Inkomst­skat­te­lag (1999:1229)

Inkomst­skat­te­la­gen är den cen­trala lagen i svensk skat­te­rätt. Lagen regle­rar inkomst­skatt för fysiska och juri­diska per­so­ner och omfat­tar både stat­lig och kom­mu­nal inkomst­skatt.  All beskatt­nings­bar inkomst kan delas in i tre olika inkomst­slag, näm­li­gen kapi­tal, tjänst och närings­verk­sam­het. Fysiska per­so­ner kan ha inkoms­ter inom samt­liga tre inkomst­sla­gen, medan juri­diska per­so­ner beskat­tas främst uti­från närings­verk­sam­het.

SFS nr:

1999:1229
Depar­te­ment/myn­dig­het: Finans­de­par­te­men­tet S1
Utfär­dad: 1999-​12-16
Omtryck: SFS 2008:803
Änd­rad: t.o.m. SFS

2024:1177
Övrig text: Rät­tel­se­blad 2004:1147, 2005:798, 2007:1406, 2007:1419 och 2011:937 har iakt­ta­gits. Rät­tel­se­sida 2018:1206 och 2019:307 har iakt­ta­gits.
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



AVD. I INNE­HÅLL OCH DEFI­NI­TIO­NER


1 kap. Grund­läg­gande bestäm­mel­ser om kom­mu­nal och stat­lig inkomst­skatt

Inne­håll

1 §   I denna lag finns bestäm­mel­ser om kom­mu­nal och stat­lig inkomst­skatt.

I detta kapi­tel finns grund­läg­gande bestäm­mel­ser samt hän­vis­ningar. I 2 kap. finns defi­ni­tio­ner av vissa begrepp samt för­kla­ringar till hur vissa ter­mer och uttryck används i denna lag.

Skatt­skyl­dig­het

2 §   Bestäm­mel­ser om skatt­skyl­dig­het finns i 3-7 kap.

Skat­ter

3 §   Fysiska per­so­ner ska betala
   1. kom­mu­nal inkomst­skatt och stat­lig inkomst­skatt på inkoms­ter i inkomst­sla­gen tjänst och närings­verk­sam­het (skatt på för­värv­sin­koms­ter),
   2. stat­lig inkomst­skatt på inkoms­ter i inkomst­sla­get kapi­tal (skatt på kapi­talin­koms­ter), och
   3. stat­lig inkomst­skatt på avsätt­ning till expan­sions­fond (expan­sions­fonds­skatt).

Juri­diska per­so­ner ska betala stat­lig inkomst­skatt på inkoms­ter i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het. Lag (2007:1419).

4 §   Fysiska per­so­ner som är obe­grän­sat skatt­skyl­diga under någon del av beskatt­nings­å­ret ska betala kom­mu­nal inkomst­skatt i form av kom­mu­nal­skatt till hem­orts­kom­mu­nen och, om hem­orts­kom­mu­nen ingår i en region, regi­ons­katt till den regi­o­nen. Vad som avses med hem­orts­kom­mun fram­går av 65 kap. 3 §.

Fysiska per­so­ner som är begrän­sat skatt­skyl­diga under hela beskatt­nings­å­ret ska betala kom­mu­nal inkomst­skatt för gemen­samt kom­mu­nalt ända­mål.

För sådana begrän­sat skatt­skyl­diga fysiska per­so­ner med anknyt­ning till utländsk stats beskick­ning eller kar­riär­kon­su­lat som avses i 3 kap. 17 § 2-4 tilläm­pas dock bestäm­mel­serna i första styc­ket. Lag (2019:907).

Under­la­get för skat­ten

Fysiska per­so­ners skatt på för­värv­sin­koms­ter

5 §   Fysiska per­so­ners skatt på för­värv­sin­koms­ter ska beräk­nas på den beskatt­nings­bara för­värv­sin­koms­ten. Denna ska beräk­nas på föl­jande sätt.

Sum­man av över­skott i inkomst­sla­gen tjänst och närings­verk­sam­het mins­kas med all­männa avdrag. Det åter­stå­ende belop­pet avrun­das nedåt till helt hund­ra­tal kro­nor och är den fast­ställda för­värv­sin­koms­ten.

Från den fast­ställda för­värv­sin­koms­ten dras grundav­drag och sjö­in­komstav­drag. Avdra­gen ska göras i nu nämnd ord­ning. Det åter­stå­ende belop­pet är den beskatt­nings­bara för­värv­sin­koms­ten. Lag (2011:1256).

Fysiska per­so­ners skatt på kapi­talin­koms­ter

6 §   Fysiska per­so­ners skatt på kapi­talin­koms­ter ska beräk­nas på över­skot­tet i inkomst­sla­get kapi­tal. Lag (2007:1419).

Juri­diska per­so­ners skatt

7 §   Juri­diska per­so­ners skatt ska beräk­nas på den beskatt­nings­bara inkoms­ten. Denna ska beräk­nas på föl­jande sätt.

Över­skot­tet i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het mins­kas med all­männa avdrag. Det åter­stå­ende belop­pet avrun­das nedåt till helt tio­tal kro­nor och är den fast­ställda och den beskatt­nings­bara inkoms­ten.

För sådana ide­ella för­e­ningar och regi­stre­rade tros­sam­fund som upp­fyl­ler kra­ven i 7 kap. 4-6 och 10 §§ mins­kas den fast­ställda inkoms­ten med grundav­drag. Det belopp som åter­står är den beskatt­nings­bara inkoms­ten. Lag (2013:960).

Bestäm­mel­ser för olika inkomst­slag

8 §   Bestäm­mel­ser om beräk­ning av resul­ta­tet i de olika inkomst­sla­gen finns för
   - inkomst­sla­get tjänst i 10-12 kap.,
   - inkomst­sla­get närings­verk­sam­het i 13-40 kap., och
   - inkomst­sla­get kapi­tal i 41 och 42 kap. Lag (2005:1136).

Gemen­samma bestäm­mel­ser

9 §   Bestäm­mel­ser om all­männa avdrag finns i 62 kap., om grundav­drag i 63 kap. och om sjö­in­komstav­drag i 64 kap. Lag (2002:322).

10 §   Bestäm­mel­ser finns om
   - vissa inkoms­ter som är skat­te­fria i 8 kap.,
   - vissa utgif­ter som inte ska dras av i 9 kap.,
   - kapital­vins­ter och kapital­för­lus­ter i 44-54 kap.,
   - insätt­nings­ga­ranti och inve­ste­rar­skydd i 55 kap.,
   - fåmans­fö­re­tag och fåmans­han­dels­bo­lag i 56 och 57 kap.,
   - pen­sions­för­säk­ringar och pen­sions­spar­kon­ton i 58 kap.,
   - pen­sions­sparav­drag i 59 kap.,
   - famil­je­be­skatt­ning i 60 kap., och
   - vär­de­ring av inkoms­ter i annat än pengar i 61 kap. Lag (2007:1419).

Skat­tens beräk­ning och skat­te­re­duk­tion

11 §   Bestäm­mel­ser om hur skat­ten ska beräk­nas finns i 65 kap.

Bestäm­mel­ser om beräk­ning av skatt på acku­mu­le­rad inkomst finns i 66 kap.

Bestäm­mel­ser om skat­te­re­duk­tion för under­skott av kapi­tal, arbetsin­komst (jobb­skat­te­av­drag), sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning, för­värv­sin­komst, boende i vissa områ­den (regi­o­nal skat­te­re­duk­tion), all­män pen­sions­av­gift, sjö­in­komst, hus­hålls­ar­bete, instal­la­tion av grön tek­nik, gåva, mikro­pro­duk­tion av för­ny­bar el och avgift till arbets­lös­hets­kassa finns i 67 kap. Lag (2022:445).

12 §   Har upp­hävts genom lag (2011:1256).

Beskatt­ningsår

Fysiska per­so­ner

13 §   Beskatt­nings­å­ret är för fysiska per­so­ner ett kalen­derår.

Om en enskild näringsid­kare som är bok­fö­rings­skyl­dig enligt bok­fö­rings­la­gen (1999:1078) har ett räken­skapsår som inte sam­man­fal­ler med kalen­derå­ret och har följt bestäm­mel­serna i 3 kap. bok­fö­rings­la­gen, är beskatt­nings­å­ret för närings­verk­sam­he­ten i stäl­let räken­skaps­å­ret.

Om en enskild näringsid­kare för över hela eller en del av närings­verk­sam­he­ten till en juri­disk per­son eller ett svenskt han­dels­bo­lag, avslu­tas beskatt­nings­å­ret för närings­verk­sam­he­ten tidi­gast vid den tid­punkt när den över­förda närings­verk­sam­he­ten enligt god redo­vis­nings­sed ska tas upp i det över­ta­gande före­ta­gets räken­ska­per.
Lag (2011:1256).

Inkoms­ter i han­dels­bo­lag

14 §   Inkoms­ter i ett svenskt han­dels­bo­lag ska tas upp det beskatt­ningsår som går ut sam­ti­digt som han­dels­bo­la­gets räken­skapsår. Om han­dels­bo­la­gets räken­skapsår inte över­ens­stäm­mer med delä­ga­rens beskatt­ningsår, ska inkoms­terna i stäl­let tas upp det beskatt­ningsår som går ut när­mast efter han­dels­bo­la­gets räken­skapsår. För delä­gare som är fysiska per­so­ner gäl­ler detta dock bara sådana inkoms­ter som inte ska tas upp i inkomst­sla­get kapi­tal. Lag (2011:1256).

Juri­diska per­so­ner

15 §   Beskatt­nings­å­ret är för juri­diska per­so­ner räken­skaps­å­ret. För närings­verk­sam­het som bok­fö­rings­la­gen (1999:1078) inte tilläm­pas på är dock kalen­derå­ret all­tid beskatt­ningsår.

I 37 kap. 19 § finns bestäm­mel­ser om beskatt­nings­å­ret vid kva­li­fi­ce­rade fusio­ner och fis­sio­ner. Lag (2011:1256).

Hän­vis­ning till andra lagar

16 §   Bestäm­mel­ser om
   - för­fa­ran­det vid uttag av skat­ten finns i skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244),
   - för­fa­ran­det vid skat­te­re­duk­tion för hus­hålls­ar­bete finns i lagen (2009:194) om för­fa­ran­det vid skat­te­re­duk­tion för hus­hålls­ar­bete, och
   - för­fa­ran­det vid skat­te­re­duk­tion för instal­la­tion av grön tek­nik finns i lagen (2020:1066) om för­fa­ran­det vid skat­te­re­duk­tion för instal­la­tion av grön tek­nik.
Lag (2020:1068).

17 §   Bestäm­mel­ser om inkomst­skatt till sta­ten finns också i
   - lagen (1991:586) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta,
   - lagen (1991:591) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta artis­ter m.fl.,
   - lagen (1990:661) om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del, och
   - kupongskat­te­la­gen (1970:624).


2 kap. Defi­ni­tio­ner och för­kla­ringar

Var det finns defi­ni­tio­ner och för­kla­ringar

1 §   I detta kapi­tel finns defi­ni­tio­ner av vissa begrepp samt för­kla­ringar till hur vissa ter­mer och uttryck används i denna lag. Det finns defi­ni­tio­ner och för­kla­ringar också i andra kapi­tel.

Bestäm­mel­ser om bety­del­sen av föl­jande begrepp, ter­mer och uttryck samt för­kla­ringar till hur vissa ter­mer och uttryck används finns i nedan angivna para­gra­fer:

aktie­ba­se­rad delä­gar­rätt i 25 a kap. 4 §

aktie­bo­lag i 4 §

aktiv närings­verk­sam­het i 23 §

andels­byte i 48 a kap. 2 §

andels­hus i 16 §

artis­tisk och idrotts­lig verk­sam­het i 36 §

barn i 21 §

begrän­sat skatt­skyl­dig fysisk per­son i 3 kap. 17 §

begrän­sat skatt­skyl­dig juri­disk per­son i 6 kap. 7 §

beskatt­ningsår i 1 kap. 13-15 §§ och 37 kap. 19 §

bygg­nads­in­ven­ta­rier i 19 kap. 19-21 §§

delä­gare i fåmans­fö­re­tag eller fåmans­han­dels­bo­lag i 56 kap. 6 §

delä­gare i utländska juri­diska per­so­ner med låg­be­skat­tade inkoms­ter i 39 a kap. 5 §

delä­gar­rätt i 48 kap. 2 §

dödsbo i 4 kap., se också 3 §

egen­av­gif­ter i 26 §

eko­no­misk för­e­ning i 4 b §

euro­pe­isk eko­no­misk intres­se­grup­pe­ring (EEIG) i 5 kap. 2 §

fast drift­ställe i 29 §

fas­tig­het i 6 §

fas­tig­hets­ä­gare i 7 §

fis­sion i 37 kap. 5 §

ford­rings­rätt i 48 kap. 3 och 4 §§

fusion i 37 kap. 3 §

fysisk per­son i 4 kap. 1 och 2 §§

fåmans­fö­re­tag i 56 kap. 2, 3 och 5 §§

fåmans­han­dels­bo­lag i 56 kap. 4 och 5 §§

före­tags­le­dare i 56 kap. 6 §

för­säk­rings­fö­re­tag i 4 d §

för­värv­sin­komst i 1 kap. 5 §

han­dels­bo­lag i 5 kap., se också 3 §

hem­orts­kom­mun i 65 kap. 3 § andra och tredje styc­kena

hyres­hus i 15 §

hyres­hu­sen­het i 15 §

i utlan­det deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­ner i 5 kap. 2 a §

ide­ell för­e­ning i 4 c §

indu­stri­en­het i 15 §

inven­ta­rier i 18 kap. 1 §

inve­ste­rings­spar­konto i 42 kap. 35 §

invest­ment­fö­re­tag i 39 kap. 15 §

juri­disk per­son i 3 §

kapital­för­säk­ring i 58 kap. 2 §

kapi­tal­till­gång i 25 kap. 3 §

kapital­vinst och kapital­för­lust i inkomst­sla­get kapi­tal i 41 kap. 2 §

kapital­vinst och kapital­för­lust i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het i 25 kap. 3-5 §§

kon­cern (svensk) i 5 §

koo­pe­ra­tiv för­e­ning i 39 kap. 21 §

kva­li­fi­ce­rad andel i 57 kap. 4-7 §§

kva­li­fi­ce­rad fis­sion i 37 kap. 6 §

kva­li­fi­ce­rad fusion i 37 kap. 4 §

kva­li­fi­ce­rad rede­ri­verk­sam­het i 39 b kap. 3-5 §§

lager­till­gång i 17 kap. 3 §

lant­bruks­en­het i 15 §

liv­för­säk­rings­fö­re­tag i 39 kap. 2 §

låg­be­skat­tade inkoms­ter i 39 a kap. 5-8 §§

makar i 20 §

mar­kan­lägg­ning i 20 kap. 2 §

mar­kin­ven­ta­rier i 20 kap. 15 och 16 §§

mark­nads­vär­det i 61 kap. 2 §

mark­nads­no­te­rad delä­gar­rätt eller ford­rings­rätt i 48 kap. 5 §

med­lems­främ­jande för­e­ning i 39 kap. 21 a §

närings­be­tingad andel i 24 kap. 32 §

närings­bi­drag i 29 kap. 2 och 3 §§

närings­bo­stads­rätt i 19 §

närings­fas­tig­het i 14 §

när­stå­ende i 22 §

obe­grän­sat skatt­skyl­dig fysisk per­son i 3 kap. 3-5 §

obe­grän­sat skatt­skyl­dig juri­disk per­son i 6 kap. 3 §

omkost­nads­be­lopp i 44 kap. 14 §

option i 44 kap. 12 §

par­ti­ell fis­sion i 38 a kap. 2 §

pas­siv närings­verk­sam­het i 23 §

pen­sion i 10 kap. 5 §

pen­sions­för­säk­ring i 58 kap. 2 §

pen­sions­spar­konto i 58 kap. 21 §

PEPP-​produkt i 37 §

per­so­na­lop­tion i 10 kap. 11 §

pris­bas­belopp i 27 §

pri­vat­bo­stad i 8-12 §§

pri­vat­bo­stads­fas­tig­het i 13 §

pri­vat­bo­stads­fö­re­tag i 17 §

pri­vat­bo­stads­rätt i 18 §

rörelse i 24 §

sam­bor i 20 §

sjö­in­komst i 64 kap. 3 och 4 §§

ska­de­för­säk­rings­fö­re­tag i 39 kap. 2 §

skat­te­av­tal i 35 §

skatte­mäs­sigt värde i 31-33 §§

små­hus i 15 §

små­hu­sen­het i 15 §

stats­lå­ne­rän­tan i 28 §

svensk ford­rings­rätt i 48 kap. 3 §

svensk kon­cern i 5 §

Sve­rige i 30 §

tax­e­rings­en­het i 15 §

tax­e­rings­värde i 15 §

ter­min i 44 kap. 11 §

under­pri­sö­ver­lå­telse i 23 kap. 3 §

upp­skovs­grun­dande andels­byte i 49 kap. 2 §

utländsk ford­rings­rätt i 48 kap. 4 §

utländsk juri­disk per­son i 6 kap. 8 §

utländskt bolag i 5 a §

uttags­be­skatt­ning i 22 kap. 7 §

verk­sam­hets­a­vytt­ring i 38 kap. 2 §

verk­sam­hets­gren i 25 §

vinstan­delslån i 24 kap. 10 §

åter­fö­ring av avdrag i 34 §

ägar­lä­gen­het i 15 §

ägar­lä­gen­het­sen­het i 15 §

ömse­si­digt för­säk­rings­fö­re­tag i 4 e §.
Lag (2022:1753).

Utländska mot­sva­rig­he­ter

2 §   De ter­mer och uttryck som används omfat­tar också mot­sva­rande utländska före­te­el­ser om det inte anges eller fram­går av sam­man­hanget att bara svenska före­te­el­ser avses.

Första styc­ket gäl­ler inte bestäm­mel­ser som avser sta­ten, rege­ringen, regi­o­ner, kom­mu­ner och kom­munal­för­bund.
Lag (2019:907).

Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det

2 a §   Om en utländsk stat under ett år blir med­lem i Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det vid någon annan tid­punkt än vid ingången av ett beskatt­ningsår ska sta­ten vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna i denna lag anses som med­lem under hela beskatt­nings­å­ret. Lag (2007:1419).

Juri­disk per­son

3 §   Bestäm­mel­serna om juri­diska per­so­ner ska inte tilläm­pas på
   - döds­bon,
   - svenska han­dels­bo­lag, eller
   - juri­diska per­so­ner som för­val­tar sam­fäl­lig­he­ter och som avses i 6 kap. 6 § andra styc­ket.

Bestäm­mel­serna om juri­diska per­so­ner ska tilläm­pas också på vär­de­pap­pers­fon­der och spe­ci­al­fon­der.

Sär­skilda bestäm­mel­ser om döds­bon efter dem som var begrän­sat skatt­skyl­diga vid döds­fal­let finns i 4 kap. 3 §.

Att bestäm­mel­serna om svenska han­dels­bo­lag gäl­ler också för euro­pe­iska eko­no­miska intres­se­grup­pe­ringar fram­går av 5 kap. 2 §.

I vilka fall utländska asso­ci­a­tio­ner anses som eller behand­las som juri­diska per­so­ner fram­går av 6 kap. 8 §.
Lag (2013:569).

Aktie­bo­lag

4 §   Euro­pa­bo­lag räk­nas som aktie­bo­lag. Lag (2011:68).

Kre­di­tin­sti­tut

4 a §   Med kre­di­tin­sti­tut avses svensk bank och svenskt kre­dit­mark­nads­fö­re­tag samt utländskt bank­fö­re­tag och utländskt kre­dit­fö­re­tag enligt lagen (2004:297) om bank- och finan­sie­rings­rö­relse. Lag (2004:438).

Eko­no­misk för­e­ning

4 b §   Euro­pa­koo­pe­ra­tiv, euro­pe­iska grup­pe­ringar för ter­ri­to­ri­ellt sam­ar­bete (EGTS), kon­sor­tier för euro­pe­isk forsk­nings­in­fra­struk­tur (Eric-​konsortier), för­säk­rings­för­e­ningar och tjäns­te­pen­sions­för­e­ningar räk­nas som eko­no­miska för­e­ningar. Lag (2019:787).

Ide­ell för­e­ning

4 c §   Euro­pe­iska poli­tiska par­tier och euro­pe­iska poli­tiska stif­tel­ser räk­nas som ide­ella för­e­ningar. Lag (2016:1060).

För­säk­rings­fö­re­tag

4 d §   Tjäns­te­pen­sions­fö­re­tag enligt lagen (2019:742) om tjäns­te­pen­sions­fö­re­tag räk­nas som för­säk­rings­fö­re­tag.
Lag (2019:787).

Ömse­si­digt för­säk­rings­fö­re­tag

4 e §   Ömse­si­digt tjäns­te­pen­sions­bo­lag enligt lagen (2019:742) om tjäns­te­pen­sions­fö­re­tag räk­nas som ömse­si­digt för­säk­rings­fö­re­tag. Lag (2019:787).

Svensk kon­cern

5 §   Med svensk kon­cern avses en sådan grupp av före­tag eller andra näringsid­kare som enligt någon svensk lag bil­dar en kon­cern.

Vad som sägs i första styc­ket gäl­ler dock inte i fråga om sådan kon­cern som avses i 2 kap. 7 § lagen (2023:875) om tilläggs­skatt. Lag (2023:879).

Utländskt bolag

5 a §   Med utländskt bolag avses en utländsk juri­disk per­son som beskat­tas i den stat där den hör hemma, om beskatt­ningen är likar­tad med den som gäl­ler för svenska aktie­bo­lag.

Som utländskt bolag anses all­tid en utländsk juri­disk per­son som hör hemma och är skatt­skyl­dig till inkomst­skatt i en stat med vil­ken Sve­rige har ingått ett skat­te­av­tal som inte är begrän­sat till att omfatta vissa inkoms­ter, om per­so­nen omfat­tas av avta­lets reg­ler om begräns­ning av beskatt­nings­rät­ten och har hem­vist i denna stat enligt avta­let.
Lag (2003:1086).

Fas­tig­het

6 §   Bygg­nad räk­nas som fas­tig­het även om den är lös egen­dom.
Det­samma gäl­ler till­be­hör till bygg­nad av det slag som avses i 2 kap. 2 och 3 §§ jor­da­bal­ken, om de till­hör bygg­na­dens ägare.

Vad som sägs om mark gäl­ler också annat utrymme som ingår i en fas­tig­het eller är sam­fällt för flera fas­tig­he­ter.

Vad som sägs om fas­tig­het gäl­ler också tomträtt. Lag (2003:1202).

Fas­tig­hets­ä­gare

7 §   Den som inne­har, för­val­tar eller nytt­jar en fas­tig­het på det sätt som anges i 1 kap. 5 § fas­tig­hets­tax­e­rings­la­gen (1979:1152) räk­nas som fas­tig­hets­ä­gare.

Pri­vat­bo­stad

8 §   Med pri­vat­bo­stad avses ett små­hus som till över­vä­gande del används eller är avsett att använ­das av äga­ren eller någon när­stå­ende till honom för per­ma­nent boende eller som fri­tids­bo­stad. Ett små­hus som är inrät­tat till bostad åt två famil­jer räk­nas som pri­vat­bo­stad om det till väsent­lig del används eller är avsett att använ­das av äga­ren eller någon när­stå­ende till honom för per­ma­nent boende eller som fri­tids­bo­stad.

Med pri­vat­bo­stad avses också en bostad som inne­has av en delä­gare i ett pri­vat­bo­stads­fö­re­tag och som till över­vä­gande del används eller är avsedd att använ­das av äga­ren eller någon när­stå­ende till honom för per­ma­nent boende eller som fri­tids­bo­stad. Med pri­vat­bo­stads­fö­re­tag lik­ställs vid tillämp­ning av detta stycke en mot­sva­rande utländsk juri­disk per­son.

Med pri­vat­bo­stad avses också en ägar­lä­gen­het som till över­vä­gande del används eller är avsedd att använ­das av äga­ren eller någon när­stå­ende till honom för per­ma­nent boende eller som fri­tids­bo­stad. Lag (2009:107).

9 §   Ett sådant små­hus i utlan­det som mot­sva­rar ett små­hus på en lant­bruks­en­het räk­nas inte som pri­vat­bo­stad annat än vid tillämp­ningen av 45 kap. 33 § och 47 kap.

Ett sådant små­hus på en lant­bruks­en­het som är inrät­tat till bostad åt fler än två famil­jer räk­nas inte som pri­vat­bo­stad.

Om äga­ren begär det räk­nas ett små­hus på en lant­bruks­en­het inte som pri­vat­bo­stad, om små­hu­set har en stor­lek om minst 400 kvadrat­me­ter och nybygg­nadsår före år 1930. Med stor­lek avses det­samma som i 8 kap. 3 § fas­tig­hets­tax­e­rings­la­gen (1979:1152).
Lag (2006:1520).

10 §   Frå­gan om en bostad ska räk­nas som pri­vat­bo­stad under ett visst kalen­derår ska bestäm­mas på grund­val av för­hål­lan­dena vid årets utgång. Om bosta­den över­låts under året, ska i stäl­let för­hål­lan­dena på över­lå­tel­se­da­gen vara avgö­rande. Lag (2007:1419).

11 §   Om det inträf­far något som gör att en bostad hos samma ägare inte längre ska räk­nas som pri­vat­bo­stad, ska den ändå räk­nas som pri­vat­bo­stad under det kalen­derår då änd­ringen sker och det föl­jande året, om inte äga­ren begär annat. Om bosta­den över­går till en ny ägare under kalen­derå­ret där­ef­ter, ska den räk­nas som pri­vat­bo­stad för den gamle äga­ren under det året också, om han inte begär annat.

Första styc­ket tilläm­pas också om det, i sam­band med att en bostad över­går till en fysisk per­son genom arv, tes­ta­mente, gåva eller bodel­ning, inträf­far något som gör att bosta­den inte längre ska räk­nas som pri­vat­bo­stad. Lag (2007:1419).

12 §   Ingår en bostad i ett dödsbo och var den vid döds­fal­let en pri­vat­bo­stad, ska den räk­nas som pri­vat­bo­stad till och med det tredje kalen­derå­ret efter det kalen­derår då döds­fal­let inträf­fade, om bosta­den fort­fa­rande är av sådant slag att den kan vara en pri­vat­bo­stad. Lag (2007:1419).

Pri­vat­bo­stads­fas­tig­het

13 §   Med pri­vat­bo­stads­fas­tig­het avses, under för­ut­sätt­ning att små­hu­set eller ägar­lä­gen­he­ten är en pri­vat­bo­stad,
   1. små­hus med mark som utgör små­hu­sen­het,
   2. små­hus på annans mark,
   3. små­hus med till­hö­rande tomt­mark på lant­bruks­en­het, och
   4. ägar­lä­gen­het­sen­het.

Med pri­vat­bo­stads­fas­tig­het avses också tomt­mark, om avsik­ten är att bygga en pri­vat­bo­stad på den. I fråga om tomt­mar­ken gäl­ler vad som sägs om pri­vat­bo­stad i 10-12 §§.
Lag (2009:107).

Närings­fas­tig­het

14 §   Med närings­fas­tig­het avses en fas­tig­het som inte är en pri­vat­bo­stads­fas­tig­het.

Små­hus, små­hu­sen­het, ägar­lä­gen­het, ägar­lä­gen­het­sen­het, hyres­hus, hyres­hu­sen­het, indu­stri­en­het, lant­bruks­en­het, tax­e­rings­en­het och tax­e­rings­värde

15 §   Med små­hus, små­hu­sen­het, ägar­lä­gen­het, ägar­lä­gen­het­sen­het, hyres­hus, hyres­hu­sen­het, indu­stri­en­het, lant­bruks­en­het och tax­e­rings­en­het avses hus, fas­tig­he­ter och enhe­ter av de slag som avses i fas­tig­hets­tax­e­rings­la­gen (1979:1152).

Med tax­e­rings­värde avses det värde som fast­ställs enligt fas­tig­hets­tax­e­rings­la­gen. Lag (2018:1206).

Andels­hus

16 §   Med andels­hus avses en fas­tig­het som ägs av tre eller flera, antingen direkt eller genom ett svenskt han­dels­bo­lag, och som inrym­mer eller är avsedd att inrymma bostad i skilda lägen­he­ter åt minst tre delä­gare.

Pri­vat­bo­stads­fö­re­tag

17 §   Med pri­vat­bo­stads­fö­re­tag avses en svensk eko­no­misk för­e­ning eller ett svenskt aktie­bo­lag vars verk­sam­het
   1. till klart över­vä­gande del består i att åt sina med­lem­mar eller delä­gare till­han­da­hålla bostä­der i bygg­na­der som ägs av för­e­ningen eller bola­get, eller
   2. ute­slu­tande eller så gott som ute­slu­tande består i att åt sina med­lem­mar eller delä­gare till­han­da­hålla garage eller någon annan för deras per­son­liga räk­ning avsedd anord­ning i bygg­na­der som ägs av för­e­ningen eller bola­get.

Med pri­vat­bo­stads­fö­re­tag avses vid tillämp­ningen av 46 och 47 kap. också mot­sva­rande utländsk juri­disk per­son som hör hemma i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det. Lag (2006:1520).

Pri­vat­bo­stads­rätt

18 §   Med pri­vat­bo­stads­rätt avses en andel i ett pri­vat­bo­stads­fö­re­tag, om den till ande­len knutna bosta­den är en pri­vat­bo­stad.

Närings­bo­stads­rätt

19 §   Med närings­bo­stads­rätt avses en sådan andel i ett pri­vat­bo­stads­fö­re­tag som inte är en pri­vat­bo­stads­rätt.

En andel i en koo­pe­ra­tiv hyres­rätts­för­e­ning är dock inte en närings­bo­stads­rätt. Lag (2016:115).

Makar och sam­bor

20 §   Bestäm­mel­ser om makar ska tilläm­pas också på sam­bor som tidi­gare har varit gifta med varandra eller som har eller har haft gemen­samma barn. Lag (2007:1419).

Barn

21 §   Styv­barn och fos­ter­barn räk­nas som barn.

När­stå­ende

22 §   Med när­stå­ende avses
   - make,
   - för­äl­der,
   - mor- och far­för­äl­der,
   - avkom­ling och avkom­lings make,
   - sys­kon, sys­kons make och avkom­ling, och
   - dödsbo som den skatt­skyl­dige eller någon av de tidi­gare nämnda per­so­nerna är delä­gare i.

Styv­barn och fos­ter­barn räk­nas som avkom­ling.

Aktiv och pas­siv närings­verk­sam­het

23 §   Med aktiv närings­verk­sam­het avses en närings­verk­sam­het i vil­ken den som är skatt­skyl­dig för verk­sam­he­ten har arbe­tat i inte ovä­sent­lig omfatt­ning.

Annan närings­verk­sam­het anses som pas­siv närings­verk­sam­het.
Själv­stän­dig närings­verk­sam­het som bedrivs utan­för Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det anses all­tid som pas­siv närings­verk­sam­het. Lag (2015:775).

Rörelse

24 §   Med rörelse avses annan närings­verk­sam­het än inne­hav av kon­tanta medel, vär­de­pap­per eller lik­nande till­gångar. Om kon­tanta medel, vär­de­pap­per eller lik­nande till­gångar inne­has som ett led i rörel­sen, räk­nas inne­ha­vet dock till rörel­sen.

Verk­sam­hets­gren

25 §   Med verk­sam­hets­gren avses sådan del av en rörelse som läm­par sig för att avskil­jas till en själv­stän­dig rörelse.

Egen­av­gif­ter

26 §   Bestäm­mel­serna om egen­av­gif­ter ska tilläm­pas inte bara på egen­av­gift enligt 3 kap. soci­al­av­giftsla­gen (2000:980) utan också på
   - sär­skild löneskatt enligt 2 § lagen (1990:659) om sär­skild löneskatt på vissa för­värv­sin­koms­ter, och
   - all­män löne­av­gift enligt 2 § lagen (1994:1920) om all­män löne­av­gift. Lag (2007:1419).

Pris­bas­belopp

27 §   Med pris­bas­belopp avses det pris­bas­belopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken som gällde för det kalen­derår då beskatt­nings­å­ret gick ut. Lag (2011:1256).

Stats­lå­ne­rän­tan

28 §   Med stats­lå­ne­rän­tan vid en viss tid­punkt avses den stats­lå­ne­ränta som Riks­gälds­kon­to­ret fast­ställt att gälla för den period under vil­ken tid­punk­ten infal­ler.

Fast drift­ställe

29 §   Med fast drift­ställe för närings­verk­sam­het avses en sta­dig­va­rande plats för affärs­verk­sam­het var­i­från verk­sam­he­ten helt eller del­vis bedrivs.

Uttryc­ket fast drift­ställe inne­fat­tar sär­skilt
   - plats för före­tags­led­ning,
   - filial,
   - kon­tor,
   - fabrik,
   - verk­stad,
   - gruva, olje- eller gaskälla, sten­brott eller annan plats för utvin­ning av natur­till­gångar,
   - plats för byggnads-​, anläggnings-​ eller instal­la­tions­verk­sam­het, och
   - fas­tig­het som är en lager­till­gång i närings­verk­sam­het.

Om någon är verk­sam för en närings­verk­sam­het här i Sve­rige och har fått och regel­mäs­sigt använ­der full­makt att ingå avtal för verk­sam­he­tens inne­ha­vare, anses fast drift­ställe också fin­nas här.

Fast drift­ställe anses där­e­mot inte fin­nas i Sve­rige bara där­för att någon bedri­ver affärs­verk­sam­het här genom för­med­ling av mäk­lare, kom­mis­sio­när eller någon annan obe­ro­ende repre­sen­tant, om detta ingår i repre­sen­tan­tens van­liga närings­verk­sam­het.

Sve­rige

30 §   Med Sve­rige avses Sve­ri­ges land-, luft- och sjö­ter­ri­to­rium samt de områ­den utan­för sjö­ter­ri­to­riet som fram­går av bilaga 4 till lagen (2017:1272) om Sve­ri­ges sjö­ter­ri­to­rium och mari­tima zoner. Lag (2017:1279).

Skatte­mäs­sigt värde

31 §   Med skatte­mäs­sigt värde på lager­till­gångar, pågående arbe­ten, kund­ford­ringar och lik­nande till­gångar avses det värde som till­gången tas upp till vid beräk­ningen av resul­ta­tet av en närings­verk­sam­het.

I fråga om fas­tig­he­ter ska hän­syn tas till vär­de­minsk­nings­av­drag som har gjorts vid beskatt­ningen men inte i räken­ska­perna. Lag (2007:1419).

32 §   Med skatte­mäs­sigt värde på kapi­tal­till­gångar avses det omkost­nads­be­lopp som skulle ha använts om till­gången hade avytt­rats.

I fråga om närings­fas­tig­he­ter gäl­ler föl­jande avvi­kel­ser vid beräk­ning av omkost­nads­be­lop­pet. För­bätt­rande repa­ra­tio­ner och under­håll som avses i 45 kap. 13 § första styc­ket 1 ska inte räk­nas som för­bätt­rings­ut­gift. Sådana gjorda vär­de­minsk­nings­av­drag m.m. som avses i 26 kap. 2 § första styc­ket 1-4 och som enligt bestäm­mel­serna i 26 kap. ska åter­fö­ras vid en avytt­ring av fas­tig­he­ten ska minska anskaff­nings­ut­gif­ten. Bestäm­mel­sen i 26 kap. 5 § och 45 kap. 16 § ska inte tilläm­pas.

I fråga om närings­bo­stads­rät­ter gäl­ler föl­jande avvi­kel­ser vid beräk­ning av omkost­nads­be­lop­pet. För­bätt­rande repa­ra­tio­ner och under­håll som avses i 46 kap. 11 § första styc­ket 1 ska inte räk­nas som för­bätt­rings­ut­gift. Lag (2007:1419).

33 §   Med skatte­mäs­sigt värde på inven­ta­rier avses anskaff­nings­vär­det mins­kat med gjorda vär­de­minsk­nings­av­drag och lik­nande avdrag.

Första styc­ket ska tilläm­pas på patent och andra sådana rät­tig­he­ter som räk­nas upp i 18 kap. 1 § andra styc­ket 1 även om de inte för­vär­vats från någon annan. Lag (2007:1419).

Åter­fö­ring

34 §   Med åter­fö­ring av ett avdrag avses att ett belopp som mot­sva­rar ett gjort avdrag tas upp som intäkt.

Skat­te­av­tal

35 §   Med skat­te­av­tal avses ett sådant avtal för und­vi­kande av dub­bel­be­skatt­ning på inkomst och, i före­kom­mande fall, på för­mö­gen­het som ingåtts av Sve­rige med en annan stat eller utländsk juris­dik­tion, om inte annat anges eller fram­går av sam­man­hanget. Lag (2004:985).

Artis­tisk och idrotts­lig verk­sam­het

36 §   Med artis­tisk och idrotts­lig verk­sam­het avses det­samma som i lagen (1991:591) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta artis­ter m.fl. Lag (2009:1060).

PEPP-​produkt

37 §   Med PEPP-​produkt avses en paneu­ro­pe­isk pri­vat pen­sions­pro­dukt enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneu­ro­pe­isk pri­vat pen­sions­pro­dukt (PEPP-​produkt).
Lag (2022:1753).


AVD. II SKATT­SKYL­DIG­HET


3 kap. Fysiska per­so­ner

Inne­håll

1 §   Detta kapi­tel gäl­ler för fysiska per­so­ner.

Det finns bestäm­mel­ser om
   - obe­grän­sat skatt­skyl­diga i 3-16 §§,
   - begrän­sat skatt­skyl­diga i 17-21 §§, och
   - skatt­skyl­dig­het för över­låtna pen­sio­ner eller andra peri­o­diska inkoms­ter i 22 och 23 §§.

För döds­bon finns sär­skilda bestäm­mel­ser i 4 kap.
Lag (2013:960).

2 §   Bestäm­mel­ser om skatt­skyl­dig­het finns för
   - delä­gare i svenska han­dels­bo­lag och i utlan­det deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­ner i 5 kap.,
   - delä­gare i vissa sam­fäl­lig­he­ter i 6 kap. 6 § andra styc­ket, och
   - delä­gare i utländska juri­diska per­so­ner med låg­be­skat­tade inkoms­ter i 39 a kap. Lag (2003:1086).

Obe­grän­sat skatt­skyl­diga

Vilka som är obe­grän­sat skatt­skyl­diga

3 §   Föl­jande per­so­ner är obe­grän­sat skatt­skyl­diga:
   1. Den som är bosatt i Sve­rige.
   2. Den som sta­dig­va­rande vis­tas i Sve­rige.
   3. Den som har väsent­lig anknyt­ning till Sve­rige och som tidi­gare har varit bosatt här.

Första styc­ket gäl­ler inte sådana per­so­ner med anknyt­ning till utländsk stats beskick­ning eller kon­su­lat som enligt 17 § 2-4 är begrän­sat skatt­skyl­diga.

4 §   Svensk med­bor­gare som till­hör svensk beskick­ning hos utländsk stat, svensk per­ma­nent dele­ga­tion hos mel­lan­stat­lig orga­ni­sa­tion eller svenskt kar­riär­kon­su­lat eller i övrigt ingår i beskick­ning­ens, dele­ga­tio­nens eller kon­su­la­tets per­so­nal och som på grund av sin tjänst vis­tas utom­lands är obe­grän­sat skatt­skyl­dig.

Första styc­ket gäl­ler på mot­sva­rande sätt en sådan per­sons make och barn under 18 år, om maken eller bar­net bor hos denne och är svensk med­bor­gare.

5 §   Rek­torn, gene­ral­sek­re­te­ra­ren, med­lem av lärarkå­ren eller någon annan som ingår i per­so­na­len vid Euro­pe­iska uni­ver­si­tets­in­sti­tu­tet är obe­grän­sat skatt­skyl­dig om
   - arti­kel 12 i pro­to­kol­let om Euro­pe­iska uni­ver­si­tets­in­sti­tu­tets immu­ni­tet och pri­vi­le­gier till kon­ven­tio­nen den 19 april 1972 om grun­dan­det av ett Euro­pe­iskt uni­ver­si­tets­in­sti­tut ska tilläm­pas på honom,
   - han vid tid­punk­ten för tjäns­te­till­trä­det var obe­grän­sat skatt­skyl­dig, och
   - han bara på grund av sin verk­sam­het i insti­tu­tets tjänst vis­tas i en annan stat inom Euro­pe­iska uni­o­nen.

Första styc­ket gäl­ler på mot­sva­rande sätt en sådan per­sons make som inte utö­var egen yrkes­verk­sam­het och barn som per­so­nen har vård­na­den om och under­hål­ler.

En sådan per­son som avses i första eller andra styc­ket ska vid tillämp­ning av ett skat­te­av­tal mel­lan den stat där per­so­nen vis­tas och Sve­rige anses ha hem­vist i Sve­rige. Lag (2007:1419).

6 §   I arti­kel 13 i pro­to­kol­let (nr 7) om Euro­pe­iska uni­o­nens immu­ni­tet och pri­vi­le­gier finns bestäm­mel­ser om var uni­o­nens tjäns­te­män och de andra per­so­ner som arti­keln enligt pro­to­kol­let ska tilläm­pas på, ska anses bosatta.
Lag (2011:293).

7 §   För att avgöra om en per­son som tidi­gare har varit bosatt i Sve­rige har väsent­lig anknyt­ning hit ska föl­jande beak­tas:
   - om han är svensk med­bor­gare,
   - hur länge han var bosatt här,
   - om han inte var­ak­tigt är bosatt på en viss utländsk ort,
   - om han vis­tas utom­lands för stu­dier eller av häl­so­skäl,
   - om han har en bostad här som är inrät­tad för åretrunt­bruk,
   - om han har sin familj här,
   - om han bedri­ver närings­verk­sam­het här,
   - om han är eko­no­miskt enga­ge­rad här genom att inneha till­gångar som, direkt eller indi­rekt, ger honom ett väsent­ligt infly­tande i närings­verk­sam­het här,
   - om han har en fas­tig­het här, och
   - lik­nande för­hål­lan­den.

Under fem år från den dag då en per­son har rest från Sve­rige anses han ha väsent­lig anknyt­ning hit, om han inte visar att han inte har en sådan anknyt­ning. Detta gäl­ler dock bara den som är svensk med­bor­gare eller som under minst tio år har varit bosatt i Sve­rige eller sta­dig­va­rande vis­tats här. Lag (2007:1419).

Inne­bör­den av obe­grän­sad skatt­skyl­dig­het

8 §   Den som är obe­grän­sat skatt­skyl­dig är skatt­skyl­dig för alla sina inkoms­ter i Sve­rige och från utlan­det.

Undan­tag från skatt­skyl­dig­het vid vis­telse utom­lands

9 §   En obe­grän­sat skatt­skyl­dig per­son som har anställ­ning som inne­bär att han vis­tas utom­lands i minst sex måna­der, är inte skatt­skyl­dig för inkomst av sådan anställ­ning till den del inkoms­ten beskat­tas i verk­sam­hets­lan­det (sex­må­na­ders­re­geln). Detta gäl­ler dock inte om det fram­kom­mer att inkoms­ten beskat­tats i verk­sam­hets­lan­det i strid med lan­dets lag­stift­ning eller gäl­lande skat­te­av­tal.

Om vis­tel­sen utom­lands under anställ­ningen varar i minst ett år i samma land, är den skatt­skyl­dige inte skatt­skyl­dig för inkoms­ten även om denna inte beskat­tas i verk­sam­hets­lan­det, om detta beror på lag­stift­ning eller admi­nist­ra­tiv praxis i det lan­det eller annat avtal än skat­te­av­tal (ettårs­re­geln). Ettårs­re­geln gäl­ler dock inte för anställ­ningar hos sta­ten, regi­o­ner, kom­mu­ner eller för­sam­lingar inom Svenska kyr­kan annat än vid tjäns­te­ex­port. Ettårs­re­geln gäl­ler inte hel­ler för upp­drag som leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet. Lag (2019:907).

10 §   Kor­tare avbrott för semes­ter, tjäns­te­upp­drag eller lik­nande som inte infal­ler i bör­jan eller slu­tet av anställ­ningen utom­lands räk­nas in i den tid för vis­telse som anges i 9 §. Uppe­håll i Sve­rige för sådana ända­mål får inte vara längre än att de mot­sva­rar sex dagar för varje hel månad som anställ­ningen varar eller 72 dagar under ett och samma anställ­ningsår.

11 §   Sex­må­na­ders­re­geln och ettårs­re­geln gäl­ler inte för anställ­ning ombord på svenskt, danskt eller norskt luft­far­tyg.

12 §   Sex­må­na­ders­re­geln och ettårs­re­geln gäl­ler inte hel­ler för anställ­ning ombord på far­tyg.

Den som har anställ­ning ombord på ett utländskt far­tyg som huvud­sak­li­gen går i oce­an­fart är inte skatt­skyl­dig för inkomst av anställ­ningen om
   - vis­tel­sen utom­lands varar i minst 183 dagar sam­man­lagt under en tolv­må­na­ders­pe­riod, och
   - arbets­gi­va­ren hör hemma i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det.

Med oce­an­fart avses
   - fart i uto­meuro­pe­iska far­vat­ten med undan­tag för fart på orter vid Medel­ha­vet och Svarta havet, på Nord­af­ri­kas väst­kust norr om 22 gra­der nord­lig bredd, på Kana­ri­eö­arna och på ön Madeira, och
   - fart i euro­pe­iska far­vat­ten norr eller väs­ter om lin­jen Trond­heims­fjor­den
   - Shet­lands nord­spets, där­i­från väs­terut till 11 gra­der väst­lig bredd, längs denna lon­gi­tud till 48 gra­der nord­lig bredd. Lag (2005:898).

13 §   Om den skatt­skyl­dige när han bör­jade anställ­ningen utom­lands på goda grun­der kunde anta att han på grund av bestäm­mel­serna i 9 § eller 12 § andra styc­ket inte skulle vara skatt­skyl­dig för inkoms­ten av anställ­ningen men det under anställ­nings­ti­den inträf­far sådana änd­rade för­hål­lan­den som med­för att för­ut­sätt­ningar för undan­tag från skatt­skyl­dig­het inte finns, ska han ändå inte vara skatt­skyl­dig om de änd­rade för­hål­lan­dena beror på omstän­dig­he­ter som han inte kun­nat råda över och en beskatt­ning skulle fram­stå som uppen­bart oskä­lig.
Lag (2007:1419).

14 §   Har upp­hävts genom lag (2004:654).

Undan­tag från skatt­skyl­dig­het för utländsk hono­rär­kon­sul

15 §   En utländsk hono­rär­kon­sul är inte skatt­skyl­dig för inkomst av sin tjänst hos den utländska sta­ten. Detta gäl­ler oav­sett om han är svensk eller utländsk med­bor­gare.

Undan­tag från skatt­skyl­dig­het för med­lem­mar av kung­a­hu­set

16 §   Med­lem­mar av kung­a­hu­set är inte skatt­skyl­diga för anslag som anvi­sas av sta­ten.

Begrän­sat skatt­skyl­diga

Vilka som är begrän­sat skatt­skyl­diga

17 §   Föl­jande per­so­ner är begrän­sat skatt­skyl­diga:
   1. Den som inte är obe­grän­sat skatt­skyl­dig.
   2. Den som till­hör en utländsk stats beskick­ning eller kar­riär­kon­su­lat i Sve­rige eller i övrigt ingår i beskick­ning­ens eller kon­su­la­tets per­so­nal. Detta gäl­ler dock bara den som inte är svensk med­bor­gare och var begrän­sat skatt­skyl­dig när han kom att till­höra beskick­ningen eller kon­su­la­tet eller dess per­so­nal.
   3. Make och barn under 18 år till en sådan per­son som avses i 2, om maken eller bar­net bor hos denne och inte är svensk med­bor­gare.
   4. Den som är per­son­lig tjä­nare hos en sådan per­son som avses i 2, om han bor hos denne och inte är svensk med­bor­gare.

Inne­bör­den av begrän­sad skatt­skyl­dig­het

18 §   Den som är begrän­sat skatt­skyl­dig är skatt­skyl­dig i
   1. inkomst­sla­get tjänst för inkoms­ter som anges i 5 § lagen (1991:586) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta med undan­tag för inkoms­ter som anges i 6 § 3 och 4 samt 6 a § den lagen, om en begä­ran har gjorts enligt 4 § den lagen,
   2. inkomst­sla­get tjänst eller närings­verk­sam­het för inkoms­ter som anges i 7 § första styc­ket lagen (1991:591) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta artis­ter m.fl., om Skat­te­ver­ket har med­de­lat beslut enligt 5 a § tredje styc­ket den lagen,
   3. inkomst­sla­get närings­verk­sam­het för inkomst från ett fast drift­ställe eller en fas­tig­het i Sve­rige,
   4. inkomst­sla­get närings­verk­sam­het för åter­förda avdrag på grund av att en närings­bo­stads­rätt som inne­fat­tar nytt­jan­de­rätt till ett hus eller en del av ett hus i Sve­rige avytt­ras eller blir pri­vat­bo­stads­rätt,
   5. inkomst­sla­get närings­verk­sam­het för åter­förda avdrag för egen­av­gif­ter,
   6. inkomst­sla­get närings­verk­sam­het för åter­förda avdrag för peri­o­di­se­rings­fond och expan­sions­fond, samt inkomst­sla­get närings­verk­sam­het eller kapi­tal för åter­förda avdrag för ersätt­nings­fond,
   7. inkomst­sla­get närings­verk­sam­het för uttag eller utbe­tal­ning från ett skogs­konto eller skogs­ska­de­konto som avses i 21 kap.,
   8. inkomst­sla­get kapi­tal för ett posi­tivt rän­te­för­del­nings­be­lopp som avser ett fast drift­ställe, en närings­fas­tig­het i Sve­rige eller artis­tisk eller idrotts­lig verk­sam­het i Sve­rige,
   9. inkomst­sla­get kapi­tal för löpande inkoms­ter av en pri­vat­bo­stads­fas­tig­het eller en pri­vat­bo­stads­rätt i Sve­rige,
   10. inkomst­sla­get kapi­tal för kapital­vinst på en fas­tig­het i Sve­rige eller på en privat-​ eller närings­bo­stads­rätt som inne­fat­tar nytt­jan­de­rätt till ett hus eller en del av ett hus i Sve­rige,
   11. inkomst­sla­get kapi­tal för åter­fört upp­skovs­be­lopp enligt 47 kap.,
   12. inkomst­sla­get närings­verk­sam­het eller kapi­tal för utdel­ning på ande­lar i svenska eko­no­miska för­e­ningar, och
   13. inkomst­sla­get kapi­tal för åter­fört inve­ste­rarav­drag enligt 43 kap.

Ersätt­ning i form av sådan royalty eller peri­od­vis utgå­ende avgift för att mate­ri­ella eller imma­te­ri­ella till­gångar utnytt­jas som ska räk­nas till inkomst­sla­get närings­verk­sam­het ska anses som inkomst från ett fast drift­ställe i Sve­rige, om ersätt­ningen kom­mer från en närings­verk­sam­het med ett fast drift­ställe här.

Skatt­skyl­dig­het för inkoms­ter som avses i första styc­ket 12 gäl­ler inte för sådana begrän­sat skatt­skyl­diga per­so­ner som avses i 17 § 2-4. Lag (2020:1071).

19 §   Den som är begrän­sat skatt­skyl­dig är skatt­skyl­dig för kapital­vinst på sådana till­gångar och för­plik­tel­ser som avses i andra styc­ket, om han vid något till­fälle under det kalen­derår då avytt­ringen sker eller under de före­gå­ende tio kalen­derå­ren har varit bosatt i Sve­rige eller sta­dig­va­rande vis­tats här. Skatt­skyl­dig­he­ten gäl­ler oav­sett i vil­ket inkomst­slag kapital­vins­ten ska tas upp. Skatt­skyl­dig­he­ten gäl­ler också belopp som mot­sva­rar en kapital­vinst och som enligt 51 kap. 3 och 4 §§ ska tas upp i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het.

Skatt­skyl­dig­he­ten enligt första styc­ket omfat­tar delä­gar­rät­ter enligt 48 kap. 2 §, ande­lar i svenska han­dels­bo­lag och i utlan­det deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­ner. Skatt­skyl­dig­he­ten omfat­tar dock inte
   1. ande­lar i vär­de­pap­pers­fon­der och spe­ci­al­fon­der, eller
   2. delä­gar­rät­ter som för­va­ras på ett inve­ste­rings­spar­konto, för­u­tom till­gångar som avses i 42 kap. 38 §.

Undan­ta­get från skatt­skyl­dig­het i andra styc­ket 2 gäl­ler inte kapital­vins­ter på andra delä­gar­rät­ter än ande­lar i vär­de­pap­pers­fon­der eller spe­ci­al­fon­der som anses ha avytt­rats enligt 44 kap. 8 a §.

Vid tillämp­ningen av denna para­graf gäl­ler att
   1. delä­gar­rät­ter som getts ut av ett utländskt före­tag eller ande­lar i en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son bara omfat­tas om de för­vär­vats under tiden som den skatt­skyl­dige har varit obe­grän­sat skatt­skyl­dig i Sve­rige, och
   2. delä­gar­rät­ter och ande­lar som har ersatt delä­gar­rät­ter eller ande­lar som avses i 1 ska anses för­vär­vade vid samma tid­punkt som det ursprung­liga för­vär­vet.

Vad som sägs i fjärde styc­ket tilläm­pas inte i fråga om delä­gar­rät­ter som getts ut av ett utländskt före­tag eller ande­lar i en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son som har ersatt svenska delä­gar­rät­ter och ande­lar i svenska han­dels­bo­lag. Lag (2013:569).

19 a §   Skatt­skyl­dig­he­ten enligt 19 § första styc­ket gäl­ler också kapital­vinst på avytt­rade ande­lar som ska tas upp som intäkt enligt 48 a kap. 11 §.

Första styc­ket gäl­ler bara om den skatt­skyl­dige vid något till­fälle under det kalen­derår då kapital­vins­ten ska tas upp som intäkt eller under de före­gå­ende tio kalen­derå­ren har varit bosatt i Sve­rige eller sta­dig­va­rande vis­tats här.
Lag (2009:1229).

20 §   En kapital­för­lust och ett nega­tivt rän­te­för­del­nings­be­lopp ska dras av, om den som är begrän­sat skatt­skyl­dig skulle ha varit skatt­skyl­dig för en mot­sva­rande kapital­vinst respek­tive ett posi­tivt rän­te­för­del­nings­be­lopp. Lag (2007:1419).

Skatt­skyl­dig­het enligt andra lagar

21 §   Bestäm­mel­ser om ytter­li­gare skatt­skyl­dig­het finns i
   - lagen (1991:586) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta,
   - lagen (1991:591) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta artis­ter m.fl., och
   - kupongskat­te­la­gen (1970:624).

Skatt­skyl­dig­het för över­låtna pen­sio­ner och peri­o­diska inkoms­ter

22 §   Om en make över­lå­ter en pen­sions­för­säk­ring eller en rätt enligt pen­sions­sparav­tal genom bodel­ning under äkten­ska­pet utan att det pågår något mål om äkten­skaps­skill­nad, är han - i stäl­let för för­vär­va­ren - skatt­skyl­dig under hela sin livs­tid för de pen­sions­be­lopp som fal­ler ut. Detta gäl­ler dock inte om över­lå­ta­ren skulle ha haft rätt till avdrag för peri­o­diskt under­stöd till för­vär­va­ren om han hade läm­nat sådant.

23 §   Om någon över­lå­ter sin rätt till peri­o­diskt under­stöd eller lik­nande peri­o­disk inkomst, är över­lå­ta­ren - i stäl­let för för­vär­va­ren - skatt­skyl­dig för utfal­lande belopp. Detta gäl­ler dock inte till den del över­lå­ta­ren skulle ha haft rätt till avdrag för belop­pet antingen såsom utgift för att för­värva och bibe­hålla inkoms­ter eller såsom peri­o­diskt under­stöd, om han hade beta­lat ut det.

Om över­lå­ta­ren är ett svenskt han­dels­bo­lag gäl­ler första styc­ket för delä­garna i han­dels­bo­la­get.


4 kap. Döds­bon

Döds­å­ret

1 §   Ett dödsbo är skatt­skyl­digt för den dödes och döds­bo­ets inkoms­ter.

Det som skulle ha gällt för den döde enligt denna lag tilläm­pas under döds­å­ret för döds­boet, om det inte finns sär­skilda bestäm­mel­ser för döds­bon.

Senare beskatt­ningsår

2 §   För ett dödsbo efter en per­son som vid sin död var obe­grän­sat skatt­skyl­dig tilläm­pas för senare beskatt­ningsår än döds­å­ret de bestäm­mel­ser som gäl­ler för obe­grän­sat skatt­skyl­diga fysiska per­so­ner, om det inte finns sär­skilda bestäm­mel­ser för döds­bon.

3 §   För ett dödsbo efter en per­son som vid sin död var begrän­sat skatt­skyl­dig tilläm­pas för senare beskatt­ningsår än döds­å­ret de bestäm­mel­ser som gäl­ler för utländska bolag.


5 kap. Svenska han­dels­bo­lag, euro­pe­iska eko­no­miska intres­se­grup­pe­ringar och i utlan­det deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­ner

1 §   Svenska han­dels­bo­lag är inte själva skatt­skyl­diga för sina inkoms­ter. Inkoms­terna ska i stäl­let beskat­tas hos delä­garna.
Lag (2007:1419).

2 §   Att det som sägs i 1 § gäl­ler också i fråga om euro­pe­iska eko­no­miska intres­se­grup­pe­ringar fram­går av arti­kel 40 i rådets för­ord­ning (EEG) nr 2137/85 av den 25 juli 1985 om euro­pe­iska eko­no­miska intres­se­grup­pe­ringar (EEIG).

Vad som i övrigt sägs i denna lag om svenska han­dels­bo­lag samt om delä­gare och ande­lar i dem, gäl­ler vid beskatt­ningen också i fråga om euro­pe­iska eko­no­miska intres­se­grup­pe­ringar samt för delä­gare respek­tive ande­lar i dem.

2 a §   Obe­grän­sat skatt­skyl­diga delä­gare i en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son är skatt­skyl­diga för per­so­nens inkoms­ter. Med en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son avses en utländsk juri­disk per­son vars inkoms­ter beskat­tas hos delä­gare i den utländska stat där per­so­nen hör hemma. Lag (2003:1086).

3 §   Varje delä­gare i ett svenskt han­dels­bo­lag och varje obe­grän­sat skatt­skyl­dig delä­gare i en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son ska beskat­tas för så stort belopp som mot­sva­rar hans andel av han­dels­bo­la­gets eller den juri­diska per­so­nens inkomst, oav­sett om belop­pet tas ut ur före­ta­get eller ej.

När det gäl­ler delä­gar­nas skatt­skyl­dig­het tilläm­pas
   - 3 kap. för fysiska per­so­ner,
   - 4 kap. för döds­bon, och
   - 6 kap. för juri­diska per­so­ner. Lag (2007:1419).


6 kap. Juri­diska per­so­ner

Inne­håll

1 §   Detta kapi­tel gäl­ler för juri­diska per­so­ner. Bestäm­mel­serna i 6 § andra styc­ket gäl­ler också för fysiska per­so­ner.

Det finns bestäm­mel­ser om
   - obe­grän­sat skatt­skyl­diga i 3-6 §§,
   - begrän­sat skatt­skyl­diga i 7-18 §§, och
   - skatt­skyl­dig­het för över­låtna peri­o­diska inkoms­ter i 19 §.

I 6 a kap. finns bestäm­mel­ser om undan­tag från skatt­skyl­dig­het för vissa ersätt­ningar i form av royalty och avgift. I 7 kap.
finns bestäm­mel­ser om undan­tag från skatt­skyl­dig­het för vissa stif­tel­ser, ide­ella för­e­ningar, regi­stre­rade tros­sam­fund och andra juri­diska per­so­ner. Lag (2004:614).

2 §   Bestäm­mel­ser om skatt­skyl­dig­het finns för
   - delä­gare i svenska han­dels­bo­lag och i utlan­det deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­ner i 5 kap.,
   - delä­gare i vissa sam­fäl­lig­he­ter i 6 § andra styc­ket, och
   - delä­gare i utländska juri­diska per­so­ner med låg­be­skat­tade inkoms­ter i 39 a kap. Lag (2003:1086).

Obe­grän­sat skatt­skyl­diga

Vilka som är obe­grän­sat skatt­skyl­diga

3 §   Juri­diska per­so­ner är obe­grän­sat skatt­skyl­diga om de på grund av sin regi­stre­ring eller, om regi­stre­ring inte har skett, plat­sen för sty­rel­sens säte eller någon annan sådan omstän­dig­het är att anse som svenska juri­diska per­so­ner.

Inne­bör­den av obe­grän­sad skatt­skyl­dig­het

4 §   Den som är obe­grän­sat skatt­skyl­dig är skatt­skyl­dig för alla sina inkoms­ter i Sve­rige och från utlan­det.

Svenska vär­de­pap­pers­fon­der och spe­ci­al­fon­der

5 §   Svenska vär­de­pap­pers­fon­der och spe­ci­al­fon­der är inte skatt­skyl­diga för inkomst av till­gångar som ingår i fon­den.
Lag (2013:569).

Sam­fäl­lig­he­ter

6 §   Svenska juri­diska per­so­ner som har bil­dats enligt en för­fatt­ning eller på lik­nande sätt för att för­valta en sådan mark­sam­fäl­lig­het eller regle­rings­sam­fäl­lig­het som är en sär­skild tax­e­rings­en­het, är skatt­skyl­diga för sam­fäl­lig­he­tens inkoms­ter enligt 4 §.

Svenska juri­diska per­so­ner som har bil­dats enligt en för­fatt­ning eller på lik­nande sätt för att för­valta andra sam­fäl­lig­he­ter än sådana som avses i första styc­ket, är inte själva skatt­skyl­diga. Intäkts­pos­terna och kost­nads­pos­terna för­de­las i stäl­let på delä­garna i sam­fäl­lig­he­ten med belopp som för varje delä­gare mot­sva­rar hans andel. Lag (2000:1341).

Begrän­sat skatt­skyl­diga

Vilka som är begrän­sat skatt­skyl­diga

7 §   Utländska juri­diska per­so­ner är begrän­sat skatt­skyl­diga.

8 §   Med utländsk juri­disk per­son avses en utländsk asso­ci­a­tion om, enligt lag­stift­ningen i den stat där asso­ci­a­tio­nen hör hemma,
   1. den kan för­värva rät­tig­he­ter och åta sig skyl­dig­he­ter,
   2. den kan föra talan inför dom­sto­lar och andra myn­dig­he­ter, och
   3. enskilda delä­gare inte fritt kan för­foga över asso­ci­a­tio­nens för­mö­gen­hets­massa.

Även om vill­ko­ren enligt första styc­ket inte är upp­fyllda ska bestäm­mel­serna om utländska juri­diska per­so­ner tilläm­pas också på utländska asso­ci­a­tio­ner som
   1. bedri­ver verk­sam­het avse­ende ska­de­för­säk­ring genom en sådan gene­ral­re­pre­sen­ta­tion som avses i 1 kap. 12 § lagen (1998:293) om utländska för­säk­rings­gi­vares och tjäns­te­pen­sions­in­sti­tuts verk­sam­het i Sve­rige, eller
   2. bedri­ver tjäns­te­pen­sions­verk­sam­het i Sve­rige enligt samma lag som avses i 1. Lag (2008:134).

9 §   Bestäm­mel­serna om utländska bolag ska tilläm­pas också på utländska sta­ter och utländska menig­he­ter.

I 4 kap. 3 § finns bestäm­mel­ser om att de bestäm­mel­ser som gäl­ler för utländska bolag ska tilläm­pas på vissa döds­bon. Lag (2007:1419).

10 §   Har upp­hävts genom lag (2003:1086).

10 a §   Utländska vär­de­pap­pers­fon­der och spe­ci­al­fon­der är begrän­sat skatt­skyl­diga. Lag (2013:569).

Inne­bör­den av begrän­sad skatt­skyl­dig­het

11 §   Den som är begrän­sat skatt­skyl­dig är skatt­skyl­dig för
   1. inkomst från ett fast drift­ställe eller en fas­tig­het i Sve­rige,
   2. inkomst på grund av att en närings­bo­stads­rätt som inne­fat­tar nytt­jan­de­rätt till ett hus eller en del av ett hus i Sve­rige avytt­ras,
   3. inkomst i form av utdel­ning på ande­lar i svenska eko­no­miska för­e­ningar,
   4. inkoms­ter som anges i 7 § första styc­ket lagen (1991:591) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta artis­ter m.fl., om Skat­te­ver­ket har med­de­lat beslut enligt 5 a § tredje styc­ket den lagen,
   5. åter­förda avdrag för peri­o­di­se­rings­fond och ersätt­nings­fond,
   6. scha­blo­nin­täkt enligt 30 kap. 6 a §,
   7. åter­fört upp­skovs­be­lopp enligt 47 kap., och
   8. inkomst från ett svenskt han­dels­bo­lag, om den begrän­sat skatt­skyl­dige
   - inte beskat­tas för inkoms­ten i den stat där denne hör hemma på grund av klas­si­fi­ce­ringen i skat­te­hän­se­ende av han­dels­bo­la­get enligt denna stats lag­stift­ning, och
   - anses vara i intres­se­ge­men­skap med han­dels­bo­la­get enligt 24 b kap. 3 §.

Ersätt­ning i form av royalty eller peri­od­vis utgå­ende avgift för att mate­ri­ella eller imma­te­ri­ella till­gångar utnytt­jas ska anses som inkomst från ett fast drift­ställe i Sve­rige, om ersätt­ningen kom­mer från en närings­verk­sam­het med ett fast drift­ställe här.

En kapital­för­lust ska dras av, om den som är begrän­sat skatt­skyl­dig skulle ha varit skatt­skyl­dig för en mot­sva­rande kapital­vinst. Lag (2021:473).

12 §   Utländska juri­diska per­so­ner är inte skatt­skyl­diga för den del av inkoms­terna enligt 11 § som delä­garna i den juri­diska per­so­nen är skatt­skyl­diga för enligt 5 kap. 2 a § eller 39 a kap. 13 §. Lag (2003:1086).
Utländska vär­de­pap­pers­fon­der och spe­ci­al­fon­der

13 §   Utländska vär­de­pap­pers­fon­der och spe­ci­al­fon­der är inte skatt­skyl­diga för inkomst av till­gångar som ingår i fon­den.
Lag (2013:569).

14 §   Har upp­hävts genom lag (2003:1086).

15 §   Har upp­hävts genom lag (2003:1086).

16 §   Har upp­hävts genom lag (2003:1086).

16 a §   Har upp­hävts genom lag (2011:1271).

Dis­pens för utländsk stats fas­tig­hets­in­komst

17 §   Rege­ringen får befria en utländsk stat från skatt­skyl­dig­het för inkomst av en fas­tig­het som är avsedd för den utländska sta­tens beskick­ning eller kon­su­lat i Sve­rige.
Detta gäl­ler dock bara om den utländska sta­ten åtar sig att medge mot­sva­rande befri­else.

Skatt­skyl­dig­het enligt andra lagar

18 §   Bestäm­mel­ser om ytter­li­gare skatt­skyl­dig­het finns i
   - lagen (1991:591) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta artis­ter m.fl., och - kupongskat­te­la­gen (1970:624).
Skatt­skyl­dig­het för över­låtna peri­o­diska inkoms­ter

19 §   Bestäm­mel­serna i 3 kap. 23 § om skatt­skyl­dig­het vid över­lå­telse av rätt till peri­o­diskt under­stöd eller lik­nande peri­o­disk inkomst gäl­ler också för juri­diska per­so­ner.


6 a kap. Undan­tag från skatt­skyl­dig­het för vissa ersätt­ningar i form av royalty och avgift

Inne­håll

1 §   Detta kapi­tel gäl­ler för vissa juri­diska per­so­ner som får ersätt­ning i form av royalty eller peri­od­vis utgå­ende avgift för att mate­ri­ella eller imma­te­ri­ella till­gångar utnytt­jas. Lag (2004:614).

Huvud­re­gel

2 §   Bestäm­mel­sen i 6 kap. 11 § andra styc­ket tilläm­pas inte om de vill­kor som anges i 3-6 §§ är upp­fyllda. Lag (2004:614).

Vill­kor

Beta­la­ren

3 §   Beta­la­ren av ersätt­ningen ska vara en sådan juri­disk per­son som anges i bilaga 6 a.1, och vara
   - obe­grän­sat skatt­skyl­dig, eller
   - begrän­sat skatt­skyl­dig samt bedriva närings­verk­sam­het från ett fast drift­ställe här. Lag (2007:1419).

Mot­ta­ga­ren

4 §   Mot­ta­ga­ren av ersätt­ningen ska vara en sådan juri­disk per­son som anges i bilaga 6 a.1, samt
   1. enligt skat­te­lag­stift­ningen i en med­lems­stat i Euro­pe­iska uni­o­nen (EU) anses höra hemma där och inte enligt ett skat­te­av­tal ha hem­vist utan­för EU,
   2. utan rätt till undan­tag vara skyl­dig att betala någon av de skat­ter som anges i bilaga 6 a.2, eller en mot­sva­rande eller i huvud­sak likar­tad skatt som införts efter den 26 juni 2003, och 3. ta emot ersätt­ningen för egen del. Lag (2007:1419).

5 §   Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel gäl­ler inte om mot­ta­ga­ren av ersätt­ningen har ett fast drift­ställe utan­för Euro­pe­iska uni­o­nen och den rät­tig­het eller till­gång som ersätt­ningen avser fak­tiskt hän­för sig till det fasta drift­stäl­let. Lag (2004:614).

Intres­se­ge­men­skap

6 §   Beta­la­ren och mot­ta­ga­ren av ersätt­ningen ska ha intres­se­ge­men­skap.

Med intres­se­ge­men­skap enligt första styc­ket avses att 1. ett av före­ta­gen inne­har minst 25 pro­cent av kapi­ta­let i det andra före­ta­get, eller
   2. minst 25 pro­cent av kapi­ta­let i båda före­ta­gen inne­has av ett annat före­tag som hör hemma i en stat som är med­lem i Euro­pe­iska uni­o­nen. Lag (2007:1419).

Orik­tig pris­sätt­ning

7 §   Om ersätt­ningen är högre än vad som skulle ha avta­lats mel­lan sinse­mel­lan obe­ro­ende par­ter, tilläm­pas bestäm­mel­serna i detta kapi­tel bara på det belopp som hade beta­lats om före­ta­gen inte hade haft intres­se­ge­men­skap. Lag (2004:614).


7 kap. Vissa stif­tel­ser, ide­ella för­e­ningar, regi­stre­rade tros­sam­fund och andra juri­diska per­so­ner

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om undan­tag från skatt­skyl­dig­het för
   - sta­ten, kom­mu­ner och pen­sions­stif­tel­ser i 2 §,
   - stif­tel­ser, ide­ella för­e­ningar och regi­stre­rade tros­sam­fund i 3-11 §§,
   - vissa andra juri­diska per­so­ner i 15-20 §§, och
   - ägare av vissa fas­tig­he­ter i 21 §.

Vad som sägs om ett regi­stre­rat tros­sam­fund gäl­ler även för själv­stän­diga orga­ni­sa­to­riska delar av ett sådant sam­fund.
I fråga om begrän­sat skatt­skyl­diga gäl­ler bestäm­mel­serna de inkoms­ter som de är skatt­skyl­diga för enligt 6 kap.
Lag (2013:960).

Helt undan­tagna juri­diska per­so­ner

2 §   Helt undan­tagna från skatt­skyl­dig­het är
   1. sta­ten,
   2. regi­o­ner, kom­mu­ner och kom­munal­för­bund,
   3. pen­sions­stif­tel­ser enligt lagen (1967:531) om tryg­gande av pen­sions­ut­fäs­telse m.m., och
   4. sam­ord­nings­för­bund enligt 4 § lagen (2003:1210) om finan­si­ell sam­ord­ning av reha­bi­li­te­rings­in­sat­ser.

I lagen (1990:661) om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del finns bestäm­mel­ser om avkast­nings­skatt för pen­sions­stif­tel­ser.
Lag (2019:907).

Stif­tel­ser, ide­ella för­e­ningar och regi­stre­rade tros­sam­fund

Skatt­skyl­dig­het

3 §   Stif­tel­ser som upp­fyl­ler ändamåls-​, verksamhets-​ och full­följdskra­ven i 4-6 §§ samt ide­ella för­e­ningar och regi­stre­rade tros­sam­fund som för­u­tom dessa krav även upp­fyl­ler öppen­hets­kra­vet i 10 § är, med undan­tag för kapital­vins­ter och kapital­för­lus­ter, skatt­skyl­diga bara för inkomst av sådan närings­verk­sam­het som avses i 13 kap. 1 §.

För­e­ningar och tros­sam­fund som upp­fyl­ler kra­ven i 4-6 och 10 §§ är dock inte skatt­skyl­diga för
   1. sådan inkomst som kom­mer från en själv­stän­dig närings­verk­sam­het eller en sär­skild för­valt­nings­en­het som avser fas­tig­het, om inkoms­ten till huvud­sak­lig del kom­mer från
      a) verk­sam­het som är ett direkt led i främ­jan­det av sådana ända­mål som avses i 4 § eller som har annan natur­lig anknyt­ning till sådana ända­mål,
      b) verk­sam­het som avser upp­lå­telse av rät­tig­he­ter som upp­kom­mit genom främ­jan­det av sådana ända­mål som avses i 4 §,
      c) verk­sam­het som avser för­sälj­ning av skänkta varor och som utnytt­jas som finan­sie­rings­källa för ide­ellt arbete,
      d) verk­sam­het som bedrivs med stöd av 6 kap. spel­la­gen (2018:1138), eller
      e) verk­sam­het som inte avses i c eller d och som av hävd har använts som finan­sie­rings­källa för ide­ellt arbete, eller
   2. inkomst från inne­hav av en fas­tig­het som till­hör för­e­ningen eller tros­sam­fun­det och som används i verk­sam­he­ten på sådant sätt som anges i 3 kap. 4 § fas­tig­hets­tax­e­rings­la­gen (1979:1152).

Vid tillämp­ningen av andra styc­ket 1 d ska verk­sam­he­ten ses som en själv­stän­dig närings­verk­sam­het. Lag (2018:1143).

Ända­målskra­vet

4 §   Stif­tel­sen, den ide­ella för­e­ningen eller det regi­stre­rade tros­sam­fun­det ska ha ett eller flera all­män­nyt­tiga ända­mål.
Med all­män­nyt­tigt ända­mål avses ett ända­mål som främ­jar
   - idrott,
   - kul­tur,
   - mil­jö­vård,
   - omsorg om barn och ung­dom,
   - poli­tisk verk­sam­het,
   - reli­giös verk­sam­het,
   - sjuk­vård,
   - social hjälp­verk­sam­het,
   - Sve­ri­ges för­svar och kris­be­red­skap i sam­ver­kan med myn­dig­het,
   - utbild­ning,
   - veten­skap­lig forsk­ning, eller
   - en annan lik­vär­dig verk­sam­het.

Stif­tel­sens ända­mål får inte vara begrän­sat till vissa famil­jer eller bestämda per­so­ner. För­e­ning­ens eller tros­sam­fun­dets ända­mål får inte vara begrän­sat till vissa famil­jers, med­lem­mars eller andra bestämda per­so­ners eko­no­miska intres­sen. Lag (2013:960).

Verk­sam­hets­kra­vet

5 §   Stif­tel­sen, den ide­ella för­e­ningen eller det regi­stre­rade tros­sam­fun­det ska i den verk­sam­het som bedrivs under beskatt­nings­å­ret ute­slu­tande eller så gott som ute­slu­tande främja ett eller flera sådana ända­mål som anges i 4 §.

Om verk­sam­hets­kra­vet inte är upp­fyllt under beskatt­nings­å­ret, får hän­syn tas till hur kra­vet sam­man­ta­get har upp­fyllts året före beskatt­nings­å­ret, beskatt­nings­å­ret samt det när­mast föl­jande beskatt­nings­å­ret. Lag (2013:960).

Full­följdskra­vet

6 §   Stif­tel­sen, den ide­ella för­e­ningen eller det regi­stre­rade tros­sam­fun­det ska under beskatt­nings­å­ret i skä­lig omfatt­ning använda sina intäk­ter för ett eller flera all­män­nyt­tiga ända­mål enligt 4 §. Hän­syn får även tas till hur intäk­terna sam­man­ta­get har använts under en period av flera beskatt­ningsår.

Full­följdskra­vet är upp­fyllt även om stif­tel­sen, för­e­ningen eller tros­sam­fun­det under beskatt­nings­å­ret inte har använt sina intäk­ter i till­räck­lig omfatt­ning, om detta för­hål­lande kan antas vara till­fäl­ligt. Vid denna bedöm­ning ska hän­syn tas till om kra­vet har upp­fyllts de före­gå­ende beskatt­nings­å­ren samt för­ut­sätt­ning­arna för att det kom­mer att upp­fyl­las under det när­mast föl­jande beskatt­nings­å­ret.
Lag (2013:960).

7 §   Vid bedöm­ningen av om full­följdskra­vet är upp­fyllt ska sådana intäk­ter beak­tas som enligt 3 § inte ska tas upp till beskatt­ning, dock med undan­tag för scha­blo­nin­täk­ter enligt 42 kap. 43 § och kapital­vins­ter. Även föl­jande intäk­ter ska beak­tas, om intäk­terna inte ska tas upp till beskatt­ning enligt denna lag:
   1. Med­lems­av­gif­ter och andra avgif­ter för del­ta­gande i den all­män­nyt­tiga verk­sam­he­ten.
   2. Stöd eller bidrag.
   3. För­värv genom tes­ta­mente eller gåva.

Intäk­ter som avses i första styc­ket 2 och 3 ska dock beak­tas bara om det fram­går av omstän­dig­he­terna att avsik­ten är att de ska använ­das direkt för verk­sam­he­ten.

Intäk­ter som avses i första styc­ket ska mins­kas med kost­na­der för att för­värva och bibe­hålla dessa intäk­ter. Lag (2013:960).

8 §   Skat­te­ver­ket får medge undan­tag från full­följdskra­vet för en ide­ell för­e­ning eller ett regi­stre­rat tros­sam­fund som avser att för­värva en fas­tig­het eller annan anlägg­ning som är avsedd för den ide­ella verk­sam­he­ten. Det­samma gäl­ler om en för­e­ning eller ett tros­sam­fund avser att genom­föra omfat­tande byggnads-​, reparations-​ eller anlägg­nings­ar­be­ten på en fas­tig­het som används av för­e­ningen eller tros­sam­fun­det.

Beslu­tet får avse högst fem beskatt­ningsår i följd. Det får för­e­nas med vill­kor att för­e­ningen eller tros­sam­fun­det ska ställa säker­het eller lik­nande för den inkomst­skatt som kan komma att påfö­ras för­e­ningen eller tros­sam­fun­det på grund av ompröv­ning av beslu­ten om slut­lig skatt för de år som beslu­tet avser, om det upp­hör att gälla enligt 9 §.

Skat­te­ver­kets beslut får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol. Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten. Lag (2013:960).

9 §   Om den ide­ella för­e­ningen eller det regi­stre­rade tros­sam­fun­det inte inom före­skri­ven tid har genom­fört den avsedda inve­ste­ringen eller inte har iakt­ta­git något annat vill­kor i beslu­tet, ska skatt­skyl­dig­he­ten prö­vas som om undan­ta­get inte hade med­getts. Lag (2013:960).

Öppen­hets­kra­vet

10 §   En ide­ell för­e­ning eller ett regi­stre­rat tros­sam­fund får inte vägra någon inträde som med­lem, om det inte finns sär­skilda skäl för det med hän­syn till arten eller omfatt­ningen av dess verk­sam­het, syfte eller annat.
Lag (2013:960).

11 §   Ide­ella för­e­ning­ars central-​, distrikts-​ eller sam­ar­bets­or­ga­ni­sa­tio­ner anses som öppna om deras med­lem­mar utgörs av för­e­ningar som upp­fyl­ler kra­vet i 10 §.

Ett regi­stre­rat tros­sam­fund anses som öppet om den del av tros­sam­fun­det där med­lem­san­tag­ning sker upp­fyl­ler kra­vet i 10 §. Lag (2013:960).

12 §   Har upp­hävts genom lag (2013:960).

13 §   Har upp­hävts genom lag (2013:960).

14 §   Har upp­hävts genom lag (2013:960).

Vissa andra juri­diska per­so­ner

15 §   Föl­jande juri­diska per­so­ner är skatt­skyl­diga bara för inkomst av sådan närings­verk­sam­het som avses i 13 kap. 1 §:
   - sådana dom­kyr­kor, lokal­kyr­kor eller dylikt som hör till Svenska kyr­kan, i deras egen­skap av ägare till vissa till­gångar som är avsedda för Svenska kyr­kans verk­sam­het,
   - sjuk­vårds­in­rätt­ningar som inte bedrivs i vinst­syfte,
   - barm­här­tig­hets­in­rätt­ningar, och
   - hus­håll­nings­säll­skap med stad­gar som har fast­ställts av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestämt.

En juri­disk per­son som upp­fyl­ler kra­ven i första styc­ket är dock inte skatt­skyl­dig för kapital­vins­ter och kapital­för­lus­ter.

16 §   Föl­jande juri­diska per­so­ner är skatt­skyl­diga bara för inkomst på grund av inne­hav av fas­tig­he­ter:
   - aka­de­mier,
   - all­männa under­vis­nings­verk,
   - stu­dent­kå­rer vid stat­liga uni­ver­si­tet och hög­sko­lor som avses i 4 kap. 8 § hög­sko­le­la­gen (1992:1434) och natio­ner vid Upp­sala uni­ver­si­tet eller Lunds uni­ver­si­tet som avses i 4 kap. 15 § hög­sko­le­la­gen samt sam­ar­bets­or­gan för sådana sam­man­slut­ningar med ända­mål att sköta de upp­gif­ter som sam­man­slut­ning­arna enligt hög­sko­le­la­gen eller före­skrift som med­de­lats med stöd av hög­sko­le­la­gen ansva­rar för,
   - regi­o­nala utveck­lings­bo­lag som med stöd av 1 § lagen (1994:77) om beslu­tan­de­rätt för regi­o­nala utveck­lings­bo­lag fått rätt att pröva frå­gor om stöd till näringsid­kare samt moder­bo­lag till sådana utveck­lings­bo­lag,
   - arbets­lös­hets­kas­sor,
   - per­so­nal­stif­tel­ser som avses i lagen (1967:531) om tryg­gande av pen­sions­ut­fäs­telse m.m. och vars ända­mål ute­slu­tande är att lämna under­stöd vid arbets­lös­het, sjuk­dom, olycks­fall eller utbild­ning,
   - stif­tel­ser som bil­dats enligt avtal mel­lan orga­ni­sa­tio­ner av arbets­gi­vare och arbets­ta­gare med ända­mål att lämna avgångs­er­sätt­ning till arbets­ta­gare som bli­vit arbets­lösa eller att främja åtgär­der till för­mån för arbets­ta­gare som bli­vit eller löper risk att bli arbets­lösa eller att lämna under­stöd vid utbild­ning eller att lämna per­mit­te­rings­lö­ne­er­sätt­ning, och
   - bolag eller andra juri­diska per­so­ner som ute­slu­tande har till upp­gift att lämna per­mit­te­rings­lö­ne­er­sätt­ning.
Lag (2013:960).

17 §   Föl­jande juri­diska per­so­ner är också skatt­skyl­diga bara för inkomst på grund av inne­hav av fas­tig­he­ter:
   - Jern­kon­to­ret, så länge kon­to­rets vinst­me­del används till all­mänt nyt­tiga ända­mål och utdel­ning inte läm­nas till delä­garna,
   - Nobelstif­tel­sen,
   - Right Live­li­hood Award Stif­tel­sen,
   - Stif­tel­sen Anna Lindhs Min­nes­fond,
   - Stif­tel­sen Dag Ham­marskjölds min­nes­fond,
   - Stif­tel­sen Indu­stri­fon­den,
   - Stif­tel­sen Konung Carl XVI Gustafs 50-​årsfond,
   - Stif­tel­sen Norr­lands­fon­den,
   - Stif­tel­sen Olof Pal­mes min­nes­fond för inter­na­tio­nell för­stå­else och gemen­sam säker­het,
   - Stif­tel­sen Pro­duk­tions­tek­niskt cent­rum i Borås för teko­in­du­strin - PRO­TEKO,
   - Stif­tel­sen Svenska bibel­säll­ska­pets bibel­fond,
   - Stif­tel­sen Svenska Filmin­sti­tu­tet,
   - Stif­tel­sen Sve­ri­ges Natio­nal­dag,
   - Stif­tel­sen TCO:s inter­na­tio­nella sti­pen­di­e­fond till stats­mi­nis­ter Olof Pal­mes minne,
   - Stif­tel­sen UV-​huset,
   - Svenska kyr­kans stif­telse för riks­kyrk­lig verk­sam­het,
   - Svenska skepps­hy­po­teks­kas­san,
   - Svenska UNICEF-​kommittén,
   - Sve­ri­ges export-​ och inve­ste­rings­råd, och
   - Sve­ri­ges Stan­dar­di­se­rings­för­bund, så länge dess vinst­me­del används till all­mänt nyt­tiga ända­mål och utdel­ning inte läm­nas till med­lem­marna. Lag (2018:1143).

18 §   Bestäm­mel­serna om begräns­ning i skatt­skyl­dig­he­ten i 15-17 §§ tilläm­pas för stif­tel­ser bara om full­följdskra­vet i 6 § är upp­fyllt. Vid tillämp­ning av full­följdskra­vet ska stif­tel­serna anses främja ett all­män­nyt­tigt ända­mål.

Vid tillämp­ning av full­följdskra­vet beak­tas inte avgif­ter som beta­las av arbets­gi­vare till stif­tel­ser som bil­dats enligt avtal mel­lan orga­ni­sa­tio­ner av arbets­gi­vare och arbets­ta­gare med sådana ända­mål som anges i 16 §.

Om det finns sär­skilda krav när det gäl­ler verk­sam­he­ten eller lik­nande, tilläm­pas bestäm­mel­serna om begräns­ning i skatt­skyl­dig­he­ten bara om stif­tel­serna i sin verk­sam­het ute­slu­tande eller så gott som ute­slu­tande upp­fyl­ler dessa krav. När det anges att stif­tel­serna ute­slu­tande ska bedriva viss verk­sam­het gäl­ler dock det. Lag (2017:907).

19 §   Har upp­hävts genom lag (2011:68).

20 §   Pro­du­cen­t­or­ga­ni­sa­tio­ner är undan­tagna från skatt­skyl­dig­het för inkomst som avser mark­nads­re­gle­ring enligt lagen (1994:1709) om EG:s för­ord­ningar om den gemen­samma fis­ke­ri­po­li­ti­ken.

Ägare av vissa fas­tig­he­ter

21 §   Ägare av en sådan fas­tig­het som avses i 3 kap. 4 § fas­tig­hets­tax­e­rings­la­gen (1979:1152) är inte skatt­skyl­dig för inkomst av fas­tig­he­ten i den utsträck­ning den används för ända­mål som avses i den para­gra­fen.

För sådan ide­ell för­e­ning eller regi­stre­rat tros­sam­fund som upp­fyl­ler kra­ven i 4-6 och 10 §§ tilläm­pas dock i stäl­let 3 § andra styc­ket 2. Lag (2013:960).


AVD. III SKAT­TE­FRIA INKOMS­TER OCH INTE AVDRAGS­GILLA UTGIF­TER


8 kap. Inkoms­ter som är skat­te­fria

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om att vissa inkoms­ter är skat­te­fria vid inkomst­be­skatt­ningen.

Arv, gåva m.m.

2 §   För­värv genom arv, tes­ta­mente, gåva eller bodel­ning är skat­te­fria.

En fas­tig­het anses dock avytt­rad om den över­låts till en juri­disk per­son eller ett svenskt han­dels­bo­lag mot ersätt­ning som över­sti­ger
   1. fas­tig­he­tens skatte­mäs­siga värde om den är en närings­fas­tig­het, eller
   2. fas­tig­he­tens omkost­nads­be­lopp om den är en pri­vat­bo­stads­fas­tig­het. Lag (2017:625).

Spel­vins­ter och täv­lings­vins­ter

3 §   Vins­ter i lot­te­rier och kom­bi­na­tions­spel samt vid vad­håll­ning är skat­te­fria om
   - spe­let till­han­da­hålls av någon som har licens enligt spel­la­gen (2018:1138) och spe­let krä­ver licens enligt samma lag,
   - spe­let till­han­da­hålls i Sve­rige och spe­let inte krä­ver licens enligt spel­la­gen, eller
   - spe­let till­han­da­hålls i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES) och spe­let inte krä­ver licens i Sve­rige.

Vins­ter vid vinst­drag­ning på pre­mi­e­ob­li­ga­tion är skat­te­fria om vinst­drag­ningen avser svenska pre­mi­e­ob­li­ga­tio­ner eller om pre­mi­e­ob­li­ga­tio­nen ställts ut i en stat inom EES.
Lag (2018:2039).

4 §   Täv­lings­vins­ter är skat­te­fria om de
   - inte hän­för sig till anställ­ning eller upp­drag,
   - inte består av kon­tan­ter eller lik­nande, och
   - avser min­nes­före­mål eller har ett värde som inte över­sti­ger tre pro­cent av pris­bas­belop­pet avrun­dat till när­maste hund­ra­tal kro­nor.

Sti­pen­dier

5 §   Sti­pen­dier som är avsedda för mot­ta­ga­rens utbild­ning är skat­te­fria. Sti­pen­dier som är avsedda för andra ända­mål är skat­te­fria, om de
   - inte är ersätt­ning för arbete som har utförts eller ska utfö­ras för utbe­ta­la­rens räk­ning, och
   - inte beta­las ut peri­o­diskt.

Av 11 kap. 46 § fram­går att Marie Curie-​stipendier inte är skat­te­fria.

Bestäm­mel­ser om vissa peri­o­diska under­stöd som inte ska tas upp som inkomst finns i 11 kap. 47 §. Lag (2007:1419).

Tillägg och rän­tor

6 §   Tillägg enligt 37 kap. 15 § första styc­ket och 98 kap. 7 § första styc­ket soci­al­för­säk­rings­bal­ken är skat­te­fria.
Lag (2010:1277).

7 §   Rän­tor på åter­be­tald skatt, tull eller avgift enligt föl­jande bestäm­mel­ser är skat­te­fria:
   - 40 och 42 §§ lagen (1984:404) om stäm­pelskatt vid inskriv­nings­myn­dig­he­ter,
   - 2 kap. 14 § tul­la­gen (2016:253), och
   - 65 kap. 2 §, 4 § tredje styc­ket samt 16, 17 och 20 §§ skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244). Lag (2016:274).

8 §   Rän­tor som enligt bestäm­mel­serna i 17 kap. 4 § 1 och 2 skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) inte anges i kon­troll­upp­gif­ter är skat­te­fria om de för den skatt­skyl­dige under beskatt­nings­å­ret sam­man­lagt inte upp­går till 500 kro­nor.
Lag (2011:1256).

Bidrag till kost­na­der för barn

9 §   Föl­jande bidrag enligt soci­al­för­säk­rings­bal­ken är skat­te­fria:
   - barn­bi­drag,
   - under­hålls­stöd,
   - adop­tions­bi­drag, och
   - efter­le­van­de­stöd.
Lag (2010:1277).

Bidrag till bostads­kost­na­der

10 §   Bostads­bi­drag, bostads­tillägg och boen­de­tillägg enligt soci­al­för­säk­rings­bal­ken samt kom­mu­nalt bostads­tillägg till han­di­kap­pade är skat­te­fria. Lag (2011:1516).

Bistånd

11 §   Bistånd enligt soci­al­tjänst­la­gen (2001:453) och äldre­för­sörj­nings­stöd enligt 74 kap.
soci­al­för­säk­rings­bal­ken och lik­nande ersätt­ningar är skat­te­fria. Lag (2010:1277).

12 §   Bistånd enligt lagen (1994:137) om mot­ta­gande av asyl­sö­kande m.fl. är skat­te­fria.

Ersätt­ningar till nyan­lända invand­rare

13 §   Eta­ble­rings­er­sätt­ning, eta­ble­rings­tillägg och bostads­er­sätt­ning till vissa nyan­lända invand­rare är skat­te­fria. Lag (2017:588).

Ersätt­ningar på grund av kapital­för­säk­ring och utbe­tal­ningar från en PEPP-​produkt

14 §   Ersätt­ningar som beta­las ut på grund av kapital­för­säk­ring och utbe­tal­ningar från en PEPP-​produkt är skat­te­fria.

Av 44 kap. 40 § fram­går att en kapital­vinst vid avytt­ring av en kapital­för­säk­ring eller en PEPP-​produkt inte ska tas upp.
Lag (2022:1753).

Ersätt­ningar vid sjuk­dom och olycks­fall m.m.

För­säk­rings­er­sätt­ningar

15 §   Ersätt­ningar vid sjuk­dom eller olycks­fall som beta­las ut på grund av en för­säk­ring är skat­te­fria. Detta gäl­ler dock inte ersätt­ningar
   1. i form av pen­sion,
   2. i form av liv­ränta, om inte annat föl­jer av 11 kap. 37 §, eller
   3. på grund av tra­fik­för­säk­ring, ansvars­för­säk­ring eller skadestånds-​försäkring om ersätt­ningen avser för­lo­rad inkomst som skulle ha tagits upp som intäkt.

Med ska­de­stånds­för­säk­ring avses en för­säk­ring som ersät­ter den för­säk­rade det ska­de­stånd som han har rätt till för per­son­skada vid över­fall och lik­nande.

Bestäm­mel­ser om sådana ersätt­ningar i sam­band med sjuk­dom m.m. som grun­dar sig på för­värv­sin­komst finns i 11 kap. 30 §. Bestäm­mel­ser om ersätt­ningar som beta­las ut på grund av avtals­grupp­sjuk­för­säk­ring finns i 11 kap. 20 § och 15 kap. 9 §. Lag (2018:523).

Offent­liga ersätt­ningar

16 §   Mer­kost­nads­er­sätt­ning enligt 50 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken och ersätt­ning för merut­gif­ter för resor enligt 27 kap. 5 § samma balk är skat­te­fria.
Lag (2018:1268).

17 §   Bidrag från För­säk­rings­kas­san till han­di­kap­pade eller till för­äld­rar till han­di­kap­pade barn för att skaffa eller anpassa motor­for­don är skat­te­fria. Om bidra­get beta­las ut till en näringsid­kare för närings­verk­sam­he­ten, tilläm­pas bestäm­mel­serna om närings­bi­drag i 29 kap. Lag (2004:790).

18 §   Hem­sjuk­vårds­bi­drag och hem­vårds­bi­drag som beta­las ut av kom­mu­ners eller regi­o­ners medel till en vård­be­hö­vande är skat­te­fria. Lag (2019:907).

19 §   Assi­stan­s­er­sätt­ningar enligt 51 kap.
soci­al­för­säk­rings­bal­ken och eko­no­miskt stöd till utgif­ter för per­son­lig assi­stans enligt lagen (1993:387) om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade är skat­te­fria.
Lag (2010:1277).

20 §   Ersätt­ningar vid döds­fall eller inva­li­di­tet genom sta­tens risk­ga­ran­tier för total­för­svars­plik­tiga, de som genom­går eller har genom­gått mili­tär utbild­ning inom För­svars­mak­ten som rekry­ter samt de som tjänst­gör i Poli­sens utlands­styrka och i För­svars­mak­ten i en inter­na­tio­nell mili­tär insats är skat­te­fria. Lag (2010:462).

Ersätt­ningar till arbets­gi­vare

21 §   Ersätt­ningar från För­säk­rings­kas­san till arbets­gi­vare som enligt 27 kap. 56 eller 57 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken har rätt att få arbets­ta­ga­res sjuk­pen­ning från För­säk­rings­kas­san är skat­te­fria, om lönen till arbets­ta­ga­ren och andra utgif­ter för denne inte ska dras av. Lag (2010:1277).

Ersätt­ningar vid sakska­dor

22 §   För­säk­rings­er­sätt­ningar och andra ersätt­ningar för skada eller lik­nande på till­gångar är skat­te­fria. Detta gäl­ler dock inte till den del
   - ersätt­ningen avser till­gångar i närings­verk­sam­het eller på något annat sätt avser en inkomst eller en utgift i närings­verk­sam­het, eller
   - ersätt­ningen beta­las ut på grund av garan­tier av insätt­ningar, inve­ste­rar­skydd eller för­säk­ring enligt 55 kap.
och avser ersätt­ning för ränta eller för finan­si­ella instru­ment.

I 45 kap. 26 § finns bestäm­mel­ser om att sådana belopp som avses i första styc­ket i vissa fall beak­tas vid beräk­ning av kapital­vinst på fas­tig­het. Lag (2008:813).

23 §   Ersätt­ningar för för­lust av eller skada på till­gångar när ett far­tyg för­o­lyc­kats är skat­te­fria, om ersätt­ning­arna läm­nas från redare till arbets­ta­gare som har sjö­in­komst.

Åter­bä­ring på grund av för­säk­ring

24 §   Åter­bä­ringar och andra utbe­tal­ningar av över­skott på grund av en för­säk­ring är skat­te­fria, om pre­mien för för­säk­ringen inte får dras av. Detta gäl­ler dock inte utbe­tal­ningar på grund av pen­sions­för­säk­ringar.
Lag (2018:523).

Under­håll till pati­ent eller till inta­gen

25 §   Under­håll till pati­en­ter på sjuk­hus eller till intagna på kri­mi­nal­vårds­an­stalt och lik­nande ersätt­ningar är skat­te­fria.

Begrav­nings­hjälp

26 §   Begrav­nings­hjälp är skat­te­fri. Som begrav­nings­hjälp behand­las inte tjäns­te­pen­sion som avser tid efter den pen­sions­be­rät­ti­ga­des död.

Ersätt­ningar vid instäl­lelse i dom­stol

27 §   Ersätt­ningar som fast­ställs av dom­stol eller beta­las av all­männa medel till den som inställt sig inför dom­stol eller annan myn­dig­het är skat­te­fria till den del ersätt­ningen utgör rese­er­sätt­ning, trak­ta­mente eller ersätt­ning för tids­spil­lan.
Detta gäl­ler inte om instäl­lel­sen har skett yrkes­mäs­sigt.

Bär-, svamp-​ och kott­plock­ning

28 §   Inkoms­ter vid för­sälj­ning av vilt väx­ande bär, svamp och kot­tar som den skatt­skyl­dige har ploc­kat själv är skat­te­fria till den del de under ett beskatt­ningsår inte över­sti­ger 12 500 kro­nor. Detta gäl­ler inte om plock­nings­verk­sam­he­ten i sig utgör närings­verk­sam­het eller ersätt­ningen utgör lön eller lik­nande för­mån i inkomst­sla­get tjänst. Lag (2006:1354).

Blod­giv­ning m.m.

29 §   Sed­van­liga ersätt­ningar till den som läm­nat blod, moders­mjölk eller organ är skat­te­fria.

Hit­te­lön m.m.

30 §   Föl­jande ersätt­ningar är skat­te­fria om de inte hän­för sig till anställ­ning eller upp­drag:
   1. hit­te­lön,
   2. ersätt­ning till den som har räd­dat per­so­ner eller till­gångar i fara, och
   3. ersätt­ning till den som har bidra­git till eller avsett att bidra till
   - att före­bygga brott,
   - att per­so­ner som har begått brott avslö­jas eller grips, eller
   - att före­mål tas i beslag. Lag (2003:1194).

Ersätt­ningar vid själv­för­valt­ning

31 §   Ersätt­ningar i form av avdrag på ordi­na­rie hyra som en hyres­gäst får för att utföra enklare för­valt­nings­upp­gif­ter på en hyres­fas­tig­het inom ett öppet system för själv­för­valt­ning är skat­te­fria, om de bestämts i en för­hand­lings­ö­ver­ens­kom­melse enligt hyres­för­hand­lings­la­gen (1978:304) eller i ett annat avtal mel­lan en hyresvärd och en eller flera hyres­gäs­ter. Detta gäl­ler dock bara till den del avdra­get inte över­sti­ger den egna bosta­dens andel av den totala utgif­ten för dessa för­valt­nings­upp­gif­ter och under för­ut­sätt­ning att samt­liga hyres­gäs­ter som del­tar i själv­för­valt­ningen får avdrag med samma belopp.

Vad som sägs i första styc­ket gäl­ler i mot­sva­rande utsträck­ning för avdrag på avgif­ter i bostads­rätts­för­e­ningar, bostads­för­e­ningar, bostads­ak­tie­bo­lag och lik­nande sam­man­slut­ningar.


9 kap. Utgif­ter som inte får dras av

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om vissa utgif­ter som inte får dras av.

Lev­nads­kost­na­der m.m.

2 §   Den skatt­skyl­di­ges lev­nads­kost­na­der och lik­nande utgif­ter får inte dras av.

Utgif­ter för gåvor, pre­mier för egna per­son­liga för­säk­ringar samt avgif­ter till kas­sor, för­e­ningar och andra sam­man­slut­ningar som den skatt­skyl­dige är med­lem i räk­nas som utgif­ter enligt första styc­ket.

3 §   Peri­o­diska under­stöd och lik­nande peri­o­diska utbe­tal­ningar till per­so­ner i den skatt­skyl­di­ges hus­håll får inte dras av.

Svenska all­männa skat­ter

4 §   Svenska all­männa skat­ter får inte dras av. Som sådana skat­ter räk­nas bland annat kom­mu­nal och stat­lig inkomst­skatt och kupongskatt. Lag (2007:1406).

Utgif­ter för vissa skat­te­fria inkoms­ter

5 §   Om en inkomst inte ska beskat­tas i Sve­rige på grund av ett skat­te­av­tal eller sådan dis­pens som avses i 6 kap. 17 §, får inte hel­ler utgif­ter för för­värv av inkoms­ten dras av.

Första styc­ket gäl­ler dock inte utgif­ter som avser utdel­ning från ett utländskt bolag till en svensk juri­disk per­son och som inte ska tas upp enligt 24 kap. 35 §. Lag (2018:1206).

Bär-, svamp-​ och kott­plock­ning

6 §   Utgif­ter i sam­band med plock­ning av vilt väx­ande bär, svamp och kot­tar får dras av bara till den del utgif­terna över­sti­ger sådana inkoms­ter som inte är skat­te­fria enligt 8 kap. 28 §.

Rän­tor och avgif­ter

7 §   Föl­jande rän­tor och avgif­ter får inte dras av:
   - rän­tor enligt 4 kap. 1 § stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395),
   - rän­tor enligt 19 kap. 47 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken,
   - avgif­ter enligt 37 kap. 15 § andra styc­ket och 98 kap. 7 § andra styc­ket soci­al­för­säk­rings­bal­ken, och
   - rän­tor på sådana lån som avses i 11 kap. 45 § eller 15 kap. 3 §. Lag (2010:1277).

8 §   Rän­tor på skatt, tull eller avgift enligt föl­jande bestäm­mel­ser får inte dras av:
   - 5 kap. 8 § väg­tra­fikskat­te­la­gen (2006:227) eller 8 § lagen (2006:228) med sär­skilda bestäm­mel­ser om for­dons­skatt,
   - 2 kap. 8-11 §§ tul­la­gen (2016:253), och
   - 65 kap. 2 §, 4 § första styc­ket, 5-13 och 19 §§ skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).

Dröjsmåls­av­gif­ter och ränta som beräk­nas enligt lagen (1997:484) om dröjsmåls­av­gift får inte dras av.
Lag (2016:274).

Sank­tions­av­gif­ter

9 §   Böter och offent­li­grätts­liga sank­tions­av­gif­ter får inte dras av.

Mutor

10 §   Utgif­ter för mutor eller andra otill­bör­liga belö­ningar får inte dras av.

Arbets­gi­var­an­svar

11 §   Belopp som en utbe­ta­lare är skyl­dig att betala enligt 59 kap. 2 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) får inte dras av. Lag (2011:1256).


AVD. IV INKOMST­SLA­GET TJÄNST


10 kap. Grund­läg­gande bestäm­mel­ser för inkomst­sla­get tjänst

Avgräns­ningen av inkomst­sla­get

1 §   Till inkomst­sla­get tjänst räk­nas inkoms­ter och utgif­ter på grund av tjänst till den del de inte ska räk­nas till inkomst­sla­get närings­verk­sam­het eller kapi­tal.

Med tjänst avses
   1. anställ­ning,
   2. upp­drag, och
   3. annan inkomst­gi­vande verk­sam­het av var­ak­tig eller till­fäl­lig natur.

Till inkomst­sla­get tjänst räk­nas all­tid inkoms­ter och utgif­ter vid avytt­ring av sådana till­gångar som avses i 52 kap. om de inte ska räk­nas till inkomst­sla­get närings­verk­sam­het och om
   - till­gången eller mate­ri­a­let till denna för­vär­vats i huvud­sak för att bear­be­tas av den skatt­skyl­dige, eller
   - det upp­kom­mit en vinst som till över­vä­gande del beror på att den skatt­skyl­dige till­ver­kat eller bear­be­tat till­gången. Lag (2007:1419).

2 §   Som tjänst behand­las rätt till
   1. pen­sion,
   2. liv­ränta, peri­o­diska under­stöd eller lik­nande peri­o­diska inkoms­ter som inte är ersätt­ning för avytt­rade till­gångar,
   3. engångs­be­lopp på grund av per­son­skada,
   4. undan­tags­för­må­ner, och
   5. sådana för­må­ner som avses i 11 kap. 30 § andra och tredje styc­kena, 31-36 och 46 §§. Lag (2018:523).

3 §   Till inkomst­sla­get tjänst räk­nas
   1. utdel­ningar och kapital­vins­ter på aktier m.m., i den utsträck­ning som anges i 57 kap., i före­tag som är eller har varit fåmans­fö­re­tag,
   2. kapital­vins­ter på ande­lar i ett svenskt han­dels­bo­lag i den utsträck­ning som anges i 50 kap. 7 §,
   3. pen­ning­lån som avses i 11 kap. 45 §,
   4. avskatt­ning av pen­sions­för­säk­ring enligt bestäm­mel­serna i 58 kap. 19 och 19 a §§,
   5. avskatt­ning av pen­sions­spar­konto enligt bestäm­mel­serna i 58 kap. 33 §,
   6. avskatt­ning av avtal om tjäns­te­pen­sion enligt bestäm­mel­serna i 58 kap. 19 och 19 a §§, och
   7. den del av utbe­tal­ningen som avses i 11 kap. 16 § när en med­lem har gått ur en eko­no­misk för­e­ning. Lag (2018:1162).

4 §   Till inkomst­sla­get tjänst räk­nas inte
   1. rän­tor på skul­der för utbild­ning eller på andra skul­der för tjäns­ten, och
   2. vad delä­gare i ett svenskt han­dels­bo­lag fått i lön från detta.

Till inkomst­sla­get tjänst räk­nas inte hel­ler inkoms­ter och utgif­ter på grund av sådant fas­tig­hets­in­ne­hav som enligt 1 kap. 5 § fas­tig­hets­tax­e­rings­la­gen (1979:1152) lik­ställs med ägande vid beskatt­ningen, även om fas­tig­he­ten inne­has som en löne­för­mån.

Defi­ni­tio­ner

Pen­sion

5 §   Med pen­sion avses ersätt­ningar som beta­las ut
   1. som all­män ålderspen­sion, inkomst­pen­sions­tillägg, efter­le­van­de­pen­sion och pre­mie­pen­sion till efter­le­vande enligt soci­al­för­säk­rings­bal­ken samt mot­sva­rande utländska ersätt­ningar,
   2. som ålders-​, invaliditets-​ och efter­le­van­de­pen­sion enligt Euro­pa­par­la­men­tets beslut nr 2005/684/EG, Eura­tom av den 28 sep­tem­ber 2005 om anta­gande av Euro­pa­par­la­men­tets leda­mots­stadga,
   3. på grund av tidi­gare tjänst på annat sätt än genom för­säk­ring,
   4. på grund av pen­sions­för­säk­ring eller åter­köp av sådan för­säk­ring, eller
   5. till för­månsta­gare enligt ett sådant avtal om tjäns­te­pen­sion som avses i 28 kap. 2 § andra styc­ket.

Med pen­sion avses också ersätt­ningar som beta­las ut från pen­sions­spar­konto
   1. till pen­sions­spa­ra­ren,
   2. till för­månsta­gare på grund av för­månsta­gar­för­ord­nande,
   3. till den som fått rät­ten till pen­sion genom bodel­ning,
   4. till make eller bröstar­vinge på grund av att ett för­månsta­gar­för­ord­nande jäm­kats, eller
   5. vid åter­be­tal­ning enligt 13 kap. 4 § äkten­skaps­bal­ken.

I 58 kap. finns ytter­li­gare bestäm­mel­ser om pen­sions­för­säk­ringar och pen­sions­spar­kon­ton. Lag (2020:1240).

Peri­o­diskt under­stöd

6 §   Som peri­o­diskt under­stöd behand­las varje utbe­tal­ning eller för­mån från stif­tel­ser vars stad­gar före­skri­ver att stif­tel­sens inkoms­ter för all fram­tid eller viss tid ska beta­las ut till en viss familj, vissa famil­jer eller till bestämda per­so­ner. Lag (2007:1419).

7 §   Har upp­hävts genom lag (2018:523).

Beskatt­nings­tid­punk­ten

Intäk­ter

8 §   Inkoms­ter ska tas upp som intäkt det beskatt­ningsår då de kan dis­po­ne­ras eller på något annat sätt kom­mer den skatt­skyl­dige till del. Lag (2007:1419).

9 §   För­mån av inri­kes tåg­re­sor som vär­de­ras enligt 61 kap. 14 § ska tas upp som intäkt det beskatt­ningsår då den skatt­skyl­dige dis­po­ne­rar över års­kor­tet. Lag (2007:1419).

10 §   För­mån av driv­me­del ska räk­nas till måna­den efter den då för­må­nen kom­mit den skatt­skyl­dige till del.

För­mån av väg-, bro- och fär­jeav­gif­ter samt träng­selskatt ska räk­nas till andra måna­den efter den då för­må­nen kom­mit den skatt­skyl­dige till del. Lag (2017:1212).

11 §   Om den skatt­skyl­dige på grund av sin tjänst för­vär­var vär­de­pap­per på för­mån­liga vill­kor, ska för­må­nen tas upp som intäkt det beskatt­ningsår då för­vär­vet sker.

Om det som för­vär­vas inte är ett vär­de­pap­per utan inne­bär en rätt att i fram­ti­den för­värva vär­de­pap­per till ett i för­väg bestämt pris eller i övrigt på för­mån­liga vill­kor (per­so­na­lop­tion), tas för­må­nen upp som intäkt det beskatt­ningsår då rät­ten utnytt­jas eller över­låts.
Lag (2017:1212).

12 §   Ytter­li­gare bestäm­mel­ser om beskatt­nings­tid­punkt finns för
   - avskatt­ning av pen­sions­för­säk­ring i 58 kap. 19 §, och
   - avskatt­ning av pen­sions­spar­konto i 58 kap. 33 §. Lag (2001:1176).

Kost­na­der

13 §   Utgif­ter ska dras av som kost­nad det beskatt­ningsår då den skatt­skyl­dige beta­lar dem eller på något annat sätt har kost­na­derna.

Ytter­li­gare bestäm­mel­ser om beskatt­nings­tid­punk­ten för verk­sam­het som bedrivs själv­stän­digt finns i 12 kap. 37 §. Lag (2007:1419).

14 §   Sådan sär­skild skatt eller avgift som ingår i slut­lig skatt enligt skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) ska dras av som kost­nad det beskatt­ningsår då skat­ten debi­te­ras.
Lag (2011:1256).

15 §   Om en skatt­skyl­dig som på grund av sin tjänst fått en per­so­na­lop­tion har beta­lat en ersätt­ning för för­må­nen, ska utgif­ten dras av som kost­nad det beskatt­ningsår då för­må­nen ska tas upp som intäkt. Avdra­get får dock inte över­stiga för­må­nens värde. Om per­so­na­lop­tio­nen inte utnytt­jas, ska utgif­ten dras av som kost­nad det första beskatt­ningsår då rät­ten att för­värva vär­de­pap­per inte längre kan göras gäl­lande. Lag (2017:1212).

Resul­ta­tet

16 §   Över­skott eller under­skott ska beräk­nas genom att intäkts­pos­terna mins­kas med kost­nads­pos­terna.

Under­skott som upp­kom­mer vid beräk­ningen ska dras av som kost­nad det föl­jande beskatt­nings­å­ret. Lag (2007:1419).


11 kap. Vad som ska tas upp i inkomst­sla­get tjänst

Huvud­re­gel

1 §   Löner, arvo­den, kost­nads­er­sätt­ningar, pen­sio­ner, för­må­ner och alla andra inkoms­ter som erhålls på grund av tjänst ska tas upp som intäkt, om inte något annat anges i detta kapi­tel eller i 8 eller 11 a kap.

I inkomst­sla­get tjänst tilläm­pas bestäm­mel­serna i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het om
   - mer­vär­desskatt i 15 kap. 6 §,
   - åter­fö­ring av avdrag för utländsk skatt i 16 kap. 18 §, och
   - för­värv av till­gångar till under­pris i 23 kap. 11 §.

Bestäm­mel­ser om vär­de­ring av inkoms­ter i annat än pengar finns i 61 kap. Lag (2017:1212).

För­må­ner vid tjäns­te­resa och vid repre­sen­ta­tion

2 §   För­mån av kost på all­männa trans­port­me­del vid tjäns­te­resa och fru­kost på hotell eller lik­nande i sam­band med över­natt­ning där under tjäns­te­resa ska inte tas upp, om kos­ten obli­ga­to­riskt ingår i pri­set för trans­por­ten eller över­natt­ningen. För­mån av kost vid repre­sen­ta­tion ska inte hel­ler tas upp. För intern repre­sen­ta­tion gäl­ler detta bara vid sam­man­koms­ter som är till­fäl­liga och kort­va­riga.

För­mån av för­säk­ring som avser rese­skydd under tjäns­te­resa ska inte tas upp. Lag (2007:1419).

För­mån av kost i sär­skilda fall

2 a §   För­mån av kost ska inte tas upp om mål­ti­den kom­mer från någon som sak­nar sam­band med arbets­gi­va­ren och läm­nas utan krav på mot­pre­sta­tion. Lag (2020:1079).

För­må­ner i sam­band med freds­be­va­rande tjänst

3 §   För­mån av kost och av hem­resa för sådan per­so­nal som tjänst­gör i väp­nad tjänst för freds­be­va­rande verk­sam­het utom­lands ska inte tas upp. Lag (2007:1419).

För­må­ner till skatt­skyl­diga med sjö­in­komst

4 §   För­mån av resa till eller från far­tyg eller kost­nads­er­sätt­ning för sådan resa ska inte tas upp hos skatt­skyl­diga som har sjö­in­komst och som har far­ty­get som tjäns­te­ställe. Detta gäl­ler inte om far­ty­get är ett pas­sa­ge­rar­far­tyg som går i när­fart med fast­ställd tid­ta­bell.
Vad som avses med när­fart fram­går av 64 kap. 6 §. Lag (2007:1419).

5 §   För­mån av logi ombord på far­tyg ska inte tas upp hos skatt­skyl­diga som har sjö­in­komst. Lag (2007:1419).

Tryg­gande av tjäns­te­pen­sion

6 §   Arbets­gi­va­rens utgif­ter enligt 28 kap. 3 § för att trygga pen­sion ska inte tas upp hos arbets­ta­ga­ren. Lag (2007:1419).

7 §   Har upp­hävts genom lag (2006:1344).

Varor och tjäns­ter av begrän­sat värde

8 §   För­mån av en vara eller tjänst som en anställd får av arbets­gi­va­ren ska inte tas upp om
   - varan eller tjäns­ten är av väsent­lig bety­delse för att den skatt­skyl­dige ska kunna utföra sina arbets­upp­gif­ter,
   - för­må­nen är av begrän­sat värde för den anställde, och
   - för­må­nen för den anställde inte utan svå­rig­het kan sär­skil­jas från nyt­tan i anställ­ningen. Lag (2007:1419).

Klä­der

9 §   För­mån av uni­form och andra arbets­klä­der ska inte tas upp, om för­må­nen avser klä­der som är avpas­sade för tjäns­ten och inte lämp­li­gen kan använ­das pri­vat. Lag (2007:1419).

Stats­mi­nis­terns tjäns­te­bo­stad

10 §   Stats­mi­nis­terns för­mån av tjäns­te­bo­stad ska inte tas upp, om stats­mi­nis­tern till sin pri­vata dis­po­si­tion har en annan bostad som är inrät­tad för per­ma­nent­bo­ende. Lag (2007:1419).

Stats­råds resa med stats­råds­bil

10 a §   Ett stats­råds för­mån av resa med stats­råds­bil ska inte tas upp. Lag (2007:1419).

Per­so­nal­vårds­för­må­ner

11 §   Per­so­nal­vårds­för­må­ner ska inte tas upp. Med per­so­nal­vårds­för­må­ner avses för­må­ner av mindre värde som inte är en direkt ersätt­ning för utfört arbete utan består av enklare åtgär­der för att skapa triv­sel i arbe­tet eller lik­nande eller läm­nas på grund av sed­vänja inom det yrke eller den verk­sam­het som det är fråga om.

Som per­so­nal­vårds­för­må­ner räk­nas inte
   1. rabat­ter,
   2. för­må­ner som den anställde får byta ut mot kon­tant ersätt­ning,
   3. för­må­ner som inte rik­tar sig till hela per­so­na­len, eller
   4. andra för­må­ner som den anställde får utan­för arbets­gi­va­rens arbets­plat­ser genom kuponger eller något mot­sva­rande betal­nings­sy­stem. Lag (2007:1419).

12 §   Som per­so­nal­vårds­för­må­ner räk­nas bland annat sådana för­frisk­ningar och annan enklare för­tä­ring i sam­band med arbe­tet som inte kan anses som mål­tid samt möj­lig­het till enklare slag av motion och annan frisk­vård. Lag (2003:745).

Cykel

12 a §   För­mån av cykel som till­han­da­hålls av arbets­gi­va­ren för pri­vat bruk ska tas upp bara till den del vär­det av för­må­nen över­sti­ger 3 000 kro­nor.

Första styc­ket gäl­ler under för­ut­sätt­ning att för­mån­ser­bju­dan­det rik­tar sig till hela den sta­dig­va­rande per­so­na­len på arbets­plat­sen.

Med cykel avses sådana for­don som omfat­tas av punkt 1 eller 2 i defi­ni­tio­nen av cykel i 2 § lagen (2001:559) om väg­tra­fik­de­fi­ni­tio­ner. Lag (2021:1158).

/Rubri­ken upp­hör att gälla U:2026-​07-01/

Ladd­ning på arbets­plat­sen

12 b §   /Upp­hör att gälla U:2026-​07-01 genom lag (2023:346)./ För­mån av elekt­ri­ci­tet för ladd­ning av per­son­bil klass I, lätt last­bil, motor­cy­kel, moped eller cykel vid en ladd­nings­punkt eller ett elut­tag som till­han­da­hålls av arbets­gi­va­ren i anslut­ning till arbets­plat­sen ska inte tas upp.

Första styc­ket gäl­ler inte om arbets­plat­sen är belä­gen i den skatt­skyl­di­ges bostad.

Med per­son­bil klass I, lätt last­bil, motor­cy­kel, moped eller cykel avses det­samma som i 2 § lagen (2001:559) om väg­tra­fik­de­fi­ni­tio­ner. Lag (2023:345).

Rabat­ter

13 §   Per­so­nal­ra­batt vid köp av en vara eller tjänst från arbets­gi­va­ren eller något annat före­tag i samma kon­cern ska inte tas upp, om varan eller tjäns­ten ingår i säl­ja­rens ordi­na­rie utbud. Detta gäl­ler dock inte om rabat­ten
   - är en direkt ersätt­ning för utfört arbete,
   - över­sti­ger den största rabatt som en kon­su­ment kan få på affärs­mäs­siga grun­der,
   - uppen­bart över­sti­ger den per­so­nal­ra­batt som är sed­van­lig i bran­schen, eller
   - läm­nas på sådant sätt som anges i 11 § 2-4. Lag (2007:1419).

Gåvor till anställda

14 §   Föl­jande för­må­ner ska inte tas upp:
   1. jul­gå­vor av mindre värde till anställda,
   2. sed­van­liga jubi­le­ums­gå­vor till anställda, eller
   3. min­nes­gå­vor till var­ak­tigt anställda, om gåvans värde inte över­sti­ger 15 000 kro­nor och den ges i sam­band med att den anställde uppnår en viss ålder eller efter viss anställ­nings­tid eller när en anställ­ning upp­hör, dock vid högst ett till­fälle för­u­tom när anställ­ningen upp­hör.

Första styc­ket gäl­ler inte om en gåva läm­nas i pengar.
Lag (2012:757).

För­värv av aktier

15 §   För­må­nen för en anställd i ett aktie­bo­lag att till ett lägre pris än mark­nads­vär­det för­värva aktier i bola­get eller i ett annat bolag i samma kon­cern ska inte tas upp, om
   1. aktier enligt ett sam­ti­digt erbju­dande för­vär­vas på samma vill­kor som för den anställde av andra än dels bola­gets anställda och aktieä­gare, dels anställda och aktieä­gare i andra bolag i samma kon­cern,
   2. bola­gets anställda och aktieä­gare samt anställda och aktieä­gare i andra bolag i samma kon­cern inte sam­man­lagt för­vär­var mer än 20 pro­cent av det totala anta­let utbjudna aktier, och
   3. den anställde på grund av anställ­ningen inte för­vär­var aktier för ett belopp som över­sti­ger 30 000 kro­nor.

Beräk­ningen enligt första styc­ket 2 ska även omfatta sådana aktier för vilka en aktieä­gare avytt­rar sin före­trä­des­rätt att för­värva aktier till andra än de anställda och aktieä­garna. Vad som sägs om aktier gäl­ler också kon­ver­tib­ler, vinstan­dels­be­vis, kapi­ta­lan­dels­be­vis, skul­debrev för­e­nade med option och lik­nande vär­de­pap­per som ger inne­ha­va­ren en rätt att för­värva aktier.
Med anställda lik­ställs sty­rel­se­le­da­mö­ter och sty­rel­sesupple­an­ter. Lag (2007:1419).

Vissa utbe­tal­ningar när en med­lem har gått ur en eko­no­misk för­e­ning

16 §   Ett belopp som beta­las ut till en fysisk per­son som har gått ur en sådan eko­no­misk för­e­ning som avses i 10 kap. 11 § andra styc­ket lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar ska tas upp till den del belop­pet över­sti­ger den­nes inbe­talda eller genom insat­se­mis­sion till­go­do­förda med­lemsin­sat­ser.

Första styc­ket gäl­ler inte om
   - ande­len i den eko­no­miska för­e­ningen räk­nas som till­gång i närings­verk­sam­he­ten enligt 13 kap. 7 § för den fysiska per­so­nen, eller
   - den fysiska per­so­nen är en inve­ste­rande med­lem.
Lag (2018:1162).

Utbild­ning vid omstruk­tu­re­ring m.m.

17 §   För­mån i form av utbild­ning eller annan åtgärd som är av bety­delse för att den skatt­skyl­dige ska kunna fort­sätta att för­värvs­ar­beta ska inte tas upp hos den som bli­vit eller löper risk att inom fem år bli arbets­lös på grund av omstruk­tu­re­ring, per­so­nalav­veck­ling eller lik­nande i arbets­gi­va­rens verk­sam­het.

Första styc­ket gäl­ler också om avsik­ten är att den skatt­skyl­dige ska få annat arbete hos arbets­gi­va­ren.

Första och andra styc­kena gäl­ler inte för­mån från fåmans­fö­re­tag eller fåmans­han­dels­bo­lag, om den anställde är före­tags­le­dare eller delä­gare i före­ta­get eller när­stå­ende till en sådan per­son. Om arbets­gi­va­ren är en enskild näringsid­kare, gäl­ler första och andra styc­kena inte för­mån till sådana anställda som är när­stå­ende till arbets­gi­va­ren.
Lag (2013:960).

17 b §   För­mån av omställ­nings­stöd enligt 12 kap. 3 § och 13 kap. 3 § lagen (2016:1108) om ersätt­ning till riks­da­gens leda­mö­ter ska inte tas upp. Lag (2016:1120).

Hälso-​ och sjuk­vård

18 §   För­mån av hälso-​ och sjuk­vård ska inte tas upp om för­må­nen avser vård utom­lands vid insjuk­nande i sam­band med tjänst­gö­ring utom­lands.

Föl­jande för­må­ner ska inte hel­ler tas upp
   - läke­me­del vid vård utom­lands vid insjuk­nande i sam­band med tjänst­gö­ring utom­lands,
   - före­tags­häl­so­vård, före­byg­gande behand­ling eller reha­bi­li­te­ring,
   - vac­ci­na­tion som betingas av tjäns­ten, och
   - tand­be­hand­ling som har bedömts som nöd­vän­dig med hän­syn till tjäns­tens krav för För­svars­mak­tens sub­ma­rina eller fly­gande per­so­nal och för andra med i huvud­sak lik­nande arbets­för­hål­lan­den. Lag (2018:523).

Gruppliv­för­säk­ringar m.m.

19 §   För­mån av gruppliv­för­säk­ring ska inte tas upp.

Om en sådan för­mån på grund av enskild tjänst är väsent­ligt för­mån­li­gare än vad som gäl­ler för stat­ligt anställda, ska den dock tas upp till den del den läm­nas enligt för­mån­li­gare grun­der än vad som gäl­ler för stat­ligt anställda.

Ersätt­ningar som en arbets­gi­vare beta­lar ut utan att för­säk­ring har teck­nats för anställ­das räk­ning och som mot­sva­rar ersätt­ning på grund av gruppliv­för­säk­ring ska bara tas upp till den del belop­pet väsent­ligt över­sti­ger vad som beta­las ut för stat­ligt anställda. Lag (2007:1419).

Grupp­sjuk­för­säk­ringar

20 §   För­mån av grupp­sjuk­för­säk­ring enligt grun­der som fast­ställts i kol­lek­tivav­tal mel­lan arbets­mark­na­dens huvud­or­ga­ni­sa­tio­ner ska inte tas upp. Ersätt­ning som beta­las ut på grund av en sådan för­säk­ring ska där­e­mot tas upp. Lag (2007:1419).

Ersätt­ningar till stat­ligt anställda sta­tio­ne­rade utom­lands m.m.

21 §   Ersätt­ningar och för­må­ner till utom­lands sta­tio­ne­rad per­so­nal vid en stat­lig myn­dig­het ska inte tas upp, om ersätt­ningen eller för­må­nen är för­an­ledd av sta­tio­ne­ringen och avser
   1. bostad på sta­tio­ne­rings­or­ten,
   2. avgift för barns del­ta­gande i för­skola, fri­tids­hem eller sådan peda­go­gisk verk­sam­het som avses i 25 kap. skol­la­gen (2010:800) eller lik­nande och avgift för bar­nets mål­ti­der där, dock endast till den del avgif­ten över­sti­ger den avgift som nor­malt tilläm­pas för sådan verk­sam­het i Sve­rige,
   3. avgift för barns skol­gång i grund­skola, gym­na­sie­skola eller lik­nande och avgift för bar­nets skol­mål­ti­der,
   4. egna och famil­je­med­lem­mars resor till och från sta­tio­ne­rings­or­ten, dock högst fyra resor per per­son och kalen­derår,
   5. med­föl­jan­de­tillägg för make, maka eller sambo, som på grund av sta­tio­ne­ringen går miste om egen för­värv­sin­komst, till den del tilläg­get inte över­sti­ger en tolf­te­del av tre och ett halvt pris­bas­belopp per månad,
   6. mer­kost­nads­tillägg till den del det inte över­sti­ger ett belopp som mot­sva­rar den nor­mala ökningen av lev­nads­kost­na­derna för den anställde och för med­föl­jande famil­je­med­lem­mar när det gäl­ler livs­me­del, trans­por­ter och andra mer­kost­na­der på sta­tio­ne­rings­or­ten, och
   7. hälso-​ och sjuk­vård och läke­me­del för den anställde och för med­föl­jande famil­je­med­lem­mar.

Ersätt­ningar för ökade lev­nads­kost­na­der eller för skol­av­gif­ter för barn och för­mån av bostad från Sty­rel­sen för Stock­holms inter­na­tio­nella freds­forsk­nings­in­sti­tut (SIPRI) ska inte tas upp av sådana fors­kare vid SIPRI som
   - är utländska med­bor­gare,
   - är kon­trakt­san­ställda på bestämd tid, och
   - vid tid­punk­ten för anställ­ningen hos SIPRI inte är bosatta i Sve­rige. Lag (2018:523).

Ersätt­ningar till utsta­tio­ne­rad per­so­nal vid Europasko­lorna

21 a §   Ersätt­ningar och för­må­ner som Europasko­lorna ger ut till per­so­nal som är eller har varit utsta­tio­ne­rad vid dessa sko­lor ska inte tas upp. Detta gäl­ler också för efter­le­vande till sådan per­so­nal. Lag (2009:583).

Ersätt­ningar till utländska exper­ter, fors­kare eller andra nyc­kel­per­so­ner

22 §   Exper­ter, fors­kare eller andra nyc­kel­per­so­ner ska inte ta upp sådan del av lön, arvode eller lik­nande ersätt­ning eller för­mån och sådana ersätt­ningar för utgif­ter som avses i 23 §, om arbe­tet avser
   1. spe­ci­a­list­upp­gif­ter med sådan inrikt­ning eller på sådan kom­pe­tens­nivå att det inne­bär bety­dande svå­rig­he­ter att rekry­tera inom lan­det,
   2. kva­li­fi­ce­rade forsknings-​ eller utveck­lings­upp­gif­ter med sådan inrikt­ning eller på sådan kom­pe­tens­nivå att det inne­bär bety­dande svå­rig­he­ter att rekry­tera inom lan­det, eller
   3. före­tags­le­dande upp­gif­ter eller andra upp­gif­ter som med­för en nyc­kel­po­si­tion i ett före­tag.

Första styc­ket gäl­ler bara om
   - arbets­gi­va­ren hör hemma i Sve­rige eller är ett utländskt före­tag med fast drift­ställe i Sve­rige,
   - arbets­ta­ga­ren inte är svensk med­bor­gare,
   - arbets­ta­ga­ren inte varit bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tats i Sve­rige någon gång under de fem kalen­derår som före­gått det kalen­derår då arbe­tet påbör­jas, och
   - vis­tel­sen i Sve­rige är avsedd att vara högst sju år.

Vid tillämp­ning av första styc­ket ska vill­ko­ren anses upp­fyllda för en arbets­ta­gare, om lön och annan ersätt­ning för arbe­tet i Sve­rige per månad över­sti­ger en och en halv gånger pris­bas­belop­pet för det kalen­derår då arbe­tet påbör­jas.

Denna para­graf tilläm­pas under högst sju år räk­nat från den dag vis­tel­sen i Sve­rige påbör­ja­des. Lag (2024:1131).

23 §   Bestäm­mel­serna i 22 § gäl­ler
   1. 25 pro­cent av lön, arvode eller lik­nande ersätt­ning eller för­mån av arbe­tet, och
   2. ersätt­ningar för utgif­ter som arbets­ta­ga­ren på grund av vis­tel­sen i Sve­rige har haft för
   - flytt­ning till eller från Sve­rige,
   - egna och famil­je­med­lem­mars resor mel­lan Sve­rige och tidi­gare hem­land, dock högst två resor per per­son och kalen­derår, och
   - avgif­ter för barns skol­gång i grund­skola och gym­na­sie­skola eller lik­nande.

Som lön behand­las även sådana ersätt­ningar i sam­band med sjuk­dom som avses i 30 § 1, 2 och 4 samt 42 § under för­ut­sätt­ning att ersätt­ningen helt eller till huvud­sak­lig del grun­dar sig på inkomst av arbete. Lag (2000:1161).

23 a §   Frå­gan om för­ut­sätt­ning­arna enligt 22 § är upp­fyllda prö­vas av Fors­karskat­tenämn­den. Lag (2000:1161).

Ersätt­ningar för tjänst­gö­ring hos det svenska total­för­sva­ret

24 §   Dag­pen­ning vid utbild­ning och tjänst­gö­ring inom det svenska total­för­sva­ret ska tas upp. Lag (2007:1419).

25 §   Dager­sätt­ningar och tillägg till sådana ersätt­ningar, månads­er­sätt­ningar, natu­ra­för­må­ner, fälttrak­ta­men­ten, befatt­nings­pen­ningar, utbild­nings­pre­mier, utryck­nings­bi­drag samt avgångs­ve­der­lag till total­för­svars­plik­tiga eller till de som genom­går mili­tär utbild­ning inom För­svars­mak­ten som rekry­ter ska inte tas upp.

Famil­je­bi­drag till total­för­svars­plik­tiga eller till rekry­ter som avses i första styc­ket ska tas upp bara om bidra­get beta­las ut i form av närings­bi­drag. Famil­je­bi­drag anses till­falla den total­för­svars­plik­tige, även om bidra­get beta­las ut till någon annan. Famil­je­bi­drag i form av närings­bi­drag ska tas upp i inkomst­sla­get tjänst, om näringen bedrivs av en juri­disk per­son eller av ett svenskt han­dels­bo­lag som den värn­plik­tige inte är delä­gare i, och i annat fall i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het.

Första och andra styc­kena tilläm­pas också för annan per­so­nal vid det svenska total­för­sva­ret som avlö­nas enligt de grun­der som gäl­ler för total­för­svars­plik­tiga. Lag (2010:461).

Resa vid anställ­nings­in­ter­vju

26 §   För­mån av resa till eller från anställ­nings­in­ter­vju ska inte tas upp om resan före­ta­gits mel­lan två plat­ser inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det. Detta gäl­ler också ersätt­ning för sådan resa till den del ersätt­ningen inte över­sti­ger utgif­terna för resan och, när det gäl­ler resa med egen bil, inte över­sti­ger avdrags­be­lop­pet enligt 12 kap. 27 §.
Lag (2007:1419).

Inställelse-​ och arbets­re­sor

26 a §   För­mån av sär­skild resa i sam­band med att den skatt­skyl­dige bör­jar eller slu­tar en tjänst ska inte tas upp om
   - andra intäk­ter som ska tas upp inte erhålls på grund av tjäns­ten, och
   - resan före­ta­gits mel­lan två plat­ser inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det.

Vad som sägs i första styc­ket gäl­ler också för för­mån av resa mel­lan bosta­den och arbets­plat­sen om inte resan även för­an­letts av inkomst­gi­vande arbete i en verk­sam­het som bedrivs av någon som, på sätt som anges i 20 kap. 23 §, är när­stå­ende till eller står i intres­se­ge­men­skap med den som läm­nar eller får för­må­nen.
Första och andra styc­kena gäl­ler också ersätt­ning för resan, för­ut­satt att ersätt­ningen inte över­sti­ger utgif­terna för resan eller, när det gäl­ler resa med egen bil, avdrags­be­lop­pet enligt 12 kap. 27 §. Lag (2007:1419).

Flytt­nings­er­sätt­ningar

27 §   Ersätt­ning för utgif­ter för flytt­ning när en skatt­skyl­dig på grund av byte av verk­sam­hets­ort flyt­tar till en ny bostads­ort ska inte tas upp, om ersätt­ningen beta­las av all­männa medel eller av arbets­gi­va­ren. Om ersätt­ningen för utgif­ter för flytt­ning också omfat­tar ersätt­ning för kör­ning med egen bil, ska denna ersätt­ning dock tas upp som intäkt till den del den över­sti­ger avdrags­be­lop­pet enligt 12 kap. 27 §.
Som utgift för flytt­ning räk­nas utgif­ter för embal­le­ring, pack­ning, trans­port och uppack­ning av den skatt­skyl­di­ges och hans familjs bohag och övriga lösa saker, trans­port av den skatt­skyl­dige och hans familj från den gamla till den nya bostads­or­ten samt lik­nande utgif­ter. Som utgift för flytt­ning räk­nas där­e­mot inte andra utgif­ter i sam­band med flytt­ningen såsom utgif­ter för resor till och från arbets­plat­sen, hem­re­sor, dub­bel bosätt­ning och för­lust vid för­sälj­ning av bostad eller andra till­gångar.

Flytt­nings­bi­drag som läm­nas av arbets­mark­nads­myn­dig­he­ter ska inte tas upp.

Ersätt­ning till per­so­nal vid en stat­lig myn­dig­het för andra utgif­ter eller mer­kost­na­der än som avses i första och andra styc­ket ska inte tas upp, om utgif­terna eller mer­kost­na­derna upp­kom­mer som en nöd­vän­dig följd av en för­flytt­ning till eller från en sta­tio­ne­rings­ort utom­lands eller mel­lan orter i utlan­det. Lag (2007:1419).

Ersätt­ningar till leda­mö­ter av Euro­pa­par­la­men­tet

28 §   Föl­jande ersätt­ningar och för­må­ner som Euro­pa­par­la­men­tet ger ut till sina leda­mö­ter ska inte tas upp:
   1. rese­kost­nads­er­sätt­ningar,
   2. kost­nads­er­sätt­ningar för utö­vande av upp­dra­get,
   3. ersätt­ningar för utgif­ter i sam­band med sjuk­dom, gra­vi­di­tet eller barna­fö­dande,
   4. för­säk­rings­för­må­ner, och
   5. inbe­tal­ningar till den fri­vil­liga pen­sions­fond som Euro­pa­par­la­men­tet har upp­rät­tat för sina leda­mö­ter.
Första styc­ket 3 gäl­ler också för före detta leda­mö­ter som har pen­sion från Euro­pa­par­la­men­tet och för per­so­ner som har efter­le­van­de­pen­sion från Euro­pa­par­la­men­tet.

Första styc­ket 5 gäl­ler också för före detta leda­mö­ter som har för­vär­vat rät­tig­he­ter i den fri­vil­liga pen­sions­fon­den.
Lag (2009:583).

Ersätt­ningar vid arbets­kon­flikt

29 §   Ersätt­ningar vid arbets­kon­flikt till en arbets­ta­gare från den orga­ni­sa­tion som han till­hör ska inte tas upp. Lag (2007:1419).

Sjuk­pen­ning m.m.

30 §   Föl­jande ersätt­ningar i sam­band med sjuk­dom m.m. ska tas upp om de grun­dar sig på för­värv­sin­komst på grund av tjänst:
   1. sjuk­pen­ning, reha­bi­li­te­rings­pen­ning och smitt­bä­rar­pen­ning enligt soci­al­för­säk­rings­bal­ken,
   2. sjuk­pen­ning enligt lagen (1954:243) om yrkes­ska­de­för­säk­ring,
   3. ersätt­ning enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuk­lön, och
   4. ersätt­ningar enligt andra lagar eller för­fatt­ningar vid sjuk­dom eller olycks­fall i arbete eller i sam­band med mili­tär­tjänst­gö­ring.

Vidare ska sådan sjuk­pen­ning och reha­bi­li­te­rings­pen­ning som avses i 28 a respek­tive 31 a kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken tas upp.

Även sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt soci­al­för­säk­rings­bal­ken ska tas upp. Sådan ersätt­ning som anges i 36 kap. 18 § samma balk ska dock inte tas upp.
Lag (2011:1516).

För­äld­ra­pen­ning m.m.

31 §   Föl­jande ersätt­ningar enligt soci­al­för­säk­rings­bal­ken i sam­band med vård ska tas upp:
   1. för­äld­ra­pen­ning­s­för­må­ner,
   2. när­stå­en­de­pen­ning, och
   3. omvård­nads­bi­drag.
Lag (2018:1268).

32 §   Sär­skilt pen­sions­tillägg enligt 73 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken ska inte tas upp. Lag (2016:1296).

Ersätt­ningar vid utbild­ning och arbets­lös­het

Utveck­lings­er­sätt­ningar till ung­do­mar

33 §   Utveck­lings­er­sätt­ning i form av dag­pen­ning som läm­nas till de ung­do­mar som del­tar i arbets­mark­nads­po­li­tiska pro­gram ska inte tas upp. Lag (2012:415).

Stu­di­e­stöd m.m.

34 §   Föl­jande ersätt­ningar i sam­band med stu­dier ska tas upp:
   1. ersätt­ning till del­ta­gare i tec­ken­språks­ut­bild­ning för vissa för­äld­rar (TUFF),
   2. utbild­nings­bi­drag för kom­plet­te­rande peda­go­gisk utbild­ning som leder till ämnes­lä­rarex­a­men för per­so­ner som har en exa­men på fors­kar­nivå, och
   3. omställ­nings­stu­die­bi­drag enligt lagen (2022:856) om omställ­nings­stu­di­e­stöd.

Stu­di­e­stöd enligt stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395) ska inte tas upp. Detta gäl­ler också
   1. stats­bi­drag som admi­ni­stre­ras av Spe­ci­al­pe­da­go­giska skol­myn­dig­he­ten för
   - kor­tare stu­dier om funk­tions­ned­sätt­ning,
   - kor­tare stu­dier på grundskole-​ eller gym­na­si­e­nivå som är sär­skilt anpas­sade för per­so­ner med funk­tions­ned­sätt­ning, och
   - stu­dier inom kom­mu­nal vux­en­ut­bild­ning som anpas­sad utbild­ning,
   2. stats­bi­drag som admi­ni­stre­ras av Same­tinget för kor­tare stu­dier i alfa­be­ti­se­ring i samiska,
   3. kost­nads­er­sätt­ning till ele­ver i gym­na­sial lär­lings­ut­bild­ning som beta­las ut av Cen­trala stu­di­e­stöds­nämn­den, eller
   4. stu­di­estarts­stöd som beta­las ut av Cen­trala stu­di­e­stöds­nämn­den. Lag (2023:350).

Bidrag till del­ta­gare i arbets­mark­nads­ut­bild­ning m.fl.

35 §   Stöd som avser ersätt­ning för utgif­ter för logi eller resor m.m. ska inte tas upp om det läm­nas till del­ta­gare i
   1. arbets­livs­in­rik­tad reha­bi­li­te­ring,
   2. arbets­mark­nads­po­li­tiska pro­gram som berät­ti­gar del­ta­ga­ren till akti­vi­tets­stöd, utveck­lings­er­sätt­ning eller eta­ble­rings­er­sätt­ning.

Första styc­ket gäl­ler även sådant stöd som läm­nas till del­ta­ga­rens led­sa­gare eller till ele­ver med funk­tions­ned­sätt­ning vid utbild­ning i grund­skola, gym­na­sie­skola eller mot­sva­rande utbild­ning.

Stat­liga bidrag för resor, kost eller logi eller merut­gif­ter på grund av funk­tions­ned­sätt­ning som läm­nas till ele­ver i utbild­ning för per­so­ner som är döva eller har en hör­sel­ned­sätt­ning eller i utbild­ning som är spe­ci­ellt anpas­sad för svårt rörel­se­hind­rade ung­do­mar (Rh-​anpassad utbild­ning) ska inte tas upp. Lag (2017:588).

Ersätt­ningar vid arbets­lös­het

36 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​10-01/ Föl­jande ersätt­ningar i sam­band med arbets­lös­het ska tas upp:
   1. dag­pen­ning från svensk arbets­lös­hets­kassa, och
   2. akti­vi­tets­stöd som beta­las ut enligt bestäm­mel­ser som beslu­tats av rege­ringen eller av stat­lig myn­dig­het till den som tar del av ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram och till andra som är lik­ställda med dem när det gäl­ler rätt till sådant stöd.
Lag (2007:1419).

36 §    /Trä­der i kraft I:2025-​10-01/ Föl­jande ersätt­ningar i sam­band med arbets­lös­het ska tas upp:
   1. arbets­lös­het­s­er­sätt­ning enligt lagen (2024:506) om arbets­lös­hets­för­säk­ring, och
   2. akti­vi­tets­stöd som beta­las ut enligt bestäm­mel­ser som beslu­tats av rege­ringen eller av en stat­lig myn­dig­het till den som tar del av ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram och till andra som är lik­ställda med dem när det gäl­ler rätt till sådant stöd. Lag (2024:513).

Liv­rän­tor

37 §   Föl­jande gäl­ler för liv­rän­tor vid sjuk­dom eller olycks­fall på grund av för­säk­ringar som inte är tra­fik­för­säk­ring, ansvars­för­säk­ring, obli­ga­to­risk för­säk­ring enligt lagen (1954:243) om yrkes­ska­de­för­säk­ring eller arbets­ska­de­för­säk­ring enligt soci­al­för­säk­rings­bal­ken. Som intäkt ska den del av liv­rän­tans belopp tas upp som fram­går av föl­jande tabell, näm­li­gen om liv­rän­te­ta­ga­ren under beskatt­nings­å­ret fyllt:

högst 35 år                     80 %
36 till och med 47 år           70 %
48  "    "   "  56 år           60 %
57  "    "   "  63 år           50 %
64  "    "   "  69 år           40 %
70  "    "   "  76 år           30 %
77  "    "   "  86 år           20 %
minst 87 år                     10 %
Andra liv­rän­tor på grund av per­son­skada än sådana som avses i första styc­ket ska tas upp till den del de avser ersätt­ning för för­lo­rad inkomst som skulle ha tagits upp som intäkt eller för för­lo­rat under­håll. Lag (2018:523).

Engångs­be­lopp

38 §   Om engångs­be­lopp på grund av per­son­skada avser ersätt­ning för fram­tida för­lust av inkomst som skulle ha tagits upp som intäkt, ska 60 pro­cent av belop­pet tas upp. Om någon får två eller flera sådana belopp till följd av samma per­son­skada, gäl­ler detta för varje belopp. För samma per­son­skada får dock den del som inte tas upp som intäkt inte över­stiga 15 pris­bas­belopp för det år som engångs­be­lop­pet kunde dis­po­ne­ras.
Lag (2007:1419).

39 §   Om en liv­ränta eller del av en liv­ränta som beta­las till följd av per­son­skada och som ska tas upp som intäkt byts ut mot ett engångs­be­lopp, tilläm­pas bestäm­mel­serna i 38 §. Vid utbyte av annan liv­ränta eller del av en liv­ränta som ska tas upp som intäkt ska hela engångs­be­lop­pet tas upp.

Engångs­be­lopp vid andra utby­ten av en liv­ränta eller del av en liv­ränta än sådana som avses i första styc­ket ska inte tas upp.
Detta gäl­ler också engångs­be­lopp vid utbyte av sådan liv­ränta som avses i 37 § första styc­ket. Lag (2007:1419).

Barn­pen­sion

40 §   Barn­pen­sion enligt 78 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken ska bara tas upp till den del pen­sio­nen för varje månad över­sti­ger en tolf­te­del av 40 pro­cent av pris­bas­belop­pet eller, vid pen­sion efter båda för­äld­rarna, 80 pro­cent av pris­bas­belop­pet. Efter­le­van­de­liv­ränta ska inte tas upp till den del liv­rän­tan enligt 85 kap. 3, 5 och 6 §§ samma balk med­fört minsk­ning av efter­le­van­de­stöd och sådan del av barn­pen­sio­nen som inte ska tas upp.

Det som sägs i första styc­ket om barn­pen­sion gäl­ler också mot­sva­rande utländska ersätt­ningar. Om både barn­pen­sion enligt soci­al­för­säk­rings­bal­ken och en eller flera mot­sva­rande utländska ersätt­ningar beta­las ut, eller om endast flera sådana utländska ersätt­ningar beta­las ut, ska den del av det sam­man­lagda belop­pet som över­sti­ger belopps­grän­sen i första styc­ket tas upp. Lag (2015:775).

Ersätt­ningar från arbets­gi­vare som står själv­risk

41 §   Ersätt­ning som beta­las ut på annat sätt än i form av pen­sion eller liv­ränta från arbets­gi­vare när denne står själv­risk enligt lagen (1954:243) om yrkes­ska­de­för­säk­ring eller 42 kap. 5 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken behand­las på samma sätt som för­säk­rings­er­sätt­ningar enligt 39-42 kap.
samma balk. Lag (2010:1277).

42 §   Har upp­hävts genom lag (2018:523).

Utländska pen­sions­för­säk­ringar

43 §   Pen­sion från en sådan för­säk­ring som enligt 58 kap. 5 § anses som pen­sions­för­säk­ring ska inte tas upp till den del den skatt­skyl­dige
   1. inte fått göra avdrag för pre­mier som han beta­lat för för­säk­ringen, eller
   2. för­måns­be­skat­tats för för­säk­ringen utan att ha fått göra ett mot­sva­rande avdrag.

Första styc­ket gäl­ler inte till den del avdrag inte fått göras på grund av bestäm­mel­serna i 59 kap. 3-11 och 17 §§.

Vid tillämp­ning av denna para­graf beak­tas avdrag och beskatt­ning både i Sve­rige och utom­lands. Med avdrag lik­ställs skat­te­re­duk­tion eller lik­nande skat­te­lätt­nad utom­lands. Lag (2007:1419).

Soci­al­av­gif­ter

44 §   I 12 kap. 36 och 36 a §§ samt 62 kap. 5 § finns bestäm­mel­ser om änd­rad debi­te­ring och åter­fö­ring av avdrag för egen­av­gif­ter och arbets­gi­var­av­gif­ter. I 62 kap. 6 § finns bestäm­mel­ser om änd­rad debi­te­ring av utländska soci­al­för­säk­rings­av­gif­ter. Lag (2012:832).

Vissa pen­ning­lån

45 §   Om pen­ning­lån har läm­nats i strid med 21 kap. 1-7 §§ aktie­bo­lags­la­gen (2005:551), 11 § lagen (1967:531) om tryg­gande av pen­sions­ut­fäs­telse m.m. eller 2 kap. 6 § stif­tel­se­la­gen (1994:1220), ska låne­be­lop­pet tas upp som intäkt hos en fysisk per­son som är lån­ta­gare eller som direkt eller indi­rekt, genom ett eller flera svenska han­dels­bo­lag, är delä­gare i ett svenskt han­dels­bo­lag som är lån­ta­gare, om det inte finns syn­ner­liga skäl mot detta.

Första styc­ket tilläm­pas även på lån som har läm­nats av en utländsk juri­disk per­son som mot­sva­rar ett svenskt aktie­bo­lag, en svensk pen­sions­stif­telse eller en svensk stif­telse om för­hål­lan­dena varit sådana att låne­be­lop­pet skulle ha tagits upp som intäkt, om den utländska juri­diska per­so­nen hade varit ett svenskt aktie­bo­lag, en svensk pen­sions­stif­telse eller en svensk stif­telse.

Vid tillämp­ning av denna para­graf lik­ställs en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son med ett svenskt han­dels­bo­lag. Lag (2009:1412).

Marie Curie-​stipendier

46 §   Fors­karsti­pen­dium (Marie Curie-​stipendium) som ges ut direkt eller indi­rekt av Euro­pe­iska uni­o­nen eller Euro­pe­iska ato­me­ner­gi­ge­men­ska­pen ska tas upp. Lag (2011:293).

Peri­o­diska under­stöd

47 §   Peri­o­diska under­stöd eller lik­nande peri­o­diska inkoms­ter ska inte tas upp till den del giva­ren enligt 9 kap. 3 § eller 62 kap. 7 § inte får dra av det utbe­ta­lade belop­pet.

Som inkomst ska inte hel­ler tas upp sådana peri­o­diska under­stöd som beta­las ut från stif­tel­ser, ide­ella för­e­ningar eller regi­stre­rade tros­sam­fund som är undan­tagna från skatt­skyl­dig­het enligt 7 kap. 3 §. Detta gäl­ler dock bara om utbe­tal­ningen görs för att främja omsorg om barn och ung­dom, social hjälp­verk­sam­het, utbild­ning eller veten­skap­lig forsk­ning. Lag (2013:960).

Ersätt­ning till dag­barn­vår­dare

48 §   Kost­nads­er­sätt­ning till dag­barn­vår­dare som beta­las ut av en kom­mun ska inte tas upp till den del ersätt­ningen mot­sva­rar kost­na­der i verk­sam­he­ten. Lag (2007:1419).


11 a kap. Sär­skilda bestäm­mel­ser om per­so­na­lop­tio­ner

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om att för­mån av per­so­na­lop­tion inte ska tas upp som intäkt i vissa fall.
Lag (2017:1212).

Defi­ni­tio­ner

2 §   Med före­tag avses i detta kapi­tel ett svenskt aktie­bo­lag eller ett utländskt bolag som mot­sva­rar ett svenskt aktie­bo­lag och som har fast drift­ställe i Sve­rige, om det hör hemma i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det eller i en stat med vil­ken Sve­rige har ingått ett skat­te­av­tal som inne­hål­ler en arti­kel om infor­ma­tions­ut­byte.
Lag (2017:1212).

3 §   Med kon­cern avses i detta kapi­tel en kon­cern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § års­re­do­vis­nings­la­gen (1995:1554). Lag (2017:1212).

4 §   Med intjä­nan­de­tid avses i detta kapi­tel en tid av tre år från för­vär­vet av per­so­na­lop­tio­nen. Lag (2017:1212).

När för­mån av per­so­na­lop­tion inte ska tas upp

5 §   För­mån av per­so­na­lop­tion som för­vär­vas från ett före­tag ska inte tas upp om
   1. options­in­ne­ha­va­ren, tidi­gast tre år och senast tio år efter för­vär­vet, utnytt­jar per­so­na­lop­tio­nen för för­värv
      a) av andel i före­ta­get eller av teck­nings­op­tion som ger rätt att för­värva andel i före­ta­get, eller
      b) av andel i ett annat före­tag eller av teck­nings­op­tion som ger rätt att för­värva andel i ett annat före­tag, under för­ut­sätt­ning att detta före­tag, vid tid­punk­ten för för­vär­vet av per­so­na­lop­tio­nen, ingick i samma kon­cern som det före­tag från vil­ket per­so­na­lop­tio­nen för­vär­va­des, och
   2. vill­ko­ren i 6-16 §§ är upp­fyllda.

Det som sägs i 6-16 §§ om före­ta­get gäl­ler det före­tag i vil­ket per­so­na­lop­tio­nen ger rätt att för­värva andel eller teck­nings­op­tion. Om före­ta­get ingår i en kon­cern ska
   - 6, 8, 11 och 12 §§, 14 § första styc­ket andra och tredje meningen samt 15-15 d §§ gälla sam­man­ta­get för alla före­tag i kon­cer­nen,
   - 7, 9, 10 och 16 §§ gälla för varje före­tag i kon­cer­nen, och
   - 14 § första styc­ket första meningen gälla för något av före­ta­gen i kon­cer­nen.

I 17 och 18 §§ finns bestäm­mel­ser om när för­mån av per­so­na­lop­tion inte ska tas upp vid fusion och fis­sion.
Lag (2021:1161).

Vill­kor

Före­ta­get

6 §   Under det räken­skapsår som när­mast före­går det år då per­so­na­lop­tio­nen för­vär­vas ska
   1. mede­lan­ta­let anställda och delä­gare som arbe­tar i före­ta­get vara lägre än 150, och
   2. före­ta­gets net­to­om­sätt­ning eller balansom­slut­ning uppgå till högst 280 mil­jo­ner kro­nor. Lag (2021:1161).

7 §   När per­so­na­lop­tio­nen för­vär­vas får inte
   1. 25 pro­cent eller mer av kapital-​ eller rös­tan­de­larna i före­ta­get direkt eller indi­rekt kon­trol­le­ras av ett eller flera offent­liga organ, eller
   2. någon andel i före­ta­get vara upp­ta­gen till han­del på en regle­rad mark­nad eller en mot­sva­rande mark­nad utan­för Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det. Lag (2017:1212).

8 §   Före­ta­get ska under intjä­nan­de­ti­den huvud­sak­li­gen bedriva annan rörelse än
   1. bank- eller finan­sie­rings­rö­relse,
   2. för­säk­rings­rö­relse,
   3. pro­duk­tion av kol eller stål,
   4. han­del med mark, fas­tig­he­ter, råva­ror eller finan­si­ella instru­ment,
   5. uthyr­ning för längre tid av loka­ler eller bostä­der, eller
   6. till­han­da­hål­lande av tjäns­ter som avser juri­disk råd­giv­ning, redo­vis­ning eller revi­sion.
Lag (2017:1212).

9 §   Före­ta­get får när per­so­na­lop­tio­nen för­vär­vas inte ha bedri­vit verk­sam­het i mer än tio år efter utgången av det år då verk­sam­he­ten påbör­ja­des.

Om före­ta­get har för­vär­vat 25 pro­cent eller mer av verk­sam­he­ten från någon annan, ska per­so­na­lop­tio­nen för­vär­vas inom tio år från utgången av det år då den för­vär­vade verk­sam­he­ten ursprung­li­gen påbör­ja­des, om den för­vär­vade verk­sam­he­ten påbör­ja­des före den övriga verk­sam­he­ten i före­ta­get. Lag (2017:1212).

10 §   Före­ta­get får när per­so­na­lop­tio­nen för­vär­vas inte vara
   1. skyl­digt att upp­rätta en kon­troll­ba­lans­räk­ning av sådant slag som anges i 25 kap. 13 § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551),
   2. före­mål för före­tags­re­kon­struk­tion,
   3. på obe­stånd, eller
   4. före­mål för betal­nings­krav på grund av ett beslut från Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen som för­kla­rar ett stöd olag­ligt och ofören­ligt med den inre mark­na­den. Lag (2022:987).

Per­so­na­lop­tio­nen

11 §   Vär­det på options­in­ne­ha­va­rens samt­liga per­so­na­lop­tio­ner, som inne­bär rätt att för­värva ande­lar eller teck­nings­op­tio­ner i före­ta­get och som har för­vär­vats från före­ta­get, får inte över­stiga tre mil­jo­ner kro­nor när per­so­na­lop­tio­nen för­vär­vas.
Lag (2021:1161).

12 §   Vär­det på options­in­ne­ha­va­rens per­so­na­lop­tion till­sam­mans med vär­det på övriga per­so­na­lop­tio­ner som också inne­bär rätt att för­värva ande­lar eller teck­nings­op­tio­ner i före­ta­get och som har för­vär­vats från före­ta­get, får inte över­stiga 75 mil­jo­ner kro­nor när per­so­na­lop­tio­nen för­vär­vas. Lag (2021:1161).

13 §   Vär­det på en per­so­na­lop­tion ska vid tillämp­ningen av 11 och 12 §§ anses mot­svara vär­det på den andel eller de ande­lar som per­so­na­lop­tio­nen ger rätt att för­värva, antingen direkt eller genom utnytt­jande av teck­nings­op­tion.

Om det någon gång under de när­mast före­gå­ende tolv måna­derna innan per­so­na­lop­tio­nen för­vär­vas har genom­förts mark­nads­mäs­siga trans­ak­tio­ner avse­ende före­ta­gets ande­lar, ska vär­det på en andel bestäm­mas med led­ning av dessa trans­ak­tio­ner.

Om någon sådan trans­ak­tion inte har genom­förts, ska vär­det på samt­liga ande­lar i före­ta­get anses mot­svara skill­na­den mel­lan före­ta­gets bok­förda till­gångar och skul­der enligt den senast fast­ställda balans­räk­ningen. Om före­ta­get inte har någon fast­ställd balans­räk­ning, ska vär­det på en andel bestäm­mas till ande­lens kvot­värde. Lag (2021:1161).

Options­in­ne­ha­va­ren

14 §   Options­in­ne­ha­va­ren ska vara anställd i före­ta­get eller inneha ett upp­drag som sty­rel­se­le­da­mot eller sty­rel­sesupple­ant i före­ta­get under intjä­nan­de­ti­den. För en options­in­ne­ha­vare som är anställd ska arbets­ti­den under denna tid uppgå till i genom­snitt minst 30 tim­mar per vecka. För en options­in­ne­ha­vare som är anställd under bara en del av intjä­nan­de­ti­den och som inne­har ett upp­drag som sty­rel­se­le­da­mot eller sty­rel­sesupple­ant under hela eller en del av intjä­nan­de­ti­den, ska arbets­ti­den uppgå till i genom­snitt minst 30 tim­mar per vecka under tiden som anställd.

Som arbets­tid räk­nas semester­le­dig­het med semester­lön och från­varo till följd av sjuk­dom, för­äld­ra­le­dig­het och andra lik­nande för­hål­lan­den som ersätts inom soci­al­för­säk­rings­sy­ste­met. Lag (2021:1161).

15 §   En options­in­ne­ha­vare som är anställd i före­ta­get ska under intjä­nan­de­ti­den få sådan ersätt­ning från före­ta­get som ska tas upp i inkomst­sla­get tjänst med ett belopp som upp­går till minst 13 inkomst­bas­belopp.

För en options­in­ne­ha­vare som är anställd i före­ta­get under bara en del av intjä­nan­de­ti­den ska kra­vet på ersätt­ning från före­ta­get enligt första styc­ket mins­kas i pro­por­tion till tiden då options­in­ne­ha­va­ren inte är anställd. Lag (2021:1161).

15 a §   En options­in­ne­ha­vare som inne­har ett upp­drag som styrelse-​ledamot eller sty­rel­sesupple­ant i före­ta­get ska under intjä­nan­de­ti­den få såda­ner­sätt­ning från före­ta­get som ska tas upp i inkomst­sla­get tjänst med ett belopp som upp­går till minst 1,5 inkomst­bas­belopp.

För en options­in­ne­ha­vare som inne­har upp­drag som sty­rel­se­le­da­mot eller

sty­rel­sesupple­ant under bara en del av intjä­nan­de­ti­den ska kra­vet på ersätt­ning från före­ta­get enligt första styc­ket mins­kas i pro­por­tion till tiden då options­in­ne­ha­va­ren inte inne­har sådant upp­drag. Lag (2021:1161).

15 b §   Vid tillämp­ning av 15 och 15 a §§ avses med inkomst­bas­belopp det inkomst­bas­belopp som enligt 58 kap. 26 och 27 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken gäl­ler för det år då per­so­na­lop­tio­nen för­vär­vas.

Som ersätt­ning avses inte
   - kost­nads­er­sätt­ning, eller
   - belopp som ska tas upp i inkomst­sla­get tjänst enligt 11 kap. 45 § och 57 kap. Lag (2021:1161).

15 c §   Om en options­in­ne­ha­vare som är anställd får ersätt­ning inom soci­al­för­säk­rings­sy­ste­met under intjä­nan­de­ti­den till följd av sjuk­dom, för­äld­ra­le­dig­het eller andra lik­nande för­hål­lan­den ska kra­vet på ersätt­ning från före­ta­get mins­kas i pro­por­tion till tiden med sådan ersätt­ning.

Det­samma gäl­ler en options­in­ne­ha­vare som inne­har upp­drag som sty­rel­se­le­da­mot eller sty­rel­sesupple­ant, under för­ut­sätt­ning att options­in­ne­ha­va­ren går miste om ersätt­ning från före­ta­get under tiden med sådan ersätt­ning inom soci­al­för­säk­rings­sy­ste­met. Lag (2021:1161).

15 d §   En options­in­ne­ha­vare som är anställd och sam­ti­digt inne­har ett upp­drag som sty­rel­se­le­da­mot eller sty­rel­sesupple­ant i före­ta­get anses vid tillämp­ning av 15-15 c §§ enbart vara anställd i före­ta­get. Lag (2021:1161).

16 §   Options­in­ne­ha­va­ren får inte till­sam­mans med när­stå­ende, under något av de två åren när­mast före det år då per­so­na­lop­tio­nen för­vär­vas eller under den del av året som före­går för­vär­vet, direkt eller indi­rekt kon­trol­lera ande­lar i före­ta­get som mot­sva­rar mer än fem pro­cent av kapital-​ eller rös­tan­de­larna i före­ta­get. Lag (2017:1212).

Fusion och fis­sion

17 §   Om options­in­ne­ha­va­ren i sam­band med en fusion eller fis­sion utnytt­jar per­so­na­lop­tio­nen före intjä­nan­de­ti­dens utgång, ska någon för­mån av per­so­na­lop­tion inte tas upp under för­ut­sätt­ning att
   1. per­so­na­lop­tio­nen utnytt­jas för för­värv av andel eller teck­nings­op­tion i det över­lå­tande före­ta­get tidi­gast ett år från tid­punk­ten då optio­nen för­vär­va­des,
   2. vill­ko­ren i 6-16 §§ är upp­fyllda,
   3. fusio­nen eller fis­sio­nen genom­förs på mark­nads­mäs­siga vill­kor, och
   4. det över­ta­gande före­ta­get huvud­sak­li­gen bedri­ver annan rörelse än sådan rörelse som anges i 8 § 1-6.

Vid tillämp­ning av första styc­ket 2 ska vill­ko­ren i 8, 14 och 15-15 d §§, i stäl­let för vad som före­skrivs i dessa bestäm­mel­ser, vara upp­fyllda från tid­punk­ten då per­so­na­lop­tio­nen för­vär­va­des till tid­punk­ten då options­in­ne­ha­va­ren utnytt­jar optio­nen. Kra­vet på ersätt­ning från före­ta­get i 15-15 d §§ ska mins­kas i pro­por­tion till den res­te­rande tiden av intjä­nan­de­ti­den. Lag (2021:1161).

18 §   Bestäm­mel­sen i 17 § gäl­ler inte om
   1. en eller flera fysiska per­so­ner ome­del­bart efter fusio­nen eller fis­sio­nen har det bestäm­mande infly­tan­det över det över­ta­gande före­ta­get eller de över­ta­gande före­ta­gen, och
   2. per­so­nen eller per­so­nerna eller när­stå­ende till dem direkt eller indi­rekt har inne­haft ande­lar i det över­lå­tande före­ta­get, eller i ett annat före­tag inom samma kon­cern, under det år då fusio­nen eller fis­sio­nen genom­förs eller under något av de två före­gå­ende åren.

Vid tillämp­ningen av första styc­ket anses en eller flera fysiska per­so­ner till­sam­mans ha bestäm­mande infly­tande över ett före­tag om detta före­tag skulle ha varit ett dot­ter­fö­re­tag enligt 1 kap. 11 § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) till per­so­nen eller per­so­nerna till­sam­mans, om per­so­nen eller per­so­nerna till­sam­mans hade varit ett svenskt aktie­bo­lag.
Lag (2017:1212).


12 kap. Vad som ska dras av i inkomst­sla­get tjänst

Huvud­re­gel

1 §   Utgif­ter för att för­värva och bibe­hålla inkoms­ter ska dras av som kost­nad om inte något annat anges i detta kapi­tel eller i 9 eller 60 kap.

I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om att också vissa andra utgif­ter som har sam­band med tjäns­ten ska dras av.

I inkomst­sla­get tjänst tilläm­pas bestäm­mel­serna i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het om
   - avdrag för utgif­ter för repre­sen­ta­tion i 16 kap. 2 §,
   - mer­vär­desskatt i 16 kap. 16 §, och
   - avdrag för utländsk skatt i 16 kap. 18 och 19 §§. Lag (2007:1419).

Inskränk­ningar i avdrags­rät­ten

Belopps­grän­ser

2 §   Utgif­ter som avses i föl­jande para­gra­fer ska dras av utan någon belopps­mäs­sig begräns­ning, näm­li­gen utgif­ter
   - vid tjäns­te­re­sor enligt 5-17 §§,
   - vid till­fäl­ligt arbete på annan ort eller vid dub­bel bosätt­ning enligt 18-22 och 31 §§,
   - för hem­re­sor enligt 24 och 31 §§,
   - för egen­av­gif­ter enligt 36 §,
   - för arbets­gi­var­av­gif­ter enligt 36 a §, och
   - i hob­by­verk­sam­het enligt 37 §.

Första styc­ket gäl­ler också i fråga om utgif­ter för resor i tjäns­ten som före­tas med annat trans­port­me­del än egen bil eller för­måns­bil.

Utgif­ter för instäl­lel­se­re­sor enligt 25 § och för resor mel­lan bosta­den och arbets-​ och utbild­nings­plat­sen enligt 26-31 §§ ska dras av bara till den del kost­na­derna under beskatt­nings­å­ret sam­man­lagt över­sti­ger 11 000 kro­nor. Övriga utgif­ter ska dras av bara till den del kost­na­derna under beskatt­nings­å­ret sam­man­lagt över­sti­ger 5 000 kro­nor.
Lag (2016:1055).

Utgif­ter för vissa skat­te­fria ersätt­ningar

3 §   Om den skatt­skyl­dige får sådan ersätt­ning som enligt 11 kap. 21, 21 a, 26 a, 27 § fjärde styc­ket eller 28 § inte ska tas upp, får de utgif­ter som ersätt­ningen är avsedd att täcka inte dras av.

Om den skatt­skyl­dige får sådant skat­te­fritt stöd eller bidrag vid utbild­ning eller arbets­lös­het som avses i 11 kap. 27 § tredje styc­ket, 34 § andra styc­ket och 35 §, får de utgif­ter som stö­det eller bidra­get är avsett att täcka inte dras av.

Avdrag får inte hel­ler göras för utgif­ter som täcks av sådana ersätt­ningar till
   1. utländska exper­ter, fors­kare eller andra nyc­kel­per­so­ner som enligt 11 kap. 22 § och 23 § första styc­ket 2 inte ska tas upp, och
   2. dag­barn­vår­dare som enligt 11 kap. 48 § inte ska tas upp.
Lag (2009:583).

Skatt­skyl­diga med sjö­in­komst

4 §   Skatt­skyl­diga som har sjö­in­komst har inte rätt till avdrag som avses i 6-24 §§ vid tjänst­gö­ring ombord. Sådana skatt­skyl­diga anses ha sitt tjäns­te­ställe på det far­tyg där de arbe­tar.

Tjäns­te­re­sor med egen bil eller för­måns­bil

5 §   Utgif­ter för tjäns­te­re­sor med egen bil ska dras av med 2 kro­nor och 50 öre för varje kilo­me­ter.

Om en skatt­skyl­dig använ­der sin för­måns­bil för tjäns­te­re­sor och beta­lar samt­liga utgif­ter för driv­me­del som är för­e­nade med resorna, ska utgif­ter för elekt­ri­ci­tet till elbil dras av med 95 öre för varje kilo­me­ter och utgif­ter för annat driv­me­del med 1 krona och 20 öre för varje kilo­me­ter.
Lag (2022:1806).

Ökade lev­nads­kost­na­der vid tjäns­te­re­sor

Över­natt­ning utan­för den van­liga verk­sam­hets­or­ten

6 §   Ökade lev­nads­kost­na­der som den skatt­skyl­dige har på grund av att han i tjäns­ten vis­tas utan­för sin van­liga verk­sam­hets­ort, ska dras av i den utsträck­ning som föl­jer av 7-17 §§. Avdrag ska göras bara vid resor som är för­e­nade med över­natt­ning utan­för den van­liga verk­sam­hets­or­ten. Som ökade lev­nads­kost­na­der räk­nas utgif­ter för logi, ökade utgif­ter för mål­ti­der samt diverse småut­gif­ter.

När arbe­tet utan­för den van­liga verk­sam­hets­or­ten varit för­lagt till samma ort under mer än tre måna­der i en följd, gäl­ler inte längre bestäm­mel­serna i första styc­ket. I stäl­let bedöms rät­ten till avdrag för ökade lev­nads­kost­na­der enligt bestäm­mel­serna om till­fäl­ligt arbete i 18-22 §§. En tjäns­te­resa anses pågå i en följd om den inte bryts av uppe­håll som beror på att arbe­tet för­läggs till en annan ort under minst fyra vec­kor.

Med arbets­gi­vare lik­ställs annan som beta­lar ut trak­ta­mente, om den huvud­sak­liga delen av arbe­tet utförs för honom.
Lag (2007:1419).

6 a §   När en riks­dags­le­da­mot befin­ner sig på tjäns­te­resa i Stock­holm som ett led i utö­van­det av sitt upp­drag gäl­ler inte bestäm­mel­serna i 14, 16 och 18-22 §§. I stäl­let ska avdrag för ökade lev­nads­kost­na­der göras enligt föl­jande.

Om riks­dags­le­da­mo­ten fått ersätt­ning för ökade utgif­ter för mål­ti­der och diverse småut­gif­ter (stock­holmstrak­ta­mente) för en tjäns­te­resa till Stock­holm, ska avdrag göras med 50 pro­cent av ett max­i­mi­be­lopp för varje hel och för varje halv dag som tagits i anspråk för resan. Detta gäl­ler oav­sett om den sam­man­lagda utgift­sök­ningen under samt­liga tjäns­te­re­sor till Stock­holm under beskatt­nings­å­ret varit större än det sam­man­lagda avdra­get beräk­nat enligt vad nu sagts och oav­sett om arbe­tet varit för­lagt till Stock­holm under längre tid än tre måna­der i en följd.

Om riks­dags­le­da­mo­ten inte fått stock­holmstrak­ta­mente ska avdrag inte göras för ökade lev­nads­kost­na­der i Stock­holm.
Lag (2007:1419).

Van­lig verk­sam­hets­ort och tjäns­te­ställe

7 §   Med van­lig verk­sam­hets­ort avses ett område inom 50 kilo­me­ter från den skatt­skyl­di­ges tjäns­te­ställe.

Som van­lig verk­sam­hets­ort behand­las också ett område inom 50 kilo­me­ter från den skatt­skyl­di­ges bostad.

8 §   Tjäns­te­stäl­let är den plats där den skatt­skyl­dige utför huvud­de­len av sitt arbete. Utförs detta under för­flytt­ning eller på arbets­plat­ser som hela tiden väx­lar, anses i regel den plats där den skatt­skyl­dige häm­tar och läm­nar arbets­ma­te­rial eller för­be­re­der och avslu­tar sina arbets­upp­gif­ter som tjäns­te­ställe.

Om arbe­tet pågår en begrän­sad tid på varje plats enligt vad som gäl­ler för vissa arbe­ten inom byggnads-​ och anlägg­nings­bran­schen och lik­nande bran­scher, anses bosta­den som tjäns­te­ställe.

Bosta­den anses som tjäns­te­ställe även för
   1. reser­vof­fi­ce­rare,
   2. nämn­de­män, jury­le­da­mö­ter och andra lik­nande upp­drags­ta­gare i all­män dom­stol, all­män för­valt­nings­dom­stol, hyres­nämnd eller arren­de­nämnd, och
   3. per­so­ner som till­fäl­ligt anställs hos stat­liga myn­dig­he­ter, regi­o­ner, kom­mu­ner eller kom­munal­för­bund för att han­tera eller bidra till att minska kon­se­kven­serna av en spe­ci­fik hän­delse i Sve­rige i form av olycka, kris, krig, krigs­fara eller annan lik­nande situ­a­tion.

En riks­dags­le­da­mot har sitt tjäns­te­ställe där han eller hon är folk­bok­förd enligt folk­bok­fö­rings­la­gen (1991:481) under för­ut­sätt­ning att det där finns en bostad som är inrät­tad för per­ma­nent boende för leda­mo­ten och hans eller hen­nes familj och som även dis­po­ne­ras av leda­mo­ten. Lag (2022:344).

Till­fäl­lig anställ­ning eller upp­drag på annan ort i högst en månad

9 §   Avdrag för ökade kost­na­der för logi, resor, mål­ti­der och småut­gif­ter vid till­fäl­lig anställ­ning eller upp­drag på annan plats än bosta­den ska göras på samma sätt som för tjäns­te­resa om
   - anställ­ningen eller upp­dra­get är avsett att pågå i högst en månad, och
   - avstån­det mel­lan bosta­den och arbets­plat­sen är längre än 50 kilo­me­ter. Lag (2021:1164).

Max­i­mi­be­lopp och nor­mal­be­lopp

10 §   Vid beräk­ningen av avdra­get används för tjäns­te­resa i Sve­rige ett max­i­mi­be­lopp och för tjäns­te­resa utom­lands ett nor­mal­be­lopp. Avdra­get beräk­nas för hel eller halv dag.

Som hel dag behand­las också avre­se­da­gen om resan påbör­jas före kl. 12.00 och hem­re­se­da­gen om resan avslu­tas efter kl. 19.00.
Som halv dag behand­las avre­se­da­gen om resan påbör­jas kl. 12.00 eller senare och hem­komst­da­gen om resan avslu­tas kl. 19.00 eller tidi­gare.

11 §   Max­i­mi­be­lop­pet är 0,5 pro­cent av pris­bas­belop­pet, avrun­dat till när­maste tio­tal kro­nor.

Nor­mal­be­lop­pet för varje land mot­sva­rar den nor­mala ökningen av lev­nads­kost­na­derna under en hel dag för fru­kost, lunch och mid­dag som består av en rätt på restau­rang av nor­mal stan­dard samt för småut­gif­ter. Om det finns sär­skilda skäl, får nor­mal­be­lop­pet avse ökade utgif­ter för mål­ti­der på en restau­rang av bättre stan­dard.

Vis­telse i mer än ett land

12 §   Om den anställde under en tjäns­te­resa samma dag uppe­hål­ler sig i mer än ett land bestäms avdra­get efter vad som gäl­ler för vis­telse i det land där han uppe­hål­lit sig den längsta delen av dagen (06.00-24.00).

Avdrag för logi

13 §   Utgift för logi ska dras av. Kan den skatt­skyl­dige inte visa vil­ken utgift han har haft, ska ett halvt max­i­mi­be­lopp per natt dras av vid tjäns­te­resa i Sve­rige och ett halvt nor­mal­be­lopp vid tjäns­te­resa utom­lands. Lag (2007:1419).

Avdrag för mål­ti­der och småut­gif­ter

14 §   Om den skatt­skyl­dige fått ersätt­ning för ökade utgif­ter för mål­ti­der och småut­gif­ter (dag­trak­ta­mente) för en tjäns­te­resa i Sve­rige, ska avdrag göras för varje hel dag som tagits i anspråk för resan med ett max­i­mi­be­lopp och för varje halv dag med ett halvt max­i­mi­be­lopp.

Visar den skatt­skyl­dige att den sam­man­lagda utgift­sök­ningen under samt­liga tjäns­te­re­sor under beskatt­nings­å­ret i en och samma tjänst varit större än det sam­man­lagda avdra­get, beräk­nat enligt första styc­ket, ska i stäl­let ett belopp som mot­sva­rar den fak­tiska utgift­sök­ningen dras av. Lag (2007:1419).

15 §   Om den skatt­skyl­dige fått dag­trak­ta­mente för en tjäns­te­resa utom­lands, ska avdrag göras för varje hel dag som tagits i anspråk för resan med ett nor­mal­be­lopp och för varje halv dag med ett halvt nor­mal­be­lopp.

Visar den skatt­skyl­dige att utgift­sök­ningen under en tjäns­te­resa varit större än avdra­get, beräk­nat enligt första styc­ket, ska i stäl­let ett belopp som mot­sva­rar den fak­tiska utgift­sök­ningen dras av. Lag (2007:1419).

16 §   Om den skatt­skyl­dige inte fått dag­trak­ta­mente men gör san­no­likt att han haft ökade utgif­ter för mål­ti­der och småut­gif­ter, ska avdrag göras för varje hel dag med ett max­i­mi­be­lopp vid tjäns­te­resa i Sve­rige och med ett nor­mal­be­lopp vid tjäns­te­resa utom­lands. För varje halv dag ska avdrag göras med ett halvt max­i­mi­be­lopp vid tjäns­te­resa i Sve­rige och med ett halvt nor­mal­be­lopp vid tjäns­te­resa utom­lands.

Visar den skatt­skyl­dige att den sam­man­lagda utgift­sök­ningen under samt­liga tjäns­te­re­sor i Sve­rige under beskatt­nings­å­ret i en och samma tjänst varit större än det sam­man­lagda avdra­get, beräk­nat enligt första styc­ket, ska i stäl­let ett belopp som mot­sva­rar den fak­tiska utgift­sök­ningen dras av.

Visar den skatt­skyl­dige att utgift­sök­ningen under en tjäns­te­resa utom­lands varit större än avdra­get, beräk­nat enligt första styc­ket, ska i stäl­let ett belopp som mot­sva­rar den fak­tiska utgifts­sök­ningen dras av. Lag (2007:1419).

Mins­kat avdrag på grund av kost­för­må­ner

17 §   Avdrag för ökade lev­nads­kost­na­der enligt 6 och 7-16 §§ ska mins­kas med vär­det av kost­för­må­ner som den skatt­skyl­dige fått.
Detta gäl­ler dock inte sådana kost­för­må­ner på all­männa trans­port­me­del som enligt 11 kap. 2 § inte ska tas upp.

Avdrag för ökade utgif­ter för mål­ti­der och småut­gif­ter enligt 6 a § ska inte mins­kas med vär­det av kost­för­må­ner som den skatt­skyl­dige fått. Lag (2007:1419).

Ökade lev­nads­kost­na­der vid till­fäl­ligt arbete på annan ort eller vid

dub­bel bosätt­ning m.m.

Till­fäl­ligt arbete på annan ort

18 §   Ökade lev­nads­kost­na­der på grund av att den skatt­skyl­dige har sitt arbete på en annan ort än den där han har sin bostad ska dras av bara om
   1. arbe­tet avser en kor­tare tid,
   2. arbe­tet inte är kort­va­rigt men ändå är tids­be­grän­sat till sin natur eller sådant att det krä­ver en fast anknyt­ning till bostads­or­ten,
   3. arbe­tet ska bedri­vas på flera olika plat­ser, eller
   4. det av någon annan anled­ning inte skä­li­gen kan ifrå­ga­sät­tas att den skatt­skyl­dige bör flytta till arbetsor­ten.

Upp­drag som stats­råd ska behand­las som ett sådant arbete som avses i 2. Lag (2007:1419).

Dub­bel bosätt­ning

19 §   Ökade lev­nads­kost­na­der ska dras av om
   - den skatt­skyl­dige på grund av sitt arbete har flyt­tat till en ny bostads­ort, och
   - en bostad för den skatt­skyl­dige, den­nes make, sambo eller familj har behål­lits på den tidi­gare bostads­or­ten.
Lag (2007:1249).

Ytter­li­gare för­ut­sätt­ningar för avdrag

20 §   Ökade lev­nads­kost­na­der enligt 18 och 19 §§ ska dras av bara om den skatt­skyl­dige över­nat­tar på arbetsor­ten och avstån­det mel­lan bostads­or­ten och arbetsor­ten är längre än 50 kilo­me­ter.

Ökade lev­nads­kost­na­der enligt 18 och 19 §§ i form av ökade utgif­ter för mål­ti­der och småut­gif­ter på arbetsor­ten får dras av bara för den första måna­den av vis­tel­sen på arbetsor­ten.
Detta gäl­ler dock inte för skatt­skyl­diga som under de tre första måna­derna av vis­tel­sen på arbetsor­ten gjort avdrag enligt 6-17 §§.

Övriga ökade lev­nads­kost­na­der enligt 19 § får dras av under längst två år. Om den dubbla bosätt­ningen för­an­leds av makens eller sam­bons för­värvs­verk­sam­het, får avdrag göras under sam­man­lagt längst fem år. Andra ökade lev­nads­kost­na­der än ökade utgif­ter för mål­ti­der och småut­gif­ter på arbetsor­ten ska dock dras av för längre tid om syn­ner­liga skäl talar för det. Lag (2007:1249).

Beräk­ningen av avdra­gen

21 §   Ökade utgif­ter för logi ska dras av med ett belopp som mot­sva­rar den fak­tiska utgif­ten. Vid till­fäl­ligt arbete på annan ort gäl­ler dock bestäm­mel­serna i 13 §, om logi­ut­gif­ten inte kan visas.

Ökade utgif­ter för mål­ti­der och småut­gif­ter på arbetsor­ten ska dras av antingen med den fak­tiska utgift­sök­ningen eller med ett belopp som beräk­nas enligt scha­blon. Den scha­blon­mäs­siga utgift­sök­ningen beräk­nas för
   1. skatt­skyl­diga som under de tre första måna­derna av vis­tel­sen gjort avdrag enligt 6-17 §§ och som fort­fa­rande får ersätt­ning från arbets­gi­va­ren, till ett belopp som mot­sva­rar denna ersätt­ning,
   - för tiden fram till två års bor­to­varo, dock högst 70 pro­cent av max­i­mi­be­lop­pet per hel dag om arbetsor­ten lig­ger i Sve­rige och 70 pro­cent av nor­mal­be­lop­pet per hel dag om arbetsor­ten lig­ger utom­lands, och
   - för tiden där­ef­ter, dock högst 50 pro­cent av helt max­i­mi­be­lopp per hel dag om arbetsor­ten lig­ger i Sve­rige och 50 pro­cent av nor­mal­be­lop­pet per hel dag om arbetsor­ten lig­ger utom­lands,
   2. skatt­skyl­diga som under de tre första måna­derna av vis­tel­sen gjort avdrag enligt 6-17 §§ och som inte får ersätt­ning från arbets­gi­va­ren, till 30 pro­cent av max­i­mi­be­lop­pet per hel dag om arbetsor­ten lig­ger i Sve­rige och till 30 pro­cent av nor­mal­be­lop­pet per hel dag om arbetsor­ten lig­ger utom­lands,
   3. skatt­skyl­diga som gör avdrag enligt 18 §, till 50 pro­cent av max­i­mi­be­lop­pet per hel dag om arbetsor­ten lig­ger i Sve­rige och till 50 pro­cent av nor­mal­be­lop­pet per hel dag om arbetsor­ten lig­ger utom­lands, och
   4. skatt­skyl­diga som gör avdrag enligt 19 §, till 30 pro­cent av max­i­mi­be­lop­pet per hel dag om arbetsor­ten lig­ger i Sve­rige och till 30 pro­cent av nor­mal­be­lop­pet per hel dag om arbetsor­ten lig­ger utom­lands.

Vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna i andra styc­ket 1 ska i den angivna tiden räk­nas in sådan tid under vil­ken ökade lev­nads­kost­na­der dra­gits av enligt bestäm­mel­serna i 6-17 §§.
Lag (2007:1249).

Mins­kat avdrag på grund av kost­för­må­ner

22 §   Avdrag för ökade lev­nads­kost­na­der enligt 18-21 §§ ska mins­kas med vär­det av kost­för­må­ner som den skatt­skyl­dige fått.
Detta gäl­ler dock inte sådana kost­för­må­ner på all­männa trans­port­me­del som enligt 11 kap. 2 § inte ska tas upp.
Lag (2007:1419).

23 §   Har upp­hävts genom lag (2001:908).

Hem­re­sor

24 §   När en skatt­skyl­dig på grund av sitt arbete vis­tas på en annan ort än den där den skatt­skyl­dige eller den­nes familj bor, ska utgif­ter för hem­re­sor dras av, om avstån­det mel­lan hem­or­ten och arbetsor­ten är längre än 50 kilo­me­ter. Avdrag får göras för högst en hem­resa per vecka och bara för utgif­ter för resor mel­lan två plat­ser inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det.

Avdra­get ska beräk­nas efter utgif­ten för det bil­li­gaste färd­sät­tet. Skä­liga utgif­ter för flyg­resa och utgif­ter för tågresa ska dock dras av.

Om det sak­nas god­tag­bara all­männa kom­mu­ni­ka­tio­ner, ska utgif­ter för resa med egen bil eller med den skatt­skyl­di­ges för­måns­bil dras av med det belopp som gäl­ler för resor mel­lan bosta­den och arbets­plat­sen enligt 27 och 29 §§. Detta gäl­ler också om den skatt­skyl­dige har använt sin sam­bos eller en när­stå­en­des för­måns­bil. Lag (2022:1806).

Instäl­lel­se­re­sor

25 §   Utgif­ter för sär­skilda resor i sam­band med att den skatt­skyl­dige bör­jar eller slu­tar en tjänst ska dras av om resorna före­ta­gits mel­lan två plat­ser inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det. Bestäm­mel­serna i 24 § andra och tredje styc­kena tilläm­pas också för sådana avdrag.
Lag (2007:1419).

Arbets­re­sor

26 §   Skä­liga utgif­ter för resor mel­lan bosta­den och arbets­plat­sen (arbets­re­sor) ska dras av, om arbets­plat­sen lig­ger på ett sådant avstånd från den skatt­skyl­di­ges bostad att han behö­ver använda något trans­port­me­del. Lag (2007:1419).

27 §   Utgif­ter för arbets­re­sor med egen bil ska dras av om avstån­det mel­lan bosta­den och arbets­plat­sen är minst fem kilo­me­ter och det klart fram­går att den skatt­skyl­dige genom att använda egen bil i stäl­let för all­männa trans­port­me­del regel­mäs­sigt gör en tids­vinst på sam­man­lagt minst två tim­mar.

Utgif­ter för arbets­re­sor med egen bil ska också dras av om bilen används i tjäns­ten minst 160 dagar under året. Om den används i tjäns­ten minst 60 dagar under året, ska utgif­terna dras av för alla de dagar som bilen använts i tjäns­ten. Att bilen används i tjäns­ten beak­tas dock bara om kör­sträc­kan är minst 300 mil per år.

Avdrag ska göras med 2 kro­nor och 50 öre för varje kilo­me­ter.

Utgif­ter för väg-, bro- och fär­jeav­gif­ter samt skatt enligt lagen (2004:629) om träng­selskatt ska också dras av.
Lag (2022:1806).

28 §   Bestäm­mel­serna i 27 § första styc­ket tilläm­pas inte om all­männa trans­port­me­del sak­nas.

29 §   För skatt­skyl­diga som gör arbets­re­sor med sin för­måns­bil ska utgif­ter för arbets­re­sor dras av enligt bestäm­mel­serna i 26-28 §§. I stäl­let för vad som sägs i 27 § tredje styc­ket ska utgif­ter för elekt­ri­ci­tet till elbil dras av med 95 öre för varje kilo­me­ter och utgif­ter för annat driv­me­del med 1 krona och 20 öre för varje kilo­me­ter. Detta gäl­ler också om den skatt­skyl­dige har använt sin sam­bos eller en när­stå­en­des för­måns­bil. Lag (2022:1806).

30 §   Bestäm­mel­serna i 27 § första-​tredje styc­kena tilläm­pas inte för skatt­skyl­diga som på grund av ålder, sjuk­dom eller funk­tions­hin­der tvingas använda egen bil eller sin för­måns­bil. Lag (2009:1239).

Utgif­ter för utbild­ning vid omstruk­tu­re­ring m.m.

31 §   Skatt­skyl­diga som har skat­te­fri för­mån av utbild­ning eller annan åtgärd enligt 11 kap. 17 § ska göra avdrag enligt 26-30 §§ för utgif­ter för resor mel­lan bosta­den och plat­sen för utbild­ningen eller åtgär­den.

Om skatt­skyl­diga som avses i första styc­ket får ersätt­ning för ökade lev­nads­kost­na­der och för utgif­ter för hem­re­sor, ska avdrag göras för ökade lev­nads­kost­na­der enligt de reg­ler som gäl­ler för till­fäl­ligt arbete på annan ort enligt 18 § och för utgif­ter för hem­re­sor enligt 24 §. Avdra­get för ökade lev­nads­kost­na­der får dock inte över­stiga vare sig upp­bu­ren ersätt­ning eller de scha­blon­be­lopp som anges i 21 §.

Har den skatt­skyl­di­ges anställ­ning upp­hört på grund av upp­säg­ning får avdrag inte göras för tid efter första året efter upp­säg­nings­ti­dens utgång. Lag (2007:1419).

Skydds­ut­rust­ning och skydds­klä­der

32 §   Utgif­ter för skydds­ut­rust­ning och skydds­klä­der som behövs för tjäns­ten ska dras av. Till skydds­ut­rust­ning hör hjäl­mar, skydds­glas­ö­gon, hör­sel­skydd och skor med stål­hätta. Med skydds­klä­der avses sådana klä­der som har sär­skilda skydds­e­gen­ska­per mot frä­tande ämnen eller meka­niska ska­dor eller mot väta, värme eller kyla som huvud­sak­li­gen beror på annat än kli­mat­för­hål­lan­den. Lag (2007:1419).

För­lus­ter på grund av redo­vis­nings­skyl­dig­het

33 §   För­lus­ter på grund av ersättnings-​ eller åter­be­tal­nings­skyl­dig­het för medel som den skatt­skyl­dige är redo­vis­nings­skyl­dig för i sin tjänst ska dras av. Detta gäl­ler dock inte om ersättnings-​ eller åter­be­tal­nings­skyl­dig­he­ten beror på att den skatt­skyl­dige har för­sking­rat medel eller begått något annat brott. Lag (2007:1419).

Pen­sions­ut­gif­ter

34 §   Avgif­ter som den skatt­skyl­dige beta­lar i sam­band med tjäns­ten för sin egen eller efter­le­van­des pen­sion på annat sätt än genom för­säk­ring, ska dras av bara om pen­sio­nen är utfor­mad så att den över­ens­stäm­mer med vill­ko­ren i 58 kap. 4-16 b §§ för en pen­sions­för­säk­ring. Lag (2008:134).

35 §   Har upp­hävts genom lag (2001:1168).

Egen­av­gif­ter

36 §    /Upp­hör att gälla U:2026-​01-01/ Debi­te­rade egen­av­gif­ter ska dras av till den del de avser inkoms­ter i inkomst­sla­get tjänst. Om avgif­terna sätts ned, ska mot­sva­rande belopp tas upp i inkomst­sla­get det beskatt­ningsår då debi­te­ringen änd­ras.

Vidare ska ett avdrag göras för egen­av­gif­terna för beskatt­nings­å­ret med högst 25 pro­cent av ett under­lag som beräk­nas enligt tredje styc­ket. Avdra­get ska dock vara högst 20 pro­cent om den skatt­skyl­dige antingen vid beskatt­nings­å­rets ingång fyllt 66 år eller då inte fyllt 66 år men under hela året fått hel ålderspen­sion eller dött under året. Avdra­get ska åter­fö­ras till beskatt­ning det föl­jande beskatt­nings­å­ret.

Under­la­get utgörs av sådana intäk­ter i inkomst­sla­get tjänst som enligt 59 kap. 14 och 20 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken är inkomst av annat för­värvs­ar­bete, mins­kade med andra kost­na­der som ska dras av från dessa intäk­ter än sådant avdrag som avses i andra styc­ket och med sjuk- och reha­bi­li­te­rings­pen­ning och lik­nande ersätt­ningar som avses i 59 kap. 14 § 4 samma balk.
Lag (2022:886).

36 §    /Trä­der i kraft I:2026-​01-01/ Debi­te­rade egen­av­gif­ter ska dras av till den del de avser inkoms­ter i inkomst­sla­get tjänst. Om avgif­terna sätts ned, ska mot­sva­rande belopp tas upp i inkomst­sla­get det beskatt­ningsår då debi­te­ringen änd­ras.

Vidare ska ett avdrag göras för egen­av­gif­terna för beskatt­nings­å­ret med högst 25 pro­cent av ett under­lag som beräk­nas enligt tredje styc­ket. Avdra­get ska dock vara högst 20 pro­cent om den skatt­skyl­dige antingen vid beskatt­nings­å­rets ingång fyllt 67 år eller då inte fyllt 67 år men under hela året fått hel ålderspen­sion eller dött under året. Avdra­get ska åter­fö­ras till beskatt­ning det föl­jande beskatt­nings­å­ret.

Under­la­get utgörs av sådana intäk­ter i inkomst­sla­get tjänst som enligt 59 kap. 14 och 20 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken är inkomst av annat för­värvs­ar­bete, mins­kade med andra kost­na­der som ska dras av från dessa intäk­ter än sådant avdrag som avses i andra styc­ket och med sjuk- och reha­bi­li­te­rings­pen­ning och lik­nande ersätt­ningar som avses i 59 kap. 14 § 4 samma balk.
Lag (2022:887).

Arbets­gi­var­av­gif­ter

36 a §   Debi­te­rade arbets­gi­var­av­gif­ter med anled­ning av ett soci­al­av­gifts­av­tal enligt 5 kap. 5 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) ska dras av till den del de avser inkoms­ter i inkomst­sla­get tjänst. Om avgif­terna sätts ned, ska mot­sva­rande belopp tas upp i inkomst­sla­get det beskatt­ningsår då debi­te­ringen änd­ras. Lag (2012:832).

Hob­by­verk­sam­het

37 §   I fråga om varje verk­sam­het som bedrivs själv­stän­digt men som inte ska räk­nas till inkomst­sla­get närings­verk­sam­het får avdrag för beskatt­nings­å­rets kost­na­der inte göras med större belopp än som mot­sva­rar beskatt­nings­å­rets intäk­ter.

I sådan verk­sam­het ska avdrag göras även för något av de fem före­gå­ende beskatt­nings­å­rens kost­na­der till den del dessa över­sti­git det årets intäk­ter och inte kun­nat dras av tidi­gare.
Avdrag får dock inte göras med högre belopp än vad som åter­står av intäk­terna efter avdrag för beskatt­nings­å­rets kost­na­der. Lag (2007:1419).


AVD. V INKOMST­SLA­GET NÄRINGS­VERK­SAM­HET


13 kap. Avgräns­ningen av inkomst­sla­get närings­verk­sam­het

Huvud­reg­ler

1 §   Till inkomst­sla­get närings­verk­sam­het räk­nas inkoms­ter och utgif­ter på grund av närings­verk­sam­het. Med närings­verk­sam­het avses för­värvs­verk­sam­het som bedrivs yrkes­mäs­sigt och själv­stän­digt.

Vid bedöm­ningen av om en upp­drags­ta­ga­res verk­sam­het bedrivs själv­stän­digt ska det sär­skilt beak­tas vad som avta­lats med upp­drags­gi­va­ren, i vil­ken omfatt­ning upp­drags­ta­ga­ren är bero­ende av upp­drags­gi­va­ren och i vil­ken omfatt­ning upp­drags­ta­ga­ren är inord­nad i den­nes verk­sam­het.

Inne­hav av närings­fas­tig­he­ter och närings­bo­stads­rät­ter samt avverk­nings­rätt till skog räk­nas all­tid som närings­verk­sam­het.
Pri­vat­bo­stads­fas­tig­he­ter, pri­vat­bo­stads­rät­ter och andra pri­vat­bo­stä­der kan inte ingå i en närings­verk­sam­het.
Lag (2008:1316).

1 a §   I 27 kap. finns bestäm­mel­ser om att den som inne­har vissa till­gångar anses bedriva närings­verk­sam­het i form av bygg­nads­rö­relse eller han­del med fas­tig­he­ter. Där finns också bestäm­mel­ser om vad som räk­nas som tomt­rö­relse.

I 49 a kap. finns bestäm­mel­ser om att kapital­vins­ten när en fysisk per­son avytt­rar en andel i ett skal­bo­lag i vissa fall ska räk­nas till inkomst­sla­get närings­verk­sam­het. Lag (2007:1419).

Juri­diska per­so­ner

2 §   För juri­diska per­so­ner räk­nas inkoms­ter och utgif­ter på grund av inne­hav av till­gångar och skul­der eller i form av kapital­vins­ter och kapital­för­lus­ter till inkomst­sla­get närings­verk­sam­het, även om inkoms­terna eller utgif­terna inte ingår i en närings­verk­sam­het enligt 1 §.

3 §   Pen­ning­lån som avses i 15 kap. 3 § och som läm­nas till en juri­disk per­son, räk­nas till inkomst­sla­get närings­verk­sam­het.
Lag (2009:1412).

Han­dels­bo­lag

4 §   Bestäm­mel­serna i 2 och 3 §§ gäl­ler också inkoms­ter och utgif­ter hos svenska han­dels­bo­lag.

För delä­gare som är fysiska per­so­ner räk­nas han­dels­bo­la­gets kapital­vins­ter och kapital­för­lus­ter på närings­fas­tig­he­ter och närings­bo­stads­rät­ter inte till inkomst­sla­get närings­verk­sam­het utan till inkomst­sla­get kapi­tal samt han­dels­bo­la­gets pen­ning­lån som avses i 3 § till inkomst­sla­get tjänst.

Pen­ning­lån som avses i 11 kap. 45 § eller 15 kap. 3 § och som läm­nas till en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son, räk­nas till inkomst­sla­get närings­verk­sam­het för delä­gare som är juri­diska per­so­ner och till inkomst­sla­get tjänst för delä­gare som är fysiska per­so­ner. Lag (2009:1412).

5 §   Till inkomst­sla­get närings­verk­sam­het räk­nas också ett belopp som mot­sva­rar kapital­vins­ten när en fysisk per­son avytt­rar en andel i ett svenskt han­dels­bo­lag i de sär­skilda fall som anges i 51 kap.

Enskilda näringsid­kare

Kapital­vins­ter och kapital­för­lus­ter på närings­fas­tig­he­ter och närings­bo­stads­rät­ter

6 §   För enskilda näringsid­kare räk­nas kapital­vins­ter och kapital­för­lus­ter på närings­fas­tig­he­ter och närings­bo­stads­rät­ter inte till inkomst­sla­get närings­verk­sam­het utan till inkomst­sla­get kapi­tal.

Om näringsid­ka­ren begär det, ska dock kapital­vins­ter på närings­fas­tig­he­ter vid sådana avytt­ringar som enligt 31 kap. 5 § med­för rätt till avdrag för avsätt­ning till ersätt­nings­fond räk­nas till inkomst­sla­get närings­verk­sam­het. Lag (2007:1419).

Vissa till­gångar och skul­der

7 §   Delä­gar­rät­ter, ford­rings­rät­ter, ande­lar i svenska han­dels­bo­lag och sådana till­gångar som avses i 52 kap. räk­nas inte som till­gångar i närings­verk­sam­he­ten för enskilda näringsid­kare.

De ska dock räk­nas som till­gångar i närings­verk­sam­he­ten om de är
   - lager­till­gångar, pågående arbe­ten, kund­ford­ringar eller lik­nande till­gångar,
   - inven­ta­rier eller ford­ringar på grund av avytt­ring av inven­ta­rier,
   - till­go­do­ha­van­den i kre­di­tin­sti­tut och till­go­do­ha­van­det hör till närings­verk­sam­he­ten,
   - ford­ringar på sådana för­säk­rings­er­sätt­ningar eller ska­de­stånd som ska tas upp i närings­verk­sam­he­ten,
   - ande­lar i koo­pe­ra­tiva för­e­ningar för­ut­satt att inne­ha­vet av ande­larna betingas av närings­verk­sam­he­ten eller ford­ringar på grund av avytt­ring av sådana ande­lar, eller
   - ford­ringar som med­lem­mar i koo­pe­ra­tiva för­e­ningar har på för­e­ningen för­ut­satt att med­lem­ska­pet i för­e­ningen betingas av närings­verk­sam­he­ten.

Vid tillämp­ning av denna para­graf anses patent och andra sådana rät­tig­he­ter som räk­nas upp i 18 kap. 1 § andra styc­ket 1 som inven­ta­rier även om de inte för­vär­vats från någon annan.
Lag (2020:1034).

8 §   För enskilda näringsid­kare ska en skuld inte räk­nas till närings­verk­sam­he­ten, om skul­den hän­för sig till till­gångar som enligt 7 § inte ska räk­nas som till­gångar i närings­verk­sam­he­ten. Lag (2007:1419).

Rabatt och pris­tillägg

9 §   Även om en andel i ett aktie­bo­lag eller i en eko­no­misk för­e­ning enligt 7 § inte räk­nas som en till­gång i närings­verk­sam­he­ten, ska utdel­ning från aktie­bo­la­get eller den eko­no­miska för­e­ningen räk­nas till inkomst­sla­get närings­verk­sam­het, om utdel­ningen läm­nas i för­hål­lande till köp (rabatt) eller för­sälj­ningar (pris­tillägg) som gjorts i närings­verk­sam­he­ten. Lag (2007:1419).

Sam­fäl­lig­he­ter

10 §   Om en närings­fas­tig­het har del i en sådan sam­fäl­lig­het som avses i 6 kap. 6 § första styc­ket, räk­nas utdel­ning från sam­fäl­lig­he­ten för enskilda näringsid­kare till inkomst­sla­get närings­verk­sam­het.

Om en närings­fas­tig­het har del i en annan sam­fäl­lig­het än en sådan som avses i 6 kap. 6 § första styc­ket, tilläm­pas för enskilda näringsid­kare bestäm­mel­serna i 4 § i stäl­let för bestäm­mel­serna i 6-8 §§. Sam­fäl­lig­he­tens kapital­vins­ter och kapital­för­lus­ter på närings­fas­tig­he­ter och närings­bo­stads­rät­ter räk­nas dock till inkomst­sla­get närings­verk­sam­het, om den fas­tig­het som har del i sam­fäl­lig­he­ten är en lager­till­gång.

Royalty m.m.

11 §   Den som får ersätt­ning i form av royalty eller peri­od­vis utgå­ende avgift för att mate­ri­ella eller imma­te­ri­ella till­gångar utnytt­jas, anses bedriva närings­verk­sam­het. Om royal­tyn eller avgif­ten grun­dar sig på anställ­ning eller på upp­drag eller till­fäl­lig verk­sam­het som inte ingår i en närings­verk­sam­het, räk­nas den dock inte till inkomst­sla­get närings­verk­sam­het utan till inkomst­sla­get tjänst. Lag (2004:614).

Delä­gare i utländska juri­diska per­so­ner med låg­be­skat­tade inkoms­ter

12 §   För en fysisk per­son som är skatt­skyl­dig enligt de sär­skilda bestäm­mel­serna i 39 a kap. för delä­gare i vissa utländska juri­diska per­so­ner med låg­be­skat­tade inkoms­ter räk­nas den­nes andel av den utländska juri­diska per­so­nens alla inkoms­ter och utgif­ter till inkomst­sla­get närings­verk­sam­het.
Lag (2003:1086).


14 kap. Beräk­ning av resul­ta­tet av närings­verk­sam­het

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - beskatt­nings­tid­punk­ten i 2-9 §§,
   - gemen­sam eller sär­skild beräk­ning i 10-15 §§,
   - anskaff­nings­värde efter karak­tärs­byte i 16 §,
   - över­lå­tel­ser av verk­sam­het till sta­ten, kom­mu­ner m.fl. i 17 och 18 §§,
   - orik­tig pris­sätt­ning m.m. i 19 och 20 §§, och
   - hur man beräk­nar resul­ta­tet i 21 och 22 §§.

Beskatt­nings­tid­punk­ten

Bok­fö­rings­mäs­siga grun­der

2 §   Resul­ta­tet ska beräk­nas enligt bok­fö­rings­mäs­siga grun­der.

Vid beräk­ningen av resul­ta­tet ska inkoms­ter tas upp som intäkt och utgif­ter dras av som kost­nad det beskatt­ningsår som de hän­för sig till enligt god redo­vis­nings­sed, om inte något annat är sär­skilt före­skri­vet i lag. Detta gäl­ler även skatt­skyl­diga som inte är bok­fö­rings­skyl­diga.
Om en enskild näringsid­kare upp­rät­tar ett för­enk­lat års­bok­slut enligt 6 kap. 6 § bok­fö­rings­la­gen (1999:1078), ska vid beräk­ningen av resul­ta­tet inkoms­ter tas upp som intäkt och utgif­ter dras av som kost­nad det beskatt­ningsår som de hän­för sig till enligt god redo­vis­nings­sed, om inte något annat är sär­skilt före­skri­vet i lag, även om detta stri­der mot bok­fö­rings­mäs­siga grun­der. För rän­tor gäl­ler detta dock endast om de sam­man­lagda rän­te­in­koms­terna eller de sam­man­lagda rän­teut­gif­terna upp­går till högst 5 000 kro­nor.
Lag (2010:1528).

Balans­pos­ter

3 §   Vär­det av utgå­ende lager, pågående arbe­ten, ford­ringar, skul­der och avsätt­ningar ska bedö­mas med hän­syn till för­hål­lan­dena vid beskatt­nings­å­rets utgång.

Vär­det av ingå­ende lager och andra balans­pos­ter ska tas upp till samma belopp som vär­det vid det före­gå­ende beskatt­nings­å­rets utgång. Lag (2007:1419).

Räken­ska­perna

4 §   Om räken­ska­per förs för närings­verk­sam­he­ten, ska dessa läg­gas till grund för beräk­ningen av resul­ta­tet när det gäl­ler beskatt­nings­tid­punk­ten.

Reserv i lager och lik­nande ska beak­tas bara vid tillämp­ning av 17 kap. 4 och 5 §§ samt 27 § andra styc­ket. Lag (2007:1419).

Juste­ringar

5 §   Det redo­vi­sade resul­ta­tet ska juste­ras om en intäkts-​ eller kost­nads­post hän­förs till ett visst beskatt­ningsår i strid med bestäm­mel­serna i 2 §. Mot­sva­rande juste­ring ska göras ett tidi­gare eller senare beskatt­ningsår, om det behövs för att und­vika att någon intäkts-​ eller kost­nads­post ute­läm­nas eller räk­nas dub­belt. Lag (2007:1419).

6 §   Även om lager, pågående arbe­ten, kund­ford­ringar eller lik­nande tas upp till ett för lågt belopp eller avsätt­ningar, leve­ran­törs­skul­der eller lik­nande till ett för högt belopp, ska resul­ta­tet inte juste­ras till den del mel­lan­skill­na­den mot­sva­ras av sådana ytter­li­gare vär­de­minsk­nings­av­drag på andra till­gångar än lager­till­gångar som den skatt­skyl­dige skulle ha kun­nat göra enligt denna lag. Detta gäl­ler dock bara om den skatt­skyl­dige begär det. Lag (2007:1419).

Karak­tärs­byte

7 §   Om en till­gång som inne­has av den skatt­skyl­dige och som hör till inkomst­sla­get kapi­tal blir till­gång i den skatt­skyl­di­ges närings­verk­sam­het, ska de juste­ringar göras som behövs för att inte någon intäkt eller kost­nad ska ute­läm­nas eller dub­bel­räk­nas. Lag (2007:1419).

Ford­ringar och skul­der i utländsk valuta

8 §   Ford­ringar, skul­der, avsätt­ningar och kon­tan­ter i utländsk valuta, som inte tas upp till det verk­liga vär­det enligt 17 kap. 20 §, ska vär­de­ras till kur­sen vid beskatt­nings­å­rets utgång. Om det finns ett ter­mins­kon­trakt eller någon annan lik­nande valu­ta­säk­ringsåt­gärd för en sådan post, ska pos­ten tas upp till det värde som moti­ve­ras av valu­ta­säk­ringen under för­ut­sätt­ning att
   - samma värde används i räken­ska­perna, och
   - vär­de­ringen står i över­ens­stäm­melse med god redo­vis­nings­sed.

Om den säk­rade pos­ten är sådant lager som tas upp till anskaff­nings­vär­det enligt 17 kap. 20 § ska inte första streck­sat­sen i första styc­ket tilläm­pas. Lag (2007:1419).

Kapital­vins­ter och kapital­för­lus­ter

9 §   Bestäm­mel­ser om beskatt­nings­tid­punk­ten för kapital­vins­ter och kapital­för­lus­ter finns i 44 kap. 26-32 §§.

Gemen­sam eller sär­skild beräk­ning

Juri­diska per­so­ner

10 §   All närings­verk­sam­het som bedrivs av en juri­disk per­son räk­nas som en enda närings­verk­sam­het. Om den juri­diska per­so­nen är delä­gare i ett svenskt han­dels­bo­lag, ska även han­dels­bo­la­gets verk­sam­het räk­nas in i den juri­diska per­so­nens närings­verk­sam­het.

I 11 § finns bestäm­mel­ser om under­skott från vissa utländska juri­diska per­so­ner. I 14 och 15 §§ finns bestäm­mel­ser om under­skott från kom­man­dit­bo­lag och vissa andra han­dels­bo­lag.
Lag (2007:1419).

11 §   Under­skott från en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son får dras av bara om den juri­diska per­so­nen hör hemma i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det eller i ett område som anges i bilaga 39 a och som inte omfat­tas av där angivna undan­tag.

Under­skott som inte får dras av på grund av bestäm­mel­serna i första styc­ket, ska dras av vid beräk­ning av den utländska juri­diska per­so­nens resul­tat det föl­jande beskatt­nings­å­ret.
Lag (2007:1419).

Fysiska per­so­ner

12 §   All närings­verk­sam­het som bedrivs av en enskild näringsid­kare räk­nas som en enda närings­verk­sam­het. Om näringsid­ka­ren bedri­ver själv­stän­dig närings­verk­sam­het utan­för Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det, räk­nas dock all sådan verk­sam­het som en egen närings­verk­sam­het.
Lag (2015:775).

13 §   För en fysisk per­son som är delä­gare i ett eller flera svenska han­dels­bo­lag räk­nas verk­sam­he­ten i varje han­dels­bo­lag som en egen närings­verk­sam­het. Om ett han­dels­bo­lag bedri­ver själv­stän­dig närings­verk­sam­het utan­för Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det, räk­nas dock all sådan verk­sam­het som en egen närings­verk­sam­het.

Om ett svenskt han­dels­bo­lag är delä­gare i ett annat svenskt han­dels­bo­lag, ska verk­sam­he­ten i det han­dels­bo­la­get räk­nas in i det ägande bola­gets närings­verk­sam­het. I 14 och 15 §§ finns bestäm­mel­ser om under­skott från kom­man­dit­bo­lag och vissa andra han­dels­bo­lag. Lag (2015:775).

13 a §   Kapital­vinst som enligt 49 a kap. ska tas upp som över­skott av pas­siv närings­verk­sam­het när en fysisk per­son avytt­rar en andel i ett skal­bo­lag räk­nas som en egen närings­verk­sam­het. Lag (2007:1419).

Under­skott för kom­man­dit­de­lä­gare och vissa andra han­dels­bo­lags­de­lä­gare

14 §   En kom­man­dit­de­lä­gare i ett svenskt kom­man­dit­bo­lag får inte dra av under­skott från kom­man­dit­bo­la­get till den del sum­man av avdra­get och de avdrag som gjorts tidi­gare beskatt­ningsår skulle över­stiga ett belopp som mot­sva­rar vad delä­ga­ren satt in eller åta­git sig att sätta in i bola­get.

En delä­gare i ett svenskt han­dels­bo­lag som i för­hål­lande till övriga delä­gare har för­be­hål­lit sig ett begrän­sat ansvar för bola­gets för­bin­del­ser ska dra av sam­man­lagt högst ett belopp som mot­sva­rar hans ansvar. Lag (2007:1419).

15 §   Under­skott som inte ska dras av på grund av bestäm­mel­serna i 14 §, ska dras av vid beräk­ning av resul­ta­tet från bola­get det föl­jande beskatt­nings­å­ret. Lag (2007:1419).

Anskaff­nings­värde efter karak­tärs­byte

16 §   Om en till­gång avskat­tats enligt bestäm­mel­serna i 41 kap. 6 §, ska den anses ha åter­anskaf­fats mot en ersätt­ning som mot­sva­rar mark­nads­vär­det. Vid karak­tärs­byte i annat fall ska som anskaff­nings­värde anses anskaff­nings­ut­gif­ten ökad med utgif­ter för för­bätt­ring och mins­kad med sådana avdrag som har gjorts för anskaff­ning, vär­de­minsk­ning och lik­nande.

I 18 kap. 10 §, 19 kap. 16 § och 20 kap. 14 § finns bestäm­mel­ser om vär­de­minsk­nings­av­drag för byggnads-​ och mar­kin­ven­ta­rier, bygg­na­der och mar­kan­lägg­ningar i sådana fall.
Lag (2007:1419).

Anskaff­nings­värde och rän­teut­gif­ter

16 a §   Rän­teut­gif­ter enligt 24 kap. 2 § första styc­ket ska inte räk­nas in i anskaff­nings­vär­det för till­gångar som avses i 17-20 kap. och inte hel­ler för imma­te­ri­ella till­gångar som har upp­ar­be­tats i verk­sam­he­ten. Lag (2018:1206).

Över­lå­tel­ser av verk­sam­het till sta­ten, kom­mu­ner m.fl.

17 §   Om ett aktie­bo­lag eller en eko­no­misk för­e­ning över­lå­ter den huvud­sak­liga delen av sin närings­verk­sam­het eller sina till­gångar till sta­ten, en region eller en kom­mun, ska bestäm­mel­serna i 18 § tilläm­pas. Det­samma gäl­ler om över­lå­tel­sen sker till ett bolag som till över­vä­gande del inne­has, direkt eller indi­rekt, av sta­ten, en region eller en kom­mun.

Bestäm­mel­serna i 18 § tilläm­pas dock inte vid över­lå­tel­ser inom en svensk kon­cern. De tilläm­pas inte hel­ler om över­lå­tel­sen fram­står som ett nor­malt led i före­ta­gets verk­sam­het.

Vid bedöm­ningen av om det är en huvud­sak­lig del som över­låts, ska hän­syn tas till hela den närings­verk­sam­het som bola­get eller för­e­ningen bedri­vit vid beskatt­nings­å­rets ingång, för­hål­lan­dena efter över­lå­tel­sen samt verk­sam­he­tens all­männa art och inrikt­ning. Lag (2019:907).

18 §   En beräk­ning av resul­ta­tet görs som om ett beskatt­ningsår hade avslu­tats i och med över­lå­tel­sen. Vid beräk­ningen får de till­gångar som finns kvar efter över­lå­tel­sen inte tas upp till ett högre värde än mark­nads­vär­det.

Om denna beräk­ning resul­te­rar i ett under­skott, anses resul­ta­tet vara noll, och den åter­stå­ende delen av beskatt­nings­å­ret behand­las då som ett sär­skilt beskatt­ningsår.
I annat fall beräk­nas resul­ta­tet för hela beskatt­nings­å­ret efter van­liga reg­ler.

Sådana under­skott för ett tidi­gare beskatt­ningsår än över­lå­tel­seå­ret som inte har kun­nat dras av det föl­jande beskatt­nings­å­ret på grund av bestäm­mel­serna i 40 kap., får inte dras av ett senare beskatt­ningsår än det då över­lå­tel­sen sker.

Orik­tig pris­sätt­ning m.m.

19 §   Om resul­ta­tet av en närings­verk­sam­het blir lägre till följd av att vill­kor avta­lats som avvi­ker från vad som skulle ha avta­lats mel­lan sinse­mel­lan obe­ro­ende näringsid­kare, ska resul­ta­tet beräk­nas till det belopp som det skulle ha upp­gått till om sådana vill­kor inte fun­nits. Detta gäl­ler dock bara om
   1. den som på grund av avtals­vill­ko­ren får ett högre resul­tat inte ska beskat­tas för detta i Sve­rige enligt bestäm­mel­serna i denna lag eller på grund av ett skat­te­av­tal,
   2. det finns san­no­lika skäl att anta att det finns en eko­no­misk intres­se­ge­men­skap mel­lan par­terna, och
   3. det inte av omstän­dig­he­terna fram­går att vill­ko­ren kom­mit till av andra skäl än eko­no­misk intres­se­ge­men­skap. Lag (2007:1419).

20 §   Eko­no­misk intres­se­ge­men­skap som avses i 19 § anses före­ligga om
   - en näringsid­kare, direkt eller indi­rekt, del­tar i led­ningen eller över­vak­ningen av en annan näringsid­ka­res före­tag eller äger del i detta före­tags kapi­tal, eller
   - samma per­so­ner, direkt eller indi­rekt, del­tar i led­ningen eller över­vak­ningen av de båda före­ta­gen eller äger del i dessa före­tags kapi­tal.

Resul­ta­tet

21 §   Över­skott och under­skott i en närings­verk­sam­het ska beräk­nas genom att intäkts­pos­terna mins­kas med kost­nads­pos­terna.

Sär­skilda bestäm­mel­ser om makar som till­sam­mans del­tar i närings­verk­sam­het finns i 60 kap. Lag (2007:1419).

22 §   Bestäm­mel­ser om att under­skott ska dras av samma beskatt­ningsår finns i fråga om
   - kapital­vinst vid för­sälj­ning av närings­fas­tig­het i 45 kap. 32 §, och
   - kapital­vinst vid för­sälj­ning av närings­bo­stads­rätt i 46 kap. 17 §.

Bestäm­mel­ser om att under­skott får dras av samma beskatt­ningsår finns i fråga om
   - delä­gare i andels­hus i 42 kap. 33 §,
   - nystar­tad verk­sam­het i 62 kap. 3 §, och
   - lit­te­rär eller konst­när­lig verk­sam­het m.m. i 62 kap. 4 §.

Bestäm­mel­ser om att under­skott ska dras av ett senare beskatt­ningsår finns i fråga om
   - avdrag i närings­verk­sam­he­ten föl­jande år i 37 och 40 kap., och
   - avdrag för kvar­stå­ende under­skott av avslu­tad närings­verk­sam­het i 42 kap. 34 §. Lag (2007:1419).


15 kap. Vad som ska tas upp i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het

Huvud­re­gel

1 §   Ersätt­ningar för varor, tjäns­ter och inven­ta­rier, avkast­ning av till-​gångar, kapital­vins­ter samt alla andra inkoms­ter i närings­verk­sam­he­ten ska tas upp som intäkt.

Utö­ver bestäm­mel­serna i detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om inkoms­ter i 8, 17-39, 39 b, 44-48, 49-52, 55 och 60 kap. I 42 kap. 43 och 44 §§ finns även bestäm­mel­ser om scha­blo­nin­täkt vid inne­hav av ande­lar i en vär­de­pap­pers­fond eller en spe­ci­al­fond.

Bestäm­mel­ser om vär­de­ring av inkoms­ter i annat än pengar finns i 61 kap. Lag (2016:887).

Med­lems­av­gif­ter

2 §   För­e­ningar ska inte ta upp med­lems­av­gif­ter som intäkt. Lag (2007:1419).

Vissa pen­ning­lån

3 §   Om pen­ning­lån har läm­nats i strid med 21 kap. 1-7 §§ aktie­bo­lags­la­gen (2005:551), 11 § lagen (1967:531) om tryg­gande av pen­sions­ut­fäs­telse m.m. eller 2 kap. 6 § stif­tel­se­la­gen (1994:1220), ska låne­be­lop­pet tas upp som intäkt hos en juri­disk per­son som är lån­ta­gare eller som direkt eller indi­rekt, genom ett eller flera svenska han­dels­bo­lag, är delä­gare i ett svenskt han­dels­bo­lag som är lån­ta­gare. Detta gäl­ler dock inte om
   - lån­ta­ga­ren är ett aktie­bo­lag, eller
   - det finns syn­ner­liga skäl mot att ta upp belop­pet som intäkt.

Första styc­ket tilläm­pas även på lån som har läm­nats av en utländsk juri­disk per­son som mot­sva­rar ett svenskt aktie­bo­lag, en svensk pen­sions­stif­telse eller en svensk stif­telse om för­hål­lan­dena varit sådana att låne­be­lop­pet skulle ha tagits upp som intäkt, om den utländska juri­diska per­so­nen hade varit ett svenskt aktie­bo­lag, en svensk pen­sions­stif­telse eller en svensk stif­telse.

Vid tillämp­ning av denna para­graf lik­ställs en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son med ett svenskt han­dels­bo­lag. Lag (2009:1412).

För­må­ner för delä­gare i pri­vat­bo­stads­fö­re­tag

4 §   Sådan för­mån av att få utnyttja en fas­tig­het som den skatt­skyl­dige har i egen­skap av delä­gare i ett pri­vat­bo­stads­fö­re­tag ska inte tas upp. Utgif­ter i närings­verk­sam­he­ten som hän­för sig till utnytt­jan­det ska ändå dras av. Lag (2007:1419).

Ersätt­ningar från per­so­nal­stif­tel­ser

5 §   Ersätt­ning som en arbets­gi­vare får från en per­so­nal­stif­telse ska tas upp. Detta gäl­ler dock inte ersätt­ning som hän­för sig till en sådan över­fö­ring till stif­tel­sen som arbets­gi­va­ren inte fått dra av. Om en sådan över­fö­ring gjorts, ska mot­ta­gen ersätt­ning i första hand anses avse denna. Lag (2007:1419).

Mer­vär­desskatt

6 §   Det som mot­sva­rar utgå­ende skatt enligt mer­vär­desskat­te­la­gen (2023:200) ska inte tas upp. I 16 kap. 16 § finns bestäm­mel­ser om avdrag för det fall att skat­ten ändå har tagits upp samt för det fall denna sätts ned.

Om den skatt­skyl­dige eller ett svenskt han­dels­bo­lag vid redo­vis­ningen av mer­vär­desskatt har dra­git av ingå­ende skatt enligt 12 kap. 22-25 §§ mer­vär­desskat­te­la­gen, ska belop­pet tas upp till den del de utgif­ter som avdra­get avser har dra­gits av ome­del­bart vid beskatt­ningen.

Om den skatt­skyl­dige eller ett svenskt han­dels­bo­lag vid redo­vis­ningen av mer­vär­desskatt har dra­git av ingå­ende skatt på grund av juste­ring enligt 12 kap. 27-31 §§ eller 15 kap. mer­vär­desskat­te­la­gen, ska sum­man av juste­rings­be­lop­pen för den åter­stå­ende juste­rings­pe­ri­o­den tas upp till den del juste­ringen avser mer­vär­desskatt på sådana utgif­ter som har dra­gits av ome­del­bart vid beskatt­ningen. Lag (2023:206).

Åter­fö­ring av vissa avdrag

7 §   I 16 kap. 3 § finns bestäm­mel­ser om åter­fö­ring av avdrag för fram­tida garan­ti­ut­gif­ter.

I 16 kap. 17, 18 och 29 §§ finns bestäm­mel­ser om åter­fö­ring av avdrag för avsätt­ning för egen­av­gif­ter och vid ned­sätt­ning av skat­ter och avgif­ter.

Sjuk­pen­ning m.m.

8 §   Föl­jande ersätt­ningar i sam­band med sjuk­dom m.m. ska tas upp, om de grun­dar sig på för­värv­sin­komst på grund av närings­verk­sam­het:
   1. sjuk­pen­ning, reha­bi­li­te­rings­pen­ning och smitt­bä­rar­pen­ning enligt soci­al­för­säk­rings­bal­ken, och
   2. sjuk­pen­ning enligt lagen (1954:243) om yrkes­ska­de­för­säk­ring. Lag (2010:1277).

Gruppliv­för­säk­ringar m.m.

9 §   För­mån av gruppliv­för­säk­ring, avtals­grupp­sjuk­för­säk­ring och trygg­hets­för­säk­ring vid arbets­skada ska inte tas upp, om för­säk­ringen grun­dar sig på avtal som träf­fats mel­lan för­säk­rings­fö­re­tag och Lant­bru­kar­nas riks­för­bund åren 1978 och 1986, Sve­ri­ges skogs­ä­ga­re­för­e­ning­ars riks­för­bund år 1986, Sve­ri­ges fis­ka­res riks­för­bund år 1983 respek­tive Svenska samer­nas riks­för­bund år 1986. Ersätt­ningar som beta­las ut på grund av sådana avtals­grupp­sjuk­för­säk­ringar och trygg­hets­för­säk­ringar ska där­e­mot tas upp. Lag (2007:1419).

Inkoms­ter i sam­fäl­lig­het

10 §   Har en närings­fas­tig­het del i en annan svensk sam­fäl­lig­het än sådan som avses i 6 kap. 6 § första styc­ket, behö­ver fas­tig­he­tens andel av sam­fäl­lig­he­tens intäk­ter och kost­na­der inte tas upp, om intäk­terna med mindre än 1 500 kro­nor över­sti­ger de utgif­ter som ome­del­bart ska dras av som kost­nad.

Första styc­ket gäl­ler inte kapital­vins­ter och kapital­för­lus­ter. Lag (2023:788).

Ned­skriv­ning av rele­vanta kapi­tal­in­stru­ment

11 §   Om den skatt­skyl­dige får ned­skriv­ning av rele­vanta kapi­tal­in­stru­ment utan­för reso­lu­tion enligt 6 kap. lagen (2015:1016) om reso­lu­tion, ska det belopp som mot­sva­rar sum­man av ned­skriv­ning­arna av kapi­tal­in­stru­men­ten inte tas upp som intäkt. Lag (2020:1075).

PEPP-​produkter

12 §   Inkoms­ter som är hän­för­liga till till­gångar och skul­der i en PEPP-​produkt som för­val­tas för spa­ra­rens räk­ning ska inte tas upp. Det­samma gäl­ler inbe­tal­ningar till sådant spa­rande.

Om en intäkts­post ska delas upp mel­lan olika delar av verk­sam­he­ten, ska för­del­ningen göras på skä­ligt sätt.

I lagen (1990:661) om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del finns bestäm­mel­ser om avkast­nings­skatt för före­tag som till­han­da­hål­ler PEPP-​produkter. Lag (2022:1753).


16 kap. Vad som ska dras av i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het

Huvud­re­gel

1 §   Utgif­ter för att för­värva och bibe­hålla inkoms­ter ska dras av som kost­nad. Rän­teut­gif­ter och kapital­för­lus­ter ska dras av även om de inte är sådana utgif­ter.

Utö­ver bestäm­mel­serna i detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om avdrag i 9, 17-25 a, 28-40, 44-46, 48, 49-52, 55 och 60 kap.
Lag (2011:1510).

Repre­sen­ta­tion

2 §   Utgif­ter för repre­sen­ta­tion och lik­nande ända­mål ska dras av bara om de har ome­del­bart sam­band med närings­verk­sam­he­ten, såsom då det ute­slu­tande är fråga om att inleda eller upp­rätt­hålla affärs­för­bin­del­ser eller lik­nande eller då utgif­terna avser jubi­leum eller per­so­nal­vård. Avdra­get får inte över­stiga vad som kan anses skä­ligt. Utgif­ter för för­tä­ring ska dock bara dras av om det är fråga om för­frisk­ningar och annan enklare för­tä­ring som inte kan anses som en mål­tid och som är av mindre värde. Lag (2016:1055).

Fram­tida garan­ti­ut­gif­ter

Avdrag

3 §   Fram­tida garan­ti­ut­gif­ter ska dras av enligt bestäm­mel­serna i 4 eller 5 § med belopp som sätts av i räken­ska­perna för att täcka ris­ker med anled­ning av garan­tiå­ta­gan­dena vid beskatt­nings­å­rets utgång. Avdra­get ska åter­fö­ras det föl­jande beskatt­nings­å­ret. Lag (2007:1419).

Scha­blon­re­geln

4 §   Avdra­get för fram­tida garan­ti­ut­gif­ter får inte över­stiga kost­na­derna under beskatt­nings­å­ret på grund av garan­tiå­ta­gan­den bort­sett från för­änd­ringen av avsätt­ningen för fram­tida garan­ti­ut­gif­ter. Om garan­ti­ti­den är kor­tare än två år, får avdra­get inte över­stiga så många tju­gofjär­de­de­lar av det sam­man­lagda belop­pet av kost­na­der som garan­ti­ti­den utgör i måna­der. Bru­tet månads­tal bort­fal­ler.

Om beskatt­nings­å­ret är längre eller kor­tare än tolv måna­der, ska avdra­get juste­ras i mot­sva­rande mån. Lag (2007:1419).

Utred­nings­re­geln

5 §   Avdrag ska göras med ett högre belopp än som föl­jer av 4 §, om ett betyd­ligt större avdrag är moti­ve­rat med hän­syn till att
   - närings­verk­sam­he­ten är nystar­tad,
   - garan­tiå­ta­gan­dena avser ett eller ett fåtal myc­ket stora till­verk­nings­ob­jekt eller arbe­ten,
   - en bety­dande ökning av garan­tiå­ta­gan­de­nas omfatt­ning skett under beskatt­nings­å­ret,
   - pro­dukt­sam­man­sätt­ningen avse­värt änd­rats under året,
   - en väsent­lig del av garan­tiå­ta­gan­dena avser en tid som betyd­ligt över­sti­ger två år, eller
   - någon annan lik­nande omstän­dig­het finns. Lag (2007:1419).

Utbränt kärn­bränsle

6 §   Före­tag som dri­ver en kärn­krafts­an­lägg­ning ska dra av belopp som sätts av i räken­ska­perna för att täcka sådana utgif­ter för fram­tida han­te­ring av utbränt kärn­bränsle, radi­o­ak­tivt avfall och lik­nande som avser verk­sam­he­ten före beskatt­nings­å­rets utgång. Det­samma gäl­ler före­tag som mot för­skotts­be­tal­ning åtar sig att svara för fram­tida utgif­ter för sådan han­te­ring. Avdra­get ska åter­fö­ras det föl­jande beskatt­nings­å­ret.

Avdrag enligt första styc­ket får inte göras för han­te­rings­ut­gif­ter som före­ta­get kan räkna med att få ersätt­ning för enligt 15 § lagen (2006:647) om finan­si­ella åtgär­der för han­te­ringen av rest­pro­duk­ter från kärn­tek­nisk verk­sam­het. Lag (2008:335).

Utgif­ter för fusion, fis­sion eller över­fö­ring av regi­stre­rat säte

7 §   Utgif­ter som över­lå­tande och över­ta­gande före­tag har i sam­band med fusion eller fis­sion ska dras av.

Utgif­ter som ett aktie­bo­lag har i sam­band med att bola­get för över sitt regi­stre­rade säte i Sve­rige till en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det ska dras av.
Lag (2023:759).

Orga­ni­sa­tions­ut­gif­ter

8 §   Utgif­ter som ett aktie­bo­lag har i sam­band med akti­eut­del­ning och för­änd­ring av akti­e­ka­pi­ta­let samt andra utgif­ter för bola­gets för­valt­ning ska dras av. Utgif­ter som en eko­no­misk för­e­ning eller ett ömse­si­digt för­säk­rings­fö­re­tag har i sam­band med för­änd­ring av dess medlems-​ och för­lagsin­sat­ser samt andra utgif­ter för dess för­valt­ning ska dras av.
Lag (2011:68).

Forsk­ning och utveck­ling

9 §   Utgif­ter för forsk­ning och utveck­ling som har eller kan antas få bety­delse för den huvud­sak­liga närings­verk­sam­he­ten eller verk­sam­he­ten i övrigt ska dras av. Detta gäl­ler även utgif­ter för att få infor­ma­tion om sådan forsk­ning och utveck­ling.

Bestäm­mel­serna i denna lag om att utgif­ter för anskaff­ning av vissa till­gångar ska dras av genom årliga vär­de­minsk­nings­av­drag tilläm­pas också på utgif­ter som avses i första styc­ket. Lag (2011:1271).

Bidrag till Tek­niska museet

10 §   Bidrag till Stif­tel­sen Tek­niska museet ska dras av. Lag (2007:1419).

11 §   Har upp­hävts genom lag (2015:775).

Bidrag till utveck­lings­bo­lag

12 §   Bidrag som läm­nas utan vill­kor till ett regi­o­nalt utveck­lings­bo­lag eller dess moder­bo­lag ska dras av, om utveck­lings­bo­la­get med stöd av 1 § lagen (1994:77) om beslu­tan­de­rätt för regi­o­nala utveck­lings­bo­lag har fått rätt att pröva frå­gor om stöd till näringsid­kare. Lag (2007:1419).

Avgif­ter till arbets­gi­var­or­ga­ni­sa­tio­ner

13 §   Avgif­ter till arbets­gi­var­or­ga­ni­sa­tio­ner ska dras av till den del de avser medel för kon­flik­tän­da­mål. Bedöm­ningen av vad avgif­terna avser får grun­das på upp­gif­ter i orga­ni­sa­tio­nens bud­get, om inte sär­skilda skäl talar mot det. Vid denna bedöm­ning ska avgif­terna i första hand anses bli använda för annat än kon­flik­tän­da­mål. Lag (2007:1419).

Avsätt­ning till per­so­nal­stif­tel­ser

14 §   Belopp som förs över till en per­so­nal­stif­telse enligt lagen (1967:531) om tryg­gande av pen­sions­ut­fäs­telse m.m. ska dras av. Lag (2007:1419).

Arbets­rätts­liga ska­de­stånd

15 §   Ska­de­stånd får inte dras av, om de grun­das på lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet eller någon annan lag som gäl­ler för­hål­lan­det mel­lan arbets­gi­vare och arbets­ta­gare och avser annat än eko­no­misk skada.

Mer­vär­desskatt

16 §   Sådan ingå­ende skatt enligt mer­vär­desskat­te­la­gen (2023:200) som med­för rätt till avdrag enligt 13 eller 21 kap. eller åter­be­tal­ning enligt 14 kap. samma lag får inte dras av.

Om den skatt­skyl­dige eller ett svenskt han­dels­bo­lag vid redo­vis­ningen av mer­vär­desskatt har åter­fört ingå­ende skatt på grund av juste­ring enligt 12 kap. 27-31 §§ eller 15 kap. mer­vär­desskat­te­la­gen, ska sum­man av juste­rings­be­lop­pen för den åter­stå­ende juste­rings­pe­ri­o­den dras av till den del juste­ringen avser mer­vär­desskatt på sådana utgif­ter som har dra­gits av ome­del­bart vid beskatt­ningen.

Mer­vär­desskatt ska dras av om skat­ten avser utgå­ende skatt som i strid med 15 kap. 6 § första styc­ket har tagits upp som intäkt och som har beta­lats in till sta­ten. Om denna mer­vär­desskatt sätts ned ska mot­sva­rande del av avdra­get åter­fö­ras. Lag (2023:206).

Sär­skilda skat­ter och avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del

17 §   Sär­skilda skat­ter och avgif­ter som avser närings­verk­sam­he­ten ska dras av. Om skat­ten eller avgif­ten sätts ned, ska mot­sva­rande del av avdra­get åter­fö­ras det beskatt­ningsår då debi­te­ringen änd­ras.

Avkast­nings­skatt som beräk­nas på avsätt­ning i balans­räk­ning med tillämp­ning av 3 a § fjärde styc­ket lagen (1990:661) om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del ska dras av. Om skat­ten sätts ned, ska mot­sva­rande del av avdra­get åter­fö­ras det beskatt­ningsår då debi­te­ringen änd­ras. Om skat­ten sätts ned genom avräk­ning av utländsk skatt, hind­rar detta inte att hela skat­te­be­lop­pet dras av.

1967:531) om tryg­gande av pen­sions­ut­fäs­telse m.m.">1967:531) om tryg­gande av pen­sions­ut­fäs­telse m.m.">Andra styc­ket tilläm­pas också på avkast­nings­skatt som med tillämp­ning av 3 a § nionde styc­ket lagen om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del beräk­nas på vär­det av ett avtal om tjäns­te­pen­sion med vill­kor som inne­bär att det utländska tjäns­te­pen­sions­in­sti­tu­tet kan lik­stäl­las med en pen­sions­stif­telse enligt lagen (1967:531) om tryg­gande av pen­sions­ut­fäs­telse m.m.

I 29-31 §§ finns bestäm­mel­ser om egen­av­gif­ter.
Lag (2011:1271).

Utländska skat­ter

18 §   Betald utländsk skatt dras av enligt bestäm­mel­serna i 19 §. Skatt som avser inkoms­ter som beskat­tats i en utländsk stat och som inte ska tas upp som intäkt i Sve­rige får dock inte dras av. Inte hel­ler skatt som avser inkoms­ter som ska undan­tas från beskatt­ning i Sve­rige på grund av skat­te­av­tal får dras av.

Åter­be­ta­las skatt för vil­ken avdrag har gjorts, ska mot­sva­rande del av avdra­get åter­fö­ras. Lag (2008:1351).

19 §   Utländsk sär­skild skatt som avser närings­verk­sam­he­ten ska dras av.

All­män skatt till en utländsk stat, utom sådan som belö­per sig på låg­be­skat­tade inkoms­ter som beskat­tas enligt 39 a kap., får dras av om den skatt­skyl­dige begär det, om skat­ten har beta­lats av en obe­grän­sat skatt­skyl­dig per­son eller en begrän­sat skatt­skyl­dig per­son med fast drift­ställe i Sve­rige på inkoms­ter som anses ha sitt ursprung i den utländska sta­ten. Med all­män skatt till en utländsk stat lik­ställs skatt till en utländsk del­stat, pro­vins eller kom­mun.

Med skatt på inkoms­ter lik­ställs skatt på sådan för­mö­gen­het som de inkoms­ter som avses i andra styc­ket kom­mer från. Detta gäl­ler dock inte om skat­ten huvud­sak­li­gen har karak­tä­ren av engångs­skatt. Lag (2008:1351).

För­lus­ter av kon­tanta medel

20 §   För­lus­ter av kon­tanta medel genom brott får dras av bara om det klart fram­går att för­ut­sätt­ning­arna för avdrag är upp­fyllda. Avdrag för för­lust av kon­tanta medel genom stöld eller rån får inte göras med större belopp än vad som mot­sva­rar nor­malt inne­hav av kon­tan­ter i närings­verk­sam­he­ten, om det inte finns sär­skilda skäl.

Lant­mä­te­ri­för­rätt­nings­ut­gif­ter

20 a §   Lant­mä­te­ri­för­rätt­nings­ut­gif­ter för omar­ron­de­ring som är ett led i jord­bru­kets eller skogs­bru­kets yttre ratio­na­li­se­ring ska dras av ome­del­bart. Lag (2007:1419).

Brand­för­säk­ringar för all fram­tid

21 §   Om en brand­för­säk­ring tas för all fram­tid och pre­mien enligt för­säk­rings­av­ta­let beta­las på en gång, ska bara fem pro­cent av pre­mien dras av.

Om pre­mien enligt för­säk­rings­av­ta­let i stäl­let ska beta­las under ett bestämt antal år med lika stort belopp varje år, ska avdrag göras vart och ett av dessa år enligt föl­jande tabell:

Det hela antal år från avtalets         Avdrag i procent av
ingående under vilka premien ska        den för året betalda
betalas                                 premien
högst 4 år                              5 %
5 till och med 7 år                     10 %
8   "   "   "  10 år                    15 %
11  "   "   "  13 år                    20 %
14  "   "   "  16 år                    25 %
17  "   "   "  19 år                    30 %
20  "   "   "  23 år                    35 %
minst 24 år                             40 %
Lag (2007:1419).

Hälso-​ och sjuk­vård m.m.

22 §   Utgif­ter för sådan hälso-​ och sjuk­vård i Sve­rige som inte är offent­ligt finan­si­e­rad och som avser en enskild näringsid­kare eller en delä­gare i ett svenskt han­dels­bo­lag ska dras av bara om näringsid­ka­ren eller delä­ga­ren inte omfat­tas av den offent­ligt finan­si­e­rade vår­den.

Utgif­ter för hälso-​ och sjuk­vård och läke­me­del utom­lands som avser en enskild näringsid­kare eller en delä­gare i ett svenskt han­dels­bo­lag ska dras av bara om de upp­kom­mit vid insjuk­nande i sam­band med tjänst­gö­ring utom­lands.
Lag (2018:523).

23 §   Utgif­ter för före­tags­häl­so­vård, för vac­ci­na­tio­ner som betingas av närings­verk­sam­he­ten och för sådan nöd­vän­dig tand­be­hand­ling som avses i 11 kap. 18 § ska dras av. Lag (2007:1419).

24 §   Utgif­ter för arbets­livs­in­rik­tade reha­bi­li­te­rings­åt­gär­der ska dras av, om arbets­gi­va­ren ska svara för dem enligt 30 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken eller reha­bi­li­te­ringen syf­tar till att den anställde ska kunna fort­sätta att för­värvs­ar­beta. Avdrag för sådana utgif­ter ska också göras av en enskild näringsid­kare eller av en delä­gare i ett svenskt han­dels­bo­lag, om reha­bi­li­te­ringen syf­tar till att han ska kunna fort­sätta sitt för­värvs­ar­bete. Även utgif­ter för före­byg­gande behand­ling ska dras av, om behand­lingen har ett sådant syfte.
Lag (2010:1277).

Gruppliv­för­säk­ringar

25 §   Pre­mie för gruppliv­för­säk­ring som en näringsid­kare teck­nar för egen del ska dras av.

Om för­säk­rings­er­sätt­ningen utfal­ler efter väsent­ligt för­mån­li­gare grun­der än vad som gäl­ler enligt gruppliv­för­säk­ring för stat­ligt anställda, ska bara den del av pre­mien dras av som kan anses mot­svara för­må­ner enligt gruppliv­för­säk­ring för stat­ligt anställda. Lag (2007:1419).

Rese­skydds­för­säk­ringar

26 §   Pre­mie för rese­skydds­för­säk­ring avse­ende resor som en näringsid­kare gör i närings­verk­sam­he­ten ska dras av. Lag (2007:1419).

Utgif­ter för resor med egen bil

27 §   Utgif­ter för resor som en näringsid­kare gör med egen bil i närings­verk­sam­he­ten ska dras av med 2 kro­nor och 50 öre för varje kilo­me­ter. Detta gäl­ler dock inte om bilen är en till­gång i närings­verk­sam­he­ten.

Om en sådan delä­gare i ett svenskt han­dels­bo­lag som ska uttags­be­skat­tas för bil­för­mån från bola­get använ­der bilen för resor i närings­verk­sam­he­ten och beta­lar samt­liga utgif­ter för driv­me­del som är för­e­nade med resorna, ska utgif­ter för elekt­ri­ci­tet till elbil dras av med 95 öre för varje kilo­me­ter och utgif­ter för annat driv­me­del med 1 krona och 20 öre för varje kilo­me­ter. Lag (2022:1806).

Arbets­re­sor

28 §   I fråga om utgif­ter för resor till och från arbets­plat­sen och begräns­ning i avdrags­rät­ten för sådana utgif­ter tilläm­pas bestäm­mel­serna i 12 kap. 2 och 26-30 §§. Om den skatt­skyl­dige har utgif­ter för sådana resor både i inkomst­sla­get tjänst och i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het, ska begräns­ningen avse de sam­man­lagda utgif­terna och i första hand med­föra en minsk­ning av avdra­get i inkomst­sla­get tjänst. Lag (2007:1419).

Ökade lev­nads­kost­na­der vid resor i närings­verk­sam­he­ten

28 a §   Om den skatt­skyl­dige har ökade lev­nads­kost­na­der på grund av sådana resor i närings­verk­sam­he­ten som är för­e­nade med över­natt­ning utan­för den van­liga verk­sam­hets­or­ten, tilläm­pas bestäm­mel­serna om ökade lev­nads­kost­na­der vid tjäns­te­re­sor i 12 kap. 7 §, 8 § första och andra styc­kena samt 10-13 och 16 §§.
Vad som sägs i dessa bestäm­mel­ser om tjäns­te­resa ska i stäl­let avse resa i närings­verk­sam­he­ten.

När arbe­tet utan­för den van­liga verk­sam­hets­or­ten varit för­lagt till samma ort under mer än tre måna­der i en följd, gäl­ler inte första styc­ket längre. En resa i närings­verk­sam­he­ten anses pågå i en följd om den inte bryts av uppe­håll som beror på att arbe­tet för­läggs till en annan ort under minst fyra vec­kor. Lag (2007:1419).

Ökade lev­nads­kost­na­der för yrkes­fis­kare

28 b §   En yrkes­fis­kare som i närings­verk­sam­he­ten gör fis­ke­re­sor som är för­e­nade med över­natt­ning utan­för hem­or­ten ska dra av sina ökade lev­nads­kost­na­der på grund av vis­tel­sen utan­för hem­or­ten. Lag (2007:1419).

Egen­av­gif­ter

29 §   Debi­te­rade egen­av­gif­ter ska dras av till den del de avser närings­verk­sam­he­ten. Om avgif­terna sätts ned ska mot­sva­rande del av avdra­get åter­fö­ras det beskatt­ningsår då debi­te­ringen änd­ras.

Avdrag ska dess­utom göras för ett belopp som sätts av för att täcka egen­av­gif­terna för beskatt­nings­å­ret. Avdra­get ska åter­fö­ras det föl­jande beskatt­nings­å­ret. Lag (2007:1419).

30 §   Avdrag enligt 29 § andra styc­ket ska beräk­nas på ett under­lag som mot­sva­rar över­skot­tet i närings­verk­sam­he­ten före avdra­get mins­kat med
   1. sjuk­pen­ning eller annan ersätt­ning som avses i 15 kap. 8 §, och
   2. inkomst som räk­nas som inkomst av anställ­ning enligt 59 kap. 8-13 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken och inte omfat­tas av undan­tag enligt 59 kap. 23 eller 25 § samma balk.

Avdra­get får uppgå till högst 25 pro­cent av under­la­get. För sådana inkoms­ter eller skatt­skyl­diga som avses i 2 § lagen (1990:659) om sär­skild löneskatt på vissa för­värv­sin­koms­ter får dock avdra­get uppgå till högst 20 pro­cent.
Lag (2010:1277).

31 §   När det gäl­ler svenska han­dels­bo­lag ska avdra­get för egen­av­gif­ter beräk­nas för varje delä­gare för sig och avsätt­ning­arna göras hos delä­garna. Lag (2007:1419).

Pen­sions­för­säk­ringar och pen­sions­spar­kon­ton

32 §   Pre­mier för pen­sions­för­säk­ringar och inbe­tal­ningar på pen­sions­spar­kon­ton ska dras av i den omfatt­ning som anges i 59 kap. Lag (2007:1419).

33 §   Har upp­hävts genom lag (2001:1168).

Arbete i bosta­den

34 §   Om en enskild näringsid­kare använ­der en sär­skilt inrät­tad del av sin bostad i närings­verk­sam­he­ten, ska en skä­lig del av utgif­terna för hyra, värme m.m. dras av. Även andra utgif­ter för denna del av bosta­den ska dras av, om de direkt orsa­kas av närings­verk­sam­he­ten. Lag (2007:1419).

35 §   Om en enskild näringsid­kare arbe­tar i sin bostad minst 800 tim­mar under beskatt­nings­å­ret, får han dra av utgif­ter för bosta­den, även om något sär­skilt utrymme inte har inrät­tats.
Avdrag får göras med 2 000 kro­nor per år om arbe­tet utförs i en bostad på den skatt­skyl­di­ges eller hans makes fas­tig­het och med 4 000 kro­nor per år i annat fall. Är beskatt­nings­å­ret längre eller kor­tare än tolv måna­der ska timan­ta­let och belop­pet juste­ras.

I anta­let arbe­tade tim­mar får bara sådant arbete räk­nas med som det med hän­syn till arbe­tets karak­tär är moti­ve­rat att utföra i bosta­den. Även till­fäl­ligt arbete som räk­nas till inkomst­sla­get tjänst får räk­nas med om det har nära sam­band med närings­verk­sam­he­ten. Arbete som utförs av den skatt­skyl­di­ges barn får räk­nas med bara om bar­net har fyllt 16 år. Arbete som utförs av den skatt­skyl­di­ges make får räk­nas med bara om makarna dri­ver verk­sam­he­ten gemen­samt. Lag (2007:1419).

Utgif­ter innan en närings­verk­sam­het star­tar

36 §   När en fysisk per­son star­tar enskild närings­verk­sam­het ska han det första beskatt­nings­å­ret dra av även sådana utgif­ter i verk­sam­he­ten som han haft före star­ten. Han ska dra av utgif­ter som han har haft under det kalen­derår som närings­verk­sam­he­ten påbör­jas och det före­gå­ende kalen­derå­ret om utgif­terna är av det sla­get att ome­del­bart avdrag för dem ska göras i en närings­verk­sam­het.

Utgif­terna får inte dras av till den del de
   1. dra­gits av på annat sätt,
   2. räk­nas in i anskaff­nings­vär­det eller anskaff­nings­ut­gif­ten för till­gångar som till­förs närings­verk­sam­he­ten när denna påbör­jas, eller
   3. mot­sva­rar inkoms­ter som har upp­kom­mit i verk­sam­he­ten under den tid som avses i första styc­ket och som inte har tagits upp som intäkt.

Avdra­get får göras bara om det klart fram­går att för­ut­sätt­ning­arna för avdrag är upp­fyllda. Lag (2007:1419).

Per­so­na­lop­tio­ner

37 §   För­mån av per­so­na­lop­tion som inte ska tas upp som intäkt enligt 11 a kap. får inte dras av. Lag (2017:1212).

PEPP-​produkter

38 §   Utgif­ter som är hän­för­liga till sådana inkoms­ter som inte ska tas upp enligt 15 kap. 12 §, får inte dras av.

Om en kost­nads­post ska delas upp mel­lan olika delar av verk­sam­he­ten, ska för­del­ningen göras på skä­ligt sätt.
Lag (2022:1753).


17 kap. Lager och pågående arbe­ten

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - defi­ni­tio­ner i 2 §,
   - lager i 3-22 f §§, och
   - pågående arbe­ten i 23-32 §§. Lag (2006:620).

Defi­ni­tio­ner

2 §   Med anskaff­nings­värde, net­to­för­sälj­nings­värde och åter­an­skaff­nings­värde avses i detta kapi­tel det­samma som i 4 kap. 9 § andra-​fjärde styc­kena års­re­do­vis­nings­la­gen (1995:1554) eller i före­kom­mande fall 4 kap. 5 § lagen (1995:1559) om års­re­do­vis­ning i kre­di­tin­sti­tut och vär­de­pap­pers­bo­lag eller 4 kap. 4 § lagen (1995:1560) om års­re­do­vis­ning i för­säk­rings­fö­re­tag.

Med verk­ligt värde avses i detta kapi­tel det­samma som i 4 kap. 14 a § andra styc­ket års­re­do­vis­nings­la­gen.

Om en enskild näringsid­kare upp­rät­tar ett för­enk­lat års­bok­slut enligt 6 kap. 6 § bok­fö­rings­la­gen (1999:1078), avses med anskaff­nings­värde det värde som föl­jer av god redo­vis­nings­sed.
Lag (2010:1528).

Lager

Huvud­reg­ler

3 §   En till­gång som är avsedd för omsätt­ning eller för­bruk­ning (lager­till­gång) får inte tas upp till lägre värde än det lägsta av anskaff­nings­vär­det och net­to­för­sälj­nings­vär­det, om inte annat föl­jer av 4 eller 4 a §. Om det finns sär­skilda skäl, får åter­an­skaff­nings­vär­det, i före­kom­mande fall med avdrag för inku­rans, eller något annat värde som är för­en­ligt med 2 kap. 2 och 3 §§ års­re­do­vis­nings­la­gen (1995:1554) använ­das i stäl­let för net­to­för­sälj­nings­vär­det. Sär­skilda bestäm­mel­ser om djur i jord­bruk och rensköt­sel finns i 5 §. Bestäm­mel­ser om ned­skriv­ning på rätt till leve­rans finns i 22 §.

När anskaff­nings­vär­det bestäms, ska de lager­till­gångar som finns kvar i lag­ret vid beskatt­nings­å­rets utgång anses vara de som anskaf­fats eller till­ver­kats senast. Lag (2007:1419).

4 §   Lag­ret får tas upp till lägst 97 pro­cent av lager­till­gång­ar­nas sam­man­lagda anskaff­nings­värde. Detta gäl­ler dock inte lager av
   1. fas­tig­he­ter och lik­nande till­gångar,
   2. aktier, obli­ga­tio­ner, låne­ford­ringar och lik­nande till­gångar,
   3. elcer­ti­fi­kat, samt
   4. utsläpps­rät­ter, utsläpps­minsk­nings­en­he­ter och cer­ti­fi­e­rade utsläpps­minsk­ningar. Lag (2006:620).

4 a §   Om en enskild näringsid­kare upp­rät­tar ett för­enk­lat års­bok­slut enligt 6 kap. 6 § bok­fö­rings­la­gen (1999:1078), behö­ver något värde på lager­till­gång­arna inte tas upp om lag­rets sam­man­lagda värde upp­går till högst ett halvt pris­bas­belopp. Lag (2024:1131).

Djur

5 §   Djur i jord­bruk och rensköt­sel anses all­tid som lager­till­gångar. Djur­la­ger får inte tas upp till lägre värde än 85 pro­cent av den genom­snitt­liga pro­duk­tions­ut­gif­ten för djur av det slag och den ålders­sam­man­sätt­ning som det är fråga om.
Dju­ren behö­ver dock inte i något fall tas upp till ett högre värde än som mot­sva­rar dju­rens sam­man­lagda net­to­för­sälj­nings­värde.

Om den genom­snitt­liga pro­duk­tions­ut­gif­ten uppen­bar­li­gen inte mot­sva­rar anskaff­nings­vär­det, t.ex. för sär­skilt dyr­bara avels­djur, ska dju­ret tas upp till lägst 85 pro­cent av det lägsta av anskaff­nings­vär­det och net­to­för­sälj­nings­vär­det. Lag (2007:1419).

Ande­lar som för­vär­vas genom utdel­ning i vissa fall

6 §   För ande­lar som för­vär­vas genom sådan utdel­ning av ande­lar i dot­ter­bo­lag som avses i 42 kap. 16 §, anses som anskaff­nings­värde så stor del av anskaff­nings­vär­det för akti­erna i moder­bo­la­get som mot­sva­rar den för­änd­ring i mark­nads­vär­det som utdel­ningen med­för för dessa aktier.
Anskaff­nings­vär­det för akti­erna i moder­bo­la­get ska mins­kas i mot­sva­rande mån.

Om den som för­vär­var ande­lar genom utdel­ning utan att äga aktier i moder­bo­la­get läm­nar ersätt­ning för rät­ten till utdel­ning, anses ersätt­ningen som anskaff­nings­värde. Om någon ersätt­ning inte läm­nas, är anskaff­nings­vär­det noll. Lag (2007:1419).

Aktier som för­vär­vas genom utskift­ning i vissa fall

7 §   För aktier som för­vär­vas genom utskift­ning från en eko­no­misk för­e­ning vid en sådan ombild­ning av en eko­no­misk för­e­ning till aktie­bo­lag som avses i 42 kap. 20 §, ska som anskaff­nings­värde anses anskaff­nings­vär­det för ande­larna i den för­e­ning som skif­tar ut akti­erna. Lag (2007:1419).

Par­ti­ella fis­sio­ner

7 a §   För ande­lar som tas emot vid en par­ti­ell fis­sion anses som anskaff­nings­värde så stor del av anskaff­nings­vär­det för ande­larna i det över­lå­tande före­ta­get som mot­sva­rar den för­änd­ring i mark­nads­vär­det som den par­ti­ella fis­sio­nen med­för för dessa ande­lar. Anskaff­nings­vär­det för ande­larna i det över­lå­tande före­ta­get ska mins­kas i mot­sva­rande mån. Lag (2007:1419).

För­lus­ter och ned­skriv­ningar på ande­lar

8 §   För­lust vid avytt­ring av en andel i ett före­tag får dras av bara om den är verk­lig.

Om en andel i ett före­tag har gått ned i värde, får ande­len inte tas upp till ett lägre värde än det skatte­mäs­siga vär­det vid beskatt­nings­å­rets ingång. Detta gäl­ler dock bara till den del en mot­sva­rande för­lust inte skulle få dras av enligt första styc­ket om ande­len i stäl­let hade avytt­rats.
Lag (2011:1510).

9 §   Har upp­hävts genom lag (2011:1510).

10 §   Har upp­hävts genom lag (2011:1510).

11 §   Har upp­hävts genom lag (2011:1510).

12 §   Har upp­hävts genom lag (2011:1510).

Fusio­ner och fis­sio­ner

13 §   I 37 kap. 29 § finns bestäm­mel­ser om vad som gäl­ler vid kva­li­fi­ce­rade fusio­ner och fis­sio­ner, om ande­larna i det över­lå­tande före­ta­get är lager­till­gångar hos det över­ta­gande före­ta­get.

Delä­gar­rät­ter i före detta invest­ment­fö­re­tag

14 §   I 39 kap. 18 § finns bestäm­mel­ser om anskaff­nings­vär­det för ande­larna i ett svenskt aktie­bo­lag eller en svensk eko­no­misk för­e­ning som tidi­gare har varit ett invest­ment­fö­re­tag men som inte längre anses som ett sådant före­tag, i fall då avskatt­ning sker hos delä­ga­ren.

Fusion, del­ning eller annan ombild­ning av vär­de­pap­pers­fon­der och spe­ci­al­fon­der

15 §   Fusion eller del­ning av vär­de­pap­pers­fon­der enligt 8 kap. 1 och 25 §§ lagen (2004:46) om vär­de­pap­pers­fon­der och av spe­ci­al­fon­der enligt 12 kap. 16 och 17 §§ lagen (2013:561) om för­val­tare av alter­na­tiva inve­ste­rings­fon­der ska inte leda till att delä­garna ska ta upp en intäkt. Det­samma gäl­ler när en spe­ci­al­fond ombil­das till en vär­de­pap­pers­fond. Ersätt­ning i pengar ska dock tas upp som intäkt det beskatt­ningsår fusio­nen eller del­ningen sker.

Efter en fusion eller del­ning anses som anskaff­nings­värde för de nya ande­larna det anskaff­nings­värde som sam­man­lagt gällde för de äldre ande­larna. Om en fond delas och den skatt­skyl­dige får ande­lar i mer än en nybil­dad fond, ska det anskaff­nings­värde som gällde för de äldre ande­larna för­de­las på de nya ande­larna i för­hål­lande till dessa nybil­dade fon­ders värde vid del­ningen.

Det som sägs om fusion i första och andra styc­kena gäl­ler även vid en grän­sö­ver­skri­dande fusion enligt 8 kap. 17 § lagen om vär­de­pap­pers­fon­der.

Första-​tredje styc­kena gäl­ler även utländska vär­de­pap­pers­fon­der, när respek­tive fond hör hemma i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det om fusio­nen, den grän­sö­ver­skri­dande fusio­nen eller del­ningen har skett i enlig­het med lag­stift­ningen i den berörda sta­ten eller de berörda sta­terna. Lag (2013:569).

Upp­skovs­grun­dande andels­by­ten

16 §   I 49 kap. finns bestäm­mel­ser om upp­skov med beskatt­ningen vid upp­skovs­grun­dande andels­by­ten. Lag (2001:1176).

För­säk­rings­fö­re­tag

17 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tags pla­ce­rings­till­gångar enligt lagen (1995:1560) om års­re­do­vis­ning i för­säk­rings­fö­re­tag ska behand­las som lager­till­gångar. Andra pla­ce­rings­till­gångar än sådana finan­si­ella instru­ment som ska vär­de­ras enligt 20-20 c §§ får vid beskatt­ningen tas upp till det lägsta av anskaff­nings­vär­det och net­to­för­sälj­nings­vär­det även om de tagits upp till ett högre värde i räken­ska­perna. Lag (2007:1419).

18 §   Vad som sägs i 17 § gäl­ler inte för kon­tors­fas­tig­he­ter som huvud­sak­li­gen är avsedda för för­säk­rings­rö­rel­sen och inte hel­ler för ande­lar i dot­ter­fö­re­tag och intres­se­fö­re­tag.

Finan­si­ella instru­ment

19 §   Med finan­si­ellt instru­ment avses i 19 a-20 c §§ det­samma som i 4 kap. 14 a och 14 c §§ års­re­do­vis­nings­la­gen (1995:1554).
Lag (2007:552).

19 a §   Med före­tag i intres­se­ge­men­skap avses i 20-20 c §§
   - före­tag som med avdrags­rätt kan lämna kon­cern­bi­drag till varandra, och
   - i fråga om före­tag som, direkt eller indi­rekt, äger andel i ett han­dels­bo­lag, före­ta­get och han­dels­bo­la­get.

Ett före­tag ska anses ingå i en intres­se­ge­men­skap bara till den del det är skatt­skyl­digt i Sve­rige för sådan verk­sam­het där lager av finan­si­ella instru­ment ingår. I fråga om han­dels­bo­lag ska i stäl­let gälla att delä­ga­ren är skatt­skyl­dig i Sve­rige för sådan verk­sam­het. Lag (2007:1419).

20 §   Lager av finan­si­ella instru­ment ska tas upp till det verk­liga vär­det. Lag­ret får dock tas upp till det sam­lade anskaff­nings­vär­det om samt­liga före­tag som ingår i samma intres­se­ge­men­skap tar upp sina respek­tive lager av finan­si­ella instru­ment till det sam­lade anskaff­nings­vär­det.

Ett finan­si­ellt instru­ment som har ett nega­tivt värde ska anses ingå i lag­ret, om det skulle ha varit lager om det hade haft ett posi­tivt värde. Lag (2007:1419).

20 a §   Om det i ett lager av finan­si­ella instru­ment ingår säk­rings­in­stru­ment, ska dessa tas upp till anskaff­nings­vär­det.
Med säk­rings­in­stru­ment avses i denna para­graf ett finan­si­ellt instru­ment som säk­rar andra pos­ter i före­ta­get än sådana som är lager och som i räken­ska­perna får redo­vi­sas enligt prin­ci­perna för säk­rings­re­do­vis­ning. Lag (2007:1419).

20 b §   För finan­si­ella instru­ment som tas upp till anskaff­nings­vär­det enligt 20 och 20 a §§ ska detta värde bestäm­mas utan hän­syn till över­lå­tel­ser mel­lan före­tag som ingår i samma intres­se­ge­men­skap. Lag (2007:1419).

20 c §   Om ett finan­si­ellt instru­ment som ingår i lag­ret över­låts med för­lust till ett före­tag i samma intres­se­ge­men­skap och det finan­si­ella instru­men­tet inte är lager hos den nye äga­ren får för­lus­ten dras av som kost­nad först när
   1. det inträf­far en omstän­dig­het som gör att till­gången inte längre exi­ste­rar eller inte längre inne­has av ett före­tag som ingår i intres­se­ge­men­ska­pen, eller
   2. till­gången åter­i­gen blir lager hos ett före­tag i intres­se­ge­men­ska­pen. Lag (2003:1102).

Höj­ning av lager­vär­det vid viss utdel­ning

21 §   Det värde som till­gång­arna har tagits upp till enligt 17 och 20-20 b §§ ska höjas till den del före­ta­get har delat ut medel eller på något annat sätt för­fo­gat över vinst på ett sätt som inte lag­li­gen hade kun­nat ske om till­gång­arna tagits upp till samma värde i räken­ska­perna som vid beskatt­ningen. Lag (2007:1419).

Kon­traktsned­skriv­ning

22 §   Avdrag får göras för ned­skriv­ning av vär­det på rät­ten till leve­rans av lager­till­gångar som köpts men ännu inte leve­re­rats (kon­traktsned­skriv­ning). Avdrag får göras bara om inköps­pri­set för till­gångar av samma slag vid beskatt­nings­å­rets utgång under­sti­ger det avta­lade pri­set och högst med ett belopp som mot­sva­rar skill­na­den.

Elcer­ti­fi­kat och utsläpps­rät­ter m.m.

22 a §   Elcer­ti­fi­kat behand­las som lager­till­gångar om den skatt­skyl­dige
   1. inne­har en sådan anlägg­ning som berät­ti­gar den skatt­skyl­dige att bli till­de­lad elcer­ti­fi­kat enligt 2 kap.
lagen (2011:1200) om elcer­ti­fi­kat, eller
   2. i närings­verk­sam­het är kvot­plik­tig enligt 4 kap. lagen om elcer­ti­fi­kat. Lag (2011:1204).

22 b §   Utsläpps­rät­ter behand­las som lager­till­gångar om den skatt­skyl­dige dri­ver en sådan verk­sam­het som berät­ti­gar den skatt­skyl­dige att bli till­de­lad utsläpps­rät­ter enligt 14 § lagen (2020:1173) om vissa utsläpp av växt­hus­ga­ser.

Utsläpps­minsk­nings­en­he­ter och cer­ti­fi­e­rade utsläpps­minsk­ningar behand­las som lager­till­gångar om den skatt­skyl­dige
   1. har till­de­lats sådana, eller
   2. dri­ver en sådan verk­sam­het som berät­ti­gar den skatt­skyl­dige att bli till­de­lad utsläpps­rät­ter enligt 14 § lagen om vissa utsläpp av växt­hus­ga­ser. Lag (2020:1177).

22 c §   Med före­tag i intres­se­ge­men­skap avses i 22 d-f §§
   - före­tag som med avdrags­rätt kan lämna kon­cern­bi­drag till varandra, och
   - i fråga om han­dels­bo­lag, han­dels­bo­la­get och ett annat före­tag som ingår i samma kon­cern som bola­get.

Ett före­tag ska anses ingå i en intres­se­ge­men­skap bara till den del det är skatt­skyl­digt i Sve­rige för inne­hav av eller kapital­vinst på elcer­ti­fi­kat, utsläpps­rät­ter, utsläpps­minsk­nings­en­he­ter eller cer­ti­fi­e­rade utsläpps­minsk­ningar. I fråga om han­dels­bo­lag ska i stäl­let gälla att delä­ga­ren är skatt­skyl­dig i Sve­rige för sådant inne­hav eller sådan vinst. Lag (2007:1419).

22 d §   Sådana skatt­skyl­diga som avses i 22 a § och före­tag som ingår i samma intres­se­ge­men­skap som en sådan skatt­skyl­dig ska ta upp lager av elcer­ti­fi­kat till net­to­för­sälj­nings­vär­det.
Lag­ret får dock tas upp till anskaff­nings­vär­det om samt­liga före­tag i intres­se­ge­men­ska­pen tar upp sina respek­tive lager av sådana till­gångar till anskaff­nings­vär­det. Lag (2007:1419).

22 e §   Sådana skatt­skyl­diga som avses i 22 b § och före­tag som ingår i samma intres­se­ge­men­skap som en sådan skatt­skyl­dig ska ta upp lager av utsläpps­rät­ter, utsläpps­minsk­nings­en­he­ter och cer­ti­fi­e­rade utsläpps­minsk­ningar till net­to­för­sälj­nings­vär­det.
Lag­ret får dock tas upp till anskaff­nings­vär­det om samt­liga före­tag i intres­se­ge­men­ska­pen tar upp sina respek­tive lager av sådana till­gångar till anskaff­nings­vär­det. Lag (2007:1419).

22 f §   Om sam­man­lagda utsläpp eller kvot­plik­ter inte mot­sva­ras av inne­havda utsläpps­rät­ter eller elcer­ti­fi­kat vid beskatt­nings­å­rets utgång, får avdrag bara göras för den skuld som mot­sva­rar mel­lan­skill­na­den. Avdra­get ska åter­fö­ras det föl­jande beskatt­nings­å­ret. De sam­man­lagda avdra­gen hos före­tag i intres­se­ge­men­ska­pen får uppgå högst till ett belopp som mot­sva­rar skill­na­den mel­lan före­ta­gens sam­lade utsläpp respek­tive kvot­plik­ter och före­ta­gens sam­lade inne­hav av utsläpps­rät­ter respek­tive elcer­ti­fi­kat.

Om den skatt­skyl­dige får använda utsläpps­minsk­nings­en­he­ter eller cer­ti­fi­e­rade utsläpps­minsk­ningar för att full­göra sin skyl­dig­het att över­lämna utsläpps­rät­ter mot­sva­rande sam­man­lagda utsläpp enligt lagen (2020:1173) om vissa utsläpp av växt­hus­ga­ser, ska de vid tillämp­ningen av första styc­ket anses utgöra utsläpps­rät­ter. Lag (2020:1177).

Pågående arbe­ten

Huvud­reg­ler

23 §   Den redo­vis­ning som gjorts i räken­ska­perna av pågående arbe­ten i byggnads-​, anläggnings-​, hantverks-​ eller kon­sult­rö­relse ska föl­jas vid beskatt­ningen om den inte stri­der mot bestäm­mel­serna i 24-32 §§. Lag (2007:1419).

24 §   Inkoms­ten av de pågående arbe­tena ska beräk­nas för
   - arbe­ten på löpande räk­ning enligt 26, 31 och 32 §§, och
   - arbe­ten till fast pris enligt 27-32 §§.

En enskild näringsid­kare som upp­rät­tar ett för­enk­lat års­bok­slut enligt 6 kap. 6 § bok­fö­rings­la­gen (1999:1078) får tillämpa bestäm­mel­serna om arbe­ten som utförs på löpande räk­ning även på arbe­ten som utförs till fast pris. Lag (2010:1528).

Löpande räk­ning eller fast pris

25 §   Ett arbete anses utfört på löpande räk­ning om ersätt­ningen ute­slu­tande eller så gott som ute­slu­tande grun­dar sig på ett på för­hand bestämt arvode per tids­en­het, den fak­tiska tidsåt­gången och de even­tu­ella fak­tiska utgif­terna för arbe­tet. I annat fall anses arbe­tet utfört till fast pris.

Löpande räk­ning

26 §   Vär­det av pågående arbe­ten som utförs på löpande räk­ning behö­ver inte tas upp som till­gång. I stäl­let ska de belopp som den skatt­skyl­dige under beskatt­nings­å­ret fak­tu­re­rar för arbe­tena tas upp som intäkt. Lag (2007:1419).

Fast pris

27 §   Pågående arbe­ten som utförs till fast pris och som inte har slut­re­do­vi­sats får inte tas upp till ett lägre värde än det lägsta av anskaff­nings­vär­det och net­to­för­sälj­nings­vär­det.

För byggnads-​, anläggnings-​ och hant­verks­rö­relse får de pågående arbe­tena trots bestäm­mel­serna i första styc­ket tas upp till lägst 97 pro­cent av det sam­man­lagda anskaff­nings­vär­det.
Lag (2003:1102).

28 §   Om den skatt­skyl­dige får ersätt­ning för arbe­ten som avses i 27 §, ska belop­pet inte tas upp som intäkt utan som en skuld till den för vars räk­ning arbe­tet utförs. Lag (2007:1419).

29 §   Vid beräk­ning av anskaff­nings­vär­det för pågående arbe­ten ska vär­det av sådan arbetsin­sats som utförts av den skatt­skyl­dige, den­nes make eller barn under 16 år inte beak­tas.

Om upp­drags­ta­ga­ren är ett svenskt han­dels­bo­lag, ska vär­det av den arbetsin­sats som utförts av delä­gare i han­dels­bo­la­get inte beak­tas. Lag (2007:1419).

30 §   Om den skatt­skyl­dige utför ett arbete till fast pris för någon annans räk­ning, ska vär­det av arbe­tet beräk­nas efter vad som är skä­ligt, om det finns intres­se­ge­men­skap mel­lan den skatt­skyl­dige och upp­drags­gi­va­ren och det finns anled­ning att anta att bestäm­mel­serna i 27-29 §§ utnytt­jats för att den skatt­skyl­dige eller upp­drags­gi­va­ren ska få en obe­hö­rig skat­te­för­mån. Lag (2007:1419).
Under­lå­ten­het att slut­re­do­visa eller fak­tu­rera

31 §   Om den skatt­skyl­dige i bety­dande omfatt­ning har låtit bli att slut­re­do­visa eller fak­tu­rera belopp som enligt god redo­vis­nings­sed hade kun­nat slut­re­do­vi­sas eller fak­tu­re­ras, ska de belopp som skä­li­gen hade kun­nat slut­re­do­vi­sas eller fak­tu­re­ras tas upp som intäkt. Lag (2007:1419).

Juste­ring

32 §   Om den skatt­skyl­dige gör san­no­likt att det belopp som enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel ska tas upp som intäkt av pågående arbe­ten över­sti­ger vad som kan anses för­en­ligt med god redo­vis­nings­sed, ska intäk­ten i skä­lig utsträck­ning juste­ras nedåt. Lag (2007:1419).

Hän­vis­ningar

33 §   Sär­skilda bestäm­mel­ser om anskaff­nings­värde m.m. för lager och pågående arbe­ten finns när det gäl­ler
   - rän­teut­gif­ter i 14 kap. 16 a §,
   - beskatt­nings­in­träde i 20 a kap.,
   - uttags­be­skatt­ning i 22 kap. 8 §,
   - under­pri­sö­ver­lå­tel­ser i 23 kap. 10 §,
   - närings­bi­drag i 29 kap. 7 §,
   - ian­språk­ta­gande av ersätt­nings­fond i 31 kap. 18 §,
   - kva­li­fi­ce­rade fusio­ner och fis­sio­ner i 37 kap. 18 §,
   - verk­sam­hets­a­vytt­ringar i 38 kap. 14 §,
   - par­ti­ella fis­sio­ner i 38 a kap. 14 §, och
   - för­värv av till­gångar till under­pris från delä­gare och när­stå­ende i 53 kap. 10 och 11 §§. Lag (2018:1206).


18 kap. Inven­ta­rier

Tillämp­nings­om­råde

1 §   Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel gäl­ler för maski­ner och andra inven­ta­rier som är avsedda för sta­dig­va­rande bruk. Att byggnads-​ och mar­kin­ven­ta­rier behand­las som inven­ta­rier fram­går av 19 kap. 19 § och 20 kap. 15 §.

Som inven­ta­rier behand­las också
   1. kon­ces­sio­ner, patent, licen­ser, varu­mär­ken, hyres­rät­ter, good­will och lik­nande rät­tig­he­ter som för­vär­vats från någon annan, och
   2. anslut­nings­av­gift eller anlägg­nings­bi­drag som avser en nyt­tig­het som är knu­ten till en fas­tig­het och inte till äga­ren per­son­li­gen.

Repa­ra­tion och under­håll

2 §   Utgif­ter för repa­ra­tion och under­håll av inven­ta­rier får dras av ome­del­bart.

Avdrag för anskaff­ning

Vär­de­minsk­nings­av­drag

3 §   Utgif­ter för att anskaffa inven­ta­rier ska dras av genom årliga vär­de­minsk­nings­av­drag. Avdra­gen beräk­nas enligt bestäm­mel­serna i 13-22 §§ om räken­skap­s­en­lig avskriv­ning och rest­vär­des­av­skriv­ning.

Vär­de­minsk­nings­av­drag ska inte göras för sådana konst­verk och andra till­gångar som kan antas ha ett bestå­ende värde. Lag (2007:1419).

Ome­del­bart avdrag

4 §   För inven­ta­rier som är av mindre värde eller kan antas ha en eko­no­misk livs­längd på högst tre år, får hela utgif­ten dras av ome­del­bart. Detta gäl­ler dock inte sådana rät­tig­he­ter m.m. som avses i 1 § andra styc­ket.

Med mindre värde avses att anskaff­nings­vär­det exklu­sive mer­vär­desskatt under­sti­ger ett halvt pris­bas­belopp. Finns det ett natur­ligt sam­band mel­lan flera inven­ta­rier, ska de anses vara inven­ta­rier av mindre värde bara om det sam­man­lagda anskaff­nings­vär­det under­sti­ger ett halvt pris­bas­belopp.
Det­samma gäl­ler i det fall för­värv av olika inven­ta­rier kan anses ingå som ett led i en större inven­ta­ri­e­an­skaff­ning.
Lag (2009:547).

5 §   Om inven­ta­rier avytt­ras, för­lo­ras, utran­ge­ras eller tas ut ur närings­verk­sam­he­ten samma beskatt­ningsår som de anskaf­fas, ska hela utgif­ten dras av ome­del­bart. Lag (2007:1419).

Nytt­jan­de­rätts­ha­vares avdrags­rätt

6 §   I 19 kap. 27 och 28 §§ finns bestäm­mel­ser om arren­da­tors och annan nytt­jan­de­rätts­ha­vares anskaff­ning av inven­ta­rier.

Anskaff­nings­värde

7 §   Anskaff­nings­vär­det för inven­ta­rier är utgif­ten för för­vär­vet om de för­vär­vas genom köp, byte, egen till­verk­ning eller på lik­nande sätt. Om inven­ta­ri­erna för­vär­vas på annat sätt, anses mark­nads­vär­det vid för­vär­vet som anskaff­nings­värde.

Om en enskild näringsid­kare upp­rät­tar ett för­enk­lat års­bok­slut enligt 6 kap. 6 § bok­fö­rings­la­gen (1999:1078), avses med anskaff­nings­värde det värde som föl­jer av god redo­vis­nings­sed.
Lag (2010:1528).

8 §   Om inven­ta­ri­erna ingår i en närings­verk­sam­het som den skatt­skyl­dige för­vär­var genom bodel­ning med anled­ning av makes död eller genom arv eller tes­ta­mente, anses det skatte­mäs­siga värde som gällde för den tidi­gare äga­ren som anskaff­nings­värde, om inte sär­skilda skäl talar emot det.

9 §   Om avdrag för kon­traktsned­skriv­ning har gjorts enligt 23 §, är anskaff­nings­vär­det utgif­ten för för­vär­vet mins­kad med avdra­get.

10 §   Av 14 kap. 16 § om avskatt­ning vid karak­tärs­byte fram­går hur anskaff­nings­vär­det ska bestäm­mas för inven­ta­rier som förs över till en närings­verk­sam­het från äga­rens pri­va­te­gen­dom.

Om avskatt­ning inte sker i fråga om byggnads-​ eller mar­kin­ven­ta­rier som hör till en fas­tig­het som var pri­vat­bo­stads­fas­tig­het under det före­gå­ende beskatt­nings­å­ret, är anskaff­nings­vär­det för dessa inven­ta­rier den ursprung­liga anskaff­nings­ut­gif­ten mins­kad med 20 pro­cent för varje beskatt­ningsår som den skatt­skyl­dige inne­haft inven­ta­ri­erna och fas­tig­he­ten har varit en pri­vat­bo­stads­fas­tig­het. Lag (2007:1419).

11 §   Om den skatt­skyl­dige eller en sådan fysisk eller juri­disk per­son eller ett sådant svenskt han­dels­bo­lag som står den skatt­skyl­dige nära har vid­ta­git åtgär­der för att den skatt­skyl­dige ska kunna till­go­do­räkna sig ett högre anskaff­nings­värde än som fram­står som rim­ligt och det kan antas att detta har gjorts för att någon av dem ska få en obe­hö­rig skat­te­för­mån, ska anskaff­nings­vär­det juste­ras i skä­lig mån. Lag (2007:1419).

Hän­vis­ningar

12 §   Sär­skilda bestäm­mel­ser om anskaff­nings­värde för inven­ta­rier finns när det gäl­ler
   - rän­teut­gif­ter i 14 kap. 16 a §,
   - beskatt­nings­in­träde i 20 a kap.,
   - uttags­be­skatt­ning i 22 kap. 8 §,
   - under­pri­sö­ver­lå­tel­ser i 23 kap. 10 §,
   - närings­bi­drag i 29 kap. 6 §,
   - ian­språk­ta­gande av ersätt­nings­fond i 31 kap. 18 §,
   - kva­li­fi­ce­rade fusio­ner och fis­sio­ner i 37 kap. 18 och 20 §§,
   - verk­sam­hets­a­vytt­ringar i 38 kap. 14 §,
   - par­ti­ella fis­sio­ner i 38 a kap. 14 §, och
   - för­värv av till­gångar till under­pris från delä­gare och när­stå­ende i 53 kap. 10 och 11 §§. Lag (2018:1206).

Räken­skap­s­en­lig avskriv­ning och rest­vär­des­av­skriv­ning

Huvud­re­gel

13 §   Vär­de­minsk­nings­av­drag får för ett visst beskatt­ningsår göras vid räken­skap­s­en­lig avskriv­ning med högst 30 pro­cent och vid rest­vär­des­av­skriv­ning med högst 25 pro­cent per år av avskriv­nings­un­der­la­get. Om avskriv­nings­un­der­la­get upp­går till högst ett halvt pris­bas­belopp, får en enskild näringsid­kare som upp­rät­tar ett för­enk­lat års­bok­slut enligt 6 kap. 6 § bok­fö­rings­la­gen (1999:1078) i stäl­let göra vär­de­minsk­nings­av­drag med ett belopp som mot­sva­rar hela avskriv­nings­un­der­la­get.

Avskriv­nings­un­der­la­get består av föl­jande:
   1. vär­det på inven­ta­ri­erna vid det före­gå­ende beskatt­nings­å­rets utgång, vil­ket är
      a) vär­det enligt balans­räk­ningen vid räken­skap­s­en­lig avskriv­ning, eller
      b) det skatte­mäs­siga vär­det vid rest­vär­des­av­skriv­ning,
   2. ökat med anskaff­nings­vär­det på sådana inven­ta­rier som anskaf­fats under beskatt­nings­å­ret och som vid utgången av detta fort­fa­rande till­hör närings­verk­sam­he­ten,
   3. mins­kat med avdrag enligt 15 och 16 §§.

Om beskatt­nings­å­ret är längre eller kor­tare än tolv måna­der, ska vär­de­minsk­nings­av­dra­get juste­ras i mot­sva­rande mån.
Lag (2024:1131).

13 a §   Vid tillämp­ning av 13 § ska det bort­ses från sådana inven­ta­rier som ingår i kva­li­fi­ce­rad rede­ri­verk­sam­het enligt 39 b kap. Lag (2016:887).

För­ut­sätt­ningar för räken­skap­s­en­lig avskriv­ning

14 §   Bestäm­mel­serna om räken­skap­s­en­lig avskriv­ning får tilläm­pas bara om den skatt­skyl­dige haft ord­nad bok­fö­ring som avslu­tats med års­bok­slut och om avdra­get mot­sva­rar avskriv­ningen i bok­slu­tet.

Första styc­ket gäl­ler inte vid beräk­ning av net­to­in­koms­ten eller delä­ga­rens andel av låg­be­skat­tade inkoms­ter enligt 39 a kap. 6 och 13 §§.

Vid tillämp­ning av första styc­ket ska det bort­ses från avskriv­ningar i bok­slu­tet av sådana inven­ta­rier som ingår i kva­li­fi­ce­rad rede­ri­verk­sam­het enligt 39 b kap. Lag (2016:887).

Avytt­ringar

15 §   Ett sär­skilt avdrag får göras om inven­ta­rier som anskaf­fats före beskatt­nings­å­rets ingång avytt­ras under beskatt­nings­å­ret eller den skatt­skyl­dige har rätt till för­säk­rings­er­sätt­ning för sådana inven­ta­rier på grund av att de gått för­lo­rade under beskatt­nings­å­ret. Avdra­get mot­sva­rar den intäkt som upp­kom­mer med anled­ning av avytt­ringen eller för­säk­rings­fal­let. Avdra­get får dock inte över­stiga avskriv­nings­un­der­la­get enligt 13 § före avdra­get.

15 a §   Utö­ver vad som anges i 15 § får det sär­skilda avdra­get inte över­stiga det skatte­mäs­siga vär­det för inven­ta­ri­erna, om inven­ta­ri­erna behand­las som avytt­rade på grund av att uttags­be­skatt­ning ska ske enligt bestäm­mel­serna i
   1. 22 kap. 5 § 2 på grund av att den skatt­skyl­dige för över till­gångar från ett fast drift­ställe i Sve­rige till en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES), om till­gång­arna till­hör den skatt­skyl­dige även efter över­fö­ringen,
   2. 22 kap. 5 § 2 på grund av att den skatt­skyl­dige för över den närings­verk­sam­het som bedrivs från ett fast drift­ställe i Sve­rige till en stat inom EES, eller
   3. 22 kap. 5 § 4 eller 5 på grund av ett skat­te­av­tal som har ingåtts med en stat inom EES.

Första styc­ket gäl­ler bara om över­fö­ringen har skett till en stat inom EES som är med­lem i Euro­pe­iska uni­o­nen eller har ingått en sådan sär­skild över­ens­kom­melse som avses i 63 kap. 14 § andra styc­ket skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).

Det skatte­mäs­siga vär­det för inven­ta­rier utgörs av en skä­lig del av det skatte­mäs­siga vär­det av samt­liga inven­ta­rier i närings­verk­sam­he­ten. Lag (2019:1146).

Sär­skilt hög utgift

16 §   Om en sär­skilt hög utgift för inven­ta­rier beror på att de anskaf­fas för att utnytt­jas under en till­fäl­lig kon­junk­tur eller lik­nande, får merut­gif­ten dras av under anskaff­nings­å­ret.

Kom­plet­te­rings­re­gel

17 §   Oav­sett vad som före­skrivs i 13, 15 och 16 §§ får vid räken­skap­s­en­lig avskriv­ning dras av ett så högt belopp att det skatte­mäs­siga vär­det inte över­sti­ger anskaff­nings­vär­det av inven­ta­ri­erna mins­kat med en beräk­nad årlig avskriv­ning med 20 pro­cent. Avdra­get får göras sär­skilt för varje sådant slag av inven­ta­rier som avses i 1 § första styc­ket, andra styc­ket 1 respek­tive andra styc­ket 2.

Juste­ring för änd­rad mer­vär­desskatt

17 a §   Om den skatt­skyl­dige eller ett svenskt han­dels­bo­lag har juste­rat avdrag för ingå­ende skatt enligt 12 kap. 27-31 §§ eller 15 kap. mer­vär­desskat­te­la­gen (2023:200), gäl­ler bestäm­mel­serna i andra och tredje styc­kena till den del det juste­rade belop­pet avser mer­vär­desskatt på sådana utgif­ter som ingår i anskaff­nings­vär­det för inven­ta­rier.

Om den skatt­skyl­dige gör avdrag för vär­de­minsk­ning enligt den räken­skap­s­en­liga avskriv­nings­me­to­den, ska avskriv­nings­un­der­la­get enligt 13 § juste­ras med det belopp som gäl­ler enligt god redo­vis­nings­sed. Vid beräk­ning enligt 17 § ska anskaff­nings­vär­det juste­ras med mot­sva­rande belopp.

Om den skatt­skyl­dige gör avdrag för vär­de­minsk­ning enligt rest­vär­des­me­to­den, ska avskriv­nings­un­der­la­get enligt 13 § juste­ras med sum­man av juste­rings­be­lop­pen för mer­vär­desskatt för den åter­stå­ende juste­rings­pe­ri­o­den. Lag (2023:206).

17 b §   Om den skatt­skyl­dige eller ett svenskt han­dels­bo­lag vid redo­vis­ningen av mer­vär­desskatt har dra­git av ingå­ende skatt enligt 12 kap. 22-25 §§ mer­vär­desskat­te­la­gen (2023:200), ska avskriv­nings­un­der­la­get enligt 13 § respek­tive anskaff­nings­vär­det enligt 17 § mins­kas med det avdragna belop­pet till den del detta avser mer­vär­desskatt på sådana utgif­ter som ingår i anskaff­nings­vär­det för inven­ta­rier.
Lag (2023:206).

17 c §   Om juste­ring enligt 17 a eller b §§ med­för att avskriv­nings­un­der­la­get enligt 13 § blir nega­tivt, ska detta anses vara noll. Ett belopp som mot­sva­rar det nega­tiva belop­pet ska i stäl­let tas upp som intäkt. Lag (2007:1419).

Lågt verk­ligt värde

18 §   Om det skatte­mäs­siga vär­det skulle komma att över­stiga det verk­liga vär­det på inven­ta­ri­erna, får ytter­li­gare avdrag göras med ett belopp som mot­sva­rar skill­na­den.

Vid tillämp­ning av första styc­ket ska det bort­ses från vär­det på sådana inven­ta­rier vars anskaff­nings­ut­gif­ter dra­gits av ome­del­bart med stöd av 4 § första meningen. Lag (2007:1419).

För stora avskriv­ningar i räken­ska­perna

19 §   Vid räken­skap­s­en­lig avskriv­ning gäl­ler föl­jande, om avskriv­ning har gjorts med högre belopp i räken­ska­perna än vad som god­ta­gits vid beskatt­ningen. Vär­det på inven­ta­ri­erna enligt balans­räk­ningen vid beskatt­nings­å­rets utgång ska ligga till grund för beräk­ning av avskriv­nings­un­der­la­get för nästa beskatt­ningsår. Det över­skju­tande belop­pet ska i stäl­let dras av genom avskriv­ning med 20 pro­cent per år, räk­nat från och med beskatt­nings­å­ret efter det år avskriv­ning gjor­des med ett för högt belopp. Lag (2007:1419).

Över­gång till räken­skap­s­en­lig avskriv­ning

20 §   Vid över­gång till räken­skap­s­en­lig avskriv­ning ska vid tillämp­ning av 13 § andra styc­ket 1 inven­ta­ri­er­nas skatte­mäs­siga värde vid det före­gå­ende beskatt­nings­å­rets utgång anses som vär­det enligt balans­räk­ningen, om års­re­do­vis­ning eller års­bok­slut inte har upp­rät­tats.

Om års­re­do­vis­ning eller års­bok­slut upp­rät­tats och vär­det på inven­ta­ri­erna inte stäm­mer över­ens med det skatte­mäs­siga vär­det, tilläm­pas bestäm­mel­serna i 21 och 22 §§. Lag (2007:1419).

21 §   Efter över­gång till räken­skap­s­en­lig avskriv­ning ska sär­skilt avdrag göras för sådana avskriv­ningar som har gjorts i räken­ska­perna före över­gången men som inte har dra­gits av vid beskatt­ningen. Ett sådant belopp dras av genom avskriv­ning med 20 pro­cent per år räk­nat från och med det första beskatt­ningsår då räken­skap­s­en­lig avskriv­ning tilläm­pas. Lag (2007:1419).

22 §   Om en skatt­skyl­dig före över­gången till räken­skap­s­en­lig avskriv­ning har gjort högre vär­de­minsk­nings­av­drag vid beskatt­ningen än i räken­ska­perna, ska skill­na­den mel­lan vär­det enligt balans­räk­ningen och inven­ta­ri­er­nas skatte­mäs­siga värde tas upp som intäkt. Intäk­ten ska tas upp det första beskatt­ningsår då räken­skap­s­en­lig avskriv­ning tilläm­pas eller, om den skatt­skyl­dige begär det, för­de­las med lika belopp på det beskatt­nings­å­ret och de två föl­jande beskatt­nings­å­ren.
Lag (2007:1419).

Kon­traktsned­skriv­ning

23 §   Avdrag får göras för ned­skriv­ning av vär­det på rät­ten till leve­rans av inven­ta­rier som köpts men ännu inte leve­re­rats (kon­traktsned­skriv­ning). Avdrag får göras bara om inköps­pri­set för till­gångar av samma slag vid beskatt­nings­å­rets utgång under­sti­ger det avta­lade pri­set och högst med ett belopp som mot­sva­rar mel­lan­skill­na­den.

Första styc­ket gäl­ler inte för sådana rät­tig­he­ter m.m. som avses i 1 § andra styc­ket.


19 kap. Bygg­na­der

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - bygg­na­der i 2-25 §§, och
   - nytt­jan­de­rätts­ha­vares för­bätt­ringar och anskaff­ningar av bygg­na­der, mar­kan­lägg­ningar och inven­ta­rier i 26-29 §§.

Repa­ra­tion och under­håll samt vissa änd­rings­ar­be­ten

Huvud­re­gel

2 §   Utgif­ter för repa­ra­tion och under­håll av en bygg­nad får dras av ome­del­bart även om utgif­terna i räken­ska­perna dras av genom årlig avskriv­ning.

Utgif­ter för sådana änd­rings­ar­be­ten på en bygg­nad som kan anses nor­mala i den skatt­skyl­di­ges närings­verk­sam­het behand­las som utgif­ter för repa­ra­tion och under­håll. Hit räk­nas inte åtgär­der som inne­bär en väsent­lig för­änd­ring av bygg­na­den.

I 24 och 25 §§ finns sär­skilda bestäm­mel­ser om repa­ra­tion och under­håll i sam­band med stat­liga rän­te­bi­drag. Lag (2003:1074).

Andels­hus

3 §   En delä­gare i ett andels­hus får inte dra av utgif­ter för repa­ra­tion och under­håll av andels­hu­set ome­del­bart till den del hans andel av utgif­terna över­sti­ger hans andel av tio pro­cent av fas­tig­he­tens tax­e­rings­värde vid utgången av beskatt­nings­å­ret.

Av 13 § fram­går att utgif­ter som enligt första styc­ket inte får dras av ome­del­bart ska räk­nas in i anskaff­nings­vär­det.
Lag (2011:1256).

Avdrag för anskaff­ning

Vär­de­minsk­nings­av­drag

4 §   Utgif­ter för att anskaffa en bygg­nad ska dras av genom årliga vär­de­minsk­nings­av­drag. Lag (2007:1419).

5 §   Vär­de­minsk­nings­av­dra­gen ska beräk­nas enligt avskriv­nings­plan efter en viss pro­cent­sats per år på bygg­na­dens anskaff­nings­värde. Pro­cent­sat­sen ska bestäm­mas med hän­syn till bygg­na­dens eko­no­miska livs­längd. Beräk­ningen ska göras från den tid­punkt då bygg­na­den fär­dig­ställs eller för­vär­vas eller i fråga om en för­bätt­ring från den tid­punkt den fär­dig­ställs. Lag (2007:1419).

5 a §   För en bygg­nad som inde­las som hyres­hus ska vär­de­minsk­nings­av­drag även göras med tolv pro­cent av utgif­terna för ny-, till- eller ombygg­nad (pri­märav­drag).

Pri­märav­drag ska göras inom avskriv­nings­pla­nen och beräk­nas från den tid­punkt då hyres­hu­set eller den till- eller ombyggda delen av hyres­hu­set fär­dig­ställs. Avdra­gen ska för­de­las med två pro­cen­ten­he­ter per år under sex år från fär­dig­stäl­lan­det.

Om ett hyres­hus för­vär­vas genom köp, byte eller på lik­nande sätt inom sex år från det att hyres­hu­set fär­dig­ställts, ska pri­märav­drag göras för den delen av sex­års­pe­ri­o­den från fär­dig­stäl­lan­det som åter­står vid för­vär­vet. Ett sådant avdrag beräk­nas från den tid­punkt då hyres­hu­set för­vär­vas och på för­vär­va­rens anskaff­nings­värde. Lag (2018:1206).

Ome­del­bart avdrag

6 §   Om en bygg­nad är avsedd att använ­das bara ett fåtal år, får hela utgif­ten dras av ome­del­bart.

Utran­ge­ring

7 §   Utran­ge­ras en bygg­nad, ska avdrag göras för den del av anskaff­nings­vär­det som inte har dra­gits av tidi­gare. Lag (2007:1419).

Anskaff­nings­värde

Huvud­reg­ler

8 §   Om en bygg­nad upp­förs av den skatt­skyl­dige, är anskaff­nings­vär­det utgif­ten för att upp­föra den.

9 §   Om en bygg­nad för­vär­vas genom köp, byte eller på lik­nande sätt, är anskaff­nings­vär­det utgif­ten för för­vär­vet.

I 18 § finns bestäm­mel­ser om för­värv av bygg­nad genom arv, gåva m.m.

Bygg­nads­in­ven­ta­rier och led­ningar

10 §   I anskaff­nings­vär­det för en bygg­nad som är avsedd för annat ända­mål än bostads­än­da­mål ska inte utgif­ter för bygg­nads­in­ven­ta­rier räk­nas in. Vad som menas med bygg­nads­in­ven­ta­rier fram­går av 19-21 §§.

Av 20 kap. 16 § fram­går att led­ningar för vat­ten m.m. i vissa fall inte anses som mar­kin­ven­ta­rier utan som bygg­nad. Lag (2007:1419).

För­värv av bygg­nad med mark

11 §   Om en bygg­nad för­vär­vas till­sam­mans med den mark som den lig­ger på, anses så stor del av ersätt­ningen för fas­tig­he­ten avse bygg­na­den som det värde för bygg­na­den som fast­ställts vid fas­tig­hets­tax­e­ringen utgör av fas­tig­he­tens hela tax­e­rings­värde.
Har något tax­e­rings­värde inte fast­ställts, ska beräk­ningen göras med tillämp­ning av bestäm­mel­serna för fas­tig­hets­tax­e­ring.

Ingår sådana indu­stri­till­be­hör som avses i 2 kap. 3 § jor­da­bal­ken i för­vär­vet, ska den del av ersätt­ningen som avser dessa räk­nas bort före beräk­ningen enligt första styc­ket.

Om det belopp som avser bygg­na­den enligt beräk­ningen i första styc­ket även omfat­tar bygg­nads­in­ven­ta­rier, utgörs anskaff­nings­vär­det för bygg­na­den av belop­pet mins­kat med ersätt­ningen för dessa inven­ta­rier. Lag (2008:335).

12 §   Anskaff­nings­vär­det för bygg­na­den ska juste­ras om den del av ersätt­ningen för fas­tig­he­ten som enligt beräk­ningen i 11 § avser annat än bygg­na­den och bygg­nads­in­ven­ta­ri­erna mera avse­värt över- eller under­sti­ger vär­det av mark, skog, natur­till­gångar, sär­skilda för­må­ner m.m. som för­vär­vas.

Har fas­tig­he­ten del i en sam­fäl­lig­het som är en sär­skild tax­e­rings­en­het, ska fas­tig­he­tens andel av sam­fäl­lig­he­tens tax­e­rings­värde beak­tas vid beräk­ningen enligt 11 §, om inkoms­terna i sam­fäl­lig­he­ten beskat­tas hos delä­garna. Lag (2007:1419).

För­bätt­ringar m.m.

13 §   I anskaff­nings­vär­det ska också räk­nas in
   1. utgif­ter för till- eller ombygg­nad,
   2. sådant värde av en nytt­jan­de­rätts­ha­vares för­bätt­ringar som enligt 29 § ska tas upp som intäkt i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het för fas­tig­hets­ä­ga­ren, och
   3. utgif­ter för repa­ra­tion och under­håll som inte har kun­nat dras av på grund av bestäm­mel­serna i 3 § om andels­hus eller i 24 och 25 §§ om stat­ligt rän­te­bi­drag. Lag (2007:1419).

Juste­ring av anskaff­nings­vär­det

14 §   Om den skatt­skyl­dige eller ett svenskt han­dels­bo­lag har juste­rat avdrag för ingå­ende skatt enligt 12 kap. 27-31 §§ eller 15 kap. mer­vär­desskat­te­la­gen (2023:200), ska anskaff­nings­vär­det juste­ras med sum­man av juste­rings­be­lop­pen för mer­vär­desskatt för den åter­stå­ende juste­rings­pe­ri­o­den till den del juste­ringen avser mer­vär­desskatt på sådana utgif­ter som ingår i anskaff­nings­vär­det för en bygg­nad.

Om den skatt­skyl­dige eller ett svenskt han­dels­bo­lag vid redo­vis­ningen av mer­vär­desskatt har dra­git av ingå­ende skatt enligt 12 kap. 22-25 §§ mer­vär­desskat­te­la­gen, ska anskaff­nings­vär­det mins­kas med det avdragna belop­pet till den del avdra­get avser mer­vär­desskatt på sådana utgif­ter som ingår i anskaff­nings­vär­det för en bygg­nad. Lag (2023:206).

14 a §   Om den skatt­skyl­dige eller en sådan fysisk eller juri­disk per­son eller ett sådant svenskt han­dels­bo­lag som står den skatt­skyl­dige nära har vid­ta­git åtgär­der för att denne ska kunna till­go­do­räkna sig ett högre anskaff­nings­värde än som fram­står som rim­ligt och det kan antas att detta har gjorts för att någon av dem ska få en obe­hö­rig skat­te­för­mån, ska anskaff­nings­vär­det juste­ras i skä­lig mån. Lag (2007:1419).

Hän­vis­ningar

15 §   Sär­skilda bestäm­mel­ser om anskaff­nings­värde för bygg­na­der finns när det gäl­ler
   - rän­teut­gif­ter i 14 kap. 16 a §,
   - beskatt­nings­in­träde i 20 a kap.,
   - uttags­be­skatt­ning i 22 kap. 8 §,
   - under­pri­sö­ver­lå­tel­ser i 23 kap. 10 §,
   - närings­bi­drag i 29 kap. 6 §,
   - ian­språk­ta­gande av ersätt­nings­fond i 31 kap. 18 §,
   - kva­li­fi­ce­rade fusio­ner och fis­sio­ner i 37 kap. 18 §,
   - verk­sam­hets­a­vytt­ringar i 38 kap. 14 §,
   - par­ti­ella fis­sio­ner i 38 a kap. 14 §, och
   - för­värv av till­gångar till under­pris från delä­gare och när­stå­ende i 53 kap. 10 och 11 §§. Lag (2018:1206).

Karak­tärs­byte

16 §   Om en bygg­nad har varit pri­vat­bo­stad under tidi­gare beskatt­ningsår och avskatt­ning inte skett enligt 41 kap. 6 §, anses avdrag för vär­de­minsk­ning ha gjorts med 1,5 pro­cent av anskaff­nings­vär­det varje beskatt­ningsår som bygg­na­den varit pri­vat­bo­stad.

Arbe­ten i bygg­nads­rö­relse

17 §   Som utgif­ter för arbe­ten i bygg­nads­rö­relse ska anses det belopp som tas upp som intäkt enligt 27 kap. 8 §. Lag (2007:1419).

Arv, gåva m.m.

18 §   Om en bygg­nad för­vär­vas genom arv, tes­ta­mente, gåva, bodel­ning eller på lik­nande sätt, inträ­der för­vär­va­ren i den tidi­gare äga­rens skatte­mäs­siga situ­a­tion när det gäl­ler vär­de­minsk­nings­av­drag samt utgif­ter för sådana för­bätt­rande repa­ra­tio­ner och under­håll som avses i 26 kap. 2 §.

Bygg­nads­in­ven­ta­rier

19 §   Som bygg­nads­in­ven­ta­rier räk­nas sådana delar och till­be­hör i en bygg­nad som är avsedda att direkt tjäna den närings­verk­sam­het som bedrivs i bygg­na­den. Hit räk­nas inte sådana anord­ningar som är nöd­vän­diga för bygg­na­dens all­männa använd­ning.

För bygg­nads­in­ven­ta­rier gäl­ler vad som sägs om inven­ta­rier.

20 §   Om en led­ning för vat­ten, avlopp, elekt­risk ström, gas eller lik­nande är avsedd för både en bygg­nads använd­ning i närings­verk­sam­he­ten och bygg­na­dens all­männa använd­ning, ska anskaff­nings­vär­det för­de­las mel­lan bygg­nads­in­ven­ta­rier och bygg­nad i för­hål­lande till den omfatt­ning i vil­ken led­ningen till­go­do­ser verk­sam­he­ten respek­tive bygg­na­dens all­männa använd­ning.

En led­ning hän­förs i sin hel­het till bygg­nads­in­ven­ta­rier, om anskaff­nings­vär­det till minst tre fjär­de­de­lar kan anses avse närings­verk­sam­he­ten. Om anskaff­nings­vär­det till minst tre fjär­de­de­lar kan anses avse bygg­na­dens all­männa använd­ning, räk­nas led­ningen i sin hel­het till bygg­na­den. Lag (2007:1419).

21 §   En kon­struk­tion för vil­ken ett bygg­nads­värde fast­ställts vid fas­tig­hets­tax­e­ringen hän­förs till bygg­nads­in­ven­ta­rier, om kon­struk­tio­nen helt eller del­vis utgör en maskin eller ett red­skap.

Anslut­nings­av­gif­ter och anlägg­nings­bi­drag

22 §   Bestäm­mel­ser om anslut­nings­av­gif­ter och anlägg­nings­bi­drag finns i 18 kap.

Stat­liga rän­te­bi­drag

23 §   Bestäm­mel­ser om stat­liga rän­te­bi­drag för bostads­än­da­mål finns i 29 kap. 14 §.

Bygg­nads­ar­be­ten med stat­liga rän­te­bi­drag

24 §   Utgif­ter för repa­ra­tion och under­håll som utförs i sam­band med en ombygg­nad för vil­ken stat­ligt rän­te­bi­drag bevil­jats, ska dras av ome­del­bart bara till den del dessa utgif­ter till­sam­mans med utgif­terna för ombygg­nad över­sti­ger den i bidrags­hän­se­ende god­kända eller beräk­nade utgif­ten (bidrags­un­der­la­get).

Av 13 § fram­går att utgif­ter som enligt första styc­ket inte får dras av ome­del­bart ska räk­nas in i anskaff­nings­vär­det. Lag (2007:1419).

25 §   Om bidrags­un­der­la­get änd­ras genom ett senare beslut, ska rät­ten till ome­del­bart avdrag bedö­mas på grund­val av det nya beslu­tet.

Inne­bär beslu­tet att ytter­li­gare belopp ska dras av ome­del­bart, ska under­la­get för vär­de­minsk­nings­av­drag mins­kas med detta belopp. Om vär­de­minsk­nings­av­drag tidi­gare har gjorts på grund­val av detta belopp, ska det ome­del­bara avdra­get mins­kas med vär­de­minsk­nings­av­dra­gen.

Inne­bär beslu­tet att ome­del­bart avdrag tidi­gare har gjorts med för högt belopp, ska under­la­get för vär­de­minsk­nings­av­drag ökas med det över­skju­tande belop­pet. Samma belopp ska tas upp som intäkt i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het. De vär­de­minsk­nings­av­drag som skulle ha gjorts tidi­gare år ska räk­nas av från intäk­ten.

Rät­telse ska ske det beskatt­ningsår då det nya beslu­tet med­de­las. Lag (2007:1419).

Nytt­jan­de­rätts­ha­va­rens för­bätt­ringar

Nytt­jan­de­rätts­ha­va­rens beskatt­ning

26 §   Om en nytt­jan­de­rätts­ha­vare har utgif­ter för ny-, till- eller ombygg­nad eller annan lik­nande för­bätt­ring av en fas­tig­het som han inne­har med nytt­jan­de­rätt och fas­tig­hets­ä­ga­ren ome­del­bart blir ägare till vad som utförs, ska nytt­jan­de­rätts­ha­va­ren dra av dessa utgif­ter genom årliga vär­de­minsk­nings­av­drag. Avdra­get ska beräk­nas enligt avskriv­nings­plan till högst fem pro­cent per år. För täck­di­ken får dock avdra­get beräk­nas till högst tio pro­cent per år.

Är bygg­na­den eller mar­kan­lägg­ningen avsedd att använ­das bara ett fåtal år, får hela utgif­ten dras av ome­del­bart. Lag (2007:1419).

27 §   Om en nytt­jan­de­rätts­ha­vare har utgif­ter för att anskaffa bygg­nads­in­ven­ta­rier, mar­kin­ven­ta­rier eller andra inven­ta­rier som han inne­har med nytt­jan­de­rätt och fas­tig­hets­ä­ga­ren ome­del­bart blir ägare till vad som anskaf­fas, ska nytt­jan­de­rätts­ha­va­ren dra av dessa utgif­ter enligt bestäm­mel­serna i 18 kap. Lag (2007:1419).

28 §   Om en nytt­jan­de­rätts­ha­vare får ersätt­ning av fas­tig­hets­ä­ga­ren för för­bätt­ringar eller anskaff­ningar som avses i 26 eller 27 §, ska ersätt­ningen tas upp hos nytt­jan­de­rätts­ha­va­ren. Denne ska sam­ti­digt dra av den del av anskaff­nings­vär­det som inte har dra­gits av tidi­gare, dock inte med högre belopp än ersätt­ningen.

En nytt­jan­de­rätts­ha­vare ska det beskatt­ningsår då nytt­jan­de­rät­ten upp­hör dra av den del av anskaff­nings­vär­det som inte har dra­gits av tidi­gare. Lag (2007:1419).

Fas­tig­hets­ä­ga­rens beskatt­ning

29 §   Vär­det av sådan ny-, till- eller ombygg­nad eller annan lik­nande för­bätt­ring som avses i 26 § och som bekostats av en nytt­jan­de­rätts­ha­vare ska tas upp som intäkt för fas­tig­hets­ä­ga­ren det beskatt­ningsår då nytt­jan­de­rätts­ha­va­rens rätt till fas­tig­he­ten upp­hör, om för­bätt­ringen utförts under den tid som fas­tig­hets­ä­ga­ren ägt fas­tig­he­ten. Om fas­tig­he­ten över­gått till en ny ägare genom arv, gåva eller på lik­nande sätt ska intäk­ten i stäl­let tas upp av den nya äga­ren. Intäk­ten ska beräk­nas på grund­val av för­bätt­ring­ens värde vid den tid­punkt då nytt­jan­de­rät­ten upp­hör. Lag (2007:1419).


20 kap. Mar­kan­lägg­ningar och sub­stans­minsk­ning

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - mar­kan­lägg­ningar i 2-16 §§,
   - frukt-​ och bär­od­lingar i 17-19 §§, och
   - sub­stans­minsk­ning i 20-28 §§.

Bestäm­mel­ser om anslut­nings­av­gif­ter och anlägg­nings­bi­drag finns i 18 kap.

Defi­ni­tion

2 §   Med mar­kan­lägg­ningar avses anord­ningar eller anlägg­ningar som inte är bygg­na­der eller inven­ta­rier och som är avsedda att använ­das i fas­tig­hets­ä­ga­rens närings­verk­sam­het, t.ex. vägar, kana­ler, ham­nin­lopp, par­ke­rings­plat­ser, fot­bolls­pla­ner och plan­te­ringar. Brun­nar, käl­lare och tunn­lar räk­nas som mar­kan­lägg­ningar till den del de inte räk­nas som bygg­nad. Som mar­kan­lägg­ningar räk­nas också sådana arbe­ten som behövs för att mar­ken ska göras plan eller fast. Lag (2007:1419).

Repa­ra­tion och under­håll

3 §   Utgif­ter för repa­ra­tion och under­håll av en mar­kan­lägg­ning får dras av ome­del­bart även om utgif­terna i räken­ska­perna dras av genom årlig avskriv­ning. Lag (2003:1074).

Avdrag för anskaff­ning

Vär­de­minsk­nings­av­drag

4 §   Utgif­ter för att anskaffa en mar­kan­lägg­ning ska dras av genom årliga vär­de­minsk­nings­av­drag. Lag (2007:1419).

5 §   Vär­de­minsk­nings­av­dra­gen ska beräk­nas enligt avskriv­nings­plan till högst tio pro­cent per år av anskaff­nings­vär­det för täck­di­ken och skogs­vä­gar och till högst fem pro­cent per år av anskaff­nings­vär­det för andra mar­kan­lägg­ningar. Beräk­ningen ska göras från den tid­punkt då anlägg­ningen fär­dig­ställs. Lag (2007:1419).

6 §   Avdrag ska göras bara för utgif­ter för mar­kan­lägg­ningar som anskaf­fas under tid då den skatt­skyl­dige är ägare till fas­tig­he­ten, om inte annat föl­jer av 12 § eller av någon av de bestäm­mel­ser som nämns i 13 §. Mot­sva­rande gäl­ler om ett svenskt han­dels­bo­lag är ägare till fas­tig­he­ten. Lag (2007:1419).

7 §   När en fas­tig­het över­går till en ny ägare genom köp, byte eller på lik­nande sätt, ska över­lå­ta­ren dra av den del av anskaff­nings­vär­det för mar­kan­lägg­ningen som inte har dra­gits av tidi­gare. Detta gäl­ler också när den närings­verk­sam­het som bedrivs på fas­tig­he­ten läggs ned och fas­tig­he­tens mar­kan­lägg­ningar där­för sak­nar värde för fas­tig­he­tens ägare.

I 12 § finns bestäm­mel­ser om vär­de­minsk­nings­av­drag vid arv, gåva m.m. Lag (2007:1419).

Ome­del­bart avdrag

8 §   Om en anlägg­ning är avsedd att använ­das bara ett fåtal år, får hela utgif­ten dras av ome­del­bart.

Nytt­jan­de­rätts­ha­vares avdrags­rätt

9 §   I 19 kap. 26-29 §§ finns bestäm­mel­ser om nytt­jan­de­rätts­ha­vares anskaff­ning av mar­kan­lägg­ningar.

Anskaff­nings­värde

Mar­kin­ven­ta­rier

10 §   I anskaff­nings­vär­det för en mar­kan­lägg­ning ska inte utgif­ter för mar­kin­ven­ta­rier räk­nas in. Vad som menas med mar­kin­ven­ta­rier fram­går av 15 och 16 §§. Lag (2007:1419).

Mar­kan­lägg­ning som anskaf­fas av den skatt­skyl­dige

11 §   Anskaff­nings­vär­det för en mar­kan­lägg­ning är den skatt­skyl­di­ges utgif­ter för att anskaffa eller för­bättra anlägg­ningen.

Som anskaff­nings­värde räk­nas också sådant värde av nytt­jan­de­rätts­ha­vares för­bätt­rings­ut­gif­ter som enligt 19 kap. 29 § ska tas upp som intäkt för fas­tig­hets­ä­ga­ren. Lag (2007:1419).

Arv, gåva m.m.

12 §   Om en fas­tig­het för­vär­vas genom arv, tes­ta­mente, gåva, bodel­ning eller på lik­nande sätt, inträ­der för­vär­va­ren i den tidi­gare äga­rens skatte­mäs­siga situ­a­tion när det gäl­ler vär­de­minsk­nings­av­drag samt utgif­ter för sådana för­bätt­rande repa­ra­tio­ner och under­håll som avses i 26 kap. 2 §.

Hän­vis­ningar

13 §   Sär­skilda bestäm­mel­ser om anskaff­nings­värde för mar­kan­lägg­ningar finns när det gäl­ler
   - rän­teut­gif­ter i 14 kap. 16 a §,
   - beskatt­nings­in­träde i 20 a kap.,
   - närings­bi­drag i 29 kap. 6 §,
   - ian­språk­ta­gande av ersätt­nings­fond i 31 kap. 18 §,
   - kva­li­fi­ce­rade fusio­ner och fis­sio­ner i 37 kap. 18 §,
   - verk­sam­hets­a­vytt­ringar i 38 kap. 14 §, och
   - par­ti­ella fis­sio­ner i 38 a kap. 14 §. Lag (2018:1206).

Karak­tärs­byte

14 §   Om den fas­tig­het som mar­kan­lägg­ningen hör till varit pri­vat­bo­stads­fas­tig­het under tidi­gare beskatt­ningsår och avskatt­ning inte skett enligt 41 kap. 6 §, anses avdrag för vär­de­minsk­ning ha gjorts varje beskatt­ningsår som fas­tig­he­ten varit pri­vat­bo­stads­fas­tig­het.

Mar­kin­ven­ta­rier

15 §   Som mar­kin­ven­ta­rier räk­nas en mar­kan­lägg­ning eller del av mar­kan­lägg­ning som är avsedd att till­sam­mans med inven­ta­rier använ­das i den närings­verk­sam­het som bedrivs på fas­tig­he­ten.
Som mar­kin­ven­ta­rier räk­nas också led­ningar samt stäng­sel och lik­nande avspärr­nings­an­ord­ningar.

För mar­kin­ven­ta­rier gäl­ler vad som sägs om inven­ta­rier.

16 §   Om en led­ning för vat­ten, avlopp, elekt­risk ström, gas eller lik­nande är avsedd för både den närings­verk­sam­het som bedrivs på fas­tig­he­ten och en bygg­nads all­männa använd­ning, ska anskaff­nings­vär­det för­de­las mel­lan mar­kin­ven­ta­rier och bygg­nad i för­hål­lande till den omfatt­ning i vil­ken led­ningen till­go­do­ser verk­sam­he­ten respek­tive bygg­na­dens all­männa använd­ning.

En led­ning hän­förs i sin hel­het till mar­kin­ven­ta­rier, om anskaff­nings­vär­det till minst tre fjär­de­de­lar kan anses avse närings­verk­sam­he­ten. Om anskaff­nings­vär­det till minst tre fjär­de­de­lar kan anses avse bygg­na­dens all­männa använd­ning, räk­nas led­ningen i sin hel­het till bygg­na­den. Lag (2007:1419).

Frukt-​ och bär­od­lingar

17 §   Utgif­ter för inköp och plan­te­ring av träd och bus­kar för frukt-​ eller bär­od­ling får dras av antingen under anskaff­nings­å­ret eller genom årliga vär­de­minsk­nings­av­drag.

18 §   Vär­de­minsk­nings­av­drag ska beräk­nas enligt avskriv­nings­plan efter en viss pro­cent­sats per år på frukt-​ eller bär­od­ling­ens anskaff­nings­värde. Pro­cent­sat­sen ska bestäm­mas med hän­syn till den tid odlingen anses kunna utnytt­jas. Beräk­ningen ska göras från den tid­punkt då odlingen fär­dig­ställs. Lag (2007:1419).

19 §   Bestäm­mel­serna i 7 och 12 §§ tilläm­pas också på frukt-​ och bär­od­lingar.

Avdrag för sub­stans­minsk­ning

För­ut­sätt­ningar för avdrag

20 §   Avdrag får göras för sub­stans­minsk­ning vid utvin­ning av natur­till­gångar på en fas­tig­het som är kapi­tal­till­gång.

I fråga om rät­ten till avdrag för sub­stans­minsk­ning anses, trots bestäm­mel­sen i 1 kap. 5 § fas­tig­hets­tax­e­rings­la­gen (1979:1152), en fas­tig­hets­ä­gare som har upp­lå­tit nytt­jan­de­rätt till täkt­mark mot engångs­er­sätt­ning som ägare till täkt­mar­ken även efter upp­lå­tel­sen.

Inträf­fad sub­stans­minsk­ning

21 §   Vid sub­stans­minsk­ning på grund av utvin­ning av en natur­till­gång får avdrag göras med högst ett belopp som, till­sam­mans med de avdrag som har gjorts tidi­gare beskatt­ningsår, mot­sva­rar den del av anskaff­nings­vär­det för hela till­gången som belö­per sig på utvin­ningen före beskatt­nings­å­rets utgång.

Fram­tida sub­stans­minsk­ning

22 §   Om en fas­tig­hets­ä­gare genom ett skrift­ligt avtal har upp­lå­tit rätt till utvin­ning av natur­till­gångar och har fått betalt för fram­tida utvin­ning, ska avdrag göras för belopp som sätts av i räken­ska­perna för fram­tida sub­stans­minsk­ning. Högst den del av anskaff­nings­vär­det för hela natur­till­gången får dras av som kan anses avse den åter­stå­ende utvin­ning som fas­tig­hets­ä­ga­ren har fått betalt för. Avdra­get ska åter­fö­ras det föl­jande beskatt­nings­å­ret. Lag (2007:1419).

23 §   Avdrag enligt 22 § ska inte göras, om upp­lå­tel­se­av­ta­let har ingåtts mel­lan varandra när­stå­ende per­so­ner eller mel­lan näringsid­kare i intres­se­ge­men­skap (moder-​ och dot­ter­fö­re­tag eller före­tag under i huvud­sak gemen­sam led­ning). Som när­stå­ende till en fysisk per­son räk­nas här, utö­ver vad som sägs i 2 kap. 22 §, sådana fåmans­fö­re­tag och fåmans­han­dels­bo­lag där den fysiska per­so­nen eller någon när­stå­ende till honom är före­tags­le­dare eller, direkt eller indi­rekt, äger ande­lar. Vad som sägs om fysiska per­so­ner gäl­ler inte döds­bon. Lag (2007:1419).

Anskaff­nings­värde m.m.

24 §   Anskaff­nings­vär­det för en natur­till­gång som har för­vär­vats genom köp, byte eller på lik­nande sätt ska beräk­nas med utgångs­punkt i utgif­ten för för­vär­vet.

Om fas­tig­he­ten har för­vär­vats genom arv, tes­ta­mente, gåva, bodel­ning eller på lik­nande sätt, ska anskaff­nings­vär­det beräk­nas med utgångs­punkt i utgif­ten vid när­mast före­gå­ende köp, byte eller lik­nande för­värv. Lag (2007:1419).

25 §   Om den skatt­skyl­dige begär det, ska som anskaff­nings­värde anses det omkost­nads­be­lopp som han skulle ha kun­nat använda, om han när utvin­ningen bör­jade hade avytt­rat täkt­mar­ken mot en ersätt­ning som mot­sva­rade mark­nads­vär­det. Anskaff­nings­vär­det för natur­till­gången får dock inte tas upp till högre belopp än 75 pro­cent av täkt­mar­kens mark­nads­värde vid samma tid­punkt. Lag (2007:1419).

26 §   Om till­stånd enligt lag eller annan för­fatt­ning har getts för utvin­ning av en natur­till­gång, ska anskaff­nings­vär­det beräk­nas bara för det område som omfat­tas av till­stån­det och, vid tillämp­ning av 25 §, på grund­val av för­hål­lan­dena när utvin­ningen bör­jade på detta område. Lag (2007:1419).

27 §   I anskaff­nings­vär­det ska, för­u­tom belopp som har beräk­nats enligt 24-26 §§, räk­nas in utgif­ter för natur­till­gång­ens explo­a­te­ring till den del utgif­terna inte har dra­gits av tidi­gare och inte hel­ler ingår i det omkost­nads­be­lopp som avses i 25 §. Lag (2007:1419).

28 §   Om en fas­tig­het där en natur­till­gång har bör­jat utvin­nas över­går till en ny ägare genom arv, tes­ta­mente, gåva, bodel­ning eller på lik­nande sätt, inträ­der för­vär­va­ren i den tidi­gare äga­rens skatte­mäs­siga situ­a­tion när det gäl­ler avdrag för sub­stans­minsk­ning.


20 a kap. Anskaff­nings­värde och anskaff­nings­ut­gift vid beskatt­nings­in­träde

Tillämp­nings­om­råde

1 §   Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel tilläm­pas vid beräk­ning av anskaff­nings­vär­den och anskaff­nings­ut­gif­ter för till­gångar och för­plik­tel­ser som ingår i verk­sam­he­ten vid beskatt­nings­in­trä­det om
   1. en fysisk eller juri­disk per­sons inkomst av en närings­verk­sam­het eller del av en närings­verk­sam­het inte har beskat­tats på grund av att per­so­nen inte har varit skatt­skyl­dig i Sve­rige för verk­sam­he­ten men sådan skatt­skyl­dig­het inträ­der,
   2. inkoms­ten i ett svenskt han­dels­bo­lag eller i en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son inte har beskat­tats i Sve­rige på grund av att delä­ga­ren inte varit skatt­skyl­dig i Sve­rige för verk­sam­he­ten men sådan skyl­dig­het inträ­der,
   3. verk­sam­he­ten bedrivs av en utländsk juri­disk per­son med låg­be­skat­tade inkoms­ter och delä­ga­ren inte varit skatt­skyl­dig för per­so­nens inkomst ome­del­bart före beskatt­nings­å­ret,
   4. inkoms­ten har varit undan­ta­gen från beskatt­ning i Sve­rige på grund av ett skat­te­av­tal och undan­ta­get upp­hör,
   5. en till­gång eller för­plik­telse förs över från en närings­verk­sam­het eller del av en närings­verk­sam­het, vars inkomst inte beskat­tas i Sve­rige till samma per­sons närings­verk­sam­het eller del av närings­verk­sam­het, vars inkomst beskat­tas här,
   6. en till­gång eller för­plik­telse förs över genom en fusion eller fis­sion från en närings­verk­sam­het eller del av en närings­verk­sam­het, vars inkomst inte tidi­gare har beskat­tats i Sve­rige, eller
   7. verk­sam­he­ten har varit ton­na­ge­be­skat­tad enligt 39 b kap. och ton­na­ge­be­skatt­ningen upp­hör.

Vid tillämp­ning av första styc­ket 6 ska vad som sägs om anskaff­nings­värde och beskatt­ning i 3 §, anskaff­nings­ut­gift, för­bätt­rings­ut­gift och inne­havsår i 4 §, anskaff­nings­ut­gift och för­bätt­rings­ut­gift i 5 § samt vär­de­ring av för­plik­telse i 8 §, avse för­hål­lan­dena i det över­lå­tande före­ta­get.

Bestäm­mel­sen i 9 § tilläm­pas i fall som avses i första styc­ket 3.

Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel tilläm­pas inte på verk­sam­het som undan­ta­gits från skatt­skyl­dig­het enligt 7 kap.
Lag (2018:1752).

Anskaff­nings­tid­punkt

2 §   Till­gångar ska anses ha anskaf­fats vid beskatt­nings­in­trä­det. Lag (2007:1419).

Anskaff­nings­värde och anskaff­nings­ut­gift

Lager m.m.

3 §   Som anskaff­nings­värde för lager­till­gångar, pågående arbe­ten, kund­ford­ringar och lik­nande till­gångar ska anses det lägsta av anskaff­nings­vär­det och net­to­för­sälj­nings­vär­det vid beskatt­nings­in­trä­det. De lager­till­gångar som finns kvar vid beskatt­nings­in­trä­det ska anses ha anskaf­fats eller till­ver­kats senast. Med anskaff­nings­värde och net­to­för­sälj­nings­värde avses det­samma som i 17 kap. 2 §.

Vid beskatt­nings­in­träde som avses i 1 § första styc­ket 6 ska dock som anskaff­nings­värde för lager­till­gångar som avses i 4 kap. 14 a och 14 c §§ års­re­do­vis­nings­la­gen (1995:1554) anses det verk­liga vär­det. För till­gångar som avses i 4 kap. 14 b § första styc­ket 1-3 och 5 års­re­do­vis­nings­la­gen ska som anskaff­nings­värde anses det värde som till­gång­arna har tagits upp till vid beskatt­ningen om beskatt­ning har skett för en period som avslu­tats i sam­band med beskatt­nings­in­trä­det. Om beskatt­ning inte har skett för en sådan period ska som anskaff­nings­värde anses det värde som till­gång­arna skulle ha tagits upp till vid beskatt­ningen om beskatt­ning hade skett. Vid tillämp­ning av detta stycke ska finan­si­ella instru­ment som enligt 17 kap. 20 § andra styc­ket ingår i lag­ret behand­las som lager­till­gångar.

Andra styc­ket gäl­ler bara om närings­verk­sam­he­ten eller den del av närings­verk­sam­he­ten som till­gång­arna ingår i före beskatt­nings­in­trä­det har beskat­tats i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det eller i en stat med vil­ken Sve­rige har ingått ett skat­te­av­tal som inne­hål­ler en arti­kel om infor­ma­tions­ut­byte som är tillämp­lig på de aktu­ella till­gång­arna. Lag (2020:1072).

Inven­ta­rier, bygg­na­der och mar­kan­lägg­ningar

4 §   Om utgif­ten för en till­gång ska dras av genom vär­de­minsk­nings­av­drag, ska till­gången anses ha anskaf­fats för ett belopp som mot­sva­rar anskaff­nings­ut­gif­ten ökad med för­bätt­rings­ut­gif­ter och mins­kad med beräk­nade vär­de­minsk­nings­av­drag för varje inne­havsår med
   - 20 pro­cent för inven­ta­rier,
   - 4 pro­cent för bygg­na­der,
   - 10 pro­cent för täck­di­ken och skogs­vä­gar, och
   - 5 pro­cent för andra mar­kan­lägg­ningar.

Anskaff­nings­vär­det får dock inte beräk­nas till högre belopp än mark­nads­vär­det eller lägre belopp än noll. Lag (2007:1419).

Övriga till­gångar

5 §   Andra till­gångar än sådana som avses i 3 och 4 §§ ska anses ha anskaf­fats för ett belopp som mot­sva­rar anskaff­nings­ut­gif­ten ökad med för­bätt­rings­ut­gif­ter. Om mark­nads­vär­det är lägre, ska till­gången i stäl­let anses anskaf­fad för detta värde. Lag (2007:1419).

För­värv genom arv, gåva m.m.

6 §   Om en till­gång har för­vär­vats genom arv, tes­ta­mente, gåva eller bodel­ning eller på lik­nande sätt, ska till­gången vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna i 2-5 §§ anses ha för­vär­vats genom när­mast före­gå­ende köp, byte eller lik­nande för­värv. Lag (2007:1419).

Avskatt­ning i utlan­det

7 §   Om över­fö­ringen av en till­gång har med­fört att ett belopp som ska mot­svara till­gång­ens mark­nads­värde har tagits upp till beskatt­ning i en annan stat, ska till­gången anses ha anskaf­fats för detta belopp. Detta gäl­ler dock bara om den andra sta­ten ingår i Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det eller är en stat med vil­ken Sve­rige har ingått ett skat­te­av­tal som inne­hål­ler en arti­kel om infor­ma­tions­ut­byte som är tillämp­lig på den aktu­ella till­gången eller närings­verk­sam­he­ten.

Första styc­ket gäl­ler inte om till­gång­ens värde bestäms enligt 3 § andra styc­ket. Lag (2016:1202).

För­plik­tel­ser

8 §   En för­plik­telse ska vär­de­ras till det belopp var­med den enligt en mark­nads­mäs­sig bedöm­ning belas­tar verk­sam­he­ten vid beskatt­nings­in­trä­det. Den får dock inte tas upp till ett lägre belopp än vad den tagits upp till i räken­ska­perna.

Vid beskatt­nings­in­träde som avses i 1 § första styc­ket 6 ska en sådan för­plik­telse som avses i 4 kap. 14 b § första styc­ket 4-6 års­re­do­vis­nings­la­gen (1995:1554) vär­de­ras till det belopp som den har tagits upp till vid beskatt­ningen om beskatt­ning har skett för en period som avslu­tats i sam­band med beskatt­nings­in­trä­det. Om beskatt­ning inte har skett för en sådan period ska för­plik­tel­sen vär­de­ras till det belopp som den skulle ha tagits upp till vid beskatt­ningen om beskatt­ning hade skett.

Andra styc­ket gäl­ler bara om närings­verk­sam­he­ten eller den del av närings­verk­sam­he­ten som för­plik­tel­sen ingår i före beskatt­nings­in­trä­det har beskat­tats i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det eller i en stat med vil­ken Sve­rige har ingått ett skat­te­av­tal som inne­hål­ler en arti­kel om infor­ma­tions­ut­byte som är tillämp­lig på den aktu­ella för­plik­tel­sen. Lag (2016:1202).

Säker­hets­re­serv

9 §   Vid beskatt­nings­in­träde som avses i 1 § första styc­ket 3 ska den utländska juri­diska per­so­nen, om per­so­nen mot­sva­rar ett svenskt ska­de­för­säk­rings­fö­re­tag, anses ha en säker­hets­re­serv som mot­sva­rar den max­i­mala säker­hets­re­serv som per­so­nen, om per­so­nen hade varit ett svenskt ska­de­för­säk­rings­fö­re­tag, skulle ha kun­nat redo­visa vid utgången av beskatt­nings­å­ret när­mast före det beskatt­ningsår då beskatt­nings­in­trä­det sker. Lag (2018:1752).


21 kap. Skogs­frå­gor

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - ersätt­ningar för avverk­nings­rätt i 2 §,
   - anlägg­ning av skog och diken i 3 §,
   - skogs­av­drag i 4-19 §§, och
   - skogs­konto och skogs­ska­de­konto i 21-40 §§.

Vad som avses med skogs­bruk fram­går av 22 §.

Ersätt­ningar för avverk­nings­rätt under flera år

2 §   Om ersätt­ning för avverk­nings­rätt till skog ska beta­las under flera år, får den som har rätt till ersätt­ningen som intäkt varje år ta upp den del som beta­las under året. Lag (2007:1419).

Anlägg­ning av skog och diken

3 §   Utgif­ter för anlägg­ning av ny skog och för dik­ning som främ­jar skogs­bruk ska dras av ome­del­bart.

Bestäm­mel­ser om skogs­vä­gar och andra mar­kan­lägg­ningar finns i 20 kap. Lag (2007:1419).

Skogs­av­drag

Huvud­reg­ler

4 §   Avdrag på grund av avytt­ring av skog (skogs­av­drag) på en fas­tig­het i Sve­rige som är tax­e­rad som lant­bruks­en­het och är en kapi­tal­till­gång får göras enligt bestäm­mel­serna i 5-19 §§.

Skogs­av­drag får inte göras på grund av en intäkt som tas upp till beskatt­ning efter det att all mark eller all pro­duk­tiv skogs­mark som ingår i närings­verk­sam­he­ten har för­vär­vats av en ny ägare. Lag (2010:1531).

5 §   Skogs­av­drag ska beräk­nas med utgångs­punkt i sko­gens anskaff­nings­värde, avdrags­ut­rym­met och den avdrags­grun­dande skogs­in­täk­ten. Lag (2007:1419).

6 §   Anskaff­nings­vär­det är det värde som enligt 12-19 §§ avser skog och pro­duk­tiv skogs­mark vid för­värv av en fas­tig­het som är tax­e­rad som lant­bruks­en­het.

Avdrags­ut­rym­met är det högsta belopp som fas­tig­hets­ä­ga­ren får dra av under inne­havs­ti­den.

Avdrags­grun­dande skogs­in­täkt är sum­man av beskatt­nings­å­rets intäkt på grund av upp­lå­telse av avverk­nings­rätt och 60 pro­cent av beskatt­nings­å­rets intäkt på grund av avytt­ring eller uttag av skogs­pro­duk­ter. Med skogs­in­täkt avses också för­säk­rings­er­sätt­ning för skog och skogs­pro­duk­ter.
Lag (2010:1531).

Avdrags­ut­rym­met och avdra­gets stor­lek för juri­diska per­so­ner

7 §   En juri­disk per­son får under inne­havs­ti­den göra skogs­av­drag med högst 25 pro­cent av anskaff­nings­vär­det. Avdrag för ett visst beskatt­ningsår får göras med högst ett belopp som mot­sva­rar 50 pro­cent av den avdrags­grun­dande skogs­in­täk­ten.

Avdrags­ut­rym­met och avdra­gets stor­lek för han­dels­bo­lag

8 §   För svenska han­dels­bo­lag tilläm­pas bestäm­mel­serna i 7 §.
Avdra­get ska beräk­nas för bola­get. Lag (2007:1419).

Avdrags­ut­rym­met och avdra­gets stor­lek för fysiska per­so­ner

9 §   En enskild näringsid­kare får under inne­havs­ti­den göra skogs­av­drag med högst 50 pro­cent av anskaff­nings­vär­det. Med undan­tag för ratio­na­li­se­rings­för­värv enligt 10 § får avdrag för ett visst beskatt­ningsår göras med högst ett belopp som mot­sva­rar 50 pro­cent av den avdrags­grun­dande skogs­in­täk­ten.

Om ett dödsbo för­vär­var fas­tig­he­ter efter döds­fal­let, tilläm­pas i stäl­let för första styc­ket och 10 § bestäm­mel­serna i 7 §. Lag (2000:1341).

10 §   En enskild näringsid­kare får göra skogs­av­drag med högst ett belopp som mot­sva­rar hela den avdrags­grun­dande skogs­in­täk­ten, om han för­vär­vat fas­tig­he­ten genom köp, byte eller på lik­nande sätt eller genom fas­tig­hets­re­gle­ring eller klyv­ning och för­vär­vet är ett led i jord­bru­kets eller skogs­bru­kets yttre ratio­na­li­se­ring (ratio­na­li­se­rings­för­värv).
Det sam­man­lagda avdrags­be­lop­pet får inte över­stiga 50 pro­cent av det anskaff­nings­värde som avser ratio­na­li­se­rings­för­vär­vet.
Avdrag enligt denna para­graf får göras bara det beskatt­ningsår när fas­tig­he­ten för­vär­vas och de föl­jande fem beskatt­nings­å­ren.

Vid fas­tig­hets­re­gle­ring och klyv­ning räk­nas som för­värvs­tid­punkt den tid­punkt för till­träde som gäl­ler enligt fas­tig­hets­bild­nings­la­gen (1970:988) eller, om den skatt­skyl­dige begär det och fas­tig­hets­bild­ning sökts, den tid­punkt för till­träde som gäl­ler enligt skrift­ligt avtal.

Belopps­grän­ser

11 §   Skogs­av­drag får inte göras med lägre belopp än 15 000 kro­nor och bara med helt hund­ra­tal kro­nor. Om skogs­bru­ket bedrivs i form av ett enkelt bolag eller under samä­gan­de­rätt får dock avdra­get för varje delä­gare uppgå till lägst 3 000 kro­nor, om ett beräk­nat avdrag för hela den gemen­samt bedrivna verk­sam­he­ten skulle ha upp­gått till minst 15 000 kro­nor.

Belopps­grän­serna i första styc­ket gäl­ler inte avdrag som ett visst beskatt­ningsår omfat­tar hela det åter­stå­ende avdrags­ut­rym­met.

Anskaff­nings­värde vid köp m.m.

12 §   Om en fas­tig­het för­vär­vas genom köp, byte eller på lik­nande sätt, anses som anskaff­nings­värde så stor del av ersätt­ningen för fas­tig­he­ten som den del av fas­tig­he­tens tax­e­rings­värde som avser skogs­bru­ket utgör av hela tax­e­rings­vär­det vid för­vär­vet. Till skogs­bru­ket räk­nas pro­duk­tiv skogs­mark med väx­ande skog och sådana mar­kan­lägg­ningar som används eller behövs för skogs­bruk.
Lag (2010:1531).

13 §   Om bestäm­mel­sen i 12 § inte kan tilläm­pas eller det är uppen­bart att en tillämp­ning skulle ge ett värde som avvi­ker från den verk­liga ersätt­ningen för skog och pro­duk­tiv skogs­mark, är anskaff­nings­vär­det det belopp som kan anses mot­svara den verk­liga ersätt­ningen.

Har ersätt­ning beta­lats vid fas­tig­hets­re­gle­ring eller klyv­ning på grund av att vär­det av den skog och pro­duk­tiva skogs­mark som har lagts till den skatt­skyl­di­ges fas­tig­het över­sti­ger vär­det av den skog och pro­duk­tiva skogs­mark som har från­gått denna, ska ett belopp mot­sva­rande ersätt­ningen anses som anskaff­nings­värde. Lag (2010:1531).

14 §   Om ett före­tag för­vär­var en fas­tig­het från ett annat före­tag inom samma svenska kon­cern, tilläm­pas bestäm­mel­serna i 16 § andra och tredje styc­kena.

15 §   Vid ratio­na­li­se­rings­för­värv ska i anskaff­nings­vär­det räk­nas in såväl ersätt­ningen för skog och pro­duk­tiv skogs­mark som den del av övriga utgif­ter med anled­ning av för­vär­vet som belö­per sig på den för­vär­vade sko­gen och pro­duk­tiva skogs­mar­ken.

Utgif­ter som har dra­gits av med stöd av 16 kap. 20 a § ska inte räk­nas in i anskaff­nings­vär­det. Lag (2010:1531).

Anskaff­nings­värde och avdrags­ut­rymme vid arv, gåva m.m.

16 §   Om en fas­tig­het för­vär­vas genom arv, tes­ta­mente, gåva, bodel­ning eller på lik­nande sätt, gäl­ler vid beräk­ning av för­vär­va­rens avdrags­ut­rymme föl­jande.

Omfat­tar för­vär­vet all mark eller all pro­duk­tiv skogs­mark i den tidi­gare äga­rens närings­verk­sam­het, tar för­vär­va­ren över den tidi­gare äga­rens anskaff­nings­värde. För­vär­va­ren anses ha gjort skogs­av­drag med samma belopp som den tidi­gare äga­ren.

Omfat­tar för­vär­vet bara en del av den pro­duk­tiva skogs­mar­ken, anses som anskaff­nings­värde för för­vär­va­ren så stor del av den tidi­gare äga­rens anskaff­nings­värde som vär­det av den för­vär­vade sko­gen och pro­duk­tiva skogs­mar­ken utgör av vär­det av all skog och pro­duk­tiv skogs­mark i den­nes närings­verk­sam­het när för­vär­vet sker. För­vär­va­ren anses ha gjort skogs­av­drag med samma belopp som den tidi­gare äga­ren anses ha gjort på den för­vär­vade delen.

Omfat­tar för­vär­vet mindre än 20 pro­cent av vär­det av all skog och pro­duk­tiv skogs­mark i närings­verk­sam­he­ten och är det inte fråga om en ide­ell andel av en fas­tig­het, anses den nye äga­rens anskaff­nings­värde och avdrags­ut­rymme vara noll.
Lag (2010:1531).

Anskaff­nings­värde och avdrags­ut­rymme vid dela­vytt­ring, all­fram­tidsupp­lå­telse m.m.

17 §   Om en del av den skatt­skyl­di­ges pro­duk­tiva skogs­mark för­vär­vas av en ny ägare, anses den skatt­skyl­di­ges anskaff­nings­värde och avdrags­ut­rymme minska i samma pro­por­tion som minsk­ningen av vär­det av sko­gen och den pro­duk­tiva skogs­mar­ken i närings­verk­sam­he­ten. En pro­por­tio­nell minsk­ning ska också göras om vär­det av fas­tig­he­tens skog och pro­duk­tiva skogs­mark mins­kar på grund av fas­tig­hets­re­gle­ring eller klyv­ning.

Omfat­tar för­vär­vet eller minsk­ningen mindre än 20 pro­cent av vär­det av sko­gen och den pro­duk­tiva skogs­mar­ken, och är det inte fråga om en ide­ell andel av en fas­tig­het, ska den skatt­skyl­di­ges anskaff­nings­värde och avdrags­ut­rymme dock inte mins­kas. Vad som sägs i detta stycke gäl­ler inte sådana för­värv som avses i 14 §. Lag (2010:1531).

18 §   Bestäm­mel­serna i 17 § tilläm­pas också om
   1. en fas­tig­het enligt 27 kap. 11 § blir lager­till­gång i en tomt­rö­relse som den skatt­skyl­dige bedri­ver, eller 2. den skatt­skyl­dige på grund av all­fram­tidsupp­lå­telse får sådan engångs­er­sätt­ning som avses i 45 kap. 6 § för skog och pro­duk­tiv skogs­mark.

Sko­gen och den pro­duk­tiva skogs­mar­ken anses då ha för­vär­vats av en ny ägare. Lag (2010:1531).

19 §   I 45 kap. 8 § finns bestäm­mel­ser om att ersätt­ning för upp­lå­telse av avverk­nings­rätt och avytt­rade skogs­pro­duk­ter i sam­band med all­fram­tidsupp­lå­telse kan behand­las som engångs­er­sätt­ning för denna.

Hän­vis­ningar

20 §   Sär­skilda bestäm­mel­ser om anskaff­nings­värde för skog finns när det gäl­ler
   - uttags­be­skatt­ning i 22 kap. 8 §,
   - under­pri­sö­ver­lå­tel­ser i 23 kap. 10 §,
   - kva­li­fi­ce­rade fusio­ner och fis­sio­ner i 37 kap. 18 §, - verk­sam­hets­a­vytt­ringar i 38 kap. 14 §, - par­ti­ella fis­sio­ner i 38 a kap. 14 §, och
   - för­värv av till­gångar till under­pris från delä­gare och när­stå­ende i 53 kap. 10 och 11 §§. Lag (2006:1422).

Skogs­konto och skogs­ska­de­konto

Huvud­re­gel

21 §   En enskild näringsid­kare som har intäkt av skogs­bruk (skogs­in­täkt) får göra avdrag enligt bestäm­mel­serna i 23-40 §§ för belopp som sätts in på ett sär­skilt konto i ett kre­di­tin­sti­tut (skogs­konto eller skogs­ska­de­konto). Lag (2004:438).

Skogs­bruk

22 §   Med skogs­bruk avses att den skatt­skyl­dige utnytt­jar sko­gen på sin egen eller en arren­de­rad lant­bruks­en­het i Sve­rige eller i en annan stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det.
Som skogs­bruk räk­nas också avverk­ning av skog på en lant­bruks­en­het på grund av en avverk­nings­rätt som den skatt­skyl­dige har för­be­hål­lit sig vid över­lå­telse av en fas­tig­het eller vid fas­tig­hets­bild­ning och avytt­ring av sådan avverk­nings­rätt. Lag (2008:1066).
Sär­skilda bestäm­mel­ser om skogs­ska­de­konto 23 § Avdrag för insätt­ning på skogs­ska­de­konto får göras bara om storm­fäll­ning, brand, insektsan­grepp eller någon lik­nande hän­delse har med­fört att mer än en tred­je­del av sko­gen i närings­verk­sam­he­ten bör avver­kas i för­tid och den huvud­sak­liga delen av beskatt­nings­å­rets skogs­in­täk­ter kom­mer från sådan avverk­ning.

24 §   Avdrag för insätt­ning på skogs­ska­de­konto får inte göras om den skatt­skyl­dige samma beskatt­ningsår gör avdrag för insätt­ning på skogs­konto.

Om avdrag för insätt­ning på skogs­ska­de­konto har väg­rats där­för att för­ut­sätt­ning­arna enligt 23 § inte varit upp­fyllda, får den skatt­skyl­dige begära avdrag för insätt­ning på skogs­konto.
En sådan begä­ran ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket inom sex måna­der efter det att det beslut med­de­la­des som inne­bär att den skatt­skyl­dige inte har rätt till avdrag för insätt­ning på skogs­ska­de­konto, om inte längre tid föl­jer av bestäm­mel­serna i skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244). Lag (2011:1256).

Avdra­gets stor­lek

25 §   Om inte annat föl­jer av 26 och 27 §§, får avdrag för insätt­ning på skogs­konto eller skogs­ska­de­konto ett visst beskatt­ningsår mot­svara högst sum­man av
   1. 60 pro­cent av skogs­in­täk­ten på grund av upp­lå­telse av avverk­nings­rätt,
   2. 40 pro­cent av skogs­in­täk­ten på grund av avytt­ring av skogs­pro­duk­ter, och
   3. 40 pro­cent av skogs­in­täk­ten på grund av uttag av skogs­pro­duk­ter.

26 §   Om storm­fäll­ning, brand, insektsan­grepp eller någon lik­nande hän­delse med­för att en bety­dande del av sko­gen bör avver­kas i för­tid, får den skatt­skyl­dige, till den del intäk­ten kom­mer från sådan avverk­ning, göra avdrag med högst ett belopp som mot­sva­rar sum­man av
   1. 80 pro­cent av skogs­in­täk­ten på grund av upp­lå­telse av avverk­nings­rätt,
   2. 50 pro­cent av skogs­in­täk­ten på grund av avytt­ring av skogs­pro­duk­ter, och
   3. 50 pro­cent av skogs­in­täk­ten på grund av uttag av skogs­pro­duk­ter.

27 §   Belopp som anges i 26 § får dras av också från sådan ersätt­ning för skog eller skogs­pro­duk­ter i sam­band med all­fram­tidsupp­lå­tel­ser som avses i 45 kap. 8 § och som tas upp som intäkt av närings­verk­sam­het.

28 §   Vad som sägs i 25-27 §§ tilläm­pas också på för­säk­rings­er­sätt­ning för skog och skogs­pro­duk­ter.

29 §   Om utdel­ning från en sam­fäl­lig­het som avses i 6 kap. 6 § första styc­ket tas upp som intäkt av närings­verk­sam­he­ten, ska den del av utdel­ningen som kom­mer från intäkt av skogs­bruk i sam­fäl­lig­he­ten under det beskatt­ningsår som utdel­ningen hän­för sig till lik­stäl­las med intäkt av skogs­bruk som den skatt­skyl­dige själv bedri­vit. Lag (2007:1419).

30 §   Avdrag får inte göras med så högt belopp att det upp­kom­mer ett under­skott.

31 §   Avdrag får göras bara om avdrags­be­lop­pet upp­går till minst 5 000 kro­nor för skogs­konto eller 50 000 kro­nor för skogs­ska­de­konto. Avdra­get ska avrun­das nedåt till helt hund­ra­tal kro­nor. Lag (2007:1419).

Insätt­ning på kon­tot

32 §   En skatt­skyl­dig får för ett visst beskatt­ningsår inte göra insätt­ning på skogs­konto eller skogs­ska­de­konto i mer än ett kre­di­tin­sti­tut. Om så ändå sker får avdrag göras bara för insätt­ning hos det först anli­tade kre­di­tin­sti­tu­tet. Lag (2004:438).

33 §   Avdrag får göras bara om med­len sätts in på ett skogs­konto eller skogs­ska­de­konto senast den dag som den skatt­skyl­dige enligt skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) ska lämna inkomst­de­kla­ra­tion. Lag (2011:1256).

34 §   Om den skatt­skyl­dige begär avdrag för insätt­ning på skogs­konto enligt 24 § andra styc­ket, anses de medel som satts in på skogs­ska­de­kon­tot vara insatta på skogs­konto den dag då insätt­ningen på skogs­ska­de­kon­tot gjor­des. Detta gäl­ler dock bara om med­len på skogs­ska­de­kon­tot, till den del de inte redan har tagits ut, har förts över till ett skogs­konto när begä­ran om avdrag för insätt­ning på skogs­konto kom­mer in till Skat­te­ver­ket. En över­fö­ring som har skett senare än tio år efter ingången av det år då med­len enligt 33 § senast ska ha satts in beak­tas inte. Lag (2007:1419).

35 §   Som skogs­konto och skogs­ska­de­konto god­tas bara sådant konto hos ett svenskt kre­di­tin­sti­tut eller ett utländskt kre­di­tin­sti­tuts filial i Sve­rige för vil­ket ränta till­go­do­räk­nas minst en gång per år.

I lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogs­kon­to­me­del m.m.
finns bestäm­mel­ser om skatt på rän­tan. Lag (2004:438).

Uttag från kon­tot

36 §   Uttag från ett skogs­konto eller skogs­ska­de­konto får göras tidi­gast fyra måna­der efter insätt­nings­da­gen. Ett uttag får avse hela det inne­stå­ende belop­pet eller en del av det, dock inte lägre belopp än 1 000 kro­nor.

Sedan tio år eller, när det gäl­ler skogs­ska­de­konto, tjugo år har gått från ingången av det år då insätt­ning enligt 33 § senast skulle göras, ska kre­di­tin­sti­tu­tet betala ut kvar­stå­ende medel.

Medel, som enligt 41 § tas över från ett skogs­konto eller ett skogs­ska­de­konto, får tidi­gast tas ut och ska beta­las ut av kre­di­tin­sti­tu­tet vid de tid­punk­ter som enligt första och andra styc­kena gäl­ler för insätt­ningen på det ursprung­liga kon­tot.
Lag (2008:1066).

37 §   Uttag från ett skogs­konto eller skogs­ska­de­konto ska tas upp som intäkt i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het det beskatt­ningsår då utta­get görs. Mot­sva­rande gäl­ler kvar­stå­ende medel som beta­las ut eller skulle ha beta­lats ut enligt 36 § andra styc­ket. Lag (2007:1419).

Byte av kre­di­tin­sti­tut

38 §   Medel på ett skogs­konto eller skogs­ska­de­konto får föras över till ett annat kre­di­tin­sti­tut utan att beskatt­ning sker enligt 37 § om hela det inne­stå­ende belop­pet direkt förs över till ett mot­sva­rande konto i det mot­ta­gande kre­di­tin­sti­tu­tet.
En sådan över­fö­ring får även göras när lant­bruks­en­he­ten och kon­to­me­del tas över enligt 41 §.

När kon­to­me­del förs över ska det över­fö­rande kre­di­tin­sti­tu­tet lämna det mot­ta­gande kre­di­tin­sti­tu­tet de upp­gif­ter som behövs för att det mot­ta­gande kre­di­tin­sti­tu­tet ska kunna full­göra sina skyl­dig­he­ter enligt detta kapi­tel och skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244). Lag (2011:1256).

Över­fö­ring av lant­bruks­en­het eller kon­to­me­del m.m.

39 §   Om den skatt­skyl­di­ges lant­bruks­en­het över­går till en ny ägare genom arv, tes­ta­mente, bodel­ning eller på lik­nande sätt, ska med­len på kon­tona tas upp som intäkt i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het. Detta gäl­ler dock bara om fas­tig­he­ten utgjorde den över­vä­gande delen av närings­verk­sam­he­ten.

Vad som före­skrivs i första styc­ket gäl­ler inte om ägan­de­rät­ten över­går genom gåva och den skatt­skyl­dige har gjort avdrag för de insatta med­len. Första styc­ket gäl­ler inte hel­ler i fråga om medel som tas över enligt 41 §. Lag (2008:1066).

40 §   Om avtal träf­fas om över­lå­telse eller pant­sätt­ning av medel på skogs­konto eller skogs­ska­de­konto, ska med­len på kon­tona tas upp som intäkt i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het om inte annat föl­jer av 41 §. Det anses inte som över­lå­telse eller pant­sätt­ning att en skatt­skyl­dig på begä­ran av Skogs­sty­rel­sen för­bin­der sig att inte för­foga över med­len utan sty­rel­sens till­stånd. Lag (2008:1066).

41 §   Om den skatt­skyl­di­ges lant­bruks­en­het med pro­duk­tiv skogs­mark över­går till en när­stå­ende genom arv, tes­ta­mente, gåva eller bodel­ning får denne ta över medel på ett skogs­konto eller skogs­ska­de­konto utan att beskatt­ning sker enligt 37 §,
   - om mot­ta­ga­ren vid arv, tes­ta­mente eller bodel­ning med anled­ning av ena makens död skrift­li­gen för­kla­rar att han tar över med­len, eller
   - om par­terna vid gåva eller bodel­ning av annan anled­ning än ena makens död träf­far skrift­ligt avtal om att med­len tas över.

Utö­ver vad som sägs i första styc­ket krävs
   - att kon­tot förs över direkt till mot­ta­ga­ren eller med­len förs direkt över till ett mot­sva­rande konto som inne­has av mot­ta­ga­ren, och
   - att över­fö­ringen sker samma beskatt­ningsår som lant­bruks­en­he­ten över­går.

Om bara en del av lant­bruks­en­he­ten över­går till den när­stå­ende, får denne ta över högst så stor del av kon­to­med­len som hans andel mot­sva­rar av den över­tagna pro­duk­tiva skogs­mar­kens skogs­bruks­värde i för­hål­lande till skogs­bruks­vär­det för all pro­duk­tiv skogs­mark på lant­bruks­en­he­ten det beskatt­ningsår då enhe­ten över­går. Lag (2010:1531).


22 kap. Uttag ur närings­verk­sam­het

Inne­håll

1 §   Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel gäl­ler vid uttag av en till­gång eller en tjänst ur närings­verk­sam­he­ten. Det finns bestäm­mel­ser om
   - vad som avses med uttag i 2-6 §§,
   - inne­bör­den av uttags­be­skatt­ning i 7 och 8 §§, och
   - när uttags­be­skatt­ning inte ska ske i 9-12 §§. Lag (2007:1419).

Vad som avses med uttag

2 §   Med uttag avses att den skatt­skyl­dige till­go­do­gör sig en till­gång från närings­verk­sam­he­ten för pri­vat bruk eller att han för över den till en annan närings­verk­sam­het.

3 §   Med uttag avses också att den skatt­skyl­dige över­lå­ter en till­gång utan ersätt­ning eller mot ersätt­ning som under­sti­ger mark­nads­vär­det utan att detta är affärs­mäs­sigt moti­ve­rat.
Mot­sva­rande gäl­ler om ett svenskt han­dels­bo­lag som den skatt­skyl­dige är delä­gare i över­lå­ter en till­gång till den skatt­skyl­dige eller någon annan.

4 §   Bestäm­mel­serna om uttag av en till­gång i 2 och 3 §§ tilläm­pas också på uttag av en tjänst om vär­det av tjäns­ten är mer än ringa.

5 §   Som uttag räk­nas också att
   1. en närings­verk­sam­het upp­hör,
   2. skatt­skyl­dig­he­ten för inkoms­ten från en närings­verk­sam­het helt eller del­vis upp­hör,
   3. till­gångar förs över från en del av en närings­verk­sam­het till en annan del om skatt­skyl­dig­het före­lig­ger för inkomst från den förra delen men inte för inkomst från den senare delen,
   4. inkoms­ten från en närings­verk­sam­het helt eller del­vis inte längre ska beskat­tas i Sve­rige på grund av ett skat­te­av­tal,
   5. till­gångar förs över från en del av en närings­verk­sam­het till en annan del om den senare delen men inte den förra är undan­ta­gen från beskatt­ning i Sve­rige på grund av ett skat­te­av­tal, eller
   6. till­gångar förs över från annan närings­verk­sam­het till en kva­li­fi­ce­rad rede­ri­verk­sam­het enligt 39 b kap. Lag (2016:887).

6 §   I 27 kap. 8 § finns sär­skilda bestäm­mel­ser om uttags­be­skatt­ning i bygg­nads­rö­relse.

Inne­bör­den av uttags­be­skatt­ning

7 §   Uttag av en till­gång eller en tjänst ska behand­las som om den avytt­ras mot en ersätt­ning som mot­sva­rar mark­nads­vär­det (uttags­be­skatt­ning).
Uttag i form av använ­dande av bil ska vär­de­ras enligt bestäm­mel­serna om bil­för­mån i 61 kap. 5-11 §§. Lag (2007:1419).

8 §   Om den skatt­skyl­dige tar ut en till­gång eller en tjänst ur en närings­verk­sam­het som han bedri­ver och för över den till en annan sådan närings­verk­sam­het ska, om uttags­be­skatt­ning skett, till­gången eller tjäns­ten anses för­vär­vad i den senare närings­verk­sam­he­ten mot en ersätt­ning som mot­sva­rar mark­nads­vär­det, om utta­get beskat­tas enligt bestäm­mel­serna i 7 §. Lag (2007:1419).

När uttags­be­skatt­ning inte ska ske

9 §   Uttag av bränsle från en fas­tig­het i Sve­rige som är tax­e­rad som lant­bruks­en­het ska inte uttags­be­skat­tas, om bräns­let används för upp­värm­ning av den skatt­skyl­di­ges pri­vat­bo­stad på fas­tig­he­ten. Undan­ta­get gäl­ler också i fråga om sådan bostad som på grund av den skatt­skyl­di­ges begä­ran enligt 2 kap. 9 § tredje styc­ket inte ska räk­nas som pri­vat­bo­stad. Lag (2007:1419).

10 §   Vid sådan utdel­ning av ande­lar som avses i 42 kap. 16 § och vid sådan utskift­ning av aktier som avses i 42 kap. 20 § ska uttags­be­skatt­ning inte ske om mark­nads­vär­det på ande­larna eller akti­erna över­sti­ger omkost­nads­be­lop­pet.

Första styc­ket gäl­ler inte sådana ande­lar i fas­tig­hets­för­val­tande före­tag som enligt 27 kap. 6 § är lager­till­gångar. Lag (2007:1419).

11 §   Bestäm­mel­ser om att uttags­be­skatt­ning i vissa fall inte ska ske vid uttag av en till­gång finns i 23 kap. om under­pri­sö­ver­lå­tel­ser. Lag (2007:1419).

12 §   Om uttag av en tjänst har sam­band med uttag av en till­gång, ska utta­get av tjäns­ten inte beskat­tas om utta­get av till­gången på grund av bestäm­mel­sen i 23 kap. 9 § inte ska uttags­be­skat­tas. Lag (2007:1419).

13 §   Om skatt­skyl­dig­he­ten för låg­be­skat­tade inkoms­ter i en utländsk juri­disk per­son upp­hör, ska uttags­be­skatt­ning inte ske. Lag (2007:1419).


23 kap. Under­pri­sö­ver­lå­tel­ser

Tillämp­nings­om­råde

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om beskatt­ningen vid under­pri­sö­ver­lå­tel­ser. Det finns bestäm­mel­ser om - defi­ni­tio­ner i 3-8 §§,
   - beskatt­ningen vid en under­pri­sö­ver­lå­telse i 9-13 §§, och
   - vill­kor för en under­pri­sö­ver­lå­telse i 14-29 §§.

2 §   Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel gäl­ler inte om
   1. bestäm­mel­serna om kva­li­fi­ce­rade fusio­ner och fis­sio­ner i 37 kap. ska tilläm­pas på över­lå­tel­sen,
   2. över­lå­tel­sen inne­bär att sådana ande­lar i fas­tig­hets­för­val­tande före­tag som är lager­till­gångar enligt 27 kap. 6 § delas ut enligt 42 kap. 16 § eller skif­tas ut enligt 42 kap. 20 §,
   3. mark­nads­vär­det på till­gången är lika med eller lägre än till­gång­ens skatte­mäs­siga värde, eller
   4. över­lå­tel­sen inne­bär att till­gångar förs över till en kva­li­fi­ce­rad rede­ri­verk­sam­het enligt 39 b kap.

Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel gäl­ler inte hel­ler om en kapital­vinst vid en avytt­ring är skat­te­fri enligt bestäm­mel­serna i 25 a kap. eller ersätt­ningen ska tas upp som kapital­vinst på grund av bestäm­mel­sen om skal­bo­lags­be­skatt­ning i 25 a kap. 9 §. Bestäm­mel­serna i 11 och 12 §§ tilläm­pas dock när en närings­be­tingad andel, en andel som avses i 25 a kap. 3 a § eller en delä­gar­rätt som avses i 25 a kap. 23 § över­låts utan ersätt­ning eller mot ersätt­ning som under­sti­ger mark­nads­vär­det utan att detta är affärs­mäs­sigt moti­ve­rat om
   - det för­vär­vande före­ta­get är ett svenskt aktie­bo­lag, en svensk eko­no­misk för­e­ning, ett svenskt han­dels­bo­lag, ett utländskt bolag som mot­sva­rar något sådant före­tag och som hör hemma i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES) eller en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son som hör hemma i en stat inom EES,
   - det för­vär­vande före­ta­get inte, direkt eller indi­rekt, äger andel i det över­lå­tande före­ta­get, och
   - för­ut­sätt­ning­arna i 19 § är upp­fyllda. Lag (2016:887).

Defi­ni­tio­ner

3 §   Med under­pri­sö­ver­lå­telse avses över­lå­telse av en till­gång utan ersätt­ning eller mot ersätt­ning som under­sti­ger mark­nads­vär­det utan att detta är affärs­mäs­sigt moti­ve­rat, om vill­ko­ren i 14-29 §§ är upp­fyllda.

4 §   Med före­tag avses i detta kapi­tel
   1. svenskt aktie­bo­lag,
   2. svensk eko­no­misk för­e­ning,
   3. svensk spar­bank,
   4. svenskt ömse­si­digt för­säk­rings­fö­re­tag,
   5. svensk stif­telse,
   6. svensk ide­ell för­e­ning, och
   7. utländskt bolag.

Vid tillämp­ning av 11 och 12 §§ avses med före­tag även ett svenskt han­dels­bo­lag eller en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son som direkt eller indi­rekt, genom ett eller flera svenska han­dels­bo­lag, ägs av ett sådant före­tag som anges i första styc­ket 1-7.

Som före­tag räk­nas inte pri­vat­bo­stads­fö­re­tag eller invest­ment­fö­re­tag. Lag (2009:1413).

5 §   Har upp­hävts genom lag (2008:1063).

6 §   Med andel avses i detta kapi­tel andel i sådant före­tag som anges i 4 § 1, 2 och 7.

7 §   I detta kapi­tel anses inne­hav av ande­lar i ett före­tag som en närings­verk­sam­het eller som en verk­sam­hets­gren om för­vär­va­ren efter för­vär­vet under samma beskatt­ningsår äger närings­be­ting­ade ande­lar i före­ta­get. Lag (2003:224).

8 §   Om inven­ta­rier som över­låts bara är en del av över­lå­ta­rens samt­liga inven­ta­rier, ska som skatte­mäs­sigt värde anses en skä­lig del av hela vär­det. Lag (2007:1419).

Beskatt­ningen vid en under­pri­sö­ver­lå­telse

9 §   En under­pri­sö­ver­lå­telse ska inte med­föra uttags­be­skatt­ning enligt bestäm­mel­serna i 22 kap. Lag (2007:1419).

10 §   Om ersätt­ning inte läm­nas med ett belopp som mot­sva­rar minst till­gång­ens skatte­mäs­siga värde, ska över­lå­tel­sen behand­las som om till­gången avytt­ras mot en ersätt­ning som mot­sva­rar det skatte­mäs­siga vär­det. Till­gången anses i sådant fall för­vär­vad för samma belopp. Lag (2007:1419).

11 §   Om till­gången över­låts av ett före­tag, ska över­lå­tel­sen inte med­föra att någon som direkt eller indi­rekt äger en andel i före­ta­get, eller i fråga om ide­ella för­e­ningar någon som är med­lem i för­e­ningen, ska ta upp skill­na­den mel­lan mark­nads­vär­det och ersätt­ningen som utdel­ning. Över­lå­tel­sen ska inte hel­ler med­föra att skill­na­den ska tas upp som intäkt i inkomst­sla­get tjänst av
   1. för­vär­va­ren,
   2. den som äger en kva­li­fi­ce­rad andel i det för­vär­vande före­ta­get, eller
   3. den som indi­rekt genom inne­hav av en kva­li­fi­ce­rad andel äger en andel i det för­vär­vande före­ta­get.

Om till­gången över­låts till en fysisk per­son och ersätt­ning inte läm­nas, gäl­ler bestäm­mel­serna i första styc­ket inte för det belopp som mot­sva­rar det skatte­mäs­siga vär­det av till­gången. Om ersätt­ning läm­nas med belopp som under­sti­ger det skatte­mäs­siga vär­det, gäl­ler bestäm­mel­serna i första styc­ket inte det belopp som mot­sva­rar skill­na­den mel­lan det skatte­mäs­siga vär­det och ersätt­ningen. Lag (2008:1063).

12 §   Om till­gången för­vär­vas av ett före­tag, ska skill­na­den mel­lan mark­nads­vär­det och ersätt­ningen inte räk­nas som utgift för för­bätt­ring av en andel i före­ta­get eller av en andel i före­tag som, direkt eller indi­rekt, äger andel i det för­vär­vande före­ta­get.

Om till­gången för­vär­vas från en andelsä­gare i före­ta­get gäl­ler föl­jande. Läm­nas inte ersätt­ning för till­gången, gäl­ler bestäm­mel­serna i första styc­ket inte det belopp som mot­sva­rar det skatte­mäs­siga vär­det av till­gången. Läm­nas ersätt­ning med belopp som under­sti­ger det skatte­mäs­siga vär­det, gäl­ler bestäm­mel­serna i första styc­ket inte det belopp som mot­sva­rar skill­na­den mel­lan det skatte­mäs­siga vär­det och ersätt­ningen.
Lag (2007:1419).

13 §   Avser under­pri­sö­ver­lå­tel­sen en närings­fas­tig­het som är kapi­tal­till­gång eller närings­bo­stads­rätt, tilläm­pas inte bestäm­mel­serna i 26 kap. 2 § första styc­ket 5 om åter­fö­ring av utgif­ter för för­bätt­rande repa­ra­tio­ner och under­håll. Lag (2000:78).

Vill­kor för en under­pri­sö­ver­lå­telse

Över­lå­ta­ren och för­vär­va­ren

14 §   Över­lå­ta­ren och för­vär­va­ren ska vara en fysisk per­son eller ett före­tag.

En svensk stif­telse eller en svensk ide­ell för­e­ning får inte vara för­vär­vare. En svensk stif­telse får dock vid ombild­ning av spar­bank till bank­ak­tie­bo­lag enligt 8 kap. spar­bank­sla­gen (1987:619) för­värva aktier från spar­ban­ken. Vidare får en svensk ide­ell för­e­ning som inte omfat­tas av bestäm­mel­serna om undan­tag från skatt­skyl­dig­het i 7 kap. för­värva en till­gång från en annan ide­ell för­e­ning.

Ett liv­för­säk­rings­fö­re­tag får vara för­vär­vare bara i fråga om till­gångar som ingår i sådan verk­sam­het som enligt 39 kap. 4 § ska beskat­tas enligt reg­lerna för ska­de­för­säk­rings­fö­re­tag.
Lag (2008:1063).

15 §   Har upp­hävts genom lag (2008:1063).

Skatt­skyl­dig­het

16 §   För­vär­va­ren ska ome­del­bart efter för­vär­vet vara skatt­skyl­dig för inkomst av en närings­verk­sam­het i vil­ken till­gången ingår. En till­gång anses ingå i en närings­verk­sam­het bara om ersätt­ningen eller kapital­vins­ten vid en avytt­ring ska tas upp som intäkt i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het.

Inkoms­ten av närings­verk­sam­he­ten eller en del av närings­verk­sam­he­ten där till­gången ingår får inte vara undan­ta­gen från beskatt­ning på grund av ett skat­te­av­tal.
Lag (2008:1063).

När rätt till avdrag för kon­cern­bi­drag sak­nas

17 §   Om över­lå­ta­ren inte med avdrags­rätt kan lämna kon­cern­bi­drag till för­vär­va­ren avse­ende det beskatt­ningsår då över­lå­tel­sen sker, ska över­lå­ta­rens hela närings­verk­sam­het, en verk­sam­hets­gren eller en ide­ell andel av en verk­sam­het eller en verk­sam­hets­gren över­lå­tas. Lag (2008:1063).

Kva­li­fi­ce­rade ande­lar

18 §   Om över­lå­ta­ren är en fysisk per­son och för­vär­va­ren är ett före­tag, ska samt­liga ande­lar i före­ta­get vara kva­li­fi­ce­rade.
Lag (2007:1419).

19 §   Om över­lå­ta­ren och för­vär­va­ren är före­tag och om någon andel i det över­lå­tande före­ta­get är kva­li­fi­ce­rad, ska minst samma andel av ande­larna i det för­vär­vande före­ta­get vara kva­li­fi­ce­rade som ande­len kva­li­fi­ce­rade ande­lar i det över­lå­tande före­ta­get. Med kva­li­fi­ce­rad andel avses i denna para­graf inte en sådan mark­nads­no­te­rad andel i ett över­lå­tande före­tag som anses kva­li­fi­ce­rad enligt 57 kap. 7, 7 a eller 7 b §. Lag (2008:1063).

20 §   Har upp­hävts genom lag (2008:1063).

21 §   Har upp­hävts genom lag (2008:1063).

22 §   En andel i ett sådant över­lå­tande eller för­vär­vande före­tag som, direkt eller indi­rekt, inne­has av ett annat före­tag, ska anses kva­li­fi­ce­rad till den del som sva­rar mot för­hål­lan­det mel­lan kva­li­fi­ce­rade ande­lar i det andra före­ta­get och övriga ande­lar i det andra före­ta­get. Lag (2007:1419).

23 §   Vill­ko­ret i 18 och 19 §§ om att en andel i ett för­vär­vande före­tag ska vara kva­li­fi­ce­rad ska anses upp­fyllt även om ande­len först efter för­vär­vet men under samma år hos samma ägare blir kva­li­fi­ce­rad. Läm­nas utdel­ning på ande­len efter för­vär­vet men under samma år hos samma ägare, ska ande­len vara kva­li­fi­ce­rad vid tid­punk­ten för utdel­ningen. Lag (2008:1063).

23 a §   Vid tillämp­ningen av 18, 19 och 22 §§ ska en andel i ett för­vär­vande före­tag som är kva­li­fi­ce­rad bara enligt 57 kap. 7, 7 a eller 7 b § inte anses som en kva­li­fi­ce­rad andel. Sådana ande­lar ska dock anses kva­li­fi­ce­rade vid tillämp­ning av 19 § till den del som ande­larna i det över­lå­tande före­ta­get är kva­li­fi­ce­rade bara enligt 57 kap. 7, 7 a eller 7 b §.
Lag (2008:1063).

Under­skott hos för­vär­va­ren

24 §   Om för­vär­va­ren är en fysisk per­son, får det under beskatt­nings­å­ret före det beskatt­ningsår då över­lå­tel­sen sker inte ha upp­kom­mit under­skott i den närings­verk­sam­het hos honom som för­vär­vet avser. Vidare gäl­ler att per­so­nen inte får ha rätt till avdrag för under­skott i annan närings­verk­sam­het enligt 62 kap. 2-4 §§.

25 §   Har upp­hävts genom lag (2008:1063).

26 §   Har upp­hävts genom lag (2008:1063).

27 §   Om för­vär­va­ren är ett före­tag, får det under beskatt­nings­å­ret före det beskatt­ningsår då över­lå­tel­sen sker inte ha upp­kom­mit under­skott hos för­vär­va­ren eller hos ett före­tag till vil­ket för­vär­va­ren kan med avdrags­rätt lämna kon­cern­bi­drag avse­ende det beskatt­ningsår då över­lå­tel­sen sker.

28 §   Bestäm­mel­serna i 27 § tilläm­pas inte om över­lå­ta­ren kan med avdrags­rätt lämna kon­cern­bi­drag till för­vär­va­ren under det beskatt­ningsår då över­lå­tel­sen sker.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket tilläm­pas inte om en sådan begräns­ning av rätt till avdrag för under­skott (avdrags­be­gräns­ning) som anges i kon­cern­bi­drags­spär­ren i 40 kap. 18 § gäl­ler om för­vär­va­ren får kon­cern­bi­drag från över­lå­ta­ren avse­ende det beskatt­ningsår då över­lå­tel­sen sker.
Avdrags­be­gräns­ning får inte hel­ler gälla om ett före­tag, till vil­ket för­vär­va­ren kan med avdrags­rätt lämna kon­cern­bi­drag utan att avdrags­be­gräns­ning gäl­ler för före­ta­get, indi­rekt via för­vär­va­ren får kon­cern­bi­drag avse­ende samma beskatt­ningsår från över­lå­ta­ren. Lag (2000:1341).

29 §   En fysisk per­son eller ett före­tag får avstå från att utnyttja under­skott som avses i 24-27 §§. I sådant fall ska det bort­ses från under­skot­tet vid till­lämp­ning av dessa bestäm­mel­ser. Lag (2007:1419).


24 kap. Rän­tor och utdel­ningar i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - vad som avses med rän­teut­gif­ter och rän­te­in­koms­ter i 2-4 §§,
   - tillämp­ning i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het av vissa bestäm­mel­ser i inkomst­sla­get kapi­tal i 5 och 6 §§,
   - par­ti­ell fis­sion i 7 §,
   - kapi­tal­ra­batt på options­lån i 8 §,
   - avdrags­för­bud för rän­teut­gif­ter på vissa efter­ställda skul­der i 9 §,
   - avdrags­rätt för rän­teut­gif­ter på vinstan­delslån i 10-15 §§,
   - avdrags­för­bud för rän­teut­gif­ter på skul­der till före­tag i vissa icke sam­ar­bets­vil­liga sta­ter eller juris­dik­tio­ner i 15 a och 15 b §§,
   - sär­skild avdrags­be­gräns­ning för rän­teut­gif­ter på vissa skul­der till före­tag i intres­se­ge­men­skap i 16-20 §§,
   - avdrags­be­gräns­ning för nega­tiva rän­te­net­ton i 21-29 §§,
   - avdrag för läm­nad utdel­ning i 30 §, och
   - skat­te­fria utdel­ningar i 31-42 §§.

En bestäm­melse om skat­te­fri­het för utdel­ning från pri­vat­bo­stads­fö­re­tag finns i 15 kap. 4 §.
Lag (2020:1072).

Defi­ni­tion av rän­teut­gif­ter och rän­te­in­koms­ter

2 §   Med rän­teut­gif­ter avses i detta kapi­tel
   - ränta och andra utgif­ter för kre­dit, och
   - utgif­ter som är jäm­för­bara med ränta.

Bestäm­mel­ser om i vil­ken utsträck­ning lea­singav­gif­ter samt ersätt­ningar i form av liv­ränta och lik­nande utbe­tal­ningar för avytt­rade till­gångar behand­las som rän­teut­gif­ter finns i 24 a kap. 11-13 §§ och 44 kap. 35 och 37-39 §§.

Valuta­kurs­för­lus­ter omfat­tas bara vid tillämp­ning av 21-29 §§ och bara i den utsträck­ning som fram­går av 4 §.
Lag (2018:1206).

3 §   Med rän­te­in­koms­ter avses i detta kapi­tel inkoms­ter som mot­sva­rar rän­teut­gif­ter enligt 2 §. Bestäm­mel­ser om i vil­ken utsträck­ning lea­singav­gif­ter behand­las som rän­te­in­koms­ter finns i 24 a kap. 14-16 §§.

Valuta­kur­s­vins­ter omfat­tas bara i den utsträck­ning som fram­går av 4 §. Lag (2018:1206).

3 a §   Har beteck­nats 24 kap. 7 § genom lag (2018:1206).

4 §   Vid tillämp­ning av 21-29 §§ gäl­ler föl­jande. Om valu­ta­ris­ken avse­ende en skuld i utländsk valuta har säk­rats genom ett deri­va­t­in­stru­ment, ska en valuta­kurs­för­änd­ring på skul­den anses vara en rän­teut­gift respek­tive en rän­te­in­komst enligt 2 eller 3 §.

Om deri­va­t­in­stru­men­tet är en kapi­tal­till­gång, ska det på balans­da­gen vär­de­ras på mot­sva­rande sätt som i 14 kap. 8 §. Vär­de­för­änd­ringen ska anses vara en rän­teut­gift eller en rän­te­in­komst enligt 2 eller 3 §. I de fall deri­va­t­in­stru­men­tet har avytt­rats före balans­da­gen ska den kapital­vinst eller kapital­för­lust som upp­kom­mer vid avytt­ringen anses vara en rän­teut­gift eller en rän­te­in­komst enligt 2 eller 3 §.

Om deri­va­t­in­stru­men­tet utgör lager som tas upp till verk­ligt värde enligt 17 kap. 20 §, ska vär­de­för­änd­ringen anses vara en rän­teut­gift eller rän­te­in­komst enligt 2 eller 3 §. Om deri­va­t­in­stru­men­tet utgör lager som inte tas upp till verk­ligt värde enligt 17 kap. 20 §, ska andra styc­ket tilläm­pas.

Första-​tredje styc­kena gäl­ler även i de fall skul­den och deri­va­t­in­stru­men­tet finns hos olika före­tag i en intres­se­ge­men­skap enligt 22 §. Denna para­graf gäl­ler även låne­ford­ran i de fall valu­ta­ris­ken har säk­rats genom ett deri­va­t­in­stru­ment. Lag (2018:1206).

Tillämp­ning av vissa bestäm­mel­ser i inkomst­sla­get kapi­tal

4 a §   Har beteck­nats 24 kap. 9 § genom lag (2018:1206).

Hän­vis­ningar

5 §   I inkomst­sla­get närings­verk­sam­het tilläm­pas bestäm­mel­serna i inkomst­sla­get kapi­tal om
   - utnytt­jande av före­trä­des­rätt till teck­ning av vinstan­delslån eller kapi­ta­lan­delslån i 42 kap. 15 §,
   - utdel­ning av ande­lar i dot­ter­bo­lag i 42 kap. 16 §,
   - utbe­tal­ningar vid minsk­ning av akti­e­ka­pi­tal, bun­den över­kurs­fond eller reserv­fond och lik­nande för­fa­ran­den i 42 kap. 17 §,
   - till­del­ning av inlö­sen­ak­tier i 42 kap. 17 a §,
   - utskift­ning från ide­ella för­e­ningar i 42 kap. 18 §,
   - utskift­ning och utbe­tal­ning från eko­no­miska för­e­ningar i 42 kap. 19-21 §§,
   - emis­sion i eko­no­miska för­e­ningar i 42 kap. 21 a §,
   - utdel­ning från i utlan­det deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­ner och från utländska juri­diska per­so­ner med låg­be­skat­tade inkoms­ter i 42 kap. 22 §,
   - utdel­ning och utskift­ning från döds­bon efter per­so­ner som var begrän­sat skatt­skyl­diga vid döds­fal­let i 42 kap. 23 §,
   - skat­te­till­go­do­ha­van­den i 42 kap. 24 §,
   - spel i 42 kap. 25 §, och
   - scha­blo­nin­täkt i 42 kap. 43 §. Lag (2023:789).

Utdel­ning av vissa ande­lar

6 §   Om ande­larna i det utde­lade bola­get i de fall som avses i 42 kap. 16 eller 20 § blir lager­till­gångar hos mot­ta­ga­ren, ska det lägsta av ande­lar­nas anskaff­nings­värde och deras verk­liga värde tas upp som intäkt av mot­ta­ga­ren. I 17 kap. 6 och 7 §§ finns bestäm­mel­ser om hur anskaff­nings­vär­det ska bestäm­mas i sådana fall. Lag (2018:1206).

Par­ti­ell fis­sion

7 §   Vid en par­ti­ell fis­sion ska den ersätt­ning som andelsä­ga­ren i det över­lå­tande före­ta­get erhål­ler från det över­ta­gande före­ta­get anses som utdel­ning från det över­lå­tande före­ta­get.

Om ande­larna i det över­lå­tande före­ta­get är kapi­tal­till­gångar hos andelsä­ga­ren, ska utdel­ning i form av ande­lar i det över­ta­gande före­ta­get inte tas upp.

Om ande­larna i det över­lå­tande före­ta­get är lager­till­gångar hos andelsä­ga­ren, ska utdel­ning i form av ande­lar inte tas upp till ett högre belopp än vad utdel­ningen med­för i ned­skriv­ning av andelsä­ga­rens ande­lar i det över­lå­tande före­ta­get. Lag (2018:1206).

Kapi­tal­ra­batt på options­lån

8 §   Om ett svenskt aktie­bo­lag ger ut skul­debrev som är för­e­nade med köp- eller teck­nings­op­tion avse­ende aktier, får bola­get inte dra av en sådan skill­nad mel­lan emis­sions­pri­set och skul­debre­vets mark­nads­värde som beror på optio­nen.
Lag (2018:1206).

Avdrags­för­bud för rän­teut­gif­ter på vissa efter­ställda skul­der

9 §   Ett före­tag som omfat­tas av någon av föl­jande EU- för­ord­ningar får inte dra av rän­teut­gif­ter på efter­ställda skul­der som får ingå i kapi­tal­ba­sen vid tillämp­ning av respek­tive för­ord­ning. Detta gäl­ler före­tag som omfat­tas av
   1. Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om till­synskrav för kre­di­tin­sti­tut och om änd­ring av för­ord­ning (EU) nr 648/2012, eller
   2. Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2019/2033 av den 27 novem­ber 2019 om till­synskrav för vär­de­pap­pers­fö­re­tag och om änd­ring av för­ord­ning­arna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 575/2013, (EU) nr 600/2014 och (EU) nr 806/2014.

Ett svenskt för­säk­rings­fö­re­tag som omfat­tas av 7 kap. för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043) eller av lagen (2019:742) om tjäns­te­pen­sions­fö­re­tag får inte dra av rän­teut­gif­ter på efter­ställda skul­der som får ingå i kapi­tal­ba­sen vid tillämp­ning av dessa lagar.

Ett utländskt för­säk­rings­fö­re­tag som hör hemma i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det och som omfat­tas av Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2009/138/EG av den 25 novem­ber 2009 om upp­ta­gande och utö­vande av försäkrings-​ och åter­för­säk­rings­verk­sam­het (Sol­vens II), får inte dra av rän­teut­gif­ter på efter­ställda skul­der som får ingå i kapi­tal­ba­sen vid tillämp­ning av natio­nell lag­stift­ning som genom­för det direk­ti­vet.

Ett utländskt tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut får inte dra av rän­teut­gif­ter på efter­ställda skul­der som får ingå i kapi­tal­ba­sen vid tillämp­ning av natio­nell lag­stift­ning som genom­för Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2016/2341 av den 14 decem­ber 2016 om verk­sam­het i och till­syn över tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut. Vad som avses med ett utländskt tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut fram­går av 39 kap. 13 a §.
Lag (2021:489).

Avdrags­rätt för rän­teut­gif­ter på vinstan­delslån

Huvud­reg­ler

10 §   Ett svenskt aktie­bo­lag, en svensk eko­no­misk för­e­ning eller ett svenskt ömse­si­digt för­säk­rings­fö­re­tag som har tagit upp ett vinstan­delslån, får dra av vinstan­dels­rän­tan bara i den utsträck­ning som föl­jer av 11-15 §§.

Med vinstan­dels­ränta avses ränta vars stor­lek är bero­ende av det lån­ta­gande före­ta­gets utdel­ning eller vinst och med vinstan­delslån avses ett lån med ränta som helt eller del­vis är vinstan­dels­ränta.

För annan ränta på vinstan­delslån gäl­ler all­männa bestäm­mel­ser om avdrag i närings­verk­sam­he­ten.
Lag (2018:2040).

10 a §   Har upp­hävts genom lag (2018:1206).

10 b §   Har upp­hävts genom lag (2018:1206).

10 c §   Har upp­hävts genom lag (2018:1206).

10 d §   Har upp­hävts genom lag (2018:1206).

10 e §   Har upp­hävts genom lag (2018:1206).

10 f §   Har upp­hävts genom lag (2018:1206).

Emis­sio­ner på den all­männa mark­na­den

11 §   Vinstan­dels­rän­tan ska dras av om lånet har bju­dits ut till teck­ning på den all­männa mark­na­den.

Om det lån­ta­gande före­ta­get är ett fåmans­fö­re­tag, får vinstan­dels­rän­tan dock inte dras av till den del den beta­las till någon som
   1. är andelsä­gare i före­ta­get,
   2. är före­tags­le­dare i före­ta­get,
   3. är när­stå­ende till någon som avses i 1 eller 2, eller
   4. på annan grund har sådan intres­se­ge­men­skap med före­ta­get som anges i 14 kap. 20 §. Lag (2018:1206).

Rik­tade emis­sio­ner

12 §   Om en eller flera per­so­ner har fått ensam­rätt eller före­trä­des­rätt till teck­ning av lånet, ska vinstan­dels­rän­tan dras av om ensam­rät­ten eller före­trä­des­rät­ten inte har läm­nats till någon som
   1. är andelsä­gare i det lån­ta­gande före­ta­get,
   2. har sådan intres­se­ge­men­skap med före­ta­get som anges i 14 kap. 20 §,
   3. är före­tags­le­dare i före­ta­get om det är ett fåmans­fö­re­tag,
eller
   4. är när­stå­ende till en före­tags­le­dare eller andelsä­gare i före­ta­get om det är ett fåmans­fö­re­tag. Lag (2018:1206).

13 §   Är ande­larna i det lån­ta­gande före­ta­get upp­tagna till han­del på en regle­rad mark­nad i Sve­rige, ska vinstan­dels­rän­tan dras av även om de som äger ande­lar i före­ta­get har fått en sådan före­trä­des­rätt till teck­ning av lånet som har läm­nats i för­hål­lande till deras inne­hav av ande­lar.

Om rän­tan ska dras av, ska det sam­man­lagda värde som genom före­trä­des­rät­terna kan anses ha till­förts andelsä­garna tas upp av före­ta­get. Vär­det ska tas upp som intäkt det beskatt­ningsår då teck­ningen av lånet avslu­tas. Lag (2018:1206).

14 §   Skat­te­ver­ket får medge att vinstan­dels­rän­tan dras av även om en eller flera som äger ande­lar i före­ta­get har för­be­hål­lits rätt till teck­ning av lånet. En för­ut­sätt­ning för ett sådant beslut är att låne­vill­ko­ren kan antas ha bestämts på affärs­mäs­sig grund med hän­syn till omstän­dig­he­terna när lånet togs upp.

Skat­te­ver­kets beslut får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol. Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten. Lag (2018:1206).

15 §   Om det lån­ta­gande före­ta­get är ett fåmans­fö­re­tag, får vinstan­dels­rän­tan inte dras av - även om för­ut­sätt­ning­arna för avdrag i 12, 13 eller 14 § är upp­fyllda - till den del den beta­las till någon som
   1. är andelsä­gare i före­ta­get,
   2. är före­tags­le­dare i före­ta­get,
   3. är när­stå­ende till någon som avses i 1 eller 2, eller
   4. på annan grund har sådan intres­se­ge­men­skap med före­ta­get som anges i 14 kap. 20 §. Lag (2018:1206).

Avdrags­för­bud för rän­teut­gif­ter på skul­der till före­tag i vissa icke sam­ar­bets­vil­liga sta­ter eller juris­dik­tio­ner

15 a §   Med före­tag avses i 15 b § juri­diska per­so­ner och svenska han­dels­bo­lag. Lag (2020:1072).

15 b §   Ett före­tag får inte dra av rän­teut­gif­ter avse­ende en skuld till ett före­tag som hör hemma i en stat eller juris­dik­tion som är upp­ta­gen i en gäl­lande och offent­lig­gjord för­teck­ning över sta­ter eller juris­dik­tio­ner utan­för Euro­pe­iska uni­o­nen som av med­lems­sta­terna gemen­samt har bedömts vara icke sam­ar­bets­vil­liga på skat­te­om­rå­det.

Första styc­ket gäl­ler bara rän­teut­gif­ter som belö­per sig på den tid då sta­ten eller juris­dik­tio­nen är upp­ta­gen i för­teck­ningen. Lag (2020:1072).

15 c §   Har upp­hävts genom lag (2019:1241).

15 d §   Har upp­hävts genom lag (2019:1241).

15 e §   Har upp­hävts genom lag (2019:1241).

Sär­skild begräns­ning i avdrags­rät­ten för rän­teut­gif­ter på vissa skul­der till före­tag i intres­se­ge­men­skap

Defi­ni­tio­ner

16 §   Med före­tag avses i 17-20 §§ juri­diska per­so­ner och svenska han­dels­bo­lag.

Före­tag ska vid tillämp­ning av 18-20 §§ anses vara i intres­se­ge­men­skap med varandra om
   - ett av före­ta­gen, direkt eller indi­rekt, genom äga­ran­del eller på annat sätt har ett väsent­ligt infly­tande i det andra före­ta­get, eller
   - före­ta­gen står under i huvud­sak gemen­sam led­ning.
Lag (2018:1206).

17 §   En andel i ett svenskt han­dels­bo­lag eller i en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son som hör hemma i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det ska behand­las som en delä­gar­rätt vid tillämp­ningen av 19 §.
Lag (2018:1206).

17 a §   Har beteck­nats 24 kap. 36 § genom lag (2018:1206).

17 b §   Har beteck­nats 24 kap. 37 § genom lag (2018:1206).

Avdrags­be­gräns­ning

18 §   Ett före­tag som ingår i en intres­se­ge­men­skap får, om inte annat föl­jer av andra styc­ket eller 19 §, dra av rän­teut­gif­ter avse­ende en skuld till ett före­tag i intres­se­ge­men­ska­pen bara om det före­tag inom intres­se­ge­men­ska­pen som fak­tiskt har rätt till den inkomst som mot­sva­rar rän­teut­gif­ten
   - hör hemma i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES),
   - hör hemma i en stat utan­för EES med vil­ken Sve­rige har ingått skat­te­av­tal som inte är begrän­sat till vissa inkoms­ter, om före­ta­get omfat­tas av avta­lets reg­ler om begräns­ning av beskatt­nings­rät­ten och har hem­vist i denna stat enligt avta­let, eller
   - skulle ha beskat­tats för inkoms­ten med minst 10 pro­cent enligt lag­stift­ningen i den stat där före­ta­get hör hemma, om före­ta­get bara skulle ha haft den inkoms­ten.

Om skuld­för­hål­lan­det ute­slu­tande eller så gott som ute­slu­tande har upp­kom­mit för att intres­se­ge­men­ska­pen ska få en väsent­lig skat­te­för­mån, får dock rän­teut­gif­terna inte dras av. Lag (2018:1206).

19 §   Om en skuld till ett före­tag i intres­se­ge­men­ska­pen avser ett för­värv av en delä­gar­rätt från ett annat före­tag i intres­se­ge­men­ska­pen, får avdrag enligt 18 § bara göras om för­vär­vet är väsent­li­gen affärs­mäs­sigt moti­ve­rat.

Om skul­den har ersatt en till­fäl­lig skuld till ett före­tag som inte ingår i intres­se­ge­men­ska­pen och denna skuld avser ett sådant för­värv, ska även den först­nämnda skul­den anses avse detta för­värv. Lag (2018:1206).

20 §   Bestäm­mel­serna i 18 § och 19 § första styc­ket tilläm­pas också på en skuld till ett före­tag som inte ingår i intres­se­ge­men­ska­pen, till den del ett före­tag i intres­se­ge­men­ska­pen har en ford­ran på det först­nämnda före­ta­get, eller på ett före­tag som är i intres­se­ge­men­skap med det först­nämnda före­ta­get, om skul­den kan anses ha sam­band med denna ford­ran. Lag (2018:1206).

Avdrags­be­gräns­ning för nega­tiva rän­te­net­ton

Defi­ni­tio­ner

21 §   Med före­tag avses i 22-29 §§ juri­diska per­so­ner och svenska han­dels­bo­lag.

Som före­tag räk­nas dock inte
   - svenska han­dels­bo­lag som under hela beskatt­nings­å­ret, direkt eller indi­rekt, genom ett eller flera svenska han­dels­bo­lag eller i utlan­det deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­ner, bara har ägts av fysiska per­so­ner, eller
   - i utlan­det deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­ner som under hela beskatt­nings­å­ret, direkt eller indi­rekt, genom ett eller flera svenska han­dels­bo­lag eller i utlan­det deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­ner, bara har ägts av obe­grän­sat skatt­skyl­diga fysiska per­so­ner.

Med beskatt­ningsår avses i andra styc­ket och 24, 26 och 29 §§ för svenska han­dels­bo­lag räken­skaps­å­ret. Lag (2018:1206).

22 §   Med före­tag i intres­se­ge­men­skap avses i 24 § före­tag som ingår i en kon­cern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § års­re­do­vis­nings­la­gen (1995:1554). Samt­liga svenska han­dels­bo­lag och i utlan­det deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­ner som något av före­ta­gen, direkt eller indi­rekt, äger andel i genom ett eller flera svenska han­dels­bo­lag eller i utlan­det deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­ner, ska anses ingå i intres­se­ge­men­ska­pen.

Med före­tag i intres­se­ge­men­skap avses även
   - i fråga om före­tag som, direkt eller indi­rekt genom ett eller flera svenska han­dels­bo­lag eller i utlan­det deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­ner, äger andel i ett svenskt han­dels­bo­lag, före­ta­get och han­dels­bo­la­get, eller
   - i fråga om före­tag som, direkt eller indi­rekt genom ett eller flera svenska han­dels­bo­lag eller i utlan­det deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­ner, äger andel i en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son, före­ta­get och den i utlan­det deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­nen.
Lag (2018:1206).

23 §   Med nega­tivt rän­te­netto avses skill­na­den mel­lan rän­teut­gif­ter som ska dras av och rän­te­in­koms­ter som ska tas upp, om rän­teut­gif­terna över­sti­ger rän­te­in­koms­terna.

Med posi­tivt rän­te­netto avses skill­na­den mel­lan rän­te­in­koms­ter som ska tas upp och rän­teut­gif­ter som ska dras av, om rän­te­in­koms­terna över­sti­ger rän­teut­gif­terna.
Lag (2018:1206).

Avdrags­be­gräns­ning vid nega­tivt rän­te­netto

24 §   Ett före­tag får bara dra av ett nega­tivt rän­te­netto med högst 30 pro­cent av avdrags­un­der­la­get (avdrags­ut­rym­met).

Ett nega­tivt rän­te­netto får, i stäl­let för vad som sägs i första styc­ket, dras av upp till fem mil­jo­ner kro­nor. Om före­ta­get ingår i en intres­se­ge­men­skap, får de sam­man­lagda avdra­gen för nega­tiva rän­te­net­ton inom intres­se­ge­men­ska­pen då inte över­stiga fem mil­jo­ner kro­nor.

Andra styc­ket gäl­ler bara om för­del­ningen av belop­pet inom intres­se­ge­men­ska­pen redo­vi­sas öppet i inkomst­de­kla­ra­tio­nen för ett beskatt­ningsår som har samma tid­punkt för läm­nande av dekla­ra­tion eller som skulle ha haft det om inte något av före­ta­gens bok­fö­rings­skyl­dig­het upp­hör. För svenska han­dels­bo­lag och i utlan­det deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­ner med fast drift­ställe i Sve­rige gäl­ler i stäl­let att för­del­ningen av belop­pet ska redo­vi­sas öppet i de sär­skilda upp­gif­terna. Lag (2018:1206).

25 §   Avdrags­un­der­la­get utgörs av resul­ta­tet av närings­verk­sam­he­ten före avdrags­be­gräns­ning för nega­tivt rän­te­netto enligt 24 § och före avdrag för kvar­stå­ende nega­tivt rän­te­netto enligt 26 §

ökat med
   - rän­teut­gif­ter för vilka avdrags­rät­ten inte har begrän­sats enligt andra bestäm­mel­ser i detta kapi­tel än 24 § eller 24 b kap.,
   - årliga vär­de­minsk­nings­av­drag enligt 18 kap. 3 §, 19 kap. 4 och 26 §§ samt 20 kap. 4 och 17 §§,
   - avdrag enligt 19 kap. 7 § och 28 § andra styc­ket samt 20 kap. 7 §, och
   - avdrag för avsätt­ning till peri­o­di­se­rings­fond enligt 30 kap. 5 §,

mins­kat med
   - rän­te­in­koms­ter,
   - över­skott som belö­per sig på ande­lar i svenska han­dels­bo­lag och i utlan­det deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­ner, och
   - åter­fört avdrag för avsätt­ning till peri­o­di­se­rings­fond enligt 30 kap.

Om ett före­tag har ett under­skott av närings­verk­sam­he­ten före avdrags­be­gräns­ning för nega­tivt rän­te­netto enligt 24 § och före avdrag för kvar­stå­ende nega­tivt rän­te­netto enligt 26 §, ska avdrags­un­der­la­get öka även med avdrag för tidi­gare års under­skott enligt 40 kap. 2 §, dock högst med ett belopp som mot­sva­rar beskatt­nings­å­rets under­skott före avdrags­be­gräns­ningen enligt 24 § och före avdrag för kvar­stå­ende nega­tivt rän­te­netto enligt 26 §.

Ett invest­ment­fö­re­tag ska även öka avdrags­un­der­la­get med avdrag för utdel­ning enligt 39 kap. 14 § och minska under­la­get med utdel­ningar som skulle ha tagits upp även om före­ta­get i stäl­let hade varit ett sådant ägar­fö­re­tag som kan inneha en närings­be­tingad andel enligt 32 §, dock högst med det belopp som dra­gits av för utdel­ning. En eko­no­misk för­e­ning som får göra avdrag för utdel­ning enligt 39 kap. 23 § ska även öka avdrags­un­der­la­get med avdrag för sådan utdel­ning och minska det med utdel­ningar som ska tas upp, dock högst med det belopp som dra­gits av för utdel­ning. Lag (2020:1077).

Juste­ring av avdrag för nega­tivt rän­te­netto i för­hål­lande till ökade avdrag för kon­cern­bi­drags­spär­rade under­skott

25 a §   Ett före­tag som ska öka avdra­gen för kon­cern­bi­drags­spär­rade under­skott enligt 40 kap. 19 a §, ska även minska det enligt 24 § första styc­ket beräk­nade avdra­get för nega­tivt rän­te­netto. Minsk­ningen ska göras i för­hål­lande till de ökade avdra­gen för kon­cern­bi­drags­spär­rade under­skott enligt vad som anges i 25 b §.

Första styc­ket gäl­ler bara om före­ta­get
   - endast del­vis får dra av ett nega­tivt rän­te­netto enligt 24 kap. 24 § första styc­ket, och
   - tar emot kon­cern­bi­drag som inte ska räk­nas med i ett över­skott beräk­nat enligt 40 kap. 18 och 19 §§.
Lag (2020:1077).

25 b §   Om ett före­tag ska minska avdra­get för nega­tivt rän­te­netto enligt 25 a § och öka avdra­gen för kon­cern­bi­drags­spär­rade under­skott enligt 40 kap. 19 a §, ska avdra­get för nega­tivt rän­te­netto minska med tre tion­de­lar av de ökade under­skotts­av­dra­gen.

Första styc­ket gäl­ler enbart till den del som de ökade under­skotts­av­dra­gen inte skulle ha lett till ett ökat avdrags­un­der­lag enligt 25 § andra styc­ket, beräk­nat som om under­skotts­av­dra­gen skulle ha fått dras av före avdrags­be­gräns­ning för nega­tivt rän­te­netto enligt 24 § och före avdrag för kvar­stå­ende nega­tivt rän­te­netto enligt 26 §.

Ett före­tag ska inte minska avdra­get för nega­tivt rän­te­netto enligt första styc­ket, till den del avdra­get begrän­sas i för­hål­lande till före­ta­gets avdrags­ut­rymme enligt 24 § första styc­ket på grund av vad som anges i 24 § andra styc­ket andra meningen. Lag (2020:1077).

Kvar­stå­ende nega­tiva rän­te­net­ton

26 §   Ett före­tag som enligt 24 § första styc­ket eller 25 a § inte har kun­nat dra av ett tidi­gare beskatt­nings­års nega­tiva rän­te­netto i sin hel­het får dra av åter­stå­ende del (kvar­stå­ende nega­tivt rän­te­netto) högst med ett belopp som mot­sva­rar avdrags­ut­rym­met, mins­kat med avdrag för nega­tivt rän­te­netto enligt 24 §.

Avdrag ska göras inom sex år efter det beskatt­ningsår då det kvar­stå­ende nega­tiva rän­te­net­tot upp­kom. Ett tidi­gare upp­kom­met kvar­stå­ende nega­tivt rän­te­netto ska dras av före ett senare upp­kom­met sådant. Lag (2020:1077).

27 §   Vid ägar­för­änd­ringar som inne­bär att ett före­tag får ett bestäm­mande infly­tande över ett annat före­tag upp­hör rät­ten att utnyttja det före­ta­gets kvar­stå­ende nega­tiva rän­te­net­ton.

Ett före­tag anses ha ett bestäm­mande infly­tande över ett annat före­tag, om före­ta­gen efter ägar­för­änd­ringen till­sam­mans utgör en kon­cern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § års­re­do­vis­nings­la­gen (1995:1554).

Första styc­ket gäl­ler inte om det före­tag som får det bestäm­mande infly­tan­det ingick i samma kon­cern som före­ta­get med kvar­stå­ende nega­tiva rän­te­net­ton redan före ägar­för­änd­ringen. Första styc­ket gäl­ler inte hel­ler om
   - före­ta­get med kvar­stå­ende nega­tiva rän­te­net­ton före ägar­för­änd­ringen var för­satt i reso­lu­tion enligt lagen (2015:1016) om reso­lu­tion,
   - Riks­gälds­kon­to­ret har vid­ta­git en reso­lu­tions­åt­gärd enligt 12 kap. 1 § första styc­ket 2 a, b eller d samma lag som inne­bär att en ägar­för­änd­ring sker och som inne­fat­tar rät­ten att utnyttja kvar­stå­ende nega­tiva rän­te­net­ton, och
   - Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen vid tid­punk­ten för ägar­för­änd­ringen har fun­nit att åtgär­den är för­en­lig med arti­kel 107 i för­dra­get om Euro­pe­iska uni­o­nens funk­tions­sätt.
Lag (2020:1075).

Avdrag för nega­tivt rän­te­netto i ett annat före­tag

28 §   Ett före­tag som har ett posi­tivt rän­te­netto får dra av ett nega­tivt rän­te­netto som har upp­kom­mit hos ett annat före­tag med högst ett belopp som mot­sva­rar det posi­tiva rän­te­net­tot. Detta gäl­ler inte kvar­stå­ende nega­tiva rän­te­net­ton.

Det nega­tiva rän­te­net­tot hos ett annat före­tag får inte dras av till den del det har dra­gits av på annat sätt.

Ett avdrag enligt första styc­ket ska minska det nega­tiva rän­te­net­tot hos det andra före­ta­get i mot­sva­rande utsträck­ning. Lag (2018:1206).

29 §   Bestäm­mel­serna i 28 § gäl­ler bara om båda före­ta­gen
   - med avdrags­rätt kan lämna kon­cern­bi­drag till varandra, och
   - redo­vi­sar avdra­get öppet i inkomst­de­kla­ra­tio­nen för ett beskatt­ningsår som har samma dekla­ra­tions­tid­punkt enligt skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) eller som skulle ha haft det om inte något av före­ta­gens bok­fö­rings­skyl­dig­het upp­hör. Lag (2018:1206).

Avdrag för läm­nad utdel­ning

30 §   Bestäm­mel­ser om i vilka fall läm­nad utdel­ning ska dras av finns för
   - invest­ment­fö­re­tag i 39 kap. 14 §,
   - koo­pe­ra­tiva för­e­ningar i 39 kap. 22-24 §§,
   - sam­bruks­för­e­ningar i 39 kap. 28 §, och
   - sam­fäl­lig­he­ter i 39 kap. 29 §.
Lag (2018:1206).

Skat­te­fria utdel­ningar

Defi­ni­tio­ner

31 §   Med utdel­ning avses i 32-42 §§ inte
   1. utdel­ning på ande­lar i koo­pe­ra­tiva för­e­ningar i form av rabatt eller pris­tillägg som den utde­lande för­e­ningen ska dra av enligt 39 kap. 22 §, och
   2. utdel­ning från en koo­pe­ra­tiv för­e­ning på för­lagsin­sat­ser eller utdel­ning till en med­lems­främ­jande för­e­ning, om den koo­pe­ra­tiva för­e­ningen ska dra av utdel­ningen enligt 39 kap. 23 §.

Om ett svenskt aktie­bo­lag eller en svensk eko­no­misk för­e­ning enligt ett skat­te­av­tal ska anses ha hem­vist i en utländsk stat, ska före­ta­get vid tillämp­ning av 32-42 §§ anses som en utländsk juri­disk per­son som hör hemma i den utländska sta­ten. Lag (2018:1206).

Närings­be­tingad andel

32 §   Med närings­be­tingad andel avses en andel i ett aktie­bo­lag eller en eko­no­misk för­e­ning, om den upp­fyl­ler vill­ko­ren i 33 § och ägs av en sådan juri­disk per­son (ägar­fö­re­ta­get) som är
   1. ett svenskt aktie­bo­lag eller en svensk eko­no­misk för­e­ning som inte är ett invest­ment­fö­re­tag,
   2. en svensk stif­telse eller svensk ide­ell för­e­ning och som inte omfat­tas av bestäm­mel­serna om undan­tag från skatt­skyl­dig­het i 7 kap.,
   3. en svensk spar­bank,
   4. ett svenskt ömse­si­digt för­säk­rings­fö­re­tag, eller
   5. ett utländskt bolag som hör hemma i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det och som mot­sva­rar något sådant svenskt före­tag som anges i 1-4.
Lag (2018:1206).

33 §   Ande­len ska vara en kapi­tal­till­gång och upp­fylla någon av föl­jande för­ut­sätt­ningar:
   1. Ande­len är inte mark­nads­no­te­rad.
   2. Det sam­man­lagda rös­te­ta­let för ägar­fö­re­ta­gets samt­liga ande­lar i det ägda före­ta­get mot­sva­rar tio pro­cent eller mer av rös­te­ta­let för samt­liga ande­lar i före­ta­get.
   3. Inne­ha­vet av ande­len betingas av rörelse som bedrivs av ägar­fö­re­ta­get eller av ett före­tag som med hän­syn till ägan­de­rätts­för­hål­lan­den eller orga­ni­sa­to­riska för­hål­lan­den kan anses stå det nära.

Ande­len ska anses vara mark­nads­no­te­rad även om mark­nads­no­te­ringen har upp­hört i anslut­ning till inle­dan­det av ett för­fa­rande om inlö­sen, fusion, fis­sion, lik­vi­da­tion, kon­kurs eller för­enklad avveck­ling.

En andel i ett pri­vat­bo­stads­fö­re­tag anses inte närings­be­tingad. Lag (2018:1206).

34 §   Om ande­len avser ett före­tag som hör hemma i en utländsk stat som är med­lem i Euro­pe­iska uni­o­nen ska ande­len, under för­ut­sätt­ning att vill­ko­ren i övrigt i 32 och 33 §§ är upp­fyllda, anses närings­be­tingad också om ägar­fö­re­ta­gets andels­in­ne­hav mot­sva­rar tio pro­cent eller mer av andels­ka­pi­ta­let i före­ta­get och även om ande­len är en lager­till­gång.

Med före­tag som hör hemma i en utländsk stat som är med­lem i Euro­pe­iska uni­o­nen avses ett utländskt före­tag som
   1. bedrivs i någon av de asso­ci­a­tions­for­mer som anges i bilaga 24.1,
   2. enligt skat­te­lag­stift­ningen i en med­lems­stat anses höra hemma i den sta­ten och inte enligt ett skat­te­av­tal med tredje land anses ha hem­vist utan­för uni­o­nen, och
   3. är skyl­digt att betala någon av de skat­ter som anges i bilaga 24.2, utan val­möj­lig­het eller rätt till undan­tag.
Lag (2018:1206).

Utdel­ning på en närings­be­tingad andel

35 §   Utdel­ning på en närings­be­tingad andel ska inte tas upp i annat fall än som anges i 38-40 §§ eller 24 b kap. 7 §.
Lag (2019:1241).

Utdel­ning på vissa utländska ande­lar som inte är närings­be­ting­ade

36 §   Utdel­ning på en andel som inte är närings­be­tingad i ett före­tag som hör hemma i en utländsk stat som är med­lem i Euro­pe­iska uni­o­nen ska inte tas upp i annat fall än som anges i 38-40 §§, under för­ut­sätt­ning att ande­len ägs av ett sådant ägar­fö­re­tag som anges i 32 § och vill­ko­ren i 33 § är upp­fyllda.

Även om vill­ko­ret om rös­te­tal i 33 § 2 inte är upp­fyllt gäl­ler första styc­ket också om ägar­fö­re­ta­gets andels­in­ne­hav mot­sva­rar tio pro­cent eller mer av andels­ka­pi­ta­let i före­ta­get och även om ande­len är en lager­till­gång.

Vid bedöm­ningen av om ett före­tag hör hemma i en utländsk stat som är med­lem i Euro­pe­iska uni­o­nen tilläm­pas bestäm­mel­sen i 34 § andra styc­ket. Lag (2018:1206).

Utdel­ning på andel som ägs av han­dels­bo­lag

37 §   Om ett före­tag som anges i 32 § direkt eller indi­rekt, genom ett eller flera svenska han­dels­bo­lag, är delä­gare i ett svenskt han­dels­bo­lag som erhål­lit utdel­ning, ska den del av utdel­ningen som belö­per sig på delä­ga­rens andel inte tas upp. Detta gäl­ler dock bara om en mot­sva­rande utdel­ning inte skulle ha tagits upp om delä­ga­ren själv hade erhål­lit utdel­ningen. Vid bedöm­ningen av om utdel­ning inte skulle ha tagits upp enligt 33 § första styc­ket 2 eller 34 § ska andels­in­ne­ha­vet bestäm­mas uti­från stor­le­ken på delä­ga­rens indi­rekta inne­hav.

Vid tillämp­ning av första styc­ket lik­ställs en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son med ett svenskt han­dels­bo­lag. Lag (2018:1206).

Utdel­ning från invest­ment­fö­re­tag

38 §   Utdel­ningen ska tas upp om den läm­nas av ett invest­ment­fö­re­tag som, direkt eller genom för­med­ling av ett eller flera andra invest­ment­fö­re­tag, äger mer än enstaka ande­lar i fråga om vilka utdel­ning skulle ha tagits upp om ande­larna hade ägts direkt av det före­tag som äger ande­larna i invest­ment­fö­re­ta­get. Lag (2018:1206).

Utdel­ning på vissa utländska ande­lar

39 §   Utdel­ning på andel som läm­nas av ett före­tag som hör hemma i en annan stat ska tas upp till den del utdel­ningen får dras av som ränta eller lik­nande i det före­tag som läm­nar utdel­ningen.

Med uttryc­ket hör hemma i en annan stat avses det­samma som i 24 b kap. 4 §. Lag (2019:1241).

Vill­kor avse­ende tid

40 §   Utdel­ning på en mark­nads­no­te­rad andel ska tas upp, om ande­len avytt­ras eller upp­hör att vara närings­be­tingad inom ett år från det att ande­len bli­vit närings­be­tingad hos inne­ha­va­ren. Utdel­ningen ska tas upp det beskatt­ningsår då avytt­ringen sker eller ande­len upp­hör att vara närings­be­tingad.

Utdel­ning på en mark­nads­no­te­rad andel som avses i 36 § ska tas upp, om ande­len avytt­ras inom ett år från det att för­ut­sätt­ning­arna för skat­te­fri­het bli­vit upp­fyllda. Det­samma gäl­ler för sådan utdel­ning om för­ut­sätt­ning­arna för skat­te­fri­het inte före­lig­ger under en sam­man­häng­ande tid om tolv måna­der hos inne­ha­va­ren av ande­len. Utdel­ningen ska tas upp det beskatt­ningsår då avytt­ring sker eller för­ut­sätt­ning­arna för skat­te­fri­het inte längre är upp­fyllda. Lag (2018:1206).

41 §   Vid tillämp­ning av 40 § ska inne­havs­ti­den räk­nas från det att ande­len till­träds till dess den från­träds. Om ägar­fö­re­ta­gets för­värv eller avytt­ring av ande­len grun­das på avtal, ska den anses ha till­trätts respek­tive från­trätts när avta­let ingicks, om inte någon annan tid­punkt föl­jer av avta­let. Lag (2018:1206).

42 §   Om ett ägar­fö­re­tag har för­vär­vat ande­lar av samma slag och sort vid olika tid­punk­ter, ska en senare för­vär­vad andel anses ha avytt­rats före en tidi­gare för­vär­vad.

En andel som för­vär­vats genom ny- eller fon­de­mis­sion ska anses ha för­vär­vats sam­ti­digt med de ande­lar som för­vär­vet grun­dats på. Har dessa för­vär­vats vid olika tid­punk­ter, ska den nya ande­len anses ha för­vär­vats vid den senaste av dessa tid­punk­ter. Lag (2018:1206).


24 a kap. Ränta vid finan­si­ella lea­singav­tal

Tillämp­nings­om­råde

1 §   Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel gäl­ler för juri­diska per­so­ner och svenska han­dels­bo­lag som har ingått finan­si­ella lea­singav­tal med undan­tag för
   - svenska han­dels­bo­lag som under hela beskatt­nings­å­ret, direkt eller indi­rekt genom ett eller flera svenska han­dels­bo­lag eller i utlan­det deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­ner, bara har ägts av fysiska per­so­ner, eller
   - i utlan­det deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­ner som under hela beskatt­nings­å­ret, direkt eller indi­rekt genom ett eller flera svenska han­dels­bo­lag eller i utlan­det deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­ner, bara har ägts av obe­grän­sat skatt­skyl­diga fysiska per­so­ner. Lag (2018:1206).

2 §   Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel tilläm­pas inte om de sam­man­lagda lea­singav­gif­ter som före­ta­get, eller före­tag som ingår i samma intres­se­ge­men­skap, har för finan­si­ella lea­singav­tal är mindre än en mil­jon kro­nor för beskatt­nings­å­ret. Lag (2018:1206).

Defi­ni­tio­ner

3 §   Med före­tag i intres­se­ge­men­skap avses i detta kapi­tel före­tag som ingår i en kon­cern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § års­re­do­vis­nings­la­gen (1995:1554). Samt­liga svenska han­dels­bo­lag och i utlan­det deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­ner som något av före­ta­gen, direkt eller indi­rekt, äger andel i genom ett eller flera svenska han­dels­bo­lag eller i utlan­det deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­ner, ska anses ingå i intres­se­ge­men­ska­pen.

Med före­tag i intres­se­ge­men­skap avses även
   - i fråga om före­tag som, direkt eller indi­rekt genom ett eller flera svenska han­dels­bo­lag eller i utlan­det deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­ner, äger andel i ett svenskt han­dels­bo­lag, före­ta­get och han­dels­bo­la­get, eller
   - i fråga om före­tag som, direkt eller indi­rekt genom ett eller flera svenska han­dels­bo­lag eller i utlan­det deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­ner, äger andel i en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son, före­ta­get och den i utlan­det deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­nen.

Med beskatt­ningsår avses i detta kapi­tel för svenska han­dels­bo­lag räken­skaps­å­ret. Lag (2018:1206).

4 §   Med finan­si­ellt lea­singav­tal avses ett avtal enligt vil­ket
   - en lea­se­gi­vare under en avta­lad period ger en lea­se­ta­gare rätt att använda andra till­gångar än inven­ta­rier enligt 18 kap. 1 § andra styc­ket i utbyte mot betal­ning, och
   - de eko­no­miska ris­ker och för­de­lar som är för­knip­pade med att äga till­gången ute­slu­tande eller så gott som ute­slu­tande över­förs från lea­se­gi­va­ren till lea­se­ta­ga­ren. Lag (2018:1206).

5 §   Med mini­mi­le­a­se­av­gif­ter avses sum­man av
   - det som ska beta­las av lea­se­ta­ga­ren till lea­se­gi­va­ren under lea­sing­pe­ri­o­den, och
   - det rest­värde som garan­te­ras av lea­se­ta­ga­ren eller av före­tag som ingår i samma intres­se­ge­men­skap.

Om lea­singav­gif­terna inne­hål­ler en rör­lig avgift som är jäm­för­bar med en rän­teut­gift, ingår denna rör­liga avgift i mini­mi­le­a­se­av­gif­terna enligt den rän­te­sats som gäl­ler vid avta­lets bör­jan. Övriga rör­liga avgif­ter, ser­viceut­gif­ter och skat­ter ingår inte i mini­mi­le­a­se­av­gif­terna.

För lea­se­gi­va­ren ska även ett rest­värde som har garan­te­rats av en obe­ro­ende tredje part ingå i mini­mi­le­a­se­av­gif­terna.
Lag (2018:1206).

6 §   Med rör­lig avgift avses den del av lea­singav­gif­ten som inte är fast och som beräk­nas med utgångs­punkt från andra fak­to­rer än enbart att tid har gått. Lag (2018:1206).

7 §   Med verk­ligt värde avses i detta kapi­tel det­samma som i 4 kap. 14 a § andra styc­ket års­re­do­vis­nings­la­gen (1995:1554). Lag (2018:1206).

8 §   Med nuvärde avses det dis­kon­te­rade vär­det av fram­tida kassa­flö­den. Lag (2018:1206).

9 §   Med det finan­si­ella lea­singav­ta­lets impli­cita ränta avses den dis­kon­te­rings­sats som för lea­se­gi­va­ren vid avta­lets ingå­ende resul­te­rar i att sum­man av nuvär­det av mini­mi­le­a­se­av­gif­terna och den del av den lea­sade till­gång­ens rest­värde som inte är garan­te­rat av någon över­ens­stäm­mer med sum­man av det verk­liga vär­det för den lea­sade till­gången och sådana direkta utgif­ter som upp­kom­mer till följd av att avta­let ingås. Lag (2018:1206).

10 §   Med mar­gi­nell låne­ränta avses den rän­te­sats som lea­se­ta­ga­ren skulle ha beta­lat enligt ett lik­vär­digt finan­si­ellt lea­singav­tal. Om denna rän­te­sats inte kan fast­stäl­las, är den mar­gi­nella låne­rän­tan den rän­te­sats som lea­se­ta­ga­ren skulle ha beta­lat när det finan­si­ella lea­singav­ta­let ingicks för en finan­sie­ring genom lån under mot­sva­rande period och med mot­sva­rande säker­het.
Lag (2018:1206).

Lea­se­ta­ga­ren

Huvud­re­gel

11 §   En lea­se­ta­gare som har ingått ett finan­si­ellt lea­singav­tal ska behandla en del av lea­singav­gif­terna som ränta. Rän­te­de­len ska anses uppgå till den ränta som uttryck­li­gen fram­går av lea­singav­ta­let. Om någon ränta inte uttryck­li­gen fram­går av lea­singav­ta­let eller om rän­tan inte är mark­nads­mäs­sig ska 12 och 13 §§ tilläm­pas.

Rän­te­de­len enligt första styc­ket omfat­tas av bestäm­mel­serna i 24 kap.

9-29 §§ om begräns­ningar i avdrags­rät­ten för rän­teut­gif­ter.
Lag (2018:1206).

Alter­na­tiv­re­gel

12 §   En lea­se­ta­gare ska anses ha en skuld som mot­sva­rar skyl­dig­he­terna enligt ett finan­si­ellt lea­singav­tal.

När det finan­si­ella lea­singav­ta­let ingås ska skul­dens värde anses vara det lägsta av den lea­sade till­gång­ens verk­liga värde och nuvär­det av mini­mi­le­a­se­av­gif­terna. Ett belopp som mot­sva­rar sådana utgif­ter som direkt kan hän­fö­ras till att avta­let ingås ska läg­gas till skul­dens värde.

Vid beräk­ning av nuvär­det av mini­mi­le­a­se­av­gif­terna ska avta­lets impli­cita ränta använ­das. Om avta­lets impli­cita ränta inte kan bestäm­mas, ska lea­se­ta­ga­rens mar­gi­nella låne­ränta använ­das. Lag (2018:1206).

13 §   En del av mini­mi­le­a­se­av­gif­terna ska behand­las som ränta. Denna del ska för varje beskatt­ningsår beräk­nas med ett belopp som mot­sva­rar en fast rän­te­sats för skul­den under respek­tive beskatt­ningsår. Den del av mini­mi­le­a­se­av­gif­terna som inte behand­las som ränta ska behand­las som amor­te­ring av skul­den enligt 12 § första styc­ket vid den rän­te­be­räk­ning som görs under kom­mande beskatt­ningsår.

Rän­te­de­len enligt första styc­ket och sådana rör­liga avgif­ter som inte ingår i mini­mi­le­a­se­av­gif­terna enligt 5 § men som är jäm­för­bara med en rän­teut­gift omfat­tas av bestäm­mel­serna i 24 kap. 9-29 §§ om begräns­ningar i avdrags­rät­ten för rän­teut­gif­ter. Lag (2018:1206).

Lea­se­gi­va­ren

Huvud­re­gel

14 §   En lea­se­gi­vare som har ingått ett finan­si­ellt lea­singav­tal ska behandla en del av lea­singav­gif­terna som ränta. Rän­te­de­len ska anses uppgå till den ränta som uttryck­li­gen fram­går av lea­singav­ta­let. Om någon ränta inte uttryck­li­gen fram­går av lea­singav­ta­let eller om rän­tan inte är mark­nads­mäs­sig ska 15 och 16 §§ tilläm­pas.

Rän­te­de­len enligt första styc­ket ingår i beräk­ningen av rän­te­net­tot vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna i 24 kap. 21-29 §§ om avdrags­be­gräns­ning för nega­tiva rän­te­net­ton.
Lag (2018:1206).

15 §   En lea­se­gi­vare ska anses ha en ford­ran som mot­sva­rar rät­tig­he­terna enligt ett finan­si­ellt lea­singav­tal. När lea­singav­ta­let ingås ska ford­ring­ens anskaff­nings­värde anses uppgå till nuvär­det av sum­man av
   - mini­mi­le­a­se­av­gif­terna, och
   - den del av den lea­sade till­gång­ens rest­värde som inte garan­te­ras av någon och som till­fal­ler lea­se­gi­va­ren när avta­let upp­hör.

Nuvär­det ska beräk­nas uti­från avta­lets impli­cita ränta.
Lag (2018:1206).

16 §   En del av lea­singav­gif­terna enligt ett finan­si­ellt lea­singav­tal ska behand­las som ränta. Rän­te­de­len ska för varje beskatt­ningsår beräk­nas så att för­ränt­ningen på ford­ringen enligt 15 § blir jämn.

Rän­te­de­len enligt första styc­ket omfat­tas av bestäm­mel­serna i 24 kap.

21-29 §§ om avdrags­be­gräns­ning för nega­tiva rän­te­net­ton.
Lag (2018:1206).


24 b kap. Sär­skilda bestäm­mel­ser vid vissa situ­a­tio­ner med grän­sö­ver­skri­dande inslag

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns sär­skilda bestäm­mel­ser vid vissa situ­a­tio­ner med grän­sö­ver­skri­dande inslag.

Det finns bestäm­mel­ser om
   - tillämp­nings­om­råde (2 § ),
   - defi­ni­tio­ner (3 och 4 §§ ),
   - avdrag för utgif­ter utan att mot­sva­rande inkoms­ter tas upp till beskatt­ning (5-12 §§ ),
   - avdrag för utgif­ter till före­tag utan­för Euro­pe­iska uni­o­nen (13 § ), och
   - avdrag för samma utgif­ter (14-18 §§ ).
Lag (2019:1241).

Tillämp­nings­om­råde

2 §   Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel, med undan­tag för 12 och 15-18 §§, tilläm­pas på
   1. före­tag som är i intres­se­ge­men­skap, eller
   2. för­fa­ran­den som med­för en skat­te­för­mån.

Första styc­ket 2 gäl­ler bara om före­ta­get eller någon i samma intres­se­ge­men­skap som före­ta­get rim­li­gen kunde ha för­vän­tats känna till för­fa­ran­det och har tagit del av vär­det av skat­te­för­må­nen. Lag (2019:1241).

Defi­ni­tio­ner

3 §   Före­tag ska vid tillämp­ning av detta kapi­tel och 6 kap. 11 § första styc­ket 8 anses vara i intres­se­ge­men­skap om
   1. före­ta­gen ingår i en kon­cern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § års­re­do­vis­nings­la­gen (1995:1554),
   2. ett av före­ta­gen, direkt eller indi­rekt, inne­har minst 25 pro­cent av kapi­ta­let eller rös­terna i det andra före­ta­get eller har rätt till minst 25 pro­cent av vins­ten i det andra före­ta­get, eller
   3. en och samma per­son, direkt eller indi­rekt, inne­har minst 25 pro­cent av kapi­ta­let eller rös­terna i före­ta­gen.

Vid bedöm­ningen av om före­ta­gen är i intres­se­ge­men­skap ska per­so­ner som age­rar till­sam­mans i fråga om inne­hav av kapi­ta­let eller rös­terna i ett annat före­tag behand­las som en enda per­son.

Vid tillämp­ning av 8-11, 13 och 14 §§ och 6 kap. 11 § första styc­ket 8 ska, i stäl­let för 25 pro­cent i första styc­ket 2-3, 50 pro­cent gälla. Lag (2021:473).

4 §   Ett före­tag ska vid tillämp­ning av detta kapi­tel anses höra hemma i en viss stat om före­ta­get enligt lag­stift­ningen i denna stat hör hemma i sta­ten i skat­te­hän­se­ende och inte anses ha hem­vist i en annan stat på grund av ett skat­te­av­tal. Om före­ta­get enligt ett skat­te­av­tal anses ha hem­vist i en annan stat, ska det anses höra hemma i denna andra stat. Om ett före­tag inte hör hemma i någon stat i skat­te­hän­se­ende, ska det anses höra hemma i den stat där det är bil­dat eller regi­stre­rat. Lag (2019:1241).

Avdrag för utgif­ter utan att mot­sva­rande inkoms­ter tas upp till beskatt­ning

Skill­na­der i klas­si­fi­ce­ringen av finan­si­ella instru­ment och betal­ningar enligt dessa

5 §   Ett före­tag får inte dra av utgif­ter som beta­las till ett före­tag enligt ett finan­si­ellt instru­ment till den del mot­sva­rande inkomst inte tas upp till beskatt­ning i den stat där det andra före­ta­get hör hemma eller i någon annan stat där inkoms­ten ska anses behand­lad som mot­ta­gen, om detta kan för­kla­ras av att den rätts­liga klas­si­fi­ce­ringen av det finan­si­ella instru­men­tet eller betal­ningen i skat­te­hän­se­ende är olika i Sve­rige och den andra sta­ten.

En inkomst ska inte anses tas upp till beskatt­ning i den utsträck­ning inkoms­ten upp­fyl­ler kra­ven för en skat­te­lätt­nad enbart på grund av hur den rätts­ligt klas­si­fi­ce­ras i en annan stat.

En inkomst ska anses tas upp till beskatt­ning om den tas upp inom tolv måna­der räk­nat från utgången av det beskatt­ningsår som utgif­terna hän­för sig till. Lag (2019:1241).

6 §   Vid tillämp­ning av 5 § ska en ersätt­ning som mot­sva­rar under­lig­gande avkast­ning på en över­förd till­gång behand­las som en utgift enligt ett finan­si­ellt instru­ment, om även ett före­tag som hör hemma i en annan stat behand­las som mot­ta­gare av avkast­ningen i skat­te­hän­se­ende enligt lag­stift­ningen i den sta­ten. Lag (2019:1241).

7 §   Utdel­ning på andel ska tas upp till den del utdel­ningen får dras av som ränta eller lik­nande av ett före­tag som hör hemma i en annan stat, om även det före­ta­get behand­las som mot­ta­gare av utdel­ningen i skat­te­hän­se­ende enligt lag­stift­ningen i den sta­ten. Lag (2019:1241).

Skill­na­der i klas­si­fi­ce­ringen av beta­lande före­tag

8 §   Ett före­tag får inte dra av utgif­ter till ett före­tag till den del mot­sva­rande inkomst inte tas upp till beskatt­ning i den stat där det andra före­ta­get hör hemma eller i någon annan stat där inkoms­ten ska anses behand­lad som mot­ta­gen, om detta beror på skill­na­der i den rätts­liga klas­si­fi­ce­ringen av det först­nämnda före­ta­get i skat­te­hän­se­ende mel­lan Sve­rige och någon annan stat.

Första styc­ket gäl­ler inte till den del inkomst som före­ta­get tar upp även tas upp till beskatt­ning inom tolv måna­der i den andra sta­ten, räk­nat från utgången av det beskatt­ningsår som utgif­terna hän­för sig till. Lag (2019:1241).

Skill­na­der i klas­si­fi­ce­ringen av mot­ta­gande före­tag

9 §   Ett före­tag får inte dra av utgif­ter till ett före­tag till den del mot­sva­rande inkomst inte tas upp till beskatt­ning, om detta beror på skill­na­der mel­lan två sta­ter i den rätts­liga klas­si­fi­ce­ringen i skat­te­hän­se­ende av det senare före­ta­get eller annat före­tag som behand­las som mot­ta­gare av mot­sva­rande inkomst. Lag (2019:1241).

Skill­na­der i bedöm­ning av före­komst av ett fast drift­ställe

10 §   Ett före­tag får inte dra av utgif­ter till ett före­tag, om detta före­tag enligt lag­stift­ningen i den stat där det hör hemma har ett fast drift­ställe och mot­sva­rande inkomst anses hän­för­lig till detta fasta drift­ställe.

Första styc­ket gäl­ler till den del mot­sva­rande inkomst inte tas upp till beskatt­ning i någon stat, om detta beror på att den stat där det fasta drift­stäl­let anses fin­nas gör en annan bedöm­ning i fråga om före­koms­ten av fast drift­ställe.
Lag (2019:1241).

Skill­na­der i för­del­ning av inkomst i fast drift­ställe

11 §   Ett före­tag får inte dra av utgif­ter till ett annat före­tag som har fast drift­ställe till den del mot­sva­rande inkomst inte tas upp till beskatt­ning i någon stat, om detta beror på att den stat där det andra före­ta­get hör hemma och en stat där det bedri­ver verk­sam­het från fast drift­ställe, eller två sta­ter där före­ta­get bedri­ver verk­sam­het från fast drift­ställe, gör olika bedöm­ningar av om inkoms­ten ska hän­fö­ras till ett fast drift­ställe. Lag (2019:1241).

12 §   Vid fast­stäl­lande av inkomst från fast drift­ställe i Sve­rige får avdrag inte göras för utgift på grund av ersätt­ning som det fasta drift­stäl­let anses ha läm­nat till en annan del av före­ta­get till den del före­ta­get inte beskat­tas för ett belopp mot­sva­rande ersätt­ningen i någon stat, om detta beror på att sta­terna där före­ta­get hör hemma eller bedri­ver verk­sam­het från ett annat fast drift­ställe inte beak­tar ersätt­ningen.

Första styc­ket gäl­ler inte till den del inkomst som det fasta drift­stäl­let tar upp även tas upp till beskatt­ning inom tolv måna­der i den andra sta­ten, räk­nat från utgången av det beskatt­ningsår som utgif­terna hän­för sig till. Lag (2019:1241).

Avdrag för utgif­ter till före­tag utan­för Euro­pe­iska uni­o­nen

13 §   Ett före­tag får inte dra av utgif­ter till ett före­tag i en stat utan­för Euro­pe­iska uni­o­nen till den del mot­sva­rande inkomst får kvit­tas, direkt eller indi­rekt, mot utgift som får dras av
   1. i en stat utan att mot­sva­rande inkomst tas upp till beskatt­ning i en annan stat, om det är en sådan situ­a­tion som avses i arti­kel 2.9 första styc­ket a-f i rådets direk­tiv (EU) 2016/1164 av den 12 juli 2016 om fast­stäl­lande av reg­ler mot skat­te­flykts­me­to­der som direkt inver­kar på den inre mark­na­dens funk­tion, i lydel­sen enligt rådets direk­tiv (EU) 2017/952, eller
   2. både i den stat där utgif­ten beta­las och i en annan stat.

Första styc­ket gäl­ler inte till den del
   - någon av de andra sta­terna har reg­ler av sådant slag som avses i arti­kel 9.1 och 9.2 i rådets direk­tiv (EU) 2016/1164, i lydel­sen enligt rådets direk­tiv (EU) 2017/952, eller
   - utgif­terna i första styc­ket 1 och 2 mot­sva­rar inkoms­ter som tas upp i båda sta­terna när det gäl­ler situ­a­tio­ner som mot­sva­rar arti­kel 2.9 första styc­ket e, f och g i rådets direk­tiv (EU) 2016/1164, i lydel­sen enligt rådets direk­tiv (EU) 2017/952. Lag (2019:1241).

Avdrag för samma utgif­ter

Avdrag för samma utgif­ter i olika före­tag

14 §   Ett före­tag får inte göra avdrag för utgif­ter som antingen före­ta­get eller ett annat före­tag i Sve­rige haft om ett före­tag som hör hemma i en annan stat får göra avdrag för samma utgif­ter, till den del avdrag görs mot inkomst i ett annat före­tag än det före­tag som haft utgif­ten och avdrag inte nekas i den andra sta­ten.

Första styc­ket gäl­ler inte till den del avdra­gen mot­sva­ras av inkomst som tas upp till beskatt­ning i båda sta­terna.
Lag (2019:1241).

Avdrag för samma utgif­ter genom fast drift­ställe

15 §   Ett före­tag får inte göra avdrag för utgif­ter som är hän­för­liga till ett fast drift­ställe i en annan stat om avdrag för samma utgif­ter får göras i den stat där det fasta drift­stäl­let finns, till den del avdrag i den andra sta­ten görs mot inkomst i ett annat före­tag än det före­tag som haft utgif­ten.

Första styc­ket gäl­ler inte till den del avdra­gen mot­sva­ras av inkomst som tas upp till beskatt­ning i båda sta­terna.
Lag (2019:1241).

16 §   Ett före­tag får inte göra avdrag för utgif­ter som är hän­för­liga till ett fast drift­ställe i Sve­rige om avdrag för samma utgif­ter får göras i en annan stat, till den del avdrag görs mot inkomst i ett annat före­tag än det före­tag som haft utgif­ten och avdrag inte nekas i den andra sta­ten.

Första styc­ket gäl­ler inte till den del avdra­gen mot­sva­ras av inkomst som tas upp till beskatt­ning i båda sta­terna.
Lag (2019:1241).

Åter­fö­ring av avdrag

17 §   Ett före­tag som har gjort avdrag för utgif­ter som är hän­för­liga till ett fast drift­ställe i en annan stat och som inte mot­sva­rats av inkoms­ter som tas upp till beskatt­ning i båda sta­terna enligt 15 § andra styc­ket ska åter­föra sådana gjorda avdrag, till den del det i den andra sta­ten görs avdrag för tidi­gare års under­skott som hän­förs till det fasta drift­stäl­let mot inkomst i ett annat före­tag än det före­tag som haft utgif­ten.

Avdra­gen ska åter­fö­ras till beskatt­ning det beskatt­ningsår då avdra­get i den andra sta­ten görs. Lag (2019:1241).

Före­tag med dub­bel hem­vist

18 §   En obe­grän­sat skatt­skyl­dig juri­disk per­son som enligt lag­stift­ningen i en annan stat även är obe­grän­sat skatt­skyl­dig i den sta­ten får inte dra av utgif­ter som även dras av i den andra sta­ten, till den del utgif­terna inte mot­sva­ras av inkomst som tas upp i båda sta­terna.

Första styc­ket gäl­ler inte om den andra sta­ten
   1. inte tillå­ter att avdra­gen görs mot inkomst i ett annat före­tag än det före­tag som haft utgif­ten, eller
   2. är med­lem i Euro­pe­iska uni­o­nen och den juri­diska per­so­nen enligt ett skat­te­av­tal mel­lan Sve­rige och den andra sta­ten har hem­vist i Sve­rige. Lag (2019:1241).


25 kap. Kapital­vins­ter och kapital­för­lus­ter i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - vad som avses med kapital­vinst och kapital­för­lust i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het i 3-5 §§,
   - anskaff­nings­ut­gift när en delä­gar­rätt upp­hör att vara närings­be­tingad i 6 §,
   - avytt­ringar med kapital­för­lust till ett före­tag i intres­se­ge­men­skap med det säl­jande före­ta­get i 7-11 §§, och
   - kapital­för­lus­ter på fas­tig­he­ter i 12 §. Lag (2003:224).

Hän­vis­ningar

2 §   I 44 kap. finns grund­läg­gande bestäm­mel­ser om kapital­vins­ter och kapital­för­lus­ter. I 25 a, 45, 46, 48, 49, 50, 52 och 55 kap. finns sär­skilda bestäm­mel­ser för vissa slag av till­gångar.

Sär­skilda bestäm­mel­ser om anskaff­nings­ut­gift finns i fråga om
   - beskatt­nings­in­träde i 20 a kap.,
   - uttags­be­skatt­ning i 22 kap. 8 §,
   - under­pri­sö­ver­lå­tel­ser i 23 kap. 10 §,
   - ian­språk­ta­gande av ersätt­nings­fond i 31 kap. 18 §,
   - kva­li­fi­ce­rade fusio­ner och fis­sio­ner i 37 kap. 18 §,
   - verk­sam­hets­a­vytt­ringar i 38 kap. 14 §,
   - par­ti­ella fis­sio­ner i 38 a kap. 14 §, och
   - för­värv av pri­vata till­gångar till under­pris i 53 kap. 10 och 11 §§.

Sär­skilda bestäm­mel­ser som begrän­sar avdrags­rät­ten för rän­teut­gif­ter finns i 24 kap. Lag (2018:1206).

Vad som avses med kapital­vinst och kapital­för­lust

3 §   Med kapital­vinst och kapital­för­lust i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het avses vinst och för­lust vid avytt­ring av kapi­tal­till­gångar.

Med kapi­tal­till­gångar avses andra till­gångar i närings­verk­sam­he­ten än
   - lager­till­gångar, pågående arbe­ten, kund­ford­ringar och lik­nande till­gångar,
   - inven­ta­rier, och
   - patent och andra sådana rät­tig­he­ter som räk­nas upp i 18 kap. 1 § andra styc­ket 1 även om de inte för­vär­vats från någon annan.

4 §   Med kapital­vinst och kapital­för­lust avses också vinst och för­lust på grund av för­plik­tel­ser enligt ter­mi­ner, köp- eller säl­jop­tio­ner och lik­nande avtal, när det inte är fråga om för­plik­tel­ser som är jäm­för­bara med lager­till­gångar.

5 §   Som kapital­vinst behand­las också åter­fört avdrag för kapital­för­lust vid kon­kurs enligt 44 kap. 34 § tredje styc­ket.

Anskaff­nings­ut­gift när en delä­gar­rätt upp­hör att vara närings­be­tingad

6 §   Om en andel eller aktie­ba­se­rad delä­gar­rätt upp­hör att vara närings­be­tingad hos äga­ren, anses den anskaf­fad för mark­nads­vär­det när detta sker. I fråga om mark­nads­no­te­rade delä­gar­rät­ter gäl­ler detta bara om vill­ko­ren om inne­havs­tid i 25 a kap. 6 eller 7 § skulle ha varit upp­fyllda om delä­gar­rät­ten hade avytt­rats vid denna tid­punkt.

Första styc­ket tilläm­pas på mot­sva­rande sätt på sådana indi­rekta inne­hav av delä­gar­rät­ter som avses i 25 a kap. 23 och 23 a §§. Lag (2011:1510).

Avytt­ringar med kapital­för­lust till före­tag i intres­se­ge­men­skap

Tillämp­nings­om­råde

7 §   Om det upp­kom­mer en kapital­för­lust när en juri­disk per­son eller ett svenskt han­dels­bo­lag avytt­rar en till­gång till en annan juri­disk per­son eller ett annat svenskt han­dels­bo­lag, ska bestäm­mel­serna i 8-11 §§ tilläm­pas om före­ta­gen ingår i en intres­se­ge­men­skap. Med före­tag i en intres­se­ge­men­skap avses vid tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i detta kapi­tel moder­fö­re­tag och dot­ter­fö­re­tag eller före­tag som står under i huvud­sak gemen­sam led­ning. Lag (2007:1419).

Avdrags­för­bud

8 §   Kapital­för­lus­ten får inte dras av om
   1. den avytt­rade till­gången är en närings­be­tingad andel, en närings­be­tingad aktie­ba­se­rad delä­gar­rätt eller en sådan andel som avses i 25 a kap. 3 a §,
   2. avdrag inte får göras för en kapital­för­lust på till­gången enligt bestäm­mel­serna i 25 a kap. 19, 20 eller 23 a §,
   3. ersätt­ningen under­sti­ger den avytt­rade till­gång­ens mark­nads­värde utan att det är affärs­mäs­sigt moti­ve­rat, eller
   4. bestäm­mel­serna i 37 kap. om kva­li­fi­ce­rade fusio­ner och fis­sio­ner ska tilläm­pas. Lag (2009:1413).

9 §   Om den avytt­rade till­gången är en andel i ett före­tag och detta genom fusion eller fis­sion helt eller del­vis går upp i ett annat före­tag i intres­se­ge­men­ska­pen, får kapital­för­lus­ten inte dras av. Lag (2003:224).

Upp­skju­ten avdrags­rätt

10 §   I andra fall än som avses i 8 eller 9 § får kapital­för­lus­ten dras av som kost­nad först när det inträf­far en omstän­dig­het som med­för att till­gången inte längre exi­ste­rar eller inte längre inne­has av en juri­disk per­son eller ett svenskt han­dels­bo­lag som ingår i intres­se­ge­men­ska­pen. Lag (2003:224).

Tur­ord­ning

11 §   Om det är ande­lar i ett före­tag som avytt­ras gäl­ler föl­jande. Om det köpande före­ta­get vid tid­punk­ten för det för­värv som avses i 7 § äger ande­lar av samma slag och sort som de avytt­rade ande­larna (gamla ande­lar) eller om det köpande före­ta­get där­ef­ter för­vär­var sådana ande­lar (nya ande­lar), ska senare avytt­ringar som det köpande före­ta­get gör anses ske i föl­jande ord­ning:
   1. gamla ande­lar,
   2. avytt­rade ande­lar,
   3. nya ande­lar.

Bestäm­mel­serna ska tilläm­pas också i fråga om andra till­gångar som inte kan sär­skil­jas från varandra. Lag (2007:1419).

Kapital­för­lus­ter på fas­tig­he­ter

12 §   Om ett före­tag som enligt 24 kap. 32 § kan inneha en närings­be­tingad andel har gjort en kapital­för­lust på en fas­tig­het, får denna dras av bara mot kapital­vins­ter på fas­tig­he­ter. Om en del av en för­lust inte kan dras av, får den dras av mot en annan juri­disk per­sons kapital­vins­ter på fas­tig­he­ter om var och en av de juri­diska per­so­nerna
   1. begär det för ett beskatt­ningsår som har samma dekla­ra­tions­tid­punkt enligt skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) eller som skulle ha haft det om inte någon av de juri­diska per­so­ner­nas bok­fö­rings­skyl­dig­het upp­hör, och
   2. med avdrags­rätt kan lämna kon­cern­bi­drag till den andra juri­diska per­so­nen.

Till den del en för­lust inte kan dras av behand­las den det föl­jande beskatt­nings­å­ret som en ny kapital­för­lust på fas­tig­he­ter hos den juri­diska per­son som haft för­lus­ten.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket tilläm­pas inte om fas­tig­he­ten under de tre senaste åren i bety­dande omfatt­ning har använts för produktions-​ eller kon­tor­sän­da­mål eller lik­nande hos det avytt­rande före­ta­get eller hos ett före­tag i intres­se­ge­men­skap. Om det före­lig­ger sär­skilda omstän­dig­he­ter tilläm­pas inte första styc­ket trots att fas­tig­he­ten har använts i mindre omfatt­ning på angi­vet sätt.

Första styc­ket första meningen, andra och tredje styc­kena tilläm­pas på mot­sva­rande sätt om före­ta­get beskat­tas för närings­verk­sam­het i ett han­dels­bo­lag eller i en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son. Om skatt­skyl­dig­he­ten för en andel i ett sådant bolag eller sådan utländsk juri­disk per­son över­går till någon annan, gäl­ler i stäl­let bestäm­mel­serna denne. Om skatt­skyl­dig­he­ten för en andel i ett svenskt han­dels­bo­lag över­går till en fysisk per­son tilläm­pas dock bestäm­mel­sen i 45 kap. 32 a §. Lag (2018:1206).

13 §   Har upp­hävts genom lag (2003:224).

14 §   Har upp­hävts genom lag (2003:224).

15 §   Har upp­hävts genom lag (2003:224).

16 §   Har upp­hävts genom lag (2003:224).

17 §   Har upp­hävts genom lag (2003:224).

18 §   Har upp­hävts genom lag (2003:224).

19 §   Har upp­hävts genom lag (2003:224).

20 §   Har upp­hävts genom lag (2003:224). 21 § Har upp­hävts genom lag (2003:224).

22 §   Har upp­hävts genom lag (2003:224).

23 §   Har upp­hävts genom lag (2003:224).

24 §   Har upp­hävts genom lag (2003:224).

25 §   Har upp­hävts genom lag (2003:224).

26 §   Har upp­hävts genom lag (2003:224).

27 §   Har upp­hävts genom lag (2003:224).

28 §   Har beteck­nats 7 § genom lag (2003:224).

29 §   Har beteck­nats 8 § genom lag (2003:224).

30 §   Har beteck­nats 10 § genom lag (2003:224).

31 §   Har beteck­nats 9 § genom lag (2003:224).

32 §   Har beteck­nats 11 § genom lag (2003:224).


25 a kap. Avytt­ring av närings­be­ting­ade ande­lar och vissa andra till­gångar

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om - före­tag i intres­se­ge­men­skap i 2 §,
   - närings­be­ting­ade delä­gar­rät­ter i 3-8 §§, - skal­bo­lags­be­skatt­ning i 9-18 §§,
   - kapital­för­lus­ter på vissa ford­ringar m.m. i 19 §,
   - kapital­för­lus­ter på ande­lar i han­dels­bo­lag i 20 §,
   - vissa till­gångar i han­dels­bo­lag i 23-24 §§,
   - bostä­der i fåmans­fö­re­tag i 25 §. Lag (2009:1413).

Före­tag i intres­se­ge­men­skap

2 §   Med före­tag i intres­se­ge­men­skap avses i detta kapi­tel
   1. ett före­tag som ett annat före­tag, direkt eller indi­rekt, genom en äga­ran­del eller på annat sätt har ett väsent­ligt infly­tande i, eller
   2. två före­tag som står under i huvud­sak gemen­sam led­ning. Lag (2003:224).

Närings­be­ting­ade delä­gar­rät­ter

Tillämp­nings­om­råde

3 §   Bestäm­mel­serna i 5-18 §§ tilläm­pas när närings­be­ting­ade ande­lar och närings­be­ting­ade aktie­ba­se­rade delä­gar­rät­ter avytt­ras och det avytt­rande före­ta­get är
   1. ett svenskt aktie­bo­lag eller en svensk eko­no­misk för­e­ning

som inte är ett invest­ment­fö­re­tag,
   2. en sådan svensk stif­telse eller ide­ell för­e­ning som inte omfat­tas av bestäm­mel­serna om undan­tag från skatt­skyl­dig­het i 7 kap.,
   3. en svensk spar­bank,
   4. ett svenskt ömse­si­digt för­säk­rings­fö­re­tag, eller
   5. ett utländskt bolag som hör hemma i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det och som mot­sva­rar något sådant svenskt före­tag som anges i 1-4. Lag (2003:224).
Defi­ni­tio­ner

3 a §   En andel i ett svenskt han­dels­bo­lag eller i en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son som hör hemma i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det ska i detta kapi­tel behand­las som en närings­be­tingad andel, om ande­len ägs av ett sådant före­tag som anges i 3 § 1-5.
Lag (2009:1413).

4 §   Med en aktie­ba­se­rad delä­gar­rätt avses en
   - rätt på grund av teck­ning av aktier,
   - teck­nings­rätt,
   - fondak­ti­e­rätt, eller
   - inlö­sen­rätt eller sälj­rätt som avser aktier.

Delä­gar­rät­ten är aktie­ba­se­rad bara om inne­ha­vet av rät­ten grun­das på inne­hav av aktier i det före­tag som rät­ten hän­för sig till.
Med en närings­be­tingad aktie­ba­se­rad delä­gar­rätt avses en aktie­ba­se­rad delä­gar­rätt, om för­vär­vet av rät­ten grun­dats på närings­be­ting­ade aktier i det före­tag som rät­ten hän­för sig till. Lag (2005:1142).

4 a §   En andel i ett svenskt han­dels­bo­lag eller i en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son som hör hemma i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det ska behand­las som en delä­gar­rätt vid tillämp­ningen av 9-18, 23, 23 a och 25 §§. Lag (2009:1413).

Skat­te­fri­het och avdrags­för­bud

5 §   En kapital­vinst ska inte tas upp i annat fall än som anges i 9 §. I fråga om mark­nads­no­te­rade delä­gar­rät­ter gäl­ler detta dock bara om vill­ko­ren om inne­havs­tid i 6 eller 7 § är upp­fyllda.

En kapital­för­lust får dras av bara om en mot­sva­rande kapital­vinst skulle ha tagits upp. Vid bedöm­ningen av om en kapital­vinst skulle ha tagits upp ska det bort­ses från bestäm­mel­sen om skal­bo­lags­be­skatt­ning i 9 §. Lag (2007:1419).

Vill­kor avse­ende tid

6 §   Kapital­vins­ten på en mark­nads­no­te­rad andel är skat­te­fri om ande­len under en sam­man­häng­ande tid om ett år när­mast före avytt­ringen har varit närings­be­tingad hos säl­ja­ren.
Inne­havs­ti­den ska räk­nas från det att ande­len till­träds. Om ande­len för­vär­vats genom ett avtal, ska den anses ha till­trätts när avta­let ingicks, om inte någon annan tid­punkt föl­jer av avta­let. Om ande­len har erhål­lits genom ny- eller fon­de­mis­sion, beak­tas också tid under vil­ken den andel eller de ande­lar som lig­ger till grund för den emit­te­rade ande­len inne­hafts. Lag (2007:1419).

7 §   Om en aktie­ba­se­rad delä­gar­rätt är mark­nads­no­te­rad, är kapital­vins­ten skat­te­fri bara om delä­gar­rät­ten inne­hafts under en sam­man­häng­ande tid av ett år när­mast före avytt­ringen eller de aktier på vilka delä­gar­rät­ten grun­das har för­vär­vats minst ett år före avytt­ringen. Lag (2003:224).

8 §   Vid tillämp­ningen av 6 och 7 §§ ska
   1. en senare för­vär­vad delä­gar­rätt anses ha avytt­rats före en tidi­gare för­vär­vad delä­gar­rätt av samma slag och sort, och
   2. aktier som lig­ger till grund för en emit­te­rad andel eller en aktie­ba­se­rad delä­gar­rätt och som för­vär­vats vid olika till­fäl­len anses ha för­vär­vats vid tid­punk­ten för för­vär­vet av den sist för­vär­vade aktien. Lag (2007:1419).

Skal­bo­lags­be­skatt­ning

Avytt­ring av skal­bo­lag

9 §   Om en avytt­rad delä­gar­rätt hän­för sig till ett skal­bo­lag eller om det sker ett åter­köp enligt 18 §, ska ersätt­ningen tas upp som kapital­vinst (skal­bo­lags­be­skatt­ning) det beskatt­ningsår när delä­gar­rät­ten avytt­rats, om inte annat anges i 10-13 §§.

Ett före­tag är ett skal­bo­lag enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel om sum­man av mark­nads­vär­det av före­ta­gets lik­vida till­gångar enligt 14-16 §§ över­sti­ger jäm­fö­rel­se­be­lop­pet enligt 17 § vid tid­punk­ten för avytt­ringen. Lag (2009:1413).

9 a §   Skal­bo­lags­be­skatt­ning enligt 9 § ska också ske om ett svenskt han­dels­bo­lag avytt­rar en delä­gar­rätt som hän­för sig till ett skal­bo­lag eller om det sker ett åter­köp enligt 18 §.
Detta gäl­ler dock bara om en kapital­vinst på delä­gar­rät­ten inte skulle ha tagits upp av en eller flera delä­gare enligt 23 §, om delä­gar­rät­ten inte hade varit hän­för­lig till ett skal­bo­lag. Ersätt­ningen ska tas upp till den del den belö­per sig på ande­lar i han­dels­bo­la­get som inne­has av delä­gare som skulle ha omfat­tats av 23 §.

Vid tillämp­ning av första styc­ket lik­ställs en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son med ett svenskt han­dels­bo­lag. Lag (2009:1413).

Undan­tag

10 §   Skal­bo­lags­be­skatt­ning enligt 9 eller 9 a § ska inte ske om
   1. någon andel eller aktie­ba­se­rad delä­gar­rätt i det avytt­rade före­ta­get är mark­nads­no­te­rad,
   2. delä­gar­rät­ten anses avytt­rad på grund av bestäm­mel­serna om lik­vi­da­tion i 44 kap. 7 § första styc­ket, för­enklad avveck­ling i 44 kap. 7 a § eller kon­kurs i 44 kap. 8 § första styc­ket 1 eller 2, eller
   3. ett svenskt han­dels­bo­lag eller en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son som hör hemma i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det upp­lö­ses.

Är det avytt­rade före­ta­get en utländsk juri­disk per­son, ska skal­bo­lags­be­skatt­ning enligt 9 eller 9 a § ske bara om
   1. den juri­diska per­so­nen är skatt­skyl­dig här vid tid­punk­ten för avytt­ringen eller dess inkomst beskat­tas hos en delä­gare som är skatt­skyl­dig här vid denna tid­punkt, eller
   2. den juri­diska per­so­nen, direkt eller genom ett före­tag i sådan intres­se­ge­men­skap som avses i 2 § 1, äger eller under de tre senaste åren har ägt en andel eller aktie­ba­se­rad delä­gar­rätt i
   - ett svenskt aktie­bo­lag om ande­len eller den aktie­ba­se­rade delä­gar­rät­ten inte är mark­nads­no­te­rad,
   - en svensk eko­no­misk för­e­ning,
   - en annan utländsk juri­disk per­son som varit skatt­skyl­dig här under någon del av denna tid om denna per­son mot­sva­rar ett svenskt aktie­bo­lag och ande­len eller den aktie­ba­se­rade delä­gar­rät­ten inte är mark­nads­no­te­rad eller om per­so­nen mot­sva­rar en svensk eko­no­misk för­e­ning, eller
   - ett svenskt han­dels­bo­lag. Lag (2018:722).

Skal­bo­lags­de­kla­ra­tion

11 §   Skal­bo­lags­be­skatt­ning enligt 9 eller 9 a § ska inte ske om
   1. det före­tag som den avytt­rade delä­gar­rät­ten hän­för sig till eller, i fråga om ett svenskt han­dels­bo­lag, säl­ja­ren tar upp före­ta­gets över­skott eller under­skott i en sådan skal­bo­lags­de­kla­ra­tion som avses i 27 kap.
skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244),
   2. ett sär­skilt bok­slut lig­ger till grund för inkomst­be­räk­ningen enligt 1, och
   3. säker­het ställs om Skat­te­ver­ket med stöd av 58 kap.
skat­te­för­fa­ran­de­la­gen har beslu­tat om att sådan ska stäl­las.

Bok­slu­tet ska upp­rät­tas som om före­ta­gets beskatt­ningsår eller, i fråga om svenskt han­dels­bo­lag, räken­skapsår avslu­tats vid tid­punk­ten för avytt­ringen eller till­trä­det. Avsätt­ningar till peri­o­di­se­rings­fond och ersätt­nings­fond ska anses ha åter­förts.

Första och andra styc­kena gäl­ler även före­tag i sådan intres­se­ge­men­skap som avses i 2 § 1 med före­ta­get som den avytt­rade delä­gar­rät­ten är hän­för­lig till. Vid tillämp­ning av första och andra styc­kena lik­ställs en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son som hör hemma i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det med ett svenskt han­dels­bo­lag. Lag (2011:1510).

Mino­ri­tets­a­vytt­ringar

12 §   Om avytt­ringen inte leder till att ett väsent­ligt infly­tande går över till någon annan, ska skal­bo­lags­be­skatt­ning enligt 9 eller 9 a § ske bara om det före­lig­ger sär­skilda omstän­dig­he­ter. Lag (2009:1413).

Sär­skilda skäl

13 §   Om den skatt­skyl­dige begär det och det finns sär­skilda skäl, ska skal­bo­lags­be­skatt­ning enligt 9 eller 9 a § inte ske. Vid pröv­ningen ska beak­tas vad som för­an­lett avytt­ringen eller åter­kö­pet och hur ersätt­ningen för delä­gar­rät­ten bestämts. Lag (2009:1413).

Lik­vida till­gångar

14 §   Med lik­vida till­gångar avses i detta kapi­tel kon­tan­ter, vär­de­pap­per och lik­nande till­gångar med undan­tag för sådana till­gångar som avses i 15 §. Som lik­vida till­gångar räk­nas också andra till­gångar om
   1. till­gång­arna anskaf­fats tidi­gast två år före avytt­ringen,
   2. till­gång­arna sak­nar affärs­mäs­sigt sam­band med verk­sam­he­ten sådan den bedrevs intill två år före avytt­ringen, och
   3. det inte fram­går att anskaff­ningen skett i annat syfte än att till­gång­arna lätt skulle kunna avytt­ras efter avytt­ringen av ande­len. Lag (2003:224).

15 §   Som lik­vida till­gångar räk­nas inte
   1. ande­lar och aktie­ba­se­rade delä­gar­rät­ter i före­tag som är i sådan intres­se­ge­men­skap som avses i 2 § 1 med det före­tag som den avytt­rade delä­gar­rät­ten är hän­för­lig till, eller
   2. vär­de­pap­per som är lager i vär­de­pap­pers­rö­relse enligt lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den.

Vär­de­pap­per som är lager i en utländsk mot­sva­rig­het till sådan rörelse som avses i första styc­ket 2 och som inne­has av en utländsk juri­disk per­son räk­nas inte som lik­vida medel om den utländska juri­diska per­so­nen hör hemma och är skatt­skyl­dig till inkomst­skatt i en stat
   - som är med­lem i Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det, eller
   - med vil­ken Sve­rige har ett skat­te­av­tal och per­so­nen omfat­tas av avta­lets reg­ler om begräns­ning av beskatt­nings­rät­ten och har hem­vist i sta­ten enligt avta­let. Lag (2007:552).

16 §   Om lik­vida till­gångar inne­has av ett före­tag i sådan intres­se­ge­men­skap som avses i 2 § 1 med före­ta­get som de avytt­rade delä­gar­rät­terna hän­för sig till, ska till­gång­arna räk­nas med vid beräk­ningen av sum­man av mark­nads­vär­det av lik­vida till­gångar till den del som mot­sva­rar det sist­nämnda före­ta­gets äga­ran­del i före­ta­get i intres­se­ge­men­skap. Lag (2007:1419).

Jäm­fö­rel­se­be­lop­pet

17 §   Om de avytt­rade delä­gar­rät­terna utgör samt­liga av före­ta­get utgivna och till före­ta­get hän­för­liga delä­gar­rät­ter, är jäm­fö­rel­se­be­lop­pet halva ersätt­ningen. I annat fall är jäm­fö­rel­se­be­lop­pet hälf­ten av det sam­man­lagda vär­det av samt­liga av före­ta­get utgivna och till före­ta­get hän­för­liga delä­gar­rät­ter, beräk­nat med utgångs­punkt i ersätt­ningen för de avytt­rade ande­larna och aktie­ba­se­rade delä­gar­rät­terna. Lag (2003:224).

Åter­köp

18 §   Åter­köp anses ske när avytt­ringen inte har avsett ett skal­bo­lag och den över­vä­gande delen av andra till­gångar än lik­vida till­gångar, som avses i 14-16 §§ och som vid avytt­ringen inne­ha­des av det före­tag som den avytt­rade delä­gar­rät­ten hän­för sig till eller av före­tag i sådan intres­se­ge­men­skap som avses i 2 § 1 med detta före­tag, inom två år efter avytt­ringen av delä­gar­rät­ten, direkt eller indi­rekt, för­vär­vas av
   - det säl­jande före­ta­get,
   - ett före­tag i intres­se­ge­men­skap med detta, eller
   - en fysisk per­son som, direkt eller indi­rekt, har äga­rin­fly­tande i det säl­jande före­ta­get eller någon när­stå­ende till denne.

Bedöm­ningen enligt första styc­ket ska grun­das på till­gång­ar­nas mark­nads­värde vid tid­punk­ten för avytt­ringen av delä­gar­rät­ten.
Vid denna bedöm­ning ska vär­det av till­gångar i före­tag i sådan intres­se­ge­men­skap som avses i 2 § 1 med det före­tag som den avytt­rade delä­gar­rät­ten hän­för sig till beak­tas bara till den del som mot­sva­rar det före­ta­gets äga­ran­del i före­ta­get i intres­se­ge­men­skap.

Första och andra styc­kena ska också tilläm­pas i fråga om till­gångar som kan anses ha ersatt till­gångar som inne­ha­des av det före­tag som den avytt­rade delä­gar­rät­ten hän­för sig till eller av ett före­tag i sådan intres­se­ge­men­skap som avses i 2 § 1 vid tid­punk­ten för avytt­ringen av delä­gar­rät­ten. Lag (2007:1419).

Kapital­för­lus­ter på vissa ford­ringar m.m.

19 §   En kapital­för­lust i ett sådant före­tag som anges i 3 § får inte dras av om den avser
   1. en ford­ran på ett annat före­tag som upp­kom­mer när före­ta­gen är i intres­se­ge­men­skap,
   2. en rätt till andel i vinst hos ett annat före­tag om rät­ten upp­kom­mer när före­ta­gen är i intres­se­ge­men­skap,
   3. en rätt att till visst pris eller ett pris som ska fast­stäl­las enligt bestämda grun­der för­värva ande­lar eller aktie­ba­se­rade delä­gar­rät­ter i ett annat före­tag eller för­värva till­gångar hos ett annat före­tag om rät­ten upp­kom­mer när före­ta­gen är i intres­se­ge­men­skap,
   4. en till­gång eller för­plik­telse där den under­lig­gande till­gången, direkt eller indi­rekt, är en närings­be­tingad andel eller en närings­be­tingad aktie­ba­se­rad delä­gar­rätt,
   5. ett kapi­ta­lan­dels­be­vis om bevi­set ställs ut när före­ta­gen är i intres­se­ge­men­skap. Det­samma gäl­ler en till­gång eller för­plik­telse där den under­lig­gande till­gången, direkt eller indi­rekt, är ett sådant bevis, eller
   6. en andel i en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son som hör hemma i en stat utan­för Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det.

Första styc­ket tilläm­pas på mot­sva­rande sätt om före­ta­get beskat­tas för verk­sam­het i ett svenskt han­dels­bo­lag eller i en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son. Om skatt­skyl­dig­he­ten för ande­len över­går till någon annan, gäl­ler i stäl­let bestäm­mel­serna i första styc­ket denne.
Lag (2009:1413).

Kapital­för­lus­ter på ande­lar i han­dels­bo­lag

20 §   En utländsk juri­disk per­son som hör hemma i en stat utan­för Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det och som mot­sva­rar ett sådant svenskt före­tag som anges i 3 § 1-4 får inte dra av en kapital­för­lust som avser en andel i ett svenskt han­dels­bo­lag eller i en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son.

Första styc­ket tilläm­pas på mot­sva­rande sätt om den utländska juri­diska per­so­nen beskat­tas för verk­sam­het i ett svenskt han­dels­bo­lag eller i en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son. Om skatt­skyl­dig­he­ten för ande­len över­går till någon annan, gäl­ler bestäm­mel­sen i första styc­ket i stäl­let denne.
Lag (2009:1413).

21 §   Har upp­hävts genom lag (2009:1413).

22 §   Har upp­hävts genom lag (2009:1413).

Vissa till­gångar i han­dels­bo­lag

23 §   Om ett före­tag som anges i 3 § direkt eller indi­rekt, genom ett eller flera svenska han­dels­bo­lag, är delä­gare i ett svenskt han­dels­bo­lag som avytt­rat en delä­gar­rätt med kapital­vinst, ska den del av vins­ten som belö­per sig på delä­ga­rens andel inte tas upp. Detta gäl­ler dock bara om en mot­sva­rande kapital­vinst inte skulle ha tagits upp om delä­ga­ren själv hade avytt­rat till­gången. Vid bedöm­ningen av om en kapital­vinst inte skulle ha tagits upp enligt 24 kap. 33 § första styc­ket 2 eller 34 § ska andels­in­ne­ha­vet bestäm­mas uti­från stor­le­ken på delä­ga­rens indi­rekta inne­hav.

Vid tillämp­ning av första styc­ket lik­ställs en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son med ett svenskt han­dels­bo­lag.

Första styc­ket gäl­ler inte om skal­bo­lags­be­skatt­ning ska ske enligt 9 a §. Lag (2018:2040).

23 a §   Om en sådan avytt­ring som avses i 23 § leder till en kapital­för­lust, får den del av för­lus­ten som belö­per sig på delä­ga­rens andel inte dras av. Detta gäl­ler dock bara om en mot­sva­rande kapital­vinst inte skulle ha tagits upp om delä­ga­ren själv hade avytt­rat till­gången. Vid bedöm­ningen av om en kapital­vinst inte skulle ha tagits upp ska det bort­ses från bestäm­mel­serna om skal­bo­lags­be­skatt­ning i 9 §. Vid bedöm­ningen av om en kapital­vinst inte skulle ha tagits upp enligt 24 kap. 33 § första styc­ket 2 eller 34 § ska andels­in­ne­ha­vet bestäm­mas uti­från stor­le­ken på delä­ga­rens indi­rekta inne­hav. Om skatt­skyl­dig­he­ten för ande­len över­går till någon annan, gäl­ler detta i stäl­let denne.

Vid tillämp­ning av första styc­ket lik­ställs en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son med ett svenskt han­dels­bo­lag. Lag (2018:1206).

24 §   Om en fysisk per­son eller ett svenskt han­dels­bo­lag som en fysisk per­son, direkt eller indi­rekt, genom ett eller flera andra svenska han­dels­bo­lag är delä­gare i, för­vär­var en andel i ett svenskt han­dels­bo­lag från ett före­tag som anges i 3 §, ska en till­gång som han­dels­bo­la­get äger, direkt eller indi­rekt, genom ett eller flera svenska han­dels­bo­lag vid beskatt­ningen av den fysiska per­so­nens inkomst i han­dels­bo­la­get anses anskaf­fad för mark­nads­vär­det vid per­so­nens för­värv av ande­len i han­dels­bo­la­get.

Detta gäl­ler dock bara om till­gången i fråga har gått ner i värde under han­dels­bo­la­gets inne­havs­tid och
   - är en närings­be­tingad andel eller en närings­be­tingad aktie­ba­se­rad delä­gar­rätt om den inne­has direkt av före­ta­get, eller
   - är en sådan till­gång som anges i 19 §.

Om en för­plik­telse som avses i 19 § 4 ökat i värde under han­dels­bo­la­gets inne­havs­tid tilläm­pas bestäm­mel­sen om vär­dened­gång på till­gångar på mot­sva­rande sätt. Vid beskatt­ningen av den fysiska per­so­nens inkomst i han­dels­bo­la­get ska dock för­plik­tel­sen anses ingången vid per­so­nens för­värv av ande­len i han­dels­bo­la­get.

Vad som sägs i första och andra styc­kena gäl­ler också om ande­len i han­dels­bo­la­get i stäl­let för­vär­vas från ett svenskt han­dels­bo­lag i vil­ket ett före­tag som anges i 3 §, direkt eller indi­rekt, genom ett eller flera svenska han­dels­bo­lag är delä­gare. Vid tillämp­ning av denna para­graf lik­ställs en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son med ett svenskt han­dels­bo­lag. Lag (2007:1419).

Bostä­der i fåmans­fö­re­tag

25 §   Om ett före­tag som anges i 3 eller 3 a § eller ett moder­fö­re­tag till detta är ett fåmans­fö­re­tag eller ett fåmans­han­dels­bo­lag, och före­ta­get avytt­rar en delä­gar­rätt och det före­tag som delä­gar­rät­ten hän­för sig till eller ett dot­ter­fö­re­tag till detta äger en fas­tig­het som någon gång under de tre åren när­mast före avytt­ringen till huvud­sak­lig del har använts som bostad för en delä­gare i det säl­jande före­ta­get eller i moder­fö­re­ta­get eller för en när­stå­ende till en sådan delä­gare, gäl­ler föl­jande. Det före­tag som inne­har fas­tig­he­ten ska vid avytt­ringen av delä­gar­rät­ten anses ha avytt­rat och åter för­vär­vat fas­tig­he­ten för ett pris som mot­sva­rar dess mark­nads­värde.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket tilläm­pas bara om
   - fas­tig­he­tens mark­nads­värde över­sti­ger dess skatte­mäs­siga värde,
   - ersätt­ningen vid avytt­ringen av delä­gar­rät­ten inte ska tas upp enligt bestäm­mel­sen om skal­bo­lags­be­skatt­ning i 9 §, eller
   - den avytt­rade delä­gar­rät­ten inte är mark­nads­no­te­rad.

Om avytt­ringen inte leder till att ett väsent­ligt infly­tande i det före­tag som äger fas­tig­he­ten går över till någon annan tilläm­pas första styc­ket bara om det före­lig­ger sär­skilda omstän­dig­he­ter.

Vad som sägs i denna para­graf i fråga om en fas­tig­het gäl­ler även en andel i ett pri­vat­bo­stads­fö­re­tag, om den till ande­len knutna lägen­he­ten huvud­sak­li­gen har använts på sätt som avses i första styc­ket. Lag (2009:1413).


26 kap. Åter­fö­ring av vär­de­minsk­nings­av­drag

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om att gjorda vär­de­minsk­nings­av­drag m.m. ska åter­fö­ras om närings­fas­tig­he­ter och närings­bo­stads­rät­ter avytt­ras eller blir pri­vat­bo­stads­fas­tig­he­ter respek­tive pri­vat­bo­stads­rät­ter.

Bestäm­mel­serna i 2-11 §§ gäl­ler för fas­tig­he­ter och bostads­rät­ter som är kapi­tal­till­gångar medan bestäm­mel­serna i 12 och 13 §§ gäl­ler för fas­tig­he­ter och bostads­rät­ter som är lager­till­gångar.

I 14 § finns en bestäm­melse om skatte­mäs­sig kon­ti­nu­i­tet när en närings­bo­stads­rätt för­vär­vas genom arv, tes­ta­mente, gåva, bodel­ning eller på lik­nande sätt och den behål­ler sin karak­tär av närings­bo­stads­rätt. Mot­sva­rande bestäm­mel­ser samt bestäm­mel­ser om kon­ti­nu­i­tet i fråga om vär­de­minsk­nings­av­drag finns för bygg­na­der och fas­tig­he­ter i 19 kap. 18 § respek­tive 20 kap. 12 §. Lag (2007:1419).

Kapi­tal­till­gångar

Fas­tig­he­ter

2 §   Vid avytt­ring av en närings­fas­tig­het ska föl­jande avdrag åter­fö­ras:
   1. vär­de­minsk­nings­av­drag på bygg­na­der och mar­kan­lägg­ningar,
   2. skogs­av­drag,
   3. avdrag för sub­stans­minsk­ning,
   4. avdrag för sådana avskriv­ningar av bygg­na­der och mar­kan­lägg­ningar som gjorts i sam­band med att en ersätt­nings­fond eller lik­nande fond har tagits i anspråk, och
   5. avdrag som avser beskatt­nings­å­ret och de fem före­gå­ende beskatt­nings­å­ren för utgif­ter för för­bätt­rande repa­ra­tio­ner och under­håll av bygg­na­der och mar­kan­lägg­ningar.

Repa­ra­tio­ner och under­håll anses som för­bätt­rande till den del fas­tig­he­ten på grund av åtgär­derna är i bättre skick vid avytt­ringen än vid ingången av det femte beskatt­nings­å­ret före beskatt­nings­å­ret eller, om fas­tig­he­ten för­vär­vats senare genom köp, byte eller på lik­nande sätt, vid för­vär­vet. Lag (2007:1419).

3 §   Avdra­gen som anges i 2 § ska inte åter­fö­ras till den del de avser tiden före år 1952. Lag (2007:1419).

4 §   Om en bygg­nad eller en mar­kan­lägg­ning på den avytt­rade fas­tig­he­ten har skri­vits av i sam­band med att en ersätt­nings­fond har tagits i anspråk och fon­den var avsatt enligt 31 kap. 5 §, gäl­ler föl­jande vid tillämp­ning av 2 § första styc­ket 4. Avdra­get för avskriv­ning ska åter­fö­ras bara till den del det mot­sva­rar det belopp som åter­för­des enligt detta kapi­tel vid den avytt­ring som låg till grund för avsätt­ningen till ersätt­nings­fond. Lag (2007:1419).

5 §   Om ersätt­ningen för den avytt­rade fas­tig­he­ten under­sti­ger omkost­nads­be­lop­pet vid kapital­vinst­be­räk­ningen, ska det belopp som ska åter­fö­ras enligt 2 § första styc­ket 1-4 mins­kas med skill­na­den mel­lan omkost­nads­be­lop­pet och ersätt­ningen.

Avser en del av ersätt­ningen mark- eller bygg­nads­in­ven­ta­rier, ska den delen inte räk­nas med i ersätt­ningen.

Vid tillämp­ning av denna para­graf ska omkost­nads­be­lop­pet beräk­nas utan att anskaff­nings­ut­gif­ten mins­kas enligt 45 kap. 16 § med vär­de­minsk­nings­av­drag m.m. som inte åter­förs. Lag (2007:1419).

6 §   Med avytt­ring lik­ställs sådan över­fö­ring av mark m.m. som avses i 45 kap. 5 § samt sådan all­fram­tidsupp­lå­telse som avses i 45 kap. 7 §, om den inne­bär upp­lå­telse av mark, bygg­nad eller mar­kan­lägg­ning.

7 §   Om bara en del av fas­tig­he­ten avytt­ras, ska åter­fö­rings­be­lop­pet beräk­nas på grund­val av för­hål­lan­dena på den avytt­rade fas­tig­hets­de­len. Vid till­lämp­ning av 5 § ska i sådana fall omkost­nads­be­lop­pet beräk­nas enligt 45 kap. 19 §.
Lag (2007:1419).

8 §   Bestäm­mel­serna i 2-5 och 7 §§ tilläm­pas också när en närings­fas­tig­het hos samma ägare blir pri­vat­bo­stads­fas­tig­het.

Vid tillämp­ning av 5 § ska det belopp som mot­sva­rar fas­tig­he­tens mark­nads­värde vid beskatt­nings­å­rets utgång anses som ersätt­ning för fas­tig­he­ten. Om bara en del av fas­tig­he­ten blir pri­vat­bo­stads­fas­tig­het, beräk­nas omkost­nads­be­lop­pet enligt 45 kap. 20 §, om den skatt­skyl­dige begär det. Lag (2007:1419).

9 §   Bestäm­mel­serna i 2-5 och 7 §§ tilläm­pas också när en närings­fas­tig­het över­går till en ny ägare genom arv, tes­ta­mente, gåva eller bodel­ning om den blir eller kan antas komma att bli pri­vat­bo­stads­fas­tig­het i och med över­gången.

Vid tillämp­ning av 5 § ska det belopp som mot­sva­rar fas­tig­he­tens mark­nads­värde vid över­gången anses som ersätt­ning för fas­tig­he­ten. Lag (2007:1419).

Bostads­rät­ter

10 §   Vid avytt­ring av en närings­bo­stads­rätt ska avdrag som avser beskatt­nings­å­ret och de fem före­gå­ende beskatt­nings­å­ren för utgif­ter för för­bätt­rande repa­ra­tio­ner och under­håll av bostads­rättslä­gen­he­ten åter­fö­ras.

Repa­ra­tio­ner och under­håll anses som för­bätt­rande till den del lägen­he­ten på grund av åtgär­derna är i bättre skick vid avytt­ringen än vid ingången av det femte beskatt­nings­å­ret före beskatt­nings­å­ret eller, om närings­bo­stads­rät­ten för­vär­vats senare genom köp, byte eller på lik­nande sätt, vid för­vär­vet.
Lag (2007:1419).

11 §   Bestäm­mel­serna i 10 § tilläm­pas också när en närings­bo­stads­rätt
   - hos samma ägare blir pri­vat­bo­stads­rätt, eller
   - över­går till en ny ägare genom arv, tes­ta­mente, gåva eller bodel­ning, om den blir eller kan antas komma att bli pri­vat­bo­stads­rätt i och med över­gången.

Lager­till­gångar

12 §   Vid avytt­ring av en närings­fas­tig­het ska vär­de­minsk­nings­av­dra­gen samt avdra­gen för repa­ra­tio­ner och under­håll åter­fö­ras om de gjorts vid beskatt­ningen men inte i räken­ska­perna. Lag (2007:1419).

13 §   Bestäm­mel­serna i 2 och 7 §§ respek­tive 10 § tilläm­pas också när en närings­fas­tig­het eller närings­bo­stads­rätt över­går till en ny ägare genom arv, tes­ta­mente eller bodel­ning med anled­ning av makes död, om den blir eller kan antas komma att bli pri­vat­bo­stads­fas­tig­het respek­tive pri­vat­bo­stads­rätt i och med över­gången. Lag (2000:1341).

Skatte­mäs­sig kon­ti­nu­i­tet vid arv, gåva m.m. av närings­bo­stads­rät­ter

14 §   Om en närings­bo­stads­rätt för­vär­vas genom arv, tes­ta­mente, gåva, bodel­ning eller på lik­nande sätt och den behål­ler sin karak­tär av närings­bo­stads­rätt, inträ­der för­vär­va­ren i den tidi­gare äga­rens skatte­mäs­siga situ­a­tion när det gäl­ler utgif­ter för sådana för­bätt­rande repa­ra­tio­ner och under­håll som avses i 10 § andra styc­ket.

Hän­vis­ningar

15 §   Bestäm­mel­ser om att vär­de­minsk­nings­av­drag m.m. inte ska åter­fö­ras finns när det gäl­ler
   - skogs­av­drag i 21 kap. 14 §,
   - under­pri­sö­ver­lå­tel­ser i 23 kap. 13 §,
   - kva­li­fi­ce­rade fusio­ner och fis­sio­ner i 37 kap. 17 §,
   - verk­sam­hets­a­vytt­ringar i 38 kap. 12 §,
   - par­ti­ella fis­sio­ner i 38 a kap. 13 §, och
   - för­värv av vissa till­gångar till under­pris från delä­gare och när­stå­ende i 53 kap. 4 §. Lag (2007:1419).


27 kap. Bygg­nads­rö­relse, han­del med fas­tig­he­ter och tomt­rö­relse

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns sär­skilda bestäm­mel­ser om
   - bygg­nads­rö­relse och han­del med fas­tig­he­ter i 2-8 och 18 §§, och
   - tomt­rö­relse i 3 och 9-18 §§.

Bygg­nads­rö­relse och han­del med fas­tig­he­ter

Inne­hav av lager­till­gång

2 §   Den som inne­har en till­gång som är en lager­till­gång enligt bestäm­mel­serna i 4-7 §§ anses bedriva antingen bygg­nads­rö­relse eller han­del med fas­tig­he­ter.

Avytt­ring av bygg­nads­tomt

3 §   Om en bygg­nads­tomt avytt­ras av någon som bedri­ver bygg­nads­rö­relse eller han­del med fas­tig­he­ter, anses avytt­ringen ingå i den verk­sam­he­ten. Om verk­sam­he­ten huvud­sak­li­gen består av tomt­rö­relse, anses avytt­ringen i stäl­let ingå i tomt­rö­rel­sen.

Vad som avses med bygg­nads­tomt fram­går av 9 §.

Lager­fas­tig­he­ter

4 §   Om en fas­tig­het för­vär­vas genom köp, byte eller på lik­nande sätt av någon som bedri­ver bygg­nads­rö­relse eller han­del med fas­tig­he­ter, blir fas­tig­he­ten en lager­till­gång hos för­vär­va­ren.
Det­samma gäl­ler om en fas­tig­het för­vär­vas på sådant sätt av maken till den som bedri­ver bygg­nads­rö­relse eller han­del med fas­tig­he­ter.

Första styc­ket gäl­ler också om för­vär­va­ren eller den­nes make är före­tags­le­dare i ett fåmans­fö­re­tag eller ett fåmans­han­dels­bo­lag och fas­tig­he­ten skulle ha varit en lager­till­gång i bygg­nads­rö­relse eller han­del med fas­tig­he­ter om den hade för­vär­vats av före­ta­get.

Att första och andra styc­kena inte gäl­ler fas­tig­he­ter som blir pri­vat­bo­stads­fas­tig­he­ter fram­går av 13 kap. 1 § tredje styc­ket.
Lag (2008:1316).

5 §   Bestäm­mel­serna i 4 § gäl­ler inte
   1. om fas­tig­he­ten uppen­bar­li­gen för­vär­vas för att till huvud­sak­lig del använ­das sta­dig­va­rande i en annan närings­verk­sam­het än fas­tig­hets­för­valt­ning som bedrivs av fas­tig­hets­ä­ga­ren eller den­nes make eller av ett fåmans­fö­re­tag eller ett fåmans­han­dels­bo­lag där fas­tig­hets­ä­ga­ren eller maken är före­tags­le­dare, eller
   2. när det gäl­ler bygg­nads­rö­relse, om för­vär­vet uppen­bar­li­gen helt sak­nar sam­band med bygg­nads­rö­rel­sen.

Lage­ran­de­lar i fas­tig­hets­för­val­tande före­tag

6 §   Ande­lar i fas­tig­hets­för­val­tande före­tag anses som lager­till­gångar, om någon av före­ta­gets fas­tig­he­ter skulle ha varit en lager­till­gång i bygg­nads­rö­relse eller han­del med fas­tig­he­ter för det fall att fas­tig­he­ten hade ägts direkt av den som inne­har ande­len. Detta gäl­ler dock bara om
   1. det fas­tig­hets­för­val­tande före­ta­get är ett fåmans­fö­re­tag och inne­ha­va­ren är före­tags­le­dare i före­ta­get eller make till före­tags­le­da­ren,
   2. det på annat sätt finns en intres­se­ge­men­skap mel­lan inne­ha­va­ren och det fas­tig­hets­för­val­tande före­ta­get, eller
   3. det fas­tig­hets­för­val­tande före­ta­get är ett svenskt han­dels­bo­lag.

6 a §   Har upp­hävts genom lag (2011:1510).

7 §   I sådana fall som avses i 6 § 3 ska inte bara ande­len i han­dels­bo­la­get utan också den del av han­dels­bo­la­gets fas­tig­he­ter som mot­sva­rar ande­len anses som lager­till­gång hos delä­ga­ren. Detta gäl­ler dock bara de av bola­gets fas­tig­he­ter som skulle ha varit lager­till­gångar om fas­tig­he­terna hade ägts direkt av delä­ga­ren. Lag (2007:1419).

Uttags­be­skatt­ning vid bygg­nads­ar­be­ten på fas­tig­he­ter som inte är lager­till­gångar

8 §   Om en fas­tig­het som inte är lager­till­gång har varit före­mål för bygg­nads­ar­be­ten i en bygg­nads­rö­relse som fas­tig­hets­ä­ga­ren bedri­ver direkt eller genom ett svenskt han­dels­bo­lag, ska vär­det av arbe­tena tas upp som intäkt i bygg­nads­rö­rel­sen.

Bedrivs bygg­nads­rö­rel­sen, direkt eller genom ett svenskt han­dels­bo­lag, av en fysisk per­son, ska dock vär­det av hans eget arbete tas upp bara om varor av mer än ringa värde tas ut ur bygg­nads­rö­rel­sen i sam­band med arbe­tet. Lag (2007:1419).

Tomt­rö­relse

Vad som är tomt­rö­relse

9 §   Med tomt­rö­relse avses närings­verk­sam­het som består i avytt­ring av mark för bebyg­gelse (bygg­nads­tomt). Tomt­rö­relse kan vara kva­li­fi­ce­rad eller enkel.

Vad som är kva­li­fi­ce­rad tomt­rö­relse

10 §   Med kva­li­fi­ce­rad tomt­rö­relse avses närings­verk­sam­het som huvud­sak­li­gen består i avytt­ring av bygg­nads­tom­ter från fas­tig­he­ter som uppen­bar­li­gen har för­vär­vats för att ingå i yrkes­mäs­sig mar­ka­vytt­ring.

Vad som är enkel tomt­rö­relse

11 §   En enkel tomt­rö­relse upp­kom­mer när en skatt­skyl­dig under tio kalen­derår har avytt­rat minst fem­ton bygg­nads­tom­ter som kan räk­nas sam­man till en tomt­rö­relse. Vid beräk­ningen ska avytt­ringar av bygg­nads­tom­ter på olika fas­tig­he­ter eller på olika delar av en fas­tig­het räk­nas sam­man till en tomt­rö­relse bara om tom­terna med hän­syn till inbör­des läge nor­malt kan anses ingå i en och samma tomt­rö­relse. Lag (2007:1419).

12 §   Vid beräk­ningen av anta­let avytt­rade bygg­nads­tom­ter ska den som är eller har varit gift räkna in också makens avytt­ringar under äkten­ska­pet under tio­års­pe­ri­o­den.

Om en fas­tig­het har för­vär­vats genom köp, byte eller på lik­nande sätt eller genom gåva, ska för­vär­va­ren och över­lå­ta­ren räkna in också varand­ras avytt­ringar under tids­pe­ri­o­den, om för­vär­va­ren är
   1. över­lå­ta­rens för­äl­der, far- eller mor­för­äl­der, make, avkom­ling eller avkom­lings make,
   2. ett dödsbo där över­lå­ta­ren eller någon per­son som nämns i 1 är delä­gare, eller
   3. ett aktie­bo­lag, ett svenskt han­dels­bo­lag eller en eko­no­misk för­e­ning där över­lå­ta­ren ensam eller till­sam­mans med någon per­son som nämns i 1 på grund av det sam­man­lagda inne­ha­vet av ande­lar har ett bestäm­mande infly­tande. Lag (2007:1419).

13 §   Vid beräk­ningen av anta­let avytt­rade bygg­nads­tom­ter ska upp­lå­tel­ser av mark för bebyg­gelse lik­stäl­las med avytt­ring.

Avytt­ringar av det slag som berät­ti­gar till avdrag för avsätt­ning till ersätt­nings­fond enligt 31 kap. 5 § ska inte räk­nas in. Lag (2007:1419).

14 §   Avytt­ringar av bygg­nads­tom­ter som huvud­sak­li­gen ska använ­das av anställda för gemen­samt ända­mål och avytt­ringar av bygg­nads­tom­ter till anställda för bostads­än­da­mål ingår inte i enkel tomt­rö­relse.

Detta gäl­ler dock inte om den skatt­skyl­dige bedri­ver kva­li­fi­ce­rad tomt­rö­relse, bygg­nads­rö­relse eller han­del med fas­tig­he­ter. Lag (2007:1419).

15 §   En enkel tomt­rö­relse anses påbör­jad i och med avytt­ringen av den fem­tonde bygg­nads­tom­ten.

Om flera bygg­nads­tom­ter avytt­ras den dag då den fem­tonde bygg­nads­tom­ten avytt­ras, får den skatt­skyl­dige välja i vil­ken ord­ning tom­terna ska anses avytt­rade. Lag (2007:1419).

Sluta­vytt­ring av lag­ret i en enkel tomt­rö­relse

16 §   Om åter­sto­den av lag­ret i en enkel tomt­rö­relse avytt­ras, anses avytt­ringen inte ingå i tomt­rö­rel­sen. Avytt­ringen ska i stäl­let behand­las enligt bestäm­mel­serna om kapital­vins­ter.

Om lag­ret vid utgången av beskatt­nings­å­ret före det beskatt­ningsår då avytt­ringen ska tas upp som intäkt har tagits upp till ett lägre värde än anskaff­nings­vär­det, ska mel­lan­skill­na­den tas upp som intäkt i tomt­rö­rel­sen.

Första och andra styc­kena gäl­ler inte sådan del av vins­ten som avser mark inom detalj­plan. De gäl­ler inte hel­ler om avytt­ringen kan antas ha skett väsent­li­gen i syfte att ge en obe­hö­rig skat­te­för­mån till den skatt­skyl­dige eller för­vär­va­ren eller till någon som en av dem har intres­se­ge­men­skap med. Lag (2007:1419).

När enkel tomt­rö­relse avbryts

17 §   Om en skatt­skyl­dig som bedri­ver enkel tomt­rö­relse eller den­nes make inte har avytt­rat några bygg­nads­tom­ter i tomt­rö­rel­sen under tio kalen­derår, anses avytt­ringar som sker där­ef­ter inte ingå i tomt­rö­rel­sen. Avytt­ring­arna ska i stäl­let behand­las enligt bestäm­mel­serna om kapital­vins­ter.

Första styc­ket gäl­ler dock inte avytt­ringar av bygg­nads­tom­ter inom detalj­plan. Det gäl­ler inte hel­ler om avytt­ring­arna sker under sådana för­hål­lan­den att en tomt­rö­relse på nytt ska anses påbör­jad.

Avytt­ringar av det slag som ger rätt till avsätt­ning till ersätt­nings­fond enligt 31 kap. 5 § avbry­ter inte tids­pe­ri­o­den i första styc­ket. Lag (2007:1419).

Gemen­samma bestäm­mel­ser om arv m.m.

18 §   Om någon genom arv, tes­ta­mente eller genom bodel­ning med anled­ning av makes död för­vär­var sådana fas­tig­he­ter eller ande­lar som har varit lager­till­gångar i bygg­nads­rö­relse, han­del med fas­tig­he­ter eller tomt­rö­relse hos den döde, behål­ler till­gång­arna sin karak­tär hos för­vär­va­ren bara om denne
   1. vid för­vär­vet själv bedri­ver sådan bygg­nads­rö­relse, han­del med fas­tig­he­ter eller tomt­rö­relse där till­gång­arna skulle ha varit lager­till­gångar om de hade för­vär­vats genom köp, eller
   2. avser att fort­sätta den dödes närings­verk­sam­het.

Om till­gång­arna är lager­till­gångar hos för­vär­va­ren, anses denne bedriva bygg­nads­rö­relse, han­del med fas­tig­he­ter eller tomt­rö­relse.


28 kap. Arbets­gi­vares pen­sions­kost­na­der

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - krav på pen­sions­ut­fäs­tel­ser i 2 §,
   - avdrag för tryg­gande av pen­sions­ut­fäs­tel­ser i 3-19 §§,
   - kost­nads­ut­jäm­ning mel­lan arbets­gi­vare i 20 §,
   - ersätt­ning från en pen­sions­stif­telse i 21 §,
   - åter­fö­ring av avdrag för avsätt­ning i balans­räk­ningen i 22-25 §§, och
   - över­ta­gande av pen­sions­ut­fäs­tel­ser i 26 §.

Krav på pen­sions­ut­fäs­tel­ser

2 §   Vid bedöm­ningen av avdrag enligt detta kapi­tel får en pen­sions­ut­fäs­telse beak­tas bara om en för­säk­ring för utfäs­tel­sen skulle ha varit en pen­sions­för­säk­ring.

Med betal­ning av en pre­mie för pen­sions­för­säk­ring lik­ställs i detta kapi­tel betal­ning enligt ett avtal med ett utländskt tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut om tjäns­te­pen­sion. Detta gäl­ler bara om avta­let är jäm­för­bart med pen­sions­för­säk­ring och upp­fyl­ler de vill­kor som anges i 58 kap. 1 a §. Lag (2005:1170).

Avdrag för tryg­gande av pen­sions­ut­fäs­tel­ser

Tryg­gan­de­for­mer

3 §   Arbets­gi­vares tryg­gande av utfäs­telse om pen­sion till en arbets­ta­gare ska dras av som kost­nad i den utsträck­ning som anges i 5-18 §§, om utfäs­tel­sen tryg­gas genom
   - över­fö­ring till pen­sions­stif­telse enligt lagen (1967:531) om tryg­gande av pen­sions­ut­fäs­telse m.m.,
   - avsätt­ning i balans­räk­ning i för­e­ning med kre­dit­för­säk­ring eller i för­e­ning med kom­mu­nal eller stat­lig bor­gen eller lik­nande garanti,
   - betal­ning av pre­mie för pen­sions­för­säk­ring, eller
   - över­fö­ring till ett utländskt tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut som enligt 39 kap. 13 c § lik­ställs med en sådan pen­sions­stif­telse som avses i lagen om tryg­gande av pen­sions­ut­fäs­telse m.m. Lag (2008:134).

Avsätt­ning i balans­räk­ning

4 §   Med avsätt­ning i balans­räk­ning avses en sär­skild redo­vis­ning av pen­sions­ut­fäs­telse enligt lagen (1967:531) om tryg­gande av pen­sions­ut­fäs­telse m.m.
   - under rubri­ken Avsatt till pen­sio­ner, eller
   - i del­post under rubri­ken Avsätt­ningar för pen­sio­ner och lik­nande för­plik­tel­ser.

I lagen (1990:661) om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del finns bestäm­mel­ser om avkast­nings­skatt för arbets­gi­vare som tryg­gat pen­sions­ut­fäs­telse genom avsätt­ning i balans­räk­ningen. I 16 kap. 17 § finns bestäm­mel­ser om avdrag för avkast­nings­skatt.

Huvud­re­gel

5 §   Tryg­gande av sådana pen­sions­ut­fäs­tel­ser som avses i 3 § ska dras av som kost­nad. Avdra­get får dock inte för någon arbets­ta­gare över­stiga 35 pro­cent av lönen och inte hel­ler 10 pris­bas­belopp. Lag (2007:1419).

6 §   Som lön räk­nas vid tillämp­ning av detta kapi­tel sådan pen­sions­grun­dande ersätt­ning enligt pen­sions­av­tal som hän­för sig till beskatt­nings­å­ret eller det före­gå­ende beskatt­nings­å­ret.

Kom­plet­te­rings­re­gel

7 §   Tryg­gande av sådana pen­sions­ut­fäs­tel­ser som avses i 3 § ska, trots vad som sägs i 5 §, dras av som kost­nad med ett belopp som mot­sva­rar kost­na­den för avta­lad pen­sion, om tryg­gan­det för­an­leds av
   - att ett pen­sions­av­tal änd­ras vid för­tida avgång från

anställ­ning eller att ett nytt pen­sions­av­tal ingås i ett sådant fall, eller
   - att pen­sions­ut­fäs­tel­serna är otill­räck­ligt tryg­gade.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket ska tilläm­pas bara till den del något annat inte föl­jer något av 8-12 §§. Bestäm­mel­serna i första styc­ket ska inte tilläm­pas i sådana fall som avses i 17 och 18 §§. Lag (2007:1419).

8 §   I fråga om ålderspen­sion som ska beta­las ut före 65 års ålder, får avdrag enligt 7 § inte över­stiga kost­na­den för en ålderspen­sion som under den avta­lade tiden beta­las ut med
   - 80 pro­cent av lönen till den del denna inte över­sti­ger 7,5 pris­bas­belopp,
   - 70 pro­cent av lönen till den del denna över­sti­ger 7,5 men inte 20 pris­bas­belopp, och
   - 40 pro­cent av lönen till den del denna över­sti­ger 20 men inte 30 pris­bas­belopp.

I fråga om ålderspen­sion som ska beta­las ut tidi­gast från 65 års ålder, får avdrag enligt 7 § inte över­stiga kost­na­den för en livsva­rig ålderspen­sion som från den avta­lade tid­punk­ten beta­las ut med
   - 20 pro­cent av lönen till den del denna inte över­sti­ger 7,5 pris­bas­belopp,
   - 70 pro­cent av lönen till den del denna över­sti­ger 7,5 men inte 20 pris­bas­belopp, och
   - 40 pro­cent av lönen till den del denna över­sti­ger 20 men inte 30 pris­bas­belopp. Lag (2007:1419).

9 §   Om pen­sions­av­ta­let ger rätt till sådan ålderspen­sion som avses i 8 § andra styc­ket utö­ver 20 pro­cent av den del av lönen som inte över­sti­ger 7,5 pris­bas­belopp, ska ett belopp som mot­sva­rar kost­na­den för att uppnå avta­lad pen­sions­nivå ändå dras av om den över­skju­tande pen­sio­nen är avsedd att ersätta inkomst­grun­dad ålderspen­sion som avses i 55 kap. 2 och 3 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken. Lag (2010:1277).

10 §   I fråga om fond­för­säk­ringar klass III som avses i 2 kap. 12 § för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043) eller 2 kap. 11 § lagen (2019:742) om tjäns­te­pen­sions­fö­re­tag och andra avgifts­ba­se­rade utfäs­tel­ser, får avdrag som beräk­nas enligt 8 § göras med högst ett belopp som mot­sva­rar kost­na­den för att uppnå de för­måns­ni­våer som anges där genom annan pen­sions­för­säk­ring än sådan som avses i dessa lagar.
Lag (2019:787).

11 §   Avdrag som beräk­nas enligt 8-10 §§ för­ut­sät­ter full intjä­nan­de­tid. Om pen­sions­rät­ten inte är fullt intjä­nad, ska avdra­gen mins­kas i mot­sva­rande utsträck­ning.

Med full intjä­nan­de­tid avses full intjä­nan­de­tid enligt pen­sions­av­ta­let, för­ut­satt att avta­let för full pen­sion krä­ver dels intjä­nande under en sam­man­lagd tid av minst 30 år, dels fort­satt intjä­nande under anställ­ningen fram till den avta­lade pen­sions­tid­punk­ten. Om pen­sions­av­ta­let inte upp­fyl­ler dessa för­ut­sätt­ningar eller om pen­sions­av­ta­let sak­nar bestäm­mel­ser om intjä­nan­de­tid, avses med full intjä­nan­de­tid tiden fram till den avta­lade pen­sions­tid­punk­ten, dock minst 30 år. Vid beräk­ningen av intjä­nan­de­ti­den ska såväl arbets­ta­ga­rens sam­man­lagda anställ­nings­tid hos arbets­gi­va­ren som anställ­nings­tid hos andra arbets­gi­vare räk­nas med. Lag (2007:1419).

12 §   När avdra­get för kost­na­der för avta­lad ålderspen­sion beräk­nas, ska vär­det av sådan ålderspen­sion för arbets­ta­ga­ren räk­nas av som har tryg­gats under beskatt­nings­å­ret eller tidi­gare av arbets­gi­va­ren eller av någon annan arbets­gi­vare i de tryg­gan­de­for­mer som anges i 3 §. Vär­det av ålderspen­sion för tid före 65 års ålder ska räk­nas av från avdrag som beräk­nas enligt 8 § första styc­ket. Vär­det av ålderspen­sion från tidi­gast 65 års ålder ska räk­nas av från avdrag som beräk­nas enligt 8 § andra styc­ket. Lag (2007:1419).

12 a §   Bestäm­mel­serna i 13, 17, 21, 23 och 24 §§ ska också tilläm­pas i fråga om över­fö­ringar till sådana tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut som avses i 3 §. Lag (2007:1419).

12 b §   Om ett avtal om tjäns­te­pen­sion som med­de­lats av ett sådant utländskt tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut som enligt 39 kap. 13 c § lik­ställs med en pen­sions­stif­telse änd­ras så att det utländska insti­tu­tet inte längre kan lik­stäl­las med en sådan stif­telse, ska behåll­ningen hän­för­lig till avta­let tas upp till beskatt­ning hos arbets­gi­va­ren. Detta gäl­ler dock inte om insti­tu­tet tryg­gar upp­lu­pen del av pen­sions­ut­fäs­tel­sen genom köp av pen­sions­för­säk­ring enligt reg­lerna i 25 § lagen (1967:531) om tryg­gande av pen­sions­ut­fäs­telse m.m. Lag (2007:1419).

Begräns­ningar i avdrags­rät­ten vid olika tryg­gan­de­for­mer

13 §   Över­fö­ring till pen­sions­stif­telse för att trygga pen­sions­ut­fäs­tel­ser enligt 3 § får inte dras av med högre belopp för varje pen­sions­be­rät­ti­gad än som mot­sva­rar pen­sions­re­ser­ven för sådan pen­sions­ut­fäs­telse som är tryg­gad med avdrags­rätt. Pen­sions­re­ser­ven ska beräk­nas enligt de grun­der som anges i pen­sions­av­ta­let. Beräk­ningen ska dock inte göras med lägre rän­te­an­ta­gande än som föl­jer av 3 § lagen (1967:531) om tryg­gande av pen­sions­ut­fäs­telse m.m.

Avdra­get får inte över­stiga vad som krävs för att stif­tel­sens för­mö­gen­het ska mot­svara pen­sions­re­ser­ven för sådana utfäs­tel­ser som avses i första styc­ket. Stif­tel­sens för­mö­gen­het ska beräk­nas till ett belopp som mot­sva­rar 80 pro­cent av kapi­tal­un­der­la­get vid ingången eller utgången av beskatt­nings­å­ret enligt lagen (1990:661) om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del. Lag (2007:1419).

14 §   Bestäm­mel­serna i 13 § första styc­ket gäl­ler också avsätt­ning i balans­räk­ningen för att trygga pen­sions­ut­fäs­tel­ser enligt 3 §.

Avdra­get får inte över­stiga ett belopp som mot­sva­rar ökningen av pen­sions­re­ser­ven för sådana utfäs­tel­ser som avses i första styc­ket från det före­gå­ende beskatt­nings­å­rets utgång till beskatt­nings­å­rets utgång.

15 §   Arbets­gi­va­rens utgif­ter för att trygga pen­sions­ut­fäs­tel­ser enligt 3 § genom köp av pen­sions­för­säk­ring får inte dras av med högre belopp än pre­mien.

För­ränt­ning, index­e­ring eller annan vär­desäk­ring

16 §   Höj­ning av en pen­sions­re­serv som avser pen­sions­ut­fäs­tel­ser som tidi­gare tryg­gats med avdrags­rätt ska dras av som kost­nad i den utsträck­ning som anges i 13 och 14 §§, om höj­ningen föl­jer av tilläm­pade för­säk­rings­tek­niska beräk­nings­grun­der eller av index­e­ring eller annan vär­desäk­ring av utfäs­tel­serna. Lag (2007:1419).

Byte av tryg­gan­de­form

17 §   Om en arbets­gi­vare byter tryg­gan­de­form för en pen­sions­ut­fäs­telse som tidi­gare har tryg­gats med avdrags­rätt, ska arbets­gi­va­rens kost­nad för det nya tryg­gan­det dras av i den utsträck­ning som anges i 13-15 §§. Har det tidi­gare tryg­gan­det skett genom över­fö­ring till pen­sions­stif­telse, får avdrag inte göras med högre belopp än som mot­sva­rar den ersätt­ning för kost­na­derna som arbets­gi­va­ren får från stif­tel­sen. Lag (2007:1419).

Byte av arbets­gi­vare

18 §   Om en arbets­gi­vare tar över ansva­ret för en pen­sions­ut­fäs­telse som tidi­gare har tryg­gats av en annan arbets­gi­vare med avdrags­rätt, ska den över­ta­gande arbets­gi­va­ren, i den utsträck­ning som anges i 13-15 §§, dra av kost­na­den för att trygga pen­sions­ut­fäs­tel­sen. Lag (2007:1419).

Pen­sions­för­säk­ring till efter­le­vande i sär­skilda fall

19 §   Pre­mie för en pen­sions­för­säk­ring som sedan den anställde dött teck­nats till för­mån för den anställ­des efter­le­vande och som arbets­gi­va­ren har åta­git sig att betala samt­liga pre­mier för ska dras av som kost­nad, dock högst med belopp som mot­sva­rar de i 8 § angivna för­måns­ni­vå­erna beräk­nade med hän­syn till den anställ­des senaste lön. Lag (2007:1419).

Kost­nads­ut­jäm­ning mel­lan arbets­gi­vare

20 §   Om en arbets­gi­vare tryg­gat pen­sions­ut­fäs­tel­ser enligt en all­män pen­sions­plan och pla­nen inne­hål­ler bestäm­mel­ser om utjäm­ning av pen­sions­kost­na­der mel­lan olika arbets­gi­vare, ska
   - avgif­ter som arbets­gi­va­ren beta­lar enligt dessa bestäm­mel­ser dras av, och
   - ersätt­ningar som arbets­gi­va­ren får enligt dessa bestäm­mel­ser tas upp.

Med all­män pen­sions­plan avses det­samma som i 58 kap. 20 §. Lag (2007:1419).

Ersätt­ning från en pen­sions­stif­telse

21 §   Ersätt­ning som en arbets­gi­vare får från en pen­sions­stif­telse ska tas upp. Detta gäl­ler dock inte ersätt­ning som hän­för sig till en sådan över­fö­ring till stif­tel­sen som arbets­gi­va­ren inte har fått dra av.

Sådana över­fö­ringar som arbets­gi­va­ren har gjort avdrag för och avkast­ning som stif­tel­sen har fått ska i första hand anses använda när stif­tel­sen läm­nar ersätt­ning. Lag (2007:1419).

Åter­fö­ring av avdrag för avsätt­ning i balans­räk­ningen

Vad som ska tas upp

22 §   Om den avsätt­ning för att trygga pen­sions­ut­fäs­tel­ser som med avdrags­rätt gjorts i balans­räk­ningen upp­går till ett lägre belopp vid beskatt­nings­å­rets utgång än mot­sva­rande avsätt­ning vid det före­gå­ende beskatt­nings­å­rets utgång, ska mel­lan­skill­na­den tas upp som intäkt. Lag (2007:1419).

23 §   Om det finns dis­po­nibla pen­sions­be­lopp vid beskatt­nings­å­rets utgång, ska som intäkt enligt 22 § dock tas upp lägst sum­man av
   - dels tio pro­cent av de dis­po­nibla pen­sions­be­lop­pen vid det före­gå­ende beskatt­nings­å­rets utgång,
   - dels de avdrag som gjorts under beskatt­nings­å­ret för pre­mier för pen­sions­för­säk­ringar, läm­nad ersätt­ning för pen­sions­ut­fäs­telse som tagits över av någon annan och över­fö­ring till pen­sions­stif­telse till den del dessa avdrag avser samma pen­sions­ut­fäs­tel­ser som omfat­tas av den avsätt­ning som med avdrags­rätt gjorts i balans­räk­ningen.

Om beskatt­ning sker enligt första styc­ket, ska senare minsk­ningar av avsätt­ningen i balans­räk­ningen inte tas upp till den del minsk­ning­arna mot­sva­rar de belopp som redan tagits upp.
Lag (2007:1419).

Dis­po­nibla pen­sions­be­lopp

24 §   Med dis­po­nibla pen­sions­be­lopp avses skill­na­den mel­lan
   1. den avsätt­ning för att trygga pen­sions­ut­fäs­tel­ser som med avdrags­rätt gjorts i balans­räk­ningen vid det före­gå­ende beskatt­nings­å­rets utgång ökad med för­mö­gen­he­ten vid beskatt­nings­å­rets utgång i en sådan pen­sions­stif­telse som tryg­gar samma pen­sions­ut­fäs­tel­ser, och
   2. pen­sions­re­ser­ven vid beskatt­nings­å­rets utgång för sådana pen­sions­ut­fäs­tel­ser som avses i 1, till den del dessa inte är tryg­gade genom pen­sions­för­säk­ring, ökad med medel som då står kvar i stif­tel­sen och som inte har dra­gits av vid över­fö­ringen.

Dis­po­nibla pen­sions­be­lopp ska dock ald­rig anses uppgå till högre belopp än vad som mot­sva­rar den avsätt­ning som med avdrags­rätt gjorts i balans­räk­ningen vid det före­gå­ende beskatt­nings­å­rets utgång.

Vid tillämp­ning av första styc­ket 1 ska för­mö­gen­he­ten i pen­sions­stif­tel­sen beräk­nas till ett belopp som mot­sva­rar 80 pro­cent av kapi­tal­un­der­la­get enligt lagen (1990:661) om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del. Lag (2007:1419).

Upp­hö­rande av närings­verk­sam­het

25 §   Om en arbets­gi­vare upp­hör med sin närings­verk­sam­het, ska dis­po­nibla pen­sions­be­lopp tas upp som intäkt det beskatt­ningsår då verk­sam­he­ten upp­hör.

Om en arbets­gi­vare trä­der i lik­vi­da­tion eller om ett dödsbo efter en arbets­gi­vare skif­tas, ska dis­po­nibla pen­sions­be­lopp tas upp som intäkt det beskatt­ningsår då beslu­tet om lik­vi­da­tion fat­tas eller boet skif­tas. Lag (2007:1419).

Över­ta­gande av pen­sions­ut­fäs­tel­ser

26 §   Ersätt­ning som läm­nas vid över­ta­gande av ansva­ret för pen­sions­ut­fäs­tel­ser ska dras av om över­ta­gan­det
   1. avser över­fö­ring av rätt till tjäns­te­pen­sion till Euro­pe­iska uni­o­nen eller Euro­pe­iska ato­me­ner­gi­ge­men­ska­pen, eller
   2. sker när en närings­verk­sam­het över­går till en ny arbets­gi­vare som också över­tar ansva­ret för pen­sions­ut­fäs­tel­serna.

Ersätt­ning som en skatt­skyl­dig får för att ta över ansva­ret för pen­sions­ut­fäs­tel­ser ska tas upp. Lag (2011:293).


29 kap. Närings­bi­drag

Inne­håll

1 §   Detta kapi­tel gäl­ler närings­bi­drag och vissa andra stöd till näringsid­kare.

Det finns bestäm­mel­ser om
   - närings­bi­drag i 2-8 §§,
   - befri­else från vill­kor­lig åter­be­tal­nings­skyl­dig­het i 9-13 §§,
   - stat­ligt rän­te­bi­drag för bostads­än­da­mål i 14 §, och
   - avgångs­ve­der­lag till jord­bru­kare i 15 §.

Närings­bi­drag

2 §   Med närings­bi­drag avses stöd utan åter­be­tal­nings­skyl­dig­het som läm­nas till en näringsid­kare för närings­verk­sam­he­ten av sta­ten, Euro­pe­iska uni­o­nen eller Euro­pe­iska ato­me­ner­gi­ge­men­ska­pen, regi­o­ner, kom­mu­ner, juri­diska per­so­ner som avses i 7 kap. 16, 17 och 20 §§, all­män­nings­sko­gar enligt lagen (1952:167) om all­män­nings­sko­gar i Norr­land och Dalarna samt stöd av detta slag som beslu­tas av en euro­pe­isk grup­pe­ring för ter­ri­to­ri­ellt sam­ar­bete.

Med närings­bi­drag avses också stöd som läm­nas i form av
   1. elcer­ti­fi­kat till sådana skatt­skyl­diga som avses i 17 kap. 22 a § 1,
   2. utsläpps­rät­ter till sådana skatt­skyl­diga som avses i 17 kap. 22 b § första styc­ket,
   3. utsläpps­minsk­nings­en­he­ter och cer­ti­fi­e­rade utsläpps­minsk­ningar till sådana skatt­skyl­diga som avses i 17 kap. 22 b § andra styc­ket 1, och
   4. stöd enligt lagen (2015:1016) om reso­lu­tion, lagen (2015:1017) om före­byg­gande stat­ligt stöd till kre­di­tin­sti­tut och om sta­bi­li­tets­fon­den eller lagen (2022:739) med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till EU:s för­ord­ning om åter­hämt­ning och reso­lu­tion av cen­trala mot­par­ter, om stö­det inte
   - redo­vi­sas som en skuld i räken­ska­perna, eller
   - avser betal­ning för nye­mit­te­rade eller egna aktier.

Skat­te­re­duk­tio­ner utgör inte närings­bi­drag. Lag (2022:742).

3 §   Med stöd utan åter­be­tal­nings­skyl­dig­het avses också stöd som ska åter­be­ta­las bara om
   1. näringsid­ka­ren inte upp­fyl­ler vill­ko­ren för stö­det,
   2. näringsid­ka­ren inte föl­jer de före­skrif­ter som har med­de­lats när stö­det bevil­ja­des,
   3. Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen genom beslut som vun­nit laga kraft eller Euro­pe­iska uni­o­nens dom­stol har fun­nit att stö­det stri­der mot arti­kel 107 i för­dra­get om Euro­pe­iska uni­o­nens funk­tions­sätt, eller
   4. något ovän­tat inträf­far som uppen­bar­li­gen rub­bar för­ut­sätt­ning­arna för stö­det. Lag (2011:293).

4 §   Ett närings­bi­drag ska tas upp om det inte används för en utgift som inte får dras av vare sig ome­del­bart eller i form av vär­de­minsk­nings­av­drag. Lag (2008:816).

5 §   Ett närings­bi­drag ska tas upp om det används för en utgift som ska dras av ome­del­bart. Om utgif­ten hän­för sig till ett tidi­gare beskatt­ningsår än det år då bidra­get ska tas upp, får avdra­get göras det senare året.

Åter­be­ta­las bidra­get, ska det åter­be­ta­lade belop­pet dras av.
Lag (2007:1419).

6 §   Om ett närings­bi­drag används för en sådan utgift för att anskaffa en till­gång som ska dras av genom vär­de­minsk­nings­av­drag, ska anskaff­nings­vär­det mins­kas med bidra­get. Om bidra­get är större än det skatte­mäs­siga värde som åter­står när minsk­ningen ska göras, ska mel­lan­skill­na­den tas upp.

Åter­be­ta­las bidra­get, ska till­gång­ens avskriv­nings­un­der­lag ökas med det åter­be­ta­lade belop­pet, dock med högst det belopp som har påver­kat anskaff­nings­vär­det. Till den del ett bidrag har tagits upp enligt första styc­ket, ska det åter­be­ta­lade belop­pet dras av. Lag (2007:1419).

7 §   Om ett närings­bi­drag används för att anskaffa lager­till­gångar, ska den del av lag­ret för vil­ken utgif­ten har täckts av bidra­get inte räk­nas med när till­gång­arna vär­de­ras.

Åter­be­ta­las bidra­get, ska till­gång­ar­nas anskaff­nings­värde ökas med det åter­be­ta­lade belop­pet. Lag (2007:1419).

8 §   Om ett närings­bi­drag ska använ­das ett senare beskatt­ningsår än det år bidra­get läm­nas, ska bestäm­mel­serna i 5-7 §§ tilläm­pas först det senare beskatt­nings­å­ret, om den skatt­skyl­dige begär det. Lag (2007:1419).

Befri­else från vill­kor­lig åter­be­tal­nings­skyl­dig­het

9 §   Om ett stöd som ska åter­be­ta­las under andra vill­kor än som sägs i 3 §, har läm­nats till en näringsid­kare för närings­verk­sam­he­ten från sta­ten eller någon annan som avses i 2 § (stöd med vill­kor­lig åter­be­tal­nings­skyl­dig­het) och näringsid­ka­ren helt eller del­vis befrias från åter­be­tal­nings­skyl­dig­he­ten, tilläm­pas bestäm­mel­serna i 10-12 §§. Lag (2007:1419).

10 §   Ett efter­skänkt belopp ska inte tas upp, om stö­det har använts för en utgift som inte ska dras av vare sig ome­del­bart eller i form av vär­de­minsk­nings­av­drag. Lag (2007:1419).

11 §   Ett efter­skänkt belopp ska tas upp, om stö­det har använts för en utgift som ska dras av ome­del­bart eller i form av vär­de­minsk­nings­av­drag. Lag (2007:1419).

12 §   Om stö­det har använts för en sådan utgift för att anskaffa en till­gång som ska dras av genom vär­de­minsk­nings­av­drag, får den skatt­skyl­dige det beskatt­ningsår då det efter­skänkta belop­pet ska tas upp, utö­ver ordi­na­rie avskriv­ning, göra ett vär­de­minsk­nings­av­drag som mot­sva­rar det efter­skänkta belop­pet.
Detta avdrag får dock inte över­stiga det skatte­mäs­siga vär­det på till­gången. Lag (2007:1419).

13 §   Om det inte kan utre­das vad stö­det har använts till, ska det anses ha använts till utgif­ter som ska dras av ome­del­bart, och det efter­skänkta belop­pet ska tas upp. Lag (2007:1419).

Stat­ligt rän­te­bi­drag för bostads­än­da­mål

14 §   Stat­ligt rän­te­bi­drag för bostads­än­da­mål ska tas upp.
Åter­be­ta­las bidra­get ska det åter­be­ta­lade belop­pet dras av ome­del­bart.

Bestäm­mel­ser om bygg­nads­ar­be­ten i sam­band med rän­te­bi­drag finns i 19 kap. 24 och 25 §§. Lag (2007:1419).

Avgångs­ve­der­lag till jord­bru­kare

15 §   Stat­ligt avgångs­ve­der­lag till jord­bru­kare som upp­hör med sitt jord­bruk ska tas upp utom när det beta­las till en jord­bru­kare som har fått sär­skilt över­gångs­bi­drag av stats­me­del till jord­bru­ket eller hade varit berät­ti­gad att få sådant bidrag, om han inte upp­hört med jord­bru­ket. Lag (2007:1419).

Famil­je­bi­drag till total­för­svars­plik­tiga och rekry­ter

16 §   Sär­skilda bestäm­mel­ser om famil­je­bi­drag i form av närings­bi­drag till total­för­svars­plik­tiga och till rekry­ter som genom­går mili­tär utbild­ning inom För­svars­mak­ten finns i 11 kap. 25 §. Lag (2010:461).


30 kap. Peri­o­di­se­rings­fon­der

Avdrag för avsätt­ningar

1 §   Avdrag får göras enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel för belopp som sätts av till peri­o­di­se­rings­fond.

Avdrag får dock inte göras av pri­vat­bo­stads­fö­re­tag och invest­ment­fö­re­tag. Avdrag får inte hel­ler göras av den som är begrän­sat skatt­skyl­dig enligt 3 kap. 18 § första styc­ket 2 eller 6 kap. 11 § första styc­ket 4 och som är bosatt i en stat utan­för Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det.
Lag (2011:1271).

2 §   När det gäl­ler svenska han­dels­bo­lag ska avdra­get beräk­nas för varje delä­gare för sig och avsätt­ning­arna göras hos delä­garna.

Det­samma gäl­ler vid beskatt­ning av delä­gare i utländska juri­diska per­so­ner med låg­be­skat­tade inkoms­ter enligt 39 a kap. 13 §. Lag (2007:1419).

3 §   Juri­diska per­so­ner som är skyl­diga att upp­rätta års­re­do­vis­ning eller års­bok­slut enligt bok­fö­rings­la­gen (1999:1078) får göra avdrag bara om mot­sva­rande avsätt­ning görs i räken­ska­perna. Lag (2011:1256).

4 §   Varje års avsätt­ning i närings­verk­sam­he­ten ska bilda en egen fond. Lag (2007:1419).

Belopps­grän­ser

5 §   Juri­diska per­so­ner får dra av högst ett belopp som mot­sva­rar 25 pro­cent av över­skot­tet av närings­verk­sam­he­ten före avdra­get.

6 §   Enskilda näringsid­kare och fysiska per­so­ner som är delä­gare i svenska han­dels­bo­lag får dra av högst ett belopp som mot­sva­rar 30 pro­cent av ett för peri­o­di­se­rings­fond juste­rat posi­tivt resul­tat.

Med det för peri­o­di­se­rings­fond juste­rade resul­ta­tet avses resul­ta­tet av närings­verk­sam­he­ten före avdrag för avsätt­ning till peri­o­di­se­rings­fond

ökat med
   - avdrag för egen­av­gif­ter enligt 16 kap. 29 §,
   - avdrag för pre­mie för pen­sions­för­säk­ring och inbe­tal­ning på pen­sions­spar­konto enligt 16 kap. 32 § samt sär­skild löneskatt enligt lagen (1991:687) om sär­skild löneskatt på pen­sions­kost­na­der avse­ende dessa pos­ter, och
   - avdrag för avsätt­ning till expan­sions­fond enligt 34 kap.,

mins­kat med
   - sjuk­pen­ning och lik­nande ersätt­ningar som avses i 15 kap. 8 §,
   - åter­fört avdrag för egen­av­gif­ter enligt 16 kap. 29 §, och
   - åter­fört avdrag för avsätt­ning till expan­sions­fond enligt 34 kap. Lag (2020:205).

Scha­blo­nin­täkt

6 a §   En juri­disk per­son som har gjort avdrag för avsätt­ning till en peri­o­di­se­rings­fond ska ta upp en scha­blo­nin­täkt. Intäk­ten ska beräk­nas till stats­lå­ne­rän­tan vid utgången av novem­ber månad året när­mast före det kalen­derår under vil­ket beskatt­nings­å­ret går ut mul­ti­pli­ce­rad med sum­man av gjorda avdrag för avsätt­ningar till sådana peri­o­di­se­rings­fon­der som den juri­diska per­so­nen har vid beskatt­nings­å­rets ingång. Stats­lå­ne­rän­tan ska dock som lägst anses vara 0,5 pro­cent.

Om beskatt­nings­å­ret är längre eller kor­tare än tolv måna­der, ska scha­blo­nin­täk­ten juste­ras i mot­sva­rande mån.
Lag (2018:1206).

Åter­fö­ring av avdra­gen

7 §   Avdrag för avsätt­ning till en peri­o­di­se­rings­fond ska åter­fö­ras senast det sjätte beskatt­nings­å­ret efter det beskatt­ningsår då avdra­get gjor­des.

När åter­fö­ring av avdrag för avsätt­ning till peri­o­di­se­rings­fond sker, ska det tidi­gast gjorda avdra­get åter­fö­ras först.

I 8-10 §§ finns bestäm­mel­ser om att avdra­gen för avsätt­ning­arna i vissa fall ska åter­fö­ras tidi­gare och i 11-14 §§ om att peri­o­di­se­rings­fon­derna i vissa fall får föras över till annan närings­verk­sam­het i stäl­let för att avdra­gen åter­förs. Lag (2011:1256).

8 §   En juri­disk per­son ska åter­föra sina avdrag, även om tiden i 7 § inte har löpt ut, om
   1. den upp­hör att bedriva närings­verk­sam­het,
   2. den beskat­tas i Sve­rige bara såsom delä­gare i ett svenskt han­dels­bo­lag och han­dels­bo­la­get upp­hör att bedriva närings­verk­sam­he­ten eller ande­len avytt­ras eller över­går till en ny ägare på något annat sätt,
   3. skatt­skyl­dig­he­ten för närings­verk­sam­he­ten upp­hör,
   4. närings­verk­sam­he­ten inte längre ska beskat­tas i Sve­rige på grund av ett skat­te­av­tal med en stat utan­för Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES),
   5. den upp­lö­ses genom fusion eller fis­sion och annat inte föl­jer av bestäm­mel­serna i 37 kap. 17 §,
   6. det beslu­tas att den ska träda i lik­vi­da­tion, eller
   7. den för­sätts i kon­kurs.

Avdrag ska dock inte åter­fö­ras enligt första styc­ket 3 om skatt-​skyldigheten upp­hör på grund av att den juri­diska per­so­nen för över den närings­verk­sam­het som bedrivs från ett fast drift­ställe i Sve­rige till en stat inom EES eller för över sitt regi­stre­rade säte i Sve­rige till en sådan stat. Detta gäl­ler bara om den stat till vil­ken närings­verk­sam­he­ten eller det regi­stre­rade sätet förs över är med­lem i Euro­pe­iska uni­o­nen eller har ingått en sådan sär­skild över­ens­kom­melse som avses i 63 kap. 14 § andra styc­ket skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244). Lag (2023:759).

9 §   En enskild näringsid­kare ska åter­föra sina avdrag, även om tiden i 7 § inte har löpt ut, om
   1. näringsid­ka­ren upp­hör att bedriva närings­verk­sam­he­ten,
   2. skatt­skyl­dig­he­ten för närings­verk­sam­he­ten upp­hör,
   3. närings­verk­sam­he­ten inte längre ska beskat­tas i Sve­rige på grund av ett skat­te­av­tal med en stat utan­för Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES), eller
   4. näringsid­ka­ren för­sätts i kon­kurs.

Avdrag ska dock inte åter­fö­ras enligt första styc­ket 2 om skatt­skyl­dig­he­ten upp­hör på grund av att näringsid­ka­ren för över den närings­verk­sam­het som bedrivs från ett fast drift­ställe i Sve­rige till en stat inom EES. Detta gäl­ler bara om denna stat är med­lem i Euro­pe­iska uni­o­nen eller har ingått en sådan sär­skild över­ens­kom­melse som avses i 63 kap. 14 § andra styc­ket skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).
Lag (2019:1146).

10 §   En fysisk per­son som är delä­gare i ett svenskt han­dels­bo­lag ska åter­föra sina avdrag, även om tiden i 7 § inte har löpt ut, om
   1. han­dels­bo­la­get upp­hör att bedriva närings­verk­sam­he­ten,
   2. ande­len i han­dels­bo­la­get avytt­ras eller över­går till en ny ägare på något annat sätt,
   3. skatt­skyl­dig­he­ten för närings­verk­sam­he­ten upp­hör,
   4. närings­verk­sam­he­ten inte längre ska beskat­tas i Sve­rige på grund av ett skat­te­av­tal med en stat utan­för Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES),
   5. det beslu­tas att han­dels­bo­la­get ska träda i lik­vi­da­tion, eller
   6. delä­ga­ren eller han­dels­bo­la­get för­sätts i kon­kurs.

Avdrag ska dock inte åter­fö­ras enligt första styc­ket 3 om skatt­skyl­dig­he­ten upp­hör på grund av att han­dels­bo­la­get för över den närings­verk­sam­het som bedrivs från ett fast drift­ställe i Sve­rige till en stat inom EES. Detta gäl­ler bara om denna stat är med­lem i Euro­pe­iska uni­o­nen eller har ingått en sådan sär­skild över­ens­kom­melse som avses i 63 kap. 14 § andra styc­ket skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244). Lag (2019:1146).

10 a §   En delä­gare som har beskat­tats för en utländsk juri­disk per­sons låg­be­skat­tade inkoms­ter ska åter­föra sina avdrag, även om tiden i 7 § inte löpt ut, om skatt­skyl­dig­he­ten för inkoms­terna upp­hör. Om skatt­skyl­dig­he­ten upp­hör på grund av att det upp­kom­mer ett under­skott, ska avdra­gen åter­fö­ras bara till den del de över­sti­ger delä­ga­rens andel av under­skot­tet. Om skatt­skyl­dig­he­ten åter inträtt det föl­jande beskatt­nings­å­ret ska, om den skatt­skyl­dige begär det, avdra­gen helt eller del­vis inte åter­fö­ras. Lag (2007:1419).

I vilka fall fon­derna får tas över

Från enskild närings­verk­sam­het till aktie­bo­lag

11 §   Om en enskild näringsid­kare för över sin närings­verk­sam­het eller drif­ten av närings­verk­sam­he­ten till ett aktie­bo­lag får en peri­o­di­se­rings­fond helt eller del­vis tas över av aktie­bo­la­get om
   1. över­fö­ringen inte för­an­le­der uttags­be­skatt­ning enligt bestäm­mel­serna i 22 kap.,
   2. den fysiska per­so­nen gör ett till­skott som mot­sva­rar över­förd peri­o­di­se­rings­fond till aktie­bo­la­get, och
   3. aktie­bo­la­get gör avsätt­ning i räken­ska­perna för över­ta­gen peri­o­di­se­rings­fond.

Om en fysisk per­son har flera peri­o­di­se­rings­fon­der och för­ut­sätt­ning­arna enligt första styc­ket 2 och 3 inte är upp­fyllda för samt­liga fon­der, ska senare gjord avsätt­ning till peri­o­di­se­rings­fond anses över­förd före tidi­gare gjord avsätt­ning.

I 48 kap. 12 § finns bestäm­mel­ser om beräk­ningen av omkost­nads­be­lop­pet för akti­erna. Lag (2007:1419).

Från han­dels­bo­lag till aktie­bo­lag

12 §   Om närings­verk­sam­he­ten i ett svenskt han­dels­bo­lag förs över till ett aktie­bo­lag får en peri­o­di­se­rings­fond som avser han­dels­bo­la­get hos delä­garna helt eller del­vis tas över av aktie­bo­la­get om
   1. över­fö­ringen inte för­an­le­der uttags­be­skatt­ning enligt bestäm­mel­serna i 22 kap.,
   2. han­dels­bo­la­get gör ett till­skott som mot­sva­rar över­förd peri­o­di­se­rings­fond till aktie­bo­la­get, och
   3. aktie­bo­la­get gör avsätt­ning i räken­ska­perna för över­ta­gen peri­o­di­se­rings­fond.

Om en delä­gare har flera peri­o­di­se­rings­fon­der och för­ut­sätt­ning­arna enligt första styc­ket 2 och 3 inte är upp­fyllda för samt­liga fon­der, ska senare gjord avsätt­ning till peri­o­di­se­rings­fond anses över­förd före tidi­gare gjord avsätt­ning.
I 48 kap. 12 § finns bestäm­mel­ser om beräk­ningen av omkost­nads­be­lop­pet för akti­erna. Lag (2007:1419).

Från enskild näringsid­kare till annan enskild näringsid­kare

12 a §   Om real­till­gångar i en enskild närings­verk­sam­het över­går till en obe­grän­sat skatt­skyl­dig fysisk per­son genom arv, tes­ta­mente, gåva eller bodel­ning och mot­ta­ga­ren tar över hela närings­verk­sam­he­ten, en verk­sam­hets­gren eller en ide­ell andel av en verk­sam­het eller av en verk­sam­hets­gren, får mot­ta­ga­ren helt eller del­vis ta över en peri­o­di­se­rings­fond, om
   - mot­ta­ga­ren vid arv eller tes­ta­mente skrift­li­gen för­kla­rar att han tar över fon­den eller delen av fon­den, eller
   - par­terna vid gåva eller bodel­ning träf­far skrift­ligt avtal om över­ta­gan­det.

Utö­ver vad som sägs i första styc­ket krävs att
   1. mot­ta­ga­ren över­tar till­gångar vars värde, mins­kat med över­tagna skul­der, upp­går till ett belopp som mot­sva­rar minst den över­tagna peri­o­di­se­rings­fon­den eller delen av fon­den, och
   2. vad som över­tas av fon­den upp­går till högst så stor del av hela fon­den som de över­tagna real­till­gång­arna utgör av samt­liga real­till­gångar i närings­verk­sam­he­ten.
Om det finns flera fon­der i närings­verk­sam­he­ten och vill­ko­ren enligt andra styc­ket inte är upp­fyllda för samt­liga fon­der, ska en senare gjord fondav­sätt­ning anses över­ta­gen före en tidi­gare gjord avsätt­ning.

Vad som är real­till­gångar fram­går av 34 kap. 23 §. Vär­det av real­till­gång­arna ska beräk­nas på det sätt som anges i 33 kap. 12 § första styc­ket och 13 §. Som skuld enligt andra styc­ket 1 ska räk­nas också sådana avdrag som avses i 33 kap. 11 §. Lag (2007:1419).

Från han­dels­bo­lag till enskild närings­verk­sam­het

13 §   Om en fysisk per­son som är delä­gare i ett svenskt han­dels­bo­lag till­skif­tas real­till­gångar vid bola­gets upp­lös­ning och över­fö­ringen inte för­an­le­der uttags­be­skatt­ning enligt bestäm­mel­serna i 22 kap., får avsätt­ning­arna till peri­o­di­se­rings­fon­der och de mot­sva­rande avdrag som han gjort för ande­len anses ha gjorts i enskild närings­verk­sam­het för de beskatt­ningsår som avdra­gen hän­för sig till. Lag (2011:1256).
Vad som är real­till­gångar fram­går av 34 kap. 23 §.
Från juri­disk per­son till annan juri­disk per­son

14 §   Om närings­verk­sam­he­ten i en juri­disk per­son tas över av en annan juri­disk per­son, får också peri­o­di­se­rings­fon­derna tas över vid ombild­ningar enligt 8 kap. spar­bank­sla­gen (1987:619) och vid över­lå­telse av ett ömse­si­digt liv­för­säk­rings­fö­re­tags eller ett ömse­si­digt tjäns­te­pen­sions­bo­lags hela för­säk­rings­be­stånd till ett försäkringsaktie-​ eller tjäns­te­pen­sions­ak­tie­bo­lag som bil­dats för ända­må­let.

Vid en sådan ombild­ning av eko­no­misk för­e­ning till aktie­bo­lag som avses i 42 kap. 20 §, får aktie­bo­la­get ta över den eko­no­miska för­e­ning­ens peri­o­di­se­rings­fon­der.

Bestäm­mel­ser om att peri­o­di­se­rings­fon­der får tas över finns för kva­li­fi­ce­rade fusio­ner och fis­sio­ner i 37 kap. 18 §, för verk­sam­hets­a­vytt­ringar i 38 kap. 15 § och för par­ti­ella fis­sio­ner i 38 a kap. 15 §. Lag (2019:787).

Effek­ter hos den som tar över fon­derna

15 §   Om en peri­o­di­se­rings­fond tas över, anses den som tar över fon­den själv ha gjort avsätt­ningen och avdra­get för denna för det beskatt­ningsår som avdra­get fak­tiskt hän­för sig till.
Lag (2011:1256).


31 kap. Ersätt­nings­fon­der

Avdrag för avsätt­ningar

1 §   Avdrag får göras enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel för belopp som sätts av till
   - ersätt­nings­fond för inven­ta­rier,
   - ersätt­nings­fond för bygg­na­der och mar­kan­lägg­ningar,
   - ersätt­nings­fond för mark, och
   - ersätt­nings­fond för djur­la­ger i jord­bruk och rensköt­sel.

Med inven­ta­rier avses i detta kapi­tel inte sådana till­gångar som nämns i 18 kap. 1 § andra styc­ket.

2 §   När det gäl­ler svenska han­dels­bo­lag ska avdra­get beräk­nas för bola­get. Lag (2007:1419).

3 §   Den som är skyl­dig att upp­rätta års­re­do­vis­ning eller års­bok­slut enligt bok­fö­rings­la­gen (1999:1078) får göra avdrag bara om mot­sva­rande avsätt­ning görs i räken­ska­perna. Detta gäl­ler dock inte för en ersätt­nings­fond för mark.

Ersätt­ningar som ger rätt till avdrag

4 §   Avdrag för avsätt­ning till en ersätt­nings­fond får göras om en näringsid­kare får ersätt­ning för skada genom brand eller annan olycks­hän­delse på inven­ta­rier, bygg­na­der, mar­kan­lägg­ningar, mark och på djur­la­ger i jord­bruk eller i rensköt­sel.

5 §   Avdrag för avsätt­ning får också göras om en näringsid­kare får ersätt­ning för inven­ta­rier, bygg­na­der, mar­kan­lägg­ningar eller mark i sam­band med att
   1. en fas­tig­het tas i anspråk genom expro­pri­a­tion eller lik­nande för­fa­rande,
   2. en fas­tig­het annars avytt­ras under sådana för­hål­lan­den att det måste anses som en tvångs­a­vytt­ring och det inte skä­li­gen kan antas att den skulle ha avytt­rats även om det inte hade fun­nits något tvång,
   3. en fas­tig­het avytt­ras som ett led i åtgär­der för jord­bru­kets eller skogs­bru­kets yttre ratio­na­li­se­ring,
   4. en fas­tig­het avytt­ras till sta­ten där­för att det på grund av flyg­bul­ler inte går att bo på den utan påtag­lig olä­gen­het, eller
   5. för­fo­gan­de­rät­ten till en fas­tig­het inskränks för obe­grän­sad tid med stöd av mil­jö­bal­ken eller på mot­sva­rande sätt med stöd av andra för­fatt­ningar, under för­ut­sätt­ning att ersätt­ningen är en engångs­er­sätt­ning.

6 §   När det gäl­ler bygg­na­der, mar­kan­lägg­ningar och mark får avdrag göras bara om till­gång­arna är kapi­tal­till­gångar.

Avdra­gets stor­lek

7 §   Avdra­get får inte över­stiga den ersätt­ning som ska tas upp.
Om ersätt­ningen avser en avytt­rad fas­tig­het, får avdra­get inte över­stiga sum­man av de belopp som på grund av avytt­ringen tas upp i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het som kapital­vinst enligt 45 kap. och som åter­förda vär­de­minsk­nings­av­drag m.m. enligt 26 kap.

Att sådan kapital­vinst som avses i andra styc­ket för enskilda näringsid­kare kan räk­nas till inkomst­sla­get närings­verk­sam­het fram­går av 13 kap. 6 § andra styc­ket. Lag (2007:1419).

8 §   Om den skatt­skyl­dige med anled­ning av ska­dan eller avytt­ringen gör ett större avdrag för vär­de­minsk­ning på inven­ta­rier, bygg­na­der eller mar­kan­lägg­ningar än han annars skulle ha haft rätt till, ska avdra­get för avsätt­ning till ersätt­nings­fond för inven­ta­rier eller ersätt­nings­fond för bygg­na­der och mar­kan­lägg­ningar mins­kas i mot­sva­rande mån. Lag (2007:1419).

9 §   Avdra­get för avsätt­ning till ersätt­nings­fond för djur­la­ger i jord­bruk och i rensköt­sel får inte över­stiga minsk­ningen av lager­re­ser­ven under beskatt­nings­å­ret.

Om lag­ret har sti­git i pris under beskatt­nings­å­ret, får lager­re­ser­ven vid beskatt­nings­å­rets ingång beräk­nas på grund­val av den pro­cent­sats med vil­ken lag­ret vid denna tid­punkt fak­tiskt har skri­vits ned och det åter­an­skaff­nings­värde samma lager skulle ha haft vid beskatt­nings­å­rets utgång.

Ian­språk­ta­gande av fon­derna

Vad fon­derna får tas i anspråk för

10 §   En ersätt­nings­fond för inven­ta­rier får tas i anspråk för
   - avskriv­ning av och utgif­ter för under­håll och repa­ra­tion av inven­ta­rier, och
   - ned­skriv­ning av djur­la­ger i jord­bruk och rensköt­sel, med de begräns­ningar som fram­går av 13 § andra styc­ket.

11 §   En ersätt­nings­fond för bygg­na­der och mar­kan­lägg­ningar får tas i anspråk för
   - avskriv­ning av och utgif­ter för under­håll och repa­ra­tion av bygg­na­der och mar­kan­lägg­ningar som är kapi­tal­till­gångar,
   - avskriv­ning av och utgif­ter för under­håll och repa­ra­tion av inven­ta­rier, och
   - ned­skriv­ning av djur­la­ger i jord­bruk och rensköt­sel med de begräns­ningar som fram­går av 13 § andra styc­ket.

12 §   En ersätt­nings­fond för mark får tas i anspråk för anskaff­ning av mark som är kapi­tal­till­gång.

13 §   En ersätt­nings­fond för djur­la­ger i jord­bruk och rensköt­sel får tas i anspråk för ned­skriv­ning av ett sådant djur­la­ger.

Fon­den får tas i anspråk med högst ett belopp som mot­sva­rar utgif­terna under beskatt­nings­å­ret för att anskaffa djur till ett sådant lager. Ned­skriv­ningen får inte leda till ett lägre värde på lag­ret i dess hel­het vid beskatt­nings­å­rets utgång än som annars skulle ha god­ta­gits.

När fon­derna får tas i anspråk

14 §   En ersätt­nings­fond får tas i anspråk för till­gångar som anskaf­fas och arbe­ten som utförs efter utgången av det beskatt­ningsår då avsätt­ningen gjor­des.

Fon­den får också tas i anspråk för bygg­na­der, mar­kan­lägg­ningar och mark som anskaf­fas under samma beskatt­ningsår som ersätt­ningen ska tas upp som intäkt. I sådant fall ska det anses att avsätt­ning till fon­den görs och att fon­den tas i anspråk ome­del­bart efteråt. Lag (2007:1419).

15 §   Om arbete på bygg­na­der eller mar­kan­lägg­ningar sträc­ker sig över flera beskatt­ningsår, får fon­den tas i anspråk under det sista beskatt­nings­å­ret för avskriv­ning av till­gång­arna eller för utgif­ter för under­håll och repa­ra­tio­ner av dem under de aktu­ella åren, om avdrag för utgif­terna inte redan har gjorts de tidi­gare åren. Detta gäl­ler också i fråga om ny- eller ombygg­nad av far­tyg och luft­far­tyg och i fråga om bygg­nads­in­ven­ta­rier och mar­kin­ven­ta­rier.

Tur­ord­ning

16 §   En tidi­gare avsätt­ning anses ha tagits i anspråk före en senare avsätt­ning till samma slags ersätt­nings­fond.

Beskatt­nings­kon­se­kven­ser när fon­derna tas i anspråk

17 §   Om en ersätt­nings­fond tas i anspråk enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel, ska det ian­språk­tagna belop­pet inte tas upp som intäkt. Lag (2007:1419).

18 §   En utgift som en ersätt­nings­fond tas i anspråk för får inte dras av, om utgif­ten annars skulle ha dra­gits av ome­del­bart.

Om fon­den tas i anspråk för avskriv­ning av inven­ta­rier, bygg­na­der eller mar­kan­lägg­ningar, räk­nas bara den del av utgif­terna som inte täcks av det ian­språk­tagna belop­pet som anskaff­nings­värde för till­gången.

Om fon­den tas i anspråk för att anskaffa mark, ska anskaff­nings­ut­gif­ten för mar­ken mins­kas med det ian­språk­tagna belop­pet när omkost­nads­be­lop­pet beräk­nas.

Om fon­den tas i anspråk för att anskaffa lager, anses lag­ret ned­skri­vet med det ian­språk­tagna belop­pet. Lag (2007:1419).

Åter­fö­ring av avdra­gen

19 §   Om en ersätt­nings­fond inte tas i anspråk senast under det tredje beskatt­nings­å­ret efter det beskatt­ningsår då avdra­get gjor­des, ska avdra­get åter­fö­ras detta år.

Skat­te­ver­ket får, om det finns sär­skilda skäl, medge att fon­den behålls under en viss tid där­ef­ter. Som längst får den behål­las till och med det sjätte beskatt­nings­å­ret efter det beskatt­ningsår då avdra­get gjor­des. Lag (2011:1256).

20 §   Avdra­get ska åter­fö­ras, även om tiden i 19 § inte har löpt ut, om
   1. fon­den tas i anspråk i strid med bestäm­mel­serna i 10-15 §§,
   2. den huvud­sak­liga delen av närings­verk­sam­he­ten över­låts och inte annat föl­jer av 38 kap. 15 §,
   3. den huvud­sak­liga delen av närings­verk­sam­he­ten till­fal­ler en eller flera nya ägare på grund av arv, tes­ta­mente eller bodel­ning,
   4. den som inne­har fon­den upp­hör att bedriva närings­verk­sam­he­ten,
   5. skatt­skyl­dig­he­ten för närings­verk­sam­he­ten upp­hör,
   6. närings­verk­sam­he­ten inte längre ska beskat­tas i Sve­rige på grund av ett skat­te­av­tal med en stat utan­för Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES),
   7. den som inne­har fon­den upp­lö­ses genom fusion eller fis­sion och annat inte föl­jer av bestäm­mel­serna i 37 kap. 17 §,
   8. det beslu­tas att inne­ha­va­ren av fon­den ska träda i lik­vi­da­tion, eller
   9. den som inne­har fon­den för­sätts i kon­kurs.

Vad som sägs i första styc­ket 2-4 gäl­ler inte om avsätt­ningen grun­das på en sådan avytt­ring som avses i 5 § 1-4.

Avdrag behö­ver dock inte åter­fö­ras enligt första styc­ket 5 om skatt­skyl­dig­he­ten upp­hör på grund av att den som inne­har fon­den för över den närings­verk­sam­het som bedrivs från ett fast drift­ställe i Sve­rige till en stat inom EES eller för över sitt regi­stre­rade säte i Sve­rige till en sådan stat. Detta gäl­ler bara om den stat till vil­ken närings­verk­sam­he­ten eller det regi­stre­rade sätet förs över är med­lem i Euro­pe­iska uni­o­nen eller har ingått en sådan sär­skild över­ens­kom­melse som avses i 63 kap. 14 § andra styc­ket skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).

I 23 och 24 §§ finns bestäm­mel­ser om att ersätt­nings­fon­der i vissa fall får tas över av någon annan i stäl­let för att avdra­gen åter­förs. Lag (2023:759).

21 §   Om en enskild näringsid­kare har fått avdrag för avsätt­ning till en ersätt­nings­fond för bygg­na­der och mar­kan­lägg­ningar i sådana fall som avses i 5 §, ska åter­fö­ringen göras i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het till den del fon­den mot­sva­rar belopp som har tagits upp i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het vid åter­fö­ring av vär­de­minsk­nings­av­drag m.m. enligt 26 kap.
Avdra­get i övrigt ska åter­fö­ras i inkomst­sla­get kapi­tal.

En enskild näringsid­kare ska åter­föra avdrag för avsätt­ning till en ersätt­nings­fond för mark i inkomst­sla­get kapi­tal. Lag (2007:1419).

22 §   När avdra­get åter­förs ska ett sär­skilt tillägg om 30 pro­cent av det åter­förda belop­pet tas upp som intäkt i de inkomst­slag som åter­fö­ringen görs i.

Om det finns syn­ner­liga skäl ska något tillägg inte göras. Lag (2007:1419).

I vilka fall fon­derna får tas över

23 §   Vid en sådan ombild­ning av eko­no­misk för­e­ning till aktie­bo­lag som avses i 42 kap. 20 § får aktie­bo­la­get ta över den eko­no­miska för­e­ning­ens ersätt­nings­fon­der.

Bestäm­mel­ser om att ersätt­nings­fon­der får tas över finns för kva­li­fi­ce­rade fusio­ner och fis­sio­ner i 37 kap. 18 §, för verk­sam­hets­a­vytt­ringar i 38 kap. 15 § och för par­ti­ella fis­sio­ner i 38 a kap. 15 §. Lag (2006:1422).

24 §   Skat­te­ver­ket får, om det finns sär­skilda skäl, medge att ersätt­nings­fon­der i en närings­verk­sam­het tas över av den som blir ägare till den huvud­sak­liga delen av närings­verk­sam­he­ten på grund av arv, tes­ta­mente eller bodel­ning i stäl­let för att avdra­gen åter­förs enligt 20 § första styc­ket 3. Lag (2003:669).

25 §   Skat­te­ver­ket får, om det finns sär­skilda skäl, medge att ett före­tags ersätt­nings­fon­der helt eller del­vis tas över av ett annat före­tag. För ett sådant med­gi­vande krävs
   1. att det ena före­ta­get är ett moder­fö­re­tag och det andra före­ta­get är dess helägda dot­ter­fö­re­tag,
   2. att båda före­ta­gen är helägda dot­ter­fö­re­tag till samma moder­fö­re­tag, eller
   3. att det ena före­ta­get är ett svenskt aktie­bo­lag eller en svensk eko­no­misk för­e­ning vars ande­lar till mer än 90 pro­cent ägs av ett moder­fö­re­tag till­sam­mans med eller genom för­med­ling av ett eller flera av dess helägda dot­ter­fö­re­tag och det andra före­ta­get är ett annat sådant före­tag, moder­fö­re­ta­get eller moder­fö­re­ta­gets helägda dot­ter­fö­re­tag.

Med helägt dot­ter­fö­re­tag avses i detta kapi­tel ett svenskt aktie­bo­lag eller en svensk eko­no­misk för­e­ning vars ande­lar till mer än 90 pro­cent ägs av ett annat före­tag (moder­fö­re­ta­get).
Bara svenska aktie­bo­lag, svenska eko­no­miska för­e­ningar, svenska spar­ban­ker, svenska ömse­si­diga för­säk­rings­fö­re­tag och sådana svenska stif­tel­ser eller svenska ide­ella för­e­ningar som inte omfat­tas av bestäm­mel­serna om undan­tag från skatt­skyl­dig­het i 7 kap. kan räk­nas som moder­fö­re­tag. Lag (2003:669).

25 a §   Vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna i 25 § ska ett utländskt bolag som hör hemma i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES) och som mot­sva­rar ett svenskt före­tag som anges i dessa bestäm­mel­ser behand­las som ett sådant före­tag, om det utländska bola­get är skatt­skyl­digt i Sve­rige för den närings­verk­sam­het som fon­den förs över till och verk­sam­he­ten inte är undan­ta­gen från beskatt­ning här genom ett skat­te­av­tal. Det­samma gäl­ler om bola­get är ett sådant svenskt före­tag som ska anses ha hem­vist i en utländsk stat inom EES enligt ett skat­te­av­tal och är skatt­skyl­digt i Sve­rige för den närings­verk­sam­het som fon­den förs över till och verk­sam­he­ten inte är undan­ta­gen från beskatt­ning här på grund av ett skat­te­av­tal. Lag (2007:1419).

Effek­ter hos den som tar över fon­derna

26 §   Om en ersätt­nings­fond tas över, anses den som tar över fon­den själv ha gjort avsätt­ningen och avdra­get för denna det beskatt­ningsår som avdra­get fak­tiskt hän­för sig till.
Lag (2011:1256).

Över­kla­gande

27 §   Skat­te­ver­kets beslut enligt 19 § andra styc­ket, 24 eller 25 § får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol.
Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (2003:669).


32 kap. Upp­hovs­man­na­konto

Huvud­reg­ler

1 §   En enskild näringsid­kare som har intäkt i egen­skap av upp­hovs­man enligt lagen (1960:729) om upp­hovs­rätt till lit­te­rära och konst­när­liga verk (upp­hovs­man­nain­täkt) får enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel dra av belopp som sätts in på ett sär­skilt konto i ett kre­di­tin­sti­tut (upp­hovs­man­na­konto).
Avdrag får inte göras från en intäkt som avser foto­gra­fiska verk.

Avdrag får inte göras av dödsbo. Lag (2004:438).

2 §   Uttag från ett upp­hovs­man­na­konto anses inte som upp­hovs­man­nain­täkt.

3 §   Som för­ut­sätt­ning för avdrag gäl­ler
   1. att den skatt­skyl­dige är obe­grän­sat skatt­skyl­dig vid beskatt­nings­å­rets utgång, och
   2. att den skatt­skyl­di­ges upp­hovs­man­nain­täk­ter under beskatt­nings­å­ret över­sti­ger hans upp­hovs­man­nain­täk­ter under något av de två före­gå­ende beskatt­nings­å­ren med minst 50 pro­cent.

Avdra­gets stor­lek

4 §   Avdrag får göras med högst ett belopp som mot­sva­rar upp­hovs­man­nain­täk­ten.

Avdra­get får inte över­stiga ett belopp som mot­sva­rar två tred­je­de­lar av över­skot­tet av närings­verk­sam­he­ten före avdra­get och före avdrag för avsätt­ning för egen­av­gif­ter enligt 16 kap. 29 §. Avdrag får dock inte göras med högre belopp än att över­skot­tet, efter avdra­get men före avdra­get för avsätt­ning för egen­av­gif­ter, upp­går till minst 30 000 kro­nor.

Avdra­get ska avrun­das nedåt till helt tusen­tal kro­nor och får inte under­stiga 10 000 kro­nor. Lag (2007:1419).

Insätt­ning på kon­tot

5 §   En skatt­skyl­dig får för ett visst beskatt­ningsår inte göra insätt­ning på upp­hovs­man­na­konto i mer än ett kre­di­tin­sti­tut. Om så ändå sker får avdrag göras bara för insätt­ning hos det först anli­tade kre­di­tin­sti­tu­tet. Lag (2004:438).

6 §   Avdrag får göras bara om med­len sätts in på ett upp­hovs­man­na­konto senast den dag som den skatt­skyl­dige enligt skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) ska lämna inkomst­de­kla­ra­tion. Lag (2011:1256).

7 §   Som upp­hovs­man­na­konto god­tas bara sådant konto hos ett svenskt kre­di­tin­sti­tut eller ett utländskt kre­di­tin­sti­tuts filial i Sve­rige för vil­ket ränta till­go­do­räk­nas minst en gång per år.

I lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogs­kon­to­me­del m.m.
finns bestäm­mel­ser om skatt på rän­tan. Lag (2004:438).

Uttag från kon­tot

8 §   Uttag från ett upp­hovs­man­na­konto får göras tidi­gast fyra måna­der efter insätt­nings­da­gen. Ett uttag får avse hela det inne­stå­ende belop­pet eller en del av det, dock inte lägre belopp än 1 000 kro­nor.

Sedan sex år har gått från ingången av det år då insätt­ning enligt 6 § senast skulle göras, ska kre­di­tin­sti­tu­tet betala ut kvar­stå­ende medel. Lag (2007:1419).

9 §   Uttag från ett upp­hovs­man­na­konto ska tas upp som intäkt i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het det beskatt­ningsår då utta­get görs. Mot­sva­rande gäl­ler kvar­stå­ende medel som beta­las ut eller skulle ha beta­lats ut enligt 8 § andra styc­ket. Lag (2007:1419).

Byte av kre­di­tin­sti­tut

10 §   Medel på ett upp­hovs­man­na­konto får föras över till ett annat kre­di­tin­sti­tut utan att beskatt­ning sker enligt 9 § under för­ut­sätt­ning att hela det inne­stå­ende belop­pet direkt förs över till ett mot­sva­rande konto i det mot­ta­gande kre­di­tin­sti­tu­tet.

När kon­to­me­del förs över ska det över­fö­rande kre­di­tin­sti­tu­tet lämna det mot­ta­gande kre­di­tin­sti­tu­tet de upp­gif­ter som behövs för att det mot­ta­gande kre­di­tin­sti­tu­tet ska kunna full­göra sina skyl­dig­he­ter enligt detta kapi­tel och skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244). Lag (2011:1256).

Över­lå­telse, pant­sätt­ning, utflytt­ning och döds­fall

11 §   Medel på ett upp­hovs­man­na­konto ska tas upp som intäkt i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het om
   1. avtal träf­fas om över­lå­telse eller pant­sätt­ning av med­len,
   2. med­len över­går till den skatt­skyl­di­ges make genom bodel­ning, eller
   3. den skatt­skyl­dige vid beskatt­nings­å­rets utgång inte längre är obe­grän­sat skatt­skyl­dig.

Om den skatt­skyl­dige dör, ska medel på ett upp­hovs­man­na­konto tas upp som intäkt senast det beskatt­ningsår då döds­boet skif­tas helt eller del­vis, dock inte i något fall senare än det andra beskatt­nings­å­ret efter det år döds­fal­let inträf­fade.
Lag (2011:1256).


33 kap. Rän­te­för­del­ning

Tillämp­nings­om­råde

1 §   Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel gäl­ler enskilda näringsid­kare och fysiska per­so­ner som är delä­gare i svenska han­dels­bo­lag.

Bestäm­mel­serna gäl­ler inte närings­verk­sam­het som bedrivs av euro­pe­iska eko­no­miska intres­se­grup­pe­ringar eller av utländska juri­diska per­so­ner.

Hur rän­te­för­del­ning görs

Posi­tiv och nega­tiv rän­te­för­del­ning

2 §   Ett posi­tivt för­del­nings­be­lopp får dras av i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het (posi­tiv rän­te­för­del­ning). Av 42 kap. 9 § fram­går att samma belopp ska tas upp i inkomst­sla­get kapi­tal.

Ett nega­tivt för­del­nings­be­lopp ska tas upp i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het (nega­tiv rän­te­för­del­ning). Av 42 kap. 9 § fram­går att samma belopp ska dras av i inkomst­sla­get kapi­tal.
Lag (2007:1419).

Posi­tivt och nega­tivt för­del­nings­be­lopp

3 §   Ett posi­tivt för­del­nings­be­lopp beräk­nas genom att ett posi­tivt kapi­tal­un­der­lag för rän­te­för­del­ning mul­ti­pli­ce­ras med stats­lå­ne­rän­tan vid utgången av novem­ber året när­mast före det kalen­derår under vil­ket beskatt­nings­å­ret går ut ökad med sex pro­cen­ten­he­ter. Stats­lå­ne­rän­tan ska dock som lägst anses vara 0 pro­cent.

Ett nega­tivt för­del­nings­be­lopp beräk­nas genom att ett nega­tivt kapi­tal­un­der­lag för rän­te­för­del­ning mul­ti­pli­ce­ras med stats­lå­ne­rän­tan vid samma tid­punkt ökad med en pro­cen­ten­het. Stats­lå­ne­rän­tan ska dock som lägst anses vara 0,5 pro­cent.

Om beskatt­nings­å­ret omfat­tar längre eller kor­tare tid än tolv måna­der, ska för­del­nings­be­lop­pet juste­ras i mot­sva­rande mån.

Hur kapi­tal­un­der­la­get beräk­nas fram­går av 8-20 §§.
Lag (2016:1239).

Undan­tag från nega­tiv rän­te­för­del­ning

4 §   Nega­tiv rän­te­för­del­ning ska inte göras om det nega­tiva kapi­tal­un­der­la­get är högst 500 000 kro­nor. Om den skatt­skyl­dige ska beräkna mer än ett kapi­tal­un­der­lag, gäl­ler detta för sum­man av de nega­tiva kapi­tal­un­der­la­gen.
Lag (2024:1131).

Sär­skilt om posi­tiv rän­te­för­del­ning

5 §   Posi­tiv rän­te­för­del­ning får göras med högst ett belopp som mot­sva­rar ett för rän­te­för­del­ning juste­rat resul­tat.

Med det för rän­te­för­del­ning juste­rade resul­ta­tet avses resul­ta­tet av närings­verk­sam­he­ten före rän­te­för­del­ning

ökat med
   - avdrag för egen­av­gif­ter enligt 16 kap. 29 §,
   - avdrag för pre­mie för pen­sions­för­säk­ring och inbe­tal­ning på pen­sions­spar­konto enligt 16 kap. 32 § samt sär­skild löneskatt enligt lagen (1991:687) om sär­skild löneskatt på pen­sions­kost­na­der för dessa pos­ter,
   - avdrag för avsätt­ning till peri­o­di­se­rings­fond enligt 30 kap., och
   - avdrag för avsätt­ning till expan­sions­fond enligt 34 kap.,
mins­kat med
   - sjuk­pen­ning och lik­nande ersätt­ningar som avses i 15 kap. 8 §,
   - åter­fört avdrag för egen­av­gif­ter enligt 16 kap. 29 §,
   - åter­fört avdrag för avsätt­ning till peri­o­di­se­rings­fond enligt 30 kap., och
   - åter­fört avdrag för avsätt­ning till expan­sions­fond enligt 34 kap.

Om verk­sam­he­ten upp­hör, ska resul­ta­tet enligt andra styc­ket
   - inte ökas med avdrag för avsätt­ning till peri­o­di­se­rings­fond och expan­sions­fond, och
   - inte mins­kas med åter­fört avdrag för avsätt­ning till peri­o­di­se­rings­fond och expan­sions­fond. Lag (2007:1419).

6 §   Den skatt­skyl­dige får helt eller del­vis avstå från att dra av ett posi­tivt för­del­nings­be­lopp.

Spa­rat för­del­nings­be­lopp

7 §   Om inte hela det posi­tiva för­del­nings­be­lop­pet dras av på grund av 5 eller 6 §, ska åter­stå­ende belopp (spa­rat för­del­nings­be­lopp) föras vidare till föl­jande beskatt­ningsår.
Om den skatt­skyl­dige då har ett nega­tivt för­del­nings­be­lopp, ska det spa­rade för­del­nings­be­lop­pet kvit­tas mot detta. Lag (2007:1419).

7 a §   Om en enskild närings­verk­sam­het, en verk­sam­hets­gren eller en ide­ell andel av en verk­sam­het eller en verk­sam­hets­gren förs över till en obe­grän­sat skatt­skyl­dig fysisk per­son genom arv, tes­ta­mente, gåva eller bodel­ning, får för­vär­va­ren helt eller del­vis ta över spa­rat för­del­nings­be­lopp.

Om inte samt­liga real­till­gångar i närings­verk­sam­he­ten över­går, får spa­rat för­del­nings­be­lopp tas över bara till så stor del som de över­tagna real­till­gång­arna utgör av samt­liga real­till­gångar i närings­verk­sam­he­ten.

Vad som är real­till­gångar fram­går av 34 kap. 23 §. Lag (2004:1149).

Kapi­tal­un­der­la­get

Enskilda näringsid­kare

8 §   Med kapi­tal­un­der­la­get för rän­te­för­del­ning för en enskild näringsid­kare avses skill­na­den mel­lan vär­det på till­gång­arna och vär­det på skul­derna i närings­verk­sam­he­ten vid det före­gå­ende beskatt­nings­å­rets utgång

ökad med
   - under­skott av närings­verk­sam­he­ten under det före­gå­ende beskatt­nings­å­ret till den del avdrag för under­skot­tet inte har gjorts enligt någon av de bestäm­mel­ser som anges i 14 kap. 22 § första och andra styc­kena,
   - kvar­stå­ende spa­rat för­del­nings­be­lopp,
   - en sådan över­gångs­post som avses i 14 §, och
   - en sådan sär­skild post vid arv, gåva m.m. som avses i 15-17 §§,
mins­kad med
   - 79,4 pro­cent av expan­sions­fon­den enligt 34 kap. vid det före­gå­ende beskatt­nings­å­rets utgång, och
   - sådana till­skott i närings­verk­sam­he­ten under det före­gå­ende beskatt­nings­å­ret som gjorts i annat syfte än att var­ak­tigt öka kapi­ta­let i verk­sam­he­ten. Lag (2018:1206).

9 §   Ande­lar i svenska han­dels­bo­lag räk­nas inte som till­gångar i närings­verk­sam­he­ten.

10 §   Som till­gångar eller skul­der i närings­verk­sam­he­ten räk­nas inte ford­ringar eller skul­der som avser
   - stat­lig inkomst­skatt,
   - kom­mu­nal inkomst­skatt,
   - egen­av­gif­ter,
   - avkast­nings­skatt enligt 2 § första styc­ket 4 lagen (1990:661) om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del,
   - sär­skild löneskatt enligt lagen (1991:687) om sär­skild löneskatt på pen­sions­kost­na­der,
   - stat­lig fas­tig­hets­skatt,
   - kom­mu­nal fas­tig­hets­av­gift,
   - avgift enligt lagen (1994:1744) om all­män pen­sions­av­gift,
   - skat­te­tillägg på skat­ter och avgif­ter enligt 56 kap. 3 § 1-4 och 6 skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244), och
   - för­se­nings­av­gift enligt skat­te­för­fa­ran­de­la­gen för den som inte läm­nar inkomst­de­kla­ra­tion eller sär­skilda upp­gif­ter i rätt tid. Lag (2011:1256).

11 §   Till den del avdrag har gjorts vid beskatt­ningen ska som skuld räk­nas
   - avsätt­ningar till peri­o­di­se­rings­fon­der,
   - avsätt­ningar till ersätt­nings­fon­der, och
   - avsätt­ningar för fram­tida utgif­ter. Lag (2007:1419).

12 §   Vid beräk­ning av kapi­tal­un­der­la­get ska till­gång­arna tas upp till det skatte­mäs­siga vär­det. I fråga om fas­tig­he­ter som är kapi­tal­till­gångar finns bestäm­mel­ser också i 13 §.

Medel på skogs­konto, skogs­ska­de­konto och upp­hovs­man­na­konto ska tas upp till halva belop­pet. Lag (2007:1419).

13 §   Fas­tig­he­ter i Sve­rige som är kapi­tal­till­gångar och som har för­vär­vats före den 1 janu­ari 1991 får i stäl­let anses för­vär­vade den 1 janu­ari 1993. I sådant fall ska hän­syn inte tas till utgif­ter och avdrag före år 1993, utö­ver vad som anges i andra och fjärde styc­kena.

Vid tillämp­ning av första styc­ket ska anskaff­nings­ut­gif­ten anses mot­svara den i det föl­jande angivna delen av fas­tig­he­tens tax­e­rings­värde för år 1993 mins­kad med vär­de­minsk­nings­av­drag vid 1982-​1993 års tax­e­ringar, om avdra­get per år upp­gått till minst 10 pro­cent av denna del av tax­e­rings­vär­det. Den del av tax­e­rings­vär­det som ska använ­das är för
   - små­hu­sen­he­ter 54 pro­cent,
   - hyres­hu­sen­he­ter 48 pro­cent,
   - indu­stri­en­he­ter 64 pro­cent, och
   - lant­bruks­en­he­ter 39 pro­cent till den del tax­e­rings­vär­det inte avser bostads­bygg­nads­värde eller tomt­marks­värde för pri­vat­bo­stads­fas­tig­het.

Om mark­nads­vär­det på bygg­na­der, mark och mar­kan­lägg­ningar som anses för­vär­vade den 1 janu­ari 1993 vid det före­gå­ende beskatt­nings­å­rets utgång under­steg 75 pro­cent av anskaff­nings­ut­gif­ten enligt andra styc­ket, ska denna utgift juste­ras i skä­lig mån.

Vad som sägs om vär­de­minsk­nings­av­drag gäl­ler också lik­nande avdrag, såsom skogs­av­drag och avdrag för sub­stans­minsk­ning, samt sådana belopp med vilka ersätt­nings­fon­der och lik­nande fon­der har tagits i anspråk.

14 §   Med över­gångs­post avses ett nega­tivt för­del­nings­un­der­lag vid 1995 års tax­e­ring enligt den upp­hävda lagen (1993:1536) om rän­te­för­del­ning vid beskatt­ning. Om den skatt­skyl­dige på grund av för­längt räken­skapsår inte tax­e­ra­des för närings­verk­sam­he­ten vid 1995 års tax­e­ring, avses i stäl­let ett nega­tivt för­del­nings­un­der­lag vid 1996 års tax­e­ring enligt samma lag.

Över­gångs­pos­ten ska beräk­nas utan sådan jämk­ning av för­del­nings­un­der­la­get som avsågs i 19 § lagen om rän­te­för­del­ning vid beskatt­ning, om beskatt­nings­å­ret omfat­tade annan tid än tolv måna­der. Om en fas­tig­het som inte var omsätt­nings­till­gång togs upp till ett lägre belopp än det högsta av de vär­den som föl­jer av 13 § 4 eller 14 § nämnda lag, ska över­gångs­pos­ten mins­kas med mel­lan­skill­na­den.

Om närings­verk­sam­he­ten över­går till en fysisk per­son genom arv, tes­ta­mente, gåva, bodel­ning eller på lik­nande sätt, tar för­vär­va­ren över över­gångs­pos­ten. Lag (2007:1419).

15 §   En sär­skild post får beräk­nas om en fas­tig­het för­vär­vas genom arv, tes­ta­mente eller gåva eller genom bodel­ning med anled­ning av äkten­skaps­skill­nad eller makes död och det kapi­tal­un­der­lag för rän­te­för­del­ning som hän­för sig till för­vär­vet är nega­tivt vid för­värvs­tid­punk­ten. Detta gäl­ler bara om fas­tig­he­ten är kapi­tal­till­gång såväl hos den tidi­gare äga­ren som hos för­vär­va­ren.

16 §   Den sär­skilda pos­ten upp­går till ett belopp som mot­sva­rar det nega­tiva kapi­tal­un­der­lag för rän­te­för­del­ning som hän­för sig till för­vär­vet, beräk­nat vid för­värvs­tid­punk­ten. Pos­ten får dock inte över­stiga ett belopp som mot­sva­rar den ersätt­ning som läm­nas för fas­tig­he­ten mins­kad med det högsta vär­det för fas­tig­he­ten vid för­värvs­tid­punk­ten enligt 12 § första styc­ket eller 13 § och ökad med 79,4 pro­cent av en över­ta­gen expan­sions­fond till den del den avser fas­tig­he­ten. Ett åta­gande att ta över expan­sions­fon­den räk­nas inte som ersätt­ning.

Om en del av fas­tig­he­ten över­går till någon annan ägare, ska pos­ten mins­kas i mot­sva­rande mån.

Om fas­tig­he­ten och drif­ten av den räk­nas till olika närings­verk­sam­he­ter och för­vär­va­ren eller hans när­stå­ende inom två år före för­vär­vet eller efter för­vär­vet skju­tit till kapi­tal i mer än obe­tyd­lig omfatt­ning till den närings­verk­sam­het som drif­ten räk­nas till, ska pos­ten mins­kas i mot­sva­rande mån. Lag (2018:1206).

17 §   Den sär­skilda pos­ten får öka kapi­tal­un­der­la­get för rän­te­för­del­ning med högst ett belopp som mot­sva­rar det nega­tiva kapi­tal­un­der­la­get i närings­verk­sam­he­ten före ökningen med pos­ten.

Kapi­tal­un­der­la­get får ökas med pos­ten bara så länge någon del av fas­tig­he­ten finns kvar i närings­verk­sam­he­ten. Om kapi­tal­un­der­la­get före ökningen med pos­ten ett visst år inte längre är nega­tivt, upp­hör rät­ten att öka kapi­tal­un­der­la­get med pos­ten.

18 §   Bestäm­mel­ser om för­del­ning av kapi­tal­un­der­la­get mel­lan makar som till­sam­mans del­tar i närings­verk­sam­he­ten finns i 60 kap. 11 §.

Han­dels­bo­lags­de­lä­gare

19 §   Med kapi­tal­un­der­la­get för rän­te­för­del­ning i fråga om en andel i ett svenskt han­dels­bo­lag avses den juste­rade anskaff­nings­ut­gif­ten för ande­len i bola­get beräk­nad enligt 50 kap. vid det före­gå­ende beskatt­nings­å­rets utgång

ökad med
   - kvar­stå­ende spa­rat för­del­nings­be­lopp, och
   - en sådan över­gångs­post som avses i 20 §,
mins­kad med
   - sådana till­skott under det före­gå­ende beskatt­nings­å­ret som gjorts i annat syfte än att var­ak­tigt öka kapi­ta­let i bola­get, och
   - lån från bola­get till delä­ga­ren eller någon när­stå­ende till delä­ga­ren under det aktu­ella beskatt­nings­å­ret, om rän­tan på lånet inte är mark­nads­mäs­sig.

Med kapi­tal­un­der­la­get för rän­te­för­del­ning avses när det gäl­ler en andel som är lager­till­gång ande­lens skatte­mäs­siga värde vid det före­gå­ende beskatt­nings­å­rets utgång ökat och mins­kat med pos­terna i första styc­ket.

20 §   Med över­gångs­post avses ett nega­tivt för­del­nings­un­der­lag vid 1995 års tax­e­ring enligt den upp­hävda lagen (1993:1536) om rän­te­för­del­ning vid beskatt­ning. Om den skatt­skyl­dige på grund av för­längt räken­skapsår inte tax­e­ra­des för närings­verk­sam­he­ten vid 1995 års tax­e­ring, avses i stäl­let ett nega­tivt för­del­nings­un­der­lag vid 1996 års tax­e­ring enligt samma lag.

Över­gångs­pos­ten ska beräk­nas utan sådan jämk­ning av för­del­nings­un­der­la­get som avsågs i 19 § lagen om rän­te­för­del­ning vid beskatt­ning, om beskatt­nings­å­ret omfat­tade annan tid än tolv måna­der. Om en fas­tig­het som inte var omsätt­nings­till­gång togs upp till ett lägre värde än det högsta av de vär­den som föl­jer av 13 § 4 och 14 § nämnda lag, ska över­gångs­pos­ten mins­kas med mel­lan­skill­na­den.

Om delä­ga­rens net­to­ut­tag (skill­na­den mel­lan uttag och till­skott) från bola­get under de beskatt­ningsår som tax­e­rats åren 1991-​1994 över­steg såväl hans net­to­in­komst från bola­get vid beskatt­ningen (skill­na­den mel­lan de inkoms­ter som togs upp och de under­skott som drogs av) som hans andel av bola­gets resul­tat under mot­sva­rande period, ska över­gångs­pos­ten mins­kas med mel­lan­skill­na­den.

Om ande­len över­går till en fysisk per­son genom arv, tes­ta­mente, gåva, bodel­ning eller på lik­nande sätt, tar för­vär­va­ren över över­gångs­pos­ten. Lag (2007:1419).


34 kap. Expan­sions­fon­der

Tillämp­nings­om­råde

1 §   Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel gäl­ler enskilda näringsid­kare och fysiska per­so­ner som är delä­gare i svenska han­dels­bo­lag.

Bestäm­mel­serna gäl­ler inte närings­verk­sam­het som bedrivs av en euro­pe­isk eko­no­misk intres­se­grup­pe­ring eller av en utländsk juri­disk per­son.

2 §   Avdrag får göras för belopp som sätts av till expan­sions­fond.

När det gäl­ler svenska han­dels­bo­lag ska avdra­get beräk­nas för varje delä­gare för sig och avsätt­ning­arna göras hos delä­garna.
Lag (2007:1419).

Expan­sions­fonds­skatt

3 §   Av 1 kap. 3 § och 65 kap. 8 § fram­går det att expan­sions­fonds­skatt ska beta­las vid avsätt­ning till en expan­sions­fond och att ett mot­sva­rande belopp ska dras av från den slut­liga skat­ten vid åter­fö­ring. Lag (2007:1419).

Belopps­grän­ser

Huvud­re­gel

4 §   Avdrag får göras med högst ett belopp som mot­sva­rar ett för expan­sions­fond juste­rat posi­tivt resul­tat. Avdra­get begrän­sas också på så sätt att expan­sions­fon­den inte får över­stiga det högsta belopp som anges i bestäm­mel­serna om kapi­tal­un­der­la­get i 6-13 §§.

Om närings­verk­sam­he­ten helt eller del­vis förs över och fon­den eller en del av den tas över enligt bestäm­mel­serna i 18-20 §§, gäl­ler inte begräns­ningen i första styc­ket andra meningen. Om bara en del av närings­verk­sam­he­ten förs över och mot­sva­rande del av fon­den tas över enligt 18 §, får avdrag göras vid tid­punk­ten för över­fö­ringen av närings­verk­sam­he­ten. När det totala avdra­get för beskatt­nings­å­ret beräk­nas för den verk­sam­het som inte förts över ska avdra­get mins­kas med det tidi­gare under beskatt­nings­å­ret gjorda avdra­get. Om det juste­rade posi­tiva resul­ta­tet under­sti­ger det tidi­gare gjorda avdra­get, ska över­skju­tande del av avdra­get åter­fö­ras, dock bara med ett så stort belopp att åter­fö­ringen inte begrän­sar rät­ten till avdrag för den del av närings­verk­sam­he­ten som förts över enligt 18 §. Lag (2007:1419).

Juste­rat resul­tat

5 §   Med det för expan­sions­fond juste­rade resul­ta­tet avses resul­ta­tet av närings­verk­sam­he­ten före avdrag för avsätt­ning till expan­sions­fond

ökat med
   - avdrag för egen­av­gif­ter enligt 16 kap. 29 §, och
   - avdrag för pre­mie för pen­sions­för­säk­ring och inbe­tal­ning på pen­sions­spar­konto enligt 16 kap. 32 § samt sär­skild löneskatt enligt lagen (1991:687) om sär­skild löneskatt på pen­sions­kost­na­der avse­ende dessa pos­ter,
mins­kat med
   - sjuk­pen­ning och lik­nande ersätt­ningar som avses i 15 kap. 8 §, och
   - åter­fört avdrag för egen­av­gif­ter enligt 16 kap. 29 §.

Kapi­tal­un­der­lag för enskilda näringsid­kare

6 §   För enskilda näringsid­kare får expan­sions­fon­den uppgå till högst ett belopp som mot­sva­rar 125,94 pro­cent av kapi­tal­un­der­la­get för expan­sions­fond. Lag (2018:1206).

7 §   Med kapi­tal­un­der­la­get för expan­sions­fond avses skill­na­den mel­lan vär­det på till­gång­arna och vär­det på skul­derna i närings­verk­sam­he­ten vid beskatt­nings­å­rets utgång

ökad med
   - under­skott av närings­verk­sam­he­ten till den del under­skot­tet inte dras av enligt någon av de bestäm­mel­ser som anges i 14 kap. 22 § första och andra styc­kena,
   - en sådan över­gångs­post som avses i 33 kap. 14 §, och
   - en sådan sär­skild post vid arv, gåva m.m. som avses i 8-10 §§,
mins­kad med
   - sådana till­skott till verk­sam­he­ten under beskatt­nings­å­ret som görs i annat syfte än att var­ak­tigt öka kapi­ta­let i verk­sam­he­ten.

Bestäm­mel­serna i 33 kap. 9-14 §§ om vilka till­gångar och skul­der som räk­nas till närings­verk­sam­he­ten, om hur till­gång­arna vär­de­ras samt om över­gångs­pos­ten ska tilläm­pas också vid beräk­ning av kapi­tal­un­der­la­get för expan­sions­fond.
Lag (2007:1419).

8 §   En sär­skild post får beräk­nas om en fas­tig­het för­vär­vas genom arv, tes­ta­mente eller gåva eller genom bodel­ning med anled­ning av äkten­skaps­skill­nad eller makes död och sum­man av egen och över­ta­gen expan­sions­fond över­sti­ger 125,94 pro­cent av sum­man av för­vär­va­rens kapi­tal­un­der­lag för expan­sions­fond och det kapi­tal­un­der­lag som hän­för sig till för­vär­vet. För­vär­va­rens kapi­tal­un­der­lag och expan­sions­fond ska beräk­nas vid utgången av beskatt­nings­å­ret före för­vär­vet medan det kapi­tal­un­der­lag som hän­för sig till för­vär­vet och den över­tagna expan­sions­fon­den beräk­nas vid för­värvs­tid­punk­ten.

Första styc­ket gäl­ler bara under för­ut­sätt­ning att vill­ko­ren i 18 § är upp­fyllda och om fas­tig­he­ten är kapi­tal­till­gång såväl hos den tidi­gare äga­ren som hos för­vär­va­ren.
Lag (2018:1206).

9 §   Den sär­skilda pos­ten beräk­nas på det sätt som anges i 33 kap. 16 §.

10 §   Den sär­skilda pos­ten får öka kapi­tal­un­der­la­get för expan­sions­fond med ett så stort belopp att expan­sions­fon­den mot­sva­rar högst 125,94 pro­cent av kapi­tal­un­der­la­get som avses i 8 §.

Kapi­tal­un­der­la­get får ökas med pos­ten bara så länge någon del av fas­tig­he­ten finns kvar i närings­verk­sam­he­ten. Om expan­sions­fon­den ett visst år upp­går till eller är lägre än 125,94 pro­cent av kapi­tal­un­der­la­get före ökningen med pos­ten, upp­hör rät­ten att öka kapi­tal­un­der­la­get med pos­ten.
Lag (2018:1206).

11 §   Bestäm­mel­ser om för­del­ning av kapi­tal­un­der­la­get mel­lan makar som till­sam­mans del­tar i närings­verk­sam­he­ten finns i 60 kap. 11 §.

Kapi­tal­un­der­lag för han­dels­bo­lags­de­lä­gare

12 §   För delä­gare i svenska han­dels­bo­lag får expan­sions­fon­den inte uppgå till ett så högt belopp att kapi­tal­un­der­la­get för expan­sions­fond är nega­tivt.

13 §   Med kapi­tal­un­der­la­get för expan­sions­fond avses delä­ga­rens juste­rade anskaff­nings­ut­gift för ande­len i bola­get vid beskatt­nings­å­rets utgång,
ökad med
   - en sådan över­gångs­post som avses i 33 kap. 20 §,
mins­kad med
   - sådana till­skott under beskatt­nings­å­ret som görs i annat syfte än att var­ak­tigt öka kapi­ta­let i bola­get, och
   - lån från bola­get till delä­ga­ren eller till en när­stå­ende till delä­ga­ren, om inte rän­tan på lånet är mark­nads­mäs­sig.

Vid tillämp­ning av första styc­ket beräk­nas den juste­rade anskaff­nings­ut­gif­ten enligt 50 kap., dock utan sådan ökning på grund av beskatt­nings­å­rets avsätt­ning till expan­sions­fond som avses i 50 kap. 5 §.

Om ande­len i han­dels­bo­la­get är lager­till­gång, avses med kapi­tal­un­der­la­get för expan­sions­fond ande­lens skatte­mäs­siga värde vid beskatt­nings­å­rets utgång ökat och mins­kat med pos­terna i första styc­ket.

Bestäm­mel­serna om över­gångs­pos­ten i 33 kap. 20 § ska tilläm­pas också vid beräk­ning av kapi­tal­un­der­la­get för expan­sions­fond.
Lag (2007:1419).

Åter­fö­ring av avdra­gen

14 §   Avdrag för avsätt­ning till expan­sions­fond ska åter­fö­ras senast när för­hål­lan­dena är sådana som anges i 15-17 §§.

I 18-22 §§ finns bestäm­mel­ser om att expan­sions­fon­den i vissa fall får föras över till annan närings­verk­sam­het i stäl­let för att avdra­gen åter­förs. Lag (2007:1419).

15 §   Om expan­sions­fon­den över­sti­ger vad som är tillå­tet enligt 6 eller 12 §, ska mot­sva­rande del av avdra­gen åter­fö­ras. Lag (2007:1419).

16 §   En enskild näringsid­ka­res avdrag ska åter­fö­ras om 1. han upp­hör att bedriva närings­verk­sam­he­ten,
   2. skatt­skyl­dig­he­ten för närings­verk­sam­he­ten upp­hör,
   3. närings­verk­sam­he­ten inte längre ska beskat­tas i Sve­rige på grund av ett skat­te­av­tal med en stat utan­för Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det,
   4. han är begrän­sat skatt­skyl­dig och dör under beskatt­nings­å­ret, eller
   5. han för­sätts i kon­kurs. Lag (2009:1230).

17 §   Avdrag som en delä­gare i ett svenskt han­dels­bo­lag har gjort ska åter­fö­ras om
   1. han­dels­bo­la­get upp­hör att bedriva närings­verk­sam­he­ten,
   2. ande­len i han­dels­bo­la­get avytt­ras eller över­går till en ny ägare på något annat sätt,
   3. skatt­skyl­dig­he­ten för närings­verk­sam­he­ten upp­hör,
   4. närings­verk­sam­he­ten inte längre ska beskat­tas i Sve­rige på grund av ett skat­te­av­tal med en stat utan­för Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det,
   5. delä­ga­ren är begrän­sat skatt­skyl­dig och dör under beskatt­nings­å­ret,
   6. det beslu­tas att han­dels­bo­la­get ska träda i lik­vi­da­tion, eller
   7. delä­ga­ren eller han­dels­bo­la­get för­sätts i kon­kurs.
Lag (2009:1230).

I vilka fall fon­derna får tas över

Från enskild näringsid­kare till annan enskild näringsid­kare

18 §   Om real­till­gångar i en enskild närings­verk­sam­het över­går till en obe­grän­sat skatt­skyl­dig fysisk per­son genom arv, tes­ta­mente, gåva eller bodel­ning och mot­ta­ga­ren tar över hela närings­verk­sam­he­ten, en verksam-​hetsgren eller en ide­ell andel av en verk­sam­het eller av en verk­sam­hets­gren, får mot­ta­ga­ren helt eller del­vis ta över en expan­sions­fond, om
   - mot­ta­ga­ren vid arv eller tes­ta­mente skrift­li­gen för­kla­rar att han tar över fon­den eller delen av fon­den, eller
   - par­terna vid gåva eller bodel­ning träf­far skrift­ligt avtal om över­ta­gan­det.

Utö­ver vad som sägs i första styc­ket krävs att
   1. mot­ta­ga­ren över­tar till­gångar vars värde, mins­kat med över­tagna skul­der, mot­sva­rar minst 79,4 pro­cent av den över­tagna expan­sions­fon­den eller delen av fon­den, och
   2. vad som över­tas av fon­den upp­går till högst så stor del av hela fon­den som de över­tagna real­till­gång­arna utgör av samt­liga real­till­gångar i närings­verk­sam­he­ten.

Expan­sions­fon­den får dock inte tas över till den del den över­sti­ger 185 pro­cent av det värde som real­till­gång­arna i närings­verk­sam­he­ten upp­gick till vid utgången av det tredje beskatt­nings­å­ret före det aktu­ella beskatt­nings­å­ret (jäm­fö­rel­se­be­lop­pet). Om fon­den bara del­vis tas över, får den över­tagna fon­dens värde högst uppgå till så stor del av jäm­fö­rel­se­be­lop­pet som de över­tagna real­till­gång­arna utgör av samt­liga real­till­gångar vid tid­punk­ten för över­fö­ringen. Vär­det av real­till­gång­arna ska beräk­nas på det sätt som anges i 33 kap. 12 § första styc­ket och 13 §. Som skuld enligt andra styc­ket 1 ska räk­nas också sådana avdrag som avses i 33 kap. 11 §.

Om expan­sions­fon­den helt eller del­vis tas över, anses den som tar över fon­den själv ha gjort avsätt­ning­arna och avdra­gen för dem. Lag (2018:1206).

Från enskild närings­verk­sam­het till han­dels­bo­lag

19 §   En expan­sions­fond får föras över om en enskild näringsid­kare
   - över­lå­ter samt­liga real­till­gångar i närings­verk­sam­he­ten till ett svenskt han­dels­bo­lag som han har en andel i eller genom över­lå­tel­sen får en andel i, och
   - begär att expan­sions­fon­den inte ska åter­fö­ras.

Om expan­sions­fon­den förs över, anses delä­ga­ren ha gjort avsätt­ning­arna och avdra­gen för dem såsom delä­gare i han­dels­bo­la­get. Lag (2007:1419).

Från enskild närings­verk­sam­het till aktie­bo­lag

20 §   En expan­sions­fond upp­hör utan att bestäm­mel­serna i 14-16 §§ blir tillämp­liga om en enskild näringsid­kare
   - över­lå­ter samt­liga real­till­gångar i närings­verk­sam­he­ten till ett aktie­bo­lag som han äger aktier i eller genom över­lå­tel­sen kom­mer att äga aktier i,
   - begär att expan­sions­fon­den inte ska åter­fö­ras, och
   - gör ett till­skott till bola­get som mot­sva­rar minst 79,4 pro­cent av expan­sions­fon­den.

I 48 kap. 12 § finns bestäm­mel­ser om beräk­ningen av omkost­nads­be­lop­pet för akti­erna. Lag (2018:1206).

Från han­dels­bo­lags­de­lä­gare till annan han­dels­bo­lags­de­lä­gare

21 §   En expan­sions­fond får tas över om
   - en delä­ga­res andel i ett svenskt han­dels­bo­lag över­går till en obe­grän­sat skatt­skyl­dig fysisk per­son genom arv, tes­ta­mente, gåva eller bodel­ning, och
   - mot­ta­ga­ren vid arv eller tes­ta­mente skrift­li­gen för­kla­rar att han tar över expan­sions­fon­den, eller
   - par­terna vid gåva eller bodel­ning träf­far skrift­ligt avtal om över­ta­gan­det.

Expan­sions­fon­den får dock inte tas över till den del den över­sti­ger den juste­rade anskaff­nings­ut­gif­ten enligt 50 kap.
Den får inte hel­ler tas över till den del den över­sti­ger den juste­rade anskaff­nings­ut­gif­ten vid utgången av det tredje beskatt­nings­å­ret före det aktu­ella ökad med en tred­je­del.

Om ande­len i han­dels­bo­la­get är en lager­till­gång, gäl­ler i stäl­let att expan­sions­fon­den inte får tas över till den del den över­sti­ger ande­lens skatte­mäs­siga värde. Den får inte hel­ler tas över till den del den över­sti­ger mot­sva­rande värde vid utgången av det tredje beskatt­nings­å­ret före det aktu­ella året ökat med en tred­je­del.

Om expan­sions­fon­den tas över, anses den som tar över fon­den själv ha gjort avsätt­ning­arna och avdra­gen för dem såsom delä­gare i han­dels­bo­la­get.

Från han­dels­bo­lag till enskild närings­verk­sam­het

22 §   Om en delä­gare i ett svenskt han­dels­bo­lag till­skif­tas real­till­gångar vid bola­gets upp­lös­ning får en expan­sions­fond föras över om
   - delä­ga­ren begär att expan­sions­fon­den inte ska åter­fö­ras, och
   - över­fö­ringen inte för­an­le­der uttags­be­skatt­ning enligt bestäm­mel­serna i 22 kap.

Om expan­sions­fon­den förs över, anses delä­ga­ren ha gjort avsätt­ning­arna och avdra­gen för dem i enskild närings­verk­sam­het. Lag (2007:1419).

Defi­ni­tion av real­till­gångar

23 §   Med real­till­gångar avses alla sådana till­gångar som räk­nas in i kapi­tal­un­der­la­get för expan­sions­fond i enskild närings­verk­sam­het med undan­tag av kon­tan­ter, till­go­do­ha­van­den i kre­di­tin­sti­tut och lik­nande till­gångar. Lag (2020:1034).


35 kap. Kon­cern­bi­drag

Huvud­re­gel

1 §   Kon­cern­bi­drag ska dras av hos giva­ren och tas upp hos mot­ta­ga­ren, om för­ut­sätt­ning­arna för avdrag i 3, 4, 5 eller 6 § är upp­fyllda och vär­den mot­sva­rande bidra­get förs över från giva­ren till mot­ta­ga­ren senast den dag som giva­ren enligt skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) ska lämna inkomst­de­kla­ra­tion.

Med kon­cern­bi­drag avses inte en ersätt­ning som är en utgift för giva­ren för att för­värva eller bibe­hålla inkoms­ter.
Lag (2016:1055).

Defi­ni­tio­ner

2 §   Med moder­fö­re­tag avses i detta kapi­tel ett före­tag som äger mer än 90 pro­cent av ande­larna i ett svenskt aktie­bo­lag eller en svensk eko­no­misk för­e­ning och som är
   - ett svenskt aktie­bo­lag,
   - en svensk eko­no­misk för­e­ning,
   - en svensk spar­bank,
   - ett svenskt ömse­si­digt för­säk­rings­fö­re­tag,
   - en svensk stif­telse som inte omfat­tas av bestäm­mel­serna om undan­tag från skatt­skyl­dig­het i 7 kap., eller
   - en svensk ide­ell för­e­ning som inte omfat­tas av bestäm­mel­serna om undan­tag från skatt­skyl­dig­het i 7 kap.

Med helägt dot­ter­fö­re­tag avses i detta kapi­tel det före­tag som ägs av moder­fö­re­ta­get enligt första styc­ket.

2 a §   Vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna i detta kapi­tel ska ett utländskt bolag som hör hemma i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES) och som mot­sva­rar ett svenskt före­tag som anges i dessa bestäm­mel­ser behand­las som ett sådant före­tag, om mot­ta­ga­ren av kon­cern­bi­dra­get är skatt­skyl­dig i Sve­rige för den närings­verk­sam­het som kon­cern­bi­dra­get hän­för sig till. Det­samma gäl­ler i fråga om mot­ta­ga­ren om denne är ett sådant svenskt före­tag som ska anses ha hem­vist i en utländsk stat inom EES enligt ett skat­te­av­tal och är skatt­skyl­dig i Sve­rige för den närings­verk­sam­het som kon­cern­bi­dra­get hän­för sig till. Lag (2007:1419).

För­ut­sätt­ningar

Bidrag mel­lan moder­fö­re­tag och helägt dot­ter­fö­re­tag

3 §   Ett kon­cern­bi­drag från ett moder­fö­re­tag till ett helägt dot­ter­fö­re­tag eller från ett helägt dot­ter­fö­re­tag till ett moder­fö­re­tag ska dras av under för­ut­sätt­ning att
   1. var­ken giva­ren eller mot­ta­ga­ren är ett pri­vat­bo­stads­fö­re­tag eller invest­ment­fö­re­tag,
   2. både giva­ren och mot­ta­ga­ren redo­vi­sar bidra­get öppet i inkomst­de­kla­ra­tio­nen för ett beskatt­ningsår som har samma dekla­ra­tions­tid­punkt enligt skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) eller som skulle ha haft det om inte giva­rens eller mot­ta­ga­rens bok­fö­rings­skyl­dig­het upp­hör,
   3. dot­ter­fö­re­ta­get har varit helägt under giva­rens och mot­ta­ga­rens hela beskatt­ningsår eller sedan dot­ter­fö­re­ta­get bör­jade bedriva verk­sam­het av något slag,
   4. mot­ta­ga­ren inte enligt ett skat­te­av­tal ska anses ha hem­vist i en utländsk stat utom i fall som avses i 2 a § andra meningen,
   5. närings­verk­sam­he­ten som kon­cern­bi­dra­get hän­för sig till inte är undan­ta­gen från beskatt­ning i Sve­rige på grund av ett skat­te­av­tal, och
   6. om bidra­get läm­nas från dot­ter­fö­re­ta­get till moder­fö­re­ta­get, utdel­ning under beskatt­nings­å­ret från dot­ter­fö­re­ta­get inte ska tas upp hos moder­fö­re­ta­get.
Lag (2011:1256).
Bidrag mel­lan helägda dot­ter­fö­re­tag

4 §   Ett kon­cern­bi­drag från ett helägt dot­ter­fö­re­tag till ett annat helägt dot­ter­fö­re­tag till samma moder­fö­re­tag ska dras av, om de för­ut­sätt­ningar som anges i 3 § 1-5 är upp­fyllda och
   1. moder­fö­re­ta­get är ett invest­ment­fö­re­tag,
   2. utdel­ning under beskatt­nings­å­ret från det dot­ter­fö­re­tag som ger kon­cern­bi­dra­get inte ska tas upp av moder­fö­re­ta­get, eller
   3. utdel­ning under beskatt­nings­å­ret från det dot­ter­fö­re­tag som tar emot kon­cern­bi­dra­get ska tas upp av moder­fö­re­ta­get. Lag (2007:1419).

Bidrag mel­lan före­tag som kan fusio­ne­ras

5 §   Ett kon­cern­bi­drag från ett moder­fö­re­tag till ett annat svenskt aktie­bo­lag än ett helägt dot­ter­fö­re­tag ska dras av, om de för­ut­sätt­ningar som anges i 3 § 1, 2, 4 och 5 är upp­fyllda och om ägar­för­hål­lan­dena under giva­rens och mot­ta­ga­rens hela beskatt­ningsår eller sedan mot­ta­ga­ren bör­jade bedriva verk­sam­het av något slag har varit sådana att mot­ta­ga­ren genom fusio­ner mel­lan moder­fö­re­tag och dot­ter­bo­lag har kun­nat gå upp i moder­fö­re­ta­get. Fusion ska anses kunna äga rum när ett moder­fö­re­tag äger mer än 90 pro­cent av akti­erna i ett dot­ter­bo­lag, men inte i andra fall. Lag (2008:1064).

Bidrag som kun­nat för­med­las

6 §   Ett kon­cern­bi­drag ska dras av om giva­ren hade kun­nat lämna ett kon­cern­bi­drag till ett annat före­tag med rätt till avdrag enligt 3, 4 eller 5 § och bidra­get där­ef­ter, direkt eller genom för­med­ling av ytter­li­gare före­tag, hade kun­nat vida­re­be­fordras till mot­ta­ga­ren på ett sådant sätt att varje för­med­lande före­tag skulle ha haft rätt till avdrag för det vida­re­be­ford­rade bidra­get. Lag (2007:1419).

Änd­rade ägar­för­hål­lan­den

7 §   Ett före­tag som blir helägt dot­ter­fö­re­tag till ett nytt moder­fö­re­tag och som fort­sät­ter att vara det till utgången av giva­rens och mot­ta­ga­rens beskatt­ningsår anses trots ägar­för­änd­ringen ha varit helägt av det nya moder­fö­re­ta­get under hela beskatt­nings­å­ret, om för­hål­lan­dena mel­lan det före­ta­get och dot­ter­fö­re­ta­get under hela den del av bådas beskatt­ningsår som före­gick ägar­för­änd­ringen varit sådana att före­ta­gen skulle haft rätt till avdrag för kon­cern­bi­drag till varandra om för­hål­lan­dena hade bestått under hela deras beskatt­ningsår.
Dis­pens

8 §   Rege­ringen får medge att ett bidrag dras av hos giva­ren och tas upp hos mot­ta­ga­ren även om en eller flera av de för­ut­sätt­ningar som anges i detta kapi­tel inte är upp­fyllda.
Det gäl­ler dock bara om
   - bidra­get läm­nas från ett svenskt före­tag till ett annat svenskt före­tag som giva­ren har intres­se­ge­men­skap med,
   - bidra­get läm­nas för en närings­verk­sam­het som är av väsent­lig bety­delse från sam­hälls­e­ko­no­misk syn­punkt, och
   - bidra­get redo­vi­sas öppet.


35 a kap. Kon­cer­nav­drag

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om svenskt moder­fö­re­tags rätt att göra avdrag för en slut­lig för­lust hos ett helägt utländskt dot­ter­fö­re­tag. Lag (2010:353).

Defi­ni­tio­ner

2 §   Med svenskt moder­fö­re­tag avses i detta kapi­tel ett före­tag som äger mer än 90 pro­cent av ande­larna i ett utländskt dot­ter­fö­re­tag och som är 1. ett svenskt aktie­bo­lag,
   2. en svensk eko­no­misk för­e­ning,
   3. en svensk spar­bank,
   4. ett svenskt ömse­si­digt för­säk­rings­fö­re­tag,
   5. en svensk stif­telse som inte omfat­tas av bestäm­mel­serna om undan­tag från skatt­skyl­dig­het i 7 kap., eller
   6. en svensk ide­ell för­e­ning som inte omfat­tas av bestäm­mel­serna om undan­tag från skatt­skyl­dig­het i 7 kap.

Med helägt utländskt dot­ter­fö­re­tag avses i detta kapi­tel det före­tag som ägs av moder­fö­re­ta­get enligt första styc­ket och som är ett utländskt bolag som mot­sva­rar ett svenskt aktie­bo­lag eller en svensk eko­no­misk för­e­ning och som hör hemma i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det.
Som moder­fö­re­tag eller dot­ter­fö­re­tag räk­nas inte pri­vat­bo­stads­fö­re­tag och invest­ment­fö­re­tag. Lag (2010:353).

3 §   Ett före­tag anses vid tillämp­ningen av detta kapi­tel höra hemma i en viss stat, om före­ta­get enligt lag­stift­ningen i denna stat hör hemma i sta­ten i skat­te­hän­se­ende och inte anses ha hem­vist i en annan stat på grund av ett skat­te­av­tal. Om före­ta­get enligt ett skat­te­av­tal anses ha hem­vist i en annan stat ska det anses höra hemma i denna andra stat.
Lag (2010:353).

4 §   Med före­tag i intres­se­ge­men­skap avses i detta kapi­tel
   1. ett före­tag som ett annat före­tag, direkt eller indi­rekt, genom en äga­ran­del eller på annat sätt har ett väsent­ligt infly­tande i, eller
   2. två före­tag som står under i huvud­sak gemen­sam led­ning.
Lag (2010:353).

För­ut­sätt­ningar

5 §   Ett svenskt moder­fö­re­tag får göra kon­cer­nav­drag för en slut­lig för­lust hos ett helägt utländskt dot­ter­fö­re­tag om
   1. dot­ter­fö­re­ta­get har för­satts i lik­vi­da­tion och denna har avslu­tats,
   2. dot­ter­fö­re­ta­get har varit helägt under hela moder­fö­re­ta­gets och dot­ter­fö­re­ta­gets beskatt­ningsår till dess lik­vi­da­tio­nen har avslu­tats eller dot­ter­fö­re­ta­get har varit helägt sedan det bör­jade driva verk­sam­het av något slag till dess lik­vi­da­tio­nen har avslu­tats,
   3. avdra­get görs vid beskatt­ningen för det beskatt­ningsår då lik­vi­da­tio­nen har avslu­tats,
   4. moder­fö­re­ta­get redo­vi­sar avdra­get öppet i inkomst­de­kla­ra­tio­nen, och
   5. det inte finns före­tag i intres­se­ge­men­skap med moder­fö­re­ta­get som vid lik­vi­da­tio­nens avslu­tande bedri­ver rörelse i den stat där dot­ter­fö­re­ta­get hör hemma.
Lag (2011:1256).

6 §   En för­lust är slut­lig om
   1. den inte har kun­nat utnytt­jats och inte kan komma att utnytt­jas av dot­ter­fö­re­ta­get eller någon annan i den stat där dot­ter­fö­re­ta­get hör hemma, och
   2. skä­let till att den inte kan utnytt­jas av dot­ter­fö­re­ta­get inte är att det sak­nas en rätts­lig möj­lig­het till detta eller att denna möj­lig­het är begrän­sad i tiden. Lag (2010:353).

Kon­cer­nav­dra­gets stor­lek

7 §   Avdrag får inte göras med ett belopp som
   1. över­sti­ger för­lus­ten hos dot­ter­fö­re­ta­get vid utgången av det sista hela beskatt­nings­å­ret före lik­vi­da­tio­nens avslu­tande eller vid lik­vi­da­tio­nens avslu­tande, eller
   2. över­sti­ger ett posi­tivt resul­tat hos moder­fö­re­ta­get före avdra­get.

Vid beräk­ningen av resul­ta­tet hos moder­fö­re­ta­get ska detta mins­kas med kon­cern­bi­drag som före­ta­get har tagit upp till beskatt­ning efter det att dot­ter­fö­re­ta­get blev helägt i enlig­het med vad som före­skrivs i 5 § 2 om det har med­fört eller ökat ett under­skott hos giva­ren.

För­lus­ten hos dot­ter­fö­re­ta­get ska räk­nas om till svenska kro­nor enligt den av Euro­pe­iska central­ban­ken fast­ställda valuta­kur­sen den dag då lik­vi­da­tio­nen avslu­ta­des. Om det inte har fast­ställts någon kurs för denna dag, ska kur­sen för när­mast före­gå­ende svenska bank­dag använ­das. Lag (2010:353).

8 §   För­lus­ten hos dot­ter­fö­re­ta­get upp­går till det lägsta belopp som beräk­nats
   1. dels enligt skat­te­reg­lerna i den utländska stat där före­ta­get hör hemma,
   2. dels som om dot­ter­fö­re­ta­get var ett svenskt aktie­bo­lag som har mot­sva­rande inkoms­ter i Sve­rige.

Vid beräk­ningen ska bort­ses från för­lus­ter som har upp­kom­mit innan dot­ter­fö­re­ta­get blev helägt i enlig­het med vad som före­skrivs i 5 § 2.

Om före­ta­get har till­gångar vars skatte­mäs­siga värde under­sti­ger mark­nads­vär­det ska till­gång­arna, vid beräk­ningen av för­lus­tens stor­lek, anses avytt­rade till mark­nads­vär­det.
Lag (2010:353).

9 §   För­lus­ten enligt 8 § ska mins­kas med belopp som det helägda dot­ter­fö­re­ta­get under tio år när­mast före lik­vi­da­tio­nen eller där­ef­ter, men före lik­vi­da­tio­nens avslu­tande, har över­fört till ett före­tag i intres­se­ge­men­skap med dot­ter­fö­re­ta­get genom
   1. utdel­ning som har fått dras av vid bestäm­mande av den beskatt­nings­bara inkoms­ten,
   2. över­lå­telse av till­gångar utan ersätt­ning eller till en ersätt­ning som under­sti­ger mark­nads­vär­det, eller
   3. andra över­fö­ringar av vär­den.

Minsk­ningen ska göras till den del de över­förda vär­dena i första styc­ket inte har beskat­tats hos dot­ter­fö­re­ta­get.
Lag (2010:353).

10 §   Till den del moder­fö­re­ta­gets anskaff­nings­värde för ande­larna i dot­ter­fö­re­ta­get har legat till grund för avdrag, ska för­lus­ten enligt 8 § mins­kas i mot­sva­rande mån.
Lag (2010:353).

11 §   Om en utländsk myn­dig­het eller dom­stol har med­de­lat beslut av bety­delse för beräk­ningen av kon­cer­nav­drag och beslu­tet inne­bär att kon­cer­nav­drag har gjorts med för högt belopp, ska moder­fö­re­ta­get ta upp mel­lan­skill­na­den det beskatt­ningsår då beslu­tet har vun­nit laga kraft.
Om beslu­tet inne­bär att avdrag har gjorts med för lågt belopp, ska mel­lan­skill­na­den på begä­ran av moder­fö­re­ta­get dras av det beskatt­ningsår då beslu­tet har vun­nit laga kraft.
Lag (2010:353).


36 kap. Kom­mis­sio­närs­för­hål­lan­den

Huvud­re­gel

1 §   Om ett kom­mis­sio­närs­fö­re­tag bedri­ver en närings­verk­sam­het för ett kom­mit­tent­fö­re­tags räk­ning, får kom­mit­tent­fö­re­ta­get ta upp över­skot­tet av kom­mis­sio­närs­verk­sam­he­ten eller, om det upp­kom­mer ett under­skott, dra av detta, om för­ut­sätt­ning­arna i detta kapi­tel är upp­fyllda.

Resul­ta­tet av kom­mis­sio­närs­verk­sam­he­ten ska hos kom­mit­tent­fö­re­ta­get behand­las som om före­ta­get självt hade bedri­vit närings­verk­sam­he­ten. Lag (2007:1419).

Defi­ni­tio­ner

2 §   Med kom­mis­sio­närs­fö­re­tag avses ett svenskt aktie­bo­lag eller en svensk eko­no­misk för­e­ning som bedri­ver närings­verk­sam­het i eget namn för ett eller flera andra svenska aktie­bo­lags eller svenska eko­no­miska för­ning­ars räk­ning.

Med kom­mit­tent­fö­re­tag avses det bolag eller den för­e­ning för vars räk­ning närings­verk­sam­he­ten bedrivs.

2 a §   Vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna i detta kapi­tel ska ett utländskt bolag som hör hemma i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES) och som mot­sva­rar ett svenskt aktie­bo­lag eller en svensk eko­no­misk för­e­ning behand­las som ett sådant före­tag om det utländska bola­get är skatt­skyl­digt för närings­verk­sam­het i Sve­rige. Det­samma gäl­ler ett sådant svenskt före­tag som ska anses ha hem­vist i en utländsk stat inom EES enligt ett skat­te­av­tal om före­ta­get är skatt­skyl­digt för närings­verk­sam­het i Sve­rige.

Om det utländska bola­get eller det svenska före­ta­get är kom­mit­tent­fö­re­tag, gäl­ler första styc­ket bara under för­ut­sätt­ning att inkoms­ten från kom­mis­sio­närs­verk­sam­he­ten ska tas upp i den närings­verk­sam­het som det utländska bola­get eller det svenska före­ta­get är skatt­skyl­digt för i Sve­rige. Lag (2007:1419).

För­ut­sätt­ningar

Verk­sam­het för ett kom­mit­tent­fö­re­tags räk­ning

3 §   Om kom­mis­sio­närs­fö­re­ta­get bedri­ver kom­mis­sio­närs­verk­sam­het för ett enda kom­mit­tent­fö­re­tags räk­ning, får över­skot­tet eller under­skot­tet av kom­mis­sio­närs­verk­sam­he­ten tas upp respek­tive dras av hos kom­mit­tent­fö­re­ta­get under för­ut­sätt­ning att
   1. kom­mis­sio­närs­för­hål­lan­det är grun­dat på ett skrift­ligt avtal,
   2. kom­mis­sio­närs­fö­re­ta­get bedri­ver kom­mis­sio­närs­verk­sam­he­ten ute­slu­tande för kom­mit­tent­fö­re­ta­gets räk­ning,
   3. kom­mis­sio­närs­fö­re­ta­get under beskatt­nings­å­ret inte bedri­ver närings­verk­sam­het i nämn­värd omfatt­ning vid sidan av kom­mis­sio­närs­verk­sam­he­ten,
   4. verk­sam­he­ten har bedri­vits på det sätt som anges i detta kapi­tel under båda före­ta­gens hela beskatt­ningsår eller sedan kom­mis­sio­närs­fö­re­ta­get bör­jade bedriva verk­sam­het av något slag,
   5. beskatt­nings­å­ren för båda före­ta­gen slu­tar vid samma tid­punkt, och
   6. båda före­ta­gen skulle haft rätt till avdrag för kon­cern­bi­drag enligt 35 kap. om de hade läm­nat sådant till det andra före­ta­get under beskatt­nings­å­ret.

Om kom­mis­sio­närs­fö­re­ta­get är ett sådant utländskt bolag eller svenskt före­tag som avses i 2 a §, ska vid pröv­ning av för­ut­sätt­ning­arna i första styc­ket 3 och 4 vad som sägs om kom­mis­sio­närs­fö­re­ta­get i stäl­let gälla det utländska bola­gets eller det svenska före­ta­gets fasta drift­ställe i Sve­rige. Vid pröv­ning av för­ut­sätt­ningen i första styc­ket 6 ska kom­mis­sio­närs­verk­sam­he­ten anses ingå i båda före­ta­gens verk­sam­het. Lag (2008:1064).

Verk­sam­het för flera kom­mit­tent­fö­re­tags räk­ning

4 §   Om kom­mis­sio­närs­fö­re­ta­get bedri­ver kom­mis­sio­närs­verk­sam­het för två eller flera kom­mit­tent­fö­re­tags räk­ning under samma beskatt­ningsår, får över­skot­tet eller under­skot­tet av kom­mis­sio­närs­verk­sam­he­ten tas upp respek­tive dras av hos dessa före­tag om de för­ut­sätt­ningar som anges i 3 § är upp­fyllda i för­hål­lande till varje kom­mit­tent­fö­re­tag. När det gäl­ler för­ut­sätt­ningen i 3 § första styc­ket 2, ska kom­mis­sio­närs­fö­re­ta­get bedriva kom­mis­sio­närs­verk­sam­he­ten ute­slu­tande för kom­mit­tent­fö­re­ta­gens räk­ning. Lag (2007:1419).

5 §   Skat­te­ver­ket får vid tillämp­ning av 4 § efter ansö­kan av kom­mit­tent­fö­re­ta­gen medge undan­tag från för­ut­sätt­ningen i 3 § första styc­ket 6, om kom­mis­sio­närs­för­hål­lan­det har till­kom­mit av orga­ni­sa­to­riska eller mark­nads­tek­niska skäl eller om det finns andra syn­ner­liga skäl.

Skat­te­ver­kets beslut får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol. Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten. Lag (2003:669).


37 kap. Fusio­ner och fis­sio­ner

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om beskatt­ningen vid fusio­ner och fis­sio­ner.

I 30 a § finns bestäm­mel­ser om beskatt­ningen när över­lå­ta­ren är en utländsk asso­ci­a­tion och ombild­ningen hade varit en fusion eller fis­sion om asso­ci­a­tio­nen hade varit en utländsk juri­disk per­son. Lag (2006:1422).

Beskatt­ning av ägarna i det över­lå­tande före­ta­get

2 §   Bestäm­mel­ser om upp­skov med beskatt­ningen respek­tive fram­skju­ten beskatt­ning hos ägare till ande­lar i det över­lå­tande före­ta­get vid en fusion eller fis­sion finns i fråga om
   - andels­by­ten i 48 a kap., och
   - upp­skovs­grun­dande andels­by­ten i 49 kap. Lag (2006:1422).

Defi­ni­tio­ner

3 §   Med fusion avses en ombild­ning som upp­fyl­ler föl­jande för­ut­sätt­ningar:
   1. Samt­liga till­gångar samt skul­der och andra för­plik­tel­ser hos ett före­tag (det över­lå­tande före­ta­get) ska tas över av ett annat före­tag (det över­ta­gande före­ta­get).
   2. Det över­lå­tande före­ta­get ska upp­lö­sas utan lik­vi­da­tion. Lag (2007:1419).

4 §   Med kva­li­fi­ce­rad fusion avses en fusion som upp­fyl­ler vill­ko­ren i 11-15 §§.

5 §   Med fis­sion avses en ombild­ning som upp­fyl­ler föl­jande för­ut­sätt­ningar:
   1. Samt­liga till­gångar samt skul­der och andra för­plik­tel­ser hos ett före­tag (det över­lå­tande före­ta­get) ska tas över av två eller flera andra före­tag (de över­ta­gande före­ta­gen).
   2. Det över­lå­tande före­ta­get ska upp­lö­sas utan lik­vi­da­tion. Lag (2007:1419).

6 §   Med kva­li­fi­ce­rad fis­sion avses en fis­sion som upp­fyl­ler vill­ko­ren i 11-15 §§.

7 §   Vad som sägs om det över­lå­tande före­ta­get gäl­ler, om det vid en fusion finns flera över­lå­tande före­tag, vart och ett av dessa. Vad som sägs om det över­ta­gande före­ta­get gäl­ler vid en fis­sion de över­ta­gande före­ta­gen.

8 §   En fusion eller fis­sion ska anses genom­förd när det över­lå­tande före­ta­get har upp­lösts. Lag (2007:1419).

9 §   Med före­tag avses i detta kapi­tel
   1. svenskt aktie­bo­lag, svensk eko­no­misk för­e­ning, svensk spar­bank och svenskt ömse­si­digt för­säk­rings­fö­re­tag,
   2. utländskt bolag, och
   3. annat utländskt före­tag, om det är en utländsk juri­disk per­son som hör hemma i en stat som är med­lem i Euro­pe­iska uni­o­nen, som bedrivs i någon av de asso­ci­a­tions­for­mer som anges i bilaga 37.1 och är skyl­digt att betala någon av de skat­ter som anges i bilaga 37.2, utan val­möj­lig­het eller rätt till undan­tag. Lag (2006:1422).

10 §   Ett före­tag anses vid tillämp­ning av detta kapi­tel höra hemma i en viss stat om före­ta­get enligt lag­stift­ningen i denna stat hör hemma i sta­ten i skat­te­hän­se­ende och inte anses ha hem­vist i en annan stat på grund av ett skat­te­av­tal.
Om före­ta­get enligt ett skat­te­av­tal anses ha hem­vist i en annan stat, ska det anses höra hemma i denna andra stat.
Lag (2015:617).

Vill­kor för kva­li­fi­ce­rade fusio­ner och fis­sio­ner

Skatt­skyl­dig­het

11 §   Det över­lå­tande före­ta­get ska ome­del­bart före fusio­nen eller fis­sio­nen vara skatt­skyl­digt för inkomst av åtminstone en del av närings­verk­sam­he­ten. Inkoms­ten får inte ha varit helt undan­ta­gen från beskatt­ning på grund av ett skat­te­av­tal. Lag (2007:1419).

12 §   Det över­ta­gande före­ta­get ska ome­del­bart efter fusio­nen eller fis­sio­nen vara skatt­skyl­digt för inkomst av sådan närings­verk­sam­het som det över­lå­tande före­ta­get beskat­tats för.
Inkoms­ten får inte helt eller del­vis vara undan­ta­gen från beskatt­ning på grund av ett skat­te­av­tal. Lag (2007:1419).

Fusions-​ och fis­sions­ve­der­lag

13 §   Om det över­ta­gande före­ta­get vid en fusion inte äger samt­liga ande­lar i det över­lå­tande före­ta­get, får fusions­ve­der­lag beta­las bara till andra andelsä­gare i detta före­tag än det över­ta­gande före­ta­get.

Om de över­ta­gande före­ta­gen vid en fis­sion inte äger samt­liga ande­lar i det över­lå­tande före­ta­get, får fis­sions­ve­der­lag beta­las bara till andra andelsä­gare i detta före­tag än de över­ta­gande före­ta­gen.

Beskatt­nings­å­rets längd

14 §   Beskatt­nings­å­ret enligt 19 § för den över­låtna närings­verk­sam­he­ten får inte komma att över­stiga arton måna­der genom fusio­nen eller fis­sio­nen.

Pri­vat­bo­stads­fö­re­tag

15 §   Om det över­lå­tande före­ta­get är ett pri­vat­bo­stads­fö­re­tag, ska det över­ta­gande före­ta­get vara en bostads­rätts­för­e­ning som är ett pri­vat­bo­stads­fö­re­tag. Lag (2007:1419).

Beskatt­ningen vid kva­li­fi­ce­rade fusio­ner och fis­sio­ner

Inled­ning

16 §   Vid kva­li­fi­ce­rade fusio­ner och fis­sio­ner ska bestäm­mel­serna i 17-29 §§ tilläm­pas. Lag (2007:1419).

Huvud­reg­ler

17 §   Det över­lå­tande före­ta­get ska i fråga om sådan närings­verk­sam­het som avses i 11 § inte ta upp någon inkomst eller dra av någon utgift på grund av fusio­nen eller fis­sio­nen.

Före­ta­get ska inte hel­ler beskat­tas för resul­ta­tet för det beskatt­ningsår som avslu­tas genom att fusio­nen eller fis­sio­nen genom­förs (det sista beskatt­nings­å­ret). Lag (2007:1419).

18 §   Det över­ta­gande före­ta­get inträ­der i det över­lå­tande före­ta­gets skatte­mäs­siga situ­a­tion i fråga om sådan närings­verk­sam­het som avses i 17 §, om det inte fram­går något annat av 20-28 §§.

Före­ta­get ska anses ha bedri­vit det över­lå­tande före­ta­gets närings­verk­sam­het från ingången av det över­lå­tande före­ta­gets sista beskatt­ningsår. Lag (2007:1419).

Beskatt­nings­å­ret

19 §   Det över­ta­gande före­ta­gets beskatt­ningsår för den över­tagna närings­verk­sam­he­ten är tiden från ingången av det över­lå­tande före­ta­gets sista beskatt­ningsår till utgången av det räken­skapsår för det över­ta­gande före­ta­get som avslu­tas när­mast efter det att fusio­nen eller fis­sio­nen genom­förs.

Räken­skap­s­en­lig avskriv­ning

20 §   Om inven­ta­rier tas upp till ett högre värde i det över­ta­gande före­ta­gets räken­ska­per än som föl­jer av 18 §, får före­ta­get tillämpa räken­skap­s­en­lig avskriv­ning bara om mel­lan­skill­na­den tas upp som intäkt. Intäk­ten ska tas upp det beskatt­ningsår då fusio­nen eller fis­sio­nen genom­förs eller för­de­las med lika belopp på det beskatt­nings­å­ret och de två föl­jande beskatt­nings­å­ren. Lag (2007:1419).

Under­skott

21 §   Om det kvar­står under­skott hos det över­lå­tande före­ta­get från beskatt­ningsår före det sista beskatt­nings­å­ret, tilläm­pas belopps­spär­ren i 40 kap. 15-17 §§.

Vid fusion avses med utgift i 40 kap. 15 och 16 §§ sum­man av fusions­ve­der­la­get och de utgif­ter som det över­ta­gande före­ta­get haft för för­värv av ande­lar i det över­lå­tande före­ta­get. Vid fis­sion avses med utgift i 40 kap. 15 och 16 §§ sum­man av fis­sions­ve­der­la­gen och de utgif­ter som de över­ta­gande före­ta­gen haft för för­värv av ande­lar i det över­lå­tande före­ta­get. Med ny ägare avses det över­ta­gande före­ta­get.

22 §   Bestäm­mel­serna i 21 § gäl­ler inte om det över­ta­gande före­ta­get före fusio­nen eller fis­sio­nen hade sådant bestäm­mande infly­tande över det över­lå­tande före­ta­get som anges i 40 kap. 5 §.

Bestäm­mel­serna i 21 § gäl­ler inte hel­ler om
   - det över­lå­tande före­ta­get före fusio­nen eller fis­sio­nen var för­satt i reso­lu­tion enligt lagen (2015:1016) om reso­lu­tion,
   - Riks­gälds­kon­to­ret har vid­ta­git en reso­lu­tions­åt­gärd enligt 12 kap. 1 § första styc­ket 2 a, b eller d samma lag som inne­bär att det över­lå­tande före­ta­get upp­lö­ses genom fusion eller fis­sion och att belopps­spär­ren inte ska tilläm­pas, och
   - Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen vid tid­punk­ten för fusio­nen eller fis­sio­nen har fun­nit att åtgär­den är för­en­lig med arti­kel 107 i för­dra­get om Euro­pe­iska uni­o­nens funk­tions­sätt.
Lag (2020:1075).

23 §   Bestäm­mel­serna i 21 § gäl­ler inte vid fusion enligt 16 kap. 1 och 3 §§ lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar, 7 kap. 1 och 2 §§ spar­bank­sla­gen (1987:619) eller rådets för­ord­ning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för euro­pe­iska koo­pe­ra­tiva för­e­ningar (SCE-​föreningar).
Lag (2020:670).

24 §   Det över­ta­gande före­ta­get ska först det sjätte beskatt­nings­å­ret efter det beskatt­ningsår då fusio­nen eller fis­sio­nen genom­för­des dra av
   1. under­skott hos före­ta­get som kvar­står från beskatt­ningsår före det beskatt­ningsår då fusio­nen eller fis­sio­nen genom­för­des, samt
   2. under­skott hos det över­lå­tande före­ta­get som kvar­står från beskatt­ningsår före det sista beskatt­nings­å­ret.

Om en del av under­skot­ten hos det över­lå­tande före­ta­get inte får dras av på grund av belopps­spär­ren i 40 kap. 15-17 §§, gäl­ler första styc­ket 2 för den åter­stå­ende delen. Lag (2007:1419).

25 §   Bestäm­mel­sen i 24 § gäl­ler inte om kon­cern­bi­drag hade kun­nat läm­nas med avdrags­rätt mel­lan det över­lå­tande och det över­ta­gande före­ta­get under föl­jande beskatt­ningsår,
i fråga om det över­ta­gande
företaget:                      under beskattningsåret före det
beskatt­ningsår för den sedan tidi­gare bedrivna närings­verk­sam­he­ten då fusio­nen eller fis­sio­nen genom­förs, och

i fråga om det över­lå­tande
företaget:                      under beskattningsåret före det
sista beskatt­nings­å­ret.

Om det för något av före­ta­gen gällde en kon­cern­bi­drags­spärr enligt 40 kap. 18 § och kon­cern­bi­drag från det andra före­ta­get enligt 40 kap. 19 § inte undan­tags­löst fick räk­nas med i över­skot­tet, ska dock det över­ta­gande före­ta­get dra av sådant under­skott som avses i 24 § först när begräns­ningen skulle ha upp­hört om fusio­nen eller fis­sio­nen inte hade genom­förts. Lag (2007:1419).

26 §   Bestäm­mel­sen i 24 § gäl­ler inte vid fusion mel­lan koo­pe­ra­tiva för­e­ningar enligt 16 kap. 1 och 3 §§ lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar eller rådets för­ord­ning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för euro­pe­iska koo­pe­ra­tiva för­e­ningar (SCE-​föreningar). Lag (2020:670).

Kvar­stå­ende nega­tiva rän­te­net­ton

26 a §   Om det över­lå­tande före­ta­get har kvar­stå­ende nega­tiva rän­te­net­ton enligt 24 kap. 26 § från tidi­gare beskatt­ningsår, gäl­ler 18 § i fråga om rätt till avdrag för de kvar­stå­ende nega­tiva rän­te­net­tona bara om det över­ta­gande före­ta­get och det över­lå­tande före­ta­get före fusio­nen eller fis­sio­nen ingick i samma kon­cern på det sätt som anges i 24 kap. 27 § andra styc­ket.

Sådan rätt till avdrag för kvar­stå­ende nega­tiva rän­te­net­ton gäl­ler också om
   - det över­lå­tande före­ta­get före fusio­nen eller fis­sio­nen var för­satt i reso­lu­tion enligt lagen (2015:1016) om reso­lu­tion,
   - Riks­gälds­kon­to­ret har vid­ta­git en reso­lu­tions­åt­gärd enligt 12 kap. 1 § första styc­ket 2 a, b eller d samma lag som inne­bär att det över­lå­tande före­ta­get upp­lö­ses genom fusion eller fis­sion och som inne­fat­tar rät­ten till avdrag för kvar­stå­ende nega­tiva rän­te­net­ton, och
   - Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen vid tid­punk­ten för fusio­nen eller fis­sio­nen har fun­nit att åtgär­den är för­en­lig med arti­kel 107 i för­dra­get om Euro­pe­iska uni­o­nens funk­tions­sätt.
Lag (2020:1075).

Kvar­stå­ende kapital­för­lust på delä­gar­rät­ter

27 §   Om det över­ta­gande före­ta­get är ett fåmans­fö­re­tag vid utgången av det beskatt­ningsår då fusio­nen eller fis­sio­nen genom­förs eller om det över­lå­tande före­ta­get var ett fåmans­fö­re­tag vid ingången av beskatt­nings­å­ret före det sista beskatt­nings­å­ret, gäl­ler 18 § i fråga om rätt till avdrag för kvar­stå­ende kapital­för­lust på delä­gar­rät­ter enligt 48 kap. 26 § bara om det över­ta­gande före­ta­get ägde mer än 90 pro­cent av ande­larna i det över­lå­tande före­ta­get vid den sist­nämnda tid­punk­ten. Lag (2002:1143).

Sär­skilda reg­ler vid fis­sion om fon­der, under­skott, kvar­stå­ende kapital­för­lust och kvar­stå­ende nega­tiva rän­te­net­ton

28 §   Vid en fis­sion ska peri­o­di­se­rings­fon­der, ersätt­nings­fon­der, rätt till avdrag för kvar­stå­ende nega­tiva rän­te­net­ton enligt 24 kap. 26 §, rätt till avdrag för under­skott enligt 40 kap. och rätt till avdrag för kvar­stå­ende kapital­för­lust enligt 48 kap. 26 § för­de­las på de över­ta­gande före­ta­gen i för­hål­lande till det net­to­värde som förs över till varje före­tag.

Med net­to­värde avses här skill­na­den mel­lan de skatte­mäs­siga vär­dena på till­gång­arna och de vär­den på skul­der och andra för­plik­tel­ser som gäl­ler vid beskatt­ningen. Lag (2018:1206).

Vär­de­pap­per som getts ut av det över­lå­tande före­ta­get

29 §   Om det över­ta­gande före­ta­get inne­har vär­de­pap­per som har getts ut av det över­lå­tande före­ta­get och dessa är kapi­tal­till­gångar, ska vär­de­pap­pe­ren inte anses avytt­rade enligt 44 kap. 8 §.

Om det över­ta­gande före­ta­get inne­har ande­lar i det över­lå­tande före­ta­get och dessa är lager­till­gångar, ska ande­larna anses ha avytt­rats vid fusio­nen eller fis­sio­nen mot en ersätt­ning som mot­sva­rar deras skatte­mäs­siga värde. Lag (2007:1419).

Fik­tiv avräk­ning m.m.

Till­gångar knutna till ett fast drift­ställe i en annan stat inom EES

30 §   Om till­gångar samt skul­der och andra för­plik­tel­ser förs över genom en fusion eller fis­sion från ett före­tag som hör hemma i Sve­rige till ett före­tag som hör hemma i en annan stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES), gäl­ler andra och tredje styc­kena till den del till­gång­arna samt skul­derna och för­plik­tel­serna är knutna till en sådan plats i en stat inom EES som är ett fast drift­ställe enligt ett skat­te­av­tal mel­lan Sve­rige och den sta­ten eller - om det inte finns något skat­te­av­tal - som skulle ha varit ett fast drift­ställe om 2 kap. 29 § hade tilläm­pats i den sta­ten.

Det över­lå­tande före­ta­get har vid tillämp­ning av 16 kap. 18 och 19 §§ och av lagen (1986:468) om avräk­ning av utländsk skatt rätt till avdrag respek­tive avräk­ning av utländsk skatt som om före­ta­get fak­tiskt hade beta­lat den skatt som skulle ha beta­lats i den stat där det fasta drift­stäl­let är belä­get om det inte hade fun­nits sådan lag­stift­ning där som avses i rådets direk­tiv 2009/133/EG av den 19 okto­ber 2009 om ett gemen­samt beskatt­nings­sy­stem för fusion, fis­sion, par­ti­ell fis­sion, över­fö­ring av till­gångar och utbyte av aktier eller ande­lar som berör bolag i olika med­lems­sta­ter samt om flytt­ning av ett euro­pa­bo­lags eller en euro­pe­isk koo­pe­ra­tiv för­e­nings säte från en med­lems­stat till en annan.

Om det fasta drift­stäl­let är belä­get i en stat inom EES som inte är med­lem i Euro­pe­iska uni­o­nen och det finns lag­stift­ning i den sta­ten som i tillämp­liga delar mot­sva­rar sådan som avses i rådets direk­tiv 2009/133/EG, ska avdrag respek­tive avräk­ning av utländsk skatt göras enligt andra styc­ket. Lag (2015:617).

Över­lå­ta­ren är en utländsk asso­ci­a­tion som inte är en utländsk juri­disk per­son

30 a §   Avdrag för respek­tive avräk­ning av skatt ska göras enligt andra styc­ket om
   - till­gångar samt skul­der och andra för­plik­tel­ser förs över genom en ombild­ning som hade varit en fusion eller fis­sion om över­lå­ta­ren hade varit en utländsk juri­disk per­son,
   - över­lå­ta­ren är en utländsk asso­ci­a­tion som hör hemma i en utländsk stat som är med­lem i Euro­pe­iska uni­o­nen,
   - över­lå­ta­ren bedri­ver verk­sam­he­ten i någon av de asso­ci­a­tions­for­mer som anges i bilaga 37.1, och
   - över­lå­ta­ren är skyl­dig att betala någon av de skat­ter som anges i bilaga 37.2, utan val­möj­lig­het eller rätt till undan­tag.

En delä­gare i asso­ci­a­tio­nen som beskat­tas på grund av ombild­ningen har vid tillämp­ning av 16 kap. 18 och 19 §§ och av lagen (1986:468) om avräk­ning av utländsk skatt samma rätt till avdrag för respek­tive avräk­ning av utländsk skatt som om asso­ci­a­tio­nen hade beta­lat den skatt som skulle ha beta­lats i den stat där asso­ci­a­tio­nen hör hemma om det inte hade fun­nits sådan lag­stift­ning där som avses i rådets direk­tiv 2009/133/EG. Lag (2015:617).

Hän­vis­ningar

31 §   Bestäm­mel­ser om fusio­ner och fis­sio­ner finns också i fråga om
   - utgif­ter i sam­band med fusion eller fis­sion i 16 kap. 7 §,
   - avytt­ringar med kapital­för­lust till före­tag i intres­se­ge­men­skap i 25 kap. 9 §,
   - peri­o­di­se­rings­fon­der i 30 kap. 8 §,
   - ersätt­nings­fon­der i 31 kap. 20 §,
   - andels­by­ten i 48 a kap. 4 §, och
   - upp­skovs­grun­dande andels­by­ten i 49 kap. 4 och 22 §§. Lag (2003:224).


38 kap. Verk­sam­hets­a­vytt­ringar

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om undan­tag från ome­del­bar beskatt­ning när ett före­tag avytt­rar till­gångar till ett annat före­tag genom en verk­sam­hets­a­vytt­ring.

I 20 § finns bestäm­mel­ser om beskatt­ningen när över­lå­ta­ren är en utländsk asso­ci­a­tion och ombild­ningen hade varit en verk­sam­hets­a­vytt­ring om asso­ci­a­tio­nen hade varit en utländsk juri­disk per­son. Lag (2023:759).

Defi­ni­tio­ner

2 §   Med verk­sam­hets­a­vytt­ring avses en ombild­ning som upp­fyl­ler vill­ko­ren i 6-8 §§ samt föl­jande för­ut­sätt­ningar:
   1. Ett före­tag (det över­lå­tande före­ta­get) ska avyttra samt­liga till­gångar i sin närings­verk­sam­het eller i en verk­sam­hets­gren (de avytt­rade till­gång­arna) till ett annat före­tag (det över­ta­gande före­ta­get).
   2. Ersätt­ningen ska vara mark­nads­mäs­sig och läm­nas i form av ande­lar i det över­ta­gande före­ta­get (mot­tagna ande­lar). Om det över­lå­tande före­ta­get har skul­der eller andra för­plik­tel­ser som hän­för sig till de avytt­rade till­gång­arna, får ersätt­ning läm­nas också på det sät­tet att det över­ta­gande före­ta­get tar över ansva­ret för för­plik­tel­serna. Lag (2023:759).

3 §   Med före­tag avses i detta kapi­tel
   1. svenskt aktie­bo­lag, svensk eko­no­misk för­e­ning, svensk spar­bank och svenskt ömse­si­digt för­säk­rings­fö­re­tag,
   2. utländskt bolag, och
   3. annat utländskt före­tag om det är en utländsk juri­disk per­son som hör hemma i en stat som är med­lem i Euro­pe­iska uni­o­nen och bedrivs i någon av de asso­ci­a­tions­for­mer som anges i bilaga 37.1 och är skyl­digt att betala någon av de skat­ter som anges i bilaga 37.2, utan val­möj­lig­het eller rätt till undan­tag.

Som före­tag räk­nas inte pri­vat­bo­stads­fö­re­tag eller invest­ment­fö­re­tag. Lag (2006:1422).

4 §   Ett före­tag anses vid tillämp­ning av detta kapi­tel höra hemma i en viss stat om före­ta­get enligt lag­stift­ningen i denna stat hör hemma i sta­ten i skat­te­hän­se­ende och inte anses ha hem­vist i en annan stat på grund av ett skat­te­av­tal.
Om före­ta­get enligt ett skat­te­av­tal anses ha hem­vist i en annan stat, ska det anses höra hemma i denna andra stat.
Lag (2015:617).

Begä­ran

5 §   Bestäm­mel­serna om undan­tag från ome­del­bar beskatt­ning ska tilläm­pas bara om det över­lå­tande och det över­ta­gande före­ta­get begär det. Lag (2023:759).

Vill­kor

Skatt­skyl­dig­het

6 §   Det över­lå­tande före­ta­get ska ome­del­bart före avytt­ringen ha varit skatt­skyl­digt för inkomst av åtminstone en del av den avytt­rade närings­verk­sam­he­ten eller verk­sam­hets­gre­nen. Inkoms­ten får inte ha varit helt undan­ta­gen från beskatt­ning på grund av ett skat­te­av­tal. Lag (2023:759).

7 §   Det över­ta­gande före­ta­get ska ome­del­bart efter avytt­ringen vara skatt­skyl­digt för inkomst av sådan närings­verk­sam­het som det över­lå­tande före­ta­get beskat­tats för. Inkoms­ten får inte helt eller del­vis vara undan­ta­gen från beskatt­ning på grund av ett skat­te­av­tal. Lag (2023:759).

Ersätt­ning­ens stor­lek

8 §   Ersätt­ningen får inte under­stiga sum­man av de skatte­mäs­siga vär­dena för de avytt­rade till­gång­arna. Lag (2006:1422).

Beskatt­ningen

Hos det över­lå­tande före­ta­get

9 §   Det över­lå­tande före­ta­get ska inte ta upp ersätt­ningen på grund av verk­sam­hets­a­vytt­ringen. Lag (2023:759).

10 §   För andra till­gångar än kapi­tal­till­gångar ska det över­lå­tande före­ta­get ta upp de skatte­mäs­siga vär­dena som intäkt.

Om inven­ta­rier som avytt­ras bara är en del av över­lå­ta­rens samt­liga inven­ta­rier, ska en skä­lig del av hela det skatte­mäs­siga vär­det tas upp. Lag (2023:759).

11 §   Kapital­vins­ter och kapital­för­lus­ter som upp­kom­mer hos det över­lå­tande före­ta­get vid avytt­ringen ska inte tas upp respek­tive får inte dras av. Lag (2023:759).

12 §   Vär­de­minsk­nings­av­drag m.m. för avytt­rad närings­fas­tig­het som är kapi­tal­till­gång eller närings­bo­stads­rätt ska inte åter­fö­ras enligt 26 kap. hos det över­lå­tande före­ta­get.
Lag (2023:759).

13 §   De mot­tagna ande­larna ska anses anskaf­fade för net­to­vär­det av den avytt­rade närings­verk­sam­he­ten eller verk­sam­hets­gre­nen.

Med net­to­värde avses här skill­na­den mel­lan de skatte­mäs­siga vär­dena på till­gång­arna och de vär­den på skul­derna och för­plik­tel­serna som gäl­ler vid beskatt­ningen. Lag (2007:1419).

Hos det över­ta­gande före­ta­get

14 §   Det över­ta­gande före­ta­get ska anses ha anskaf­fat andra för­vär­vade till­gångar än kapi­tal­till­gångar för ett belopp som mot­sva­rar det belopp som det över­lå­tande före­ta­get ska ta upp enligt 10 §. Lag (2023:759).

I fråga om kapi­tal­till­gångar inträ­der det över­ta­gande före­ta­get i det över­lå­tande före­ta­gets skatte­mäs­siga situ­a­tion.

Fon­der, avsätt­ningar, under­skott och kvar­stå­ende nega­tiva rän­te­net­ton

15 §   Peri­o­di­se­rings­fon­der och ersätt­nings­fon­der hos det över­lå­tande före­ta­get ska tas över av det över­ta­gande före­ta­get, om före­ta­gen begär det. Det över­ta­gande före­ta­get ska i så fall anses ha gjort avsätt­ning­arna till fon­derna och fått avdra­gen för avsätt­ning­arna för de beskatt­ningsår avdra­gen fak­tiskt hän­för sig till.

Om avytt­ringen inte omfat­tar samt­liga till­gångar i det över­lå­tande före­ta­get, får högst en så stor andel av peri­o­di­se­rings­fon­der och ersätt­nings­fon­der tas över som mot­sva­rar för­hål­lan­det mel­lan de skatte­mäs­siga vär­dena på de avytt­rade till­gång­arna och mot­sva­rande vär­den på samt­liga till­gångar i det över­lå­tande före­ta­get vid tid­punk­ten för verk­sam­hets­a­vytt­ringen. Lag (2023:759).

16 §   Om det över­ta­gande före­ta­get tar över ansva­ret för för­plik­tel­ser som legat till grund för avdrag för fram­tida utgif­ter hos det över­lå­tande före­ta­get och som hän­för sig till den verk­sam­hets­gren som avytt­ras, ska avdra­gen inte åter­fö­ras hos det över­lå­tande före­ta­get utan hos det över­ta­gande före­ta­get, om före­ta­gen begär det. Lag (2023:759).

17 §   Det över­ta­gande före­ta­get får inte ta över rätt till avdrag för kvar­stå­ende kapital­för­lus­ter på fas­tig­he­ter enligt 25 kap. 12 §, rätt till avdrag för kvar­stå­ende nega­tiva rän­te­net­ton enligt 24 kap. 26 §, rätt till avdrag för under­skott enligt 40 kap. eller rätt till avdrag för kvar­stå­ende kapital­för­lus­ter på delä­gar­rät­ter enligt 48 kap. 26 §. Lag (2023:759).

17 a §   Det över­ta­gande före­ta­get ska först det sjätte beskatt­nings­å­ret efter det beskatt­ningsår då verk­sam­hets­a­vytt­ringen genom­för­des dra av under­skott hos före­ta­get som kvar­står från beskatt­nings­å­ret före det beskatt­ningsår då verk­sam­hets­a­vytt­ringen genom­för­des.

Begräns­ningen i avdrags­rät­ten gäl­ler även för ett före­tag till vil­ket det över­ta­gande före­ta­get med avdrags­rätt kan lämna kon­cern­bi­drag avse­ende det beskatt­ningsår då verk­sam­hets­a­vytt­ringen genom­för­des. Lag (2023:759).

17 b §   Bestäm­mel­sen i 17 a § tilläm­pas inte om kon­cern­bi­drag kan läm­nas med avdrags­rätt mel­lan det över­lå­tande och det över­ta­gande före­ta­get avse­ende det beskatt­ningsår då verk­sam­hets­a­vytt­ringen genom­förs.

Bestäm­mel­sen i 17 a § tilläm­pas dock om
   1. en sådan begräns­ning av rätt till avdrag för under­skott som anges i kon­cern­bi­drags­spär­ren i 40 kap. 18 § (avdrags­be­gräns­ning) gäl­ler om det över­ta­gande före­ta­get får kon­cern­bi­drag från det över­lå­tande före­ta­get avse­ende det beskatt­ningsår då verk­sam­hets­a­vytt­ringen genom­förs, eller
   2. en avdrags­be­gräns­ning gäl­ler om ett före­tag, till vil­ket det över­ta­gande före­ta­get med avdrags­rätt kan lämna kon­cern­bi­drag utan att avdrags­be­gräns­ning gäl­ler, indi­rekt får kon­cern­bi­drag via det över­ta­gande före­ta­get från det över­lå­tande före­ta­get avse­ende samma beskatt­ningsår.
Lag (2023:759).

Räken­skap­s­en­lig avskriv­ning

18 §   Om inven­ta­rier tas upp till ett högre värde i det över­ta­gande före­ta­gets räken­ska­per än som föl­jer av 14 §, får före­ta­get tillämpa räken­skap­s­en­lig avskriv­ning bara om mel­lan­skill­na­den tas upp som intäkt. Intäk­ten ska tas upp det beskatt­ningsår då verk­sam­hets­a­vytt­ringen sker eller för­de­las med lika belopp på det beskatt­nings­å­ret och de två föl­jande beskatt­nings­å­ren. Lag (2023:759).

Fik­tiv avräk­ning m.m.

Till­gångar knutna till ett fast drift­ställe i en annan stat inom EES

19 §   Om till­gångar samt skul­der och andra för­plik­tel­ser förs över genom en ombild­ning som, utan att vill­ko­ret i 7 § är upp­fyllt, upp­fyl­ler vill­ko­ren i 2 § från ett före­tag som hör hemma i Sve­rige till ett före­tag som hör hemma i en annan stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det, tilläm­pas bestäm­mel­serna i 37 kap. 30 §. Lag (2015:617).

Över­lå­ta­ren är en utländsk asso­ci­a­tion som inte är en utländsk juri­disk per­son

20 §   Avdrag för respek­tive avräk­ning av skatt ska göras enligt andra styc­ket om
   - till­gångar samt skul­der och andra för­plik­tel­ser förs över genom en ombild­ning som hade varit en verk­sam­hets­a­vytt­ring om över­lå­ta­ren hade varit en utländsk juri­disk per­son,
   - över­lå­ta­ren är en utländsk asso­ci­a­tion som hör hemma i en utländsk stat som är med­lem i Euro­pe­iska uni­o­nen,
   - över­lå­ta­ren bedri­ver verk­sam­he­ten i någon av de asso­ci­a­tions­for­mer som anges i bilaga 37.1, och
   - över­lå­ta­ren är skyl­dig att betala någon av de skat­ter som anges i bilaga 37.2, utan val­möj­lig­het eller rätt till undan­tag.

En delä­gare i asso­ci­a­tio­nen som beskat­tas på grund av ombild­ningen har vid tillämp­ning av 16 kap. 18 och 19 §§ och av lagen (1986:468) om avräk­ning av utländsk skatt samma rätt till avdrag för respek­tive avräk­ning av utländsk skatt som om asso­ci­a­tio­nen hade beta­lat den skatt som skulle ha beta­lats i den stat där asso­ci­a­tio­nen hör hemma om det inte hade fun­nits sådan lag­stift­ning där som avses i rådets direk­tiv 2009/133/EG av den 19 okto­ber 2009 om ett gemen­samt beskatt­nings­sy­stem för fusion, fis­sion, par­ti­ell fis­sion, över­fö­ring av till­gångar och utbyte av aktier eller ande­lar som berör bolag i olika med­lems­sta­ter samt om flytt­ning av ett euro­pa­bo­lags eller en euro­pe­isk koo­pe­ra­tiv för­e­nings säte från en med­lems­stat till en annan. Lag (2023:759).


38 a kap. Par­ti­ella fis­sio­ner

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om undan­tag från ome­del­bar beskatt­ning när ett före­tag över­lå­ter till­gångar till ett annat före­tag genom en par­ti­ell fis­sion.

I 22 § finns bestäm­mel­ser om beskatt­ningen när över­lå­ta­ren är en utländsk asso­ci­a­tion och ombild­ningen hade varit en par­ti­ell fis­sion om asso­ci­a­tio­nen hade varit en utländsk juri­disk per­son. Lag (2006:1422).

Defi­ni­tio­ner

2 §   Med par­ti­ell fis­sion avses en ombild­ning som upp­fyl­ler föl­jande för­ut­sätt­ningar:
   1. Ett före­tag (det över­lå­tande före­ta­get) ska över­låta till­gång­arna i en eller flera verk­sam­hets­gre­nar (de över­låtna till­gång­arna) till ett annat före­tag (det över­ta­gande före­ta­get).
   2. Det över­lå­tande före­ta­get ska behålla minst en verk­sam­hets­gren.
   3. Ersätt­ningen ska vara mark­nads­mäs­sig och läm­nas till ägarna av ande­larna i det över­lå­tande före­ta­get. Om det över­lå­tande före­ta­get har skul­der eller andra för­plik­tel­ser som hän­för sig till de över­låtna till­gång­arna, får ersätt­ning läm­nas också på det sät­tet att det över­ta­gande före­ta­get tar över ansva­ret för för­plik­tel­serna.
   4. Ersätt­ningen till ägarna av ande­larna i det över­lå­tande före­ta­get ska läm­nas i form av ande­lar i det över­ta­gande före­ta­get eller i pengar. Lag (2007:1419).

3 §   Om det vid en par­ti­ell fis­sion finns flera över­ta­gande före­tag, gäl­ler vad som sägs om det över­ta­gande före­ta­get vart och ett av dem. Lag (2006:1422).

4 §   Med före­tag avses i detta kapi­tel
   1. svenskt aktie­bo­lag, svensk eko­no­misk för­e­ning, svensk spar­bank och svenskt ömse­si­digt för­säk­rings­fö­re­tag,
   2. utländskt bolag, och
   3. annat utländskt före­tag, om det är en utländsk juri­disk per­son som hör hemma i en stat som är med­lem i Euro­pe­iska uni­o­nen, som bedrivs i någon av de asso­ci­a­tions­for­mer som anges i bilaga 37.1 och är skyl­digt att betala någon av de skat­ter som anges i bilaga 37.2, utan val­möj­lig­het eller rätt till undan­tag.

Som före­tag räk­nas inte pri­vat­bo­stads­fö­re­tag eller invest­ment­fö­re­tag. Lag (2006:1422).

5 §   Ett före­tag anses vid tillämp­ning av detta kapi­tel höra hemma i en viss stat om före­ta­get enligt lag­stift­ningen i denna stat hör hemma i sta­ten i skat­te­hän­se­ende och inte anses ha hem­vist i en annan stat på grund av ett skat­te­av­tal.
Om före­ta­get enligt ett skat­te­av­tal anses ha hem­vist i en annan stat, ska det anses höra hemma i denna andra stat.
Lag (2015:617).

Vill­kor för undan­tag från ome­del­bar beskatt­ning

Inled­ning

6 §   Bestäm­mel­serna i 10-20 §§ ska tilläm­pas om vill­ko­ren i 7-9 §§ är upp­fyllda. Lag (2007:1419).

Skatt­skyl­dig­het

7 §   Det över­lå­tande före­ta­get ska ome­del­bart före avytt­ringen ha varit skatt­skyl­digt för inkomst av åtminstone en del av den avytt­rade närings­verk­sam­he­ten eller verk­sam­hets­gre­nen.
Inkoms­ten får inte ha varit helt undan­ta­gen från beskatt­ning på grund av skat­te­av­tal. Lag (2007:1419).

8 §   Det över­ta­gande före­ta­get ska ome­del­bart efter avytt­ringen vara skatt­skyl­digt för inkomst av sådan närings­verk­sam­het som det över­lå­tande före­ta­get beskat­tats för. Inkoms­ten får inte helt eller del­vis vara undan­ta­gen från beskatt­ning på grund av skat­te­av­tal. Lag (2007:1419).

Ersätt­ning­ens stor­lek

9 §   Sum­man av de över­tagna för­plik­tel­serna och ersätt­ningen till ägarna av ande­larna i det över­lå­tande före­ta­get får inte under­stiga sum­man av de skatte­mäs­siga vär­dena för de över­låtna till­gång­arna. Lag (2006:1422).
Beskatt­ningen

Hos det över­lå­tande före­ta­get

10 §   Det över­lå­tande före­ta­get ska inte ta upp någon annan intäkt på grund av den par­ti­ella fis­sio­nen än vad som fram­går av 11 §. Lag (2007:1419).

11 §   För andra till­gångar än kapi­tal­till­gångar ska det över­lå­tande före­ta­get ta upp de skatte­mäs­siga vär­dena som intäkt.

Om inven­ta­rier som över­låts bara är en del av över­lå­ta­rens samt­liga inven­ta­rier, ska en skä­lig del av hela det skatte­mäs­siga vär­det tas upp. Lag (2007:1419).

12 §   Kapital­vins­ter och kapital­för­lus­ter som upp­kom­mer hos det över­lå­tande före­ta­get på grund av den par­ti­ella fis­sio­nen ska inte tas upp respek­tive får inte dras av. Lag (2007:1419).

13 §   Vär­de­minsk­nings­av­drag m.m. för avytt­rad närings­fas­tig­het som är kapi­tal­till­gång eller närings­bo­stads­rätt ska inte åter­fö­ras enligt 26 kap. hos det över­lå­tande före­ta­get. Lag (2007:1419).

Hos det över­ta­gande före­ta­get

14 §   Det över­ta­gande före­ta­get ska anses ha anskaf­fat andra för­vär­vade till­gångar än kapi­tal­till­gångar för ett belopp som mot­sva­rar det belopp som det över­lå­tande före­ta­get ska ta upp enligt 11 §.

I fråga om kapi­tal­till­gångar inträ­der det över­ta­gande före­ta­get i det över­lå­tande före­ta­gets skatte­mäs­siga situ­a­tion. Lag (2007:1419).

Fon­der, avsätt­ningar, under­skott och kvar­stå­ende nega­tiva rän­te­net­ton

15 §   Peri­o­di­se­rings­fon­der och ersätt­nings­fon­der hos det över­lå­tande före­ta­get ska tas över av det över­ta­gande före­ta­get, om före­ta­gen begär det. Det över­ta­gande före­ta­get ska i så fall anses ha gjort avsätt­ning­arna till fon­derna och fått avdra­gen för avsätt­ning­arna för de beskatt­ningsår avdra­gen fak­tiskt hän­för sig till.

Högst en så stor andel av peri­o­di­se­rings­fon­der och ersätt­nings­fon­der får tas över som mot­sva­rar för­hål­lan­det mel­lan de skatte­mäs­siga vär­dena på de över­låtna till­gång­arna och mot­sva­rande vär­den på samt­liga till­gångar i det över­lå­tande före­ta­get vid tid­punk­ten för den par­ti­ella fis­sio­nen. Lag (2011:1256).

16 §   Om det över­ta­gande före­ta­get tar över ansva­ret för för­plik­tel­ser som legat till grund för avdrag för fram­tida utgif­ter hos det över­lå­tande före­ta­get och som hän­för sig till den verk­sam­hets­gren som över­låts, ska avdra­gen inte åter­fö­ras hos det över­lå­tande före­ta­get utan hos det över­ta­gande före­ta­get, om före­ta­gen begär det. Lag (2007:1419).

17 §   Det över­ta­gande före­ta­get får inte ta över rätt till avdrag för kvar­stå­ende kapital­för­lus­ter på fas­tig­he­ter enligt 25 kap. 12 §, rätt till avdrag för kvar­stå­ende nega­tiva rän­te­net­ton enligt 24 kap. 26 §, rätt till avdrag för under­skott enligt 40 kap. eller rätt till avdrag för kvar­stå­ende kapital­för­lus­ter på delä­gar­rät­ter enligt 48 kap. 26 §. Lag (2018:1206).

18 §   Det över­ta­gande före­ta­get ska först det sjätte beskatt­nings­å­ret efter det beskatt­ningsår då den par­ti­ella fis­sio­nen genom­för­des dra av under­skott från beskatt­nings­å­ret före det beskatt­ningsår då den par­ti­ella fis­sio­nen genom­för­des.
Begräns­ningen i avdrags­rät­ten gäl­ler även för ett före­tag till vil­ket det över­ta­gande före­ta­get med avdrags­rätt kan lämna kon­cern­bi­drag avse­ende det beskatt­ningsår då den par­ti­ella fis­sio­nen genom­för­des. Lag (2007:1419).

19 §   Bestäm­mel­sen i 18 § tilläm­pas inte om kon­cern­bi­drag kan läm­nas med avdrags­rätt mel­lan det över­lå­tande och det över­ta­gande före­ta­get avse­ende det beskatt­ningsår då den par­ti­ella fis­sio­nen genom­förs.

Bestäm­mel­sen i 18 § tilläm­pas dock om
   1. en sådan begräns­ning av rätt till avdrag för under­skott som anges i kon­cern­bi­drags­spär­ren i 40 kap. 18 § (avdrags­be­gräns­ning) gäl­ler om det över­ta­gande före­ta­get får kon­cern­bi­drag från det över­lå­tande före­ta­get avse­ende det beskatt­ningsår då den par­ti­ella fis­sio­nen genom­förs, eller
   2. en avdrags­be­gräns­ning gäl­ler om ett före­tag, till vil­ket det över­ta­gande före­ta­get med avdrags­rätt kan lämna kon­cern­bi­drag utan att avdrags­be­gräns­ning gäl­ler, indi­rekt får kon­cern­bi­drag via det över­ta­gande före­ta­get från det över­lå­tande före­ta­get avse­ende samma beskatt­ningsår. Lag (2006:1422).

Räken­skap­s­en­lig avskriv­ning

20 §   Om inven­ta­rier tas upp till ett högre värde i det över­ta­gande före­ta­gets räken­ska­per än som föl­jer av 14 §, får före­ta­get tillämpa räken­skap­s­en­lig avskriv­ning bara om mel­lan­skill­na­den tas upp som intäkt. Intäk­ten ska tas upp det beskatt­ningsår då den par­ti­ella fis­sio­nen sker eller för­de­las med lika belopp på det beskatt­nings­å­ret och de två föl­jande beskatt­nings­å­ren. Lag (2007:1419).

Fik­tiv avräk­ning m.m.

Till­gångar knutna till ett fast drift­ställe i en annan stat inom EES

21 §   Om till­gångar samt skul­der och andra för­plik­tel­ser förs över genom en par­ti­ell fis­sion från ett före­tag som hör hemma i Sve­rige till ett före­tag som hör hemma i en annan stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det, tilläm­pas bestäm­mel­serna i 37 kap. 30 §. Lag (2015:617).

Över­lå­ta­ren är en utländsk asso­ci­a­tion som inte är en utländsk juri­disk per­son

22 §   Avdrag för respek­tive avräk­ning av skatt ska göras enligt andra styc­ket om
   - till­gångar samt skul­der och andra för­plik­tel­ser förs över genom en ombild­ning som hade varit en par­ti­ell fis­sion om över­lå­ta­ren hade varit en utländsk juri­disk per­son,
   - över­lå­ta­ren är en utländsk asso­ci­a­tion som hör hemma i en utländsk stat som är med­lem i Euro­pe­iska uni­o­nen,
   - över­lå­ta­ren bedri­ver verk­sam­he­ten i någon av de asso­ci­a­tions­for­mer som anges i bilaga 37.1, och
   - över­lå­ta­ren är skyl­dig att betala någon av de skat­ter som anges i bilaga 37.2, utan val­möj­lig­het eller rätt till undan­tag.

En delä­gare i asso­ci­a­tio­nen som beskat­tas på grund av ombild­ningen har vid tillämp­ning av 16 kap. 18 och 19 §§ och av lagen (1986:468) om avräk­ning av utländsk skatt samma rätt till avdrag för respek­tive avräk­ning av utländsk skatt som om asso­ci­a­tio­nen hade beta­lat den skatt som skulle ha beta­lats i den stat där asso­ci­a­tio­nen hör hemma om det inte hade fun­nits sådan lag­stift­ning där som avses i rådets direk­tiv 2009/133/EG av den 19 okto­ber 2009 om ett gemen­samt beskatt­nings­sy­stem för fusion, fis­sion, par­ti­ell fis­sion, över­fö­ring av till­gångar och utbyte av aktier eller ande­lar som berör bolag i olika med­lems­sta­ter samt om flytt­ning av ett euro­pa­bo­lags eller en euro­pe­isk koo­pe­ra­tiv för­e­nings säte från en med­lems­stat till en annan. Lag (2012:270).

Beskatt­ning av ägarna i det över­lå­tande före­ta­get

23 §   När det gäl­ler beskatt­ningen av ägare till ande­lar i det över­lå­tande före­ta­get vid en par­ti­ell fis­sion finns sär­skilda bestäm­mel­ser om
   - beräk­ning av anskaff­nings­vär­det för ande­lar i det över­ta­gande och det över­lå­tande före­ta­get i 17 kap. 7 a §,
   - utdel­ning i 24 kap. 7 § och 42 kap. 16 b §,
   - beräk­ning av omkost­nads­be­lop­pet för ande­lar i det över­ta­gande och över­lå­tande före­ta­get i 48 kap. 18 a och 18 c §§,
   - tur­ord­ning vid avytt­ring i 48 kap. 18 b §, och
   - kva­li­fi­ce­rade ande­lar i 57 kap. 7-7 c, 12 a, 15, 20 b-20 d, 23 a, 24 och 24 a §§. Lag (2018:1206).


39 kap. Sär­skilda bestäm­mel­ser för vissa juri­diska per­so­ner

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - för­säk­rings­fö­re­tag i 2-13 §§,
   - utländska tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut i 13 a-13 f §§,
   - invest­ment­fö­re­tag i 14-19 §§,
   - koo­pe­ra­tiva för­e­ningar i 21-24 §§,
   - pri­vat­bo­stads­fö­re­tag i 25-27 §§,
   - sam­bruks­för­e­ningar i 28 §, och
   - sam­fäl­lig­he­ter i 29 §. Lag (2018:1396).

För­säk­rings­fö­re­tag

Defi­ni­tio­ner

2 §   Med liv­för­säk­rings­fö­re­tag avses
   1. liv­för­säk­rings­fö­re­tag enligt 1 kap. 4 § för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043) samt svenskt euro­pa­bo­lag eller euro­pa­koo­pe­ra­tiv som bedri­ver mot­sva­rande verk­sam­het,
   2. tjäns­te­pen­sions­fö­re­tag enligt 1 kap. 3 § lagen (2019:742) om tjäns­te­pen­sions­fö­re­tag samt svenskt euro­pa­bo­lag eller euro­pa­koo­pe­ra­tiv som bedri­ver mot­sva­rande verk­sam­het, och
   3. utländskt för­säk­rings­fö­re­tag som bedri­ver liv­för­säk­rings­rö­relse i Sve­rige med stöd av lagen (1998:293) om utländska för­säk­rings­gi­vares och tjäns­te­pen­sions­in­sti­tuts verk­sam­het i Sve­rige.

Med ska­de­för­säk­rings­fö­re­tag avses annat för­säk­rings­fö­re­tag än liv­för­säk­rings­fö­re­tag.

Utländska för­säk­rings­fö­re­tag som bedri­ver för­säk­rings­rö­relse i Sve­rige bedöms bara med hän­syn till den verk­sam­het som före­ta­get bedri­ver från fast drift­ställe här. Som ska­de­för­säk­rings­fö­re­tag anses också en sådan asso­ci­a­tion som avses i 6 kap. 8 § andra styc­ket 1. Lag (2019:787).

Liv­för­säk­rings­fö­re­tag

3 §   Liv­för­säk­rings­fö­re­tag ska inte ta upp inkoms­ter som hän­för sig till till­gångar och skul­der som för­val­tas för för­säk­rings­ta­gar­nas räk­ning eller influtna pre­mier. Utgif­ter som hän­för sig till sådana inkoms­ter och pre­mier får inte dras av.

Bestäm­mel­serna i 15 kap. 12 § och 16 kap. 38 § gäl­ler för liv­för­säk­rings­fö­re­tag som till­han­da­hål­ler PEPP-​produkter.
Lag (2022:1753).

4 §   Bestäm­mel­serna i 3 § gäl­ler inte till den del inkoms­terna, pre­mi­erna och utgif­terna hän­för sig till för­säk­ringar som i redo­vis­nings­hän­se­ende tas upp som gruppliv­för­säk­ringar eller sådana sjuk- och olycks­falls­för­säk­ringar klass 1 och 2 som avses i 2 kap. 11 § första styc­ket för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043) och klass I b och IV som avses i 2 kap. 12 § samma lag eller 2 kap. 11 § lagen (2019:742) om tjäns­te­pen­sions­fö­re­tag. För dessa inkoms­ter, pre­mier och utgif­ter gäl­ler i stäl­let 6-9 §§. Lag (2019:787).

5 §   I lagen (1990:661) om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del finns bestäm­mel­ser om avkast­nings­skatt för liv­för­säk­rings­fö­re­tag.

Ska­de­för­säk­rings­fö­re­tag

6 §   För ska­de­för­säk­rings­fö­re­tag gäl­ler, utö­ver vad som föl­jer av övriga bestäm­mel­ser i denna lag, att

föl­jande ska tas upp:
   1. minsk­ning av för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar för egen räk­ning,
   2. minsk­ning av säker­hets­re­serv,
   3. minsk­ning av regle­rings­fond för tra­fik­för­säk­ring, och
   4. minsk­ning av utjäm­nings­fond,
föl­jande ska dras av:
   5. sådana avgif­ter och bidrag till kom­mu­ner, för­e­ningar och sam­man­slut­ningar som avser att stödja verk­sam­het med syfte att före­bygga ska­dor som fal­ler inom ramen för den för­säk­rings­rö­relse som före­ta­get bedri­ver,
   6. ökning av för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar för egen räk­ning,
   7. ökning av säker­hets­re­serv,
   8. utbe­tald åter­bä­ring, och
   9. verk­ställd pre­mi­eå­ter­be­tal­ning. Lag (2007:1419).

7 §   Med för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar för egen räk­ning avses sådana avsätt­ningar enligt 4 kap. 9 § lagen (1995:1560) om års­re­do­vis­ning i för­säk­rings­fö­re­tag mins­kade med vär­det av åter­för­säk­rings­gi­vares ansva­rig­het. Lag (2004:1181).

8 §   Med säker­hets­re­serv avses en reserv för att täcka sådana för­lus­ter i för­säk­rings­rö­rel­sen som beror på slump­mäs­siga eller i övrigt svår­be­döm­bara fak­to­rer till den del reser­ven inte över­sti­ger vad som behövs för en till­freds­stäl­lande kon­so­li­de­ring.

8 a §   Ett ska­de­för­säk­rings­fö­re­tag som har en säker­hets­re­serv ska ta upp en scha­blo­nin­täkt. Intäk­ten ska beräk­nas till stats­lå­ne­rän­tan vid utgången av novem­ber månad året när­mast före det kalen­derår under vil­ket beskatt­nings­å­ret går ut mul­ti­pli­ce­rad med säker­hets­re­ser­ven vid ingången av beskatt­nings­å­ret. Stats­lå­ne­rän­tan ska dock som lägst anses vara 0,5 pro­cent.

Om beskatt­nings­å­ret är längre eller kor­tare än tolv måna­der, ska scha­blo­nin­täk­ten juste­ras i mot­sva­rande mån.
Lag (2018:1206).

8 b §   Ett ska­de­för­säk­rings­fö­re­tag ska ta upp säker­hets­re­ser­ven om
   1. före­ta­get upp­hör att bedriva för­säk­rings­rö­relse,
   2. skatt­skyl­dig­he­ten för närings­verk­sam­he­ten upp­hör,
   3. närings­verk­sam­he­ten inte längre ska beskat­tas i Sve­rige på grund av ett skat­te­av­tal med en stat utan­för Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det,
   4. före­ta­get upp­lö­ses genom fusion eller fis­sion och annat inte föl­jer av bestäm­mel­serna i 37 kap. 17 §, eller
   5. före­ta­get för­sätts i kon­kurs.
Lag (2018:1206).

8 c §   Vid beräk­ning av över­skot­tet av låg­be­skat­tade inkoms­ter hos en utländsk juri­disk per­son enligt 39 a kap. 10-12 §§ och vid tillämp­ning av 6 § 2 (minsk­ning av säker­hets­re­serv) gäl­ler föl­jande om
   - den utländska juri­diska per­so­nen enligt 20 a kap. 9 § har ansetts ha en säker­hets­re­serv vid beskatt­nings­in­trä­det, och
   - säker­hets­re­ser­ven vid beskatt­nings­å­rets utgång är lägre än säker­hets­re­ser­ven vid beskatt­nings­in­trä­det.

Om säker­hets­re­ser­ven vid beskatt­nings­å­rets ingång är högre än säker­hets­re­ser­ven vid beskatt­nings­in­trä­det, ska bara den del av minsk­ningen som utgör skill­na­den mel­lan säker­hets­re­ser­ven vid beskatt­nings­å­rets ingång och säker­hets­re­ser­ven vid beskatt­nings­in­trä­det tas upp.

Om säker­hets­re­ser­ven vid beskatt­nings­å­rets ingång är lika med eller lägre än säker­hets­re­ser­ven vid beskatt­nings­in­trä­det, ska minsk­ningen inte tas upp. Lag (2018:1752).

8 d §   Vid beräk­ning av över­skot­tet av låg­be­skat­tade inkoms­ter hos en utländsk juri­disk per­son enligt 39 a kap. 10-12 §§ och vid tillämp­ning av 6 § 7 (ökning av säker­hets­re­serv) gäl­ler föl­jande om
   - den utländska juri­diska per­so­nen enligt 20 a kap. 9 § har ansetts ha en säker­hets­re­serv vid beskatt­nings­in­trä­det, och
   - säker­hets­re­ser­ven vid beskatt­nings­å­rets ingång är lägre än säker­hets­re­ser­ven vid beskatt­nings­in­trä­det.

Om säker­hets­re­ser­ven vid beskatt­nings­å­rets utgång är högre än säker­hets­re­ser­ven vid beskatt­nings­in­trä­det, ska bara den del av ökningen som utgör skill­na­den mel­lan säker­hets­re­ser­ven vid beskatt­nings­å­rets utgång och säker­hets­re­ser­ven vid beskatt­nings­in­trä­det dras av.

Om säker­hets­re­ser­ven vid beskatt­nings­å­rets utgång är lika med eller lägre än säker­hets­re­ser­ven vid beskatt­nings­in­trä­det, ska ökningen inte dras av. Lag (2018:1752).

8 e §   En delä­gare som har varit skatt­skyl­dig för låg­be­skat­tade inkoms­ter hos en utländsk juri­disk per­son som mot­sva­rar ett svenskt ska­de­för­säk­rings­fö­re­tag ska, om sådan skatt­skyl­dig­het upp­hör, ta upp sin andel av säker­hets­re­ser­ven. Ande­len ska tas upp det beskatt­ningsår då skatt­skyl­dig­he­ten upp­hör. Med säker­hets­re­ser­ven avses här säker­hets­re­ser­ven vid utgången av beskatt­nings­å­ret när­mast före det beskatt­ningsår då skatt­skyl­dig­he­ten upp­hör.

Om den utländska juri­diska per­so­nen har ansetts ha en säker­hets­re­serv enligt 20 a kap. 9 § vid beskatt­nings­in­träde, ska delä­ga­ren i stäl­let ta upp sin andel av skill­na­den mel­lan säker­hets­re­ser­ven vid utgången av beskatt­nings­å­ret när­mast före det beskatt­ningsår då skatt­skyl­dig­he­ten upp­hör och säker­hets­re­ser­ven vid beskatt­nings­in­trä­det.

Om skatt­skyl­dig­he­ten upp­hör på grund av att det upp­kom­mer ett under­skott, ska delä­ga­ren ta upp sin andel av säker­hets­re­ser­ven enligt första styc­ket eller sin andel av skill­na­den enligt andra styc­ket bara till den del ande­len över­sti­ger delä­ga­rens andel av under­skot­tet. Om skatt­skyl­dig­he­ten inträ­der igen det föl­jande beskatt­nings­å­ret ska, om den skatt­skyl­dige begär det, delä­ga­rens andel av säker­hets­re­ser­ven eller skill­na­den helt eller del­vis inte tas upp.

Vid tillämp­ningen av denna para­graf ska delä­ga­rens andel mot­svara delä­ga­rens andel av kapi­ta­let i den utländska juri­diska per­so­nen vid utgången av beskatt­nings­å­ret när­mast före det beskatt­ningsår då skatt­skyl­dig­he­ten upp­hör. Vid sådana inne­hav som avses i 39 a kap. 4 § beräk­nas delä­ga­rens andel även enligt första streck­sat­sen i den para­gra­fen.
Lag (2018:1752).

9 §   Med utjäm­nings­fond avses en fond som enligt bolags­ord­ningen får använ­das bara till att täcka för­lus­ter i själva för­säk­rings­rö­rel­sen och - efter det att sådan för­lust­täck­ning har skett - för­lus­ter i närings­verk­sam­he­ten i dess hel­het, till den del inte för­lus­terna enligt bolags­ord­ningen ska täc­kas av andra avsätt­ningar. För sådana ömse­si­diga bolag som inte omfat­tas av för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043) ska detta framgå av bola­gets stad­gar i stäl­let för av bolags­ord­ningen.
Om bolags­ord­ningen änd­ras så att före­ta­get får rätt att använda en utjäm­nings­fond på annat sätt än enligt första styc­ket, ska fon­den anses ha mins­kat med hela det belopp som den upp­gick till före änd­ringen. För utjäm­nings­fon­der som fanns den 1 janu­ari 1929 gäl­ler detta bara om det fun­nits bestäm­mel­ser om inskränkt dis­po­si­tions­rätt. Lag (2011:68).

10 §   Har upp­hävts genom lag (2001:1185).

För­del­ning av intäkts­pos­ter och kost­nads­pos­ter

11 §   Om ett för­säk­rings­fö­re­tag ska dela upp en intäkts­post eller en kost­nads­post mel­lan olika delar av sin verk­sam­het, ska för­del­ningen göras på skä­ligt sätt. Lag (2007:1419).

Över­ta­gande av hela för­säk­rings­be­stån­det

12 §   Om ett för­säk­rings­fö­re­tags hela för­säk­rings­be­stånd tas över av ett annat för­säk­rings­fö­re­tag, ska det över­lå­tande före­ta­get inte ta upp någon inkomst eller dra av någon utgift på grund av över­lå­tel­sen. Det över­ta­gande före­ta­get inträ­der i det över­lå­tande före­ta­gets skatte­mäs­siga situ­a­tion.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket tilläm­pas bara om
   1. det över­lå­tande före­ta­get ome­del­bart före över­lå­tel­sen är skatt­skyl­digt för inkomst av åtminstone en del av den över­låtna verk­sam­he­ten samt inkoms­ten inte är helt undan­ta­gen från beskatt­ning på grund av ett skat­te­av­tal, och
   2. det över­ta­gande före­ta­get ome­del­bart efter över­ta­gan­det är skatt­skyl­digt för inkomst av sådan verk­sam­het som det över­lå­tande före­ta­get beskat­tats för samt inkoms­ten inte helt eller del­vis är undan­ta­gen från beskatt­ning på grund av ett skat­te­av­tal. Lag (2022:642).

Hän­vis­ningar

13 §   Bestäm­mel­ser om för­säk­rings­fö­re­ta­gens pla­ce­rings­till­gångar finns i 17 kap. 17, 18 och 20-21 §§.
Lag (2019:787).

Utländska tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut

13 a §   Med utländskt tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut avses ett insti­tut som hör hemma i en utländsk stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det och som omfat­tas av Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2016/2341 av den 14 decem­ber 2016 om verk­sam­het i och till­syn över tjänstepen-​ sions­in­sti­tut, i den ursprung­liga lydel­sen.

Utländska tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut som bedri­ver verk­sam­het i Sve­rige bedöms bara med hän­syn till den verk­sam­het som insti­tu­tet bedri­ver från fast drift­ställe här.
Lag (2019:787).

13 b §   Utländska tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut ska inte ta upp inkoms­ter som hän­för sig till till­gångar och skul­der som för­val­tas för arbets­gi­vares räk­ning enligt avtal om tjäns­te­pen­sion som är jäm­för­bart med per­son­för­säk­rings­av­tal. Influtna pre­mier för sådana avtal ska inte hel­ler tas upp. Utgif­ter som hän­för sig till sådana inkoms­ter och pre­mier får inte dras av.

Bestäm­mel­serna i 15 kap. 12 § och 16 kap. 38 § gäl­ler för utländska tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut som till­han­da­hål­ler PEPP- pro­duk­ter. Lag (2022:1753).

13 c §   Utländska tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut som ingår avtal om tjäns­te­pen­sion med vill­kor som inne­bär att insti­tu­tet kan lik­stäl­las med en pen­sions­stif­telse enligt lagen (1967:531) om tryg­gande av pen­sions­ut­fäs­telse m.m. ska inte ta upp inkoms­ter och inte dra av utgif­ter som hän­för sig till sådana avtal. Lag (2007:1419).

13 d §   Bestäm­mel­serna i 13 b § gäl­ler inte till den del inkoms­terna, pre­mi­erna och utgif­terna hän­för sig till pen­sions­för­må­ner som är jäm­för­bara med sådana för­må­ner som tas upp som
   1. gruppliv­för­säk­ringar, eller
   2. sådana sjuk- och olycks­falls­för­säk­ringar klass 1, 2, I b och IV som avses i
   - 2 kap. 11 § första styc­ket, och
   - 2 kap. 12 § för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043).

För dessa inkoms­ter, pre­mier och utgif­ter gäl­ler i stäl­let 6-9 §§. Lag (2011:68).

13 e §   I lagen (1990:661) om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del finns bestäm­mel­ser om avkast­nings­skatt för utländska tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut. Lag (2005:1170).

13 f §   Om ett utländskt tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut ska dela upp en intäkts­post eller en kost­nads­post mel­lan olika delar av sin verk­sam­het, ska för­del­ningen göras på skä­ligt sätt. Lag (2007:1419).

Invest­ment­fö­re­tag

Huvud­reg­ler

14 §   För invest­ment­fö­re­tag gäl­ler, utö­ver vad som föl­jer av övriga bestäm­mel­ser i denna lag, föl­jande:
   1. Kapital­vins­ter på delä­gar­rät­ter ska inte tas upp och kapital­för­lus­ter på delä­gar­rät­ter får inte dras av. Om ett invest­ment­fö­re­tag avytt­rar en delä­gar­rätt som hade varit närings­be­tingad om invest­ment­fö­re­ta­get i stäl­let hade varit ett sådant ägar­fö­re­tag som kan inneha en närings­be­tingad andel enligt 24 kap. 32 §, ska ersätt­ningen tas upp som kapital­vinst om delä­gar­rät­ten hän­för sig till ett skal­bo­lag som avses i 25 a kap. 9 § eller om det sker ett åter­köp enligt 25 a kap. 18 §. Vid bedöm­ningen om ersätt­ningen ska tas upp som kapital­vinst tilläm­pas bestäm­mel­serna i 25 a kap. 10-18 §§.
   2. Ett belopp som för helt år mot­sva­rar 1,5 pro­cent av vär­det på delä­gar­rät­ter vid beskatt­nings­å­rets ingång ska tas upp. Egna aktier eller optio­ner, ter­mi­ner eller lik­nande instru­ment vars under­lig­gande till­gångar består av invest­ment­fö­re­ta­gets egna aktier ska inte räk­nas in i under­la­get. I under­la­get ska inte hel­ler räk­nas in ande­lar och aktie­ba­se­rade delä­gar­rät­ter om en kapital­vinst inte skulle ha tagits upp enligt bestäm­mel­sen i 25 a kap. 5 § om ande­len eller den aktie­ba­se­rade delä­gar­rät­ten hade avytt­rats vid beskatt­nings­å­rets bör­jan och invest­ment­fö­re­ta­get i stäl­let hade varit ett sådant ägar­fö­re­tag som kan inneha en närings­be­tingad andel enligt 24 kap. 32 §. Vid bedöm­ningen om en kapital­vinst inte skulle ha tagits upp ska bort­ses från bestäm­mel­sen om skal­bo­lags­be­skatt­ning i 25 a kap. 9 §.
   3. Utdel­ning som före­ta­get läm­nar ska dras av. Sådan utdel­ning av ande­lar i ett dot­ter­bo­lag som avses i 42 kap. 16 § ska dock inte dras av.

Den utdel­ning som ska dras av enligt första styc­ket 3 ska dras av som kost­nad det beskatt­ningsår som beslu­tet om utdel­ning avser. Lag (2018:1206).

Defi­ni­tion

15 §   Med invest­ment­fö­re­tag avses ett svenskt aktie­bo­lag eller en svensk eko­no­misk för­e­ning
   - som ute­slu­tande eller så gott som ute­slu­tande för­val­tar vär­de­pap­per eller lik­nande till­gångar,
   - vars upp­gift väsent­li­gen är att genom ett väl­för­de­lat vär­de­pap­pers­in­ne­hav erbjuda andelsä­garna risk­för­del­ning, och
   - som ett stort antal fysiska per­so­ner äger ande­lar i.

Avskatt­ning av invest­ment­fö­re­tag

16 §   Om det inträf­far en sådan för­änd­ring i ett invest­ment­fö­re­tag eller i ägan­det av detta att före­ta­get inte längre kan räk­nas som invest­ment­fö­re­tag enligt 15 §, ska avskatt­ning ske enligt 17 och 18 §§. Avskatt­ning ska dock inte ske om före­ta­get upp­lö­ses genom lik­vi­da­tion eller för­enklad avveck­ling. Lag (2018:722).

17 §   Invest­ment­fö­re­ta­get ska som avskatt­nings­in­täkt ta upp 16 pro­cent av mark­nads­vär­det på de delä­gar­rät­ter som före­ta­get inne­har vid ingången av beskatt­nings­å­ret. Inne­hav av sådana delä­gar­rät­ter som inte räk­nas in i under­la­get enligt 14 § 2 ska inte beak­tas. Om mark­nads­vär­det på före­ta­gets delä­gar­rät­ter var högre vid ingången av något av de fem före­gå­ende beskatt­nings­å­ren och före­ta­get var invest­ment­fö­re­tag det året, ska intäk­ten i stäl­let beräk­nas på det högsta av dessa vär­den.
Om någon som äger ande­lar i invest­ment­fö­re­ta­get avytt­rar ande­lar i före­ta­get under det beskatt­ningsår för före­ta­get då för­änd­ringen inträf­far, är avskatt­nings­in­täk­ten så stor andel av avskatt­nings­in­täk­ten enligt första styc­ket som mot­sva­rar för­hål­lan­det mel­lan icke avytt­rade ande­lar och samt­liga ande­lar i före­ta­get.

Ande­lar i invest­ment­fö­re­ta­get som ägs av ett invest­ment­fö­re­tag vid såväl ingången som utgången av det först­nämnda invest­ment­fö­re­ta­gets beskatt­ningsår ska anses ha avytt­rats under beskatt­nings­å­ret. Lag (2007:1419).

Avskatt­ning av ande­lar i invest­ment­fö­re­tag

18 §   Äger en fysisk per­son eller en annan juri­disk per­son än ett invest­ment­fö­re­tag vid utgången av invest­ment­fö­re­ta­gets beskatt­ningsår ande­lar i före­ta­get med mer än hälf­ten av rös­te­ta­let för samt­liga ande­lar ska, om per­so­nen begär det, avskatt­ning ske av de ande­lar i före­ta­get som per­so­nen ägde vid ingången av beskatt­nings­å­ret. Avskatt­ningen med­för att ande­larna ska anses ha avytt­rats under beskatt­nings­å­ret för ett pris som mot­sva­rar mark­nads­vär­det vid ingången av beskatt­nings­å­ret och köpts till­baka för samma pris. Lag (2007:1419).

Anskaff­nings­ut­gif­ten för delä­gar­rät­ter

19 §   De delä­gar­rät­ter som invest­ment­fö­re­ta­get anskaf­fade innan det inträf­fade en sådan för­änd­ring som anges i 16 §, ska anses ha anskaf­fats för ett belopp som mot­sva­rar mark­nads­vär­det vid tid­punk­ten för för­änd­ringen. Lag (2007:1419). 20 § Har upp­hävts genom lag (2011:1271).

Koo­pe­ra­tiva för­e­ningar

21 §   Med koo­pe­ra­tiv för­e­ning avses en eko­no­misk för­e­ning som är öppen på det sätt som anges i 4 kap. 1 och 2 §§ lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar och som tilläm­par lika röst­rätt. Om en eko­no­misk för­e­ning bedri­ver för­sälj­ning till per­so­ner som inte upp­fyl­ler kra­ven för inträde i för­e­ningen, ska för­e­ningen för att anses som öppen ge dem samma rätt till åter­bä­ring på köpta varor som med­lem­marna får.

Att en för­e­ning med stöd av 1 kap. 8 § lagen om eko­no­miska för­e­ningar har anta­git inve­ste­rande med­lem­mar ska inte anses inne­bära att för­e­ningen inte tilläm­par lika röst­rätt.

Koo­pe­ra­tiva för­e­ning­ars cen­tral­or­ga­ni­sa­tio­ner anses som öppna även om de bevil­jar inträde bara för sådana lokala för­e­ningar som upp­fyl­ler cen­tral­or­ga­ni­sa­tio­nens krav på stad­gar, sköt­sel och soli­di­tet och även om bara ett enda före­tag inom varje område antas som med­lem. När det gäl­ler kra­vet på lika röst­rätt anses cen­tral­or­ga­ni­sa­tio­ner som koo­pe­ra­tiva även om röst­rät­ten utövas i för­hål­lande till för­e­ning­ar­nas med­lem­san­tal. Lag (2018:722).

21 a §   Med med­lems­främ­jande för­e­ning avses en koo­pe­ra­tiv för­e­ning som upp­fyl­ler kra­ven i 1 kap. 5 § lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar. Lag (2018:722).

22 §   Utdel­ning som en koo­pe­ra­tiv för­e­ning läm­nar av vins­ten av den koo­pe­ra­tiva verk­sam­he­ten i form av rabatt eller pris­tillägg i för­hål­lande till gjorda köp eller för­sälj­ningar ska dras av.

Om för­e­ningen har med­lem­mar som får sådan utdel­ning som enligt 42 kap. 14 § inte ska tas upp hos dem och det inte är fråga om bara enstaka sådana med­lem­mar, får utdel­ningen dras av med högst ett belopp som mot­sva­rar 80 pro­cent av stats­lå­ne­rän­tan vid utgången av novem­ber året när­mast före det kalen­derår under vil­ket beskatt­nings­å­ret går ut mul­ti­pli­ce­rat med sum­man av med­lem­mar­nas omsätt­ning med för­e­ningen. Stats­lå­ne­rän­tan ska dock som lägst anses vara 0 pro­cent. Vid beräk­ningen av med­lem­mar­nas omsätt­ning med för­e­ningen med­räk­nas även med­lem­marna i en med­lems­främ­jande för­e­ning som har ande­lar i den utde­lande för­e­ningen.
Lag (2016:1239).

23 §   Utdel­ning som en koo­pe­ra­tiv för­e­ning läm­nar i för­hål­lande till insat­ser enligt lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar eller rådets för­ord­ning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för euro­pe­iska koo­pe­ra­tiva för­e­ningar (SCE- för­e­ningar) ska dras av. I fråga om andra insat­ser än för­lagsin­sat­ser gäl­ler detta dock inte till den del utdel­ningen enligt 24 kap. 35 § inte ska tas upp av mot­ta­ga­ren. Om den del som inte ska tas upp av mot­ta­ga­ren upp­går till högst tio pro­cent av utdel­ningen, ska dock hela utdel­ningen dras av. En med­lems­främ­jande för­e­ning får bara dra av utdel­ning om för­e­ningen har ett stort antal med­lem­mar och bara till den del för­e­ningen för samma beskatt­ningsår själv tagit emot utdel­ning på insat­ser. En koo­pe­ra­tiv hyres­rätts­för­e­ning får inte dra av utdel­ning om för­e­ningen är ett pri­vat­bo­stads­fö­re­tag enligt 2 kap. 17 §.

Om en eko­no­misk för­e­ning är cen­tral­or­ga­ni­sa­tion för koo­pe­ra­tiva för­e­ningar, ska utdel­ningen på för­lagsin­sat­ser dras av även om cen­tral­or­ga­ni­sa­tio­nen inte är koo­pe­ra­tiv enligt 21 §. Lag (2020:670).

23 a §   Utdel­ning i form av ande­lar i det över­ta­gande före­ta­get vid en par­ti­ell fis­sion får inte dras av enligt 22 eller 23 §.
Lag (2006:1422).

24 §   Den utdel­ning som ska dras av enligt 22 eller 23 § ska dras av som kost­nad det beskatt­ningsår som beslu­tet om utdel­ning avser. Lag (2007:1419).

24 a §   En koo­pe­ra­tiv för­e­ning ska dra av en med­lemsin­sats som har till­go­do­förts genom insat­se­mis­sion enligt lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar det beskatt­ningsår då med­lemsin­sat­sen beta­las ut till en med­lem som avgår. Det­samma gäl­ler med­lemsin­sat­ser som har till­go­do­förts genom fon­de­mis­sion enligt rådets för­ord­ning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för euro­pe­iska koo­pe­ra­tiva för­e­ningar (SCE- för­e­ningar). Lag (2020:670).

Pri­vat­bo­stads­fö­re­tag

25 §   Ett pri­vat­bo­stads­fö­re­tag ska i fråga om en fas­tig­het i Sve­rige, utö­ver vad som sägs i 26 och 27 §§, inte ta upp inkoms­ter och inte dra av utgif­ter som är hän­för­liga till fas­tig­he­ten. Lag (2007:1419).

26 §   Om pri­vat­bo­stads­fö­re­ta­gets fas­tig­het har del i en annan sam­fäl­lig­het än sådan som avses i 6 kap. 6 § första styc­ket, ska fas­tig­he­tens andel av inkoms­ter och utgif­ter i sam­fäl­lig­he­tens verk­sam­het tas upp respek­tive dras av hos pri­vat­bo­stads­fö­re­ta­get. Dessa inkoms­ter och utgif­ter ska dock tas upp eller dras av bara om det är fråga om
   1. avkast­ning av kapi­tal och bara till den del avkast­ningen över­sti­ger 1 500 kro­nor, eller
   2. kapital­vins­ter och kapital­för­lus­ter. Lag (2023:788).

27 §   Om pri­vat­bo­stads­fö­re­ta­gets fas­tig­het har del i en sådan sam­fäl­lig­het som avses i 6 kap. 6 § första styc­ket, ska utdel­ning från sam­fäl­lig­he­ten tas upp av pri­vat­bo­stads­fö­re­ta­get. Lag (2007:1419).

Sam­bruks­för­e­ningar

28 §   Löne­tillägg och lik­nande ersätt­ningar som en sam­bruks­för­e­ning läm­nar till en med­lem eller någon annan med hän­syn till resul­ta­tet av verk­sam­he­ten ska dras av. Lag (2007:1419).

Sam­fäl­lig­he­ter

29 §   Juri­diska per­so­ner som är skatt­skyl­diga för inkoms­ter i en sam­fäl­lig­het enligt 6 kap. 6 § första styc­ket ska dra av utdel­ning som läm­nas till delä­garna.

Utdel­ningen ska dras av som kost­nad det beskatt­ningsår som beslu­tet om utdel­ning avser. Lag (2007:1419).

30 §   Har upp­hävts genom lag (2018:1396).

31 §   Har upp­hävts genom lag (2018:1396).


39 a kap. Sär­skilda bestäm­mel­ser för delä­gare i vissa utländska juri­diska per­so­ner

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om beskatt­ning i vissa fall av delä­gare i utländska juri­diska per­so­ner med låg­be­skat­tade inkoms­ter. I utlan­det deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­ner ska vid tillämp­ning av detta kapi­tel inte behand­las som juri­diska per­so­ner.

Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel ska inte tilläm­pas på
   - inkoms­ter i ett sådant dödsbo som avses i 4 kap. 3 §, och
   - inkoms­ter som delä­gare i den utländska juri­diska per­so­nen ska beskat­tas för enligt 5 kap. 2 a §. Lag (2007:1419).

Delä­gare i en utländsk juri­disk per­son

2 §   En skatt­skyl­dig anses vid tillämp­ning av detta kapi­tel som delä­gare i en utländsk juri­disk per­son om vid utgången av delä­ga­rens beskatt­ningsår ande­lar med till­sam­mans minst 25 pro­cent av den utländska juri­diska per­so­nens kapi­tal eller rös­ter, direkt eller indi­rekt genom andra utländska juri­diska per­so­ner, inne­has eller kon­trol­le­ras av delä­ga­ren eller av delä­ga­ren och per­so­ner i intres­se­ge­men­skap med delä­ga­ren.

En begrän­sat skatt­skyl­dig ska anses som delä­gare bara om ande­larna är knutna till ett fast drift­ställe i Sve­rige.

Inne­hav av ande­lar i en utländsk juri­disk per­son genom svenska han­dels­bo­lag lik­ställs med direkt inne­hav. Lag (2007:1419).

Per­so­ner i intres­se­ge­men­skap

3 §   Två per­so­ner ska vid tillämp­ning av detta kapi­tel, om inte annat anges, anses vara i intres­se­ge­men­skap med varandra om
   1. per­so­nerna är moder­fö­re­tag och dot­ter­fö­re­tag eller står under i huvud­sak gemen­sam led­ning,
   2. per­so­nerna är juri­diska per­so­ner och den ena per­so­nen direkt eller indi­rekt inne­har eller kon­trol­le­rar minst 25 pro­cent av kapi­ta­let eller rös­terna i den andra per­so­nen,
   3. den ena per­so­nen är en fysisk per­son och den andra en juri­disk per­son vars kapi­tal eller rös­ter direkt eller indi­rekt inne­has eller kon­trol­le­ras till minst 25 pro­cent av den fysiska per­so­nen,
   4. per­so­nerna är juri­diska per­so­ner och en och samma fysiska eller juri­diska per­son direkt eller indi­rekt inne­har eller kon­trol­le­rar minst 25 pro­cent av kapi­ta­let eller rös­terna i per­so­nerna, eller
   5. per­so­nerna är när­stå­ende.

Vid bedöm­ning av om per­so­nerna står under i huvud­sak gemen­sam led­ning ska när­stå­ende per­so­ner anses utöva ett gemen­samt infly­tande.

Om en fysisk per­son är i intres­se­ge­men­skap med en juri­disk per­son enligt första styc­ket 3, ska även när­stå­ende till den fysiska per­so­nen anses vara i intres­se­ge­men­skap med den juri­diska per­so­nen. Lag (2018:1752).

Beräk­ning av andel

4 §   Vid ett indi­rekt inne­hav eller ett inne­hav genom ett svenskt han­dels­bo­lag eller en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son ska vid tillämp­ning av detta kapi­tel inne­ha­va­rens andel av
   - kapi­ta­let anses utgö­ras av pro­duk­ten av kapi­ta­lan­de­larna i varje led av ägar­ked­jan, och
   - rös­terna anses utgö­ras av den lägsta rös­tan­de­len i något led av ägar­ked­jan. Lag (2007:1419).

Låg­be­skat­tade inkoms­ter

Huvud­re­gel

5 §   Net­to­in­koms­ten hos en utländsk juri­disk per­son ska anses låg­be­skat­tad om den inte beskat­tats eller beskat­tats lind­ri­gare än den beskatt­ning som skulle ha skett i Sve­rige om 55 pro­cent av denna inkomst utgjort över­skott av närings­verk­sam­het för ett svenskt aktie­bo­lag som bedri­ver mot­sva­rande verk­sam­het i Sve­rige. En skatt­skyl­dig som har ande­lar i en sådan per­son ska anses som delä­gare i en utländsk juri­disk per­son med låg­be­skat­tade inkoms­ter.

Första styc­ket gäl­ler bara om net­to­in­koms­ten i den utländska juri­diska per­so­nen är posi­tiv.

I net­to­in­koms­ten ska inte räk­nas in inkoms­ter som beskat­tas i Sve­rige med stöd av andra bestäm­mel­ser i denna lag än bestäm­mel­serna i detta kapi­tel.

Vid beräk­ning av om net­to­in­koms­ten är låg­be­skat­tad ska det bort­ses från utländsk skatt som har beta­lats av den utländska juri­diska per­so­nen och som har till­go­do­förts eller kan komma att till­go­do­fö­ras delä­ga­ren eller annan utdel­nings­be­rät­ti­gad enligt lag­stift­ningen i den stat där den utländska juri­diska per­so­nen är hem­ma­hö­rande. Lag (2018:1752).

6 §   Vid beräk­ning av net­to­in­koms­ten hos den utländska juri­diska per­so­nen enligt 5 § tilläm­pas 10-12 §§ med föl­jande undan­tag:
   1. Avdrag får inte göras för avsätt­ning till peri­o­di­se­rings­fond.
   2. Avdrag får göras för under­skott som upp­kom­mit i verk­sam­he­ten under de tre när­mast före­gå­ende beskatt­nings­å­ren och som tidi­gare inte dra­gits av vid beräk­ning av net­to­in­koms­ten. Detta gäl­ler dock bara om delä­ga­ren var delä­gare vid utgången av respek­tive beskatt­ningsår.

Om den utländska juri­diska per­so­nen mot­sva­rar ett svenskt ska­de­för­säk­rings­fö­re­tag ska per­so­nen vid beräk­ning av net­to­in­koms­ten anses ha en säker­hets­re­serv vid ingången av beskatt­nings­å­ret. Säker­hets­re­ser­ven ska anses mot­svara den max­i­mala säker­hets­re­serv som den utländska juri­diska per­so­nen, om per­so­nen hade varit ett svenskt ska­de­för­säk­rings­fö­re­tag, skulle ha kun­nat redo­visa vid utgången av beskatt­nings­å­ret när­mast före det beskatt­ningsår som beräk­ningen avser.

Andra styc­ket gäl­ler även vid beräk­ning av sådant avdrag för under­skott som avses i första styc­ket 2. Lag (2018:1752).

Kom­plet­te­rings­reg­ler

7 §   Även om net­to­in­koms­ten enligt 5 § är låg­be­skat­tad ska en inkomst hos en utländsk juri­disk per­son inte anses låg­be­skat­tad om den utländska juri­diska per­so­nen hör hemma och är skatt­skyl­dig i ett område som anges i bilaga 39 a och som inte omfat­tas av där angivna undan­tag.

Om en utländsk juri­disk per­son hör hemma och är skatt­skyl­dig till inkomst­skatt i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det, avses i bilaga 39 a med uttryc­ken
   1. inkomst från bank- och finan­sie­rings­rö­relse och annan finan­si­ell verk­sam­het i en sådan stat, bara inkomst från verk­sam­het som består i att direkt eller indi­rekt finan­si­era före­tag med vilka den utländska juri­diska per­so­nen befin­ner sig i sådan intres­se­ge­men­skap som anges i 14 kap. 20 §, och
   2. inkomst från för­säk­rings­verk­sam­het i en sådan stat, bara inkomst från verk­sam­het som består i att direkt eller indi­rekt för­säkra ris­ker för före­tag med vilka den utländska juri­diska per­so­nen befin­ner sig i sådan intres­se­ge­men­skap som anges i 14 kap. 20 §.

Om Sve­rige har ingått ett skat­te­av­tal, som inte är begrän­sat till att omfatta inkomst från inter­na­tio­nell sjö- eller luft­fart, med den stat där den utländska juri­diska per­so­nen hör hemma gäl­ler bestäm­mel­serna i första och andra styc­kena bara för sådana inkoms­ter som omfat­tas av avta­lets reg­ler om begräns­ning av beskatt­nings­rät­ten. Lag (2007:1419).

7 a §   Även om net­to­in­koms­ten enligt 5 § är låg­be­skat­tad och inte undan­ta­gen enligt 7 § ska en inkomst hos en utländsk juri­disk per­son som hör hemma i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det inte anses låg­be­skat­tad om den utländska juri­diska per­so­nen i den stat där den hör hemma utgör en verk­lig eta­ble­ring från vil­ken en affärs­mäs­sigt moti­ve­rad verk­sam­het bedrivs.

Vid pröv­ningen av om för­ut­sätt­ning­arna i första styc­ket är upp­fyllda ska sär­skilt beak­tas
   1. om den utländska juri­diska per­so­nen har egna resur­ser i den stat där den hör hemma i form av loka­ler och utrust­ning i den utsträck­ning som är nöd­vän­dig för dess verk­sam­het,
   2. om den utländska juri­diska per­so­nen har egna resur­ser i den stat där den hör hemma i form av per­so­nal med den kom­pe­tens som är nöd­vän­dig för att själv­stän­digt bedriva verk­sam­he­ten, och
   3. om den utländska juri­diska per­so­nens per­so­nal själv­stän­digt fat­tar beslut i den löpande verk­sam­he­ten. Lag (2007:1254).

Rede­ri­verk­sam­het

8 §   Även om net­to­in­koms­ten enligt 5 § är låg­be­skat­tad ska en inkomst hos en utländsk juri­disk per­son inte anses låg­be­skat­tad till den del den utländska juri­diska per­so­nens inkoms­ter här­rör från inter­na­tio­nell rede­ri­verk­sam­het samt delä­ga­ren, eller annan juri­disk per­son som hör hemma i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det och med vil­ken delä­ga­ren befin­ner sig i intres­se­ge­men­skap, bedri­ver rede­ri­verk­sam­het. Lag (2007:1419).

Fili­al­re­gel

9 §   Om en utländsk juri­disk per­son har ett fast drift­ställe utan­för den stat eller juris­dik­tion där den utländska juri­diska per­so­nen hör hemma och drift­stäl­lets resul­tat inte beskat­tas i denna stat eller juris­dik­tion, ska drift­stäl­let behand­las som en själv­stän­dig juri­disk per­son och inkoms­ter som hän­för sig till det fasta drift­stäl­let ska anses hän­för­liga till denna per­son. Vid bedöm­ningen av om ett fast drift­ställe före­lig­ger ska, vid tillämp­ning av 2 kap. 29 §, det som sägs om Sve­rige i stäl­let avse den stat eller juris­dik­tion där verk­sam­he­ten bedrivs.

Ett fast drift­ställe som enligt första styc­ket ska behand­las som en själv­stän­dig juri­disk per­son ska anses höra hemma i den stat eller juris­dik­tion där det fasta drift­stäl­let finns.

Bestäm­mel­serna i denna para­graf gäl­ler inte vid tillämp­ning av 7 § andra styc­ket eller 8 § i fall då en utländsk juri­disk per­son har ett fast drift­ställe i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det. Lag (2007:1419).

Beräk­ning av över­skot­tet av låg­be­skat­tade inkoms­ter

10 §   Vid beräk­ning av över­skot­tet av låg­be­skat­tade inkoms­ter ska den utländska juri­diska per­so­nen behand­las som ett svenskt aktie­bo­lag som har mot­sva­rande inkoms­ter i Sve­rige och som inte är ett invest­ment­fö­re­tag. Vid tillämp­ning av en bestäm­melse som stäl­ler krav på skatt­skyl­dig­het i Sve­rige ska den utländska juri­diska per­so­nen dock inte anses upp­fylla detta krav.

Om en annan utländsk juri­disk per­son än en sådan som i utlan­det deläg­ar­be­skat­tas inne­har ande­lar i en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son, ska inkoms­terna i denna, till den del som mot­sva­rar den utländska juri­diska per­so­nens äga­ran­del, tas upp hos per­so­nen som har äga­ran­de­len.

Mot­sva­rande gäl­ler vid indi­rekta inne­hav av i utlan­det deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­ner genom sådana per­so­ner. Lag (2007:1419).

11 §   Inkomst­be­räk­ningen ska ske med utgångs­punkt i resultat-​ och balans­räk­ningar för den utländska juri­diska per­so­nen. Resultat-​ och balans­räk­ning­arna ska
   1. vara upp­rät­tade enligt 6 kap. 4 § bok­fö­rings­la­gen (1999:1078),
   2. inne­hålla de upp­lys­ningar som anges i 6 kap. 5 § andra styc­ket 1 och 2 samt 8 § bok­fö­rings­la­gen, och
   3. vara upp­rät­tade i den juri­diska per­so­nens redo­vis­nings­va­luta.

Om resultat-​ och balans­räk­ning­arna har upp­rät­tats i utländsk valuta, ska de räk­nas om till svenska kro­nor. Vid omräk­ningen ska prin­ci­perna i 5-7 §§ lagen (2000:46) om omräk­nings­för­fa­rande vid beskatt­ningen för före­tag som har sin redo­vis­ning i euro, m.m. tilläm­pas på mot­sva­rande sätt. Om prin­ci­perna i den lagen inte kan tilläm­pas, ska omräk­ningen göras på något annat lämp­ligt sätt.

Inkomst­be­räk­ningen får ske med utgångs­punkt i resultat-​ och balans­räk­ningar som har upp­rät­tats enligt andra reg­ler än de som avses i första styc­ket 1 och 2, om den upp­rät­tade redo­vis­ningen inne­hål­ler till­för­lit­liga upp­gif­ter som är till­räck­liga för beskatt­ningen. Lag (2018:1752).

Beskatt­ningsår

12 §   Som beskatt­ningsår för en utländsk juri­disk per­son med låg­be­skat­tade inkoms­ter räk­nas den period för vil­ken inkomst­be­skatt­ning sker enligt lag­stift­ningen i den stat där per­so­nen hör hemma. Sak­nas sådan period ska som beskatt­ningsår i stäl­let räk­nas räken­skaps­å­ret enligt lag­stift­ningen i den sta­ten. Lag (2007:1419).

Beskatt­ning av låg­be­skat­tade inkoms­ter

13 §   En delä­gare i en utländsk juri­disk per­son med låg­be­skat­tade inkoms­ter är skatt­skyl­dig för en så stor andel av över­skot­tet av dessa beräk­nat med tillämp­ning av 10-12 §§ som sva­rar mot delä­ga­rens enligt 2 och 4 §§ beräk­nade andel av kapi­ta­let i per­so­nen. Till den del över­skot­tet tas upp till beskatt­ning av en begrän­sat skatt­skyl­dig delä­gare ska det inte tas upp av en obe­grän­sat skatt­skyl­dig delä­gare.

En delä­gare får vid beräk­ning av sin andel av över­skot­tet bara dra av sådant under­skott som dra­gits av vid beräk­ningen av beskatt­nings­å­rets net­to­in­komst hos den utländska juri­diska per­so­nen enligt 6 §. Om peri­o­di­se­rings­fon­der helt eller del­vis inte åter­förts på grund av bestäm­mel­serna i 30 kap. 10 a § ska under­skot­tet mins­kas med mot­sva­rande belopp. Om säker­hets­re­serv helt eller del­vis inte har tagits upp på grund av bestäm­mel­serna i 39 kap. 8 e § tredje styc­ket, ska under­skot­tet mins­kas med mot­sva­rande belopp.

Över­skot­tet i en utländsk juri­disk per­son ska tas upp det beskatt­ningsår som går ut sam­ti­digt som den utländska juri­diska per­so­nens beskatt­ningsår. Om den utländska juri­diska per­so­nen och delä­ga­ren inte har samma beskatt­ningsår, ska över­skot­tet i stäl­let tas upp det beskatt­ningsår som går ut när­mast efter den utländska juri­diska per­so­nens beskatt­ningsår. Lag (2018:1752).

Hän­vis­ningar

14 §   När det gäl­ler utländska juri­diska per­so­ner med låg­be­skat­tade inkoms­ter och delä­gare i sådana per­so­ner finns även sär­skilda bestäm­mel­ser om
   - att utländsk all­män skatt inte får dras av i 16 kap. 19 §,
   - för­ut­sätt­ningar för räken­skap­s­en­lig avskriv­ning i 18 kap. 14 §,
   - beskatt­nings­in­träde i 20 a kap.,
   - undan­tag från uttags­be­skatt­ning i 22 kap. 13 §,
   - peri­o­di­se­rings­fon­der i 30 kap. 2 och 10 a §§, och
   - säker­hets­re­serv i 39 kap. 8 c-8 e §§. Lag (2018:1752).


39 b kap. Sär­skilda bestäm­mel­ser om beräk­ning av resul­ta­tet av viss rede­ri­verk­sam­het

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns sär­skilda bestäm­mel­ser om beräk­ning av resul­ta­tet av viss rede­ri­verk­sam­het (ton­na­ge­be­skatt­ning).

Det finns bestäm­mel­ser om
   - tillämp­nings­om­råde (2 §),
   - defi­ni­tio­ner (3-7 §§),
   - beräk­ning av ton­na­ge­in­komst (8-10 §§),
   - blan­dad verk­sam­het (11-14 §§),
   - tidi­gare års under­skott (15 §),
   - tidi­gare gjorda avdrag för avsätt­ningar (16 §),
   - tidi­gare gjorda avskriv­ningar av inven­ta­rier (17-26 §§),
   - över­ka­pi­ta­li­se­ring (27 §),
   - orik­tig pris­sätt­ning (28 §), och
   - hän­vis­ningar (29 §).
Lag (2016:887).

Tillämp­nings­om­råde

2 §   Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel gäl­ler för före­tag som är god­kända för ton­na­ge­be­skatt­ning enligt bestäm­mel­serna i 13 a kap. skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).

Bestäm­mel­sen i 28 § gäl­ler även för andra före­tag.
Lag (2016:887).

Defi­ni­tio­ner

Kva­li­fi­ce­rad rede­ri­verk­sam­het

3 §   Med kva­li­fi­ce­rad rede­ri­verk­sam­het avses
   - trans­port av gods eller pas­sa­ge­rare till sjöss med kva­li­fi­ce­rat far­tyg (sjö­trans­port),
   - verk­sam­het som är nöd­vän­dig för eller nära anknu­ten till en sjö­trans­port och som ingår i ersätt­ningen för sjö­trans­por­ten,
   - trans­port utan­för hamn­om­rå­det som ingår i ersätt­ningen för en sjö­trans­port, om den som bedri­ver verk­sam­he­ten har för­vär­vat trans­por­ten mot en mark­nads­mäs­sig ersätt­ning av ett annat före­tag,
   - uthyr­ning av kva­li­fi­ce­rat far­tyg med besätt­ning, och
   - uthyr­ning av kva­li­fi­ce­rat far­tyg utan besätt­ning under högst tre år under en tio­års­pe­riod och till högst 20 pro­cent av den sam­man­lagda brut­to­dräk­tig­he­ten för de kva­li­fi­ce­rade far­tyg som ingår i verk­sam­he­ten. Lag (2016:887).

4 §   Med kva­li­fi­ce­rad rede­ri­verk­sam­het avses även föl­jande verk­sam­he­ter ombord på far­tyg som används för sådan sjö­trans­port som anges i 3 §:
   - för­sälj­ning av varor för kon­sum­tion ombord,
   - restau­rang­verk­sam­het,
   - uthyr­ning av loka­ler, och
   - enklare under­håll­ning och annan för­strö­else som ingår i ersätt­ningen för sjö­trans­por­ten. Lag (2016:887).

5 §   Rede­ri­verk­sam­he­ten är kva­li­fi­ce­rad bara om föl­jande vill­kor är upp­fyllda i fråga om de kva­li­fi­ce­rade far­tyg som ingår i verk­sam­he­ten:
   - minst 20 pro­cent av den sam­man­lagda brut­to­dräk­tig­he­ten hän­för sig till far­tyg som ägs av den som bedri­ver verk­sam­he­ten eller är inhyrda utan besätt­ning,
   - minst 20 pro­cent av den sam­man­lagda brut­to­dräk­tig­he­ten hän­för sig till far­tyg som är regi­stre­rade i något regis­ter inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES), och
   - ande­len av den sam­man­lagda brut­to­dräk­tig­he­ten som hän­för sig till far­tyg som är regi­stre­rade i något regis­ter inom EES bibe­hålls eller ökas under beskatt­nings­å­ret.

Om minst 60 pro­cent av den sam­man­lagda brut­to­dräk­tig­he­ten för de kva­li­fi­ce­rade far­tyg som ingår i verk­sam­he­ten i före­ta­get, eller i den kon­cern som före­ta­get ingår i, hän­för sig till far­tyg som är regi­stre­rade i något regis­ter inom EES, är rede­ri­verk­sam­he­ten kva­li­fi­ce­rad även om ande­len inte bibe­hålls eller ökas. Lag (2016:887).

Kva­li­fi­ce­rat far­tyg

6 §   Med kva­li­fi­ce­rat far­tyg avses far­tyg som
   - har en brut­to­dräk­tig­het på minst 100,
   - har sin stra­te­giska och eko­no­miska led­ning i Sve­rige, och
   - huvud­sak­li­gen används i inter­na­tio­nell fart eller i inri­kes fart i ett annat land. Lag (2016:887).

Kon­cern

7 §   Med kon­cern avses i detta kapi­tel en kon­cern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § års­re­do­vis­nings­la­gen (1995:1554). Lag (2016:887).

Beräk­ning av ton­na­ge­in­komst

8 §   För varje kva­li­fi­ce­rat far­tyg som ingår i den kva­li­fi­ce­rade rederiverk-​samheten ska en inkomst base­rad på far­ty­gets net­to­dräk­tig­het beräk­nas. Inkoms­ten per påbör­jat dygn som före­ta­get äger eller hyr in far­ty­get är sum­man av föl­jande fram­räk­nade tal:

Fartygets nettodräktighet        multipliceras med
som överstiger 0 men inte 1 000        0,000214 procent av 
                    prisbasbeloppet
som överstiger 1 000 men inte         0,000159 procent av 
10 000                    prisbasbeloppet
som överstiger 10 000 men inte         0,000103 procent av 
25 000                    prisbasbeloppet
som överstiger 25 0000            0,000055 procent av 
                    prisbasbeloppet
Om ett far­tyg ägs eller hyrs in av flera före­tag, ska den inkomst som har beräk­nats per påbör­jat dygn enligt första styc­ket för­de­las mel­lan före­ta­gen efter deras andel i far­ty­get. Lag (2016:887).

9 §   Inkoms­ten av den kva­li­fi­ce­rade rede­ri­verk­sam­he­ten beräk­nas genom att inkoms­terna för respek­tive far­tyg, beräk­nade enligt 8 §, läggs sam­man (ton­na­ge­in­komst).
Lag (2016:887).

10 §   Ton­na­ge­in­koms­ten ska tas upp som intäkt. Från intäk­ten får avdrag inte göras. Lag (2016:887).

Blan­dad verk­sam­het

Vad som gäl­ler vid inträde i ton­na­ge­be­skatt­nings­sy­stem och vid nyan­skaff­ning

11 §   Före­tag som bedri­ver både kva­li­fi­ce­rad rede­ri­verk­sam­het och annan närings­verk­sam­het ska hän­föra till­gångar och för­plik­tel­ser till den verk­sam­het som dessa till­hör.

Om en till­gång eller för­plik­telse ska delas upp mel­lan verk­sam­he­terna, ska för­del­ningen göras efter vad som är skä­ligt, om inte något annat föl­jer av 12 §. Lag (2016:887).

12 §   Inven­ta­rier som till någon del används i den kva­li­fi­ce­rade rede­ri­verk­sam­he­ten ska i sin hel­het hän­fö­ras till den verk­sam­he­ten. Lag (2016:887).

Beskatt­nings­kon­se­kven­ser vid blan­dad verk­sam­het

13 §   Före­tag som bedri­ver både kva­li­fi­ce­rad rede­ri­verk­sam­het och annan närings­verk­sam­het ska ta upp intäk­ter och dra av kost­na­der i den verk­sam­het som dessa till­hör. Om en intäkt eller kost­nad ska delas upp mel­lan verk­sam­he­terna, ska för­del­ningen göras efter vad som är skä­ligt.

Finan­si­ella intäk­ter och kost­na­der ska dock för­de­las i för­hål­lande till till­gång­ar­nas bok­förda värde i respek­tive verk­sam­het, om det inte klart fram­går att en annan för­del­ning bättre mot­sva­rar verk­liga för­hål­lan­den. Lag (2016:887).

Kon­cern­bi­drag

14 §   Kon­cern­bi­drag ska all­tid hän­fö­ras till annan närings­verk­sam­het. Lag (2016:887).

Tidi­gare års under­skott

15 §   Tidi­gare års under­skott ska i sin hel­het hän­fö­ras till annan närings­verk­sam­het. Lag (2016:887).

Tidi­gare gjorda avdrag för avsätt­ningar

16 §   Tidi­gare gjorda avdrag för avsätt­ning till peri­o­di­se­rings­fond, ersätt­nings­fond och expan­sions­fond ska hän­fö­ras till annan närings­verk­sam­het. Lag (2016:887).

Tidi­gare gjorda avskriv­ningar av inven­ta­rier

Beräk­ning av skill­nads­be­lopp

17 §   Om det bok­förda vär­det på de inven­ta­rier som ingår i den kva­li­fi­ce­rade rede­ri­verk­sam­he­ten över­sti­ger det skatte­mäs­siga vär­det vid utgången av beskatt­nings­å­ret när­mast före det första beskatt­ningsår då ton­na­ge­be­skatt­ning ska ske, ska skill­na­den beräk­nas (skill­nads­be­lopp).

Med bok­fört värde avses det värde som föl­jer av god redo­vis­nings­sed för sådana före­tag som klas­si­fi­ce­ras som större före­tag enligt 1 kap. 3 § första styc­ket 4 års­re­do­vis­nings­la­gen (1995:1554). Lag (2016:887).

Beskatt­ning av skill­nads­be­lopp

18 §   Skill­nads­be­lop­pet ska tas upp som en intäkt det första beskatt­ningsår då ton­na­ge­be­skatt­ning ska ske.

Intäk­ten ska hän­fö­ras till annan närings­verk­sam­het.
Lag (2016:887).

Över­skriv­nings­fond

19 §   Avdrag får göras enligt bestäm­mel­serna i 20-22 §§ det första beskatt­ningsår då ton­na­ge­be­skatt­ning ska ske för belopp som sätts av till över­av­skriv­nings­fond.

Avdrag respek­tive åter­fö­ring av avdrag ska hän­fö­ras till annan närings­verk­sam­het. Lag (2016:887).

20 §   När det gäl­ler svenska han­dels­bo­lag ska avdra­get beräk­nas för bola­get. Lag (2016:887).

21 §   Juri­diska per­so­ner som är skyl­diga att upp­rätta års­re­do­vis­ning eller års­bok­slut enligt bok­fö­rings­la­gen (1999:1078) får göra avdrag bara om mot­sva­rande avsätt­ning görs i räken­ska­perna. Lag (2016:887).

22 §   Avdra­get får uppgå till högst samma belopp som skill­nads­be­lop­pet. Lag (2016:887).

Åter­fö­ring av avdrag

23 §   Om inte annat föl­jer av 24 och 25 §§ ska avdra­get åter­fö­ras till beskatt­ning med minst 25 pro­cent senast vart femte beskatt­ningsår från och med det beskatt­ningsår då avdra­get gjor­des.

Om net­to­dräk­tig­he­ten för de ägda kva­li­fi­ce­rade far­tyg som ingår i den kva­li­fi­ce­rade rede­ri­verk­sam­he­ten vid utgången av en femårs­pe­riod enligt första styc­ket, har mins­kat med mer än 25 pro­cent i för­hål­lande till vad som gällde fem beskatt­ningsår tidi­gare, ska dock en så stor del som mot­sva­rar minsk­ningen åter­fö­ras. Lag (2016:887).

24 §   Om både den net­to­dräk­tig­het som utgör under­lag för beräk­ning av ton­na­ge­in­komst och net­to­dräk­tig­he­ten för de ägda kva­li­fi­ce­rade far­tyg som ingår i den kva­li­fi­ce­rade rede­ri­verk­sam­he­ten har ökat vid utgången av det femte beskatt­nings­å­ret i för­hål­lande till vad som gällde fem beskatt­ningsår tidi­gare, ska tid­punk­ten för respek­tive åter­fö­ring enligt 23 § flyt­tas fram med fem beskatt­ningsår.
Lag (2016:887).

25 §   Avdra­get ska åter­fö­ras till beskatt­ning i sin hel­het, om
   - ett god­kän­nande för ton­na­ge­be­skatt­ning åter­kal­las enligt 13 a kap. 10 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244),
   - före­ta­get går i lik­vi­da­tion eller kon­kurs eller upp­lö­ses till följd av ett beslut om för­enklad avveck­ling.

Avdra­get ska åter­fö­ras det sista beskatt­ningsår då ton­na­ge­be­skatt­ning sker eller, vid åter­kal­lelse enligt 13 a kap. 10 § 2-4 skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244), det beskatt­ningsår då åter­kal­lel­sen sker. Lag (2018:722).

Scha­blo­nin­täkt

26 §   Den som har en över­av­skriv­nings­fond ska ta upp en scha­blo­nin­täkt. Intäk­ten ska beräk­nas till 1,67 pro­cent av fon­dens stor­lek vid beskatt­nings­å­rets ingång.

Scha­blo­nin­täk­ten ska hän­fö­ras till annan närings­verk­sam­het.
Lag (2016:887).

Över­ka­pi­ta­li­se­ring

27 §   Om det främ­mande kapi­ta­let någon gång under beskatt­nings­å­ret under­sti­ger hälf­ten av det egna kapi­ta­let, ska en scha­blo­nin­täkt tas upp. Intäk­ten ska hän­fö­ras till annan närings­verk­sam­het.

Intäk­ten ska beräk­nas genom att den största skill­na­den mel­lan hälf­ten av det egna kapi­ta­let och det främ­mande kapi­ta­let under beskatt­nings­å­ret mul­ti­pli­ce­ras med stats­lå­ne­rän­tan vid utgången av novem­ber året före beskatt­nings­å­ret ökad med en pro­cen­ten­het. Lag (2016:887).

Orik­tig pris­sätt­ning

28 §   Över­fö­ring av en till­gång eller tjänst från en kva­li­fi­ce­rad rede­ri­verk­sam­het till annan närings­verk­sam­het ska behand­las som om över­fö­ringen har skett mot en ersätt­ning som mot­sva­rar till­gång­ens eller tjäns­tens mark­nads­värde.
Lag (2016:887).

Hän­vis­ningar

29 §   Sär­skilda bestäm­mel­ser för före­tag som är god­kända för ton­na­ge­be­skatt­ning enligt bestäm­mel­serna i 13 a kap. skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) finns även när det gäl­ler
   - räken­skap­s­en­lig avskriv­ning i 18 kap. 13 a och 14 §§,
   - beskatt­nings­in­träde i 20 a kap. 1 § första styc­ket 7,
   - uttags­be­skatt­ning i 22 kap. 5 § 6,
   - under­pri­sö­ver­lå­tel­ser i 23 kap. 2 § första styc­ket 4,
   - tidi­gare års under­skott i 40 kap. 21 a §, och
   - all­mänt avdrag för debi­te­rade egen­av­gif­ter i 62 kap. 5 § första styc­ket. Lag (2016:887).


40 kap. Tidi­gare års under­skott

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns
   - en huvud­re­gel i 2 §,
   - defi­ni­tio­ner i 3-8 §§,
   - bestäm­mel­ser om begräns­ningar i rät­ten till avdrag för under­skott hos före­tag efter ägar­för­änd­ringar i 9-19 d §§,
   - bestäm­mel­ser om begräns­ningar i rät­ten till avdrag för under­skott vid kon­kurs, ackord, före­tags­re­kon­struk­tion, skuldsa­ne­ring, F-​skuldsanering och ned­skriv­ning av rele­vanta kapi­tal­in­stru­ment utan­för reso­lu­tion i 20 och 21 §§,
   - bestäm­mel­ser om begräns­ningar i rät­ten till avdrag för under­skott efter över­lå­tel­ser av ande­lar i stat­liga kre­di­tin­sti­tut i 22 §,
   - bestäm­mel­ser om avdrag efter ombild­ningar i 23 §, och
   - hän­vis­ningar i 24 §. Lag (2022:987).

Huvud­re­gel

2 §   Ett under­skott av närings­verk­sam­he­ten som kvar­står från det före­gå­ende beskatt­nings­å­ret ska dras av i den utsträck­ning det inte finns några begräns­ningar i detta kapi­tel eller i bestäm­mel­serna om under­pri­sö­ver­lå­tel­ser i 23 kap. 29 §, om kva­li­fi­ce­rade fusio­ner och fis­sio­ner i 37 kap. 21-26 och 28 §§, om verk­sam­hets­a­vytt­ringar i 38 kap. 17 §, om par­ti­ella fis­sio­ner i 38 a kap. 17 § eller om under­skott av andels­hus i 42 kap. 33 §. Lag (2007:1419).

Defi­ni­tio­ner

3 §   Med före­tag avses i detta kapi­tel
   - svenskt aktie­bo­lag,
   - svensk eko­no­misk för­e­ning,
   - svensk spar­bank,
   - svenskt ömse­si­digt för­säk­rings­fö­re­tag,
   - svensk stif­telse,
   - svensk ide­ell för­e­ning, och
   - utländskt bolag.

4 §   Med under­skotts­fö­re­tag avses ett före­tag som hade ett under­skott det före­gå­ende beskatt­nings­å­ret eller som har ett eget eller över­ta­get under­skott från tidi­gare år som inte har fått dras av än på grund av kon­cern­bi­drags­spär­ren i 18 § eller bestäm­mel­serna om rätt till avdrag för under­skott efter kva­li­fi­ce­rade fusio­ner eller fis­sio­ner i 37 kap. 24 och 25 §§, efter verk­sam­hets­a­vytt­ringar i 38 kap. 17 a och 17 b §§ eller efter par­ti­ella fis­sio­ner i 38 a kap. 18 och 19 §§. Lag (2006:1422).

5 §   Ett före­tag anses i detta kapi­tel ha bestäm­mande infly­tande över ett annat före­tag om detta är ett dot­ter­fö­re­tag till det förra enligt
   - 1 kap. 11 § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551),
   - 1 kap. 10-14 §§ lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar,
   - 1 kap. 2 § spar­bank­sla­gen (1987:619), eller
   - 1 kap. 5 § stif­tel­se­la­gen (1994:1220).

En svensk ide­ell för­e­ning anses ha bestäm­mande infly­tande över ett annat före­tag om detta är ett dot­ter­fö­re­tag till för­e­ningen enligt 1 kap. 4 § års­re­do­vis­nings­la­gen (1995:1554).

Ett utländskt bolag eller en sådan för­vär­vare som avses i 11 § anses ha bestäm­mande infly­tande över ett före­tag om detta skulle ha varit ett dot­ter­fö­re­tag till bola­get eller per­so­nen, om bola­get eller per­so­nen hade varit ett svenskt aktie­bo­lag.
Lag (2020:670).

6 §   Med kon­cern avses i detta kapi­tel
   - en kon­cern enligt någon av de bestäm­mel­ser som anges i 5 § första styc­ket,
   - när det gäl­ler svenska ide­ella för­e­ningar, en kon­cern enligt 1 kap. 4 § års­re­do­vis­nings­la­gen (1995:1554), och
   - en mot­sva­rande utländsk före­tags­grupp, om moder­fö­re­ta­get hör hemma i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det eller är ett utländskt bolag. Lag (2000:1341).

7 §   Med moder­fö­re­tag avses i detta kapi­tel
   - ett före­tag som är moder­fö­re­tag enligt någon av de bestäm­mel­ser som anges i 5 § första styc­ket,
   - en svensk ide­ell för­e­ning som är moder­fö­re­tag enligt 1 kap. 4 § års­re­do­vis­nings­la­gen (1995:1554), och
   - ett utländskt bolag som skulle ha varit moder­bo­lag om det hade varit ett svenskt aktie­bo­lag.

8 §   Med ägar­för­änd­ring avses i detta kapi­tel sådana för­änd­ringar i det bestäm­mande infly­tan­det eller ägan­det som anges i 10-14 §§.

Begräns­ningar hos före­tag efter ägar­för­änd­ringar

Inne­håll

9 §   I 10-14 §§ finns bestäm­mel­ser om att en belopps­spärr och en kon­cern­bi­drags­spärr inträ­der för under­skotts­fö­re­ta­get vid vissa ägar­för­änd­ringar. Bestäm­mel­ser om inne­bör­den av dessa spär­rar finns i 15-19 §§.

Ägar­för­änd­ringar

10 §   Vid ägar­för­änd­ringar som inne­bär att ett före­tag får det bestäm­mande infly­tan­det över ett under­skotts­fö­re­tag inträ­der en belopps­spärr och en kon­cern­bi­drags­spärr.

Belopps­spär­ren inträ­der dock inte om det före­tag som får det bestäm­mande infly­tan­det ingick i samma kon­cern som under­skotts­fö­re­ta­get redan före ägar­för­änd­ringen. Belopps­spär­ren inträ­der inte hel­ler om
   - under­skotts­fö­re­ta­get före ägar­för­änd­ringen var för­satt i reso­lu­tion enligt lagen (2015:1016) om reso­lu­tion,
   - Riks­gälds­kon­to­ret har vid­ta­git en reso­lu­tions­åt­gärd enligt 12 kap. 1 § första styc­ket 2 a, b eller d samma lag som inne­bär att en ägar­för­änd­ring sker och att belopps­spär­ren inte ska tilläm­pas, och
   - Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen vid tid­punk­ten för ägar­för­änd­ringen har fun­nit att åtgär­den är för­en­lig med arti­kel 107 i för­dra­get om Euro­pe­iska uni­o­nens funk­tions­sätt.

Kon­cern­bi­drags­spär­ren inträ­der dock inte om ägar­för­änd­ringen bara berör före­tag som före ägar­för­änd­ringen ingick i samma kon­cern som under­skotts­fö­re­ta­get. Lag (2020:1075).

11 §   I andra fall än som avses i 10 § första styc­ket inträ­der en belopps­spärr vid ägar­för­änd­ringar som inne­bär att det bestäm­mande infly­tan­det över ett under­skotts­fö­re­tag erhålls av
   1. en fysisk per­son,
   2. ett dödsbo,
   3. en annan utländsk juri­disk per­son än ett utländskt bolag, eller
   4. ett svenskt han­dels­bo­lag i vil­ket en fysisk per­son eller en sådan per­son som anges i 2 eller 3 är delä­gare direkt eller genom ett eller flera svenska han­dels­bo­lag.

En fysisk per­son och när­stå­ende till honom räk­nas som en enda per­son. Som när­stå­ende räk­nas här, utö­ver vad som anges i 2 kap. 22 §, ett svenskt han­dels­bo­lag där den fysiska per­so­nen själv eller en när­stå­ende fysisk per­son är delä­gare. Vad som sägs om fysisk per­son i denna para­graf gäl­ler inte dödsbo.

12 §   I andra fall än som avses i 10 § första styc­ket eller 11 § inträ­der en belopps­spärr vid ägar­för­änd­ringar som inne­bär att, under en period av högst tre på varandra föl­jande beskatt­ningsår när ett före­tag är ett under­skotts­fö­re­tag, sådana för­vär­vare som avses i 11 § dels var och en har för­vär­vat ande­lar som repre­sen­te­rar minst 20 pro­cent av samt­liga rös­ter i under­skotts­fö­re­ta­get, dels till­sam­mans har för­vär­vat ande­lar som repre­sen­te­rar mer än 50 pro­cent av samt­liga rös­ter i under­skotts­fö­re­ta­get. Med för­värv av andel i ett under­skotts­fö­re­tag lik­ställs för­värv av andel i ett moder­fö­re­tag till ett under­skotts­fö­re­tag.

Som för­värv som gjorts av en sådan per­son som avses i första styc­ket räk­nas också för­värv som gjorts av en juri­disk per­son eller ett svenskt han­dels­bo­lag som en sådan per­son har det bestäm­mande infly­tan­det över.

Vid tillämp­ning av denna para­graf gäl­ler bestäm­mel­serna i 11 § andra styc­ket. Vid tillämp­ningen gäl­ler också att för­värv av ande­lar i för­hål­lande

till tidi­gare andels­in­ne­hav genom emis­sion med lika rätt för andelsä­garna inte ska räk­nas in i anta­let för­vär­vade ande­lar.
Lag (2024:1131).

12 a §   Om en belopps­spärr inträ­der enligt 12 § ska de för­värv som har med­fört ägar­för­änd­ringen inte räk­nas med vid en senare bedöm­ning av om en ägar­för­änd­ring har skett enligt 12 §.
Lag (2024:1131).

13 §   Bestäm­mel­serna i 11 § gäl­ler inte
   1. vid sådana för­änd­ringar i det bestäm­mande infly­tan­det som upp-​kommer genom arv, tes­ta­mente, bodel­ning eller änd­rade famil­je­för­hål­lan­den,
   2. om den som fått det bestäm­mande infly­tan­det har haft ställ­ning som före­tags­le­dare i under­skotts­fö­re­ta­get under de två när­mast före­gå­ende beskatt­nings­å­ren, eller
   3. om den som fått det bestäm­mande infly­tan­det redan före ägar­för­änd­ringen hade ett sådant infly­tande över under­skotts­fö­re­ta­get som avses i 5 § tredje styc­ket.

Bestäm­mel­serna i 12 § gäl­ler inte vid sådana för­änd­ringar i ägan­det som sker på grund av arv, tes­ta­mente eller bodel­ning.
Lag (2024:1131).

14 §   En kon­cern­bi­drags­spärr inträ­der också vid ägar­för­änd­ringar som inne­bär att ett under­skotts­fö­re­tag eller ett moder­fö­re­tag till ett under­skotts­fö­re­tag får det bestäm­mande infly­tan­det över ett annat före­tag.

Kon­cern­bi­drags­spär­ren inträ­der dock inte om ägar­för­änd­ringen bara berör före­tag som före ägar­för­änd­ringen ingick i samma kon­cern som under­skotts­fö­re­ta­get.

Belopps­spär­ren

15 §   Belopps­spär­ren inne­bär att under­skotts­fö­re­ta­get inte får dra av under­skott som upp­kom­mit före det beskatt­ningsår då spär­ren inträ­der till den del under­skot­ten över­sti­ger 300 pro­cent av utgif­ten för att för­värva
   1. det bestäm­mande infly­tan­det över under­skotts­fö­re­ta­get i sådana fall som avses i 10 och 11 §§, eller
   2. ande­lar som repre­sen­te­rar mer än 50 pro­cent av rös­terna i under­skotts­fö­re­ta­get i sådana fall som avses i 12 §.

Om för­vär­vet omfat­tar flera under­skotts­fö­re­tag i samma kon­cern, ska avdrags­ut­rym­met för­de­las på dessa efter deras andel av kon­cer­nens sam­man­lagda under­skott. Lag (2024:1131).

15 a §   Om ett kapi­tal­till­skott som helt eller del­vis har med­fört ägar­för­änd­ringen har läm­nats till under­skotts­fö­re­ta­get tidi­gast två beskatt­ningsår före det beskatt­ningsår då ägar­för­änd­ringen skedde och för­vär­va­ren genom kapi­tal­till­skot­tet har fått en till­gång av verk­ligt och sär­skilt värde, ska kapi­tal­till­skot­tet vid beräk­ningen av utgif­ten enligt 15 § första styc­ket bestäm­mas till ett belopp som mot­sva­rar det lägsta av kapi­tal­till­skot­tet och det värde av till­gången som belö­per sig på den för­vär­vade ande­len i under­skotts­fö­re­ta­get. Vid beräk­ningen av vär­det av till­gången ska kapi­tal­till­skot­tet inte räk­nas med.

Vid bedöm­ningen enligt första styc­ket ska hän­syn inte tas till till­gångar som under­skotts­fö­re­ta­get kan antas ha för­vär­vat i sam­råd med den nya äga­ren.

Vid tilläm­ningen av denna para­graf lik­ställs en juri­disk per­son eller ett svenskt han­dels­bo­lag med under­skotts­fö­re­ta­get om de både före och efter ägar­för­änd­ringen ingick i samma kon­cern. Lag (2024:1131).

16 §   Utgif­ten enligt 15 § första styc­ket ska mins­kas med kapi­tal­till­skott som har läm­nats till under­skotts­fö­re­ta­get före ägar­för­änd­ringen men tidi­gast två beskatt­ningsår före det beskatt­ningsår då ägar­för­änd­ringen skedde. Det­samma gäl­ler, med undan­tag för kapi­tal­till­skott enligt 15 a §, kapi­tal­till­skott som helt eller del­vis har med­fört ägar­för­änd­ringen. Utgif­ten ska också mins­kas med kapi­tal­till­skott som under samma tid har läm­nats till en juri­disk per­son eller ett svenskt han­dels­bo­lag som både före och efter ägar­för­änd­ringen ingick i samma kon­cern som under­skotts­fö­re­ta­get.

Första styc­ket gäl­ler inte kapi­tal­till­skott som har läm­nats av en juri­disk per­son eller ett svenskt han­dels­bo­lag som både före och efter ägar­för­änd­ringen ingick i samma kon­cern som under­skotts­fö­re­ta­get. Lag (2016:1055).

16 a §   Har upp­hävts genom lag (2016:1055).

17 §   Rege­ringen får medge undan­tag från belopps­spär­ren om det finns anled­ning att anta att ägar­för­änd­ringen har väsent­lig bety­delse från sam­hälls­e­ko­no­misk syn­punkt och att ägar­för­änd­ringen annars inte skulle genom­fö­ras.

17 a §   Om under­skot­ten har utgjort det över­vä­gande skä­let till en sådan ägar­för­änd­ring som anges i 10-13 §§, upp­hör dock under­skotts­fö­re­ta­gets rätt att dra av under­skott från tidi­gare beskatt­ningsår i sin hel­het.

Bedöm­ningen av om under­skot­ten har utgjort det över­vä­gande skä­let till ägar­för­änd­ringen ska göras med hän­syn till omstän­dig­he­terna. Det ska sär­skilt beak­tas om det i för­vär­vet inte har ingått
   1. före­tag som inne­har andra till­gångar eller rät­tig­he­ter än kon­tan­ter och ford­ringar på före­tag som ingick i samma kon­cern som under­skotts­fö­re­ta­get före ägar­för­änd­ringen, eller
   2. före­tag som bedri­ver rörelse enligt 2 kap. 24 §.
Lag (2022:267).

Kon­cern­bi­drags­spär­ren

18 §   Kon­cern­bi­drags­spär­ren inne­bär att under­skotts­fö­re­ta­get inte får dra av under­skott som upp­kom­mit före det beskatt­ningsår då spär­ren inträ­der, med högre belopp än beskatt­nings­å­rets över­skott före avdrags­be­gräns­ning för nega­tivt rän­te­netto enligt 24 kap. 24 § och före avdrag för kvar­stå­ende nega­tivt rän­te­netto enligt 24 kap. 26 § samt beräk­nat utan hän­syn till avdra­gen för under­skott och till sådana mot­tagna kon­cern­bi­drag som ska tas upp enligt 35 kap.

Om en del av under­skot­ten inte får dras av på grund av belopps­spär­ren, gäl­ler första styc­ket för den åter­stå­ende delen.

Belopp som på grund av bestäm­mel­sen i första styc­ket eller bestäm­mel­sen i 19 a § inte har kun­nat dras av ska dras av det föl­jande beskatt­nings­å­ret, om det inte finns någon begräns­ning då. Kon­cern­bi­drags­spär­ren gäl­ler till och med femte beskatt­nings­å­ret efter det beskatt­ningsår då spär­ren inträdde.
Lag (2020:1077).

19 §   Kon­cern­bi­drag från före­tag som ingick i samma kon­cern som under­skotts­fö­re­ta­get redan före ägar­för­änd­ringen ska vid tillämp­ning av 18 § räk­nas med i över­skot­tet. Kon­cern­bi­dra­get ska dock inte räk­nas med i över­skot­tet om ett före­tag som inte till­hörde samma kon­cern före ägar­för­änd­ringen genom fusion har gått upp i det före­tag som läm­nar bidra­get. Kon­cern­bi­dra­get ska inte hel­ler räk­nas med till den del det mot­sva­ras av kon­cern­bi­drag från något annat före­tag som inte ingick i samma kon­cern före ägar­för­änd­ringen. Lag (2007:1419).

Juste­ring av avdrag för kon­cern­bi­drags­spär­rade under­skott

19 a §   Ett före­tag ska öka avdra­gen för kon­cern­bi­drags­spär­rade under­skott enligt vad som anges antingen i 19 b eller 19 c §, om före­ta­get
   - enligt 18 § helt eller del­vis inte får dra av under­skott som kvar­står från tidi­gare beskatt­ningsår, och
   - enligt 24 kap. 24 § helt eller del­vis inte får dra av ett nega­tivt rän­te­netto. Lag (2020:1077).

19 b §   Om ett före­tag ska öka avdra­gen för kon­cern­bi­drags­spär­rade under­skott enligt 19 a §, men inte minska avdra­get för nega­tivt rän­te­netto enligt 24 kap. 25 a §, får de ökade under­skotts­av­dra­gen inte uppgå till ett högre belopp än beskatt­nings­å­rets över­skott beräk­nat på det sätt som anges i 19 d §. Lag (2020:1077).

19 c §   Om ett före­tag ska öka avdra­gen för kon­cern­bi­drags­spär­rade under­skott enligt 19 a § och minska avdra­get för nega­tivt rän­te­netto enligt 24 kap. 25 a §, får skill­na­den mel­lan de ökade under­skotts­av­dra­gen och det mins­kade avdra­get för nega­tivt rän­te­netto inte uppgå till ett högre belopp än beskatt­nings­å­rets över­skott beräk­nat på det sätt som anges i 19 d §.

Av 24 kap. 25 b § fram­går hur det mins­kade avdra­get för nega­tivt rän­te­netto för­hål­ler sig till de ökade under­skotts­av­dra­gen. Lag (2020:1077).

19 d §   Vid tillämp­ning av 19 b eller 19 c § ska beskatt­nings­å­rets över­skott beräk­nas före minsk­ningen av avdrag för nega­tivt rän­te­netto enligt 24 kap. 25 a § samt utan hän­syn till avdra­gen för under­skott enligt 19 a § eller till sådana mot­tagna kon­cern­bi­drag som ska tas upp enligt 35 kap. I över­skot­tet ska dock kon­cern­bi­drag räk­nas med i samma utsträck­ning som föl­jer av 19 §. Lag (2020:1077).

Begräns­ningar vid kon­kurs, ackord, före­tags­re­kon­struk­tion, skuldsa­ne­ring, F-​skuldsanering och ned­skriv­ning av rele­vanta kapi­tal­in­stru­ment

20 §   Om den skatt­skyl­dige är eller har varit för­satt i kon­kurs, får under­skott som upp­kom­mit före kon­kur­sen inte dras av.

Om kon­kur­sen läggs ned på grund av att bor­ge­nä­rerna har fått full betal­ning, ska avdrag göras för under­skott som på grund av kon­kur­sen inte har kun­nat dras av tidi­gare. Lag (2007:1419).

21 §   Om den skatt­skyl­dige eller ett svenskt han­dels­bo­lag som den skatt­skyl­dige är delä­gare i får ackord utan kon­kurs, skuldsa­ne­ring, F-​skuldsanering eller en skuld­upp­gö­relse i en under före­tags­re­kon­struk­tion fast­ställd rekon­struk­tions­plan, ska avdrag för under­skott mins­kas med ett belopp som mot­sva­rar sum­man av de skul­der i närings­verk­sam­he­ten som fal­lit bort genom ackor­det, skuldsa­ne­ringen, F-​skuldsaneringen eller skuld­upp­gö­rel­sen.

Om den skatt­skyl­dige får ned­skriv­ning av rele­vanta kapi­tal­in­stru­ment utan­för reso­lu­tion enligt 6 kap. lagen (2015:1016) om reso­lu­tion, ska avdrag för under­skott mins­kas med ett belopp som mot­sva­rar sum­man av ned­skriv­ning­arna av kapi­tal­in­stru­men­ten. Lag (2022:987).

Begräns­ningar efter åter­kal­lelse av ett god­kän­nande för ton­na­ge­be­skatt­ning

21 a §   Om ett god­kän­nande för ton­na­ge­be­skatt­ning har åter­kal­lats enligt 13 a kap. 10 § första styc­ket 2-4 skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244), får under­skott som har upp­kom­mit i den kva­li­fi­ce­rade rede­ri­verk­sam­he­ten det beskatt­ningsår då beslu­tet om åter­kal­lelse med­de­la­des eller under de tidi­gare beskatt­ningsår som åter­kal­lel­sen omfat­tar inte dras av. Lag (2016:887).

Begräns­ningar efter över­lå­tel­ser av ande­lar i stat­liga kre­di­tin­sti­tut

22 §   Om sta­ten äger samt­liga ande­lar i ett sådant insti­tut som avses i 3 § den upp­hävda lagen (1993:765) om stat­ligt stöd till ban­ker och andra kre­di­tin­sti­tut, och om sta­ten över­lå­ter sådana ande­lar, får under­skott som upp­kom­mit hos insti­tu­tet före det beskatt­ningsår då över­lå­tel­sen skedde inte dras av. Lag (2004:438).

Avdrag efter ombild­ningar

23 §   Vid ombild­ningar enligt 8 kap. spar­bank­sla­gen (1987:619) tar det över­ta­gande bank­ak­tie­bo­la­get över den över­lå­tande spar­ban­kens rätt att dra av under­skott enligt detta kapi­tel.

Vid sådana ombild­ningar av eko­no­miska för­e­ningar till aktie­bo­lag som avses i 42 kap. 20 § tar det aktie­bo­lag vars aktier skif­tas ut över den eko­no­miska för­e­ning­ens rätt att dra av under­skott enligt detta kapi­tel. Lag (2000:1341).

Hän­vis­ningar

24 §   I 14 kap. 17 och 18 §§ finns bestäm­mel­ser om avdrag för under­skott om ett aktie­bo­lag eller en eko­no­misk för­e­ning över­lå­ter sin närings­verk­sam­het eller sina till­gångar till sta­ten, en kom­mun eller till ett bolag som helt eller till över­vä­gande del inne­has direkt eller indi­rekt av sta­ten eller en kom­mun.

I 37 kap. 21-26 och 28 §§, 38 kap. 17-17 b §§ samt 38 a kap. 17-19 §§ finns bestäm­mel­ser om behand­lingen av avdrag för under­skott vid kva­li­fi­ce­rade fusio­ner och fis­sio­ner, vid verk­sam­hets­a­vytt­ringar respek­tive vid par­ti­ella fis­sio­ner. Lag (2006:1422).


AVD. VI INKOMST­SLA­GET KAPI­TAL


41 kap. Grund­läg­gande bestäm­mel­ser för inkomst­sla­get kapi­tal

Avgräns­ningen av inkomst­sla­get

1 §   Till inkomst­sla­get kapi­tal räk­nas inkoms­ter och utgif­ter
   - på grund av inne­hav av till­gångar och skul­der, och
   - i form av kapital­vins­ter och kapital­för­lus­ter.

Till inkomst­sla­get kapi­tal räk­nas inte inkoms­ter och utgif­ter som räk­nas till inkomst­sla­get närings­verk­sam­het.

2 §   Med kapital­vinst och kapital­för­lust i inkomst­sla­get kapi­tal avses
   - vinst och för­lust vid avytt­ring av till­gångar,
   - kur­s­vinst och kurs­för­lust vid betal­ning av skul­der i utländsk valuta, och - vinst och för­lust på grund av för­plik­tel­ser enligt ter­mi­ner, köp- eller säl­jop­tio­ner och lik­nande avtal.

Som kapital­vinst behand­las också åter­fört avdrag för kapital­för­lust vid kon­kurs enligt 44 kap. 34 § tredje styc­ket.

3 §   Till inkomst­sla­get kapi­tal räk­nas också
   1. åter­fört avdrag för avsätt­ning till ersätt­nings­fond och sär­skilt tillägg i den omfatt­ning som anges i 31 kap. 21 och 22 §§,
   2. för­del­nings­be­lopp vid rän­te­för­del­ning i enlig­het med bestäm­mel­serna i 42 kap. 9 §,
   3. avdrag som mot­sva­rar inkomst av rän­te­för­mån i enlig­het med bestäm­mel­serna i 42 kap. 11 §,
   4. under­skott av närings­verk­sam­het i den utsträck­ning som föl­jer av 42 kap. 33 §, 45 kap. 32 § och 46 kap. 17 §,
   5. under­skott av avslu­tad närings­verk­sam­het i den utsträck­ning som föl­jer av 42 kap. 34 §,
   6. avdrag för upp­skovs­be­lopp och åter­fört upp­skovs­be­lopp enligt 47 kap. i den utsträck­ning som föl­jer av 45 kap. 33 §, 46 kap. 18 § och 48 kap.,
   7. pre­mier för pen­sions­för­säk­ringar och inbe­tal­ningar på pen­sions­spar­kon­ton i den utsträck­ning som föl­jer av 59 kap. 15 §, och
   8. inve­ste­rarav­drag och åter­fört inve­ste­rarav­drag enligt 43 kap. Lag (2020:1068).

4 §   Utdel­ningar och kapital­vins­ter på delä­gar­rät­ter i före­tag som är eller har varit fåmans­fö­re­tag eller där­med lik­ställt före­tag räk­nas enligt 57 kap. 2 § i viss utsträck­ning till inkomst­sla­get tjänst.

Kapital­vins­ter på ande­lar i svenska han­dels­bo­lag räk­nas enligt 50 kap. 7 § i viss utsträck­ning till inkomst­sla­get tjänst.

5 §   Avytt­ring av sådana till­gångar som avses i 52 kap. räk­nas i de fall som anges i 10 kap. 1 § inte till inkomst­sla­get kapi­tal utan till inkomst­sla­get tjänst.
Avskatt­ning vid karak­tärs­byte

6 §   Om det inträf­far något som gör att äga­ren av en till­gång, för det fall att han skulle avyttra den, inte längre ska beskat­tas för avytt­ringen i inkomst­sla­get kapi­tal utan i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het, ska till­gången anses ha avytt­rats mot en ersätt­ning som mot­sva­rar mark­nads­vär­det (avskatt­ning).
Om till­gång­ens mark­nads­värde över­sti­ger dess omkost­nads­be­lopp ska den - om den skatt­skyl­dige begär det - inte avskat­tas.

I 14 kap. 16 § finns bestäm­mel­ser om vil­ket anskaff­nings­värde till­gången anses ha i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het. Lag (2007:1419).
Pri­vat­bo­stads­fas­tig­het som varit närings­fas­tig­het

7 §   Om en närings­fas­tig­het blir pri­vat­bo­stads­fas­tig­het, ska rän­teut­gif­ter som avser fas­tig­he­ten dras av i inkomst­sla­get kapi­tal till den del de avser tid efter över­gången. Har rän­tor som avser tid efter över­gången beta­lats före över­gången, behand­las de som om de beta­lats ome­del­bart efter över­gången.
Mot­sva­rande gäl­ler för rän­te­in­koms­ter och hyresin­koms­ter.

Första styc­ket tilläm­pas också om en närings­bo­stads­rätt blir pri­vat­bo­stads­rätt. Lag (2007:1419).

Beskatt­nings­tid­punk­ten

Huvud­reg­ler

8 §   Inkoms­ter ska tas upp som intäkt det beskatt­ningsår då de kan dis­po­ne­ras.

Sådana rän­tor på till­go­do­ha­van­den i kre­di­tin­sti­tut och som till­go­do­räk­nas insät­ta­ren per den 31 decem­ber anses dis­po­nibla den dagen. Lag (2020:1034).

9 §   Utgif­ter ska dras av som kost­nad det beskatt­ningsår då den skatt­skyl­dige beta­lar dem eller på något annat sätt har kost­na­derna.

För­skotts­rän­tor ska dras av som kost­nad det beskatt­ningsår då de beta­las bara till den del de avser tid intill utgången av janu­ari månad året efter beskatt­nings­å­ret. Den åter­stå­ende delen ska dras av som kost­nad med lika belopp varje beskatt­ningsår under res­ten av den tid som för­skotts­be­tal­ning­arna avser.

I 42 kap. 34 § finns bestäm­mel­ser om när sådana under­skott som avses i 3 § 5 ska dras av. Lag (2007:1419).

Kapital­vins­ter och kapital­för­lus­ter

10 §   Bestäm­mel­serna i 8 och 9 §§ gäl­ler inte kapital­vins­ter och kapital­för­lus­ter. För sådana vins­ter och för­lus­ter finns bestäm­mel­ser om beskatt­nings­tid­punk­ten i 44 kap. 26-32 §§ och 54 kap. 5 §.

Rän­te­kom­pen­sa­tion

11 §   Rän­te­kom­pen­sa­tion som enligt 42 kap. 8 § behand­las som ränta ska dras av som kost­nad det beskatt­ningsår då rän­tan enligt skul­debre­vet ska beta­las. Om för­vär­va­ren i sin tur avytt­rar skul­debre­vet innan rän­tan ska beta­las, ska rän­te­kom­pen­sa­tio­nen dock dras av som kost­nad redan det beskatt­ningsår då denna avytt­ring ska tas upp som intäkt.

Av 42 kap. 24 a § fram­går att för­vär­va­ren av ett skul­debrev i vissa fall inte får dra av rän­te­kom­pen­sa­tion som kost­nad om skul­debre­vet har för­va­rats på för­vär­va­rens inve­ste­rings­spar­konto. Lag (2011:1271).

Resul­ta­tet

12 §   Över­skott eller under­skott ska beräk­nas genom att intäkts­pos­terna mins­kas med kost­nads­pos­terna.
För under­skott som upp­kom­mer vid beräk­ningen tilläm­pas bestäm­mel­serna om skat­te­re­duk­tion i 67 kap. 2 och 10 §§.
Lag (2009:197).


42 kap. Vad som ska tas upp och dras av i inkomst­sla­get kapi­tal

Huvud­reg­ler

1 §   Rän­te­in­koms­ter, utdel­ningar, inkoms­ter vid uthyr­ning av pri­vat­bo­stä­der och alla andra inkoms­ter på grund av inne­hav av till­gångar samt kapital­vins­ter ska tas upp som intäkt, om inte något annat anges i detta kapi­tel eller i 8 kap.

Utgif­ter för att för­värva och bibe­hålla inkoms­ter ska dras av som kost­nad, om inte något annat anges i detta kapi­tel eller i 9 eller 60 kap. Kapital­för­lus­ter ska dras av även om de inte är sådana utgif­ter. Lag (2024:1177).

Hän­vis­ningar

2 §   I inkomst­sla­get kapi­tal tilläm­pas bestäm­mel­serna i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het om
   - mer­vär­desskatt i 15 kap. 6 §, 16 kap. 16 § och 19 kap. 14 §,
   - utgif­ter för repre­sen­ta­tion i 16 kap. 2 §,
   - utländsk skatt i 16 kap. 18 och 19 §§,
   - för­värv av till­gångar till under­pris i 23 kap. 11 §,
   - åter­fö­ring av avdrag för avsätt­ning till ersätt­nings­fond och sär­skilt till­lägg i 31 kap. 21 och 22 §§, och
   - avdrag för respek­tive avräk­ning av skatt i 37 kap. 30 a §, 38 kap. 20 § och 38 a kap. 22 §. Lag (2006:1422).

3 §   Bestäm­mel­ser om att en fas­tig­het som över­låts till en juri­disk per­son eller ett svenskt han­dels­bo­lag i vissa fall anses avytt­rad finns i 8 kap. 2 § andra styc­ket.

Bestäm­mel­ser om kapital­vins­ter och kapital­för­lus­ter finns i 44-54 kap. och 57 kap. 21 och 22 §§.

Bestäm­mel­ser om insätt­nings­ga­ranti och inve­ste­rar­skydd finns i 55 kap.

Bestäm­mel­ser om vär­de­ring av inkoms­ter i annat än pengar finns i 61 kap. Lag (2017:625).

Pen­sions­för­säk­ringar och pen­sions­spar­kon­ton

4 §   Inkoms­ter som hän­för sig till till­gångar på sådant pen­sions­spar­konto som avses i 1 kap. 2 § lagen (1993:931) om indi­vi­du­ellt pen­sions­spa­rande ska inte tas upp. Utgif­ter och kapital­för­lus­ter som avser till­gång­arna får inte dras av. I lagen (1990:661) om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del finns bestäm­mel­ser om avkast­nings­skatt på till­gångar på sådana kon­ton.

Ränta på för­fallna men inte utbe­talda belopp från sådan pen­sions­för­säk­ring eller annan för­säk­ring som avses i 9 § andra styc­ket lagen om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del ska inte hel­ler tas upp. Lag (2011:1271).

5 §   Pre­mie för pen­sions­för­säk­ring och inbe­tal­ning på pen­sions­spar­konto ska dras av i den omfatt­ning som anges i 59 kap. Lag (2007:1419).

För­valt­nings­ut­gif­ter

6 §   För­valt­nings­ut­gif­ter får inte dras av. Lag (2015:775).

Avdrag för rän­teut­gif­ter

6 a §   Rän­teut­gif­ter ska dras av bara i den utsträck­ning som föl­jer av 6 b-6 g och 8 §§.

Begrän­sat skatt­skyl­diga ska dra av rän­teut­gif­terna bara om dessa är utgif­ter för att för­värva och bibe­hålla inkoms­ter. Begrän­sat skatt­skyl­diga som avses i 3 kap. 18 § första styc­ket 1, 2 eller 3 ska dock även dra av rän­teut­gif­ter som inte är utgif­ter för att för­värva och bibe­hålla inkoms­ter, om
   - rän­teut­gif­terna inte har kun­nat dras av i hem­lan­det,
   - den skatt­skyl­dige är bosatt i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES),
   - den skatt­skyl­di­ges över­skott av för­värv­sin­koms­ter i Sve­rige och i andra län­der, ute­slu­tande eller så gott som ute­slu­tande, utgörs av över­skott av för­värv­sin­koms­ter i Sve­rige, och
   - rän­teut­gif­terna har beta­lats under den tid som den skatt­skyl­dige varit bosatt i en stat inom EES.
Lag (2024:1177).

6 b §   Rän­teut­gif­ter för lån som läm­nas av kre­di­tin­sti­tut eller kre­dit­gi­vare med till­stånd enligt lagen (2016:1024) om verk­sam­het med bostads­kre­di­ter ska dras av, om
   1. lånet har läm­nats mot panträtt i fast egen­dom, tomträtt eller bostads­rätt eller lik­nande rätt, eller om det är för­e­nat med mot­sva­rande rätt i bygg­nad som inte hör till en fas­tig­het, eller
   2. lånet avser finan­sie­ring av ny-, till- eller ombygg­nad av en bygg­nad och avsik­ten är att lånet ska omvand­las till ett sådant lån som avses i 1 när bygg­na­tio­nen är slut­förd.

Första styc­ket tilläm­pas också på lån som läm­nas av en utländsk lån­gi­vare som
   1. dri­ver en verk­sam­het som mot­sva­rar den verk­sam­het som avses i lagen om verk­sam­het med bostads­kre­di­ter, och
   2. står under betryg­gande till­syn av en myn­dig­het i det land där den har sitt säte. Lag (2024:1177).

6 c §   Rän­teut­gif­ter för lån som läm­nas av kre­di­tin­sti­tut eller vär­de­pap­pers­bo­lag ska dras av om lånet är för­e­nat med säker­het i
   1. finan­si­ella instru­ment som är upp­tagna till han­del på en regle­rad mark­nad, eller en mot­sva­rande mark­nad utan­för Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES),
   2. finan­si­ella instru­ment som hand­las på en MTF-​plattform inom EES, eller
   3. ande­lar i en vär­de­pap­pers­fond eller en spe­ci­al­fond.

Första styc­ket tilläm­pas också på lån som läm­nas av en utländsk lån­gi­vare som dri­ver vär­de­pap­pers­rö­relse, och som
   1. dri­ver verk­sam­het som mot­sva­rar den verk­sam­het som avses i 2 kap. 2 § första styc­ket 2 lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den, och
   2. står under betryg­gande till­syn av en myn­dig­het i det land där den har sitt säte. Lag (2024:1177).

6 d §   Rän­teut­gif­ter ska dras av för lån som läm­nats av pant­bank med till­stånd enligt pant­bank­sla­gen (1995:1000).

Första styc­ket tilläm­pas även på lån som läm­nas av en utländsk lån­gi­vare som
   1. dri­ver verk­sam­het som mot­sva­rar sådan pant­banks­verk­sam­het som avses i 1 § pant­bank­sla­gen, och
   2. står under betryg­gande till­syn av en myn­dig­het i det land där den har sitt säte. Lag (2024:1177).

6 e §   Rän­teut­gif­ter för lån som finan­si­e­rar för­värv av ett for­don, en båt, ett skepp eller ett luft­far­tyg ska dras av, om
   1. säl­ja­ren och lån­gi­va­ren är näringsid­kare,
   2. lånet är för­e­nat med säker­het i for­do­net, båten, skep­pet eller luft­far­ty­get, och
   3. for­do­net, båten, skep­pet eller luft­far­ty­get och lån­ta­ga­ren kan iden­ti­fie­ras genom upp­gif­ter i kre­ditav­ta­let.

I fråga om ett for­don, ett skepp eller ett luft­far­tyg gäl­ler första styc­ket bara om for­do­net, skep­pet eller luft­far­ty­get är regi­stre­rat på lån­ta­ga­ren eller en med­lån­ta­gare
   - i väg­tra­fik­re­gist­ret enligt 5 § lagen (2019:370) om for­dons regi­stre­ring och använd­ning,
   - i far­tygs­re­gist­ret enligt 2 kap. 1 § sjö­la­gen (1994:1009),
   - i luft­far­tygs­re­gist­ret enligt 1 kap. 6 § luft­fartsla­gen (2010:500), eller
   - i ett mot­sva­rande regis­ter i en annan stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det. Lag (2024:1177).

6 f §   Rän­teut­gif­ter för lån som avses i 6 b-6 e §§ ska dras av bara om lån­gi­va­ren
   1. hör hemma i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det,
   2. hör hemma i en stat som har ingått ett skat­te­av­tal med Sve­rige som inne­hål­ler en arti­kel om infor­ma­tions­ut­byte, eller
   3. har ett fast drift­ställe i en sådan stat som avses i 1 eller 2 och lånet hän­för sig till det fasta drift­stäl­let.
Lag (2024:1177).

6 g §   Belopp som behand­las som ränta enligt 7 eller 11 § eller 44 kap. 39 § ska dras av bara om det avser utgift för sådant lån som avses i 6 b-6 f §§.

Belopp som behand­las som ränta enligt 8 § och tomträtts­av­gäld ska dras av. Lag (2024:1177).

Belopp som behand­las som ränta

Ersätt­ning när lån åter­be­ta­las i för­tid

7 §   Om en lån­ta­gare vid för­tida inlö­sen av lån beta­lar ersätt­ning till lån­gi­va­ren för ute­bli­ven ränta, ska denna ersätt­ning behand­las som ränta. Lag (2007:1419).

Rän­te­kom­pen­sa­tion

8 §   Rän­te­kom­pen­sa­tion som för­vär­va­ren av ett skul­debrev beta­lar till över­lå­ta­ren för upp­lu­pen men inte för­fal­len ränta behand­las som ränta.

Första styc­ket tilläm­pas också vid för­värv av mark­nads­no­te­rade ande­lar i en vär­de­pap­pers­fond eller en spe­ci­al­fond som bara inne­hål­ler svenska ford­rings­rät­ter.
Lag (2013:569).

Rän­te­för­del­nings­be­lopp

9 §   För­del­nings­be­lopp som vid rän­te­för­del­ning ska dras av i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het enligt 33 kap., ska tas upp i inkomst­sla­get kapi­tal. För­del­nings­be­lopp som ska tas upp i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het, ska dras av i inkomst­sla­get kapi­tal. Lag (2007:1419).

Liv­ränta och lik­nande utbe­tal­ningar

10 §   Bestäm­mel­ser om i vil­ken utsträck­ning ersätt­ningar i form av liv­ränta och lik­nande utbe­tal­ningar för avytt­rade till­gångar räk­nas som ränta finns i 44 kap. 35 och 37-39 §§.
Lag (2024:1177).

Rän­te­för­mån

11 §   Ett belopp som mot­sva­rar vär­det enligt 61 kap. 15-17 §§ av sådan rän­te­för­mån som ska tas upp i inkomst­sla­get tjänst ska behand­las som en rän­teut­gift i inkomst­sla­get kapi­tal.
Lag (2024:1177).

Skatt­skyl­dig­het för utdel­ning

12 §   Utdel­ning ska tas upp av den som har rätt till utdel­ningen när den kan dis­po­ne­ras. Lag (2007:1419).

För­värv av rätt till utdel­ning eller ränta

13 §   Om rätt till enbart utdel­ning för­vär­vas genom köp, byte eller på lik­nande sätt, ska utdel­ningen, mins­kad med vad för­vär­va­ren beta­lat för rät­ten, tas upp.

Om betal­ningen avser rätt till utdel­ning vid flera till­fäl­len, ska minsk­ningen på grund av betal­ningen för­de­las på dessa till­fäl­len. För­del­ningen ska göras med hän­syn till den tid som rät­ten avser. Är ett för­de­lat belopp vid något till­fälle större än utdel­nings­in­täk­ten, ska den över­skju­tande delen räk­nas av från när­mast föl­jande utdel­ning eller utdel­ningar. Om för­vär­vet avser rätt till utdel­ning under obe­stämd tid, ska minsk­ningen för­de­las på tio år, om det inte finns sär­skilda skäl till en annan för­del­ning.

Om den för­vär­vade rät­ten över­låts vidare, ska ersätt­ningen, mins­kad med vad som beta­lats vid för­vär­vet, tas upp.

Denna para­graf tilläm­pas också vid för­värv av rätt till enbart ränta. Lag (2007:1419).

Vissa utdel­ningar och utskift­ningar

Åter­bä­ring

14 §   Utdel­ning från ett aktie­bo­lag eller en eko­no­misk för­e­ning i för­hål­lande till inköp eller för­sälj­ningar eller efter lik­nande grun­der (åter­bä­ring) ska inte tas upp till den del den inne­bär att den skatt­skyl­di­ges lev­nads­kost­na­der mins­kar. Lag (2007:1419).
Vinstan­delslån och kapi­ta­lan­delslån

15 §   Utnytt­jan­det av en före­trä­des­rätt att teckna ett vinstan­delslån eller ett kapi­ta­lan­delslån ska inte med­föra att vär­det av rät­ten tas upp, om den som utnytt­jar rät­ten fått den på grund av sitt inne­hav av ande­lar i det lån­ta­gande före­ta­get.
Lag (2007:1419).

Utdel­ning och kapital­vinst på ande­lar i ono­te­rade före­tag

15 a §   Utdel­ning och kapital­vinst på föl­jande aktier och ande­lar tas upp till fem sjät­te­de­lar:
   - aktier i svenska aktie­bo­lag,
   - ande­lar i svenska eko­no­miska för­e­ningar som inte är koo­pe­ra­tiva, och
   - ande­lar i utländska juri­diska per­so­ner, om inkomst­be­skatt­ningen av den utländska juri­diska per­so­nen är jäm­för­lig med inkomst­be­skatt­ningen enligt denna lag av ett svenskt före­tag, som inte är en koo­pe­ra­tiv för­e­ning, med mot­sva­rande inkoms­ter.

Första styc­ket tilläm­pas inte om
   - före­ta­get är mark­nads­no­te­rat,
   - före­ta­get har varit mark­nads­no­te­rat men mark­nads­no­te­ringen har upp­hört i anslut­ning till inle­dan­det av ett för­fa­rande om inlö­sen, fusion, fis­sion, lik­vi­da­tion, kon­kurs eller för­enklad avveck­ling,
   - före­ta­get under beskatt­nings­å­ret eller under något av de fyra före­gå­ende beskatt­nings­å­ren, direkt eller genom dot­ter­fö­re­tag, har ägt aktier med en röst- eller kapi­ta­lan­del på tio pro­cent eller mer i ett svenskt mark­nads­no­te­rat aktie­bo­lag eller en mark­nads­no­te­rad utländsk juri­disk per­son,
   - före­ta­get är ett pri­vat­bo­stads­fö­re­tag,
   - ande­larna är kva­li­fi­ce­rade, eller
   - en kapital­vinst ska tas upp som över­skott av pas­siv närings­verk­sam­het enligt 49 a kap.

Ett före­tag anses mark­nads­no­te­rat om någon andel i före­ta­get är mark­nads­no­te­rad. Lag (2018:722).

Utdel­ning av ande­lar i dot­ter­bo­lag

16 §   Utdel­ning från ett svenskt aktie­bo­lag (moder­bo­la­get) i form av ande­lar i ett dot­ter­bo­lag ska inte tas upp om
   1. utdel­ningen läm­nas i för­hål­lande till inne­havda aktier i moder­bo­la­get,
   2. aktier i moder­bo­la­get är mark­nads­no­te­rade,
   3. samt­liga moder­bo­la­gets ande­lar i dot­ter­bo­la­get delas ut,
   4. ande­lar i dot­ter­bo­la­get efter utdel­ningen inte inne­has av något före­tag som till­hör samma kon­cern som moder­bo­la­get,
   5. dot­ter­bo­la­get är ett svenskt aktie­bo­lag eller ett utländskt bolag, och
   6. dot­ter­bo­la­gets närings­verk­sam­het till huvud­sak­lig del består av rörelse eller, direkt eller indi­rekt, inne­hav av ande­lar i sådana före­tag som till huvud­sak­lig del bedri­ver rörelse och i vilka dot­ter­bo­la­get, direkt eller indi­rekt, inne­har ande­lar med ett sam­man­lagt rös­te­tal som mot­sva­rar mer än hälf­ten av rös­te­ta­let för samt­liga ande­lar i före­ta­get.
Första styc­ket gäl­ler även om mot­ta­ga­ren av utdel­ningen inte äger akti­erna i det utde­lande bola­get.
I 48 kap. 8 § finns bestäm­mel­ser om anskaff­nings­ut­gif­ten på ande­larna i moder­bo­la­get och dot­ter­bo­la­get.

Bestäm­mel­serna i denna para­graf ska inte tilläm­pas om bestäm­mel­serna i 16 b § om undan­tag från ome­del­bar beskatt­ning vid par­ti­ella fis­sio­ner kan tilläm­pas. Lag (2007:1419).

16 a §   Vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna om moder­bo­lag i 16 § första styc­ket ska ett utländskt bolag som mot­sva­rar ett svenskt aktie­bo­lag behand­las som ett sådant om det utländska bola­get hör hemma i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det eller i en stat med vil­ken Sve­rige har ingått ett skat­te­av­tal som inne­hål­ler en arti­kel om infor­ma­tions­ut­byte. Lag (2007:1419).
Utdel­ning vid par­ti­ell fis­sion

16 b §   Vid en par­ti­ell fis­sion ska den ersätt­ning som andelsä­ga­ren i det över­lå­tande före­ta­get erhål­ler från det över­ta­gande före­ta­get anses som utdel­ning från det över­lå­tande före­ta­get. Sådan utdel­ning i form av ande­lar i det över­ta­gande före­ta­get ska inte tas upp. Lag (2007:1419).

Minsk­ning av akti­e­ka­pi­ta­let m.m.

17 §   Som utdel­ning behand­las utbe­tal­ningar till aktieä­garna i sam­band med att ett svenskt aktie­bo­lag mins­kar akti­e­ka­pi­ta­let, den bundna över­kurs­fon­den eller reserv­fon­den, om minsk­ningen genom­förs utan indrag­ning av aktier.

Utbe­tal­ningar från en utländsk juri­disk per­son vid ett för­fa­rande som mot­sva­rar något av dem som nämns i första styc­ket ska också behand­las som utdel­ning. Lag (2020:990).

17 a §   Som utdel­ning behand­las till­del­ning av inlö­sen­ak­tier till aktieä­garna i sam­band med att ett aktie­bo­lag
   - mins­kar akti­e­ka­pi­ta­let för åter­be­tal­ning till aktieä­garna med indrag­ning av aktier, eller
   - för­vär­var egna aktier.

Med inlö­sen­ak­tie avses en aktie som utan val­möj­lig­het för aktieä­ga­ren ska lösas in eller för­vär­vas av aktie­bo­la­get för en viss ersätt­ning.

Första styc­ket gäl­ler dock inte en sådan till­del­ning av inlö­sen­ak­tier som görs i utbyte mot aktier i bola­get.

Vär­det av en inlö­sen­ak­tie ska vid tillämp­ningen av denna para­graf anses vara den ersätt­ning som ska beta­las till aktieä­garna när aktien löses in eller för­vär­vas av bola­get.
Lag (2023:789).

Utskift­ning från ide­ella för­e­ningar

18 §   Vad som, utö­ver inbe­tald insats, skif­tas ut till en med­lem i en ide­ell för­e­ning i sam­band med att för­e­ningen upp­lö­ses eller när med­lem­men utträ­der ur för­e­ningen eller i lik­nande fall behand­las som utdel­ning.

Utskift­ningar och vissa andra utbe­tal­ningar från eko­no­miska för­e­ningar

19 §   Vad som, utö­ver inbe­tald insats, skif­tas ut till en med­lem i en svensk eko­no­misk för­e­ning i sam­band med att för­e­ningen upp­lö­ses behand­las som utdel­ning, om det inte fram­går något annat av 20 eller 21 §. Lag (2018:1162).

19 a §   Ett belopp som, utö­ver inbe­tald insats, beta­las ut till en med­lem som har gått ur en koo­pe­ra­tiv hyres­rätts­för­e­ning behand­las som utdel­ning.

Det­samma gäl­ler ett belopp som beta­las ut från en sådan svensk eko­no­misk för­e­ning som avses i 10 kap. 11 § andra styc­ket lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar till en med­lem som har gått ur för­e­ningen, till den del belop­pet över­sti­ger den inbe­talda eller genom insat­se­mis­sion till­go­do­förda insat­sen, om inte utbe­tal­ningen ska tas upp enligt 11 kap. 16 §. Lag (2018:1162).

20 §   Vid ombild­ning av en svensk eko­no­misk för­e­ning till ett svenskt aktie­bo­lag ska aktier i bola­get som skif­tas ut till med­lem­men inte behand­las som utdel­ning, om
   1. den utskif­tande för­e­ningen inte är ett sådant fåmans­fö­re­tag som avses i 56 kap. 2 § eller 57 kap. 3 §,
   2. för­e­ningen äger samt­liga aktier i bola­get,
   3. samt­liga aktier i bola­get skif­tas ut, och
   4. vär­det av vad med­lem­marna får utö­ver akti­erna inte över­sti­ger fem pro­cent av akti­er­nas kvot­värde.

Vad som utö­ver akti­erna skif­tas ut till med­lem­men ska i sin hel­het behand­las som utdel­ning.

I 48 kap. 9 § finns bestäm­mel­ser om anskaff­nings­ut­gift för de utskif­tade akti­erna. Lag (2007:1419).

20 a §   Vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna i 19-20 §§ ska ett utländskt bolag som hör hemma i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES) och som mot­sva­rar en svensk eko­no­misk för­e­ning behand­las som en sådan. Vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna i 20 § ska ett utländskt bolag som hör hemma i en stat inom EES och som mot­sva­rar ett svenskt aktie­bo­lag behand­las som ett sådant. Lag (2018:1162).

21 §   Vad som skif­tas ut till en andelsä­gare i det över­lå­tande före­ta­get vid en fusion eller en fis­sion enligt 37 kap. ska inte behand­las som utdel­ning. Lag (2007:1419).

Insat­se­mis­sion i eko­no­miska för­e­ningar

21 a §   Belopp som över­förs till med­lemsin­sat­serna vid insat­se­mis­sion enligt lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar ska inte behand­las som utdel­ning. Det­samma gäl­ler belopp som över­förs till med­lemsin­sat­serna vid fon­de­mis­sion enligt rådets för­ord­ning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för euro­pe­iska koo­pe­ra­tiva för­e­ningar (SCE- för­e­ningar). Lag (2020:670).

Utdel­ning från vissa utländska juri­diska per­so­ner

22 §   Utdel­ning från i utlan­det deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­ner och från utländska juri­diska per­so­ner med låg­be­skat­tade inkoms­ter ska inte tas upp till den del delä­ga­ren har beskat­tats för sin del av den utländska juri­diska per­so­nens inkomst enligt 5 kap. 2 a § eller 39 a kap. 13 §.

Vid tillämp­ning av första styc­ket ska inte beak­tas inkomst som delä­ga­ren har tagit upp enligt 39 a kap. 13 § och som redan har beak­tats enligt första styc­ket eller 48 kap. 6 c §. Lag (2018:1752).

Utdel­ning och utskift­ning från utländska döds­bon

23 §   Vad som delas eller skif­tas ut till obe­grän­sat skatt­skyl­diga ska tas upp, om utdel­ningen eller utskift­ningen avser inkomst i ett dödsbo efter någon som var begrän­sat skatt­skyl­dig vid döds­fal­let. Detta gäl­ler dock inte till den del döds­boet är skatt­skyl­digt i Sve­rige för inkoms­ten. Lag (2007:1419).

Skat­te­till­go­do­ha­van­den

24 §   Utbe­tal­ning genom en utländsk stats försorg inom ramen för ett system för ned­sätt­ning av skat­ten på utde­lad bolags­vinst (skat­te­till­go­do­ha­vande) behand­las som utdel­ning.
Skat­te­till­go­do­ha­van­den ska tas upp som intäkt samma beskatt­ningsår som den utdel­ning på vil­ken skat­te­till­go­do­ha­van­det är grun­dat. Lag (2007:1419).

Avdrag för viss rän­te­kom­pen­sa­tion

24 a §   Rän­te­kom­pen­sa­tion som enligt 8 § behand­las som ränta ska inte dras av om det för­vär­vade skul­debre­vet efter för­vär­vet, men före eller under det beskatt­ningsår som rän­te­kom­pen­sa­tio­nen enligt 41 kap. 11 § ska dras av som kost­nad, har för­va­rats på ett inve­ste­rings­spar­konto.
Lag (2011:1271).

Spel

25 §   Vinst i lot­teri, kom­bi­na­tions­spel och pyra­mid­spel samt vid vad­håll­ning ska tas upp om vins­ten över­sti­ger 100 kro­nor och inte är skat­te­fri enligt 8 kap. 3 §. Den vinst som ska tas upp beräk­nas som skill­na­den mel­lan de sam­man­lagda vins­terna och insat­serna under beskatt­nings­å­ret hos samma spe­lan­ord­nare.

Utgif­ter för att delta i lot­teri, kom­bi­na­tions­spel, vad­håll­ning och pyra­mid­spel får inte dras av.
Lag (2018:1143).

Bostä­der

Stat­liga rän­te­bi­drag

26 §   Stat­ligt rän­te­bi­drag för bostads­än­da­mål ska tas upp.
Åter­be­ta­las bidra­get, ska det åter­be­ta­lade belop­pet dras av.
Lag (2007:1419).

27 §   Har upp­hävts genom lag (2024:1177).

Utdel­ning från pri­vat­bo­stads­fö­re­tag

28 §   Sådan för­mån av att få utnyttja en fas­tig­het som den skatt­skyl­dige har i egen­skap av delä­gare i ett pri­vat­bo­stads­fö­re­tag ska inte tas upp. Annan utdel­ning från ett sådant före­tag ska tas upp till den del den över­sti­ger andra avgif­ter och inbe­tal­ningar till före­ta­get under beskatt­nings­å­ret än kapi­tal­till­skott. Utdel­ning från en koo­pe­ra­tiv hyres­rätts­för­e­ning till en med­lem när han utträ­der ur för­e­ningen ska tas upp i sin hel­het.

Första styc­ket gäl­ler också för­må­ner från en mot­sva­rande utländsk juri­disk per­son. Lag (2016:115).

Inkoms­ter i sam­fäl­lig­het

29 §   Om en pri­vat­bo­stads­fas­tig­het har del i en annan svensk sam­fäl­lig­het än sådan som avses i 6 kap. 6 § första styc­ket, ska den del av fas­tig­he­tens andel av sam­fäl­lig­he­tens inkoms­ter som är avkast­ning av kapi­tal och som över­sti­ger 1 500 kro­nor tas upp.

För fas­tig­he­tens andel av sam­fäl­lig­he­tens stat­liga rän­te­bi­drag och tomträtts­av­gäl­der gäl­ler bestäm­mel­serna i 26 och 27 §§.

I fråga om fas­tig­he­tens andel i sam­fäl­lig­he­tens kapital­vins­ter och kapital­för­lus­ter tilläm­pas vad som skulle ha gällt för fas­tig­hets­ä­ga­ren vid en avytt­ring. Lag (2023:788).

Uthyr­ning

30 §   Ersätt­ningar när en pri­vat­bo­stads­fas­tig­het eller en pri­vat­bo­stad upp­låts samt ersätt­ningar när pro­duk­ter från sådana fas­tig­he­ter eller bostä­der avytt­ras ska tas upp.
Det­samma gäl­ler ersätt­ningar när en bostad som inne­has med hyres­rätt upp­låts.

Utgif­terna för upp­lå­tel­sen eller pro­duk­terna får inte dras av.
I stäl­let ska avdrag göras med 40 000 kro­nor per år för varje pri­vat­bo­stads­fas­tig­het, pri­vat­bo­stad eller hyreslä­gen­het. Om ersätt­ningen avser upp­lå­telse, ska ytter­li­gare avdrag göras hos upp­lå­ta­ren enligt bestäm­mel­serna i 31 §. Avdra­get får inte i något fall vara högre än intäk­ten. Lag (2012:757).

31 §   När en pri­vat­bo­stads­fas­tig­het upp­låts, ska ett belopp som mot­sva­rar 20 pro­cent av intäk­ten av upp­lå­tel­sen dras av.

När en bostad som inne­has med hyres­rätt upp­låts, ska den del av upp­lå­ta­rens hyra som avser den upp­låtna delen dras av.

När en bostad som inne­has med bostads­rätt eller lik­nande besitt­nings­rätt upp­låts, ska den del av inne­ha­va­rens avgift eller hyra som avser den upp­låtna delen dras av. I avgif­ten ska inte räk­nas in kapi­tal­till­skott som inne­ha­va­ren gjort till före­ta­get eller bola­get. Andra inbe­tal­ningar ska räk­nas in i avgif­ten bara till den del de över­sti­ger sådan utdel­ning som inne­ha­va­ren har fått på annat sätt än i för­hål­lande till sina ande­lar i före­ta­get. Lag (2007:1419).

32 §   Bestäm­mel­serna i 30 § andra styc­ket och 31 § gäl­ler inte i fråga om upp­lå­tel­ser som sker till
   1. ett svenskt han­dels­bo­lag av en delä­gare i han­dels­bo­la­get eller av en när­stå­ende till delä­ga­ren,
   2. den skatt­skyl­di­ges arbets­gi­vare eller en arbets­gi­vare till någon som är när­stå­ende till den skatt­skyl­dige, eller
   3. någon som kan anses ingå i samma intres­se­ge­men­skap som en sådan arbets­gi­vare som avses i 2.

Vid sådana upp­lå­tel­ser som avses i första styc­ket ska skä­ligt avdrag göras för den skatt­skyl­di­ges utgif­ter för upp­lå­tel­sen.
Lag (2007:1419).

Avdrag för under­skott som upp­kom­mit i en närings­verk­sam­het

Under­skott av andels­hus

33 §   Under­skott som upp­kom­mit i en närings­verk­sam­het får dras av med 70 pro­cent till den del
   1. under­skot­tet avser en sådan bostad i ett andels­hus som skulle ha varit den skatt­skyl­di­ges pri­vat­bo­stad om han eller hon inne­haft den med bostads­rätt, och
   2. under­skot­tet inte dras av enligt 45 kap. 32 §, 46 kap. 17 § eller 62 kap. 2-4 §§.

I fråga om avdra­get tilläm­pas också bestäm­mel­serna om begräns­ningar vid kon­kurs, ackord, före­tags­re­kon­struk­tion, skuldsa­ne­ring och F-​skuldsanering i 40 kap. 20 och 21 §§.

Om ett under­skott har dra­gits av enligt första styc­ket, får avdrag inte göras enligt 40 kap. 2 §. Lag (2022:987).

Under­skott av avslu­tad närings­verk­sam­het

34 §   Under­skott av närings­verk­sam­het det beskatt­ningsår då en enskild näringsid­kare upp­hör att bedriva närings­verk­sam­he­ten ska dras av med 70 pro­cent.

Under­skot­tet ska dock inte dras av om det avser själv­stän­digt bedri­ven närings­verk­sam­het utan­för Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det. Det ska inte hel­ler dras av till den del under­skot­tet
   - dra­gits av enligt 45 kap. 32 §, 46 kap. 17 § eller 62 kap. 2-4 §§ eller legat till grund för avdrag enligt 33 §, eller
   - skulle ha fal­lit bort om till­gångar eller tjäns­ter som har tagits ut ur närings­verk­sam­he­ten hade uttags­be­skat­tats.

Under­skot­tet ska dras av det föl­jande beskatt­nings­å­ret eller, om den skatt­skyl­dige begär det, för­de­las på det året och de två där­ef­ter föl­jande beskatt­nings­å­ren.

Bestäm­mel­serna om begräns­ningar vid kon­kurs, ackord, före­tags­re­kon­struk­tion, skuldsa­ne­ring och F-​skuldsanering i 40 kap. 20 och 21 §§ tilläm­pas också på ett sådant under­skott.
Lag (2022:987).

Scha­blo­nin­täkt vid inne­hav av ett inve­ste­rings­spar­konto

35 §   Med inve­ste­rings­spar­konto avses ett konto som avses i lagen (2011:1268) om inve­ste­rings­spar­konto. Lag (2011:1271).

36 §   Den som under kalen­derå­ret har inne­haft ett inve­ste­rings­spar­konto för vil­ket ett kapi­tal­un­der­lag ska beräk­nas enligt 37-41 §§ ska ta upp en scha­blo­nin­täkt. Intäk­ten ska beräk­nas till kapi­tal­un­der­la­get enligt 37-41 §§ mul­ti­pli­ce­rat med stats­lå­ne­rän­tan vid utgången av novem­ber när­mast före det aktu­ella kalen­derå­ret ökad med en pro­cen­ten­het. Scha­blo­nin­täk­ten ska dock beräk­nas till lägst 1,25 pro­cent av kapi­tal­un­der­la­get. Lag (2017:1250).

37 §   Kapi­tal­un­der­la­get utgörs av en fjär­de­del av sum­man av mark­nads­vär­det av
   1. till­gångar som vid ingången av varje kvar­tal under kalen­derå­ret för­va­ras på inve­ste­rings­spar­kon­tot,
   2. kon­tanta medel som beta­las in till inve­ste­rings­spar­kon­tot under kalen­derå­ret,
   3. inve­ste­rings­till­gångar enligt lagen (2011:1268) om inve­ste­rings­spar­konto som den som inne­har inve­ste­rings­spar­kon­tot under kalen­derå­ret över­för till kon­tot, om över­fö­ringen inte sker från ett annat inve­ste­rings­spar­konto, och
   4. inve­ste­rings­till­gångar enligt lagen om inve­ste­rings­spar­konto som under kalen­derå­ret över­förs till kon­tot från någon annans inve­ste­rings­spar­konto om till­gång­arna inte över­förs med tillämp­ning av 13 § första styc­ket 1 samma lag.

Vid beräk­ningen av kapi­tal­un­der­la­get enligt första styc­ket ska man beakta mark­nads­vär­det vid ingången av varje kvar­tal av de till­gångar som för­va­ras på inve­ste­rings­spar­kon­tot respek­tive mark­nads­vär­det av varje inbe­ta­lad eller över­förd till­gång när de för­teck­nas på kon­tot. Lag (2011:1271).

38 §   Kon­to­främ­mande till­gångar som för­va­ras på inve­ste­rings­spar­kon­tot ska inte ingå i det värde som avses i 37 § första styc­ket 1.

Första styc­ket gäl­ler inte sådana kon­to­främ­mande till­gångar som för­va­ras på inve­ste­rings­spar­kon­tot med stöd av 17 § lagen (2011:1268) om inve­ste­rings­spar­konto. Lag (2015:31).

39 §   Som inbe­tal­ning avses vid tillämp­ning av 37 § första styc­ket 2 inte inbe­tal­ning av
   1. ränta, utdel­ning och annan avkast­ning än ersätt­ning vid över­lå­telse på till­gångar som för­va­ras på inve­ste­rings­spar­kon­tot,
   2. ersätt­ning vid sådan över­lå­telse som avses i 22 § första styc­ket 1-7 lagen (2011:1268) om inve­ste­rings­spar­konto av till­gångar som för­va­ras på inve­ste­rings­spar­kon­tot,
   3. kon­tanta medel som över­förs från ett annat eget inve­ste­rings­spar­konto, eller
   4. kon­tanta medel som inve­ste­rings­fö­re­ta­get som för inve­ste­rings­spar­kon­tot har väx­lat mot valuta som har för­va­rats på kon­tot. Lag (2011:1271).

40 §   Om en över­fö­ring av till­gångar från ett inve­ste­rings­spar­konto till ett annat inve­ste­rings­spar­konto med­för att till­gång­arna inte för­va­ras på något av dessa kon­ton vid ingången av kvar­ta­let efter det då till­gång­arna avför­des från det över­fö­rande kon­tot, ska de över­förda till­gång­ar­nas mark­nads­värde när de för­teck­nas på det mot­ta­gande kon­tot öka sum­man som avses i 37 § första styc­ket 1 avse­ende det mot­ta­gande kon­tot. Lag (2011:1271).

41 §   Mark­nads­vär­det av till­gångar som avses i 37 och 40 §§ ska ligga till grund för beräk­ningen av kapi­tal­un­der­la­get bara om den som har inne­haft ett inve­ste­rings­spar­konto varit obe­grän­sat skatt­skyl­dig vid tid­punk­ten för de situ­a­tio­ner som avses i dessa para­gra­fer. Lag (2011:1271).

42 §   Utdel­ning, kapital­vinst och annan avkast­ning på till­gångar och för­plik­tel­ser som för­va­ras på ett inve­ste­rings­spar­konto ska inte tas upp. Utgif­ter och kapital­för­lus­ter som avser sådana till­gångar och för­plik­tel­ser får inte dras av.

Första styc­ket gäl­ler inte
   1. till­gångar som avses i 38 §,
   2. kapital­vins­ter eller kapital­för­lus­ter på till­gångar som anses ha avytt­rats enligt 44 kap. 8 a eller 8 b §, eller
   3. ränta på kon­tanta medel som helt eller del­vis avser ett kalen­derår då rän­te­sat­sen som legat till grund för rän­tans beräk­ning någon gång över­sti­git det högsta av antingen stats­lå­ne­rän­tan vid utgången av novem­ber när­mast före det kalen­derå­ret ökad med en pro­cen­ten­het eller 1,25 pro­cent.
Lag (2024:1131).

Scha­blo­nin­täkt vid inne­hav av ande­lar i en vär­de­pap­pers­fond eller en spe­ci­al­fond

43 §   Den som vid ingången av ett kalen­derår har ägt ande­lar i en vär­de­pap­pers­fond eller en spe­ci­al­fond ska ta upp en scha­blo­nin­täkt. Intäk­ten ska beräk­nas till 0,4 pro­cent av kapi­tal­un­der­la­get enligt 44 §.

Första styc­ket gäl­ler inte ande­lar i en vär­de­pap­pers­fond eller en spe­ci­al­fond som vid kalen­derå­rets ingång för­va­ras på ett inve­ste­rings­spar­konto. Lag (2013:569).

44 §   Kapi­tal­un­der­la­get utgörs av vär­det vid ingången av kalen­derå­ret på de ande­lar i en vär­de­pap­pers­fond eller en spe­ci­al­fond som vid denna tid­punkt ägs av den skatt­skyl­dige.
Vid beräk­ningen av kapi­tal­un­der­la­get ska ande­lar i en vär­de­pap­pers­fond eller en spe­ci­al­fond som utgör lager­till­gångar och som enligt 17 kap. 20 § tas upp till det verk­liga vär­det inte ingå. Lag (2013:569).

Avdrag för inne­hav av inve­ste­rings­spar­konto, kapital­för­säk­ring och avtal om spa­rande i en PEPP-​produkt

45 §   Om en fysisk per­son under kalen­derå­ret inne­haft ett eller flera inve­ste­rings­spar­kon­ton, en eller flera kapital­för­säk­ringar eller ett eller flera avtal om spa­rande i en PEPP-​produkt, ska ett belopp beräk­nat enligt 48 och 49 §§ dras av. Lag (2024:1131).

46 §   När det gäl­ler kapital­för­säk­ring och avtal om spa­rande i en PEPP-​produkt är det den fysiska per­son som inne­haft kapital­för­säk­ringen eller avta­let vid kalen­derå­rets utgång som har rätt till avdrag beräk­nat enligt 48 § första styc­ket 2.

Om kapital­för­säk­ringen eller avta­let om spa­rande i en PEPP- pro­dukt har avslu­tats under kalen­derå­ret, är det den fysiska per­son som var inne­ha­vare när för­säk­ringen eller avta­let avslu­ta­des som har rätt till avdrag. Lag (2024:1131).

47 §   Döds­bon har inte rätt till avdrag enligt 45 och 46 §§ för senare år än det år då döds­fal­let inträf­fade.
Lag (2024:1131).

48 §   Avdra­get enligt 45 § upp­går till sum­man av
   1. de sam­man­lagda scha­blo­nin­täk­terna för det aktu­ella kalen­derå­ret enligt 36 § för de inve­ste­rings­spar­kon­ton som den fysiska per­so­nen inne­haft under kalen­derå­ret, och
   2. det sam­man­lagda under­la­get för avdrag enligt 49 § för de kapital­för­säk­ringar och avtal om spa­rande i en PEPP-​produkt som den fysiska per­so­nen inne­haft under det aktu­ella kalen­derå­ret mul­ti­pli­ce­rat med stats­lå­ne­rän­tan vid utgången av novem­ber när­mast före kalen­derå­ret ökad med en pro­cen­ten­het, dock lägst med 1,25 pro­cent.

Avdra­get får dock högst uppgå till 150 000 kro­nor mul­ti­pli­ce­rat med stats­lå­ne­rän­tan vid utgången av novem­ber när­mast före det aktu­ella kalen­derå­ret ökad med en pro­cen­ten­het, dock lägst med 1,25 pro­cent.

Vid inne­hav av ett eller flera inve­ste­rings­spar­kon­ton och en eller flera kapital­för­säk­ringar eller avtal om spa­rande i en PEPP-​produkt ska avdra­get i första hand göras för inne­hav av ett eller flera inve­ste­rings­spar­kon­ton. Lag (2024:1131).

48 §    /Upp­hör att gälla U:2026-​01-01/ Avdra­get enligt 45 § upp­går till sum­man av
   1. de sam­man­lagda scha­blo­nin­täk­terna för det aktu­ella kalen­derå­ret enligt 36 § för de inve­ste­rings­spar­kon­ton som den fysiska per­so­nen inne­haft under kalen­derå­ret, och
   2. det sam­man­lagda under­la­get för avdrag enligt 49 § för de kapital­för­säk­ringar och avtal om spa­rande i en PEPP-​produkt som den fysiska per­so­nen inne­haft under det aktu­ella kalen­derå­ret mul­ti­pli­ce­rat med stats­lå­ne­rän­tan vid utgången av novem­ber när­mast före kalen­derå­ret ökad med en pro­cen­ten­het, dock lägst med 1,25 pro­cent.

Avdra­get får dock högst uppgå till 150 000 kro­nor mul­ti­pli­ce­rat med stats­lå­ne­rän­tan vid utgången av novem­ber när­mast före det aktu­ella kalen­derå­ret ökad med en pro­cen­ten­het, dock lägst med 1,25 pro­cent.

Vid inne­hav av ett eller flera inve­ste­rings­spar­kon­ton och en eller flera kapital­för­säk­ringar eller avtal om spa­rande i en PEPP-​produkt ska avdra­get i första hand göras för inne­hav av ett eller flera inve­ste­rings­spar­kon­ton. Lag (2024:1131).

48 §    /Trä­der i kraft I:2026-​01-01/ Avdra­get enligt 45 § upp­går till sum­man av
   1. de sam­man­lagda scha­blo­nin­täk­terna för det aktu­ella kalen­derå­ret enligt 36 § för de inve­ste­rings­spar­kon­ton som den fysiska per­so­nen inne­haft under kalen­derå­ret, och
   2. det sam­man­lagda under­la­get för avdrag enligt 49 § för de kapital­för­säk­ringar och avtal om spa­rande i en PEPP-​produkt som den fysiska per­so­nen inne­haft under det aktu­ella kalen­derå­ret mul­ti­pli­ce­rat med stats­lå­ne­rän­tan vid utgången av novem­ber när­mast före kalen­derå­ret ökad med en pro­cen­ten­het, dock lägst med 1,25 pro­cent.

Avdra­get får dock högst uppgå till 300 000 kro­nor mul­ti­pli­ce­rat med stats­lå­ne­rän­tan vid utgången av novem­ber när­mast före det aktu­ella kalen­derå­ret ökad med en pro­cen­ten­het, dock lägst med 1,25 pro­cent.

Vid inne­hav av ett eller flera inve­ste­rings­spar­kon­ton och en eller flera kapital­för­säk­ringar eller avtal om spa­rande i en PEPP-​produkt ska avdra­get i första hand göras för inne­hav av ett eller flera inve­ste­rings­spar­kon­ton. Lag (2024:1132).

49 §   Under­la­get för avdrag för en kapital­för­säk­ring eller ett avtal om spa­rande i en PEPP-​produkt ska vid tillämp­ning av 48 § uppgå till sum­man av
   1. vär­det av för­säk­ringen eller avta­let vid kalen­derå­rets ingång, och
   2. pre­mier eller inbe­tal­ningar som har beta­lats under kalen­derå­ret till för­säk­ringen eller PEPP-​produkten.

Pre­mier och inbe­tal­ningar som har beta­lats under den andra hal­van av kalen­derå­ret beräk­nas till halva vär­det.

Vär­det av kapital­för­säk­ringen enligt första styc­ket 1 utgörs av dess åter­köps­värde enligt för­säk­rings­tek­niska beräk­nings­grun­der med tillägg för beräk­nad upp­lu­pen andel i liv­för­säk­rings­rö­rel­sens över­skott. Lag (2024:1131).


43 kap. Inve­ste­rarav­drag

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om fysiska per­so­ners och döds­bons rätt att göra avdrag för en del av betal­ningen vid för­värv av ande­lar i före­tag av mindre stor­lek (inve­ste­rarav­drag). Lag (2013:771).

Defi­ni­tio­ner

2 §   Med före­tag avses i detta kapi­tel
   1. ett svenskt aktie­bo­lag,
   2. en svensk eko­no­misk för­e­ning, och
   3. ett utländskt bolag som mot­sva­rar ett svenskt aktie­bo­lag eller en svensk eko­no­misk för­e­ning och som har fast drift­ställe i Sve­rige, om det hör hemma i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det eller i en stat med vil­ken Sve­rige har ingått ett skat­te­av­tal som inne­hål­ler en arti­kel om infor­ma­tions­ut­byte.

Som före­tag räk­nas inte
   1. ett invest­ment­fö­re­tag,
   2. en eko­no­misk för­e­ning eller ett aktie­bo­lag vars verk­sam­het helt eller del­vis består i att i bygg­nad som ägs av för­e­ningen eller bola­get till­han­da­hålla med­lem­marna eller delä­garna bostä­der, garage eller någon annan för deras per­son­liga räk­ning avsedd anord­ning,
   3. en koo­pe­ra­tiv för­e­ning, eller
   4. en sådan eko­no­misk för­e­ning som är cen­tral­or­ga­ni­sa­tion för koo­pe­ra­tiva för­e­ningar. Lag (2013:771).

3 §   Med kon­cern avses i detta kapi­tel en kon­cern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § års­re­do­vis­nings­la­gen (1995:1554). Lag (2013:771).

4 §   Med före­tag av mindre stor­lek avses i detta kapi­tel ett sådant före­tag som anges i 2 § första styc­ket och som upp­fyl­ler föl­jande vill­kor:
   1. mede­lan­ta­let anställda och delä­gare som under betal­nings­å­ret har arbe­tat i före­ta­get är lägre än 50, och
   2. före­ta­gets net­to­om­sätt­ning under betal­nings­å­ret eller balansom­slut­ning för samma år upp­går till högst 80 mil­jo­ner kro­nor.

Ett före­tag är inte ett före­tag av mindre stor­lek om
   1. 25 pro­cent eller mer av kapital-​ eller rös­tan­de­larna direkt eller indi­rekt kon­trol­le­ras av ett eller flera offent­liga organ, eller
   2. någon andel i före­ta­get är upp­ta­gen till han­del på en regle­rad mark­nad eller en mot­sva­rande mark­nad utan­för Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES) eller hand­las på en MTF-​plattform eller en mot­sva­rande mark­nads­plats utan­för EES. Lag (2020:547).

5 §   Med vär­deö­ver­fö­ring avses i detta kapi­tel
   1. vinstut­del­ning,
   2. för­värv av egna aktier, dock inte för­värv av sådant slag som anges i 19 kap. 5 § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551),
   3. minsk­ning av akti­e­ka­pi­ta­let, den bundna över­kurs­fon­den eller reserv­fon­den för åter­be­tal­ning till aktieä­garna,
   4. annan affärs­hän­delse som med­för att före­ta­gets för­mö­gen­het mins­kar och som inte har rent affärs­mäs­sig karak­tär för före­ta­get, och
   5. inlö­sen av för­lagsin­sat­ser av sådant slag som anges i 11 kap. 1 § lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar och utbe­tal­ningar av sådant slag som anges i 14 kap. 1 § samma lag. Lag (2020:990).

Jäm­fö­rel­se­be­lopp

6 §   Vid en vär­deö­ver­fö­ring utgörs jäm­fö­rel­se­be­lop­pet av den skatt­skyl­di­ges andel av kapi­ta­let i före­ta­get vid tid­punk­ten för vär­deö­ver­fö­ringen, mul­ti­pli­ce­rad med före­ta­gets redo­vi­sade resul­tat för beskatt­nings­å­ret när­mast före det kalen­derår då den skatt­skyl­dige eller någon när­stå­ende till honom får vär­deö­ver­fö­ringen. Om den skatt­skyl­di­ges andel av kapi­ta­let har änd­rats under kalen­derå­ret och om det under kalen­derå­ret har skett mer än en vär­deö­ver­fö­ring, ska jäm­fö­rel­se­be­lop­pet bestäm­mas uti­från den högsta andel av kapi­ta­let i före­ta­get som den skatt­skyl­dige har vid tid­punk­ten för någon av vär­deö­ver­fö­ring­arna. Lag (2013:771).

Mede­lan­ta­let anställda, net­to­om­sätt­ning och balansom­slut­ning

7 §   Om före­ta­get ingår i en kon­cern, ska gräns­vär­dena i 4 § första styc­ket beräk­nas med hän­syn till samt­liga före­tag inom kon­cer­nen.

Om något kon­cern­fö­re­tag inne­har ande­lar i ett annat före­tag eller om ett annat före­tag inne­har ande­lar i kon­cern­fö­re­ta­get på det sätt som anges i 8 §, ska vär­dena för det andra före­ta­get läg­gas till i enlig­het med vad som anges i den para­gra­fen.

Första och andra styc­kena gäl­ler även före­tag som skulle ha ingått i samma kon­cern om den fysiska per­son eller den grupp av fysiska per­so­ner i sam­ver­kan som äger före­ta­gen hade varit ett före­tag. Detta gäl­ler dock bara om före­ta­gen bedri­ver verk­sam­het på samma mark­nad eller angrän­sande mark­na­der.
Lag (2013:771).

8 §   Gräns­vär­dena i 4 § första styc­ket ska beräk­nas med tillämp­ning av andra och tredje styc­kena om före­ta­get utan att ingå i en kon­cern
   1. inne­har 25 pro­cent eller mer av kapital-​ eller rös­tan­de­larna i ett annat före­tag, eller
   2. kon­trol­le­ras av ett annat före­tag genom att det före­ta­get inne­har 25 pro­cent eller mer av kapital-​ eller rös­tan­de­larna.

Till före­ta­gets gräns­vär­den ska läg­gas den högsta ande­len av kapital-​ eller rös­tan­de­larna av de kon­trol­le­rade och kon­trol­le­rande före­ta­gens vär­den. Om det finns flera sådana före­tag som anges i första styc­ket, ska denna beräk­ning göras för varje före­tag för sig.

Om det kon­trol­le­rade eller kon­trol­le­rande före­ta­get ingår i en kon­cern, ska beräk­ningen enligt andra styc­ket avse vär­dena för hela kon­cer­nen. Lag (2013:771).

9 §   Om två eller flera före­tag som ingår i samma kon­cern inne­har ande­lar i före­ta­get, ska gräns­vär­dena i 4 § första styc­ket beräk­nas med hän­syn till hur stor andel av kapital-​ eller rös­tan­de­larna i före­ta­get som kon­cer­nen inne­har.
Lag (2013:771).

Vilka som får göra avdrag

10 §   Inve­ste­rarav­drag får göras av en fysisk per­son som för­vär­var ande­lar i ett före­tag av mindre stor­lek om
   1. vill­ko­ren i 12-19 §§ är upp­fyllda,
   2. för­vär­va­ren är skatt­skyl­dig i Sve­rige för kapital­vinst på ande­larna, och
   3. kapital­vins­ten inte är undan­ta­gen från beskatt­ning i Sve­rige på grund av ett skat­te­av­tal.

Om en fysisk per­son som upp­fyl­ler vill­ko­ren i första styc­ket avli­der, får döds­boet göra inve­ste­rarav­drag. Lag (2013:771).

Tid­punk­ten för avdra­get

11 §   Inve­ste­rarav­drag ska göras det beskatt­ningsår då full betal­ning för ande­larna har skett (betal­nings­å­ret).

Om vill­ko­ren i 14 och 15 §§ upp­fylls först det beskatt­ningsår som föl­jer när­mast efter betal­nings­å­ret, ska i stäl­let inve­ste­rarav­drag göras det beskatt­nings­å­ret. Lag (2013:771).

Vill­kor för avdrag

12 §   Inve­ste­rarav­drag får göras bara om ande­larna
   1. har beta­lats kon­tant,
   2. har för­vär­vats
   - vid bildan­det av före­ta­get,
   - vid en nye­mis­sion,
   - genom till­skott till en eko­no­misk för­e­ning i form av med­lemsin­sats eller för­lagsin­sats, eller
   - från en juri­disk per­son och avser ett före­tag som inte tidi­gare har bedri­vit någon verk­sam­het, och
   3. inne­has av för­vär­va­ren eller den­nes dödsbo vid utgången av betal­nings­å­ret. Lag (2013:771).

13 §   Inve­ste­rarav­drag får göras bara om ande­larna har för­vär­vats i ett före­tag som vid utgången av betal­nings­å­ret är ett före­tag av mindre stor­lek. Lag (2013:771).

14 §   Inve­ste­rarav­drag får göras bara om det före­tag i vil­ket ande­lar har för­vär­vats ute­slu­tande eller så gott som ute­slu­tande bedri­ver rörelse vid utgången av betal­nings­å­ret eller vid utgången av det beskatt­ningsår som föl­jer när­mast efter betal­nings­å­ret.

Avdrag får dock inte göras vid för­värv av ande­lar i före­tag som helt eller del­vis är verk­samma inom varvs-​, kol- eller stål­in­du­strin. Lag (2013:771).

15 §   Inve­ste­rarav­drag får göras bara om det före­tag i vil­ket ande­lar har för­vär­vats har ett löne­un­der­lag som för betal­nings­å­ret eller för det beskatt­ningsår som föl­jer när­mast efter betal­nings­å­ret upp­går till minst 300 000 kro­nor. Lag (2013:771).

16 §   Löne­un­der­la­get ska beräk­nas på grund­val av sådan kon­tant ersätt­ning som hos arbets­ta­garna ska tas upp i inkomst­sla­get tjänst och som har läm­nats till dem under året. Mot­sva­rande ersätt­ning som har beta­lats till arbets­ta­gare i utlan­det ska också räk­nas in i löne­un­der­la­get. Som kon­tant ersätt­ning anses även sådan ersätt­ning som skulle ha tagits upp i inkomst­sla­get tjänst om den inte varit undan­ta­gen från beskatt­ning enligt 3 kap. 9 § eller på grund av ett skat­te­av­tal.

Som kon­tant ersätt­ning anses inte
   1. kost­nads­er­sätt­ning,
   2. belopp som ska tas upp i inkomst­sla­get tjänst enligt 11 kap. 45 §, 48 a kap. 9 § andra styc­ket, 50 kap. 7 § eller 57 kap., eller
   3. ersätt­ning som täcks av stat­liga bidrag för löne­kost­na­der.

Löne­un­der­la­get får ökas med löne­un­der­lag i före­tag som avses i 7-9 §§ på det sätt som mot­sva­rar hur vär­dena i 4 § första styc­ket beräk­nas enligt dessa para­gra­fer. Lag (2013:771).

16 a §   Inve­ste­rarav­drag får göras bara om det före­tag i vil­ket ande­lar har för­vär­vats
   1. vid tid­punk­ten för för­vär­vet inte har varit verk­samt på någon mark­nad, eller
   2. vid tid­punk­ten för för­vär­vet har varit verk­samt på en mark­nad mindre än sju år efter sin första för­sälj­ning på en produkt-​ eller tjäns­te­mark­nad.

Om före­ta­get har för­vär­vat en verk­sam­het från någon annan gäl­ler föl­jande vid tillämp­ning av första styc­ket:
   1. Vid bedöm­ningen av om före­ta­get har varit verk­samt på någon mark­nad enligt första styc­ket 1 ska även den för­vär­vade verk­sam­he­ten beak­tas.
   2. Den tid som anges i första styc­ket 2 ska räk­nas från den första för­sälj­ningen på en produkt-​ eller tjäns­te­mark­nad i den för­vär­vade verk­sam­he­ten. Detta gäl­ler dock bara om den första för­sälj­ningen i den för­vär­vade verk­sam­he­ten har skett före den första för­sälj­ningen i före­ta­get.

Begrän­sad för­sälj­ning för att testa mark­na­den anses inte vara en första för­sälj­ning. Lag (2024:366).

16 b §   Bestäm­mel­serna i 16 a § andra styc­ket ska inte tilläm­pas om den för­vär­vade verk­sam­he­tens net­to­om­sätt­ning under den period som mot­sva­rar före­ta­gets beskatt­ningsår när­mast före för­vär­vet upp­gick till mindre än 10 pro­cent av före­ta­gets net­to­om­sätt­ning under samma period. Om verk­sam­he­ten har för­vär­vats under före­ta­gets första beskatt­ningsår ska denna beräk­ning i stäl­let avse den period som mot­sva­rar före­ta­gets beskatt­ningsår fram till för­vär­vet.

Om före­ta­get har bil­dats genom fusion ska bestäm­mel­serna i 16 a § andra styc­ket inte hel­ler tilläm­pas i fråga om verk­sam­he­ten i ett över­lå­tande före­tag om detta före­tags net­to­om­sätt­ning under beskatt­nings­å­ret när­mast före fusio­nen upp­gick till mindre än 10 pro­cent av den sam­man­lagda net­to­om­sätt­ningen hos de över­lå­tande före­ta­gen under samma period. Lag (2024:366).

17 §   Inve­ste­rarav­drag får inte göras om det före­tag i vil­ket ande­lar har för­vär­vats vid tid­punk­ten för för­vär­vet är
   1. skyl­digt att upp­rätta en kon­troll­ba­lans­räk­ning av sådant slag som anges i 25 kap. 13 § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) och kapi­tal­till­skot­tet inte undan­rö­jer skyl­dig­he­ten,
   2. i eko­no­miska svå­rig­he­ter enligt arti­kel 2.18 c och d i Euro­pe­iska kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vil­ken vissa kate­go­rier av stöd för­kla­ras för­en­liga med den inre mark­na­den enligt artik­larna 107 och 108 i för­dra­get, eller
   3. före­mål för ett betal­nings­krav på grund av ett beslut av Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen om att ett stöd bevil­jat av en svensk stöd­gi­vare är olag­ligt och ofören­ligt med den inre mark­na­den.
Lag (2020:547).

17 a §   Inve­ste­rarav­drag får inte göras om den skatt­skyl­dige eller någon när­stå­ende till honom under något av de två beskatt­nings­å­ren när­mast före det år för­vär­vet sker (för­värv­så­ret) eller under för­värv­så­ret fram till tid­punk­ten för för­vär­vet direkt eller indi­rekt inne­har eller har inne­haft ande­lar i det före­tag i vil­ket ande­lar har för­vär­vats eller i ett annat före­tag inom samma kon­cern.
Lag (2015:775).

18 §   Inve­ste­rarav­drag får inte göras om den skatt­skyl­dige eller någon när­stå­ende till honom under betal­nings­å­ret eller något av de två beskatt­nings­å­ren när­mast före betal­nings­å­ret har fått en eller flera vär­deö­ver­fö­ringar från det före­tag i vil­ket ande­lar har för­vär­vats eller från ett annat före­tag i samma kon­cern och vär­deö­ver­fö­ringen eller vär­deö­ver­fö­ring­arna till­sam­mans över­sti­ger jäm­fö­rel­se­be­lop­pet enligt 6 §.

Om en när­stå­ende som inne­har ande­lar i före­ta­get har fått en eller flera vär­deö­ver­fö­ringar från före­ta­get, ska över­fö­ringen eller över­fö­ring­arna vid till­lämp­ningen av första styc­ket endast beak­tas till den del den eller de till­sam­mans över­sti­ger den när­stå­en­des andel av kapi­ta­let i före­ta­get vid tid­punk­ten för vär­deö­ver­fö­ringen, mul­ti­pli­ce­rad med före­ta­gets redo­vi­sade resul­tat för beskatt­nings­å­ret när­mast före det kalen­derår under vil­ket den när­stå­ende fick vär­deö­ver­fö­ringen eller vär­deö­ver­fö­ring­arna.

Om den när­stå­en­des andel av kapi­ta­let har änd­rats under kalen­derå­ret och om det under kalen­derå­ret har skett mer än en vär­deö­ver­fö­ring till den när­stå­ende, ska beräk­ningen i andra styc­ket göras uti­från den högsta andel av kapi­ta­let i före­ta­get som den när­stå­ende har vid tid­punk­ten för någon av vär­deö­ver­fö­ring­arna. Lag (2013:771).

19 §   Inve­ste­rarav­drag får inte göras om det före­tag i vil­ket ande­lar har för­vär­vats under betal­nings­å­ret eller de två beskatt­nings­å­ren när­mast före betal­nings­å­ret har för­vär­vat
   1. direkt eller indi­rekt, ande­lar i ett annat före­tag från den skatt­skyl­dige eller någon när­stå­ende till honom,
   2. en närings­verk­sam­het från den skatt­skyl­dige eller någon när­stå­ende till honom, om närings­verk­sam­he­ten tidi­gare har bedri­vits i ett före­tag som ägs eller har ägts av den skatt­skyl­dige eller någon när­stå­ende till honom, eller
   3. verk­sam­het från ett före­tag som den skatt­skyl­dige eller någon när­stå­ende till honom äger.

Första styc­ket 1 gäl­ler bara till den del det inte finns något inve­ste­rarav­drag hän­för­ligt till de för­vär­vade ande­larna som har åter­förts eller ska åter­fö­ras med anled­ning av för­vär­vet. Lag (2013:771).

Under­lag för inve­ste­rarav­drag

20 §   Under­la­get för inve­ste­rarav­drag är den skatt­skyl­di­ges betal­ning för ande­larna i före­ta­get.

Om ande­larna har för­vär­vats från en juri­disk per­son, utgörs under­la­get högst av det belopp som beta­lats kon­tant för ande­larna vid bildan­det av före­ta­get.

Om flera skatt­skyl­di­gas under­lag för inve­ste­rarav­drag för ett och samma före­tag till­sam­mans över­sti­ger 20 mil­jo­ner kro­nor under ett kalen­derår, ska under­la­gen mins­kas pro­por­tio­nellt i för­hål­lande till betal­ningen för ande­larna så att under­la­gen till­sam­mans inte över­sti­ger 20 mil­jo­ner kro­nor.
Lag (2013:771).

Inve­ste­rarav­dra­gets stor­lek

21 §   Inve­ste­rarav­drag får göras med hälf­ten av det under­lag som anges i 20 §. Avdra­get får uppgå till högst 650 000 kro­nor per beskatt­ningsår.

Avdra­get ska avrun­das uppåt till helt hund­ra­tal kro­nor.
Lag (2013:771).

Åter­fö­ring av inve­ste­rarav­drag

22 §   Inve­ste­rarav­drag ska åter­fö­ras om ande­larna i före­ta­get avytt­ras under de fem beskatt­nings­å­ren när­mast efter betal­nings­å­ret.

Om den skatt­skyl­dige har såväl ande­lar för vilka han har fått inve­ste­rarav­drag som andra ande­lar i före­ta­get, ska vid tillämp­ningen av första styc­ket en avytt­ring av ande­lar i före­ta­get all­tid behand­las som om avytt­ringen avsåg de ande­lar för vilka han har fått inve­ste­rarav­drag.

Med avytt­ring lik­ställs vid tillämp­ningen av denna para­graf att ande­larna över­går till någon annan genom gåva eller bodel­ning. Avytt­ring anses dock inte ha skett vid över­gång genom bodel­ning med anled­ning av ett sam­bo­för­hål­lande som upp­hör, äkten­skaps­skill­nad eller sam­bons eller makens död.
Lag (2013:771).

23 §   Om den del av andels­in­ne­ha­vet som avytt­ras under­sti­ger den del av inne­ha­vet för vil­ken den skatt­skyl­dige har fått inve­ste­rarav­drag, ska den åter­förda delen av inve­ste­rarav­dra­get mot­svara den del av avdra­get som den avytt­rade delen utgör av det inne­hav för vil­ket den skatt­skyl­dige har fått avdrag. Lag (2013:771).

24 §   Om den skatt­skyl­dige har fått flera inve­ste­rarav­drag för ande­larna i före­ta­get, ska avdra­gen åter­fö­ras i den ord­ning som den skatt­skyl­dige har fått dem. Lag (2013:771).

25 §   Inve­ste­rarav­drag ska åter­fö­ras om den skatt­skyl­dige eller någon när­stå­ende till honom under något av de fem beskatt­nings­å­ren när­mast efter betal­nings­å­ret får en eller flera vär­deö­ver­fö­ringar från det före­tag i vil­ket ande­lar har för­vär­vats eller från ett annat före­tag i samma kon­cern och vär­deö­ver­fö­ringen eller vär­deö­ver­fö­ring­arna till­sam­mans över­sti­ger jäm­fö­rel­se­be­lop­pet enligt 6 §.

Om en när­stå­ende som inne­har ande­lar i före­ta­get får en eller flera vär­deö­ver­fö­ringar från före­ta­get, ska över­fö­ringen eller över­fö­ring­arna vid tillämp­ningen av första styc­ket endast beak­tas till den del den eller de till­sam­mans över­sti­ger den när­stå­en­des andel av kapi­ta­let i före­ta­get vid tid­punk­ten för vär­deö­ver­fö­ringen, mul­ti­pli­ce­rad med före­ta­gets redo­vi­sade resul­tat för beskatt­nings­å­ret när­mast före det kalen­derår under vil­ket den när­stå­ende får vär­deö­ver­fö­ringen eller vär­deö­ver­fö­ring­arna.

Om den när­stå­en­des andel av kapi­ta­let har änd­rats under kalen­derå­ret och om det under kalen­derå­ret har skett mer än en vär­deö­ver­fö­ring till den när­stå­ende, ska beräk­ningen i andra styc­ket göras uti­från den högsta andel av kapi­ta­let i före­ta­get som den när­stå­ende har vid tid­punk­ten för någon av vär­deö­ver­fö­ring­arna. Lag (2013:771).

26 §   Inve­ste­rarav­drag ska åter­fö­ras om före­ta­get under de två beskatt­nings­å­ren när­mast efter betal­nings­å­ret, gör ett sådant för­värv som avses i 19 § första styc­ket.

Vid sådant för­värv som avses i 19 § första styc­ket 1 gäl­ler första styc­ket bara till den del det inte finns något inve­ste­rarav­drag hän­för­ligt till de för­vär­vade ande­larna som ska åter­fö­ras med anled­ning av för­vär­vet. Lag (2013:771).

27 §   Inve­ste­rarav­drag ska åter­fö­ras om den skatt­skyl­dige under de fem beskatt­nings­å­ren när­mast efter betal­nings­å­ret upp­hör att vara skatt­skyl­dig i Sve­rige för kapital­vinst på ande­larna, eller om kapital­vins­ten under denna tid blir undan­ta­gen från beskatt­ning i Sve­rige på grund av ett skat­te­av­tal. Lag (2013:771).

28 §   Åter­fö­ring enligt 27 § ska inte göras
   1. till den del ande­larna i före­ta­get under de fem beskatt­nings­å­ren när­mast efter betal­nings­å­ret inte skulle anses avytt­rade vid tillämp­ning av 22 och 23 §§,
   2. om den skatt­skyl­dige eller någon när­stå­ende till honom under något av de fem beskatt­nings­å­ren när­mast efter betal­nings­å­ret inte har fått en sådan vär­deö­ver­fö­ring som skulle med­föra åter­fö­ring enligt 25 §, och
   3. om det före­tag i vil­ket ande­lar har för­vär­vats under de två beskatt­nings­å­ren när­mast efter betal­nings­å­ret inte har gjort ett sådant för­värv som skulle med­föra åter­fö­ring enligt 26 § eller, för det fall före­ta­get har gjort ett sådant för­värv, till den del inve­ste­rarav­drag inte skulle åter­fö­ras på grund av för­vär­vet enligt 26 § andra styc­ket.
Lag (2013:771).

Tid­punkt för åter­fö­ring

29 §   Åter­fö­ring ska göras det beskatt­ningsår då
   1. ande­larna avytt­ras,
   2. den skatt­skyl­dige eller någon när­stå­ende till honom får en vär­deö­ver­fö­ring som över­sti­ger jäm­fö­rel­se­be­lop­pet,
   3. det före­tag i vil­ket ande­lar har för­vär­vats gör ett sådant för­värv som avses i 19 § första styc­ket, eller
   4. den skatt­skyl­dige upp­hör att vara skatt­skyl­dig i Sve­rige för kapital­vinst på ande­larna eller kapital­vins­ten blir undan­ta­gen från beskatt­ning i Sve­rige på grund av ett skat­te­av­tal. Lag (2013:771).


AVD. VII KAPITAL­VINS­TER OCH KAPITAL­FÖR­LUS­TER


44 kap. Grund­läg­gande bestäm­mel­ser om kapital­vins­ter och kapital­för­lus­ter

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns de grund­läg­gande bestäm­mel­serna om kapital­vins­ter och kapital­för­lus­ter. De gäl­ler, om inte annat anges, alla slag av till­gångar och för­plik­tel­ser.

Sär­skilda bestäm­mel­ser för olika slag av till­gångar och för­plik­tel­ser finns i 45-52 kap.

I 53 kap. finns bestäm­mel­ser om över­lå­tel­ser till under­pris från delä­gare och när­stå­ende.

I 54 kap. finns bestäm­mel­ser om kapital­vins­ter och kapital­för­lus­ter vid betal­ning av skul­der i utländsk valuta som gäl­ler bara i inkomst­sla­get kapi­tal.

I 55 kap. finns bestäm­mel­ser om avytt­ringar av delä­gar­rät­ter och ford­rings­rät­ter i sam­band med insätt­nings­ga­ranti och inve­ste­rar­skydd.

I 25 och 25 a kap. finns bestäm­mel­ser om kapital­vins­ter och kapital­för­lus­ter som gäl­ler bara i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het. Lag (2003:224).

Kapital­för­lus­ter

2 §   Vad som sägs om kapital­vins­ter i detta kapi­tel samt i 45, 46, 47, 48, 48 a, 50, 52 och 54 kap. gäl­ler på mot­sva­rande sätt för kapital­för­lus­ter. Lag (2006:1520).

Vad som avses med avytt­ring

Huvud­re­gel

3 §   Med avytt­ring av till­gångar avses för­sälj­ning, byte och lik­nande över­lå­telse av till­gångar.

Ford­ringar, optio­ner och ter­mi­ner

4 §   Till avytt­ring räk­nas att
   1. inne­ha­va­ren av en ford­ran får betalt för denna,
   2. inne­ha­va­ren av en option får betalt för att mot­par­tens för­plik­telse ska upp­höra,
   3. inne­ha­va­ren av en option får betalt utan att de under­lig­gande till­gång­arna över­låts när optio­nen löper ut,
   4. tiden för utnytt­jande av en option löper ut utan att optio­nen utnytt­jas,
   5. ena par­ten i ett ter­mins­av­tal får betalt för att mot­par­tens för­plik­telse ska upp­höra, eller
   6. ena par­ten i ett ter­mins­av­tal får betalt utan att de under­lig­gande till­gång­arna över­låts vid slut­tid­punk­ten.

De bestäm­mel­ser i första styc­ket som gäl­ler optio­ner och ter­mins­av­tal gäl­ler också lik­nande avtal. Lag (2007:1419).

Utträde ur eko­no­misk för­e­ning

5 §   En med­lem som avgår ur en eko­no­misk för­e­ning anses ha avytt­rat ande­len.

Upp­lös­ning av en vär­de­pap­pers­fond eller en spe­ci­al­fond

6 §   Om en vär­de­pap­pers­fond eller en spe­ci­al­fond upp­lö­ses, anses varje andelsä­gare ha avytt­rat sin andel.
Lag (2013:569).

Lik­vi­da­tion

7 §   Ett vär­de­pap­per anses avytt­rat om det före­tag som gett ut det trä­der i lik­vi­da­tion.

Vid sådan ombild­ning av en eko­no­misk för­e­ning till aktie­bo­lag som avses i 42 kap. 20 § anses ande­len i för­e­ningen inte ha avytt­rats på grund av för­e­ning­ens upp­lös­ning. Lag (2000:1341).

För­enklad avveck­ling av eko­no­misk för­e­ning

7 a §   En andel i en eko­no­misk för­e­ning anses avytt­rad om för­e­ningen upp­lö­ses till följd av ett beslut om för­enklad avveck­ling. Lag (2018:722).

Kon­kurs, fusion och fis­sion

8 §   Ett vär­de­pap­per anses avytt­rat om det före­tag som gett ut det
   1. för­sätts i kon­kurs och är ett aktie­bo­lag eller en eko­no­misk för­e­ning,
   2. upp­lö­ses genom kon­kurs och är ett annat före­tag än ett aktie­bo­lag eller en eko­no­misk för­e­ning, eller
   3. upp­lö­ses genom fusion eller fis­sion och vär­de­pap­pe­ret där­i­ge­nom defi­ni­tivt för­lo­rar sitt värde.

Vid sådana kon­kur­ser som avses i första styc­ket 1 ska en kapital­för­lust all­tid anses defi­ni­tiv när före­ta­get för­sätts i kon­kurs.

Av 37 kap. 29 § första styc­ket fram­går att bestäm­mel­sen i första styc­ket 3 inte gäl­ler vär­de­pap­per som inne­has av det över­ta­gande före­ta­get vid en kva­li­fi­ce­rad fusion eller fis­sion. Lag (2017:1212).

Över­fö­ring och inbe­tal­ning till inve­ste­rings­spar­konto

8 a §   Den som har över­fört inve­ste­rings­till­gångar enligt lagen (2011:1268) om inve­ste­rings­spar­konto från ett konto som inte är ett inve­ste­rings­spar­konto till ett eget inve­ste­rings­spar­konto ska anses ha avytt­rat till­gång­arna mot en ersätt­ning som mot­sva­rar mark­nads­vär­det då de för­teck­na­des på kon­tot. Lag (2011:1271).

8 b §   Utländsk valuta som har beta­lats in till ett inve­ste­rings­spar­konto anses avytt­rad mot en ersätt­ning som mot­sva­rar mark­nads­vär­det på valu­tan då den för­teck­na­des på kon­tot.

Som inbe­tal­ning avses vid tillämp­ning av första styc­ket inte inbe­tal­ning av
   1. ränta, utdel­ning och annan avkast­ning än ersätt­ning vid över­lå­telse på till­gångar som för­va­ras på ett inve­ste­rings­spar­konto,
   2. ersätt­ning vid sådan över­lå­telse som avses i 22 § lagen (2011:1268) om inve­ste­rings­spar­konto av till­gångar som för­va­ras på inve­ste­rings­spar­kon­tot,
   3. utländsk valuta som över­förs från ett annat inve­ste­rings­spar­konto, eller
   4. utländsk valuta som inve­ste­rings­fö­re­ta­get som för inve­ste­rings­spar­kon­tot har väx­lat mot valuta som har för­va­rats på kon­tot. Lag (2011:1271).

Utlå­ning för blank­ning

9 §   Som avytt­ring anses inte att delä­gar­rät­ter eller ford­rings­rät­ter lånas ut för blank­ning.

Vad som avses med blank­ning fram­går av 29 §.

Utnytt­jande av rätt att för­värva till­gångar

10 §   Om en teck­nings­rätt, fondak­ti­e­rätt, före­trä­des­rätt till teck­ning av vinstan­delslån eller kapi­ta­lan­delslån, ter­min, option, kon­ver­ti­bel, kon­ver­ti­belt vinstan­dels­be­vis eller kon­ver­ti­belt kapi­ta­lan­dels­be­vis utnytt­jas för att för­värva aktier eller andra till­gångar, anses detta inte som avytt­ring av det utnytt­jade vär­de­pap­pe­ret.
I 20 § finns bestäm­mel­ser om anskaff­nings­ut­gif­ten för de för­vär­vade till­gång­arna. Lag (2005:1142).

Vad som avses med ter­mi­ner och optio­ner

11 §   Med ter­min avses ett avtal, läm­pat för all­män omsätt­ning, om
   - för­värv av aktier, obli­ga­tio­ner eller andra till­gångar vid en viss fram­tida tid­punkt och till ett bestämt pris, eller
   - en fram­tida betal­ning vars stor­lek beror på vär­det av under­lig­gande till­gångar eller av kurs­in­dex eller lik­nande.

12 §   Med option avses en rätt för inne­ha­va­ren att - för­värva eller avyttra aktier, obli­ga­tio­ner eller andra till­gångar till ett bestämt pris, eller
   - få betal­ning vars stor­lek beror på vär­det av under­lig­gande till­gångar, eller av kurs­in­dex eller lik­nande.

Beräk­ningen

Huvud­re­gel

13 §   Kapital­vins­ten ska beräk­nas som skill­na­den mel­lan - ersätt­ningen för den avytt­rade till­gången eller för den utfär­dade för­plik­tel­sen mins­kad med utgif­terna för avytt­ringen eller utfär­dan­det, och
   - omkost­nads­be­lop­pet. Lag (2007:1419).

Omkost­nads­be­lopp

14 §   Med omkost­nads­be­lopp avses, om inte annat före­skrivs, utgif­ter för anskaff­ning (anskaff­nings­ut­gif­ter) ökade med utgif­ter för för­bätt­ring (för­bätt­rings­ut­gif­ter).

Utgif­ter för arbete och mate­rial enligt 67 kap. 13 a, 13 b och 38 §§ ska inte ingå i omkost­nads­be­lop­pet till den del skat­te­re­duk­tion har till­go­do­räk­nats enligt 67 kap.
Lag (2020:1068).

För­plik­tel­ser

15 §   I fråga om för­plik­tel­ser ska den betal­ning som utfär­da­ren får för att han åtar sig för­plik­tel­sen anses som ersätt­ning.
Vad utfär­da­ren ger ut för att för­plik­tel­sen ska upp­höra anses som anskaff­nings­ut­gift.

Att betal­ningen i vissa fall i stäl­let ingår i kapital­vinst­be­räk­ningen för den under­lig­gande till­gången fram­går av 32 §. Lag (2007:1419).

Betal­ningar i utländsk valuta

16 §   Om ersätt­ning för avytt­rade till­gångar erhålls i utländsk valuta som väx­las till svenska kro­nor inom tret­tio dagar från avytt­ringen, ska kur­sen på väx­lings­da­gen använ­das för beräk­ningen av vär­det på ersätt­ningen. Lag (2007:1419).

Ersätt­ningen över­sti­ger mark­nads­vär­det

17 §   Om en till­gång avytt­ras till ett pris som över­sti­ger mark­nads­vär­det och den över­skju­tande delen tas upp som intäkt i inkomst­sla­get tjänst, ska ersätt­ningen anses mot­svara mark­nads­vär­det. Lag (2007:1419).

Utgif­ter som täckts genom bidrag från stat eller kom­mun

18 §   I omkost­nads­be­lop­pet ska inte sådana utgif­ter räk­nas in som täckts genom närings­bi­drag eller stat­ligt eller kom­mu­nalt bidrag. Lag (2007:1419).

Till­gångar som avytt­ras på grund av att en säl­jop­tion utnytt­jas

19 §   Till anskaff­nings­ut­gif­ten för till­gångar som inne­ha­va­ren av en inlö­sen­rätt, sälj­rätt eller annan säl­jop­tion avytt­rar genom att utnyttja optio­nen ska läg­gas vad han beta­lat för optio­nen. Lag (2007:1419).

Till­gångar som för­vär­vas genom att ett vär­de­pap­per utnytt­jas

20 §   I anskaff­nings­ut­gif­ten för en till­gång som den skatt­skyl­dige för­vär­var genom att utnyttja en teck­nings­rätt, fondak­ti­e­rätt, före­trä­des­rätt till teck­ning av vinstan­delslån eller kapi­ta­lan­delslån, ter­min, option, kon­ver­ti­bel, kon­ver­ti­belt vinstan­dels­be­vis eller kon­ver­ti­belt kapi­ta­lan­dels­be­vis ska det omkost­nads­be­lopp räk­nas in som skulle ha använts om det utnytt­jade vär­de­pap­pe­ret hade avytt­rats vid tid­punk­ten för utnytt­jan­det. Lag (2007:1419).

Till­gångar som för­vär­vas genom arv, gåva m.m.

21 §   Om en till­gång för­vär­vas genom arv, tes­ta­mente, gåva, bodel­ning eller på lik­nande sätt, inträ­der för­vär­va­ren i den tidi­gare äga­rens skatte­mäs­siga situ­a­tion.

I fråga om delä­gar­rät­ter, ford­rings­rät­ter och sådana till­gångar som avses i 52 kap. ska som anskaff­nings­ut­gift räk­nas ett belopp som mot­sva­rar det omkost­nads­be­lopp som skulle ha använts om den tidi­gare äga­ren i stäl­let hade avytt­rat till­gång­arna på dagen för ägan­de­rätt­sö­ver­gången. Lag (2007:1419).

22 §   En till­gång som för­vär­vas genom arv, tes­ta­mente eller bodel­ning med anled­ning av makes död och som varit lager­till­gång hos den döde men inte kom­mer att vara det hos för­vär­va­ren anses, i stäl­let för vad som anges i 21 §, för­vär­vad till det skatte­mäs­siga vär­det.

Anskaff­nings­ut­gift när scha­blon­be­skatt­ning upp­hör

22 a §   När ett konto upp­hör som ett inve­ste­rings­spar­konto enligt lagen (2011:1268) om inve­ste­rings­spar­konto, ska kon­to­in­ne­ha­va­rens anskaff­nings­ut­gift för finan­si­ella instru­ment och utländsk valuta som för­va­rats på kon­tot anses mot­svara till­gång­ar­nas mark­nads­vär­den när kon­tot upp­hör.

Första styc­ket gäl­ler inte
   1. finan­si­ella instru­ment som har över­förts till ett inve­ste­rings­spar­konto om över­fö­ringen av till­gång­arna till kon­tot har med­fört att kon­tot har upp­hört som inve­ste­rings­spar­konto enligt lagen om inve­ste­rings­spar­konto, eller
   2. till­gångar som avses i 42 kap. 38 §. Lag (2011:1271).

22 b §   När en kon­to­främ­mande till­gång enligt lagen (2011:1268) om inve­ste­rings­spar­konto avförs från ett inve­ste­rings­spar­konto, ska kon­to­in­ne­ha­va­rens anskaff­nings­ut­gift anses mot­svara till­gång­ens mark­nads­värde när den avförs.

Första styc­ket gäl­ler inte till­gångar som avses i 42 kap. 38 §. Lag (2011:1271).

22 c §   För en kon­to­främ­mande till­gång enligt lagen (2011:1268) om inve­ste­rings­spar­konto och utländsk valuta som för­va­ras på ett inve­ste­rings­spar­konto som har för­vär­vats genom arv, tes­ta­mente, gåva, bodel­ning eller på lik­nande sätt ska anskaff­nings­ut­gif­ten anses mot­svara till­gång­ens eller valu­tans mark­nads­värde när den avförs respek­tive tas ut från inve­ste­rings­spar­kon­tot.

Första styc­ket gäl­ler inte till­gångar som avses i 42 kap. 38 §. Lag (2011:1271).

22 d §   För en kon­to­främ­mande till­gång som för­va­ras på ett inve­ste­rings­spar­konto i strid med 17 § lagen (2011:1268) om inve­ste­rings­spar­konto ska kon­to­in­ne­ha­va­rens anskaff­nings­ut­gift anses mot­svara till­gång­ens mark­nads­värde när den fel­ak­tiga för­va­ringen påbör­ja­des. Lag (2011:1271).

22 e §   När utländsk valuta tas ut från ett inve­ste­rings­spar­konto, ska kon­to­in­ne­ha­va­rens anskaff­nings­ut­gift anses mot­svara valu­tans mark­nads­värde när den tas ut. Lag (2011:1271).

Kapital­för­lus­ter

23 §   Bara verk­liga kapital­för­lus­ter ska anses som kapital­för­lus­ter. Lag (2007:1419).

24 §   Kapital­för­lus­ter som beror på att till­gångar avytt­ras mot en ersätt­ning som under­sti­ger deras mark­nads­värde, ska anses som kapital­för­lus­ter bara om det fram­går av omstän­dig­he­terna att säl­ja­ren inte har för avsikt att öka köpa­rens för­mö­gen­het.
Lag (2007:1419).

25 §   Om den skatt­skyl­dige eller någon när­stå­ende till honom på grund av avytt­ringen, direkt eller indi­rekt, får en rät­tig­het eller en för­mån som - trots att den inte ska räk­nas in i ersätt­ningen vid kapital­vinst­be­räk­ningen - får antas ha ett värde och det upp­kom­mer en kapital­för­lust, ska den del av kapital­för­lus­ten som mot­sva­rar detta värde inte anses som kapital­för­lust. Lag (2007:1419).

Beskatt­nings­tid­punk­ten

Huvud­re­gel

26 §   Kapital­vins­ter ska tas upp som intäkt det beskatt­ningsår då till­gången avytt­ras.

Kapital­för­lus­ter ska dock inte dras av som kost­nad för­rän det beskatt­ningsår då för­lus­ten är defi­ni­tiv. Lag (2007:1419).

Hän­vis­ningar

27 §   Det finns bestäm­mel­ser om
   - att kapital­för­lus­ter inte får dras av eller ska dras av vid ett senare till­fälle vid avytt­ringar till före­tag i intres­se­ge­men­skap med säl­ja­ren i 25 kap. 7-11 §§,
   - upp­skovs­be­lopp vid avytt­ring av pri­vat­bo­stä­der i 47 kap.,
   - fram­skju­ten beskatt­ning vid andels­by­ten i 48 a kap., och
   - upp­skovs­grun­dande andels­by­ten i 49 kap. Lag (2007:1419).

Till­kom­mande belopp

28 §   Om kapital­vins­tens stor­lek beror på någon hän­delse i fram­ti­den och där­för inte kan fast­stäl­las det år till­gången avytt­ras, ska den kapital­vinst som upp­kom­mer på grund av till­kom­mande belopp tas upp som intäkt det eller de beskatt­ningsår då stor­le­ken av till­kom­mande belopp kan beräk­nas. Kapital­vinst­be­räk­ningen ska då göras med utgångs­punkt i för­hål­lan­dena vid avytt­ringen och med tillämp­ning av de beräk­nings­reg­ler som gällde vid denna tid­punkt. Lag (2007:1419).

Blank­ning

29 §   Kapital­vinst på grund av att en lånad delä­gar­rätt avytt­ras (blank­nings­af­fär) ska tas upp som intäkt det beskatt­ningsår då en delä­gar­rätt åter­ställs till lån­gi­va­ren, dock senast året efter det beskatt­ningsår då den lånade delä­gar­rät­ten avytt­ra­des. Om den skatt­skyl­dige vid avytt­ringen ägde delä­gar­rät­ter av samma slag som den lånade, gäl­ler dock inte första meningen.

Vad som sägs om delä­gar­rät­ter gäl­ler också ford­rings­rät­ter. Lag (2007:1419).

Ter­mi­ner

30 §   Kapital­vins­ter på grund av en ter­min ska tas upp som intäkt det år då avta­let full­följs eller upp­hör att gälla. Lag (2007:1419).

Optio­ner

31 §   Utfär­da­rens kapital­vinst på grund av en köp- eller säl­jop­tion som är läm­pad för all­män omsätt­ning och som löper på högst ett år ska tas upp som intäkt det beskatt­ningsår då han befrias från sina för­plik­tel­ser.

I fråga om andra köp- eller säl­jop­tio­ner ska utfär­da­rens kapital­vinst som avser utfär­dan­det tas upp som intäkt det beskatt­ningsår den utfär­das och utfär­da­rens kapital­för­lust vid upp­hö­ran­det dras av som kost­nad det beskatt­ningsår den upp­hör.
Om för­plik­tel­sen upp­hör samma beskatt­ningsår som den utfär­das, ska det göras en gemen­sam kapital­vinst­be­räk­ning. Lag (2007:1419).

32 §   Om utfär­da­ren av en köpop­tion som är läm­pad för all­män omsätt­ning och som löper på högst ett år avytt­rar den under­lig­gande till­gången, ska ersätt­ningen för denna ökas med pre­mien.

Om utfär­da­ren av en säl­jop­tion som är läm­pad för all­män omsätt­ning och som löper på högst ett år för­vär­var den under­lig­gande till­gången, ska pre­mien räk­nas av från anskaff­nings­ut­gif­ten för den för­vär­vade till­gången, om denna i sin tur avytt­ras samma beskatt­ningsår som pre­mien ska tas upp till beskatt­ning.
Om utfär­da­ren av en köp- eller säl­jop­tion som är läm­pad för all­män omsätt­ning och som löper på längre tid än ett år under samma beskatt­ningsår som optio­nen utfär­das avytt­rar den under­lig­gande till­gången eller avytt­rar en till­gång som han för­vär­vat på grund av optio­nen, ska pre­mien räk­nas av från anskaff­nings­ut­gif­ten för den avytt­rade till­gången. Lag (2007:1419).

Vär­de­pap­per som anses avytt­rade på grund av lik­vi­da­tion eller kon­kurs

Lik­vi­da­tion

33 §   Om ett vär­de­pap­per enligt bestäm­mel­serna i 7 § anses ha avytt­rats på grund av att det före­tag som gett ut det trätt i lik­vi­da­tion och vär­de­pap­pe­ret där­ef­ter fak­tiskt avytt­ras, är omkost­nads­be­lop­pet vad som åter­står av omkost­nads­be­lop­pet vid den fak­tiska avytt­ringen.

Upp­hör lik­vi­da­tio­nen, anses anskaff­nings­ut­gif­ten där­ef­ter uppgå till vad som åter­står av omkost­nads­be­lop­pet när lik­vi­da­tio­nen upp­hör.

Kon­kurs

34 §   Om ett vär­de­pap­per enligt bestäm­mel­serna i 8 § första styc­ket 1 anses ha avytt­rats på grund av att det aktie­bo­lag eller den eko­no­miska för­e­ning som gett ut det för­satts i kon­kurs och vär­de­pap­pe­ret där­ef­ter fak­tiskt avytt­ras, är omkost­nads­be­lop­pet noll.

Om ackord träf­fas eller utdel­ning i kon­kur­sen erhålls, ska ersätt­ningen tas upp som kapital­vinst till den del den inte över­sti­ger avdra­get för kapital­för­lust när vär­de­pap­pe­ret ansågs avytt­rat. Om avdrag gjor­des bara för viss del av kapital­för­lus­ten, ska en mot­sva­rande del av ersätt­ningen tas upp som kapital­vinst.

Om beslu­tet om kon­kurs upp­hävs eller om kon­kur­sen avslu­tas med över­skott, ska avdra­get åter­fö­ras. Anskaff­nings­ut­gif­ten anses där­ef­ter vara omkost­nads­be­lop­pet när vär­de­pap­pe­ret ansågs avytt­rat. Vad som sagts nu gäl­ler inte till den del avdra­get räk­nats av mot erhål­len ersätt­ning enligt andra styc­ket. Lag (2017:1212).

34 a §   Bestäm­mel­serna i 34 § ska inte tilläm­pas om ett vär­de­pap­per har för­va­rats på ett inve­ste­rings­spar­konto när det enligt 8 § första styc­ket 1 anses ha avytt­rats på grund av att det aktie­bo­lag eller den eko­no­miska för­e­ning som har gett ut det har för­satts i kon­kurs.

Första styc­ket gäl­ler inte till­gångar som, när de enligt 8 § första styc­ket 1 anses ha avytt­rats, utgjorde till­gångar som avses i 42 kap. 38 §. Lag (2017:1212).

Ersätt­ningar i form av liv­rän­tor och lik­nande peri­o­diska utbe­tal­ningar

Beskatt­ning av liv­rän­tor som kapital­vinst och ränta

35 §   När till­gångar avytt­ras mot ersätt­ning i form av en livsva­rig liv­ränta ska liv­rän­tan beskat­tas som kapital­vinst enligt 36 § och som ränta enligt 37 §. Lag (2007:1419).

Beräk­ning av kapital­vinst för liv­rän­tor

36 §   Om en till­gång avytt­ras mot ersätt­ning i form av en livsva­rig liv­ränta, ska det kapi­ta­li­se­rade värde av liv­rän­tan som fram­kom­mer med tillämp­ning av tabell III till den upp­hävda lagen (1941:416) om arvs­skatt och gåvoskatt anses som ersätt­ning vid beräk­ningen av kapital­vins­ten. Är liv­rän­tan bero­ende av flera per­so­ners liv på så sätt att den upp­hör vid den först avlid­nes död, bestäms kapital­vär­det med utgångs­punkt i hur gam­mal den äldste är. Om liv­rän­tan upp­hör vid den sist avlid­nes död, bestäms vär­det efter den yngs­tes ålder.

Ersätt­ningen beräk­nas med tillämp­ning av tabell II till den upp­hävda lagen om arvs­skatt och gåvoskatt, om över­lå­tel­se­av­ta­let inne­bär att 1. liv­rän­tan ska beta­las ut livsva­rigt, dock högst ett visst antal år, och en sådan beräk­ning resul­te­rar i att ersätt­ningen blir lägre än enligt första styc­ket, eller
   2. liv­rän­tan ska beta­las ut livsva­rigt, dock minst ett visst antal år, om en sådan beräk­ning resul­te­rar i att ersätt­ningen blir högre än enligt första styc­ket.

Om en livsva­rig liv­ränta upp­hör på grund av ett döds­fall inom fem år från avytt­ringen ska, i stäl­let för vad som sagts i första och andra styc­kena, det sam­man­lagda liv­rän­te­be­lopp som beta­lats ut tas upp som ersätt­ning om denna där­med blir lägre.
Lag (2007:1419).
Beräk­ning av ränta för liv­rän­tor 37 § Om en till­gång avytt­ras mot ersätt­ning i form av en livsva­rig liv­ränta, anses så stor del av den årliga ersätt­ningen som ränta som fram­kom­mer vid tillämp­ning av tabel­len i 11 kap. 37 §. Är liv­rän­tan bero­ende av flera per­so­ners liv på så sätt att den upp­hör vid den först avlid­nes död, görs beräk­ningen med utgångs­punkt i hur gam­mal den äldste är. Om liv­rän­tan upp­hör vid den sist avlid­nes död, görs beräk­ningen efter den yngs­tes ålder. Om den per­son efter vars ålder beräk­ningen ska göras dör och liv­rän­tan ska fort­sätta att beta­las ut under viss tid, tilläm­pas tabel­len med utgångs­punkt i den ålder den avlidne skulle ha upp­nått om han hade levt under beskatt­nings­å­ret. Lag (2007:1419).
Rän­te­be­skatt­ning av peri­o­diska ersätt­ningar

38 §   Om en till­gång avytt­ras mot en peri­o­disk ersätt­ning som kan lik­stäl­las med liv­ränta och som utö­ver ett fast årligt belopp dess­utom omfat­tar ett till­lägg som till sin stor­lek är bero­ende av för­änd­ringar i det all­männa prislä­get eller lik­nande för­hål­lande, anses tilläg­get som ränta.

Köpa­rens rän­teut­gift

39 §   Belopp som anses som rän­te­in­komst för säl­ja­ren enligt 37 eller 38 § anses som rän­teut­gift för köpa­ren.

Undan­tag från skat­te­plikt för kapital­för­säk­ringar och PEPP-​produkter

40 §   En kapital­vinst som upp­kom­mer vid avytt­ring av en kapital­för­säk­ring eller en PEPP-​produkt ska inte tas upp.
Lag (2022:1753).


45 kap. Avytt­ring av fas­tig­he­ter

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns sär­skilda bestäm­mel­ser om kapital­vinst vid avytt­ring av fas­tig­he­ter. De grund­läg­gande bestäm­mel­serna finns i 44 kap.

Bestäm­mel­serna om kapital­vinst vid avytt­ring av närings­fas­tig­he­ter ska tilläm­pas också på ström­fall och rät­tig­he­ter till vat­ten­kraft. Lag (2007:1419). 2 § I 47 kap. finns bestäm­mel­ser om upp­skov med beskatt­ning av kapital­vinst för den som avytt­rar en pri­vat­bo­stads­fas­tig­het.

Beräk­nings­en­het

3 §   Kapital­vins­ten ska beräk­nas sär­skilt för varje avytt­rad tax­e­rings­en­het eller del av tax­e­rings­en­het.

Omfat­tar en tax­e­rings­en­het både en pri­vat­bo­stads­fas­tig­het och en närings­fas­tig­het, ska kapital­vins­ten beräk­nas för dem var för sig.
För fas­tig­he­ter utom­lands ska beräk­ningen göras med utgångs­punkt i en mot­sva­rande indel­ning av fas­tig­he­terna. Lag (2007:1419).

4 §   Om två eller flera tax­e­rings­en­he­ter tidi­gare under inne­ha­vet har ingått i samma tax­e­rings­en­het, ska beräk­ningen göras som om de vid avytt­ringen fort­fa­rande var en enda tax­e­rings­en­het, om den skatt­skyl­dige begär det. I fråga om en tax­e­rings­en­het som del­vis har ingått i den tidi­gare tax­e­rings­en­he­ten, ska första meningen tilläm­pas om mer än 50 pro­cent av enhe­tens tax­e­rings­värde vid avytt­ringen avser den del som har ingått i den tidi­gare tax­e­rings­en­he­ten.
Lag (2012:851).

Fas­tig­hets­re­gle­ring, klyv­ning och inlö­sen

5 §   Över­fö­ring av mark eller andel i sam­fäl­lig­het genom fas­tig­hets­re­gle­ring enligt 5 kap. fas­tig­hets­bild­nings­la­gen (1970:988) och upp­del­ning i lot­ter genom klyv­ning enligt 11 kap. samma lag anses som avytt­ring av fas­tig­het, om över­fö­ringen eller upp­del­ningen sker helt eller del­vis mot kon­tant ersätt­ning. Är den kon­tanta ersätt­ningen högst 42 000 kro­nor, ska kapital­vins­ten inte tas upp.

Av kapital­vins­ten ska bara så stor del tas upp som den kon­tanta ersätt­ningen mins­kad med 42 000 kro­nor utgör av den totala ersätt­ningen för över­fö­ringen eller upp­del­ningen mins­kad med 42 000 kro­nor. Större belopp än den kon­tanta ersätt­ningen mins­kad med 42 000 kro­nor ska dock inte tas upp.

Avstå­ende av mark genom inlö­sen enligt 8 kap. fas­tig­hets­bild­nings­la­gen anses som avytt­ring. Lag (2023:788).

All­fram­tidsupp­lå­tel­ser

6 §   Om en ägare till en fas­tig­het får engångs­er­sätt­ning för all­fram­tidsupp­lå­telse, anses en så stor del av fas­tig­he­ten avytt­rad som ersätt­ningen mot­sva­rar av hela fas­tig­he­tens mark­nads­värde vid tiden för det beslut eller den upp­lå­telse som ersätt­ningen grun­dar sig på.

7 §   Med all­fram­tidsupp­lå­telse avses
   - att för­fo­gan­de­rät­ten till fas­tig­he­ten inskränks för obe­grän­sad tid med stöd av mil­jö­bal­ken eller på mot­sva­rande sätt med stöd av andra för­fatt­ningar, eller - att nytt­jan­de­rätt till eller ser­vi­tut i fas­tig­he­ten upp­låts för obe­grän­sad tid.

8 §   Ersätt­ning på grund av upp­lå­telse av avverk­nings­rätt i sam­band med en all­fram­tidsupp­lå­telse ska behand­las som engångs­er­sätt­ning på grund av all­fram­tidsupp­lå­tel­sen, om den skatt­skyl­dige begär det. Det­samma gäl­ler för 60 pro­cent av ersätt­ningen för avytt­rade skogs­pro­duk­ter.
Första styc­ket gäl­ler dock bara om ersätt­ningen för avverk­nings­rät­ten eller skogs­pro­duk­terna ska tas upp till beskatt­ning samma beskatt­ningsår som engångs­er­sätt­ningen på grund av all­fram­tidsupp­lå­tel­sen. Lag (2007:1419).

9 §   Vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna om all­fram­tidsupp­lå­tel­ser i 6, 7, 24 och 25 §§ ska varje tax­e­rings­en­het eller sådan större enhet som på grund av bestäm­mel­serna i 4 § behand­las som en enda tax­e­rings­en­het anses som en fas­tig­het. Lag (2007:1419).

Ersätt­ning för inven­ta­rier

10 §   Om en del av ersätt­ningen för en avytt­rad fas­tig­het avser mark- eller bygg­nads­in­ven­ta­rier, ska den delen inte tas med vid kapital­vinst­be­räk­ningen. Det­samma gäl­ler utgif­ter för sådana till­gångar. Lag (2007:1419).

Omkost­nads­be­lop­pet

För­bätt­rings­ut­gif­ter

11 §   För­bätt­rings­ut­gif­ter som inte har förts upp på avskriv­nings­plan får beak­tas vid beräk­ning av omkost­nads­be­lop­pet bara för de beskatt­ningsår då de sam­man­lagt har upp­gått till minst 5 000 kro­nor.

För­bätt­rings­ut­gif­ter som har förts upp på avskriv­nings­plan hän­förs nor­malt till det år då de förts upp på pla­nen. I andra fall hän­förs utgif­ter nor­malt till det år då räk­ning eller fak­tura på det utförda arbe­tet har erhål­lits.

12 §   Utgif­ter för för­bätt­rande repa­ra­tio­ner och under­håll på pri­vat­bo­stads­fas­tig­he­ter och pri­vat­bo­stads­fö­re­tags fas­tig­he­ter räk­nas som för­bätt­rings­ut­gif­ter.

Med för­bätt­rande repa­ra­tio­ner och under­håll avses här repa­ra­tio­ner och under­håll som hän­för sig till beskatt­nings­å­ret eller något av de fem före­gå­ende beskatt­nings­å­ren till den del åtgär­derna med­fört att fas­tig­he­ten är i bättre skick vid avytt­ringen än vid för­vär­vet.

13 §   Utgif­ter för för­bätt­rande repa­ra­tio­ner och under­håll på närings­fas­tig­he­ter räk­nas som för­bätt­rings­ut­gif­ter, om avdra­gen för utgif­terna
   1. ska åter­fö­ras i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het enligt 26 kap. 2-7 §§ på grund av avytt­ringen, eller
   2. åter­för­des i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het enligt 26 kap. 8, 9 eller 13 § där­för att en fas­tig­het som tidi­gare varit närings­fas­tig­het bli­vit pri­vat­bo­stads­fas­tig­het.

Bestäm­mel­serna i 11 § gäl­ler inte för sådana utgif­ter som avses i första styc­ket. Lag (2007:1419).

14 §   Utgif­ter för repa­ra­tion och under­håll på närings­fas­tig­he­ter i sam­band med stat­ligt rän­te­bi­drag räk­nas som för­bätt­rings­ut­gif­ter till den del de inte kun­nat dras av på grund av bestäm­mel­serna i 19 kap. 24 §.

Utgif­ter för repa­ra­tion och under­håll av andels­hus räk­nas som för­bätt­rings­ut­gif­ter till den del de inte kun­nat dras av på grund av bestäm­mel­serna i 19 kap. 3 §.

15 §   Om en fas­tig­het har varit före­mål för för­bätt­rings­ar­be­ten eller för för­bätt­rande reparations-​ eller under­hålls­ar­be­ten i äga­rens bygg­nads­rö­relse, ska för­bätt­rings­ut­gif­terna för dessa arbe­ten anses uppgå till det belopp som enligt 27 kap. 8 § tagits upp som intäkt i närings­verk­sam­het på grund av arbe­tena.
Lag (2007:1419).

Lant­mä­te­ri­för­rätt­nings­ut­gif­ter

15 a §   Utgif­ter som har dra­gits av med stöd av 16 kap. 20 a § ska inte räk­nas in i omkost­nads­be­lop­pet. Lag (2007:1419).

Vär­de­minsk­nings­av­drag m.m.

16 §   Avytt­ras en närings­fas­tig­het, ska anskaff­nings­ut­gif­ten mins­kas med sådana vär­de­minsk­nings­av­drag m.m. eller del av dessa som på grund av 26 kap. 5 § inte ska åter­fö­ras i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het.

Avytt­ras en pri­vat­bo­stads­fas­tig­het som tidi­gare har varit närings­fas­tig­het, ska anskaff­nings­ut­gif­ten mins­kas med sådana vär­de­minsk­nings­av­drag m.m. eller del av dessa som på grund av 26 kap. 5 och 8 eller 9 §§ inte åter­för­des i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het när fas­tig­he­ten blev pri­vat­bo­stads­fas­tig­het.
Lag (2007:1419).

Ersätt­nings­fond

17 §   Om en bygg­nad eller en mar­kan­lägg­ning på den avytt­rade fas­tig­he­ten har skri­vits av i sam­band med att en ersätt­nings­fond tagits i anspråk, gäl­ler föl­jande.

För en närings­fas­tig­het ska anskaff­nings­ut­gif­ten mins­kas med den del av det ian­språk­tagna belop­pet som på grund av 26 kap. 4 § med­för att avdra­get för avskriv­ning inte ska åter­fö­ras i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het.

För en pri­vat­bo­stads­fas­tig­het som tidi­gare har varit närings­fas­tig­het ska anskaff­nings­ut­gif­ten mins­kas med den del av det ian­språk­tagna belop­pet som på grund av 26 kap. 4 och 8 eller 9 §§ med­förde att avdra­get för avskriv­ning inte åter­för­des i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het när fas­tig­he­ten blev pri­vat­bo­stads­fas­tig­het. Lag (2007:1419).

18 §   Av 31 kap. 18 § tredje styc­ket fram­går att anskaff­nings­ut­gif­ten ska mins­kas när en ersätt­nings­fond tas i anspråk för för­värv av mark. Lag (2007:1419).

Omkost­nads­be­lop­pet vid dela­vytt­ringar

19 §   Avytt­ras en del av en fas­tig­het, ska kapital­vins­ten beräk­nas på grund­val av för­hål­lan­dena på den avytt­rade delen.
Frå­gan om belopps­grän­sen för för­bätt­rings­ut­gif­ter i 11 § första styc­ket är upp­nådd ska dock avgö­ras med hän­syn till för­hål­lan­dena på hela fas­tig­he­ten. Lag (2007:1419).

20 §   Om den skatt­skyl­dige begär det, ska omkost­nads­be­lop­pet för den avytt­rade delen, i stäl­let för att beräk­nas enligt 19 §, beräk­nas till ett belopp som mot­sva­rar så stor del av det för hela fas­tig­he­ten beräk­nade omkost­nads­be­lop­pet som ersätt­ningen utgör av hela fas­tig­he­tens mark­nads­värde vid avytt­ringen. Lag (2007:1419).

21 §   Om dela­vytt­ringen gäl­ler en eller ett fåtal tom­ter som är avsedda att bebyg­gas med bostads­hus och för­sälj­nings­pri­set under­sti­ger tio pro­cent av fas­tig­he­tens tax­e­rings­värde, får omkost­nads­be­lop­pet för den avytt­rade fas­tig­hets­de­len utan sär­skild utred­ning beräk­nas till en krona per kvadrat­me­ter.
Omkost­nads­be­lop­pet får dock inte beräk­nas till högre belopp än ersätt­ningen.

22 §   Vad som sägs i 19 och 20 §§ gäl­ler också vid markö­ver­fö­ringar enligt fas­tig­hets­bild­nings­la­gen (1970:988).

23 §   Vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna om dela­vytt­ringar i 19-22 och 25 §§ ska varje tax­e­rings­en­het eller sådan större enhet som på grund av bestäm­mel­serna i 4 § behand­las som en enda tax­e­rings­en­het anses som en fas­tig­het. Lag (2007:1419).

Omkost­nads­be­lop­pet vid all­fram­tidsupp­lå­tel­ser

24 §   Om fas­tig­hets­ä­ga­ren får sådan engångs­er­sätt­ning för all­fram­tidsupp­lå­telse som avses i 6 §, gäl­ler föl­jande.

Så stor del av omkost­nads­be­lop­pet för fas­tig­he­ten anses avse den del av fas­tig­he­ten som anses avytt­rad som ersätt­ningen utgör av hela fas­tig­he­tens mark­nads­värde vid tiden för inskränk­ningen eller upp­lå­tel­sen.

Omkost­nads­be­lop­pet för den eller de all­fram­tidsupp­lå­tel­ser som den skatt­skyl­dige gör under beskatt­nings­å­ret får i stäl­let beräk­nas till sam­man­lagt 12 000 kro­nor. Omkost­nads­be­lop­pet får dock inte över­stiga de sam­man­lagda ersätt­ning­arna.
Lag (2023:788).

Omkost­nads­be­lop­pet efter dela­vytt­ringar och all­fram­tidsupp­lå­tel­ser

25 §   Om fas­tig­hets­ä­ga­ren under inne­havs­ti­den avytt­rat en del av en fas­tig­het, ska detta beak­tas vid beräk­ningen av omkost­nads­be­lop­pet för res­ten av fas­tig­he­ten. Går det inte att utreda hur stor andel av omkost­nads­be­lop­pet som avser den tidi­gare avytt­rade fas­tig­hets­de­len, anses denna andel av omkost­nads­be­lop­pet ha mot­sva­rat 50 pro­cent av ersätt­ningen för fas­tig­hets­de­len. Den på detta sätt beräk­nade ande­len av omkost­nads­be­lop­pet får dock inte över­stiga omkost­nads­be­lop­pet för hela fas­tig­he­ten ome­del­bart innan fas­tig­hets­de­len avytt­ra­des.

Första styc­ket tilläm­pas också om fas­tig­hets­ä­ga­ren under inne­havs­ti­den har fått sådan engångs­er­sätt­ning för all­fram­tidsupp­lå­telse som avses i 6 §.

Om fas­tig­hets­ä­ga­ren under inne­havs­ti­den har avstått från mark genom markö­ver­fö­ring enligt fas­tig­hets­bild­nings­la­gen (1970:988), anses omkost­nads­be­lop­pet för fas­tig­he­ten ha mins­kat med så stor andel av omkost­nads­be­lop­pet för den mark som fas­tig­hets­ä­ga­ren avstått från som den kon­tanta ersätt­ningen utgjort av den totala ersätt­ningen för mar­ken. Lag (2007:1419).

Ska­de­er­sätt­ningar

26 §   Om fas­tig­hets­ä­ga­ren har fått skat­te­fri för­säk­rings­er­sätt­ning eller annan skat­te­fri ska­de­er­sätt­ning för för­bätt­rings­ar­be­ten eller där­med lik­ställda reparations-​ och under­hålls­ar­be­ten, ska utgif­terna för arbe­tena räk­nas med bara till den del de inte täcks av ersätt­ningen. Har ersätt­ningen över­sti­git utgif­terna, ska anskaff­nings­ut­gif­ten mins­kas med det över­skju­tande belop­pet. Lag (2007:1419).

27 §   Har upp­hävts genom lag (2006:1520).

Fas­tig­he­ter för­vär­vade före år 1952

28 §   En fas­tig­het som har för­vär­vats före år 1952 ska anses för­vär­vad den 1 janu­ari 1952.

Som anskaff­nings­ut­gift anses 150 pro­cent av fas­tig­he­tens tax­e­rings­värde för år 1952. Ersätt­ningen vid för­vär­vet får dock använ­das som anskaff­nings­ut­gift om den över­sti­ger 150 pro­cent av tax­e­rings­vär­det för år 1952.

Fanns det inget tax­e­rings­värde fast­ställt för år 1952, ska ett mot­sva­rande värde beräk­nas med led­ning av tax­e­rings­vär­det för den fas­tig­het som den avytt­rade fas­tig­he­ten ingick i, eller det när­mast där­ef­ter fast­ställda tax­e­rings­vär­det.

Vid beräk­ningen av anskaff­nings­ut­gif­ten enligt denna para­graf ska hän­syn inte tas till utgif­ter och avdrag som avser tiden före år 1952. Lag (2007:1419).

29 §   Bestäm­mel­serna i 28 § gäl­ler inte fas­tig­he­ter utom­lands.
Sådana fas­tig­he­ter anses i stäl­let för­vär­vade den 1 janu­ari 1952 för en ersätt­ning som mot­sva­rar mark­nads­vär­det vid samma tid­punkt. Ersätt­ningen vid för­vär­vet får dock använ­das som anskaff­nings­ut­gift om den över­sti­ger detta mark­nads­värde.

Vid beräk­ningen av anskaff­nings­ut­gif­ten enligt denna para­graf ska hän­syn inte tas till utgif­ter och avdrag som avser tiden före år 1952. Lag (2007:1419).

Han­dels­bo­lags över­lå­telse till under­pris till delä­gare eller när­stå­ende

30 §   Om ett svenskt han­dels­bo­lag över­lå­ter en fas­tig­het till en delä­gare i han­dels­bo­la­get eller till någon när­stå­ende till en delä­gare till ett pris som under­sti­ger mark­nads­vär­det och fas­tig­he­ten blir eller kan antas komma att bli pri­vat­bo­stad i och med över­lå­tel­sen, ska det anses som om den avytt­rats till ett pris som mot­sva­rar mark­nads­vär­det. Det­samma gäl­ler för sådana över­lå­tel­ser när det är fråga om tomt­mark som avses bli bebyggd med en pri­vat­bo­stad.

Första styc­ket gäl­ler inte i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het.
Lag (2007:1419).

Han­dels­bo­lags avytt­ring med kapital­för­lust till före­tag i intres­se­ge­men­skap

31 §   Bestäm­mel­serna i 25 kap. 7, 8 och 10 §§ om att en kapital­för­lust inte får dras av eller ska dras av först vid ett senare till­fälle ska tilläm­pas också i inkomst­sla­get kapi­tal för en fysisk per­son som är delä­gare i ett svenskt han­dels­bo­lag om han­dels­bo­la­get avytt­rar en närings­fas­tig­het. Lag (2007:1419).

Under­skott i närings­verk­sam­het

32 §   I inkomst­sla­get kapi­tal ska en enskild näringsid­kare eller en fysisk per­son som är delä­gare i ett svenskt han­dels­bo­lag vid avytt­ring av en närings­fas­tig­het göra avdrag från kapital­vins­ten för under­skott samma beskatt­ningsår i den närings­verk­sam­het dit fas­tig­he­ten hörde. Avdra­get får inte över­stiga kapital­vins­ten, beräk­nad utan hän­syn till avdra­get.
Lag (2007:1419).

Kapital­för­lus­ter på fas­tig­he­ter som ägs av han­dels­bo­lag

32 a §   Om skatt­skyl­dig­he­ten för en andel i ett svenskt han­dels­bo­lag över­går till en fysisk per­son i fall som avses i 25 kap. 12 § fjärde styc­ket får en kapital­för­lust på en fas­tig­het inte dras av. Lag (2003:224).

Kvo­te­ring i inkomst­sla­get kapi­tal

33 §   I inkomst­sla­get kapi­tal ska tju­gotvå tret­tion­de­lar av kapital­vins­ten på en pri­vat­bo­stads­fas­tig­het och 90 pro­cent av kapital­vins­ten på en närings­fas­tig­het tas upp.

Upp­kom­mer det en kapital­för­lust, ska i det förra fal­let 50 pro­cent av för­lus­ten och i det senare fal­let 63 pro­cent av för­lus­ten dras av.

Innan kvo­te­ring görs enligt första och andra styc­kena, ska tidi­gare bevil­jat upp­skovs­be­lopp åter­fö­ras och avdrag för upp­skovs­be­lopp göras enligt 47 kap. 7 eller 8 §. Lag (2007:1419).


46 kap. Avytt­ring av bostads­rät­ter

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns sär­skilda bestäm­mel­ser om kapital­vinst vid avytt­ring av pri­vat­bo­stads­rät­ter och närings­bo­stads­rät­ter. De grund­läg­gande bestäm­mel­serna finns i 44 kap.

2 §   I 47 kap. finns bestäm­mel­ser om upp­skov med beskatt­ning av kapital­vinst för den som avytt­rar en pri­vat­bo­stads­rätt.

När ande­lar ska vara pri­vat­bo­stads­rät­ter och närings­bo­stads­rät­ter

3 §   Vid bedöm­ningen av om en andel i ett före­tag vid tillämp­ning av detta kapi­tel är en pri­vat­bo­stads­rätt respek­tive närings­bo­stads­rätt, ska frå­gan om före­ta­get är ett pri­vat­bo­stads­fö­re­tag avgö­ras med utgångs­punkt i för­hål­lan­dena vid avytt­ringså­rets ingång. Lag (2007:1419).

Ersätt­ning för lägen­hets­ut­rust­ning eller inre repa­ra­tions­fond

4 §   Om den skatt­skyl­dige får sär­skild ersätt­ning för lägen­hets­ut­rust­ning som han äger men som skulle ha varit bygg­nads­till­be­hör enligt 2 kap. 2 § jor­da­bal­ken om den hade ägts av pri­vat­bo­stads­fö­re­ta­get, ska den sär­skilda ersätt­ningen räk­nas in i ersätt­ningen för bostads­rät­ten. Den sär­skilda ersätt­ningen ska dock inte räk­nas in om den avser till­gångar som behand­lats som inven­ta­rier i närings­verk­sam­het.

Sådan sär­skild ersätt­ning som den skatt­skyl­dige får för andel i inre repa­ra­tions­fond eller för någon annan avsätt­ning hos pri­vat­bo­stads­fö­re­ta­get som är avsedd för repa­ra­tion och under­håll av upp­låtna lägen­he­ter, räk­nas inte in i ersätt­ningen för bostads­rät­ten. Om någon sådan sär­skild ersätt­ning inte avta­las, ska ersätt­ningen för bostads­rät­ten mins­kas med ett belopp som mot­sva­rar den del av avsätt­ningen som vid avytt­ringen avser bostads­rät­ten. Lag (2007:1419).

Omkost­nads­be­lop­pet

Anskaff­nings­ut­gif­ten

5 §   Om bostads­rät­ten har för­vär­vats genom upp­lå­telse från pri­vat­bo­stads­fö­re­ta­get, anses den insats som angetts i upp­lå­tel­se­av­ta­let som anskaff­nings­ut­gift. Har insat­sen för lägen­he­ten sänkts efter det att bostads­rät­ten för­vär­va­des, ska anskaff­nings­ut­gif­ten mins­kas med mot­sva­rande belopp.

Med den insats som anges i upp­lå­tel­se­av­ta­let lik­ställs när det gäl­ler
   1. andra för­e­ningar än bostads­rätts­för­e­ningar: den insats i för­e­ningen som var fast­ställd när ande­len upp­läts, och
   2. aktie­bo­lag: den betal­ning för aktien som gjor­des i anslut­ning till att aktien gavs ut.

Upp­lå­tel­se­av­gif­ter, över­lå­tel­se­av­gif­ter och andra avgif­ter som beta­la­des till före­ta­get i sam­band med för­vär­vet av bostads­rät­ten ska också räk­nas in i anskaff­nings­ut­gif­ten. Lag (2007:1419).

6 §   Sär­skild ersätt­ning som den skatt­skyl­dige beta­lade för andel i inre repa­ra­tions­fond eller för någon annan avsätt­ning hos pri­vat­bo­stads­fö­re­ta­get som är avsedd för repa­ra­tion och under­håll av upp­låtna lägen­he­ter, räk­nas inte in i anskaff­nings­ut­gif­ten för bostads­rät­ten. Om någon sådan ersätt­ning inte avta­la­des, ska den ersätt­ning som den skatt­skyl­dige vid för­vär­vet beta­lade för bostads­rät­ten mins­kas med ett belopp som mot­sva­rar den del av avsätt­ningen som vid för­vär­vet avsåg bostads­rät­ten. Lag (2007:1419).
Kapi­tal­till­skott

7 §   Andra kapi­tal­till­skott som har läm­nats till pri­vat­bo­stads­fö­re­ta­get under inne­havs­ti­den än insat­ser som anges i 5 § ska räk­nas in i omkost­nads­be­lop­pet bara om till­skot­ten har varit avsedda att använ­das av före­ta­get för amor­te­ring av lån eller för finan­sie­ring av ny-, till- eller ombygg­nad på fas­tig­he­ten.

Till­skot­ten för amor­te­ringar anses ha upp­gått till ett belopp som mot­sva­rar bostads­rät­tens andel av de amor­te­ringar som före­ta­get har gjort under inne­havs­ti­den. Om före­ta­get har finan­si­e­rat amor­te­ringen av ett lån genom att ta upp ett nytt lån, ska den amor­te­ringen inte räk­nas med vid beräk­ning av den del av kapi­tal­till­skot­tet som ska räk­nas in i omkost­nads­be­lop­pet. Andels­för­hål­lan­dena vid avytt­ringen avgör hur stor del av till­skot­ten för amor­te­ringar som avser bostads­rät­ten.

För att ett till­skott för ny-, till- eller ombygg­nad ska beak­tas krävs att till­skot­tet har använts för ett bestämt bygg­nads­ar­bete och att de till­skott som bostads­rätts­ha­varna har läm­nat för bygg­nads­ar­be­tet i fråga sam­man­lagt har upp­gått till minst 3 000 kro­nor mul­ti­pli­ce­rat med anta­let del­ta­gande bostads­rät­ter. Lag (2007:1419).

För­bätt­rings­ut­gif­ter

8 §   För­bätt­rings­ut­gif­ter får beak­tas vid beräk­ning av omkost­nads­be­lop­pet bara för de beskatt­ningsår då de sam­man­lagt har upp­gått till minst 5 000 kro­nor.
För­bätt­rings­ut­gif­ter hän­förs nor­malt till det år då räk­ning eller fak­tura på det utförda arbe­tet har erhål­lits.

Sådana utgif­ter som vid beskatt­ningen behand­lats som utgif­ter i närings­verk­sam­het räk­nas inte som för­bätt­rings­ut­gif­ter.

9 §   Utgif­ter som den skatt­skyl­dige haft för för­bätt­ring av lägen­he­ten räk­nas som för­bätt­rings­ut­gif­ter.

10 §   Utgif­ter för för­bätt­rande repa­ra­tio­ner och under­håll av lägen­he­ten räk­nas i fråga om pri­vat­bo­stads­rät­ter som för­bätt­rings­ut­gif­ter.

Med för­bätt­rande repa­ra­tio­ner och under­håll avses här repa­ra­tio­ner och under­håll av lägen­he­ten som hän­för sig till beskatt­nings­å­ret eller något av de fem före­gå­ende beskatt­nings­å­ren till den del lägen­he­ten på grund av åtgär­derna är i bättre skick vid avytt­ringen än vid för­vär­vet.

11 §   Utgif­ter för för­bätt­rande repa­ra­tio­ner och under­håll räk­nas i fråga om närings­bo­stads­rät­ter som för­bätt­rings­ut­gif­ter, om avdra­gen för utgif­terna
   1. ska åter­fö­ras i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het enligt 26 kap. 10 § på grund av avytt­ringen, eller
   2. åter­för­des i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het enligt 26 kap. 11 eller 13 § där­för att en bostads­rätt som tidi­gare varit närings­bo­stads­rätt bli­vit pri­vat­bo­stads­rätt.

Bestäm­mel­serna i 8 § gäl­ler inte för sådana utgif­ter som avses i första styc­ket. Lag (2007:1419).

12 §   Om sär­skild ersätt­ning för lägen­hets­ut­rust­ning ska räk­nas in i ersätt­ningen för en bostads­rätt enligt bestäm­mel­serna i 4 § första styc­ket, gäl­ler föl­jande.

Har utrust­ningen för­vär­vats till­sam­mans med bostads­rät­ten, ska utgif­ten för utrust­ningen räk­nas in i anskaff­nings­ut­gif­ten för bostads­rät­ten.

Har utrust­ningen i stäl­let för­vär­vats under inne­havs­ti­den, anses utgif­ten för utrust­ningen som en utgift för för­bätt­ring eller för repa­ra­tion eller under­håll av lägen­he­ten. Om utgif­ten får räk­nas med i omkost­nads­be­lop­pet avgörs enligt bestäm­mel­serna i 8-11 §§. Lag (2007:1419).

13 §   Har upp­hävts genom lag (2006:1520).

Bostads­rät­ter för­vär­vade före år 1974

14 §   En bostads­rätt som har för­vär­vats före år 1974 ska anses för­vär­vad den 1 janu­ari 1974.

Som anskaff­nings­ut­gift anses 150 pro­cent av bostads­rät­tens andel av pri­vat­bo­stads­fö­re­ta­gets behållna för­mö­gen­het nämnda dag. För­mö­gen­he­ten ska beräk­nas med utgångs­punkt i tax­e­rings­vär­det på före­ta­gets fas­tig­het för år 1974 och med hän­syn till före­ta­gets övriga till­gångar och skul­der enligt bok­slu­tet för det räken­skapsår som avslu­tats när­mast före ingången av år 1974. Fanns det inget tax­e­rings­värde fast­ställt för år 1974, beräk­nas ett mot­sva­rande värde med led­ning av det tax­e­rings­värde som fast­ställts när­mast där­ef­ter.

Ersätt­ningen vid för­vär­vet får dock använ­das som anskaff­nings­ut­gift, om den över­sti­ger 150 pro­cent av ande­len i före­ta­gets behållna för­mö­gen­het den 1 janu­ari 1974. När ersätt­ningen ska bestäm­mas bort­ses i detta fall från om det vid för­vär­vet av lägen­he­ten fanns en inre repa­ra­tions­fond eller en annan avsätt­ning hos före­ta­get som är avsedd för repa­ra­tion och under­håll av upp­låtna lägen­he­ter.

Vid beräk­ningen av omkost­nads­be­lop­pet enligt denna para­graf ska hän­syn inte tas till utgif­ter och avdrag som avser tiden före år 1974. Lag (2007:1419).

Han­dels­bo­lags över­lå­telse till under­pris till delä­gare eller när­stå­ende

15 §   Om ett svenskt han­dels­bo­lag över­lå­ter en bostads­rätt till en delä­gare i han­dels­bo­la­get eller till någon när­stå­ende till en delä­gare till ett pris som under­sti­ger mark­nads­vär­det och bostads­rät­ten blir eller kan antas komma att bli pri­vat­bo­stad i och med över­lå­tel­sen, ska det anses som om den avytt­rats till ett pris som mot­sva­rar mark­nads­vär­det.

Första styc­ket gäl­ler inte i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het.
Lag (2007:1419).

Han­dels­bo­lags avytt­ring med kapital­för­lust till före­tag i intres­se­ge­men­skap

16 §   Bestäm­mel­serna i 25 kap. 7, 8 och 10 §§ om att en kapital­för­lust inte får dras av eller ska dras av först vid ett senare till­fälle ska tilläm­pas också i inkomst­sla­get kapi­tal för en fysisk per­son som är delä­gare i ett svenskt han­dels­bo­lag om han­dels­bo­la­get avytt­rar en närings­bo­stads­rätt. Lag (2007:1419).

Under­skott i närings­verk­sam­het

17 §   I inkomst­sla­get kapi­tal ska en enskild näringsid­kare eller en fysisk per­son som är delä­gare i ett svenskt han­dels­bo­lag vid avytt­ring av en närings­bo­stads­rätt göra avdrag från kapital­vins­ten för under­skott samma beskatt­ningsår i den närings­verk­sam­het dit bostads­rät­ten hörde. Detta gäl­ler inte till den del under­skot­tet ska dras av enligt 45 kap. 32 § från kapital­vinst som avser en närings­fas­tig­het. Avdra­get får inte över­stiga kapital­vins­ten, beräk­nad utan hän­syn till avdra­get.
Lag (2007:1419).

Kvo­te­ring i inkomst­sla­get kapi­tal

18 §   I inkomst­sla­get kapi­tal ska tju­gotvå tret­tion­de­lar av kapital­vins­ten på en pri­vat­bo­stads­rätt och 90 pro­cent av kapital­vins­ten på en närings­bo­stads­rätt tas upp.

Upp­kom­mer det en kapital­för­lust, ska i det förra fal­let 50 pro­cent av för­lus­ten och i det senare fal­let 63 pro­cent av för­lus­ten dras av.

Innan kvo­te­ring görs enligt första och andra styc­kena, ska tidi­gare bevil­jat upp­skovs­be­lopp åter­fö­ras och avdrag för upp­skovs­be­lopp göras enligt 47 kap. 7 eller 8 §. Lag (2007:1419).


47 kap. Upp­skovs­be­lopp

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om avdrag för upp­skovs­be­lopp vid avytt­ring av en pri­vat­bo­stads­fas­tig­het eller pri­vat­bo­stads­rätt och om hur upp­skovs­be­lop­pet beak­tas vid en senare avytt­ring. Lag (2006:1520).

För­ut­sätt­ningar för avdrag för upp­skovs­be­lopp

Vill­kor

2 §   En skatt­skyl­dig får göra avdrag för upp­skovs­be­lopp om han
   1. tar upp kapital­vinst på grund av avytt­ring som omfat­tar en ursprungs­bo­stad,
   2. har för­vär­vat eller tän­ker för­värva en ersätt­nings­bo­stad, och
   3. har bosatt sig eller tän­ker bosätta sig i ersätt­nings­bo­sta­den.

I 14 och 15 §§ finns sär­skilda bestäm­mel­ser om döds­bos rätt till avdrag för upp­skovs­be­lopp när den som avytt­rat sin bostad dör innan för­ut­sätt­ning­arna för avdrag upp­kom­mer.

Om avräk­ning har skett enligt ett skat­te­av­tal eller enligt lagen (1986:468) om avräk­ning av utländsk skatt, får avdrag för upp­skovs­be­lopp göras bara för den del av kapital­vins­ten på vil­ken skatt belö­per sig som inte har avräk­nats. Lag (2006:1520).

Ursprungs­bo­stad

3 §   Med ursprungs­bo­stad avses en sådan pri­vat­bo­stad i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det som vid avytt­ringen är den skatt­skyl­di­ges per­ma­nent­bo­stad.

Med per­ma­nent­bo­stad avses en bostad där den skatt­skyl­dige varit bosatt
   1. under minst ett år när­mast före avytt­ringen, eller
   2. under minst tre av de senaste fem åren.

Om den skatt­skyl­dige för­vär­var en ny bostad innan han avytt­rar den tidi­gare bosta­den, ska frå­gan om den tidi­gare bosta­den är hans per­ma­nent­bo­stad avgö­ras med utgångs­punkt i för­hål­lan­dena när den nya bosta­den för­vär­vas, om han begär detta.

En bostad som vid avytt­ringen ägs av ett dödsbo kan inte vara ursprungs­bo­stad. Lag (2007:1419).

4 §   En pri­vat­bo­stad i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det räk­nas som ursprungs­bo­stad även om den inte är per­ma­nent­bo­stad, om den skatt­skyl­dige är bosatt i bosta­den men ännu inte har bott där ett år och
   1. den tas i anspråk genom expro­pri­a­tion eller lik­nande för­fa­rande,
   2. den annars avytt­ras under sådana för­hål­lan­den att det måste anses som en tvångs­a­vytt­ring och det inte skä­li­gen kan antas att den skulle ha avytt­rats även om det inte hade fun­nits något tvång, eller
   3. den avytt­ras till en stat som avses i denna para­graf där­för att det på grund av flyg­bul­ler inte går att bo i den utan påtag­lig olä­gen­het. Lag (2007:350).

Ersätt­nings­bo­stad

5 §   Med ersätt­nings­bo­stad avses en till­gång i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det som vid för­vär­vet är
   1. små­hus med mark som är små­hu­sen­het,
   2. små­hus på annans mark,
   3. små­hus som är inrät­tat till bostad åt en eller två famil­jer med till­hö­rande tomt­mark på lant­bruks­en­het,
   4. tomt om där upp­förs ett små­hus som avses i 1 eller 3,
   5. bostad i ett pri­vat­bo­stads­fö­re­tag,
   6. ägar­lä­gen­het som utgör ägar­lä­gen­het­sen­het, eller
   7. tomt om där upp­förs en ägar­lä­gen­het som avses i 6.
Lag (2009:107).

5 a §   Som ersätt­nings­bo­stad räk­nas inte en bostad som för­vär­vas tidi­gare än året före eller senare än året efter det år då ursprungs­bo­sta­den avytt­ras.

En fas­tig­het som för­vär­vas tidi­gare än året före det år då ursprungs­bo­sta­den avytt­ras räk­nas dock som ersätt­nings­bo­stad om den skatt­skyl­dige utför en ny-, till- eller ombygg­nad på fas­tig­he­ten under tiden mel­lan den 1 janu­ari året före det år då ursprungs­bo­sta­den avytt­ras och den 2 maj andra året efter avytt­ringen. Fas­tig­he­ten ska i sådana fall anses för­vär­vad den 1 janu­ari året före det år då ursprungs­bo­sta­den avytt­ras. Lag (2007:1419).

5 b §   Vid tillämp­ning av 5 § 5 ska en eko­no­misk för­e­ning eller ett aktie­bo­lag som inte upp­fyl­ler vill­ko­ren i 2 kap. 17 § för att vara ett pri­vat­bo­stads­fö­re­tag jäm­stäl­las med ett sådant före­tag, om
   1. före­ta­get till­han­da­hål­ler bostä­der åt sina med­lem­mar eller delä­gare i bygg­na­der som ägs av före­ta­get, och
   2. den för­vär­vade bosta­den är belä­gen i en fas­tig­het som ägs av före­ta­get, och
   - kom­mu­nal fas­tig­hets­av­gift enligt bestäm­mel­serna i 6 § lagen (2007:1398) om kom­mu­nal fas­tig­hets­av­gift inte ska tas ut på fas­tig­he­tens bostads­del, eller
   - bygg­na­den på fas­tig­he­ten ännu inte åsatts vär­deår.

Är fas­tig­he­ten belä­gen utom­lands, ska pröv­ning enligt första styc­ket göras som om fas­tig­he­ten hade varit belä­gen i Sve­rige.
Lag (2007:1419).

Belopps­grän­ser

6 §   Avdrag för ett upp­skovs­be­lopp får inte under­stiga 50 000 kro­nor. Vid expro­pri­a­tion och andra för­fa­ran­den som avses i 4 § 1-3 får avdrag dock göras om avdra­get upp­går till minst 10 000 kro­nor. Lag (2009:1409).

Beräk­ning av upp­skovs­be­lopp

7 §   Om den skatt­skyl­dige för­vär­var en ersätt­nings­bo­stad före utgången av det år då han avytt­rar ursprungs­bo­sta­den och bosät­ter sig där senast den 2 maj året där­ef­ter, beräk­nas upp­skovs­be­lop­pet på föl­jande sätt.
   1. Om ersätt­ningen för ersätt­nings­bo­sta­den är minst lika stor som ersätt­ningen för ursprungs­bo­sta­den, mot­sva­rar upp­skovs­be­lop­pet kapital­vins­ten ökad med tidi­gare upp­skovs­be­lopp.
   2. Om ersätt­ningen för ersätt­nings­bo­sta­den under­sti­ger ersätt­ningen för ursprungs­bo­sta­den, mot­sva­rar upp­skovs­be­lop­pet så stor del av kapital­vins­ten ökad med tidi­gare upp­skovs­be­lopp som ersätt­ningen för ersätt­nings­bo­sta­den utgör av ersätt­ningen för ursprungs­bo­sta­den. Belop­pet ska alltså beräk­nas enligt föl­jande for­mel:

(kapital­vins­ten + tidi­gare ersätt­ningen för ersätt­nings­bo­sta­den
uppskovsbelopp) x        ____________________________________
                ersättningen för ursprungsbostaden
3. Om ersätt­nings­bo­sta­den är en fas­tig­het och om den skatt­skyl­dige har haft eller avser att ha utgif­ter för ny-, till- eller ombygg­nad av ersätt­nings­bo­sta­den under tiden mel­lan den 2 maj året efter det år då han avytt­rade ursprungs­bo­sta­den och den 2 maj andra året efter avytt­ringen, mot­sva­rar upp­skovs­be­lop­pet kapital­vins­ten ökad med tidi­gare upp­skovs­be­lopp, om den skatt­skyl­dige begär det.

Ett upp­skovs­be­lopp enligt första styc­ket får inte över­stiga ett belopp som mot­sva­rar 3 000 000 kro­nor mul­ti­pli­ce­rat med den skatt­skyl­di­ges andel av bosta­den. Över­skju­tande del ska tas upp till beskatt­ning. Lag (2020:321).

8 §   Om den skatt­skyl­dige inte för­vär­var en ersätt­nings­bo­stad före utgången av det år då han avytt­rar ursprungs­bo­sta­den eller inte bosät­ter sig på en ersätt­nings­bo­stad senast den 2 maj året där­ef­ter, mot­sva­rar upp­skovs­be­lop­pet kapital­vins­ten ökad med tidi­gare upp­skovs­be­lopp.

Ett upp­skovs­be­lopp enligt första styc­ket får inte över­stiga ett belopp som mot­sva­rar 3 000 000 kro­nor mul­ti­pli­ce­rat med den skatt­skyl­di­ges andel av bosta­den. Över­skju­tande del ska tas upp till beskatt­ning. Lag (2020:321).

Beskatt­ning av upp­skovs­be­lopp

9 §   Om den skatt­skyl­dige har fått ett avdrag för upp­skovs­be­lopp enligt 7 § första styc­ket 3 eller 8 §, ska upp­skovs­be­lop­pet åter­fö­ras till beskatt­ning nästa år.

Om den skatt­skyl­dige senast året efter det år då han avytt­rade ursprungs­bo­sta­den för­vär­var en ersätt­nings­bo­stad och bosät­ter sig där senast den 2 maj andra året efter avytt­ringen, gäl­ler dock föl­jande.
   1. Om ersätt­ningen för ersätt­nings­bo­sta­den är minst lika stor som ersätt­ningen för ursprungs­bo­sta­den, behö­ver ingen del av upp­skovs­be­lop­pet åter­fö­ras till beskatt­ning.
   2. Om ersätt­ningen för ersätt­nings­bo­sta­den under­sti­ger ersätt­ningen för ursprungs­bo­sta­den, får upp­skovs­be­lop­pet inte över­stiga så stor del av före­gå­ende års kapital­vinst ökad med tidi­gare upp­skovs­be­lopp som ersätt­ningen för ersätt­nings­bo­sta­den utgör av ersätt­ningen för ursprungs­bo­sta­den. Belop­pet ska alltså beräk­nas enligt föl­jande for­mel:

(före­gå­ende års kapital­vinst + tidi­gare upp­skovs­be­lopp) x ersätt­ningen för ersätt­nings­bo­sta­den
                 ____________________________________
                 ersättningen för ursprungsbostaden
Över­skju­tande del ska åter­fö­ras till beskatt­ning.
Lag (2016:1257).

9 a §   Ett upp­skovs­be­lopp får uppgå till ett lägre belopp än vad som föl­jer av 7 § första styc­ket 1-2 och 9 § om den skatt­skyl­dige begär det, dock lägst belopp enligt 6 §.

Om den skatt­skyl­dige begär det, ska hela eller en del av upp­skovs­be­lop­pet åter­fö­ras till beskatt­ning. Åter­fö­ring av en del av ett upp­skovs­be­lopp får dock ske med lägst 20 000 kro­nor per år. Lag (2007:1419).

10 §   Har upp­hävts genom lag (2009:1409).

11 §   Vid avytt­ring av ersätt­nings­bo­sta­den ska upp­skovs­be­lop­pet åter­fö­ras till beskatt­ning.

Vid avytt­ring av en del av ersätt­nings­bo­sta­den, ska den del av upp­skovs­be­lop­pet som belö­per sig på den avytt­rade delen åter­fö­ras till beskatt­ning. Det åter­förda belop­pet ska mot­svara den del av upp­skovs­be­lop­pet som ersätt­ningen för den avytt­rade delen utgör av mark­nads­vär­det på hela till­gången. Åter­fö­ringen ska alltså beräk­nas enligt föl­jande for­mel:

uppskovsbeloppet x      ersättningen för den avyttrade delen
mark­nads­vär­det på hela till­gången

Med avytt­ring lik­ställs vid tillämp­ningen av denna para­graf när bosta­den över­går till någon annan genom arv, tes­ta­mente, gåva eller bodel­ning. Avytt­ring anses dock inte ha skett vid över­gång genom arv eller tes­ta­mente till en make eller en sambo eller ett hem­ma­va­rande barn under 18 år. Avytt­ring anses inte hel­ler ha skett vid över­gång genom bodel­ning med anled­ning av upp­hö­rande av ett sam­bo­för­hål­lande, äkten­skaps­skill­nad eller makens eller sam­bons död. När avytt­ring anses ha skett enligt detta stycke av en del av bosta­den, ska i stäl­let för vad som sägs i andra styc­ket den åter­förda delen av upp­skovs­be­lop­pet mot­svara den del av upp­skovs­be­lop­pet som mark­nads­vär­det på den avytt­rade delen utgör av mark­nads­vär­det på hela till­gången.
Åter­fö­ringen ska alltså i sådant fall beräk­nas enligt föl­jande for­mel:

uppskovsbeloppet x      marknadsvärdet på den avyttrade delen
mark­nads­vär­det på hela till­gången Lag (2007:1419).

11 a §   Bestäm­mel­serna om upp­skovs­be­lopp tilläm­pas på mot­sva­rande sätt även då kapital­vinst­be­räk­ning inte ska göras.

Ett åter­fört upp­skovs­be­lopp ska tas upp till beskatt­ning enligt 45 kap. 33 § eller 46 kap. 18 § om ersätt­nings­bo­sta­den utgör sådan bostad som anges i dessa bestäm­mel­ser. Om ersätt­nings­bo­sta­den inte utgör sådan bostad, ska ett åter­fört upp­skovs­be­lopp tas upp till beskatt­ning enligt bestäm­mel­serna i 48 kap.

Om en begrän­sat skatt­skyl­dig avytt­rar en utom­lands belä­gen ersätt­nings­bo­stad med en kapital­för­lust och ska åter­föra ett upp­skovs­be­lopp, ska upp­skovs­be­lop­pet redu­ce­ras med kapital­för­lus­ten innan upp­skovs­be­lop­pet tas upp till beskatt­ning enligt andra styc­ket. Lag (2007:1419).

11 b §   Har upp­hävts genom lag (2020:1068).

Beräk­ning av ersätt­ning­arna

12 §   Vid jäm­fö­relse mel­lan ersätt­ningen för ursprungs­bo­sta­den och ersätt­ningen för ersätt­nings­bo­sta­den ska hän­syn tas till försäljnings-​ och inköps­pro­vi­sion, stäm­pelskatt och lik­nande utgif­ter. Lag (2007:1419).

13 §   Är ersätt­nings­bo­sta­den en fas­tig­het ska ersätt­ningen för ersätt­nings­bo­sta­den också ökas med utgif­ter för ny-, till- eller ombygg­nad under tiden mel­lan för­vär­vet av ersätt­nings­bo­sta­den och den dag då bosätt­ning senast ska ha skett enligt bestäm­mel­serna i 7 eller 9 §. Lag (2007:1419).

13 a §   I de fall som avses i 5 a § andra styc­ket ska bara utgif­ter för ny-, till- eller ombygg­na­den räk­nas som ersätt­ning för ersätt­nings­bo­sta­den. Lag (2007:1419).

Döds­fall efter avytt­ring av ursprungs­bo­sta­den

14 §   Om en skatt­skyl­dig som har avytt­rat en ursprungs­bo­stad dör innan han har för­vär­vat en ersätt­nings­bo­stad, har döds­boet rätt till avdrag enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel, om en efter­le­vande make eller sambo upp­fyl­ler de vill­kor i fråga om för­värv av en ersätt­nings­bo­stad och bosätt­ning där som skulle ha gällt för den döde.

Om en skatt­skyl­dig som har avytt­rat en ursprungs­bo­stad och för­vär­vat en ersätt­nings­bo­stad dör innan han har bosatt sig i ersätt­nings­bo­sta­den, har döds­boet rätt till avdrag enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel, om en efter­le­vande make eller sambo bosät­ter sig i ersätt­nings­bo­sta­den och den då ägs av döds­boet eller genom arv, tes­ta­mente eller bodel­ning över­gått till den efter­le­vande.

Bestäm­mel­serna i första och andra styc­kena gäl­ler bara om den efter­le­van­des bosätt­ning i ursprungs­bo­sta­den upp­fyl­ler bosätt­nings­kra­ven i 3 eller 4 §.

15 §   Om ett dödsbo begär avdrag för upp­skovs­be­lopp och en efter­le­vande make eller sambo enligt 14 § för­vär­vat en ersätt­nings­bo­stad, krävs den efter­le­van­des sam­tycke för att bosta­den ska anses som ersätt­nings­bo­stad. Lag (2007:1419).


48 kap. Avytt­ring av delä­gar­rät­ter och ford­rings­rät­ter

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns sär­skilda bestäm­mel­ser om kapital­vinst vid avytt­ring av delä­gar­rät­ter och ford­rings­rät­ter. Vidare finns bestäm­mel­ser om för­plik­tel­ser vars under­lig­gande till­gångar består av delä­gar­rät­ter eller ford­rings­rät­ter. De grund­läg­gande bestäm­mel­serna finns i 44 kap.

I 42 kap. 15 a § finns bestäm­mel­ser om att kapital­vins­ter på ande­lar i ono­te­rade före­tag i vissa fall ska tas upp till fem sjät­te­de­lar.

I 47 kap. 11 a § finns bestäm­mel­ser om beskatt­ning av åter­fört upp­skovs­be­lopp som ska tas upp enligt detta kapi­tel. Lag (2007:1419).

Defi­ni­tio­ner

Delä­gar­rät­ter

2 §   Med delä­gar­rätt avses
   - aktie,
   - rätt på grund av teck­ning av aktier,
   - teck­nings­rätt,
   - fondak­ti­e­rätt,
   - andel i en vär­de­pap­pers­fond och en spe­ci­al­fond,
   - andel i en eko­no­misk för­e­ning, och
   - annan till­gång med lik­nande kon­struk­tion eller verk­nings­sätt.

Bestäm­mel­serna om delä­gar­rät­ter ska tilläm­pas också på
   - vinstan­dels­be­vis och kapi­ta­lan­dels­be­vis som avser lån i svenska kro­nor,
   - kon­ver­ti­bel i svenska kro­nor,
   - inlö­sen­rätt och sälj­rätt som avser aktier,
   - ter­min och option vars under­lig­gande till­gångar består av aktier eller ter­min och option som avser akti­e­in­dex, och
   - annan till­gång med lik­nande kon­struk­tion eller verk­nings­sätt.

Andel i ett annat pri­vat­bo­stads­fö­re­tag än en koo­pe­ra­tiv hyres­rätts­för­e­ning anses inte som delä­gar­rätt.
Lag (2016:115).

Ford­rings­rät­ter

3 §   Med svensk ford­rings­rätt avses ford­ran i svenska kro­nor.

Bestäm­mel­serna om svenska ford­rings­rät­ter ska tilläm­pas också på ter­min, option och lik­nande avtal vars under­lig­gande till­gångar kan hän­fö­ras till ford­ran i svenska kro­nor eller ter­min, option och lik­nande avtal som avser rän­te­in­dex.

Som ford­rings­rätt räk­nas inte en till­gång
   - som enligt 2 § första styc­ket är en delä­gar­rätt, eller - på vil­ken bestäm­mel­serna om delä­gar­rät­ter enligt 2 § andra styc­ket ska tilläm­pas. Lag (2007:1419).

4 §   Med utländsk ford­rings­rätt avses ford­ran i utländsk valuta.

Bestäm­mel­serna om utländska ford­rings­rät­ter ska tilläm­pas också på
   - utländsk valuta, och
   - ter­min, option och lik­nande avtal vars under­lig­gande till­gångar kan hän­fö­ras till utländsk valuta, ford­ran i utländsk valuta eller ter­min, option och lik­nande avtal som avser index bero­ende av sådan valuta. Lag (2007:1419).

Mark­nads­no­te­ring

5 §   En delä­gar­rätt eller ford­rings­rätt anses mark­nads­no­te­rad om den är upp­ta­gen till han­del på en regle­rad mark­nad eller en mot­sva­rande mark­nad utan­för Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det eller, utan att vara upp­ta­gen till han­del på en sådan mark­nad, är före­mål för kon­ti­nu­er­lig all­mänt till­gäng­lig note­ring på grund­val av mark­nads­mäs­sig omsätt­ning.
Lag (2007:552).

Undan­tag från skat­te­plikt

6 §   Kapital­vins­ter på sådan utländsk valuta eller ford­ran i utländsk valuta som är avsedd för den skatt­skyl­di­ges per­son­liga lev­nads­kost­na­der under en till­fäl­lig vis­telse utom­lands ska inte tas upp. Lag (2007:1419).

6 a §   Kapital­vinst som upp­kom­mer då ett aktie­bo­lag avytt­rar egna aktier ska inte tas upp om 19 kap. 13 § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) gäl­ler för bola­get. Det­samma gäl­ler för vinst då bola­get utfär­dar eller avytt­rar optio­ner, ter­mi­ner eller lik­nande instru­ment vars under­lig­gande till­gångar består av sådana aktier. Lag (2011:68).

6 b §   Kapital­vinst som upp­kom­mer då ett aktie­bo­lag eller ett ömse­si­digt för­säk­rings­fö­re­tag löser in ett kapi­ta­lan­dels­be­vis som bola­get eller före­ta­get ställt ut, ska inte tas upp hos det. Lag (2011:68).

6 c §   Kapital­vinst på andel i utländska juri­diska per­so­ner med låg­be­skat­tade inkoms­ter ska inte tas upp till den del delä­ga­ren har beskat­tats för sin del av den utländska juri­diska per­so­nens inkomst enligt 39 a kap. 13 §.

Vid tillämp­ning av första styc­ket ska inte beak­tas inkomst som delä­ga­ren har tagit upp enligt 39 a kap. 13 § och som redan har beak­tats enligt första styc­ket eller 42 kap. 22 §. Lag (2018:1752).

Omkost­nads­be­lop­pet

Genom­snitts­me­to­den

7 §   Vid beräk­ningen av omkost­nads­be­lop­pet ska det genom­snitt­liga omkost­nads­be­lop­pet för samt­liga delä­gar­rät­ter eller ford­rings­rät­ter av samma slag och sort som den avytt­rade använ­das. Det genom­snitt­liga omkost­nads­be­lop­pet ska beräk­nas med hän­syn till inträf­fade för­änd­ringar i inne­ha­vet.

Om en andel i en vär­de­pap­pers­fond är för­val­tar­re­gi­stre­rad enligt 4 kap. 12 § lagen (2004:46) om vär­de­pap­pers­fon­der eller en andel i en spe­ci­al­fond är för­val­tar­re­gi­stre­rad enligt 12 kap. 5 § lagen (2013:561) om för­val­tare av alter­na­tiva inve­ste­rings­fon­der, ska vid tillämp­ning av genom­snitts­me­to­den enligt första styc­ket bort­ses från andra ande­lar i samma fond som är regi­stre­rade i annan för­val­ta­res eller andels­in­ne­ha­va­rens eget namn.

Vid tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i första styc­ket ska närings­be­ting­ade ande­lar och närings­be­ting­ade aktie­ba­se­rade delä­gar­rät­ter som upp­fyl­ler vill­ko­ren om inne­havs­tid i 25 a kap. 6 eller 7 § om de avytt­ras eller hade avytt­rats vid den tid­punkt som bedöm­ningen avser, inte anses vara av samma slag och sort som andra närings­be­ting­ade ande­lar och närings­be­ting­ade aktie­ba­se­rade delä­gar­rät­ter i det aktu­ella före­ta­get.

Vid tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i första styc­ket ska bort­ses från delä­gar­rät­ter eller ford­rings­rät­ter av samma slag och sort som för­va­ras på ett inve­ste­rings­spar­konto.
Detta gäl­ler dock inte till­gångar som avses i 42 kap. 38 §.

I 18 c §, 48 a kap. 16 § och 49 kap. 29 § finns ytter­li­gare undan­tag från bestäm­mel­sen i första styc­ket som gäl­ler par­ti­ella fis­sio­ner, andels­by­ten med fram­skju­ten beskatt­ning och upp­skovs­grun­dande andels­by­ten. Lag (2013:569).

Ande­lar som för­vär­vas genom utdel­ning i vissa fall

8 §   För ande­lar som för­vär­vas genom sådan utdel­ning av ande­lar i dot­ter­bo­lag som avses i 42 kap. 16 §, anses som anskaff­nings­ut­gift så stor del av omkost­nads­be­lop­pet för akti­erna i moder­bo­la­get - beräk­nat vid tid­punk­ten för utdel­ningen - som mot­sva­rar den för­änd­ring i mark­nads­vär­det som utdel­ningen med­för för dessa aktier.

När det senare ska beräk­nas ett omkost­nads­be­lopp för akti­erna i moder­bo­la­get, ska den genom­snitt­liga anskaff­nings­ut­gif­ten mins­kas i mot­sva­rande mån.

Om den som för­vär­var ande­lar genom utdel­ning utan att äga aktier i moder­bo­la­get läm­nar ersätt­ning för rät­ten till utdel­ning, anses ersätt­ningen som anskaff­nings­ut­gift. Om någon ersätt­ning inte läm­nas, är anskaff­nings­ut­gif­ten noll. Lag (2007:1419).

Aktier som för­vär­vas genom utskift­ning i vissa fall

9 §   För aktier som för­vär­vas genom utskift­ning från en eko­no­misk för­e­ning vid sådan ombild­ning av en eko­no­misk för­e­ning till aktie­bo­lag som avses i 42 kap. 20 §, ska som anskaff­nings­ut­gift anses det omkost­nads­be­lopp som skulle ha använts om ande­larna i för­e­ningen hade avytt­rats vid tid­punk­ten för utskift­ningen. Lag (2007:1419).

Inlö­sen­ak­tie som för­vär­vas genom till­del­ning i vissa fall

10 §   För en inlö­sen­ak­tie som för­vär­vas genom en sådan till­del­ning som behand­las som utdel­ning enligt 42 kap. 17 a § anses anskaff­nings­ut­gif­ten mot­svara den ersätt­ning som ska beta­las till aktieä­garna när aktien löses in eller för­vär­vas av bola­get. Lag (2023:789).

Före­tag som tidi­gare har varit invest­ment­fö­re­tag

11 §   I 39 kap. 18 § finns bestäm­mel­ser om avskatt­ning av ande­lar i ett före­tag som tidi­gare har varit ett invest­ment­fö­re­tag men som inte längre kan räk­nas som invest­ment­fö­re­tag samt om anskaff­nings­ut­gif­ten för ande­larna efter avskatt­ningen.

I 39 kap. 19 § finns bestäm­mel­ser om anskaff­nings­ut­gif­ten för delä­gar­rät­ter som anskaf­fats av ett före­tag som tidi­gare har varit invest­ment­fö­re­tag men som inte längre kan räk­nas som invest­ment­fö­re­tag.

Peri­o­di­se­rings­fond förs över och expan­sions­fond upp­hör

12 §   Om en peri­o­di­se­rings­fond förs över till ett aktie­bo­lag enligt 30 kap. 11 eller 12 §, ska det till­skott som är en för­ut­sätt­ning för över­fö­ringen inte räk­nas med vid beräk­ning av omkost­nads­be­lop­pet för akti­erna i bola­get. Om en expan­sions­fond upp­hör i sam­band med att till­gångar över­låts till ett aktie­bo­lag och fon­den enligt 34 kap. 20 § inte ska åter­fö­ras, ska det till­skott som är en för­ut­sätt­ning för tillämp­ningen av bestäm­mel­sen inte räk­nas med vid beräk­ning av omkost­nads­be­lop­pet. Lag (2007:1419).
Teck­nings­rät­ter, fondak­ti­e­rät­ter, inlö­sen­rät­ter och sälj­rät­ter

13 §   För teck­nings­rät­ter och fondak­ti­e­rät­ter, samt inlö­sen­rät­ter och sälj­rät­ter som avses i 2 §, som grun­das på akti­e­in­ne­hav i bola­get, är anskaff­nings­ut­gif­ten noll.

Det­samma gäl­ler teck­nings­rät­ter och fondak­ti­e­rät­ter som grun­das på inne­hav av en kon­ver­ti­bel eller en lik­nande rätt till för­värv av aktier i bola­get, om inne­ha­va­ren vid till­del­ningen av aktier lik­ställs med en aktieä­gare. Lag (2005:1142).

Skul­debrev med köp- eller teck­nings­op­tion

14 §   Anskaff­nings­ut­gif­ten för ett skul­debrev för­e­nat med en köp- eller teck­nings­op­tion, ska beräk­nas till skul­debre­vets mark­nads­värde vid för­vär­vet. Denna anskaff­nings­ut­gift får dock inte över­stiga den sam­man­lagda anskaff­nings­ut­gif­ten för skul­debre­vet och optio­nen. Anskaff­nings­ut­gif­ten för optio­nen ska beräk­nas till vad som åter­står av den sam­man­lagda anskaff­nings­ut­gif­ten. Lag (2007:1419).

Scha­blon­me­to­den

15 §   För mark­nads­no­te­rade delä­gar­rät­ter får omkost­nads­be­lop­pet bestäm­mas till 20 pro­cent av ersätt­ningen vid avytt­ringen sedan utgif­ter i sam­band med denna dra­gits av. Detta gäl­ler dock inte ter­mi­ner och optio­ner och inte hel­ler sådana teck­nings­rät­ter, fondak­ti­e­rät­ter, inlö­sen­rät­ter och sälj­rät­ter som avses i 13 §.

Första styc­ket tilläm­pas även på delä­gar­rät­ter om de har varit mark­nads­no­te­rade men mark­nads­no­te­ringen har upp­hört i anslut­ning till inle­dan­det av ett för­fa­rande om inlö­sen, fusion, fis­sion, lik­vi­da­tion, kon­kurs eller för­enklad avveck­ling. Lag (2018:722).

Äldre fon­dan­de­lar

16 §   Grun­das ett inne­hav av fon­dan­de­lar på ett för­värv före år 1995, får fysiska per­so­ner som anskaff­nings­ut­gift använda ande­lens mark­nads­värde den 31 decem­ber 1992 eller, om fon­den bil­da­des under åren 1993 eller 1994, det först note­rade mark­nads­vär­det. Mot­sva­rande gäl­ler i fråga om fon­dan­dels­be­vis vars inne­ha­vare regi­stre­rats efter utgången av år 1994.

Första styc­ket gäl­ler inte ande­lar i sådana fon­der som tidi­gare var alle­mans­fon­der. Om ande­larna för­vär­vats före år 1991, får anskaff­nings­ut­gif­ten bestäm­mas till ande­lens mark­nads­värde den 31 decem­ber 1990. Lag (2004:66).
Utländska ford­rings­rät­ter

17 §   Om en utländsk ford­rings­rätt på grund av bestäm­mel­serna i 14 kap. 8 § och 24 kap. 4 § andra styc­ket har vär­de­rats till ett annat värde än anskaff­nings­ut­gif­ten, gäl­ler föl­jande.

Om ford­ringen har vär­de­rats till ett högre värde än anskaff­nings­ut­gif­ten, ska denna ökas med mel­lan­skill­na­den. Om ford­ringen har vär­de­rats till ett lägre värde än anskaff­nings­ut­gif­ten, ska denna mins­kas med mel­lan­skill­na­den. Lag (2018:1206).

Belopp som tagits upp som intäkt i inkomst­sla­get tjänst

17 a §   Om en till­gång har över­lå­tits genom en under­pri­sö­ver­lå­telse till ett före­tag, ska det belopp som tagits upp i inkomst­sla­get tjänst räk­nas in i omkost­nads­be­lop­pet för ande­larna i det för­vär­vande före­ta­get eller i före­tag som direkt eller indi­rekt äger ande­lar i det för­vär­vande före­ta­get. Lag (2007:1419).

Belopp som tagits upp som intäkt vid utflytt­ning

17 b §   Om en kapital­vinst tagits upp som intäkt enligt 48 a kap. 11 §, ska kapital­vins­ten räk­nas in i omkost­nads­be­lop­pet för de mot­tagna ande­larna. Lag (2009:1229).

Fusion, del­ning eller annan ombild­ning av vär­de­pap­pers­fon­der och spe­ci­al­fon­der

18 §   Fusion eller del­ning av vär­de­pap­pers­fon­der enligt 8 kap. 1 och 25 §§ lagen (2004:46) om vär­de­pap­pers­fon­der eller av spe­ci­al­fon­der enligt 12 kap. 16 och 17 §§ lagen (2013:561) om för­val­tare av alter­na­tiva inve­ste­rings­fon­der ska inte leda till att kapital­vins­ter tas upp hos delä­garna. Det­samma gäl­ler när en spe­ci­al­fond ombil­das till en vär­de­pap­pers­fond.
Ersätt­ning i pengar ska dock tas upp som kapital­vinst det beskatt­ningsår fusio­nen eller del­ningen sker.

Efter en fusion eller del­ning anses som anskaff­nings­ut­gift för de nya ande­larna det sam­man­lagda omkost­nads­be­lopp som skulle ha använts om de äldre ande­larna hade avytt­rats. Om en fond delas och den skatt­skyl­dige får ande­lar i mer än en nybil­dad fond, ska det sam­man­lagda omkost­nads­be­lop­pet för­de­las på de nya ande­larna i för­hål­lande till dessa nybil­dade fon­ders värde vid del­ningen.

Det som sägs om fusion i första och andra styc­kena gäl­ler även vid en grän­sö­ver­skri­dande fusion enligt 8 kap. 17 § lagen om vär­de­pap­pers­fon­der.

Första-​tredje styc­kena gäl­ler även utländska vär­de­pap­pers­fon­der, när respek­tive fond hör hemma i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det om fusio­nen, den grän­sö­ver­skri­dande fusio­nen eller del­ningen har skett i enlig­het med lag­stift­ningen i den berörda sta­ten eller de berörda sta­terna. Lag (2013:569).

Ande­lar som för­vär­vats genom par­ti­ell fis­sion

Omkost­nads­be­lop­pet

18 a §   För ande­lar som tas emot vid en par­ti­ell fis­sion anses som anskaff­nings­ut­gift så stor del av omkost­nads­be­lop­pet för ande­larna i det över­lå­tande före­ta­get - beräk­nat vid tid­punk­ten för den par­ti­ella fis­sio­nen - som mot­sva­rar den för­änd­ring i mark­nads­vär­det som den par­ti­ella fis­sio­nen med­för för dessa ande­lar.

Efter en par­ti­ell fis­sion ska, vid beräk­ningen av omkost­nads­be­lop­pet för ande­larna i det över­lå­tande före­ta­get, den genom­snitt­liga anskaff­nings­ut­gif­ten mins­kas i mot­sva­rande mån. Lag (2007:1419).

Tur­ord­ning vid avytt­ring m.m. av ande­lar i det över­ta­gande före­ta­get

18 b §   Om en ägare i det över­lå­tande före­ta­get äger ande­lar av samma slag och sort som den mot­tagna ande­len vid tid­punk­ten för den par­ti­ella fis­sio­nen (gamla ande­lar) eller för­vär­var sådana ande­lar efter den par­ti­ella fis­sio­nen (nya ande­lar), ska avytt­ringar anses ske i föl­jande ord­ning:
   1. gamla ande­lar,
   2. mot­tagna ande­lar,
   3. nya ande­lar.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket tilläm­pas på mot­sva­rande sätt när ägan­de­rät­ten över­går till någon annan på annat sätt än genom avytt­ring. Lag (2007:1419).

Genom­snitts­me­to­den

18 c §   Om ande­lar som mot­ta­gits vid en par­ti­ell fis­sion inte är mark­nads­no­te­rade eller är kva­li­fi­ce­rade enligt 5 kap. 7-7 b §§ ska de vid tillämp­ning av genom­snitts­me­to­den i 48 kap. 7 § inte anses vara av samma slag och sort som andra ande­lar i det över­ta­gande före­ta­get som inne­has av mot­ta­ga­ren. Lag (2007:1419).

Beräk­ning av tjäns­te­be­lopp för utdel­ning och tjäns­te­be­lopp för kapital­vinst

18 d §   Om ande­len i det över­lå­tande före­ta­get vid en par­ti­ell fis­sion är en kva­li­fi­ce­rad andel, ska det beräk­nas ett tjäns­te­be­lopp för utdel­ning enligt andra styc­ket och ett tjäns­te­be­lopp för kapital­vinst enligt tredje styc­ket.

Ett belopp lika med vär­det på den mot­tagna ande­len mins­kat med det spa­rade utdel­nings­ut­rymme som hör till ande­len i det över­ta­gande före­ta­get utgör ett tjäns­te­be­lopp för utdel­ning vid par­ti­ell fis­sion för den mot­tagna ande­len.

Ett belopp lika med vad som skulle ha tagits upp i inkomst­sla­get tjänst om den mot­tagna ande­len hade avytt­rats mot en mark­nads­mäs­sig ersätt­ning ome­del­bart efter att den mot­ta­gits utgör ett tjäns­te­be­lopp för kapital­vinst vid par­ti­ell fis­sion för den mot­tagna ande­len. Lag (2007:1419).

18 e §   Om ande­len i det över­lå­tande före­ta­get bara är kva­li­fi­ce­rad enligt 57 kap. 7, 7 a eller 7 b § och om det tidi­gare har beräk­nats ett tjäns­te­be­lopp enligt 18 d § eller 48 a kap. 8 b § som hör till ande­len, tilläm­pas andra och tredje styc­kena i stäl­let för 18 d §.

Tjäns­te­be­lopp för utdel­ning ska mins­kas med utdel­ning som tagits upp i inkomst­sla­get tjänst efter det att tjäns­te­be­lop­pet beräk­nats och för­de­las mel­lan de mot­tagna ande­larna och ande­larna i det över­lå­tande före­ta­get på det sätt som omkost­nads­be­lop­pet för­de­las enligt 18 a §.

Tjäns­te­be­lopp för kapital­vinst ska för­de­las mel­lan de mot­tagna ande­larna och ande­larna i det över­lå­tande före­ta­get på det sätt som omkost­nads­be­lop­pet för­de­las enligt 18 a §. Lag (2007:1419).

Avdrag för kapital­för­lus­ter

Inkomst­sla­get kapi­tal

19 §   Bestäm­mel­serna i 20, 21, 23 och 24 §§ gäl­ler för kapital­för­lus­ter i inkomst­sla­get kapi­tal. Vad som sägs om en till­gång i dessa bestäm­mel­ser ska tilläm­pas också på en för­plik­telse med sådan under­lig­gande till­gång.
Att kapital­för­lus­ter på utländsk valuta eller ford­ran i utländsk valuta i vissa fall inte ska dras av föl­jer av 6 §.
Lag (2007:1419).

20 §   Kapital­för­lus­ter på andra mark­nads­no­te­rade delä­gar­rät­ter än sådana som avses i 21 § ska dras av i sin hel­het samt kapital­för­lus­ter på sådana ande­lar i svenska aktie­bo­lag och utländska juri­diska per­so­ner som inte är mark­nads­no­te­rade ska dras av till fem sjät­te­de­lar mot skat­te­plik­tiga kapital­vins­ter på sådana till­gångar. Med skat­te­plik­tig kapital­vinst på sådana till­gångar avses även åter­fö­ring av inve­ste­rarav­drag enligt 43 kap. För kva­li­fi­ce­rade ande­lar gäl­ler dock att kapital­för­lus­ter ska dras av till två tred­je­de­lar.

Avdrag för kapital­för­lus­ter enligt första styc­ket ska göras i föl­jande ord­ning:
   1. kapital­för­lus­ter som ska dras av i sin hel­het,
   2. kapital­för­lus­ter som ska dras av till fem sjät­te­de­lar,
   3. kapital­för­lus­ter som ska dras av till två tred­je­de­lar.
Lag (2013:771).

20 a §   Till den del en kapital­för­lust på mark­nads­no­te­rade delä­gar­rät­ter inte kan dras av enligt 20 §, ska 70 pro­cent dras av.

Till den del en kapital­för­lust på ande­lar som inte är mark­nads­no­te­rade inte kan dras av enligt 20 §, ska fem sjät­te­de­lar av 70 pro­cent dras av.

Till den del en kapital­för­lust på kva­li­fi­ce­rade ande­lar inte kan dras av enligt 20 §, ska två tred­je­de­lar av 70 pro­cent dras av. Lag (2007:1419).

21 §   Kapital­för­lus­ter på mark­nads­no­te­rade ande­lar i vär­de­pap­pers­fon­der eller spe­ci­al­fon­der som inne­hål­ler bara svenska ford­rings­rät­ter ska dras av i sin hel­het.
Lag (2013:569).

22 §   Har upp­hävts genom lag (2000:540).

23 §   Kapital­för­lus­ter på andra mark­nads­no­te­rade svenska ford­rings­rät­ter än pre­mi­e­ob­li­ga­tio­ner ska dras av i sin hel­het.
Lag (2007:1419).

24 §   Om en kapital­för­lust inte ska dras av enligt bestäm­mel­serna i 20, 20 a, 21 eller 23 §, ska 70 pro­cent dras av. Lag (2007:1419).

Inkomst­sla­get närings­verk­sam­het

25 §   I inkomst­sla­get närings­verk­sam­het ska kapital­för­lus­ter för vilka avdrag ska göras dras av mot alla intäk­ter och i sin hel­het, om inte något annat anges i 26 eller 27 §. Vad som sägs i första meningen ska tilläm­pas också på för­plik­tel­ser och vad som sägs om en till­gång i 26 och 27 §§ ska tilläm­pas också på en för­plik­telse med sådan under­lig­gande till­gång. Lag (2007:1419).

26 §   Juri­diska per­so­ners kapital­för­lus­ter på delä­gar­rät­ter för vilka avdrag ska göras får dras av bara mot kapital­vins­ter på delä­gar­rät­ter. Om en del av en sådan för­lust inte kan dras av, får den dras av mot en annan juri­disk per­sons kapital­vins­ter på delä­gar­rät­ter om var och en av de juri­diska per­so­nerna
   1. begär det för ett beskatt­ningsår som har samma dekla­ra­tions­tid­punkt enligt skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) eller som skulle ha haft det om inte någon av de juri­diska per­so­ner­nas bok­fö­rings­skyl­dig­het upp­hör, och
   2. med avdrags­rätt kan lämna kon­cern­bi­drag till den andra juri­diska per­so­nen.

Till den del en för­lust inte kan dras av enligt första styc­ket behand­las den det föl­jande beskatt­nings­å­ret som en ny kapital­för­lust på delä­gar­rät­ter hos den juri­diska per­son som haft för­lus­ten. Lag (2011:1256).

27 §   I fråga om kapital­för­lus­ter som upp­kom­mer i svenska han­dels­bo­lag eller i utlan­det deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­ner och för vilka avdrag ska göras tilläm­pas 19-21, 23 och 24 §§, om inte något annat anges i andra styc­ket.

Om den som ska göra avdrag enligt första styc­ket är ett sådant före­tag som anges i 24 kap. 32 § 1-5 och avdra­get avser för­lust på delä­gar­rät­ter ska 70 pro­cent av kapital­för­lus­ten dras av. För­lus­ten får dras av bara mot kapital­vins­ter på delä­gar­rät­ter.

Kapital­för­lus­ter för vilka avdrag ska göras på sådana delä­gar­rät­ter och ford­rings­rät­ter vars inne­hav betingas av rörelse som bedrivs av han­dels­bo­la­get eller av någon som med hän­syn till ägan­de­rätts­för­hål­lan­den eller orga­ni­sa­to­riska för­hål­lan­den kan anses stå han­dels­bo­la­get nära, ska dock all­tid dras av i sin hel­het. Lag (2018:1206).

28 §   Kapital­för­lust på en till­gång eller för­plik­telse får inte dras av hos ett aktie­bo­lag eller ett ömse­si­digt för­säk­rings­fö­re­tag om den under­lig­gande för­plik­tel­sen, direkt eller indi­rekt, är ett kapi­ta­lan­dels­be­vis som bola­get eller före­ta­get ställt ut.

Att kapital­för­lust som upp­kom­mer då ett aktie­bo­lag eller ett ömse­si­digt för­säk­rings­fö­re­tag löser in ett kapi­ta­lan­dels­be­vis inte får dras av föl­jer av 44 kap. 2 § jäm­förd med 6 b § detta kapi­tel. Lag (2011:68).


48 a kap. Fram­skju­ten beskatt­ning vid andels­by­ten

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser för fysiska per­so­ner om fram­skju­ten beskatt­ning vid andels­by­ten. Om den avytt­rade ande­len var en lager­till­gång eller en sådan andel i en koo­pe­ra­tiv för­e­ning vars inne­hav var betingat av närings­verk­sam­he­ten enligt 13 kap. 7 §, gäl­ler dock bestäm­mel­serna i 49 kap.

I 17 § finns bestäm­mel­ser om beskatt­ningen när den avytt­rade ande­len är hän­för­lig till en utländsk asso­ci­a­tion och för­fa­ran­det hade varit ett andels­byte om asso­ci­a­tio­nen hade varit en utländsk juri­disk per­son. Lag (2006:1422).

Defi­ni­tio­ner

2 §   Med andels­byte avses ett för­fa­rande som upp­fyl­ler vill­ko­ren i 5-8 §§ samt föl­jande för­ut­sätt­ningar:
   1. En fysisk per­son (säl­ja­ren) ska avyttra en andel (den avytt­rade ande­len) i ett före­tag (det avytt­rade före­ta­get) till ett annat före­tag (det köpande före­ta­get).
   2. Ersätt­ningen ska vara mark­nads­mäs­sig och läm­nas i form av ande­lar i det köpande före­ta­get (mot­tagna ande­lar).
Ersätt­ningen får till en del läm­nas i pengar. Lag (2007:1419).

3 §   Ett utländskt före­tag anses vid tillämp­ning av detta kapi­tel höra hemma i en stat som är med­lem i Euro­pe­iska uni­o­nen, om före­ta­get enligt lag­stift­ningen i någon sådan stat hör hemma i sta­ten i skat­te­hän­se­ende och inte på grund av ett skat­te­av­tal anses ha hem­vist i en stat som inte är med­lem i uni­o­nen. Lag (2001:1176).

Tillämp­nings­om­råde

4 §   Vid en fusion eller fis­sion ska, vid tillämp­ning av detta kapi­tel, det över­ta­gande före­ta­get anses köpa sådana ande­lar i det över­lå­tande före­ta­get som inte redan ägs av det över­ta­gande före­ta­get. Lag (2007:1419).

4 a §   Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel ska inte tilläm­pas om avytt­ringen avser en skal­bo­lags­an­del och kapital­vins­ten vid avytt­ringen enligt 49 a kap. ska tas upp i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het. Lag (2007:1419).

Vill­kor för fram­skju­ten beskatt­ning

Säl­ja­ren

5 §   Säl­ja­ren ska vara bosatt i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES) eller sta­dig­va­rande vis­tas inom EES. Lag (2009:1229).

Det köpande före­ta­get

6 §   Det köpande före­ta­get ska vara en juri­disk per­son av något av föl­jande slag:
   1. ett svenskt aktie­bo­lag, en svensk eko­no­misk för­e­ning, en svensk spar­bank eller ett svenskt ömse­si­digt för­säk­rings­fö­re­tag,
   2. ett utländskt bolag, eller
   3. ett annat utländskt före­tag, om det är en utländsk juri­disk per­son som hör hemma i en stat som är med­lem i Euro­pe­iska uni­o­nen, som bedrivs i någon av de asso­ci­a­tions­for­mer som anges i bilaga 37.1 och är skyl­digt att betala någon av de skat­ter som anges i bilaga 37.2, utan val­möj­lig­het eller rätt till undan­tag. Lag (2007:1419).

6 a §   Har upp­hävts genom lag (2008:1343).

Det avytt­rade före­ta­get

7 §   Det avytt­rade före­ta­get ska vara en sådan juri­disk per­son som anges i 6 §. Lag (2007:1419).

Rös­te­tal

8 §   Vid utgången av det kalen­derår då avytt­ringen sker ska det köpande före­ta­get inneha ande­lar i det avytt­rade före­ta­get med ett sam­man­lagt rös­te­tal som över­sti­ger 50 pro­cent av rös­te­ta­let för samt­liga ande­lar i det avytt­rade före­ta­get. Om sär­skilda skäl med­fört att det köpande före­ta­get avytt­rat ande­lar i det avytt­rade före­ta­get efter andels­by­tet, är det till­räck­ligt att före­ta­get haft ett sådant inne­hav vid någon tid­punkt efter andels­by­tet under det nämnda kalen­derå­ret.

Första styc­ket gäl­ler inte vid fusion eller fis­sion. Lag (2007:1419).

Beräk­ning av kapi­tal­be­lop­pet och tjäns­te­be­lop­pet

8 a §   Om den avytt­rade ande­len var en kva­li­fi­ce­rad andel ska det göras en beräk­ning av de belopp som skulle ha tagits upp i inkomst­sla­get kapi­tal (kapi­tal­be­lop­pet) och i inkomst­sla­get tjänst om bestäm­mel­serna om fram­skju­ten beskatt­ning inte varit tillämp­liga. Lag (2007:1419).

8 b §   Ett belopp lika med vad som skulle ha tagits upp i inkomst­sla­get tjänst om vär­det av den mot­tagna ande­len ansetts som utdel­ning utgör ett tjäns­te­be­lopp för utdel­ning vid andels­by­ten för den mot­tagna ande­len.

Ett belopp lika med vad som skulle ha tagits upp i inkomst­sla­get tjänst enligt 8 a § utgör ett tjäns­te­be­lopp för kapital­vinst vid andels­by­ten för den mot­tagna ande­len. Lag (2006:1422).

8 c §   Om den avytt­rade ande­len bara är kva­li­fi­ce­rad enligt 57 kap. 7, 7 a eller 7 b § och det tidi­gare har beräk­nats ett tjäns­te­be­lopp enligt 8 b § eller 48 kap. 18 d § som hör till ande­len, tilläm­pas andra och tredje styc­kena i stäl­let för 8 b §.

Tjäns­te­be­lopp för utdel­ning ska mins­kas med utdel­ning som tagits upp i inkomst­sla­get tjänst efter det att tjäns­te­be­lop­pet beräk­nats och för­de­las på de mot­tagna ande­larna.

Tjäns­te­be­lopp för kapital­vinst ska mins­kas med kapital­vinst som tagits upp i inkomst­sla­get tjänst och för­de­las på de mot­tagna ande­larna. Lag (2007:1419).

Beskatt­ning av andels­by­tet

Huvud­reg­ler

9 §   Ersätt­ning i pengar ska tas upp som kapital­vinst det beskatt­ningsår då andels­by­tet sker.

Om den avytt­rade ande­len var en kva­li­fi­ce­rad andel tas ersätt­ningen upp i inkomst­sla­get kapi­tal i den utsträck­ning ersätt­ningen ryms inom kapi­tal­be­lop­pet. Över­skju­tande del av ersätt­ningen i pengar tas upp i inkomst­sla­get tjänst. Lag (2007:1419).

10 §   Mot­tagna ande­lar ska anses för­vär­vade för en ersätt­ning som mot­sva­rar det omkost­nads­be­lopp som gällde för den avytt­rade ande­len. Lag (2007:1419).

10 a §   Om mot­tagna ande­lar är kon­to­främ­mande till­gångar enligt lagen (2011:1268) om inve­ste­rings­spar­konto och om den avytt­rade ande­len för­va­ra­des på ett inve­ste­rings­spar­konto vid säl­ja­rens för­värv av de mot­tagna ande­larna, ska ande­larna anses för­vär­vade för en ersätt­ning som mot­sva­rar ande­lar­nas mark­nads­värde vid för­vär­vet.

Första styc­ket gäl­ler inte mot­tagna ande­lar som
   1. är kon­to­främ­mande till­gångar som avses i 7 § lagen om inve­ste­rings­spar­konto, eller
   2. utgör ersätt­ning för kon­to­främ­mande till­gångar som
      a) avses i 7 § första styc­ket lagen om inve­ste­rings­spar­konto,
      b) vid avytt­ringen för­va­ra­des på inve­ste­rings­spar­kon­tot med stöd av 18 § lagen om inve­ste­rings­spar­konto, eller
      c) vid avytt­ringen för­va­ra­des på inve­ste­rings­spar­kon­tot i strid med 17 § lagen om inve­ste­rings­spar­konto.
Lag (2011:1271).

Vill­ko­ren för fram­skju­ten beskatt­ning är inte längre upp­fyllda

11 §   Om en fysisk per­son inte längre upp­fyl­ler vill­ko­ret i 5 § om att vara bosatt i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES) eller sta­dig­va­rande vis­tas inom EES, ska kapital­vins­ten som upp­kom vid andels­by­tet tas upp som intäkt.

I 48 kap. 17 b § finns en bestäm­melse om beräk­ningen av omkost­nads­be­lop­pet för de mot­tagna ande­larna. Lag (2009:1229).

12 §   Har upp­hävts genom lag (2008:1343).

13 §   I kapital­vinst som avses i 11 § ska inte räk­nas med sådan ersätt­ning i pengar som tagits upp som kapital­vinst enligt 9 §.
Lag (2008:1343).

14 §   Har upp­hävts genom lag (2006:1422).

Övriga bestäm­mel­ser

Tur­ord­ning vid avytt­ring m.m. av ande­lar i det köpande före­ta­get

15 §   Om säl­ja­ren äger ande­lar av samma slag och sort som den mot­tagna ande­len vid tid­punk­ten för andels­by­tet (gamla ande­lar) eller för­vär­var sådana ande­lar efter andels­by­tet (nya ande­lar), ska avytt­ringar anses ske i föl­jande ord­ning:
   1. gamla ande­lar,
   2. mot­tagna ande­lar,
   3. nya ande­lar.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket tilläm­pas på mot­sva­rande sätt när ägan­de­rät­ten över­går till någon annan på annat sätt än genom avytt­ring. Lag (2007:1419).

Genom­snitts­me­to­den

16 §   Om mot­tagna ande­lar inte är mark­nads­no­te­rade eller är kva­li­fi­ce­rade enligt 57 kap. 7-7 b §§, ska de vid tillämp­ning av genom­snitts­me­to­den i 48 kap. 7 § inte anses vara av samma slag och sort som andra ande­lar i det köpande före­ta­get som inne­has av säl­ja­ren. Lag (2007:1419).

Fik­tiv avräk­ning m.m.

17 §   Avdrag för respek­tive avräk­ning av skatt ska göras enligt andra styc­ket om
   - en andel i en asso­ci­a­tion avytt­ras genom ett för­fa­rande som hade varit ett andels­byte om den asso­ci­a­tion som ande­len är hän­för­lig till hade varit en utländsk juri­disk per­son,
   - asso­ci­a­tio­nen hör hemma i en utländsk stat som är med­lem i Euro­pe­iska uni­o­nen,
   - asso­ci­a­tio­nen bedri­ver verk­sam­he­ten i någon av de asso­ci­a­tions­for­mer som anges i bilaga 37.1, och
   - asso­ci­a­tio­nen är skyl­dig att betala någon av de skat­ter som anges i bilaga 37.2, utan val­möj­lig­het eller rätt till undan­tag.

En delä­gare i den asso­ci­a­tion som det avytt­ras ande­lar i, som beskat­tas på grund av för­fa­ran­det har vid tillämp­ning av 16 kap. 18 och 19 §§ och av lagen (1986:468) om avräk­ning av utländsk skatt samma rätt till avdrag för respek­tive avräk­ning av utländsk skatt som om asso­ci­a­tio­nen hade beta­lat den skatt som skulle ha beta­lats i den stat där asso­ci­a­tio­nen hör hemma om det inte hade fun­nits sådan lag­stift­ning där som avses i rådets direk­tiv 2009/133/EG av den 19 okto­ber 2009 om ett gemen­samt beskatt­nings­sy­stem för fusion, fis­sion, par­ti­ell fis­sion, över­fö­ring av till­gångar och utbyte av aktier eller ande­lar som berör bolag i olika med­lems­sta­ter samt om flytt­ning av ett euro­pa­bo­lags eller en euro­pe­isk koo­pe­ra­tiv för­e­nings säte från en med­lems­stat till en annan. Lag (2012:270).


49 kap. Upp­skovs­grun­dande andels­by­ten

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om upp­skov med beskatt­ningen vid upp­skovs­grun­dande andels­by­ten för
   - juri­diska per­so­ner,
   - delä­gare i svenska han­dels­bo­lag, och
   - obe­grän­sat skatt­skyl­diga delä­gare i en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son.

I inkomst­sla­get närings­verk­sam­het gäl­ler bestäm­mel­serna inte bara för ande­lar som är kapi­tal­till­gångar utan också för ande­lar som är lager­till­gångar. Om den avytt­rade ande­len var en lager­till­gång eller en sådan andel i en koo­pe­ra­tiv för­e­ning som är en till­gång i närings­verk­sam­he­ten enligt 13 kap. 7 §, gäl­ler bestäm­mel­serna i detta kapi­tel även för fysiska per­so­ner.

I 32 § finns bestäm­mel­ser om beskatt­ningen när den avytt­rade ande­len är hän­för­lig till en utländsk asso­ci­a­tion och för­fa­ran­det hade varit ett andels­byte om asso­ci­a­tio­nen hade varit en utländsk juri­disk per­son. Lag (2006:1422).

Defi­ni­tio­ner

2 §   Med upp­skovs­grun­dande andels­byte avses ett för­fa­rande som upp­fyl­ler vill­ko­ren i 8-13 §§ samt föl­jande för­ut­sätt­ningar:
   1. En säl­jare (säl­ja­ren) ska avyttra en andel (den avytt­rade ande­len) i ett före­tag (det avytt­rade före­ta­get) till ett annat före­tag (det köpande före­ta­get).
   2. Ersätt­ningen ska vara mark­nads­mäs­sig och läm­nas i form av ande­lar i det köpande före­ta­get (mot­tagna ande­lar).
Ersätt­ningen får till en del läm­nas i pengar.
   3. Om den avytt­rade ande­len var en kapi­tal­till­gång, ska säl­ja­ren vara en juri­disk per­son, ett svenskt han­dels­bo­lag eller, när det gäl­ler en andel i en koo­pe­ra­tiv för­e­ning som är en till­gång i närings­verk­sam­he­ten enligt 13 kap. 7 §, en fysisk per­son. Lag (2007:1419).

3 §   Ett utländskt före­tag anses vid tillämp­ning av detta kapi­tel höra hemma i en stat som är med­lem i Euro­pe­iska uni­o­nen, om före­ta­get enligt lag­stift­ningen i någon sådan stat hör hemma i sta­ten i skat­te­hän­se­ende och inte på grund av ett skat­te­av­tal anses ha hem­vist i en stat som inte är med­lem i uni­o­nen.

3 a §   Vad som i detta kapi­tel sägs om delä­gare i svenska han­dels­bo­lag gäl­ler på mot­sva­rande sätt i fråga om obe­grän­sat skatt­skyl­diga delä­gare i en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son.

Vad som i detta kapi­tel sägs om svenska han­dels­bo­lag gäl­ler på mot­sva­rande sätt i fråga om en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son till den del denna ägs av obe­grän­sat skatt­skyl­diga delä­gare. Lag (2006:1422).
Tillämp­nings­om­råde

4 §   Vid en fusion eller fis­sion ska, vid tillämp­ning av detta kapi­tel, det över­ta­gande före­ta­get anses köpa sådana ande­lar i det över­lå­tande före­ta­get som inte redan ägs av det över­ta­gande före­ta­get. Lag (2007:1419).

5 §   Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel får inte tilläm­pas om bestäm­mel­serna i 38 kap. om undan­tag från ome­del­bar beskatt­ning vid verk­sam­hets­a­vytt­ringar ska tilläm­pas. Lag (2007:1419).

Begä­ran

6 §   Bestäm­mel­serna om upp­skov ska tilläm­pas bara om säl­ja­ren begär det.

Är säl­ja­ren ett svenskt han­dels­bo­lag, ska begä­ran göras av varje delä­gare för sig. Om upp­skov bevil­jas, får delä­ga­ren upp­skov med beskatt­ningen för den andel av vins­ten som han är skatt­skyl­dig för. Lag (2007:1419).

Han­dels­bo­lag som ägs genom han­dels­bo­lag

7 §   Det som sägs i 6 § andra styc­ket, 15 och 18 §§ samt 19 § andra styc­ket om delä­gare i ett svenskt han­dels­bo­lag som är säl­jare gäl­ler, om han­dels­bo­la­get ägs direkt, eller indi­rekt genom ett svenskt han­dels­bo­lag, av ett annat svenskt han­dels­bo­lag, delä­gare i detta han­dels­bo­lag.

Vill­kor för upp­skov

Säl­ja­ren

8 §   Om säl­ja­ren är en fysisk per­son och har avytt­rat en andel som var en lager­till­gång eller en andel i en koo­pe­ra­tiv för­e­ning som är en till­gång i närings­verk­sam­he­ten enligt 13 kap. 7 §, ska han vara bosatt i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES) eller sta­dig­va­rande vis­tas inom EES. Lag (2009:1229).
Det köpande före­ta­get

9 §   Det köpande före­ta­get ska vara en juri­disk per­son av något av föl­jande slag:
   1. ett svenskt aktie­bo­lag, en svensk eko­no­misk för­e­ning, en svensk spar­bank eller ett svenskt ömse­si­digt för­säk­rings­fö­re­tag,
   2. ett utländskt bolag, eller
   3. ett annat utländskt före­tag, om det är en utländsk juri­disk per­son som hör hemma i en stat som är med­lem i Euro­pe­iska uni­o­nen, som bedrivs i någon av de asso­ci­a­tions­for­mer som anges i bilaga 37.1 och är skyl­digt att betala någon av de skat­ter som anges i bilaga 37.2, utan val­möj­lig­het eller rätt till undan­tag. Lag (2007:1419).

10 §   Har upp­hävts genom lag (2002:1143).

Det avytt­rade före­ta­get

11 §   Det avytt­rade före­ta­get ska vara en sådan juri­disk per­son som anges i 9 §. Lag (2007:1419).

Rös­te­tal

12 §   Vid utgången av det kalen­derår då avytt­ringen sker ska det köpande före­ta­get inneha ande­lar i det avytt­rade före­ta­get med ett sam­man­lagt rös­te­tal som över­sti­ger 50 pro­cent av rös­te­ta­let för samt­liga ande­lar i det avytt­rade före­ta­get. Om sär­skilda skäl med­fört att det köpande före­ta­get avytt­rat ande­lar i det avytt­rade före­ta­get efter det upp­skovs­grun­dande andels­by­tet, är det till­räck­ligt att före­ta­get haft ett sådant inne­hav vid någon tid­punkt efter andels­by­tet under det nämnda kalen­derå­ret.

Första styc­ket gäl­ler inte vid fusion eller fis­sion. Lag (2007:1419).

Vinst

13 §   Om den avytt­rade ande­len är en kapi­tal­till­gång hos säl­ja­ren, ska det upp­komma en kapital­vinst. Om det läm­nas ersätt­ning i pengar för ande­len, ska kapital­vins­ten över­stiga denna del av ersätt­ningen.

Om den avytt­rade ande­len är en lager­till­gång hos säl­ja­ren, ska ersätt­ningen över­stiga ande­lens skatte­mäs­siga värde. Om det läm­nas ersätt­ning i pengar för ande­len, ska skill­na­den mel­lan hela ersätt­ningen och det skatte­mäs­siga vär­det av ande­len över­stiga ersätt­ningen i pengar. Lag (2007:1419).

Beskatt­ning av det upp­skovs­grun­dande andels­by­tet och upp­skovs­be­lop­pets stor­lek

Andel som var kapi­tal­till­gång

14 §   Om den avytt­rade ande­len var en kapi­tal­till­gång hos säl­ja­ren, ska så stor del av kapital­vins­ten som mot­sva­rar ersätt­ningen i pengar tas upp som intäkt det beskatt­ningsår då det upp­skovs­grun­dande andels­by­tet sker.

Åter­stå­ende del av kapital­vins­ten ska för­de­las på de mot­tagna ande­larna. Det belopp som för­de­las på en andel benämns upp­skovs­be­lopp. Lag (2007:1419).

15 §   Om säl­ja­ren är ett svenskt han­dels­bo­lag, ska den del av kapital­vins­ten som avses i 14 § första styc­ket för­de­las på delä­garna och tas upp som intäkt hos dem.

Den åter­stå­ende delen av kapital­vins­ten ska för­de­las på de mot­tagna ande­larna. Den del av kapital­vins­ten som belö­per sig på en mot­ta­gen andel för­de­las på delä­garna. Det belopp som för­de­las på en delä­gare benämns upp­skovs­be­lopp. Lag (2007:1419).

16 §   Har upp­hävts genom lag (2002:1143).

Andel som var lager­till­gång

17 §   Om den avytt­rade ande­len var en lager­till­gång hos säl­ja­ren, ska ersätt­ningen i pengar tas upp som intäkt det beskatt­ningsår då det upp­skovs­grun­dande andels­by­tet sker.
Sam­ti­digt ska ett belopp som mot­sva­rar det skatte­mäs­siga vär­det på den avytt­rade ande­len tas upp som intäkt.

Åter­stå­ende del av ersätt­ningen, mins­kad med ett belopp som mot­sva­rar det skatte­mäs­siga vär­det på den avytt­rade ande­len, ska för­de­las på de mot­tagna ande­larna. Det belopp som för­de­las på en andel benämns upp­skovs­be­lopp. Lag (2007:1419).

18 §   Om säl­ja­ren är ett svenskt han­dels­bo­lag, ska den ersätt­ning och det belopp som avses i 17 § första styc­ket för­de­las på delä­garna och tas upp som intäkt hos dem.

Åter­stå­ende del av ersätt­ningen, mins­kad med ett belopp som mot­sva­rar det skatte­mäs­siga vär­det på den avytt­rade ande­len, ska för­de­las på de mot­tagna ande­larna. Den del som belö­per sig på en mot­ta­gen andel för­de­las på delä­garna. Det belopp som för­de­las på en delä­gare benämns upp­skovs­be­lopp. Lag (2007:1419).

Beskatt­ning av upp­skovs­be­lop­pet

Huvud­re­gel

19 §   Det upp­skovs­be­lopp som enligt 14, 15, 17 och 18 §§ avser en mot­ta­gen andel ska tas upp som intäkt senast det beskatt­ningsår då ägan­de­rät­ten till ande­len över­går till någon annan eller ande­len upp­hör att exi­stera, om inte annat föl­jer av bestäm­mel­serna i detta kapi­tel.

Om säl­ja­ren är ett svenskt han­dels­bo­lag och om ägan­de­rät­ten till en delä­ga­res andel i han­dels­bo­la­get - eller en delä­ga­res andel i något svenskt han­dels­bo­lag som direkt eller indi­rekt genom ett svenskt han­dels­bo­lag äger en andel i han­dels­bo­la­get - över­går till någon annan, ska upp­skovs­be­lop­pet tas upp som intäkt det beskatt­ningsår då detta inträf­far. Det­samma gäl­ler om delä­ga­rens andel upp­hör att exi­stera. Lag (2007:1419).

Kapital­vins­ten ska inte tas upp

19 a §   Upp­skovs­be­lop­pet ska inte i andra fall än som avses i 19 b § tas upp som intäkt vid avytt­ring av en mot­ta­gen andel om ande­len är närings­be­tingad eller om kapital­vinst på ande­len inte ska tas upp enligt 25 a kap. 23 §. Om ande­len är närings­be­tingad och mark­nads­no­te­rad, ska vill­ko­ren i 25 a kap. 6 § vara upp­fyllda.

Vad som sägs i första styc­ket gäl­ler inte om den mot­tagna ande­len erhål­lits som ersätt­ning för ande­lar som var lager­till­gångar eller sådana ande­lar i en koo­pe­ra­tiv för­e­ning som är till­gångar i närings­verk­sam­he­ten enligt 13 kap. 7 §.
Lag (2009:1413).

Kapital­vins­ten ska skal­bo­lags­be­skat­tas

19 b §   Om upp­skovs­be­lop­pet avser en kapital­vinst som beräk­nats enligt bestäm­mel­serna om skal­bo­lags­be­skatt­ning i 25 a kap. 9 eller 9 a §, ska belop­pet tas upp som intäkt det beskatt­ningsår då ande­len inte längre inne­has av det köpande före­ta­get eller av ett före­tag som ingår i samma kon­cern som det köpande före­ta­get.

Bestäm­mel­sen i första styc­ket ska inte tilläm­pas
   - om mer än tre år för­flu­tit från den upp­skovs­grun­dande avytt­ringen, eller
   - om sär­skilda skäl talar emot det. Lag (2009:1413).

Uttags­be­skatt­ning

20 §   Om uttags­be­skatt­ning ska ske enligt 22 kap. av en mot­ta­gen andel, ska upp­skovs­be­lop­pet tas upp som intäkt även om det inte föl­jer av 19 §. Lag (2007:1419).

Efter­föl­jande under­pri­sö­ver­lå­telse

21 §   Om säl­ja­ren över­lå­ter en mot­ta­gen andel genom en under­pri­sö­ver­lå­telse, ska upp­skovs­be­lop­pet inte tas upp. I stäl­let inträ­der köpa­ren i säl­ja­rens skatte­mäs­siga situ­a­tion när det gäl­ler upp­skovs­be­lop­pet. Lag (2007:1419).

Efter­föl­jande kon­cer­nin­tern avytt­ring

22 §   Har upp­hävt genom lag (2003:224).

23 §   Om en mot­ta­gen andel avytt­ras genom en sådan avytt­ring med kapital­för­lust till ett före­tag som med­för att avdrags­rät­ten för kapital­för­lus­ten skjuts upp enligt 25 kap. 7-11 §§, ska upp­skovs­be­lop­pet tas upp som intäkt först när kapital­för­lus­ten på grund av den avytt­ringen ska dras av som kost­nad. Lag (2007:1419).

Efter­föl­jande upp­skovs­grun­dande andels­byte

24 §   Om en mot­ta­gen andel avytt­ras genom ett upp­skovs­grun­dande andels­byte, ska upp­skovs­be­lop­pet inte tas upp om den skatt­skyl­dige begär det. I stäl­let över­går upp­skovs­be­lop­pet på de nya mot­tagna ande­larna. Avytt­ras vid ett upp­skovs­grun­dande andels­byte också andra ande­lar i det tidi­gare köpande före­ta­get, över­går upp­skovs­be­lop­pet på samt­liga nya mot­tagna ande­lar.

Vid bedöm­ningen av om det är ett upp­skovs­grun­dande andels­byte behö­ver vill­ko­ren i 13 § inte vara upp­fyllda. Lag (2007:1419).

Efter­föl­jande arv m.m.

25 §   Om en mot­ta­gen andel över­går till en fysisk per­son genom arv, tes­ta­mente, gåva eller bodel­ning och ande­len blir en lager­till­gång hos för­vär­va­ren, inträ­der denne i den tidi­gare äga­rens skatte­mäs­siga situ­a­tion när det gäl­ler upp­skovs­be­lop­pet. Lag (2002:1143).

Utflytt­ning

26 §   Om en fysisk per­son som har avytt­rat en lager­till­gång eller en sådan andel i en koo­pe­ra­tiv för­e­ning som är en till­gång i närings­verk­sam­he­ten enligt 13 kap. 7 § inte längre upp­fyl­ler vill­ko­ret i 8 § om att vara bosatt i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES) eller sta­dig­va­rande vis­tas inom EES, ska upp­skovs­be­lop­pet tas upp som intäkt. Lag (2009:1229).

27 §   Har upp­hävts genom lag (2002:1143).

Övriga bestäm­mel­ser

Tur­ord­ning vid avytt­ring av ande­lar i det köpande före­ta­get

28 §   Om säl­ja­ren äger ande­lar av samma slag och sort som den mot­tagna ande­len vid tid­punk­ten för det upp­skovs­grun­dande andels­by­tet (gamla ande­lar) eller för­vär­var sådana ande­lar efter andels­by­tet (nya ande­lar), ska avytt­ringar anses ske i föl­jande ord­ning:
   1. gamla ande­lar,
   2. mot­tagna ande­lar,
   3. nya ande­lar. Lag (2007:1419).

Genom­snitts­me­to­den

29 §   Om mot­tagna ande­lar inte är mark­nads­no­te­rade, ska de vid tillämp­ning av genom­snitts­me­to­den i 48 kap. 7 § inte anses vara av samma slag och sort som andra ande­lar i det köpande före­ta­get som inne­has av säl­ja­ren. Lag (2007:1419).

Upp­del­ning och sam­man­lägg­ning av upp­skovs­be­lopp

30 §   Om anskaff­nings­ut­gif­ten eller anskaff­nings­vär­det för en mot­ta­gen andel för­de­lats på flera ande­lar på grund av fon­de­mis­sion, split eller lik­nande för­fa­rande, ska var och en av dessa nybil­dade ande­lar anses som en mot­ta­gen andel.
Upp­skovs­be­lop­pet för den tidi­gare mot­tagna ande­len ska för­de­las på denna andel, om den finns kvar efter för­fa­ran­det, och de nybil­dade ande­larna. Lag (2007:1419).

31 §   Om mot­tagna ande­lar sam­man­läggs, ska den nybil­dade ande­len anses som en mot­ta­gen andel. Upp­skovs­be­lop­pet för de tidi­gare mot­tagna ande­larna över­går på den nybil­dade ande­len. Lag (2007:1419).

Fik­tiv avräk­ning m.m.

32 §   Avdrag för respek­tive avräk­ning av skatt ska göras enligt andra styc­ket om
   - en andel i en asso­ci­a­tion avytt­ras genom ett för­fa­rande som hade varit ett andels­byte om den asso­ci­a­tion som ande­len är hän­för­lig till hade varit en utländsk juri­disk per­son,
   - asso­ci­a­tio­nen hör hemma i en utländsk stat som är med­lem i Euro­pe­iska uni­o­nen,
   - asso­ci­a­tio­nen bedri­ver verk­sam­he­ten i någon av de asso­ci­a­tions­for­mer som anges i bilaga 37.1, och
   - asso­ci­a­tio­nen är skyl­dig att betala någon av de skat­ter som anges i bilaga 37.2, utan val­möj­lig­het eller rätt till undan­tag.

En delä­gare i den asso­ci­a­tion som det avytt­ras ande­lar i, som beskat­tas på grund av för­fa­ran­det har vid tillämp­ning av 16 kap. 18 och 19 §§ och av lagen (1986:468) om avräk­ning av utländsk skatt samma rätt till avdrag för respek­tive avräk­ning av utländsk skatt som om asso­ci­a­tio­nen hade beta­lat den skatt som skulle ha beta­lats i den stat där asso­ci­a­tio­nen hör hemma om det inte hade fun­nits sådan lag­stift­ning där som avses i rådets direk­tiv 2009/133/EG av den 19 okto­ber 2009 om ett gemen­samt beskatt­nings­sy­stem för fusion, fis­sion, par­ti­ell fis­sion, över­fö­ring av till­gångar och utbyte av aktier eller ande­lar som berör bolag i olika med­lems­sta­ter samt om flytt­ning av ett euro­pa­bo­lags eller en euro­pe­isk koo­pe­ra­tiv för­e­nings säte från en med­lems­stat till en annan. Lag (2012:270).


49 a kap. Beskatt­ning i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het vid avytt­ring av ande­lar i skal­bo­lag

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns sär­skilda bestäm­mel­ser om beskatt­ning av kapital­vinst i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het när en fysisk per­son avytt­rar vissa ande­lar i juri­diska per­so­ner och han­dels­bo­lag. Lag (2002:536).

Tillämp­nings­om­råde

2 §   Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel tilläm­pas om
   1. en fysisk per­son avytt­rar en andel i ett skal­bo­lag, och
   2. det upp­kom­mer en kapital­vinst i inkomst­sla­get kapi­tal. Lag (2002:536).

3 §   Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel tilläm­pas inte om
   1. någon andel i det före­tag som ande­len hän­för sig till är mark­nads­no­te­rad,
   2. ande­len anses avytt­rad på grund av bestäm­mel­serna om lik­vi­da­tion i 44 kap. 7 § första styc­ket, för­enklad avveck­ling i 44 kap. 7 a § eller kon­kurs i 44 kap. 8 § första styc­ket 1 eller 2,
   3. ett han­dels­bo­lag upp­lö­ses eller ande­len i ett han­dels­bo­lag över­går till en ny ägare på sätt som anges i 50 kap. 2 § andra styc­ket, eller
   4. bestäm­mel­serna i 51 kap. om beskatt­ning i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het vid avytt­ring av ande­lar i svenska han­dels­bo­lag ska tilläm­pas. Lag (2018:722).

Defi­ni­tio­ner

Andel och det avytt­rade före­ta­get

4 §   Med andel avses i detta kapi­tel en andel i ett aktie­bo­lag, en eko­no­misk för­e­ning eller ett han­dels­bo­lag. Med det avytt­rade före­ta­get avses det aktie­bo­lag, den eko­no­miska för­e­ning eller det han­dels­bo­lag som den avytt­rade ande­len hän­för sig till.

Med andel i det avytt­rade före­ta­get lik­ställs i detta kapi­tel även andra delä­gar­rät­ter som getts ut av och hän­för sig till det avytt­rade före­ta­get.

En andel i en utländsk juri­disk per­son omfat­tas av bestäm­mel­serna i detta kapi­tel om den juri­diska per­so­nen är skatt­skyl­dig här vid tid­punk­ten för andels­a­vytt­ringen eller dess inkoms­ter beskat­tas hos delä­ga­ren. Det­samma gäl­ler om den juri­diska per­so­nen, direkt eller genom ett före­tag i intres­se­ge­men­skap, äger eller under de tre senaste åren har ägt en andel i
   - ett svenskt aktie­bo­lag om ande­len inte är mark­nads­no­te­rad,
   - en svensk eko­no­misk för­e­ning,
   - en annan utländsk juri­disk per­son som varit skatt­skyl­dig här under någon del av denna tid om denna per­son mot­sva­rar ett svenskt aktie­bo­lag och ande­len inte är mark­nads­no­te­rad eller om per­so­nen mot­sva­rar en svensk eko­no­misk för­e­ning, eller
   - ett svenskt han­dels­bo­lag. Lag (2003:224).

Före­tag i intres­se­ge­men­skap

5 §   Med före­tag i intres­se­ge­men­skap avses i detta kapi­tel ett före­tag som det avytt­rade före­ta­get, direkt eller indi­rekt, genom äga­ran­del eller på annat sätt har ett väsent­ligt infly­tande i. Lag (2002:536).

Skal­bo­lag

6 §   Med skal­bo­lag avses i detta kapi­tel det avytt­rade före­ta­get om sum­man av mark­nads­vär­det av före­ta­gets lik­vida till­gångar enligt 7 och 8 §§ över­sti­ger ett jäm­fö­rel­se­be­lopp enligt 9 § vid tid­punk­ten för avytt­ringen. Lag (2003:224).

Lik­vida till­gångar

7 §   Med lik­vida till­gångar avses i detta kapi­tel kon­tan­ter, vär­de­pap­per och lik­nande till­gångar. Som lik­vida till­gångar räk­nas också andra till­gångar om
   1. till­gång­arna anskaf­fats tidi­gast två år före avytt­ringen,
   2. till­gång­arna sak­nar affärs­mäs­sigt sam­band med verk­sam­he­ten sådan den bedrevs intill två år före avytt­ringen, och 3. det inte fram­går att anskaff­ningen skett i annat syfte än att till­gång­arna lätt skulle kunna avytt­ras efter avytt­ringen av ande­len.

Som lik­vida till­gångar räk­nas inte
   1. ande­lar i före­tag i intres­se­ge­men­skap, eller
   2. vär­de­pap­per som är lager i vär­de­pap­pers­rö­relse enligt lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den.
Vär­de­pap­per som är lager i en utländsk mot­sva­rig­het till sådan rörelse som avses i andra styc­ket 2 och som inne­has av en utländsk juri­disk per­son räk­nas inte som lik­vida medel om den utländska juri­diska per­so­nen hör hemma och är skatt­skyl­dig till inkomst­skatt i en stat
   - som är med­lem i Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det, eller
   - med vil­ken Sve­rige har ett skat­te­av­tal och per­so­nen omfat­tas av avta­lets reg­ler om begräns­ning av beskatt­nings­rät­ten och har hem­vist i sta­ten enligt avta­let. Lag (2007:552).

8 §   Om lik­vida till­gångar som avses i 7 § inne­has av ett före­tag i intres­se­ge­men­skap, ska till­gång­arna räk­nas med vid beräk­ningen av sum­man av mark­nads­vär­det av lik­vida till­gångar enligt 6 § till den del som mot­sva­rar det avytt­rade före­ta­gets äga­ran­del i före­ta­get. Lag (2007:1419).
Jäm­fö­rel­se­be­lop­pet

9 §   Om samt­liga ande­lar har avytt­rats, utgörs jäm­fö­rel­se­be­lop­pet av halva ersätt­ningen. I annat fall utgörs jäm­fö­rel­se­be­lop­pet av hälf­ten av det sam­man­lagda vär­det av samt­liga ande­lar beräk­nat med utgångs­punkt i ersätt­ningen för de avytt­rade ande­larna. Lag (2002:536).
Åter­köp

10 §   Avser avytt­ringen en andel som inte hän­för sig till ett skal­bo­lag gäl­ler föl­jande. Om den över­vä­gande delen av andra till­gångar än sådana lik­vida till­gångar som avses i 7 § och som vid avytt­ringen inne­ha­des av det avytt­rade före­ta­get eller av före­tag i intres­se­ge­men­skap, inom två år efter avytt­ringen av ande­len, direkt eller indi­rekt, för­vär­vas av säl­ja­ren eller denne när­stå­ende, tilläm­pas bestäm­mel­serna i 11 och 12 §§.
Bedöm­ningen enligt första styc­ket ska grun­das på till­gång­ar­nas mark­nads­värde vid tid­punk­ten för avytt­ringen av ande­len. Vid denna bedöm­ning ska vär­det av till­gångar i före­tag i intres­se­ge­men­skap beak­tas bara till den del som mot­sva­rar det avytt­rade före­ta­gets äga­ran­del i före­ta­get.
Första och andra styc­kena tilläm­pas också i fråga om till­gångar som kan anses ha ersatt till­gångar som inne­ha­des av det avytt­rade före­ta­get eller av ett före­tag i intres­se­ge­men­skap vid tid­punk­ten för avytt­ringen av ande­len. Lag (2007:1419).

Kapital­vins­ten tas upp i närings­verk­sam­het

Huvud­re­gel

11 §   Kapital­vinst på grund av avytt­ringen av en andel i ett skal­bo­lag ska tas upp som över­skott av pas­siv närings­verk­sam­het det beskatt­ningsår när ande­len avytt­ra­des. Lag (2007:1419).

Undan­tag

12 §   Om den skatt­skyl­dige begär det och det kom­mer fram att det finns sär­skilda skäl ska bestäm­mel­sen i 11 § inte tilläm­pas.
Vid pröv­ningen ska beak­tas
   1. vad som för­an­lett avytt­ringen av ande­len eller åter­kö­pet, och
   2. hur ersätt­ningen för ande­len bestämts.

Leder avytt­ringen inte till att ett väsent­ligt infly­tande över skal­bo­la­get går över till någon annan per­son ska dock bestäm­mel­sen i 11 § tilläm­pas bara om det före­lig­ger sär­skilda omstän­dig­he­ter. Lag (2007:1419).

Skal­bo­lags­de­kla­ra­tion

13 §   Bestäm­mel­serna i 11 § ska inte tilläm­pas om
   1. det avytt­rade före­ta­get eller, i fråga om han­dels­bo­lag, säl­ja­ren tar upp före­ta­gets över­skott eller under­skott i en sådan skal­bo­lags­de­kla­ra­tion som avses i 27 kap.
skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244),
   2. ett sär­skilt bok­slut lig­ger till grund för inkomst­be­räk­ningen enligt 1, och
   3. säker­het ställs om Skat­te­ver­ket med stöd av 58 kap.
skat­te­för­fa­ran­de­la­gen har beslu­tat om att sådan ska stäl­las.

Bok­slu­tet ska upp­rät­tas som om före­ta­gets beskatt­ningsår eller, i fråga om han­dels­bo­lag, räken­skapsår avslu­tats vid tid­punk­ten för avytt­ringen eller till­trä­det. Före­ta­gets avsätt­ningar till peri­o­di­se­rings­fond och ersätt­nings­fond ska anses ha åter­förts. Om det är en andel i ett han­dels­bo­lag som har avytt­rats, ska säl­ja­ren ta upp så stor del av han­dels­bo­la­gets över­skott eller under­skott samt kapital­vins­ter och kapital­för­lus­ter vid avytt­ring av han­dels­bo­la­gets närings­fas­tig­he­ter och närings­bo­stads­rät­ter som belö­per sig på den avytt­rade ande­len.

Första och andra styc­kena gäl­ler även före­tag i intres­se­ge­men­skap. Lag (2011:1510).

14 §   Har upp­hävts genom lag (2008:1064).


50 kap. Avytt­ring av ande­lar i svenska han­dels­bo­lag

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns sär­skilda bestäm­mel­ser om kapital­vinst vid avytt­ring av ande­lar i svenska han­dels­bo­lag.
De grund­läg­gande bestäm­mel­serna finns i 44 kap.

Avytt­ring

2 §   Om en andel i ett han­dels­bo­lag inlö­ses eller bola­get upp­lö­ses, anses ande­len avytt­rad.

Som avytt­ring behand­las också att en andel över­går till en ny ägare genom arv, tes­ta­mente, gåva, bodel­ning eller på lik­nande sätt, om den juste­rade anskaff­nings­ut­gif­ten hos den tidi­gare äga­ren är nega­tiv.
Omkost­nads­be­lop­pet

3 §   Vid beräk­ning av omkost­nads­be­lop­pet ska anskaff­nings­ut­gif­ten juste­ras enligt bestäm­mel­serna i 5 och 6 §§.

Blir den juste­rade anskaff­nings­ut­gif­ten nega­tiv, anses omkost­nads­be­lop­pet vara noll. Ersätt­ningen för ande­len ska då ökas med den nega­tiva juste­rade anskaff­nings­ut­gif­ten. Lag (2007:1419).

4 §   Om en ägan­de­rätt­sö­ver­gång har behand­lats som en avytt­ring på grund av bestäm­mel­serna i 2 § andra styc­ket, anses den nya äga­rens anskaff­nings­ut­gift vara noll.

5 §   Anskaff­nings­ut­gif­ten ska ökas med
   - den skatt­skyl­di­ges till­skott till bola­get,
   - belopp som tagits upp som den skatt­skyl­di­ges andel av bola­gets inkoms­ter,
   - 20,6 pro­cent av avdrag för avsätt­ning till expan­sions­fond enligt 34 kap.,
   - 79,4 pro­cent av expan­sions­fond som förs över från andel i han­dels­bo­lag till enskild närings­verk­sam­het enligt 34 kap. 22 §, och
   - det belopp som fram­går vid en tillämp­ning av bestäm­mel­serna om över­lå­telse av pri­vata till­gångar till under­pris i 53 kap. 5 §.

Anskaff­nings­ut­gif­ten ska mins­kas med
   - den skatt­skyl­di­ges uttag ur bola­get,
   - belopp som dra­gits av som den skatt­skyl­di­ges andel av bola­gets under­skott,
   - nega­tivt för­del­nings­be­lopp till den del rän­te­för­del­ningen mins­kat ett under­skott i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het,
   - 20,6 pro­cent av åter­förda avdrag för avsätt­ning till expan­sions­fond enligt 34 kap., och
   - 79,4 pro­cent av expan­sions­fond som förs över från enskild närings­verk­sam­het till andel i han­dels­bo­lag enligt 34 kap. 19 §. Lag (2018:1206).

6 §   För en andel i ett han­dels­bo­lag som inne­has av ett annat han­dels­bo­lag ska anskaff­nings­ut­gif­ten juste­ras enligt bestäm­mel­serna i 5 § som om ägar­bo­la­get var skatt­skyl­digt för bola­gens inkoms­ter. För ande­len i ägar­bo­la­get ska anskaff­nings­ut­gif­ten juste­ras med hän­syn till inkoms­ter och under­skott i båda bola­gen. Lag (2007:1419).

Vissa avytt­ringar

7 §   Om en fysisk per­son avytt­rar en andel i ett han­dels­bo­lag som, direkt eller indi­rekt, äger en delä­gar­rätt som skulle ha ansetts som en kva­li­fi­ce­rad andel enligt 57 kap. om den ägts direkt av den fysiska per­so­nen, gäl­ler föl­jande. Den del av vins­ten som mot­sva­rar delä­gar­rät­tens mark­nads­värde i för­hål­lande till ersätt­ningen för ande­len i han­dels­bo­la­get ska tas upp i inkomst­sla­get tjänst.

Första styc­ket tilläm­pas inte på sådana avytt­ringar som avses i 49 a kap. och 51 kap. Lag (2007:1251).

8 §   I 49 a kap. finns bestäm­mel­ser om att en fysisk per­son som avytt­rar en andel i ett skal­bo­lag ska ta upp kapital­vins­ten i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het.

I 51 kap. finns bestäm­mel­ser om att en fysisk per­son som avytt­rar en andel i ett han­dels­bo­lag till någon annan än en obe­grän­sat skatt­skyl­dig fysisk per­son i sär­skilda fall ska ta upp ett belopp som mot­sva­rar kapital­vins­ten i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het. Lag (2007:1419).

8 a §   I 25 a kap. 5 § första styc­ket finns bestäm­mel­ser om att ett före­tag som avytt­rar en andel i ett han­dels­bo­lag under vissa för­ut­sätt­ningar inte ska ta upp kapital­vins­ten.
Lag (2009:1413).

Kapital­för­lus­ter

Inkomst­sla­get kapi­tal

9 §   I inkomst­sla­get kapi­tal ska 70 pro­cent av en kapital­för­lust dras av. Lag (2007:1419).

Inkomst­sla­get närings­verk­sam­het

10 §   I inkomst­sla­get närings­verk­sam­het ska en kapital­för­lust för vil­ken avdrag ska göras, dras av i sin hel­het, om inte något annat anges i 11 §.

I 25 a kap. 5 § andra styc­ket, 20 och 23 a §§ finns bestäm­mel­ser om när en kapital­för­lust inte får dras av.
Lag (2009:1413).

11 §   En kapital­för­lust för vil­ken avdrag ska göras, som upp­kom­mer när ett svenskt han­dels­bo­lag avytt­rar en andel i ett annat svenskt han­dels­bo­lag ska dras av med 70 pro­cent av för­lus­ten.

En kapital­för­lust för vil­ken avdrag ska göras, på en andel vars inne­hav beting­ats av rörelse som bedrivs av han­dels­bo­la­get eller av någon som med hän­syn till ägan­de­rätts­för­hål­lan­den eller orga­ni­sa­to­riska för­hål­lan­den kan anses stå han­dels­bo­la­get nära, ska dock all­tid dras av i sin hel­het. Lag (2007:1419).

12 §   Har upp­hävts genom lag (2003:224).

13 §   Har upp­hävts genom lag (2003:224).


51 kap. Beskatt­ning i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het vid avytt­ring av ande­lar i svenska han­dels­bo­lag

För­ut­sätt­ningar för tillämp­ning av bestäm­mel­serna

1 §   Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel gäl­ler om
   1. en fysisk per­son avytt­rar en andel i ett svenskt han­dels­bo­lag,
   2. det upp­kom­mer en kapital­vinst i inkomst­sla­get kapi­tal,
   3. för­vär­va­ren inte är en obe­grän­sat skatt­skyl­dig fysisk per­son, och
   4. verk­sam­he­ten i han­dels­bo­la­get varit sådan som anges i 2 §.

Vid inlö­sen gäl­ler bestäm­mel­serna, i stäl­let för vad som anges i första styc­ket 3, om någon av de kvar­va­rande delä­garna i han­dels­bo­la­get inte är en obe­grän­sat skatt­skyl­dig fysisk per­son. Lag (2000:1341).

2 §   Bestäm­mel­serna gäl­ler bara om
   1. verk­sam­he­ten i han­dels­bo­la­get under det räken­skapsår då avytt­ringen sker är aktiv närings­verk­sam­het för över­lå­ta­ren,
   2. någon när­stå­ende till över­lå­ta­ren varit delä­gare i han­dels­bo­la­get och verk­sam­he­ten under räken­skaps­å­ret är aktiv närings­verk­sam­het för denne,
   3. någon när­stå­ende till över­lå­ta­ren varit anställd hos han­dels­bo­la­get under räken­skaps­å­ret, eller
   4. över­lå­ta­ren eller någon när­stå­ende under räken­skaps­å­ret på mot­sva­rande sätt bedri­vit närings­verk­sam­het i en juri­disk per­son genom han­dels­bo­la­get.

Vid tillämp­ning av första styc­ket anses också tidi­gare inne­ha­vare av ande­len under samma räken­skapsår som över­lå­tare, om avytt­ringen före­gåtts av en eller flera över­lå­tel­ser från obe­grän­sat skatt­skyl­diga fysiska per­so­ner. Frå­gan om verk­sam­he­ten varit aktiv närings­verk­sam­het ska bedö­mas med hän­syn till för­hål­lan­dena före över­lå­tel­sen. Lag (2007:1419).
Belopp som mot­sva­rar kapital­vins­ten tas upp i närings­verk­sam­het

3 §   Ett belopp som mot­sva­rar kapital­vins­ten på grund av avytt­ringen ska tas upp hos över­lå­ta­ren som över­skott av aktiv närings­verk­sam­het från han­dels­bo­la­get.

Om avytt­ringen har före­gåtts av en eller flera avytt­ringar under samma räken­skapsår från obe­grän­sat skatt­skyl­diga fysiska per­so­ner, ska belop­pet ökas med sum­man av kapital­vins­terna vid dessa avytt­ringar. Lag (2007:1419).

4 §   Bestäm­mel­sen i 3 § första styc­ket tilläm­pas också på kapital­vinst på grund av till­kom­mande ersätt­ning som erhålls efter det räken­skapsår för han­dels­bo­la­get då avytt­ringen skedde. I andra fall än då till­kom­mande ersätt­ning beräk­nas på grund­val av han­dels­bo­la­gets resul­tat eller omsätt­ning eller lik­nande för det nämnda räken­skaps­å­ret gäl­ler detta dock bara om över­lå­ta­ren eller någon när­stå­ende till honom, direkt eller indi­rekt, varit verk­sam i han­dels­bo­la­get efter avytt­ringen och det inte är uppen­bart att verk­sam­he­ten sak­nat bety­delse för stor­le­ken av ersätt­ningen.

5 §   Vid beräk­ningen av det belopp som enligt 3 och 4 §§ ska tas upp som över­skott av närings­verk­sam­het, ska ande­lens anskaff­nings­ut­gift inte ökas med belop­pet. En sådan ökning görs där­e­mot vid beräk­ningen av kapital­vinst eller kapital­för­lust i inkomst­sla­get kapi­tal. Lag (2007:1419).

Inkoms­ten tas upp av över­lå­ta­ren

6 §   Bestäm­mel­serna i 3-5 §§ ska inte tilläm­pas, om
   1. över­lå­ta­ren enligt en över­ens­kom­melse med för­vär­va­ren tar upp över­skott eller drar av under­skott i han­dels­bo­la­get som avser tiden före avytt­ringen eller tiden före till­trä­des­da­gen samt tar upp kapital­vins­ter och drar av kapital­för­lus­ter vid avytt­ringar av han­dels­bo­la­gets närings­fas­tig­he­ter och närings­bo­stads­rät­ter före samma tid­punkt, och
   2. ett sär­skilt bok­slut lig­ger till grund för inkomst­be­räk­ningen enligt 1.

Bok­slu­tet enligt första styc­ket 2 ska upp­rät­tas som om han­dels­bo­la­get hade ett beskatt­ningsår som avslu­tats vid den slut­tid­punkt för inkomst­be­räk­ningen som över­lå­ta­ren valt enligt första styc­ket 1. Bok­slu­tet och sådana upp­gif­ter till led­ning för beskatt­ning som avses i 31 kap. 2 och 3 §§ skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) ska ha god­känts skrift­li­gen av för­vär­va­ren.
Med för­vär­vare avses vid inlö­sen de kvar­va­rande delä­garna i han­dels­bo­la­get. Lag (2011:1256).

7 §   Bestäm­mel­serna i 6 § gäl­ler inte, om
   1. över­lå­ta­ren eller någon när­stå­ende till honom, direkt eller indi­rekt, varit verk­sam i han­dels­bo­la­get efter den slut­tid­punkt för inkomst­be­räk­ningen som över­lå­ta­ren valt enligt 6 § första styc­ket 1, eller
   2. han­dels­bo­la­get, direkt eller indi­rekt, äger ande­lar som, om de hade ägts direkt av över­lå­ta­ren, skulle ha varit kva­li­fi­ce­rade ande­lar.

När­stå­en­de­be­grep­pet

8 §   Om över­lå­ta­ren är ett dödsbo, anses vid tillämp­ning av detta kapi­tel också delä­gare i döds­boet som när­stå­ende.


52 kap. Avytt­ring av andra till­gångar

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns sär­skilda bestäm­mel­ser om kapital­vinst vid avytt­ring av andra till­gångar och för­plik­tel­ser än sådana som avses i 45, 46, 48 och 50 kap. De grund­läg­gande bestäm­mel­serna finns i 44 kap.

Beräk­ningen

2 §   För till­gångar som den skatt­skyl­dige inne­haft för per­son­ligt bruk (per­son­liga till­gångar) får som omkost­nads­be­lopp räk­nas 25 pro­cent av ersätt­ningen mins­kad med för­sälj­nings­pro­vi­sion och andra utgif­ter för avytt­ringen.
Kapital­vins­ter vid avytt­ring av per­son­liga till­gångar ska tas upp bara till den del de för beskatt­nings­å­ret sam­man­lagt över­sti­ger 50 000 kro­nor.

En avli­dens per­son­liga till­gångar ska behand­las som per­son­liga till­gångar också hos hans dödsbo. Lag (2007:1419).

3 §   För andra till­gångar än per­son­liga till­gångar ska kapital­vins­ten vid en avytt­ring beräk­nas med tillämp­ning av genom­snitts­me­to­den i 48 kap. 7 §, om de är en del av ett sam­lat inne­hav av till­gångar med enhet­ligt värde.
Vid tillämp­ning av första styc­ket ska det bort­ses från till­gångar som för­va­ras på ett inve­ste­rings­spar­konto. Detta gäl­ler dock inte till­gångar som avses i 42 kap. 38 §.
Lag (2011:1271).

4 §   Anskaff­nings­ut­gif­ten ska mins­kas med gjorda avdrag för till­gång­ar­nas anskaff­ning, vär­de­minsk­ning eller lik­nande. Lag (2007:1419).

Kapital­för­lus­ter

Inkomst­sla­get kapi­tal

5 §   I inkomst­sla­get kapi­tal ska 70 pro­cent av en kapital­för­lust dras av.
För­lus­ter vid avytt­ring av per­son­liga till­gångar får dock inte dras av. Ett döds­bos för­lus­ter vid avytt­ring av sådana till­gångar som boet för­vär­vat för en delä­ga­res pri­vata bruk får inte hel­ler dras av. Lag (2007:1419).

Inkomst­sla­get närings­verk­sam­het

6 §   I inkomst­sla­get närings­verk­sam­het ska en kapital­för­lust för vil­ken avdrag ska göras dras av i sin hel­het, om inte något annat anges i 7 §.
I 25 a kap. 5 § andra styc­ket, 19, 20 och 23 a §§ finns bestäm­mel­ser om när en kapital­för­lust inte får dras av.
Lag (2009:1413).

7 §   I fråga om kapital­för­lus­ter som upp­kom­mer i svenska han­dels­bo­lag och för vilka avdrag ska göras tilläm­pas bestäm­mel­serna i 5 §.

Kapital­för­lus­ter på sådana till­gångar eller för­plik­tel­ser vars inne­hav betingas av rörelse som bedrivs av han­dels­bo­la­get eller av någon som med hän­syn till ägan­de­rätts­för­hål­lan­den eller orga­ni­sa­to­riska för­hål­lan­den kan anses stå han­dels­bo­la­get nära och som ska dras av, ska dock all­tid dras av i sin hel­het. Lag (2009:1413). 8 § Har upp­hävts genom lag (2003:224).


53 kap. Över­lå­telse av till­gångar till under­pris

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om över­lå­tel­ser av till­gångar till under­pris från en fysisk per­son eller ett svenskt han­dels­bo­lag till ett före­tag som över­lå­ta­ren eller någon när­stå­ende till över­lå­ta­ren är delä­gare i.
Bestäm­mel­serna 2-9 §§ gäl­ler bara i inkomst­sla­get kapi­tal.
Bestäm­mel­sen i 4 § andra meningen gäl­ler dock inte i inkomst­sla­get kapi­tal utan i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het.
Bestäm­mel­serna om för­vär­va­rens anskaff­nings­ut­gift eller anskaff­nings­värde i 10 och 11 §§ gäl­ler i inkomst­sla­gen närings­verk­sam­het och kapi­tal. I inkomst­sla­get närings­verk­sam­het gäl­ler de inte bara för kapi­tal­till­gångar utan också för lager­till­gångar och inven­ta­rier.
Inkomst­sla­get kapi­tal Över­lå­tel­ser till aktie­bo­lag, eko­no­miska för­e­ningar, svenska han­dels­bo­lag eller i utlan­det deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­ner

2 §   Bestäm­mel­serna i 3-5 §§ gäl­ler om en fysisk per­son över­lå­ter en till­gång utan ersätt­ning eller mot ersätt­ning som under­sti­ger såväl till­gång­ens mark­nads­värde som omkost­nads­be­lopp om över­lå­tel­sen sker till ett före­tag som hör hemma i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det, och före­ta­get är ett aktie­bo­lag, en eko­no­misk för­e­ning, ett svenskt han­dels­bo­lag eller en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son, som över­lå­ta­ren eller någon när­stå­ende till över­lå­ta­ren, direkt eller indi­rekt, äger ande­lar i.

Bestäm­mel­serna i 3-5 §§ gäl­ler också om ett svenskt han­dels­bo­lag som har en fysisk per­son som delä­gare över­lå­ter en närings­fas­tig­het eller närings­bo­stads­rätt utan ersätt­ning eller mot ersätt­ning som under­sti­ger såväl till­gång­ens mark­nads­värde som omkost­nads­be­lopp om över­lå­tel­sen sker till ett före­tag som hör hemma i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det, och före­ta­get är ett aktie­bo­lag, en eko­no­misk för­e­ning, ett svenskt han­dels­bo­lag eller en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son som den fysiska per­so­nen eller någon när­stå­ende till honom, direkt eller indi­rekt, äger ande­lar i.

Bestäm­mel­serna i denna para­graf gäl­ler dock inte över­lå­tel­ser som omfat­tas av bestäm­mel­serna i 6-8 §§. Lag (2007:1122).

3 §   Den över­låtna till­gången ska anses ha avytt­rats mot en ersätt­ning som mot­sva­rar till­gång­ens omkost­nads­be­lopp eller mark­nads­värde om detta är lägre. Lag (2007:1419).

4 §   Om det är en närings­fas­tig­het eller närings­bo­stads­rätt som över­låts, ska den över­låtna till­gång­ens skatte­mäs­siga värde anses som omkost­nads­be­lopp. Bestäm­mel­serna om åter­fö­ring av avdrag för utgif­ter för för­bätt­rande repa­ra­tio­ner och under­håll i 26 kap. 2 och 10 §§ ska inte tilläm­pas. Lag (2007:1419).

5 §   När det ska beräk­nas ett omkost­nads­be­lopp för över­lå­ta­rens och när­stå­en­des ande­lar i det för­vär­vande före­ta­get ska, om ersätt­ning inte har läm­nats, den sam­man­lagda anskaff­nings­ut­gif­ten för ande­larna ökas med ett belopp som mot­sva­rar omkost­nads­be­lop­pet för till­gången eller mark­nads­vär­det om det är lägre. Om ersätt­ning har läm­nats, ska anskaff­nings­ut­gif­ten i stäl­let ökas med skill­na­den mel­lan omkost­nads­be­lop­pet för till­gången respek­tive mark­nads­vär­det och ersätt­ningen. Lag (2007:1419).

Över­lå­tel­ser till utländska juri­diska per­so­ner

6 §   Bestäm­mel­serna i 7 och 8 §§ gäl­ler om en fysisk per­son över­lå­ter en till­gång utan ersätt­ning eller mot ersätt­ning som under­sti­ger till­gång­ens mark­nads­värde till
   1. en utländsk juri­disk per­son som hör hemma i en stat utan­för Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det och som över­lå­ta­ren eller någon när­stå­ende till över­lå­ta­ren, direkt eller indi­rekt, äger ande­lar i, eller
   2. ett sådant aktie­bo­lag, en sådan eko­no­misk för­e­ning, ett sådant svenskt han­dels­bo­lag eller en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son som en utländsk juri­disk per­son som avses i 1, direkt eller indi­rekt, äger ande­lar i.
Bestäm­mel­serna i 7 och 8 §§ gäl­ler också om ett svenskt han­dels­bo­lag som har en fysisk per­son som delä­gare över­lå­ter en närings­fas­tig­het eller närings­bo­stads­rätt utan ersätt­ning eller mot ersätt­ning som under­sti­ger till­gång­ens mark­nads­värde till 1. en utländsk juri­disk per­son som hör hemma i en stat utan­för Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det och som den fysiska per­so­nen eller någon när­stå­ende till honom, direkt eller indi­rekt, äger ande­lar i, eller
   2. ett sådant aktie­bo­lag, en sådan eko­no­misk för­e­ning, ett sådant svenskt han­dels­bo­lag eller en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son som en utländsk juri­disk per­son som avses i 1, direkt eller indi­rekt, äger ande­lar i.
Lag (2007:1122).

7 §   Den över­låtna till­gången ska anses ha avytt­rats mot en ersätt­ning som mot­sva­rar till­gång­ens mark­nads­värde. Lag (2007:1419).

8 §   När det ska beräk­nas ett omkost­nads­be­lopp för över­lå­ta­rens och när­stå­en­des ande­lar i den för­vär­vande juri­diska per­so­nen ska, om ersätt­ning inte har läm­nats, den sam­man­lagda anskaff­nings­ut­gif­ten för ande­larna ökas med ett belopp som mot­sva­rar mark­nads­vär­det på till­gången. Om ersätt­ning har läm­nats, ska anskaff­nings­ut­gif­ten i stäl­let ökas med skill­na­den mel­lan mark­nads­vär­det och ersätt­ningen. Lag (2007:1419).
När­stå­ende

9 §   Med när­stå­ende avses i detta kapi­tel inte sys­kon, sys­kons make eller sys­kons avkom­ling.

Inkomst­sla­gen närings­verk­sam­het och kapi­tal För­vär­va­rens anskaff­nings­ut­gift eller anskaff­nings­värde

10 §   Om bestäm­mel­serna i 2-5 §§ är tillämp­liga, ska för­vär­va­ren anses ha för­vär­vat till­gången för ett belopp som mot­sva­rar den ersätt­ning som över­lå­ta­ren enligt 3 § ska anses ha fått. Lag (2007:1419).

11 §   Om bestäm­mel­serna i 6-8 §§ är tillämp­liga, ska för­vär­va­ren anses ha för­vär­vat till­gången för ett belopp som mot­sva­rar den ersätt­ning som över­lå­ta­ren enligt 7 § ska anses ha fått. Lag (2007:1419).


54 kap. Betal­ning av skul­der i utländsk valuta

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om lån­ta­ga­res kapital­vins­ter på grund av valuta­kurs­för­änd­ringar vid betal­ning av skul­der i utländsk valuta. Bestäm­mel­serna gäl­ler bara i inkomst­sla­get kapi­tal.

Skul­der tas över

2 §   Att en skuld mot ersätt­ning tas över av en annan lån­ta­gare anses som betal­ning av skul­den.

Om en skuld tas över i sam­band med ett för­värv som sker genom arv, tes­ta­mente, gåva eller på lik­nande sätt, inträ­der för­vär­va­ren dock i den tidi­gare lån­ta­ga­rens skatte­mäs­siga situ­a­tion.

Beräk­ningen

3 §   Kapital­vins­ten ska beräk­nas som skill­na­den mel­lan det åter­be­ta­lade belop­pets värde vid upp­lå­ningen och dess värde vid åter­be­tal­ningen. Vär­det vid upp­lå­ningen ska beräk­nas som ett genom­snitt av vär­dena av olika upp­lå­nade belopp i samma valuta och med beak­tande av de åter­be­tal­ningar som gjorts. Lag (2007:1419).

Undan­tag från skat­te­plikt

4 §   Kapital­vins­ter på skul­der i utländsk valuta som är avsedd för den skatt­skyl­di­ges per­son­liga lev­nads­kost­na­der under en till­fäl­lig vis­telse utom­lands ska inte tas upp. Lag (2007:1419).

Beskatt­nings­tid­punk­ten

5 §   Kapital­vins­ter vid betal­ning av skul­der i utländsk valuta ska tas upp som intäkt det beskatt­ningsår då åter­be­tal­ningen görs. Lag (2007:1419).

Kapital­för­lus­ter

6 §   Kapital­för­lus­ter vid betal­ning av skul­der i utländsk valuta ska dras av med 70 pro­cent av för­lus­ten. Att kapital­för­lus­ter i vissa fall inte ska dras av föl­jer av 4 § Lag (2007:1419).


55 kap. Ersätt­ning på grund av insätt­nings­ga­ranti och inve­ste­rar­skydd

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - ersätt­ning på grund av insätt­nings­ga­ranti i 2-4 §§, och
   - ersätt­ning på grund av inve­ste­rar­skydd eller för­säk­ring i 5-11 §§.

Ersätt­ning på grund av insätt­nings­ga­ranti

Ersätt­ning

2 §   Ersätt­ning som beta­las ut av garan­ti­myn­dig­he­ten enligt lagen (1995:1571) om insätt­nings­ga­ranti eller ersätt­ning som beta­las ut på grund av en garanti till insät­tare som ställts ut med stöd av lagen (2008:812) om stat­liga garan­tier till insät­tare i utländska insti­tuts fili­a­ler i Sve­rige, anses utbe­tald av det insti­tut där insätt­ningen gjorts.
Lag (2008:813).

3 §   Ersätt­ningen ska i första hand anses som ersätt­ning för insatt kapi­tal­be­lopp. Till den del ersätt­ningen avser upp­lu­pen ränta ska den behand­las som rän­te­in­komst. Lag (2007:1419).

Åter­be­tal­ning av ersätt­ning

4 §   Vid åter­be­tal­ning av ersätt­ning enligt 18 § lagen (1995:1571) om insätt­nings­ga­ranti ska den del av det åter­be­talda belop­pet som inte avser ersätt­ning för det insatta kapi­tal­be­lop­pet behand­las som rän­teut­gift. Lag (2007:1419).

Ersätt­ning på grund av inve­ste­rar­skydd eller för­säk­ring

Ersätt­ning

5 §   Ersätt­ning som beta­las ut av garan­ti­myn­dig­he­ten enligt lagen (1999:158) om inve­ste­rar­skydd eller av en för­säk­rings­gi­vare på grund av en för­säk­ring som ett vär­de­pap­pers­bo­lag teck­nat för ska­de­stånds­skyl­dig­het som det kan komma att ådra sig när tjäns­ter utförs i rörel­sen ska anses utbe­tald av det insti­tut där inve­ste­ringen finns. Lag (2007:1449).

6 §   Om ersätt­ningen inte täc­ker allt, ska den i första hand anses som ersätt­ning för medel (kapi­tal­be­lopp och ränta).
Kapi­tal­be­lop­pet ska anses ersatt före rän­te­be­lop­pet. I andra hand ska ersätt­ningen anses avse finan­si­ella instru­ment. Lag (2007:1419).

Ränta

7 §   Ersätt­ning för ränta enligt 8 § lagen (1999:158) om inve­ste­rar­skydd eller ersätt­ning för ränta från en för­säk­ring som avses i 5 § ska behand­las som rän­te­in­komst. Lag (2007:1419).

Finan­si­ella instru­ment

8 §   De finan­si­ella instru­ment som omfat­tas av inve­ste­rar­skyd­det eller en sådan för­säk­ring som avses i 5 § ska anses avytt­rade vid den tid­punkt då ersätt­ningen fast­ställs. Om de finan­si­ella instru­men­ten är lager­till­gångar ska de dock anses avytt­rade när ersätt­ningen enligt god redo­vis­nings­sed ska redo­vi­sas.

Ersätt­ning som ska anses avse finan­si­ella instru­ment, ska behand­las som ersätt­ning för de avytt­rade instru­men­ten. Lag (2007:1419).

9 §   Om de finan­si­ella instru­ment som omfat­tas av inve­ste­rar­skyd­det eller en sådan för­säk­ring som avses i 5 § avser såväl mark­nads­no­te­rade som icke mark­nads­no­te­rade instru­ment, ska ersätt­ningen i första hand anses avse mark­nads­no­te­rade finan­si­ella instru­ment, om inte den som har rätt till ersätt­ningen begär annat. Lag (2007:1419).

Åter­be­tal­ning av ersätt­ning

10 §   Vid åter­be­tal­ning av ersätt­ning enligt 19 § lagen (1999:158) om inve­ste­rar­skydd ska den del av det åter­be­ta­lade belop­pet som mot­sva­rar rän­te­in­komst enligt 6 och 7 §§ behand­las som rän­teut­gift. Lag (2007:1419).

Utländskt inve­ste­rar­skydd eller utländsk för­säk­ring

11 §   Om en obe­grän­sat skatt­skyl­dig fysisk eller juri­disk per­son eller ett svenskt han­dels­bo­lag får ersätt­ning från ett utländskt inve­ste­rar­skydd eller från en utländsk för­säk­rings­gi­vare enligt en för­säk­ring som mot­sva­rar sådan för­säk­ring som avses i 5 §, ska bestäm­mel­serna i 5-10 §§ tilläm­pas. Lag (2007:1419).


AVD. VIII FÅMANS­FÖ­RE­TAG OCH FÅMANS­HAN­DELS­BO­LAG


56 kap. Sär­skilda bestäm­mel­ser för fåmans­fö­re­tag och fåmans­han­dels­bo­lag

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om vad som avses med fåmans­fö­re­tag och fåmans­han­dels­bo­lag samt ägare och före­tags­le­dare i sådana före­tag.

Sär­skilda bestäm­mel­ser om utdel­ning och kapital­vinst på aktier i fåmans­fö­re­tag och före­tag som har varit fåmans­fö­re­tag finns i 57 kap. I 8 § finns hän­vis­ningar till övriga bestäm­mel­ser som berör fåmans­fö­re­tag, fåmans­han­dels­bo­lag och deras delä­gare m.fl.

Defi­ni­tio­ner

Fåmans­fö­re­tag och fåmans­han­dels­bo­lag

2 §   Med fåmans­fö­re­tag avses aktie­bo­lag och eko­no­miska för­e­ningar där
   1. fyra eller färre delä­gare äger ande­lar som mot­sva­rar mer än 50 pro­cent av rös­terna för samt­liga ande­lar i före­ta­get, eller
   2. närings­verk­sam­he­ten är upp­de­lad på verk­sam­he­ter som är obe­ro­ende av varandra och där en fysisk per­son genom inne­hav av ande­lar, genom avtal eller på lik­nande sätt har den fak­tiska bestäm­man­de­rät­ten över en sådan verk­sam­het och själv­stän­digt kan för­foga över dess resul­tat. Lag (2000:1341).

3 §   Aktie­bo­lag vars aktier är upp­tagna till han­del på en regle­rad mark­nad eller en mot­sva­rande mark­nad utan­för Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det och pri­vat­bo­stads­fö­re­tag är inte fåmans­fö­re­tag. Lag (2007:552).

4 §   Med fåmans­han­dels­bo­lag avses han­dels­bo­lag där
   1. fyra eller färre delä­gare genom inne­hav av ande­lar eller på lik­nande sätt har ett bestäm­mande infly­tande, eller
   2. närings­verk­sam­he­ten är upp­de­lad på verk­sam­he­ter som är obe­ro­ende av varandra och där en fysisk per­son genom inne­hav av ande­lar, genom avtal eller på lik­nande sätt har den fak­tiska bestäm­man­de­rät­ten över en sådan verk­sam­het. Lag (2000:1341).

5 §   Vid bedöm­ningen av om ett före­tag är ett fåmans­fö­re­tag enligt 2 § 1 eller ett fåmans­han­dels­bo­lag enligt 4 § 1 ska en per­son och hans när­stå­ende (när­stå­en­de­krets) anses som en delä­gare. Pröv­ningen ska göras med utgångs­punkt från den äldste per­so­nen och där­ef­ter i fal­lande ålders­ord­ning. En per­son som inräk­nats i en när­stå­en­de­krets ska inte med­räk­nas i någon ytter­li­gare krets. Lag (2007:1419).

Delä­gare och före­tags­le­dare

6 §   Med delä­gare i fåmans­fö­re­tag eller fåmans­han­dels­bo­lag avses en fysisk per­son som, direkt eller indi­rekt, äger eller på lik­nande sätt inne­har ande­lar i före­ta­get.

Med före­tags­le­dare i ett fåmans­fö­re­tag eller ett fåmans­han­dels­bo­lag avses den eller de fysiska per­so­ner som genom eget eller när­stå­en­des inne­hav av ande­lar och sin ställ­ning i före­ta­get har ett väsent­ligt infly­tande i före­ta­get. När det gäl­ler före­tag som avses i 2 § 2 och 4 § 2 anses som före­tags­le­dare den som har den fak­tiska bestäm­man­de­rät­ten över en viss verk­sam­het och själv­stän­digt kan för­foga över dess resul­tat. Lag (2000:1341).

Döds­bon

7 §   Vad som sägs om fysisk per­son i detta kapi­tel gäl­ler inte döds­bon.

Hän­vis­ningar

8 §   När det gäl­ler fåmans­fö­re­tag, fåmans­han­dels­bo­lag och deras delä­gare m.fl. finns även sär­skilda bestäm­mel­ser om
   - för­mån av utbild­ning i 11 kap. 17 §,
   - avdrag för fram­tida sub­stans­minsk­ning i 20 kap. 23 §,
   - under­pri­sö­ver­lå­tel­ser i 23 kap. 18, 19 och 22-23 a §§,
   - avdrags­rätt för rän­teut­gif­ter på vinstan­delslån i 24 kap. 11, 12 och 15 §§,
   - avskatt­ning av fas­tig­het i 25 a kap. 25 §,
   - när en fas­tig­het eller andel är lager­till­gång i 27 kap. 4-6 §§,
   - kva­li­fi­ce­rade fusio­ner och fis­sio­ner i 37 kap. 27 §,
   - utskift­ning vid ombild­ning av en eko­no­misk för­e­ning till aktie­bo­lag i 42 kap. 20 §,
   - par­ti­ella fis­sio­ner i 48 kap. 18 c-18 e §§,
   - andels­by­ten i 48 a kap. 8 a-8 c, 9, 13 och 16 §§,
   - avytt­ring av ande­lar i svenska han­dels­bo­lag i 50 kap. 7 § och 51 kap. 7 §,
   - pen­sions­sparav­drag i 59 kap. 4, 10 och 15 §§,
   - famil­je­be­skatt­ning i 60 kap. 12-14 §§, och
   - grundav­drag i 63 kap. 5 §.
Lag (2018:1206).


57 kap. Utdel­ning och kapital­vinst på ande­lar i fåmans­fö­re­tag

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om utdel­ningar, rän­tor, andra inkoms­ter samt kapital­vins­ter på till­gångar och för­plik­tel­ser i eller avse­ende fåmans­fö­re­tag och tidi­gare fåmans­fö­re­tag.

Av 7-7 b §§ fram­går att bestäm­mel­serna i vissa fall även gäl­ler ande­lar, optio­ner och för­plik­tel­ser i andra före­tag än fåmans­fö­re­tag. Lag (2006:1422).

Huvud­reg­ler

2 §   Utdel­ning och kapital­vinst på kva­li­fi­ce­rade ande­lar ska hos fysiska per­so­ner i den omfatt­ning som anges i 20-22 §§ tas upp i inkomst­sla­get tjänst i stäl­let för i inkomst­sla­get kapi­tal.
Som utdel­ning behand­las även vinst vid minsk­ning av akti­e­ka­pi­tal med indrag­ning av aktier och vinst vid över­lå­telse till ett aktie­bo­lag av dess egna aktier.

Vid tillämp­ning av detta kapi­tel lik­ställs med ande­lar andra delä­gar­rät­ter i eller avse­ende före­tag och med utdel­ning ränta och annan inkomst på grund av inne­hav av sådana till­gångar.
Vinstan­dels­be­vis, kapi­ta­lan­dels­be­vis och kon­ver­tib­ler ska behand­las som delä­gar­rät­ter oav­sett i vil­ken valuta de getts ut. Med ande­lar lik­ställs även för­plik­tel­ser avse­ende optio­ner som avses i 44 kap. 31 § andra styc­ket. Lag (2007:1419).

Defi­ni­tio­ner av kva­li­fi­ce­rade ande­lar

3 §   Vid bedöm­ningen av om ett före­tag är ett fåmans­fö­re­tag eller ett fåmans­han­dels­bo­lag gäl­ler vid tillämp­ning av detta kapi­tel, utö­ver vad som sägs i 56 kap. 2-5 §§, föl­jande.

Flera delä­gare ska anses som en enda delä­gare, om de själva eller genom någon när­stå­ende är eller under något av de fem före­gå­ende beskatt­nings­å­ren har varit verk­samma i bety­dande omfatt­ning i
   1. före­ta­get eller i ett av före­ta­get helt eller del­vis, direkt eller indi­rekt, ägt fåmans­fö­re­tag eller fåmans­han­dels­bo­lag,
   2. ett före­tag som helt eller del­vis, direkt eller indi­rekt, äger före­ta­get, eller
   3. ett annat fåmans­fö­re­tag eller fåmans­han­dels­bo­lag som helt eller del­vis, direkt eller indi­rekt, ägs av ett sådant före­tag som avses i 2.

Om en delä­gare upp­fyl­ler vill­ko­ren i andra styc­ket och har ett bestäm­mande infly­tande över en stif­telse eller en annan juri­disk per­son utan delä­gare, som direkt eller indi­rekt äger ande­lar i före­ta­get, ska delä­ga­ren anses äga den juri­diska per­so­nens ande­lar i före­ta­get. Vid tillämp­ning av detta stycke ska en fysisk per­son som direkt eller indi­rekt inne­har sådana till­gångar eller för­plik­tel­ser i eller avse­ende före­ta­get som lik­ställs med ande­lar enligt 2 § andra styc­ket anses som en delä­gare.

Om flera delä­gare till­sam­mans har ett bestäm­mande infly­tande över den juri­diska per­so­nen och i övrigt upp­fyl­ler vill­ko­ren i tredje styc­ket, ska delä­garna i lika delar anses äga den juri­diska per­so­nens ande­lar i före­ta­get. Lag (2021:1147).

3 a §   En delä­gare anses ha ett bestäm­mande infly­tande enligt 3 § tredje och fjärde styc­kena över en stif­telse eller en annan juri­disk per­son utan delä­gare, om delä­ga­ren eller någon när­stå­ende till denne, ensam eller de till­sam­mans, direkt eller indi­rekt, utö­var kon­troll över stif­tel­sen eller den juri­diska per­so­nen utan delä­gare
   1. till följd av före­skrif­ter i för­ord­nande, stad­gar, avtal eller lik­nande hand­ling,
   2. genom att vara repre­sen­te­rad i sty­rel­sen eller ett annat organ, eller
   3. på något annat sätt.

Första styc­ket gäl­ler på mot­sva­rande sätt om det är fråga om flera delä­gare eller flera när­stå­ende. Lag (2021:1147).

4 §   Med kva­li­fi­ce­rad andel avses andel i eller avse­ende ett fåmans­fö­re­tag under för­ut­sätt­ning att
   1. andelsä­ga­ren eller någon när­stå­ende under beskatt­nings­å­ret eller något av de fem före­gå­ende beskatt­nings­å­ren varit verk­sam i bety­dande omfatt­ning i före­ta­get,
   2. före­ta­get, direkt eller indi­rekt, under beskatt­nings­å­ret eller något av de fem före­gå­ende beskatt­nings­å­ren har ägt ande­lar i ett annat fåmans­fö­re­tag eller i ett fåmans­han­dels­bo­lag och andelsä­ga­ren eller någon när­stå­ende under beskatt­nings­å­ret eller något av de fem före­gå­ende beskatt­nings­å­ren varit verk­sam i bety­dande omfatt­ning i detta fåmans­fö­re­tag eller fåmans-​handelsbolag, eller
   3. andelsä­ga­ren eller någon när­stå­ende under beskatt­nings­å­ret eller något av de fem före­gå­ende beskatt­nings­å­ren varit verk­sam i bety­dande omfatt­ning i ett fåmans­fö­re­tag eller ett fåmans­han­dels­bo­lag som bedri­ver samma eller likar­tad verk­sam­het som ett fåmans­fö­re­tag eller fåmans­han­dels­bo­lag som avses i 1 eller 2.

Om en sådan andel i ett fåmans­fö­re­tag som inte ska anses vara kva­li­fi­ce­rad enligt bestäm­mel­serna i första styc­ket för­vär­vats under beskatt­nings­å­ret eller något av de fem före­gå­ende beskatt­nings­å­ren genom sådan utdel­ning på en kva­li­fi­ce­rad andel i ett annat fåmans­fö­re­tag som på grund av bestäm­mel­serna i 42 kap. 16 § inte har beskat­tats, ska vill­ko­ren i första styc­ket tilläm­pas som om det före­tag som den utde­lade aktien avser vore det före­tag som delat ut aktien.

Om äga­ren till en kva­li­fi­ce­rad andel dör, ska ande­len anses kva­li­fi­ce­rad även hos döds­boet. Delä­gare i döds­boet lik­ställs då med när­stå­ende. Lag (2019:307).

4 a §   En andel i ett fåmans­fö­re­tag ska inte anses kva­li­fi­ce­rad enligt 4 § första styc­ket enbart på grund av att någon annan när­stå­ende än andelsä­ga­rens make har varit verk­sam i bety­dande omfatt­ning i ett annat fåmans­fö­re­tag eller fåmans­han­dels­bo­lag som bedri­ver samma eller likar­tad verk­sam­het som ett sådant fåmans­fö­re­tag eller fåmans­han­dels­bo­lag som avses i 4 § första styc­ket (den aktiva när­stå­ende respek­tive verksamhets-​ före­ta­get) under för­ut­sätt­ning att
   1. det fåmans­fö­re­tag som andelsä­ga­ren äger ande­lar i, direkt eller indi­rekt, har över­lå­tit en andel i ett fåmans­fö­re­tag eller fåmans­han­dels­bo­lag, en rörelse eller en verk­sam­hets­gren,
   2. andelsä­ga­ren eller den­nes make var­ken direkt eller indi­rekt har ägt ande­lar i verk­sam­hets­fö­re­ta­get under beskatt­nings­å­ret,
   3. andelsä­ga­ren eller någon annan när­stå­ende än den aktiva när­stå­ende under minst fem av de sju beskatt­nings­å­ren när­mast före det beskatt­ningsår då över­lå­tel­sen sker har varit verk­sam i bety­dande omfatt­ning i verk­sam­hets­fö­re­ta­get eller i ett annat fåmans­fö­re­tag eller fåmans­han­dels­bo­lag som har bedri­vit samma eller likar­tad verk­sam­het som verk­sam­hets­fö­re­ta­get, och
   4. det inte finns sär­skilda skäl för att ande­len ändå ska anses kva­li­fi­ce­rad. Lag (2019:307).

5 §   Om utom­stå­ende, direkt eller indi­rekt, i bety­dande omfatt­ning äger del i före­ta­get och, direkt eller indi­rekt, har rätt till utdel­ning, ska en andel anses kva­li­fi­ce­rad bara om det finns sär­skilda skäl. Vid bedöm­ningen ska för­hål­lan­dena under beskatt­nings­å­ret och de fem före­gå­ende beskatt­nings­å­ren beak­tas.

Med före­tag avses här det före­tag i vil­ket delä­ga­ren eller någon när­stå­ende varit verk­sam i bety­dande omfatt­ning under den tid som anges i första styc­ket.

Ett före­tag ska anses ägt av utom­stå­ende utom till den del det ägs av fysiska per­so­ner som
   1. äger kva­li­fi­ce­rade ande­lar i före­ta­get,
   2. indi­rekt äger ande­lar i före­ta­get som hade varit kva­li­fi­ce­rade om de ägts direkt, eller
   3. äger kva­li­fi­ce­rade ande­lar i ett annat fåmans­fö­re­tag som avses i 4 § eller ande­lar i ett fåmans­han­dels­bo­lag som avses i den para­gra­fen.

Vid tillämp­ning av tredje styc­ket ska sådana ande­lar som avses i 4 a § lik­stäl­las med kva­li­fi­ce­rade ande­lar. Lag (2019:307).

5 a §   Vid tillämp­ning av 5 § ska ett före­tag anses ägt av utom­stå­ende utom till den del
   1. före­ta­get direkt eller indi­rekt ägs av en stif­telse eller en annan juri­disk per­son utan delä­gare, och
   2. fysiska per­so­ner som avses i 5 § tredje styc­ket eller deras när­stå­ende enligt stad­gar, avtal eller lik­nande hand­ling kan få en väsent­lig del av
      a) medel som beta­las ut från den juri­diska per­so­nen och vär­det av för­må­ner som ges ut av denna per­son, eller
      b) den avkast­ning som är hän­för­lig till den juri­diska per­so­nens ande­lar i före­ta­get. Lag (2021:1147).

6 §   Upp­hör ett före­tag att vara fåmans­fö­re­tag, ska en andel anses kva­li­fi­ce­rad under fem beskatt­ningsår där­ef­ter eller den kor­tare tid som föl­jer av 4 §. Detta gäl­ler dock bara om andelsä­ga­ren eller någon när­stå­ende
   1. ägde ande­len när före­ta­get upp­hörde att vara fåmans­fö­re­tag och ande­len då var kva­li­fi­ce­rad, eller
   2. har för­vär­vat ande­len med stöd av en sådan andel som avses i 1.

Om en aktieä­gare över­lå­ter en kva­li­fi­ce­rad andel i ett aktie­bo­lag till bola­get och bola­get där­ef­ter över­lå­ter en egen aktie till honom, ska den från bola­get för­vär­vade aktien anses som en kva­li­fi­ce­rad andel hos aktieä­ga­ren i det fall den till bola­get över­låtna ande­len skulle ha varit kva­li­fi­ce­rad om han fort­fa­rande inne­haft den. Lag (2007:1419).

7 §   Om en kva­li­fi­ce­rad andel avytt­ras genom ett andels­byte, ska mot­tagna ande­lar anses kva­li­fi­ce­rade hos andelsä­ga­ren. En andel som har mot­ta­gits vid en par­ti­ell fis­sion anses kva­li­fi­ce­rad om mot­ta­ga­ren ome­del­bart före den par­ti­ella fis­sio­nen ägt en kva­li­fi­ce­rad andel i det över­lå­tande före­ta­get.

Om mot­ta­ga­ren vid en par­ti­ell fis­sion även inne­har ande­lar i det över­lå­tande före­ta­get som inte är kva­li­fi­ce­rade, ska samma andel av mot­tagna ande­lar vara kva­li­fi­ce­rade som mot­ta­ga­rens andel kva­li­fi­ce­rade ande­lar i det över­lå­tande före­ta­get utgör av mot­ta­ga­rens samt­liga ande­lar i detta.
Om optio­ner och för­plik­tel­ser som avses i 2 § andra styc­ket avser ande­lar som är kva­li­fi­ce­rade enligt 7, 7 a eller 7 b §, ska optio­nerna och för­plik­tel­serna anses kva­li­fi­ce­rade. Lag (2007:1419).

7 a §   Om en sådan mot­ta­gen andel som avses i 7 § direkt eller genom ett fåmans­fö­re­tag eller fåmans­han­dels­bo­lag avytt­ras till ett annat fåmans­fö­re­tag eller fåmans­han­dels­bo­lag som mot­ta­ga­ren direkt eller indi­rekt äger andel i, ska mot­ta­ga­rens ande­lar i det fåmans­fö­re­tag som direkt eller indi­rekt för­vär­vat ande­larna anses kva­li­fi­ce­rade. Lag (2007:1419).

7 b §   Om en andel som är kva­li­fi­ce­rad enligt 7 eller 7 a § över­går till någon annan genom arv, tes­ta­mente, gåva eller bodel­ning, ska den anses kva­li­fi­ce­rad. Detta gäl­ler inte om bestäm­mel­sen i 23 a § är tillämp­lig. En andel ska också anses kva­li­fi­ce­rad om den för­vär­vats med stöd av en sådan kva­li­fi­ce­rad andel.

Det som sägs om en mot­ta­gen andel i 7 a § tilläm­pas även på en andel som anses kva­li­fi­ce­rad enligt första styc­ket. Vad som sägs om mot­ta­ga­ren i 7 a § gäl­ler i dessa fall den som erhål­lit ande­len genom arv, tes­ta­mente, gåva eller bodel­ning.

Det som sägs i första styc­ket om en andel som är kva­li­fi­ce­rad enligt 7 eller 7 a § tilläm­pas också på en andel som bli­vit kva­li­fi­ce­rad enligt första styc­ket. Lag (2007:1419).

7 c §   Om det vid en sådan avytt­ring som avses i 7 a § finns ett sådant tjäns­te­be­lopp för utdel­ning vid andels­byte eller par­ti­ell fis­sion som avses i 48 kap. 18 d § andra styc­ket eller 48 a kap. 8 b § första styc­ket och som hör till ande­larna i det avytt­rade före­ta­get, ska det mins­kas med utdel­ning som tagits upp i inkomst­sla­get tjänst och för­de­las på mot­ta­ga­rens ande­lar i det fåmans­fö­re­tag som direkt eller indi­rekt för­vär­vat ande­larna.

Om det finns ett sådant tjäns­te­be­lopp för kapital­vinst vid andels­byte eller par­ti­ell fis­sion som avses i 48 kap. 18 d § tredje styc­ket eller 48 a kap. 8 b § andra styc­ket, ska det mins­kas med kapital­vinst som tagits upp i inkomst­sla­get tjänst och för­de­las på mot­ta­ga­rens ande­lar i fåmans­fö­re­ta­get. Lag (2007:1419).

Defi­ni­tio­ner för utdel­ning och kapital­vinst

Stats­lå­ne­ränta

8 §   Med stats­lå­ne­ränta avses i detta kapi­tel stats­lå­ne­rän­tan vid utgången av novem­ber året före beskatt­nings­å­ret. Stats­lå­ne­rän­tan ska dock som lägst anses vara 0 pro­cent.
Lag (2016:1239).

Inkomst­bas­belopp

9 §   Med inkomst­bas­belopp avses inkomst­bas­belop­pet enligt 58 kap. 26 och 27 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken för året före beskatt­nings­å­ret. Lag (2010:1277).

Gräns­be­lopp

10 §   Gräns­be­lopp beräk­nas för kva­li­fi­ce­rade ande­lar och är sum­man av
   1. årets gräns­be­lopp, och
   2. spa­rat utdel­nings­ut­rymme upp­räk­nat med stats­lå­ne­rän­tan ökad med tre pro­cen­ten­he­ter.

För till­gångar som avses i 2 § andra styc­ket ska det spa­rade utdel­nings­ut­rym­met i stäl­let räk­nas upp med stats­lå­ne­rän­tan ökad med en pro­cen­ten­het. Lag (2007:1419).

10 a §   Efter ett andels­byte beräk­nas gräns­be­lopp under beskatt­nings­å­ret för en mot­ta­gen andel som om ande­len var en andel i det avytt­rade före­ta­get. Lag (2006:1422).

Årets gräns­be­lopp

11 §   Årets gräns­be­lopp är
   1. ett belopp som mot­sva­rar två och tre fjär­de­dels inkomst­bas­belopp för­de­lat med lika belopp på ande­larna i före­ta­get, eller
   2. sum­man av
   - under­la­get för årets gräns­be­lopp mul­ti­pli­ce­rat med stats­lå­ne­rän­tan ökad med nio pro­cen­ten­he­ter, och
   - för ande­lar i fåmans­fö­re­tag eller före­tag som avses i 6 § löne­ba­se­rat utrymme enligt 16-19 a §§.

För till­gångar som avses i 2 § andra styc­ket ska stats­lå­ne­rän­tan i stäl­let ökas med en pro­cen­ten­het.
Bestäm­mel­serna i första styc­ket 1 och i 16-19 a §§ gäl­ler inte för sådana till­gångar.

Årets gräns­be­lopp beräk­nas vid årets ingång och till­go­do­räk­nas den som äger ande­len vid denna tid­punkt. Om en andel för­vär­vas genom arv, tes­ta­mente, gåva, bodel­ning eller på lik­nande sätt, inträ­der för­vär­va­ren i den tidi­gare äga­rens situ­a­tion i fråga om beräk­ning av årets gräns­be­lopp.
Lag (2013:960).

11 a §   Den som äger ande­lar i flera före­tag får beräkna årets gräns­be­lopp enligt 11 § första styc­ket 1 för ande­lar i endast ett av före­ta­gen. Lag (2011:1271).

Under­lag för årets gräns­be­lopp

12 §   Under­la­get för årets gräns­be­lopp är det omkost­nads­be­lopp som skulle ha använts om ande­len hade avytt­rats vid årets ingång.

Vid beräk­ning av omkost­nads­be­lop­pet tilläm­pas 25-35 §§. Detta gäl­ler dock inte för till­gångar som avses i 2 § andra styc­ket.

Omkost­nads­be­lop­pet ska mins­kas med till­skott som gjorts i annat syfte än att var­ak­tigt till­föra kapi­tal till före­ta­get.
Omkost­nads­be­lop­pet ska även mins­kas med anskaff­nings­ut­gift för ande­len till den del sådant till­skott, direkt eller indi­rekt, har ökat vär­det på ande­len. Lag (2011:1271).

12 a §   Omkost­nads­be­lopp beräk­nat enligt 25 och 26 §§ för en andel i det avytt­rade före­ta­get vid ett andels­byte för­de­las på de mot­tagna ande­larna.

Omkost­nads­be­lopp beräk­nat enligt 25 och 26 §§ för en andel i det över­lå­tande före­ta­get vid en par­ti­ell fis­sion för­de­las på de mot­tagna ande­larna och ande­larna i det över­lå­tande före­ta­get på det sätt som omkost­nads­be­lop­pet för­de­las enligt 48 kap. 18 a §. Lag (2006:1422).

Spa­rat utdel­nings­ut­rymme

13 §   Om utdel­ningen under­sti­ger gräns­be­lop­pet, ska skill­na­den (spa­rat utdel­nings­ut­rymme) föras vidare till nästa beskatt­ningsår. Spa­rat utdel­nings­ut­rymme utgör dock gräns­be­lopp enligt 20 § om ytter­li­gare utdel­ning sker under beskatt­nings­å­ret. Spa­rat utdel­nings­ut­rymme utgör gräns­be­lopp enligt 20 § om utdel­ning sker på en mot­ta­gen andel under det beskatt­ningsår då en par­ti­ell fis­sion genom­förs. Spa­rat utdel­nings­ut­rymme som beräk­nats vid utdel­ning under beskatt­nings­å­ret utgör gräns­be­lopp vid kapital­vinst­be­räk­ning enligt 21 §.

Läm­nar före­ta­get inte någon utdel­ning, ska hela gräns­be­lop­pet föras vidare som spa­rat utdel­nings­ut­rymme. Om ande­len mot­ta­gits vid en par­ti­ell fis­sion under beskatt­nings­å­ret, ska spa­rat utdel­nings­ut­rymme inte räk­nas upp enligt 10 § första styc­ket 2.
Spa­rat utdel­nings­ut­rymme ska föras vidare även om ande­len under något år inte är kva­li­fi­ce­rad. Lag (2008:1064).

14 §   Om en kva­li­fi­ce­rad andel över­går till en ny ägare genom arv, tes­ta­mente, gåva, bodel­ning eller på lik­nande sätt, tar för­vär­va­ren över den tidi­gare äga­rens spa­rade utdel­nings­ut­rymme. Lag (2005:1136).

15 §   Om kva­li­fi­ce­rade ande­lar avytt­ras genom ett andels­byte, ska spa­rat utdel­nings­ut­rymme för­de­las på de mot­tagna ande­larna.

Om det vid en par­ti­ell fis­sion finns spa­rat utdel­nings­ut­rymme enligt 13 § som hör till en andel i det över­lå­tande före­ta­get, ska detta utrymme för­de­las mel­lan de mot­tagna ande­larna och ande­len i det över­lå­tande före­ta­get på det sätt som omkost­nads­be­lop­pet för­de­las enligt 48 kap. 18 a §.

Om ande­lar som är kva­li­fi­ce­rade enligt 7, 7 a eller 7 b § avytt­ras till ett fåmans­fö­re­tag eller fåmans­han­dels­bo­lag som säl­ja­ren direkt eller indi­rekt äger andel i, ska spa­rat utdel­nings­ut­rymme för­de­las på säl­ja­rens ande­lar i fåmans­fö­re­ta­get som för­vär­vat ande­larna direkt eller indi­rekt.
Lag (2007:1419).

Löne­ba­se­rat utrymme

16 §   Det löne­ba­se­rade utrym­met är 50 pro­cent av löne­un­der­la­get enligt 17 och 18 §§ och för­de­las med lika belopp på ande­larna i före­ta­get.

Om en andel ägts under del av året före beskatt­nings­å­ret, ska bara ersätt­ning som beta­lats ut under denna tid ingå i löne­un­der­la­get vid beräk­ningen av det löne­ba­se­rade utrym­met för den ande­len.

Det löne­ba­se­rade utrym­met för delä­ga­rens samt­liga ande­lar får inte över­stiga ett belopp som mot­sva­rar 50 gånger sådan kon­tant ersätt­ning som avses i 17 § första styc­ket och som delä­ga­ren eller någon när­stå­ende har fått från före­ta­get och dess dot­ter­fö­re­tag under året före beskatt­nings­å­ret.
Lag (2013:960).

17 §   Löne­un­der­la­get ska beräk­nas på grund­val av sådan kon­tant ersätt­ning som hos arbets­ta­ga­ren ska tas upp i inkomst­sla­get tjänst och som under året före beskatt­nings­å­ret har läm­nats till arbets­ta­garna i före­ta­get och i dess dot­ter­fö­re­tag.
Mot­sva­rande ersätt­ning som beta­lats ut till arbets­ta­gare i utlan­det räk­nas också in i löne­un­der­la­get om före­ta­get hör hemma i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det.
Som kon­tant ersätt­ning avses även sådan ersätt­ning som arbets­ta­gare fått från före­ta­get och som skulle tagits upp i inkomst­sla­get tjänst om inte undan­tag gällt enligt 3 kap. 9 § eller på grund av bestäm­melse i skat­te­av­tal. Som kon­tant ersätt­ning avses inte
   - kost­nads­er­sätt­ning, eller
   - belopp som ska tas upp i inkomst­sla­get tjänst enligt detta kapi­tel.

Om ersätt­ningen avser arbets­ta­gare i ett dot­ter­fö­re­tag som inte är helägt, ska så stor del av ersätt­ningen räk­nas med som mot­sva­rar moder­fö­re­ta­gets andel i dot­ter­fö­re­ta­get. Om ett dot­ter­fö­re­tag har ägts under del av det år som löne­un­der­la­get avser, ska bara ersätt­ning som beta­lats ut under denna tid räk­nas med. Lag (2007:1419).

18 §   Vid beräk­ningen av löne­un­der­la­get ska ersätt­ningar som täcks av stat­liga bidrag för löne­kost­na­der inte räk­nas med. Lag (2007:1419).

19 §   Löne­ba­se­rat utrymme ska beräk­nas bara om
   1. andelsä­ga­ren äger ande­lar i före­ta­get som mot­sva­rar minst fyra pro­cent av kapi­ta­let i före­ta­get, och
   2. andelsä­ga­ren eller någon när­stå­ende under året före beskatt­nings­å­ret fått sådan kon­tant ersätt­ning som avses i 17 § första styc­ket från före­ta­get och dess dot­ter­fö­re­tag med ett belopp som sam­man­lagt inte under­sti­ger det lägsta av
   - sex inkomst­bas­belopp med tillägg för fem pro­cent av den sam­man­lagda kon­tanta ersätt­ningen i före­ta­get och i dess dot­ter­fö­re­tag, och
   - 9,6 inkomst­bas­belopp.
Lag (2013:960).

19 a §   Vid tillämp­ning av 16-19 §§ ska det med dot­ter­fö­re­tag avses ett före­tag där moder­fö­re­ta­gets andel, direkt eller indi­rekt genom ett annat dot­ter­fö­re­tag, över­sti­ger 50 pro­cent av kapi­ta­let i före­ta­get. Om före­ta­get är ett svenskt han­dels­bo­lag eller en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son, ska det dock med dot­ter­fö­re­tag avses ett före­tag där samt­liga ande­lar, direkt eller indi­rekt, ägs av moder­fö­re­ta­get. Lag (2013:960).

Utdel­ning

20 §   Utdel­ning på en kva­li­fi­ce­rad andel ska tas upp i inkomst­sla­get tjänst till den del den över­sti­ger gräns­be­lop­pet.
Utdel­ning upp till gräns­be­lop­pet ska tas upp till två tred­je­de­lar i inkomst­sla­get kapi­tal. Lag (2007:1419).

20 a §   Utdel­ning ska inte tas upp i inkomst­sla­get tjänst till den del det skulle med­föra att den skatt­skyl­dige och när­stå­ende, som inräk­nas i samma när­stå­en­de­krets enligt 56 kap. 5 §, under beskatt­nings­å­ret från ett före­tag sam­man­lagt i inkomst­sla­get tjänst tagit upp högre belopp än som mot­sva­rar 90 inkomst­bas­belopp enligt 58 kap. 26 och 27 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken för beskatt­nings­å­ret.

Om en när­stå­ende är eller har varit bosatt i en annan stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det och där tagit upp utdel­ning, ska även detta belopp beak­tas enligt första styc­ket, om beskatt­ningen av utdel­ningen mot­sva­rar den beskatt­ning som skulle ha skett om den när­stå­ende varit bosatt i Sve­rige. Lag (2011:1271).

Utdel­ning efter andels­byte eller par­ti­ell fis­sion

20 b §   Vid en par­ti­ell fis­sion ska vid tillämp­ning av detta kapi­tel utdel­ning i form av ande­lar i det över­ta­gande före­ta­get, som enligt 42 kap. 16 b § inte ska tas upp, vär­de­ras till noll kro­nor. Lag (2011:1271).

20 c §   Utdel­ning på en andel som är kva­li­fi­ce­rad bara enligt 7, 7 a eller 7 b § och till vil­ken det hör ett tjäns­te­be­lopp för utdel­ning vid andels­by­ten ska inte längre tas upp i inkomst­sla­get tjänst när ett belopp lika med tjäns­te­be­lop­pet för utdel­ning vid andels­by­ten enligt 48 a kap. 8 b § första styc­ket eller det tjäns­te­be­lopp som har för­de­lats enligt 7 c § första styc­ket, 48 kap. 18 e § andra styc­ket eller 48 a kap. 8 c § andra styc­ket tagits upp i inkomst­sla­get tjänst för beskatt­nings­å­ret och tidi­gare beskatt­ningsår. Där­ef­ter ska ande­len inte anses kva­li­fi­ce­rad.

Vid tillämp­ning av första styc­ket ska utdel­ning på en andel i ett före­tag som varit över­lå­tande före­tag vid en par­ti­ell fis­sion och till vil­ken andel det hör ett tjäns­te­be­lopp för utdel­ning vid andels­by­ten som för­de­lats enligt 48 kap. 18 e § andra styc­ket beak­tas bara om utdel­ningen erhål­lits efter den par­ti­ella fis­sio­nen. Lag (2011:1271).

20 d §   Utdel­ning på en andel som är kva­li­fi­ce­rad bara enligt 7, 7 a eller 7 b § och till vil­ken det hör ett tjäns­te­be­lopp för utdel­ning vid par­ti­ell fis­sion ska inte längre tas upp i inkomst­sla­get tjänst när ett belopp lika med tjäns­te­be­lop­pet för utdel­ning vid par­ti­ell fis­sion enligt 48 kap. 18 d § andra styc­ket eller det tjäns­te­be­lopp som har för­de­lats enligt 7 c § första styc­ket, 48 kap. 18 e § andra styc­ket eller 48 a kap. 8 c § andra styc­ket tagits upp i inkomst­sla­get tjänst för beskatt­nings­å­ret och tidi­gare beskatt­ningsår. Där­ef­ter ska ande­len inte anses kva­li­fi­ce­rad.

Vid tillämp­ning av första styc­ket ska utdel­ning på en andel i ett före­tag som varit över­lå­tande före­tag vid en par­ti­ell fis­sion och till vil­ken andel det hör ett tjäns­te­be­lopp för utdel­ning vid par­ti­ell fis­sion som för­de­lats enligt 48 kap. 18 e § andra styc­ket beak­tas bara om utdel­ningen erhål­lits efter den par­ti­ella fis­sio­nen. Lag (2011:1271).

Kapital­vinst

21 §   Kapital­vinst på en kva­li­fi­ce­rad andel till den del den över­sti­ger gräns­be­lop­pet ska tas upp i inkomst­sla­get tjänst.
Kapital­vinst som mot­sva­rar gräns­be­lop­pet ska tas upp till två tred­je­de­lar i inkomst­sla­get kapi­tal.

Om kapital­vinst på en kva­li­fi­ce­rad andel som anskaf­fats före år 1992 över­sti­ger gräns­be­lop­pet, ska den över­skju­tande delen upp till ett belopp som mot­sva­rar skill­na­den mel­lan omkost­nads­be­lop­pet beräk­nat enligt 25-35 §§ och omkost­nads­be­lop­pet beräk­nat enligt 44 kap. 14 § i sin hel­het tas upp i inkomst­sla­get kapi­tal i stäl­let för i inkomst­sla­get tjänst. Detta gäl­ler inte för till­gångar som avses i 2 § andra styc­ket. Lag (2008:1064).

22 §   En kapital­vinst ska inte tas upp i inkomst­sla­get tjänst till den del det skulle med­föra att den skatt­skyl­dige och när­stå­ende, som inräk­nas i samma när­stå­en­de­krets enligt 56 kap. 5 §, under avytt­ringså­ret och de fem före­gå­ende beskatt­nings­å­ren från ett före­tag sam­man­lagt i inkomst­sla­get tjänst tagit upp högre belopp än som mot­sva­rar 100 inkomst­bas­belopp enligt 58 kap. 26 och 27 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken för avytt­ringså­ret.

Om en när­stå­ende är eller har varit bosatt i en annan stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det och där tagit upp en kapital­vinst, ska även detta belopp beak­tas enligt första styc­ket, om beskatt­ningen av kapital­vins­ten mot­sva­rar den beskatt­ning som skulle ha skett om den när­stå­ende varit bosatt i Sve­rige. Lag (2011:1271).

23 §   Bestäm­mel­serna i 21 och 22 §§ gäl­ler inte om kapital­vins­ten på grund av andels­a­vytt­ringen ska tas upp som över­skott av pas­siv närings­verk­sam­het enligt 49 a kap. Lag (2007:1419).

23 a §   Över­går ägan­de­rät­ten till en andel som är kva­li­fi­ce­rad enligt 7, 7 a eller 7 b § genom gåva eller tes­ta­mente till en juri­disk per­son eller ett svenskt han­dels­bo­lag, ska ande­len anses avytt­rad för en ersätt­ning som mot­sva­rar mark­nads­vär­det.
Lag (2007:1419).

Kapital­vinst efter andels­byte eller par­ti­ell fis­sion

24 §   Om en andel som är kva­li­fi­ce­rad bara enligt 7, 7 a eller 7 b § och till vil­ken det hör ett tjäns­te­be­lopp för kapital­vinst vid andels­by­ten avytt­ras eller upp­hör att exi­stera, ska den del av kapital­vins­ten som tas upp i inkomst­sla­get tjänst inte över­stiga tjäns­te­be­lop­pet för kapital­vinst vid andels­by­ten enligt 48 a kap. 8 b § andra styc­ket eller det tjäns­te­be­lopp som har för­de­lats enligt 7 c § andra styc­ket, 48 kap. 18 e § tredje styc­ket eller 48 a kap. 8 c § tredje styc­ket. Mer än tjäns­te­be­lop­pet för utdel­ning vid andels­by­ten ska inte tas upp som utdel­ning och kapital­vinst i inkomst­sla­get tjänst.

Vid tillämp­ning av första styc­ket ska utdel­ning på en andel i ett före­tag som varit över­lå­tande före­tag vid en par­ti­ell fis­sion och till vil­ken andel det hör ett tjäns­te­be­lopp för utdel­ning vid andels­by­ten beak­tas bara om utdel­ningen erhål­lits efter den par­ti­ella fis­sio­nen.

Bestäm­mel­ser om för­del­ning mel­lan inkomst­sla­gen tjänst och kapi­tal av ersätt­ning i pengar vid andels­by­ten finns i 48 a kap. 9 §. Lag (2007:1419).

24 a §   Om en andel som är kva­li­fi­ce­rad bara enligt 7, 7 a eller 7 b § och till vil­ken det hör ett tjäns­te­be­lopp för kapital­vinst vid par­ti­ell fis­sion avytt­ras eller upp­hör att exi­stera, ska den del av kapital­vins­ten som tas upp i inkomst­sla­get tjänst inte över­stiga tjäns­te­be­lop­pet för kapital­vinst vid par­ti­ell fis­sion enligt 48 kap. 18 d § tredje styc­ket eller det tjäns­te­be­lopp som har för­de­lats enligt 7 c § andra styc­ket, 48 kap. 18 e § tredje styc­ket eller 48 a kap. 8 c § tredje styc­ket. Mer än tjäns­te­be­lop­pet för utdel­ning vid par­ti­ell fis­sion ska inte tas upp som utdel­ning och kapital­vinst i inkomst­sla­get tjänst.

Vid tillämp­ning av första styc­ket ska utdel­ning på en andel i ett före­tag som varit över­lå­tande före­tag vid en par­ti­ell fis­sion och till vil­ken andel det hör ett tjäns­te­be­lopp för utdel­ning vid par­ti­ell fis­sion beak­tas bara om utdel­ningen erhål­lits efter den par­ti­ella fis­sio­nen. Lag (2007:1419).
Ande­lar för­vär­vade före år 1990

25 §   Anskaff­nings­ut­gif­ten för ande­lar som har för­vär­vats före år 1990 ska vid beräk­ning av omkost­nads­be­lop­pet enligt 12 § räk­nas upp med hän­syn till för­änd­ring­arna i det all­männa prislä­get från och med för­värv­så­ret, dock tidi­gast från och med år 1970, till och med år 1989. Mot­sva­rande gäl­ler för ovill­kor­liga kapi­tal­till­skott som gjorts före år 1990.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket gäl­ler inte om omkost­nads­be­lop­pet beräk­nas med tillämp­ning av 26 §. Lag (2007:1419).

Ande­lar för­vär­vade före år 1992

Beräk­ning av omkost­nads­be­lop­pet

26 §   Som anskaff­nings­ut­gift för ande­lar som har för­vär­vats före år 1992 får vid beräk­ning av omkost­nads­be­lop­pet enligt 12 § tas upp det juste­rade kapi­tal­un­der­la­get i före­ta­get enligt 27-35 §§ för­de­lat med lika belopp på ande­larna i före­ta­get. Hän­syn får inte tas till ovill­kor­liga kapi­tal­till­skott som gjorts före utgången av det beskatt­ningsår som avses i 27 §.

Som för­ut­sätt­ning för tillämp­ning av första styc­ket gäl­ler att denna beräk­ning används för samt­liga ande­lar i före­ta­get som andelsä­ga­ren för­vär­vat före år 1992.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket gäl­ler bara i fråga om ande­lar i juri­diska per­so­ner som hör hemma i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det. Lag (2005:1136).

Beräk­ning av kapi­tal­un­der­la­get

27 §   Kapi­tal­un­der­la­get är skill­na­den mel­lan vär­det på till­gång­arna och skul­derna i före­ta­get vid utgången av det beskatt­ningsår för vil­ket tax­e­ring skedde år 1993. Om före­ta­get inte tax­e­ra­des då, är kapi­tal­un­der­la­get mot­sva­rande skill­nad det beskatt­ningsår för vil­ket tax­e­ring skedde år 1992. Lag (2005:1136).

28 §   Till­gång­arna ska tas upp till det skatte­mäs­siga vär­det, om inte annat föl­jer av andra styc­ket eller av 29 eller 30 §.

Sådana ande­lar i svenska han­dels­bo­lag som är kapi­tal­till­gångar tas upp till den juste­rade anskaff­nings­ut­gif­ten enligt 50 kap.
Lag (2007:1419).

29 §   Ande­lar i andra dot­ter­fö­re­tag än han­dels­bo­lag ska tas upp till ett värde som mot­sva­rar kapi­tal­un­der­la­get i dot­ter­fö­re­ta­get. Om dot­ter­fö­re­ta­get inte var helägt, ska så stor del av detta värde tas upp som mot­sva­rar moder­fö­re­ta­gets andel av anta­let ande­lar i dot­ter­fö­re­ta­get.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket gäl­ler bara i fråga om andel i dot­ter­fö­re­tag som hör hemma i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det. Lag (2007:1419).

30 §   Fas­tig­he­ter i Sve­rige och i andra sta­ter inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det som var kapi­tal­till­gångar och som har för­vär­vats före utgången av år 1990 får i stäl­let anses för­vär­vade den 1 janu­ari 1991. I sådant fall ska hän­syn inte tas till utgif­ter och avdrag före år 1991, utö­ver vad som anges i andra styc­ket.

Vid tillämp­ning av första styc­ket ska anskaff­nings­ut­gif­ten för en fas­tig­het i en annan stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det anses mot­svara 75 pro­cent av fas­tig­he­tens mark­nads­värde vid utgången av år 1989. För en fas­tig­het i Sve­rige ska anskaff­nings­ut­gif­ten anses mot­svara den i det föl­jande angivna delen av fas­tig­he­tens tax­e­rings­värde för år 1991 mins­kad med vär­de­minsk­nings­av­drag vid 1982-​1991 års tax­e­ringar, till den del avdra­get per år upp­gått till minst 10 pro­cent av denna del av tax­e­rings­vär­det. Den del av tax­e­rings­vär­det som ska använ­das är för
   1. små­hu­sen­he­ter 70 pro­cent,
   2. hyres­hu­sen­he­ter 60 pro­cent,
   3. indu­stri­en­he­ter 75 pro­cent, och
   4. lant­bruks­en­he­ter 100 pro­cent.

Om mark­nads­vär­det på bygg­na­der, mark och mar­kan­lägg­ningar som anses för­vär­vade den 1 janu­ari 1991 vid beskatt­nings­å­rets utgång under­steg 75 pro­cent av anskaff­nings­ut­gif­ten enligt andra styc­ket, ska denna utgift juste­ras i skä­lig mån.

Det som sägs om vär­de­minsk­nings­av­drag gäl­ler också lik­nande avdrag, såsom skogs­av­drag och avdrag för sub­stans­minsk­ning samt sådana belopp med vilka ersätt­nings­fon­der och lik­nande fon­der tagits i anspråk. Lag (2007:1419).

31 §   Som skuld räk­nas 28 pro­cent av
   1. en avsätt­ning till skat­te­ut­jäm­nings­re­serv enligt den upp­hävda lagen (1990:654) om skat­te­ut­jäm­nings­re­serv,
   2. sådant upp­skovs­be­lopp som avses i den upp­hävda lagen (1990:655) om åter­fö­ring av obe­skat­tade reser­ver till den del det vid beskatt­nings­å­rets utgång inte hade åter­förts, och
   3. avsätt­ningar till ersätt­nings­fon­der och lik­nande fon­der.

Avsätt­ningar för fram­tida utgif­ter räk­nas som skuld till den del avdrag gjor­des vid beskatt­ningen. Lag (2005:1136).

Juste­ring av kapi­tal­un­der­la­get

32 §   Om före­ta­get gjorde avsätt­ning till skat­te­ut­jäm­nings­re­serv vid 1994 års tax­e­ring, får 28 pro­cent av det belopp som enligt lagen (1993:1540) om åter­fö­ring av skat­te­ut­jäm­nings­re­serv minst ska åter­fö­ras vid 1995-​2002 års tax­e­ringar tas upp som skuld i stäl­let för vad som anges i 31 § första styc­ket 1. Om avdra­get för avsätt­ning är lägre än det avdrag som avses i den bestäm­mel­sen, ska kapi­tal­un­der­la­get mins­kas med 28 pro­cent av skill­na­den. Lag (2007:1419).

33 §   Kapi­tal­un­der­la­get ska mins­kas med vinstut­del­ning som läm­nats för det räken­skapsår för vil­ket tax­e­ring skedde år 1993 eller, om före­ta­get inte tax­e­ra­des då, det räken­skapsår för vil­ket tax­e­ring skedde år 1992. Lag (2007:1419).

34 §   Vinstut­del­ning som läm­nas för senare räken­skapsår än som avses i 33 § ska minska kapi­tal­un­der­la­get till den del utde­lat belopp över­sti­ger net­to­vins­ten enligt fast­ställd balans­räk­ning eller, i före­kom­mande fall, fast­ställd kon­cern­ba­lans­räk­ning.

Kapi­tal­un­der­la­get i ett aktie­bo­lag ska mins­kas med belopp som mot­sva­rar utbe­tal­ningar från bola­get som har gjorts i sam­band med minsk­ning av akti­e­ka­pi­ta­let, den bundna över­kurs­fon­den eller reserv­fon­den, om utbe­tal­ningen skett efter utgången av det räken­skapsår då under­la­get beräk­na­des.

Kapi­tal­un­der­la­get i en eko­no­misk för­e­ning ska mins­kas med belopp som mot­sva­rar utbe­tal­ningar enligt 10 kap. 16 § lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar vid åter­be­tal­ning av över­in­sat­ser eller enligt 10 kap. 17 § samma lag vid minsk­ning av med­lemsin­sat­ser­nas stor­lek. Detta gäl­ler bara om utbe­tal­ningen har gjorts efter utgången av det räken­skapsår då under­la­get beräk­na­des. Lag (2020:990).

35 §   När kapi­tal­un­der­la­get juste­ras på grund av utdel­ningar och andra utbe­tal­ningar som avses i 34 §, tilläm­pas det nya kapi­tal­un­der­la­get för utdel­ningar som görs och kapital­vins­ter som upp­kom­mer efter den utbe­tal­ning som med­fört juste­ringen.
Lag (2005:1136).

Skat­te­be­räk­ning inom famil­jen

36 §   Om andelsä­ga­rens make i bety­dande omfatt­ning är eller under någon del av den senaste femårs­pe­ri­o­den har varit verk­sam i ett fåmans­fö­re­tag som avses i 4 §, gäl­ler föl­jande.
Under­sti­ger andelsä­ga­rens beskatt­nings­bara för­värv­sin­komst, bort­sett från vad som enligt detta kapi­tel ska tas upp i inkomst­sla­get tjänst (tjäns­tein­täk­ten), makens beskatt­nings­bara för­värv­sin­komst, ska skat­ten på tjäns­tein­täk­ten beräk­nas enligt 65 kap. 5 § som om andelsä­ga­rens beskatt­nings­bara för­värv­sin­komst, bort­sett från tjäns­tein­täk­ten, mot­sva­rade makens beskatt­nings­bara för­värv­sin­komst.

Det som sägs om make i första styc­ket ska, om andelsä­ga­ren fyl­ler högst 18 år under beskatt­nings­å­ret, i stäl­let avse den­nes för­äld­rar.

Som makar anses vid tillämp­ning av denna para­graf de som ska behand­las som makar under större delen av beskatt­nings­å­ret. Lag (2007:1419).


AVD. IX PEN­SIONS­SPA­RANDE


58 kap. Pen­sions­för­säk­ringar, tjäns­te­pen­sions­av­tal, kapital­för­säk­ringar och pen­sions­spar­konto

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - tjäns­te­pen­sions­av­tal i 1 a och 1 b §§,
   - pen­sions­för­säk­ringar och kapital­för­säk­ringar i 2-20 och 34 §§, och
   - pen­sions­spar­kon­ton i 21-34 §§. Lag (2008:134).

Tjäns­te­pen­sions­av­tal

1 a §   Sådana avtal om tjäns­te­pen­sion som avses i 28 kap. 2 § andra styc­ket ska
   1. ingås med ett utländskt tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut, och
   2. upp­fylla de vill­kor som anges i fråga om pen­sions­för­säk­ring i
   - 5 och 6 §§ om gräns­drag­ning,
   - 7 § om tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring,
   - 8 § och 9 § första och andra styc­kena om den för­säk­rade,
   - 10-14 §§ om ålders-​, sjuk- och efter­le­van­de­pen­sion,
   - 15 § om fond­för­säk­ring, och
   - 16-16 b §§ om för­säk­rings­av­ta­lets utform­ning.

Vad som avses med ett utländskt tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut fram­går av 39 kap. 13 a §. Lag (2008:134).

1 b §   Vid tillämp­ningen av 1 a § ska
   - tjäns­te­pen­sions­in­sti­tu­tet anses som för­säk­rings­gi­vare,
   - arbets­gi­va­ren anses som för­säk­rings­ta­gare, och
   - den anställde anses som för­säk­rad och för­månsta­gare.

I fråga om efter­le­van­de­pen­sion enligt 13 och 14 §§ ska också den anställ­des efter­le­vande anses som för­månsta­gare. Lag (2007:1419).

Pen­sions­för­säk­ringar och kapital­för­säk­ringar

Gräns­drag­ningen

2 §   En för­säk­ring är en pen­sions­för­säk­ring om den upp­fyl­ler de vill­kor som anges i 4, 6 och 8-16 b §§.
Med kapital­för­säk­ring avses en liv­för­säk­ring som inte är en pen­sions­för­säk­ring. Också en för­säk­ring som upp­fyl­ler vill­ko­ren för en pen­sions­för­säk­ring anses som en kapital­för­säk­ring om så bestämts när avta­let ingicks.

Som kapital­för­säk­ring anses också en pen­sions­för­säk­ring eller ett avtal om tjäns­te­pen­sion som har avskat­tats enligt 19 eller 19 a § eller enligt 5 § första styc­ket 6, 6 a eller 7 lagen (1991:586) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta. Lag (2008:134).

3 §   En pre­mie­be­fri­el­se­för­säk­ring anses till­höra samma slag av för­säk­ring som huvud­för­säk­ringen.

4 §   En pen­sions­för­säk­ring ska ha med­de­lats
   - i en för­säk­rings­rö­relse som bedrivs från ett fast drift­ställe i Sve­rige eller i en för­säk­rings­rö­relse som bedrivs från ett fast drift­ställe i en utländsk stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det av ett för­säk­rings­fö­re­tag som avses i arti­kel 13 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2009/138/EG av den 25 novem­ber 2009 om upp­ta­gande och utö­vande av försäkrings-​ och åter­för­säk­rings­verk­sam­het (Sol­vens II), i den ursprung­liga lydel­sen, eller
   - av ett tjäns­te­pen­sions­fö­re­tag som dri­ver verk­sam­het enligt lagen (2019:742) om tjäns­te­pen­sions­fö­re­tag. Lag (2019:787).

5 §   Även om en för­säk­ring inte upp­fyl­ler vill­ko­ren i 4, 6 och 8-16 b §§, ska den anses som en pen­sions­för­säk­ring, om
   1. den huvud­sak­li­gen avser ålders-​, sjuk- eller efter­le­van­de­pen­sion,
   2. den har med­de­lats i en för­säk­rings­rö­relse som inte bedrivs från ett fast drift­ställe i Sve­rige,
   3. den har teck­nats när den för­säk­rade var bosatt utom­lands, och
   4. den för­säk­rade har fått avdrag, skat­te­re­duk­tion eller lik­nande skat­te­lätt­nad för pre­mi­erna i bosätt­nings­lan­det.

Första styc­ket gäl­ler också om arbets­gi­va­ren beta­lat pre­mier under den för­säk­ra­des bosätt­ning eller för­värvs­ar­bete utom­lands utan att betal­ningen räk­nats som inkomst för den för­säk­rade vid beskatt­ningen i det lan­det. Ett sådant för­värvs­ar­bete ska vara den för­säk­ra­des huvud­sak­liga för­värvs­verk­sam­het.

Om det i annat fall finns sär­skilda skäl, får Skat­te­ver­ket medge att en för­säk­ring som har med­de­lats i en för­säk­rings­rö­relse som inte bedrivs från ett fast drift­ställe i Sve­rige ska anses som en pen­sions­för­säk­ring.

En för­säk­ring som har ansetts vara en pen­sions­för­säk­ring enligt denna para­graf, kan inte övergå till att vara en kapital­för­säk­ring. Lag (2008:134).

6 §   En pen­sions­för­säk­ring får inte med­föra rätt till andra för­säk­rings­be­lopp än sådana som beta­las ut
   1. till den för­säk­rade när denne upp­nått en viss ålder (ålderspen­sion),
   2. till den för­säk­rade när den­nes arbets­för­måga är ned­satt helt eller del­vis (sjuk­pen­sion), eller
   3. efter den för­säk­ra­des död till sådana efter­le­vande som avses i 13 § (efter­le­van­de­pen­sion).
Tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring

7 §   Med tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring avses en pen­sions­för­säk­ring som har sam­band med tjänst och som den för­säk­ra­des arbets­gi­vare åta­git sig att betala samt­liga pre­mier för.

Med tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring avses också en pen­sions­för­säk­ring som - sedan en anställd dött - teck­nats av arbets­gi­va­ren till för­mån för den anställ­des efter­le­vande och som arbets­gi­va­ren har åta­git sig att betala samt­liga pre­mier för.
Den för­säk­rade

8 §   Med för­säk­rad avses den på vars liv för­säk­ringen har teck­nats eller, när det gäl­ler sjuk­pen­sion, den vars arbetso­för­måga för­säk­ringen gäl­ler.

9 §   I fråga om annan pen­sions­för­säk­ring än tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring ska den för­säk­rade vara för­säk­rings­ta­gare.

Om för­säk­rings­ta­ga­ren eller hans make eller sambo har barn under 20 år, får för­säk­rings­ta­ga­ren dock teckna en för­säk­ring som avser efter­le­van­de­pen­sion på makens eller sam­bons liv, om bar­net sätts in som för­månsta­gare.

Om det finns sär­skilda skäl, får Skat­te­ver­ket medge att döds­boet efter en skatt­skyl­dig som, direkt eller indi­rekt, bedri­vit närings­verk­sam­het i Sve­rige får teckna en för­säk­ring som avser efter­le­van­de­pen­sion. Ett sådant med­gi­vande får läm­nas bara om den efter­le­vande inte har något betryg­gande pen­sions­skydd och för­säk­ringen teck­nas i sam­band med att boet upp­hör att bedriva närings­verk­sam­he­ten. Lag (2007:1419).

Ålderspen­sion

10 §   Ålderspen­sion får inte börja beta­las ut innan den för­säk­rade fyl­ler 55 år.
Utbe­tal­ning får dock göras tidi­gare om den för­säk­rade enligt soci­al­för­säk­rings­bal­ken har fått rätt till sju­ker­sätt­ning. Om det i annat fall finns sär­skilda skäl, får Skat­te­ver­ket medge att pen­sio­nen får börja beta­las ut innan den för­säk­rade fyl­ler 55 år.

För­månsta­gare får inte sät­tas in till annan ålderspen­sions­för­säk­ring än tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring.
För­månsta­gare till sådan för­säk­ring ska vara den som var anställd när avta­let ingicks. Lag (2010:1277).

11 §   Ålderspen­sion får inte beta­las ut under kor­tare tid än fem år. Om utbe­tal­ning­arna ska upp­höra när den för­säk­rade fyl­ler 65 år, får pen­sio­nen dock inte beta­las ut under kor­tare tid än tre år. Varje utbe­tal­ning av pen­sio­nen under de första fem utbe­tal­nings­å­ren ska göras med samma eller med sti­gande belopp.

Vad som sägs i första styc­ket hind­rar inte att den för­säk­rade under de första fem utbe­tal­nings­å­ren gör ett eller flera uppe­håll med utbe­tal­ning­arna. Efter ett uppe­håll ska varje utbe­tal­ning av pen­sio­nen under den tid som kvar­står av femårs­pe­ri­o­den göras med samma belopp som den sista utbe­tal­ningen före uppe­hål­let eller med sti­gande belopp.

Vad som sägs i första styc­ket hind­rar inte hel­ler att den för­säk­rade under de första fem utbe­tal­nings­å­ren väl­jer att för­länga utbe­tal­nings­ti­den. Pen­sio­nen ska under den tid som kvar­står av femårs­pe­ri­o­den efter för­läng­ningen beta­las ut med samma belopp som den första utbe­tal­ningen efter för­läng­ningen eller med sti­gande belopp. Det gäl­ler även när utbe­tal­nings­ti­den för­längs i sam­band med ett uppe­håll med utbe­tal­ning­arna.

Pen­sio­nen ska upp­höra när den för­säk­rade dör, även om den bestämda utbe­tal­nings­ti­den inte har löpt ut. Lag (2024:974).

11 a §   För sådan ålderspen­sion enligt all­män pen­sions­plan som ska upp­höra under den för­säk­ra­des livs­tid gäl­ler, i stäl­let för vad som sägs i 11 §, det som anges i pla­nen. Vad som avses med all­män pen­sions­plan fram­går av 20 §. Lag (2024:974).

Sjuk­pen­sion

12 §   Sjuk­pen­sion får upp­höra tidi­gast fem år efter det att för­säk­rings­av­ta­let ingicks. Pen­sio­nen får dock beta­las ut bara så länge den för­säk­rade helt eller del­vis sak­nar arbets­för­måga.

För­månsta­gare får inte sät­tas in till annan sjuk­pen­sions­för­säk­ring än tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring.
För­månsta­gare till sådan för­säk­ring ska vara den som var anställd när avta­let ingicks. Lag (2007:1419).

Efter­le­van­de­pen­sion

13 §   Efter­le­van­de­pen­sion får beta­las ut bara till
   1. per­son som varit den för­säk­ra­des make eller sambo, och
   2. barn till den för­säk­rade eller till en per­son som avses i 1.

Efter­le­van­de­pen­sion på grund av för­säk­ring som teck­nats av arbets­gi­vare med stöd av 7 § andra styc­ket eller av dödsbo enligt med­gi­vande som avses i 9 § tredje styc­ket får beta­las ut som om den döde hade varit den för­säk­rade.
För­månsta­gare till för­säk­ring som avser efter­le­van­de­pen­sion ska vara en sådan per­son som avses i första styc­ket. Lag (2007:1419).

14 §   Efter­le­van­de­pen­sion får beta­las ut bara så länge den efter­le­vande lever. Varje utbe­tal­ning av pen­sio­nen under de första fem utbe­tal­nings­å­ren ska göras med samma eller med sti­gande belopp.

Efter­le­van­de­pen­sio­nen får under den efter­le­van­des livs­tid inte upp­höra för­rän fem år för­flu­tit från den för­säk­ra­des död med föl­jande undan­tag:
   1. Efter­le­van­de­pen­sion till en per­son som avses i 13 § första styc­ket 1 får upp­höra om denne gif­ter sig.
   2. Om den för­säk­rade har dött mindre än fem år före den tid­punkt då för­säk­ringen enligt avta­let annars skulle ha upp­hört att gälla, får efter­le­van­de­pen­sio­nen upp­höra vid sist­nämnda tid­punkt.
   3. Om utbe­tal­ning av efter­le­van­de­pen­sion till barn under 20 år har påbör­jats, får pen­sio­nen upp­höra när bar­net fyl­ler 20 år.
   4. Efter­le­van­de­pen­sion till barn på grund av för­säk­ring som avses i 9 § andra styc­ket, ska upp­höra senast när bar­net fyl­ler 20 år.

Vad som sägs i första styc­ket hind­rar inte att den efter­le­vande under de första fem utbe­tal­nings­å­ren gör ett eller flera uppe­håll med utbe­tal­ning­arna. Ett uppe­håll med utbe­tal­ning­arna inne­bär inte att pen­sio­nen ska anses ha upp­hört enligt andra styc­ket. Efter ett uppe­håll ska varje utbe­tal­ning av pen­sio­nen under den tid som kvar­står av femårs­pe­ri­o­den göras med samma belopp som den sista utbe­tal­ningen före uppe­hål­let eller med sti­gande belopp.

Vad som sägs i första styc­ket hind­rar inte hel­ler att den efter­le­vande under de första fem utbe­tal­nings­å­ren väl­jer att för­länga utbe­tal­nings­ti­den. Pen­sio­nen ska under den tid som kvar­står av femårs­pe­ri­o­den efter för­läng­ningen beta­las ut med samma belopp som den första utbe­tal­ningen efter för­läng­ningen eller med sti­gande belopp. Det gäl­ler även när utbe­tal­nings­ti­den för­längs i sam­band med ett uppe­håll med utbe­tal­ning­arna. Lag (2024:974).

Fond­för­säk­ringar

15 §   För fond­för­säk­ringar klass III enligt 2 kap. 12 § för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043) eller 2 kap. 11 § lagen (2019:742) om tjäns­te­pen­sions­fö­re­tag ska det vid bedöm­ningen enligt 11 och 14 §§ av utbe­tal­ning­ar­nas stor­lek under de första fem åren bort­ses från sådana för­änd­ringar av belop­pen som beror på fon­dan­de­lar­nas kurs­ut­veck­ling. Lag (2019:787).

För­säk­rings­av­ta­lets utform­ning

16 §   Pen­sions­för­säk­rings­av­ta­let ska inne­hålla vill­kor att för­säk­ring inte får
   1. pant­sät­tas eller belå­nas,
   2. änd­ras på sådant sätt att den inte längre upp­fyl­ler vill­ko­ren för pen­sions­för­säk­ring, eller
   3. över­lå­tas eller åter­kö­pas i andra fall än som avses i 17 eller 18 §. Lag (2008:134).

16 a §   Ett pen­sions­för­säk­rings­av­tal ska också inne­hålla vill­kor om att för­säk­rings­gi­va­ren ska lämna sådana kon­troll­upp­gif­ter som enligt 15, 22 och 23 kap.
skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) ska läm­nas om pen­sions­för­säk­ring.

För att vill­ko­ret i första styc­ket ska vara upp­fyllt gäl­ler för en för­säk­rings­gi­vare som med­de­lar för­säk­ring från ett fast drift­ställe belä­get i en utländsk stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES) dess­utom att för­säk­rings­gi­va­ren för varje för­säk­rings­av­tal ska ha kom­mit in med ett skrift­ligt åta­gande till Skat­te­ver­ket enligt 23 kap. 6 § och 38 kap. 1 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen.

Andra styc­ket tilläm­pas också när en för­säk­rings­gi­vare som är eta­ble­rad i en utländsk stat inom EES eller när en del av en för­säk­rings­gi­vares verk­sam­het som är eta­ble­rad i en sådan stat över­tar för­säk­ringen efter en över­lå­telse eller över­fö­ring av för­säk­rings­av­ta­let. Lag (2011:1256).

16 b §   Utö­ver vad som fram­går av 16 och 16 a §§ ska ett för­säk­rings­av­tal också inne­hålla de vill­kor i övrigt som avgör om för­säk­ringen är en pen­sions­för­säk­ring. Avta­let får inte inne­hålla vill­kor som är ofören­liga med bestäm­mel­serna om pen­sions­för­säk­ring. Lag (2008:134).

Över­lå­telse

17 §   Under den för­säk­ra­des livs­tid får en pen­sions­för­säk­ring över­lå­tas bara
   1. till följd av änd­ring av anställ­nings­för­hål­lan­den, för­ut­satt att för­säk­ringen före eller efter över­lå­tel­sen är en tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring,
   2. på grund av utmät­ning, ackord, kon­kurs eller en under före­tags­re­kon­struk­tion fast­ställd rekon­struk­tions­plan, eller
   3. genom bodel­ning.
Lag (2022:987).

Åter­köp

18 §   En pen­sions­för­säk­ring får åter­kö­pas trots bestäm­mel­serna i detta kapi­tel, om det tek­niska åter­köps­vär­det upp­går till högst ett pris­bas­belopp. Ett sådant åter­köp ska avse hela pen­sions­för­säk­ring­ens värde.

I andra fall får Skat­te­ver­ket medge åter­köp, om för­säk­rings­ta­ga­ren är på obe­stånd och genom ett åter­köp av hela eller en del av för­säk­ring­ens värde kan få en var­ak­tig lös­ning på sina eko­no­miska pro­blem eller om det i övrigt finns syn­ner­liga skäl. Detta gäl­ler dock endast om åter­köp får ske enligt för­säk­rings­av­ta­let och för­säk­rings­tek­niska rikt­lin­jer.

Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel hind­rar inte åter­be­tal­ning enligt 13 kap. 4 § äkten­skaps­bal­ken eller 15 kap. 8 § för­säk­rings­av­talsla­gen (2005:104) av för­säk­rings­ta­ga­rens till­go­do­ha­vande. De hind­rar inte hel­ler en över­fö­ring av hela vär­det i en eller flera pen­sions­för­säk­ringar direkt till en annan pen­sions­för­säk­ring än som avses i 5 § om
   - för­säk­ring­arna har samma per­son som för­säk­rad, och
   - utbe­tal­ning inte har påbör­jats från den mot­ta­gande för­säk­ringen.

En över­fö­ring som upp­fyl­ler vill­ko­ren i tredje styc­ket ska inte anses som pen­sion enligt 10 kap. 5 § första styc­ket 4 och inte hel­ler som en betal­ning av pre­mier för pen­sions­för­säk­ring. Lag (2019:739).

Avtal om betal­ning av avkast­nings­skatt

18 a §   En för­säk­rings­gi­vare som bedri­ver verk­sam­het från ett fast drift­ställe i en utländsk stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det och som gett in ett sådant åta­gande som avses i 16 a § andra styc­ket, får avtala med för­säk­ring­ens inne­ha­vare om att för den­nes räk­ning betala den avkast­nings­skatt som enligt lagen (1990:661) om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del är hän­för­lig till för­säk­ringen. Ett sådant avtal om betal­ning av avkast­nings­skatt ska vara skrift­ligt och får avse flera år.

Betal­ningen ska inte anses strida mot bestäm­mel­serna i detta kapi­tel och inte hel­ler anses som pen­sion enligt 10 kap. 5 § första styc­ket 4, om
   - belop­pet beta­lats ut sedan under­la­get för avkast­nings­skatt fast­ställts i beslut om slut­lig skatt, och
   - det belopp som beta­lats ut inte över­sti­ger avkast­nings­skat­tens stor­lek enligt beslut om slut­lig skatt med tillägg för ban­kav­gif­ter och andra sed­van­liga kost­na­der som har direkt sam­band med över­fö­ringen av belop­pet.

Om skatt som för­säk­rings­gi­va­ren beta­lat till följd av avta­let åter­be­ta­las, anses belop­pet som pen­sion om det inte, till­sam­mans med intäkts­ränta enligt 65 kap. 16 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244), till­go­do­förs för­säk­ringen inom 14 dagar. Har för­säk­ringen avslu­tats, ska belop­pet i stäl­let till­go­do­fö­ras den för­säk­ring till vil­ken vär­det i den avslu­tade för­säk­ringen har över­förts.

Bestäm­mel­serna i denna para­graf tilläm­pas också på tjäns­te­pen­sions­av­tal som är jäm­för­bara med pen­sions­för­säk­ring och upp­fyl­ler vill­ko­ren i 1 a §. Lag (2011:1256).

18 b §   Har upp­hävts genom lag (2015:65).

Avskatt­ning av pen­sions­för­säk­ring och tjäns­te­pen­sions­av­tal

19 §   Det kapi­tal som hän­för sig till en pen­sions­för­säk­ring ska tas upp i inkomst­sla­get tjänst (avskatt­ning), om för­säk­rings­gi­va­ren
   1. över­lå­ter för­säk­ringen till en för­säk­rings­gi­vare som inte med­de­lar pen­sions­för­säk­ring, eller
   2. för över för­säk­ringen till en sådan del av sin verk­sam­het som inte avser pen­sions­för­säk­ring.

Avskatt­ningen ska ske i fall som avses i första styc­ket 1 när ansva­ret för för­säk­ringen över­går på den över­ta­gande för­säk­rings­gi­va­ren och i fall som avses i första styc­ket 2 när för­säk­ringen förs över. Inkoms­ten vid avskatt­ning ska beräk­nas enligt 19 a § andra styc­ket.

Bestäm­mel­serna i denna para­graf tilläm­pas också på tjäns­te­pen­sions­av­tal som är jäm­för­bara med pen­sions­för­säk­ring och upp­fyl­ler vill­ko­ren i 1 a §. Lag (2008:134).

19 a §   För­u­tom i de fall som avses i 19 § och oav­sett vad som före­skrivs i för­säk­rings­av­talsla­gen (2005:104) om för­fo­gan­den som är utan ver­kan, ska avskatt­ning ske om
   - pen­sions­för­säk­rings­av­ta­let änd­ras så att för­säk­ringen inte längre upp­fyl­ler vill­ko­ren för att utgöra en pen­sions­för­säk­ring,
   - par­terna på annat sätt för­fo­gar över avta­let i strid med vill­ko­ren för pen­sions­för­säk­ring, eller
   - kon­troll­upp­gif­ter som avses i 16 a § inte läm­nas.

Avskatt­ning ska ske när avtal­sänd­ringen eller för­fo­gan­det över för­säk­ringen inträf­far eller vid den tid­punkt då kon­troll­upp­gif­ten rät­te­li­gen skulle ha läm­nats. Vid avskatt­ning upp­går den skat­te­plik­tiga inkoms­ten till det kapi­tal som hän­för sig till pen­sions­för­säk­ringen mul­ti­pli­ce­rat med talet 1,5.

Bestäm­mel­serna i denna para­graf tilläm­pas också på tjäns­te­pen­sions­av­tal som är jäm­för­bara med pen­sions­för­säk­ring och upp­fyl­ler vill­ko­ren i 1 a §. Lag (2008:134).

19 b §   Om för­säk­rings­gi­va­ren för ett enstaka år inte inom den tid som före­skrivs i skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) läm­nar sådana kon­troll­upp­gif­ter som avses i 16 a § och som ska läm­nas senast den 31 janu­ari året efter beskatt­nings­å­ret, ska avskatt­ning enligt 19 a § inte ske om för­säk­rings­ta­ga­ren eller den för­säk­rade själv läm­nar upp­gif­ter från för­säk­rings­gi­va­ren om för­säk­ringen senast den 31 maj under det år kon­troll­upp­gif­ten skulle ha läm­nats.

Om avskatt­ning inte ska ske på grund av bestäm­mel­sen i första styc­ket, och för­säk­rings­ta­ga­ren under det år då kon­troll­upp­gif­ten skulle ha läm­nats för över pen­sions­för­säk­ring­ens värde till en annan för­säk­ring hos en annan för­säk­rings­gi­vare på det sätt som avses i 18 § tredje styc­ket ska avskatt­ning inte ske även om kon­troll­upp­gift om över­fö­ringen enligt 22 kap. 9 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen inte läm­nas. Lag (2011:1256).

19 c §   Om den skatt­skyl­dige begär det ska vid avskatt­ning i fall som avses i 19 a § kapi­ta­let som hän­för sig till för­säk­ringen i stäl­let mul­ti­pli­ce­ras med talet 1,0 om det finns syn­ner­liga skäl. Vid pröv­ningen ska det beak­tas att ett otillå­tet för­fo­gande, en otillå­ten vill­kor­sänd­ring eller annan åtgärd som med­för att för­säk­ringen inte längre upp­fyl­ler vill­ko­ren för pen­sions­för­säk­ring, skett på grund av en åtgärd som den skatt­skyl­dige sak­nat rätts­lig möj­lig­het att för­hindra.
Lag (2008:134).

All­män pen­sions­plan

20 §   Vad som avses med all­män pen­sions­plan fram­går av 4 § lagen (1967:531) om tryg­gande av pen­sions­ut­fäs­telse m.m. Med all­män pen­sions­plan avses också
   - pen­sions­ut­fäs­tel­ser som ryms inom vad som enligt en all­män pen­sions­plan är sed­van­ligt inom bran­schen för arbets­ta­gare med mot­sva­rande upp­gif­ter, dock när det gäl­ler utfäs­tel­ser som tryg­gas genom avsätt­ning i balans­räk­ningen bara i för­e­ning med kre­dit­för­säk­ring,
   - pen­sions­ut­fäs­tel­ser för vilka det har teck­nats kom­mu­nal eller stat­lig bor­gen eller lik­nande garanti, och
   - pen­sions­ut­fäs­tel­ser i enlig­het med pen­sions­av­tal som har god­känts på arbets­ta­gar­si­dan av sådan orga­ni­sa­tion som enligt lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet anses som cen­tral arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion.

Pen­sions­spar­konto

Defi­ni­tio­ner

21 §   Ett pen­sions­spar­konto är ett sådant konto som avses i 1 kap. 2 § lagen (1993:931) om indi­vi­du­ellt pen­sions­spa­rande och som upp­fyl­ler de vill­kor som anges i 22-31 §§.

Med pen­sions­sparav­tal, pen­sions­sparin­sti­tut och pen­sions­spa­rare avses det­samma som i lagen om indi­vi­du­ellt pen­sions­spa­rande.

Vem som för kon­tot

22 §   Pen­sions­spar­konto ska föras av ett svenskt pen­sions­sparin­sti­tut eller av ett utländskt insti­tuts filial i Sve­rige. Lag (2007:1419).

Utbe­tal­ning från pen­sions­spar­konto

23 §   Utbe­tal­ningar från ett pen­sions­spar­konto får avse bara
   1. belopp som beta­las ut till en pen­sions­spa­rare när denne upp­nått viss ålder (ålderspen­sion),
   2. belopp som beta­las ut efter pen­sions­spa­ra­rens död till sådana efter­le­vande som avses i 27 § (efter­le­van­de­pen­sion),
   3. behåll­ning som ska avskat­tas enligt 33 §,
   4. utbe­tal­ning på grund av jämk­ning av ett för­månsta­gar­för­ord­nande,
   5. åter­be­tal­ning enligt 13 kap. 4 § äkten­skaps­bal­ken,
   6. skat­ter och avgif­ter för kon­tot, och
   7. ersätt­ning för att för­värva till­gångar till kon­tot. Lag (2007:1419).

Ålderspen­sion

24 §   Ålderspen­sion får inte börja beta­las ut innan pen­sions­spa­ra­ren fyl­ler 55 år.

Utbe­tal­ning får dock göras tidi­gare om pen­sions­spa­ra­ren enligt soci­al­för­säk­rings­bal­ken har fått rätt till sju­ker­sätt­ning. Om det i annat fall finns sär­skilda skäl, får Skat­te­ver­ket medge att pen­sio­nen får börja beta­las ut innan pen­sions­spa­ra­ren fyl­ler 55 år. Lag (2010:1277).

25 §   Ålderspen­sion får inte beta­las ut under kor­tare tid än fem år. Om pen­sions­sparav­ta­let ska upp­höra när pen­sions­spa­ra­ren fyl­ler 65 år, får pen­sio­nen dock inte beta­las ut under kor­tare tid än tre år. Varje utbe­tal­ning av pen­sio­nen under de första fem utbe­tal­nings­å­ren ska göras med samma eller med sti­gande belopp.

Vad som sägs i första styc­ket hind­rar inte att pen­sions­spa­ra­ren under de första fem utbe­tal­nings­å­ren gör ett eller flera uppe­håll med utbe­tal­ning­arna. Efter ett uppe­håll ska varje utbe­tal­ning av pen­sio­nen under den tid som kvar­står av femårs­pe­ri­o­den göras med samma belopp som den sista utbe­tal­ningen före uppe­hål­let eller med sti­gande belopp.

Vad som sägs i första styc­ket hind­rar inte hel­ler att pen­sions­spa­ra­ren under de första fem utbe­tal­nings­å­ren väl­jer att för­länga utbe­tal­nings­ti­den. Pen­sio­nen ska under den tid som kvar­står av femårs­pe­ri­o­den efter för­läng­ningen beta­las ut med samma belopp som den första utbe­tal­ningen efter för­läng­ningen eller med sti­gande belopp. Det gäl­ler även när utbe­tal­nings­ti­den för­längs i sam­band med ett uppe­håll med utbe­tal­ning­arna.

Pen­sio­nen ska upp­höra när pen­sions­spa­ra­ren dör, även om den bestämda utbe­tal­nings­ti­den inte har löpt ut. Lag (2024:974).

26 §   För­månsta­gare till ålderspen­sion får inte sät­tas in.

Efter­le­van­de­pen­sion

27 §   Efter­le­van­de­pen­sion får beta­las ut bara till
   1. per­son som varit pen­sions­spa­ra­rens make eller sambo, och
   2. barn till pen­sions­spa­ra­ren eller till per­son som avses i 1.

För­månsta­gare till efter­le­van­de­pen­sion ska vara en sådan per­son som avses i första styc­ket. Lag (2007:1419).

28 §   Efter­le­van­de­pen­sion får beta­las ut bara så länge den efter­le­vande lever. Varje utbe­tal­ning av pen­sio­nen under de första fem utbe­tal­nings­å­ren ska göras med samma eller med sti­gande belopp.

Efter­le­van­de­pen­sio­nen får under den efter­le­van­des livs­tid inte upp­höra för­rän fem år för­flu­tit från den för­säk­ra­des död med föl­jande undan­tag:
   1. Om pen­sions­spa­ra­ren har dött mindre än fem år före den tid­punkt då utbe­tal­ning­arna annars skulle ha upp­hört, får efter­le­van­de­pen­sio­nen upp­höra vid sist­nämnda tid­punkt.
   2. Om utbe­tal­ning av efter­le­van­de­pen­sion till barn under 20 år har påbör­jats, får pen­sio­nen upp­höra när bar­net fyl­ler 20 år.

Vad som sägs i första styc­ket hind­rar inte att den efter­le­vande under de första fem utbe­tal­nings­å­ren gör ett eller flera uppe­håll med utbe­tal­ning­arna. Ett uppe­håll med utbe­tal­ning­arna inne­bär inte att pen­sio­nen ska anses ha upp­hört enligt andra styc­ket. Efter ett uppe­håll ska varje utbe­tal­ning av pen­sio­nen under den tid som kvar­står av femårs­pe­ri­o­den göras med samma belopp som den sista utbe­tal­ningen före uppe­hål­let eller med sti­gande belopp.

Vad som sägs i första styc­ket hind­rar inte hel­ler att den efter­le­vande under de första fem utbe­tal­nings­å­ren väl­jer att för­länga utbe­tal­nings­ti­den. Pen­sio­nen ska under den tid som kvar­står av femårs­pe­ri­o­den efter för­läng­ningen beta­las ut med samma belopp som den första utbe­tal­ningen efter för­läng­ningen eller med sti­gande belopp. Det gäl­ler även när utbe­tal­nings­ti­den för­längs i sam­band med ett uppe­håll med utbe­tal­ning­arna. Lag (2024:974).

Spa­rande i fond­pap­per m.m.

29 §   För spa­rande i fond­pap­per som avses i 1 kap. 2 § 8 lagen (1993:931) om indi­vi­du­ellt pen­sions­spa­rande och inlå­ning i utländsk valuta ska det vid bedöm­ningen enligt 25 och 28 §§ av utbe­tal­ning­ar­nas stor­lek under de första fem åren bort­ses från sådana för­änd­ringar av belop­pen som beror på fond­pap­pe­rens eller den utländska valu­tans kurs­ut­veck­ling. Lag (2008:134).

Pen­sions­sparav­ta­lets utform­ning

30 §   Pen­sions­sparav­ta­let ska inne­hålla vill­kor att rät­ten enligt avta­let eller till­gång­arna på pen­sions­spar­kon­tot inte får pant­sät­tas eller belå­nas samt de vill­kor i övrigt som avgör om ett avtal är ett pen­sions­sparav­tal. Avta­let får inte inne­hålla vill­kor som är ofören­liga med bestäm­mel­serna om pen­sions­sparav­tal i detta kapi­tel.

Pen­sions­sparav­ta­let får inte änd­ras på sådant sätt att det inte längre upp­fyl­ler de före­skrif­ter som anges för ett sådant avtal i lag. Lag (2007:1419).

Över­lå­telse av pen­sions­spar­konto

31 §   Rätt till behåll­ning på pen­sions­spar­konto får över­lå­tas bara
   - på grund av utmät­ning, ackord, kon­kurs eller en under före­tags­re­kon­struk­tion fast­ställd rekon­struk­tions­plan, eller
   - på det sätt som anges i 4 kap. 12 och 16 §§ lagen (1993:931) om indi­vi­du­ellt pen­sions­spa­rande. Lag (2022:987).

Avslut­ning av konto i för­tid

32 §   Ett pen­sions­spar­konto får avslu­tas genom en utbe­tal­ning i för­tid, om behåll­ningen upp­går till högst ett pris­bas­belopp.

I andra fall får Skat­te­ver­ket medge att kon­tot avslu­tas genom en utbe­tal­ning i för­tid eller att en del av kon­to­be­håll­ningen beta­las ut, om pen­sions­spa­ra­ren är på obe­stånd och genom en utbe­tal­ning kan få en var­ak­tig lös­ning på sina eko­no­miska pro­blem eller om det i övrigt finns syn­ner­liga skäl.

Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel hind­rar inte åter­be­tal­ning enligt 13 kap. 4 § äkten­skaps­bal­ken av pen­sions­spa­ra­rens till­go­do­ha­vande. Lag (2015:775).

32 a §   Har upp­hävts genom lag (2015:65).

Avskatt­ning av pen­sions­spar­konto

33 §   Behåll­ning på pen­sions­spar­konto ska tas upp i inkomst­sla­get tjänst (avskatt­ning) till den del pen­sions­sparav­ta­let upp­hör att gälla enligt 4 kap. 6 eller 14 § eller 6 kap. 5 § lagen (1993:931) om indi­vi­du­ellt pen­sions­spa­rande eller till den del behåll­ningen tas i anspråk på grund av utmät­ning, ackord, kon­kurs eller en under före­tags­re­kon­struk­tion fast­ställd rekon­struk­tions­plan.

Med behåll­ning på pen­sions­spar­konto avses mark­nads­vär­det på till­gång­arna på kon­tot efter avräk­ning för den skatt enligt lagen (1990:661) om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del som avser kon­tot.

Avskatt­ningen ska ske när pen­sions­sparav­ta­let upp­hör att gälla för till­gång­arna. Lag (2022:987).

Över­kla­gande

34 §   Skat­te­ver­kets beslut enligt 5, 9, 10, 18, 24 eller 32 § får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol.
Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (2003:669).


59 kap. Pen­sions­sparav­drag

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om avdrag för pre­mier för pen­sions­för­säk­ringar och inbe­tal­ningar på pen­sions­spar­kon­ton (pen­sions­sparav­drag).

Vilka som får göra pen­sions­sparav­drag

1 a §   Pen­sions­sparav­drag får göras av dem som är obe­grän­sat skatt­skyl­diga och som har
   1. avdrags­grun­dande inkomst av anställ­ning och helt sak­nar pen­sions­rätt i anställ­ning, eller
   2. avdrags­grun­dande inkomst av aktiv närings­verk­sam­het.

I 16 § finns bestäm­mel­ser om när sådant avdrag får göras av dem som är begrän­sat skatt­skyl­diga.

Pen­sions­sparav­drag får även göras efter beslut om dis­pens enligt 8-12 §§. Lag (2015:775).

Vill­kor för avdrags­rätt

2 §   Pen­sions­sparav­drag får göras bara för
   - pre­mier för pen­sions­för­säk­ring som den skatt­skyl­dige äger, och
   - inbe­tal­ningar på pen­sions­spa­ra­rens eget pen­sions­spar­konto.

Avdrag får inte göras för pen­sions­för­säk­ring som för­vär­vats genom bodel­ning under äkten­ska­pet utan att det pågått något mål om äkten­skaps­skill­nad.

Pen­sions­sparav­drag får inte göras för för­säk­ring som ägs av arbets­gi­vare. I fråga om avdrag för sådan för­säk­ring gäl­ler bestäm­mel­serna i 28 kap.

Beräk­ning av pen­sions­sparav­drag

Avdrags­grun­dande inkoms­ter

3 §   Den skatt­skyl­di­ges högsta pen­sions­sparav­drag ska beräk­nas med utgångs­punkt i hans avdrags­grun­dande inkoms­ter. Beräk­ningen ska grun­das på antingen beskatt­nings­å­rets eller det före­gå­ende beskatt­nings­å­rets inkoms­ter. Lag (2007:1419).

4 §   Pen­sions­sparav­dra­get får inte över­stiga sum­man av de avdrags­grun­dande inkoms­terna. Med avdrags­grun­dande inkomst avses
   1. över­skott av aktiv närings­verk­sam­het beräk­nat före
   - pen­sions­sparav­dra­get,
   - avdrag för sär­skild löneskatt på pen­sions­kost­na­der som avser pen­sions­sparav­drag, och
   - avdrag för avsätt­ning för egen­av­gif­ter, och 2. över­skott i inkomst­sla­get tjänst mins­kat med sådana lån, utdel­ningar och kapital­vins­ter som enligt 11 kap. 45 §, 50 kap. 7 § eller 57 kap. ska tas upp i inkomst­sla­get tjänst. Lag (2007:1419).

5 §   För avdrags­grun­dande inkomst av anställ­ning får pen­sions­sparav­dra­get inte över­stiga vare sig 35 pro­cent av inkoms­ten eller 10 pris­bas­belopp.

För avdrags­grun­dande inkomst av aktiv närings­verk­sam­het får pen­sions­sparav­dra­get inte över­stiga vare sig 35 pro­cent av inkoms­ten eller 10 pris­bas­belopp. Lag (2015:775).

Flera närings­verk­sam­he­ter

6 §   Om den skatt­skyl­dige har avdrags­grun­dande inkomst av aktiv närings­verk­sam­het från flera närings­verk­sam­he­ter, får pen­sions­sparav­dra­get inte över­stiga det avdrag som kun­nat göras om inkoms­ten avsett en enda närings­verk­sam­het.

Avdrag ett senare beskatt­ningsår

7 §   Om en pre­mie eller en inbe­tal­ning helt eller del­vis inte får dras av enligt 3-6 §§, ska åter­stå­ende belopp dras av nästa beskatt­ningsår. Avdrag ska då i första hand göras för de betal­ningar som görs det beskatt­nings­å­ret. Det sam­man­lagda avdra­get får inte vara större än som föl­jer av 3-6 §§ för sist­nämnda beskatt­ningsår. Lag (2007:1419).

Dis­pens

Beslut om dis­pens

8 §   Om det finns sär­skilda skäl, får Skat­te­ver­ket medge att pen­sions­sparav­drag görs med ett högre belopp än som föl­jer av 3-7 §§. Bestäm­mel­ser om detta finns i 9-12 §§.

Skat­te­ver­kets beslut får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol. Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten. Lag (2003:669).

Tjänst

9 §   För skatt­skyl­diga som har avdrags­grun­dande inkomst i inkomst­sla­get tjänst och i huvud­sak sak­nar pen­sions­rätt i anställ­ning, får Skat­te­ver­ket medge pen­sions­sparav­drag med högst samma belopp som för sådana inkoms­ter som avses i 5 § första styc­ket. För skatt­skyl­diga som fått sär­skild ersätt­ning i sam­band med att en anställ­ning upp­hört och som inte har ett betryg­gande pen­sions­skydd, får Skat­te­ver­ket medge avdrag med ett högre belopp. Lag (2015:775).

Närings­verk­sam­het som upp­hör

10 §   För skatt­skyl­diga som har bedri­vit närings­verk­sam­het direkt eller indi­rekt, som har upp­hört med drif­ten av denna och som inte har skaf­fat sig ett betryg­gande pen­sions­skydd under verk­sam­hets­ti­den, får Skat­te­ver­ket medge att pen­sions­sparav­drag beräk­nas också på
   - inkomst i inkomst­sla­get kapi­tal i form av kapital­vins­ter vid avytt­ring av närings­verk­sam­he­ten mins­kade med mot­sva­rande kapital­för­lus­ter,
   - över­skott av pas­siv närings­verk­sam­het före pen­sions­sparav­drag, och
   - sådana utdel­ningar och kapital­vins­ter som enligt 50 kap. 7 § eller 57 kap. ska tas upp i inkomst­sla­get tjänst.

Avdra­get ska beräk­nas med beak­tande av det antal år den skatt­skyl­dige bedri­vit närings­verk­sam­he­ten, dock högst tio år.
Vid beräk­ningen ska hän­syn tas till den skatt­skyl­di­ges övriga pen­sions­skydd och andra möj­lig­he­ter till pen­sions­sparav­drag.
Lag (2007:1419).

11 §   Pen­sions­sparav­drag som avses i 10 § får inte över­stiga ett belopp som för varje år som drif­ten pågått mot­sva­rar tio gånger pris­bas­belop­pet för det år då drif­ten av närings­verk­sam­he­ten upp­hörde. Det får inte hel­ler över­stiga sum­man för beskatt­nings­å­ret av sådan inkomst i inkomst­sla­get kapi­tal som avser vinst med anled­ning av avytt­ring av närings­verk­sam­he­ten och av över­skot­tet av närings­verk­sam­he­ten före
   - pen­sions­sparav­dra­get,
   - avdrag för sär­skild löneskatt på pen­sions­kost­na­der som avser pen­sions­sparav­drag, och
   - avdrag för avsätt­ning för egen­av­gif­ter.

Döds­bon

12 §   Om Skat­te­ver­ket enligt 58 kap. 9 § med­ger att ett dödsbo teck­nar pen­sions­för­säk­ring, ska ver­ket också besluta med vil­ket belopp pen­sions­sparav­drag för för­säk­ringen högst får göras.
Detta belopp ska beräk­nas med tillämp­ning av bestäm­mel­serna i 10 och 11 §§. Lag (2007:1419).

Avdrag i inkomst­slag eller all­mänt avdrag

13 §   Pen­sions­sparav­drag som grun­dar sig på över­skott av en närings­verk­sam­het eller inkomst i inkomst­sla­get kapi­tal ska göras i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het och annat pen­sions­sparav­drag ska göras som all­mänt avdrag, om inte annat sägs i 15 §. Lag (2015:775).

14 §   Har uppävts genom lag (2015:775).

15 §   Pen­sions­sparav­drag som med­ges enligt 10 § på grund av att ande­lar i ett fåmans­fö­re­tag avytt­rats, ska i första hand göras som all­mänt avdrag. Det all­männa avdra­get får dock inte uppgå till högre belopp än den del av kapital­vins­ten som ska tas upp i inkomst­sla­get tjänst och får inte hel­ler över­stiga över­skot­tet i inkomst­sla­get tjänst. Om inte hela pen­sions­sparav­dra­get ska göras som all­mänt avdrag, ska åter­stå­ende del dras av i inkomst­sla­get kapi­tal.

Pen­sions­sparav­drag som med­ges enligt 10 § på grund av att ande­lar i ett fåmans­han­dels­bo­lag avytt­rats, ska all­tid göras i inkomst­sla­get kapi­tal. Lag (2007:1419).

Avdrag för begrän­sat skatt­skyl­diga

16 §   Pen­sions­sparav­drag får göras av den som är begrän­sat skatt­skyl­dig enligt 3 kap. 18 § första styc­ket 1, 2 eller 3, om den­nes över­skott av för­värv­sin­koms­ter i Sve­rige och i andra län­der, ute­slu­tande eller så gott som ute­slu­tande, utgörs av över­skott av för­värv­sin­koms­ter i Sve­rige.

Den som är obe­grän­sat skatt­skyl­dig bara under en del av beskatt­nings­å­ret ska göra de avdrag som avser den tiden. Om den­nes över­skott av för­värv­sin­koms­ter i Sve­rige och i andra län­der, ute­slu­tande eller så gott som ute­slu­tande, utgörs av över­skott av för­värv­sin­koms­ter i Sve­rige, ska dock pen­sions­sparav­drag göras för hela året.

Bestäm­mel­serna i första och andra styc­kena gäl­ler inte i inkomst­sla­get kapi­tal. Lag (2015:775).

Begräns­ning av pen­sions­sparav­drag som all­mänt avdrag

17 §   När pen­sions­sparav­drag görs som all­mänt avdrag får det inte i något fall över­stiga skill­na­den mel­lan
   - sum­man av över­skott i inkomst­sla­gen tjänst och närings­verk­sam­het, och
   - andra all­männa avdrag än pen­sions­sparav­drag.

Belopp som inte får dras av enligt första styc­ket ska dras av senare beskatt­ningsår, dock senast det sjätte beskatt­nings­å­ret efter det då betal­ningen gjor­des.

Avdrag får inte något beskatt­ningsår göras med högre belopp än som anges i första styc­ket. Avdrag ska i första hand göras för det aktu­ella beskatt­nings­å­rets betal­ningar. Lag (2007:1419).


AVD. X VISSA GEMEN­SAMMA BESTÄM­MEL­SER


60 kap. Famil­je­be­skatt­ning

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om ersätt­ning till barn och make för utfört arbete samt om upp­del­ning av inkoms­ter i övrigt inom famil­jen.

Bestäm­mel­ser om
   - ersätt­ning till barn och make i enskild närings­verk­sam­het samt i inkomst­sla­gen tjänst och kapi­tal finns i 2 och 3 §§,
   - makar som till­sam­mans del­tar i enskild närings­verk­sam­het finns i

4-11 §§, och
   - fåmans­fö­re­tag och fåmans­han­dels­bo­lag finns i 12-14 §§.

Enskild närings­verk­sam­het samt inkomst­sla­gen tjänst och kapi­tal

Ersätt­ning till barn

2 §   Ersätt­ning för arbete som utförs av den skatt­skyl­di­ges barn under 16 år får inte dras av i enskild närings­verk­sam­het eller i inkomst­sla­gen tjänst och kapi­tal. Avdrag för ersätt­ning för arbete som utförs av barn som har fyllt 16 år får inte över­stiga mark­nads­mäs­sig ersätt­ning för arbetsin­sat­sen.

Ersätt­ning som enligt första styc­ket inte får dras av, ska inte tas upp hos bar­net. Lag (2007:1419).

Ersätt­ning till make

3 §   Ersätt­ning för arbete som utförs av den skatt­skyl­di­ges make får inte dras av i enskild närings­verk­sam­het eller i inkomst­sla­gen tjänst och kapi­tal.

Ersätt­ning som enligt första styc­ket inte får dras av, ska inte tas upp hos maken. Lag (2007:1419).

Makar som till­sam­mans del­tar i enskild närings­verk­sam­het

Före­tags­le­dande och med­hjäl­pande make

4 §   Om makar till­sam­mans del­tar i enskild närings­verk­sam­het och den ena är före­tags­le­dande make medan den andra är med­hjäl­pande make, tilläm­pas 6-9 och 11 §§. Om båda eller ingen av dem är före­tags­le­dande make tilläm­pas 10 och 11 §§.

5 §   En make anses som före­tags­le­dande make om denna make med hän­syn till utbild­ning, arbets­upp­gif­ter och övriga omstän­dig­he­ter kan anses ha en ledande ställ­ning i närings­verk­sam­he­ten. En make som inte har en sådan ledande ställ­ning anses som med­hjäl­pande make.

Verk­sam­het med en före­tags­le­dande och en med­hjäl­pande make

6 §   Om den ena maken är före­tags­le­dande make och den andra är med­hjäl­pande make, anses närings­verk­sam­he­ten bedri­ven av den före­tags­le­dande maken. Hela över­skot­tet eller under­skot­tet ska tas upp hos den före­tags­le­dande maken, om annat inte fram­går av 7-9 §§. Lag (2007:1419).

7 §   Makarna får för­dela inkoms­ten så, att en del av över­skot­tet av närings­verk­sam­he­ten, beräk­nat utan avdrag för avsätt­ning för egen­av­gif­ter, tas upp hos den med­hjäl­pande maken. Denna del får inte över­stiga vad som mot­sva­rar mark­nads­mäs­sig ersätt­ning för den med­hjäl­pande makens arbete, ökad med den makens sjuk­pen­ning och annan ersätt­ning som avses i 15 kap. 8 §.

8 §   Om den med­hjäl­pande maken äger del i närings­verk­sam­he­ten eller i det kapi­tal som är ned­lagt i närings­verk­sam­he­ten, får den maken ta upp ytter­li­gare en del av över­skot­tet. Denna del får inte över­stiga vad som mot­sva­rar skä­lig avkast­ning på grund av ägan­de­rät­ten eller kapi­tal­in­sat­sen.

9 §   Avdrag för avsätt­ning för egen­av­gif­ter ska göras hos var­dera maken för sig. Lag (2007:1419).

Gemen­samt bedri­ven verk­sam­het

10 §   Om båda eller ingen av makarna är före­tags­le­dande makar anses de bedriva närings­verk­sam­he­ten gemen­samt. Var­dera maken ska ta upp den del av intäk­terna och kost­na­derna i verk­sam­he­ten som är skä­lig med hän­syn till makens arbete och övriga insat­ser i verk­sam­he­ten. Lag (2007:1419).

Expan­sions­fond och rän­te­för­del­ning

11 §   Del­tar makar till­sam­mans i enskild närings­verk­sam­het, ska kapi­tal­un­der­la­get för expan­sions­fond och för rän­te­för­del­ning delas upp mel­lan dem på grund­val av deras delar av kapi­ta­let i verk­sam­he­ten. Lag (2007:1419).

Fåmans­fö­re­tag och fåmans­han­dels­bo­lag

12 §   Om ett fåmans­fö­re­tag eller fåmans­han­dels­bo­lag beta­lar ersätt­ning för arbete som utförs av före­tags­le­da­rens eller före­tags­le­da­rens makes barn under 16 år, ska ersätt­ningen tas upp av den av makarna som har den högsta inkoms­ten från före­ta­get. Om makarna har lika stor inkomst från före­ta­get, ska den äldsta maken ta upp ersätt­ningen.

Om bar­net har fyllt 16 år, ska bar­net ta upp ersätt­ningen till den del den är mark­nads­mäs­sig. För över­skju­tande del tilläm­pas första styc­ket. Lag (2007:1419).

13 §   Om den ena maken är före­tags­le­dare i ett fåmans­fö­re­tag eller fåmans­han­dels­bo­lag och den andra maken inte är före­tags­le­dare där, ska den make som inte är före­tags­le­dare ta upp ersätt­ning för arbete som den maken utför i före­ta­get till den del den är mark­nads­mäs­sig. Över­skju­tande del ska tas upp av före­tags­le­da­ren. Lag (2007:1419).

14 §   I fråga om ett barn som är delä­gare i ett fåmans­han­dels­bo­lag där bar­nets för­äl­der eller för­äl­ders make är före­tags­le­dare och i fråga om en make som är delä­gare i ett fåmans­han­dels­bo­lag där den andra maken är före­tags­le­dare, gäl­ler föl­jande för beräk­ningen av resul­ta­tet från han­dels­bo­la­get.

Till den del inkoms­ten mot­sva­rar ersätt­ning för utfört arbete tilläm­pas 12 och 13 §§.

Till den del inkoms­ten mot­sva­rar skä­lig avkast­ning på kapi­tal­in­sat­sen i bola­get ska den tas upp hos delä­ga­ren.
Res­te­rande del ska tas upp hos före­tags­le­da­ren. Om delä­ga­ren är ett barn och båda makarna har inkomst från bola­get, tilläm­pas dock bestäm­mel­serna i 12 §. Lag (2007:1419).


61 kap. Vär­de­ring av inkoms­ter i annat än pengar

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - mark­nads­värde i 2 §,
   - kost­för­mån och bostads­för­mån i 3-4 §§,
   - bil­för­mån i 5-11 §§,
   - rese­för­mån med inskrän­kande vill­kor i 12-14 §§,
   - rän­te­för­mån i 15-17 §§,
   - sjuk­vårds­för­säk­rings­för­mån i 17 a och 17 b §§, och
   - juste­ring av för­månsvärde i 18-21 §§.
Lag (2018:523).

Mark­nads­värde

2 §   Inkoms­ter i annat än pengar ska vär­de­ras till mark­nads­vär­det om inte annat föl­jer av övriga bestäm­mel­ser i detta kapi­tel.

Med mark­nads­värde avses det pris som den skatt­skyl­dige skulle ha fått betala på orten om han själv skaf­fat sig mot­sva­rande varor, tjäns­ter eller för­må­ner mot kon­tant betal­ning.

I fråga om till­gångar eller tjäns­ter från den egna närings­verk­sam­he­ten avses med mark­nads­värde det pris som näringsid­ka­ren skulle ha fått om till­gången eller tjäns­ten bju­dits ut på mark­na­den på vill­kor som med hän­syn till den skatt­skyl­di­ges affärs­mäs­siga situ­a­tion fram­står som natur­liga.
Lag (2007:1419).
Kost­för­mån och bostads­för­mån

3 §   Kost­för­mån ska för en hel dag beräk­nas till ett belopp - avrun­dat till när­maste fem­tal kro­nor - som mot­sva­rar 0,52 pro­cent av pris­bas­belop­pet. För­månsvär­det för lunch eller mid­dag är 40 pro­cent av vär­det för kost­för­mån för en hel dag. För­månsvär­det för fru­kost är 20 pro­cent av vär­det för kost­för­mån för en hel dag.

Om en anställds kost­na­der för en mål­tid är lägre än det belopp som mot­sva­rar för­månsvär­det enligt första styc­ket på grund av att arbets­gi­va­ren bidrar till kost­na­derna för denna, ska för­må­nen behand­las som en kost­för­mån med ett värde som mot­sva­rar mel­lan­skill­na­den. Lag (2020:1068).

3 a §   Vär­det av bostads­för­mån och kost­för­mån som en fysisk per­son får av en annan fysisk per­son och som ges ut i den­nes hus­håll ska beräk­nas till
   - 600 kro­nor för hel kalen­der­må­nad eller 20 kro­nor per dag för del av kalen­der­må­nad för bostad, och - 50 kro­nor för två eller flera mål­ti­der per dag.
En fri mål­tid per dag ska inte tas upp. Lag (2007:1419).

4 §   Om den skatt­skyl­dige läm­nar ersätt­ning för kost­för­må­nen eller bostads­för­må­nen, ska för­månsvär­det beräk­nas till vär­det för för­må­nen enligt 3 eller 3 a § mins­kat med vad han har beta­lat. Lag (2007:1419).
Bil­för­mån

5 §   Vär­det av bil­för­mån exklu­sive driv­me­del ska för ett kalen­derår beräk­nas till sum­man av
   - 0,29 pris­bas­belopp,
   - ett rän­te­re­la­te­rat belopp,
   - ett pris­re­la­te­rat belopp, och
   - bilens for­dons­skatt enligt väg­tra­fikskat­te­la­gen (2006:227).

Det rän­te­re­la­te­rade belop­pet ska beräk­nas till bil­mo­del­lens nybils­pris mul­ti­pli­ce­rat med sum­man av 70 pro­cent av stats­lå­ne­rän­tan och 0,01. Med stats­lå­ne­rän­tan avses här rän­te­ni­vån vid utgången av novem­ber året när­mast före det kalen­derår under vil­ket beskatt­nings­å­ret går ut, dock lägst 0,5 pro­cent.

Det pris­re­la­te­rade belop­pet ska beräk­nas till 13 pro­cent av bil­mo­del­lens nybils­pris. Lag (2021:479).

5 a §   Utgif­ter för väg-, bro- och fär­jeav­gif­ter samt träng­selskatt ingår inte i bil­för­mån enligt 5 §.
Lag (2017:1212).

6 §   Med bil­mo­dell avses bilar av samma märke, vari­ant och till­verk­ningsår.

Med bil­mo­del­lens nybils­pris avses det pris som bilen hade när den intro­du­ce­ra­des på den svenska mark­na­den. Om ett sådant intro­duk­tions­pris änd­ras efter kort tid, avses med nybils­pris det juste­rade pri­set. Om det inte finns något nybils­pris, anses som nybils­pris för bil­mo­del­len det pris som det kan antas att bilen skulle ha haft om den intro­du­ce­rats på den svenska mark­na­den när den var ny. Lag (2001:908).

7 §   För en bil­mo­dell som är sex år eller äldre, ska nybils­pri­set anses vara det högsta av
   - det verk­liga nybils­pri­set och anskaff­nings­ut­gif­ten för extra­ut­rust­ning enligt 6 och 8 §§, och
   - fyra pris­bas­belopp. Lag (2007:1419).

8 §   Vid beräk­ning av för­månsvär­det ska anskaff­nings­ut­gif­ten för even­tu­ell extra­ut­rust­ning som ingår i för­må­nen läg­gas till nybils­pri­set, dock inte anskaff­nings­ut­gif­ten för en anord­ning som hind­rar att bilen star­tas och körs av förare som har alko­hol i utand­nings­luf­ten (alkolås).

Första styc­ket gäl­ler inte om nybils­pri­set beräk­nats enligt 7 §. Lag (2011:477).

8 a §   Vid beräk­ning av vär­det av bil­för­mån enligt 5 § ska nybils­pri­set sät­tas ned med
   - 350 000 kro­nor för en bil som är utrus­tad med tek­nik för drift helt med elekt­ri­ci­tet som till­förs genom ladd­ning från yttre ener­gikälla (elbil),
   - 350 000 kro­nor för en bil som är utrus­tad med bräns­le­cell­s­tek­nik (vät­gas­bil),
   - 140 000 kro­nor för en bil som är utrus­tad med tek­nik för drift del­vis med elekt­ri­ci­tet som till­förs genom ladd­ning från yttre ener­gikälla (ladd­hy­brid), och
   - 100 000 kro­nor för en bil som är utrus­tad helt eller del­vis med tek­nik för drift med annan gas än gasol eller vät­gas (gas­bil).

Ned­sätt­ning enligt första styc­ket får som högst uppgå till 50 pro­cent av nybils­pri­set. Lag (2022:479).

9 §   För den som kört minst 3 000 mil i tjäns­ten med för­måns­bi­len under ett kalen­derår ska för­månsvär­det beräk­nas till 75 pro­cent av det värde som beräk­nats enligt 5-8 a §§.

För en för­mån som den skatt­skyl­dige haft under bara en del av året, ska vär­det sät­tas ned med en tolf­te­del för varje hel kalen­der­må­nad som han inte haft för­må­nen. Lag (2007:1419).

10 §   Om det i bil­för­må­nen ingår för­mån av driv­me­del för för­måns­bi­len, ska denna för­mån beräk­nas till mark­nads­vär­det mul­ti­pli­ce­rat med 1,2 av den mängd driv­me­del som kan antas ha för­bru­kats för för­måns­bi­lens totala kör­sträcka under den tid den skatt­skyl­dige har varit skatt­skyl­dig för bil­för­må­nen. Om han gör san­no­likt att den mängd driv­me­del som han har för­bru­kat vid pri­vat kör­ning är lägre, ska mark­nads­vär­det för driv­me­dels­för­må­nen sät­tas ned i mot­sva­rande mån. Lag (2007:1419).

11 §   Om den skatt­skyl­dige läm­nar ersätt­ning för bil­för­må­nen, ska för­månsvär­det beräk­nas till vär­det för för­må­nen enligt 5-10 §§ mins­kat med vad han beta­lat.
Om den skatt­skyl­dige haft bil­för­mån bara i ringa omfatt­ning ska för­må­nen vär­de­ras till noll. Lag (2007:1419).

Rese­för­mån med inskrän­kande vill­kor

12 §   Om den skatt­skyl­dige har rese­för­må­ner på grund av anställ­ning eller sär­skilt upp­drag inom rese- eller tra­fik­bran­schen, ska om resorna är för­e­nade med inskrän­kande vill­kor, vär­det av resorna beräk­nas enligt bestäm­mel­serna i 13 § när rese­för­må­nen avser flyg och 14 § när rese­för­må­nen avser inri­kes tåg.

Med inskrän­kande vill­kor avses vill­kor som
   - inne­bär att resan får göras bara under vissa tider, på vissa avgångar eller under för­ut­sätt­ning att det finns plats vid resans avgång, och
   - är väsent­ligt sämre än för resor som säljs på den all­männa mark­na­den. Lag (2007:1419).

13 §   En flyg­resa med sådana inskrän­kande vill­kor att resan får göras bara om det finns plats vid avgången ska vär­de­ras till 40 pro­cent av det lägsta nor­malt före­kom­mande pris som en kon­su­ment har fått betala för mot­sva­rande resa utan inskrän­kande vill­kor under peri­o­den från och med okto­ber andra året före beskatt­nings­å­ret till och med sep­tem­ber året före beskatt­nings­å­ret. Flyg­re­sor med andra inskrän­kande vill­kor ska vär­de­ras till 75 pro­cent av nämnda pris.

När det lägsta nor­malt före­kom­mande pri­set för en mot­sva­rande resa utan inskrän­kande vill­kor ska bestäm­mas, ska en jäm­fö­relse göras med pri­ser för flyg­re­sor med samma des­ti­na­tions­ort eller, om en sådan jäm­fö­relse är svår att göra, med en likar­tad rese­sträcka. Lag (2007:1419).

14 §   Års­kort som avser inri­kes tåg­re­sor ska vär­de­ras till 5 pro­cent av det pris som en kon­su­ment får betala för ett års­kort som ger rätt till mot­sva­rande resor utan inskrän­kande vill­kor under beskatt­nings­å­ret. För barn som under beskatt­nings­å­ret fyl­ler 16, 17 eller 18 år ska års­kor­tet vär­de­ras till 50 pro­cent av detta värde. För barn som under beskatt­nings­å­ret fyl­ler högst 15 år ska års­kor­tet vär­de­ras till noll. Lag (2007:1419).

Rän­te­för­mån

15 §   Vär­det av rän­te­för­mån vid lån i svensk valuta med en fast rän­te­sats eller med en rän­te­sats som står i fast för­hål­lande till mark­nads­rän­tan för mot­sva­rande lån ska beräk­nas på grund­val av skill­na­den mel­lan stats­lå­ne­rän­tan när lånet togs upp plus en och en halv pro­cen­ten­het (jäm­fö­rel­se­rän­tan) och den avta­lade rän­te­sat­sen. Jäm­fö­rel­se­rän­tan ska dock som lägst vara 0,5 pro­cent. Lag (2023:788).

16 §   Vär­det av rän­te­för­mån vid annat lån i svensk valuta än lån som avses i 15 § ska beräk­nas på grund­val av skill­na­den mel­lan stats­lå­ne­rän­tan vid utgången av novem­ber året före beskatt­nings­å­ret plus en och en halv pro­cen­ten­het (jäm­fö­rel­se­rän­tan) och den avta­lade rän­tan för beskatt­nings­å­ret. Jäm­fö­rel­se­rän­tan ska dock som lägst vara 0,5 pro­cent.

Om stats­lå­ne­rän­tan vid utgången av maj under beskatt­nings­å­ret har änd­rats med minst två pro­cen­ten­he­ter sedan utgången av novem­ber året före beskatt­nings­å­ret, ska för­må­nens värde för tiden juli-​december under beskatt­nings­å­ret beräk­nas på grund­val av skill­na­den mel­lan stats­lå­ne­rän­tan vid utgången av maj under beskatt­nings­å­ret plus en och en halv pro­cen­ten­het och den avta­lade rän­tan. Stats­lå­ne­rän­tan vid utgången av maj under beskatt­nings­å­ret ska dock lägst anses vara minus 0,5 pro­cent. Lag (2023:788).

17 §   För rän­te­för­må­ner vid lån i utländsk valuta ska 15 och 16 §§ tilläm­pas med den änd­ringen att i stäl­let för stats­lå­ne­rän­tan ska när­mast mot­sva­rande ränta för lån i den aktu­ella valu­tan använ­das. Lag (2007:1419).

Sjuk­vårds­för­säk­rings­för­mån

17 a §   Sjuk­vårds­för­säk­rings­för­mån ska vär­de­ras till ett belopp som mot­sva­rar arbets­gi­va­rens kost­nad för för­må­nen.
Lag (2018:523).

17 b §   Om den skatt­skyl­dige läm­nar ersätt­ning för sjuk­vårds­för­säk­rings­för­må­nen, ska för­månsvär­det beräk­nas till vär­det för för­må­nen enligt 17 a § mins­kat med vad den skatt­skyl­dige beta­lat. Lag (2018:523).

Juste­ring av för­månsvärde

18 §   Vär­det av kost­för­mån och bostads­för­mån enligt 3 och 3 a §§, bil­för­mån enligt 5-9 §§ och sjuk­vårds­för­säk­rings­för­mån enligt 17 a § ska juste­ras uppåt eller nedåt, om det finns syn­ner­liga skäl. Lag (2018:523).

19 §   Som syn­ner­liga skäl för att justera vär­det av bil­för­mån nedåt anses
   - att bilen använts som arbets­red­skap,
   - att bilen använts i tax­i­nä­ring, att den körts minst 6 000 mil i verk­sam­he­ten under kalen­derå­ret och att dis­po­si­tio­nen för pri­vat kör­ning varit begrän­sad i mer än ringa utsträck­ning, eller
   - att det finns lik­nande omstän­dig­he­ter. Lag (2001:1175).

19 a §   Har upp­hävts genom lag (2006:1497).

19 b §   Vär­det av bil­för­mån ska juste­ras nedåt när en bil ingår i en större grupp av bilar som del­tar i ett test eller lik­nande för att prova ut ny eller för­bätt­rande miljö-​ eller säker­hets­tek­nik eller dylikt och bilen i det utfö­ran­det inte finns att köpa på den all­männa mark­na­den inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det. Lag (2007:1419).

20 §   Vär­det av en tjäns­te­bo­stad som är större än vad den skatt­skyl­dige och hans familj behö­ver ska beräk­nas som vär­det av en nor­mal bostad för dem. Detta gäl­ler dock bara om bosta­dens stor­lek beror på den skatt­skyl­di­ges repre­sen­ta­tions­skyl­dig­het eller på annat sätt beror på tjäns­ten. Lag (2007:1419). 21 § Om en prak­ti­kant eller mot­sva­rande får kost­för­mån, bostads­för­mån eller lik­nande för­mån och inte får någon annan ersätt­ning eller bara obe­tyd­lig annan ersätt­ning, ska för­må­nens värde juste­ras till skä­ligt belopp. Lag (2007:1419).


AVD. XI ALL­MÄNNA AVDRAG, GRUNDAV­DRAG OCH SJÖ­IN­KOMSTAV­DRAG


62 kap. All­männa avdrag

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om all­männa avdrag för
   - under­skott i 2-4 §§,
   - debi­te­rade egen­av­gif­ter i 5 §,
   - utländska soci­al­för­säk­rings­av­gif­ter i 6 §,
   - peri­o­diska under­stöd i 7 §, och
   - pen­sions­spa­rande i 8 §.

Bestäm­mel­ser om all­männa avdrag för begrän­sat skatt­skyl­diga finns i 9 §.

Under­skott

2 §   Under­skott av aktiv närings­verk­sam­het får dras av som all­mänt avdrag i den omfatt­ning som anges i 3 och 4 §§.

Avdrag får inte göras till den del under­skot­tet dras av enligt 42 kap. 34 §, 45 kap. 32 § eller 46 kap. 17 §.

Kom­man­dit­de­lä­gare i ett svenskt kom­man­dit­bo­lag och sådan delä­gare i ett svenskt han­dels­bo­lag som i för­hål­lande till övriga delä­gare för­be­hål­lit sig ett begrän­sat ansvar för bola­gets för­bin­del­ser får inte göra avdrag i vidare utsträck­ning än som anges i 14 kap. 14 och 15 §§.

3 §   All­mänt avdrag får göras för under­skott det beskatt­ningsår den skatt­skyl­dige bör­jar bedriva närings­verk­sam­he­ten (star­tå­ret) och de fyra föl­jande beskatt­nings­å­ren. Avdrag får vart och ett av åren göras med högst 100 000 kro­nor.

Avdrag får inte göras om
   1. den skatt­skyl­dige någon gång under de fem beskatt­nings­å­ren när­mast före star­tå­ret direkt eller indi­rekt bedri­vit lik­nande närings­verk­sam­het, eller
   2. en fas­tig­het på äga­rens begä­ran enligt 2 kap. 9 § ingår i närings­verk­sam­he­ten i stäl­let för att vara pri­vat­bo­stads­fas­tig­het.

Den som för­vär­var en närings­verk­sam­het från en när­stå­ende inträ­der i den när­stå­en­des skatte­mäs­siga situ­a­tion när det gäl­ler rät­ten till avdrag. Detta gäl­ler dock inte om för­vär­vet sker genom köp, byte eller lik­nande för­värv från den skatt­skyl­di­ges för­äl­der eller far- eller mor­för­äl­der.

4 §   För närings­verk­sam­het som ute­slu­tande eller så gott som ute­slu­tande avser lit­te­rär, konst­när­lig eller lik­nande verk­sam­het får all­mänt avdrag för under­skott göras utan de begräns­ningar som anges i 3 §. Avdrag får göras bara till den del under­skot­tet över­sti­ger avdra­get enligt 40 kap. för före­gå­ende beskatt­nings­års under­skott.

Avdrag enligt första styc­ket får göras bara om den skatt­skyl­dige under den period som omfat­tar beskatt­nings­å­ret och de tre före­gå­ende beskatt­nings­å­ren har haft inte obe­tyd­liga intäk­ter av verk­sam­he­ten. Vid bedöm­ningen ska även intäk­ter som räk­nas till inkomst­sla­get tjänst beak­tas. Lag (2007:1419).

Debi­te­rade soci­al­av­gif­ter

5 §   All­mänt avdrag ska göras för debi­te­rade egen­av­gif­ter som inte ska dras av i något av inkomst­sla­gen. Detta gäl­ler dock inte debi­te­rade egen­av­gif­ter som hän­för sig till sådan kva­li­fi­ce­rad rede­ri­verk­sam­het som omfat­tas av bestäm­mel­serna i 39 b kap.

All­mänt avdrag ska också göras i sådana fall som avses i 5 kap. 5 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) för debi­te­rade arbets­gi­var­av­gif­ter som inte ska dras av i inkomst­sla­get tjänst. Detta gäl­ler dock inte till den del avgif­terna har kun­nat dras av i en utländsk stat.

Om avgif­terna sätts ned, ska mot­sva­rande belopp tas upp i inkomst­sla­get tjänst det beskatt­ningsår då debi­te­ringen änd­ras. Lag (2016:887).

Utländska soci­al­för­säk­rings­av­gif­ter

6 §   All­mänt avdrag ska göras för obli­ga­to­riska utländska soci­al­för­säk­rings­av­gif­ter under för­ut­sätt­ning att
   1. den avgifts­grun­dande intäk­ten ska tas upp som intäkt för beskatt­nings­å­ret i Sve­rige, och
   2. den skatt­skyl­dige enligt slut­ligt fast­ställd debi­te­ring eller lik­nande ska betala avgif­terna i över­ens­stäm­melse med
   - den kon­ven­tion som avses i lagen (2013:134) om nor­disk kon­ven­tion om social trygg­het,
   - rådets för­ord­ning (EEG) nr 1408/71 av den 1 juni 1971 om tillämp­ningen av syste­men för social trygg­het när anställda, egen­fö­re­ta­gare eller deras famil­je­med­lem­mar flyt­tar inom gemen­ska­pen, eller
   - Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om sam­ord­ning av de soci­ala trygg­hets­sy­ste­men.

Om avgif­terna sätts ned, ska mot­sva­rande belopp tas upp i inkomst­sla­get tjänst det beskatt­ningsår då debi­te­ringen änd­ras. Lag (2019:1164).

Peri­o­diska under­stöd

7 §   All­mänt avdrag ska göras för peri­o­diska under­stöd och andra peri­o­diska utbe­tal­ningar under beskatt­nings­å­ret som inte ska dras av i något av inkomst­sla­gen, om utbe­tal­ningen
   1. avser ska­de­stånd,
   2. avser fast­ställt under­hålls­bi­drag till make eller tidi­gare make,
   3. görs till en tidi­gare anställd,
   4. görs på grund av före­skrift i tes­ta­mente, eller
   5. görs från juri­diska per­so­ner och döds­bon utan att vara ersätt­ning för avytt­rade till­gångar.

Avdrag för ska­de­stånd vid per­son­skada ska göras bara med belopp som avser ersätt­ning för för­lust av inkomst som skulle ha tagits upp som intäkt eller för för­lo­rat under­håll.

Vad som sägs i första styc­ket 2-5 gäl­ler inte utbe­tal­ningar till mot­ta­gare som är under 18 år eller som inte avslu­tat sin utbild­ning. Bestäm­mel­ser om att peri­o­diska utbe­tal­ningar till hus­hålls­med­lem­mar inte ska dras av finns i 9 kap. 3 §. Lag (2007:1419).

Pen­sions­spa­rande

8 §   All­mänt avdrag ska göras för beskatt­nings­å­rets pre­mier för pen­sions­för­säk­ringar och inbe­tal­ningar på pen­sions­spar­kon­ton i den utsträck­ning som anges i 59 kap. Lag (2007:1419).

Begrän­sat skatt­skyl­diga

9 §   Rätt till avdrag som avses i 2-7 §§ har de som är obe­grän­sat skatt­skyl­diga. Sådan rätt har också de som är begrän­sat skatt­skyl­diga enligt 3 kap. 18 § första styc­ket 1, 2 eller 3, om deras över­skott av för­värv­sin­koms­ter i Sve­rige och i andra län­der, ute­slu­tande eller så gott som ute­slu­tande, utgörs av över­skott av för­värv­sin­koms­ter i Sve­rige.
De som är obe­grän­sat skatt­skyl­diga bara under en del av beskatt­nings­å­ret, har rätt till de avdrag som avser den tiden. Om deras över­skott av för­värv­sin­koms­ter i Sve­rige och i andra län­der, ute­slu­tande eller så gott som ute­slu­tande, utgörs av över­skott av för­värv­sin­koms­ter i Sve­rige, ska dock all­männa avdrag göras för hela året.
Att vad som sägs i första och andra styc­kena även gäl­ler för avdrag enligt 8 § fram­går av 59 kap. 16 §. Lag (2009:1060).


63 kap. Grundav­drag

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om grundav­drag. Lag (2002:322).
Fysiska per­so­ner

2 §   Fysiska per­so­ner, som är obe­grän­sat skatt­skyl­diga under någon del av beskatt­nings­å­ret och har haft för­värv­sin­komst, har rätt till grundav­drag beräk­nat enligt 3-5 §§. De som är begrän­sat skatt­skyl­diga enligt 3 kap. 18 § första styc­ket 1, 2 eller 3 har rätt till grundav­drag beräk­nat enligt 3, 3 a och 5 §§, om deras över­skott av för­värv­sin­koms­ter i Sve­rige och i andra län­der, ute­slu­tande eller så gott som ute­slu­tande, utgörs av över­skott av för­värv­sin­koms­ter i Sve­rige.

Döds­bon har inte rätt till avdrag för senare år än det år då döds­fal­let inträf­fade.
Avdra­get ska avrun­das uppåt till helt hund­ra­tal kro­nor.
Lag (2009:1060).

3 §   För dem som är obe­grän­sat skatt­skyl­diga under hela beskatt­nings­å­ret eller begrän­sat skatt­skyl­diga upp­går grundav­dra­get till föl­jande belopp.

Fastställd förvärvsinkomst      Grundavdrag
över­sti­ger inte 0,99
prisbasbelopp                   0,423 prisbasbelopp
över­sti­ger 0,99 men inte
2,72 prisbasbelopp              0,423 prisbasbelopp ökat med 20
                                procent av det belopp med vilket
                                den fastställda förvärvsinkomsten
                                överstiger 0,99 prisbasbelopp
över­sti­ger 2,72 men inte
3,11 prisbasbelopp              0,77 prisbasbelopp
över­sti­ger 3,11 men inte
7,88 prisbasbelopp              0,77 prisbasbelopp minskat med
                                10 procent av det belopp med
                                vilket den fastställda
                                förvärvsinkomsten överstiger
                                3,11 prisbasbelopp
överstiger 7,88 prisbasbelopp   0,293 prisbasbelopp
Lag (2011:1256).

3 a §   För dem som vid beskatt­nings­å­rets ingång har fyllt 66 år är grundav­dra­get belop­pet enligt 3 § med tillägg av föl­jande sär­skilda belopp.

Fastställd förvärvsinkomst      Särskilt belopp
överstiger inte 0,91            0,687 prisbasbelopp
prisbasbelopp      
överstiger 0,91 men inte        0,885 prisbasbelopp minskat 
1,11 prisbasbelopp              med 20 procent av den fastställda 
                                förvärvsinkomsten
överstiger 1,11 men inte        0,600 prisbasbelopp ökat med
1,965 prisbasbelopp             5,7 procent fastställda
                                förvärvsinkomsten
överstiger 1,965 men inte       0,333 prisbasbelopp ökat med 
2,72 prisbasbelopp              19,49 procent av den fastställda 
                                förvärvsinkomsten
överstiger 2,72 men inte        39,49 procent av den fastställda 
3,11 prisbasbelopp              förvärvsinkomsten minskat med 
                                0,212 prisbasbelopp
överstiger 3,11 men inte        49,49 procent av den fastställda 
3,24 prisbasbelopp              förvärvsinkomsten minskat med 
                                0,523 prisbasbelopp
överstiger 3,24 men inte        0,096 prisbasbelopp ökat med 
5,00 prisbasbelopp              30,4 procent av den fastställda 
                                förvärvsinkomsten
överstiger 5,00 men inte        0,186 prisbasbelopp ökat med 
7,88 prisbasbelopp              28,6 procent av den fastställda 
                                förvärvsinkomsten
överstiger 7,88 men inte        0,872 prisbasbelopp ökat med 
8,08 prisbasbelopp              19,9 procent av den fastställda 
                                förvärvsinkomsten
överstiger 8,08 men inte        2,48 prisbasbelopp
10,94 prisbasbelopp              
överstiger 10,94 men inte       9,263 prisbasbelopp minskat med
12,47 prisbasbelopp             62 procent av den fastställda 
                                förvärvsinkomsten        
överstiger 12,47                1,532 prisbasbelopp
pris­bas­belopp Lag (2024:1131).

3 a §    /Upp­hör att gälla U:2027-​01-01/ För dem som vid beskatt­nings­å­rets ingång har fyllt 66 år är grundav­dra­get belop­pet enligt 3 § med tillägg av föl­jande sär­skilda belopp.

Fastställd förvärvsinkomst      Särskilt belopp
överstiger inte 0,91            0,687 prisbasbelopp
prisbasbelopp      
överstiger 0,91 men inte        0,885 prisbasbelopp minskat 
1,11 prisbasbelopp              med 20 procent av den fastställda 
                                förvärvsinkomsten
överstiger 1,11 men inte        0,600 prisbasbelopp ökat med
1,965 prisbasbelopp             5,7 procent fastställda
                                förvärvsinkomsten
överstiger 1,965 men inte       0,333 prisbasbelopp ökat med 
2,72 prisbasbelopp              19,49 procent av den fastställda 
                                förvärvsinkomsten
överstiger 2,72 men inte        39,49 procent av den fastställda 
3,11 prisbasbelopp              förvärvsinkomsten minskat med 
                                0,212 prisbasbelopp
överstiger 3,11 men inte        49,49 procent av den fastställda 
3,24 prisbasbelopp              förvärvsinkomsten minskat med 
                                0,523 prisbasbelopp
överstiger 3,24 men inte        0,096 prisbasbelopp ökat med 
5,00 prisbasbelopp              30,4 procent av den fastställda 
                                förvärvsinkomsten
överstiger 5,00 men inte        0,186 prisbasbelopp ökat med 
7,88 prisbasbelopp              28,6 procent av den fastställda 
                                förvärvsinkomsten
överstiger 7,88 men inte        0,872 prisbasbelopp ökat med 
8,08 prisbasbelopp              19,9 procent av den fastställda 
                                förvärvsinkomsten
överstiger 8,08 men inte        2,48 prisbasbelopp
10,94 prisbasbelopp              
överstiger 10,94 men inte       9,263 prisbasbelopp minskat med
12,47 prisbasbelopp             62 procent av den fastställda 
                                förvärvsinkomsten        
överstiger 12,47                1,532 prisbasbelopp
pris­bas­belopp Lag (2024:1131).

3 a §    /Trä­der i kraft I:2027-​01-01/ För dem som vid beskatt­nings­å­rets ingång har fyllt 67 år är grundav­dra­get belop­pet enligt 3 § med tillägg av föl­jande sär­skilda belopp.

Fastställd förvärvsinkomst      Särskilt belopp
över­sti­ger inte
0,91 prisbasbelopp              0,687 prisbasbelopp
över­sti­ger 0,91 men inte
1,11 prisbasbelopp              0,885 prisbasbelopp minskat 
                                med 20 procent av den fastställda 
                                förvärvsinkomsten
över­sti­ger 1,11 men inte
1,965 prisbasbelopp             0,600 prisbasbelopp ökat med 
                                5,7 procent av den fastställda 
                                förvärvsinkomsten
över­sti­ger 1,965 men inte
2,72 prisbasbelopp              0,333 prisbasbelopp ökat med 
                                19,49 procent av den fastställda 
                                förvärvsinkomsten
över­sti­ger 2,72 men inte
3,11 prisbasbelopp              39,49 procent av den fastställda 
                                förvärvsinkomsten minskat med 
                                0,212 prisbasbelopp
över­sti­ger 3,11 men inte
3,24 prisbasbelopp              49,49 procent av den fastställda 
                                förvärvsinkomsten minskat med 
                                0,523 prisbasbelopp
över­sti­ger 3,24 men inte
5,00 prisbasbelopp              0,096 prisbasbelopp ökat med 
                                30,4 procent av den fastställda 
                                förvärvsinkomsten
över­sti­ger 5,00 men inte
7,88 prisbasbelopp              0,186 prisbasbelopp ökat med 
                                28,6 procent av den fastställda 
                                förvärvsinkomsten
över­sti­ger 7,88 men inte
8,08 prisbasbelopp              0,872 prisbasbelopp ökat med 
                                19,9 procent av den fastställda 
                                förvärvsinkomsten
över­sti­ger 8,08 men inte
10,94 prisbasbelopp             2,48 prisbasbelopp
över­sti­ger 10,94 men inte
12,47 prisbasbelopp             9,263 prisbasbelopp minskat med 
                                62 procent av den fastställda 
                                förvärvsinkomsten
över­sti­ger 12,47
prisbasbelopp                   1,532 prisbasbelopp
Lag (2024:1140).

4 §   För dem som är obe­grän­sat skatt­skyl­diga bara under en del av beskatt­nings­å­ret är grundav­dra­get en tolf­te­del av 0,293 pris­bas­belopp för varje kalen­der­må­nad eller del av kalen­der­må­nad som de är obe­grän­sat skatt­skyl­diga.

Om de skatt­skyl­di­gas över­skott av för­värv­sin­koms­ter i Sve­rige och i andra län­der, ute­slu­tande eller så gott som ute­slu­tande, utgörs av över­skott av för­värv­sin­koms­ter i Sve­rige, ska dock bestäm­mel­serna i 3 och 3 a §§ tilläm­pas. Lag (2008:1306).

4 a §   Har upp­hävts genom lag (2006:1344).

5 §   Grundav­dra­get får inte över­stiga den skatt­skyl­di­ges sam­man­lagda över­skott av aktiv närings­verk­sam­het och av tjänst, mins­kat med hans all­männa avdrag.

Vid denna beräk­ning ska över­skot­tet av tjänst mins­kas med sådana lån, kapital­vins­ter och utdel­ningar som enligt 11 kap. 45 §, 50 kap. 7 § eller 57 kap. ska tas upp i inkomst­sla­get tjänst.

Vidare ska vid beräk­ningen de all­männa avdra­gen mins­kas med sådana avdrag som på grund av dis­pens enligt 59 kap. 8 och 10-12 §§ grun­das på - över­skott av pas­siv närings­verk­sam­het, eller
   - sådana kapital­vins­ter och utdel­ningar som enligt 50 eller 57 kap. ska tas upp i inkomst­sla­get tjänst. Lag (2007:1419).

6 §   Har upp­hävts genom lag (2002:322).

7 §   Har upp­hävts genom lag (2002:322).

8 §   Har upp­hävts genom lag (2002:322).

9 §   Har upp­hävts genom lag (2002:322).

10 §   Har upp­hävts genom lag (2002:322).

Ide­ella för­e­ningar och regi­stre­rade tros­sam­fund

11 §   Ide­ella för­e­ningar och regi­stre­rade tros­sam­fund som upp­fyl­ler kra­ven i 7 kap. 4-6 och 10 §§ har rätt till grundav­drag med 15 000 kro­nor. Lag (2013:960).


64 kap. Sjö­in­komstav­drag

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - sjö­in­komstav­dra­gets stor­lek i 2 §,
   - sjö­in­komst i 3 och 4 §§,
   - anställ­ning på EES-​handelsfartyg i 5 §, och
   - fart­om­rå­den i 6 §. Lag (2007:764).

Sjö­in­komstav­dra­gets stor­lek

2 §   Skatt­skyl­diga som har sjö­in­komst under hela beskatt­nings­å­ret har rätt till sjö­in­komstav­drag med - 36 000 kro­nor vid anställ­ning på far­tyg som till över­vä­gande del går i fjärr­fart, och
   - 35 000 kro­nor vid anställ­ning på annat far­tyg.

Skatt­skyl­diga som har sjö­in­komst bara under en del av beskatt­nings­å­ret har rätt till sjö­in­komstav­drag för varje dag som de haft sjö­in­komst med en tre­hund­ra­sex­tio­fem­te­del av belop­pen enligt första styc­ket.
Avdra­get ska avrun­das nedåt till helt hund­ra­tal kro­nor. Lag (2007:1419).

Sjö­in­komst

3 §   Med sjö­in­komst avses lön, för­må­ner, dricks­pengar och annan ersätt­ning till den som enligt sjö­mansla­gen (1973:282) anses som sjö­man och som är anställd i reda­rens tjänst på ett EES- han­dels­far­tyg. Med anställ­ning hos redare lik­ställs anställ­ning hos en annan arbets­gi­vare som reda­ren anli­tar som ent­re­pre­nör.

Med sjö­in­komst avses också inkoms­ter som upp­bärs av
   1. den som för reda­rens räk­ning tjänst­gör som kon­trol­lant när ett far­tyg byggs eller biträ­der när far­ty­get utrus­tas och som senare ska till­träda en befatt­ning på far­ty­get, och
   2. den som före leve­ran­sen av ett far­tyg som är under bygg­nad och innan han bör­jar tjänst­göra ombord, instäl­ler sig på far­ty­get för att lära känna det och dess tek­niska utrust­ning m.m.
Första och andra styc­kena gäl­ler bara om far­ty­get har en brut­to­dräk­tig­het på minst 100 och till över­vä­gande del används i fjärr­fart eller när­fart. Lag (2008:134).

4 §   Lön eller annan ersätt­ning under en kor­tare vän­te­tid till en sjö­man som anställs för att till­träda en befatt­ning på ett visst far­tyg, anses som sjö­in­komst av anställ­ningen på far­ty­get.

Ersätt­ning under en kor­tare vän­te­tid till en sjö­man som mönst­rar av ett visst far­tyg för att till­träda en befatt­ning på ett annat far­tyg som till­hör samma redare, anses som sjö­in­komst av anställ­ningen på det förra far­ty­get.

Anställ­ning på ett EES-​handelsfartyg

5 §   Med anställ­ning på ett EES-​handelsfartyg avses anställ­ning på ett far­tyg som är regi­stre­rat i ett far­tygs­re­gis­ter i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES) och som används till han­dels­sjö­fart eller beford­ran av pas­sa­ge­rare eller till något annat ända­mål som har sam­band med han­dels­sjö­far­ten. Om far­ty­get hyrs ut i huvud­sak obe­man­nat till en redare som inte hör hemma inom EES, anses sjö­mannen anställd på ett EES-​handelsfartyg bara om han är anställd hos far­ty­gets ägare eller hos en arbets­gi­vare som äga­ren anli­tar.

Med anställ­ning på ett EES-​handelsfartyg lik­ställs anställ­ning på ett han­dels­far­tyg som är regi­stre­rat i en stat utan­för EES och som en redare som hör hemma inom EES hyr i huvud­sak obe­man­nat, om anställ­ningen sker hos reda­ren eller hos en arbets­gi­vare som reda­ren anli­tar. Lag (2007:764).

Fart­om­rå­den

6 §   Med fjärr­fart avses annan fart än inre fart och när­fart.

Med inre fart avses fart inom lan­det till över­vä­gande del i ham­nar eller på flo­der, kana­ler, insjöar, inom­skärs vid kus­terna eller i Kal­marsund.

Med när­fart avses
   - lin­je­fart mel­lan svenska ham­nar utan­för öppen kust eller utom­skärs vid kus­terna, och
   - lin­je­fart mel­lan svensk och utländsk hamn eller mel­lan utländska ham­nar, dock inte lin­je­fart bortom lin­jen Hanstholm-​ Lin­de­snäs eller bortom Cux­ha­ven. Lag (2005:347).


AVD. XII BERÄK­NING AV SKAT­TEN


65 kap. Skat­te­be­räk­ningen

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om beräk­ning av stat­lig och kom­mu­nal inkomst­skatt. Lag (2011:1256).

Gräns­be­lopp

2 §   Stat­lig inkomst­skatt beräk­nas bara om under­la­get för skat­ten är minst 200 kro­nor. Lag (2011:1271).

Fysiska per­so­ner

Kom­mu­nal inkomst­skatt

3 §   För fysiska per­so­ner som är obe­grän­sat skatt­skyl­diga under någon del av beskatt­nings­å­ret är den kom­mu­nala inkomst­skat­ten sum­man av de skat­te­sat­ser för kom­mu­nal­skatt och regi­ons­katt som gäl­ler i hem­orts­kom­mu­nen för beskatt­nings­å­ret mul­ti­pli­ce­rad med den beskatt­nings­bara för­värv­sin­koms­ten.

Med hem­orts­kom­mun avses den kom­mun där den fysiska per­so­nen var folk­bok­förd den 1 novem­ber året före beskatt­nings­å­ret. För den som var bosatt eller sta­dig­va­rande vis­ta­des i Sve­rige under någon del av beskatt­nings­å­ret, men som inte var folk­bok­förd här den 1 novem­ber före­gå­ende år, avses med hem­orts­kom­mun den kom­mun där den fysiska per­so­nen först var bosatt eller sta­dig­va­rande vis­ta­des. För den som på grund av väsent­lig anknyt­ning till Sve­rige är obe­grän­sat skatt­skyl­dig enligt 3 kap. 3 § första styc­ket 3, avses med hem­orts­kom­mun den kom­mun som anknyt­ningen var star­kast till under året före beskatt­nings­å­ret.

Med hem­orts­kom­mun för ett dödsbo avses den dödes hem­orts­kom­mun för döds­å­ret. Om den döde hade bytt folk­bok­fö­rings­ort efter den 1 novem­ber året före döds­å­ret, ska dock hem­orts­kom­mu­nen för döds­boet från och med beskatt­nings­å­ret efter döds­å­ret anses vara den kom­mun där den döde hade sin senaste rätta folk­bok­fö­rings­ort.

För en enskild näringsid­kare som enligt 1 kap. 13 § andra styc­ket har ett beskatt­ningsår som inte sam­man­fal­ler med kalen­derå­ret, avses med beskatt­ningsår enligt första-​tredje styc­kena det kalen­derår under vil­ket beskatt­nings­å­ret går ut.
Lag (2019:907).

4 §   För fysiska per­so­ner som är begrän­sat skatt­skyl­diga under hela beskatt­nings­å­ret är den kom­mu­nala inkomst­skat­ten 25 pro­cent av den beskatt­nings­bara för­värv­sin­koms­ten.

För fysiska per­so­ner som är begrän­sat skatt­skyl­diga enligt 3 kap. 18 § första styc­ket 1, 2 eller 6 under hela beskatt­nings­å­ret är den kom­mu­nala inkomst­skat­ten sum­man av de skat­te­sat­ser för kom­mu­nal skatt och regi­ons­katt som genom­snitt­ligt tilläm­pas för beskatt­nings­å­ret, mul­ti­pli­ce­rad med den beskatt­nings­bara för­värv­sin­koms­ten.

För begrän­sat skatt­skyl­diga fysiska per­so­ner med anknyt­ning till utländsk stats beskick­ning som avses i 3 kap. 17 § 2-4 tilläm­pas 3 §. Lag (2019:907).

Stat­lig inkomst­skatt

5 §   För fysiska per­so­ner är den stat­liga inkomst­skat­ten på beskatt­nings­bara för­värv­sin­koms­ter 20 pro­cent av den del av den beskatt­nings­bara för­värv­sin­koms­ten som över­sti­ger en skikt­gräns.

Skikt­grän­sen bestäms med utgångs­punkt i en skikt­gräns på 598 500 kro­nor för beskatt­nings­å­ret 2024.

För de därpå föl­jande beskatt­nings­å­ren upp­går skikt­grän­sen till skikt-​gränsen för det före­gå­ende beskatt­nings­å­ret mul­ti­pli­ce­rad med det jäm­fö­rel­se­tal, uttryckt i pro­cent, som anger för­hål­lan­det mel­lan det all­männa prislä­get i juni året före beskatt­nings­å­ret och prislä­get i juni andra året före beskatt­nings­å­ret plus två pro­cen­ten­he­ter. Skikt­grän­sen fast­ställs av rege­ringen före utgången av året före beskatt­nings­å­ret och avrun­das uppåt till helt hund­ra­tal kro­nor.

Om en enskild näringsid­kare enligt 1 kap. 13 § andra styc­ket har ett beskatt­ningsår som inte sam­man­fal­ler med kalen­derå­ret, ska den skikt­gräns som gäl­ler vid detta beskatt­nings­års utgång tilläm­pas. Lag (2023:796).

6 §   För döds­bon ska den stat­liga inkomst­skat­ten på för­värv­sin­koms­ter beräk­nas enligt 5 § med föl­jande änd­ringar.

Från och med det fjärde beskatt­nings­å­ret efter det kalen­derår då döds­fal­let inträf­fade är skat­ten på för­värv­sin­koms­ten, utö­ver vad som sägs i 5 §, 20 pro­cent av hela den beskatt­nings­bara för­värv­sin­koms­ten upp till ett belopp som mot­sva­rar skikt­grän­sen i 5 §. Lag (2019:1164).

7 §   För fysiska per­so­ner är den stat­liga inkomst­skat­ten på kapi­talin­koms­ter 30 pro­cent av över­skot­tet i inkomst­sla­get kapi­tal.

8 §   Expan­sions­fonds­skat­ten är 20,6 pro­cent av det belopp som dras av vid avsätt­ning till expan­sions­fond enligt 34 kap. När avdra­get åter­förs ska ett belopp som mot­sva­rar 20,6 pro­cent av minsk­ningen av expan­sions­fon­den till­go­do­räk­nas vid debi­te­ringen av slut­lig skatt. Lag (2018:1206).

Hän­vis­ningar

9 §   Bestäm­mel­ser om skat­te­be­räk­ning inom famil­jen i fåmans­fö­re­tags­för­hål­lan­den finns i 57 kap. 36 §.

Bestäm­mel­ser om sär­skild skat­te­be­räk­ning i vissa fall för inkomst som hän­för sig till minst två beskatt­ningsår finns i 66 kap. Lag (2009:197).

9 a §   Har upp­hävts genom lag (2009:197).

9 b §   Har upp­hävts genom lag (2009:197).

9 c §   Har upp­hävts genom lag (2009:197).

9 d §   Har upp­hävts genom lag (2009:197).

Juri­diska per­so­ner

10 §   För juri­diska per­so­ner är den stat­liga inkomst­skat­ten 20,6 pro­cent av den beskatt­nings­bara inkoms­ten. Lag (2018:1206).

Gemen­samma bestäm­mel­ser

11 §   Om en skatt­skyl­dig beskat­tats för samma inkomst både i Sve­rige och utom­lands, får rege­ringen, för att undan­röja eller lindra dub­bel­be­skatt­ningen, helt eller del­vis medge befri­else från stat­lig inkomst­skatt, om det finns ömmande omstän­dig­he­ter eller annars syn­ner­liga skäl. Lag (2009:197).

11 a §   Har upp­hävts genom lag (2006:1344).

11 b §   Har upp­hävts genom lag (2006:1344).

11 c §   Har upp­hävts genom lag (2006:1344).

12 §   I lagen (1986:468) om avräk­ning av utländsk skatt finns bestäm­mel­ser om avräk­ning av utländsk skatt för obe­grän­sat skatt­skyl­diga och i vissa fall för begrän­sat skatt­skyl­diga.
Lag (2009:197).

13 §   Ny beteck­ning 9 § genom lag (2009:197).

14 §   Ny beteck­ning 10 § genom lag (2009:197).

15 §   Ny beteck­ning 11 § genom lag (2009:197).

16 §   Ny beteck­ning 12 § genom lag (2009:197).


66 kap. Skatt på acku­mu­le­rad inkomst

För­ut­sätt­ningar för sär­skild skat­te­be­räk­ning

Huvud­reg­ler

1 §   Om en fysisk per­son ett visst beskatt­ningsår får en för­värv­sin­komst som tjä­nats in under minst två beskatt­ningsår eller på något annat sätt hän­för sig till minst två beskatt­ningsår (acku­mu­le­rad inkomst), får en sär­skild beräk­ning av den stat­liga inkomst­skat­ten på för­värv­sin­koms­ter göras enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel. Bestäm­mel­serna gäl­ler inte för döds­bon efter det tredje beskatt­nings­å­ret efter det kalen­derår då döds­fal­let inträf­fade.

2 §   Sär­skild skat­te­be­räk­ning ska göras bara om den skatt­skyl­dige begär det. Skat­te­be­räk­ningen ska omfatta all acku­mu­le­rad inkomst i ett inkomst­slag. Acku­mu­le­rad inkomst som upp­kom­mit i ett annat inkomst­slag får där­e­mot undan­tas vid skat­te­be­räk­ningen. Om den acku­mu­le­rade inkoms­ten hän­för sig till inkomst av närings­verk­sam­het gäl­ler vad som sagts om inkomst­slag för varje närings­verk­sam­het. Lag (2008:134).

3 §   I inkomst­sla­get tjänst får sär­skild skat­te­be­räk­ning göras för all acku­mu­le­rad inkomst med undan­tag av sådant engångs­be­lopp till följd av per­son­skada som avses i 11 kap. 38 § eller 39 § första styc­ket första meningen.

I inkomst­sla­get närings­verk­sam­het får sär­skild skat­te­be­räk­ning göras bara för inkoms­ter som avses i 18-21 §§. Lag (2002:1006).

Spär­reg­ler

4 §   Sär­skild skat­te­be­räk­ning får göras bara om net­to­be­lop­pet av den acku­mu­le­rade inkoms­ten enligt 6 och 7 §§ upp­går till minst 50 000 kro­nor och den beskatt­nings­bara för­värv­sin­koms­ten, inklu­sive net­to­be­lop­pet, över­sti­ger skikt­grän­sen enligt 65 kap. 5 § med minst 50 000 kro­nor.

Omfat­tar den sär­skilda skat­te­be­räk­ningen flera net­to­be­lopp, ska deras sam­man­lagda net­to­be­lopp vara minst 50 000 kro­nor.
Lag (2019:1164).

Den sär­skilda beräk­ningen

Under­la­gen för beräk­ningen

5 §   Vid den sär­skilda skat­te­be­räk­ningen ska skat­ten beräk­nas dels på net­to­be­lop­pet av varje acku­mu­le­rad inkomst, dels på den beskatt­nings­bara för­värv­sin­koms­ten för beskatt­nings­å­ret mins­kad med net­to­be­lop­pen. Sum­man av skat­te­be­lop­pen utgör beskatt­nings­å­rets stat­liga inkomst­skatt på för­värv­sin­koms­ter.

Vid beräk­ningen av skat­ten på net­to­be­lop­pet av en acku­mu­le­rad inkomst ska net­to­be­lop­pet delas upp i så många lika stora belopp som mot­sva­rar det antal år som inkoms­ten hän­för sig till (års­be­lopp), dock högst tio. Skat­ten på ett års­be­lopp utgörs av den skat­teök­ning som upp­kom­mer om belop­pet läggs till en genom­snitt­lig beskatt­nings­bar för­värv­sin­komst beräk­nad enligt 11-15 §§. Det på så sätt fram­räk­nade skat­te­be­lop­pet mul­ti­pli­ce­ras med anta­let års­be­lopp och utgör skat­ten på net­to­be­lop­pet av den acku­mu­le­rade inkoms­ten. Lag (2007:1419).

Net­to­be­lop­pet av en acku­mu­le­rad inkomst

6 §   Net­to­be­lop­pet av en acku­mu­le­rad inkomst är
   - den acku­mu­le­rade inkoms­ten mins­kad med sådana utgif­ter för dess för­vär­vande som ska dras av samma beskatt­ningsår, eller
   - den till stat­lig inkomst­skatt beskatt­nings­bara för­värv­sin­koms­ten, om denna är lägre.

När net­to­be­lop­pet av en acku­mu­le­rad inkomst beräk­nas av skogs­bruk ska intäkt av skogs­bruk mins­kas med skogs­av­drag som görs samma beskatt­ningsår. Lag (2007:1419).

7 §   När en inkomst avser avytt­ring av en till­gång som kan vara före­mål för vär­de­minsk­nings­av­drag, anses som net­to­be­lopp skill­na­den mel­lan ersätt­ningen och till­gång­ens skatte­mäs­siga värde.

För inkomst genom avytt­ring av djur i jord­bruk och rensköt­sel anses som net­to­be­lopp skill­na­den mel­lan dju­rens mark­nads­pris vid beskatt­nings­å­rets ingång och deras skatte­mäs­siga värde vid det före­gå­ende beskatt­nings­å­rets utgång.

För­del­nings­ti­den i vissa fall

8 §   Engångs­be­lopp som ersätt­ning för årlig pen­sion ska i all­män­het anses hän­föra sig till tio år.

Intäkt av skogs­bruk ska anses hän­föra sig till det antal år som mot­sva­rar för­hål­lan­det mel­lan net­to­be­lop­pet av den acku­mu­le­rade inkoms­ten och vär­det av ett års skogs­till­växt på fas­tig­he­ten.

Inkomst i ett svenskt han­dels­bo­lag ska inte anses hän­föra sig till tid innan den skatt­skyl­dige för­vär­vade ande­len utom i sådana fall som avses i 9 §. Lag (2007:1419).

9 §   Har en efter­le­vande make som ensam döds­bo­de­lä­gare tagit över en närings­verk­sam­het eller en andel i ett svenskt han­dels­bo­lag vid den andra makens död, anses han, om han begär det, ha bedri­vit närings­verk­sam­he­ten eller inne­haft ande­len även under den tid som den andra maken inne­hade den. Detta gäl­ler dock bara för sådana beskatt­ningsår då makarna varit gifta hela eller en del av året.

10 §   Om det antal år som den acku­mu­le­rade inkoms­ten hän­för sig till inte kan utre­das, ska inkoms­ten anses hän­föra sig till tre år, om inte sär­skilda omstän­dig­he­ter för­an­le­der något annat.
Lag (2007:1419).

Den genom­snitt­liga beskatt­nings­bara för­värv­sin­koms­ten

11 §   Den genom­snitt­liga beskatt­nings­bara för­värv­sin­koms­ten räk­nas fram med utgångs­punkt i sum­man av den beskatt­nings­bara för­värv­sin­koms­ten för beskatt­nings­å­ret, mins­kad med net­to­be­lop­pen av de acku­mu­le­rade inkoms­terna, och de beskatt­nings­bara för­värv­sin­koms­terna för så många av de när­mast före­gå­ende beskatt­nings­å­ren att det sam­man­lagda anta­let år mot­sva­rar anta­let års­be­lopp. Lag (2011:1256).

12 §   I fråga om beskatt­ningsår då den skatt­skyl­dige har varit begrän­sat skatt­skyl­dig, ska den beskatt­nings­bara för­värv­sin­koms­ten tas upp till noll. Lag (2011:1256).

Juste­ring av den genom­snitt­liga beskatt­nings­bara för­värv­sin­koms­ten

13 §   Om en acku­mu­le­rad inkomst helt eller del­vis hän­för sig till tid före beskatt­nings­å­ret, ska den genom­snitt­liga beskatt­nings­bara för­värv­sin­koms­ten juste­ras enligt bestäm­mel­serna i 14 och 15 §§. Juste­ring ska dock inte göras om den acku­mu­le­rade inkoms­ten hän­för sig till bara två år. Lag (2007:1419).

14 §   Om en acku­mu­le­rad inkomst hän­för sig enbart till beskatt­nings­å­ret och tid dess­förin­nan, ska den genom­snitt­liga beskatt­nings­bara för­värv­sin­koms­ten ökas med ett belopp som mot­sva­rar skikt­grän­sens för­änd­ring mel­lan
   1. det när­mast före­gå­ende beskatt­nings­å­ret och det aktu­ella beskatt­nings­å­ret, om den acku­mu­le­rade inkoms­ten hän­för sig till tre eller fyra beskatt­ningsår,
   2. det andra beskatt­nings­å­ret före beskatt­nings­å­ret och det aktu­ella beskatt­nings­å­ret, om den acku­mu­le­rade inkoms­ten hän­för sig till fem eller sex beskatt­ningsår,
   3. det tredje beskatt­nings­å­ret före beskatt­nings­å­ret och det aktu­ella beskatt­nings­å­ret, om den acku­mu­le­rade inkoms­ten hän­för sig till sju eller åtta beskatt­ningsår, eller
   4. det fjärde beskatt­nings­å­ret före beskatt­nings­å­ret och det aktu­ella beskatt­nings­å­ret, om den acku­mu­le­rade inkoms­ten hän­för sig till nio eller tio beskatt­ningsår.
Lag (2019:1164).

15 §   Hän­för sig en acku­mu­le­rad inkomst till tid både före och efter beskatt­nings­å­ret, men till sam­man­lagt högst tio år, ska juste­ring göras bara om anta­let år till och med beskatt­nings­å­ret över­sti­ger anta­let år efter beskatt­nings­å­ret med minst tre. Juste­ring ska göras enligt 14 § som om inkoms­ten för­de­lade sig på så många för­flutna år som över­sti­ger anta­let kom­mande år.

Hän­för sig en acku­mu­le­rad inkomst till tid både före och efter beskatt­nings­å­ret, men till sam­man­lagt mer än tio år, ska först anta­let år före och efter mins­kas pro­por­tio­nellt så att sum­man blir tio och skill­na­den avrun­das till helt tal. Där­ef­ter ska juste­ringen för skikt­grän­sens för­änd­ring göras på det sätt som sägs i första styc­ket. Lag (2007:1419).
Beräk­ning av skat­ten

16 §   Skat­ten på den acku­mu­le­rade inkoms­ten ska beräk­nas enligt den skat­teskala som gäl­ler det beskatt­ningsår då den ska tas upp till beskatt­ning. Lag (2007:1419).

17 §   Om en skatt­skyl­dig under ett och samma beskatt­ningsår får flera olika acku­mu­le­rade inkoms­ter som hän­för sig till olika antal år, ska inkoms­terna för­de­las, obe­ro­ende av varandra, på de år som de hän­för sig till. Skat­ten ska beräk­nas i sådan ord­ning att den först beräk­nas på den acku­mu­le­rade inkomst som hän­för sig till tio eller flera år och sist på den som hän­för sig till minst antal år. Vid beräk­ning av skat­ten på varje acku­mu­le­rad inkomst ska till den genom­snitt­liga beskatt­nings­bara för­värv­sin­koms­ten läg­gas ett års­be­lopp av de tidi­gare för­de­lade acku­mu­le­rade inkoms­terna. Detta gäl­ler även beträf­fande acku­mu­le­rade inkoms­ter som hän­för sig till tid efter beskatt­nings­å­ret. Lag (2007:1419).

Inkomst­sla­get närings­verk­sam­het

18 §   I inkomst­sla­get närings­verk­sam­het får sär­skild skat­te­be­räk­ning göras för acku­mu­le­rad inkomst i form av
   1. sådana inkoms­ter genom veten­skap­lig, lit­te­rär eller konst­när­lig verk­sam­het eller annan per­son­lig, själv­stän­dig närings­ut­öv­ning som inte med­för avdrag på grund av insätt­ning på upp­hovs­man­na­konto,
   2. inkoms­ter vid över­lå­telse av hyres­rätt samt av varu­märke, före­tags­namn och andra lik­nande rät­tig­he­ter av good­wills natur,
   3. ersätt­ning som den skatt­skyl­dige får för att flytta från en lokal som används i närings­verk­sam­he­ten,
   4. åter­fö­ring av vär­de­minsk­nings­av­drag m.m. avse­ende närings­fas­tig­he­ter enligt 26 kap. 2, 8, 9 eller 13 §,
   5. åter­fö­ring av avdrag för utgif­ter för för­bätt­rande repa­ra­tio­ner och under­håll avse­ende närings­bo­stads­rät­ter enligt 26 kap. 10, 11 eller 13 §,
   6. engångs­er­sätt­ning vid upp­lå­telse eller upp­hö­rande av nytt­jan­de­rätt, dock inte upp­lå­telse av rätt att avverka skog, eller ser­vi­tuts­rätt och vid över­lå­telse av nytt­jan­de­rätt, och
   7. ersätt­ning vid avräk­ning enligt 9 kap. 23 § jor­da­bal­ken och inkoms­ter för en fas­tig­hets­ä­gare som avser vär­det av sådan för­bätt­ring som en nytt­jan­de­rätts­ha­vare bekostat.
Lag (2018:1677).

19 §   I inkomst­sla­get närings­verk­sam­het får sär­skild skat­te­be­räk­ning göras för acku­mu­le­rad inkomst i form av
   1. för­säk­rings­er­sätt­ning, ska­de­stånd eller lik­nande ersätt­ning för inkomst­bort­fall,
   2. ersätt­ning för till­gångar som tas i anspråk genom expro­pri­a­tion eller annars under sådana för­hål­lan­den att ian­språk­ta­gan­det måste anses som en tvångs­a­vytt­ring,
   3. för­säk­rings­er­sätt­ning eller annan ersätt­ning för skada genom brand eller annan olycks­hän­delse på bygg­na­der, mar­kan­lägg­ningar eller väx­ande skog, och
   4. inkoms­ter genom avytt­ring av skog och skogs­pro­duk­ter, om avverk­ningen var nöd­vän­dig på grund av brand, storm­fäll­ning, torka, insekts­ska­dor eller lik­nande eller på grund av vat­ten­upp­däm­ning eller fram­dra­gande av kraft­led­ning.

Sär­skild skat­te­be­räk­ning får inte göras om inkoms­ten med­för avdrag för avsätt­ning till ersätt­nings­fond eller avdrag på grund av insätt­ning på skogs­konto.

20 §   I inkomst­sla­get närings­verk­sam­het får sär­skild skat­te­be­räk­ning göras för acku­mu­le­rad inkomst i form av
   1. engångs­er­sätt­ning vid avytt­ring av paten­trätt eller lik­nande rät­tig­het samt vid avytt­ring eller avlös­ning av rätt till royalty, allt under för­ut­sätt­ning att avytt­ringen eller avlös­ningen skett i sam­band med att närings­verk­sam­het över­låts, läggs ned eller upp­låts som ett led i verk­sam­he­tens avveck­ling,
   2. inkoms­ter vid avytt­ring av maski­ner och andra inven­ta­rier i sam­band med att närings­verk­sam­het över­låts, läggs ned eller upp­låts som ett led i verk­sam­he­tens avveck­ling, och
   3. inkoms­ter vid avytt­ring av djur i jord­bruk och rensköt­sel i sam­band med att djur­sköt­seln upp­hör.

Vad som sägs i första styc­ket 1 och 2 om att närings­verk­sam­het över­låts, läggs ned eller upp­låts som ett led i verk­sam­he­tens avveck­ling ska gälla även för en av flera verk­sam­he­ter i en närings­verk­sam­het.

Med inkomst vid avytt­ring lik­ställs i fall som avses i första styc­ket 2 och 3 för­säk­rings­er­sätt­ning och annan ska­de­er­sätt­ning vid för­lust av sådana till­gångar, om ersätt­ningen inte för­an­le­der avdrag för avsätt­ning till ersätt­nings­fond.

För inkomst som avses i första styc­ket 1 och 2 får sär­skild skat­te­be­räk­ning för acku­mu­le­rad inkomst göras endast under för­ut­sätt­ning att det vid beskatt­nings­å­rets utgång finns kvar inven­ta­rier av bara obe­tyd­lig omfatt­ning som inte har avytt­rats eller arren­de­rats ut. Vidare krävs att avdrag som har gjorts för avsätt­ning till ersätt­nings­fond har åter­förts eller att fon­den tagits i anspråk vid nämnda tid­punkt. Lag (2007:1419).

21 §   I inkomst­sla­get närings­verk­sam­het får sär­skild skat­te­be­räk­ning göras för acku­mu­le­rad inkomst i form av
   1. avdrag för avsätt­ning till peri­o­di­se­rings­fond som åter­förs enligt 30 kap. 9 § 1 eller 10 § 1,
   2. avdrag för avsätt­ning till ersätt­nings­fond som åter­förs på grund av att närings­verk­sam­he­ten över­lå­tits eller lagts ned, och
   3. avdrag för avsätt­ning till expan­sions­fond som åter­förs enligt 34 kap. 16 eller 17 §.

22 §   Om acku­mu­le­rad inkomst upp­kom­mer i närings­verk­sam­het som enligt 60 kap. 6 § bedrivs av den ena maken med den andra som med­hjäl­pande, anses den acku­mu­le­rade inkoms­ten ingå i den inkomst som ska beskat­tas hos den make som bedri­ver närings­verk­sam­he­ten. Lag (2007:1419).


67 kap. Skat­te­re­duk­tion

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om skat­te­re­duk­tion för fysiska per­so­ner i 2-52 §§ och för juri­diska per­so­ner i 2 och 27-33 §§.

Skat­te­re­duk­tion ska anges i hela kron­tal så att öre­tal fal­ler bort. Lag (2022:445).

Avräk­ning mot kom­mu­nal och stat­lig inkomst­skatt m.m.

2 §   Skat­te­re­duk­tion ska göras för sjö­in­komst, all­män pen­sions­av­gift, arbetsin­komst (jobb­skat­te­av­drag), sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning, för­värv­sin­komst, boende i vissa områ­den (regi­o­nal skat­te­re­duk­tion), under­skott av kapi­tal, hus­hålls­ar­bete, instal­la­tion av grön tek­nik, gåva, mikro­pro­duk­tion av för­ny­bar el och avgift till arbets­lös­hets­kassa i nu nämnd ord­ning.

Skat­te­re­duk­tion ska räk­nas av mot kom­mu­nal och stat­lig inkomst­skatt som beräk­nats enligt 65 kap., mot stat­lig fas­tig­hets­skatt enligt lagen (1984:1052) om stat­lig fas­tig­hets­skatt samt mot kom­mu­nal fas­tig­hets­av­gift enligt lagen (2007:1398) om kom­mu­nal fas­tig­hets­av­gift. Skat­te­re­duk­tion enligt 5-9 d, 34, 35 och 46-48 §§ ska dock räk­nas av endast mot kom­mu­nal inkomst­skatt. Lag (2022:445).

Sjö­in­komst

3 §   För skatt­skyl­diga som har sjö­in­komst under hela beskatt­nings­å­ret, ska skat­te­re­duk­tion göras med 14 000 kro­nor vid anställ­ning på far­tyg som till över­vä­gande del går i fjärr­fart och med 9 000 kro­nor vid anställ­ning på annat far­tyg.

För skatt­skyl­diga som har sjö­in­komst bara under en del av beskatt­nings­å­ret är skat­te­re­duk­tio­nen för varje dag som sjö­in­koms­ten upp­bärs en tre­hund­ra­sex­tio­fem­te­del av dessa belopp. Vad som avses med när­fart och fjärr­fart fram­går av 64 kap. 6 §. Lag (2009:197).

All­män pen­sions­av­gift

4 §   Skat­te­re­duk­tion ska göras för all­män pen­sions­av­gift enligt lagen (1994:1744) om all­män pen­sions­av­gift som avser beskatt­nings­å­ret.

För den som har sådan inkomst av annat för­värvs­ar­bete som avses i 59 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken och själv ska betala all­män pen­sions­av­gift, krävs för rätt till skat­te­re­duk­tion att all­män pen­sions­av­gift har beta­lats inom den tid som anges i 62 kap. 17 § tredje styc­ket skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).
Lag (2019:1164).

Jobb­skat­te­av­drag

Vilka som kan få jobb­skat­te­av­drag

5 §   De som är obe­grän­sat skatt­skyl­diga under hela beskatt­nings­å­ret, har rätt till skat­te­re­duk­tion enligt 7 eller 8 § för arbetsin­koms­ter (jobb­skat­te­av­drag). Sådan rätt har också de som är begrän­sat skatt­skyl­diga enligt 3 kap. 18 § första styc­ket 1, 2 eller 3, om deras över­skott av för­värv­sin­koms­ter i Sve­rige och i andra län­der, ute­slu­tande eller så gott som ute­slu­tande, utgörs av över­skott av för­värv­sin­koms­ter i Sve­rige. Lag (2009:1060).

Defi­ni­tion av arbetsin­koms­ter

6 §   Med arbetsin­koms­ter avses vid tillämp­ningen av detta kapi­tel sådana inkoms­ter som anges i 59 kap. 8-12 §§, 13 § 11 och 12, 14 § första styc­ket 1-3 och 5 samt 15-19 och 27 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken med undan­tag för sådana inkoms­ter som anges i 59 kap. 23, 25, 26 och 28 §§ samma balk. Som arbetsin­komst avses även inkomst från själv­stän­dig närings­verk­sam­het som bedrivs utom­lands, om den skatt­skyl­dige i inte ovä­sent­lig omfatt­ning har arbe­tat i verk­sam­he­ten.

Eko­no­miskt omställ­nings­stöd och inkomst­ga­ranti enligt lagen (2016:1108) om ersätt­ning till riks­da­gens leda­mö­ter ska inte anses som arbetsin­komst.

Vid beräk­ningen av skat­te­re­duk­tion ska arbetsin­koms­terna utgö­ras av
   - över­skott i inkomst­sla­get tjänst, och
   - över­skott i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het mins­kat med sjuk­pen­ning eller annan ersätt­ning som anges i 15 kap. 8 §.

Arbetsin­koms­terna ska mins­kas med all­männa avdrag enligt 62 kap. och sjö­in­komstav­drag enligt 64 kap. samt avrun­das nedåt till helt hund­ra­tal kro­nor. Lag (2017:457).

Jobb­skat­te­av­drag för per­so­ner som inte har fyllt 66 år

7 §   För dem som vid beskatt­nings­å­rets ingång inte har fyllt 66 år upp­går skat­te­re­duk­tio­nen för sum­man av arbetsin­koms­ter beräk­nade enligt 6 § till föl­jande belopp.

Arbetsinkomst som               Skattereduktion
beskat­tas i Sve­rige

överstiger inte                 skillnaden mellan 
0,91 prisbasbelopp              arbetsinkomsterna och 
                                grundavdraget, multiplicerad 
                                med skattesatsen för kommunal 
                                inkomstskatt
överstiger 0,91 men inte        skillnaden mellan å ena sidan 
3,24 prisbasbelopp              summan av 0,91 prisbasbelopp 
                                och 38,74 procent av 
                                arbetsinkomsterna mellan 0,91 
                                och 3,24 prisbasbelopp och 
                                å andra sidan grundavdraget, 
                                multiplicerad med skattesatsen 
                                för kommunal inkomstskatt
överstiger 3,24 men inte        skillnaden mellan å ena sidan 
8,08 prisbasbelopp              summan av 1,813 prisbasbelopp 
                                och 19,9 procent av 
                                arbetsinkomsterna mellan 3,24 
                                och 8,08 prisbasbelopp och 
                                å andra sidan grundavdraget, 
                                multiplicerad med skattesatsen 
                                för kommunal inkomstskatt
överstiger                      skillnaden mellan 2,776 
8,08 prisbasbelopp            prisbasbelopp och grundavdraget, 
                                multiplicerad med skattesatsen 
                                för kommunal inkomstskatt
Lag (2024:1131).

Jobb­skat­te­av­drag för per­so­ner som har fyllt 66 år

8 §   För dem som vid beskatt­nings­å­rets ingång har fyllt 66 år upp­går skat­te­re­duk­tio­nen för sum­man av arbetsin­koms­ter beräk­nade enligt 6 § till föl­jande belopp.

Arbetsinkomst som               Skattereduktion
beskat­tas i Sve­rige

överstiger inte                 22 procent av arbetsinkomsterna
1,75 pris­bas­belopp

överstiger 1,75 men inte        summan av 0,2635 prisbasbelopp 
5,24 prisbasbelopp              och 7 procent av arbetsinkomsterna
överstiger                      0,6293 prisbasbelopp
5,24 prisbasbelopp    
Lag (2024:1131).

Obe­grän­sat skatt­skyl­diga under del av beskatt­nings­å­ret

9 §   De som är obe­grän­sat skatt­skyl­diga bara under en del av beskatt­nings­å­ret, har rätt till skat­te­re­duk­tion enligt 5-8 §§ med en tolf­te­del av den skat­te­re­duk­tion som skulle ha till­go­do­förts dem om de varit obe­grän­sat skatt­skyl­diga under hela beskatt­nings­å­ret, för varje kalen­der­må­nad eller del därav under vil­ken de är obe­grän­sat skatt­skyl­diga.

Om de skatt­skyl­di­gas över­skott av för­värv­sin­koms­ter i Sve­rige och i andra län­der, ute­slu­tande eller så gott som ute­slu­tande, utgörs av över­skott av för­värv­sin­koms­ter i Sve­rige, ska dock bestäm­mel­serna i 5-8 §§ tilläm­pas utan de begräns­ningar som anges i första styc­ket. Lag (2009:197).

Sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning

Vilka som kan få skat­te­re­duk­tion

9 a §   De som är obe­grän­sat skatt­skyl­diga under någon del av beskatt­nings­å­ret, har rätt till skat­te­re­duk­tion för sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning. Sådan rätt till skat­te­re­duk­tion har också de som är begrän­sat skatt­skyl­diga enligt 3 kap. 18 § första styc­ket 1, 2 eller 3, om deras över­skott av för­värv­sin­koms­ter i Sve­rige och i andra län­der, ute­slu­tande eller så gott som ute­slu­tande, utgörs av över­skott av för­värv­sin­koms­ter i Sve­rige. Lag (2017:1212).

Under­lag för skat­te­re­duk­tion

9 b §   Under­la­get för skat­te­re­duk­tio­nen består av sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt soci­al­för­säk­rings­bal­ken som beta­lats ut under beskatt­nings­å­ret och som ska tas upp till beskatt­ning enligt denna lag.

En utländsk ersätt­ning enligt lag­stift­ning om social trygg­het som beta­las ut enligt grun­der som är jäm­för­bara med vad som gäl­ler för sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning ska efter begä­ran med­räk­nas i under­la­get för skat­te­re­duk­tio­nen om ersätt­ningen tas upp till beskatt­ning i Sve­rige.
Lag (2017:1212).

Skat­te­re­duk­tio­nens stor­lek

9 c §   Skat­te­re­duk­tio­nen upp­går till föl­jande belopp:

Underlag beräknat enligt        Skattereduktion
9 b §

över­sti­ger inte 0,91
prisbasbelopp                   skillnaden mellan underlaget och 
                                grundavdraget, multiplicerad med 
                                skattesatsen för kommunal 
                                inkomstskatt
över­sti­ger 0,91 men inte
3,24 prisbasbelopp            skillnaden mellan å ena sidan 
                                summan av 0,91 prisbasbelopp  
                                och 34,05 procent av underlaget 
                                mellan 0,91 och 3,24 
                                prisbasbelopp och å andra sidan 
                                grundavdraget, multiplicerad 
                                med skattesatsen för kommunal 
                                inkomstskatt
överstiger 3,24 prisbasbelopp    skillnaden mellan å ena sidan 
                                summan av 1,703 prisbasbelopp 
                                och 12,8 procent av underlaget 
                                som överstiger 3,24 
                                prisbasbelopp och å andra sidan 
                                grundavdraget, multiplicerad 
                                med skattesatsen för kommunal 
                                inkomstskatt
Skat­te­re­duk­tio­nen ska dock all­tid uppgå till minst 4,5 pro­cent av under­la­get, mul­ti­pli­ce­rat med skat­te­sat­sen för kom­mu­nal inkomst­skatt. Lag (2021:1159).

Obe­grän­sat skatt­skyl­diga under del av beskatt­nings­å­ret

9 d §   De som är obe­grän­sat skatt­skyl­diga bara under en del av beskatt­nings­å­ret, har rätt till skat­te­re­duk­tion enligt 9 a-9 c §§ med en tolf­te­del av den skat­te­re­duk­tion som skulle ha till­go­do­förts dem om de varit obe­grän­sat skatt­skyl­diga under hela beskatt­nings­å­ret, för varje kalen­der­må­nad eller del därav under vil­ken de är obe­grän­sat skatt­skyl­diga.

Om de skatt­skyl­di­gas över­skott av för­värv­sin­koms­ter i Sve­rige och i andra län­der, ute­slu­tande eller så gott som ute­slu­tande, utgörs av över­skott av för­värv­sin­koms­ter i Sve­rige, ska dock bestäm­mel­serna i 9 a-9 c §§ tilläm­pas utan de begräns­ningar som anges i första styc­ket. Lag (2017:1212).

9 e §   Har upp­hävts genom lag (2019:128).

9 f §   Har upp­hävts genom lag (2019:128).

9 g §   Har upp­hävts genom lag (2019:128).

9 h §   Har upp­hävts genom lag (2019:128).

Under­skott av kapi­tal

10 §   Om det upp­kom­mer ett under­skott av kapi­tal, ska skat­ten mins­kas med 30 pro­cent av den del av under­skot­tet som inte över­sti­ger 100 000 kro­nor och med 21 pro­cent av det åter­stå­ende under­skot­tet, om inte annat föl­jer av andra styc­ket.

Om den skatt­skyl­dige har gjort avdrag för inne­hav av kapital­för­säk­ring eller avtal om spa­rande i en PEPP-​produkt enligt 42 kap. 45 § eller inve­ste­rarav­drag enligt 43 kap. ska skat­ten mins­kas med 30 pro­cent av den del av under­skot­tet som mot­sva­rar avdrags­be­lop­pet. På åter­stå­ende under­skott tilläm­pas första styc­ket. Lag (2024:1131).

Hus­hålls­ar­bete

Vilka som kan få skat­te­re­duk­tion

11 §   Rätt till skat­te­re­duk­tion enligt 12-19 §§ har efter begä­ran de som
   1. vid beskatt­nings­å­rets utgång har fyllt 18 år,
   2. är obe­grän­sat skatt­skyl­diga under någon del av beskatt­nings­å­ret, och
   3. har haft utgif­ter för utfört hus­hålls­ar­bete, fått för­mån av hus­hålls­ar­bete som ska tas upp i inkomst­sla­get tjänst eller har redo­vi­sat ersätt­ning för utfört hus­hålls­ar­bete i en för­enklad arbets­gi­var­de­kla­ra­tion.

Sådan rätt till skat­te­re­duk­tion har efter begä­ran också de som är begrän­sat skatt­skyl­diga enligt 3 kap. 18 § första styc­ket 1, 2 eller 3, om deras över­skott av för­värv­sin­koms­ter i Sve­rige och i andra län­der, ute­slu­tande eller så gott som ute­slu­tande, utgörs av över­skott av för­värv­sin­koms­ter i Sve­rige.

Även döds­bon har efter begä­ran rätt till skat­te­re­duk­tion för hus­hålls­ar­bete som har utförts före döds­fal­let. Lag (2020:1068).

Utgif­ter för hus­hålls­ar­bete

11 a §   Utgif­terna för hus­hålls­ar­be­tet utgörs av det debi­te­rade belop­pet för arbe­tet inklu­sive mer­vär­desskatt, om inte annat föl­jer av andra styc­ket.

Utgif­ter för sådant hus­hålls­ar­bete som anges i 13 § 12 och 13 utgörs av 50 pro­cent av det debi­te­rade belop­pet för tjäns­ten i dess hel­het inklu­sive mer­vär­desskatt. Lag (2020:1068).

Begä­ran om skat­te­re­duk­tion

12 §   En begä­ran om skat­te­re­duk­tion för hus­hålls­ar­bete ska göras i inkomst­de­kla­ra­tio­nen för det beskatt­ningsår då
   1. utgif­ter för utfört hus­hålls­ar­bete har beta­lats,
   2. för­mån av hus­hålls­ar­bete har till­han­da­hål­lits, eller
   3. ersätt­ning för hus­hålls­ar­bete har redo­vi­sats i en för­enklad arbets­gi­var­de­kla­ra­tion enligt 26 kap. 4 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244). Lag (2011:1256).

Defi­ni­tio­ner

13 §   Med hus­hålls­ar­bete avses vid tillämp­ningen av detta kapi­tel föl­jande.
   1. Enklare städ­ar­bete eller annat ren­gö­rings­ar­bete samt flytt­städ­ning som utförs i bosta­den.
   2. Vård av klä­der och hem­tex­tilier när vår­den utförs i bosta­den.
   3. Snö­skott­ning som utförs i nära anslut­ning till bosta­den.
   4. Häck- och gräs­klipp­ning, kratt­ning och ogräs­rens­ning samt beskär­ning och bort­ta­gande av träd och bus­kar som utförs på tomt eller i träd­gård i nära anslut­ning till bosta­den.
   5. Barn­pass­ning som inte mer än i ringa omfatt­ning inne­fat­tar hjälp med läxor och annat skol­ar­bete och som utförs i eller i nära anslut­ning till bosta­den samt läm­ning och hämt­ning till och från för­skola, skola, fri­tids­ak­ti­vi­te­ter eller lik­nande.
   6. Annan omsorg och till­syn än barn­pass­ning som en fysisk per­son behö­ver och som utförs i eller i nära anslut­ning till bosta­den eller i sam­band med pro­me­na­der, bank­be­sök, besök vid vård­cen­tral eller andra lik­nande enklare ären­den.
   7. Flytt av bohag och annat lösöre mel­lan bostä­der samt till och från maga­si­ne­ring.
   8. Arbete som avser instal­la­tion, repa­ra­tion och under­håll av data- och infor­ma­tions­tek­nisk utrust­ning, data­pro­gram och data­för­bin­del­ser samt hand­led­ning och råd­giv­ning i sam­band med sådant arbete, när arbe­tet, hand­led­ningen och råd­giv­ningen utförs i eller i nära anslut­ning till bosta­den.
   9. Repa­ra­tion och under­håll av vit­va­ror som utförs i bosta­den.
   10. Möble­ring och för­flytt­ning av bohag och annat lösöre som hör till hus­hål­let samt mon­te­ring och demon­te­ring av sådana före­mål, när arbe­tet utförs i eller i nära anslut­ning till bosta­den.
   11. Enklare till­syn av bosta­den när till­sy­nen utförs i eller i nära anslut­ning till bosta­den.
   12. Vat­ten­tvätt och vård av klä­der och hem­tex­tilier i sam­band med sådan tvätt vid en tvätt­in­rätt­ning samt hämt­ning och läm­ning av sådant tvätt­gods till och från tvätt­in­rätt­ningen, om det ingår i tjäns­ten.
   13. Trans­port av bohag och annat lösöre från bosta­den till en för­sälj­nings­verk­sam­het som bedrivs i syfte att främja åter­an­vänd­ning. Lag (2020:1068).

13 a §   Som hus­hålls­ar­bete räk­nas vid tillämp­ningen av detta kapi­tel även repa­ra­tion, under­håll samt om- och till­bygg­nad av ett små­hus eller en ägar­lä­gen­het som ägs av den som begär skat­te­re­duk­tion. Med ägare avses även den som enligt 1 kap. 5 § fas­tig­hets­tax­e­rings­la­gen (1979:1152) ska lik­stäl­las med ägare. Lag (2009:536).

13 b §   Som hus­hålls­ar­bete räk­nas vid tillämp­ningen av detta kapi­tel även repa­ra­tion, under­håll samt om- och till­bygg­nad av en lägen­het som upp­lå­tits med bostads­rätt om föl­jande för­ut­sätt­ningar är upp­fyllda:
   1. Lägen­he­ten inne­has av den som begär skat­te­re­duk­tion.
   2. Arbe­tet utförs i lägen­he­ten och det avser sådana åtgär­der som bostads­rätts­ha­va­ren sva­rar för.

Även arbete som utförs i en lägen­het som upp­lå­tits till en med­lem eller delä­gare i en bostads­för­e­ning eller ett bostads­ak­tie­bo­lag omfat­tas av första styc­ket. Lag (2009:536).

13 c §   Som hus­hålls­ar­bete räk­nas inte
   1. arbete som enbart avser instal­la­tio­ner eller ser­vice på maski­ner och andra inven­ta­rier vid tillämp­ningen av 13 a eller 13 b §,
   2. arbete för vil­ket för­säk­rings­er­sätt­ning läm­nats,
   3. arbete för vil­ket bidrag eller annat eko­no­miskt stöd läm­nats från sta­ten, en kom­mun eller en region,
   4. arbete för vil­ket skat­te­re­duk­tion för instal­la­tion av grön tek­nik bevil­jats,
   5. om- eller till­bygg­nad av ett små­hus för vil­ket fas­tig­hets­av­gift inte har tagits ut för de fem första kalen­derå­ren efter beräk­nat vär­deår, eller
   6. sådana tjäns­ter som anges i 9 kap. 5 § mer­vär­desskat­te­la­gen (2023:200). Lag (2023:206).

14 §   Med bostad avses vid tillämp­ningen av detta kapi­tel utrymme som med nyttjande-​ eller ägan­de­rätt helt eller till väsent­lig del används för boende inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det. Till bostad räk­nas även biut­rym­men som garage, för­råd och tvätt­stuga.

Med bostad avses inte hotell, pen­sio­nat eller vand­rar­hem.
Lag (2009:197).

14 a §   Med tvätt­in­rätt­ning avses vid tillämp­ning av detta kapi­tel loka­ler inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det som används för sådan tvät­te­ri­verk­sam­het som avses i 39 kap. 2 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244). Till tvätt­in­rätt­ning räk­nas även andra loka­ler som huvud­sak­li­gen används i verk­sam­he­ten.

Med för­sälj­nings­verk­sam­het som bedrivs i syfte att främja åter­an­vänd­ning avses vid tillämp­ning av detta kapi­tel auk­tion, lopp­mark­nad, andra­hands­bu­tik och lik­nande som bedrivs inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det. Lag (2020:1068).

Vill­kor för skat­te­re­duk­tion

15 §   För rätt till skat­te­re­duk­tion krävs att det utförda hus­hålls­ar­be­tet är hän­för­ligt till den som begär skat­te­re­duk­tion eller den­nes för­äl­ders hus­håll. För­äl­dern ska dock vara bosatt i Sve­rige.

En fysisk per­son som utför hus­hålls­ar­be­tet får inte vara den som begär skat­te­re­duk­tion eller en när­stå­ende till denne.
Lag (2014:1457).

15 a §   För rätt till skat­te­re­duk­tion när arbe­tet utförs av en utfö­rare som avses i 16 § 1 eller 17 § krävs att det utförda hus­hålls­ar­be­tet har beta­lats elektro­niskt.

Betal­ningen ska anses ha skett elektro­niskt endast om den har för­med­lats av en betal­tjänst­le­ve­ran­tör enligt lagen (2010:751) om betal­tjäns­ter och inne­hål­ler upp­gif­ter om avsän­dare, mot­ta­gare, belopp och tid­punkt. Lag (2019:1164).

16 §   För rätt till skat­te­re­duk­tion krävs beträf­fande den som utför hus­hålls­ar­bete (utfö­ra­ren) att denne upp­fyl­ler för­ut­sätt­ning­arna i någon av 1 eller 2 eller i 17 §.
   1. Utfö­ra­ren ska vara god­känd för F-​skatt när avta­let om arbe­tet träf­fas eller när ersätt­ningen beta­las ut.
   2. Redo­vis­ning av arbets­gi­var­av­gif­ter på ersätt­ning för arbe­tet har skett i en för­enklad arbets­gi­var­de­kla­ra­tion enligt 26 kap. 4 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244). Utfö­ra­ren får då inte ha varit skyl­dig att betala mer­vär­desskatt enligt mer­vär­desskat­te­la­gen (2023:200) i fråga om verk­sam­het som omfat­tar hus­hålls­ar­be­tet. Lag (2023:206).

17 §   Om hus­hålls­ar­be­tet har utförts utom­lands och utfö­ra­ren inte har bedri­vit någon närings­verk­sam­het i Sve­rige, ska utfö­ra­ren när avta­let om arbe­tet träf­fas eller när ersätt­ningen beta­las ut ha ett intyg eller någon annan hand­ling som visar att före­ta­get i fråga om skat­ter och avgif­ter i sitt hem­land genom­går mot­sva­rande kon­troll som den som är god­känd för F-​skatt. Lag (2011:1256).

Under­lag för skat­te­re­duk­tion

18 §   Under­lag för skat­te­re­duk­tion består av
   1. belopp som har legat till grund för pre­li­mi­när skat­te­re­duk­tion som har till­go­do­räk­nats för beskatt­nings­å­ret enligt 17 § första styc­ket 1 lagen (2009:194) om för­fa­ran­det vid skat­te­re­duk­tion för hus­hålls­ar­bete,
   2. vär­det av för­mån av hus­hålls­ar­bete som till­han­da­hål­lits den skatt­skyl­dige under beskatt­nings­å­ret, och
   3. sådan ersätt­ning för hus­hålls­ar­bete och arbets­gi­var­av­gif­ter för denna ersätt­ning som har redo­vi­sats för beskatt­nings­å­ret i en för­enklad arbets­gi­var­de­kla­ra­tion enligt 26 kap. 4 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).

I under­la­get räk­nas inte utgif­ter för mate­rial, utrust­ning och resor in. Lag (2011:1256).

Skat­te­re­duk­tio­nens stor­lek

19 §   Skat­te­re­duk­tio­nen upp­går till
   1. belopp mot­sva­rande den pre­li­mi­nära skat­te­re­duk­tion som avses i 18 § första styc­ket 1,
   2. 50 pro­cent av under­la­get enligt 18 § första styc­ket 2 till den del det avser sådant hus­hålls­ar­bete som anges i 13 § och 30 pro­cent av under­la­get till den del det avser annat hus­hålls­ar­bete, och
   3. belopp mot­sva­rande de arbets­gi­var­av­gif­ter i fråga om sådan ersätt­ning för hus­hålls­ar­bete som har redo­vi­sats i en för­enklad arbets­gi­var­de­kla­ra­tion enligt 18 § första styc­ket 3.

Den sam­man­lagda skat­te­re­duk­tio­nen får uppgå till högst 75 000 kro­nor för ett beskatt­ningsår. Skat­te­re­duk­tio­nen för sådant hus­hålls­ar­bete som anges i 13 a och 13 b §§ får dock uppgå till högst 50 000 kro­nor för ett beskatt­ningsår.
Lag (2024:418).

Gåva

Grund­läg­gande bestäm­mel­ser

20 §   Skatt­skyl­diga har i den omfatt­ning som anges i detta kapi­tel rätt till skat­te­re­duk­tion för gåva till en god­känd gåvo­mot­ta­gare enligt lagen (2019:453) om god­kän­nande av gåvo­mot­ta­gare vid skat­te­re­duk­tion för gåva.
Lag (2019:454).

21 §   Med gåva avses vid tillämp­ningen av detta kapi­tel en gåva i pengar som vid ett och samma gåvo­till­fälle upp­går till minst 200 kro­nor. Lag (2019:454).

22 §   Om det sam­man­lagda under­la­get för skat­te­re­duk­tio­nen under­sti­ger 2 000 kro­nor, görs ingen skat­te­re­duk­tion.
Lag (2019:454).

Begä­ran om skat­te­re­duk­tion

23 §   En begä­ran om skat­te­re­duk­tion för gåva ska göras i inkomst­de­kla­ra­tio­nen för det beskatt­ningsår då gåvan har läm­nats. Lag (2019:454).

Vilka som kan få skat­te­re­duk­tion

24 §   Rätt till skat­te­re­duk­tion enligt 25 och 26 §§ har efter begä­ran de som
   1. vid beskatt­nings­å­rets utgång har fyllt 18 år,
   2. är obe­grän­sat skatt­skyl­diga under någon del av beskatt­nings­å­ret, och
   3. har haft utgif­ter för gåva avse­ende främ­jande av social hjälp­verk­sam­het eller veten­skap­lig forsk­ning till en god­känd gåvo­mot­ta­gare eller ska ta upp vär­det av sådan gåva som inkomst.

Sådan rätt till skat­te­re­duk­tion har efter begä­ran också de som är begrän­sat skatt­skyl­diga enligt 3 kap. 18 § första styc­ket 1, 2 eller 3, om deras över­skott av för­värv­sin­koms­ter i Sve­rige och i andra län­der, ute­slu­tande eller så gott som ute­slu­tande, utgörs av över­skott av för­värv­sin­koms­ter i Sve­rige.

Även döds­bon har efter begä­ran rätt till skat­te­re­duk­tion för gåva som har läm­nats före döds­fal­let. Lag (2019:454).

Under­lag för skat­te­re­duk­tion

25 §   Under­lag för skat­te­re­duk­tion består av
   1. utgif­ter för gåva som har beta­lats under beskatt­nings­å­ret, och
   2. vär­det av gåva som ska tas upp som inkomst av den skatt­skyl­dige.

I under­la­get räk­nas inte in omkost­na­der i sam­band med gåvan.
Lag (2019:454).

Skat­te­re­duk­tio­nens stor­lek

26 §   Skat­te­re­duk­tio­nen upp­går till 25 pro­cent av under­la­get. Skat­te­re­duk­tio­nen får dock uppgå till högst 3 000 kro­nor för ett beskatt­ningsår. Lag (2021:1160).

Mikro­pro­duk­tion av för­ny­bar el

Vilka som kan få skat­te­re­duk­tion

27 §   En fysisk eller juri­disk per­son har efter begä­ran rätt till skat­te­re­duk­tion enligt 28-33 §§.

Det gäl­ler den som
   1. fram­stäl­ler för­ny­bar el,
   2. i en och samma anslut­nings­punkt matar in för­ny­bar el och tar ut el,
   3. har en säk­ring om högst 100 ampere i anslut­nings­punk­ten, och
   4. har anmält till nät­kon­ces­sions­ha­va­ren att för­ny­bar el fram­ställs och matas in i anslut­nings­punk­ten.

Första styc­ket gäl­ler även döds­bon och svenska han­dels­bo­lag. Lag (2014:1468).

Begä­ran om skat­te­re­duk­tion

28 §   En begä­ran om skat­te­re­duk­tion för mikro­pro­duk­tion av för­ny­bar el ska göras i inkomst­de­kla­ra­tio­nen som ska läm­nas efter utgången av det kalen­derår som under­la­get för skat­te­re­duk­tio­nen avser. Lag (2014:1468).

Defi­ni­tio­ner

29 §   Med för­ny­bar el avses elekt­risk kraft som fram­ställs från
   - sol, vind, vågor, tid­vat­ten eller jord­värme,
   - vat­ten­ba­se­rad energi som är alstrad i vat­ten­kraft­verk,
   - bio­massa eller pro­duk­ter som fram­ställs från bio­massa, eller
   - bräns­le­cel­ler.

Med nät­kon­ces­sions­ha­vare avses den som inne­har nät­kon­ces­sion enligt 2 kap. ella­gen (1997:857).

Med anslut­nings­punkt avses en och samma inmatnings-​ och uttags­punkt på elnä­tet där för­ny­bar el matas in och el tas ut. Lag (2014:1468).

Under­lag för skat­te­re­duk­tion

30 §   Under­lag för skat­te­re­duk­tion består av de kilo­wat­tim­mar för­ny­bar el som har matats in i anslut­nings­punk­ten under kalen­derå­ret, dock högst så många kilo­wat­tim­mar el som tagits ut i anslut­nings­punk­ten under det året.

Om flera per­so­ner har anmält till nät­kon­ces­sions­ha­va­ren att de fram­stäl­ler och matar in för­ny­bar el i en och samma anslut­nings­punkt, ska under­la­get för­de­las lika.

Under­la­get får inte över­stiga 30 000 kilo­wat­tim­mar, vare sig per per­son eller per anslut­nings­punkt. Lag (2014:1468).

Skat­te­re­duk­tio­nens stor­lek

31 §   Skat­te­re­duk­tio­nen upp­går till under­la­get enligt 30 § mul­ti­pli­ce­rat med 60 öre. Lag (2014:1468).

Stöd av mindre bety­delse

32 §   Den som begär skat­te­re­duk­tion och som är ett före­tag får göra skat­te­re­duk­tion bara om skat­te­re­duk­tio­nen upp­fyl­ler vill­ko­ren för att anses vara stöd av mindre bety­delse enligt
   1. kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EU) 2023/2831 av den 13 decem­ber 2023 om tillämp­ningen av artik­larna 107 och 108 i för­dra­get om Euro­pe­iska uni­o­nens funk­tions­sätt på stöd av mindre bety­delse,
   2. kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EU) nr 1408/2013 av den 18 decem­ber 2013 om tillämp­ningen av artik­larna 107 och 108 i för­dra­get om Euro­pe­iska uni­o­nens funk­tions­sätt på stöd av mindre bety­delse inom jord­bruks­sek­torn, eller
   3. kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EU) nr 717/2014 av den 27 juni 2014 om tillämp­ningen av artik­larna 107 och 108 i för­dra­get om Euro­pe­iska uni­o­nens funk­tions­sätt på stöd av mindre bety­delse inom fiskeri-​ och vattenbruks-​sektorn.

Med före­tag avses vid tillämp­ningen av denna para­graf det­samma som vid tillämp­ningen av de för­ord­ningar som anges i första styc­ket. Lag (2024:1154).

33 §   Vid bedöm­ningen av om skat­te­re­duk­tio­nen enligt 32 § anses vara stöd av mindre bety­delse ska de vill­kor tilläm­pas som avser
   1. stöd inom sek­torn för pri­mär­pro­duk­tion av jord­bruks­pro­duk­ter, om den som begär skat­te­re­duk­tion bedri­ver verk­sam­het både inom denna sek­tor och inom någon annan sek­tor, och
   2. stöd inom fiskeri-​ och vat­ten­bruks­sek­torn, om den som begär skat­te­re­duk­tion bedri­ver verk­sam­het både inom denna sek­tor och inom någon annan sek­tor än sek­torn för pri­mär­pro­duk­tion av jord­bruks­pro­duk­ter. Lag (2014:1468).
Lag (2014:1468).

Regi­o­nal skat­te­re­duk­tion

34 §   Rätt till skat­te­re­duk­tion med 1 675 kro­nor har fysiska per­so­ner som den 1 novem­ber året före beskatt­nings­å­ret är folk­bok­förda i en kom­mun som anges i bilaga 67.

Rätt till skat­te­re­duk­tion har även obe­grän­sat skatt­skyl­diga som sak­nar folk­bok­fö­ring i Sve­rige den 1 novem­ber året före beskatt­nings­å­ret, om hem­orts­kom­mu­nen är en sådan som anges i bilaga 67. Lag (2020:864).

35 §   Den som har före­tag har rätt till skat­te­re­duk­tion bara om reduk­tio­nen upp­fyl­ler vill­ko­ren för att anses vara stöd av mindre bety­delse i den mening som avses i 32 och 33 §§.

Döds­bon har inte rätt till skat­te­re­duk­tion för senare år än det år då döds­fal­let inträf­fade. Lag (2020:864).

Instal­la­tion av grön tek­nik

Vilka som kan få skat­te­re­duk­tion

36 §   Rätt till skat­te­re­duk­tion enligt 37-45 §§ har efter begä­ran de som
   1. vid beskatt­nings­å­rets utgång har fyllt 18 år,
   2. är obe­grän­sat skatt­skyl­diga under någon del av beskatt­nings­å­ret, och
   3. har haft utgif­ter för utförd instal­la­tion av grön tek­nik.

Sådan rätt till skat­te­re­duk­tion har efter begä­ran också de som är begrän­sat skatt­skyl­diga enligt 3 kap. 18 § första styc­ket 1, 2 eller 3, om deras över­skott av för­värv­sin­koms­ter i Sve­rige och i andra län­der, ute­slu­tande eller så gott som ute­slu­tande, utgörs av över­skott av för­värv­sin­koms­ter i Sve­rige.

Även döds­bon har efter begä­ran rätt till skat­te­re­duk­tion för instal­la­tion av grön tek­nik som har utförts före döds­fal­let.

Utgif­terna för instal­la­tion av grön tek­nik utgörs av det debi­te­rade belop­pet för arbete och mate­rial inklu­sive mer­vär­desskatt. Lag (2020:1068).

Begä­ran om skat­te­re­duk­tion

37 §   En begä­ran om skat­te­re­duk­tion för instal­la­tion av grön tek­nik ska göras i inkomst­de­kla­ra­tio­nen för det beskatt­ningsår då utgif­ter för instal­la­tion av grön tek­nik har slut­be­ta­lats.
Lag (2024:1131).

Defi­ni­tio­ner

38 §   Med instal­la­tion av grön tek­nik avses vid tillämp­ningen av detta kapi­tel föl­jande slags instal­la­tio­ner:
   1. Instal­la­tion av nätan­slu­tet sol­cells­sy­stem eller, om instal­la­tio­nen är hän­för­lig till en bygg­nad under upp­fö­rande, av sol­cells­sy­stem som ska anslu­tas till elnä­tet. Om syste­met är ett system för sam­ti­dig pro­duk­tion av solel och sol­värme ska elpro­duk­tio­nen uppgå till minst 20 pro­cent av syste­mets beräk­nade sam­man­lagda årliga el- och vär­me­pro­duk­tion.
   2. Instal­la­tion av system för lag­ring av egen­pro­du­ce­rad ele­nergi som är kopp­lat till en sådan anlägg­ning för egen­pro­duk­tion av för­ny­bar el som är anslu­ten till eller, om instal­la­tio­nen är hän­för­lig till en bygg­nad under upp­fö­rande, som ska anslu­tas till elnä­tet och där syste­met bidrar till att
      a) lagra ele­nergi för använd­ning vid ett annat till­fälle än pro­duk­tions­till­fäl­let, och
      b) öka den årliga ande­len egen­pro­du­ce­rad ele­nergi som används inom fas­tig­he­ten för att till­go­dose det egna elbe­ho­vet.
   3. Instal­la­tion av ladd­nings­punkt till elfor­don som är för­be­redd för elmät­ning och debi­te­ring av elkost­nad och utrus­tas med minst de uttag eller anslut­nings­don som beskrivs i
      a) stan­dar­den EN 62196-​2 för elfor­don av typ 2, eller
      b) stan­dar­den EN 62196-​3 för elfor­don av typ Combo.

Instal­la­tio­nen ska ha utförts i Sve­rige eller i en annan stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det. Lag (2020:1068).

39 §   Som instal­la­tion av grön tek­nik räk­nas bara instal­la­tion som är hän­för­lig till
   1. ett små­hus eller en ägar­lä­gen­het som ägs av den som begär skat­te­re­duk­tion,
   2. en lägen­het som upp­lå­tits med bostads­rätt och som inne­has av den som begär skat­te­re­duk­tion, eller
   3. en bygg­nad under upp­fö­rande som ägs av den som begär skat­te­re­duk­tion och som när den är upp­förd ska vara ett små­hus eller en ägar­lä­gen­het.

Med ägare enligt första styc­ket 1 avses även den som enligt 1 kap. 5 § fas­tig­hets­tax­e­rings­la­gen (1979:1152) ska lik­stäl­las med ägare. Lag (2020:1068).

40 §   Som instal­la­tion av grön tek­nik räk­nas inte
   1. åtgär­der för vilka skat­te­re­duk­tion för hus­hålls­ar­bete bevil­jats,
   2. åtgär­der för vilka för­säk­rings­er­sätt­ning läm­nats, eller
   3. åtgär­der för vilka bidrag eller annat eko­no­miskt stöd läm­nats från sta­ten, en kom­mun eller en region. Lag (2020:1068).

Vill­kor för skat­te­re­duk­tion

41 §   För rätt till skat­te­re­duk­tion för en instal­la­tion hän­för­lig till ett små­hus, en ägar­lä­gen­het eller en lägen­het som upp­lå­tits med bostads­rätt krävs att den utförda instal­la­tio­nen är hän­för­lig till hus­hål­let för den som begär skat­te­re­duk­tion eller den­nes för­äl­der. För­äl­dern ska dock vara bosatt i Sve­rige.

För rätt till skat­te­re­duk­tion för en instal­la­tion hän­för­lig till en bygg­nad under upp­fö­rande krävs att den utförda instal­la­tio­nen, när bygg­na­den är upp­förd, ska vara hän­för­lig till hus­hål­let för den som begär skat­te­re­duk­tion eller den­nes för­äl­der. För­äl­dern ska dock vara bosatt i Sve­rige.
Lag (2020:1068).

42 §   För rätt till skat­te­re­duk­tion krävs att den utförda instal­la­tio­nen har beta­lats elektro­niskt.

Betal­ningen ska anses ha skett elektro­niskt endast om den har för­med­lats av en betal­tjänst­le­ve­ran­tör enligt lagen (2010:751) om betal­tjäns­ter och inne­hål­ler upp­gif­ter om avsän­dare, mot­ta­gare, belopp och tid­punkt. Lag (2020:1068).

43 §   För rätt till skat­te­re­duk­tion krävs att den som utför instal­la­tio­nen av grön tek­nik (utfö­ra­ren) är god­känd för F- skatt när avta­let om instal­la­tio­nen träf­fas eller när ersätt­ningen beta­las ut.

Om instal­la­tio­nen har utförts utom­lands och utfö­ra­ren inte har bedri­vit någon närings­verk­sam­het i Sve­rige, ska utfö­ra­ren när avta­let om instal­la­tio­nen träf­fas eller när ersätt­ningen beta­las ut ha ett intyg eller någon annan hand­ling som visar att före­ta­get i fråga om skat­ter och avgif­ter i sitt hem­land genom­går mot­sva­rande kon­troll som den som är god­känd för F- skatt. Lag (2020:1068).

Under­lag för skat­te­re­duk­tion

44 §   Under­lag för skat­te­re­duk­tion består av belopp som har legat till grund för pre­li­mi­när skat­te­re­duk­tion som har till­go­do­räk­nats för beskatt­nings­å­ret enligt 16 § första styc­ket lagen (2020:1066) om för­fa­ran­det vid skat­te­re­duk­tion för instal­la­tion av grön tek­nik. Lag (2020:1068).

Skat­te­re­duk­tio­nens stor­lek

45 §   Skat­te­re­duk­tio­nen upp­går till belopp mot­sva­rande den pre­li­mi­nära skat­te­re­duk­tion som avses i 44 §.

Den sam­man­lagda skat­te­re­duk­tio­nen får uppgå till högst 50 000 kro­nor för ett beskatt­ningsår. Lag (2020:1068).

Skat­te­re­duk­tion för för­värv­sin­koms­ter

Vilka som kan få skat­te­re­duk­tion

46 §   De som är obe­grän­sat skatt­skyl­diga under hela beskatt­nings­å­ret har rätt till skat­te­re­duk­tion för för­värv­sin­koms­ter om den beskatt­nings­bara för­värv­sin­koms­ten är högre än 40 000 kro­nor.

Sådan rätt till skat­te­re­duk­tion har också de som är begrän­sat skatt­skyl­diga enligt 3 kap. 18 § första styc­ket 1, 2 eller 3, om deras över­skott av för­värv­sin­koms­ter i Sve­rige och i andra län­der, ute­slu­tande eller så gott som ute­slu­tande, utgörs av över­skott av för­värv­sin­koms­ter i Sve­rige. Lag (2020:1166).

Skat­te­re­duk­tio­nens stor­lek

47 §   Skat­te­re­duk­tion enligt 46 § ska uppgå till 1 500 kro­nor, om inte annat föl­jer av andra styc­ket.

För per­so­ner som har en beskatt­nings­bar för­värv­sin­komst mel­lan 40 000 kro­nor och 240 000 kro­nor ska skat­te­re­duk­tio­nen uppgå till 0,75 pro­cent av skill­na­den mel­lan den beskatt­nings­bara för­värv­sin­koms­ten och 40 000 kro­nor. Lag (2020:1166).

Obe­grän­sat skatt­skyl­diga under del av beskatt­nings­å­ret

48 §   De som är obe­grän­sat skatt­skyl­diga bara under en del av beskatt­nings­å­ret har rätt till skat­te­re­duk­tion enligt 46 § med en tolf­te­del av den skat­te­re­duk­tion som skulle ha till­go­do­förts dem om de varit obe­grän­sat skatt­skyl­diga under hela beskatt­nings­å­ret, för varje kalen­der­må­nad eller del därav under vil­ken de är obe­grän­sat skatt­skyl­diga.

Om de skatt­skyl­di­gas över­skott av för­värv­sin­koms­ter i Sve­rige och i andra län­der, ute­slu­tande eller så gott som ute­slu­tande, utgörs av över­skott av för­värv­sin­koms­ter i Sve­rige, ska dock bestäm­mel­serna i 46 § tilläm­pas utan de begräns­ningar som anges i första styc­ket. Lag (2020:1166).

Avgift till arbets­lös­hets­kassa

Vilka som kan få skat­te­re­duk­tion

49 §   De som är obe­grän­sat skatt­skyl­diga under någon del av beskatt­nings­å­ret, har rätt till skat­te­re­duk­tion för avgift till arbets­lös­hets­kassa.

Sådan rätt till skat­te­re­duk­tion har också de som är begrän­sat skatt­skyl­diga enligt 3 kap. 18 § första styc­ket 1, 2 eller 3, om deras över­skott av för­värv­sin­koms­ter i Sve­rige och i andra län­der, ute­slu­tande eller så gott som ute­slu­tande, utgörs av över­skott av för­värv­sin­koms­ter i Sve­rige. Lag (2022:445).

Under­lag för skat­te­re­duk­tion

50 §   Under­la­get för skat­te­re­duk­tion består av avgift som under beskatt­nings­å­ret beta­las till en svensk arbets­lös­hets­kassa.

Avgift till en utländsk arbets­lös­hets­kassa eller mot­sva­rande avgift enligt en utländsk stats arbets­lös­hets­för­säk­ring som beta­las under beskatt­nings­å­ret ska efter begä­ran med­räk­nas i under­la­get. Lag (2022:445).

Skat­te­re­duk­tio­nens stor­lek

51 §   Skat­te­re­duk­tio­nen upp­går till 25 pro­cent av under­la­get.
Lag (2022:445).

Obe­grän­sat skatt­skyl­diga under en del av beskatt­nings­å­ret

52 §   De som är obe­grän­sat skatt­skyl­diga bara under en del av beskatt­nings­å­ret, har rätt till skat­te­re­duk­tion enligt 49-51 §§ med en tolf­te­del av den skat­te­re­duk­tion som skulle ha till­go­do­förts dem om de varit obe­grän­sat skatt­skyl­diga under hela beskatt­nings­å­ret, för varje kalen­der­må­nad eller del därav under vil­ken de är obe­grän­sat skatt­skyl­diga.

Om de skatt­skyl­di­gas över­skott av för­värv­sin­koms­ter i Sve­rige och i andra län­der, ute­slu­tande eller så gott som ute­slu­tande, utgörs av över­skott av för­värv­sin­koms­ter i Sve­rige, ska dock bestäm­mel­serna i 49-51 §§ tilläm­pas utan de begräns­ningar som anges i första styc­ket. Lag (2022:445).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1999:1229

Före­skrif­ter om ikraft­trä­dande av denna lag med­de­las i lagen (1999:1230) om ikraft­trä­dande av inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

2000:78

Denna lag trä­der i kraft den 10 mars 2000 och tilläm­pas första gången vid 2002 års tax­e­ring.

2000:502
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2000 i fråga om 23 kap. 16 § och i övrigt den 1 janu­ari 2001.
   2. De äldre bestäm­mel­serna i 15 kap. 6 § och 16 kap. 16 § gäl­ler fort­fa­rande i fråga om mer­vär­desskatt som åter­förts eller borde ha åter­förts före ikraft­trä­dan­det.
   3. Den nya bestäm­mel­sen i 23 kap. 16 § tilläm­pas på över­lå­tel­ser den 30 mars 2000 eller senare.

2000:540
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2000.
   2. Om inte det säl­jande och det köpande före­ta­get begär annat, skall den nya lydel­sen av 25 kap. 23 § bara tilläm­pas om ande­larna i det köpande före­ta­get delas ut efter ikraft­trä­dan­det.
   3. I fråga om beskatt­ningsår som påbör­jats före ikraft­trä­dan­det och som taxe­ras vid 2002 års tax­e­ring skall 48 kap. 19-22, 24 och 27 §§ i sin äldre lydelse tilläm­pas på avytt­ringar som skett före ikraft­trä­dan­det till den del detta leder till lägre skatt.

2000:797

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2001 och tilläm­pas första gången vid 2002 års tax­e­ring.

2000:1002

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2001 och tilläm­pas på för­mån som getts ut efter ikraft­trä­dan­det.

2000:1161
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2001 och tilläm­pas första gången vid 2002 års tax­e­ring.
   2. Äldre bestäm­mel­ser skall dock gälla i fråga om beslut som med­de­lats av Fors­karskat­tenämn­den enligt den upp­hävda lagen (1984:947) om beskatt­ning av utländska fors­kare vid till­fäl­ligt arbete i Sve­rige.
   3. I fråga om arbets­ta­gare som vid ikraft­trä­dan­det av denna lag påbör­jat sådant arbete som avses i 11 kap. 22 § skall pröv­ningen av en ansö­kan ske med utgångs­punkt i för­hål­lan­dena vid arbe­tets bör­jan.

Om en sådan ansö­kan bifalls, gäl­ler inte ett beslut som före ikraft­trä­dan­det av lagen (2000:1162) om änd­ring i lagen (1999:1305) om Fors­karskat­tenämn­den med­de­lats av Fors­karskat­tenämn­den enligt den upp­hävda lagen (1984:947) om beskatt­ning av utländska fors­kare vid till­fäl­ligt arbete i Sve­rige för tid som det nya beslu­tet avser.

2000:1305

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2001. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas i fråga om ränta enligt 31 eller 33 §§ tul­la­gen (1994:1550).

2000:1341
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2001.
   2. Äldre bestäm­mel­ser i 11 kap. 33 § skall tilläm­pas om utveck­lings­er­sätt­ning enligt lagen (1997:1268) om kom­mu­ners ansvar för ung­do­mar mel­lan 20 och 24 år beta­lats ut efter ikraft­trä­dan­det.
   3. Äldre bestäm­mel­ser i 11 kap. 36 § skall tilläm­pas om ersätt­ningar som avses där beta­lats ut efter ikraft­trä­dan­det. 4. Äldre bestäm­mel­ser i 40 kap. 6 § skall tilläm­pas på beskatt­ningsår som påbör­jats före den 1 janu­ari 2001.
   5. Bestäm­mel­sen i 12 kap. 3 § tredje styc­ket tilläm­pas i dess äldre lydelse i fråga om beslut som med­de­lats av Fors­karskat­tenämn­den enligt den upp­hävda lagen (1984:947) om beskatt­ning av utländska fors­kare vid till­fäl­ligt arbete i Sve­rige.

2001:329

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2001 och tilläm­pas första gången vid 2002 års tax­e­ring. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas dock i fråga om ränta som bestämts enligt bestäm­mel­serna i 52, 52 a, 55 eller 61 § lagen (1941:416) om arvs­skatt och gåvoskatt.

2001:359
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2001 och tilläm­pas första gången vid 2002 års tax­e­ring.
   2. Den äldre lydel­sen av 9 kap. 7 § gäl­ler fort­fa­rande för rän­tor enligt den upp­hävda stu­di­e­stöds­la­gen (1973:349).
   3. Den äldre lydel­sen av 11 kap. 34 § gäl­ler fort­fa­rande i fråga om stu­di­e­stöd som bevil­jats enligt den upp­hävda stu­di­e­stöds­la­gen (1973:349) eller enligt över­gångs­be­stäm­mel­serna till stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395).

2001:766

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2003. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas fort­fa­rande beträf­fande bostads­tillägg som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2001:842
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2002 och tilläm­pas första gången vid 2003 års tax­e­ring om inte annat föl­jer av punk­terna 2-3.
   2. De nya bestäm­mel­serna i 63 kap. 3 § tilläm­pas första gången vid 2004 års tax­e­ring.
   3. Äldre bestäm­mel­ser i 63 kap. 3 § gäl­ler vid beräk­ning av grundav­drag vid 2003 års tax­e­ring, dock skall 0,293 pris­bas­belopp tilläm­pas i stäl­let för 0,27 pris­bas­belopp och 0,5505 pris­bas­belopp tilläm­pas i stäl­let för 0,5275 pris­bas­belopp.

2001:908

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2002 och tilläm­pas första gången vid 2003 års tax­e­ring. De äldre bestäm­mel­serna i 61 kap. 5-7 §§ gäl­ler fort­fa­rande i fråga om bilar till­ver­kade före den 1 janu­ari 2002.

2001:1168

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2002 och tilläm­pas första gången vid 2003 års tax­e­ring.

2001:1175
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2002.
   2. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas första gången vid 2003 års tax­e­ring.
   3. Bestäm­mel­serna i 61 kap. 8 a § andra styc­ket tilläm­pas till och med det beskatt­ningsår som slu­tar den 31 decem­ber 2020. Lag (2017:1212).

2001:1176
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2002 och skall tilläm­pas första gången vid 2003 års tax­e­ring om inte något annat anges i punk­terna 2-8.
   2. Bestäm­mel­serna i 7 kap. 17 §, 10 kap. 12 §, 16 kap. 17 §, 29 kap. 3 §, 42 kap. 16 §, 43 kap. 12 §, 49 kap. 18 och 26 §§ och 58 kap. 18 § i deras nya lydelse skall tilläm­pas första gången vid 2002 års tax­e­ring.
   3. Bestäm­mel­serna i 16 kap. 18 § i deras nya lydelse skall tilläm­pas på utländska skat­ter som hän­för sig till tiden efter ikraft­trä­dan­det.
   4. Bestäm­mel­serna i 23 kap. 11 § i deras nya lydelse skall tilläm­pas på över­lå­tel­ser efter den 1 feb­ru­ari 2001.
   5. Bestäm­mel­serna i 48 kap. 17 a § skall tilläm­pas på avytt­ringar efter den 1 feb­ru­ari 2001.
   6. Bestäm­mel­serna i 2 kap. 1 §, 17 kap. 16 §, 25 kap. 2 och 21 §§, 37 kap. 2 och 31 §§, 43 kap. 11 §, 44 kap. 2 och 27 §§, 49 kap. 1, 2, 12, 14, 19, 24, 27 och 28 §§, 56 kap. 8 § och 57 kap. 13 § i deras nya lydelse samt bestäm­mel­serna i 48 a kap.
skall tilläm­pas på avytt­ringar efter ikraft­trä­dan­det. Om den skatt­skyl­dige begär det skall bestäm­mel­serna i 48 a kap. dock tilläm­pas redan vid 2002 års tax­e­ring.
   7. I fråga om upp­skovs­be­lopp avse­ende mot­tagna ande­lar som erhål­lits enligt äldre bestäm­mel­ser gäl­ler bestäm­mel­serna i 49 kap. 19 § i deras lydelse före ikraft­trä­dan­det. Bestäm­mel­serna i 48 a kap. 10 § andra styc­ket skall tilläm­pas även när upp­skov erhål­lits enligt bestäm­mel­serna i 49 kap. i deras lydelse före ikraft­trä­dan­det.
   8. Bestäm­mel­serna i 57 kap. 3-5 §§ i deras nya lydelse skall tilläm­pas på utdel­ningar på kva­li­fi­ce­rade ande­lar och kapital­vins­ter vid avytt­ring av sådana ande­lar efter den 1 feb­ru­ari 2001.

2001:1185
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2002 och tilläm­pas första gången vid 2003 års tax­e­ring. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas dock i fråga om beskatt­ningsår som bör­jat före ikraft­trä­dan­det.
   2. Om över­skott av verk­sam­he­ten i ett utländskt ska­de­för­säk­rings­fö­re­tag tidi­gare har beräk­nats enligt 39 kap. 10 § gäl­ler föl­jande. Till­gångar som före­ta­get inne­har vid ingången av det beskatt­ningsår då de nya bestäm­mel­serna tilläm­pas första gången skall tas upp till då gäl­lande mark­nads­vär­den. För­plik­tel­ser vid samma tid­punkt skall tas upp till belopp var­med de vid en mark­nads­mäs­sig bedöm­ning belas­tar verk­sam­he­ten vid nämnda tid­punkt. För för­plik­tel­ser med anled­ning av ingångna för­säk­rings­av­tal skall dock vär­det beräk­nas enligt de grun­der som gäl­ler för beräk­ning av för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar enligt bestäm­mel­serna i 7 kap. 1 § samt 2 § första och femte styc­kena för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (1982:713).

2001:1221

Denna lag trä­der i kraft den 31 decem­ber 2001 och tilläm­pas på avytt­ringar den 1 janu­ari 2001 och senare.

2001:1242

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2002 och tilläm­pas första gången vid 2002 års tax­e­ring om inte annat föl­jer av a- c.
      a) Den nya lydel­sen av 1 kap. 16 § tilläm­pas första gången vid 2003 års tax­e­ring såvitt avser skyl­dig­he­ten att lämna själv­de­kla­ra­tion.
      b) Bestäm­mel­sen i 48 kap. 7 § andra styc­ket i sin äldre lydelse tilläm­pas på avytt­ringar som skett före ikraft­trä­dan­det om detta leder till lägre skatt.
      c) Bestäm­mel­sen i 48 kap. 7 § tredje styc­ket i sin nya lydelse tilläm­pas på avytt­ringar efter ikraft­trä­dan­det.

2002:213
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2003 och tilläm­pas första gången vid 2004 års tax­e­ring.
   2. Vid tillämp­ning av 10 kap. 5 § första styc­ket skall med pen­sion även efter ikraft­trä­dan­det avses ersätt­ningar som beta­las ut som sär­skild efter­le­van­de­pen­sion enligt lagen (2000:462) om infö­rande av lagen (2000:461) om efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd till barn samt sådana ersätt­ningar som fort­fa­rande kan utges på grund av lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i form av folk­pen­sion.

2002:322

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2003 och tilläm­pas första gången vid 2004 års tax­e­ring.

2002:429

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2003 och tilläm­pas första gången vid 2004 års tax­e­ring. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas dock i fråga om ränta som bestämts enligt bestäm­mel­serna i 5 kap. 12 eller 13 § lagen (1984:151) om punkt­skat­ter och pris­re­gle­rings­av­gif­ter.

2002:536

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2002 och tilläm­pas på andels­a­vytt­ringar efter den 3 april 2002. Den nya bestäm­mel­sen i 49 a kap. 4 § tredje styc­ket andra meningen tilläm­pas dock på andels­a­vytt­ringar efter ikraft­trä­dan­det.

2002:540
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2002.
   2. Vid tillämp­ningen av den nu upp­hävda bestäm­mel­sen i 48 kap. 26 § tredje styc­ket skall även ett svenskt ömse­si­digt för­säk­rings­fö­re­tag eller en sådan svensk stif­telse eller ide­ell för­e­ning som inte är undan­ta­gen från skatt­skyl­dig­het enligt 7 kap. omfat­tas av bestäm­mel­sens tillämp­nings­om­råde.
   3. De nya bestäm­mel­serna i 48 kap. 26 och 27 §§ tilläm­pas på kapital­för­lus­ter på delä­gar­rät­ter som avytt­rats den 7 decem­ber 2001 eller senare. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas också på kapital­för­lus­ter på delä­gar­rät­ter som avytt­rats före den 7 decem­ber 2001 men där den omstän­dig­het som utlö­ser en upp­skju­ten avdrags­rätt enligt 25 kap. 30 § inträf­fat efter den 6 decem­ber 2001.
   4. De nya bestäm­mel­serna i 50 kap. 12 och 13 §§ tilläm­pas på kapital­för­lus­ter på ande­lar i svenska han­dels­bo­lag som avytt­rats den 7 decem­ber 2001 eller senare. Vid tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i 50 kap. 12 och 13 §§ beak­tas inte vär­de­för­änd­ringar på delä­gar­rät­ter som avytt­rats före den 7 decem­ber 2001 för­så­vitt inte avytt­ringen omfat­tas av bestäm­mel­serna om upp­skju­ten avdrags­rätt enligt 25 kap. 30 §.
De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas också på kapital­för­lus­ter på ande­lar i svenska han­dels­bo­lag som avytt­rats före den 7 decem­ber 2001 men där den omstän­dig­het som utlö­ser en upp­skju­ten avdrags­rätt enligt 25 kap. 30 § inträf­fat efter den 6 decem­ber 2001.
   5. De nya bestäm­mel­serna i 52 kap. 8 § tilläm­pas på kapital­för­lus­ter på ande­lar i utländska juri­diska per­so­ner som anges i 6 kap. 14 § och som avytt­rats den 16 april 2002 eller senare. Vid tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i 52 kap. 8 § beak­tas inte vär­de­för­änd­ringar på delä­gar­rät­ter som avytt­rats före den 16 april 2002 för­så­vitt inte avytt­ringen omfat­tas av bestäm­mel­serna om upp­skju­ten avdrags­rätt enligt 25 kap. 30 §.
De nya bestäm­mel­serna till­läm­pas också på kapital­för­lus­ter på ande­lar som avytt­rats före den 16 april 2002 men där den omstän­dig­het som utlö­ser en upp­skju­ten avdrags­rätt enligt 25 kap. 30 § inträf­fat efter den 15 april 2002. 6. Om den skatt­skyl­dige begär det skall vid tillämp­ning av punk­terna 3-5 tid­punk­ten den 7 decem­ber 2001 och den 16 april 2002 respek­tive den 6 decem­ber 2001 och den 15 april 2002 i stäl­let avse den 1 decem­ber 2002 respek­tive den 30 novem­ber 2002.

Första styc­ket gäl­ler inte
      a. en kapital­för­lust på en delä­gar­rätt som helt eller del­vis för­vär­vats mot ersätt­ning i form av en andel i det köpande före­ta­get,
      b. en kapital­för­lust på en delä­gar­rätt som avses i a hos ett före­tag i intres­se­ge­men­skap med det för­vär­vande före­ta­get och som över­lå­tits till före­ta­get i intres­se­ge­men­skap,
      c. en kapital­för­lust på en andel i ett före­tag i intres­se­ge­men­skap till den del för­lus­ten mot­sva­rar en vär­dened­gång på en delä­gar­rätt som avses i a och som över­lå­tits till före­ta­get i intres­se­ge­men­skap, eller d. en kapital­för­lust på en andel i ett svenskt han­dels­bo­lag eller på en andel i en utländsk juri­disk per­son som anges i 6 kap. 14 § till den del för­lus­ten mot­sva­rar en vär­dened­gång på en delä­gar­rätt som avses i a även i fall som inte föl­jer av c.

Om kapital­för­lus­ten redan har utnytt­jats av en annan juri­disk per­son med stöd av bestäm­mel­sen i 48 kap. 26 § i sin nya lydelse skall begä­ran enligt första styc­ket avse både den hos vil­ken för­lus­ten upp­stått och den som utnytt­jat för­lus­ten.

Med före­tag i intres­se­ge­men­skap avses i denna punkt ett före­tag som ett annat före­tag, direkt eller indi­rekt, genom äga­ran­del eller på annat sätt har ett väsent­ligt infly­tande i eller om före­ta­gen står under i huvud­sak gemen­sam led­ning. Lag (2003:224).

2002:627
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2003.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för sär­skilt utbild­nings­bi­drag som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2002:972
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2003.
   2. De nya bestäm­mel­serna i 63 kap. 3 § tilläm­pas första gången vid 2004 års tax­e­ring.

2002:1006
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2003.
   2. Bestäm­mel­serna i 8 kap. 20 § tilläm­pas första gången i fråga om Poli­sens utlands­styrka vid 2001 års tax­e­ring och i övrigt vid 2003 års tax­e­ring.
   3. Bestäm­mel­serna i 11 kap. 14 § tilläm­pas första gången vid 2002 års tax­e­ring.
   4. Bestäm­mel­serna i 11 kap. 35 § tilläm­pas första gången vid 2004 års tax­e­ring.

2002:1143
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2003 och skall tilläm­pas på andels­by­ten, fusio­ner och fis­sio­ner samt verk­sam­hets­ö­ver­lå­tel­ser efter den 31 decem­ber 2002.
   2. I fråga om upp­skovs­be­lopp med anled­ning av avytt­ring av en andel före ikraft­trä­dan­det gäl­ler alltjämt äldre bestäm­mel­ser i 48 a kap. och 49 kap. samt den upp­hävda lagen (1998:1601) om upp­skov med beskatt­ningen vid andels­by­ten om inte annat anges i punk­terna 3 och 4.
   3. Om en kva­li­fi­ce­rad andel har avytt­rats genom ett byte av ande­lar och ett upp­skovs­be­lopp har för­de­lats enligt äldre bestäm­mel­ser skall, om den skatt­skyl­dige begär det, upp­skovs­be­lop­pet avse­ende mot­tagna ande­lar inte tas upp till beskatt­ning trots att ande­larna avytt­rats på annat sätt än genom ett byte av ande­lar. I stäl­let skall bestäm­mel­serna i 48 a kap. och 57 kap. i deras lydelse efter ikraft­trä­dan­det tilläm­pas. En begä­ran om att upp­skovs­be­lop­pet inte skall tas upp skall avse samt­liga mot­tagna ande­lar.
   4. Om en kva­li­fi­ce­rad andel har avytt­rats genom ett byte av ande­lar före ikraft­trä­dan­det och det skulle ha fun­nits för­ut­sätt­ningar för upp­skov med beskatt­ningen, skall bestäm­mel­serna i punk­ten 3 tilläm­pas om den skatt­skyl­dige begär det. Punk­ten 3 skall också tilläm­pas på den skatt­skyl­di­ges begä­ran om den skatt­skyl­dige har tagit upp upp­skovs­be­lop­pet till beskatt­ning helt eller del­vis.

2003:118

Denna lag trä­der i kraft den 1 maj 2003 och tilläm­pas första gången vid 2004 års tax­e­ring.

2003:224
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2003. Om inte annat föl­jer av punk­terna 2-14 tilläm­pas de nya bestäm­mel­serna på beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2003. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas på beskatt­ningsår som påbör­jats tidi­gare.
   2. De nya bestäm­mel­serna i 20 a kap. tilläm­pas om skatt­skyl­dig­het inträ­der under ett beskatt­ningsår som bör­jar den 1 janu­ari 2004 eller senare.
   3. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas på kapital­vinst och kapital­för­lust på grund av avytt­ringar efter ikraft­trä­dan­det.
Äldre bestäm­mel­ser skall tilläm­pas på kapital­vins­ter och kapital­för­lus­ter på grund av avytt­ringar före ikraft­trä­dan­det.

Bestäm­mel­serna i 25 a kap. 24 § tilläm­pas i fråga om ande­lar i ett svenskt han­dels­bo­lag eller i en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son som en fysisk per­son för­vär­var efter ikraft­trä­dan­det.

Bestäm­mel­serna i 25 a kap. 25 § tilläm­pas på avytt­ringar efter ikraft­trä­dan­det. Lag (2003:1086).
   4. De upp­hävda bestäm­mel­serna i 25 kap. 6-27 §§ tilläm­pas på avytt­ringar före ikraft­trä­dan­det. Har upp­skov med beskatt­ningen av en kapital­vinst på en andel erhål­lits enligt de upp­hävda bestäm­mel­serna i 25 kap.

6-27 §§ eller är för­ut­sätt­ning­arna för sådant upp­skov upp­fyllda vid avytt­ringen och fram till ikraft­trä­dan­det, skall kapital­vins­ten inte tas upp som intäkt efter ikraft­trä­dan­det.
Detta gäl­ler dock inte om det avytt­rande före­ta­get är ett svenskt han­dels­bo­lag eller om det avytt­rade före­ta­get är ett svenskt han­dels­bo­lag, eller en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son. I dessa fall skall även fort­sätt­nings­vis tilläm­pas äldre bestäm­mel­ser om när en kapital­vinst skall tas upp.

Om det avytt­rande före­ta­get är ett svenskt han­dels­bo­lag, skall dock en kapital­vinst för vil­ken upp­skov har erhål­lits enligt de upp­hävda bestäm­mel­serna i 25 kap. 6-27 §§ inte tas upp om den avytt­rade ande­len avytt­ras efter ikraft­trä­dan­det, och
      a. kapital­vins­ten inte skall tas upp enligt reg­lerna i 25 a kap., eller
      b. ersätt­ningen skall tas upp som kapital­vinst enligt bestäm­mel­sen om skal­bo­lags­be­skatt­ning i 25 a kap. 9 §. Lag (2003:1086).
   5. Om ett före­tag som ome­del­bart före ikraft­trä­dan­det var ett för­valt­nings­fö­re­tag enligt den äldre lydel­sen av 24 kap. 14 § efter ikraft­trä­dan­det men före utgången av 2004 avytt­rar en andel i ett aktie­bo­lag eller en eko­no­misk för­e­ning för en ersätt­ning som mot­sva­rar det skatte­mäs­siga vär­det, till en delä­gare som är en fysisk per­son och som även var delä­gare i före­ta­get den 30 juni 2003, skall uttags­be­skatt­ning enligt bestäm­mel­serna i 22 kap. inte ske.

För­vär­va­ren skall inte beskat­tas i inkomst­sla­get kapi­tal på grund av för­vär­vet. En för­vär­vare som inte beskat­tats på grund av för­vär­vet skall anses ha anskaf­fat ande­len för det skatte­mäs­siga vär­det hos före­ta­get. Med­för för­vär­vet att ett belopp tas upp i inkomst­sla­get tjänst hos för­vär­va­ren enligt bestäm­mel­serna i 57 kap., skall anskaff­nings­ut­gif­ten för ande­len anses utgö­ras av sum­man av det skatte­mäs­siga vär­det hos det över­lå­tande före­ta­get och det belopp som skall tas upp i inkomst­sla­get tjänst hos för­vär­va­ren.
   6. Om ett fåmans­fö­re­tag eller ett dot­ter­fö­re­tag till ett fåmans­fö­re­tag efter ikraft­trä­dan­det men före utgången av 2004 avytt­rar en fas­tig­het, som någon gång under tre år före avytt­ringen till huvud­sak­lig del har använts som bostad för en delä­gare eller en när­stå­ende till en delä­gare i fåmans­fö­re­ta­get, till en delä­gare som är en fysisk per­son och som även var delä­gare i fåmans­fö­re­ta­get den 30 juni 2003 för en ersätt­ning som mot­sva­rar det skatte­mäs­siga vär­det, skall uttags­be­skatt­ning enligt bestäm­mel­serna i 22 kap. inte ske.
Bestäm­mel­sen om åter­fö­ring av avdrag i 26 kap. 2 § första styc­ket 5 skall inte tilläm­pas på utgif­ter för för­bätt­rande repa­ra­tio­ner och under­håll som ned­lagts före utgången av 2000.

För­vär­va­ren skall inte beskat­tas i inkomst­sla­get kapi­tal på grund av för­vär­vet. En för­vär­vare som inte beskat­tats på grund av för­vär­vet skall anses ha anskaf­fat fas­tig­he­ten för det skatte­mäs­siga vär­det hos det över­lå­tande före­ta­get. Med­för för­vär­vet att ett belopp tas upp i inkomst­sla­get tjänst hos för­vär­va­ren enligt bestäm­mel­serna i 57 kap., skall anskaff­nings­ut­gif­ten för fas­tig­he­ten anses utgö­ras av sum­man av det skatte­mäs­siga vär­det hos det över­lå­tande före­ta­get och det belopp som tas upp i inkomst­sla­get tjänst hos för­vär­va­ren.

Det som sägs om fas­tig­het gäl­ler även en andel i ett pri­vat­bo­stads­fö­re­tag.
   7. Bestäm­mel­sen i 25 a kap. 10 § andra styc­ket 2 tilläm­pas inte om ande­len eller den aktie­ba­se­rade delä­gar­rät­ten har avytt­rats före ikraft­trä­dan­det.
   8. Vid tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i 25 a kap. 20 § beak­tas inte vär­de­för­änd­ringar på till­gångar som avytt­rats före ikraft­trä­dan­det. Det­samma gäl­ler för­plik­tel­ser som upp­hört före ikraft­trä­dan­det.
   9. Vid tillämp­ningen av bestäm­mel­sen i 43 kap. 2 § 2 i sin nya lydelse skall det räken­skapsår som bör­jar när­mast efter den 30 decem­ber 2003 utgöra det första av de fyra räken­skapsår som bedöm­ningen kan utgå ifrån. För tidi­gare räken­skapsår tilläm­pas bestäm­mel­sen i sin tidi­gare lydelse.
   10. Bestäm­mel­serna i 48 kap. 26 och 27 §§ i deras äldre lydel­ser tilläm­pas även i fort­sätt­ningen på kapital­för­lus­ter på delä­gar­rät­ter som avytt­rats före ikraft­trä­dan­det men där avdrags­rät­ten inte har kun­nat utnytt­jas. Bestäm­mel­serna i 48 kap. 26 och 27 §§ i deras äldre lydel­ser tilläm­pas även i fort­sätt­ningen på kapital­för­lus­ter på delä­gar­rät­ter som avytt­rats före ikraft­trä­dan­det men där den omstän­dig­het som utlö­ser en upp­skju­ten avdrags­rätt enligt 25 kap. 30 § i dess äldre lydelse inträf­fat efter ikraft­trä­dan­det.
   11. Bestäm­mel­serna i 49 kap. 19 a § tilläm­pas inte om den avytt­ring som upp­sko­vet avser har skett under peri­o­den den 1 janu­ari 2001 - den 30 juni 2003 och, om bestäm­mel­serna i 25 a kap. hade varit tillämp­liga, ersätt­ningen skulle ha tagits upp som kapital­vinst enligt bestäm­mel­sen om skal­bo­lags­be­skatt­ning i 25 a kap. 9 §.

Om det säl­jande före­ta­get är ett svenskt han­dels­bo­lag skall ett upp­skovs­be­lopp enligt 49 kap. inte tas upp om en mot­ta­gen andel avytt­rats genom en kon­cer­nin­tern avytt­ring före den 1 okto­ber 2002, och
      a. en kapital­vinst vid en efter­föl­jande avytt­ring inte skall tas upp enligt bestäm­mel­serna i 25 a kap., eller
      b. ersätt­ningen vid den efter­föl­jande avytt­ringen skall tas upp som kapital­vinst enligt bestäm­mel­sen om skal­bo­lags­be­skatt­ning i 25 a kap. 9 §.

Den upp­hävda bestäm­mel­sen i 49 kap. 22 § tilläm­pas även fort­sätt­nings­vis på efter­föl­jande kon­cer­nin­terna avytt­ringar före ikraft­trä­dan­det.
   12. De upp­hävda bestäm­mel­serna i 50 kap. 12 och 13 §§ tilläm­pas även i fort­sätt­ningen på kapital­för­lus­ter på ande­lar i svenska han­dels­bo­lag som avytt­rats före ikraft­trä­dan­det men där avdrags­rät­ten inte har kun­nat utnytt­jas. De tilläm­pas fort­sätt­nings­vis också på kapital­för­lus­ter på ande­lar som avytt­rats före ikraft­trä­dan­det men där den omstän­dig­het som utlö­ser en upp­skju­ten avdrags­rätt enligt 25 kap. 30 § i dess äldre lydelse inträf­fat efter ikraft­trä­dan­det. Vid tillämp­ning av den upp­hävda bestäm­mel­sen i 50 kap. 12 § skall hän­vis­ningen i tredje styc­ket till 6 kap. 14 § i stäl­let avse 5 kap. 2 a §.
Lag (2003:1086).
   13. Den upp­hävda bestäm­mel­sen i 52 kap. 8 § tilläm­pas även i fort­sätt­ningen på kapital­för­lus­ter på ande­lar i en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son som avytt­rats före ikraft­trä­dan­det men där avdrags­rät­ten inte har kun­nat utnytt­jas. Den tilläm­pas fort­sätt­nings­vis också på kapital­för­lus­ter på ande­lar som avytt­rats före ikraft­trä­dan­det men där den omstän­dig­het som utlö­ser en upp­skju­ten avdrags­rätt enligt 25 kap. 30 § i dess äldre lydelse inträf­fat efter ikraft­trä­dan­det. Vid tillämp­ning av den upp­hävda bestäm­mel­sen i 52 kap. 8 § skall hän­vis­ningen till 6 kap. 14 § i stäl­let avse 5 kap. 2 a §. Lag (2003:1086).
   14. Den nya bestäm­mel­sen i över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (2002:540) om änd­ring i inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) tilläm­pas första gången vid 2002 års tax­e­ring.

2003:342

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2003. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas på lant­mä­te­ri­för­rätt­nings­ut­gif­ter som är hän­för­liga till tid efter år 2002.

2003:349

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2003 och tilläm­pas första gången vid 2004 års tax­e­ring.

2003:669
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2004.
   2. Äldre före­skrif­ter i 7 kap. 11 § första styc­ket och 31 kap. 19 § andra styc­ket gäl­ler fort­fa­rande för skatte­myn­dig­hets beslut.
   3. Äldre före­skrif­ter i 7 kap. 11 § tredje styc­ket, 24 kap. 9 § andra styc­ket, 31 kap. 27 §, 36 kap. 5 § andra styc­ket, 58 kap. 34 § och 59 kap. 8 § andra styc­ket gäl­ler fort­fa­rande för över­kla­gande av beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.
Vad som där sägs om Riks­skat­te­ver­ket skall då i stäl­let gälla Skat­te­ver­ket.

2003:745

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2004 och tilläm­pas första gången vid 2005 års tax­e­ring.

2003:825
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2004.
   2. De nya bestäm­mel­serna i 65 kap. 5 § tilläm­pas första gången vid 2005 års tax­e­ring. Äldre före­skrif­ter gäl­ler dock vid 2005 års tax­e­ring i fråga om skatt­skyl­dig med inkomst av närings­verk­sam­het i vil­ken ingår för­värvs­källa som har givit över­skott och för vil­ken beskatt­nings­å­ret bör­jat före den 23 sep­tem­ber 2003.

2003:1074

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2004. Bestäm­mel­sen i 26 kap. 12 § i sin nya lydelse tilläm­pas på avytt­ringar som skett efter den 31 decem­ber 2003. I övrigt tilläm­pas lagen första gången vid 2002 års tax­e­ring.

2003:1075

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2004 och tilläm­pas första gången vid 2004 års tax­e­ring.

2003:1086
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2004 och tilläm­pas, med undan­tag av bestäm­mel­sen i 2 kap. 2 a §, på beskatt­ningsår som bör­jar efter utgången av år 2003. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas fort­fa­rande på beskatt­ningsår som påbör­jats tidi­gare.
   2. Om en utländsk stat bli­vit med­lem i Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det under ett beskatt­ningsår, skall vid tillämp­ning av 2 kap. 2 a § vad som sägs om kapi­tal­till­skott i 40 kap. 16 § tilläm­pas första gången på beskatt­ningsår som påbör­jas efter att sta­ten bli­vit med­lem.
   3. Om en utländsk juri­disk per­son hör hemma och är skatt­skyl­dig till inkomst­skatt i Bel­gien och enligt till­stånd med­de­lat före den 1 janu­ari 2001 bedri­ver verk­sam­het i detta land genom en centre de coor­di­na­tion/ coör­di­na­tie­cent­rum enligt Kung­lig för­ord­ning nr 187 (Arrêté Royal no 187 rela­tif à la créa­tion de centres de coor­di­na­tion/Konink­lijk Besluit nr. 187 betref­fende de oprich­ting van coör­di­na­tie­centra) av den 30 decem­ber 1982 med änd­ringar vid­tagna senast den 1 janu­ari 1993 och om verk­sam­he­ten består i finan­sie­ring av andra före­tag och net­to­in­koms­ten från denna verk­sam­het huvud­sak­li­gen beror på trans­ak­tio­ner med före­tag som hör hemma och är skatt­skyl­diga till inkomst­skatt i Bel­gien, får före­ta­gens net­to­in­komst och skatt som före­ta­gen beta­lar på net­to­in­koms­ten tas med vid bedöm­ningen av om den utländska juri­diska per­so­nen upp­fyl­ler vill­ko­ren i 39 a kap. 5 §.

Detta gäl­ler bara om
   - delä­ga­ren, direkt eller indi­rekt, den 1 janu­ari 2001 inne­hade och under hela det aktu­ella beskatt­nings­å­ret inne­har mer än 90 pro­cent av både den utländska juri­diska per­so­nens och de utländska före­ta­gens kapi­tal eller rös­ter, - medel som den utländska juri­diska per­so­nen lånar ut till ett före­tag i Bel­gien inte till mer än ringa del, direkt eller indi­rekt, vida­reut­lå­nas till före­tag i annan stat,
   - delä­ga­ren eller ett svenskt före­tag med vil­ket delä­ga­ren är i intres­se­ge­men­skap inte, direkt eller indi­rekt, vid nämnda datum eller senare har läm­nat kapi­tal­till­skott till den utländska juri­diska per­so­nen, och
   - net­to­in­koms­ten i den utländska juri­diska per­so­nen inte till mer än ringa del, direkt eller indi­rekt, beror på trans­ak­tio­ner med delä­ga­ren eller svenska före­tag med vilka delä­ga­ren är i intres­se­ge­men­skap.

2003:1102
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2004 och tilläm­pas första gången på det beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2003.
   2. Vid tillämp­ning av 17 kap. 20 § får kre­di­tin­sti­tut och vär­de­pap­pers­bo­lag som avses i lagen (1995:1559) om års­re­do­vis­ning i kre­di­tin­sti­tut och vär­de­pap­pers­bo­lag använda net­to­för­sälj­nings­vär­det i stäl­let för det verk­liga vär­det till och med det beskatt­ningsår som avslu­tas senast den 31 decem­ber 2005. Lag (2004:438).

2003:1194
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2004 och tilläm­pas första gången vid 2005 års tax­e­ring, om inte annat anges i 2-4.
   2. Äldre bestäm­mel­ser i 11 kap. 7 § tilläm­pas i fråga om dator­ut­rust­ning som till­han­da­hålls den anställde före utgången av juni månad 2004 enligt avtal mel­lan arbets­gi­va­ren och den anställde som ingåtts före den 1 janu­ari 2004.
   3. Äldre bestäm­mel­ser i 16 kap. 22 § gäl­ler för utgif­ter för tand­vård som utförts före den 1 janu­ari 2004.
   4. De nya bestäm­mel­serna i 28 kap. 26 § tilläm­pas på avtal om över­ta­gande av ansva­ret för pen­sions­ut­fäs­tel­ser som ingåtts efter den 25 sep­tem­ber 2003.

2003:1200

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2004 och tilläm­pas första gången vid 2005 års tax­e­ring.

2003:1202

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2004 och tilläm­pas första gången vid 2005 års tax­e­ring.

2003:1206
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2004.
   2. De nya före­skrif­terna i 15 kap. 10 §, 39 kap. 26 § och 42 kap. 29 § till­läm­pas första gången vid 2005 års tax­e­ring.
   3. De nya före­skrif­terna i 47 kap. 5, 5 a, 5 b och 7-9 §§ tilläm­pas första gången vid 2004 års tax­e­ring.

2003:1214

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2004 och tilläm­pas första gången vid 2005 års tax­e­ring

2004:66
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2004.
   2. Vad som sägs i 2 kap. 3 §, 6 kap. 5, 10a och 16a §§, 17kap. 15 §, 24 kap. 11 §, 30 kap. 1 §, 39 kap. 1, 14 och 20 §§, 42 kap. 8 §, 44 kap. 6 §, 48 kap. 2, 7, 18 och 21 §§, 65 kap. 10 § om inve­ste­rings­fon­der ska också gälla sådana vär­de­pap­pers­fon­der som för­val­tas av fond­bo­lag eller annan fond­för­val­tare som med stöd av 3 § lagen (2004:47) om infö­rande av lagen (2004:46) om inve­ste­rings­fon­der dri­ver verk­sam­het enligt lagen (1990:1114) om vär­de­pap­pers­fon­der.
Lag (2009:197).

2004:494

Denna lag trä­der i kraft den 8 okto­ber 2004. De nya bestäm­mel­serna i 20 a kap. 1 § tilläm­pas dock bara på fusio­ner och fis­sio­ner som genom­förs efter ikraft­trä­dan­det.

2004:498

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2004 och tilläm­pas i fråga om över­fö­ringar efter den 29 janu­ari 2004.

2004:614
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2004.
   2. Bestäm­mel­serna i 6 kap. 1 § och 13 kap. 11 § i deras nya lydelse samt bestäm­mel­serna i 6 a kap. och i de nya bila­gorna 6 a.1 och 6 a.2 tilläm­pas på ersätt­ningar som hän­för sig till tiden efter utgången av år 2003.
   3. Bila­gorna 24.1, 24.2, 37.1 och 37.2 i deras nya lydelse tilläm­pas första gången på det beskatt­ningsår som påbör­jas när­mast före den 1 maj 2004.

2004:634

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2005. Lagen tilläm­pas första gången vid 2006 års tax­e­ring.

2004:654

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2007 och tilläm­pas första gången vid 2008 års tax­e­ring.

2004:790
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2005.
   2. Bestäm­mel­serna i 7 kap. 2 och 16 §§ tilläm­pas första gången vid 2006 års tax­e­ring.
   3. Äldre bestäm­mel­ser i 8 kap. 17 och 21 §§ tilläm­pas beträf­fande bidrag och ersätt­ningar som beta­lats ut före ikraft­trä­dan­det.

2004:985

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2005 och tilläm­pas på beskatt­ningsår som bör­jar efter utgången av år 2004.

2004:1040
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2005.
   2. Den nya bestäm­mel­sen i 7 kap. 17 § tilläm­pas första gången vid 2004 års tax­e­ring.
   3. De nya bestäm­mel­serna i 43 kap. 7 §, 48 a kap. 8 a och 10 §§ samt 57 kap. 11 a och 12 §§ tilläm­pas på andels­by­ten som skett efter den 31 decem­ber 2002. Bestäm­mel­serna tilläm­pas också om den skatt­skyl­dige har begärt att punk­terna 3 och 4 i över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (2002:1143) om änd­ring i inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) skall tilläm­pas på ett andels­byte som skett före den 1 janu­ari 2003. 2004:1055

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2005 och tilläm­pas första gången vid 2006 års tax­e­ring. Äldre före­skrif­ter i 65 kap. 5 § tilläm­pas dock såvitt avser skikt­grän­serna vid 2006 års tax­e­ring i fråga om skatt­skyl­dig med inkomst av närings­verk­sam­het i vil­ken ingår för­värvs­källa som har givit över­skott och för vil­ken beskatt­nings­å­ret bör­jat före utgången av 2004.

2004:1139

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2005 och tilläm­pas, utom såvitt avser punk­ten 3 i över­gångs­be­stäm­mel­serna till (2001:1175), första gången vid 2006 års tax­e­ring.

2004:1147
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2005 och tilläm­pas på beskatt­ningsår som bör­jar efter utgången av år 2004 om inte annat anges i punkt 2 eller 3.
   2. I fråga om utdel­ning på ande­lar tilläm­pas de nya bestäm­mel­serna på utdel­ning som tas emot efter utgången av år 2004.
   3. I fråga om utdel­ning på ande­lar i före­tag som anges i bilaga 24.1 i dess lydelse den 1 juli 2004 tilläm­pas de nya bestäm­mel­serna även på utdel­ning som tagits emot efter den 30 april 2004.

2004:1149
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2005 och tilläm­pas första gången vid 2006 års tax­e­ring.
   2. Bestäm­mel­sen i 1 kap. 13 § i sin nya lydelse tilläm­pas på över­fö­ringar efter utgången av år 2004.
   3. Bestäm­mel­sen i 34 kap. 18 § i sin nya lydelse tilläm­pas på över­ta­gan­den efter utgången av år 2004.

2004:1181
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2005 och tilläm­pas första gången på beskatt­nings­å­ret som bör­jar efter den 31 decem­ber 2004.
   2. Vid tillämp­ningen av 17 kap. 20 § får för­säk­rings­fö­re­tag använda net­to­för­sälj­nings­vär­det i stäl­let för det verk­liga vär­det till och med det beskatt­ningsår som avslu­tas senast den 31 decem­ber 2005.

2004:1323

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2005 och tilläm­pas på beskatt­ningsår som påbör­jas efter utgången av år 2004.

2004:1332

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2005. De nya bestäm­mel­serna om elcer­ti­fi­kat tilläm­pas dock första gången på beskatt­ningsår som påbör­jas efter utgången av år 2004. 2004:1346

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2005. Äldre bestäm­mel­ser i 8 kap. 7 § om ränta enligt 58 b § lagen (1941:416) om arvs­skatt och gåvoskatt skall fort­fa­rande tilläm­pas.

2005:121
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2006.
   2. De nya bestäm­mel­serna gäl­ler även för för­säk­ringar som har teck­nats före år 1976.

2005:269

Denna lag trä­der i kraft den 1 juni 2005 och tilläm­pas på avytt­ringar efter ikraft­trä­dan­det. Om den skatt­skyl­dige begär det skall de nya bestäm­mel­serna dock tilläm­pas även på avytt­ringar som skett dess­förin­nan men efter den 30 juni 2003.

2005:347
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2005.
   2. Äldre bestäm­mel­ser i 62 kap. 6 § tilläm­pas i fråga om avgif­ter som beta­las i över­ens­stäm­melse med den kon­ven­tion som avses i för­ord­ningen (1993:1529) om tillämp­ning av en nor­disk kon­ven­tion den 15 juni 1992 om social trygg­het.

2008:789

Denna lag trä­der i kraft den 1 decem­ber 2005 och tilläm­pas första gången vid 2005 års tax­e­ring.

2005:826

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2006 och tilläm­pas första gången vid 2007 års tax­e­ring. Äldre före­skrif­ter i 65 kap. 5 § tilläm­pas dock såvitt avser skikt­grän­serna vid 2007 års tax­e­ring i fråga om skatt­skyl­dig med inkomst av närings­verk­sam­het i vil­ken det ingår för­värvs­källa som gett över­skott och för vil­ken beskatt­nings­å­ret bör­jat före utgången av 2005.

2005:898

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2006 och tilläm­pas första gången vid 2007 års tax­e­ring.

2005:1136
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2006 och tilläm­pas om inte annat föl­jer av punkt 2 första gången vid 2007 års tax­e­ring.
   2. I fråga om ande­lar i en eko­no­misk för­e­ning eller ett aktie­bo­lag som är en bostads­rätts­för­e­ning, bostads­för­e­ning eller ett bostads­ak­tie­bo­lag och som inte upp­fyl­ler vill­ko­ren i 2 kap. 17 § för att vara ett pri­vat­bo­stads­fö­re­tag ska äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas till och med utgången av år 2015.
Lag (2011:1271).
   3. Om det vid utgången av år 2005 finns spa­rat lätt­nads­ut­rymme enligt den upp­hävda 43 kap. 6 § får detta föras över till kom­mande beskatt­ningsår och utnytt­jas under beskatt­nings­å­ren 2006-​2010 i inkomst­sla­get kapi­tal enligt vad som anges i denna punkt. Dessa beskatt­ningsår skall utdel­ning tas upp bara till den del den över­sti­ger spa­rat lätt­nads­ut­rymme. Om utdel­ningen under­sti­ger spa­rat lätt­nads­ut­rymme, skall skill­na­den föras vidare som spa­rat lätt­nads­ut­rymme till nästa beskatt­ningsår. Av en kapital­vinst på en andel som upp­kom­mer under beskatt­nings­å­ren 2006-​2010 skall bara ett belopp som över­sti­ger det spa­rade lätt­nads­ut­rym­met tas upp. Detta gäl­ler inte om kapital­vins­ten skall tas upp som över­skott av pas­siv närings­verk­sam­het enligt 49 a kap. Om en andel över­går till en ny ägare genom arv, tes­ta­mente, gåva, bodel­ning eller på lik­nande sätt, tar för­vär­va­ren över den tidi­gare äga­rens spa­rade lätt­nads­ut­rymme. Om en andel avytt­ras genom ett andels­byte och vill­ko­ren i 48 a kap. för fram­skju­ten beskatt­ning är upp­fyllda, skall spa­rat lätt­nads­ut­rymme som hän­för sig till de avytt­rade ande­larna för­de­las på de mot­tagna ande­larna. Om de mot­tagna ande­larna inte är kva­li­fi­ce­rade och hän­för sig till ett före­tag som är mark­nads­no­te­rat, skall det spa­rade lätt­nads­ut­rym­met i stäl­let läg­gas till anskaff­nings­ut­gif­ten vid beräk­ning av omkost­nads­be­lop­pet för de mot­tagna ande­larna.
   4. Om spa­rat lätt­nads­ut­rymme enligt punkt 3 över­sti­ger gräns­be­lop­pet, skall utdel­ning utö­ver spa­rat lätt­nads­ut­rymme tas upp i inkomst­sla­get tjänst.
   5. Om spa­rat lätt­nads­ut­rymme enligt punkt 3 över­sti­ger gräns­be­lop­pet, tilläm­pas bestäm­mel­serna i 57 kap. 21 § på kapital­vinst som över­sti­ger spa­rat lätt­nads­ut­rymme.
Lag (2008:1064).
   6. Spa­rat utdel­nings­ut­rymme för tid före den 1 janu­ari 2006 skall beräk­nas enligt reg­lerna i det upp­hävda 57 kap. Sådant spa­rat utdel­nings­ut­rymme skall anses som spa­rat utdel­nings­ut­rymme enligt denna lag.
   7. Om ande­lar som är kva­li­fi­ce­rade enligt 57 kap. 7 § första eller andra styc­ket i lydelse vid 2007 års tax­e­ring eller 57 kap. 7-7 b §§ i lydelse enligt lagen (2006:1422) om änd­ring i inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) avytt­ras till ett fåmans­fö­re­tag eller fåmans­han­dels­bo­lag som säl­ja­ren direkt eller indi­rekt äger andel i, skall spa­rat lätt­nads­ut­rymme enligt punkt 3 för­de­las på säl­ja­rens ande­lar i fåmans­fö­re­ta­get som för­vär­vat ande­larna direkt eller indi­rekt. Lag (2006:1422).
   8. Äldre bestäm­mel­ser i 48 a kap. 8 a § tilläm­pas på andels­by­ten som skett före den 1 janu­ari 2006.
   9. Vid tillämp­ningen av bestäm­mel­sen i 42 kap. 15 a § andra styc­ket andra streck­sat­sen, skall det räken­skapsår som bör­jar när­mast efter den 30 decem­ber 2003 utgöra det första av de fyra räken­skapsår som bedöm­ningen kan utgå ifrån. För tidi­gare räken­skapsår skall i stäl­let gälla att före­ta­get direkt eller genom dot­ter­fö­re­tag, har ägt aktier med en röst- eller kapi­ta­lan­del på tju­go­fem pro­cent eller mer i ett svenskt mark­nads­no­te­rat aktie­bo­lag eller en mark­nads­no­te­rad utländsk juri­disk per­son.
   10. Vinst som efter ikraft­trä­dan­det upp­kom­mer vid ned­sätt­ning av akti­e­ka­pi­tal genom inlö­sen enligt bestäm­mel­serna i aktie­bo­lags­la­gen (1975:1385), skall behand­las som vinst vid minsk­ning av akti­e­ka­pi­tal med indrag­ning enligt 57 kap. 2 §.

2005:1142
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2006 och tilläm­pas första gången vid 2007 års tax­e­ring.
   2. Har beskatt­nings­å­ret påbör­jats före ikraft­trä­dan­det tilläm­pas äldre bestäm­mel­ser för den del av beskatt­nings­å­ret som avser tiden före ikraft­trä­dan­det.

2005:1146
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2006 och tilläm­pas första gången vid 2007 års tax­e­ring.
   2. 16 kap. 11 § i sin äldre lydelse tilläm­pas på avgif­ter och bidrag som läm­nats för tid före ikraft­trä­dan­det. I dessa fall skall vad som sägs om avdrags­rätt även gälla för sådana avgif­ter och bidrag som avses i ett avtal som träf­fats den 29 april 1999 mel­lan å ena sidan sta­ten och å andra sidan Sve­ri­ges Bio­gra­fä­ga­re­för­bund, Fol­kets Hus­för­e­ning­ar­nas Riks­or­ga­ni­sa­tion, Riks­för­e­ningen Våra Går­dar, Sve­ri­ges Fil­mut­hy­ra­re­för­e­ning u.p.a., För­e­ningen Sve­ri­ges Film­pro­du­cen­ter, Sve­ri­ges Tele­vi­sion AB och TV 4 AB (publ.).

2005:1166

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2006. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande i fråga om en begä­ran av en skogs­vårds­sty­relse.

2005:1170

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2006 och tilläm­pas första gången vid 2007 års tax­e­ring.

2006:5
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2007 och tilläm­pas första gången vid 2008 års tax­e­ring.
   2. Äldre bestäm­mel­ser skall dock tilläm­pas på ersätt­ningar och för­må­ner som utbe­ta­lats på grund av en utlands­sta­tio­ne­ring som har till­trätts före den 1 janu­ari 2007. Från och med den 1 sep­tem­ber 2009 skall denna lag tilläm­pas på samt­liga ersätt­ningar och för­må­ner som utbe­ta­lats på grund av en utlands­sta­tio­ne­ring, oav­sett när sta­tio­ne­ringen till­träd­des.

2006:238

Denna lag trä­der i kraft den 1 maj 2006 och tilläm­pas första gången vid 2007 års tax­e­ring. Bestäm­mel­sen i sin äldre lydelse tilläm­pas dock i fråga om rän­tor som bestämts enligt 60 § i den upp­hävda for­dons­skat­te­la­gen (1988:327).

2006:424

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2006 och tilläm­pas första gången vid 2007 års tax­e­ring. Vid 2007 års tax­e­ring skall dock tilläggs­be­lop­pet enligt 63 kap. 4 a § vara 5 000 kro­nor i stäl­let för 2 500 kro­nor.

2006:614

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2006 och tilläm­pas första gången vid 2007 års tax­e­ring.

2006:619
   1. Denna lag trä­der i kraft den 18 augusti 2006.
   2. Bestäm­mel­sen i 37 kap. 26 § i sin nya lydelse tilläm­pas på fusio­ner som genom­förs efter ikraft­trä­dan­det.
   3. Bestäm­mel­sen i 39 kap. 23 § i sin nya lydelse tilläm­pas på utdel­ning som läm­nas efter ikraft­trä­dan­det.
   4. Bestäm­mel­serna i 39 kap. 24 a § och 42 kap. 21 a § i sina nya lydel­ser tilläm­pas på insat­se­mis­sio­ner som till­go­do­förs efter ikraft­trä­dan­det.
   5. Bestäm­mel­sen i 42 kap. 15 a § i sin nya lydelse tilläm­pas på utdel­ning som läm­nas efter ikraft­trä­dan­det. Den tilläm­pas även på kapital­vinst på aktier och ande­lar som avytt­ras efter ikraft­trä­dan­det.

2006:620
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2006 och tilläm­pas på beskatt­ningsår som avslu­tas efter den 30 juni 2006.
Bestäm­mel­sen i 29 kap. 2 § i sin nya lydelse tilläm­pas i fråga om utsläpps­minsk­nings­en­he­ter och cer­ti­fi­e­rade utsläpps­minsk­ningar som till­de­lats före ikraft­trä­dan­det bara om den skatt­skyl­dige begär det.
   2. Om beskatt­nings­å­ret avslu­tas efter den 31 maj 2006 men före den 1 juli 2006, tilläm­pas bestäm­mel­serna i denna lag om den skatt­skyl­dige begär det. 2006:650

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2008 och tilläm­pas första gången vid 2009 års tax­e­ring.

2006:908

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2007 och tilläm­pas på beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2006.

2006:983
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2007 och tilläm­pas första gången på beskatt­ningsår som påbör­jas efter den 31 decem­ber 2006.
   2. En skatt­skyl­dig som till följd av 4 kap. 6 § andra styc­ket lagen (2003:113) om elcer­ti­fi­kat i sin lydelse före den 1 janu­ari 2007 var regi­stre­rad för att han­tera kvot­plik­ten skall anses som kvot­plik­tig för tiden fram till och med tid­punk­ten för annul­le­ring av elcer­ti­fi­kat enligt lagen om elcer­ti­fi­kat i dess lydelse från och med den 1 janu­ari 2007.

2006:992

Denna lag trä­der i kraft den 2 okto­ber 2006 och tilläm­pas första gången för val­pe­ri­o­den 2006-​2010.

2006:1344
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2007 och tilläm­pas första gången vid 2008 års tax­e­ring.
   2. Äldre bestäm­mel­ser i 63 kap. 4 a § gäl­ler alltjämt för den del av beskatt­nings­å­ret som infal­ler före ikraft­trä­dan­det.
   3. De nya bestäm­mel­serna i 39 kap. 25 och 26 §§ tilläm­pas på beskatt­ningsår som påbör­jats efter ikraft­trä­dan­det. Har beskatt­nings­å­ret påbör­jats före ikraft­trä­dan­det gäl­ler äldre bestäm­mel­ser.
   4. I fråga om sådan dator­ut­rust­ning som avses i punkt 2 av över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (2003:1194) om änd­ring i inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) skall bestäm­mel­sen i 61 kap. 17 a § tilläm­pas med undan­tag för andra streck­sat­sen i para­gra­fen.
   5. Vid 2007 års tax­e­ring skall 65 kap. 11 a-11 c §§ inte tilläm­pas på avgift till fack­för­e­ning, arbets­lös­hets­kassa eller mot­sva­rande som beta­las efter den 8 decem­ber 2006 och belö­per sig på tid efter den 31 decem­ber 2006. Lag (2006:1518).

2006:1354

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2007 och tilläm­pas första gången vid 2008 års tax­e­ring.

2006:1422
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2007 och tilläm­pas första gången vid 2008 års tax­e­ring.
   2. Har beskatt­nings­å­ret påbör­jats före ikraft­trä­dan­det tilläm­pas äldre bestäm­mel­ser för den del av beskatt­nings­å­ret som avser tiden före ikraft­trä­dan­det.
   3. De nya bestäm­mel­serna om par­ti­ella fis­sio­ner tilläm­pas på ombild­ningar efter ikraft­trä­dan­det. De nya bestäm­mel­serna i 37 kap. 30 a §, 38 kap. 20 §, 38 a kap. 22 §, 48 a kap. 17 § och 49 kap. 32 § tilläm­pas på ombild­ningar och för­fa­ran­den efter ikraft­trä­dan­det. De nya bestäm­mel­serna i 23 kap. 23 a § tilläm­pas på över­lå­tel­ser efter ikraft­trä­dan­det. De nya bestäm­mel­serna i 38 kap. 17 a och 17 b §§ tilläm­pas på verk­sam­hets­a­vytt­ringar efter ikraft­trä­dan­det. De nya bestäm­mel­serna i 49 kap. 3 a § tilläm­pas på för­fa­ran­den efter ikraft­trä­dan­det.
   4. Upp­skovs­be­lopp som anges i punkt 2 av över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (2002:1143) om änd­ring i inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) och som avser en andel i det över­lå­tande före­ta­get vid en par­ti­ell fis­sion för­de­las mel­lan de mot­tagna ande­larna och ande­larna i det över­lå­tande före­ta­get på det sätt som omkost­nads­be­lop­pet för­de­las enligt 48 kap. 18 a §. Sådant upp­skovs­be­lopp skall tas upp som intäkt senast det beskatt­ningsår då ägan­de­rät­ten till ande­len över­går till någon annan eller ande­len upp­hör att exi­stera.
   5. Om en kva­li­fi­ce­rad andel till vil­ken det hör ett tjäns­te­be­lopp enligt äldre bestäm­mel­ser i 48 a kap. 8 a § eller ett tjäns­te­be­lopp som har för­de­lats enligt bestäm­mel­serna i 57 kap. 7 § enligt dess äldre lydelse avytt­ras eller upp­hör att exi­stera gäl­ler föl­jande. Den del av en kapital­vinst som skall tas upp i inkomst­sla­get tjänst skall inte över­stiga tjäns­te­be­lop­pet eller det tjäns­te­be­lopp som har för­de­lats. Det sagda gäl­ler inte om ande­len är kva­li­fi­ce­rad enligt 57 kap. 4 § eller 6 § första styc­ket.
   6. Vad som sägs om tjäns­te­be­lopp för kapital­vinst vid andels­by­ten i 57 kap. 7 c § andra styc­ket gäl­ler även för tjäns­te­be­lopp enligt äldre bestäm­mel­ser i 48 a kap. 8 a §.
   7. Vad som sägs i 48 kap. 18 e § tredje styc­ket och 48 a kap. 8 c § tredje styc­ket om tjäns­te­be­lopp enligt 48 kap. 18 d § och tjäns­te­be­lopp enligt 48 a kap. 8 b § skall också gälla för tjäns­te­be­lopp som beräk­nats enligt äldre bestäm­mel­ser i 48 a kap. 8 a §.
   8. Vad som sägs i 48 a kap. 16 §, 57 kap. 7 § tredje styc­ket, 7 a och 7 b §§, 15 § tredje styc­ket samt 23 a § om ande­lar som är kva­li­fi­ce­rade enligt 57 kap. 7-7 b §§ gäl­ler även för ande­lar som är kva­li­fi­ce­rade enligt 57 kap. 7 § första eller andra styc­ket enligt äldre lydelse.

2006:1471
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2007.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om rekry­te­rings­bi­drag som har läm­nats enligt den upp­hävda lagen (2002:624) om rekry­te­rings­bi­drag till vux­enstu­de­rande.

2006:1497

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2007 och tilläm­pas första gången vid 2008 års tax­e­ring.

2006:1520
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 feb­ru­ari 2007 och tilläm­pas på avytt­ringar som skett efter ikraft­trä­dan­det.
   2. De nya bestäm­mel­serna får tilläm­pas på avytt­ringar som skett under tiden 1 janu­ari 2006-​31 janu­ari 2007 om den skatt­skyl­dige begär det.
   3. Kapital­vins­ter som omfat­tas av upp­skov enligt äldre bestäm­mel­ser i 47 kap., den upp­hävda lagen (1968:276) om upp­skov i vissa fall med beskatt­ning av rea­li­sa­tions­vinst eller den upp­hävda lagen (1978:970) om upp­skov med beskatt­ning av rea­li­sa­tions­vinst skall efter denna lags ikraft­trä­dande anses som upp­skovs­be­lopp.

2007:350
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2007 och tilläm­pas första gången vid 2008 års tax­e­ring.
   2. Har beskatt­nings­å­ret påbör­jats före ikraft­trä­dan­det tilläm­pas bestäm­mel­serna i bila­gorna 6 a.1, 6 a.2, 24.1, 24.2, 37.1 och 37.2 i sina nya lydel­ser för den del av beskatt­nings­å­ret som avser tid före ikraft­trä­dan­det men efter den 31 decem­ber 2006. På begä­ran av skatt­skyl­dig tilläm­pas dock bila­gorna i sina äldre lydel­ser på den del av beskatt­nings­å­ret som avser tid före ikraft­trä­dan­det men efter den 31 decem­ber 2006.

2007:394
   1. Denna lag trä­der i kraft den 2 juli 2007.
   2. För den som del­ta­git i akti­vi­tets­ga­ran­tin gäl­ler 11 kap. 35 § i sin äldre lydelse.

2007:471

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2007 och tilläm­pas första gången vid 2009 års tax­e­ring.

2007:552
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 novem­ber 2007 och tilläm­pas första gången vid 2008 års tax­e­ring.
   2. Har beskatt­nings­å­ret påbör­jats före ikraft­trä­dan­det tilläm­pas äldre bestäm­mel­ser för den del av beskatt­nings­å­ret som avser tiden före ikraft­trä­dan­det. Det som sägs i första meningen tilläm­pas inte för bestäm­mel­sen i 17 kap. 19 §.

2007:618

Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2007 och tilläm­pas första gången vid 2008 års tax­e­ring.

2007:1122
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2008.
   2. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas på avytt­ringar och över­lå­tel­ser samt sam­man­lägg­ningar och del­ningar som skett efter den 31 decem­ber 2007.
   3. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas på utdel­ning som läm­nats efter den 31 decem­ber 2007.

2007:1248

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2008 och tilläm­pas första gången vid 2009 års tax­e­ring.

2007:1249
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2008 och tilläm­pas första gången vid 2009 års tax­e­ring om inte annat föl­jer av punk­terna 3 och 4.
   2. Om en skatt­skyl­dig påbör­jat en dub­bel bosätt­ning innan de nya bestäm­mel­serna i 12 kap. 19-21 §§ trä­der i kraft, ska tiden för avdrag räk­nas från den tid­punkt när den dubbla bosätt­ningen påbör­ja­des.
   3. Den upp­hävda bestäm­mel­sen i 61 kap. 17 a § och bestäm­mel­sen i 61 kap. 1 § i dess äldre lydelse tilläm­pas alltjämt vid 2009 års tax­e­ring på för­mån som erhålls under 2008. Vid tillämp­ningen av den upp­hävda bestäm­mel­sen ska dock vär­det beräk­nas till 4 800 kro­nor i stäl­let för 2 400 kro­nor.
   4. I fråga om sådan dator­ut­rust­ning som avses i punkt 2 av över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (2003:1194) om änd­ring i inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) ska den upp­hävda bestäm­mel­sen i 61 kap. 17 a § tilläm­pas alltjämt vid 2009 års tax­e­ring på för­mån som erhålls under 2008 med undan­tag för andra streck­sat­sen i para­gra­fen. Vid tillämp­ningen av bestäm­mel­sen ska dock vär­det beräk­nas till 4 800 kro­nor i stäl­let för 2 400 kro­nor.

2007:1251
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2008. Bestäm­mel­serna tilläm­pas första gången vid 2009 års tax­e­ring och, i fall som avses i punk­ten 2 andra meningen, även vid 2008 års tax­e­ring.
   2. I fråga om sådana kapital­vins­ter som avses i 50 kap. 7 § och 57 kap. 21 § första styc­ket första meningen och andra styc­ket och som hän­för sig till avytt­ringar av ande­lar under tiden den 1 janu­ari 2008-​den 31 decem­ber 2009 tilläm­pas i stäl­let vad som sägs i punk­terna 3-10. Dessa bestäm­mel­ser får också tilläm­pas på avytt­ringar som skett under 2007, om den skatt­skyl­dige begär det. Bestäm­mel­serna tilläm­pas dock inte på avytt­ringar, direkt eller indi­rekt, av till­gångar som avses i 57 kap. 2 § andra styc­ket.
   3. Vid tillämp­ningen av 50 kap. 7 § ska, av den del av vins­ten som avses i para­gra­fens första stycke, hälf­ten tas upp i inkomst­sla­get tjänst och hälf­ten i inkomst­sla­get kapi­tal, om inte annat föl­jer av punk­terna 4 och 5.
   4. Punk­ten 3 gäl­ler inte vid avytt­ringar till
      a) en eller flera när­stå­ende,
      b) ett fåmans­fö­re­tag eller fåmans­han­dels­bo­lag som säl­ja­ren eller när­stå­ende, direkt eller indi­rekt, äger eller inom tre år efter avytt­ringen för­vär­var ande­lar i, eller
      c) en annan juri­disk per­son som säl­ja­ren eller när­stå­ende, direkt eller indi­rekt, har eller inom tre år efter avytt­ringen får ett väsent­ligt infly­tande i.

Punk­ten 3 gäl­ler dock i fall som avses i första styc­ket b) om säl­ja­ren, direkt eller indi­rekt, inte äger några ande­lar och när­stå­ende med sina för­värv kom­mer att äga endast en ringa del av kapi­ta­let och får bara ett ringa infly­tande i före­ta­get eller bola­get.
   5. Punk­ten 3 gäl­ler inte hel­ler om
      a) säl­ja­ren eller när­stå­ende inom tre år före eller inom tre år efter avytt­ringen för­vär­vat eller för­vär­var, direkt eller indi­rekt, över­vä­gande delen av till­gång­arna i det före­tag som han­dels­bo­la­get, direkt eller indi­rekt, äger eller ägt ande­lar i, eller
      b) någon annan juri­disk per­son för­vär­vat till­gångar eller ande­lar i det nyss­nämnda före­ta­get och säl­ja­ren eller när­stå­ende, direkt eller indi­rekt, har eller inom tre år efter den juri­diska per­so­nens för­värv får ett väsent­ligt infly­tande i denna juri­diska per­son.
   6. Vid tillämp­ningen av 57 kap. 21 § första styc­ket ska den del av vins­ten som avses i första meningen till hälf­ten tas upp i inkomst­sla­get tjänst och till hälf­ten i inkomst­sla­get kapi­tal, om inte annat föl­jer av punk­terna 7-9. Vidare gäl­ler att den del av kapital­vins­ten som avses i para­gra­fens andra stycke upp till ett belopp som mot­sva­rar skill­na­den mel­lan omkost­nads­be­lop­pet beräk­nat enligt 25-35 §§ och omkost­nads­be­lop­pet beräk­nat enligt 44 kap. 14 § i sin hel­het ska tas upp i inkomst­sla­get kapi­tal.
   7. Punk­ten 6 gäl­ler inte vid avytt­ring till
      a) en eller flera när­stå­ende,
      b) sådant fåmans­fö­re­tag eller fåmans­han­dels­bo­lag som säl­ja­ren eller när­stå­ende, direkt eller indi­rekt, äger eller inom tre år efter avytt­ringen för­vär­var ande­lar i, eller
      c) annan juri­disk per­son som säl­ja­ren eller när­stå­ende, direkt eller indi­rekt, har eller inom tre år efter avytt­ringen får ett väsent­ligt infly­tande i.

Punk­ten 6 gäl­ler dock i fall som avses i första styc­ket b) om säl­ja­ren, direkt eller indi­rekt, inte äger några ande­lar och när­stå­ende med sina för­värv kom­mer att äga endast en ringa del av kapi­ta­let och får bara ett ringa infly­tande i före­ta­get eller bola­get.
   8. Punk­ten 6 gäl­ler inte hel­ler om
      a) säl­ja­ren eller när­stå­ende inom tre år före eller inom tre år efter avytt­ringen för­vär­vat eller för­vär­var, direkt eller indi­rekt, över­vä­gande delen av till­gång­arna i det avytt­rade före­ta­get, eller
      b) någon annan juri­disk per­son för­vär­vat till­gångar eller ande­lar i det nyss­nämnda före­ta­get och säl­ja­ren eller när­stå­ende, direkt eller indi­rekt, har eller inom tre år från den juri­diska per­so­nens för­värv får ett väsent­ligt infly­tande i den juri­diska per­so­nen.
   9. Bestäm­mel­sen i punkt 7 ska inte tilläm­pas om den skatt­skyl­dige begär det och
      a) han eller hon har avytt­rat samt­liga ande­lar i före­ta­get direkt till en eller flera avkom­lingar, avkom­lings make eller till ett före­tag som helt ägs av en eller flera av dessa per­so­ner, och
      b) verk­sam­he­ten, direkt eller indi­rekt, ska dri­vas vidare av för­vär­va­ren eller för­vär­varna utan avbrott under de när­mast efter avytt­ringen föl­jande tre åren.

Om det inom tre år efter avytt­ringen visar sig att verk­sam­he­ten inte drivs vidare enligt vad som sägs i första styc­ket b eller det fram­går av omstän­dig­he­terna att verk­sam­he­ten inte kom­mer att dri­vas vidare som sägs där, ska bestäm­mel­serna i punk­ten 7 tilläm­pas. Det som har sagts nu gäl­ler dock inte om verk­sam­he­ten inte kan dri­vas vidare på grund av döds­fall, lång­va­rig sjuk­dom eller av något annat syn­ner­ligt skäl. 10. Som till­gångar avses vid tillämp­ningen av punk­terna 5 och 8 inte kon­tan­ter, vär­de­pap­per och lik­nande till­gångar. Som till­gångar räk­nas dock ande­lar i före­tag i intres­se­ge­men­skap samt vär­de­pap­per som är lager i vär­de­pap­pers­rö­relse enligt 49 a kap. 7 § andra styc­ket 2 eller tredje styc­ket. Om före­tag i intres­se­ge­men­skap inne­har kon­tan­ter, vär­de­pap­per och lik­nande till­gångar, ska vär­det av dessa till­gångar vid tillämp­ning av punk­terna 5 och 8 inte räk­nas med vid beräk­ningen av vär­det på ande­len i intres­se­fö­re­ta­get. Vid denna beräk­ning ska så stor del av vär­det beak­tas som sva­rar mot äga­ran­de­len i intres­se­fö­re­ta­get.

Med före­tag i intres­se­ge­men­skap avses i första styc­ket ett före­tag som ett annat före­tag, direkt eller indi­rekt, genom äga­ran­del eller på annat sätt har ett väsent­ligt infly­tande i.

2007:1254

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2008 och tilläm­pas på beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2007.

2007:1342
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2008 och tilläm­pas första gången vid 2009 års tax­e­ring.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för bidrag som har beslu­tats före ikraft­trä­dan­det.

2007:1388

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2008 och tilläm­pas första gången vid 2009 års tax­e­ring.

2007:1406
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2008.
   2. De nya bestäm­mel­serna i 7 kap. 11 §, 9 kap. 4 § och 33 kap. 10 §, utom streck­sat­sen om kom­mu­nal fas­tig­hets­av­gift, tilläm­pas första gången vid 2008 års tax­e­ring. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande vid 2007 och tidi­gare års tax­e­ringar.
   3. De nya bestäm­mel­serna i 33 kap. 10 § streck­sat­sen om kom­mu­nal fas­tig­hets­av­gift, 65 kap. 9 § och 66 kap. 2 § tilläm­pas första gången vid 2009 års­tax­e­ring. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande vid 2008 och tidi­gare års tax­e­ringar. Lag (2009:197).
   4. De nya bestäm­mel­serna i 59 kap. 5, 9 och 14 §§ tilläm­pas första gången vid 2009 års tax­e­ring. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande vid 2008 och tidi­gare års tax­e­ringar. Om beskatt­nings­å­ret påbör­jats men inte avslu­tats före ikraft­trä­dan­det tilläm­pas 59 kap. 5, 9 och 14 §§ i deras äldre lydel­ser för för­säk­rings­pre­mier som beta­lats respek­tive insätt­ningar på pen­sions­spar­kon­ton som gjorts under beskatt­nings­å­ret men före ikraft­trä­dan­det. I fråga om pre­mier och insätt­ningar som beta­lats respek­tive satts in efter ikraft­trä­dan­det gäl­ler att avdrag får göras för dessa bara till den del som avdrags­ut­rym­met beräk­nat enligt bestäm­mel­sen i sin nya lydelse över­sti­ger avdra­get för pre­mier som beta­lats respek­tive insätt­ningar som gjorts före ikraft­trä­dan­det.

2007:1419

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2008 och tilläm­pas första gången vid 2009 års tax­e­ring. 47 kap. 7-9 a §§ i sin nya lydelse tilläm­pas på avytt­ringar som skett efter ikraft­trä­dan­det.

2007:1449
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2008.
   2. Bestäm­mel­serna i deras nya lydel­ser tilläm­pas även i fråga om ersätt­ning som Insätt­nings­ga­ran­ti­nämn­den beta­lat ut före lagens ikraft­trä­dande.

2008:134
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 maj 2008.
   2. Bestäm­mel­serna i 6 kap. 8 § och 39 kap. 2 § i sina nya lydel­ser tilläm­pas på beskatt­ningsår som påbör­jas efter den 30 april 2008. På begä­ran av den skatt­skyl­dige får bestäm­mel­serna i sin nya lydelse tilläm­pas även i fråga om beskatt­ningsår som påbör­jats före ikraft­trä­dan­det, dock tidi­gast med avse­ende på 2007 års tax­e­ring.
   3. Lagen tilläm­pas på för­säk­rings­av­tal som ingåtts efter den 1 feb­ru­ari 2007. Bestäm­mel­serna i 58 kap. 16 a § andra och tredje styc­kena tilläm­pas dock först från och med lagens ikraft­trä­dande. För­säk­rings­av­tal, som ingås efter den 1 feb­ru­ari 2007 men före den 1 maj 2008, ska för att anses som pen­sions­för­säk­rings­av­tal senast den 31 maj 2008 upp­fylla vill­ko­ren i 58 kap. 16 a §. Ett sådant åta­gande som avses i 58 kap. 16 a § andra styc­ket i dess nya lydelse ska där­vid ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast sist­nämnda dag.
   4. För för­säk­rings­av­tal som ingåtts före den 2 feb­ru­ari 2007 ska äldre bestäm­mel­ser fort­fa­rande gälla. Vid över­fö­ring av vär­det i ett sådant avtal, samt vid över­lå­telse eller över­fö­ring av ett sådant för­säk­rings­av­tal till en annan för­säk­rings­gi­vare eller verk­sam­hets­gren hos samma för­säk­rings­gi­vare, gäl­ler dock vad som stad­gas i punk­terna 5, 6, 8 och 9.
   5. Bestäm­mel­sen i 58 kap. 18 § tredje styc­ket andra och tredje mening­arna ska inte tilläm­pas på en över­fö­ring av vär­det i en pen­sions­för­säk­ring som teck­nats före den 2 feb­ru­ari 2007 och som genom­förs efter den 1 feb­ru­ari 2007 men före den 1 maj 2008.
   6. Bestäm­mel­sen i 58 kap. 18 § tredje styc­ket andra och tredje mening­arna ska tilläm­pas vid en över­fö­ring av vär­det i en pen­sions­för­säk­ring som teck­nats före den 2 feb­ru­ari 2007 till en för­säk­ring som är en pen­sions­för­säk­ring enligt 58 kap. 2 § i dess nya lydelse, om över­fö­ringen görs efter den 30 april 2008.
   7. Vid avskatt­ning enligt 58 kap. 19 a § på grund av omstän­dig­het som inträf­fat efter den 1 feb­ru­ari 2007 men före den 1 maj 2008, ska inkoms­ten mul­ti­pli­ce­ras med talet 1,2 i stäl­let för 1,5.
   8. Vid avskatt­ning enligt 58 kap. 19 § på grund av över­lå­telse eller över­fö­ring av för­säk­rings­av­tal efter den 1 feb­ru­ari 2007 men före den 1 maj 2008, ska inkoms­ten beräk­nas enligt bestäm­mel­sen i dess äldre lydelse.
   9. Lagen tilläm­pas i fråga om för­säk­rings­av­tal som teck­nats före den 2 feb­ru­ari 2007 och som över­låts till en annan för­säk­rings­gi­vare eller över­förs från en enhet hos för­säk­rings­gi­va­ren till en annan enhet, om över­lå­tel­sen eller över­fö­ringen genom­förs efter den 31 decem­ber 2008. Ett pen­sions­för­säk­rings­av­tal ska efter en sådan över­lå­telse eller över­fö­ring upp­fylla vill­ko­ren i 58 kap. 16 a § från den tid­punkt då ansva­ret för för­säk­ringen över­går på den nya för­säk­rings­gi­va­ren respek­tive när för­säk­ringen förts över.
Lag (2019:739).
   10. Vad som ovan anges i över­gångs­be­stäm­mel­serna beträf­fande för­säk­rings­av­tal gäl­ler i tillämp­liga delar också för avtal om tjäns­te­pen­sion.

2008:227
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2008.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för bidrag som har beslu­tats före ikraft­trä­dan­det.

2008:816

Denna lag trä­der i kraft den 30 okto­ber 2008 och tilläm­pas på stöd som läm­nas efter den 29 okto­ber 2008.

2008:822
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2009 och tilläm­pas första gången vid 2010 års tax­e­ring.
   2. Om en för­mån har tagits upp som intäkt enligt 10 kap. 11 § andra styc­ket andra meningen i dess äldre lydelse och för­må­nen utnytt­jas eller över­låts sedan den skatt­skyl­dige åter blir bosatt här eller sta­dig­va­rande vis­tas här, ska för­må­nen inte tas upp till den del den har beskat­tats tidi­gare.

2008:829

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2009 och tilläm­pas första gången vid 2010 års tax­e­ring.

2008:1063
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2009.
   2. Bestäm­mel­serna i 23 kap. i deras nya lydel­ser tilläm­pas på över­lå­tel­ser efter den 17 april 2008. Bestäm­mel­serna i deras äldre lydel­ser tilläm­pas på över­lå­tel­ser före den 18 april 2008. De upp­hävda bestäm­mel­serna i 23 kap. tilläm­pas på över­lå­tel­ser till och med den 17 april 2008 men inte på över­lå­tel­ser efter detta datum. De nya bestäm­mel­serna i 27 kap. 6 a § första och andra styc­ket tilläm­pas på över­lå­tel­ser efter den 17 april 2008. Den nya bestäm­mel­sen i 27 kap. 6 a § tredje styc­ket tilläm­pas på avytt­ringar efter den 17 april 2008 i fråga om sådana över­lå­tel­ser som anges i para­gra­fens första eller andra stycke och som skett efter den 30 juni 2003.
   3. Om en andel i ett svenskt han­dels­bo­lag avytt­ras efter den 17 april 2008 tilläm­pas punk­terna 4 och 5 i fråga om under­pri­sö­ver­lå­tel­ser som skett efter den 30 juni 2003.
   4. Om ett före­tag som enligt 24 kap. 13 § kan äga närings­be­ting­ade ande­lar avytt­rar en andel i ett svenskt han­dels­bo­lag och han­dels­bo­la­get, under det avytt­rande före­ta­gets inne­hav av han­dels­bo­lags­an­de­len, före den 18 april 2008 har över­lå­tit en till­gång enligt bestäm­mel­serna om under­pri­sö­ver­lå­tel­ser i 23 kap., gäl­ler vid kapital­vinst­be­räk­ningen för den avytt­rade ande­len föl­jande. Den juste­rade anskaff­nings­ut­gif­ten för ande­len enligt 50 kap. 5 § ska mins­kas med ett belopp som mot­sva­rar delä­ga­rens del av skill­na­den mel­lan den över­låtna till­gång­ens mark­nads­värde och ersätt­ningen för till­gången vid tid­punk­ten för under­pri­sö­ver­lå­tel­sen. Delä­ga­rens del bestäms av den­nes andel­stal i han­dels­bo­la­get vid tid­punk­ten för andels­a­vytt­ringen.

Vid bestäm­man­det av den ersätt­ning som erhål­lits för till­gången vid under­pri­sö­ver­lå­tel­sen ska 23 kap. 10 § inte tilläm­pas.
   5. Om ande­lar i ett svenskt han­dels­bo­lag över­går till en ny ägare ska den juste­rade anskaff­nings­ut­gif­ten för ande­larna mins­kas enligt punkt 4 om över­gången sker genom
   - kva­li­fi­ce­rad fusion eller fis­sion enligt bestäm­mel­serna i 37 kap.,
   - verk­sam­hets­a­vytt­ring enligt 38 kap., eller
   - par­ti­ell fis­sion enligt 38 a kap.

Vad som sägs i första styc­ket gäl­ler bara om punkt 4 skulle ha varit till­lämp­lig om det över­lå­tande före­ta­get självt hade avytt­rat ande­larna i han­dels­bo­la­get.

2008:1064
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2009 och tilläm­pas första gången vid 2010 års tax­e­ring.
   2. I fråga om avytt­ringar av ande­lar i skal­bo­lag tilläm­pas de nya bestäm­mel­serna på avytt­ringar som sker efter den 31 decem­ber 2008. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler för avytt­ringar före ikraft­trä­dan­det.

2008:1066

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2009 och tilläm­pas på över­fö­ringar av skogs­kon­ton och skogs­ska­de­kon­ton som görs efter den 31 decem­ber 2008.

2008:1306

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2009 och tilläm­pas första gången vid 2010 års tax­e­ring.

2008:1316

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2009 och tilläm­pas första gången i fråga om beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2008.

2008:1322

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2009 och tilläm­pas första gången vid 2010 års tax­e­ring.

2008:1327

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2009 och tilläm­pas första gången vid 2010 års tax­e­ring.

2008:1343
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2009 och tilläm­pas första gången vid 2010 års tax­e­ring om inte något annat anges i punk­terna 2-6.
   2. Bestäm­mel­serna i 24 kap. 1 § i sina nya lydel­ser och de nya bestäm­mel­serna i 24 kap. 10 a-10 e §§ tilläm­pas på rän­teut­gif­ter som belö­per sig på tiden efter den 31 decem­ber 2008.
   3. Bestäm­mel­serna i 33 kap. 8 och 16 §§ samt 34 kap. 8 och 10 §§ i sina nya lydel­ser tilläm­pas första gången vid 2011 års tax­e­ring.
   4. Vid 2010 års tax­e­ring ska samt­liga kvar­va­rande avdrag för avsätt­ning till expan­sions­fond som gjorts för beskatt­nings­å­ret 2008 eller tidi­gare beskatt­ningsår anses åter­förda den 1 janu­ari 2009 och genast åter­av­satta till expan­sions­fond. Vid åter­fö­ringen tilläm­pas bestäm­mel­serna i sina äldre lydel­ser och vid åter­av­sätt­ningen tilläm­pas bestäm­mel­serna i sina nya lydel­ser. Vid bestäm­mande av det belopp som expan­sions­fon­den högst får uppgå till vid 2010 års tax­e­ring tilläm­pas i fråga om åter­av­sätt­ningen 34 kap. 6 och 10 §§ i sina äldre lydel­ser och vid tillämp­ningen av 34 kap. 13 § tilläm­pas 50 kap. 5 § i sin äldre lydelse. Bestäm­mel­sen i 34 kap. 13 § andra styc­ket tilläm­pas inte i fråga om åter­av­sätt­ning.
   5. Bestäm­mel­serna i 48 a kap. 13 § i sina äldre lydel­ser tilläm­pas om en kapital­vinst har tagits upp enligt de upp­hävda bestäm­mel­serna i 48 a kap. 12 § på grund av att verk­sam­hets­vill­ko­ret inte längre var upp­fyllt.
   6. Bestäm­mel­serna i 65 kap. 14 § i sina äldre lydel­ser tilläm­pas för beskatt­ningsår som har påbör­jats före ikraft­trä­dan­det.

2008:1351

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2009 och tilläm­pas på beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2008.

2009:107

Denna lag trä­der i kraft den 1 maj 2009 och tilläm­pas första gången vid 2010 års tax­e­ring.

2009:197
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2009 och tilläm­pas första gången vid 2010 års tax­e­ring.
   2. De nya bestäm­mel­serna i 67 kap. 11-19 §§ tilläm­pas på hus­hålls­ar­bete som har utförts och beta­lats efter den 30 juni 2009, för­mån av hus­hålls­ar­bete som har till­han­da­hål­lits den skatt­skyl­dige efter den 30 juni 2009 samt hus­hålls­ar­bete för vil­ket ersätt­ning har beta­lats ut och redo­vi­sats i en för­enklad skatte­de­kla­ra­tion efter den 30 juni 2009.
   3. Vid 2010 års tax­e­ring ska, i stäl­let för vad som anges i 67 kap. 19 § första styc­ket 1, skat­te­re­duk­tio­nen enligt nämnda bestäm­melse uppgå till 50 pro­cent av ett under­lag som utgörs av sum­man av utgif­ter för hus­hålls­ar­bete som beta­lats under beskatt­nings­å­ret och det belopp som avses i 67 kap. 18 § första styc­ket 1.
   4. Vid beräk­ning av slut­lig skatt vid 2010 års tax­e­ring får skat­te­re­duk­tion för hus­hålls­ar­bete enligt denna lag och enligt lagen (2007:346) om skat­te­re­duk­tion för hus­hålls­ar­bete till­sam­mans uppgå till högst 50 000 kro­nor.
   5. Genom denna lag upp­hävs lagen (2007:346) om skat­te­re­duk­tion för hus­hålls­ar­bete. Den upp­hävda lagen tilläm­pas på sådant hus­hålls­ar­bete som avses i 67 kap. 13 § dock alltjämt i fråga om
   - arbete som har utförts och beta­lats under tids­pe­ri­o­den 1 juli 2007-​30 juni 2009,
   - arbete som har utförts efter den 30 juni 2009 men som har beta­lats före den 1 juli 2009,
   - arbete som har utförts före den 1 juli 2009 men som har beta­lats efter den 30 juni 2009, samt
   - för­mån av arbete som har till­han­da­hål­lits den skatt­skyl­dige före den 1 juli 2009. Lag (2009:542).

2009:357

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2009 och tilläm­pas första gången vid 2010 års tax­e­ring.

2009:536
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2009 och tilläm­pas första gången vid 2010 års tax­e­ring.
   2. Den upp­hävda lagen (2007:346) om skat­te­re­duk­tion för hus­hålls­ar­bete tilläm­pas på sådant arbete som räk­nas som hus­hålls­ar­bete enligt 67 kap. 13 a och 13 b §§ dock alltjämt i fråga om
   - arbete som har utförts och beta­lats under tids­pe­ri­o­den 8 decem­ber 2008-​30 juni 2009,
   - arbete som har utförts efter den 30 juni 2009 men som har beta­lats före den 1 juli 2009,
   - arbete som har utförts före den 1 juli 2009 men som har beta­lats efter den 30 juni 2009, samt
   - för­mån av arbete som har till­han­da­hål­lits den skatt­skyl­dige under tids­pe­ri­o­den 8 decem­ber 2008-​30 juni 2009.
   3. Bestäm­mel­serna i 67 kap. 13 c § 4 tilläm­pas på arbete som har utförts efter den 30 juni 2009 oav­sett när arbe­tet har beta­lats.

2009:547

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2009 och tilläm­pas på beskatt­ningsår som påbör­jas efter den 31 decem­ber 2008. I fråga om beskatt­ningsår som påbör­jats efter den 31 decem­ber 2008 och avslu­tats före ikraft­trä­dan­det ska dock, om den skatt­skyl­dige begär det, avdrags­rät­ten prö­vas enligt äldre bestäm­mel­ser.

2009:583
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2009 i fråga om 11 kap. 21 a §, 12 kap. 3 § och rubri­ken när­mast före 11 kap. 21 a § och i övrigt den 14 juli 2009.
   2. Bestäm­mel­serna i 11 kap. 21 a § samt 12 kap. 3 § i sin nya lydelse till­läm­pas på ersätt­ningar och för­må­ner som ges ut efter ikraft­trä­dan­det.
   3. Bestäm­mel­serna i 3 kap. 9 §, 10 kap. 5 § och 11 kap. 28 § i sina nya lydel­ser tilläm­pas på ersätt­ningar och för­må­ner som Euro­pa­par­la­men­tet ger ut efter den 13 juli 2009.
   4. Äldre lydel­ser av bestäm­mel­serna i 3 kap. 9 §, 10 kap. 5 § och 58 kap. 18 och 18 a §§ tilläm­pas fort­fa­rande för de leda­mö­ter som omfat­tas av det natio­nella syste­met för leda­motsar­vode, över­gångs­er­sätt­ning, pen­sion och efter­le­van­de­pen­sion som gällde före ikraft­trä­dan­det.

2009:721

Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2009 och tilläm­pas på beskatt­ningsår som påbör­jas efter den 31 juli 2009.

2009:768
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2010. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler för inkoms­ter som hän­för sig till tid före ikraft­trä­dan­det.
   2. Vid tillämp­ning av 7 kap. 21 § gäl­ler att bedöm­ningen av skatt­skyl­dig­he­ten ska göras med utgångs­punkt i 3 kap. 4 § fas­tig­hets­tax­e­rings­la­gen (1979:1152) i dess lydelse efter den 30 juni 2010 i fråga om inkoms­ter som hän­för sig till tid efter den 30 juni 2010.

2009:1060

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2010 och tilläm­pas första gången vid 2011 års tax­e­ring.

2009:1229
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2010 och ska tilläm­pas första gången vid 2011 års tax­e­ring.
   2. Det som sägs i 49 kap. 26 § gäl­ler också fysisk per­son som har ett sådant upp­skovs­be­lopp som avses i punkt 2 i över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (2002:1143) om änd­ring i inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).
   3. Det som sägs om kapital­vinst i 3 kap. 19 a § gäl­ler också sådant upp­skovs­be­lopp som avses i punkt 2 i över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (2002:1143) om änd­ring i inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

2009:1230

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2010 och tilläm­pas på beskatt­ningsår som påbör­jas efter den 31 decem­ber 2009.

2009:1239

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2010 och tilläm­pas första gången vid 2011 års tax­e­ring.

2009:1409

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2010 och tilläm­pas första gången vid 2011 års tax­e­ring. Bestäm­mel­serna i 47 kap. 7 och 8 §§ i sina nya lydel­ser tilläm­pas på avytt­ringar som skett efter den 31 decem­ber 2009.

2009:1412
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2010.
   2. Bestäm­mel­serna i 10 kap. 3 §, 11 kap. 45 §, 13 kap. 3 och 4 §§ samt 15 kap. 3 § i deras nya lydel­ser tilläm­pas på pen­ning­lån som läm­nas efter den 12 feb­ru­ari 2009.
Bestäm­mel­serna i deras äldre lydel­ser tilläm­pas på lån som har läm­nats före den 13 feb­ru­ari 2009.
   3. Bestäm­mel­sen i 9 kap. 7 § i sin nya lydelse tilläm­pas på rän­teut­gif­ter för pen­ning­lån som läm­nas efter den 12 feb­ru­ari 2009. Bestäm­mel­sen i sin nya lydelse tilläm­pas även på rän­teut­gif­ter för lån som har läm­nats före den 13 feb­ru­ari 2009, om lånet hade omfat­tats av 11 kap. 45 § eller 15 kap. 3 § om det hade läm­nats efter den 12 feb­ru­ari 2009.
Bestäm­mel­sen i sin nya lydelse tilläm­pas dock bara på rän­teut­gif­ter som belö­per sig på tiden efter den 12 feb­ru­ari 2009.

2009:1413
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2010. Om inte annat föl­jer av punk­terna 2 eller 3 tilläm­pas de nya bestäm­mel­serna på avytt­ringar efter ikraft­trä­dan­det. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas på avytt­ringar före ikraft­trä­dan­det, om inte annat föl­jer av punk­terna 8 och 9.
   2. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas även i fråga om avytt­ringar före ikraft­trä­dan­det, om den omstän­dig­het som utlö­ser en upp­skju­ten avdrags­rätt enligt 25 kap. 10 § inträf­far efter ikraft­trä­dan­det.
   3. Den nya lydel­sen av 24 kap. 10 a § tilläm­pas på rän­teut­gif­ter som belö­per sig på tiden efter den 31 decem­ber 2009. De nya bestäm­mel­serna om utdel­ning i 24 kap. 17 b § tilläm­pas på beskatt­ningsår som påbör­jas efter den 31 decem­ber 2009.
   4. Om ett före­tag äger en andel i ett svenskt han­dels­bo­lag och ande­len ska behand­las som närings­be­tingad enligt 25 a kap. 3 a § gäl­ler föl­jande. Om ande­len vid ikraft­trä­dan­det har en nega­tiv juste­rad anskaff­nings­ut­gift enligt 50 kap. 5 och 6 §§ ska ett belopp som mot­sva­rar den nega­tiva juste­rade anskaff­nings­ut­gif­ten tas upp som intäkt vid 2011 års tax­e­ring. På den skatt­skyl­di­ges begä­ran får intäk­ten tas upp med minst en tion­del per år vid 2011-​2020 års tax­e­ringar. Om ande­len i han­dels­bo­la­get avytt­ras eller han­dels­bo­la­get upp­lö­ses, ska dock belop­pet i sin hel­het tas upp som intäkt det beskatt­ningsår ande­len avytt­ras eller bola­get upp­lö­ses.
   5. Vid beräk­ningen av den juste­rade anskaff­nings­ut­gif­ten enligt punk­ten 4 ska bort­ses från till­skott som läm­nats till han­dels­bo­la­get under tiden från och med den 24 novem­ber 2008 till och med den 31 decem­ber 2009, om det huvud­sak­liga syf­tet med till­skot­tet är att neut­ra­li­sera eller minska en nega­tiv juste­rad anskaff­nings­ut­gift. Vid bedöm­ningen av vad som är det huvud­sak­liga syf­tet med till­skot­tet ska sär­skilt beak­tas om
   - till­skot­tet har läm­nats till ett han­dels­bo­lag som inte bedri­ver någon verk­sam­het,
   - det finns delä­gare i han­dels­bo­la­get som är i intres­se­ge­men­skap enligt 25 a kap. 2 §, eller
   - han­dels­bo­la­get genom till­skot­tet fak­tiskt inte till­förts lik­vida medel.
   6. I fråga om upp­skov med beskatt­ningen av en kapital­vinst på en andel som erhål­lits enligt de äldre bestäm­mel­serna i 25 kap. 6-27 §§ som upp­hävts genom lagen (2003:224) om änd­ring i inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229), ska om kapital­vins­ten inte redan har tagits upp enligt punkt 4 av över­gångs­be­stäm­mel­serna till den lagen, vins­ten tas upp vid 2011 års tax­e­ring, om
      a) det avytt­rande före­ta­get var ett svenskt han­dels­bo­lag, eller
      b) det avytt­rade före­ta­get var ett svenskt han­dels­bo­lag eller en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son.

På den skatt­skyl­di­ges begä­ran får upp­sko­vet tas upp med minst en tion­del per år vid 2011-​2020 års tax­e­ringar.
   7. Om det säl­jande före­ta­get i ett upp­skovs­grun­dande andels­byte enligt 49 kap. är ett svenskt han­dels­bo­lag eller en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son och det vid ikraft­trä­dan­det finns upp­skovs­be­lopp som för­de­lats på delä­garna och som inte har tagits upp, ska upp­skovs­be­lop­pet tas upp vid 2011 års tax­e­ring. Det gäl­ler dock bara för delä­gare som är ett sådant före­tag som anges i 25 a kap. 3 §.
På den skatt­skyl­di­ges begä­ran får upp­sko­vet tas upp med minst en tion­del per år vid 2011-​2020 års tax­e­ringar.
   8. Om ett före­tag som anges i 25 a kap. 3 § 1-5 eller en utländsk juri­disk per­son med hem­vist utan­för Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det som mot­sva­rar ett sådant svenskt före­tag som anges i 25 a kap. 3 § 1-4 direkt eller indi­rekt, genom ett eller flera svenska han­dels­bo­lag eller i utlan­det deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­ner, avytt­rar en andel i ett svenskt han­dels­bo­lag under tiden från och med den 18 juni 2009 till och med den 31 decem­ber 2009 ska vid tillämp­ningen av 50 kap. 10 eller 11 § en kapital­för­lust på ande­len dras av bara mot en kapital­vinst på en andel i ett svenskt han­dels­bo­lag eller en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son. Vad som sägs i första meningen tilläm­pas också på en kapital­för­lust på en andel i ett svenskt han­dels­bo­lag som avytt­rats före den 18 juni 2009, men där den omstän­dig­het som utlö­ser en upp­skju­ten avdrags­rätt enligt 25 kap. 10 § inträf­far under denna tid.
Om en del av en för­lust inte kan dras av enligt första styc­ket, får den dras av mot ett annat före­tags kapital­vins­ter på ande­lar i ett svenskt han­dels­bo­lag om
   - båda före­ta­gen begär det vid samma års tax­e­ring, och
   - det ena före­ta­get med avdrags­rätt kan lämna kon­cern­bi­drag till det andra före­ta­get.
   9. Bestäm­mel­serna i punk­ten 8 tilläm­pas på mot­sva­rande sätt i fråga om kapital­för­lus­ter på ande­lar i en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son som ska dras av enligt 52 kap. 6 eller 7 §.

2009:1452

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2010 och tilläm­pas första gången vid 2011 års tax­e­ring.

2009:1453

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2010 och tilläm­pas på kapi­tal­till­skott som läm­nas efter den 4 juni 2009. För kapi­tal­till­skott som har läm­nats före den 5 juni 2009 gäl­ler äldre bestäm­mel­ser.

2009:1490

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2010 och tilläm­pas första gången vid 2011 års tax­e­ring.

2010:202
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 decem­ber 2010 och tilläm­pas första gången vid 2011 års tax­e­ring.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för intro­duk­tions­er­sätt­ningar enligt lagen (1992:1068) om intro­duk­tions­er­sätt­ning för flyk­tingar och vissa andra utlän­ningar.

2010:353

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2010 och tilläm­pas i fråga om avdrag för för­lus­ter hos helägda utländska dot­ter­fö­re­tag vars lik­vi­da­tion har avslu­tats efter den 30 juni 2010.

2010:461

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2010 och tilläm­pas första gången vid 2011 års tax­e­ring. 2010:462

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2011 och tilläm­pas första gången vid 2012 års tax­e­ring.

2010:539

Denna lag trä­der i kraft den 1 sep­tem­ber 2010 och tilläm­pas första gången vid 2011 års tax­e­ring.

2010:874
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2011 i fråga om 11 kap. 21 § och i övrigt den 1 juli 2012.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för bidrag som har beslu­tats före ikraft­trä­dan­det.

2010:1277
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2011.
   2. Vad som före­skrivs om bidrag, ersätt­ningar, inkoms­ter, tillägg, rän­tor, avgif­ter och utgif­ter enligt soci­al­för­säk­rings­bal­ken gäl­ler även i fråga om mot­sva­rande bidrag, ersätt­ningar, inkoms­ter, tillägg, rän­tor, avgif­ter och utgif­ter enligt den före den 1 janu­ari 2011 gäl­lande äldre lag­stift­ningen.
   3. Vid tillämp­ning av 10 kap. 5 § första styc­ket ska med pen­sion även efter ikraft­trä­dan­det avses sär­skild efter­le­van­de­pen­sion enligt 7 kap. 48-54 §§ lagen (2010:111) om infö­rande av soci­al­för­säk­rings­bal­ken. Lag (2017:1127).
   4. Vid tillämp­ning av 11 kap. 37 § lik­ställs med arbets­ska­de­för­säk­ring enligt soci­al­för­säk­rings­bal­ken mot­sva­rande för­säk­ring enligt den upp­hävda lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring.
   5. I fråga om pris­bas­belopp och inkomst­bas­belopp för 2010 och tidi­gare år tilläm­pas 1 kap. 6 § i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring respek­tive 1 kap. 6 § i den upp­hävda lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion.

2010:1378
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2011 och tilläm­pas från och med den 1 maj 2010.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i de fall rådets för­ord­ning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämp­ningen av syste­men för social trygg­het när anställda, egen­fö­re­ta­gare eller deras famil­je­med­lem­mar flyt­tar inom gemen­ska­pen gäl­ler för den skatt­skyl­dige.

2010:1531
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2011.
   2. Bestäm­mel­serna i 21 kap. 41 § i sin nya lydelse tilläm­pas när en lant­bruks­en­het över­går till en när­stå­ende efter den 31 decem­ber 2010.
   3. Bestäm­mel­serna i övrigt tilläm­pas i sina nya lydel­ser för avdrags­grun­dande skogs­in­täk­ter efter den 31 decem­ber 2010. För fas­tig­he­ter för­vär­vade före ikraft­trä­dan­det avses där­vid med sko­gens anskaff­nings­värde vär­det beräk­nat enligt äldre bestäm­mel­ser. 2010:1826

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2011 och tilläm­pas första gången vid 2012 års tax­e­ring.

2011:68
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2011 och tilläm­pas första gången vid 2012 års tax­e­ring.
   2. För under­stöds­för­e­ningar som efter den 1 april 2011 fort­sät­ter att driva sin verk­sam­het enligt lagen (1972:262) om under­stöds­för­e­ningar med stöd av 7 § lagen (2010:2044) om infö­rande av för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043) gäl­ler fort­fa­rande den upp­hävda 7 kap. 19 §.

2011:477

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2011 och tilläm­pas första gången vid 2012 års tax­e­ring.

2011:937

Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2011 och tilläm­pas på fusio­ner och del­ningar som sker efter den 31 juli 2011.

2011:1256
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2012 och tilläm­pas på beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 janu­ari 2012. 2. När de nya bestäm­mel­serna i 1 kap. 14 § tilläm­pas första gången ska inkoms­terna från han­dels­bo­la­get inte tas upp av delä­ga­ren om de redan har tagits upp enligt äldre bestäm­mel­ser.
   3. När de nya bestäm­mel­serna i 39 a kap. 13 § tredje styc­ket tilläm­pas första gången ska över­skot­tet från den juri­diska per­so­nen inte tas upp av delä­ga­ren om det redan har tagits upp enligt äldre bestäm­mel­ser.
   4. De nya bestäm­mel­serna i 25 kap. 12 §, 35 kap. 3 § och 48 kap. 26 § ska tilläm­pas när en av de per­so­ner som avses i dessa bestäm­mel­ser har ett för­längt räken­skapsår som avslu­tas efter den 31 decem­ber 2012 eller ett för­kor­tat räken­skapsår som både påbör­jas och avslu­tas under 2012.
   5. De nya bestäm­mel­serna i 58 kap. 16 a § tilläm­pas första gången på pen­sions­för­säk­rings­av­tal som har ingåtts efter utgången av 2012. Ett pen­sions­för­säk­rings­av­tal som har ingåtts före utgången av 2012 och som enligt 58 kap. 16 a § första styc­ket inne­hål­ler vill­kor om att för­säk­rings­gi­va­ren ska lämna kon­troll­upp­gif­ter enligt 6, 11 och 12 kap. lagen (2001:1227) om själv­de­kla­ra­tio­ner och kon­troll­upp­gif­ter, ska vid ingången av 2013 även anses inne­hålla vill­kor om att lämna kon­troll­upp­gif­ter enligt 15, 22 och 23 kap.
skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).
Den som före utgången av 2012 enligt 58 kap. 16 a § andra och tredje styc­kena har gett in ett åta­gande enligt 13 kap. 2 och 3 §§ lagen om själv­de­kla­ra­tio­ner och kon­troll­upp­gif­ter ska vid ingången av 2013 även anses ha gett in ett åta­gande enligt 23 kap. 6 § och 38 kap. 1 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen. 6. Vad som ovan anges i över­gångs­be­stäm­mel­serna beträf­fande pen­sions­för­säk­rings­av­tal gäl­ler i tillämp­liga delar också för avtal om tjäns­te­pen­sion. 2011:1270 Denna lag trä­der i kraft den 31 decem­ber 2011 och tilläm­pas första gången på beskatt­ningsår som påbör­jas efter ikraft­trä­dan­det.

2011:1271
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2012 och tilläm­pas första gången vid 2013 års tax­e­ring.
   2. För arbete i Sve­rige som har påbör­jats före ikraft­trä­dan­det gäl­ler 11 kap. 22 § i sin äldre lydelse.
   3. Bestäm­mel­serna i 16 kap. 9 § tilläm­pas första gången på utgif­ter som är hän­för­liga till tid efter den 31 decem­ber 2011.
   4. Upp­skovs­be­lopp som anges i punkt 2 av över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (2002:1143) om änd­ring i inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) och som avser en mot­ta­gen andel vid ett andels­byte, ska tas upp som intäkt om den mot­tagna ande­len över­förs enligt lagen (2011:1268) om inve­ste­rings­spar­konto från ett konto som inte är ett inve­ste­rings­spar­konto till ett eget inve­ste­rings­spar­konto.
   5. Vid 2013 års tax­e­ring ska vad som i 67 kap. 23 § sägs om inkomst­de­kla­ra­tio­nen i stäl­let avse själv­de­kla­ra­tio­nen.

2011:1510
   1. Denna lag trä­der i kraft den 2 janu­ari 2012 och tilläm­pas på avytt­ringar som skett samt på utdel­ningar som läm­nats efter den 1 janu­ari 2012.
   2. Bestäm­mel­sen i 25 kap. 6 § andra styc­ket tilläm­pas när den omstän­dig­het som för­an­lett att delä­gar­rät­terna ska åsät­tas ett nytt anskaff­nings­värde har inträf­fat efter den 1 janu­ari 2012.

2012:270
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2012.
   2. Bestäm­mel­serna i 37 kap. 30 §, 38 kap. 20 §, 38 a kap. 22 §, 48 a kap. 17 § och 49 kap. 32 § tilläm­pas avse­ende ombild­ningar och för­fa­ran­den som hän­för sig till tiden efter den 14 decem­ber 2009.
   3. Bila­gan 24.2 i dess nya lydelse tilläm­pas på utdel­ning som hän­för sig till tiden efter den 17 janu­ari 2012.

2012:415

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2012 och tilläm­pas på ersätt­ningar och stöd som beta­las ut efter den 30 juni 2012.

2012:757
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2013 och tilläm­pas första gången vid beskatt­ningen 2014, om inte något annat anges i punk­terna 2-6. Lag (2013:1082).
   2. Bestäm­mel­serna i 24 kap. 1, 10 a-10 f §§ tilläm­pas på rän­teut­gif­ter som belö­per sig på tiden efter den 31 decem­ber 2012. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler för rän­teut­gif­ter som belö­per sig på tiden före den 1 janu­ari 2013.
   3. Bestäm­mel­serna i 33 kap. 8 och 16 §§ samt 34 kap. 8 och 10 §§ i sina nya lydel­ser tilläm­pas första gången vid beskatt­ningen 2015.
   4. Vid beskatt­ningen 2014 ska samt­liga kvar­va­rande avdrag för avsätt­ning till expan­sions­fond som har gjorts enligt äldre bestäm­mel­ser anses åter­förda och genast åter­av­satta till expan­sions­fond den 1 janu­ari 2013. Vid åter­fö­ringen tilläm­pas bestäm­mel­serna i sina äldre lydel­ser och vid åter­av­sätt­ningen tilläm­pas bestäm­mel­serna i sina nya lydel­ser. Vid bestäm­mande av det belopp som expan­sions­fon­den högst får uppgå till tilläm­pas i fråga om åter­av­sätt­ningen 34 kap. 6 och 10 §§ i sina äldre lydel­ser och vid tillämp­ningen av 34 kap. 13 § tilläm­pas 50 kap. 5 § i sin äldre lydelse. Bestäm­mel­sen i 34 kap. 13 § andra styc­ket tilläm­pas inte i fråga om åter­av­sätt­ning.
   5. Bestäm­mel­sen i 65 kap. 10 § i sin nya lydelse tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2012.
   6. Före­tag med beskatt­ningsår som bör­jar före den 1 janu­ari 2013 och som avslu­tas efter den 18 april 2013 får vid tillämp­ningen av 35 kap. under det beskatt­nings­å­ret bara göra avdrag för kon­cern­bi­drag som har läm­nats till före­tag med beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2012 och som avslu­tas efter den 18 april 2013 enligt föl­jande. För så stor del av läm­nat kon­cern­bi­drag som anta­let påbör­jade måna­der före den 1 janu­ari 2013 utgör av anta­let måna­der i beskatt­nings­å­ret får avdrag göras med högst 83,66 pro­cent.
För res­te­rande del får avdrag göras utan begräns­ning.
Lag (2013:1082).

2012:829

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2013 och tilläm­pas på hus­hålls­ar­bete som har utförts och beta­lats efter den 31 decem­ber 2012, för­mån av hus­hålls­ar­bete som har till­han­da­hål­lits efter den 31 decem­ber 2012 samt hus­hålls­ar­bete som har utförts efter den 31 decem­ber 2012 och för vil­ket ersätt­ning har beta­lats ut och redo­vi­sats i en för­enklad arbets­gi­var­de­kla­ra­tion efter detta datum

2012:830
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2013.
   2. Lagen tilläm­pas på till­gångar och för­plik­tel­ser som för­teck­nas på ett inve­ste­rings­spar­konto efter den 14 juni 2012 och som vid utgången av den dagen inte för­va­ra­des på ett inve­ste­rings­spar­konto.
   3. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler för till­gångar och för­plik­tel­ser som har för­teck­nats på ett inve­ste­rings­spar­konto före den 15 juni 2012.

2012:832

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2013 och tilläm­pas första gången vid beskatt­ningen 2014.

2012:851

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2013 och tilläm­pas första gången på beskatt­ningsår som bör­jar den 1 janu­ari 2013.

2012:902
   1. Denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer och tilläm­pas på avgif­ter och bidrag som har beta­lats respek­tive läm­nats från och med dagen för ikraft­trä­dan­det.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler dock fort­fa­rande för avgif­ter och bidrag som har beta­lats respek­tive läm­nats för tid före den 1 janu­ari 2013.

2013:135
   1. Denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för avgif­ter som beta­las i över­ens­stäm­melse med den kon­ven­tion som avses i lagen (2004:114) om nor­disk kon­ven­tion om social trygg­het.

2013:771

Denna lag trä­der i kraft den 1 decem­ber 2013 och tilläm­pas på för­värv av ande­lar som sker efter den 30 novem­ber 2013.

2013:787
   1. Denna lag trä­der i kraft den l janu­ari 2014.
   2. Har beskatt­nings­å­ret påbör­jats före ikraft­trä­dan­det tilläm­pas lagen för den del av beskatt­nings­å­ret som avser tid före ikraft­trä­dan­det men efter den 30 juni 2013.

2013:960
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2014 och tilläm­pas på beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2013.
   2. Bestäm­mel­serna i 22 kap. 5 § om beskatt­ning vid uttag ur närings­verk­sam­het ska inte tilläm­pas om en stif­telse vid ikraft­trä­dan­det blir skatt­skyl­dig enligt bestäm­mel­serna i 7 kap. till följd av den nya bestäm­mel­sen i 7 kap. 4 §.
   3. Vid tillämp­ningen av bestäm­mel­sen i 57 kap. 19 § 2 andra streck­sat­sen ska för beskatt­ningsår 2014 och 2015 i stäl­let för 9,6 inkomst­bas­belopp gälla tio inkomst­bas­belopp.

2013:1106

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2014 och tilläm­pas första gången på beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2013. Bestäm­mel­sen i 7 kap. 17 § i sin nya lydelse i fråga om Sve­ri­ges export-​ och inve­ste­rings­råd tilläm­pas dock från och med beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2012.

2014:949
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2014.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om ersätt­ning som har läm­nats enligt den upp­hävda lagen (2010:538) om pre­sta­tions­ba­se­rad sti­mu­lan­s­er­sätt­ning inom utbild­ning i svenska för invand­rare.

2014:1468
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2015.
   2. Bestäm­mel­serna i 65 kap. 5 § i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2014.
   3. Bestäm­mel­serna i 59 kap. 5 och 14 §§ i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången för för­säk­rings­pre­mier som beta­las och inbe­tal­ningar på pen­sions­spar­kon­ton som görs efter den 31 decem­ber 2014.
   4. För för­säk­rings­pre­mier som beta­lats respek­tive inbe­tal­ningar på pen­sions­spar­kon­ton som gjorts före den 1 janu­ari 2015 gäl­ler 59 kap. 5 och 14 §§ i den äldre lydel­sen.
   5. Om beskatt­nings­å­ret påbör­jats men inte avslu­tats före ikraft­trä­dan­det gäl­ler 59 kap. 5 och 14 §§ i den äldre lydel­sen för för­säk­rings­pre­mier som beta­lats och inbe­tal­ningar på pen­sions­spar­kon­ton som gjorts under beskatt­nings­å­ret men före ikraft­trä­dan­det. I fråga om pre­mier som beta­lats och inbe­tal­ningar som gjorts efter ikraft­trä­dan­det gäl­ler att avdrag får göras för dessa bara till den del som avdrags­ut­rym­met beräk­nat enligt 59 kap. 5 § i den nya lydel­sen över­sti­ger avdra­get för pre­mier som beta­lats respek­tive inbe­tal­ningar som gjorts under beskatt­nings­å­ret men före ikraft­trä­dan­det.
   6. Bestäm­mel­serna i 67 kap. 2 § och 27-33 §§ tilläm­pas i fråga om el som har matats in och tagits ut i anslut­nings­punk­ten från och med den 1 janu­ari 2015.

2015:31
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 mars 2015.
   2. Bestäm­mel­serna i 42 kap. 38 § i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången i fråga om kon­to­främ­mande till­gångar som för­teck­nas på inve­ste­rings­spar­kon­tot efter den 28 feb­ru­ari 2015.
   3. Bestäm­mel­serna i 42 kap. 38 § i den nya lydel­sen tilläm­pas även i fråga om kon­to­främ­mande till­gångar som har för­teck­nats på inve­ste­rings­spar­kon­tot före ikraft­trä­dan­det, om den skatt­skyl­dige begär tillämp­ning av de nya bestäm­mel­serna om när ett inve­ste­rings­spar­konto upp­hör i lagen (2015:30) om änd­ring i lagen (2011:1268) om inve­ste­rings­spar­konto enligt punkt 3 i över­gångs­be­stäm­mel­serna till den lagen.

2015:473
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2015.
   2. Lagen tilläm­pas på hus­hålls­ar­bete som har utförts efter den 31 juli 2015 och för­mån av hus­hålls­ar­bete som har till­han­da­hål­lits efter den 31 juli 2015.

2015:617
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2016.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2015.

2015:762
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 feb­ru­ari 2016.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande i fråga om vård­nads­bi­drag som har läm­nats enligt den upp­hävda lagen (2008:307) om kom­mu­nalt vård­nads­bi­drag.

2015:775
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2017 i fråga om 16 kap. 11 § och i övrigt den 1 janu­ari 2016.
   2. Bestäm­mel­serna i 1 kap. 11 och 16 §§, 2 kap. 23 §, 6 kap. 11 §, 7 kap. 3 §, 10 kap. 5 §, 11 kap. 40 §, 14 kap. 12 och 13 §§, 42 kap. 6, 34 och 36 §§, 58 kap. 18 och 32 §§, 63 kap. 3 a §, 65 kap. 5 § och 67 kap. 1, 2, 7, 8, 13 och 19 §§ i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2015.
   3. Den upp­hävda bestäm­mel­sen i 16 kap. 11 § gäl­ler fort­fa­rande för avgif­ter och bidrag som har beta­lats respek­tive läm­nats till Stif­tel­sen Svenska Filmin­sti­tu­tet för tid före den 1 janu­ari 2017.
   4. Bestäm­mel­sen i 43 kap. 17 a § tilläm­pas första gången på för­värv av ande­lar som sker efter den 31 decem­ber 2015.
   5. Bestäm­mel­serna i 59 kap. 1 a, 5, 9, 13 och 16 §§ i den nya lydel­sen till­läm­pas första gången för för­säk­rings­pre­mier som beta­las och inbe­tal­ningar på pen­sions­spar­kon­ton som görs efter den 31 decem­ber 2015.
   6. För för­säk­rings­pre­mier som beta­lats respek­tive inbe­tal­ningar på pen­sions­spar­kon­ton som gjorts före ikraft­trä­dan­det gäl­ler fort­fa­rande den upp­hävda bestäm­mel­sen i 59 kap. 14 § och bestäm­mel­serna i 59 kap. 5, 9, 13 och 16 §§ i den äldre lydel­sen.
   7. Om beskatt­nings­å­ret påbör­jats men inte avslu­tats före ikraft­trä­dan­det gäl­ler fort­fa­rande den upp­hävda bestäm­mel­sen i 59 kap. 14 § och bestäm­mel­serna i 59 kap. 5, 9, 13 och 16 §§ i den äldre lydel­sen för för­säk­rings­pre­mier som beta­lats och inbe­tal­ningar på pen­sions­spar­kon­ton som gjorts under beskatt­nings­å­ret men före ikraft­trä­dan­det. I fråga om pre­mier som beta­lats och inbe­tal­ningar som gjorts efter ikraft­trä­dan­det gäl­ler att avdrag får göras för dessa bara till den del som avdrags­ut­rym­met beräk­nat enligt 59 kap. 5 § i den nya lydel­sen över­sti­ger avdra­get för pre­mier som beta­lats respek­tive inbe­tal­ningar som gjorts under beskatt­nings­å­ret men före ikraft­trä­dan­det.
   8. De upp­hävda bestäm­mel­serna i 67 kap. 20-26 §§ gäl­ler dock fort­fa­rande för beskatt­ningsår som bör­jar före ikraft­trä­dan­det.

2015:886
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2016.
   2. Den nya bestäm­mel­sen i 24 kap. 19 § tilläm­pas första gången på utdel­ning om skatt­skyl­dig­het för denna upp­kom­mer efter den 31 decem­ber 2015.
   3. Bilaga 24.1 i den nya lydel­sen tilläm­pas på utdel­ning som läm­nas efter den 31 decem­ber 2015.

2015:887
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2016.
   2. Bestäm­mel­serna i 39 kap. 8 a § tilläm­pas första gången på beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2015.

2016:3
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 mars 2016.
   2. Lagen tilläm­pas första gången på beskatt­ningsår som bör­jar efter den 29 feb­ru­ari 2016.

2016:115
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2016.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler för tid före ikraft­trä­dan­det.

2016:274
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 maj 2016.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om ränta som hän­för sig till tid före ikraft­trä­dan­det.

2016:792
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2016.
   2. Lagen tilläm­pas på hus­hålls­ar­bete som har utförts och beta­lats efter den 31 juli 2016, för­mån av hus­hålls­ar­bete som har till­han­da­hål­lits efter den 31 juli 2016 samt hus­hålls­ar­bete som har utförts efter den 31 juli 2016 och för vil­ket ersätt­ning har beta­lats ut och redo­vi­sats i en för­enklad arbets­gi­var­de­kla­ra­tion efter detta datum.

2016:887
   1. Denna lag trä­der i kraft den 20 okto­ber 2016.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2016.

2016:1055
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2017.
   2. Bestäm­mel­serna i 12 kap. 2 §, 16 kap. 2 §, 35 kap. 1 §, 61 kap. 8 a § och 65 kap. 5 § i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2016.
   3. Den nya bestäm­mel­sen i 24 kap. 4 a § tilläm­pas första gången på rän­teut­gif­ter som belö­per sig på tiden efter den 31 decem­ber 2016.
   4. Den nya bestäm­mel­sen i 40 kap. 15 a § och bestäm­mel­sen i 40 kap. 16 § i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången på kapi­tal­till­skott som sker efter den 31 decem­ber 2016.
   5. Den upp­hävda bestäm­mel­sen i 40 kap. 16 a § gäl­ler fort­fa­rande för kapi­tal­till­skott som sker före den 1 janu­ari 2017.
   6. Bestäm­mel­sen i 67 kap. 13 § i den nya lydel­sen tilläm­pas på hus­hålls­ar­bete som har utförts och beta­lats efter den 31 decem­ber 2016, för­mån av hus­hålls­ar­bete som har till­han­da­hål­lits efter den 31 decem­ber 2016 samt hus­hålls­ar­bete som har utförts efter den 31 decem­ber 2016 och för vil­ket ersätt­ning har beta­lats ut och redo­vi­sats i en för­enklad arbets­gi­var­de­kla­ra­tion efter detta datum.

2016:1120
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2017.
   2. Lagen tilläm­pas första gången på beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2016.

2016:1202
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2017.
   2. Lagen tilläm­pas första gången på beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2016.

2016:1239
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2017.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2016.

2016:1257
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2017.
   2. Lagen tilläm­pas första gången på avytt­ringar som sker efter den 31 decem­ber 2016.
   3. De nya bestäm­mel­serna får även tilläm­pas på avytt­ringar som har skett under tiden 21 juni-​31 decem­ber 2016 om den skatt­skyl­dige begär det.

2016:1296
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2017.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om jäm­ställd­hets­bonus som har läm­nats enligt den upp­hävda lagen (2008:313) om jäm­ställd­hets­bonus.

2017:300
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2017.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för utbild­nings­bi­drag för dok­to­ran­der som läm­nas senast den 30 juni 2022.

2017:457
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2017.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för utbild­nings­bi­drag för dok­to­ran­der som läm­nas senast den 30 juni 2022.

2017:588
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2018.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för ersätt­ning som är bevil­jad enligt den upp­hävda lagen (2010:197) om eta­ble­rings­in­sat­ser för vissa nyan­lända invand­rare.

2017:625
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2017.
   2. Lagen tilläm­pas på över­lå­tel­ser av fas­tig­he­ter som sker efter den 27 okto­ber 2016.

2017:907
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2018.
   2. Lagen tilläm­pas första gången på beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2017.

2017:1194
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2018.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2017.

2017:1212
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2018.
   2. Bestäm­mel­serna i 10 kap. 10 § och 63 kap. 3 a § i den nya lydel­sen och den nya bestäm­mel­sen i 61 kap. 5 a § tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2017.
   3. Bestäm­mel­serna i 2 kap. 1 §, 10 kap. 11 och 15 §§ och 11 kap. 1 § i den nya lydel­sen och de nya bestäm­mel­serna i 11 a kap. och 16 kap. 37 § tilläm­pas första gången på per­so­na­lop­tion som för­vär­vas efter den 31 decem­ber 2017.
   4. Bestäm­mel­serna i 44 kap. 8 § i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången för vär­de­pap­per som har getts ut av ett före­tag som för­sätts i kon­kurs efter den 31 decem­ber 2017.
   5. Bestäm­mel­serna i 61 kap. 5 och 8 a §§ i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången för bilar av till­verk­ningsår 2018 eller senare som blir skat­te­plik­tiga enligt väg­tra­fikskat­te­la­gen (2006:227) för första gången den 1 juli 2018 eller senare.
   6. Bestäm­mel­serna i 61 kap. 5 och 8 a §§ i den äldre lydel­sen gäl­ler fort­fa­rande för
      a) bilar av till­verk­ningsår 2018 eller tidi­gare som blir skat­te­plik­tiga enligt väg­tra­fikskat­te­la­gen (2006:227) för första gången före den 1 juli 2018, och
      b) bilar av till­verk­ningsår 2018 eller senare som är regi­stre­rade utom­lands och som inte är skat­te­plik­tiga här i lan­det enligt väg­tra­fikskat­te­la­gen.
   7. Bestäm­mel­serna om skat­te­re­duk­tion i 67 kap. 2 § i den nya lydel­sen och bestäm­mel­serna i de nya 67 kap. 9 a-9 d §§ tilläm­pas på sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning som beta­las ut efter den 31 decem­ber 2017.

2017:1250
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2018.
   2. Bestäm­mel­sen i 42 kap. 36 § i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2017.

2018:523
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2018.
   2. De nya bestäm­mel­serna i 61 kap. 17 a och 17 b §§ och bestäm­mel­serna i 11 kap. 18 och 21 §§, 16 kap. 22 § och 61 kap. 18 § i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången på för­mån av hälso-​ och sjuk­vård och läke­me­del som har till­han­da­hål­lits efter den 30 juni 2018.
   3. För sjuk- eller olycks­falls­för­säk­ringar som har teck­nats i sam­band med tjänst före ikraft­trä­dan­det gäl­ler fort­fa­rande de upp­hävda bestäm­mel­serna i 10 kap. 7 § och 11 kap. 42 § och bestäm­mel­serna i 2 kap. 1 §, 8 kap. 15 och 24 §§, 10 kap. 2 § och 11 kap. 37 § i den äldre lydel­sen.

2018:626
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2018.
   2. Bestäm­mel­serna om skat­te­re­duk­tion i 67 kap. 2 § i den nya lydel­sen och bestäm­mel­serna i de nya 67 kap. 9 e-9 h §§ tilläm­pas på med­lems­av­gif­ter som beta­las efter den 30 juni 2018.

2018:1143
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2019.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler dock fort­fa­rande för för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.
   3. Vid tillämp­ningen av 8 kap. 3 § ska med spel som inte krä­ver licens jäm­stäl­las spel med till­stånd enligt lot­te­ri­la­gen (1994:1000). Lag (2018:2039).

2018:1206
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2019.
   2. Bestäm­mel­serna i 9 kap. 5 §, 14 kap. 16 a §, 17 kap. 33 §, 18 kap. 12 §, 19 kap. 15 §, 20 kap. 13 §, 24 kap. 1-4, 10, 15-29, 31-37 och 39-41 §§, 25 kap. 2 och 12 §§, 25 a kap. 23 och 23 a §§, 30 kap. 6 a §, 37 kap. 26 a och 28 §§, 38 kap. 17 §, 38 a kap. 17 och 23 §§, 39 kap. 8 a, 14 och 23 §§, 40 kap. 18 §, 48 kap. 17 och 27 §§, 56 kap. 8 § och 65 kap. 10 § i den nya lydel­sen och de nya bestäm­mel­serna i 24 a kap. tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår, eller i fråga om svenska han­dels­bo­lag räken­skapsår, som bör­jar efter den 31 decem­ber 2018.

För beskatt­ningsår som omfat­tar längre tid än tolv måna­der och som bör­jar före den 1 janu­ari 2019 och avslu­tas efter den 31 decem­ber 2018 får ett nega­tivt rän­te­netto enligt 24 kap. 21-29 §§ som belö­per sig på peri­o­den från och med den 1 janu­ari 2019 till utgången av det beskatt­nings­å­ret, eller i fråga om svenska han­dels­bo­lag räken­skaps­å­ret, inte dras av.
Lag (2019:459).
   3. Den nya bestäm­mel­sen i 19 kap. 5 a § tilläm­pas för utgif­ter för ny-, till- eller ombygg­nad av hyres­hus som har fär­dig­ställts efter den 31 decem­ber 2016. Har fär­dig­stäl­lan­det skett senare men före den 1 janu­ari 2019 får pri­märav­drag bara göras för den delen av sex­års­pe­ri­o­den från fär­dig­stäl­lan­det som åter­står den 1 janu­ari 2019.
   4. De upp­hävda bestäm­mel­serna i 24 kap. 10 a-10 f §§ gäl­ler fort­fa­rande för beskatt­ningsår, eller i fråga om svenska han­dels­bo­lag räken­skapsår, som bör­jar före den 1 janu­ari 2019.
   5. Vid tillämp­ning av 30 kap. 7, 8 och 10 a §§ ska avdrag för avsätt­ning till peri­o­di­se­rings­fond som har gjorts vid beskatt­ningsår som bör­jar före den 1 janu­ari 2019 åter­fö­ras med 103 pro­cent av avdra­get, om åter­fö­ringen görs av en juri­disk per­son vid beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2018 men före den 1 janu­ari 2021 och med 106 pro­cent av avdra­get om åter­fö­ringen görs vid beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2020. Vid tillämp­ning av samma bestäm­mel­ser ska även avdrag för avsätt­ning till peri­o­di­se­rings­fond som görs vid beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2018 men före den 1 janu­ari 2021 åter­fö­ras med 104 pro­cent av avdra­get, om åter­fö­ringen görs av en juri­disk per­son vid beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2020.
   6. Bestäm­mel­serna i 33 kap. 8 och 16 §§ och 34 kap. 8 och 10 §§ i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången för beskatt­nings­å­ret efter det beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2020.
   7. Bestäm­mel­serna i 34 kap. 6, 18 och 20 §§, 50 kap. 5 § och 65 kap. 8 § i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2020.
Lag (2019:459).
   8. För det beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2020, ska samt­liga kvar­va­rande avdrag för avsätt­ning till expan­sions­fond som har gjorts enligt äldre bestäm­mel­ser anses åter­förda och genast åter­av­satta till expan­sions­fond vid beskatt­nings­å­rets ingång. Vid åter­fö­ringen tilläm­pas bestäm­mel­serna i den äldre lydel­sen och vid åter­av­sätt­ningen tilläm­pas bestäm­mel­serna i den nya lydel­sen. Vid bestäm­mande av det belopp som expan­sions­fon­den högst får uppgå till gäl­ler i fråga om åter­av­sätt­ningen 34 kap. 6 och 10 §§ i den äldre lydel­sen och vid tillämp­ningen av 34 kap. 13 § gäl­ler 50 kap. 5 § i den äldre lydel­sen. Bestäm­mel­sen i 34 kap. 13 § andra styc­ket tilläm­pas inte i fråga om åter­av­sätt­ning.
   9. Före­tag med beskatt­ningsår som bör­jar före den 1 janu­ari 2019 men som avslu­tas efter den 31 decem­ber 2018 får vid tillämp­ningen av 35 kap. under det beskatt­nings­å­ret bara göra avdrag högst med 97 pro­cent för kon­cern­bi­drag som har läm­nats till före­tag med beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2018. Före­tag med beskatt­ningsår som bör­jar före den 1 janu­ari 2021 men som avslu­tas efter den 31 decem­ber 2020 får vid tillämp­ningen av 35 kap. under det beskatt­nings­å­ret bara göra avdrag högst med 96 pro­cent för kon­cern­bi­drag som har läm­nats till före­tag med beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2020.
   10. Ett ska­de­för­säk­rings­fö­re­tag som har en säker­hets­re­serv vid ingången av det första beskatt­nings­å­ret som bör­jar efter den 31 decem­ber 2020 ska ta upp en scha­blo­nin­täkt. Intäk­ten ska beräk­nas till 6 pro­cent av säker­hets­re­ser­ven vid ingången av det beskatt­nings­å­ret. Scha­blo­nin­täk­ten ska tas upp med en sjät­te­del det beskatt­nings­å­ret och med en sjät­te­del per år under de påföl­jande fem beskatt­nings­å­ren eller med hela belop­pet under det första beskatt­nings­å­ret.

Scha­blo­nin­täkt som inte har tagits upp enligt första styc­ket ska tas upp om
   1. före­ta­get upp­hör att bedriva för­säk­rings­rö­relse,
   2. skatt­skyl­dig­he­ten för närings­verk­sam­he­ten upp­hör,
   3. närings­verk­sam­he­ten inte längre ska beskat­tas i Sve­rige på grund av ett skat­te­av­tal med en stat utan­för Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det,
   4. före­ta­get upp­lö­ses genom fusion eller fis­sion och annat inte föl­jer av bestäm­mel­serna i 37 kap. 17 §, eller
   5. före­ta­get för­sätts i kon­kurs.
   11. Vid tillämp­ning av 65 kap. 10 § i den nya lydel­sen ska avse­ende beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2018 men före 1 janu­ari 2021 för juri­diska per­so­ner den stat­liga inkomst­skat­ten vara 21,4 pro­cent av den beskatt­nings­bara inkoms­ten i stäl­let för 20,6 pro­cent.

2018:1268
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2019 och tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2018.
   2. Bestäm­mel­sen i 8 kap. 16 § i den äldre lydel­sen tilläm­pas fort­fa­rande för han­di­kap­per­sätt­ning, om beslu­tet om han­di­kap­per­sätt­ning enligt punk­ten 4, 5 eller 6 i över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (2018:1265) om änd­ring i soci­al­för­säk­rings­bal­ken ska fort­sätta att gälla. Mot­sva­rande gäl­ler för nya beslut om han­di­kap­per­sätt­ning enligt nämnda över­gångs­be­stäm­mel­ser.
   3. Bestäm­mel­sen i 11 kap. 31 § i den äldre lydel­sen tilläm­pas fort­fa­rande för vård­bi­drag, om beslu­tet om vård­bi­drag enligt punk­ten 2 över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (2018:1265) om änd­ring i soci­al­för­säk­rings­bal­ken ska fort­sätta att gälla.

2018:1396
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2018.
   2. De upp­hävda bestäm­mel­serna i 39 kap. 30 och 31 §§ gäl­ler dock fort­fa­rande för beskatt­ningsår som bör­jar före utgången av 2018.

2018:1752
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2019.
   2. Lagen tilläm­pas första gången på beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2018.
   3. De nya bestäm­mel­serna i 42 kap. 22 § och 48 kap. 6 c § tilläm­pas första gången på utdel­ning från utländska juri­diska per­so­ner med låg­be­skat­tade inkoms­ter och avytt­ring av andel i sådana juri­diska per­so­ner som sker efter den 31 decem­ber 2018.

2018:2086
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2019.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2018.

2019:128
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2019.
   2. Lagen tilläm­pas första gången i fråga om med­lems­av­gif­ter som beta­lats efter den 31 mars 2019.

2019:307
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2019.
   2. Bestäm­mel­sen i 57 kap. 4 § i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2019.
   3. Bestäm­mel­sen i den nya 57 kap. 4 a § och bestäm­mel­sen i 57 kap. 5 § i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången på en andel, en rörelse eller en verk­sam­hets­gren som har över­lå­tits efter den 30 juni 2019.

2019:450
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2019.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2018.

2019:454
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2019.
   2. Lagen tilläm­pas inte på gåvor som läm­nas före ikraft­trä­dan­det.

2019:739
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2020.
   2. Bestäm­mel­serna i 58 kap. 18 § i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2019.
   3. Vid över­fö­ring enligt 58 kap. 18 § tredje styc­ket andra meningen i den nya lydel­sen till en pen­sions­för­säk­ring som har teck­nats före den 2 feb­ru­ari 2007 ska det mot­ta­gande pen­sions­för­säk­rings­av­ta­let från över­fö­rings­tid­punk­ten upp­fylla vill­ko­ren i 58 kap. 16 a §. För det mot­ta­gande pensions-​ för­säk­rings­av­ta­let gäl­ler från över­fö­rings­tid­punk­ten bestäm­mel­serna i 58 kap. 19 a §.
   4. För för­säk­rings­av­tal som har över­lå­tits till en annan för­säk­rings­gi­vare eller har över­förts från en enhet hos för­säk­rings­gi­va­ren till en annan enhet före ikraft­trä­dan­det gäl­ler punkt 9 i ikraftträdande-​ och över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (2008:134) om änd­ring i inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) i den äldre lydel­sen.

2019:1146
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2020.
   2. Bestäm­mel­serna i 3 kap. 18 §, 6 kap. 11 §, 30 kap. 8-10 §§ och 31 kap. 20 § i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2019.

2019:1164
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2020.
   2. Bestäm­mel­serna i 62 kap. 6 §, 63 kap. 3 a §, 65 kap. 5 och 6 §§, 66 kap. 4 och 14 §§ och 67 kap. 4 § i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2019.
   3. Bestäm­mel­sen i 67 kap. 15 a § tilläm­pas första gången på begä­ran om utbe­tal­ning som avser arbete som har beta­lats av köpa­ren efter ikraft­trä­dan­det.

2019:1241
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2020.
   2. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2019.
   3. Vid tillämp­ning av 24 b kap. 17 § ska under­skott som är hän­för­liga till beskatt­ningsår som bör­jar före den 1 janu­ari 2020 inte beak­tas.
   4. De upp­hävda bestäm­mel­serna i 24 kap. 15 a-15 e §§ gäl­ler fort­fa­rande för beskatt­ningsår som bör­jar före den 1 janu­ari 2020.

2020:204
   1. Denna lag trä­der i kraft den 6 april 2020.
   2. Lagen tilläm­pas dock bara på beskatt­ningsår som avslu­tas under 2019.
   3. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för beskatt­ningsår som avslu­tas före den 1 janu­ari 2019.

2020:205
   1. Denna lag trä­der i kraft den 7 april 2020.
   2. Lagen tilläm­pas dock på beskatt­ningsår som avslu­tas efter den 31 decem­ber 2019.
   3. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för beskatt­ningsår som avslu­tas före den 1 janu­ari 2020.

2020:321
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2020.
   2. Lagen tilläm­pas första gången på avytt­ringar som görs efter den 30 juni 2020.

2020:448
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2020.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för stats­bi­drag som admi­ni­stre­ras av Spe­ci­al­pe­da­go­giska skol­myn­dig­he­ten för stu­dier inom sär­skild utbild­ning för vuxna och som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2020:547
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2020.
   2. Lagen tilläm­pas första gången på för­värv av ande­lar som sker efter den 31 juli 2020.

2020:670
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2021.
   2. Bestäm­mel­serna i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången för det beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2020.
   3. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler dock fort­fa­rande i fråga om med­lems­ban­ker som är regi­stre­rade i bank­re­gist­ret den 31 decem­ber 2020 avse­ende det beskatt­ningsår som avslu­tas när­mast efter detta datum.

2020:864
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 decem­ber 2020.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för det beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2019.

2020:952
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2021.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2020.

2020:1034
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2021.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2020.
   3. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler dock fort­fa­rande för
      a) beskatt­ningsår som bör­jar före den 1 janu­ari 2021, eller
      b) till­go­do­ha­van­den i aktie­bo­lag och eko­no­miska för­e­ningar som omfat­tas av punkt 2 och 3 i ikraftträdande-​ och över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (2020:1026) om upp­hä­vande av lagen (2004:299) om inlå­nings­verk­sam­het.

2020:1068
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2021.
   2. Bestäm­mel­serna 6 kap. 11 §, 41 kap. 3 §, 61 kap. 3 §, 63 kap. 3 a § tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2020.
   3. Bestäm­mel­serna i 67 kap. 11, 11 a, 13, 14 a och 19 §§ tilläm­pas första gången på
      a) hus­hålls­ar­bete som har utförts och beta­lats efter den 31 decem­ber 2020,
      b) för­mån av hus­hålls­ar­bete som har till­han­da­hål­lits efter den 31 decem­ber 2020, och
      c) hus­hålls­ar­bete som har utförts efter den 31 decem­ber 2020 och för vil­ket ersätt­ning har beta­lats ut och redo­vi­sats i en för­enklad arbets­gi­var­de­kla­ra­tion efter detta datum.
   4. De nya bestäm­mel­serna i 67 kap. 36-45 §§ tilläm­pas första gången på instal­la­tion av grön tek­nik som har utförts och beta­lats efter den 31 decem­ber 2020.

2020:1072
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2021.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår, eller i fråga om svenska han­dels­bo­lag räken­skapsår, som bör­jar efter den 31 decem­ber 2020.
   3. Bestäm­mel­serna i bilaga 39 a i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2020.

2020:1075
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2021.
   2. Lagen tilläm­pas första gången på beskatt­ningsår som påbör­jas efter den 31 decem­ber 2020.

2020:1077
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2021.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2020.

2020:1079
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2021.
   2. Lagen tilläm­pas även på för­mån som har läm­nats efter den 29 feb­ru­ari 2020.

2020:1166
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2021.
   2. De nya bestäm­mel­serna i 67 kap. tilläm­pas första gången för det beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2020.
   3. Den nya bestäm­mel­sen i 11 kap. 22 § tilläm­pas första gången för vis­tel­ser i Sve­rige som påbör­jas efter den 31 maj 2020.
   4. Om vis­tel­sen i Sve­rige enligt punkt 3 påbör­jas efter den 31 maj 2020 och skat­te­lätt­nad har bevil­jats före den 1 janu­ari 2021 får beslu­tets gil­tig­hets­tid efter ansö­kan för­längas till att avse fem år från ankoms­ten till Sve­rige. Ansö­kan om för­längd gil­tig­hets­tid får göras av arbets­gi­va­ren eller arbets­ta­ga­ren och ska ha kom­mit in till Fors­karskat­tenämn­den senast den 31 mars 2021.
   5. Vid beslut om för­längd gil­tig­hets­tid enligt punkt 4 är Fors­karskat­tenämn­den besluts­för med ord­fö­ran­den eller vice ord­fö­ran­den ensam.

2021:473
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2021.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår, eller i fråga om svenska han­dels­bo­lag räken­skapsår, som bör­jar efter den 30 juni 2021.

2021:479
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2021.
   2. Lagen tilläm­pas första gången på
      a) bilar som blir skat­te­plik­tiga enligt väg­tra­fikskat­te­la­gen (2006:227) för första gången den 1 juli 2021 eller senare, och
      b) bilar som är regi­stre­rade utom­lands och som inte är skat­te­plik­tiga här i lan­det enligt väg­tra­fikskat­te­la­gen.
   3. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för bilar som var skat­te­plik­tiga enligt väg­tra­fikskat­te­la­gen (2006:227) före ikraft­trä­dan­det.

2021:489
   1. Denna lag trä­der i kraft den 26 juni 2021.
   2. Lagen tilläm­pas första gången på rän­teut­gif­ter som belö­per sig på tiden efter den 25 juni 2021.

2021:1147
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2022.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2021.

2021:1158
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2022.
   2. Bestäm­mel­sen i 11 kap. 12 a § tilläm­pas första gången på för­mån som till­han­da­hålls efter ikraft­trä­dan­det.

2021:1159
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2022.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2021.

2021:1160
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2022.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2021.
   3. Bestäm­mel­sen i 67 kap. 26 § i den nya lydel­sen tilläm­pas på gåvor som läm­nas efter den 31 decem­ber 2021.

2021:1161
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2022.
   2. Lagen tilläm­pas första gången på per­so­na­lop­tio­ner som för­vär­vas efter den 31 decem­ber 2021.
   3. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för per­so­na­lop­tio­ner som har för­vär­vats före ikraft­trä­dan­det.

2021:1164
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2022.
   2. Lagen tilläm­pas första gången på kost­nads­er­sätt­ning vid arbete som har utförts efter den 31 decem­ber 2021.
   3. Om en skatt­skyl­dig påbör­jat en sådan till­fäl­lig anställ­ning eller ett sådant upp­drag som anges i 12 kap. 9 § före ikraft­trä­dan­det ska beräk­ningen av anställ­nings­ti­den eller upp­dra­gets längd utgå från den tid­punkt när det till­fäl­liga arbe­tet påbör­ja­des.

2022:267
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 maj 2022.
   2. Lagen ska dock tilläm­pas vid ägar­för­änd­ringar som sker efter den 10 juni 2021.

2022:445
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2022.
   2. Lagen tilläm­pas första gången på avgif­ter som beta­las efter den 30 juni 2022.

2022:479
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2022.
   2. Lagen tilläm­pas på
      a) bilar som blir skat­te­plik­tiga enligt väg­tra­fikskat­te­la­gen (2006:227) för första gången efter den 30 juni 2022, och
      b) bilar som är regi­stre­rade utom­lands och som inte är skat­te­plik­tiga enligt väg­tra­fikskat­te­la­gen.
   3. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för bilar som har bli­vit skat­te­plik­tiga enligt väg­tra­fikskat­te­la­gen före ikraft­trä­dan­det.

2022:641
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2022.
   2. Bestäm­mel­serna i 39 kap. 12 § i den nya lydel­sen tilläm­pas dock på över­lå­tel­ser av för­säk­rings­be­stånd som genom­förs efter den 31 decem­ber 2021.

2022:642
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2023.
   2. Bestäm­mel­serna i 39 kap. 12 § i den äldre lydel­sen gäl­ler dock fort­fa­rande för över­lå­tel­ser av för­säk­rings­be­stånd som har genom­förts före ikraft­trä­dan­det.

2022:886
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2023.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2022.

2022:887
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2027. Lag (2024:407).
   2. Lagen tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2026. Lag (2024:407).

2022:1806
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2023.
   2. Lagen tilläm­pas för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2022.

2022:1807
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2023.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2022.

2023:206
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2023.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.
   3. Om avdrag för eller jämk­ning av ingå­ende skatt görs i enlig­het med bestäm­mel­serna i mer­vär­desskat­te­la­gen (1994:200) gäl­ler 15 kap. 6 §, 16 kap. 16 §, 18 kap. 17 a och 17 b §§ samt 19 kap. 14 § i den äldre lydel­sen.

2023:345
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2023.
   2. Den nya bestäm­mel­sen tilläm­pas första gången på för­mån som till­han­da­hålls efter ikraft­trä­dan­det.

2023:346
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2026.
   2. Den upp­hävda para­gra­fen gäl­ler fort­fa­rande för för­må­ner som har till­han­da­hål­lits under peri­o­den 1 juli 2023-​30 juni 2026.

2023:757
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2024.
   2. Lagen tilläm­pas första gången på beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2023.

2023:788
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2024.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2023.

2023:789
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2025.
   2. Lagen tilläm­pas första gången på till­del­ning av inlö­sen­ak­tier till aktieä­garna som görs efter den 31 decem­ber 2024.
   3. För inlö­sen­ak­tier som till­de­las aktieä­garna före den 1 janu­ari 2025 gäl­ler äldre bestäm­mel­ser.

2023:796
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2024.
   2. Lagen tilläm­pas första gången på beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2023.

2023:799
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2024.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för vis­tel­ser i Sve­rige som påbör­jas efter den 31 mars 2023.
   3. Om vis­tel­sen i Sve­rige enligt punkt 2 påbör­jas efter den 31 mars 2023 och skat­te­lätt­nad har bevil­jats före den 1 janu­ari 2024 får beslu­tets gil­tig­hets­tid efter ansö­kan för­längas till att avse sju år från ankoms­ten till Sve­rige. Ansö­kan om för­längd gil­tig­hets­tid får göras av arbets­gi­va­ren eller arbets­ta­ga­ren och ska ha kom­mit in till Fors­karskat­tenämn­den senast den 31 mars 2024.
   4. Vid beslut om för­längd gil­tig­hets­tid enligt punkt 3 är Fors­karskat­tenämn­den besluts­för med ord­fö­ran­den eller vice ord­fö­ran­den ensam.

2023:879
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2024.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar när­mast efter den 31 decem­ber 2023 eller, i fråga om svenska han­dels­bo­lag, räken­skapsår som bör­jar när­mast efter den 31 decem­ber 2023.

2024:415
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2024.
   2. Lagen tilläm­pas första gången på hus­hålls­ar­bete som har beta­lats, för­mån av hus­hålls­ar­bete som har till­han­da­hål­lits respek­tive hus­hålls­ar­bete som har redo­vi­sats i en för­enklad arbets­gi­var­de­kla­ra­tion efter den 31 decem­ber 2023.
   3. För hus­hålls­ar­bete som har beta­lats, för­mån av hus­hålls­ar­bete som har till­han­da­hål­lits respek­tive hus­hålls­ar­bete som har redo­vi­sats i en för­enklad arbets­gi­var­de­kla­ra­tion under peri­o­den den 1 januari-​30 juni 2024 får den sam­man­lagda skat­te­re­duk­tio­nen uppgå till högst 75 000 kro­nor. Skat­te­re­duk­tio­nen för sådant hus­hålls­ar­bete som anges i 13 a och 13 b §§ får dock under samma period uppgå till högst 50 000 kro­nor.

2024:418
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2025.
   2. Lagen tilläm­pas första gången på hus­hålls­ar­bete som har beta­lats, för­mån av hus­hålls­ar­bete som har till­han­da­hål­lits respek­tive hus­hålls­ar­bete som har redo­vi­sats i en för­enklad arbets­gi­var­de­kla­ra­tion efter den 31 decem­ber 2024.

2024:513
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 okto­ber 2025.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för dag­pen­ning enligt den upp­hävda lagen (1997:238) om arbets­lös­hets­för­säk­ring.

2024:1131
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2025.
   2. Bestäm­mel­sen i 11 kap. 22 § i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången på arbete i Sve­rige som påbör­jas efter den 31 decem­ber 2024.
   3. Bestäm­mel­serna i 17 kap. 4 a §, 18 kap. 13 § och 33 kap. 4 § i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2024. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler för beskatt­ningsår som bör­jar före den 1 janu­ari 2025.
   4. De nya bestäm­mel­serna i 40 kap. 12-13, 15 och 15 a §§ tilläm­pas vid ägar­för­änd­ringar som sker efter den 31 decem­ber 2024. Vid tillämp­ningen av 40 kap. 12 § första styc­ket ska dock inte för­värv av ande­lar i ett moder­fö­re­tag till ett under­skotts­fö­re­tag som har skett före den 1 janu­ari 2025 beak­tas.
   5. Bestäm­mel­sen i 42 kap. 42 § i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången på ränta som helt eller del­vis avser ett kalen­derår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2024.
   6. Bestäm­mel­serna i 42 kap. 45-49 §§ och 67 kap. 10 § i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången på inne­hav av inve­ste­rings­spar­konto, kapital­för­säk­ring eller avtal om spa­rande i en PEPP-​produkt efter den 31 decem­ber 2024.
   7. Bestäm­mel­serna i 63 kap. 3 a §, 67 kap. 7 och 8 §§ tilläm­pas första gången på beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2024.
   8. Bestäm­mel­sen i 67 kap. 37 § tilläm­pas första gången för begä­ran om skat­te­re­duk­tion för grön tek­nik som avser sådan instal­la­tion som har slut­be­ta­lats efter den 31 decem­ber 2024.

2024:1132
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2026.
   2. Bestäm­mel­sen i 42 kap. 48 § i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången på inne­hav av inve­ste­rings­spar­konto, kapital­för­säk­ring eller avtal om spa­rande i en PEPP-​produkt efter den 31 decem­ber 2025.

2024:1177
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2025.
   2. Lagen tilläm­pas på rän­teut­gif­ter som beta­las efter den 31 decem­ber 2024.
   3. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler för andra rän­teut­gif­ter än sådana som avses i 42 kap. 6 b-6 g §§ och som beta­las under 2025. För dessa andra rän­teut­gif­ter gäl­ler dock att de ska dras av med 50 pro­cent av det avdrags­be­lopp som föl­jer av äldre bestäm­mel­ser.

Bilaga 6 a.1

/Bila­gan är inte med här. Bila­gan senast änd­rad genom lag (2013:787)./

Bilaga 6 a. 2

/Bila­gan är inte med här. Bila­gan senast änd­rad genom lag (2013:787)./

Bilaga 24.1

/Bila­gan är inte med här. Bila­gan senast änd­rad genom lag (2019:459)./

Bilaga 24.2

/Bila­gan är inte med här. Bila­gan senast änd­rad genom lag (2019:459)./

Bilaga 37.1

/Bila­gan är inte med här. Bila­gan senast änd­rad genom lag (2013:787)./

Bilaga 37.2

/Bila­gan är inte med här. Bila­gan senast änd­rad genom lag (2013:787)./

Bilaga 39 a

Områ­den som avses i 39 a kap. 7 § :
   1. Afrika, med undan­tag av
   - Dji­bouti, Seychel­lerna och Sankta Helena,
   - Ceuta, Egyp­ten, Gabon, Gam­bia, Ghana, Kap Verde, Komo­rerna, Kongo (Kongo-​Brazzaville), Libe­ria, Libyen, Mada­gas­kar, Marocko, Mau­ri­tius, Mayotte, Melilla, Réu­nion, Rwanda, Sao Tomé och Príncipe, Sene­gal, Tan­za­nia och Tuni­sien, samt­liga vad avser inkomst från bank- och finan­sie­rings­rö­relse, annan finan­si­ell verk­sam­het, för­säk­rings­verk­sam­het, royalty och andra inkoms­ter av imma­te­ri­ella rät­tig­he­ter, som inte beskat­tas med den nor­mala inkomst­skat­ten där,
   - Madeira vad avser dels inkomst från bank- och finan­sie­rings­rö­relse, annan finan­si­ell verk­sam­het, för­säk­rings­verk­sam­het, royalty och andra inkoms­ter av imma­te­ri­ella rät­tig­he­ter, som inte beskat­tas med den nor­mala inkomst­skat­ten där, dels inkomst som är före­mål för notio­nal inte­rest deduc­tion och lik­nande avdrag, samt
   - Kenya och Nami­bia, båda vad avser dels inkomst från bank- och finan­sie­rings­rö­relse, annan finan­si­ell verk­sam­het, för­säk­rings­verk­sam­het, royalty och andra inkoms­ter av imma­te­ri­ella rät­tig­he­ter, som inte beskat­tas med den nor­mala inkomst­skat­ten där, dels inkomst som inte beskat­tas där på grund av att inkoms­ten inte anses här­röra där­i­från.
   2. Ame­rika, men bara vad avser
   - Ame­ri­kas för­enta sta­ter, Bra­si­lien, Colom­bia, Domi­ni­kanska Repu­bli­ken, Ecu­a­dor, Haiti, Hon­du­ras, Kanada, Kuba, Mex­iko och Vene­zu­ela,
   - Argen­tina, Bar­bados, Chile, Franska Guy­ana, Guy­ana, Jamaica, Peru, Suri­nam och Uru­guay, samt­liga med undan­tag av inkomst från bank- och finan­sie­rings­rö­relse, annan finan­si­ell verk­sam­het, för­säk­rings­verk­sam­het, royalty och andra inkoms­ter av imma­te­ri­ella rät­tig­he­ter, som inte beskat­tas med den nor­mala inkomst­skat­ten där,
   - Para­guay, med undan­tag av inkomst från bank- och finan­sie­rings­rö­relse, annan finan­si­ell verk­sam­het, för­säk­rings­verk­sam­het, royalty och andra inkoms­ter av imma­te­ri­ella rät­tig­he­ter, samt
   - Belize, Boli­via, Costa Rica, El Sal­va­dor, Gua­te­mala, Nica­ra­gua och Panama, samt­liga med undan­tag dels av inkomst från bank- och finan­sie­rings­rö­relse, annan finan­si­ell verk­sam­het, för­säk­rings­verk­sam­het, royalty och andra inkoms­ter av imma­te­ri­ella rät­tig­he­ter, som inte beskat­tas med den nor­mala inkomst­skat­ten där, dels av inkomst som inte beskat­tas där på grund av att inkoms­ten inte anses här­röra där­i­från.
   3. Asien, med undan­tag av
   - Bah­rain, För­e­nade Ara­be­mi­ra­ten och Mal­di­verna,
   - Arme­nien, Azer­bajdz­jan, Filip­pi­nerna, Indien, Indo­ne­sien, Iran, Israel, Jor­da­nien, Kazakstan, Kina, Liba­non, Macao SAR, Nord­ko­rea, Ryss­land, Syd­ko­rea, Tadz­ji­kis­tan och Thai­land, samt­liga vad avser inkomst från bank- och finan­sie­rings­rö­relse, annan finan­si­ell verk­sam­het, för­säk­rings­verk­sam­het, royalty och andra inkoms­ter av imma­te­ri­ella rät­tig­he­ter, som inte beskat­tas med den nor­mala inkomst­skat­ten där,
   - Geor­gien, Kir­gi­zis­tan, Mon­go­liet, Oman, Turk­me­nis­tan och Uzbe­kis­tan, samt­liga vad avser inkomst från bank- och finan­sie­rings­rö­relse, annan finan­si­ell verk­sam­het, för­säk­rings­verk­sam­het, royalty och andra inkoms­ter av imma­te­ri­ella rät­tig­he­ter,
   - Cypern och Tur­kiet, båda vad avser dels inkomst från bank- och finan­sie­rings­rö­relse, annan finan­si­ell verk­sam­het, för­säk­rings­verk­sam­het, royalty och andra inkoms­ter av imma­te­ri­ella rät­tig­he­ter, som inte beskat­tas med den nor­mala inkomst­skat­ten där, dels inkomst som är före­mål för notio­nal inte­rest deduc­tion och lik­nande avdrag,
   - Bru­nei Darus­sa­lam, Hong­kong SAR, Kuwait, Malay­sia, Qatar, Sing­a­pore och Syrien, samt­liga vad avser dels inkomst från bank- och finan­sie­rings­rö­relse, annan finan­si­ell verk­sam­het, för­säk­rings­verk­sam­het, royalty och andra inkoms­ter av imma­te­ri­ella rät­tig­he­ter, som inte beskat­tas med den nor­mala inkomst­skat­ten där, dels inkomst som inte beskat­tas där på grund av att inkoms­ten inte anses här­röra där­i­från,
   - Paki­stan, vad avser inkomst från annan finan­si­ell verk­sam­het, royalty och andra inkoms­ter av imma­te­ri­ella rät­tig­he­ter, som inte beskat­tas med den nor­mala inkomst­skat­ten där, samt
   - Julön och Koko­sö­arna, båda vad avser inkomst från bank­verk­sam­het som inte beskat­tas med den nor­mala inkomst­skat­ten där enligt reg­ler om Off­shore Ban­king Unit regime.
   4. Europa, med undan­tag av
   - Brit­tiska Kanalö­arna, Isle of Man, Malta och Monaco,
   - Azer­bajdz­jan, Frank­rike, Gre­kland, Irland, Kazakstan, Kro­a­tien, Litauen, Lux­em­burg, Neder­län­derna, Polen, Rumä­nien, Ryss­land, San Marino, Slo­va­kien, Spa­nien, Tjec­kien, Ukraina, Vitryss­land och Öster­rike, samt­liga vad avser inkomst från bank- och finan­sie­rings­rö­relse, annan finan­si­ell verk­sam­het, för­säk­rings­verk­sam­het, royalty och andra inkoms­ter av imma­te­ri­ella rät­tig­he­ter, som inte beskat­tas med den nor­mala inkomst­skat­ten där,
   - Andorra, Bosnien Her­ce­go­vina, Bul­ga­rien, Est­land, Gibral­tar, Geor­gien, Kosovo, Lett­land, Make­do­nien, Mol­da­vien, Mon­te­negro, Schweiz och Ungern, samt­liga vad avser inkomst från bank- och finan­sie­rings­rö­relse, annan finan­si­ell verk­sam­het, för­säk­rings­verk­sam­het, royalty och andra inkoms­ter av imma­te­ri­ella rät­tig­he­ter,
   - Bel­gien, Ita­lien, Liech­tenstein, Por­tu­gal och Tur­kiet, samt­liga vad avser dels inkomst från bank- och finan­sie­rings­rö­relse, annan finan­si­ell verk­sam­het, för­säk­rings­verk­sam­het, royalty och andra inkoms­ter av imma­te­ri­ella rät­tig­he­ter, som inte beskat­tas med den nor­mala inkomst­skat­ten där, dels inkomst som är före­mål för notio­nal inte­rest deduc­tion och lik­nande avdrag, samt
   - För­e­nade konung­a­ri­ket Stor­bri­tan­nien och Nor­dir­land samt Slo­ve­nien, båda vad avser inkomst från bank- och finan­sie­rings­rö­relse, annan finan­si­ell verk­sam­het och för­säk­rings­verk­sam­het, som inte beskat­tas med den nor­mala inkomst­skat­ten där.
   5. Oce­a­nien, men bara vad avser
   - Hawaii, Nya Zee­land och Papua Nya Gui­nea, samt
   - Austra­lien, med undan­tag av inkomst från bank­verk­sam­het som inte beskat­tas med den nor­mala inkomst­skat­ten där enligt reg­ler om Off­shore Ban­king Unit regime. Lag (2020:1072).

Bilaga 67

Kom­mu­ner som avses i 67 kap. 34 §:

Dalar­nas län: Avesta, Gag­nefs, Hede­mora, Lek­sands, Lud­vika, Malung-​Sälens, Mora, Orsa, Rätt­viks, Smed­je­bac­kens, Säters, Vans­bro och Älv­da­lens kom­mu­ner.

Gäv­le­borgs län: Boll­näs, Hudiksvalls, Ljus­dals, Nor­dan­s­tigs, Ockelbo, Ovanå­kers och Söder­hamns kom­mu­ner.

Jämt­lands län: Bergs, Bräcke, Här­je­da­lens, Kro­koms, Ragunda, Strömsunds, Åre och Östersunds kom­mu­ner.

Norr­bot­tens län: Arjeplogs, Arvid­sjaurs, Bodens, Gäl­li­vare, Hapa­randa, Jok­k­mokks, Kalix, Kiruna, Pajala, Piteå, Älvs­byns, Över­ka­lix och Över­tor­neå kom­mu­ner.

Värm­lands län: Arvika, Eda, Filip­stads, Hag­fors, Munk­fors, Stor­fors, Sunne, Säffle, Torsby och Årjängs kom­mu­ner.

Väs­ter­bot­tens län: Bjur­holms, Doro­tea, Lyck­sele, Malå, Nord­ma­lings, Nor­sjö, Roberts­fors, Skel­l­ef­teå, Sor­sele, Sto­ru­mans, Vil­hel­mina, Vin­delns, Vän­näs och Åsele kom­mu­ner.

Väs­ter­norr­lands län: Härnö­sands, Kram­fors, Sol­l­ef­teå, Timrå, Ånge och Örnsköldsviks kom­mu­ner.

Västra Göta­lands län: Bengts­fors, Dals-​Eds, Fär­ge­landa, Mel­le­ruds och

Åmåls kom­mu­ner. Lag (2020:864).
JP Info­nets skat­te­rätts­liga tjäns­ter

JP Info­nets skat­te­rätts­liga tjäns­ter

Arbe­tar du med skat­te­rätt? JP Info­nets tjäns­ter ger dig ett utmärkt stöd i ditt arbete. Vi ger dig stän­digt till­gång till alla nya avgö­ran­den, lagänd­ringar och ställ­nings­ta­gan­den. Du kan också ta del av refe­rat och exper­ta­na­ly­ser, som kan hjälpa dig i ditt dag­liga arbete. Se allt inom skat­te­rätt.