för en kraft­sta­tion,medi­till­hö­ra­ti­de­ah­de­lar i regie-​ sfs 1979:1152 rings­an­lagc­ningar skall delas upp t en del som avser kraft­sta­tio­nen och i en dd som avser ande­larna i regle­rings­a­niägg­ningar. upp­del­ningen skall ske eatigt de för­de­i­nings­tal som bestäms for olika regle­rings­gra­der. fördel-​ nings­i­aion kan be stäm­mas olika för skilda typer av avrin­nings­om­rå­den. den tax­e­rings­ef­fekt som har bes­lämts för en kraft­sta­tions ande­lar i reg lerings­an­lägg­ningar skall delas upp mel­lan de regle­rings­an­lägg­ningar, som lig­ger upp ströms kraft­sta­tio­nen i för­hål­lande till anlägg­ning­ar­nas maga- stnsvo­lym. en rcg­le­rings­an­lägg­nin gs tax­e­rings­ef­fekt är sum­man av de laxeringsef-​ fek­ter. som ber äknats för anlägg­ningen vid dessa upp­del­ningar. 5 § rtiktx ärdet rir en kraft­sta­tion skall utgöra vär­det per kilo­watt taxe- ringsef­fekt och bestäm­mas för skilda för­hål­lan­den för vär­de­fak­torn god het. genom denna beak­tas olik­he­ter i års­kost­na­derna bero­ende på varie rande anlägg­nings­kost­na­der per kilo­watt tax­e­rings­ef­fekt. minst tre klas­ser skall fin­nas. rikt­vär­det skal l utgöra det kapi­ta­li­se­rade vär­det av 75 pro­cent av års- net­tot för en tax­e­rings­ef­fekt om en kilo­watt under andra året före taxe ringså­ret. ä rsnettol bestäms som skill­na­den mel­lan brut­to­in­täk­ten, beräk nad enligt sta­tens vat­ten­falls­verks hög­spän­nings­i­a­rif­fer för mel­lan­svenska områ­det, och år.skost­nad för respek­tive god­hetski­ass. 1 års­kost­na­den skall inräk­nas nor­mala drift-​, underhålls-​och för­ny­el­se­kost­na­der. de på detta sätt fram­räk­nade rikt­vär­dena skall jäm­kas med hän­syn till lön­sam­he­ten för den totala elpro­duk­tio­nen i lan det. 6 5 rikt­vär­det för en regle­rings­an­lägg­ning ar lika med rikt­vär­det för en kraft­sta­tion med den god­het som är genom­snitt­lig för riket. /^.vg.ciua/.oärr/f orli mctrk­vördv jör rat­len­f­hllscnhf! 7 § rygc­nads­vär­det för en vat­ten­fall sen­het skall bestäm­mas till det tek niska nuvär­det av de bygg­na­der som hör till ta xerings­en­he­ten. vär­de­ring en skall ske enligt 5 kap. 6 §. vid denn a beräk­ning får dock 75 pro­cent av åter­an­skaff­nings­kost­na­den inte över­stiga det totala värde som har beräk nats enligt 2-6 §§. bygg­nads­vär­det av regle­rings­an­lägg­ning och kraft­sta­tion under uppfö rande skall bestäm­mas enligt 7 kap. 12 §. 8 mark­vär­det för en vat­ten­fail­se­fi­hel är skill­na­den mel­lan det enligt 7-6 §§ beräk­nade totala vär­det och 75 pro­cent av återanskaffningskostna-​ den för tax­e­rings­en­he­tens bygg­na­der. om 75 pro­cent av återanskaffnings-​ l^nst­na­den över­sti­ger det totala vär­det skall mark­vär­det vara noll. har kraft­sta­tio­nen inte tagits i bruk skall mark­värde beräk­nat enligt första styc­ket mins­kas med en tred­je­del. för regle­rings­an­lägg­ning som inte fiär tagits i bruk skall inte något mark­värde bestäm­mas. 'andels-​ och ersäl­fni­i­i­tis­kraff 5 § vär­det av andel skraft skall bestäm­mas till så stor del av kraft­sta­tio nens mark- oc h bygg­nads­värde som mot­sva­rar ande­len. rätt till and els- skall i rege l utgöra sär­skild tax­e­rings­en­het, 2851 ¬ sfs 1979:1152 2852 vär­det av kraft­sta­tion skall mins­kas med vär­det av före­kom­mande an. de i sk raft. 10 § ersätt­nings­krafl anges i kilo­watt tax­e­rings­ef­fekt. vär­det per kilo. iw > 1^1 rv» watt tax­e­ring.sef­fekt skall för den fas­tig­het som läm­nar kraft bestäm­mas med beak­tande av de bestäm­mel­ser som gäl­ler för leve­ran­sens fulj­gö­ran. de. för den mot­ta­gande fas­tig­he­ten skall vär­det per kilo­watt tax­e­ringsef. fekt bestäm­mas uti­från det värde ersätt­nings­kraf­ten har för den mot­ta­gan. de fas­tig­he­ten. belast­ningen av ersätt­nings­kraft skall dra­gas av från kraft­sta­tio­nens mark­värde så långt möj­ligt, i an nat fall från dess bygg­nads­värde. förmå nen av ersätt­nings­kraft skall läg­gas till mark­vär­det av den taxcringsen­liei till vil­ken för­må­nen hör. 16 kap. sär­skild fas­tig­hets­tax­e­ring 17 kap. om tax­e­rings­or­ga­ni­sa­tio­nen m.m. 1 § med ska tte­chef avses i den na lag che­fen för läns­sty­rel­sens skat­teav del­ning eller, i st ock­holms län. che­fen för läns­sty­rel­sens tax­e­rings­av­del ning. under benäm­ningen tax­e­rings­in­ten­dent inbe­grips, för­u­tom nämnda tjäns­te­män samt chef för besvärscn­het och tax­e­rings­in­ten­dent, även den. åt vil­ken upp­dra­gits att i sin tjänst utföra göro­mål som ankom­mer på taxe ringsin­ten­dent. om inte annat före­skrivs, får skat­te­che­fen upp­dra åt chef för tax­e­rings enhet eller besvär­sen­het att full­göra upp­gift som ankom­mer på hon om en ligt denna lag. i st ock­holms län får skat­te­che­fen även lämna sådant upp drag åt sin ställ­fö­re­trä­dare. med chef för tax­e­rings­en­het eller besvär­sen­het jäm­ställs enligt denna lag chef för sek­tion vid såd an enhet i sto ckholms, mal­mö­hus samt göte­borgs och bohus län. 2 s län inde­las i fas­tig­hets­tax­e­rings­di­strikt för tax­e­ring av småhus-​, lantbruks-​, hyreshus-​ och indu­stri­en­he­ter. i distrikt för indu­stri­en­he­ler taxe­ras även special-​ och explo­a­te­rings­en­he­ter. tax­e­rings­en­het tår utan hin­der av vad som sägs i fö rsta styc­ket hän­fö­ras till annat las­tig­hets­tax­e­rings­di­strikt om det erfordras med hän­syn till beho vet av lokal­kän­ne­dom i näm nden eller eljest för tax­e­rings­ar­be­tet. alla t axe­rings­en­he­ter, som bil­das av samma fas­tig­het, hän­förs till sam ma las­tig­hets­tax­e­rings­di­strikt. 3 1} fastighetstaxei-​ingsdistrikt för tax­e­ring av små­hu­sen­he­ter oni­i­a­tiar kom­mun eller del av kom­mun. fas­tig­hets­tax­e­rings­di­strikt för ta.xering av lantbruks-​, hyreshus-​och m- dustri­en­h­c­ter orn­lat­tar kom­mun, del av kom­mun eller tiera kommnnci-​ kom­mun eller del av kom­mun får ingå i två eller tlera fas­tig­hetsta^'-'- rings­di­strikt. 4 § for varje fas­tig­hets­tax­e­rings­di­strikt skall fin­nas en fas­tig­hcf'as'- ¬ rincs-​nämnil. som inom distrik­tet verk­stäl­ler tax­e­ring av de enhe­ter distrik-​ lel avser. 5 5 rege­ringen e ller myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer beslu­tar om [fidel­ningi fas­tig­hets­tax­e­rings­di­strikt. 6 § ord­fö­rande i fas­tig­hets­tax­e­rings­nämnd tör­ord­nas av läns­sty­rel­sen senast den 15 sep­tem­ber andra året före det år då all­män fas­tig­hets­tax­e­ring äcer rum. läns­sty­rel­sen får för­ordna ytter­li­gare en leda­mot i fastig hetstaxerings-​ nämnd. där­vid gäl­ler vad som sägs i första styc­ket. 7 § övriga leda­mö­ter i fas­tig­hets­tax­e­rings­nämnd och sup­ple­an­ter för (lem utses genom v al. val av leda­mö­ter och sup­ple­an­ter för­rät­tas före ut gången av decem­ber månad andra året före det år då all­män fas­tig­hets­taxe ring äger rum. val av leda­mö­ter och sup­ple­an­ter i fa stig­hets­tax­e­rings­nämnd för­rät­tas av kom­mun­full­ma­ki­ige. in går i fas­tig­hets­tax­e­rings­di­strikt mer an en kom mun för­rät­tas dock valet av lands­tinget, eller, om i distrik­tet finns kom­mun som cj ingår i lan dstings­kom­mun, av lands­tinget och kom­mun­full­mäk­tige med de n lör­del­ning dem emel­lan som läns­sty­rel­sen bestäm­mer efter be folk­nings­ta­len. val skall vara pro­por­tio­nellt, om det begärs av minst.så många ledamö ter som mot­sva­rar den kvot, vil­ken erhålls om anta­let när­va­rande ledamö ter delas me d det antal per­so­ner som valet avser, ökat med 1. om kvo­ten är ett bru­tet tal. skall den avrun­das till när­mast högre tal. om för­fa­ran­det vid sådant prop ortio­nellt val finns bestäm­mel­ser i lagen (195 5:138) om pro por­tio­nellt val­sätt vid vai inom lands­ting, kom­mun­full­mäk­tige m.m. 8 § anta­let valda leda­mö­ter i fas­tig­hets­tax­e­rings­nämnd skall vara minst fem och högst åtta. anta­let leda­mö­ter bestäms av den som för­rät­tar valet eller, om leda­mö­terna skall väl­jas av skilda organ, av läns­sty­rel­sen. för varje vald led amot skall väl­jas en sup­ple­ant. om utgånge n av val skall den som där­vid fört ordet ome­del­bart under rätta läns­sty­rel­sen, fas­tig­hets­tax­e­rings­nämn­dens ord­fö­rande och de valda. 9 & ord­fö­rande i fas­tig­hets­taxcrings­nämnd och av läns­sty­relse för­ord nad ledamo t skall vara myn­dig svensk med­bor­gare. han får ej ha fyllt sjut tio år eller vara i ko nkurs­till­stånd. 10 § val­bar till leda­mot eller sup­ple­ant i fas­tig­hets­tax­e­rings­nämnd är myn­dig svensk med­bor­gare, som ej har fyllt sjut­tio år. den som välj.still le damot elle r sup­ple­ant skall vara man­tals­skri­ven i komm un som helt eller del­vis ingår i fasti ghets­tax­e­rings­di­strik­tet, 3 ill ledamö ter och sup­ple­an­ter skall utses per­so­ner som har insikt i e fetig­heis­tax­e­rings­frä­gor som ankom­mer på fas­tig­hets­tax­e­rings­nämn­den. den som har fyllt se.xlio år eller upp­ger annat gil­tigt h inder ar ej skyl­dig iai mot­taga up pdrag som leda­mot cller sup­ple­ani. '1 § fasti8hetsta.xerings­nämn­den prö­var själv­mant den val­des behörig-​ sfs 1979:1152 2853 ¬ sfs 1979:1152 'yr hos het. tt.lan mot t astig­hets­tax­e­rings­nämndcns beslut förs genom besvä läns­sty­rel­sen. p § den som har fyllt sex­tio år har rätt att från­l­räda upp­drag att varai. damot eller sup­ple­ant. annars får ej någon från­träda sådant upp­drag h;m ej upp­ger hin­der som god­känns av den som har utsett honom. upp­hör leda­mot eller sup­ple­ant att vara val­bar eller behö­rig. för­fahj^ upp­dra­get. när ledig­het upp­kom­mer utses ny leda­mot eller sup­ple­ant för den lij som åter­står. 13 s av läns­sty­rel­sen med­de­lat för­ord­nande som ord­fö­rande eller som leda­mot i fast ighets­tax­e­rings­nämnd f?ir åter­kal­las när syn­ner­liga skäl före- är ord­fö­rande i f astig­hets­tax­e­rings­nämnd för­hind­rad att leda sam­man träde med nämn­den, för­ord­nar läns­sty­rel­sen, om det behövs, annan att va- ra ord­fö­rande för den tid hind­ret varar. 14 § besvär över kom­mun­full­mäk­ti­ges eller lands­tings beslut enligt 7.8 eller 12 § anförs hos läns­sty­rel­sen. i frå ga om över­kla­gan­det skall i övrigt bestäm­mel­serna i kom­mu­nal­la­gen (1977:179) om besvär över beslut av kom­mun­full­mäk­tige tilläm­pas. mot läns­sty­rel­sens beslut enligt första styc­ket får talan ej föras. talan får ej hel­ler föras mot beslut enligt 5 § eller mot läns­sty­rel­sens beslut enligt 6-8 och 11-13 15 § läns­sty­rel­sen för­ord­nar senast den 15 s eptem­ber andra året ftire det år. då all­män fas­tig­hets­tax­e­ring äger rum, erfor­der­ligt antal pe rso­ner med sak­kun­skap i fråga om fas­tig­hets­vär­de­ring (kon­su­len­ter för fas­tig­hets tax­e­ring) att biträda fas­tig­hets­tax­e­rings­nämnd vid den all­männa htstighels-​ tax­e­ringen. kon­su­lent får ej vara leda­mot av fas­tig­hets­tax­e­rings­nämnd som han bi trä­der. kom­mun­sty­rel­sen får för­ordna tjäns­te­man hos kom­mu­nen som läns­sty rel­sen god­kän­ner att granska dekla­ra­tio­ner och andra hand­lingar. god­kän nan­det får när som helst åter­kal­las. mot läns­sty­rel­sens beslut enligt denna para­graf får talan ej föras. 16 § fas­tig­hets­tax­e­rings­nämn­dens ord­fö­rande skall, utö­ver vad i denna lag annars anges, huvud­sak­li­gen ha till upp­gift alt pla­nera och leda nämn dens arbete. ord­fö­ran­den skall granska dekla­ra­tio­ner och andra hand­lin.- ar i den utsträck­ning som behövs för en nog­grann och till­för­lit­lig tax­enn? och vid behov för­an­stalta om utred­ning i är endena. ord­fö­ran­den får­sjä' före­dra ärende i nä mnden. ord­fö­ran­den skall avge ytt­ran­den i be svär­smäl. han får för sådant ända lal rå dgöra med leda­mot av fas­tig­hets­tax­e­rings­nämn­den. ord­fö­ran­den > även för ända­må­let kalla leda­mö­terna till sam­man­träde utan hin­der nämn­dens arbete i övrigt är avslu­tat. ord­fö­ran­den får anlita skriv­bi­träde som till­kal­las av honom. mål 2854 17 s kon­su­lent for fas­tig­hets­tax­e­ring skall enligt skat­te­che­fens bcsiän>- ¬ mande med­verka vid för­be­re­del­se­ar­be­tel inför den. all­männa fastighets-​ sfs 1979:1152 lax­er­fngen. ha n skall vid t axe­ringen granska dc;dekla­ra­tio­ner och andra hand­lingar som nämn­den för sådant ända­mål över­läm­nar till honom. kon­su­len­ten skall efter erfor­der­lig utred­ning avge skrift­liga utlå­tan­den lil! led­ning vid ta xeringen. han skall, i den omfatt­ning nämn­dens ordföran-​ je lln­ner påkal­lat, i näm nden före­dra ären­den i vilka han har avgi­vit ullå lande. ]8 s he>kal skat temyn­dig­het skall granska fas­tig­heis­de­kla­ra­tio­ner och i övrict åt f astig­hets­i­ax­e­rings­nämn­den bereda ären­den och ombe­sörja göro- mål av espe­di­tio­nell art. den lokala skatte­myn­dig­he­ten skall till­han­da­hålla före­dra­gande i ärend e som myn­dig­he­ten grans­kat. 19 1 ; skat­te­che­fen skall bevaka det all­män­nas rätt i fasti ghetsiaxerings-​ frä­go­roch verka för att lax­e­ring­arna blir lik­for­miga och rätt­visa. han leder och ansva­rar för dekla­ra­tions­gransk­ningen och annan kon­troll vid fasl ig- hel­s­tax­e­ringen. han skall även ansvara för att tax­e­ring­arna grans­kas i den omfatt­ning som b ehövs, var­vid sär­skilt skall upp­märk­sam­mas ojämn­he­ter mel­lan olika lä slig­hets­i­ax­e­rings­di­strikt. 20 i) skat­te­che­fen får anlita sak­kun­nig för utred­ning av tax­e­rings­fråga, som krä­ver särsk ild sak­kun­skap. om det behövs, får skat­te­che­fen kalla ord­fö­rande eller annan leda­mot av fas­tig­hets­tax­e­rings­nämnd i länet för att av denne erhålla upp­lys­ningar. skat­te­che­fen får kalla även den som av sta­tens lant­mä­te­ri­verk beord­rats biträda arbets­grupp enligt 19 kap. 2 §, kon­su­lent för fas­tig­hets­tax­e­ring i lä net och andra i fas­tig­hets­vär­de­ring kun­niga per­so­ner för att erhålla upp­lys ningar av dem. 21 § l-​astighetsta.xcringsnämnden-​får, efter sam­råd med skat­te­che­fen, anlita biträde av sak­kun­nig med insikt och erfa­ren­het pä det område trå­gan rör. sådant sam råd skall ske även vid b ehov av tolk. 22 § ord­fö­rande, av läns­sty­relse för­ord­nad leda­mot i fastighetslaxe-​ rings­nämnd och kon­su­lent för fas­tig­hets­tax­e­ring får ersätt­ning av statsme del. läns­sty­rel­sen med­de­lar beslut enligt när­mare bestäm­mel­ser av rege ringen eller myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer om ersätt­ning enligt första styc­ket. 23 s kost­nad för sak­kun­nig eller tolk beta­las av stats­me­del med belopp, som bestäms av rege­ringen eller myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. 24 § per­son, som skat­te­che­fen kal­lat med stöd av 20 s samt per­son, som kal­lats till in struk­tions­sam­man­träde, .som anord­nats av riks­skat­te­ver­ket. sta­tens lant­mä­te­ri­verk eller läns­sty­relse får för instäl­lel­sen betalt av stats medel enligt bestäm­mel­ser som med­de­las av rege­ringen eller myn­dig­het som rege­ringen bes täm­mer. 25 § krsä­it­ning till vald leda­mot och sup­ple­ant i fastighetstaxerings-​ 2855 ¬ il sfs 1979:1152 2856 nd för rese­kost­na­der och andra utgif­ter som för­an­leds av samt arvode och andra eko­no­miska för­må­ner beta­las av komm iands­tincs­kom­mu­nala medel. l-​ullmäktige i kom­mun och lands­tings­kom­mun med­de­lar beslut orsta styc­ket efter grun­der som före­skrivs i 3 kap. 16 § kom mun: upp­draga, 'unala och första lore­skrivs i ^ ko mmu­nal­la­gen (1977:179). ersätt­ning för del­ta­gande i arb ete mom sådan arbets­grupp, som avses j 19 kap. 2 §. beta­las efter i förs ta och andra styc­kena nämnda grun­der. 18 kap. om all­män fa.stig­hels­de­kla­ra­tion, m. m. 1 § till led­ning vid all­män fas­tig­hets­tax­e­ring skall äga­ren utan anma­ning lämna dekla­ra­tion (all­män fas­tig­hets­de­kla­ra­tion) för varje fas­tig­het. dekla-​ ration skall dock inte läm­nas för sta­ten till­hö­rig för­svars­fas­tig­hel som en ligt 3 kap. 2 § är undan­ta­gen från skat­te­plikt. dekla­ra­tion skall inte hel­ler läm­nas för fas­tig­het för all­männa kom­mu­ni­ka­tions­än­da­mål som e nligt 3 kap. 2 s är undan­ta­gen från skat­te­plikt eller för bygg­nad på annans marl; då bygg­na­dens värde under­sti­ger 10000 kro­nor. finns på sådan kom­muni kations­fas­tig­het som nyss har nämnts hus­bygg­nad som används för annat än kom­mu­ni­ka­tions­än­da­mål skall dock dekla­ra­tion läm­nas. dekla­ra­tions skyl­dig­het gäl­ler också för bygg­nad på annans mark om den används som sta­dig­va­rande bostad eller om dess bostads­yta över­sti­ger tio kvadratme ter. efter anma­ning är också den som inte på grund av första styc­ket har dekla­ra­tions­skyl­dig­het, skyl­dig att avge fas­tig­hets­de­kla­ra­tion. 2 § skyl­dig­het att lämna dekla­ra­tion eller annan upp­gift, som sägs i den na lag, skall full­gö­ras 1. för omyn­dig av för­myn­dare eller god man, som för­ord­nats enligt 18 kap. i § för­äld­ra­bal­ken, beträf­fande vad för­myn­da­ren eller gode man­nen har under sin för­valt­ning 2. för sådan per­son, för vil­ken god man för­ord­nats enligt 18kap. sel­ler 4 § för­äld­ra­bal­ken, av gode man­nen beträf­fande vad han har under sin för valt­ning 3. för dödsbo av döds­bo­de­lä­gare eller tes­ta­mentsex­e­kutör, som har att för­valta den dödes egen­dom, dock att där egen­do­men avträtts till för­valt ning av bout­red­nings­man, denne har att full­göra deklarations-​eller upp gifts­skyl­dig­he­ten 4. för dödsbo, som ej längre består, av den som vid tid­punk­ten för döds boets upp­lös­ning haft att för­valta boets egen­dom 5. för annan deklarations-​ eller upp­gifts­skyl­dig än enskild per­son oc dödsbo av veder­bö­rande sty­relse, för­valt­ning, sysslo­man, för­val­tare ellf ombud samt 6. för annan än här ovan nämnd juri­disk per­son, som inte längre bestir, av den som senast haft att för­valta dess ange­lä­gen­he­ter. fast-​3 8 all­män fas­tig­hets­de­kla­ra­tion skall avfat­tas på blan­kett enligt ställt for­mu­lär. blan­ket­ter till d ekla­ra­tio­ner, för vilka for­mu­lär fast­ställs, till­han­dafi'^ kost­nads­fritt. i ¬ j 5; all­miin f:isli­i­i­hets­de­klar;ition skali, om annat inte sägs i 5 §, inne­hålla sfs 1979:1152 upp­fi­f­ler om namn. post­a­dress och per­son­num­mer eller, för juri­disk per son. orga­ni­sa­li­ons­ni­im­mer för fas­tig­he­tens ägare, kom­mun och för­sam­ling där fas­tig­he­ten lig­ger, fas­tig­he­tens gatu­a­dress eller på orten bruk­lig be näm­ning samt fas­tig­he­tens offi­ci­ella beteck­ning. i den all­männa fas­tig­hels­de­kla­ra­li­o­nen skall vidare läm­nas upp­gif­ter om läsij­g­he­tens areal av olika ägo­slag. använd­ning och bygg­na­der, hyror och där­med jäm­för­lig a vkast­ning av fas­tig­he­ten samt sär­skilda för­må­ner och för­plik­tel­ser s om hör till fas­tig­he­ten. i d ekla­ra­tio­nen skall även i övrigt läm­nas upp­gif­ter om såd ana för­hål­lan­den som behövs för att bestämma de vär­de­fak­to­rer som tax­e­ringen enligt bl. a. 8- 15 kap, skall grunda sig pä. den all­männa fas­lig­hets­de­kia­rai­io­nen skall också inne­hålla upp­gif­terom sädana för­hål­lan­den beträf­tande fas­tig­he­ten som om fas­tig­he­ten har olika ägare till skilda delar av mar­ken och om fas­tig­he­ten inne­has med tomträtt. vidare skall upp­gift läm­nas om den köpeskil­ling som senast beta­lats för läs­lig­he­len unde r den tio­års­pe­riod som när­mast före­går det år all­män fas- lig­hel­s­tax­e­ring äger rum. 5 >) all­män fas­tig­hels­de­kia­ra­tion i fö renklad form får där så är lämp­ligt läm­nas för sådan skat­te­fri fas­lig­het som bestäms av rege­ringen eller myn dig­het som rege­ringen för­ord­nar. dekla­ra­tio­nen skall inne­hålla upp­gif­ter enligt 4 § i den omfatt­ning som före­skrivs på nyss angi­vet sätt. 6 § fas­tig­hets­ä­gare bör utö­ver upp­gif­ter enligt 4 s lämna de upp­lys­ning ar som är av bety­delse for tax­e­ring av fas­tig­he­ten. efter anma­ning är fas­tig­hets­ä­gare skyl­dig att till led­ning vid fas­tig­he­tens lave­ring lämna upp­lys­ningar också om andra för­hål­lan­den än dem. som anges i dekla­ra­tions­for­mu­lä­rel. upp­lys­ning­arna skall läm­nas skrift­li­gen om annat inte har sagts i anman ingen, 7 § dekla­ra­tions­skyl­dig skall efter anma­ning förete alla hand­lingar som behövs för kon­troll av egen fas­tig­hets­de­kla­ra­tion såsom skogs­bruks­plan eller annan upp­skatt­nings­hand­ling som avser skog på fas­tig­he­ten, bygg nads­rit­ningar eller köpe­av­tal. 8 s besikt­ning a v fas­tig­het får före­tas vid för­fa­rande enligt 19 k ap. 3 § och vid tax­e­ring om fas­tig­hets­tax­e­rings­nämn­dens ord­fö­rande eller tjänste-​ tnan som biträ­der nämn­den kom­mer över­ens med fas­tig­hets­ä­ga­ren om så- tlan besikt­ning, ^ § all­män f astig­hels­de­kia­ra­tion, som skali avges utan anma­ning. skall ^'ara läm­nad senast den 18 sep­tem­ber året före det år då all­män fastighets-​ lax­e­ring äger rum. eastj­g­hets­de­kla­ra­tio­nen med till­hö­rande hand­lingar skall , läm­nas till iäns­sty­relse eller lokal skatte­myn­dig­het. läns­sty­relse får efter sam­råd med kom­mun bestämma att det inomkom-​ "iii­nen skall fin­nas sär­skilt insam­lings­ställe för dekla­ra­tio­ner, som skall läm­nas till led­ning för tax­e­ring inom länet. m § över­låts fas­tig­het efter det att all­män fas­tig­hets­de­kla­ra­tion har läm- 2857 ¬ sfs 1979:1152 2858 i nats men före lax­e­rings­å­rets ingång, är såväl den för­ut­va­rande som d. nve äaa­ren skyl­diga att inom tio dagar där­ef­ter gora anmä­lan orn överlä, sen till fas­tig­hets­tax­e­rings­nämn­dens ord­lo­rande eller till läns­sty­rel­sen. h-ir fas­tig­he­ten bli­vit upp­de­lad i sam band med över­lå­tel­sen skall övcrl' tel­se­hand­lingen före­tes i hu vud­skrift eller bestyrkt avskrift. 11 i? bygg­nads­nämnd skall i behöv­lig omfatt­ning, enligt när­mare före. skrif­ter av rege­ringen eller myn­dig­het som lege­ringen bestäm­mer, lämnj den lokala skatte­myn­dig­he­ten upp­gift om arten och omfatt­ningen av den bygg­nads­verk­sam­het, som avses med bevil­jade bygg­nads­lov. upp­gift skall läm­nas för varje fas­tig­het för sig senast två vec­kor efter ut- gången av varje kvar­tal och omfatta de bygg­nads­lov som bevil­jats under kvar­ta­let. lant­bruks­nämnd skall, på sätt som före­skrivs av rege­ringen eller myn dig­het som rege­ringen bestäm­mer, lämna lokal skatte­myn­dig­het iipp­gjf, om sådant beslut av nämn­den som är av bety­delse för fas­tig­hetsta.xerinc-​ en. 12 s brand­för­säk­rings­an­stalt är efter anma­ning skyl­dig att till led­ning­vid all­män fas­tig­hets­tax­e­ring lämna upp­gift om för­säk­rings­vär­det på byggna der. som är hos anstal­ten för­säk­rade mot brand­skada. 13 s för tax­e­ring erfor­der­lig, i den na lag inte sär­skilt nämnd handlingd-​ ler upp­gift skall, när det begärs för tax­e­rings­kon­troll, till­han­da­hål­las av stat­ligt eller kom­mu­nalt verk. all­män inrätt­ning eller över­för­myn­dare. vad nu har sagts gäl­ler ej hand­ling, som avses i 1-4 §§ sam t 31 och 33 §§ lagen (1937: 249) om inskränk­ningar i r ätten att utbe­komma all­männa hand­lingar och som ej får utläm­nas till envar. är hand­ling, som avses i f örsta styc­ket, eljest sådan att den enligt vad därom är stad­gat ej får utläm­nas till envar, eller är upp­gift, som där sags, av beskaf­fen­het att omfat­tas av tyst­nads­plikt, får hand­lingen eller upp­gif ten till­han­da­hål­las alle­nast efter fram­ställ­ning av skat­te­chef. fin­nes vid pröv­ning av sådan fram­ställ­ning att hand­ling­ens eller uppgil-​ tens till­han­da­hål­lande skulle, för det all­männa eller med hän­syn ti ll en skilds befo­gade intres­sen, lända till syn­ner­ligt men. får fram­ställ­ningen läm­nas utan bifall. bfter ansö­kan av skat­te­chef får rege­ringen för­ordna, att hand­ling elkf upp­gilt skall till­han­da­hål­las honom utan hin­der av vad som stad­gas i'indni och tredje styc­kena. 14 s upp­gifts­plik­tig, från vil­ken all­män fas­tig­hets­de­kla­ra­tion eller ann-^ vpp­gift inte har inkom­mit inom före­skri­ven tid. får anma­nas att lämna dan dekla­ra­tion eller upp­gift. . ,,j, är dekla­ra­tion eller upp­gift ej upp­rät­tad i enlig­het med denna lag- f^"" upp­gilts­plik­tige anma­nas att avhjälpa bris­ten. 15 § all­män fas­tig­hets­de­kla­ra­tion och annan upp­gift eller uppl)^ led­ning vid ege n tax­e­ring, som skall avgi­vas på grund av anmanmg-​^^^^ lam­nas inom den tid, som anges i an maningen. skyl­dig­het ej att på grund av anma­ning lämna dekla­ra­tion eller uppg'fi an hand­lingen skulle ha läm­nats utan anma­ning. ¬ 16 § gransf;ning av fas­tig­hets­de­kla­ra­tio­ner och upp­gif­ter, som läm­nats i,|[ led­ning vid fas­lig hel­s­tax­e­ring. får verk­stäl­las endast av tjäns­te­man, som utför gransk­ning enligt denna lag eller som annars ut övar taxerings-​ eller skat­te­kon­troll, oid­lö­randc, leda­mö­ter och sup­ple­an­ter i fas­tighe tstax­e­rings­nämnd, kon­su­lent för ftts­lig­hets­i­ax­e­ring. tjäns­te­man som av sta­tens lant­mä­te­ri­verk beord­rats biträda arbets­grupp enligt 19 kap. 2 s samt dom­stol, som skall bedöma inne­hål­let i fas­tigh ets­de­kla­ra­tion. tjäns­te­man, som avses i 17 kap . 15 § tredje styc­ket, får ta del av fastig-​ jiets­de­kla­rai­ion i den omfatt­ning som behövs for arbe­tets utfö­rande. sak­kun­nig får granska fas­lig­hets­de­kla­ra­tion, för vars behand­ling hans biträde påkal­las. 17 >! för inne­hål­let i'fas­tig­hets­de­kla­ra­tion fär ej inom faslighetstaxe-​ rings­nämnd läm­nas vidare redo­gö­relse än som behövs för tax­e­ringen. fas­lig­hets­de­kla­ra­tion får ej tas in i fasti ghets­tax­e­rings­nämnds pro­to­koll i \ idare mån an som ound­gäng­li­gen behovs. 18 § fas­tig­hets­de­kla­ra­tion skall till­han­da­hål­las de myn­dig­he­ter, vilka i och för sin verk­sam­het bör erhålla del därav. fas­lig­hets­de­kla­ra­tion får, på sätt rege­ringen för­ord­nar, för sta­tis­tisk be arbet­ning utläm­nas till den ämbets­myn­dig­het eller tjäns­te­man, åt vil­ken re geringen ger upp­dra­get att utföra sådan bear­bet­ning. sfs 1979:1152 19 § den som har alt utföra talan för besvärs­be­rät­ti­gad kom­mun i fråga om viss fas­tig­het äger ta del av all­män fa.stig­hets­de­kla­ra­tion, som sko­lat ligga ti ll grund för tax­e­ringen. utö­ver vad som har sagts i förs ta styc­ket och i 1 6-18 §§ får fas­tig­hets dekla­ra­tion. om ej annat föl­jer av lag. inte vara tor någon till­gäng­lig, utan att den, som har avgett dekla­ra­tio­nen, läm­nat skrift­ligt med­gi­vande, 20 fas­tig­hets­de­kla­ra­tio­ner skall för­va­ras hos läns­sty­rel­sen, om ej den na för­ord­nar om för­va­ring hos lokal skatte­myn­dig­het. sedan sex år för­flu tit efter t axe­rings­å­rets utgång, skall dekla­ra­tio­nerna för­stö­ras, om inte re geringen eller myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer före­skri­ver annat, 21 § vad i 16-20 §1; är sagt om fas­tig­hets­de­kla­ra­tion gäl­ler även beträf fande andra upp­gif­ter, som läm­nats till led ning vid all­män fas­tig­hets­taxe ring och b eträf­fande av myn­dig­het vid lax­e­rings­kon­troll upp­rät­tade hand lingar. § anma­ning får utfär­das av chef för tax­e­rings­en­het eller lokal skatte-​ niyn­dig­het. fas­tig­hets­tax­e­rings­nämnd. tax­e­rings­in­ten­dent samt tjäns­te­man ^ller kon­su­lent för fas­tig­hets­tax­e­ring som biträ­der fas­tig­hets­tax­e­rings nämn­den. kon­su­lent för fas­tig­hets­tax­e­ring får dock ej anmana någon att 'ämna all­män fas­tig­heis­de­kia­ra­tion. 5 anma­ning skall inne­hålla före­läg­gande för den anma­nade att lämna fas­tig­heis­de­kia­ra­tion. annan upp­gift eller upp­lys­ning til! den som utfär­dat 2859 ¬ ninopn inom viss efter omstän­dig­he­terna läm­pad tid. minst fem ,i sfs 1979:1152 gna­gan­det. vidare skall anma­ningen inne­hålla upp­gia adress för den som utfär­dat anma­ningen. 2860 24 § 1 anma­ning. som utfär­das av chef för tax­e­rings­en­het eller lokal skat- mmyn­dig­het. fas­tig­hets­tax­e­rings­nämnd eller tax­enngsin­ten­dent. far v iie före­läg­gas utom i fall som sägs i 7 §. 2^ § fin­ner man beträf­fande anma­ning eller annan i denna lag avsedd hand­ling att det är av bety­delse att erhålla bevis för att hand­lingen kom­mer dck­la­ra­tions­skyl­dig eller annan till handa. skall hand­lingen del­ges honom, om det ej är känt att han inte kan anträf­fas. 26 § har i anman ing vite före­lagts, skall anma­ningen del­ges den som av- ses med f öre­läg­gan­det. 27 § vite. som före­läggs enligt dena lag, bestäms till belopp, som med hän­syn till den upp­gifts­skyl­di­ges eko­no­miska för­hål­lan­den och omstän­dig heterna i övrigt kan antas förmå honom att iaktta före­läg­gan­det, dock­lägsi till 500 kron or. vite får inte före­läg­gas sta­ten, kom­mun eller annan menig­het, ej hel­ler ämbets-​ eller tjäns­te­man i tj äns­ten. 28 § om utta­gande av vite för­ord­nar läns­rätt efter anmä­lan av skat­te­che fen eller chef för lokal skatte­myn­dig­het. fin­ner man. då fråga upp­kom­mer att döma ut vite. att ända­må­let medvi-​ tet har för­fal­lit, får vitet ej utdö­mas. har vites­före­läg­gande iakt­ta­gits först sedan anmä­lan enligt första styc­ket har inkom­mit, skall ända­må­let med vi tet inte anses ha för­fal­lit där­i­ge­nom. vid prö vning av anmä­lan enligt första styc­ket får också bedö­mas fråga, huruvida och med vil­ket belopp vitet hade bort före­läg­gas. över beslut, vari­ge­nom vite före­lagts, får talan ej föras. 29 § inne­hål­let i dek lara­tion får, utom i de fall som anges i 19 §, inte yp pas för annan än den som själv får ta del av dekla­ra­tio­nen i fr åga. ej hel­ler får för obe­hö­rig uppen­ba­ras vad som upp­lysts eller i övrig­tyll rats vid sa mman­träde med fas­tig­hets­tax­e­rings­nämnd. 30 § den som till led­ning vid all­män fas­tig­hets­tax­e­ring upp­såt­li­gene e t av grov oakt­sam­het läm­nar hand­ling med orik­tig upp­gift och dat'lgfin®"] för­an­le­der fara för att tax­e­ringen blir för låg dömes till böter eller fångn - högst sex måna­der. den som upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het under­lå­teratt lät­nnaal män fas­tig­hets­de­kla­ra­tion dömes till b öter. i ringa fall dömes ej till ansvar enligt första eller andra styc­ket. 19 kap. om för­be­re­dande åtgär­der 1 § senast den 15 decem­ber andra året före det år då all­män tax­ei­ing äger rum. skall rege­ringen eller myn­dig­het som regerinf stäm­mei besluta före­skrif­ter för för­be­re­del­se­ar­be­tet. l.t .. i • 51' . ¬ senast nämnda dag läm­nar riks­ska­ti­e­ver­ket beträl­tande små­hus och sfs 1979:1152 ; [omtmnrk för­slag till såda na före­skrif­ter som avses i 7 kap. 7 §. senast den | 1 mnrs året före det år då all­män fas­tig­hets­tax­e­ring äger rum l ämnar riks- ;[ skat­te­ver­ket beträf­fande övriga bygg­nads­ty­per och ägo­slag för­slag till de före­skri­f­ler som avses i 7 kap. 7 §. sådana före­skrif­ter och för­slag till före­skrif­ter skall ome­del­bart till­stäl las sta­tens lant­mä­te­ri­verk och läns­sty­rel­serna. 2 § under för­be­re­del­se­ar­be­tet skall i varje fas­tig­hets­i­ax­e­rings­di­strikt fin­nas en arbets­grupp bestå­ende av leda­mö­terna i fastighetstaxerings-​ nämn­den. sup­ple­an­terna skall delta i arbets­grup­pens sam­man­trä­den i sam ma omfatt­ning som vid tax­e­ringen. 3 § sta­tens lant­mä­te­ri­verk och arbets­grup­pen skall under­söka vilka rlkt- vär­det­nbel­ler för små­hus, som med hän­syn till rådande prisläge bör använ das ino m olika delar av fas­tig­hetsta.xerings­di­strik­tet. för­slag härom skall upp­rät­tas. under­sök­ningen skall även omfatta upp­rät­tande av för­slag till rikt vär­de­kar­lor för tomt­mark inom distrik­tet. sta­tens lant­mä­te­ri­verk och arbets­grup­peti skall vidare pröva att en till- lämp­ning av f örslag till fö reskrif­ter enligt 1 § andra styc­ket leder till taxe rings­vär­den som sva­rar mot tax­e­rings­vär­de­nivå enligt 5 kap. 2 §. mot­sva rande pröv­ning görs av för­slag till rikt­vär­de­ka­nor för tomt­mark och rikt vär­de­ta­bel­ler för små­hus enligt första styc­ket. 4 § för­slag till rikt­vär­de­kar­tor och rikt­vär­de­ta­bel­ler m.m. skall hål­las till­gäng­ligt för allm änhe­ten under två vec­kor i maj åre t före tax­e­rings­å­ret i loka­ler som komm un skall till­han­da­hålla. rege­ringen eller myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer läm­nar när­mare före­skrif­ter om detta för­fa­rande. 5 s arbets­grup­pen skall senast den 15 juni året före det år då all­män fas tig­hets­tax­e­ring äger rum till skat­te­che­fen över­lämna för­slag till riktvärde-​ kar­tor för tomt­mark och rikl­vär­de­ta­bel­ler för små­hus. på samma gång ; skall arbets­grup­pen före­slå änd­ringar i de för­slag till före­skrif­ter som avses i i § andra styc­ket. 6 § på grund­val av arbets­grup­per­nas för­slag samt de upp­lys­ningar som i övrigt kan vin­nas skall skat­te­che­fen senast den i augusti år et före det år då all­män fas­tig­hetsta.xering äger rum till rege­ringen eller myn­dig­het som re geringen b estäm­mer avge ytt­rande över de enligt i § andra styc­ket lämna-​ | de för­sla­gen till före­skrif­ter. . i ^ § senast den 10 sep­tem­ber året före det år då all­män fas­tig­hets­tax­e­ring . äger rum skall rege­ringen eller myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer be sluta sådana före­skrif­ter som avses i 7 kap. 7 §. 20 kap. om fas­tig­hets­tax­e­rings­nämn­der­nas verk­sam­het m. ra. i ^ 8 fas­tig­hel­s­tax­e­rings­nämn­den sara­man­trä­der pä tid och plats som be- i stäms av ord­fö­ran­den. denne kal­lar leda­mö­terna och under­rät­tar supp- i lean­lerna om sam­man­trä­dena. finns det behov av med­ver­kan av konsu-​ ^ för fas­tig­hets­tax­e­ring kal­lar ord­fö­ran­den denne till sam­man­träde. till 2861 | ¬ 2862 i i i sfs 1979:1152 det första sam­man­trä­det för årets tax­e­ring kal­las även sup­ple­an­terna skat­te­che­fen och sta­tens lant­mä­te­ri­verk skall i god tid under­rät­tas om tjj och plats för sam­man­trä­dena. 2 § är leda­mot för­hind­rad att komma till sam­man­träde, skall han i si tt ställe kalla sin sup­ple­ant och även under­rätta ord­fö­ran­den härom. 3 § vid sam­man­trä­dena förs pro­to­koll enligt de när­mare före­skrif­ter som med­de­las av rege­ringen eller myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. 4 § sam­man­träde med fas­tig­hets­tax­e­rings­nämnd skall hål­las inom stäng da dör­rar. före­dra­gande tjäns­temtm och kon­su­lent för fas­tig­hets­tax­e­ring samt sup­ple­ant som inte har trätt i leda mots ställe får delta i nämnde ns överlägg-​ ningar men ej i de ss beslut. sak­kun­nig .samt tjäns­te­man som av sta­tens lant­mä­te­ri­verk har beord­rats biträda arbets­grupp enligt 19 kap. 2 §, får före­träda inför nämn­den för att lämna upp­lys­ningar. skat­te­che­fen eller tjäns­te­man, som denne har beord rat. får när­vara vid s amman­träde med fas­tig­hets­tax­e­rings­nämnd, men har rätt att när­vara vid n ämn­dens över­lägg­ningar endast om nämn­den beslu­tar det. 5 § ägare av fas­tig­het är berät­ti­gad att före­träda inför fas­tig­hets­taxe rings­nämnd för att med­dela upp­lys­ningar till led­ning för tax­e­ring av fastig heten. 6 § fas­tig­hets­tax­e­rings­nämnd är beslut­för med ord­fö­ran­den och minst två eller, i fas­tig­hets­tax­e­rings­nämnd vars distrikt omfat­tar mer än en kom mun. minst tre andra leda­mö­ter. dock skall den omstän­dig­he­ten, att leda mot har att avträda vid behand­ling av visst ärende, inte utgöra hin­der mot att beslut fat­tas rörande detta ärende. 7 § om det inte är påkal­lat av sär­skild anled­ning att ären­det prö­vas av fullsut­ten nämnd, är fas­tig­hets­tax­e­rings­nämnd beslut­för med ord­fö­ran­den ensam vid 1. beslut som ej inne­fat­tar pröv­ning av ären­det i sak 2. beslut om för­del­ning av tax­e­rings­värde enligt 15 § 3. beslut om rät­telse av tidi­gare beslut, som till följd av skriv­fel, räkne fel eller annat sådant för­bi­se­ende inne­hål­ler uppen­bar orik­tig­het. 8 § är oid­fö­rande i fastig hets­tax­e­rings­nämnd jävig, utser nämn­den inom sig viss leda­mot att föra ordet vid ären­dets behand­ling. '^^^•^sängs­bal­ken om omröst­ning tilläm­pas pi avgö­rande av fas­tig­hets­tax­e­rings­nämn­den. ord­fö­ran­den skall dock sä ga sm mening först. skilj­ak­tig mening hos leda­mot, före­dra­gande tjäns­te­man eller kon­su­lent astig ets­taxcring skall avfat­tas skrift­li­gen och avges inom en vecka ef* ter sam­man­trä­det. ord­fö­ran­den skall under­rätta lokal skatte­myn­dig­het om skilj­ak­tig me- i i i i ¬ fiinp i den ord­ning som före­skrivs av rege­rin­ben eller myn­dig­het som rege ringen bestäm­mer . 10 § has­tig­hets­tax­e­rings­nämn­dens första sam­man­träde skall äga rum se nast den 5 okto ber året före tax­e­rings­å­ret. vid sam­man­trä­det skall ordfö ran­den lämna nog­grann redo­gö­relse för de före­skrif­ter och anvis­ningar angå­ende tax­eri ngen som berör distrik­tet. 1] § fas­tig­hets­tax­e­rings­nämn­den skall senast den 31 janu­ari under taxe ringså­ret med­dela beslut om tax­e­ring av fas­tig­het, som ingår i distrik­tet. 12 s 1 fas tig­hets­tax­e­rings­nämnds beslut skal! redo­vi­sas dels taxerings-​ boslu­tet enligt punk­terna 1-3. dels grun­derna för beslu­tet och andra upp gif­ter enligt punk­terna 4-6, näm­li­gen 1. fas­tig­he­tens indel­ning i tax­e­rings­en­he­ter, 2. tax­e­rings­en­he­tens beskatt­nings­na­tur och skat­te­plikts­för­hål­lande, 3. skat­te­plik­tig enhets tax­e­rings­värde och däri ingå­ende del­värde samt värde av varje vär­de­rings­en­het, 4. stor­le­ken av vär­de­fak­tor och rikt­värde samt 5. säre­get för­hål­lande som har för­an­lett juste­ring av rikt­värde. vär­det av en enskild vär­de­rings­en­het anges i fulla lusen­tal kro­nor. av- rund­ning sker sa att över­sti­gande belopp, som inte upp­går till fullt tusen tal kro­nor, fal­ler bort. rege­ringen eller myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får före­skriva om de ytter­li­gare avrund­nings­re­gier som behövs. 13 s i beslu­tet skall vidare anges tax­e­rings­en­he­tens totala, enskilt inne havda lan­da­rea !. för lant­bruks­en­het skall den anges i hekta r med fyra de cima­ler och för ö vriga enhe­ter i kv adrat­me­ter. tota­la­re­a­len for lant­bruks­en­het skall delas upp på olika ägo­slag. har åker­mark, betes­mark, skogs­mark eller skogs­im­pe­di­ment delats in i fl era vär­de­rings­en­he­ter skall are­a­len anges för varje sådan enhet. avrund­ning av are­a­len för ägo­slag eller vär­de­rings­en­het skall ske till hela hek­tar. areal som under­sti­ger 0.5 hek­tar skall inte redo­vi­sas sär­skilt. för tomt­mark som lig­ger på lant­bruks­en­het skall are­a­len anges i såv äl hek­tar som kvadrat­me­ter. 14 § lokal skatte­myn­dig­het skall senast den 15 mars under tax­e­rings­å­ret under­rätta ägare av fas­tig­het om 1- inne­hål­let i fas­tig­hetsta.xerings­nämn­dens beslut om fas­tig­hets­taxe ring. 2. au äga­ren senast den 10 april till fas­tig­hets­tax­e­rings­nämn­dens ordfö rande får avge skrift­liga erin­ringar mot beslu­tet, 3. au ny u nder­rät­telse kom­mer att sän­das ul endast om äga­ren har av- &ctt erin­ringar mot beslu­tet eller fastighetstaxering-​snamnden. utan att er inringar har avgetts, har beslu­tat åsätta annan tax­e­ring än som fram­går av 11 eller annars har från­gått sådant beslut, 4. vad som skall iakt­tas av den som vill över­klaga fastighetstaxerings-​ nämn­dens beslut om fas­tig­hets­tax­e­ring, 5. inne­hål­let i skilj­ak­tig mening. sfs 1979; 1152 2863 ¬ sfs 1979:1152 15 § ingftr i tax­e­ring sen­het flera fas­tig­he­ter eller delar av fas­tig­he­ter ska]] fis­tig­hets­tax­e­rings­nämn­den efter ansö­kan ange hur stor del av lax­e­ringc vär­det och i 5 kap. 7 § nämnda del­vär­den som belö­per på fas­tighe, eller fas­tig­hets­del. ansö­kan skall göras hos fas­tig­hets­tax­e­rings­nämn­den och far liim­nas av ägare, arren­da­tor. tax­e­rings­in­ten­denl eller besvärs­be­rät­ti­gaj kom­mun. 2864 16 § fas­tig­hets­tax­e­rings­nämn­den skall ompröva beslut när fas­tig­hets, äga­ren avger erin­ringar eller skäl annars före­lig­ger. fråga om nytt b eslut far inte prö­vas av nämn­den efter den 5 maj under tax­e­rings­å­ret. 17 § fas­tig­hets­tax­e­rings­nämn­dens arbete beträf­fande fas­tig­hets­taxe ringen skall vara avslu­tat .senast d en 5 maj under lax­e­rings­å­ret. 18 § lokal skatte­myn­dig­het skall senast den 15 juni under tax­e­rings­å­ret till ägare av fas­tig­het sända under­rät­telse om fas­tig­hets­tax­e­rings­nämn­dens avgö­rande enligt 16 §. vidare skall lokal skatte­myn­dig­het senast sa mma dag sända under­rät­telse till sökande som begärt för­del­ning av tax­e­rings vär­det enligt 15 §. under­rät­tel.se skall inne­hålla upp­lys­ning om vad som skall iakt­tas av den som vill över­klaga fas­tig­hets­tax­e­rings­nämn­dens beslut om fas­tig­hets­taxe ring samt om inne­hål­let i skilja ktig mening. under­rät­telse skall sän­das till ägare som före utgången av mars månad under tax­e­rings­å­ret inte erhål­lit under­rät­telse enligt 14 §. äga­ren sk all se nast den 25 april under tax­e­rings­å­ret anmäla att han öns­kar under­rät­telse om inne­hål­let i beslu t om fas­tig­hets­tax­e­ring. 19 § under­rät­tel­ser enligt 14 och 18 §§ skall sän­das till ägare av fas­tig­het i van­ligt brev. för­sän­del­sen får i sär skilda fall rekom­men­de­ras eller del­ges äga­ren. 20 § fas­tig­hets­tax­e­rings­nämn­dens beslut enligt 11 § skall föras in i stom me till las­tig­hets­längd. beslu­ten skall med de änd­ringar som gjorts med stöd av 16 § föras in i f astig­hets­längd. nämn­dens beslut om bygg­nad på annans mark med värde under loöoo kio­nor skall dock ej föras in i fasti ghets­längd eller stomme till sådan längd. .annan än sta­ten till­hö­rig för­svars­bygg­nad, som enligt 3 kap. 2 § är un dan­ta­gen från skat­te­plikt, skall inte föras in i fasti ghets­längd eller stom­niit till sadan längd. nar­mare före­skrif­ter om fas­tig­hets­längd med­de­las av rege­ringen el ler myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. 21 § stomme till fas­tig­hets­längd skall under en tid av minst 10 dagar fore den 10 april hål­las till­gäng­lig inom kom­mu­nen på lämp­lig expe­di­tion. lol;iil skatte­myn­dig­het skall senast den 15 mars utfärda kun­gö­relse härom. 22 § fas­tig­hets­läng­den skall i bes tyrkt avskrift under en tid av m inst vec­kor tore den 15 augusti under tax­e­rings­å­ret fin­nas offent­li­gen framm nom 'ommu­nen i den ord­ning som före­skrivs av rege­ringen eller myn het som rege­ringen besetäm­mer. ¬ 23 § hftr nisufj­h­ci­si­ax­e­rings­nämnds beslut om tax­e­ring ej införts i fastig-​ sfs 1979; 1152 fj^iri­i­ingd inom före­skri­ven tid eller har tax­e­ring införts i fa stig­hets­längd tor annan fas­tig­het än den tax­e­ringen avsett eller eljest uppen­bar­li­gen fel aktigt eller har a nteck­ning om ägare i fas­tig­hets­längd bli­vit orik­tig, fär den lokala skal­le­myn­dig­he­ten besluta om rät­telse av fas­tig­hets­läng­den i denna del. har fastichets­tax­e­rings­nämnds beslut om tax­e­ring bli­vit orik­tigt til! följd av t. uppen­bar fel­räk­ning, eller 2. uppen­bart fel­ak­tig över­fö­ring av belopp eller annan upp­gift från den nil­mi­i­tina fasti ghets­de­kla­ra­tio­nen. får den lokala skatte­myn­dig­he­ten, om ej sär­skilda skcäl för­an­le­der att läns­rät­ten bör av göra frå­gan, besluta om rät­telse i denna del. efter den i decem ber under tax­e­rings­å­ret får rät­telse enligt denna para graf beslu­tas endast om anmärk­ning i fråga om fel­ak­tig­he­ten gjorts dess­för innan hos den lokala skatte­myn­dig­he­ten. innan rät­telse beslu­tas skall, om detta ej är över­flö­digt, ytt­rande inham-​ las från fas­tig­hets­tax­e­rings­nämn­dens ord­fö­rande och, om hin­der ej möter, fas­tig­he­tens ägare. den lokala sk atte­myn­dig­he­ten skall, om detta ej är uppen­bart över­flö digt. inotu två vec­kor till­ställa fas­tig­he­tens ägare under­rät­telse om beslut i fråga om rät­telse i den ord­ning som avses i 19 i ) samt under­rätta skat­te­che fen och veder­bö­rande kom­mun om beslu­tet. talan mot beslut i fråga om r ättelse enligt denna para­graf får ej föras sär skilt. talan mot tax­e­ringen får även i den del beslu­tet avser foras i den ord ning som gäl­ler för besvär över fas­tig­hel­s­tax­e­rings­nämnds beslut. när­mare f öre­skrif­ter om för­fa­ran­det vid rät­telse enligt: denna para­graf med­de­las av rege­ringen eller myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. 1. den na lag trä­der i kraft dagen efter den dag. då lagen enligt upp­gift på den har utkom­mit från tryc­ket i sven sk för­fatt­nings­sam­ling, och skall till- läm­pas första g ången i fråga om all­män fas­tig­hets­tax­e­ring år 1981. i fråga om lantb ruks­en­het skall vid 1981 å rs all­männa fas­tig­hetsta.xering mark nads­vär­det b estäm­mas med hän­syn till det genom­snitt­liga prislä­get under tredje året före ta.xerings­å­ret. 2. för­ord­nande av ord­fö­rande och leda­mot enlig 17 kap. 6 §, val av le damot och su pple­ant enligt 17 kap. 7 § samt för­ord­nande av kon­su­lent en ligt i7kap. 15 § skall inför 198 lårs all­männa fas­tig­hets­tax­e­ring ske före ut gången av jan uari månad 1980. 3. inför 1981 års all­männa fas­tig­hets­tax­e­ring skal! före­skrif­ter enligt 19 käp. i § första styc­ket fast­stäl­las och för­slag till före­skrif­ter enligt 19 kap. 1 § andra styc­ket såvitt avser små­hus och tomt­mark läm­nas senast den 15 janu­ari 1980. för­slag till före­skrif­ter enligt 19 kap, 1 § andra styc­ket såvitt avser in dustri­en­he­ter skall inför 1981 års all­männa fas­tig­hets­tax­e­ring utfär­das se- nust­den 30 april 1980. -v den som vid in gången av år 1980 ägde hyres­hu­sen­hel och industrien-​ het. som för­vär­vats under något av åren 1976— 1979. är efter anford­ran av läns­sty­relse skyl­dig att till led­ning för prov­vär­de­ringen inför 19.81 års all- 180-​sf.s 1979 2865 ¬ sfs 1979:1152 männa fas­tig­hets­tax­e­ring lämna upp­gift om de hyror som upp­bu­rils under år 1979. ... 6. genom lagen upp­hävs skogs­vär­denngs­in­struk­tio­nen (1973:1 iofl). stäm­mel­serna skall dock alltjämt tilläm­pas i fråga om fas­tig­hets­tax­e­ring jr 1980 och tidi­gare. 7 sa si fil på reger ing­ens väg­nar thor­björn fäll­din inge­mar mun­debo (bud­get­de­pa­ne­men­tet) • l, ¬