Skat­te­för­fa­ran­de­lag (2011:1244)

Skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (SFL) inne­hål­ler bestäm­mel­ser om hur uttag av skat­ter och avgif­ter får gå till. Beslut som fat­tas enligt SFL byg­ger på upp­gif­ter som har läm­nats i en dekla­ra­tion eller ibland även på andra upp­gif­ter. Lagen inne­hål­ler bestäm­mel­ser om vem som är skyl­dig att göra vad i skat­te­för­fa­ran­det. Det finns reg­ler om hur betal­ning av skatt ska ske till Skat­te­ver­ket för den som beta­lat för lite samt åter­be­tal­ning av skatt från Skat­te­ver­ket till den som beta­lat för myc­ket.

SFS nr:

2011:1244
Depar­te­ment/myn­dig­het: Finans­de­par­te­men­tet S3
Utfär­dad: 2011-​12-01
Omtryck: Rät­tel­se­blad 2015:925 har iakt­ta­gits.
Änd­rad: t.o.m. SFS

2024:1247
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



AVDEL­NING I. INNE­HÅLL, TILLÄMP­NING OCH DEFI­NI­TIO­NER


1 kap. Lagens inne­håll

1 §   I denna lag finns bestäm­mel­ser om för­fa­ran­det vid uttag av skat­ter och avgif­ter.

Inne­hål­let i lagen är upp­de­lat enligt föl­jande.


AVDEL­NING I. INNE­HÅLL, TILLÄMP­NING OCH DEFI­NI­TIO­NER

1 kap. - Lagens inne­håll

2 kap. - Lagens tillämp­ning

3 kap. - Defi­ni­tio­ner och för­kla­ringar


AVDEL­NING II. FÖRE­TRÄ­DARE

4 kap. - Upp­gif­ter som har läm­nats för någon annans räk­ning

5 kap. - Uppgifts-​​ och betal­nings­skyl­diga före­trä­dare

6 kap. - Ombud


AVDEL­NING III. REGI­STRE­RING

7 kap. - Regi­stre­ring


AVDEL­NING IV. PRE­LI­MI­NÄR SKATT

8 kap. - Pre­li­mi­närs­kat­te­sy­ste­mets grun­der

9 kap. - God­kän­nande för F-​skatt

10 kap. - Skat­te­av­drag för pre­li­mi­när skatt

11 kap. - Beräk­ning av skat­te­av­drag för pre­li­mi­när skatt

12 kap. - Skat­te­ta­bel­ler


AVDEL­NING V. SÄR­SKILD INKOMST­SKATT OCH GOD­KÄN­NANDE FÖR TON­NA­GE­BE­SKATT­NING

13 kap. - Redo­vis­ning och betal­ning av sär­skild inkomst­skatt

13 a kap. - God­kän­nande för ton­na­ge­be­skatt­ning


AVDEL­NING VI. KON­TROLL­UPP­GIF­TER, DEKLA­RA­TIO­NER OCH ÖVRIGA UPP­GIF­TER

14 kap. - Syf­tet med kon­troll­upp­gif­ter

15 kap. - Kon­troll­upp­gift om intäkt i inkomst­sla­get tjänst

16 kap. - Kon­troll­upp­gift om intäkt och avdrag i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het

17 kap. - Kon­troll­upp­gift om rän­te­in­koms­ter och annan avkast­ning på ford­rings­rät­ter

18 kap. - Kon­troll­upp­gift om rän­teut­gif­ter

19 kap. - Kon­troll­upp­gift om avkast­ning på delä­gar­rät­ter

20 kap. - Kon­troll­upp­gift om avytt­ring av ande­lar i vissa fon­der och fond­fö­re­tag

21 kap. - Kon­troll­upp­gift om avytt­ring av ford­rings­rät­ter och vissa andra delä­gar­rät­ter

22 kap. - Kon­troll­upp­gift om vissa andra för­hål­lan­den

22 a kap. - Kon­troll­upp­gift om rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton med anled­ning av FATCA-​​avta­let

22 b kap. - Kon­troll­upp­gift om rap­por­te­rings­plik­tiga och odo­ku­men­te­rade kon­ton med anled­ning av auto­ma­tiskt utbyte av upp­lys­ningar om finan­si­ella kon­ton

22 c kap. - Kon­troll­upp­gift om rap­por­te­rings­plik­tiga säl­jare som bedri­ver verk­sam­het via digi­tala platt­for­mar

23 kap. - Kon­troll­upp­gift om utländska för­hål­lan­den

24 kap. - Övriga bestäm­mel­ser om kon­troll­upp­gif­ter

25 kap. - Undan­tag från kon­troll­upp­gifts­skyl­dig­het

26 kap. - Skatte­de­kla­ra­tion

27 kap. - Skal­bo­lags­de­kla­ra­tion

28 kap. - Pre­li­mi­när inkomst­de­kla­ra­tion

29 kap. - Syf­tet med inkomst­de­kla­ra­tion

30 kap. - Vem ska lämna en inkomst­de­kla­ra­tion?

31 kap. - Vad ska en inkomst­de­kla­ra­tion inne­hålla?

32 kap. - När och var ska en inkomst­de­kla­ra­tion läm­nas?

32 a kap. - Tilläggs­skatte­de­kla­ra­tion

33 kap. - Sär­skilda upp­gif­ter

33 a kap. - Land-​för-​land-rapporter

33 b kap. - Upp­gif­ter om rap­por­te­rings­plik­tiga arrange­mang

33 c kap. - Upp­gif­ter om grän­sö­ver­skri­dande betal­ningar

33 d kap. - Tilläggs­skat­te­rap­port

34 kap. - Infor­ma­tions­upp­gif­ter

35 kap. - Peri­o­diska sam­man­ställ­ningar

36 kap. - Anstånd med att lämna dekla­ra­tion och sär­skilda upp­gif­ter

37 kap. - Före­läg­gande

38 kap. - Form­krav


AVDEL­NING VII. DOKU­MEN­TA­TION

39 kap. - Doku­men­ta­tions­skyl­dig­het


AVDEL­NING VIII. UTRED­NING OCH KON­TROLL

40 kap. - Skat­te­ver­kets skyl­dig­het att utreda och kom­mu­ni­cera

41 kap. - Revi­sion

42 kap. - Till­syn över kas­sa­re­gis­ter och kon­troll­be­sök

42 a kap. - Myn­dig­he­ters skyl­dig­het att lämna upp­gif­ter på Skat­te­ver­kets begä­ran


AVDEL­NING IX. ERSÄTT­NING FÖR KOST­NA­DER FÖR OMBUD, BITRÄDE ELLER UTRED­NING

43 kap. - Ersätt­ning för kost­na­der för ombud, biträde eller utred­ning


AVDEL­NING X. TVÅNGS­ÅT­GÄR­DER

44 kap. - Vites­före­läg­gande

45 kap. - Bevis­säk­ring

46 kap. - Betal­nings­säk­ring


AVDEL­NING XI. UNDAN­TAG FRÅN KON­TROLL

47 kap. - Upp­gif­ter och hand­lingar som ska undan­tas från kon­troll


AVDEL­NING XII. SÄR­SKILDA AVGIF­TER

48 kap. - För­se­nings­av­gift

49 kap. - Skat­te­tillägg

49 a kap. - Åter­kal­lel­se­av­gift

49 b kap. - Kon­to­av­gift och doku­men­ta­tions­av­gift

49 c kap. - Rap­por­te­rings­av­gift

49 d kap. - Platt­forms­av­gift

49 e kap. - Rap­port­av­gift

50 kap. - Kon­troll­av­gift

51 kap. - Befri­else från sär­skilda avgif­ter

52 kap. - Beslut om sär­skilda avgif­ter


AVDEL­NING XIII. BESLUT OM SKAT­TER OCH AVGIF­TER

53 kap. - Beslut om skat­te­av­drag, arbets­gi­var­av­gif­ter, mer­vär­desskatt och punkt­skatt

54 kap. - Beslut om sär­skild inkomst­skatt

55 kap. - Beslut om pre­li­mi­när skatt

56 kap. - Beslut och besked om slut­lig skatt

56 a kap. - Beslut och besked om tilläggs­skatt

57 kap. - Sköns­mäs­siga beslut om skat­ter och avgif­ter

58 kap. - Beslut om säker­het för slut­lig skatt för skal­bo­lag

59 kap. - Ansvar för skat­ter och avgif­ter

60 kap. - Beslut om befri­else från skat­te­av­drag, arbets­gi­var­av­gif­ter, mer­vär­desskatt och punkt­skatt


AVDEL­NING XIV. BETAL­NING OCH ÅTER­BE­TAL­NING AV SKAT­TER OCH AVGIF­TER

61 kap. - Skat­te­kon­ton

62 kap. - Betal­ning av skat­ter och avgif­ter

63 kap. - Anstånd med betal­ning av skat­ter och avgif­ter

64 kap. - Åter­be­tal­ning av skat­ter och avgif­ter

65 kap. - Ränta


AVDEL­NING XV. OMPRÖV­NING SAMT ÖVER­KLA­GANDE OCH ÄND­RING I BESLUT PÅ GRUND AV SKAT­TE­AV­TAL

66 kap. - Ompröv­ning

67 kap. - Över­kla­gande och änd­ring i beslut på grund av skat­te­av­tal


AVDEL­NING XVI. VERK­STÄL­LIG­HET

68 kap. - Besluts verk­ställ­bar­het

69 kap. - Verk­stäl­lig­het av beslut om bevis­säk­ring och betal­nings­säk­ring

70 kap. - Indriv­ning

71 kap. - Övriga bestäm­mel­ser om verk­stäl­lig­het. Lag (2024:1018).


2 kap. Lagens tillämp­ning

Tillämp­nings­om­råde

1 §   Lagen gäl­ler för skatt, dock inte skatt som tas ut enligt
   1. kupongs­kat­te­la­gen (1970:624),
   2. lagen (1984:404) om stäm­pelskatt vid inskriv­nings­myn­dig­he­ter,
   3. lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogs­kon­to­me­del m.m.,
   4. tul­la­gen (2016:253),
   5. lagen (2004:629) om träng­selskatt,
   6. väg­tra­fiks­kat­te­la­gen (2006:227), och
   7. lagen (2014:1470) om beskatt­ning av viss pri­va­tin­för­sel av ciga­ret­ter.

Lagen gäl­ler även för belopp som avses i 16 kap. 23 § mer­vär­dess­kat­te­la­gen (2023:200). Lag (2023:208).

2 §   Lagen gäl­ler också för avgif­ter enligt
   1. begrav­nings­la­gen (1990:1144),
   2. lagen (1994:1744) om all­män pen­sions­av­gift,
   3. lagen (1994:1920) om all­män löne­av­gift,
   4. lagen (1999:291) om avgift till regi­stre­rat tros­sam­fund,
   5. soci­al­av­giftsla­gen (2000:980),
   6. lagen (2007:1398) om kom­mu­nal fas­tig­hets­av­gift, och
   7. lagen (2018:1893) om finan­sie­ring av radio och tv i all­män­he­tens tjänst. Lag (2018:1896).

3 §   Lagen gäl­ler inte för punkt­skat­te­plik­tiga varor som
   1. är omhän­der­tagna med stöd av 5 kap. tull­be­fo­gen­hets­la­gen (2024:710), eller
   2. omfat­tas av ett beslut om skatt enligt lagen (1998:506) om flytt­ning och kon­troll av vissa punkt­skat­te­plik­tiga varor.

Om ett sådant beslut om omhän­der­ta­gande eller om skatt upp­hävs, ska dock den här lagen anses ha varit tillämp­lig som om beslu­tet ald­rig hade fat­tats. Lag (2024:749).

4 §   Lagen gäl­ler inte hel­ler för mer­vär­desskatt som ska redo­vi­sas och beta­las enligt 22 eller 23 kap. mer­vär­dess­kat­te­la­gen (2023:200). Lag (2023:208).

Pro­por­tio­na­li­tets­prin­ci­pen

5 §   Av pro­por­tio­na­li­tets­prin­ci­pen föl­jer att beslut enligt denna lag får fat­tas bara om skä­len för beslu­tet upp­vä­ger det intrång eller men i övrigt som beslu­tet inne­bär för den som beslu­tet gäl­ler eller för något annat mot­stå­ende intresse.


3 kap. Defi­ni­tio­ner och för­kla­ringar

Var finns defi­ni­tio­ner och för­kla­ringar?

1 §   I detta kapi­tel finns defi­ni­tio­ner av vissa begrepp samt för­kla­ringar till hur vissa ter­mer och uttryck används i lagen. Det finns defi­ni­tio­ner och för­kla­ringar också i andra kapi­tel.

Bestäm­mel­ser om bety­del­sen av föl­jande begrepp, ter­mer och uttryck samt för­kla­ringar finns i nedan angivna para­gra­fer:

arbets­gi­var­av­gif­ter i 3 §

arbets­gi­var­de­kla­ra­tion i 26 kap. 3 §

beskatt­ningsår i 4 och 5 §§

beslut om debi­te­ring av pre­li­mi­när skatt i 55 kap. 2 §

beslut om pre­li­mi­när A-​skatt i 55 kap. 6 §

beslut om sär­skild inkomst­skat­te­re­do­vis­ning i 13 kap. 1 §

betal­tjänst­le­ve­ran­tör i 33 c kap. 3 §

bygg­ar­bets­plats i 39 kap. 2 §

bygg­verk­sam­het i 39 kap. 2 §

dekla­ra­tions­om­bud i 6 kap. 4 §

euro­pe­iska eko­no­miska intres­se­grup­pe­ringar (EEIG) i 6 §

euro­pe­iska grup­pe­ringar för ter­ri­to­ri­ellt sam­ar­bete (EGTS) i 7 §

euro­pe­iska poli­tiska par­tier i 7 a §

euro­pe­iska poli­tiska stif­tel­ser i 7 a §

fel­ak­tigt debi­te­rad mer­vär­desskatt i 12 §

for­dons­ser­vice­verk­sam­het i 39 kap. 2 §

för­enklad arbets­gi­var­de­kla­ra­tion i 26 kap. 4 §

gransk­nings­le­dare i 8 §

hand­ling i 9 §

hem­orts­kom­mun i 10 §

huvud­in­komst i 11 kap. 3 §

jour­nal­minne i 42 kap. 2 §

juri­disk per­son i 11 §

kas­sa­re­gis­ter i 39 kap. 2 §

kon­cer­nen­het i 11 a §

kon­sor­tier för euro­pe­isk forsk­nings­in­fra­struk­tur (Eric- kon­sor­tier) i 7 §

kon­troll­remsa i 42 kap. 2 §

kropps-​​ och skön­hets­vårds­verk­sam­het i 39 kap. 2 §

livsmedels-​​ och tobaks­gros­sist­verk­sam­het i 39 kap. 2 §

närings­verk­sam­het i 14 §

par­ti­han­del i 39 kap. 2 §

punkt­skatt i 15 §

regel­bun­den ersätt­ning i 11 kap. 2 §

restau­rang­verk­sam­het i 39 kap. 2 §

sköns­be­skatt­ning i 57 kap. 1 §

slut­lig skatt i 56 kap. 2-7 §§

sär­skilda avgif­ter i 17 §

torg- och mark­nads­han­del i 39 kap. 2 §

tvät­te­ri­verk­sam­het i 39 kap. 2 §

verk­sam­hets­lo­kal i 18 §

över­skju­tande ingå­ende mer­vär­desskatt i 13 §

över­skju­tande punkt­skatt i 16 §. Lag (2023:881).

Bety­del­sen och tillämp­nings­om­rå­det fram­går av någon annan lag

2 §   Ter­mer och uttryck som används i denna lag har samma bety­delse och tillämp­nings­om­råde som i de lagar enligt vilka en skatt eller en avgift bestäms. Detta gäl­ler dock inte om annat anges i denna lag.

Arbets­gi­var­av­gif­ter

3 §   Med arbets­gi­var­av­gif­ter avses
   1. arbets­gi­var­av­gif­ter enligt 2 kap. soci­al­av­giftsla­gen (2000:980),
   2. skatt enligt 1 § lagen (1990:659) om sär­skild löneskatt på vissa för­värv­sin­koms­ter, och
   3. avgift enligt 1 § lagen (1994:1920) om all­män löne­av­gift.

Beskatt­ningsår

4 §   Vad som avses med beskatt­ningsår fram­går av föl­jande upp­ställ­ning:

För                    avses med beskattningsår
1. skatt eller avgift enligt            beskattningsår enligt 
                                        1 kap.  13-15 §§
a) inkomstskattelagen (1999:1229),      inkomstskattelagen
                                        eller, för svenska
b) lagen (1984:1052) om statlig         handelsbolag,
fastighetsskatt,                        räkenskapsåret
c) lagen (1990:661) om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del i fall som avses i 2 § första styc­ket 1-4, 11 och 12,
      d) lagen (1991:687) om sär­skild löneskatt på pen­sions­kost­na­der,
      e) lagen (2021:1256) om risk­skatt för kre­di­tin­sti­tut, och
      f) lagen (2007:1398) om kom­mu­nal fas­tig­hets­av­gift

2. skatt enligt lagen (2023:875)        beskattningsår enligt 
om tilläggsskatt                        2 kap. 24 § lagen om 
                                        tilläggsskatt
3. skatt enligt lagen om                det kalenderår som  
avkastningsskatt på pensionsmedel       skatten ska betalas för 
i fall som avses i 2 § första           eller det beskattningsår 
stycket 6-10 och 13                    då skatteunderlag för 
                                        avkastningsskatt ska tas 
                                        upp enligt 13 § lagen 
                                        om avkastningsskatt på 
                                        pensionsmedel
4. skatt enligt lagen (1991:586)        det kalenderår då 
om särskild inkomstskatt för            ersättningen betalas ut
utom­lands bosatta och lagen (1991:591) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands
bosatta artister m.fl.    
5. skatt enligt mervärdesskatte-        beskattningsår enligt
lagen (2023:200) som ska redovisas      2 kap. 3-6 §§ 
för redovisningsperioder            mervärdesskattelagen
6. annan mervärdesskatt                    det kalenderår då den 
                                        felaktiga debiteringen 
                                        har gjorts, eller 
                                        förvärvet eller 
                                        leveransen har skett
7. punktskatt som ska redovisas         beskattningsår enligt 
för redovisningsperioder                2 kap. 3-6 §§ 
                                        mervärdesskattelagen
8. punktskatt enligt                    det kalenderår under vilket 
a) beslut som avses i 53 kap. 5 §,      beslutet om återbetalning
b) 5 kap. 22-25 och 27 §§ lagen         eller kompensation,
(1994:1776) om skatt på energi,         beslutet om beskattning
c) 8 a § lagen (2016:1067) om           vid oegentlighet eller
skatt på kemikalier i viss              felaktiga uppgifter, 
elektronik,                             eller beslutet om ansvar 
d) 9 kap. 25-28 och 30 §§ lagen         vid oegentlighet, 
(2022:155) om tobaksskatt, eller        har meddelats
e) 9 kap. 25-28 och 30 §§ lagen (2022:156) om alko­holskatt

9. annan punktskatt                    det kalenderår då den 
                                        händelse som medför 
                                        skattskyldighet har 
                                        inträffat
10. övriga skatter                    det kalenderår som 
                                        skatten ska betalas för
11. arbetsgivaravgifter och             det kalenderår som 
avgifter som ingår i slutlig skatt      avgiften ska betalas för.
Med beskatt­ningsår för fysisk per­son avses dock i fråga om pre­li­mi­när skatt all­tid kalen­derår. Lag (2023:880).

5 §   Om en juri­disk per­sons beskatt­ningsår har en annan slut­dag än den 31 decem­ber, den 30 april, den 30 juni eller den 31 augusti gäl­ler andra och tredje styc­kena.

I stäl­let för det egent­liga beskatt­nings­å­ret avses med beskatt­ningsår den av föl­jande peri­o­der som går ut när­mast efter det egent­liga beskatt­nings­å­ret:
   - 1 januari-​​31 decem­ber,
   - 1 maj-​30 april,
   - 1 juli-​30 juni, eller
   - 1 september-​​31 augusti.

Detta gäl­ler vid tillämp­ning av
   - 26 kap. 33 b § (när en mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tion för redo­vis­nings­pe­ri­o­den beskatt­ningsår ska läm­nas),
   - 28 kap. 3 § andra styc­ket (när en pre­li­mi­när inkomst­de­kla­ra­tion ska läm­nas),
   - 32 kap. 2 § (när en inkomst­de­kla­ra­tion ska läm­nas),
   - 49 kap. 10 och 15 §§ (till­gäng­liga avstäm­nings­upp­gif­ter),
   - 55 kap. 2 § första styc­ket (debi­te­ring av pre­li­mi­när skatt),
   - 56 kap. 10 § (besked om slut­lig skatt),
   - 62 kap. 4 § första styc­ket och 5 § (betal­ning av pre­li­mi­när skatt),
   - 65 kap. 5, 6, 9, 17 och 18 §§ (beräk­ning av ränta),
   - 66 kap. 13 och 26 §§ (ompröv­ning av beslut om debi­te­ring av pre­li­mi­när skatt), samt
   - 67 kap. 15 § (över­kla­gande av beslut om debi­te­ring av pre­li­mi­när skatt). Lag (2015:633).

Euro­pe­iska eko­no­miska intres­se­grup­pe­ringar

6 §   Det som sägs om svenska han­dels­bo­lag gäl­ler även euro­pe­iska eko­no­miska intres­se­grup­pe­ringar (EEIG).

Euro­pe­iska grup­pe­ringar för ter­ri­to­ri­ellt sam­ar­bete och kon­sor­tier för euro­pe­isk forsk­nings­in­fra­struk­tur

7 §   Det som sägs om eko­no­miska för­e­ningar gäl­ler även euro­pe­iska grup­pe­ringar för ter­ri­to­ri­ellt sam­ar­bete (EGTS) och kon­sor­tier för euro­pe­isk forsk­nings­in­fra­struk­tur (Eric-​kon­sor­tier). Lag (2014:1390).

Euro­pe­iska poli­tiska par­tier och euro­pe­iska poli­tiska stif­tel­ser

7 a §   Det som sägs om ide­ella för­e­ningar gäl­ler även euro­pe­iska poli­tiska par­tier och euro­pe­iska poli­tiska stif­tel­ser. Lag (2016:1061).

Gransk­nings­le­dare

8 §   Med gransk­nings­le­dare avses den som har utsetts av Skat­te­ver­ket att vara gransk­nings­le­dare.

Hand­ling

9 §   Med hand­ling avses fram­ställ­ning i skrift eller bild och upp­tag­ning som kan läsas, avlyss­nas eller på annat sätt upp­fat­tas bara med tek­niska hjälp­me­del.

Hem­orts­kom­mun

10 §   Med hem­orts­kom­mun avses den kom­mun där den fysiska per­so­nen var folk­bok­förd den 1 novem­ber året före det år då aktu­ellt beslut fat­ta­des.

För den som var bosatt eller sta­dig­va­rande vis­ta­des i Sve­rige under någon del av det år då aktu­ellt beslut fat­ta­des, men som inte var folk­bok­förd i lan­det den 1 novem­ber före­gå­ende år, avses med hem­orts­kom­mun den kom­mun där den fysiska per­so­nen först var bosatt eller sta­dig­va­rande vis­ta­des.

För den som på grund av väsent­lig anknyt­ning till Sve­rige är obe­grän­sat skatt­skyl­dig, avses med hem­orts­kom­mun den kom­mun som anknyt­ningen var star­kast till under året före det år då aktu­ellt beslut fat­ta­des.

Juri­disk per­son

11 §   Med juri­disk per­son avses också döds­bon, svenska han­dels­bo­lag, kon­cer­nen­he­ter och i utlan­det deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­ner. Lag (2023:880).

Kon­cer­nen­het

11 a §   Med kon­cer­nen­het avses kon­cer­nen­het enligt 2 kap. 8 § lagen (2023:875) om tilläggs­skatt. Lag (2023:880).

Fel­ak­tigt debi­te­rad mer­vär­desskatt

12 §   Det som sägs om mer­vär­desskatt gäl­ler även belopp som har beteck­nats som mer­vär­desskatt och som enligt 16 kap. 23 § mervärdes-​​skat­te­la­gen (2023:200) ska beta­las till sta­ten, även om belop­pet inte utgör mer­vär­desskatt enligt samma lag.
Lag (2023:208).

Över­skju­tande ingå­ende mer­vär­desskatt

13 §   Med över­skju­tande ingå­ende mer­vär­desskatt avses den del av ingå­ende mer­vär­desskatt som över­sti­ger utgå­ende mer­vär­desskatt.

Närings­verk­sam­het

14 §   Med närings­verk­sam­het avses verk­sam­het av sådant slag att intäk­ter i verk­sam­he­ten enligt bestäm­mel­serna i 13 kap.
inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) räk­nas till inkomst­sla­get närings­verk­sam­het för den som bedri­ver verk­sam­he­ten eller, när verk­sam­he­ten bedrivs av ett svenskt han­dels­bo­lag, för någon delä­gare i bola­get.

Punkt­skatt

15 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​07-01/ Med punkt­skatt avses skatt enligt
   1. lagen (1984:410) om skatt på bekämp­nings­me­del,
   2. 2 § första styc­ket 5 lagen (1990:661) om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del,
   3. lagen (1990:1427) om sär­skild pre­mi­eskatt för gruppliv­för­säk­ring, m.m.,
   4. lagen (1994:1776) om skatt på energi,
   5. lagen (1995:1667) om skatt på natur­grus,
   6. lagen (1999:673) om skatt på avfall,
   7. lagen (2007:460) om skatt på tra­fik­för­säk­rings­pre­mie m.m.,
   8. lagen (2016:1067) om skatt på kemi­ka­lier i viss elekt­ro­nik,
   9. lagen (2017:1200) om skatt på flyg­re­sor,
   10. lagen (2018:696) om skatt på vissa niko­tin­hal­tiga pro­duk­ter,
   11. lagen (2018:1139) om skatt på spel,
   12. lagen (2022:155) om tobaks­skatt,
   13. lagen (2022:156) om alko­holskatt, och
   14. lagen (2023:75) om skatt på över­in­täk­ter från el.
Lag (2023:804).

15 §    /Trä­der i kraft I:2025-​07-01/ Med punkt­skatt avses skatt enligt
   1. lagen (1984:410) om skatt på bekämp­nings­me­del,
   2. 2 § första styc­ket 5 lagen (1990:661) om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del,
   3. lagen (1990:1427) om sär­skild pre­mi­eskatt för gruppliv­för­säk­ring, m.m.,
   4. lagen (1994:1776) om skatt på energi,
   5. lagen (1995:1667) om skatt på natur­grus,
   6. lagen (1999:673) om skatt på avfall,
   7. lagen (2007:460) om skatt på tra­fik­för­säk­rings­pre­mie m.m.,
   8. lagen (2016:1067) om skatt på kemi­ka­lier i viss elekt­ro­nik,
   9. lagen (2018:696) om skatt på vissa niko­tin­hal­tiga pro­duk­ter,
   10. lagen (2018:1139) om skatt på spel,
   11. lagen (2022:155) om tobaks­skatt,
   12. lagen (2022:156) om alko­holskatt, och
   13. lagen (2023:75) om skatt på över­in­täk­ter från el.
Lag (2024:1137).

Över­skju­tande punkt­skatt

16 §   Med över­skju­tande punkt­skatt avses det belopp med vil­ket avdra­gen över­sti­ger skat­tens brut­to­be­lopp.

Sär­skilda avgif­ter

17 §   Med sär­skilda avgif­ter avses för­se­nings­av­gift, skat­te­tillägg, åter­kal­lel­se­av­gift, kon­to­av­gift, doku­men­ta­tions­av­gift, rap­por­te­rings­av­gift, platt­forms­av­gift, rap­port­av­gift och kon­troll­av­gift. Lag (2024:1018).

Verk­sam­hets­lo­kal

18 §   Med verk­sam­hets­lo­kal avses utrym­men som huvud­sak­li­gen används i verk­sam­het som med­för eller kan antas med­föra bok­fö­rings­skyl­dig­het enligt bok­fö­rings­la­gen (1999:1078) eller som bedrivs av en annan juri­disk per­son än ett dödsbo.

Med verk­sam­hets­lo­kal avses även mark­om­rå­den, trans­port­me­del, för­va­rings­plat­ser och andra utrym­men som dis­po­ne­ras eller kan antas dis­po­ne­ras i verk­sam­he­ten.


AVDEL­NING II. FÖRE­TRÄ­DARE


4 kap. Upp­gif­ter som har läm­nats för någon annans räk­ning

Huvud­re­geln

1 §   Om en dekla­ra­tion eller någon annan upp­gift har läm­nats av en behö­rig före­trä­dare, anses upp­gif­ten ha läm­nats av den som före­träds.

Pre­sum­tions­re­geln

2 §   Om en dekla­ra­tion eller någon annan upp­gift har läm­nats för en juri­disk per­son, anses upp­gif­ten ha läm­nats av den juri­diska per­so­nen, om det inte är uppen­bart att upp­gifts­läm­na­ren sak­nade behö­rig­het att före­träda den juri­diska per­so­nen.


5 kap. Uppgifts-​​ och betal­nings­skyl­diga före­trä­dare

Ombud för en gene­ral­re­pre­sen­ta­tion

1 §   Om ett utländskt ska­de­för­säk­rings­fö­re­tag bedri­ver verk­sam­het i Sve­rige genom gene­ral­re­pre­sen­ta­tion, ska ett sådant ombud som avses i 1 kap. 12 § lagen (1998:293) om utländska för­säk­rings­gi­vares och tjäns­te­pen­sions­in­sti­tuts verk­sam­het i Sve­rige full­göra dekla­ra­tions­skyl­dig­he­ten och betala skat­ter och avgif­ter för verk­sam­he­ten samt i övrigt före­träda före­ta­get i frå­gor som rör sådana skat­ter och avgif­ter.

Under­lag för kon­troll av att dekla­ra­tions­skyl­dig­he­ten full­görs ska fin­nas till­gäng­ligt hos ombu­det.

Repre­sen­tant för ett enkelt bolag eller ett par­tre­deri

2 §   Om en verk­sam­het bedrivs genom ett enkelt bolag eller ett par­tre­deri, får Skat­te­ver­ket efter ansö­kan av samt­liga delä­gare besluta att den av delä­garna som dessa före­slår ska vara repre­sen­tant. Repre­sen­tan­ten ska redo­visa och betala skat­te­av­drag, arbets­gi­var­av­gif­ter, mer­vär­desskatt och punkt­skatt för verk­sam­he­ten samt i övrigt före­träda bola­get eller par­tre­de­riet i frå­gor som rör sådana skat­ter och avgif­ter.

Under­lag för kon­troll av redo­vis­ningen ska fin­nas till­gäng­ligt hos repre­sen­tan­ten.

Beslu­tet inne­bär inte att övriga delä­gare befrias från sina skyl­dig­he­ter om repre­sen­tan­ten inte full­gör sina skyl­dig­he­ter.

Huvud­man för en mer­vär­desskatte­grupp

3 §   Om Skat­te­ver­ket har beslu­tat att beskatt­nings­bara per­so­ner får bilda en mer­vär­desskatte­grupp, ska den huvud­man som ver­ket utsett för grup­pen enligt 4 kap. 11 § mer­vär­dess­kat­te­la­gen (2023:200) redo­visa och betala mer­vär­desskatt för den verk­sam­het som grup­pen bedri­ver och i övrigt före­träda grup­pen i frå­gor som rör sådan skatt.

Under­lag för kon­troll av redo­vis­ningen ska fin­nas till­gäng­ligt hos huvud­man­nen. Lag (2023:208).

Skat­te­re­pre­sen­tant för en utländsk för­säk­rings­gi­vare

4 §   Om en utländsk för­säk­rings­gi­vare inte bedri­ver sin verk­sam­het i Sve­rige från en sekun­däre­ta­ble­ring enligt lagen (1998:293) om utländska för­säk­rings­gi­vares och tjäns­te­pen­sions­in­sti­tuts verk­sam­het i Sve­rige, ska den skat­te­re­pre­sen­tant som avses i 3 § andra styc­ket lagen (2007:460) om skatt på tra­fik­för­säk­rings­pre­mie m.m. redo­visa och betala skatt enligt den lagen och i övrigt före­träda för­säk­rings­gi­va­ren i frå­gor som rör sådan skatt.

Under­lag för kon­troll av redo­vis­ningen ska fin­nas till­gäng­ligt hos repre­sen­tan­ten.

Mot­ta­gare som ingått soci­al­av­gifts­av­tal

5 §   Om den som ger ut ersätt­ning för arbete har ingått ett avtal med mot­ta­ga­ren av ersätt­ningen att denne ska full­göra utgi­va­rens skyl­dig­he­ter i fråga om redo­vis­ning och betal­ning av arbets­gi­var­av­gif­ter på ersätt­ningen, ska avta­let gälla om det har ingåtts med en utgi­vare som sak­nar sådant fast drift­ställe i Sve­rige som avses i 2 kap. 29 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

Under­lag för kon­troll av redo­vis­ningen ska fin­nas till­gäng­ligt hos mot­ta­ga­ren av ersätt­ningen.

Ett avtal enligt första styc­ket inne­bär inte att utgi­va­ren befrias från sina skyl­dig­he­ter om mot­ta­ga­ren av ersätt­ningen inte full­gör sina skyl­dig­he­ter. Lag (2012:835).

Ansva­rig kon­cer­nen­het för kom­plet­te­rande tilläggs­skatt

6 §   Om Skat­te­ver­ket har beslu­tat att en kon­cer­nen­het i en kon­cern ska vara ansva­rig för kom­plet­te­rande tilläggs­skatt enligt 6 kap. 15 § lagen (2023:875) om tilläggs­skatt, ska den ansva­riga kon­cer­nen­het som Skat­te­ver­ket utsett för kon­cer­nen­he­terna redo­visa och betala den kom­plet­te­rande tilläggs­skat­ten och i övrigt före­träda kon­cer­nen­he­terna i frå­gor som rör sådan skatt.

Under­lag för kon­troll av redo­vis­ningen ska fin­nas till­gäng­ligt hos den ansva­riga kon­cer­nen­he­ten. Lag (2023:880).


6 kap. Ombud

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - ombud för en beskatt­nings­bar per­son som inte är eta­ble­rad i Sve­rige (2 och 3 §§), och
   - dekla­ra­tions­om­bud (4-8 §§).

I 38 kap. 3 § andra styc­ket 3 finns en bestäm­melse om ombud för ett dödsbo. Lag (2023:208).

Ombud för en utländsk beskatt­nings­bar per­son

2 §   En beskatt­nings­bar per­son som inte är eta­ble­rad i Sve­rige och som är skyl­dig att betala mer­vär­desskatt enligt mer­vär­dess­kat­te­la­gen (2023:200) ska före­trä­das av ett ombud som är god­känt av Skat­te­ver­ket. Ombu­det ska enligt full­makt av den beskatt­nings­bara per­so­nen svara för redo­vis­ningen av mer­vär­desskatt för den verk­sam­het där betal­nings­skyl­dig­he­ten upp­kom­mer och i övrigt före­träda den beskatt­nings­bara per­so­nen i frå­gor som gäl­ler mer­vär­desskatt.

Under­lag för kon­troll av redo­vis­ningen ska fin­nas till­gäng­ligt hos ombu­det. Lag (2023:208).

3 §   En beskatt­nings­bar per­son som inte är eta­ble­rad i Sve­rige behö­ver inte utse ett ombud om Sve­rige har en sär­skild över­ens­kom­melse om ömse­si­digt bistånd för indriv­ning av skat­te­ford­ringar och utbyte av infor­ma­tion i skat­teä­ren­den med det land där den beskatt­nings­bara per­so­nen har sätet för sin eko­no­miska verk­sam­het eller sitt fasta eta­ble­rings­ställe eller är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas. En sådan över­ens­kom­melse ska ha en räck­vidd som är likar­tad med den som före­skrivs i
   1. rådets för­ord­ning (EU) nr 904/2010 av den 7 okto­ber 2010 om admi­nist­ra­tivt sam­ar­bete och kam­pen mot mer­vär­dess­kat­te­be­drä­geri, och
   2. rådets direk­tiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömse­si­digt bistånd för indriv­ning av ford­ringar som avser skat­ter, avgif­ter och andra åtgär­der. Lag (2023:208).

Dekla­ra­tions­om­bud

Defi­ni­tion

4 §   Ett dekla­ra­tions­om­bud är en fysisk per­son som den dekla­ra­tions­skyl­dige har utsett och som är god­känd av Skat­te­ver­ket som ombud för den dekla­ra­tions­skyl­dige.

Ett dekla­ra­tions­om­buds behö­rig­het

5 §   Ett dekla­ra­tions­om­bud får
   1. lämna dekla­ra­tion, men bara elektro­niskt,
   2. ta del av de deklarations-​​ och skat­te­kon­to­upp­gif­ter som den dekla­ra­tions­skyl­dige har direktåt­komst till,
   3. kom­plet­tera läm­nade upp­gif­ter i en dekla­ra­tion, och
   4. begära anstånd med att lämna dekla­ra­tion.

Om dekla­ra­tions­om­bu­det har utsetts av en sådan beskatt­nings­bar per­son som inte är eta­ble­rad i Sve­rige och som är skyl­dig att utse ett ombud enligt 2 och 3 §§, får dekla­ra­tions­om­bu­det dock inte före­träda den beskatt­nings­bara per­so­nen i frå­gor som gäl­ler mer­vär­desskatt. Lag (2023:208).

Vem kan god­kän­nas som dekla­ra­tions­om­bud?

6 §   Skat­te­ver­ket ska god­känna ett dekla­ra­tions­om­bud om han eller hon kan antas vara lämp­lig för upp­dra­get.

Vid bedöm­ningen av ett dekla­ra­tions­om­buds lämp­lig­het ska Skat­te­ver­ket sär­skilt beakta om ombu­det
   1. kan antas ha de kun­ska­per och erfa­ren­he­ter som ett dekla­ra­tions­om­bud behö­ver med hän­syn till redovisnings-​​ och skat­te­frå­gor­nas art,
   2. har dömts för brott i närings­verk­sam­het eller för annan eko­no­misk brotts­lig­het,
   3. har visat sig oskick­lig eller annars olämp­lig att ha hand om redo­vis­ning av skat­ter eller avgif­ter till det all­männa, eller
   4. sak­nar fast adress eller annars lever under sådana omstän­dig­he­ter att han eller hon kan antas vara svår att nå eller ha svårt att full­göra sitt upp­drag.

Om den dekla­ra­tions­skyl­dige begär det, ska god­kän­nan­det begrän­sas till en viss tid.

7 §   Den som är underå­rig eller har för­val­tare enligt 11 kap. 7 § för­äld­ra­bal­ken får inte god­kän­nas som dekla­ra­tions­om­bud.
Det­samma gäl­ler den som
   1. är för­satt i kon­kurs,
   2. har närings­för­bud, eller
   3. har ålagts för­bud enligt 3 § lagen (1985:354) om för­bud mot juri­diskt eller eko­no­miskt biträde i vissa fall.

Åter­kal­lelse av god­kän­nande som dekla­ra­tions­om­bud

8 §   Skat­te­ver­ket ska åter­kalla ett god­kän­nande som dekla­ra­tions­om­bud om
   1. ombu­det eller den dekla­ra­tions­skyl­dige har begärt det,
   2. upp­dra­get har upp­hört att gälla, eller
   3. det har visat sig att ombu­det inte upp­fyl­ler kra­ven enligt 6 och 7 §§.


AVDEL­NING III. REGI­STRE­RING


7 kap. Regi­stre­ring

Vem ska regi­stre­ras?

1 §   Skat­te­ver­ket ska regi­strera
   1. den som är skyl­dig att göra skat­te­av­drag,
   2. den som är skyl­dig att betala arbets­gi­var­av­gif­ter,
   3. den som är betal­nings­skyl­dig enligt mer­vär­dess­kat­te­la­gen (2023:200), med undan­tag för den som är betal­nings­skyl­dig bara på grund av
      a) för­värv av sådana varor som anges i 3 kap. 2 eller 3 § den lagen, eller
      b) fel­ak­tigt debi­te­rad mer­vär­desskatt enligt 16 kap. 23 § samma lag,
   4. den som i annat fall än som avses i 3 har rätt till
      a) avdrag för ingå­ende mer­vär­desskatt enligt 13 kap. 6, 9, 10 eller 11 § eller 21 kap. 10 eller 11 § mer­vär­dess­kat­te­la­gen, eller
      b) åter­be­tal­ning av ingå­ende mer­vär­desskatt enligt 14 kap. 49 § samma lag,
   5. den som gör sådant uni­ons­in­ternt för­värv som är undan­ta­get från skat­te­plikt enligt 10 kap. 50 § mer­vär­dess­kat­te­la­gen,
   6. en beskatt­nings­bar per­son som är eta­ble­rad i Sve­rige och till­han­da­hål­ler tjäns­ter i ett annat EU-​land som för­vär­va­ren av tjäns­ten är betal­nings­skyl­dig för i det lan­det i enlig­het med tillämp­ningen av arti­kel 196 i rådets direk­tiv 2006/112/EG av den 28 novem­ber 2006 om ett gemen­samt system för mer­vär­desskatt,
   7. den som är skyl­dig att justera ingå­ende mer­vär­desskatt enligt 12 kap. 27-31 §§ eller 15 kap. mer­vär­dess­kat­te­la­gen,
   8. den som är skyl­dig att använda kas­sa­re­gis­ter enligt 39 kap. 4-6 §§,
   9. den som enligt 39 kap. 11 b § är skyl­dig att till­han­da­hålla utrust­ning så att en elektro­nisk per­so­nal­lig­gare kan föras på en bygg­ar­bets­plats,
   10. den som beta­lar ut ersätt­ning som är under­lag för stat­lig ålderspen­sions­av­gift enligt lagen (1998:676) om stat­lig ålderspen­sions­av­gift,
   11. en kon­cer­nen­het som avses i 1 kap. 3 § lagen (2023:875) om tilläggs­skatt, och
   12. den som är skyl­dig att betala egen­av­gif­ter för avgifts­plik­tig inkomst som avses i 3 kap. 6 § soci­al­av­giftsla­gen (2000:980).

Om den som ska regi­stre­ras enligt första styc­ket har en före­trä­dare enligt 5 kap., ska dock före­trä­da­ren regi­stre­ras i stäl­let.

Andra styc­ket gäl­ler inte för en kon­cer­nen­het. Lag (2024:549).

1 a §    /Upp­hör att gälla U:2025-​07-01/ Skat­te­ver­ket ska, utö­ver vad som föl­jer av 1 §, regi­strera
   1. den som är skatt­skyl­dig enligt
      a) lagen (1984:410) om skatt på bekämp­nings­me­del,
      b) lagen (1990:1427) om sär­skild pre­mi­eskatt för gruppliv­för­säk­ring, m.m.,
      c) 11 kap. 5 § första styc­ket 1 eller 2 lagen (1994:1776) om skatt på energi,
      d) lagen (1995:1667) om skatt på natur­grus,
      e) lagen (1999:673) om skatt på avfall,
      f) lagen (2007:460) om skatt på tra­fik­för­säk­rings­pre­mie m.m.,
      g) lagen (2017:1200) om skatt på flyg­re­sor,
      h) 6 § 2 b lagen (2018:696) om skatt på vissa niko­tin­hal­tiga pro­duk­ter, eller
      i) lagen (2018:1139) om skatt på spel,
   2. den som är god­känd eller regi­stre­rad som
      a) upp­lags­ha­vare enligt 4 kap. 1 § lagen om skatt på energi, 3 kap. 2 § lagen (2022:155) om tobaks­skatt eller 3 kap. 2 § lagen (2022:156) om alko­holskatt,
      b) regi­stre­rad varu­mot­ta­gare enligt 4 kap. 8 § lagen om skatt på energi, 3 kap. 9 § lagen om tobaks­skatt eller 3 kap. 10 § lagen om alko­holskatt,
      c) god­känd lager­hål­lare enligt 6 kap. 2 § lagen om skatt på energi, 10 § lagen (2016:1067) om skatt på kemi­ka­lier i viss elekt­ro­nik, 9 § lagen om skatt på vissa niko­tin­hal­tiga pro­duk­ter eller 10 kap. 2 § lagen om tobaks­skatt,
      d) fri­vil­ligt skatt­skyl­dig enligt 11 kap. 6 § lagen om skatt på energi,
      e) regi­stre­rad mot­ta­gare enligt 10 a § lagen om skatt på kemi­ka­lier i viss elekt­ro­nik,
      f) regi­stre­rad EU-​hand­lare enligt 10 b § lagen om kemi­ka­lier i viss elekt­ro­nik,
      g) regi­stre­rad distans­för­säl­jare för tugg­to­bak och övrig tobak enligt 10 kap. 7 § lagen om tobaks­skatt, eller
      h) regi­stre­rad distans­för­säl­jare enligt 4 c kap. 3 § lagen om skatt på energi, 6 kap. 3 § lagen om tobaks­skatt eller 6 kap. 3 § lagen om alko­holskatt, och
   3. den som är god­känd eller regi­stre­rad som
      a) till­fäl­ligt regi­stre­rad varu­mot­ta­gare enligt 4 kap. 14 § lagen om skatt på energi, 3 kap. 15 § lagen om tobaks­skatt eller 3 kap. 16 § lagen om alko­holskatt,
      b) cer­ti­fi­e­rad mot­ta­gare enligt 4 d kap. 5 § lagen om skatt på energi, 7 kap. 7 § lagen om tobaks­skatt eller 7 kap. 7 § lagen om alko­holskatt,
      c) till­fäl­ligt cer­ti­fi­e­rad mot­ta­gare enligt 4 d kap. 3 § lagen om skatt på energi, 7 kap. 5 § lagen om tobaks­skatt eller 7 kap. 5 § lagen om alko­holskatt, eller
      d) till­fäl­ligt regi­stre­rad distans­för­säl­jare enligt 4 c kap. 2 § lagen om skatt på energi, 6 kap. 2 § lagen om tobaks­skatt eller 6 kap. 2 § lagen om alko­holskatt.

Om den som ska regi­stre­ras enligt första styc­ket har en före­trä­dare enligt 5 kap., ska dock före­trä­da­ren regi­stre­ras i stäl­let. Lag (2023:804).

1 a §    /Trä­der i kraft I:2025-​07-01/ Skat­te­ver­ket ska, utö­ver vad som föl­jer av 1 §, regi­strera
   1. den som är skatt­skyl­dig enligt
      a) lagen (1984:410) om skatt på bekämp­nings­me­del,
      b) lagen (1990:1427) om sär­skild pre­mi­eskatt för gruppliv­för­säk­ring, m.m.,
      c) 11 kap. 5 § första styc­ket 1 eller 2 lagen (1994:1776) om skatt på energi,
      d) lagen (1995:1667) om skatt på natur­grus,
      e) lagen (1999:673) om skatt på avfall,
      f) lagen (2007:460) om skatt på tra­fik­för­säk­rings­pre­mie m.m.,
      g) 6 § 2 b lagen (2018:696) om skatt på vissa niko­tin­hal­tiga pro­duk­ter, eller
      h) lagen (2018:1139) om skatt på spel,
   2. den som är god­känd eller regi­stre­rad som
      a) upp­lags­ha­vare enligt 4 kap. 1 § lagen om skatt på energi, 3 kap. 2 § lagen (2022:155) om tobaks­skatt eller 3 kap. 2 § lagen (2022:156) om alko­holskatt,
      b) regi­stre­rad varu­mot­ta­gare enligt 4 kap. 8 § lagen om skatt på energi, 3 kap. 9 § lagen om tobaks­skatt eller 3 kap. 10 § lagen om alko­holskatt,
      c) god­känd lager­hål­lare enligt 6 kap. 2 § lagen om skatt på energi, 10 § lagen (2016:1067) om skatt på kemi­ka­lier i viss elekt­ro­nik, 9 § lagen om skatt på vissa niko­tin­hal­tiga pro­duk­ter eller 10 kap. 2 § lagen om tobaks-​​skatt,
      d) fri­vil­ligt skatt­skyl­dig enligt 11 kap. 6 § lagen om skatt på energi,
      e) regi­stre­rad mot­ta­gare enligt 10 a § lagen om skatt på kemi­ka­lier i viss elekt­ro­nik,
      f) regi­stre­rad EU-​hand­lare enligt 10 b § lagen om kemi­ka­lier i viss elekt­ro­nik,
      g) regi­stre­rad distans­för­säl­jare för tugg­to­bak och övrig tobak enligt 10 kap. 7 § lagen om tobaks­skatt, eller
      h) regi­stre­rad distans­för­säl­jare enligt 4 c kap. 3 § lagen om skatt på energi, 6 kap. 3 § lagen om tobaks­skatt eller 6 kap. 3 § lagen om alko­holskatt, och
   3. den som är god­känd eller regi­stre­rad som
      a) till­fäl­ligt regi­stre­rad varu­mot­ta­gare enligt 4 kap. 14 § lagen om skatt på energi, 3 kap. 15 § lagen om tobaks­skatt eller 3 kap. 16 § lagen om alko­holskatt,
      b) cer­ti­fi­e­rad mot­ta­gare enligt 4 d kap. 5 § lagen om skatt på energi, 7 kap. 7 § lagen om tobaks­skatt eller 7 kap. 7 § lagen om alko­holskatt,
      c) till­fäl­ligt cer­ti­fi­e­rad mot­ta­gare enligt 4 d kap. 3 § lagen om skatt på energi, 7 kap. 5 § lagen om tobaks­skatt eller 7 kap. 5 § lagen om alko­holskatt, eller
      d) till­fäl­ligt regi­stre­rad distans­för­säl­jare enligt 4 c kap. 2 § lagen om skatt på energi, 6 kap. 2 § lagen om tobaks­skatt eller 6 kap. 2 § lagen om alko­holskatt.

Om den som ska regi­stre­ras enligt första styc­ket har en före­trä­dare enligt 5 kap., ska dock före­trä­da­ren regi­stre­ras i stäl­let. Lag (2024:1137).

1 b §   Skat­te­ver­ket ska, utö­ver vad som föl­jer av 1 och 1 a §§, regi­strera den som är skatt­skyl­dig enligt lagen (2023:75) om skatt på över­in­täk­ter från el.

Om den som ska regi­stre­ras enligt första styc­ket har en före­trä­dare enligt 5 kap., ska dock före­trä­da­ren regi­stre­ras i stäl­let. Lag (2023:76).

Anmä­lan för regi­stre­ring

2 §   Den som avser att bedriva närings­verk­sam­het och som ska regi­stre­ras ska anmäla sig för regi­stre­ring hos Skat­te­ver­ket innan närings­verk­sam­he­ten påbör­jas eller över­tas.

Den som dri­ver flera verk­sam­he­ter som med­för skyl­dig­het att betala mer­vär­desskatt eller rätt till avdrag för eller åter­be­tal­ning av mer­vär­desskatt ska göra en anmä­lan för varje verk­sam­het.

En sådan mot­ta­gare av ersätt­ning som avses i 5 kap. 5 § ska anmäla sig för regi­stre­ring hos Skat­te­ver­ket inom två vec­kor från det att avta­let ingicks.

Den som är skyl­dig att betala egen­av­gif­ter för avgifts­plik­tig inkomst som avses i 3 kap. 6 § soci­al­av­giftsla­gen (2000:980) ska anmäla sig för regi­stre­ring hos Skat­te­ver­ket inom två vec­kor från det att anställ­nings­av­ta­let ingicks.
Lag (2024:549).

2 a §   Den som är skyl­dig att till­han­da­hålla utrust­ning så att en elektro­nisk per­so­nal­lig­gare kan föras på en bygg­ar­bets­plats ska anmäla sig för regi­stre­ring hos Skat­te­ver­ket innan bygg­verk­sam­he­ten på bygg­ar­bets­plat­sen påbör­jas.

Anmä­lan ska inne­hålla upp­gift om när bygg­verk­sam­he­ten ska påbör­jas och var den ska bedri­vas. Lag (2014:1474).

2 b §   En kon­cer­nen­het som avses i 1 kap. 3 § lagen (2023:875) om tilläggs­skatt ska anmäla sig för regi­stre­ring hos Skat­te­ver­ket inom 15 måna­der efter utgången av det beskatt­ningsår då regi­stre­rings­skyl­dig­he­ten upp­stod.
Lag (2023:880).

3 §   Om den som ska anmäla sig för regi­stre­ring är skyl­dig att använda kas­sa­re­gis­ter, ska anmä­lan inne­hålla upp­gift om de kas­sa­re­gis­ter som finns i verk­sam­he­ten.

4 §   Om en upp­gift som lig­ger till grund för regi­stre­ringen änd­ras, ska den som är regi­stre­rad under­rätta Skat­te­ver­ket om änd­ringen inom två vec­kor från det att änd­ringen inträf­fade.

Före­läg­gande

5 §   Skat­te­ver­ket får före­lägga den som inte full­gör sina skyl­dig­he­ter enligt 2-4 §§ att full­göra dem eller att lämna upp­gif­ter som ver­ket behö­ver för att kunna avgöra om någon sådan skyl­dig­het finns.

Avre­gi­stre­ring

6 §   Skat­te­ver­ket får avre­gi­strera den som inte längre ska vara regi­stre­rad. Om den som inte längre ska vara regi­stre­rad begär det, ska Skat­te­ver­ket besluta om avre­gi­stre­ring.

Om den som inte längre bedri­ver närings­verk­sam­het begär att få bli avre­gi­stre­rad, får Skat­te­ver­ket besluta att regi­stre­ringen ska bestå till dess att avveck­lingen av verk­sam­he­ten har slut­förts.


AVDEL­NING IV. PRE­LI­MI­NÄR SKATT


8 kap. Pre­li­mi­närs­kat­te­sy­ste­mets grun­der

1 §   Pre­li­mi­när skatt ska beta­las för beskatt­nings­å­ret med belopp som så nära som möj­ligt kan antas mot­svara den slut­liga skat­ten för samma år.

2 §   Den pre­li­mi­nära skat­ten ska beta­las enligt sär­skild debi­te­ring (F-​skatt eller sär­skild A-​skatt) eller genom skat­te­av­drag (A-​skatt).

Bestäm­mel­ser om beslut om pre­li­mi­när skatt finns i 55 kap.

3 §   F-​skatt ska beta­las av den som är god­känd för F-​skatt.

Av 10 kap. fram­går att skat­te­av­drag i vissa fall ska göras även för den som är god­känd för F-​skatt.

4 §   Skat­te­av­drag ska göras av den som beta­lar ut ersätt­ning för arbete, ränta, utdel­ning eller annan avkast­ning enligt bestäm­mel­serna i 10 kap.

5 §   Sär­skild A-​skatt ska beta­las av den skatt­skyl­dige om Skat­te­ver­ket har beslu­tat det.

Skat­te­ver­ket får besluta om sär­skild A-​skatt för den som inte är god­känd för F-​skatt, om det leder till att den pre­li­mi­nära skat­ten stäm­mer bättre över­ens med den beräk­nade slut­liga skat­ten än om bara skat­te­av­drag görs.


9 kap. God­kän­nande för F-​skatt

Beslut om god­kän­nande

1 §   Skat­te­ver­ket ska efter ansö­kan god­känna den som upp­ger sig bedriva eller ha för avsikt att bedriva närings­verk­sam­het i Sve­rige för F-​skatt, om det inte finns hin­der enligt 3 §.

Ett beslut om god­kän­nande enligt första styc­ket gäl­ler tills vidare. Gil­tig­hets­ti­den ska dock begrän­sas om den sökande begär det och upp­höra senast vid den tid­punkt som angetts av den sökande. Lag (2024:1136).

2 §   Skat­te­ver­ket får besluta att ett god­kän­nande för F-​skatt för en fysisk per­son ska för­e­nas med vill­ko­ret att det bara får åbe­ro­pas i hans eller hen­nes närings­verk­sam­het.

Skat­te­ver­ket får besluta att ett god­kän­nande för F-​skatt som inte har för­e­nats med ett vill­kor enligt första styc­ket ska bytas ut mot ett god­kän­nande med ett sådant vill­kor.
Lag (2024:1136).

Hin­der för god­kän­nande

3 §   En ansö­kan om F-​skatt ska inte god­kän­nas om det finns skä­lig anled­ning att anta att närings­verk­sam­het var­ken bedrivs eller kom­mer att bedri­vas. En ansö­kan som bara grun­dar sig på en delä­ga­res intäk­ter från ett svenskt han­dels­bo­lag ska inte god­kän­nas.

En ansö­kan ska inte hel­ler god­kän­nas om den sökande eller någon som ska prö­vas enligt 5-7 §§
   1. har närings­för­bud,
   2. är för­satt i kon­kurs,
   3. inte har redo­vi­sat skat­ter eller avgif­ter enligt denna lag i en utsträck­ning som inte är obe­tyd­lig,
   4. inte har följt ett före­läg­gande om att lämna inkomst­de­kla­ra­tion eller sådana sär­skilda upp­gif­ter som avses i 33 kap. 6 §,
   5. inte har beta­lat skat­ter eller avgif­ter som läm­nats för indriv­ning enligt denna lag eller inte har beta­lat mot­sva­rande utländska skat­ter eller avgif­ter,
   6. inte har följt ett beslut om åter­be­tal­ning enligt 14 § lagen (2009:194) om för­fa­ran­det vid skat­te­re­duk­tion för hus­hålls­ar­bete,
   7. har fått ett god­kän­nande åter­kal­lat enligt 4 § första styc­ket 3-8 och grun­den för åter­kal­lel­sen finns kvar, eller
   8. har fått ett god­kän­nande åter­kal­lat enligt 4 § första styc­ket 9 inom två år efter det senaste miss­brukstill­fäl­let.

Om det finns sär­skilda skäl, får en ansö­kan om F-​skatt god­kän­nas trots vad som före­skrivs i andra styc­ket.
Lag (2024:1136).

Grun­der för att åter­kalla god­kän­nande för F-​skatt

4 §   Skat­te­ver­ket ska åter­kalla ett god­kän­nande för F-​skatt om den som är god­känd
   1. begär det,
   2. inte kan antas bedriva närings­verk­sam­het i Sve­rige,
   3. har med­de­lats närings­för­bud,
   4. har för­satts i kon­kurs,
   5. inte har redo­vi­sat skat­ter eller avgif­ter enligt denna lag i en utsträck­ning som inte är obe­tyd­lig,
   6. inte har följt ett före­läg­gande om
      a) att lämna inkomst­de­kla­ra­tion eller sådana sär­skilda upp­gif­ter som avses i 33 kap. 6 §, eller,
      b) att full­göra sin upp­gifts­skyl­dig­het enligt 8 §,
   7. inte har beta­lat skat­ter eller avgif­ter enligt denna lag eller mot­sva­rande utländska skat­ter eller avgif­ter, till ett belopp som sam­man­lagt upp­går till ett halvt pris­bas­belopp,
   8. inte har följt ett beslut om åter­be­tal­ning enligt 14 § lagen (2009:194) om för­fa­ran­det vid skat­te­re­duk­tion för hus­hålls­ar­bete, eller
   9. inom de senaste två åren har bru­tit mot vill­kor som har med­de­lats enligt 2 § eller på annat sätt har miss­bru­kat ett god­kän­nande och där­i­ge­nom gett upp­hov till fara för att skat­ter eller avgif­ter undand­ras och miss­bru­ket inte är obe­tyd­ligt.

Om det finns sär­skilda skäl, får Skat­te­ver­ket avstå från åter­kal­lelse enligt första styc­ket 3-9. Lag (2024:1136).

Vilka omfat­tas av pröv­ningen av ansö­kan eller åter­kal­lelse?

5 §   Om det är ett fåmans­fö­re­tag som ansö­ker om eller som är god­känt för F-​skatt ska pröv­ningen enligt 3 § andra styc­ket respek­tive 4 § första styc­ket 3-9 även avse före­tags­le­da­ren och andra fysiska per­so­ner som har bestäm­mande infly­tande över före­ta­get. Även andra fåmans­fö­re­tag, som före­tags­le­da­ren är eller under de senaste två åren har varit före­tags­le­dare i, ska prö­vas. Det­samma gäl­ler i fråga om fåmans­fö­re­tag som den fysiska per­so­nen har eller under de två senaste åren har haft bestäm­mande infly­tande över.

Om det är en fysisk per­son som ansö­ker om eller som är god­känd för F-​skatt, och denne är eller under de senaste två åren har varit före­tags­le­dare i ett fåmans­fö­re­tag, ska pröv­ningen enligt 3 § andra styc­ket respek­tive 4 § första styc­ket 3-9 även avse det före­ta­get. Det­samma gäl­ler om den fysiska per­so­nen har eller under de senaste två åren har haft bestäm­mande infly­tande över ett fåmans­fö­re­tag.

Hin­der mot god­kän­nande av ansö­kan eller grund för åter­kal­lelse finns endast vid sådana miss­för­hål­lan­den som kan hän­fö­ras till före­tags­le­da­ren eller den med ett bestäm­mande infly­tande.
Lag (2024:1136).

6 §   Den som genom inne­hav av aktier, andra ande­lar eller med­lem­skap kon­trol­le­rar mer än 50 pro­cent av det totala anta­let rös­ter i fåmans­fö­re­ta­get ska anses ha bestäm­mande infly­tande över före­ta­get. Lag (2024:1136).

7 §   Det som sägs om fåmans­fö­re­tag i 5 och 6 §§ gäl­ler även fåmans-​​han­dels­bo­lag. Lag (2024:1136).

Upp­gifts­skyl­dig­het och före­läg­gande

8 §   Om Skat­te­ver­ket begär det, ska den som är god­känd för F- skatt till­han­da­hålla de hand­lingar och lämna de upp­lys­ningar som behövs för att kon­trol­lera om för­ut­sätt­ning­arna för att vara god­känd är upp­fyllda.

Skat­te­ver­ket får före­lägga den som inte full­gör sina skyl­dig­he­ter enligt första styc­ket att full­göra dem.
Lag (2024:1136).


10 kap. Skat­te­av­drag för pre­li­mi­när skatt

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - skyl­dig­het att göra skat­te­av­drag (2 §),
   - huvud­re­geln för skat­te­av­drag från ersätt­ning för arbete (3 §),
   - undan­tag från skyl­dig­he­ten att göra skat­te­av­drag från ersätt­ning för arbete (4-13 §§),
   - anmäl­nings­skyl­dig­het för utbe­ta­lare (14 §),
   - huvud­re­geln för skat­te­av­drag från ränta, utdel­ning och annan avkast­ning (15 §),
   - undan­tag från skyl­dig­he­ten att göra skat­te­av­drag från ränta och utdel­ning (16-18 §§),
   - skyl­dig­het att lämna upp­gift om skat­te­av­drag (19 §),
   - åter­be­tal­ning av skat­te­av­drag (20 §),
   - före­läg­gande att göra skat­te­av­drag eller lämna upp­gift om skat­te­av­drag (21 §), och
   - åta­gande att göra skat­te­av­drag (22 §).
Lag (2016:64).

Skyl­dig­het att göra skat­te­av­drag

2 §   Den som beta­lar ut ersätt­ning för arbete, ränta, utdel­ning eller annan avkast­ning som är skat­te­plik­tig enligt inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) ska göra skat­te­av­drag enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel.

Skat­te­av­drag ska göras vid varje till­fälle då utbe­tal­ning sker.

Skat­te­av­drag ska göras från ersätt­ning för arbete - huvud­re­geln

3 §   Skat­te­av­drag ska göras från kon­tant ersätt­ning för arbete.

Som ersätt­ning för arbete räk­nas i denna lag även
   1. pen­sion,
   2. liv­ränta som inte är ersätt­ning för avytt­rade till­gångar,
   3. engångs­be­lopp på grund av per­son­skada,
   4. sjuk­pen­ning och annan ersätt­ning som avses i 11 kap. 24, 30, 31, 34 och 36 §§ samt 15 kap. 8 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229),
   5. ersätt­ning för för­lo­rad arbets­för­tjänst och för intrång i närings­verk­sam­het,
   6. undan­tags­för­må­ner och sådant peri­o­diskt under­stöd eller sådan lik­nande peri­o­disk utbe­tal­ning som giva­ren enligt inkomst­skat­te­la­gen ska dra av i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het,
   7. behåll­ning på pen­sions­spar­konto som ska avskat­tas enligt 58 kap. 33 § inkomst­skat­te­la­gen på grund av att pen­sions­sparav­ta­let har upp­hört att gälla eller att behåll­ningen har tagits i anspråk vid utmät­ning, kon­kurs, ackord eller före­tags­re­kon­struk­tion,
   8. ersätt­ning för ökade lev­nads­kost­na­der som läm­nas vid sådan tjäns­te­resa som avses i 12 kap. 6 § inkomst­skat­te­la­gen, eller vid sådan till­fäl­lig anställ­ning eller sådant upp­drag som avses i 12 kap. 9 § samma lag, till den del ersätt­ningen över­sti­ger
      a) de scha­blon­be­lopp som anges i 12 kap. 6 a, 10-15, 17 och 21 §§ inkomst­skat­te­la­gen, eller
      b) den fak­tiska utgif­ten när det gäl­ler kost­nad för logi,
   9. andra ersätt­ningar för kost­na­der i tjäns­ten än de som avses i 8, till den del ersätt­ningen avser kost­na­der som det är uppen­bart att mot­ta­ga­ren inte får dra av vid beskatt­ningen,
   10. den del av utbe­tal­ningen som avses i 11 kap. 16 § inkomst­skat­te­la­gen när en med­lem har gått ur en eko­no­misk för­e­ning, och
   11. annan kon­tant ersätt­ning som beta­las ut med anled­ning av tjäns­ten. Lag (2022:995).

Undan­tag från skyl­dig­he­ten att göra skat­te­av­drag från ersätt­ning för arbete

Begrän­sade belopp

4 §   Skat­te­av­drag ska inte göras från ersätt­ning för arbete om
   1. ersätt­ningen under­sti­ger 100 kro­nor,
   2. det kan antas att den ersätt­ning som utbe­ta­la­ren sam­man­lagt kom­mer att betala ut till mot­ta­ga­ren under kalen­derå­ret under­sti­ger 1 000 kro­nor,
   3. det kan antas att den ersätt­ning som utbe­ta­la­ren sam­man­lagt kom­mer att betala ut till mot­ta­ga­ren under kalen­derå­ret under­sti­ger 10 000 kro­nor och
      a) utbe­ta­la­ren är en fysisk per­son eller ett dödsbo,
      b) ersätt­ningen inte utgör utgift i en närings­verk­sam­het som utbe­ta­la­ren bedri­ver,
      c) utbe­ta­la­ren och mot­ta­ga­ren inte har träf­fat en sådan över­ens­kom­melse som avses i 25 kap. 13 § 4 soci­al­för­säk­rings­bal­ken om att ersätt­ningen ska anses som inkomst av anställ­ning, samt
      d) det inte är fråga om sådan ersätt­ning till en för­myn­dare, god man eller för­val­tare som avses i 12 kap. 16 § för­äld­ra­bal­ken, eller
   4. ersätt­ningen beta­las ut till en idrotts­ut­ö­vare av en ide­ell för­e­ning som har till ända­mål att främja idrott och som upp­fyl­ler kra­ven i 7 kap. 4-6 och 10 §§ inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) och det kan antas att det som för­e­ningen sam­man­lagt kom­mer att betala ut under kalen­derå­ret under­sti­ger ett halvt pris­bas­belopp. Lag (2013:967).

Vissa ersätt­ningar och betal­nings­mot­ta­gare

5 §   Skat­te­av­drag ska inte göras från
   1. ersätt­ning för arbete som ett svenskt han­dels­bo­lag eller en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son beta­lar ut till en delä­gare i bola­get eller i den juri­diska per­so­nen,
   2. sjuk­pen­ning eller annan ersätt­ning som avses i 15 kap. 8 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) till en mot­ta­gare som har debi­te­rats pre­li­mi­när skatt för beskatt­nings­å­ret,
   3. ersätt­ning för arbete som beta­las ut till sta­ten, regi­o­ner, kom­mu­ner eller kom­munal­för­bund,
   4. ersätt­ning som anges i 3 § andra styc­ket 1-7, om den som beta­lar ut ersätt­ningen hör hemma i en annan stat och inte bedri­ver verk­sam­het från ett fast drift­ställe i Sve­rige, eller
   5. ersätt­ning som är undan­ta­gen från skat­te­plikt enligt 6 a § lagen (1991:586) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta. Lag (2020:954).

6 §   Om utbe­ta­la­ren hör hemma i en annan stat och inte bedri­ver verk­sam­het från ett fast drift­ställe i Sve­rige, ska skat­te­av­drag från ersätt­ning för arbete bara göras för arbete som mot­ta­ga­ren utför i Sve­rige. Det­samma gäl­ler om utbe­ta­la­ren hör hemma i Sve­rige och mot­ta­ga­ren är en utländsk juri­disk per­son eller en fysisk per­son som är begrän­sat skatt­skyl­dig i Sve­rige.

Arbete ska anses utfört i Sve­rige även om mot­ta­ga­ren arbe­tar utom­lands inom ramen för utbe­ta­la­rens verk­sam­het i Sve­rige.

I de fall som avses i första styc­ket andra meningen ska skat­te­av­drag dock all­tid göras från inkomst som avses i 5 § första styc­ket 1 och 3 lagen (1991:586) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta och som inte är undan­ta­gen från skat­te­plikt enligt 6 § den lagen. Lag (2020:954).

7 §   Om ersätt­ning för arbete omfat­tas av ett beslut om sär­skild inkomst­skat­te­re­do­vis­ning och utbe­ta­la­ren kän­ner till beslu­tet, ska skat­te­av­drag inte göras enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel utan enligt bestäm­mel­serna i 13 kap.

8 §   Om ersätt­ning för arbete är skat­te­plik­tig enligt lagen (1991:591) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta artis­ter m.fl., ska skat­te­av­drag inte göras enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel utan enligt bestäm­mel­serna i 13 kap.

Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel gäl­ler dock, med undan­tag för 6 §, om
   1. Skat­te­ver­ket enligt 5 a § tredje styc­ket lagen om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta artis­ter m.fl. har med­de­lat ett beslut om skatt­skyl­dig­het enligt inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229), och
   2. utbe­ta­la­ren kän­ner till beslu­tet.

Beslut om befri­else från skat­te­av­drag

9 §   Skat­te­ver­ket får besluta att skat­te­av­drag inte ska göras från en viss ersätt­ning för arbete om
   1. ersätt­ningen beta­las ut till någon som inte är skatt­skyl­dig för den i Sve­rige och någon över­ens­kom­melse inte har träf­fats med den stat där ersätt­ningen ska bes­kat­tas om att skat­te­av­drag ska göras i Sve­rige, eller
   2. skat­te­av­dra­get, med hän­syn till den skatt­skyl­di­ges inkomst-​​ eller anställ­nings­för­hål­lan­den eller av andra sär­skilda skäl, skulle med­föra avse­värda besvär för utbe­ta­la­ren.

10 §   Skat­te­ver­ket får besluta att skat­te­av­drag inte ska göras från ersätt­ning för arbete till en mot­ta­gare som
   1. är obe­grän­sat skatt­skyl­dig i Sve­rige men utför arbete i en annan stat som Sve­rige har träf­fat över­ens­kom­melse med för und­vi­kande av att pre­li­mi­när skatt tas ut i mer än en av sta­terna, eller
   2. är bosatt i en sådan stat som avses i 1 men utför arbete i Sve­rige.

Första styc­ket gäl­ler bara om avdrag för pre­li­mi­när skatt på grund av arbe­tet görs i den andra sta­ten.
Om det råder tvist om i vil­ken stat den pre­li­mi­nära skat­ten ska tas ut och om Skat­te­ver­ket träf­far över­ens­kom­melse med behö­rig myn­dig­het i den andra sta­ten om att skat­ten ska tas ut där, får ver­ket besluta att skat­te­av­drag enligt denna lag inte ska göras.

Mot­ta­gare som är god­känd för F-​skatt

11 §   Skat­te­av­drag ska inte göras om den som tar emot ersätt­ning för arbete är god­känd för F-​skatt antingen när ersätt­ningen bestäms eller när den beta­las ut.

Om mot­ta­ga­ren är god­känd för F-​skatt med vill­kor enligt 9 kap. 2 §, gäl­ler första styc­ket bara om god­kän­nan­det åbe­ro­pas skrift­li­gen. Lag (2024:1136).

12 §   Den som beta­lar ut ersätt­ning för arbete får godta en upp­gift om god­kän­nande för F-​skatt från mot­ta­ga­ren om den läm­nas i en hand­ling som upp­rät­tas i sam­band med upp­dra­get och som inne­hål­ler nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter för utbe­ta­la­ren och mot­ta­ga­ren.

Om utbe­ta­la­ren kän­ner till att en upp­gift om god­kän­nande för F-​skatt är orik­tig, får den inte god­tas.

13 §   Även om mot­ta­ga­ren är god­känd för F-​skatt, ska skat­te­av­drag göras från pen­sion, sjuk­pen­ning och annan ersätt­ning som avses i 3 § andra styc­ket samt från ersätt­ning från semes­ter­kassa.

Anmäl­nings­skyl­dig­het för utbe­ta­lare

14 §   Om skat­te­av­drag inte ska göras enligt 11 eller 12 § och det är uppen­bart att den som utför arbe­tet är att anse som anställd hos utbe­ta­la­ren, ska utbe­ta­la­ren skrift­li­gen anmäla detta till Skat­te­ver­ket. Anmä­lan ska göras senast den dag då arbets­gi­var­de­kla­ra­tion ska läm­nas för den redo­vis­nings­pe­riod då utbe­tal­ningen gjor­des.

I 59 kap. 7-9 §§ finns bestäm­mel­ser om ansvar för den som inte gör anmä­lan enligt första styc­ket.

Skat­te­av­drag ska göras från ränta, utdel­ning och annan avkast­ning - huvud­re­geln

15 §   Skat­te­av­drag ska göras från sådan ränta och utdel­ning som läm­nas i pengar och som kon­troll­upp­gift ska läm­nas om enligt 17 eller 19 kap.

Skat­te­av­drag ska också göras från sådan annan avkast­ning som kon­troll­upp­gift ska läm­nas om enligt 17 kap. 1 § andra styc­ket eller 19 kap. 1 § andra styc­ket, om avkast­ningen beta­las ut till­sam­mans med ränta eller utdel­ning som avses i första styc­ket.

Undan­tag från skyl­dig­he­ten att göra skat­te­av­drag från ränta och utdel­ning

16 §   Skat­te­av­drag ska inte göras från ränta eller utdel­ning
   1. till fysiska per­so­ner som är begrän­sat skatt­skyl­diga i Sve­rige,
   2. som enligt skat­te­av­tal är helt undan­ta­gen från beskatt­ning i Sve­rige, eller
   3. som ett utländskt före­tag ska lämna kon­troll­upp­gift om enligt 23 kap. 5 §.

17 §   Skat­te­av­drag ska inte göras från ränta
   1. på ett konto, om rän­tan under­sti­ger 100 kro­nor,
   2. på ett för­fo­gar­konto som avses i 17 kap. 6 § andra styc­ket, om rän­tan under­sti­ger 1 000 kro­nor,
   3. på ett konto för kli­ent­me­del, eller
   4. som beta­las ut till­sam­mans med ett annat belopp, om utbe­ta­la­ren inte vet hur stor del av utbe­tal­ningen som utgör ränta och där­för ska redo­visa hela belop­pet i kon­troll­upp­gift enligt 17 kap. 5 § andra styc­ket.

Skat­te­av­drag ska inte hel­ler göras från rän­te­kom­pen­sa­tion som för­vär­va­ren av en ford­rings­rätt eller delä­gar­rätt beta­lar till över­lå­ta­ren för intjä­nad ränta som ännu inte ska beta­las ut.

18 §   Skat­te­av­drag ska inte göras från utdel­ning
   1. på aktier i ett svenskt aktie­bo­lag som inte är ett avstäm­nings­bo­lag enligt 1 kap. 10 § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551), eller
   2. på ande­lar i en svensk eko­no­misk för­e­ning.

Skyl­dig­het att lämna upp­gift om skat­te­av­drag

19 §   Den som beta­lar ut ersätt­ning för arbete ska vid varje utbe­tal­nings­till­fälle lämna mot­ta­ga­ren upp­gift om skat­te­av­dra­gets belopp. Det gäl­ler dock inte om den som beta­lar ut ersätt­ningen ska lämna upp­gift om skat­te­av­dra­gets belopp till mot­ta­ga­ren till följd av bestäm­mel­serna i 34 kap. 3 a §.

Skat­te­ver­ket får besluta om undan­tag från skyl­dig­he­ten att lämna upp­gift om skat­te­av­dra­gets belopp, om avdra­get är lika stort som vid det när­mast före­gå­ende utbe­tal­nings­till­fäl­let och beslu­tet inte med­för väsent­lig olä­gen­het för den skatt­skyl­dige. Lag (2017:387).

Åter­be­tal­ning av skat­te­av­drag

20 §   Om den för vars räk­ning skat­te­av­drag har gjorts kan visa att ett avdrag har gjorts med för högt belopp och belop­pet ännu inte har beta­lats in till Skat­te­ver­ket, ska den som har gjort skat­te­av­dra­get skynd­samt betala till­baka mel­lan­skill­na­den mot kvitto.

Åter­be­tal­ning som grun­das på ett beslut om pre­li­mi­när A-​skatt i sam­band med kon­kurs eller utmät­ning ska göras till kon­kurs­boet respek­tive Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten.

Före­läg­gande att göra skat­te­av­drag eller lämna upp­gift om skat­te­av­drag

21 §   Skat­te­ver­ket får före­lägga den som inte full­gör sin skyl­dig­het att göra skat­te­av­drag eller att lämna upp­gift till mot­ta­ga­ren om skat­te­av­dra­gets belopp att full­göra sin skyl­dig­het.

Åta­gande att göra skat­te­av­drag

22 §   En sådan vär­de­pap­per­s­cen­tral som avses i 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om vär­de­pap­per­s­cen­tra­ler och kon­to­fö­ring av finan­si­ella instru­ment ska ge in ett åta­gande till Skat­te­ver­ket om att göra skat­te­av­drag enligt 15 §, om
   1. vär­de­pap­per­s­cen­tra­len hör hemma i en annan stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det än Sve­rige,
   2. vär­de­pap­per­s­cen­tra­len inte bedri­ver verk­sam­het från ett fast drift­ställe i Sve­rige,
   3. vär­de­pap­per­s­cen­tra­len kom­mer att betala ut ränta, utdel­ning eller annan avkast­ning som är skat­te­plik­tig enligt inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229), och
   4. detta görs för ett sådant avstäm­nings­bo­lag som avses i 1 kap. 10 § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551).

Åta­gan­det ska inne­hålla nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter för vär­de­pap­per­s­cen­tra­len och avstäm­nings­bo­la­get.

Det som sägs i första styc­ket 2-4 och andra styc­ket om vär­de­pap­per­s­cen­tral gäl­ler även andra utländska juri­diska per­so­ner än vär­de­pap­per­s­cen­tra­ler. Lag (2016:64).


11 kap. Beräk­ning av skat­te­av­drag för pre­li­mi­när skatt

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - defi­ni­tio­ner (2 och 3 §§),
   - under­lag för beräk­ning av skat­te­av­drag från ersätt­ning för arbete

(4-15 §§),
   - skat­te­av­drag från ersätt­ning för arbete till en fysisk per­son (16-23 §§),
   - skat­te­av­drag från ersätt­ning för arbete till en juri­disk per­son (24 §),
   - skat­te­av­drag från ränta, utdel­ning och annan avkast­ning (25 och 26 §§), och
   - skyl­dig­het att följa och visa upp beslut (27 §).

Defi­ni­tio­ner

2 §   Med regel­bun­den ersätt­ning avses sådan ersätt­ning för arbete som gäl­ler en bestämd tids­pe­riod och som beta­las ut till en fysisk per­son vid regel­bun­det åter­kom­mande till­fäl­len.

3 §   Med huvud­in­komst avses sådan regel­bun­den ersätt­ning till en fysisk per­son som utgör den­nes huvud­sak­liga ersätt­ning för arbete.

Det­samma gäl­ler ersätt­ning som inte är regel­bun­den men som beta­las ut till­sam­mans med huvud­in­koms­ten.

Under­lag för beräk­ning av skat­te­av­drag från ersätt­ning för arbete

4 §   I under­la­get för beräk­ning av skat­te­av­drag från ersätt­ning för arbete ska det ingå
   1. kon­tant ersätt­ning som en utbe­ta­lare ska göra skat­te­av­drag från enligt 10 kap.,
   2. vär­det av för­må­ner som ges ut av utbe­ta­la­ren och som är skat­te­plik­tiga enligt inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229), samt
   3. ersätt­ning eller för­mån som enligt 5-7 §§ anses utgi­ven av utbe­ta­la­ren, om skat­te­av­drag enligt 10 kap. skulle ha gjorts från mot­sva­rande ersätt­ning eller för­mån som ges ut direkt av utbe­ta­la­ren.

För­mån av per­so­na­lop­tion

5 §   En för­mån som utgörs av en per­so­na­lop­tion ska anses utgi­ven av den i vars tjänst per­so­na­lop­tio­nen har för­vär­vats. Lag (2017:1218).

Rabatt, bonus eller annan lik­nande för­mån

6 §   Rabatt, bonus eller annan för­mån som har getts ut på grund av kund­tro­het eller lik­nande ska anses utgi­ven av den som slut­ligt har stått för de kost­na­der som lig­ger till grund för för­må­nen.

Ersätt­ning eller för­mån från utlan­det som har sin grund i en anställ­ning i Sve­rige

7 §   En ersätt­ning eller en annan för­mån än som avses i 5 § som har getts ut av en fysisk per­son som är bosatt utom­lands eller av en utländsk juri­disk per­son, ska anses utgi­ven av den hos vil­ken mot­ta­ga­ren är eller har varit anställd i Sve­rige om
   1. ersätt­ningen eller för­må­nen kan anses ha sin grund i anställ­ningen, och
   2. det inte finns något anställ­nings­för­hål­lande mel­lan utgi­va­ren och mot­ta­ga­ren. Lag (2017:1218).

När ska för­må­ner och ersätt­ningar beak­tas?

8 §   En sådan för­mån som avses i 5 § ska räk­nas med i under­la­get för beräk­ning av skat­te­av­drag när den som ska anses som utgi­vare av för­må­nen har fått kän­ne­dom om att rät­tig­he­ten har utnytt­jats eller över­lå­tits.

För­må­ner och ersätt­ningar som avses i 6 och 7 §§ ska räk­nas med i under­la­get när den som ska anses som utgi­vare har fått kän­ne­dom om dem.

Vär­de­ring av för­må­ner

9 §   För­må­ner ska vär­de­ras enligt bestäm­mel­serna i 61 kap. 2-17 §§ inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) om inte annat föl­jer av 10 eller 11 §.

10 §   Vär­det av för­mån av bostad i Sve­rige som inte är semes­ter­bo­stad eller bostad som avses i 61 kap. 3 a § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) ska beräk­nas enligt sådana vär­de­ta­bel­ler som avses i 2 kap. 10 a § första styc­ket 1 och andra styc­ket soci­al­av­giftsla­gen (2000:980).

Om Skat­te­ver­ket har bestämt vär­det av en bostads­för­mån vid beräk­ning av under­lag för arbets­gi­var­av­gif­ter enligt 2 kap. 10 c § soci­al­av­giftsla­gen, ska detta värde använ­das i under­la­get för beräk­ning av skat­te­av­drag.

11 §   Om Skat­te­ver­ket har bestämt vär­det av en bil­för­mån eller kost­för­mån vid beräk­ning av under­lag för arbets­gi­var­av­gif­ter enligt 2 kap. 10 b § soci­al­av­giftsla­gen (2000:980), ska detta värde använ­das i under­la­get för beräk­ning av skat­te­av­drag.
Hem­re­sor

12 §   Om en utbe­ta­lare begär det, får Skat­te­ver­ket besluta att under­la­get för beräk­ning av skat­te­av­drag ska bestäm­mas utan hän­syn till för­mån av fri hem­resa eller ersätt­ning för kost­nad för hem­resa med all­männa kom­mu­ni­ka­tio­ner.

Första styc­ket gäl­ler bara till den del för­må­nen eller ersätt­ningen inte över­sti­ger det belopp som får dras av enligt 12 kap. 24 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

Instäl­lel­se­re­sor

13 §   Under­la­get för beräk­ning av skat­te­av­drag ska bestäm­mas utan hän­syn till för­mån av fri resa inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det i sam­band med till­trä­dande eller från­trä­dande av anställ­ning eller upp­drag eller till ersätt­ning för kost­na­der för sådan resa.

För­mån av hus­hålls­ar­bete

14 §   Skat­te­av­drag för för­mån av hus­hålls­ar­bete enligt 67 kap. inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) ska redu­ce­ras, om den som har utfört arbe­tet var god­känd för F-​skatt vid någon av de tid­punk­ter som anges i 67 kap. 16 § 1 inkomst­skat­te­la­gen. Det­samma gäl­ler om utfö­ra­ren har ett intyg eller någon annan hand­ling som avses i 67 kap. 17 § samma lag. Reduk­tio­nen ska vara
   1. 50 pro­cent av vär­det på för­mån av sådant hus­hålls­ar­bete som anges i 67 kap. 13 § inkomst­skat­te­la­gen, och
   2. 30 pro­cent av vär­det på för­mån av annat hus­hålls­ar­bete.

Skat­te­av­dra­get ska som mest redu­ce­ras med 75 000 kro­nor per beskatt­ningsår. I fråga om för­mån av sådant hus­hålls­ar­bete som anges i 67 kap. 13 a och 13 b §§ inkomst­skat­te­la­gen ska dock skat­te­av­dra­get som mest redu­ce­ras med 50 000 kro­nor per beskatt­ningsår. Lag (2024:420).

Avdrag för utgif­ter i arbe­tet

15 §   Avdrag för utgif­ter i arbe­tet får göras om
   1. den som tar emot ersätt­ning för arbete är en fysisk per­son som får dra av utgif­terna vid beskatt­ningen, och
   2. utgif­terna kan beräk­nas uppgå till minst 10 pro­cent av mot­ta­ga­rens ersätt­ning från utbe­ta­la­ren under beskatt­nings­å­ret.

Utgif­terna ska beräk­nas enligt sådan scha­blon som avses i 2 kap. 21 § tredje styc­ket soci­al­av­giftsla­gen (2000:980). Om Skat­te­ver­ket har bestämt hur utgif­terna ska beräk­nas enligt 2 kap. 21 § fjärde styc­ket soci­al­av­giftsla­gen, ska denna beräk­ning använ­das.

Skat­te­av­drag från ersätt­ning för arbete till en fysisk per­son

16 §   Från ersätt­ning för arbete som beta­las ut till en fysisk per­son ska skat­te­av­drag göras i enlig­het med beslut om pre­li­mi­när A-​skatt. Ett beslut om att skat­te­av­drag ska göras enligt skat­te­ta­bell ska dock inte tilläm­pas i de fall som avses i 20 §.

Under janu­ari får skat­te­av­drag göras enligt den skat­te­ta­bell som senast har tilläm­pats under det före­gå­ende beskatt­nings­å­ret.

All­män eller sär­skild skat­te­ta­bell

17 §   Skat­te­av­drag ska, om inte annat före­skrivs i 18 eller 19 §, göras enligt en all­män skat­te­ta­bell i fråga om sådan ersätt­ning som är mot­ta­ga­rens huvud­in­komst. Om ersätt­ningen inte är regel­bun­den, ska skat­te­av­drag dock göras enligt en sär­skild skat­te­ta­bell för engångs­be­lopp enligt 12 kap. 6 §.

18 §   Skat­te­av­drag ska göras enligt en sär­skild skat­te­ta­bell för sjuk­pen­ning m.m., om ersätt­ningen för arbete är sådan som avses i 11 kap. 24 §, 30 § första styc­ket eller 31 § eller 15 kap. 8 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

Första styc­ket gäl­ler inte om ersätt­ningen är omvård­nads­bi­drag enligt 22 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken.
Lag (2018:1271).

19 §   Skat­te­av­drag ska göras enligt en sär­skild skat­te­ta­bell för sjö­män om ersätt­ningen är sjö­in­komst och mot­ta­ga­rens huvud­in­komst. Om ersätt­ningen inte är regel­bun­den, ska skat­te­av­drag dock göras enligt en sär­skild skat­te­ta­bell för engångs­be­lopp enligt 12 kap. 6 §.

Skat­te­av­drag med 30 pro­cent

20 §   Från ersätt­ning för arbete som beta­las ut till en fysisk per­son ska skat­te­av­drag göras med 30 pro­cent av under­la­get, om ersätt­ningen
   1. inte är mot­ta­ga­rens huvud­in­komst och inte hel­ler sådan sjuk­pen­ning m.m. som avses i 18 §,
   2. gäl­ler arbete som är avsett att pågå kor­tare tid än en vecka,
   3. redo­vi­sas i en för­enklad arbets­gi­var­de­kla­ra­tion,
   4. är sådan som avses i 10 kap. 6 § första styc­ket första meningen, eller
   5. är sådan som avses i 10 kap. 13 § och mot­ta­ga­ren är god­känd för F-​skatt. Lag (2020:954).

Obli­ga­to­risk för­höj­ning av skat­te­av­drag

21 §   Ett för­höjt skat­te­av­drag ska göras från ersätt­ning för arbete som beta­las ut till en fysisk per­son om
   1. utbe­ta­la­ren inte har inhäm­tat upp­gift från Skat­te­ver­ket om vil­ket skat­te­av­drag som ska göras,
   2. den som ska ta emot ersätt­ningen inte har visat upp ett beslut om pre­li­mi­när A-​skatt trots att utbe­ta­la­ren har begärt detta, och
   3. ersätt­ningen är mot­ta­ga­rens huvud­in­komst.

Ett för­höjt skat­te­av­drag ska göras enligt den skat­te­ta­bell som när­mast mot­sva­rar skat­te­sat­sen för kom­mu­nal inkomst­skatt för den ort där utbe­ta­la­ren har sitt kon­tor eller där ersätt­ningen i annat fall beta­las ut, ökat med 10 pro­cent av avdra­get enligt tabel­len.

Fri­vil­lig för­höj­ning av skat­te­av­drag

22 §   Om den som tar emot ersätt­ning för arbete begär det, ska utbe­ta­la­ren göra ett för­höjt skat­te­av­drag från huvud­in­koms­ten.
Utbe­ta­la­ren ska göra avdrag med det begärda belop­pet senast från och med det första utbe­tal­nings­till­fäl­let som infal­ler två vec­kor efter begä­ran.

Utbe­ta­la­ren får inte göra skat­te­av­drag enligt första styc­ket om Skat­te­ver­ket har omprö­vat ett beslut om pre­li­mi­när A-​skatt på begä­ran av ett kon­kursbo eller Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten enligt 66 kap. 15 §.

Skat­te­av­drag från för­skott

23 §   Skat­te­av­drag från ersätt­ning för arbete som beta­las ut i form av för­skott ska beräk­nas till så stor del av skat­te­av­dra­get på hela ersätt­ningen som det utbe­talda belop­pet utgör av hela ersätt­ningen.

Om hela ersätt­ningen inte är känd när för­skot­tet beta­las ut, ska skat­te­av­dra­get beräk­nas som om för­skot­tet utgör hela ersätt­ningen för den aktu­ella tids­pe­ri­o­den.

När res­te­rande belopp beta­las ut, ska skat­te­av­drag göras med åter­stå­ende del av det sam­man­lagda avdra­get för hela ersätt­ningen.

Skat­te­av­drag från ersätt­ning för arbete till en juri­disk per­son

24 §   Från ersätt­ning för arbete som beta­las ut till en juri­disk per­son ska skat­te­av­drag göras med 30 pro­cent av under­la­get om inte annat föl­jer av ett beslut om sär­skild beräk­nings­grund enligt 55 kap. 9 §.

Skat­te­av­drag från ränta, utdel­ning och annan avkast­ning

25 §   Skat­te­av­drag från ränta, utdel­ning och annan avkast­ning som avses i 10 kap. 15 § ska göras med 30 pro­cent om inte annat föl­jer av 26 § eller ett beslut om sär­skild beräk­nings­grund enligt 55 kap. 9 §.

26 §   Skat­te­av­drag från ränta, utdel­ning och annan avkast­ning som avses i 10 kap. 15 § på utländska vär­de­pap­per ska göras med så stort belopp att det till­sam­mans med den skatt som dras av i utlan­det upp­går till 30 pro­cent av rän­tan, utdel­ningen eller avkast­ningen.

Skyl­dig­het att följa och visa upp beslut

27 §   En utbe­ta­lare ska följa ett beslut om sär­skild beräk­nings­grund enligt 55 kap. 9 § senast två vec­kor efter det att utbe­ta­la­ren fick del av det. Det­samma gäl­ler ett beslut om ompröv­ning av beslut om pre­li­mi­när A-​skatt.

Om ett beslut om sär­skild beräk­nings­grund med­de­las efter den 18 janu­ari beskatt­nings­å­ret, ska den som beslu­tet gäl­ler genast visa upp det för den som ska göra skat­te­av­dra­get.
Skyl­dig­he­ten att visa upp ett sådant beslut gäl­ler obe­ro­ende av när det med­de­las om beslu­tet gäl­ler en juri­disk per­son.


12 kap. Skat­te­ta­bel­ler

1 §   All­männa och sär­skilda skat­te­ta­bel­ler ska fast­stäl­las för varje kalen­derår enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel.

All­männa skat­te­ta­bel­ler

2 §   De all­männa skat­te­ta­bel­lerna ska ange skat­te­av­dra­get på olika inkomst­be­lopp, beräk­nade för en månad eller kor­tare tid.

3 §   De all­männa skat­te­ta­bel­lerna ska grun­das på att
   1. inkoms­ten är oför­änd­rad under kalen­derå­ret,
   2. mot­ta­ga­ren bara kom­mer att bes­kat­tas för den inkomst som anges i tabel­len,
   3. mot­ta­ga­ren inte ska betala någon annan skatt eller avgift än
      a) kom­mu­nal inkomst­skatt,
      b) stat­lig inkomst­skatt på för­värv­sin­koms­ter,
      c) begrav­nings­av­gift enligt begrav­nings­la­gen (1990:1144),
      d) avgift enligt lagen (1994:1744) om all­män pen­sions­av­gift,
      e) avgift som avses i lagen (1999:291) om avgift till regi­stre­rat tros­sam­fund, och
      f) pub­lic service-​​avgift enligt lagen (2018:1893) om finan­sie­ring av radio och tv i all­män­he­tens tjänst,
   4. mot­ta­ga­ren inte kom­mer att med­ges något annat avdrag än grundav­drag vid beskatt­ningen, och
   5. mot­ta­ga­ren kom­mer att med­ges skat­te­re­duk­tion för
      a) all­män pen­sions­av­gift och arbetsin­komst enligt 67 kap. 4-9 §§ inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229),
      b) sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt 67 kap. 9 a § inkomst­skat­te­la­gen, eller
      c) för­värv­sin­koms­ter enligt 67 kap. 46-48 §§ inkomst­skat­te­la­gen.

Tabel­lerna ska också ange skat­te­av­dra­get för
   1. den som är född 1938 eller senare och inte är skyl­dig att betala all­män pen­sions­av­gift enligt 67 kap. 4 § inkomst­skat­te­la­gen, och
   2. den som inte har rätt till skat­te­re­duk­tion för arbetsin­komst enligt 67 kap. 5-9 §§ inkomst­skat­te­la­gen.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket ska också tilläm­pas för den som är född 1937 eller tidi­gare och har rätt till skat­te­re­duk­tion för arbetsin­komst enligt 67 kap. 5-9 §§ eller för för­värv­sin­koms­ter enligt 67 kap. 46-48 §§ inkomst­skat­te­la­gen. Lag (2020:1167).

Sär­skilda skat­te­ta­bel­ler

4 §   De sär­skilda skat­te­ta­bel­lerna för sjuk­pen­ning m.m. ska för olika sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ter enligt 25 och 26 kap.
soci­al­för­säk­rings­bal­ken ange det skat­te­av­drag som ska göras från en viss ersätt­ning uttryckt i pro­cent. I övrigt gäl­ler 3 § första styc­ket.

5 §   De sär­skilda skat­te­ta­bel­lerna för sjö­män ska grun­das på att den skatt­skyl­dige har rätt till sjö­in­komstav­drag enligt 64 kap. inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) och skat­te­re­duk­tion enligt 67 kap. 3 § samma lag. I övrigt gäl­ler 3 §.

6 §   De sär­skilda skat­te­ta­bel­lerna för engångs­be­lopp ska för olika års­in­koms­ter ange det skat­te­av­drag som ska göras från ett visst engångs­be­lopp uttryckt i pro­cent. Tabel­lerna ska grun­das på en för Sve­rige genom­snitt­lig sam­man­lagd skatte-​​ och avgifts­sats.


AVDEL­NING V. SÄR­SKILD INKOMST­SKATT OCH GOD­KÄN­NANDE FÖR TON­NA­GE­BE­SKATT­NING


13 kap. Redo­vis­ning och betal­ning av sär­skild inkomst­skatt

Beslut om sär­skild inkomst­skat­te­re­do­vis­ning

1 §   Skat­te­ver­ket beslu­tar huruvida skatt för en fysisk per­son ska tas ut enligt lagen (1991:586) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta (beslut om sär­skild inkomst­skat­te­re­do­vis­ning). I ett beslut om sär­skild inkomst­skat­te­re­do­vis­ning ska Skat­te­ver­ket ange om
   1. utbe­ta­la­ren av den skat­te­plik­tiga ersätt­ningen ska göra skat­te­av­drag enligt 3 §, och
   2. mot­ta­ga­ren har inkoms­ter som är undan­tagna från skat­te­plikt.

2 §   Om Skat­te­ver­ket har beslu­tat om sär­skild inkomst­skat­te­re­do­vis­ning, ska den som beslu­tet gäl­ler genast visa upp beslu­tet för utbe­ta­la­ren.

Skat­te­av­drag för sär­skild inkomst­skatt

3 §   Den som beta­lar ut kon­tant ersätt­ning eller annat veder­lag som är skat­te­plik­tig inkomst enligt lagen (1991:586) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta ska göra skat­te­av­drag för sådan skatt om
   1. Skat­te­ver­ket i ett beslut om sär­skild inkomst­skat­te­re­do­vis­ning har angett att skat­te­av­drag ska göras, och
   2. utbe­ta­la­ren kän­ner till beslu­tet.
Lag (2020:954).

4 §   Den som beta­lar ut kon­tant ersätt­ning eller annat veder­lag som är skat­te­plik­tig inkomst enligt lagen (1991:591) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta artis­ter m.fl. ska göra skat­te­av­drag för sådan skatt.

5 §   I fråga om skat­te­av­drag för sär­skild inkomst­skatt gäl­ler bestäm­mel­serna om
   1. befri­else från skat­te­av­drag i 10 kap. 10 § första styc­ket 2 och andra styc­ket,
   2. skyl­dig­het att lämna upp­gift om skat­te­av­drag i 10 kap. 19 §, och
   3. vär­de­ring av för­må­ner vid beräk­ning av under­lag för skat­te­av­drag i 11 kap. 9-11 §§.

Första styc­ket 1 gäl­ler inte skat­te­av­drag som avses i 4 §.

I vilka fall ska den skatt­skyl­dige redo­visa och betala skat­ten?

6 §   Om utbe­ta­la­ren är hem­ma­hö­rande i utlan­det, ska den som tar emot ersätt­ning eller annat veder­lag som är skat­te­plik­tig inkomst enligt lagen (1991:586) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta redo­visa och betala skatt som avser sådan ersätt­ning eller annat veder­lag som utbe­ta­la­ren inte ska göra skat­te­av­drag från. Lag (2020:954).

7 §   Den som är skatt­skyl­dig arran­gör enligt lagen (1991:591) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta artis­ter m.fl.
ska redo­visa och betala skat­ten.


13 a kap. God­kän­nande för ton­na­ge­be­skatt­ning

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - för­ut­sätt­ningar för god­kän­nande (2 och 3 §§),
   - ansö­kan om god­kän­nande (4-8 a §§),
   - från när ett god­kän­nande gäl­ler (9 §),
   - åter­kal­lelse av god­kän­nande (10-17 §§), och
   - spärr­tid (18 §).
Lag (2020:858).

För­ut­sätt­ningar för god­kän­nande

2 §   Den som bedri­ver eller har för avsikt att bedriva sådan kva­li­fi­ce­rad rede­ri­verk­sam­het som avses i 39 b kap. 3-5 §§ inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) ska efter ansö­kan god­kän­nas av Skat­te­ver­ket för ton­na­ge­be­skatt­ning. Lag (2016:888).

3 §   Före­tag som ingår i en sådan kon­cern som avses i 39 b kap. 7 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) ska god­kän­nas för ton­na­ge­be­skatt­ning bara om alla de före­tag i kon­cer­nen som bedri­ver eller har för avsikt att bedriva kva­li­fi­ce­rad rede­ri­verk­sam­het är god­kända för ton­na­ge­be­skatt­ning eller ansö­ker om god­kän­nande och god­känns för ton­na­ge­be­skatt­ning.
Lag (2016:888).

Ansö­kan om god­kän­nande

När ska en ansö­kan läm­nas?

4 §   En ansö­kan om god­kän­nande för ton­na­ge­be­skatt­ning ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast fem måna­der före ingången av det första beskatt­ningsår som ansö­kan avser.
Lag (2016:888).

5 §   Om ett före­tag som bedri­ver kva­li­fi­ce­rad rede­ri­verk­sam­het utan att vara god­känt för ton­na­ge­be­skatt­ning kom­mer att ingå i en kon­cern där det finns ett före­tag som är god­känt för ton­na­ge­be­skatt­ning, ska det först­nämnda före­ta­get ansöka om god­kän­nande för ton­na­ge­be­skatt­ning.

Ansö­kan ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket inom tre måna­der från den dag då före­ta­get kom att ingå i kon­cer­nen.
Lag (2016:888).

6 §   Om ett före­tag som ingår i en kon­cern där det finns ett före­tag som är god­känt för ton­na­ge­be­skatt­ning bör­jar bedriva kva­li­fi­ce­rad rede­ri­verk­sam­het, ska det först­nämnda före­ta­get ansöka om god­kän­nande för ton­na­ge­be­skatt­ning.

Ansö­kan ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket inom tre måna­der från den dag då före­ta­get bör­jade bedriva den kva­li­fi­ce­rade rede­ri­verk­sam­he­ten. Lag (2016:888).

7 §   Om ett före­tag som inte är god­känt för ton­na­ge­be­skatt­ning genom en fusion eller fis­sion tar över en kva­li­fi­ce­rad rede­ri­verk­sam­het eller ett kva­li­fi­ce­rat far­tyg från ett annat före­tag som är god­känt för ton­na­ge­be­skatt­ning, ska det över­ta­gande före­ta­get ansöka om god­kän­nande för ton­na­ge­be­skatt­ning.

Ansö­kan ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket inom tre måna­der från den dag då fusio­nen eller fis­sio­nen blev genom­förd.
Lag (2016:888).

Vad ska en ansö­kan inne­hålla?

8 §   En ansö­kan om god­kän­nande för ton­na­ge­be­skatt­ning ska inne­hålla de upp­gif­ter som är nöd­vän­diga för att Skat­te­ver­ket ska kunna bedöma om för­ut­sätt­ning­arna i 2 och 3 §§ är upp­fyllda. Lag (2016:888).

8 a §   I en ansö­kan om god­kän­nande för ton­na­ge­be­skatt­ning ska en sökande som inte är en fysisk per­son all­tid lämna föl­jande upp­gif­ter:
   1. iden­ti­te­ten, inklu­sive stat eller juris­dik­tion för hem­vist eller, om sådan sak­nas, för regi­stre­ring samt utländskt skat­te­re­gi­stre­rings­num­mer eller mot­sva­rande om sådant num­mer finns, på
   - sökan­den,
   - sökan­dens moder­fö­re­tag,
   - moder­fö­re­ta­get för den yttersta grup­pen av per­so­ner som sökan­den till­hör, och
   - andra per­so­ner, med undan­tag för fysiska per­so­ner, som san­no­likt kan komma att berö­ras av beslu­tet i andra sta­ter och juris­dik­tio­ner, och
   2. andra sta­ter och juris­dik­tio­ner som san­no­likt kan komma att berö­ras av beslu­tet.

Första styc­ket gäl­ler bara när sökan­den kan komma att ha trans­ak­tio­ner med utländska när­stå­ende par­ter som ger upp­hov till inkomst som omfat­tas av ton­na­ge­be­skatt­ning.
Lag (2020:858).

Från när gäl­ler ett god­kän­nande?

9 §   Ett god­kän­nande för ton­na­ge­be­skatt­ning gäl­ler tidi­gast från och med det beskatt­ningsår som föl­jer när­mast efter det beskatt­ningsår då beslu­tet med­de­la­des.

Ett god­kän­nande för ton­na­ge­be­skatt­ning efter ansö­kan enligt 7 § gäl­ler dock från och med det beskatt­ningsår som bör­jar sam­ti­digt som det över­lå­tande före­ta­gets sista beskatt­ningsår eller, om före­ta­gen har olika beskatt­ningsår, från och med det beskatt­ningsår som bör­jar när­mast före det över­lå­tande före­ta­gets sista beskatt­ningsår. Lag (2016:888).

Åter­kal­lelse av god­kän­nande

För­ut­sätt­ningar för åter­kal­lelse

10 §   Skat­te­ver­ket ska åter­kalla ett god­kän­nande för ton­na­ge­be­skatt­ning, om
   1. det god­kända före­ta­get begär det,
   2. för­ut­sätt­ning­arna för god­kän­nande för ton­na­ge­be­skatt­ning enligt 2 och 3 §§ inte är upp­fyllda,
   3. det god­kända före­ta­get inte har full­gjort en upp­gifts­skyl­dig­het enligt 29-33 kap. eller en doku­men­ta­tions­skyl­dig­het enligt 39 kap. 3 § och detta är av bety­delse för god­kän­nan­det eller för ton­na­ge­be­skatt­ningen, eller
   4. det god­kända före­ta­get har med­de­lats en dom som har fått laga kraft och där lagen (1995:575) mot skat­te­flykt har tilläm­pats och detta är av bety­delse för ton­na­ge­be­skatt­ningen.

Första styc­ket 2 gäl­ler inte om
   1. en kva­li­fi­ce­rad rede­ri­verk­sam­het avveck­las och inte bedrivs vidare av någon annan,
   2. det beslu­tas att före­ta­get ska gå i lik­vi­da­tion,
   3. före­ta­get för­sätts i kon­kurs,
   4. före­ta­get upp­lö­ses genom en fusion eller fis­sion och det över­ta­gande före­ta­get är god­känt för ton­na­ge­be­skatt­ning eller enligt 7 § ansö­ker om god­kän­nande och god­känns för ton­na­ge­be­skatt­ning, eller
   5. före­ta­get upp­lö­ses till följd av ett beslut om för­enklad avveck­ling. Lag (2018:733).

11 §   Om det finns sär­skilda skäl, får Skat­te­ver­ket avstå från att åter­kalla ett god­kän­nande för ton­na­ge­be­skatt­ning enligt 10 § första styc­ket 2-4. Lag (2016:888).

När ska en begä­ran om åter­kal­lelse läm­nas eller anses ha läm­nats?

12 §   En begä­ran om åter­kal­lelse enligt 10 § första styc­ket 1 ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast fyra år före ingången av det sista beskatt­ningsår då ton­na­ge­be­skatt­ning ska ske. Lag (2016:888).

13 §   Om en kva­li­fi­ce­rad rede­ri­verk­sam­het avveck­las och inte bedrivs vidare av någon annan, utan att den som är god­känd för ton­na­ge­be­skatt­ning av verk­sam­he­ten begär att god­kän­nan­det ska åter­kal­las, ska åter­kal­lelse anses ha begärts under det beskatt­ningsår då verk­sam­he­ten har avveck­lats. Lag (2016:888).

Från när gäl­ler en åter­kal­lelse?

14 §   En åter­kal­lelse enligt 10 § första styc­ket 1 gäl­ler tidi­gast från och med det tionde beskatt­nings­å­ret efter det första beskatt­ningsår då ton­na­ge­be­skatt­ning ska ske.
Lag (2016:888).

15 §   Om flera före­tag i en kon­cern har god­känts för ton­na­ge­be­skatt­ning, gäl­ler en åter­kal­lelse enligt 10 § första styc­ket 1 tidi­gast från och med det tionde beskatt­nings­å­ret efter det första beskatt­ningsår då ton­na­ge­be­skatt­ning ska ske för det före­tag i kon­cer­nen som senast god­kän­des för ton­na­ge­be­skatt­ning. Lag (2016:888).

16 §   Om ett över­lå­tande före­tag i en fusion eller fis­sion har god­känts för ton­na­ge­be­skatt­ning senare än det över­ta­gande före­ta­get, gäl­ler en åter­kal­lelse enligt 10 § första styc­ket 1 tidi­gast från och med det tionde beskatt­nings­å­ret efter det över­lå­tande före­ta­gets första beskatt­ningsår med ton­na­ge­be­skatt­ning. Lag (2016:888).

17 §   En åter­kal­lelse enligt 10 § första styc­ket 2-4 avser god­kän­nande för
   1. det beskatt­ningsår då beslut om åter­kal­lelse med­de­la­des, och
   2. tidi­gare beskatt­ningsår som verk­sam­he­ten har ton­na­ge­be­skat­tats, dock tidi­gast det beskatt­ningsår som har gått ut under det sjätte kalen­derå­ret före det kalen­derår då beslut om åter­kal­lelse med­de­la­des. Lag (2016:888).

Spärr­tid

18 §   Den som har fått ett god­kän­nande för ton­na­ge­be­skatt­ning åter­kal­lat får inte god­kän­nas för ton­na­ge­be­skatt­ning igen för­rän minst tio beskatt­ningsår har gått från utgången av det senaste beskatt­ningsår då ton­na­ge­be­skatt­ning har skett.
Lag (2016:888).


AVDEL­NING VI. KON­TROLL­UPP­GIF­TER, DEKLA­RA­TIO­NER OCH ÖVRIGA UPP­GIF­TER


14 kap. Syf­tet med kon­troll­upp­gif­ter

1 §   Kon­troll­upp­gif­ter ska läm­nas för andra än upp­gifts­läm­na­ren själv till led­ning för
   1. bestäm­mande av under­lag för att ta ut skatt eller avgift enligt
      a) inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229),
      b) lagen (1984:1052) om stat­lig fas­tig­hets­skatt,
      c) lagen (1990:659) om sär­skild löneskatt på vissa för­värv­sin­koms­ter,
      d) lagen (1990:661) om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del i fall som avses i 2 § första styc­ket 1-4 och 6-13 den lagen,
      e) lagen (1991:687) om sär­skild löneskatt på pen­sions­kost­na­der,
      f) lagen (1994:1744) om all­män pen­sions­av­gift,
      g) lagen (1994:1920) om all­män löne­av­gift, och
      h) lagen (2007:1398) om kom­mu­nal fas­tig­hets­av­gift,
   2. bestäm­mande av under­lag för att ta ut egen­av­gif­ter enligt 3 kap. soci­al­av­giftsla­gen (2000:980),
   3. regi­stre­ring av skat­te­av­drag,
   4. bestäm­mande av skat­te­re­duk­tion,
   5. beräk­ning av pen­sions­grun­dande inkomst enligt 59 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken,
   6. beskatt­ning enligt
      a) lagen (1991:586) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta, och
      b) lagen (1991:591) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta artis­ter m.fl., och
   7. beskatt­ning utom­lands. Lag (2022:1760).


15 kap. Kon­troll­upp­gift om intäkt i inkomst­sla­get tjänst

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - skyl­dig­het att lämna kon­troll­upp­gift (2 §),
   - för vem och av vem kon­troll­upp­gift ska läm­nas (3-7 §§),
   - undan­tag från skyl­dig­he­ten att lämna kon­troll­upp­gift (8 §),
   - kon­troll­upp­gif­tens inne­håll (9 och 10 §§), och
   - vär­de­ring av ersätt­ningar och för­må­ner (11 §).

Skyl­dig­het att lämna kon­troll­upp­gift

2 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas om utgi­ven ersätt­ning och för­mån som utgör intäkt i inkomst­sla­get tjänst.
Kon­troll­upp­gift ska inte läm­nas om ersätt­ningen eller för­må­nen är skat­te­fri av någon annan anled­ning än för­hål­lan­dena hos mot­ta­ga­ren och inte hel­ler är avgifts­plik­tig enligt soci­al­av­giftsla­gen (2000:980).

Som utgi­ven ersätt­ning räk­nas även
   1. behåll­ning på pen­sions­spar­konto som ska avskat­tas i inkomst­sla­get tjänst enligt 58 kap. 33 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229), och
   2. belopp som utgör intäkt i inkomst­sla­get tjänst och som enligt en bestäm­melse i inkomst­skat­te­la­gen eller någon annan lag ska anses som utbe­talt.

I 22 kap. 10 och 11 §§ finns bestäm­mel­ser om skyl­dig­het att lämna kon­troll­upp­gift om omstän­dig­he­ter som med­för eller kan med­föra avskatt­ning i inkomst­sla­get tjänst av pen­sions­för­säk­ring eller av sådana avtal om tjäns­te­pen­sion som är jäm­för­bara med pen­sions­för­säk­ring. Lag (2012:835).

För vem och av vem ska kon­troll­upp­gift läm­nas?

För vem ska kon­troll­upp­gift läm­nas?

3 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas för fysiska per­so­ner och döds­bon.

Den som ska lämna kon­troll­upp­gift - huvud­re­geln

4 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas av den som har gett ut ersätt­ning eller för­mån.

För­mån av per­so­na­lop­tion

5 §   Om för­må­nen utgörs av en per­so­na­lop­tion, ska kon­troll­upp­gift läm­nas av den i vars tjänst per­so­na­lop­tio­nen har för­vär­vats. Lag (2017:1218).

Rabatt, bonus eller annan lik­nande för­mån

6 §   Om för­må­nen utgörs av rabatt, bonus eller annan för­mån som har getts ut på grund av kund­tro­het eller lik­nande, ska kon­troll­upp­gift läm­nas av den som slut­ligt har stått för de kost­na­der som lig­ger till grund för för­må­nen.

Ersätt­ning eller för­mån från utlan­det som har sin grund i en anställ­ning i Sve­rige

7 §   Om en ersätt­ning eller en annan för­mån än som avses i 5 § har getts ut av en fysisk per­son som är bosatt utom­lands eller av en utländsk juri­disk per­son, ska kon­troll­upp­gift läm­nas av den hos vil­ken mot­ta­ga­ren är eller har varit anställd i Sve­rige om
   1. ersätt­ningen eller för­må­nen kan anses ha sin grund i anställ­ningen, och
   2. det inte finns något anställ­nings­för­hål­lande mel­lan utgi­va­ren och mot­ta­ga­ren. Lag (2017:1218).

Undan­tag från skyl­dig­he­ten att lämna kon­troll­upp­gift

8 §   Kon­troll­upp­gift ska inte läm­nas om
   1. sådan ersätt­ning eller för­mån för arbete som en fysisk per­son eller ett dödsbo har gett ut, under för­ut­sätt­ning att
      a) ersätt­ningen eller för­må­nen inte mot­sva­rar en utgift i en närings­verk­sam­het, och
      b) det som mot­ta­ga­ren under året har fått sam­man­lagt har haft ett värde som under­sti­ger 1 000 kro­nor,
   2. sådan ersätt­ning eller för­mån för arbete som har getts ut i annat fall än som avses i 1, under för­ut­sätt­ning att
      a) det som mot­ta­ga­ren under året har fått sam­man­lagt har haft ett värde som under­sti­ger 100 kro­nor, och
      b) skat­te­av­drag inte har gjorts,
   3. sådan ersätt­ning eller för­mån som har redo­vi­sats eller skulle ha redo­vi­sats per betal­nings­mot­ta­gare av utgi­va­ren eller den som avses i 5-7 §§ i en arbets­gi­var­de­kla­ra­tion eller en för­enklad arbets­gi­var­de­kla­ra­tion, eller
   4. sådan ersätt­ning för utgif­ter vid tjäns­te­re­sor som avser logi eller resa med annat trans­port­me­del än egen bil eller för­måns­bil, om det av 10 kap. 3 § andra styc­ket 8 eller 9 föl­jer att skat­te­av­drag inte ska göras från ersätt­ningen.
Lag (2018:524).

Kon­troll­upp­gif­tens inne­håll

9 §   I kon­troll­upp­gif­ten ska föl­jande upp­gif­ter läm­nas:
   1. vär­det av den ersätt­ning eller för­mån som har getts ut,
   2. anta­let dagar med sjö­in­komst samt på vil­ket far­tyg och i vil­ket fart­om­råde tjänst­gö­ringen har ägt rum,
   3. om Skat­te­ver­ket har bestämt vär­det av en för­mån enligt 2 kap. 10 b eller 10 c § soci­al­av­giftsla­gen (2000:980),
   4. om ersätt­ningen ges ut på grund av tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring eller sådant avtal om tjäns­te­pen­sion som avses i 28 kap. 2 § andra styc­ket inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229),
   5. arbets­stäl­le­num­mer enligt lagen (1984:533) om arbets­stäl­le­num­mer m.m., om ett sådant har till­de­lats,
   6. arbets­plat­sens adress, om betal­nings­mot­ta­ga­ren har haft endast en arbets­plats i en och samma anställ­ning, och
   7. den del av vär­det av den ersätt­ning eller för­mån som har getts ut som är ersätt­ning för sty­rel­se­ar­bete.

Om kon­troll­upp­gif­ten avser en ersätt­ning med ett sådant engångs­be­lopp på grund av per­son­skada som avses i 11 kap. 38 § inkomst­skat­te­la­gen, ska det i kon­troll­upp­gif­ten anges om engångs­be­lopp på grund av samma skada har getts ut tidi­gare samt i så fall med vil­ket belopp och under vil­ket utbe­tal­ningsår.

Om kon­troll­upp­gif­ten avser ersätt­ning eller för­mån som inte ska tas upp till beskatt­ning men är avgifts­plik­tig enligt soci­al­av­giftsla­gen, ska i kon­troll­upp­gif­ten vär­det på sådan ersätt­ning eller för­mån anges sär­skilt. Lag (2022:1690).

10 §   Om den upp­gifts­skyl­dige har gett ut annan ersätt­ning för utgif­ter vid tjäns­te­re­sor än som avses i 8 § 4 och det av 10 kap. 3 § andra styc­ket 8 eller 9 föl­jer att skat­te­av­drag inte ska göras från ersätt­ningen, är det till­räck­ligt att det i kon­troll­upp­gif­ten anges att sådan ersätt­ning har getts ut. Lag (2018:524).

Vär­de­ring av ersätt­ningar och för­må­ner

11 §   Vär­det av ersätt­ningar och för­må­ner som har getts ut i annat än pengar ska beräk­nas i enlig­het med bestäm­mel­serna i 61 kap. inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

Vid beräk­ning av vär­det av kost­för­mån och bil­för­mån får bestäm­mel­serna i 61 kap. 18, 19 och 19 b §§ inkomst­skat­te­la­gen tilläm­pas bara om Skat­te­ver­ket har beslu­tat det enligt 2 kap. 10 b § soci­al­av­giftsla­gen (2000:980).

Vär­det av för­mån av bostad i Sve­rige som inte är en semes­ter­bo­stad eller en bostad som avses i 61 kap. 3 a § inkomst­skat­te­la­gen ska beräk­nas enligt sådana vär­de­ta­bel­ler som avses i 2 kap. 10 a § första styc­ket 1 och andra styc­ket soci­al­av­giftsla­gen. Om Skat­te­ver­ket har bestämt vär­det enligt 2 kap. 10 c § soci­al­av­giftsla­gen, ska detta värde använ­das.


16 kap. Kon­troll­upp­gift om intäkt och avdrag i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het

Ersätt­ningar och för­må­ner

1 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas om ersätt­ningar och för­må­ner som anges i 3 § och som ska hän­fö­ras till inkomst­sla­get närings­verk­sam­het.

Kon­troll­upp­gift ska dock inte läm­nas, om ersätt­ningen eller för­må­nen har redo­vi­sats eller skulle ha redo­vi­sats av utgi­va­ren i en arbets­gi­var­de­kla­ra­tion. Lag (2023:22).

2 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas för fysiska per­so­ner och, i de fall som avses i 3 § 2, även för juri­diska per­so­ner av den som har gett ut ersätt­ning eller för­mån. Lag (2017:387).

3 §   I kon­troll­upp­gif­ten ska föl­jande upp­gif­ter läm­nas:
   1. sådant utbe­talt stöd eller efter­skänkt belopp som avses i 29 kap. inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229), och
   2. betal­ning för
      a) nytt­jan­det av eller rät­ten att nyttja upp­hovs­rätt till lit­te­rärt, konst­när­ligt eller veten­skap­ligt verk, inklu­sive bio­graf­film, patent, varu­märke, möns­ter eller modell, rit­ning, hem­ligt recept eller hem­lig till­verk­nings­me­tod, eller
      b) upp­lys­ning om erfa­ren­hets­rön av indust­ri­ell, kom­mer­si­ell eller veten­skap­lig natur. Lag (2017:387).

Skogs-​​, skogsskade-​​ och upp­hovs­man­na­konto

4 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas om
   1. insätt­ning enligt
      a) 21 kap. inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) på skogs­konto eller skogs­ska­de­konto, och
      b) 32 kap. inkomst­skat­te­la­gen på upp­hovs­man­na­konto,
   2. uttag och utbe­tal­ning enligt
      a) 21 kap. 36 § inkomst­skat­te­la­gen från ett skogs­konto eller ett skogs­ska­de­konto, och
      b) 32 kap. 8 § inkomst­skat­te­la­gen från ett upp­hovs­man­na­konto, samt
   3. över­lå­telse, pant­sätt­ning eller över­ta­gande av medel, om dessa för­hål­lan­den är kända, enligt
      a) 21 kap. 40 och 41 §§ inkomst­skat­te­la­gen på skogs­konto eller skogs­ska­de­konto, och
      b) 32 kap. 11 § första styc­ket 1 eller 2 inkomst­skat­te­la­gen på upp­hovs­man­na­konto.

5 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas för kon­to­ha­va­ren av det kon­to­fö­rande kre­di­tin­sti­tu­tet.

6 §   I kon­troll­upp­gif­ten ska föl­jande upp­gif­ter läm­nas:
   1. insatt belopp,
   2. utta­get eller utbe­talt belopp, och
   3. över­lå­telse, pant­sätt­ning eller över­ta­gande av kon­to­me­del.


17 kap. Kon­troll­upp­gift om rän­te­in­koms­ter och annan avkast­ning på ford­rings­rät­ter

Skyl­dig­het att lämna kon­troll­upp­gift

1 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas om rän­te­in­koms­ter.

Kon­troll­upp­gift ska också läm­nas om annan avkast­ning än kapi­tal­vinst som hän­för sig till ford­rings­rät­ter och som utgör intäkt i inkomst­sla­get kapi­tal.

För vem och av vem ska kon­troll­upp­gift läm­nas?

2 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas för fysiska per­so­ner och döds­bon.

3 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas av den som har till­go­do­räk­nat eller beta­lat ut ränta eller annan avkast­ning.

Upp­gifts­skyl­diga är andra juri­diska per­so­ner än döds­bon.

Undan­tag från skyl­dig­he­ten att lämna kon­troll­upp­gift

4 §   Kon­troll­upp­gift om rän­te­in­koms­ter eller annan avkast­ning behö­ver inte läm­nas
   1. för ett konto som det inte finns ett per­son­num­mer för och som har öpp­nats före den 1 janu­ari 1985, om rän­tan under­sti­ger 100 kro­nor under året eller, om kon­tot inne­has av mer än en per­son, rän­tan för var och en av dem under­sti­ger 100 kro­nor,
   2. om den sam­man­lagda rän­tan på kon­ton i annat fall än som avses i 1 under­sti­ger 100 kro­nor under året för en per­son,
   3. för skogs­konto, skogs­ska­de­konto, upp­hovs­man­na­konto och pen­sions­spar­konto, och
   4. för till­gångar på ett inve­ste­rings­spar­konto, om kon­tot vid tid­punk­ten när avkast­ningen över­för­des eller beta­la­des in till kon­tot inne­ha­des av en obe­grän­sat skatt­skyl­dig fysisk per­son eller ett obe­grän­sat skatt­skyl­digt dödsbo.

Första styc­ket 4 gäl­ler inte ränta och annan avkast­ning på till­gångar som avses i 42 kap. 38 § eller ränta som avses i 42 kap. 42 § andra styc­ket 3 inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).
Lag (2011:1289).

Kon­troll­upp­gif­tens inne­håll

5 §   I kon­troll­upp­gif­ten ska upp­gift läm­nas om till­go­do­räk­nad eller utbe­tald ränta och annan avkast­ning.

Om den upp­gifts­skyl­dige inte kan ange hur stor del av utbe­talt belopp som utgör ränta, ska upp­gift om det sam­man­lagda utbe­talda belop­pet läm­nas i kon­troll­upp­gif­ten.

När två eller flera per­so­ner inne­har ett konto

6 §   Om ett konto inne­has av två eller flera per­so­ner, ska ränta eller annan avkast­ning för­de­las mel­lan dem efter deras ande­lar i rän­tan eller i annan avkast­ning eller, om dessa ande­lar inte är kända för den upp­gifts­skyl­dige, i lika stora ande­lar.

Om ett konto inne­has av fler än fem per­so­ner och en per­son för­fo­gar över kon­tot, behö­ver kon­troll­upp­gift bara läm­nas för den per­son som för­fo­gar över kon­tot.


18 kap. Kon­troll­upp­gift om rän­teut­gif­ter

Skyl­dig­het att lämna kon­troll­upp­gift

1 §    /Upp­hör att gälla U:2026-​01-01/ Kon­troll­upp­gift ska läm­nas om rän­teut­gif­ter.

1 §    /Trä­der i kraft I:2026-​01-01/ Kon­troll­upp­gift ska läm­nas om sådana rän­teut­gif­ter som avses i 42 kap. 6 b-6 g och 8 §§ inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229). Lag (2024:1179).

För vem och av vem ska kon­troll­upp­gift läm­nas?

2 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas för fysiska per­so­ner och döds­bon.

3 §    /Upp­hör att gälla U:2026-​01-01/ Kon­troll­upp­gift ska läm­nas av den som har tagit emot ränta.

Upp­gifts­skyl­diga är andra juri­diska per­so­ner än döds­bon.

Enskild som bara har tagit emot dröjsmåls­ränta behö­ver inte lämna kon­troll­upp­gift.

3 §    /Trä­der i kraft I:2026-​01-01/ Kon­troll­upp­gift ska läm­nas av den som har tagit emot ränta.

Upp­gifts­skyl­diga är andra juri­diska per­so­ner än döds­bon.
Lag (2024:1179).

Undan­tag från skyl­dig­he­ten att lämna kon­troll­upp­gift

4 §   Kon­troll­upp­gift om rän­teut­gif­ter behö­ver inte läm­nas om den sam­man­lagda rän­tan för en per­son under­sti­ger 100 kro­nor under året.

Kon­troll­upp­gif­tens inne­håll

5 §    /Upp­hör att gälla U:2026-​01-01/ I kon­troll­upp­gif­ten ska upp­gift läm­nas om mot­ta­gen ränta.

Om någon del av rän­tan har beta­lats i för­skott, ska upp­gift bara läm­nas om den del av rän­tan som avser tiden till och med den 31 janu­ari året efter beskatt­nings­å­ret.

Om kon­troll­upp­gif­ten avser en sådan rän­teut­gift som avses i 42 kap. 6 b-6 g och 8 §§ inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229), ska detta framgå av kon­troll­upp­gif­ten. Lag (2024:1178).

5 §    /Trä­der i kraft I:2026-​01-01/ I kon­troll­upp­gif­ten ska upp­gift läm­nas om mot­ta­gen ränta.

Om någon del av rän­tan har beta­lats i för­skott, ska upp­gift bara läm­nas om den del av rän­tan som avser tiden till och med den 31 janu­ari året efter beskatt­nings­å­ret. Lag (2024:1179).

När två eller flera per­so­ner är betal­nings­an­sva­riga för en skuld

6 §   Om två eller flera per­so­ner är betal­nings­an­sva­riga för en skuld, ska rän­tan för­de­las mel­lan dem efter deras ande­lar i rän­tan eller, om dessa ande­lar inte är kända för den upp­gifts­skyl­dige, i lika stora ande­lar.

Om en skuld är gemen­sam för fler än fem per­so­ner, behö­ver kon­troll­upp­gift bara läm­nas för den per­son som kan anses som före­trä­dare för dem.


19 kap. Kon­troll­upp­gift om avkast­ning på delä­gar­rät­ter

Skyl­dig­het att lämna kon­troll­upp­gift

1 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas om ränta och utdel­ning på delä­gar­rät­ter.

Kon­troll­upp­gift ska också läm­nas om annan avkast­ning än kapi­tal­vinst som hän­för sig till delä­gar­rät­ter och som utgör intäkt i inkomst­sla­get kapi­tal.

För vem och av vem ska kon­troll­upp­gift läm­nas?

2 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas för fysiska per­so­ner och döds­bon.

3 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas av den som har till­go­do­räk­nat eller beta­lat ut ränta, utdel­ning eller annan avkast­ning.

Undan­tag från skyl­dig­he­ten att lämna kon­troll­upp­gift

4 §   Kon­troll­upp­gift ska inte läm­nas om ränta, utdel­ning eller annan avkast­ning på
   1. till­gångar på pen­sions­spar­konto, och
   2. till­gångar på ett inve­ste­rings­spar­konto, om kon­tot vid tid­punk­ten när avkast­ningen över­för­des eller beta­la­des in till kon­tot inne­ha­des av en obe­grän­sat skatt­skyl­dig fysisk per­son eller ett obe­grän­sat skatt­skyl­digt dödsbo.

Första styc­ket 2 gäl­ler inte ränta, utdel­ning och annan avkast­ning på till­gångar som avses i 42 kap. 38 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229). Lag (2011:1289).

Kon­troll­upp­gif­tens inne­håll

5 §   I kon­troll­upp­gif­ten ska upp­gift läm­nas om till­go­do­räk­nad eller utbe­tald ränta, utdel­ning och annan avkast­ning.

När fler än fem per­so­ner inne­har en depå eller ett konto

6 §   Om en depå eller ett konto inne­has av fler än fem per­so­ner och en per­son för­fo­gar över depån eller kon­tot, behö­ver kon­troll­upp­gift bara läm­nas för den per­son som för­fo­gar över depån eller kon­tot.


20 kap. Kon­troll­upp­gift om avytt­ring av ande­lar i vissa fon­der och fond­fö­re­tag

Skyl­dig­het att lämna kon­troll­upp­gift

1 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas om avytt­ring av ande­lar i
   1. en vär­de­pap­pers­fond,
   2. ett sådant fond­fö­re­tag som dri­ver verk­sam­het i Sve­rige enligt 1 kap. 7 § lagen (2004:46) om vär­de­pap­pers­fon­der,
   3. en spe­ci­al­fond, eller
   4. en utländsk spe­ci­al­fond som mark­nads­förs i Sve­rige enligt lagen (2013:561) om för­val­tare av alter­na­tiva inve­ste­rings­fon­der. Lag (2013:585).

För vem och av vem ska kon­troll­upp­gift läm­nas?

2 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas för fysiska per­so­ner och döds­bon.

3 §   Kon­troll­upp­gift om avytt­ring genom inlö­sen eller avytt­ring som avses i 44 kap. 8 a § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) ska läm­nas av
   1. sådana fond­bo­lag som avses i 1 kap. 1 § första styc­ket 8 lagen (2004:46) om vär­de­pap­pers­fon­der eller av ett för­va­rings­in­sti­tut, om för­valt­ningen av vär­de­pap­pers­fon­den eller fond­fö­re­ta­get har över­gått till insti­tu­tet,
   2. AIF-​för­val­tare som för­val­tar sådana fon­der som avses i 1 § 3 och 4, eller av ett för­va­rings­in­sti­tut, om för­valt­ningen av fon­den har över­gått till insti­tu­tet,
   3. för­valt­nings­bo­lag som dri­ver verk­sam­het i Sve­rige enligt 1 kap. 6 § lagen om vär­de­pap­pers­fon­der, och
   4. fond­fö­re­tag som dri­ver verk­sam­het i Sve­rige enligt 1 kap. 7 § lagen om vär­de­pap­pers­fon­der.

Om ett för­valt­nings­bo­lag, ett fond­fö­re­tag eller en utländsk AIF-​för­val­tare har slu­tit avtal med ett vär­de­pap­pers­in­sti­tut om att ombe­sörja för­sälj­ning och inlö­sen av ande­lar, ska kon­troll­upp­gif­ten i stäl­let läm­nas av vär­de­pap­pers­in­sti­tu­tet.

Om en andel är för­val­tar­re­gi­stre­rad ska i stäl­let för­val­ta­ren lämna kon­troll­upp­gif­ten. Lag (2013:585).

4 §   Kon­troll­upp­gift om annan avytt­ring än inlö­sen av ande­lar i sådana fon­der och fond­fö­re­tag som avses i 1 § ska läm­nas av för­val­tare, om ande­larna är för­val­tar­re­gi­stre­rade.

Om en andel i ett fond­fö­re­tag eller i en utländsk spe­ci­al­fond inte är för­val­tar­re­gi­stre­rad, ska kon­troll­upp­gift läm­nas av ett vär­de­pap­pers­in­sti­tut i det fall detta med­ver­kar vid avytt­ringen. Lag (2013:585).

Undan­tag från skyl­dig­he­ten att lämna kon­troll­upp­gift

5 §   Kon­troll­upp­gift ska inte läm­nas om avytt­ring av
   1. till­gångar på pen­sions­spar­konto, och
   2. till­gångar på ett inve­ste­rings­spar­konto, om kon­tot vid tid­punk­ten för avytt­ringen inne­ha­des av en obe­grän­sat skatt­skyl­dig fysisk per­son eller ett obe­grän­sat skatt­skyl­digt dödsbo. Lag (2011:1289).

Kon­troll­upp­gif­tens inne­håll

6 §   I kon­troll­upp­gif­ten ska föl­jande upp­gif­ter läm­nas:
   1. kapi­tal­vinst eller kapi­tal­för­lust,
   2. slag av fond,
   3. fon­dens iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter,
   4. om fon­den är mark­nads­no­te­rad, och
   5. om det är fråga om en avytt­ring som avses i 44 kap. 8 a § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

Om den upp­gifts­skyl­dige sak­nar upp­gift om ersätt­ning vid avytt­ring, ska ande­lens mark­nads­värde på avytt­rings­da­gen använ­das vid beräk­ning av kapi­tal­vinst eller kapi­tal­för­lust.
Om avytt­rings­da­gen inte är känd, ska mark­nads­vär­det på dagen då avytt­ringen regi­stre­ra­des använ­das.

Om upp­gift sak­nas om anskaff­nings­ut­gift, ska upp­gift läm­nas om ersätt­ningen vid avytt­ringen efter avdrag för utgif­terna för avytt­ringen i stäl­let för kapi­tal­vins­ten eller kapi­tal­för­lus­ten. Lag (2011:1289).


21 kap. Kon­troll­upp­gift om avytt­ring av ford­rings­rät­ter och vissa andra delä­gar­rät­ter

Skyl­dig­het att lämna kon­troll­upp­gift

1 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas om
   1. avytt­ring av andra delä­gar­rät­ter än sådana som avses i 20 kap. 1 § och av ford­rings­rät­ter, om inte kon­troll­upp­gift ska läm­nas enligt 2,
   2. slut­fö­rande av options-​​ och ter­mins­af­fä­rer, som inte inne­bär för­värv eller för­sälj­ning av egen­dom, samt
   3. utfär­dande av optio­ner.

För vem och av vem ska kon­troll­upp­gift läm­nas?

2 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas för fysiska per­so­ner och döds­bon.

3 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas av
   1. vär­de­pap­pers­in­sti­tut i de fall de med­ver­kar vid avytt­ring av delä­gar­rätt eller ford­rings­rätt och kon­troll­upp­gift inte ska läm­nas av dem som avses i 2-7,
   2. vär­de­pap­pers­in­sti­tut i de fall de regi­stre­rar en option eller en ter­min eller på annat sätt med­ver­kar vid utfär­dan­det av optio­nen eller vid slut­fö­ran­det av options-​​ eller ter­mins­af­fä­ren,
   3. kre­dit­mark­nads­fö­re­tag,
   4. garan­ti­myn­dig­he­ten enligt lagen (1995:1571) om insätt­nings­ga­ranti eller lagen (1999:158) om inve­ste­rar­skydd,
   5. den som har beta­lat ut ersätt­ning vid avytt­ring genom inlö­sen,
   6. för­säk­rings­gi­vare som har beta­lat ut ersätt­ning på grund av en sådan för­säk­ring som ett vär­de­pap­pers­bo­lag har teck­nat för ska­de­stånds­skyl­dig­het som det kan komma att ådra sig när tjäns­ter utförs i rörel­sen, och
   7. den som för eller har fört ett inve­ste­rings­spar­konto vid avytt­ring som avses i 44 kap. 8 a § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229). Lag (2011:1289).

Undan­tag från skyl­dig­he­ten att lämna kon­troll­upp­gift

4 §   Kon­troll­upp­gift ska inte läm­nas om avytt­ring av
   1. till­gångar på pen­sions­spar­konto, och
   2. till­gångar på ett inve­ste­rings­spar­konto, om kon­tot vid tid­punk­ten för avytt­ringen inne­ha­des av en obe­grän­sat skatt­skyl­dig fysisk per­son eller ett obe­grän­sat skatt­skyl­digt dödsbo.

Första styc­ket 2 gäl­ler inte avytt­ring av till­gångar som avses i 42 kap. 38 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).
Lag (2011:1289).

Kon­troll­upp­gif­tens inne­håll

5 §   I kon­troll­upp­gif­ten ska föl­jande upp­gif­ter läm­nas:
   1. den ersätt­ning som har över­ens­kom­mits efter avdrag för för­sälj­nings­pro­vi­sion och lik­nande utgif­ter,
   2. anta­let delä­gar­rät­ter eller ford­rings­rät­ter,
   3. delä­gar­rät­ter­nas eller ford­rings­rät­ter­nas slag och sort,
   4. den kon­tanta ersätt­ningen vid sådana byten av ande­lar som avses i 48 a kap. 2 § och 49 kap. 2 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229), samt
   5. om det är fråga om en avytt­ring som avses i 44 kap. 8 a § inkomst­skat­te­la­gen samt den ersätt­ning som avses i den para­gra­fen.

Om ett ter­mins­av­tal slut­förs genom att den ena par­ten säl­jer en till­gång sam­ti­digt som samma part för­vär­var en mindre till­gång av samma slag, får upp­gift läm­nas om brut­to­er­sätt­ningen vid för­sälj­ningen. Lag (2011:1289).

6 §   Om en utbe­tal­ning avser även annat än ersätt­ning för delä­gar­rät­ter eller ford­rings­rät­ter och den upp­gifts­skyl­dige inte kan ange hur stor del av utbe­talt belopp som utgör ersätt­ning för sådana rät­ter, ska upp­gift om det sam­man­lagda utbe­talda belop­pet läm­nas i kon­troll­upp­gif­ten.

När delä­gar­rät­ter eller ford­rings­rät­ter ägs gemen­samt av flera per­so­ner

7 §   Om delä­gar­rät­ter eller ford­rings­rät­ter ägs gemen­samt av flera per­so­ner och det vid avytt­ringen har upp­rät­tats en rap­port enligt 9 kap. 27 § lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den, behö­ver kon­troll­upp­gift bara läm­nas för den per­son som anges i rap­por­ten. Lag (2017:699).


22 kap. Kon­troll­upp­gift om vissa andra för­hål­lan­den

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om skyl­dig­het att lämna kontroll-​​upp­gift om
   - över­lå­telse av pri­vat­bo­stads­rätt och ande­lar i vissa bostads­fö­re­tag (2 och 3 §§ ),
   - sam­fäl­lig­het (5 och 6 §§ ),
   - rän­te­bi­drag (7 § ),
   - pen­sions­för­säk­ringar och pen­sions­spar­kon­ton (8 och 9 §§ ),
   - avskatt­ning av pen­sions­för­säk­ring (10 § ),
   - tjäns­te­pen­sions­av­tal (11 § ),
   - under­lag för avkast­nings­skatt på liv­för­säk­ringar och spa­rande i en PEPP-​pro­dukt (12 § ),
   - skat­te­re­duk­tion för för­mån av hus­hålls­ar­bete (13 § ),
   - elcer­ti­fi­kat (14 § ),
   - utsläpps­rät­ter, utsläpps­minsk­nings­en­he­ter och cer­ti­fi­e­rade utsläpps­minsk­ningar (15 § ),
   - scha­blo­nin­täkt vid inne­hav av ett inve­ste­rings­spar­konto (16 § ),
   - scha­blo­nin­täkt vid inne­hav av ande­lar i vär­de­pap­pers­fon­der, fond­fö­re­tag, spe­ci­al­fon­der och utländska spe­ci­al­fon­der (17-21 §§ ),
   - gåva (22 § ),
   - inve­ste­rarav­drag (23 och 24 §§ ),
   - skat­te­re­duk­tion för mikro­pro­duk­tion av för­ny­bar el (25 § ),
   - utnytt­jande av vissa per­so­na­lop­tio­ner (26 § ),
   - avgift till arbets­lös­hets­kassa (27 § ), och
   - inne­hav av kapi­tal­för­säk­ring och avtal om spa­rande i en PEPP-​pro­dukt (28-30 §§ ). Lag (2024:1136).

Över­lå­telse av pri­vat­bo­stads­rätt och ande­lar i vissa bostads­fö­re­tag

2 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas om över­lå­telse av en pri­vat­bo­stads­rätt.

Kon­troll­upp­gift ska läm­nas för fysiska per­so­ner och döds­bon av pri­vat­bo­stads­fö­re­ta­get.

I kon­troll­upp­gif­ten ska föl­jande upp­gif­ter läm­nas:
   1. lägen­he­tens beteck­ning,
   2. tid­punk­ten för över­lå­tel­sen och för över­lå­ta­rens för­värv,
   3. ersätt­ningen vid över­lå­tel­sen,
   4. om över­lå­ta­ren för­vär­vade pri­vat­bo­stads­rät­ten efter år 1983, ersätt­ningen vid detta för­värv,
   5. över­lå­ta­rens andel av inne­stå­ende medel i inre repa­ra­tions­fond eller lik­nande fond vid avytt­ringen och, om över­lå­ta­ren för­vär­vade pri­vat­bo­stads­rät­ten efter år 1973, ande­len vid detta för­värv,
   6. kapi­tal­till­skott som har läm­nats efter år 1973 och som över­lå­ta­ren enligt 46 kap. 7 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) får räkna in i omkost­nads­be­lop­pet, samt
   7. om över­lå­ta­ren för­vär­vade pri­vat­bo­stads­rät­ten senast år 1973, över­lå­ta­rens andel av pri­vat­bo­stads­fö­re­ta­gets för­mö­gen­het den 1 janu­ari 1974, beräk­nad enligt 46 kap. 14 § inkomst­skat­te­la­gen.

3 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas om över­lå­telse av en med­lems eller en delä­ga­res andel i en svensk eko­no­misk för­e­ning eller ett svenskt aktie­bo­lag som inte upp­fyl­ler vill­ko­ren i 2 kap. 17 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) för att vara ett pri­vat­bo­stads­fö­re­tag men som till­han­da­hål­ler bostä­der åt sina med­lem­mar eller delä­gare i bygg­na­der som ägs av för­e­ningen eller bola­get, om det till ande­len är knu­tet en sådan bostad.

Kon­troll­upp­gift ska läm­nas för fysiska per­so­ner och döds­bon av sådana svenska eko­no­miska för­e­ningar och svenska aktie­bo­lag som avses i första styc­ket.

I kon­troll­upp­gif­ten ska föl­jande upp­gif­ter läm­nas:
   1. bosta­dens beteck­ning,
   2. tid­punk­ten för över­lå­tel­sen och för över­lå­ta­rens för­värv,
   3. ersätt­ningen vid över­lå­tel­sen, samt
   4. om över­lå­ta­ren för­vär­vade ande­len efter år 1983, ersätt­ningen vid detta för­värv.

4 §   Har upp­hävts genom lag (2017:387).

Sam­fäl­lig­het

5 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas om utdel­ning till delä­gare i sådana sam­fäl­lig­he­ter som avses i 6 kap. 6 § första styc­ket inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

Kon­troll­upp­gift ska läm­nas för fysiska per­so­ner och döds­bon av den juri­diska per­son som för­val­tar sam­fäl­lig­he­ten.

I kon­troll­upp­gif­ten ska upp­gift läm­nas om utbe­tald utdel­ning och hur stor del av utdel­ningen som kom­mer från intäkt av skogs­bruk som bedrivs i sam­fäl­lig­he­ten.

6 §   Om en pri­vat­bo­stads­fas­tig­het har del i en annan sam­fäl­lig­het än som avses i 6 kap. 6 § första styc­ket inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229), ska kon­troll­upp­gift läm­nas om pri­vat­bo­stads­fas­tig­he­tens andel av sam­fäl­lig­he­tens inkoms­ter som är avkast­ning av kapi­tal.

Kon­troll­upp­gift ska läm­nas för fysiska per­so­ner och döds­bon av den juri­diska per­son som för­val­tar sam­fäl­lig­he­ten.

I kon­troll­upp­gif­ten ska upp­gift läm­nas om pri­vat­bo­stads­fas­tig­he­tens andel av sam­fäl­lig­he­tens inkoms­ter till den del dessa över­sti­ger 1 500 kro­nor. Lag (2023:792).

Rän­te­bi­drag

7 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas om stat­liga rän­te­bi­drag för bostads­än­da­mål.

Kon­troll­upp­gift ska läm­nas för fysiska per­so­ner och döds­bon av Bover­ket.
I kon­troll­upp­gif­ten ska upp­gift läm­nas om utbe­talt rän­te­bi­drag eller efter­gi­ven åter­be­tal­nings­skyl­dig­het.
Pen­sions­för­säk­ringar och pen­sions­spar­kon­ton

8 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas om pen­sions­för­säk­ringar och pen­sions­spar­kon­ton.

Kon­troll­upp­gift ska läm­nas för fysiska per­so­ner och döds­bon av för­säk­rings­gi­vare och pen­sions­spa­rin­sti­tut.

I kon­troll­upp­gif­ten ska upp­gift läm­nas om betalda pre­mier och gjorda inbe­tal­ningar som avdrag får göras för enligt 59 kap. 2 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

9 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas om
   1. sådan över­fö­ring av hela vär­det i en pen­sions­för­säk­ring som avses i 58 kap. 18 § tredje styc­ket inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229), och
   2. för­säk­rings­gi­vares över­lå­telse eller över­fö­ring av en pen­sions­för­säk­ring till en annan för­säk­rings­gi­vare eller till en annan del av för­säk­rings­gi­va­rens verk­sam­het.

Kon­troll­upp­gift ska läm­nas för fysiska per­so­ner av den för­säk­rings­gi­vare som har över­fört vär­det i för­säk­ringen eller över­lå­tit eller över­fört för­säk­ringen.

I kon­troll­upp­gif­ten ska upp­gift läm­nas om det över­låtna eller över­förda vär­det och den dag då över­lå­tel­sen eller över­fö­ringen gjor­des. Kon­troll­upp­gif­ten ska också inne­hålla nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter för den för­säk­rade och den mot­ta­gande för­säk­rings­gi­va­ren samt för pen­sions­för­säk­rings­av­ta­let hos den över­lå­tande eller över­fö­rande för­säk­rings­gi­va­ren och hos den mot­ta­gande för­säk­rings­gi­va­ren. Lag (2019:741).

Avskatt­ning av pen­sions­för­säk­ring

10 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas om omstän­dig­he­ter som med­för eller kan med­föra avskatt­ning av en pen­sions­för­säk­ring enligt 58 kap. 19 eller 19 a § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

Kon­troll­upp­gift ska läm­nas för fysiska per­so­ner och döds­bon av för­säk­rings­gi­vare.

I kon­troll­upp­gif­ten ska upp­gift läm­nas om den omstän­dig­het som med­för eller kan med­föra avskatt­ning och det kapi­tal som hän­för sig till för­säk­ringen när omstän­dig­he­ten inträf­far. Kon­troll­upp­gif­ten ska också inne­hålla nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter för den för­säk­rade och pen­sions­för­säk­rings­av­ta­let. Lag (2019:741).

Tjäns­te­pen­sions­av­tal

11 §   Kon­troll­upp­gift som avses i 9 och 10 §§ ska också läm­nas av utländska tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut om sådana avtal om tjäns­te­pen­sion som är jäm­för­bara med pen­sions­för­säk­ring.

Under­lag för avkast­nings­skatt på liv­för­säk­ringar och spa­rande i en PEPP-​pro­dukt

12 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas om sådan för­säk­ring, sådant avtal om tjäns­te­pen­sion eller sådant spa­rande i en PEPP- pro­dukt som avses i 2 § första styc­ket 6-10 och 13 lagen (1990:661) om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del.

Kon­troll­upp­gift ska läm­nas för juri­diska per­so­ner och fysiska per­so­ner av för­säk­rings­gi­vare, tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut och före­tag som till­han­da­hål­ler PEPP-​pro­duk­ter.

I kon­troll­upp­gif­ten ska upp­gift läm­nas om kapi­tal­un­der­lag för för­säk­ringen, avta­let om tjäns­te­pen­sion respek­tive spa­ran­det i PEPP-​pro­duk­ten beräk­nat enligt 3 a-3 c §§ lagen om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del.

Av kon­troll­upp­gif­ten ska det framgå om för­säk­ringen är en pen­sions­för­säk­ring eller en kapi­tal­för­säk­ring eller om kon­troll­upp­gif­ten avser en PEPP-​pro­dukt respek­tive om avta­let om tjäns­te­pen­sion är jäm­för­bart med en pen­sions­för­säk­ring eller en kapi­tal­för­säk­ring. I fråga om en pen­sions­för­säk­ring och ett sådant avtal om tjäns­te­pen­sion som är jäm­för­bart med en pen­sions­för­säk­ring ska kon­troll­upp­gif­ten även inne­hålla nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter för dessa. Lag (2022:1760).

Skat­te­re­duk­tion för för­mån av hus­hålls­ar­bete

13 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas om skat­te­re­duk­tion för för­mån av hus­hålls­ar­bete enligt 67 kap. inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229), om den som utför arbe­tet var god­känd för F-​skatt vid någon av de tid­punk­ter som anges i 67 kap. 16 § 1 inkomst­skat­te­la­gen eller har ett intyg eller någon annan hand­ling som avses i 67 kap. 17 § samma lag.

Kon­troll­upp­gift ska dock inte läm­nas, om under­la­get för skat­te­re­duk­tio­nen har redo­vi­sats eller skulle ha redo­vi­sats av utgi­va­ren av för­må­nen i en arbets­gi­var­de­kla­ra­tion.

Kon­troll­upp­gift ska läm­nas för fysiska per­so­ner och döds­bon av den som har gett ut för­må­nen.

I kon­troll­upp­gif­ten ska upp­gift läm­nas om under­la­get för skat­te­re­duk­tio­nen och hur stor del av under­la­get som avser sådant hus­hålls­ar­bete som anges i 67 kap. 13 § inkomst­skat­te­la­gen. Lag (2017:387).

Elcer­ti­fi­kat

14 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas om avytt­ring av elcer­ti­fi­kat.

Kon­troll­upp­gift ska läm­nas för fysiska per­so­ner och döds­bon av Sta­tens ener­gi­myn­dig­het.

I kon­troll­upp­gif­ten ska upp­gift läm­nas om anta­let avytt­rade elcer­ti­fi­kat och för­sälj­nings­pri­set. Lag (2015:599).

Utsläpps­rät­ter, utsläpps­minsk­nings­en­he­ter och cer­ti­fi­e­rade utsläpps­minsk­ningar

15 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas om avytt­ring av utsläpps­rät­ter, utsläpps­minsk­nings­en­he­ter och cer­ti­fi­e­rade utsläpps­minsk­ningar.

Kon­troll­upp­gift ska läm­nas för fysiska per­so­ner och döds­bon av Sta­tens ener­gi­myn­dig­het.

I kon­troll­upp­gif­ten ska upp­gift läm­nas om anta­let avytt­rade utsläpps­rät­ter, utsläpps­minsk­nings­en­he­ter och cer­ti­fi­e­rade utsläpps­minsk­ningar.

Scha­blo­nin­täkt för inve­ste­rings­spar­konto

16 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas om sådan scha­blo­nin­täkt för inve­ste­rings­spar­konto som avses i 42 kap. 36 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

Kon­troll­upp­gift ska läm­nas för fysiska per­so­ner och döds­bon av den som för eller har fört inve­ste­rings­spar­kon­tot.

I kon­troll­upp­gif­ten ska upp­gift läm­nas om stor­le­ken på scha­blo­nin­täk­ten.

Scha­blo­nin­täkt vid inne­hav av ande­lar i vissa fon­der och fond­fö­re­tag

17 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas om scha­blo­nin­täkt vid inne­hav av ande­lar i sådana fon­der och fond­fö­re­tag som avses i 20 kap. 1 §. Lag (2013:585).

18 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas för fysiska per­so­ner och döds­bon. Lag (2011:1289).

19 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas av
      1. sådana fond­bo­lag som avses i 1 kap. 1 § första styc­ket 8 lagen (2004:46) om vär­de­pap­pers­fon­der eller av ett för­va­rings­in­sti­tut, om för­valt­ningen av vär­de­pap­pers­fon­den eller fond­fö­re­ta­get har över­gått till insti­tu­tet,
      2. AIF-​för­val­tare som för­val­tar sådana fon­der som avses i 20 kap. 1 § 3 och 4, eller av ett för­va­rings­in­sti­tut om för­valt­ningen av fon­den har över­gått till insti­tu­tet,
      3. för­valt­nings­bo­lag som dri­ver verk­sam­het i Sve­rige enligt 1 kap. 6 § lagen om vär­de­pap­pers­fon­der, och
      4. fond­fö­re­tag som dri­ver verk­sam­het i Sve­rige enligt 1 kap. 7 § lagen om vär­de­pap­pers­fon­der.

Om ett för­valt­nings­bo­lag, ett fond­fö­re­tag eller en utländsk AIF-​för­val­tare har slu­tit avtal med ett vär­de­pap­pers­in­sti­tut om att ombe­sörja för­sälj­ning och inlö­sen av ande­lar, ska kon­troll­upp­gif­ten i stäl­let läm­nas av vär­de­pap­pers­in­sti­tu­tet.

Om en andel är för­val­tar­re­gi­stre­rad ska i stäl­let för­val­ta­ren lämna kon­troll­upp­gif­ten. Lag (2013:585).

20 §   Kon­troll­upp­gift ska inte läm­nas om scha­blo­nin­täkt vid inne­hav av till­gångar på ett pen­sions­spar­konto eller ett inve­ste­rings­spar­konto. Lag (2011:1289).

21 §   I kon­troll­upp­gif­ten ska upp­gift läm­nas om stor­le­ken på sådan scha­blo­nin­täkt som avses i 42 kap. 43 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229). Lag (2011:1289).

Gåva

22 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas om sådan gåva som avses i 67 kap. 20 och 21 §§ inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229), om den som har läm­nat gåvan är känd. Kon­troll­upp­gift ska läm­nas för den som har gett gåvan av den som tagit emot gåvan. I kon­troll­upp­gif­ten ska upp­gift läm­nas om det gåvo­be­lopp som har tagits emot under året. Lag (2019:455).

Inve­ste­rarav­drag

23 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas om inve­ste­rarav­drag enligt 43 kap. inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

Kon­troll­upp­gift ska läm­nas för fysiska per­so­ner och döds­bon av det före­tag som inve­ste­rarav­dra­get hän­för sig till.

I kon­troll­upp­gif­ten ska upp­gift läm­nas om
   1. under­la­get för inve­ste­rarav­drag,
   2. fysiska per­so­ners och döds­bons sam­man­lagda betal­ning för ande­lar i före­ta­get under året, som kan utgöra under­lag för inve­ste­rarav­drag,
   3. tid­punk­ten för ande­lar­nas för­vär­vande,
   4. regi­o­nen där det före­tag som inve­ste­rarav­dra­get hän­för sig till finns, vil­ken anges på NUTS 2-​nivå enligt bilaga 1 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 1059/2003 av den 26 maj 2003 om inrät­tande av en gemen­sam nomen­kla­tur för sta­tis­tiska ter­ri­to­ri­ella enhe­ter (NUTS), i lydel­sen enligt kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EU) nr 868/2014 av den 8 augusti 2014 om änd­ring av bila­gorna till Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 1059/2003 om inrät­tande av en gemen­sam nomen­kla­tur för sta­tis­tiska ter­ri­to­ri­ella enhe­ter (Nuts), och
   5. verk­sam­hets­om­rå­det för det före­tag som inve­ste­rarav­dra­get hän­för sig till, som anges på Nace-​grupp­nivå, enligt bilaga 1 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 1893/2006 av den 20 decem­ber 2006 om fast­stäl­lande av den sta­tis­tiska närings­gren­sin­del­ningen Nace rev. 2 och om änd­ring av rådets för­ord­ning (EEG) nr 3037/90, i den ursprung­liga lydel­sen.
Lag (2020:571).

24 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas om omstän­dig­het som med­för eller kan med­föra åter­fö­ring av inve­ste­rarav­drag enligt 43 kap. 22, 25, 26 eller 27 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229), om omstän­dig­he­ten är känd.

Kon­troll­upp­gift ska läm­nas för fysiska per­so­ner och döds­bon av det före­tag som inve­ste­rarav­dra­get hän­för sig till.

I kon­troll­upp­gif­ten ska upp­gift läm­nas om den omstän­dig­het som med­för eller kan med­föra åter­fö­ring av inve­ste­rarav­drag. Lag (2013:772).

Skat­te­re­duk­tion för mikro­pro­duk­tion av för­ny­bar el

25 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas om skat­te­re­duk­tion för mikro­pro­duk­tion av för­ny­bar el enligt 67 kap.
inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

Kon­troll­upp­gift ska läm­nas för fysiska per­so­ner och juri­diska per­so­ner av nät­kon­ces­sions­ha­va­ren.

I kon­troll­upp­gif­ten ska upp­gift läm­nas om
   1. hur många kilo­wat­tim­mar el som har matats in i anslut­nings­punk­ten under året,
   2. hur många kilo­wat­tim­mar el som har tagits ut i anslut­nings­punk­ten under året, och
   3. anslut­nings­punk­tens iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter.

Om flera per­so­ner har anmält till nät­kon­ces­sions­ha­va­ren att de fram­stäl­ler och matar in för­ny­bar el i en och samma anslut­nings­punkt, ska kon­troll­upp­gif­ten också inne­hålla upp­gift om den pro­cen­tu­ella ande­len av under­la­get för skat­te­re­duk­tio­nen. Lag (2014:1471).

Utnytt­jande av vissa per­so­na­lop­tio­ner

26 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas om utnytt­jande av en sådan per­so­na­lop­tion som avses i 11 a kap. inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

Kon­troll­upp­gift ska dock inte läm­nas, om upp­gift om utnytt­jande har redo­vi­sats eller skulle ha redo­vi­sats av den kon­troll­upp­gifts­skyl­dige i en arbets­gi­var­de­kla­ra­tion.

Kon­troll­upp­gift ska läm­nas för fysiska per­so­ner och döds­bon av den i vars tjänst per­so­na­lop­tio­nen har för­vär­vats.

I kon­troll­upp­gif­ten ska upp­gift läm­nas om att en per­so­na­lop­tion har utnytt­jats. Lag (2021:1163).

Avgift till arbets­lös­hets­kassa

27 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas om sådan avgift till arbets­lös­hets­kassa som avses i 67 kap. 50 § första styc­ket inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

Kon­troll­upp­gift ska läm­nas för fysiska per­so­ner och döds­bon av svenska arbets­lös­hets­kas­sor.

Kon­troll­upp­gift ska dock inte läm­nas för en med­lem som skrift­li­gen har begärt detta hos arbets­lös­hets­kas­san.

I kon­troll­upp­gif­ten ska upp­gift läm­nas om avgif­ter som har beta­lats till arbets­lös­hets­kas­san under året. Lag (2022:446).

Inne­hav av kapi­tal­för­säk­ring och avtal om spa­rande i en PEPP- pro­dukt

28 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas om inne­hav av kapi­tal­för­säk­ring och avtal om spa­rande i en PEPP-​pro­dukt.

Kon­troll­upp­gift ska läm­nas av sådana för­säk­rings­gi­vare som avses i 2 § första styc­ket 1 och 2 lagen (1990:661) om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del och sådana före­tag som avses i 2 § första styc­ket 11 och 12 samma lag. Lag (2024:1136).

29 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas för fysiska per­so­ner och döds­bon.

Kon­troll­upp­gift ska läm­nas för den fysiska per­son som inne­har kapi­tal­för­säk­ringen eller avta­let om spa­rande i en PEPP- pro­dukt vid årets utgång. Kon­troll­upp­gift ska läm­nas för döds­bon endast det år döds­fal­let inträf­far.

Om kapi­tal­för­säk­ringen eller avta­let om spa­rande i en PEPP- pro­dukt har avslu­tats, ska kon­troll­upp­gift läm­nas för den som var inne­ha­vare när för­säk­ringen eller avta­let avslu­ta­des.
Lag (2024:1136).

30 §   I kon­troll­upp­gif­ten ska upp­gift läm­nas om under­la­get för avdrag för inne­hav av kapi­tal­för­säk­ringen respek­tive avta­let om spa­rande i en PEPP-​pro­dukt beräk­nat enligt 42 kap. 49 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229). Lag (2024:1136).


22 a kap. Kon­troll­upp­gift om rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton med anled­ning av FATCA-​​avta­let

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser med anled­ning av avta­let mel­lan Sve­ri­ges rege­ring och Ame­ri­kas för­enta sta­ters rege­ring för att för­bättra inter­na­tio­nell efter­lev­nad av skat­te­reg­ler och för att genom­föra FATCA (FATCA-​​avta­let).
Bestäm­mel­serna ges i föl­jande ord­ning:
   - skyl­dig­het att lämna kon­troll­upp­gift (2 §),
   - för vem och av vem kon­troll­upp­gift ska läm­nas (3 och 4 §§), och
   - kon­troll­upp­gif­tens inne­håll (5-8 §§).
Lag (2015:69).

Skyl­dig­het att lämna kon­troll­upp­gift

2 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas om ett sådant rap­por­te­rings­plik­tigt konto som avses i 2 kap. 21 § lagen (2015:62) om iden­ti­fi­e­ring av rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton med anled­ning av FATCA-​​avta­let. Lag (2015:69).

För vem och av vem ska kon­troll­upp­gift läm­nas?

3 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas för fysiska per­so­ner och sådana enhe­ter som avses i 2 kap. 21 § lagen (2015:62) om iden­ti­fi­e­ring av rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton med anled­ning av FATCA-​​avta­let vars inne­hav av ett konto med­för att kon­tot är ett rap­por­te­rings­plik­tigt konto.

Kon­troll­upp­gift ska även läm­nas för en enhet vars inne­hav av ett konto inte med­för att kon­tot är ett rap­por­te­rings­plik­tigt konto om en eller flera fysiska per­so­ner har ett sådant bestäm­mande infly­tande som avses i 2 kap. 18 § den lagen som med­för att kon­tot är ett rap­por­te­rings­plik­tigt konto.
Kon­troll­upp­gift ska då även läm­nas för den eller de fysiska per­so­nerna. Lag (2015:69).

4 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas av ett sådant rap­por­te­rings­skyl­digt finan­si­ellt insti­tut som avses i 2 kap. 19 § lagen (2015:62) om iden­ti­fi­e­ring av rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton med anled­ning av FATCA-​​avta­let. Lag (2015:69).

Kon­troll­upp­gif­tens inne­håll

Upp­gif­ter som ska läm­nas om alla rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton

5 §   I kon­troll­upp­gif­ten ska föl­jande upp­gif­ter läm­nas för rapporterings-​​plik­tiga kon­ton:
   1. att kon­tot är ett rap­por­te­rings­plik­tigt konto,
   2. kon­tots iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter,
   3. kon­tots saldo eller värde vid utgången av året eller, om kon­tot har avslu­tats under året, att kon­tot har avslu­tats och dess saldo eller värde ome­del­bart före kon­tots avslu­tande, och
   4. när det gäl­ler kon­ton som inne­has av enhe­ter, vil­ken eller vilka av de per­so­ner som kon­troll­upp­gif­ten läm­nas för som är
      a) fysiska per­so­ner med bestäm­mande infly­tande över en pas­siv icke-​finan­si­ell enhet som är kon­to­ha­vare för det rap­por­te­rings­plik­tiga kon­tot, och
      b) kon­to­ha­vare för det rap­por­te­rings­plik­tiga kon­tot.

Om det rap­por­te­rings­plik­tiga kon­tot är ett sådant för­säk­rings­av­tal med kon­tant­värde eller liv­rän­te­av­tal som avses i 2 kap. 21 § lagen (2015:62) om iden­ti­fi­e­ring av rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton med anled­ning av FATCA-​​avta­let, avses med saldo eller värde i första styc­ket 3 kon­tant­vär­det eller åter­köps­vär­det. Lag (2018:2034).

Upp­gif­ter som ska läm­nas om rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton som är depå­kon­ton

6 §   I kon­troll­upp­gif­ten ska föl­jande upp­gif­ter läm­nas för rapporterings-​​plik­tiga kon­ton som är sådana depå­kon­ton som avses i 2 kap. 11 § första styc­ket 2 lagen (2015:62) om iden­ti­fi­e­ring av rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton med anled­ning av FATCA-​​avta­let:
   1. sam­man­lagt brut­to­be­lopp avse­ende ränta, utdel­ning respek­tive annan avkast­ning på till­gångar på kon­tot som har till­go­do­räk­nats eller beta­lats ut till kon­tot eller avse­ende kon­tot under året, och
   2. sam­man­lagt brut­to­be­lopp avse­ende ersätt­ning från för­sälj­ning eller inlö­sen av till­gångar på kon­tot som, efter avdrag för för­sälj­nings­pro­vi­sion och lik­nande utgif­ter, har till­go­do­räk­nats eller beta­lats ut till kon­tot eller avse­ende kon­tot under året.

Upp­gift enligt första styc­ket 2 ska bara läm­nas om det rap­por­te­rings­skyl­diga finan­si­ella insti­tu­tet är en vär­de­pap­per­s­cen­tral enligt lagen (1998:1479) om vär­de­pap­per­s­cen­tra­ler och kon­to­fö­ring av finan­si­ella instru­ment eller har age­rat som för­val­tare, mäk­lare, ombud eller annan form av före­trä­dare för kon­to­ha­va­ren vid för­sälj­ningen eller inlö­sen. Lag (2018:2034).

Upp­gif­ter som ska läm­nas om rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton som är inlå­nings­kon­ton

7 §   I kon­troll­upp­gif­ten ska för rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton som är sådana inlå­nings­kon­ton som avses i 2 kap. 11 § första styc­ket 1 lagen (2015:62) om iden­ti­fi­e­ring av rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton med anled­ning av FATCA-​​avta­let upp­gift läm­nas om sam­man­lagt brut­to­be­lopp avse­ende ränta som har till­go­do­räk­nats eller beta­lats ut till kon­tot under året. Lag (2018:2034).

Upp­gif­ter som ska läm­nas om rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton som var­ken är depå­kon­ton eller inlå­nings­kon­ton

8 §   I kon­troll­upp­gif­ten ska för rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton som inte är depå­kon­ton eller inlå­nings­kon­ton upp­gift läm­nas om sam­man­lagt brut­to­be­lopp som har till­go­do­räk­nats eller beta­lats ut under året avse­ende kon­tot och som det rap­por­te­rings­skyl­diga finan­si­ella insti­tu­tet är gäl­de­när eller garant för.

Med sam­man­lagt brut­to­be­lopp avses till exem­pel sam­man­räk­nade brut­to­be­lopp av betal­ningar som har gjorts med anled­ning av för­sälj­ning eller inlö­sen. Lag (2018:2034).


22 b kap. Kon­troll­upp­gift om rap­por­te­rings­plik­tiga och odo­ku­men­te­rade kon­ton med anled­ning av auto­ma­tiskt utbyte av upp­lys­ningar om finan­si­ella kon­ton

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser med anled­ning av rådets direk­tiv 2014/107/EU av den 9 decem­ber 2014 om änd­ring av direk­tiv 2011/16/EU vad gäl­ler obli­ga­to­riskt auto­ma­tiskt utbyte av upp­lys­ningar i fråga om beskatt­ning och med anled­ning av det mul­ti­la­te­rala avta­let mel­lan behö­riga myn­dig­he­ter om auto­ma­tiskt utbyte av upp­lys­ningar om finan­si­ella kon­ton som under­teck­na­des den 29 okto­ber 2014.
Bestäm­mel­serna ges i föl­jande ord­ning:
   - skyl­dig­het att lämna kon­troll­upp­gift (2 §),
   - för vem och av vem kon­troll­upp­gift ska läm­nas (3 och 4 §§),
   - kon­troll­upp­gif­tens inne­håll avse­ende rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton, (5-8 §§), och
   - kon­troll­upp­gif­tens inne­håll avse­ende odo­ku­men­te­rade kon­ton (9 §). Lag (2015:918).

Skyl­dig­het att lämna kon­troll­upp­gift

2 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas om ett sådant rap­por­te­rings­plik­tigt konto som avses i 2 kap. 20 § lagen (2015:911) om iden­ti­fi­e­ring av rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton vid auto­ma­tiskt utbyte av upp­lys­ningar om finan­si­ella kon­ton.

Kon­troll­upp­gift ska också läm­nas om ett sådant odo­ku­men­te­rat konto som avses i 2 kap. 22 § den lagen. Lag (2015:918).

För vem och av vem ska kon­troll­upp­gift läm­nas?

3 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas för fysiska per­so­ner och sådana enhe­ter som avses i 2 kap. 22 § lagen (2015:911) om iden­ti­fi­e­ring av rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton vid auto­ma­tiskt utbyte av upp­lys­ningar om finan­si­ella kon­ton vars inne­hav av ett konto med­för att kon­tot är ett rap­por­te­rings­plik­tigt konto.

Kon­troll­upp­gift ska även läm­nas för en enhet som inne­har ett konto om en eller flera fysiska per­so­ner har ett sådant bestäm­mande infly­tande som avses i 2 kap. 18 § den lagen som med­för att kon­tot är ett rap­por­te­rings­plik­tigt konto.
Kon­troll­upp­gift ska då även läm­nas för den eller de fysiska per­so­nerna. Lag (2015:918).

4 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas av ett sådant rap­por­te­rings­skyl­digt finan­si­ellt insti­tut som avses i 2 kap. 21 § lagen (2015:911) om iden­ti­fi­e­ring av rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton vid auto­ma­tiskt utbyte av upp­lys­ningar om finan­si­ella kon­ton. Lag (2015:918).

Kon­troll­upp­gif­tens inne­håll avse­ende rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton

Upp­gif­ter som ska läm­nas om alla rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton

5 §   I kon­troll­upp­gif­ten ska föl­jande upp­gif­ter läm­nas för rapporterings-​​plik­tiga kon­ton:
   1. att kon­tot är ett rap­por­te­rings­plik­tigt konto,
   2. den eller de sta­ter eller juris­dik­tio­ner som den per­son som kon­troll­upp­gif­ten läm­nas för har hem­vist i eller kan antas ha hem­vist i på det sätt som avses i 4-8 kap. lagen (2015:911) om iden­ti­fi­e­ring av rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton vid auto­ma­tiskt utbyte av upp­lys­ningar om finan­si­ella kon­ton,
   3. kon­tots iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter, och
   4. kon­tots saldo eller värde vid utgången av året eller, om kon­tot har avslu­tats under året, att kon­tot har avslu­tats.

När det gäl­ler kon­ton som inne­has av enhe­ter ska kon­troll­upp­gif­ten även inne­hålla upp­gift om vil­ken eller vilka av de per­so­ner som kon­troll­upp­gif­ten läm­nas för som är
   1. fysiska per­so­ner med bestäm­mande infly­tande över en pas­siv icke-​finan­si­ell enhet som är kon­to­ha­vare för det rap­por­te­rings­plik­tiga kon­tot, och
      a) på vil­ket sätt de utö­var bestäm­mande infly­tande, i fråga om kon­ton som grans­kats enligt bestäm­mel­serna i 7 kap. lagen om iden­ti­fi­e­ring av rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton vid auto­ma­tiskt utbyte av upp­lys­ningar om finan­si­ella kon­ton, eller
      b) om den infor­ma­tio­nen finns till­gäng­lig, på vil­ket sätt de utö­var bestäm­mande infly­tande, i fråga om kon­ton som grans­kats enligt bestäm­mel­serna i 6 kap. samma lag, och
   2. kon­to­ha­vare för det rap­por­te­rings­plik­tiga kon­tot samt om kon­to­ha­va­ren är en pas­siv icke-​finan­si­ell enhet eller en annan enhet.

Om det rap­por­te­rings­plik­tiga kon­tot är ett sådant för­säk­rings­av­tal med kon­tant­värde eller liv­rän­te­av­tal som avses i 2 kap. 22 § lagen (2015:911) om iden­ti­fi­e­ring av rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton vid auto­ma­tiskt utbyte av upp­lys­ningar om finan­si­ella kon­ton, avses med saldo eller värde i första styc­ket 4 kon­tant­vär­det eller åter­köps­vär­det. Lag (2018:2034).

Upp­gif­ter som ska läm­nas om rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton som är depå­kon­ton

6 §   I kon­troll­upp­gif­ten ska föl­jande upp­gif­ter läm­nas för rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton som är sådana depå­kon­ton som avses i 2 kap. 11 § första styc­ket 2 lagen (2015:911) om iden­ti­fi­e­ring av rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton vid auto­ma­tiskt utbyte av upp­lys­ningar om finan­si­ella kon­ton:
   1. sam­man­lagt brut­to­be­lopp avse­ende ränta, utdel­ning respek­tive annan avkast­ning på till­gångar på kon­tot som har till­go­do­räk­nats eller beta­lats ut till kon­tot eller avse­ende kon­tot under året, och
   2. sam­man­lagt brut­to­be­lopp avse­ende ersätt­ning från för­sälj­ning eller inlö­sen av till­gångar på kon­tot som, efter avdrag för för­sälj­nings­pro­vi­sion och lik­nande utgif­ter, har till­go­do­räk­nats eller beta­lats ut till kon­tot eller avse­ende kon­tot under året.

Upp­gift enligt första styc­ket 2 ska bara läm­nas om det rap­por­te­rings­skyl­diga finan­si­ella insti­tu­tet är en vär­de­pap­per­s­cen­tral enligt lagen (1998:1479) om vär­de­pap­per­s­cen­tra­ler och kon­to­fö­ring av finan­si­ella instru­ment eller har age­rat som för­val­tare, mäk­lare, ombud eller annan form av före­trä­dare för kon­to­ha­va­ren vid för­sälj­ningen eller inlö­sen. Lag (2018:2034).

Upp­gif­ter som ska läm­nas om rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton som är inlå­nings­kon­ton

7 §   I kon­troll­upp­gif­ten ska för rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton som är sådana inlå­nings­kon­ton som avses i 2 kap. 11 § första styc­ket 1 lagen (2015:911) om iden­ti­fi­e­ring av rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton vid auto­ma­tiskt utbyte av upp­lys­ningar om finan­si­ella kon­ton upp­gift läm­nas om sam­man­lagt brut­to­be­lopp avse­ende ränta som har till­go­do­räk­nats eller beta­lats ut till kon­tot under året.
Lag (2018:2034).

Upp­gif­ter som ska läm­nas om rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton som var­ken är depå­kon­ton eller inlå­nings­kon­ton

8 §   I kon­troll­upp­gif­ten ska för rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton som inte är depå­kon­ton eller inlå­nings­kon­ton upp­gift läm­nas om sam­man­lagt brut­to­be­lopp som har till­go­do­räk­nats eller beta­lats ut under året avse­ende kon­tot och som det rap­por­te­rings­skyl­diga finan­si­ella insti­tu­tet är gäl­de­när eller garant för.

Med sam­man­lagt brut­to­be­lopp avses till exem­pel det sam­man­räk­nade brut­to­be­lop­pet av betal­ningar som har gjorts med anled­ning av för­sälj­ning eller inlö­sen.
Lag (2018:2034).

Kon­troll­upp­gif­tens inne­håll avse­ende odo­ku­men­te­rade kon­ton

9 §   I kon­troll­upp­gif­ten om odo­ku­men­te­rade kon­ton ska upp­gif­ter läm­nas om kon­tots iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter och kon­tots saldo eller värde vid utgången av året.

Om det odo­ku­men­te­rade kon­tot är ett sådant för­säk­rings­av­tal med kon­tant­värde eller liv­rän­te­av­tal som avses i 2 kap. 22 § lagen (2015:911) om iden­ti­fi­e­ring av rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton vid auto­ma­tiskt utbyte av upp­lys­ningar om finan­si­ella kon­ton, avses med saldo eller värde kon­tant­vär­det eller åter­köps­vär­det. Lag (2018:2034).


22 c kap. Kon­troll­upp­gift om rap­por­te­rings­plik­tiga säl­jare som bedri­ver verk­sam­het via digi­tala platt­for­mar

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser med anled­ning av
   1. rådets direk­tiv (EU) 2021/514 av den 22 mars 2021 om änd­ring av direk­tiv 2011/16/EU om admi­nist­ra­tivt sam­ar­bete i fråga om beskatt­ning, och
   2. gäl­lande avtal mel­lan behö­riga myn­dig­he­ter om auto­ma­tiskt utbyte av upp­lys­ningar om inkoms­ter som erhål­lits genom digi­tala platt­for­mar.

Bestäm­mel­serna ges i föl­jande ord­ning:
   - defi­ni­tio­ner och för­kla­ringar (2 §),
   - för vem och av vem kon­troll­upp­gift ska läm­nas (3-7 §§),
   - kon­troll­upp­gif­tens inne­håll (8-12 §§), och
   - upp­gif­ter om ersätt­ning och valuta samt avgif­ter, pro­vi­sio­ner eller skat­ter (13 §). Lag (2022:1686).

Defi­ni­tio­ner och för­kla­ringar

2 §   Ter­mer och uttryck som används i detta kapi­tel har, om inte något annat anges, samma bety­delse som de har i lagen (2022:1681) om platt­form­so­pe­ra­tö­rers inhäm­tande av vissa upp­gif­ter på skat­te­om­rå­det. Lag (2022:1686).

För vem och av vem ska kon­troll­upp­gift läm­nas?

3 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas av sådan rap­por­te­rings­skyl­dig platt­form­so­pe­ra­tör som avses i 2 kap. 2 eller 3 § lagen (2022:1681) om platt­form­so­pe­ra­tö­rers inhäm­tande av vissa upp­gif­ter på skat­te­om­rå­det. Lag (2022:1686).

4 §   En rap­por­te­rings­skyl­dig platt­form­so­pe­ra­tör ska inte lämna kon­troll­upp­gift till Skat­te­ver­ket om en annan rap­por­te­rings­skyl­dig platt­form­so­pe­ra­tör läm­nat samma upp­gif­ter till Skat­te­ver­ket.

En rap­por­te­rings­skyl­dig platt­form­so­pe­ra­tör ska inte hel­ler lämna kon­troll­upp­gift till Skat­te­ver­ket om en annan platt­form­so­pe­ra­tör läm­nat mot­sva­rande upp­gif­ter till en behö­rig myn­dig­het i en annan med­lems­stat eller kva­li­fi­ce­rad juris­dik­tion utan­för Euro­pe­iska uni­o­nen. Lag (2022:1686).

5 §   En rap­por­te­rings­skyl­dig platt­form­so­pe­ra­tör som avses i 2 kap. 3 § lagen (2022:1681) om platt­form­so­pe­ra­tö­rers inhäm­tande av vissa upp­gif­ter på skat­te­om­rå­det är inte skyl­dig att i en kon­troll­upp­gift lämna upp­gif­ter om kva­li­fi­ce­rad berörd verk­sam­het som omfat­tas av ett gäl­lande kva­li­fi­ce­rande avtal mel­lan behö­riga myn­dig­he­ter om auto­ma­tiskt utbyte av lik­vär­diga upp­lys­ningar med en med­lems­stat om rap­por­te­rings­plik­tiga säl­jare som har sin hem­vist i den med­lems­sta­ten. Lag (2022:1686).

6 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas för den som har, eller skulle ha, iden­ti­fi­e­rats som rap­por­te­rings­plik­tig säl­jare.
Lag (2022:1686).

7 §   Om upp­gif­ter läm­nats av en annan platt­form­so­pe­ra­tör ska platt­form­so­pe­ra­tö­ren under­rätta Skat­te­ver­ket om vil­ken annan platt­form­so­pe­ra­tör som läm­nat upp­gif­terna och till vil­ken behö­rig myn­dig­het upp­gif­terna läm­nats.

En rap­por­te­rings­skyl­dig platt­form­so­pe­ra­tör som inte ska lämna några kon­troll­upp­gif­ter enligt detta kapi­tel ska i stäl­let under­rätta Skat­te­ver­ket om detta.

Under­rät­telse ska läm­nas senast den 31 janu­ari kalen­derå­ret efter den rap­por­te­rings­plik­tiga peri­o­den och inne­hålla nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter för den rap­por­te­rings­skyl­diga platt­form­so­pe­ra­tör som läm­nar under­rät­tel­sen och, vid tillämp­ning av första styc­ket, för den andra platt­form­so­pe­ra­tö­ren. Lag (2022:1686).

Kon­troll­upp­gif­tens inne­håll

Upp­gif­ter som ska läm­nas om platt­form­so­pe­ra­tö­rer

8 §   Varje rap­por­te­rings­skyl­dig platt­form­so­pe­ra­tör ska lämna upp­gift om vil­ken anknyt­ning till Sve­rige som gör att platt­form­so­pe­ra­tö­ren är rap­por­te­rings­skyl­dig enligt 2 kap. 2 eller 3 § lagen (2022:1681) om platt­form­so­pe­ra­tö­rers inhäm­tande av vissa upp­gif­ter på skat­te­om­rå­det. Lag (2022:1686).

9 §   En rap­por­te­rings­skyl­dig platt­form­so­pe­ra­tör som läm­nar upp­gif­ter åt en annan rap­por­te­rings­skyl­dig platt­form­so­pe­ra­tör ska i kon­troll­upp­gif­ten ange nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter för den rap­por­te­rings­skyl­diga platt­form­so­pe­ra­tör åt vil­ken upp­gif­ter läm­nas. Lag (2022:1686).

Upp­gif­ter som ska läm­nas om alla rap­por­te­rings­plik­tiga säl­jare

10 §   Varje rap­por­te­rings­skyl­dig platt­form­so­pe­ra­tör ska lämna föl­jande upp­gif­ter om alla rap­por­te­rings­plik­tiga säl­jare:
   1. iden­ti­fi­ka­tions­ko­den för finan­si­ellt konto, om den finns till­gäng­lig för den rap­por­te­rings­skyl­diga platt­form­so­pe­ra­tö­ren,
   2. nam­net på inne­ha­va­ren av det finan­si­ella konto till vil­ket ersätt­ning beta­lats ut eller till­go­do­räk­nats om det skil­jer sig från nam­net på den rap­por­te­rings­plik­tiga säl­ja­ren, i den mån det finns till­gäng­ligt för den rap­por­te­rings­skyl­diga platt­form­so­pe­ra­tö­ren, samt even­tu­ella andra finan­si­ella iden­ti­fi­e­rings­upp­gif­ter som den rap­por­te­rings­skyl­diga platt­form­so­pe­ra­tö­ren har till­gång till med avse­ende på den kon­to­in­ne­ha­va­ren,
   3. samt­liga sta­ter eller juris­dik­tio­ner i vilka den rap­por­te­rings­plik­tiga säl­ja­ren har hem­vist,
   4. den sam­man­lagda ersätt­ning som har beta­lats ut eller till­go­do­räk­nats för varje berörd verk­sam­het under varje kvar­tal av den rap­por­te­rings­plik­tiga peri­o­den samt anta­let berörda verk­sam­he­ter för vilka ersätt­ningen beta­lats ut eller till­go­do­räk­nats, och
   5. even­tu­ella avgif­ter, pro­vi­sio­ner eller skat­ter som den rap­por­te­rings­skyl­diga platt­form­so­pe­ra­tö­ren har hål­lit inne eller tagit ut under varje kvar­tal av den rap­por­te­rings­plik­tiga peri­o­den. Lag (2022:1686).

Upp­gif­ter som ska läm­nas om rap­por­te­rings­plik­tiga säl­jare som är enhe­ter

11 §   Varje rap­por­te­rings­skyl­dig platt­form­so­pe­ra­tör ska lämna upp­gift om före­komst av fast drift­ställe genom vil­ket berörd verk­sam­het utförs i Euro­pe­iska uni­o­nen när det gäl­ler en rap­por­te­rings­plik­tig säl­jare som är en enhet och, när sådant finns, upp­gift om i vilka med­lems­sta­ter det finns ett sådant fast drift­ställe.

Om upp­gif­ter som anges i första styc­ket inte behö­ver inhäm­tas enligt 6 kap. 5 § lagen (2022:1681) om platt­form­so­pe­ra­tö­rers inhäm­tande av vissa upp­gif­ter på skat­te­om­rå­det behö­ver de inte hel­ler läm­nas i kon­troll­upp­gif­ten. I sådana fall ska den rap­por­te­rings­skyl­diga platt­form­so­pe­ra­tö­ren ange att den använt sig av en direkt bekräf­telse genom en sådan iden­ti­fi­e­rings­tjänst som avses i samma para­graf. Lag (2022:1686).

Upp­gif­ter som ska läm­nas om rap­por­te­rings­plik­tiga säl­jare som bedri­ver berörd verk­sam­het som inne­fat­tar uthyr­ning av fast egen­dom

12 §   I kon­troll­upp­gif­ten ska föl­jande upp­gif­ter läm­nas om rap­por­te­rings­plik­tiga säl­jare:
   1. adress för varje för­teck­nad egen­dom, fast­ställd på grund­val av de för­fa­ran­den som anges i 6 kap. 7 § första styc­ket lagen (2022:1681) om platt­form­so­pe­ra­tö­rers inhäm­tande av vissa upp­gif­ter på skat­te­om­rå­det och respek­tive fas­tig­hets­be­teck­ning eller mot­sva­rig­het enligt natio­nell rätt i den med­lems­stat där egen­do­men är belä­gen, om sådana upp­gif­ter finns till­gäng­liga,
   2. den sam­man­lagda ersätt­ning som har beta­lats ut eller till­go­do­räk­nats under varje kvar­tal av den rap­por­te­rings­plik­tiga peri­o­den samt anta­let uthyr­ningar som till­han­da­hål­lits med avse­ende på varje för­teck­nad egen­dom, och
   3. när upp­gif­ter om det finns till­gäng­liga,
      a) det antal dagar som varje för­teck­nad egen­dom var uthyrd under den rap­por­te­rings­plik­tiga peri­o­den, och
      b) varje typ av för­teck­nad egen­dom. Lag (2022:1686).

Upp­gif­ter om ersätt­ning och valuta samt avgif­ter, pro­vi­sio­ner eller skat­ter

13 §   Upp­lys­ningar om ersätt­ning som beta­lats ut eller till­go­do­räk­nats i en valuta som är fast­ställd av en cen­tral­bank eller mot­sva­rande och som inte är knu­ten till en spe­ci­fik råvara ska rap­por­te­ras i den valuta som den beta­la­des ut eller till­go­do­räk­na­des i.

Om ersätt­ningen beta­la­des ut eller till­go­do­räk­na­des i en annan form än sådan valuta ska den rap­por­te­ras i svenska kro­nor, omräk­nad eller vär­de­rad på ett kon­se­kvent sätt som bestäms av den rap­por­te­rings­skyl­diga platt­form­so­pe­ra­tö­ren.

Upp­lys­ningar om even­tu­ella avgif­ter, pro­vi­sio­ner eller skat­ter som hål­lits inne eller tagits ut ska rap­por­te­ras på mot­sva­rande sätt som ersätt­ning enligt första och andra styc­kena. Lag (2022:1686).


23 kap. Kon­troll­upp­gift om utländska för­hål­lan­den

Betal­ningar till och från utlan­det

1 §   Kon­troll­upp­gift ska läm­nas om direkta och indi­rekta betal­ningar som över­sti­ger 150 000 kro­nor eller utgör del­be­tal­ningar av en summa som över­sti­ger 150 000 kro­nor, om betal­ning­arna görs
   1. till utlan­det från en obe­grän­sat skatt­skyl­dig,
   2. från utlan­det till en obe­grän­sat skatt­skyl­dig, eller
   3. inom lan­det mel­lan en obe­grän­sat skatt­skyl­dig och en begrän­sat skatt­skyl­dig.

Kon­troll­upp­gift ska läm­nas för juri­diska per­so­ner och fysiska per­so­ner av den som har för­med­lat betal­ningen.

I kon­troll­upp­gif­ten om betal­ning till utlan­det ska föl­jande upp­gif­ter läm­nas:
   1. betal­ning­ens belopp i använd valuta,
   2. betal­nings­da­tum,
   3. valuta­kod,
   4. vil­ket land som betal­ningen har gjorts till,
   5. vad betal­ningen avser, och
   6. betal­nings­mot­ta­ga­ren.

I kon­troll­upp­gif­ten om betal­ning från utlan­det ska föl­jande upp­gif­ter läm­nas:
   1. betal­ning­ens belopp i använd valuta,
   2. betal­nings­da­tum,
   3. valuta­kod, och
   4. vil­ket land som betal­ningen kom­mer från.

Begrän­sat skatt­skyl­diga

2 §   Kon­troll­upp­gif­ter enligt 15 kap., 16 kap. 1 § om ersätt­ning som avses i 16 kap. 3 § 2 samt 4 § 1 a, 2 a och 3 a, 17, 19, 20, 21 kap., 22 kap. 2, 3, 9-11, 17-21 och 23-27 §§, 22 a-22 c kap. ska även läm­nas för fysiska per­so­ner som är begrän­sat skatt­skyl­diga.

Kon­troll­upp­gift enligt 22 kap. 10 § ska också avse omstän­dig­he­ter som med­för eller kan med­föra avskatt­ning enligt 5 § första styc­ket 6, 6 a eller 7 lagen (1991:586) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta. Lag (2022:1686).

3 §   Kon­troll­upp­gif­ter enligt 16 kap. 1 § om ersätt­ning som avses i 16 kap. 3 § 2 och 22 kap. 25 § ska även läm­nas för juri­diska per­so­ner som är begrän­sat skatt­skyl­diga. Lag (2017:387).

3 a §   Kon­troll­upp­gif­ter enligt 22 a kap. ska även läm­nas för sådana enhe­ter som avses i 2 kap. 21 § lagen (2015:62) om iden­ti­fi­e­ring av rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton med anled­ning av FATCA-​​avta­let som är begrän­sat skatt­skyl­diga. Lag (2015:69).

3 b §   Kon­troll­upp­gif­ter enligt 22 b kap. ska även läm­nas för sådana enhe­ter som avses i 2 kap. 22 § lagen (2015:911) om iden­ti­fi­e­ring av rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton vid auto­ma­tiskt utbyte av upp­lys­ningar om finan­si­ella kon­ton som är begrän­sat skatt­skyl­diga. Lag (2015:918).

3 c §   Kon­troll­upp­gif­ter enligt 22 c kap. ska även läm­nas för sådana enhe­ter som avses i 2 kap. 18 § lagen (2022:1681) om platt­form­so­pe­ra­tö­rers inhäm­tande av vissa upp­gif­ter på skat­te­om­rå­det och som är begrän­sat skatt­skyl­diga.
Lag (2022:1686).

Utländska för­säk­ringar

4 §   Den som har för­med­lat en utländsk för­säk­ring som avses i 22 kap. 12 § ska lämna sådana upp­gif­ter att för­säk­rings­gi­va­ren och för­säk­rings­ta­ga­ren kan iden­ti­fie­ras.

För­bin­delse och åta­gande att lämna kon­troll­upp­gift

5 §   Utländska före­tag som dri­ver bank­verk­sam­het, vär­de­pap­pers­rö­relse, fond­verk­sam­het, finan­sie­rings­verk­sam­het eller för­säk­rings­verk­sam­het eller som till­han­da­hål­ler PEPP- pro­duk­ter i Sve­rige utan att inrätta en filial eller mot­sva­rande eta­ble­ring i lan­det, ska innan verk­sam­he­ten inleds ge in en skrift­lig för­bin­delse till Finan­sin­spek­tio­nen om att lämna kon­troll­upp­gif­ter i enlig­het med bestäm­mel­serna i denna lag. Det­samma gäl­ler en utländsk AIF-​för­val­tare som för­val­tar en spe­ci­al­fond eller som mark­nads­för en utländsk spe­ci­al­fond i Sve­rige enligt lagen (2013:561) om för­val­tare av alter­na­tiva inve­ste­rings­fon­der.

Skyl­dig­he­ten att lämna en sådan för­bin­delse gäl­ler inte ett utländskt före­tag som hör hemma i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES) och som på grund av bestäm­mel­ser i den sta­ten är för­hind­rat att lämna kon­troll­upp­gif­ter. Skyl­dig­he­ten gäl­ler inte hel­ler för­säk­rings­gi­vare inom EES som bara med­de­lar pen­sions­för­säk­ring enligt 58 kap. inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229). Lag (2022:1760).

6 §   För­säk­rings­gi­vare som med­de­lar för­säk­ring från fast drift­ställe utan­för Sve­rige men i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det, ska för varje pen­sions­för­säk­rings­av­tal ge in ett åta­gande till Skat­te­ver­ket om att lämna kon­troll­upp­gif­ter om pen­sions­för­säk­ring enligt 15 och 22 kap. samt 2 §.

Detta gäl­ler också utländska tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut som ingår sådana avtal om tjäns­te­pen­sion som är jäm­för­bara med en pen­sions­för­säk­ring.

Åta­gan­det ska inne­hålla nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter för för­säk­rings­gi­va­ren, för­säk­rings­ta­ga­ren, den för­säk­rade och pen­sions­för­säk­rings­av­ta­let.

En kopia av för­säk­rings­av­ta­let ska läm­nas in till­sam­mans med åta­gan­det.

7 §   En utländsk gåvo­mot­ta­gare som gör en sådan ansö­kan som avses i 9 § lagen (2019:453) om god­kän­nande av gåvo­mot­ta­gare vid skat­te­re­duk­tion för gåva, ska sam­ti­digt ge in ett åta­gande om att lämna kon­troll­upp­gif­ter enligt 22 kap. 22 §.
Lag (2019:455).

8 §   En sådan vär­de­pap­per­s­cen­tral som avses i 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om vär­de­pap­per­s­cen­tra­ler och kon­to­fö­ring av finan­si­ella instru­ment ska ge in ett åta­gande till Skat­te­ver­ket om att lämna kon­troll­upp­gif­ter enligt 17 och 19-22 kap. samt 2 §, om
   1. vär­de­pap­per­s­cen­tra­len hör hemma i en annan stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det än Sve­rige,
   2. vär­de­pap­per­s­cen­tra­len inte bedri­ver verk­sam­het från ett fast drift­ställe i Sve­rige,
   3. vär­de­pap­per­s­cen­tra­len
      a) kom­mer att till­go­do­räkna eller betala ut ränta, utdel­ning eller annan avkast­ning,
      b) kom­mer att betala ut ersätt­ning vid avytt­ring genom inlö­sen, eller
      c) kom­mer att vidta någon åtgärd som med­för skyl­dig­het att lämna kon­troll­upp­gift enligt 20 kap. och 22 kap. 17-21 §§, och
   4. detta görs för ett sådant avstäm­nings­bo­lag som avses i 1 kap. 10 § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551).

Åta­gan­det ska inne­hålla nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter för vär­de­pap­per­s­cen­tra­len och avstäm­nings­bo­la­get.

Det som sägs i första styc­ket 2-4 och andra styc­ket om vär­de­pap­per­s­cen­tral gäl­ler även andra utländska juri­diska per­so­ner än vär­de­pap­per­s­cen­tra­ler. Lag (2016:64).


24 kap. Övriga bestäm­mel­ser om kon­troll­upp­gif­ter

När ska kon­troll­upp­gif­ter läm­nas?

Huvud­re­geln

1 §   Kon­troll­upp­gif­ter ska läm­nas för varje kalen­derår och ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast den 31 janu­ari när­mast föl­jande kalen­derår.

Kon­troll­upp­gif­ter om pen­sions­för­säk­ringar och tjäns­te­pen­sions­av­tal

2 §   Kon­troll­upp­gift enligt 22 kap. 9-11 §§ ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket inom 30 dagar från den dag då den omstän­dig­het som utlöste kon­troll­upp­gifts­skyl­dig­he­ten inträf­fade. Lag (2019:741).

Kon­troll­upp­gif­ter med anled­ning av auto­ma­tiskt utbyte av upp­lys­ningar om finan­si­ella kon­ton

2 a §   Kon­troll­upp­gif­ter enligt 22 a och 22 b kap. ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast den 15 maj när­mast föl­jande kalen­derår. Lag (2015:918).

Kon­troll­upp­gif­ter om skogs-​​, skogsskade-​​ och upp­hovs­man­na­konto

3 §   Kon­troll­upp­gift enligt 16 kap. 4 § 1 ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast den 30 juni när­mast föl­jande kalen­derår.

Upp­gif­ter som ska fin­nas i alla kon­troll­upp­gif­ter

4 §   En kon­troll­upp­gift ska inne­hålla
   1. nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter för den upp­gifts­skyl­dige och den som kon­troll­upp­gif­ten läm­nas för,
   2. upp­gift om skat­te­av­drag och inne­hål­len utländsk käll­skatt, samt
   3. upp­gift om huruvida den per­son som kon­troll­upp­gif­ten läm­nas för är före­tags­le­dare, när­stå­ende till en sådan per­son eller delä­gare, om upp­gif­ten läm­nas av ett fåmans­fö­re­tag eller ett fåmans­han­dels­bo­lag.

Kon­troll­upp­gif­ter enligt 22 a-22 c kap. ska dock bara inne­hålla upp­gif­ter enligt första styc­ket 1. Lag (2022:1686).


25 kap. Undan­tag från kon­troll­upp­gifts­skyl­dig­het

1 §   Skyl­dig­he­ten att lämna kon­troll­upp­gif­ter gäl­ler inte upp­gif­ter som sak­nar bety­delse för
   1. bestäm­mande av under­lag för att ta ut skatt eller avgift enligt de lagar som anges i 14 kap. 1 § 1,
   2. bestäm­mande av under­lag för att ta ut egen­av­gif­ter enligt 3 kap. soci­al­av­giftsla­gen (2000:980),
   3. regi­stre­ring av skat­te­av­drag,
   4. bestäm­mande av skat­te­re­duk­tion,
   5. beräk­ning av pen­sions­grun­dande inkomst enligt 59 kap.
soci­al­för­säk­rings­bal­ken,
   6. beskatt­ning enligt
      a) lagen (1991:586) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta, och
      b) lagen (1991:591) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta artis­ter m.fl., och 7. Sve­ri­ges åta­gan­den inom det inter­na­tio­nella utby­tet av infor­ma­tion.


26 kap. Skatte­de­kla­ra­tion

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - vem som ska lämna en skatte­de­kla­ra­tion (2 §),
   - vil­ken sorts skatte­de­kla­ra­tion som ska läm­nas (3-9 §§),
   - redo­vis­nings­pe­ri­o­der (10-17 §§),
   - vad de olika skatte­de­kla­ra­tio­nerna ska inne­hålla (18-25 §§),
   - när en skatte­de­kla­ra­tion ska läm­nas (26-37 §§),
   - att viss verk­sam­het ska redo­vi­sas för sig (39 §), och
   - änd­ring eller tillägg av upp­gif­ter om betal­nings­mot­ta­gare (40 och 41 §§). Lag (2017:387).

Vem ska lämna en skatte­de­kla­ra­tion?

2 §   En skatte­de­kla­ra­tion ska läm­nas av
   1. den som är skyl­dig att göra skat­te­av­drag eller betala arbets­gi­var­av­gif­ter eller som har gjort ett skat­te­av­drag utan att vara skyl­dig att göra det,
   2. den som är betal­nings­skyl­dig enligt mer­vär­dess­kat­te­la­gen (2023:200),
   3. den som ska regi­stre­ras enligt 7 kap. 1 § första styc­ket 4 eller 5,
   4. den som är skyl­dig att justera ingå­ende mer­vär­desskatt enligt 12 kap. 27-31 §§ eller 15 kap. mer­vär­dess­kat­te­la­gen,
   5. den som är skatt­skyl­dig för punkt­skatt enligt någon av de lagar som anges i 3 kap. 15 §,
   6. den som är skatt­skyl­dig enligt lagen (1991:586) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta eller lagen (1991:591) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta artis­ter m.fl. och som ska redo­visa och betala skatt enligt 13 kap. 6 och 7 §§,
   7. den som begär avdrag för ingå­ende mer­vär­desskatt enligt 13 kap. 7 § mer­vär­dess­kat­te­la­gen, och
   8. den som beta­lar ut ersätt­ning som är under­lag för stat­lig ålderspen­sions­av­gift enligt lagen (1998:676) om stat­lig ålderspen­sions­av­gift. Lag (2023:208).

Vil­ken sorts skatte­de­kla­ra­tion ska läm­nas?

Arbets­gi­var­de­kla­ra­tion

3 §   Skat­te­av­drag och arbets­gi­var­av­gif­ter ska redo­vi­sas i en arbets­gi­var­de­kla­ra­tion för redo­vis­nings­pe­ri­o­der. Det gäl­ler även ersätt­ning som är under­lag för stat­lig ålderspen­sions­av­gift enligt lagen (1998:676) om stat­lig ålderspen­sions­av­gift.

Den som är regi­stre­rad ska lämna en arbets­gi­var­de­kla­ra­tion för varje redo­vis­nings­pe­riod. Om den regi­stre­rade skrift­li­gen upp­ly­ser Skat­te­ver­ket om att det var­ken finns skat­te­av­drag, arbets­gi­var­av­gif­ter eller ersätt­ning som är under­lag för stat­lig ålderspen­sions­av­gift att redo­visa för en viss redo­vis­nings­pe­riod, behö­ver dekla­ra­tion dock inte läm­nas för den peri­o­den. Det gäl­ler även om bara en för­enklad arbets­gi­var­de­kla­ra­tion enligt 4 § ska läm­nas för redo­vis­nings­pe­ri­o­den. Lag (2017:387).

För­enklad arbets­gi­var­de­kla­ra­tion

4 §   En fysisk per­son eller ett dödsbo som har beta­lat ut ersätt­ning för arbete till en annan fysisk per­son får full­göra skyl­dig­he­ten att lämna arbets­gi­var­de­kla­ra­tion för den ersätt­ningen genom att lämna en för­enklad arbets­gi­var­de­kla­ra­tion, om ersätt­ningen inte utgör utgift i en närings­verk­sam­het som utbe­ta­la­ren bedri­ver.

En för­enklad arbets­gi­var­de­kla­ra­tion ska bara läm­nas för redo­vis­nings­pe­ri­o­der då ersätt­ning har beta­lats ut. En dekla­ra­tion ska läm­nas för varje betal­nings­mot­ta­gare.

Mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tion

5 §   Den som är skyl­dig att lämna en skatte­de­kla­ra­tion enligt 2 § 2, 3 eller 4 ska, om inte annat föl­jer av 7 § första eller andra styc­ket, full­göra skyl­dig­he­ten genom att lämna en mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tion för redo­vis­nings­pe­ri­o­der.

Den som är regi­stre­rad ska lämna en mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tion för varje redo­vis­nings­pe­riod. Lag (2023:208).

Punkt­skatte­de­kla­ra­tion

6 §   Punkt­skatt ska redo­vi­sas i en punkt­skatte­de­kla­ra­tion för redo­vis­nings­pe­ri­o­der om inte annat föl­jer av 8 §.

Den som är regi­stre­rad enligt 7 kap. 1 a § första styc­ket 1 och 2 eller 1 b § ska lämna en punkt­skatte­de­kla­ra­tion för varje redo­vis­nings­pe­riod. Lag (2023:76).

Sär­skilda skatte­de­kla­ra­tio­ner

7 §   Den som är betal­nings­skyl­dig bara på grund av fel­ak­tigt debi­te­rad mer­vär­desskatt enligt 16 kap. 23 § mer­vär­dess­kat­te­la­gen (2023:200) ska redo­visa betal­ningen i en sär­skild skatte­de­kla­ra­tion för den redo­vis­nings­pe­riod då debi­te­ringen har gjorts. Om betal­ningen har redo­vi­sats och en hand­ling eller ett med­de­lande som avses i 17 kap. 22 § mer­vär­dess­kat­te­la­gen utfär­das, tilläm­pas 7 kap. 50 § i den lagen.

Den som är betal­nings­skyl­dig bara på grund av för­värv av sådana nya trans­port­me­del eller punkt­skat­te­plik­tiga varor som avses i 3 kap. 2 eller 3 § mer­vär­dess­kat­te­la­gen ska redo­visa mer­vär­dess­kat­ten i en sär­skild skatte­de­kla­ra­tion för varje för­värv.

Den som vid en till­fäl­lig uni­ons­in­tern leve­rans av ett nytt trans­port­me­del begär avdrag för ingå­ende skatt enligt 13 kap. 7 § mer­vär­dess­kat­te­la­gen ska redo­visa skat­ten i en sär­skild skatte­de­kla­ra­tion för varje leve­rans. Lag (2023:208).

8 §   Punkt­skatt ska redo­vi­sas i en sär­skild skatte­de­kla­ra­tion för varje hän­delse som med­för skatt­skyl­dig­het, om den som är skyl­dig att lämna skatte­de­kla­ra­tion är skatt­skyl­dig enligt
   1. lagen (1994:1776) om skatt på energi, lagen (2022:155) om tobaks­skatt eller lagen (2022:156) om alko­holskatt och ska regi­stre­ras enligt 7 kap. 1 a § första styc­ket 3, eller
   2. lagen om skatt på energi, lagen (2016:1067) om skatt på kemi­ka­lier i viss elekt­ro­nik, lagen (2018:696) om skatt på vissa niko­tin­hal­tiga pro­duk­ter, lagen om tobaks­skatt eller lagen om alko­holskatt och inte ska regi­stre­ras till följd av 7 kap. 1 a §. Lag (2023:804).

9 §   Den som är skyl­dig att lämna skatte­de­kla­ra­tion enligt 2 § 6 ska lämna en sär­skild skatte­de­kla­ra­tion för varje skat­te­plik­tig ersätt­ning.

Redo­vis­nings­pe­ri­o­der

Kalen­der­må­nad är huvud­re­geln

10 §   En redo­vis­nings­pe­riod omfat­tar en kalen­der­må­nad, om inte något annat före­skrivs.

Kalen­der­kvar­tal och beskatt­ningsår för mer­vär­desskatt

11 §   Om beskatt­nings­un­der­la­get för mer­vär­desskatt, exklu­sive uni­ons­in­terna för­värv och import, beräk­nas sam­man­lagt uppgå till högst 40 mil­jo­ner kro­nor för beskatt­nings­å­ret, ska redo­vis­nings­pe­ri­o­den för mer­vär­desskatt vara ett kalen­der­kvar­tal. Om samma under­lag beräk­nas sam­man­lagt uppgå till högst en mil­jon kro­nor, ska redo­vis­nings­pe­ri­o­den vara ett beskatt­ningsår.

12 §   För den som är skyl­dig att lämna skatte­de­kla­ra­tion enligt 2 § 3 är redo­vis­nings­pe­ri­o­den ett kalen­der­kvar­tal.

Kor­tare redo­vis­nings­pe­riod än kalen­der­kvar­tal eller beskatt­ningsår

13 §   Skat­te­ver­ket ska besluta att redo­vis­nings­pe­ri­o­den för mer­vär­desskatt ska vara en kalen­der­må­nad i stäl­let för ett kalen­der­kvar­tal eller en kalen­der­må­nad eller ett kalen­der­kvar­tal i stäl­let för ett beskatt­ningsår om
   1. den dekla­ra­tions­skyl­dige begär det, eller
   2. det finns sär­skilda skäl.

Ett beslut enligt första styc­ket 1 ska gälla minst 24 på varandra föl­jande kalen­der­må­na­der, om inte sär­skilda skäl talar emot det.

Från vil­ken tid­punkt gäl­ler en änd­ring mel­lan kalen­der­kvar­tal och kalen­der­må­nad?

14 §   Ett beslut enligt 13 § första styc­ket 2 om att redo­vis­nings­pe­ri­o­den för mer­vär­desskatt ska vara en kalen­der­må­nad i stäl­let för ett kalen­der­kvar­tal gäl­ler från ingången av det kalen­der­kvar­tal som har gått ut när­mast före dagen för beslu­tet. Om beslu­tet med­de­las efter den tid­punkt då dekla­ra­tion enligt 26 § ska läm­nas för kalen­der­kvar­ta­let eller om dekla­ra­tion har läm­nats för kalen­der­kvar­ta­let då beslu­tet med­de­las, ska beslu­tet dock gälla från ingången av det kalen­der­kvar­tal då det med­de­la­des.

Om det finns sär­skilda skäl, gäl­ler första styc­ket även beslut enligt 13 § första styc­ket 1.

15 §   Om redo­vis­nings­pe­ri­o­den för mer­vär­desskatt änd­ras till en kalen­der­må­nad i stäl­let för ett kalen­der­kvar­tal eller omvänt i andra fall än de som avses i 14 §, ska den nya redo­vis­nings­pe­ri­o­den börja gälla efter utgången av det kalen­der­kvar­tal då den dekla­ra­tions­skyl­dige under­rät­tade Skat­te­ver­ket om änd­ringen enligt 7 kap. 4 § eller Skat­te­ver­ket beslu­tade om änd­ringen.

Från vil­ken tid­punkt gäl­ler en änd­ring från eller till beskatt­ningsår?

16 §   Om redo­vis­nings­pe­ri­o­den för mer­vär­desskatt änd­ras från eller till ett beskatt­ningsår, ska den nya redo­vis­nings­pe­ri­o­den gälla från ingången respek­tive efter utgången av det beskatt­ningsår då den dekla­ra­tions­skyl­dige under­rät­tade Skat­te­ver­ket om änd­ringen enligt 7 kap. 4 § eller Skat­te­ver­ket beslu­tade om änd­ringen.

Kalen­der­vecka som redo­vis­nings­pe­riod för punkt­skatt

16 a §   För den som är regi­stre­rad distans­för­säl­jare enligt 4 c kap. 3 § lagen (1994:1776) om skatt på energi, 6 kap. 3 § lagen (2022:155) om tobaks­skatt eller 6 kap. 3 § lagen (2022:156) om alko­holskatt ska redo­vis­nings­pe­ri­o­den vara en kalen­der­vecka. Lag (2022:174).

Beskatt­ningsår som redo­vis­nings­pe­riod för punkt­skatt

17 §   För den som kan beräk­nas redo­visa punkt­skatt med ett net­to­be­lopp på högst 50 000 kro­nor för beskatt­nings­å­ret får Skat­te­ver­ket besluta att redo­vis­nings­pe­ri­o­den för punkt­skat­ten ska vara ett beskatt­ningsår.

Redo­vis­nings­pe­ri­o­den för punkt­skatt ska bestäm­mas att gälla från ingången av det beskatt­ningsår då den dekla­ra­tions­skyl­dige ansökte om att ha beskatt­ningsår som redo­vis­nings­pe­riod eller från utgången av det beskatt­ningsår då den dekla­ra­tions­skyl­dige under­rät­tade Skat­te­ver­ket om en änd­ring av redo­vis­nings­pe­ri­o­den enligt 7 kap. 4 § eller ver­ket beslu­tade om en sådan änd­ring.

Beslu­tet upp­hör att gälla om den dekla­ra­tions­skyl­dige för­sätts i kon­kurs. Den pågående redo­vis­nings­pe­ri­o­den löper i sådana fall ut vid utgången av den kalen­der­må­nad då kon­kurs­be­slu­tet har fat­tats.

Beslut enligt första styc­ket får inte fat­tas för den som har kalen­der­vecka som redo­vis­nings­pe­riod enligt 16 a §.
Lag (2022:174).

Vad ska de olika skatte­de­kla­ra­tio­nerna inne­hålla?

Samt­liga skatte­de­kla­ra­tio­ner

18 §   En skatte­de­kla­ra­tion ska inne­hålla
   1. nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter,
   2. upp­gift om den redo­vis­nings­pe­riod som redo­vis­ning läm­nas för, och
   3. de ytter­li­gare upp­gif­ter som Skat­te­ver­ket behö­ver för att kunna beräkna och kon­trol­lera skat­ten och avgif­terna.

Arbets­gi­var­de­kla­ra­tion

19 §   En arbets­gi­var­de­kla­ra­tion ska inne­hålla upp­gift om
   1. sam­man­lagda skat­te­av­drag och arbets­gi­var­av­gif­ter,
   2. det sam­man­lagda belop­pet av sådan ersätt­ning som avses i 10 kap. 5 § första styc­ket 4 och 5 inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) och som utbe­ta­la­ren är skyl­dig att göra skat­te­av­drag för,
   3. den sam­man­lagda ersätt­ning som utgörs av ränta, utdel­ning och annan avkast­ning och som utbe­ta­la­ren är skyl­dig att göra skat­te­av­drag för, och
   4. det sam­man­lagda belop­pet av bidrag som avses i 1 § första styc­ket 6 lagen (1990:659) om sär­skild löneskatt på vissa för­värv­sin­koms­ter. Lag (2017:387).

19 a §   En arbets­gi­var­de­kla­ra­tion ska även för varje betal­nings­mot­ta­gare inne­hålla upp­gift om
   1. den ersätt­ning för arbete som utbe­ta­la­ren är skyl­dig att göra skat­te­av­drag för,
   2. den ersätt­ning som utbe­ta­la­ren är skyl­dig att göra skat­te­av­drag för enligt 13 kap. 3 och 4 §§,
   3. skat­te­av­dra­gets belopp,
   4. den ersätt­ning som utbe­ta­la­ren är skyl­dig att betala arbets­gi­var­av­gif­ter för,
   5. ersätt­ning som är under­lag för stat­lig ålderspen­sions­av­gift enligt lagen (1998:676) om stat­lig ålderspen­sions­av­gift,
   6. avdrag med tillämp­ning av 2 kap. 21 § soci­al­av­giftsla­gen (2000:980), och
   7. arbets­plat­sens adress, om betal­nings­mot­ta­ga­ren har haft endast en arbets­plats i en och samma anställ­ning under redo­vis­nings­pe­ri­o­den.

Arbets­gi­var­de­kla­ra­tio­nen ska dock inte inne­hålla upp­gift enligt första styc­ket 1-4 om ersätt­ningen är sådan som avses i 10 kap. 5 § första styc­ket 4 och 5 inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229). Lag (2022:1073).

19 b §   En arbets­gi­var­de­kla­ra­tion ska för varje betal­nings­mot­ta­gare som upp­gif­ter läm­nas om enligt 19 a § också inne­hålla föl­jande upp­gif­ter:
   1. upp­gift om annan ersätt­ning än som avses i 19 a §, om ersätt­ningen är sådan ersätt­ning eller för­mån som avses i 15 kap. 2 § och ersätt­ningen eller för­må­nen har getts ut av den dekla­ra­tions­skyl­dige eller ska anses utgi­ven av denne enligt 11 kap. 5-7 §§,
   2. anta­let dagar med sjö­in­komst samt på vil­ket far­tyg och i vil­ket fart­om­råde tjänst­gö­ringen har ägt rum,
   3. om Skat­te­ver­ket har bestämt vär­det av en för­mån enligt 2 kap. 10 b eller 10 c § soci­al­av­giftsla­gen (2000:980),
   4. arbets­stäl­le­num­mer enligt lagen (1984:533) om arbets­stäl­le­num­mer m.m., om ett sådant har till­de­lats,
   5. det under­lag för skat­te­re­duk­tion för för­mån av hus­hålls­ar­bete enligt 67 kap. inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) som har getts ut av den dekla­ra­tions­skyl­dige, om den som utför arbe­tet var god­känd för F-​skatt vid någon av de tid­punk­ter som anges i 67 kap. 16 § 1 inkomst­skat­te­la­gen eller har ett intyg eller någon annan hand­ling som avses i 67 kap. 17 § samma lag,
   6. hur stor del av under­la­get enligt 5 som avser sådant hus­hålls­ar­bete som anges i 67 kap. 13 § inkomst­skat­te­la­gen,
   7. upp­gift om att en sådan per­so­na­lop­tion som avses i 11 a kap. inkomst­skat­te­la­gen har utnytt­jats, om per­so­na­lop­tio­nen har för­vär­vats i den dekla­ra­tions­skyl­di­ges tjänst,
   8. den ersätt­ning eller för­mån för upp­lå­telse av en pri­vat­bo­stad eller en bostad som inne­has med hyres­rätt som har getts ut av den dekla­ra­tions­skyl­dige, och
   9. den del av vär­det av den ersätt­ning eller för­mån som har getts ut som är ersätt­ning för sty­rel­se­ar­bete.

Om det som har beta­lats ut är ett sådant engångs­be­lopp på grund av per­son­skada som avses i 11 kap. 38 § inkomst­skat­te­la­gen, ska det i arbets­gi­var­de­kla­ra­tio­nen anges om engångs­be­lopp på grund av samma skada har getts ut tidi­gare samt i så fall med vil­ket belopp och under vil­ket utbe­tal­ningsår.

Om det som har beta­lats ut är en ersätt­ning eller en för­mån som inte ska tas upp till beskatt­ning men är avgifts­plik­tig enligt soci­al­av­giftsla­gen, ska vär­det på en sådan ersätt­ning eller för­mån anges sär­skilt i arbets­gi­var­de­kla­ra­tio­nen.
Lag (2022:1686).

19 c §   Om den dekla­ra­tions­skyl­dige har gett ut ersätt­ning för utgif­ter vid tjäns­te­re­sor och det av 10 kap. 3 § andra styc­ket 8 eller 9 föl­jer att skat­te­av­drag inte ska göras från ersätt­ningen, är det trots vad som före­skrivs i 19 b § första styc­ket 1 till­räck­ligt att det i arbets­gi­var­de­kla­ra­tio­nen anges att sådan ersätt­ning har getts ut.

Ersätt­ning som avser utgift för logi eller resa med annat trans­port­me­del än egen bil eller för­måns­bil ska dock inte anges i arbets­gi­var­de­kla­ra­tio­nen. Lag (2018:524).

19 d §   Även om det inte finns någon skyl­dig­het enligt 19 a-19 c §§ att lämna upp­gif­ter om en viss betal­nings­mot­ta­gare i en arbets­gi­var­de­kla­ra­tion får sådana upp­gif­ter ändå läm­nas, om upp­gif­ter om mot­ta­ga­ren annars ska läm­nas i en kon­troll­upp­gift enligt 15 kap. eller 22 kap. 13 eller 26 §§.

Det gäl­ler dock inte upp­gif­ter om sådan ersätt­ning som avses i 10 kap. 5 § första styc­ket 4 och 5 inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229). Lag (2017:1226).

19 e §   Om en betal­nings­mot­ta­gare har ingått ett sådant soci­al­av­gifts­av­tal som avses i 5 kap. 5 §, ska arbets­gi­var­de­kla­ra­tio­nen i stäl­let för det som före­skrivs i 19-19 c §§ inne­hålla föl­jande upp­gif­ter:
   1. den ersätt­ning som arbets­gi­var­av­gif­ter ska beta­las för,
   2. avdrag med tillämp­ning av 2 kap. 21 § soci­al­av­giftsla­gen (2000:980), och
   3. peri­o­dens arbets­gi­var­av­gif­ter. Lag (2017:387).

19 f §   Vid sär­skild beräk­ning av arbets­gi­var­av­gif­ter, all­män löne­av­gift och sär­skild löneskatt enligt 5 § lagen (2016:1053) om sär­skild beräk­ning av vissa avgif­ter för växa-​före­tag eller 5 § lagen (2021:423) om sär­skild beräk­ning av vissa avgif­ter för arbets­gi­vare ska utbe­ta­la­ren lämna
   1. upp­gift om annat stöd som har bevil­jats utbe­ta­la­ren under beskatt­nings­å­ret och de två före­gå­ende beskatt­nings­å­ren och som anses vara sådant stöd av mindre bety­delse som avses i
   - kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EU) nr 1407/2013 av den 18 decem­ber 2013 om tillämp­ningen av artik­larna 107 och 108 i för­dra­get om Euro­pe­iska uni­o­nens funk­tions­sätt på stöd av mindre bety­delse,
   - kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EU) nr 1408/2013 av den 18 decem­ber 2013 om tillämp­ningen av artik­larna 107 och 108 i för­dra­get om Euro­pe­iska uni­o­nens funk­tions­sätt på stöd av mindre bety­delse inom jord­bruks­sek­torn, eller
   - kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EU) nr 717/2014 av den 27 juni 2014 om tillämp­ningen av artik­larna 107 och 108 i för­dra­get om Euro­pe­iska uni­o­nens funk­tions­sätt på stöd av mindre bety­delse inom fiskeri-​​ och vattenbruks-​​sek­torn,
   2. upp­gift om annat stöd som har bevil­jats utbe­ta­la­ren under de tre senaste åren och som anses vara sådant stöd av mindre bety­delse som avses i kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EU) 2023/2831 av den 13 decem­ber 2023 om tillämp­ningen av artik­larna 107 och 108 i för­dra­get om Euro­pe­iska uni­o­nens funk­tions­sätt på stöd av mindre bety­delse, och
   3. de övriga upp­gif­ter som Skat­te­ver­ket behö­ver för att kunna bedöma om sär­skild beräk­ning får göras. Lag (2024:1157).

För­enklad arbets­gi­var­de­kla­ra­tion

20 §   En för­enklad arbets­gi­var­de­kla­ra­tion ska inne­hålla upp­gift om
   1. den ersätt­ning som utbe­ta­la­ren är skyl­dig att göra skat­te­av­drag för och betala arbets­gi­var­av­gif­ter för,
   2. verk­ställt skat­te­av­drag,
   3. peri­o­dens arbets­gi­var­av­gif­ter, och
   4. avdrag för sådan pre­li­mi­när skat­te­re­duk­tion för hus­hålls­ar­bete som avses i 17 § första styc­ket 2 lagen (2009:194) om för­fa­ran­det vid skat­te­re­duk­tion för hus­hålls­ar­bete.

Mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tion

21 §   En mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tion ska inne­hålla upp­gift om
   1. utgå­ende skatt,
   2. ingå­ende skatt, och
   3. leve­ran­ser, för­värv och över­fö­ringar av varor som trans­por­te­ras mel­lan EU-​län­der.

En mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tion som ska läm­nas av en grupp­hu­vud­man ska inne­hålla upp­gif­ter för hela grup­pen.
Lag (2023:208).

Punkt­skatte­de­kla­ra­tion

22 §   En punkt­skatte­de­kla­ra­tion ska inne­hålla upp­gift om
   1. skat­tens brut­to­be­lopp,
   2. yrkade avdrag, och
   3. skat­tens net­to­be­lopp.

22 a §   I stäl­let för vad som anges i 22 § ska en punkt­skatte­de­kla­ra­tion från den som är skatt­skyl­dig enligt lagen (2023:75) om skatt på över­in­täk­ter från el inne­hålla upp­gift om
   1. antal mega­wat­tim­mar skat­te­plik­tig el som matats in under kva­li­fi­ce­rade tim­mar under redo­vis­nings­pe­ri­o­den,
   2. sum­man av samt­liga timin­täk­ter under redo­vis­nings­pe­ri­o­den,
   3. finan­si­ellt juste­rings­be­lopp, och
   4. skat­tens net­to­be­lopp.

För en skatt­skyl­dig som enligt 21 § lagen om skatt på över­in­täk­ter från el väl­jer att för en kraft­pro­duk­tions­an­lägg­ning beräkna timin­täk­ter och sär­skilt tak­be­lopp sepa­rat gäl­ler föl­jande. Dessa upp­gif­ter ska redo­vi­sas för sig. I dekla­ra­tio­nen ska då även upp­gift som avses i första styc­ket 1 redo­vi­sas sepa­rat för anlägg­ningen. Om en skatt­skyl­dig redo­vi­sar upp­gif­ter för flera kraft­pro­duk­tions­an­lägg­ningar ska upp­gif­terna för dessa anlägg­ningar läg­gas sam­man. Lag (2023:76).

23 §   Punkt­skatt ska redo­vi­sas för den redo­vis­nings­pe­riod då skatt­skyl­dig­he­ten inträ­der.

Om skatt­skyl­dig­het för ener­giskatt på elekt­risk kraft inträ­der enligt 11 kap. 7 § första styc­ket 1 a lagen (1994:1776) om skatt på energi, ska dock skat­ten redo­vi­sas för den redo­vis­nings­pe­riod som inleds en månad efter utgången av den redo­vis­nings­pe­riod då skatt­skyl­dig­he­ten inträ­der. Detta gäl­ler dock inte om redo­vis­nings­pe­ri­o­den för skat­ten är ett beskatt­ningsår. Lag (2017:1218).

Sär­skilda skatte­de­kla­ra­tio­ner

24 §   En sådan sär­skild skatte­de­kla­ra­tion som avses i 7 och 8 §§ ska inne­hålla upp­gift om
   1. det för­värv eller den hän­delse som med­för skatt­skyl­dig­het eller betal­nings­skyl­dig­het och skat­ten på grund av för­vär­vet eller hän­del­sen,
   2. det belopp som fel­ak­tigt har beteck­nats som mer­vär­desskatt enligt 16 kap. 23 § mer­vär­dess­kat­te­la­gen (2023:200), eller
   3. den leve­rans som med­för rätt till avdrag och det belopp som ska beta­las till­baka. Lag (2023:208).

25 §   En sådan sär­skild skatte­de­kla­ra­tion som avses i 9 § ska inne­hålla upp­gift om
   1. den skat­te­plik­tiga ersätt­ningen,
   2. skat­ten på ersätt­ningen, och
   3. vid redo­vis­ning av skatt enligt 13 kap. 6 §, gjorda skat­te­av­drag. Lag (2020:954).

När ska en skatte­de­kla­ra­tion läm­nas?

Mindre före­tag som ska lämna mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tion

26 §   Den som är skyl­dig att redo­visa mer­vär­desskatt på beskatt­nings­un­der­lag som exklu­sive uni­ons­in­terna för­värv och import beräk­nas sam­man­lagt uppgå till högst 40 mil­jo­ner kro­nor för beskatt­nings­å­ret ska, om inte annat föl­jer av 27-35 §§, lämna skatte­de­kla­ra­tion enligt föl­jande upp­ställ­ning:

Arbetsgivar-    Punktskatte-            Mervärdesskatte-        ska ha kommit
deklaration för deklaration             deklaration för         in till
redovisnings-   för redovisnings-       redovisnings-           Skatteverket
perioden        perioden                perioden                senast den
januari         december                oktober-december        12 februari
februari        januari                                         12 mars
mars            februari                                        12 april
april           mars                    januari-mars            12 maj
maj             april                                           12 juni
juni            maj                                             12 juli
juli            juni                    april-juni              17 augusti
augusti         juli                                            12 september
september       augusti                                         12 oktober
oktober         september               juli-september          12 november
november        oktober                                         12 december
december        november                                        17 januari 

27 §   Om Skat­te­ver­ket har beslu­tat enligt 13 § att redo­vis­nings­pe­ri­o­den för mer­vär­desskatt ska vara en kalen­der­må­nad, ska mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tion läm­nas enligt upp­ställ­ningen för punkt­skatte­de­kla­ra­tion i 26 §.

28 §   Om den dekla­ra­tions­skyl­dige begär det, ska Skat­te­ver­ket besluta att mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tion som enligt 27 § ska läm­nas enligt upp­ställ­ningen för punkt­skatte­de­kla­ra­tion i 26 § i stäl­let ska läm­nas enligt upp­ställ­ningen i 30 §. Beslu­tet ska, om inte sär­skilda skäl talar emot det, gälla minst tolv på varandra föl­jande redo­vis­nings­pe­ri­o­der.

29 §   Den som sak­nar möj­lig­het att lämna mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tion i rätt tid på grund av att redo­vis­nings­pe­ri­o­den har änd­rats från beskatt­ningsår till ett kalen­der­kvar­tal eller en kalen­der­må­nad, eller från ett kalen­der­kvar­tal till en kalen­der­må­nad, ska lämna mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tion senast vid den dekla­ra­tions­tid­punkt som kom­mer när­mast efter den dag då den dekla­ra­tions­skyl­dige under­rät­tade Skat­te­ver­ket om änd­ringen enligt 7 kap. 4 § eller Skat­te­ver­ket beslu­tade om änd­ringen.

Om mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tio­nen ska läm­nas för mer än en ny redo­vis­nings­pe­riod, får peri­o­derna slås sam­man till en period och redo­vi­sas i en skatte­de­kla­ra­tion. Lag (2020:858).

Större före­tag som ska lämna mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tion

30 §   Den som är skyl­dig att redo­visa mer­vär­desskatt på beskatt­nings­un­der­lag som exklu­sive uni­ons­in­terna för­värv och import beräk­nas sam­man­lagt över­stiga 40 mil­jo­ner kro­nor för beskatt­nings­å­ret ska, om inte Skat­te­ver­ket har beslu­tat något annat enligt 31 §, lämna skatte­de­kla­ra­tion enligt föl­jande upp­ställ­ning:

Arbetsgivardeklaration,         ska ha kommit in till
mervärdesskattedeklaration      Skatteverket senast den
och punkt­skatte­de­kla­ra­tion för redo­vis­nings­pe­ri­o­den

januari                         26 februari
februari                        26 mars
mars                            26 april
april                           26 maj
maj                             26 juni
juni                            26 juli
juli                            26 augusti
augusti                         26 september
september                       26 oktober
oktober                         26 november
november                        27 december
december                        26 januari
Tidi­gare dekla­ra­tions­tid­punkt för arbets­gi­var­de­kla­ra­tion

31 §   Om den som avses i 30 § inte har skött betal­ning­arna av skat­te­av­drag eller arbets­gi­var­av­gif­ter, får Skat­te­ver­ket besluta att han eller hon ska lämna arbets­gi­var­de­kla­ra­tion senast den 12 i måna­den efter redo­vis­nings­pe­ri­o­dens utgång, i janu­ari senast den 17. Lag (2013:369).

Enbart arbets­gi­var­de­kla­ra­tion, för­enklad arbets­gi­var­de­kla­ra­tion och punkt­skatte­de­kla­ra­tion

32 §   Den som inte ska lämna mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tion, ska lämna arbets­gi­var­de­kla­ra­tion, för­enklad arbets­gi­var­de­kla­ra­tion och punkt­skatte­de­kla­ra­tion enligt föl­jande upp­ställ­ning:

Arbetsgivardeklaration,         ska ha kommit in till
förenklad                       Skatteverket senast den
arbets­gi­var­de­kla­ra­tion och punkt­skatte­de­kla­ra­tion för redo­vis­nings­pe­ri­o­den

januari                         12 februari
februari                        12 mars
mars                            12 april
april                           12 maj
maj                             12 juni
juni                            12 juli
juli                            17 augusti
augusti                         12 september
september                       12 oktober
oktober                         12 november
november                        12 december
december                        17 januari
Sär­skild dekla­ra­tions­tid­punkt

33 §   Den som har en redo­vis­nings­pe­riod som är längre än en kalen­der­må­nad ska, om inte annat föl­jer av 33 a eller 33 b §, redo­visa skat­ten i en skatte­de­kla­ra­tion som ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast den 26 i andra måna­den efter redo­vis­nings­pe­ri­o­dens utgång, med undan­tag för decem­ber då dekla­ra­tio­nen i stäl­let ska ha kom­mit in senast den 27.

Första styc­ket gäl­ler inte den som enligt 11, 12 eller 13 § har kalen­der­kvar­tal som redo­vis­nings­pe­riod för mer­vär­desskatt.

Första styc­ket gäl­ler inte hel­ler sådan period som avses i 29 § andra styc­ket. Lag (2013:1068).

33 a §   Fysiska per­so­ner och döds­bon som har beskatt­ningsår som redo­vis­nings­pe­riod och ska lämna inkomst­de­kla­ra­tion, ska lämna mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tion senast den 12 maj året efter utgången av beskatt­nings­å­ret.

Första styc­ket gäl­ler inte den som under redo­vis­nings­pe­ri­o­den har genom­fört
   1. leve­ran­ser, för­värv eller över­fö­ringar av varor som trans­por­te­ras mel­lan EU-​län­der, eller
   2. till­han­da­hål­lan­den eller för­värv av tjäns­ter som för­vär­va­ren är betal­nings­skyl­dig för i Sve­rige eller ett annat EU-​land i enlig­het med tillämp­ningen av arti­kel 196 i rådets direk­tiv 2006/112/EG av den 28 novem­ber 2006 om ett gemen­samt system för mer­vär­desskatt. Lag (2023:208).

33 b §   Juri­diska per­so­ner, med undan­tag för döds­bon och han­dels­bo­lag, som har beskatt­ningsår som redo­vis­nings­pe­riod och ska lämna inkomst­de­kla­ra­tion, ska lämna mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tion enligt föl­jande upp­ställ­ning:

Om beskattningsåret går ut     ska deklarationen ha 
den                             kommit in senast den
31 december                     12 juli
30 april                        12 november
30 juni                         27 december                                 
31 augusti                      12 mars    
Den som läm­nar mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tio­nen elektro­niskt får lämna den i måna­den efter den månad som föl­jer av första styc­ket. I janu­ari och augusti ska dekla­ra­tio­nen i så fall ha kom­mit in senast den 17, i april och decem­ber den 12.

Första och andra styc­kena gäl­ler inte den som under redo­vis­nings­pe­ri­o­den genom­fört sådana leve­ran­ser, till­han­da­hål­lan­den, för­värv eller över­fö­ringar som avses i 33 a § andra styc­ket. Lag (2023:208).

33 c §   Skat­te­ver­ket ska besluta att mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tion ska ha kom­mit in senast vid den tid­punkt som anges i 33 § i stäl­let för vid den tid­punkt som anges i 33 a eller 33 b §, om
   1. den dekla­ra­tions­skyl­dige begär det, eller
   2. det finns sär­skilda skäl.

Ett beslut enligt första styc­ket ska gälla minst två på varandra föl­jande redo­vis­nings­pe­ri­o­der, om inte sär­skilda skäl talar emot det. Lag (2013:1068).

33 d §   Om dekla­ra­tions­tid­punk­ten för mer­vär­desskatt för den som har beskatt­ningsår som redo­vis­nings­pe­riod änd­ras från eller till vad som gäl­ler enligt 33 a eller 33 b §, ska den nya dekla­ra­tions­tid­punk­ten gälla från ingången av beskatt­nings­å­ret före det beskatt­ningsår då
   1. den dekla­ra­tions­skyl­dige under­rät­tade Skat­te­ver­ket om änd­ringen, eller
   2. Skat­te­ver­ket beslu­tade om änd­ringen.

Skat­te­ver­ket får dock besluta att den nya dekla­ra­tions­tid­punk­ten ska gälla från en senare tid­punkt.
Lag (2013:1068).

33 e §   Den som sak­nar möj­lig­het att lämna mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tion i rätt tid på grund av ett beslut enligt 33 c § eller enligt 18 kap. 15 § mer­vär­dess­kat­te­la­gen (2023:200) ska lämna dekla­ra­tio­nen senast den 12 i måna­den efter beslu­tet, i janu­ari eller augusti senast den 17.
Lag (2023:208).

33 f §   Den som enligt 16 a § har kalen­der­vecka som redo­vis­nings­pe­riod ska redo­visa skat­ten i en skatte­de­kla­ra­tion som ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast fem dagar efter redo­vis­nings­pe­ri­o­dens utgång. Lag (2022:174).

33 g §   Den som är skatt­skyl­dig enligt lagen (2023:75) om skatt på över­in­täk­ter från el ska redo­visa skat­ten i en punkt­skatte­de­kla­ra­tion som ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast den 26 i andra måna­den efter redo­vis­nings­pe­ri­o­dens utgång. Lag (2023:76).

Kom­mu­ner och regi­o­ner

34 §   Kom­mu­ner och regi­o­ner ska lämna arbets­gi­var­de­kla­ra­tion och punkt­skatte­de­kla­ra­tion enligt upp­ställ­ningen i 26 §. Mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tion ska läm­nas enligt upp­ställ­ningen för punkt­skatte­de­kla­ra­tion i den para­gra­fen. De skatte­de­kla­ra­tio­ner som ska läm­nas i janu­ari och augusti ska dock ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast den 12 i måna­den.
Lag (2019:954).

Sär­skilda skatte­de­kla­ra­tio­ner

35 §   Sär­skilda skatte­de­kla­ra­tio­ner ska, om inte annat föl­jer av 37 §, läm­nas enligt föl­jande upp­ställ­ning:

Deklaration som avses i         ska ha kommit in till
                                Skatteverket senast
7 § första stycket        den 26 i månaden efter 
                redovisningsperiodens utgång
7 § andra stycket        35 dagar efter förvärvet
7 § tredje stycket        den 26 i andra månaden efter 
                den månad då det nya 
                transportmedlet levererades
8 §                             fem dagar efter den händelse 
                                som medför skattskyldighet
9 §                             den 12 i månaden efter den 
                                månad då den skattepliktiga 
                                ersättningen kom den 
                                skattskyldige till del, med 
                                undantag för januari och 
                                augusti då deklarationen i 
                                stället ska ha kommit in senast 
                                den 17
Lag (2022:174).

36 §   Har upp­hävts genom lag (2018:1890).

37 §   Dekla­ra­tion som avses i 8 § 2 ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast vid den hän­delse som med­för skatt­skyl­dig­het, om den som ska lämna dekla­ra­tion är skatt­skyl­dig enligt
   1. 5 kap. 16 § 2 lagen (1994:1776) om skatt på energi och som inte har ställt säker­het för skat­tens betal­ning,
   2. 5 kap. 16 § 5 eller 18 § lagen om skatt på energi, 9 kap. 16 § första styc­ket 3 eller 19 § lagen (2022:155) om tobaks­skatt, 9 kap. 16 § första styc­ket 3 eller 19 § lagen (2022:156) om alko­holskatt,
   3. 5 kap. 9 § lagen om skatt på energi och inte har upp­fyllt anmäl­nings­skyl­dig­he­ten enligt 4 c kap. 6 § samma lag,
   4. 9 kap. 9 § lagen om tobaks­skatt och inte har upp­fyllt anmäl­nings­skyl­dig­he­ten enligt 6 kap. 6 § samma lag, eller
   5. 9 kap. 9 § lagen om alko­holskatt och inte har upp­fyllt anmäl­nings­skyl­dig­he­ten enligt 6 kap. 6 § samma lag.

Om de per­so­ner som anges i första styc­ket 3, 4 eller 5 har full­gjort sina respek­tive anmäl­nings­skyl­dig­he­ter ska dekla­ra­tio­nen i stäl­let för vad som anges i första styc­ket ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast vid den tid­punkt som infal­ler först av
   1. 5 dagar efter mot­ta­gan­det av varorna, och
   2. 15 dagar efter den hän­delse som med­för skatt­skyl­dig­het.
Lag (2022:174).

38 §   Har upp­hävts genom lag (2017:387).

Viss verk­sam­het ska redo­vi­sas för sig

39 §   Om det finns sär­skilda skäl, får Skat­te­ver­ket besluta att en viss verk­sam­het ska redo­vi­sas för sig.

Viss verk­sam­het ska redo­vi­sas för sig

Änd­ring eller tillägg av upp­gif­ter om betal­nings­mot­ta­gare

40 §   Om en upp­gift avse­ende en viss betal­nings­mot­ta­gare som har läm­nats i en arbets­gi­var­de­kla­ra­tion eller en för­enklad arbets­gi­var­de­kla­ra­tion är fel­ak­tig, ska den dekla­ra­tions­skyl­dige sna­rast ändra upp­gif­ten. Om en upp­gift sak­nas, ska den dekla­ra­tions­skyl­dige sna­rast genom tillägg lämna de upp­gif­ter som behövs.

Änd­ring eller tillägg av upp­gif­ter ska dock inte göras efter utgången av det sjätte året efter det kalen­derår som upp­gif­ten hän­för sig till. Lag (2017:387).

41 §   Änd­ring eller tillägg av upp­gif­ter om betal­nings­mot­ta­gare ska göras skrift­li­gen. Lag (2017:387).


27 kap. Skal­bo­lags­de­kla­ra­tion

Syf­tet med skal­bo­lags­de­kla­ra­tion

1 §   Skal­bo­lags­de­kla­ra­tion ska läm­nas för undan­tag från skal­bo­lags­be­skatt­ning enligt 25 a kap. 11 § eller 49 a kap. 13 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) och till led­ning för beslut om säker­het för slut­lig skatt.

Skyl­dig­het att lämna skal­bo­lags­de­kla­ra­tion

2 §   En skal­bo­lags­de­kla­ra­tion ska läm­nas av ett avytt­rat före­tag som är ett skal­bo­lag och som tilläm­par undan­ta­gen från skal­bo­lags­be­skatt­ning i 25 a kap. 11 § eller 49 a kap. 13 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

Om det avytt­rade före­ta­get är ett svenskt han­dels­bo­lag eller en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son, ska skal­bo­lags­de­kla­ra­tion i stäl­let läm­nas av den delä­gare som har avytt­rat ande­len. Han­dels­bo­la­get eller den juri­diska per­so­nen ska lämna delä­ga­ren de upp­gif­ter som behövs för dekla­ra­tio­nen.

Vad ska en skal­bo­lags­de­kla­ra­tion inne­hålla?

3 §   En skal­bo­lags­de­kla­ra­tion ska inne­hålla
   1. nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter för den som har avytt­rat ande­len och för den som har för­vär­vat ande­len,
   2. upp­gift om det avytt­rade före­ta­gets över­skott eller under­skott enligt ett sådant sär­skilt bok­slut som avses i 25 a kap. 11 § eller 49 a kap. 13 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229),
   3. upp­gif­ter om de intäkts­pos­ter och kost­nads­pos­ter som har tagits upp i bok­slu­tet, och
   4. de övriga upp­gif­ter som Skat­te­ver­ket behö­ver för att kunna fatta beslut om säker­het för slut­lig skatt.

När ska en skal­bo­lags­de­kla­ra­tion läm­nas?

4 §   En skal­bo­lags­de­kla­ra­tion ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast 60 dagar efter det att ande­len eller delä­gar­rät­ten har avytt­rats eller till­trätts. Lag (2011:1512).


28 kap. Pre­li­mi­när inkomst­de­kla­ra­tion

Syf­tet med pre­li­mi­när inkomst­de­kla­ra­tion

1 §   Pre­li­mi­när inkomst­de­kla­ra­tion ska läm­nas till led­ning för bestäm­mande av pre­li­mi­när skatt.

Skyl­dig­het att lämna pre­li­mi­när inkomst­de­kla­ra­tion

Pre­li­mi­när inkomst­de­kla­ra­tion vid ansö­kan om god­kän­nande för F-​skatt

2 §   Den som ansö­ker om god­kän­nande för F-​skatt ska lämna en pre­li­mi­när inkomst­de­kla­ra­tion till Skat­te­ver­ket.

Pre­li­mi­när inkomst­de­kla­ra­tion inför beskatt­nings­å­ret

3 §   Om den slut­liga skat­ten för beskatt­nings­å­ret beräk­nas över­stiga mot­sva­rande skatt för det före­gå­ende beskatt­nings­å­ret, ska den som är god­känd för F-​skatt eller har sär­skild A-​skatt lämna en pre­li­mi­när inkomst­de­kla­ra­tion, om
   1. skill­na­den är bety­dande med hän­syn till den skatt­skyl­di­ges för­hål­lan­den, eller
   2. räken­skaps­å­ret har lagts om enligt 3 kap. 6 § bok­fö­rings­la­gen (1999:1078) utan Skat­te­ver­kets till­stånd.

Dekla­ra­tio­nen ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast en månad före beskatt­nings­å­rets ingång.

Pre­li­mi­när inkomst­de­kla­ra­tion under beskatt­nings­å­ret

4 §   Om det kan antas att den slut­liga skat­ten för beskatt­nings­å­ret kom­mer att över­stiga den debi­te­rade pre­li­mi­nära skat­ten, ska den som är god­känd för F-​skatt eller har sär­skild A-​skatt lämna en pre­li­mi­när inkomst­de­kla­ra­tion, om
   1. skill­na­den är bety­dande med hän­syn till den skatt­skyl­di­ges för­hål­lan­den, eller
   2. räken­skaps­å­ret har lagts om enligt 3 kap. 6 § bok­fö­rings­la­gen (1999:1078) utan Skat­te­ver­kets till­stånd.

Dekla­ra­tio­nen ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket inom 14 dagar från det att dekla­ra­tions­skyl­dig­he­ten upp­kom. När mindre än en månad åter­står av beskatt­nings­å­ret behö­ver dekla­ra­tion dock inte läm­nas.

Pre­li­mi­när inkomst­de­kla­ra­tion i andra fall

5 §   En pre­li­mi­när inkomst­de­kla­ra­tion får även läm­nas i andra fall än som avses i 2-4 §§.

Vad ska en pre­li­mi­när inkomst­de­kla­ra­tion inne­hålla?

6 §   En pre­li­mi­när inkomst­de­kla­ra­tion ska inne­hålla upp­gif­ter om beräk­nade inkoms­ter och utgif­ter samt övriga upp­gif­ter som Skat­te­ver­ket behö­ver för att kunna bestämma den pre­li­mi­nära skat­ten.


29 kap. Syf­tet med inkomst­de­kla­ra­tion

1 §   Inkomst­de­kla­ra­tion ska läm­nas till led­ning för
   1. bestäm­mande av under­lag för att ta ut skatt eller avgift enligt
      a) inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229),
      b) lagen (1984:1052) om stat­lig fas­tig­hets­skatt,
      c) 2 § lagen (1990:659) om sär­skild löneskatt på vissa för­värv­sin­koms­ter,
      d) lagen (1990:661) om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del i de fall som avses i 2 § första styc­ket 1-4 och 6-13 den lagen,
      e) lagen (1991:687) om sär­skild löneskatt på pen­sions­kost­na­der,
      f) lagen (1994:1744) om all­män pen­sions­av­gift,
      g) 2 § lagen (1994:1920) om all­män löne­av­gift,
      h) lagen (2007:1398) om kom­mu­nal fas­tig­hets­av­gift,
      i) lagen (2018:1893) om finan­sie­ring av radio och tv i all­män­he­tens tjänst, och
      j) lagen (2021:1256) om risk­skatt för kre­di­tin­sti­tut,
   2. bestäm­mande av under­lag för att ta ut egen­av­gif­ter enligt 3 kap. soci­al­av­giftsla­gen (2000:980),
   3. bestäm­mande av skat­te­re­duk­tion, samt
   4. beräk­ning av pen­sions­grun­dande inkomst enligt 59 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken. Lag (2022:1760).


30 kap. Vem ska lämna en inkomst­de­kla­ra­tion?

Fysiska per­so­ner

1 §   En fysisk per­son ska lämna en inkomst­de­kla­ra­tion, om
   1. intäk­terna i inkomst­sla­gen tjänst och närings­verk­sam­het i annat fall än som avses i 2 har upp­gått till sam­man­lagt minst 42,3 pro­cent av pris­bas­belop­pet under beskatt­nings­å­ret,
   2. sådan intäkt i inkomst­sla­get tjänst som avses i 11 kap. 45 §, 50 kap. 7 § samt 57 kap. 20 och 21 §§ inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) eller intäkt av pas­siv närings­verk­sam­het har upp­gått till sam­man­lagt minst 100 kro­nor under beskatt­nings­å­ret,
   3. intäk­terna i inkomst­sla­get kapi­tal, med undan­tag för sådan ränta, utdel­ning eller annan avkast­ning som kon­troll­upp­gift ska läm­nas om enligt 17 eller 19 kap. och för sådan scha­blo­nin­täkt som kon­troll­upp­gift har läm­nats om enligt 22 kap. 16 § eller 17-21 §§, har upp­gått till sam­man­lagt minst 200 kro­nor under beskatt­nings­å­ret,
   4. han eller hon är begrän­sat skatt­skyl­dig och den skatte-​​ eller avgifts­plik­tiga intäk­ten har upp­gått till sam­man­lagt minst 100 kro­nor under beskatt­nings­å­ret,
   5. under­lag för stat­lig fas­tig­hets­skatt, kom­mu­nal fas­tig­hets­av­gift, avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del eller sär­skild löneskatt på pen­sions­kost­na­der ska fast­stäl­las, eller
   6. upp­gift om skal­bo­lag enligt 31 kap. 14 § ska läm­nas.
Lag (2012:835).

Döds­bon

2 §   Det som skulle ha gällt för den avlidne i fråga om dekla­ra­tions­skyl­dig­het ska för döds­å­ret tilläm­pas på döds­boet.

3 §   För år efter döds­å­ret ska ett dödsbo lämna en inkomst­de­kla­ra­tion, om
   1. de skat­te­plik­tiga intäk­terna, med undan­tag för sådan ränta, utdel­ning eller annan avkast­ning som kon­troll­upp­gift ska läm­nas om enligt 17 eller 19 kap. och för sådan scha­blo­nin­täkt som kon­troll­upp­gift har läm­nats om enligt 22 kap. 16 § eller 17-21 §§, har upp­gått till sam­man­lagt minst 100 kro­nor under beskatt­nings­å­ret,
   2. under­lag för stat­lig fas­tig­hets­skatt, kom­mu­nal fas­tig­hets­av­gift, avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del eller sär­skild löneskatt på pen­sions­kost­na­der ska fast­stäl­las, eller
   3. upp­gift om skal­bo­lag enligt 31 kap. 14 § ska läm­nas.
Lag (2011:1289).

Andra juri­diska per­so­ner än döds­bon

4 §   En inkomst­de­kla­ra­tion ska läm­nas av
   1. aktie­bo­lag, eko­no­miska för­e­ningar och sådana stif­tel­ser, andra lik­nande sub­jekt eller andra till­gångs­mas­sor som enligt stif­tel­se­för­ord­nande eller mot­sva­rande bestäm­melse har till huvud­sak­ligt ända­mål att till­go­dose viss släkts, vissa släk­ters eller bestämda fysiska per­so­ners eko­no­miska intres­sen,
   2. sådana ide­ella för­e­ningar och regi­stre­rade tros­sam­fund som avses i 7 kap. 3 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229), om intäk­terna under beskatt­nings­å­ret har över­sti­git grundav­dra­get enligt 63 kap. 11 § den lagen,
   3. andra juri­diska per­so­ner än sådana som avses i 1 och 2, med undan­tag för döds­bon och svenska han­dels­bo­lag, om de skat­te­plik­tiga intäk­terna under beskatt­nings­å­ret har upp­gått till sam­man­lagt minst 200 kro­nor, och
   4. andra juri­diska per­so­ner än döds­bon för vilka under­lag för stat­lig fas­tig­hets­skatt, kom­mu­nal fas­tig­hets­av­gift, avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del, sär­skild löneskatt på pen­sions­kost­na­der eller risk­skatt för kre­di­tin­sti­tut ska fast­stäl­las. Lag (2021:1259).

Skat­te­fri inkomst

5 §   Vid bedöm­ning av dekla­ra­tions­skyl­dig­het som är bero­ende av att intäk­terna har upp­gått till visst belopp ska hän­syn inte tas till sådan intäkt som är skat­te­fri eller som den fysiska per­so­nen inte är skatt­skyl­dig för enligt inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

Första styc­ket gäl­ler inte i fråga om
   1. inkomst som enligt skat­te­av­tal helt eller del­vis ska undan­tas från beskatt­ning i Sve­rige, och
   2. inkomst som ingår i avgifts­un­der­la­get för egen­av­gif­ter.
Lag (2012:835).


31 kap. Vad ska en inkomst­de­kla­ra­tion inne­hålla?

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - upp­gif­ter som ska läm­nas i samt­liga inkomst­de­kla­ra­tio­ner (2 och 3 §§ ),
   - upp­gif­ter som fysiska per­so­ner och döds­bon ska under­rät­tas om och god­känna eller lämna (4 och 5 §§ ),
   - upp­gift som ska läm­nas om inkomst­sla­get tjänst (6 § ),
   - upp­gif­ter som ska läm­nas om inkomst­sla­get närings­verk­sam­het (7-15 a §§ ),
   - upp­gif­ter som ska läm­nas om inkomst­sla­get kapi­tal (16-19 c §§ ),
   - upp­gift om till­kom­mande belopp (20 § ),
   - upp­gif­ter om vissa andels­a­vytt­ringar m.m. (21-24 §§ ),
   - upp­gif­ter för beräk­ning av egen­av­gif­ter (25 och 26 §§ ),
   - upp­gif­ter som fåmans­fö­re­tag samt före­tags­le­dare och delä­gare ska lämna (27-29 §§ ),
   - upp­gift om till­skott och uttag (30 § ),
   - upp­gift om betal­ning till utlan­det (31 § ),
   - upp­gift som eko­no­miska för­e­ningar ska lämna (32 § ),
   - upp­gif­ter om skat­te­re­duk­tion (33-33 d §§ ), och
   - upp­gif­ter om pris­sätt­nings­be­sked (34 § ).
Lag (2024:1136).

Samt­liga inkomst­de­kla­ra­tio­ner

2 §   En inkomst­de­kla­ra­tion ska inne­hålla
   1. nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter,
   2. upp­gif­ter om de intäkts­pos­ter och kost­nads­pos­ter som ska hän­fö­ras till respek­tive inkomst­slag,
   3. upp­gif­ter om de all­männa avdrag som den dekla­ra­tions­skyl­dige har rätt till,
   4. de upp­gif­ter som behövs för beräk­ning av skatt eller avgift enligt
      a) lagen (1984:1052) om stat­lig fas­tig­hets­skatt,
      b) 2 § lagen (1990:659) om sär­skild löneskatt på vissa för­värv­sin­koms­ter,
      c) lagen (1990:661) om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del,
      d) lagen (1991:687) om sär­skild löneskatt på pen­sions­kost­na­der,
      e) 2 § lagen (1994:1920) om all­män löne­av­gift,
      f) 34 kap. inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229),
      g) 3 kap. soci­al­av­giftsla­gen (2000:980),
      h) lagen (2007:1398) om kom­mu­nal fas­tig­hets­av­gift, och
      i) lagen (2021:1256) om risk­skatt för kre­di­tin­sti­tut,
   5. de upp­gif­ter som behövs för beräk­ning av pen­sions­grun­dande inkomst enligt 59 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken, samt
   6. de upp­gif­ter som behövs för att avgöra om en begrän­sat skatt­skyl­dig upp­fyl­ler kra­ven för att få all­männa avdrag enligt 62 kap. 5-8 §§ eller grundav­drag enligt 63 kap. inkomst­skat­te­la­gen. Lag (2021:1259).

3 §   Den som är dekla­ra­tions­skyl­dig ska också lämna de övriga upp­gif­ter som Skat­te­ver­ket behö­ver för att kunna fatta rik­tiga beslut om slut­lig skatt och beslut om pen­sions­grun­dande inkomst.

Fysiska per­so­ner och döds­bon

Under­rät­telse

4 §   Skat­te­ver­ket ska före den 15 april året efter utgången av beskatt­nings­å­ret under­rätta fysiska per­so­ner och döds­bon som kan antas vara dekla­ra­tions­skyl­diga om de kon­troll­upp­gif­ter, upp­gif­ter om betal­nings­mot­ta­gare i arbets­gi­var­de­kla­ra­tio­ner och övriga upp­gif­ter som har kom­mit in till ver­ket som under­lag för beslut om slut­lig skatt och beslut om pen­sions­grun­dande inkomst samt övriga upp­gif­ter som ver­ket kän­ner till. Lag (2017:387).

God­känna eller lämna upp­gif­ter

5 §   Om en upp­gift som den dekla­ra­tions­skyl­dige har fått under­rät­telse om enligt 4 § är kor­rekt, ska den dekla­ra­tions­skyl­dige god­känna upp­gif­ten. Om en upp­gift är fel­ak­tig eller sak­nas, ska den dekla­ra­tions­skyl­dige genom änd­ring eller tillägg lämna de upp­gif­ter som behövs.

Inkomst­sla­get tjänst

Upp­gift om kost­nads­er­sätt­ning

6 §   Upp­gift om kost­nads­er­sätt­ning som avses i 15 kap. 8 § 4 eller 10 § behö­ver bara läm­nas i den utsträck­ning avdrag görs för ökade lev­nads­kost­na­der. Lag (2017:387).

Inkomst­sla­get närings­verk­sam­het

Undan­tag

7 §   Om makar till­sam­mans del­tar i enskild närings­verk­sam­het, behö­ver upp­gif­terna enligt 2 och 3 §§ om närings­verk­sam­he­ten bara läm­nas av en av makarna.
Upp­gif­ter som Skat­te­ver­ket behö­ver för att kunna tillämpa bestäm­mel­serna om för­del­ning av inkoms­ten mel­lan makar i 60 kap. 6-11 §§ inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) ska dock läm­nas av båda makarna.

8 §   Upp­gif­ter om närings­verk­sam­het enligt 33 kap. 6 § behö­ver inte läm­nas av delä­garna.

Upp­gif­ter om års­bok­slut och års­re­do­vis­ning

9 §   Den som är skyl­dig att lämna inkomst­de­kla­ra­tion för inkomst­sla­get närings­verk­sam­het ska lämna upp­gift om huruvida
   1. års­bok­slu­tet eller års­re­do­vis­ningen, som lig­ger till grund för inkomst­de­kla­ra­tio­nen, har upp­rät­tats med hjälp av en upp­drags­ta­gare, eller
   2. års­re­do­vis­ningen, som lig­ger till grund för inkomst­de­kla­ra­tio­nen, har revi­de­rats av en auk­to­ri­se­rad eller god­känd revi­sor eller ett regi­stre­rat revi­sions­bo­lag.

Upp­gift om utdel­ning eller annat för­fo­gande över upp­kom­men vinst

10 §   Om lager­vär­det ska höjas enligt 17 kap. 21 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229), ska före­ta­get lämna upp­gift om beslut om eller sty­rel­sens för­slag till utdel­ning eller annat för­fo­gande över upp­kom­men vinst.

Upp­gif­ter som dot­ter­fö­re­tag ska lämna

11 §   Ett dot­ter­fö­re­tag som redo­vi­sar intäk­ter i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het ska lämna
   1. nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter för moder­fö­re­ta­get,
   2. nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter för hela kon­cer­nens moder­fö­re­tag om moder­fö­re­ta­get i sin tur är ett dot­ter­fö­re­tag, samt
   3. upp­gif­ter om sitt aktie-​​ eller andels­in­ne­hav i moder­fö­re­ta­get och inne­ha­vets röst­värde.

Ägar­upp­gif­terna ska avse för­hål­lan­dena vid utgången av det senast avslu­tade beskatt­nings­å­ret.

Upp­gif­ter om närings­be­ting­ade ande­lar och vissa andra till­gångar

12 §   Den som har fått utdel­ning på en närings­be­tingad andel som är mark­nads­no­te­rad ska lämna upp­gift om utdel­ningen om ande­len har inne­hafts kor­tare tid än ett år när utdel­ningen rät­te­li­gen skulle ha tagits upp i räken­ska­perna.

Den som har avytt­rat en närings­be­tingad andel eller en närings­be­tingad aktie­ba­se­rad delä­gar­rätt som är mark­nads­no­te­rad ska lämna upp­gift om avytt­ringen om ande­len eller delä­gar­rät­ten har inne­hafts kor­tare tid än ett år.

Upp­gif­ter om ersätt­nings­fond

13 §   Den som har eller som under beskatt­nings­å­ret har haft en ersätt­nings­fond ska lämna upp­gif­ter om
   1. fon­dens ända­mål,
   2. fon­dens stor­lek,
   3. fon­dens ian­språk­ta­gande, och
   4. åter­fört avdrag för avsätt­ning till fon­den.

Fysiska per­so­ner ska även i fråga om en sådan ersätt­nings­fond för bygg­nad eller mar­kan­lägg­ning som avses i 31 kap. 5 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) lämna upp­gift om hur stor del av fon­den som har åter­förts enligt 26 kap. 2 och 4-7 §§ den lagen.

Upp­gift om skal­bo­lag

14 §   Den som har för­vär­vat till­gångar enligt 25 a kap. 18 § eller 49 a kap. 10 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) ska lämna upp­gift om detta.

Upp­gif­ter om utländska juri­diska per­so­ner med låg­be­skat­tade inkoms­ter

15 §   Den som någon gång under beskatt­nings­å­ret har haft ande­lar i en utländsk juri­disk per­son med låg­be­skat­tade inkoms­ter i sådan omfatt­ning eller på ett sådant sätt som anges i 39 a kap. 2 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) ska lämna
   1. nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter för den juri­diska per­so­nen,
   2. upp­gift om sitt andels­in­ne­hav vid beskatt­nings­å­rets utgång,
   3. upp­gift om röst­vär­det för sina ande­lar vid beskatt­nings­å­rets utgång, och
   4. upp­gift om för­änd­ringar av andels­in­ne­ha­vet eller av röst­vär­det för ande­larna som har inträf­fat under året.

Den som inne­har ande­larna vid beskatt­nings­å­rets utgång ska även lämna sådana resultat-​​ och balans­räk­ningar som avses i 39 a kap. 11 § inkomst­skat­te­la­gen.

Upp­gift för ton­na­ge­be­skatt­ning

15 a §   Den som är god­känd för ton­na­ge­be­skatt­ning och som bedri­ver både sådan kva­li­fi­ce­rad rede­ri­verk­sam­het som avses i 39 b kap. 3-5 §§ inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) och annan verk­sam­het ska lämna upp­gift om prin­ci­perna för för­del­ning av till­gångar och för­plik­tel­ser samt intäk­ter och kost­na­der mel­lan verk­sam­he­terna. Lag (2016:888).

Inkomst­sla­get kapi­tal

Upp­gif­ter om lån­gi­vare

16 §   Den som gör avdrag för rän­teut­gif­ter vid beräk­ning av resul­ta­tet i inkomst­sla­get kapi­tal ska, om kon­troll­upp­gift inte ska läm­nas enligt 18 kap., lämna nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter för lån­gi­va­ren.

Upp­skovs­be­lopp

17 §   Den som gör avdrag för upp­skovs­be­lopp enligt 47 kap. inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) vid avytt­ring av en pri­vat­bo­stads­fas­tig­het eller en pri­vat­bo­stads­rätt ska lämna upp­gift om beteck­ningen på ersätt­nings­bo­sta­den.

Om ersätt­nings­bo­sta­den är en bostad i ett pri­vat­bo­stads­fö­re­tag eller i ett före­tag som avses i 47 kap. 5 b § inkomst­skat­te­la­gen, ska även nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter för före­ta­get läm­nas.

Om ersätt­nings­bo­sta­den för­vär­vas efter det år då ursprungs­bo­sta­den avytt­ra­des, ska upp­gif­terna läm­nas i inkomst­de­kla­ra­tio­nen för det år då ersätt­nings­bo­sta­den för­vär­va­des. Lag (2018:1385).

18 §   En ägare av en ersätt­nings­bo­stad med ett upp­skovs­be­lopp enligt 47 kap. inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) ska, om ersätt­nings­bo­sta­den är belä­gen utom­lands, lämna upp­gif­ter av det slag som avses i 17 § första och andra styc­kena samt övriga upp­gif­ter som är av bety­delse för om upp­skovs­be­lop­pet ska tas upp till beskatt­ning.

19 §   Om ägan­de­rät­ten till en ersätt­nings­bo­stad har över­gått till någon annan genom arv, tes­ta­mente eller bodel­ning, ska döds­boet eller över­lå­ta­ren lämna
   1. nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter för den nya äga­ren,
   2. de upp­gif­ter som har läm­nats enligt 17 §, och
   3. upp­gift om stor­le­ken på upp­skovs­be­lopp som enligt 47 kap.
inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) ska åter­fö­ras till beskatt­ning vid avytt­ring av ersätt­nings­bo­sta­den.

Första styc­ket gäl­ler bara om ägan­de­rät­ten har över­gått
   1. genom arv eller tes­ta­mente till en make, en sambo eller ett hem­ma­va­rande barn under 18 år, eller
   2. vid bodel­ning med anled­ning av upp­hö­rande av ett sam­bo­för­hål­lande, äkten­skaps­skill­nad eller makens eller sam­bons död.

Inve­ste­rarav­drag

19 a §   Den som gör inve­ste­rarav­drag enligt 43 kap.
inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) ska lämna
   1. upp­gift om under­la­get för inve­ste­rarav­drag, och
   2. nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter för det före­tag som inve­ste­rarav­dra­get hän­för sig till. Lag (2013:772).

19 b §   Den som åter­för inve­ste­rarav­drag enligt 43 kap. 22, 25, 26 eller 27 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) ska lämna
   1. upp­gift om hur stor del av inve­ste­rarav­dra­get som åter­förs, och
   2. nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter för det före­tag som inve­ste­rarav­dra­get hän­för sig till.

Om inve­ste­rarav­drag åter­förs enligt 43 kap. 27 § inkomst­skat­te­la­gen, ska upp­gift läm­nas även om detta.
Lag (2013:772).

Avdrag för inne­hav av inve­ste­rings­spar­konto, kapi­tal­för­säk­ring och avtal om spa­rande i en PEPP-​pro­dukt

19 c §   Den som gör avdrag enligt 42 kap. 45 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) ska lämna
   1. upp­gift om under­la­get för avdra­get, och
   2. nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter för det före­tag som till­han­da­hål­ler inve­ste­rings­spar­kon­tot, kapi­tal­för­säk­ringen eller PEPP-​pro­duk­ten. Lag (2024:1136).

Till­kom­mande belopp

20 §   Om kapi­tal­vins­ten vid avytt­ring av en till­gång inte kan beräk­nas på grund av att vins­ten är bero­ende av någon hän­delse i fram­ti­den, ska den skatt­skyl­dige lämna upp­gift om detta. Det gäl­ler dock inte om upp­gif­ten ska läm­nas enligt 33 kap. 6 § andra styc­ket.

Vissa andels­a­vytt­ringar m.m.

21 §   Den som enligt 49 kap. 6 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) begär upp­skov med beskatt­ningen vid ett upp­skovs­grun­dande andels­byte ska lämna de upp­gif­ter som Skat­te­ver­ket behö­ver för att kunna besluta om upp­sko­vet.

Den som har fått upp­skov ska årli­gen lämna de upp­gif­ter som är av bety­delse för om upp­skovs­be­lop­pet ska tas upp till beskatt­ning.

22 §   Den som inne­har en andel som är kva­li­fi­ce­rad enligt 57 kap. 7, 7 a eller 7 b § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) ska lämna de upp­gif­ter som Skat­te­ver­ket behö­ver för att kunna
   1. besluta om kapi­tal­be­lopp enligt 48 a kap. 8 a § inkomst­skat­te­la­gen,
   2. besluta om tjäns­te­be­lopp för utdel­ning och kapi­tal­vinst
      a) vid par­ti­ell fis­sion enligt 48 kap. 18 d § inkomst­skat­te­la­gen, och
      b) vid andels­by­ten enligt 48 a kap. 8 b § inkomst­skat­te­la­gen, samt
   3. besluta om de tjäns­te­be­lopp som har för­de­lats enligt 48 kap. 18 e §, 48 a kap. 8 c § och 57 kap. 7 c § inkomst­skat­te­la­gen.

Upp­gif­ter om utdel­ning och kapi­tal­vinst på ande­larna ska också läm­nas.

23 §   Om ägan­de­rät­ten till ande­lar som har för­vär­vats genom sådant upp­skovs­grun­dande andels­byte som avses i 49 kap.
inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) har över­gått till någon annan genom arv, tes­ta­mente, bodel­ning eller gåva och om ande­len är en lager­till­gång hos för­vär­va­ren, ska denne lämna
   1. upp­gift om anta­let ande­lar som har för­vär­vats,
   2. upp­gift om upp­skovs­be­lop­pet för varje andel, och 3. nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter för den som ande­larna har över­gått från.

För­vär­va­ren ska årli­gen lämna de upp­gif­ter som är av bety­delse för om upp­skovs­be­lop­pet ska tas upp till beskatt­ning.

24 §   Om ägan­de­rät­ten till ande­lar som är kva­li­fi­ce­rade enligt 57 kap. 7, 7 a eller 7 b § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) har över­gått till någon annan genom arv, tes­ta­mente, bodel­ning eller gåva, ska för­vär­va­ren lämna 1. upp­gift om anta­let ande­lar som har för­vär­vats,
   2. upp­gift om tjäns­te­be­lop­pet för varje andel, och
   3. nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter för den som ande­larna har över­gått från.

För­vär­va­ren ska årli­gen lämna de upp­gif­ter som är av bety­delse för om tjäns­te­be­lop­pet ska tas upp till beskatt­ning.

Beräk­ning av egen­av­gif­ter

25 §   Om ett avtal som avses i 2 kap. 7 § andra styc­ket soci­al­av­giftsla­gen (2000:980) har träf­fats om att arbets­gi­var­av­gif­ter ska beta­las på en viss ersätt­ning, ska den som får ersätt­ningen lämna upp­gift om detta.

Om ersätt­ning getts ut och egen­av­gif­ter enligt 3 kap. 6 § soci­al­av­giftsla­gen ska beta­las på ersätt­ningen, ska den som mot­ta­git ersätt­ningen lämna upp­gift om detta. Lag (2024:549).

26 §   Har upp­hävts genom lag (2012:760).

Fåmans­fö­re­tag

Upp­gif­ter som fåmans­fö­re­tag ska lämna

27 §   Ett fåmans­fö­re­tag ska lämna
   1. nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter för delä­garna och när­stå­ende till dem, samt
   2. upp­gif­ter om varje delä­ga­res andels­in­ne­hav och inne­ha­vets röst­värde.

Upp­gif­ter enligt första styc­ket 1 behö­ver inte läm­nas för en när­stå­ende som inte har tagit emot ersätt­ning från före­ta­get eller träf­fat avtal med eller före­ta­git någon annan rätts­hand­ling med före­ta­get.

Vid tillämp­ningen av denna para­graf gäl­ler 57 kap. 3 § andra styc­ket inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

28 §   Ett fåmans­fö­re­tag ska också lämna
   1. en sådan för­teck­ning över pen­ning­lån och säker­he­ter som avses i 21 kap. 10 § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551), och
   2. en för­teck­ning över utbe­tald vins­tan­dels­ränta till per­so­ner som avses i 24 kap. 6 § andra styc­ket inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

Upp­gif­ter som före­tags­le­dare och delä­gare ska lämna

29 §   En före­tags­le­dare och en delä­gare i fåmans­fö­re­tag som avses i 27 § ska lämna de upp­gif­ter som Skat­te­ver­ket behö­ver för att kunna tillämpa bestäm­mel­serna om utdel­ning och kapi­tal­vinst på kva­li­fi­ce­rade ande­lar i 57 kap.
inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

Skyl­dig­he­ten gäl­ler för fem beskatt­ningsår efter det att före­ta­get har upp­hört att vara ett fåmans­fö­re­tag.

Till­skott och uttag

30 §   En fysisk per­son som är delä­gare i ett svenskt han­dels­bo­lag ska lämna upp­gift om till­skott till och uttag från bola­get. Det gäl­ler dock inte en med­lem i en euro­pe­isk eko­no­misk intres­se­grup­pe­ring.

Betal­ning till utlan­det

31 §   Fåmans­fö­re­tag, delä­gare i fåmans­han­dels­bo­lag och enskilda näringsid­kare ska lämna upp­gift om utgift som har till­go­do­räk­nats mot­ta­gare i utlan­det om den avser
   1. annan ränta än dröjsmåls­ränta, eller
   2. betal­ning för
      a) nytt­jan­det av eller rät­ten att nyttja upp­hovs­rätt till lit­te­rärt, konst­när­ligt eller veten­skap­ligt verk, inklu­sive bio­graf­film, patent, varu­märke, möns­ter eller modell, rit­ning, hem­ligt recept eller hem­lig till­verk­nings­me­tod, eller
      b) upp­lys­ning om erfa­ren­hets­rön av indust­ri­ell, kom­mer­si­ell eller veten­skap­lig natur.

Upp­gif­ten behö­ver bara läm­nas om utgif­ten ska dras av vid beskatt­ningen.

Upp­gift som eko­no­miska för­e­ningar ska lämna

32 §   En eko­no­misk för­e­ning ska lämna upp­gift om huruvida den är en eko­no­misk för­e­ning enligt 1 kap. 4 § första styc­ket eller 5 § lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar.
Lag (2018:733).

Skat­te­re­duk­tion

33 §   Den som begär skat­te­re­duk­tion för hus­hålls­ar­bete, gåva, mikro­pro­duk­tion av för­ny­bar el eller instal­la­tion av grön tek­nik enligt 67 kap. 11-45 §§ inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) ska lämna upp­gift om under­la­get för skat­te­re­duk­tio­nen.

I fråga om för­mån av sådant arbete som räk­nas som hus­hålls­ar­bete enligt 67 kap. 13 a och 13 b §§ inkomst­skat­te­la­gen ska även sådana upp­gif­ter som avses i 9 a § lagen (2009:194) om för­fa­ran­det vid skat­te­re­duk­tion för hus­hålls­ar­bete läm­nas. Lag (2020:1070).

33 a §   Den som begär skat­te­re­duk­tion för mikro­pro­duk­tion av för­ny­bar el och som är ett före­tag ska även lämna
   1. upp­gift om annat stöd som har bevil­jats före­ta­get under beskattnings-​​året och de två före­gå­ende beskatt­nings­å­ren och som anses vara sådant stöd av mindre bety­delse som avses i
   - kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EU) nr 1407/2013 av den 18 decem­ber 2013 om tillämp­ningen av artik­larna 107 och 108 i för­dra­get om Euro­pe­iska uni­o­nens funk­tions­sätt på stöd av mindre bety­delse,
   - kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EU) nr 1408/2013 av den 18 decem­ber 2013 om tillämp­ningen av artik­larna 107 och 108 i för­dra­get om Euro­pe­iska uni­o­nens funk­tions­sätt på stöd av mindre bety­delse inom jord­bruks­sek­torn, eller
   - kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EU) nr 717/2014 av den 27 juni 2014 om tillämp­ningen av artik­larna 107 och 108 i för­dra­get om Euro­pe­iska uni­o­nens funk­tions­sätt på stöd av mindre bety­delse inom fiskeri-​​ och vattenbruks-​​sek­torn,
   2. upp­gift om annat stöd som har bevil­jats före­ta­get under de tre senaste åren och som anses vara sådant stöd av mindre bety­delse som avses i kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EU) 2023/2831 av den 13 decem­ber 2023 om tillämp­ningen av artik­larna 107 och 108 i för­dra­get om Euro­pe­iska uni­o­nens funk­tions­sätt på stöd av mindre bety­delse, och
   3. de övriga upp­gif­ter som Skat­te­ver­ket behö­ver för att kunna bedöma rät­ten till skat­te­re­duk­tion. Lag (2024:1157).

33 b §   Den som begär att utländsk ersätt­ning ska med­räk­nas i under­la­get för skat­te­re­duk­tion för sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt 67 kap. 9 b § andra styc­ket inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) ska lämna upp­gift om under­la­get för skat­te­re­duk­tio­nen. Lag (2017:1218).

33 c §   En per­son som avses i 67 kap. 35 § första styc­ket inkomstskatte-​​lagen (1999:1229) ska lämna
   1. upp­gift om annat stöd över­sti­gande sam­man­lagt 150 000 kro­nor som har bevil­jats under beskatt­nings­å­ret och de två före­gå­ende beskatt­nings­å­ren och som anses vara sådant stöd av mindre bety­delse som avses i
   - kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EU) nr 1407/2013 av den 18 decem­ber 2013 om tillämp­ningen av artik­larna 107 och 108 i för­dra­get om Euro­pe­iska uni­o­nens funk­tions­sätt på stöd av mindre bety­delse,
   - kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EU) nr 1408/2013 av den 18 decem­ber 2013 om tillämp­ningen av artik­larna 107 och 108 i för­dra­get om Euro­pe­iska uni­o­nens funk­tions­sätt på stöd av mindre bety­delse inom jord­bruks­sek­torn, eller
   - kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EU) nr 717/2014 av den 27 juni 2014 om tillämp­ningen av artik­larna 107 och 108 i för­dra­get om Euro­pe­iska uni­o­nens funk­tions­sätt på stöd av mindre bety­delse inom fiskeri-​​ och vattenbruks-​​sek­torn,
   2. upp­gift om annat stöd över­sti­gande sam­man­lagt 150 000 kro­nor som har bevil­jats under de tre senaste åren och som anses vara sådant stöd av mindre bety­delse som avses i kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EU) 2023/2831 av den 13 decem­ber 2023 om tillämp­ningen av artik­larna 107 och 108 i för­dra­get om Euro­pe­iska uni­o­nens funk­tions­sätt på stöd av mindre bety­delse, och
   3. de övriga upp­gif­ter om sådant stöd som avses i 1 och 2 som Skat­te­ver­ket behö­ver för att kunna bedöma rät­ten till skat­te­re­duk­tion. Lag (2024:1157).

33 d §   Den som begär att avgift till en utländsk arbets­lös­hets­kassa eller mot­sva­rande avgift enligt en utländsk stats arbets­lös­hets­för­säk­ring ska med­räk­nas i under­la­get för skat­te­re­duk­tion enligt 67 kap. 50 § andra styc­ket inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) ska lämna upp­gift om under­la­get för skat­te­re­duk­tio­nen. Lag (2022:446).

Pris­sätt­nings­be­sked

34 §   Den som har fått ett pris­sätt­nings­be­sked enligt lagen (2009:1289) om pris­sätt­nings­be­sked vid inter­na­tio­nella trans­ak­tio­ner ska lämna upp­gift om huruvida
   1. beske­det har tilläm­pats, och
   2. de anta­gan­den, vill­kor och övriga för­ut­sätt­ningar som har angetts i beske­det har upp­fyllts.


32 kap. När och var ska en inkomst­de­kla­ra­tion läm­nas?

Fysiska per­so­ner och döds­bon

1 §   Fysiska per­so­ner och döds­bon ska lämna inkomst­de­kla­ra­tion senast den 2 maj året efter utgången av beskatt­nings­å­ret.

Andra juri­diska per­so­ner än döds­bon

2 §   Andra juri­diska per­so­ner än döds­bon ska lämna inkomst­de­kla­ra­tion för ett beskatt­ningsår enligt föl­jande upp­ställ­ning:

Om beskattningsåret går         ska deklaration ha kommit in
ut den                          senast den
31 december                     1 juli
30 april                        1 november
30 juni                         15 december
31 augusti                      1 mars
Den som läm­nar inkomst­de­kla­ra­tion elektro­niskt får lämna dekla­ra­tion en månad senare än vad som föl­jer av första styc­ket.

Var ska en inkomst­de­kla­ra­tion läm­nas?

3 §   En inkomst­de­kla­ra­tion ska läm­nas till Skat­te­ver­ket eller till ett mot­tag­nings­ställe som har god­känts av ver­ket.


32 a kap. Tilläggs­skatte­de­kla­ra­tion

Syf­tet med tilläggs­skatte­de­kla­ra­tion

1 §   Tilläggs­skatte­de­kla­ra­tion ska läm­nas till led­ning för bestäm­mande av under­lag för att ta ut skatt enligt lagen (2023:875) om tilläggs­skatt. Lag (2023:880).

Vem ska lämna tilläggs­skatte­de­kla­ra­tion?

2 §   En kon­cer­nen­het ska lämna en tilläggs­skatte­de­kla­ra­tion, om kon­cer­nen­he­ten är skatt­skyl­dig för
   1. ett tilläggs­skat­te­be­lopp enligt lagen (2023:875) om tilläggs­skatt, eller
   2. kom­plet­te­rande tilläggs­skatt som för­de­las till svenska kon­cer­nen­he­ter enligt 6 kap. 12 § lagen om tilläggs­skatt.
Lag (2023:880).

Vad ska en tilläggs­skatte­de­kla­ra­tion inne­hålla?

3 §   En tilläggs­skatte­de­kla­ra­tion ska inne­hålla
   1. nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter,
   2. upp­gift om vil­ken enhet som läm­nar tilläggs­skat­te­rap­port,
   3. upp­gift om att enhe­ten har tagit del av rap­por­ten i 2,
   4. de upp­gif­ter som behövs för att för­dela kom­plet­te­rande tilläggs­skatt, och
   5. de upp­gif­ter som behövs för beräk­ning av natio­nell tilläggs­skatt enligt lagen (2023:875) om tilläggs­skatt.
Lag (2023:880).

4 §   Den som är dekla­ra­tions­skyl­dig ska också lämna de övriga upp­gif­ter som behövs för att Skat­te­ver­ket ska kunna fatta ett rik­tigt beslut om tilläggs­skatt. Lag (2023:880).

När ska en tilläggs­skatte­de­kla­ra­tion läm­nas?

5 §   En kon­cer­nen­het som är dekla­ra­tions­skyl­dig enligt 2 § ska lämna tilläggs­skatte­de­kla­ra­tion senast en månad efter den dag då tilläggs­skat­te­rap­por­ten senast ska läm­nas.

En tilläggs­skatte­de­kla­ra­tion läm­nas till Skat­te­ver­ket eller till ett mot­tag­nings­ställe som har god­känts av ver­ket.
Lag (2023:880).


33 kap. Sär­skilda upp­gif­ter

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - syf­tet med sär­skilda upp­gif­ter (2 och 2 a §§),
   - upp­gif­ter som ska läm­nas av stif­tel­ser, ide­ella för­e­ningar och regi­stre­rade tros­sam­fund (3-5 §§),
   - upp­gif­ter som ska läm­nas av svenska han­dels­bo­lag och i utlan­det deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­ner (6 §),
   - upp­gif­ter som ska läm­nas av en fysisk eller juri­disk per­son som hör hemma i en annan stat och inte bedri­ver verk­sam­het från ett fast drift­ställe i Sve­rige (6 a och 6 b §§),
   - upp­gif­ter om ersätt­nings­bo­stad i utlan­det (7 §),
   - upp­gif­ter om peri­o­di­se­rings­fond och ersätt­nings­fond (7 a §),
   - upp­gif­ter som ska läm­nas av redare (8 §),
   - upp­gif­ter om ned­sätt­ning av utländsk skatt (9 §),
   - upp­gif­ter som ska läm­nas av den som har fått ett god­kän­nande för ton­na­ge­be­skatt­ning åter­kal­lat (9 a §),
   - upp­gif­ter i fråga om vissa för­hands­be­sked i skat­te­frå­gor (9 b §),
   - när sär­skilda upp­gif­ter ska läm­nas (10-11 §§), och
   - reda­res upp­gifts­skyl­dig­het vid änd­rade för­hål­lan­den (12 §).
Lag (2020:954).

Syf­tet med sär­skilda upp­gif­ter

2 §   Sär­skilda upp­gif­ter ska läm­nas till led­ning för
   1. bedöm­ning av stif­tel­sers, ide­ella för­e­ning­ars och regi­stre­rade tros­sam­funds skatt­skyl­dig­het enligt inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229),
   2. beskatt­ning av delä­gare i svenska han­dels­bo­lag och i utlan­det deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­ner,
   3. bedöm­ning av skatt­skyl­dig­he­ten enligt inkomst­skat­te­la­gen för fysiska eller juri­diska per­so­ner som hör hemma i en annan stat och inte bedri­ver verk­sam­het från ett fast drift­ställe i Sve­rige,
   4. bestäm­mande av vil­ket fart­om­råde ett far­tyg går i,
   5. kon­troll av upp­skovs­be­lopp enligt 47 kap. inkomst­skat­te­la­gen när ersätt­nings­bo­sta­den är belä­gen utom­lands,
   6. kon­troll av avdrag för avsätt­ning till peri­o­di­se­rings­fond och ersätt­nings­fond,
   7. beslut om avräk­ning av utländsk skatt, och
   8. beslut om beskatt­ning för den som har fått ett god­kän­nande för ton­na­ge­be­skatt­ning åter­kal­lat. Lag (2020:954).

2 a §   Sär­skilda upp­gif­ter ska även läm­nas för att Sve­rige ska kunna leva upp till åta­gan­den inom det inter­na­tio­nella utby­tet av infor­ma­tion avse­ende för­hands­be­sked enligt lagen (1998:189) om för­hands­be­sked i skat­te­frå­gor. Lag (2020:858).

Stif­tel­ser, ide­ella för­e­ningar och regi­stre­rade tros­sam­fund

Undan­tag från skatt­skyl­dig­het för inkomst

3 §   Stif­tel­ser, ide­ella för­e­ningar och regi­stre­rade tros­sam­fund som är undan­tagna från skatt­skyl­dig­het för inkomst ska lämna sär­skilda upp­gif­ter om
   1. intäk­ter och kost­na­der under räken­skaps­å­ret,
   2. till­gångar och skul­der vid räken­skaps­å­rets bör­jan och slut, samt
   3. övriga omstän­dig­he­ter som Skat­te­ver­ket behö­ver för att kunna bedöma om den upp­gifts­skyl­dige är undan­ta­gen från skatt­skyl­dig­het.

1967:531) om tryg­gande av pen­sions­ut­fäs­telse m.m.">1967:531) om tryg­gande av pen­sions­ut­fäs­telse m.m.">Skyl­dig­he­ten att lämna sär­skilda upp­gif­ter gäl­ler dock inte pen­sions­stif­tel­ser enligt lagen (1967:531) om tryg­gande av pen­sions­ut­fäs­telse m.m.

4 §   Skat­te­ver­ket får besluta om undan­tag från skyl­dig­he­ten att lämna sär­skilda upp­gif­ter enligt 3 § om upp­gif­terna inte behövs för kon­troll av undan­tag från skatt­skyl­dig­he­ten.
Ett beslut om undan­tag ska avse en viss tid och får åter­kal­las.

Utländska arran­gö­rer som mot­sva­rar ide­ella för­e­ningar

5 §   Arran­gö­rer som har inkoms­ter som är undan­tagna från skat­te­plikt enligt 8 § första styc­ket 7 lagen (1991:591) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta artis­ter m.fl., ska lämna sär­skilda upp­gif­ter om de omstän­dig­he­ter som Skat­te­ver­ket behö­ver för att kunna bedöma om den upp­gifts­skyl­dige är undan­ta­gen från skat­te­plikt.
Svenska han­dels­bo­lag och i utlan­det deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­ner

6 §   Svenska han­dels­bo­lag och i utlan­det deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­ner med fast drift­ställe i Sve­rige ska till led­ning för delä­gar­nas beskatt­ning lämna sär­skilda upp­gif­ter om
   1. närings­verk­sam­he­ten enligt 31 kap. 2 och 3 §§,
   2. varje delä­ga­res andel av bola­gets eller den juri­diska per­so­nens inkomst av varje inkomst­slag och närings­verk­sam­het,
   3. varje delä­ga­res andel eller lott i bola­get eller den juri­diska per­so­nen,
   4. skal­bo­lag enligt 31 kap. 14 §, och
   5. pris­sätt­nings­be­sked enligt 31 kap. 34 §.

Om ett svenskt han­dels­bo­lag eller en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son med fast drift­ställe i Sve­rige har avytt­rat en fas­tig­het och kapi­tal­vins­ten inte kan beräk­nas på grund av att den är bero­ende av någon hän­delse i fram­ti­den, ska bola­get eller den juri­diska per­so­nen lämna upp­gift om detta.

Fysisk eller juri­disk per­son som hör hemma i en annan stat och inte bedri­ver verk­sam­het från ett fast drift­ställe i Sve­rige

6 a §   En fysisk eller juri­disk per­son som hör hemma i en annan stat och inte bedri­ver verk­sam­het från ett fast drift­ställe i Sve­rige ska lämna sär­skilda upp­gif­ter om
   1. vil­ken verk­sam­het som bedri­vits i Sve­rige,
   2. under vil­ken tid verk­sam­he­ten bedri­vits i Sve­rige, och
   3. övriga för­hål­lan­den som behövs för bedöm­ning av skatt­skyl­dig­he­ten enligt inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

Upp­gifts­skyl­dig­het enligt första styc­ket gäl­ler endast den som inte läm­nar inkomst­de­kla­ra­tion och som
   1. är god­känd för F-​skatt,
   2. ska göra skat­te­av­drag från ersätt­ning för arbete, eller
   3. enligt 39 kap. 11 b § är skyl­dig att till­han­da­hålla utrust­ning så att en elektro­nisk per­so­nal­lig­gare kan föras på en bygg­ar­bets­plats. Lag (2020:954).

6 b §   Skat­te­ver­ket får besluta om undan­tag från skyl­dig­he­ten att lämna sär­skilda upp­gif­ter enligt 6 a § om några sådana upp­gif­ter inte behövs för kon­troll av skatt­skyl­dig­he­ten.

Ett beslut om undan­tag ska avse en viss tid och får åter­kal­las. Lag (2020:954).

Ersätt­nings­bo­stad i utlan­det

7 §   Den som inte är skyl­dig att lämna inkomst­de­kla­ra­tion och som äger en ersätt­nings­bo­stad i utlan­det med ett upp­skovs­be­lopp enligt 47 kap. inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229), ska lämna sär­skilda upp­gif­ter om sådana för­hål­lan­den som avses i 31 kap. 18 §.

Fondav­sätt­ningar

7 a §   Den som inte är skyl­dig att lämna inkomst­de­kla­ra­tion och som har gjort avdrag för avsätt­ning till peri­o­di­se­rings­fond eller ersätt­nings­fond enligt 30 och 31 kap. inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229), ska lämna sär­skilda upp­gif­ter om för­hål­lan­den som rör fondav­sätt­ningen.

Om ett han­dels­bo­lag har gjort avdrag för avsätt­ning till ersätt­nings­fond, ska dock sär­skilda upp­gif­ter läm­nas av delä­garna. Lag (2019:1147).

Redare

8 §   Redare ska för tillämp­ning av 64 kap. 2 § och 67 kap. 3 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) lämna sär­skilda upp­gif­ter om
   1. stor­le­ken av de far­tyg som reda­ren ska använda i sin närings­verk­sam­het,
   2. vilka ent­re­pre­nö­rer som reda­ren ska anlita för sin verk­sam­het, och 3. övriga för­hål­lan­den som Skat­te­ver­ket behö­ver känna till för att kunna bestämma vilka fart­om­rå­den far­ty­gen avses gå i.

Ned­sätt­ning av utländsk skatt

9 §   Den som har fått avräk­ning av utländsk skatt från sin inkomst­skatt enligt bestäm­mel­ser i skat­te­av­tal eller enligt lagen (1986:468) om avräk­ning av utländsk skatt och där­ef­ter har fått ned­sätt­ning av den utländska skat­ten, ska lämna sär­skilda upp­gif­ter om ned­sätt­ningen.

Den som har fått ett god­kän­nande för ton­na­ge­be­skatt­ning åter­kal­lat

9 a §   Den som har fått ett god­kän­nande för ton­na­ge­be­skatt­ning åter­kal­lat enligt 13 a kap. 10 § första styc­ket 2-4 ska lämna de sär­skilda upp­gif­ter som Skat­te­ver­ket behö­ver för att kunna fatta beslut om beskatt­ning för de tidi­gare beskatt­ningsår som åter­kal­lel­sen avser. Lag (2016:888).

Vissa för­hands­be­sked i skat­te­frå­gor

9 b §   I fråga om för­hands­be­sked enligt lagen (1998:189) om för­hands­be­sked i skat­te­frå­gor som avser direkta skat­ter eller avgif­ter ska en sökande som inte är en fysisk per­son eller det all­männa ombu­det hos Skat­te­ver­ket lämna föl­jande upp­gif­ter:
   1. iden­ti­te­ten, inklu­sive stat eller juris­dik­tion för hem­vist eller, om sådan sak­nas, för regi­stre­ring samt utländskt skat­te­re­gi­stre­rings­num­mer eller mot­sva­rande om sådant num­mer finns, på
   - sökan­den,
   - sökan­dens moder­fö­re­tag,
   - moder­fö­re­ta­get för den yttersta grup­pen av per­so­ner som sökan­den till­hör, och
   - andra per­so­ner, med undan­tag för fysiska per­so­ner, som san­no­likt kan komma att berö­ras av för­hands­be­ske­det i andra sta­ter och juris­dik­tio­ner, och
   2. andra sta­ter och juris­dik­tio­ner som san­no­likt kan komma att berö­ras av för­hands­be­ske­det.

Upp­gift ska även läm­nas om vil­ket för­hands­be­sked upp­gif­terna avser.

Första och andra styc­kena gäl­ler bara i fråga om för­hands­be­sked som avser
   1. fasta drift­stäl­len, när huvud­kon­to­ret eller det fasta drift­stäl­let finns i en annan stat eller juris­dik­tion,
   2. direkta eller indi­rekta betal­ningar
      a) mel­lan utländska när­stå­ende par­ter via ett till dem när­stå­ende före­tag i Sve­rige, eller
      b) som görs av ett utländskt före­tag till ett när­stå­ende före­tag i Sve­rige där den verk­liga huvud­man­nen för betal­ning­arna har hem­vist i en annan stat eller juris­dik­tion, eller
   3. en sådan grän­sö­ver­skri­dande trans­ak­tion som anges i 7 b § lagen (2012:843) om admi­nist­ra­tivt sam­ar­bete inom Euro­pe­iska uni­o­nen i fråga om beskatt­ning. Lag (2020:858).

När ska sär­skilda upp­gif­ter läm­nas?

10 §   Sär­skilda upp­gif­ter enligt 3, 6, 6 a och 7 a §§ ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast den sista dagen för inkomst­de­kla­ra­tion enligt 32 kap. 2 §. Om en fysisk per­son eller ett dödsbo ska lämna en sär­skild upp­gift enligt 6 a eller 7 a §, ska dock upp­gif­ten ha kom­mit in senast den sista dagen för inkomst­de­kla­ra­tion enligt 32 kap. 1 §.
Lag (2020:954).

10 a §   Sär­skilda upp­gif­ter enligt 9 b § ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast en vecka efter att för­hands­be­ske­det fått laga kraft. Lag (2020:858).

11 §   Sär­skilda upp­gif­ter enligt 5, 7 och 8-9 a §§ ska läm­nas enligt föl­jande upp­ställ­ning:

Särskilda uppgifter enligt    ska ha kommit in till 
                Skatteverket senast
5 §                 Den 12 i månaden efter den 
                månad då tillställningen ägde
                rum
7 §                 den 2 maj året efter 
                beskattningsåret
8 §                 den 1 oktober året före det 
                kalenderår uppgifterna avser
9 §                 tre månader efter den dag då 
                den som beslutet om nedsättning 
                av utländsk skatt gäller fick 
                del av det
9 a §                 tre månader efter den dag då 
                den som beslutet om 
                återkallelse av godkännande för 
                tonnagebeskattning gäller fick 
                ta del av det
Lag (2019:1147).

Reda­res upp­gifts­skyl­dig­het vid änd­rade för­hål­lan­den

12 §   Om det inträf­far någon änd­ring av de för­hål­lan­den som avses i 8 §, ska reda­ren inom två vec­kor från den dag då för­hål­lan­dena änd­ra­des under­rätta Skat­te­ver­ket om detta.


33 a kap. Land-​för-​land-rapporter

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser med anled­ning av det mul­ti­la­te­rala avta­let den 27 janu­ari 2016 mel­lan behö­riga myn­dig­he­ter om utbyte av land-​för-​land-rapporter, och rådets direk­tiv 2011/16/EU av den 15 feb­ru­ari 2011 om admi­nist­ra­tivt sam­ar­bete i fråga om beskatt­ning, i lydel­sen enligt rådets direk­tiv (EU) 2016/881. Kapit­let gäl­ler även vid utbyte enligt andra avtal mel­lan behö­riga myn­dig­he­ter om auto­ma­tiskt utbyte av land-​för-​land-rapporter på skat­te­om­rå­det.

Bestäm­mel­serna ges i föl­jande ord­ning:
   - defi­ni­tio­ner och för­kla­ringar (2-3 §§),
   - skyl­dig­het att lämna land-​för-​land-rapport och under­rät­telse (4-9 §§),
   - land-​för-​land-rapportens inne­håll (10 §), och
   - tids­grän­ser samt hur Skat­te­ver­ket får använda upp­gif­terna (11-13 §§). Lag (2017:185).

Defi­ni­tio­ner och för­kla­ringar

2 §   I detta kapi­tel används föl­jande ord med den angivna bety­del­sen:

Kon­cern: före­tag som är för­e­nade genom ägande eller kon­troll på ett sådant sätt att det antingen finns en skyl­dig­het att upp­rätta kon­cern­re­do­vis­ning enligt tillämp­liga års­re­do­vis­nings­reg­ler eller skulle fin­nas det om ande­lar i något av före­ta­gen vore före­mål för han­del på en regle­rad mark­nad.

Mul­ti­na­tio­nell kon­cern: en kon­cern i vil­ken det ingår minst två före­tag som hör hemma i olika sta­ter eller juris­dik­tio­ner eller minst ett före­tag som hör hemma i en stat eller juris­dik­tion och som är skatt­skyl­digt i en annan stat eller juris­dik­tion på grund av verk­sam­het som bedrivs från fast drift­ställe där.

Enhet:
   - ett före­tag som omfat­tas av en mul­ti­na­tio­nell kon­cerns kon­cern­re­do­vis­ning eller som skulle göra det om ande­lar i före­ta­get vore före­mål för han­del på en regle­rad mark­nad,
   - ett före­tag som inte omfat­tas av den mul­ti­na­tio­nella kon­cer­nens kon­cern­re­do­vis­ning enbart på grund av sin ringa stor­lek eller väsent­lig­het, eller
   - ett fast drift­ställe till sådana före­tag som avses ovan för­ut­satt att före­ta­get, på grund av rap­por­te­rings­krav eller intern upp­följ­ning, upp­rät­tar sär­skilda räken­ska­per för det fasta drift­stäl­let.

Svensk enhet:
   - en enhet som är obe­grän­sat skatt­skyl­dig i Sve­rige eller är bil­dad enligt svensk lag,
   - ett svenskt han­dels­bo­lag, eller
   - en utländsk enhets fasta drift­ställe i Sve­rige om detta är en enhet.

Rap­por­te­rings­skyl­dig enhet: en enhet som är skyl­dig att lämna en land-​för-​land-rapport för en mul­ti­na­tio­nell kon­cerns räk­ning där enhe­ten är hem­ma­hö­rande.

Moder­fö­re­tag: en enhet som direkt eller indi­rekt äger en så stor andel i en eller flera andra enhe­ter i en mul­ti­na­tio­nell kon­cern att den är skyl­dig att upp­rätta kon­cern­re­do­vis­ning enligt redo­vis­nings­prin­ci­per som är all­mänt tilläm­pade inom den stat eller juris­dik­tion där den hör hemma eller skulle vara skyl­dig att göra det om dess ande­lar vore före­mål för han­del på en regle­rad mark­nad, för­ut­satt att det inte i den mul­ti­na­tio­nella kon­cer­nen finns någon annan enhet som direkt eller indi­rekt äger en sådan andel i den först­nämnda enhe­ten.

Ställ­fö­re­trä­dande moder­fö­re­tag: en enhet i en mul­ti­na­tio­nell kon­cern som har bli­vit utsedd av den mul­ti­na­tio­nella kon­cer­nen att i stäl­let för moder­fö­re­ta­get lämna land-​för-​land-rapporten i Sve­rige eller i den andra stat eller juris­dik­tion där enhe­ten hör hemma för den mul­ti­na­tio­nella kon­cer­nens räk­ning när minst ett av vill­ko­ren i 5 § första styc­ket 1-3 är upp­fyllt.

Räken­skapsår: den årliga redo­vis­nings­pe­riod för vil­ken moder­fö­re­ta­get i en mul­ti­na­tio­nell kon­cern upp­rät­tar sin redo­vis­ning.

Rap­por­te­rat räken­skapsår: det räken­skapsår som redo­vi­sas i en land-​för-​land-rapport.

Kon­cern­re­do­vis­ning: en mul­ti­na­tio­nell kon­cerns räken­ska­per där till­gångar, skul­der, intäk­ter, kost­na­der och kassa­flö­den hos moder­fö­re­ta­get och enhe­terna redo­vi­sas som en enda eko­no­misk enhet.

System­brist: att en stat eller juris­dik­tion som har ett gäl­lande avtal med Sve­rige om auto­ma­tiskt utbyte av land-​för-​land-rapporter har
   1. upp­hävt det auto­ma­tiska utby­tet av upp­lys­ningar på andra grun­der än enligt vill­ko­ren i avta­let, eller
   2. på annat sätt fort­lö­pande låtit bli att auto­ma­tiskt till­han­da­hålla Sve­rige land-​för-​land-rapporter som juris­dik­tio­nen har till­gång till i fråga om mul­ti­na­tio­nella kon­cer­ner som har enhe­ter i Sve­rige. Lag (2017:185).

3 §   Med före­tag avses i detta kapi­tel inte en fysisk per­son. Lag (2017:185).

Skyl­dig­het att lämna land-​för-​land-rapport

4 §   Ett svenskt moder­fö­re­tag i en mul­ti­na­tio­nell kon­cern ska lämna en land-​för-​land-rapport till Skat­te­ver­ket, om inte kon­cer­nen är undan­ta­gen enligt 6 §. Lag (2017:185).

5 §   En svensk enhet som inte är moder­fö­re­tag i en mul­ti­na­tio­nell kon­cern ska, om kon­cer­nen inte är undan­ta­gen enligt 6 §, lämna en land-​för-​land-rapport, om
   1. moder­fö­re­ta­get inte är skyl­digt att lämna en sådan rap­port i den stat eller juris­dik­tion där det hör hemma,
   2. den stat eller juris­dik­tion i vil­ken moder­fö­re­ta­get hör hemma inte har något gäl­lande avtal med Sve­rige om auto­ma­tiskt utbyte av sådana rap­por­ter vid den tid­punkt som avses i 11 §, eller
   3. Skat­te­ver­ket har anmält till enhe­ten att det finns en system­brist i den stat eller juris­dik­tion i vil­ken moder­fö­re­ta­get hör hemma.

Om det i den mul­ti­na­tio­nella kon­cer­nen finns flera svenska enhe­ter som enligt första styc­ket är skyl­diga att lämna land-​för-​land-rapport, får kon­cer­nen utse en av dem att lämna rap­por­ten för ett visst räken­skapsår för övriga svenska enhe­ters räk­ning. Kon­cer­nen får även utse en svensk enhet till ställ­fö­re­trä­dande moder­fö­re­tag.

En enhet som enligt något av vill­ko­ren i första styc­ket är skyl­dig att lämna land-​för-​land-rapport, ska från moder­fö­re­ta­get begära de upp­gif­ter som den behö­ver för att kunna lämna en full­stän­dig rap­port. En enhet som inte kan få till­gång till alla de upp­gif­ter som den behö­ver från moder­fö­re­ta­get för att lämna en full­stän­dig rap­port, får inte utses att lämna rap­por­ten för andra enhe­ters räk­ning. Om den rap­port som en enhet läm­nar inte är full­stän­dig, ska enhe­ten inte anses ha läm­nat rap­por­ten för alla berörda enhe­ters räk­ning. Lag (2017:185).

Undan­tag från skyl­dig­he­ten att lämna land-​för-​land-rapport

6 §   En mul­ti­na­tio­nell kon­cern är undan­ta­gen från skyl­dig­he­ten att lämna land-​för-​land-rapport om den enligt sin kon­cern­re­do­vis­ning har sam­man­lagda intäk­ter på mindre än 7 mil­jar­der kro­nor för det räken­skapsår som ome­del­bart före­går det räken­skapsår som rap­por­ten skulle omfatta.

En enhet som avses i 5 § är undan­ta­gen från skyl­dig­he­ten att lämna en land-​för-​land-rapport om moder­fö­re­ta­get är undan­ta­get från sådan rap­por­te­rings­skyl­dig­het i den stat eller juris­dik­tion där det hör hemma till följd av att de sam­man­lagda intäk­ter som avses i första styc­ket under­sti­ger 750 mil­jo­ner euro eller mot­sva­rande belopp i lokal valuta.
Lag (2017:185).

7 §   En enhet som avses i 5 § är inte skyl­dig att lämna land-​för-​land-rapport, om
   1. ett utländskt ställ­fö­re­trä­dande moder­fö­re­tag är skyl­digt att lämna en land-​för-​land-rapport enligt lag­stift­ningen i den stat eller juris­dik­tion där det hör hemma och i rätt tid läm­nar en full­stän­dig sådan rap­port,
   2. den stat eller juris­dik­tion som avses i 1
      a) har ett gäl­lande avtal med Sve­rige om auto­ma­tiskt utbyte av land-​för-​land-rapporter vid den tid­punkt som anges i 11 §,
      b) inte har med­de­lat Skat­te­ver­ket att det finns en system­brist, och
      c) har under­rät­tats om att enhe­ten är ställ­fö­re­trä­dande moder­fö­re­tag, och
   3. en under­rät­telse har läm­nats till Skat­te­ver­ket i enlig­het med 9 § första styc­ket. Lag (2017:185).

Skyl­dig­het att lämna under­rät­telse

8 §   Varje svensk enhet i en mul­ti­na­tio­nell kon­cern ska under­rätta Skat­te­ver­ket om den är moder­fö­re­tag eller ställ­fö­re­trä­dande moder­fö­re­tag eller i övrigt är rap­por­te­rings­skyl­dig enligt 5 §.

Första styc­ket gäl­ler inte om kon­cer­nen är undan­ta­gen enligt 6 §. Lag (2017:185).

9 §   En svensk enhet i en mul­ti­na­tio­nell kon­cern som var­ken är moder­fö­re­tag eller ställ­fö­re­trä­dande moder­fö­re­tag och inte hel­ler i övrigt är rap­por­te­rings­skyl­dig enligt 5 §, ska under­rätta Skat­te­ver­ket om vil­ken enhet i kon­cer­nen som är den rap­por­te­rings­skyl­diga enhe­ten. Under­rät­tel­sen ska inne­hålla upp­gift om den rap­por­te­rings­skyl­diga enhe­tens iden­ti­tet och i vil­ken stat eller juris­dik­tion den hör hemma.

En enhet som läm­nar en ofull­stän­dig land-​för-​land-rapport i enlig­het med 10 § andra styc­ket, ska under­rätta Skat­te­ver­ket om att moder­fö­re­ta­get har väg­rat att lämna alla nöd­vän­diga upp­gif­ter till enhe­ten.

Första och andra styc­kena gäl­ler inte om kon­cer­nen är undan­ta­gen enligt 6 §. Lag (2017:185).

Land-​för-​land-rapportens inne­håll

10 §   En land-​för-​land-rapport ska inne­hålla föl­jande upp­gif­ter om den mul­ti­na­tio­nella kon­cer­nen.
   1. Sam­man­lagd infor­ma­tion, som delas upp på varje stat eller juris­dik­tion i vil­ken den mul­ti­na­tio­nella kon­cer­nen har bedri­vit verk­sam­het under det rap­por­te­rade räken­skaps­å­ret, om stor­le­ken på
      a) intäk­ter,
      b) vinst eller för­lust före inkomst­skatt,
      c) betald inkomst­skatt,
      d) årets acku­mu­le­rade inkomst­skatt,
      e) akti­e­ka­pi­tal,
      f) acku­mu­le­rade vinst­me­del,
      g) antal anställda, och
      h) mate­ri­ella till­gångar utom kon­tan­ter och lik­nande.
   2. För varje enhet som ingår i kon­cer­nen:
   - namn, eller annan upp­gift som klar­gör dess iden­ti­tet, och den stat eller juris­dik­tion i vil­ken enhe­ten hör hemma,
   - den stat eller juris­dik­tion där enhe­ten är bil­dad eller regi­stre­rad, om detta är en annan än den där enhe­ten hör hemma, och
   - dess vik­ti­gaste verk­sam­het eller verk­sam­he­ter.
   3. Vil­ken valuta som används i rap­por­ten.

En enhet som är skyl­dig att lämna land-​för-​land-rapport enligt 5 § men inte har fått till­gång till alla de upp­gif­ter den behö­ver från moder­fö­re­ta­get för att kunna lämna en full­stän­dig land-​för-​land-rapport, ska lämna en land-​för-​land-rapport som inne­hål­ler alla de upp­gif­ter som den har till­gång till och som anges i första styc­ket.
Lag (2017:185).

När ska rap­por­ter och under­rät­tel­ser läm­nas?

11 §   En land-​för-​land-rapport ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket inom tolv måna­der efter utgången av det rap­por­te­rade räken­skaps­å­ret. Lag (2017:185).

12 §   Under­rät­tel­ser enligt 8 § och 9 § första styc­ket ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket före det rap­por­te­rade räken­skaps­å­rets utgång.

Under­rät­tel­ser enligt 9 § andra styc­ket ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket inom tolv måna­der efter utgången av det rap­por­te­rade räken­skaps­å­ret, men inte senare än när den land-​för-​land-rapport som avses i 10 § andra styc­ket ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket. Lag (2017:185).

Använd­ning av upp­gif­terna

13 §   I 7 § lagen (2017:182) om auto­ma­tiskt utbyte av land-​för-​land-rapporter på skat­te­om­rå­det anges hur upp­gif­ter i sådana rap­por­ter som Skat­te­ver­ket tar emot får använ­das.
Lag (2017:185).


33 b kap. Upp­gif­ter om rap­por­te­rings­plik­tiga arrange­mang

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om skyl­dig­het att lämna upp­gif­ter till Skat­te­ver­ket om rap­por­te­rings­plik­tiga arrange­mang. Vad som utgör ett rap­por­te­rings­plik­tigt arrange­mang föl­jer av lagen (2020:434) om rap­por­te­rings­plik­tiga arrange­mang.

Bestäm­mel­serna i kapit­let ges i föl­jande ord­ning:
   - syf­tet med upp­gif­ter om rap­por­te­rings­plik­tiga arrange­mang (2 §),
   - defi­ni­tio­ner och för­kla­ringar (3-9 §§),
   - vem som ska lämna upp­gif­ter om rap­por­te­rings­plik­tiga arrange­mang (10-15 §§),
   - vilka upp­gif­ter som ska läm­nas (16-18 §§),
   - när upp­gif­terna ska läm­nas (19-21 §§), och
   - infor­ma­tions­skyl­dig­het i vissa fall (22 §).
Lag (2020:437).

Syf­tet med att upp­gif­ter ska läm­nas

2 §   Upp­gif­ter om rap­por­te­rings­plik­tiga arrange­mang ska läm­nas som under­lag för Skat­te­ver­kets utbyte av upp­lys­ningar enligt 12 d § lagen (2012:843) om admi­nist­ra­tivt sam­ar­bete inom Euro­pe­iska uni­o­nen i fråga om beskatt­ning.

Upp­gif­terna ska även läm­nas som under­lag för skat­te­kon­troll och ana­lys av ris­ker i skat­te­sy­ste­met. Lag (2020:437).

Defi­ni­tio­ner och för­kla­ringar

3 §   Defi­ni­tio­nerna av hem­vist, grän­sö­ver­skri­dande arrange­mang, före­tag och anknutna per­so­ner är desamma i detta kapi­tel som i lagen (2020:434) om rap­por­te­rings­plik­tiga arrange­mang.
Lag (2020:437).

Med­lems­stat

4 §   Med med­lems­stat avses i detta kapi­tel en med­lems­stat i Euro­pe­iska uni­o­nen. Lag (2020:437).

Per­son och behö­rig myn­dig­het

5 §   Med per­son och behö­rig myn­dig­het avses i detta kapi­tel det­samma som i 7 § lagen (2012:843) om admi­nist­ra­tivt sam­ar­bete inom Euro­pe­iska uni­o­nen i fråga om beskatt­ning.
Lag (2020:437).

Råd­gi­vare

6 §   Med råd­gi­vare avses i detta kapi­tel en per­son som utfor­mar, mark­nads­för, orga­ni­se­rar eller till­han­da­hål­ler ett rap­por­te­rings­plik­tigt arrange­mang för genom­fö­rande, eller som har hand om genom­fö­ran­det.

Med råd­gi­vare avses även en per­son som vet eller skä­li­gen kan för­vän­tas veta att denne har åta­git sig att, direkt eller genom andra per­so­ner, bidra till att utforma, mark­nads­föra, orga­ni­sera eller till­han­da­hålla ett rap­por­te­rings­plik­tigt arrange­mang för genom­fö­rande, eller har hand om ett genom­fö­rande. Lag (2020:437).

7 §   En per­son ska anses som råd­gi­vare enligt 6 § bara om denne
   1. har hem­vist i en med­lems­stat,
   2. till­han­da­hål­ler tjäns­ter avse­ende arrange­manget från ett fast drift­ställe i en med­lems­stat,
   3. är regi­stre­rad i eller lyder under lag­stift­ningen i en med­lems­stat, eller
   4. till­hör en bransch-​​ eller yrkes­or­ga­ni­sa­tion för juri­diska råd­gi­vare, skat­te­råd­gi­vare eller kon­sul­ter i en med­lems­stat.
Lag (2020:437).

Upp­gifts­skyl­dig råd­gi­vare

8 §   Med upp­gifts­skyl­dig råd­gi­vare avses i detta kapi­tel en råd­gi­vare som har sådan anknyt­ning till Sve­rige som avses i 7 §.

En råd­gi­vare ska dock bara anses vara en upp­gifts­skyl­dig råd­gi­vare enligt första styc­ket om råd­gi­va­ren inte har en star­kare anknyt­ning till någon annan med­lems­stat. Anknyt­ning­ens styrka avgörs i den ord­ning som föl­jer av 7 §.
Lag (2020:437).

Använ­dare

9 §   Med använ­dare avses i detta kapi­tel en per­son som
   1. till­han­da­hålls ett rap­por­te­rings­plik­tigt arrange­mang,
   2. har ett rap­por­te­rings­plik­tigt arrange­mang som är klart för genom­fö­rande, eller
   3. har påbör­jat genom­fö­ran­det av ett rap­por­te­rings­plik­tigt arrange­mang. Lag (2020:437).

Vem ska lämna upp­gif­ter om rap­por­te­rings­plik­tiga arrange­mang?

Råd­gi­vares upp­gifts­skyl­dig­het

10 §   En upp­gifts­skyl­dig råd­gi­vare ska lämna upp­gif­ter om ett rap­por­te­rings­plik­tigt arrange­mang till Skat­te­ver­ket.
Lag (2020:437).

11 §   Om en upp­gifts­skyl­dig råd­gi­vare har lika stark anknyt­ning till någon annan med­lems­stat som till Sve­rige, behö­ver upp­gif­ter om ett rap­por­te­rings­plik­tigt arrange­mang inte läm­nas till Skat­te­ver­ket om mot­sva­rande upp­gif­ter redan har läm­nats till den behö­riga myn­dig­he­ten i den andra med­lems­sta­ten. Anknyt­ning­ens styrka avgörs i den ord­ning som föl­jer av 7 §.
Lag (2020:437).

12 §   En upp­gifts­skyl­dig råd­gi­vare behö­ver inte lämna upp­gif­ter om ett rap­por­te­rings­plik­tigt arrange­mang till Skat­te­ver­ket om en annan råd­gi­vare redan har läm­nat
   1. före­skrivna upp­gif­ter till Skat­te­ver­ket, eller
   2. mot­sva­rande upp­gif­ter till en behö­rig myn­dig­het i någon annan med­lems­stat. Lag (2020:437).

Använ­da­res upp­gifts­skyl­dig­het

13 §   Använ­da­ren ska lämna upp­gif­ter om ett rap­por­te­rings­plik­tigt arrange­mang till Skat­te­ver­ket om
   1. det inte finns någon råd­gi­vare, eller
   2. samt­liga råd­gi­vare är för­hind­rade att lämna full­stän­diga upp­gif­ter om arrange­manget enligt 16 § på grund av tyst­nads­plik­ten för advo­ka­ter eller lik­nande bestäm­mel­ser i någon annan med­lems­stat.

Första styc­ket gäl­ler bara om använ­da­ren har anknyt­ning till Sve­rige och anknyt­ningen inte är star­kare till någon annan med­lems­stat. Anknyt­ning­ens styrka avgörs av, i fal­lande ord­ning, med­lems­stat där använ­da­ren
   1. har hem­vist,
   2. har ett fast drift­ställe som gyn­nas av arrange­manget,
   3. har inkoms­ter eller gene­re­rar vins­ter, eller
   4. bedri­ver verk­sam­het.
Lag (2020:437).

14 §   Om använ­da­ren är skyl­dig att lämna upp­gif­ter om ett rap­por­te­rings­plik­tigt arrange­mang både till Skat­te­ver­ket och till en behö­rig myn­dig­het i någon annan med­lems­stat, behö­ver upp­gif­ter inte läm­nas till Skat­te­ver­ket om mot­sva­rande upp­gif­ter redan har läm­nats i den andra med­lems­sta­ten.
Lag (2020:437).

15 §   Om det finns flera använ­dare som enligt 13 § ska lämna upp­gif­ter om ett rap­por­te­rings­plik­tigt arrange­mang, behö­ver andra använ­dare än som avses i 1 eller 2 inte lämna upp­gif­ter om en sådan använ­dare har läm­nat före­skrivna upp­gif­ter till Skat­te­ver­ket eller mot­sva­rande upp­gif­ter till en behö­rig myn­dig­het i någon annan med­lems­stat:
   1. En använ­dare som har kom­mit över­ens om till­han­da­hål­lan­det av arrange­manget med en råd­gi­vare.
   2. Om det inte finns någon sådan upp­gifts­skyl­dig använ­dare som anges i 1, en använ­dare som har hand om genom­fö­ran­det av arrange­manget.

En använ­dare som har hand om genom­fö­ran­det av arrange­manget behö­ver inte lämna upp­gif­ter om en använ­dare som avses i första styc­ket 1 har läm­nat upp­gif­ter på det sätt som anges i första styc­ket. Lag (2020:437).

Vilka upp­gif­ter ska läm­nas?

Huvud­re­gel

16 §   Föl­jande upp­gif­ter ska läm­nas om ett rap­por­te­rings­plik­tigt arrange­mang:
   1. nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter, inklu­sive hem­vist, för
      a) råd­gi­vare,
      b) använ­dare, och
      c) per­so­ner som är anknutna till använ­da­ren, när dessa har bety­delse för det rap­por­te­rings­plik­tiga arrange­manget,
   2. vil­ken eller vilka av bestäm­mel­serna i 13-25 §§ lagen (2020:434) om rap­por­te­rings­plik­tiga arrange­mang som gör arrange­manget rap­por­te­rings­plik­tigt,
   3. en sam­man­fatt­ning av inne­hål­let i arrange­manget och, om ett sådant finns, det namn under vil­ket arrange­manget är all­mänt känt samt en över­gri­pande beskriv­ning av rele­vant affärs­verk­sam­het eller rele­vanta arrange­mang,
   4. det datum då genom­fö­ran­det av arrange­manget påbör­ja­des eller då arrange­manget ska genom­fö­ras,
   5. upp­gift om de natio­nella bestäm­mel­ser som utgör grun­den för arrange­manget,
   6. vär­det av arrange­manget,
   7. upp­gift om den eller de med­lems­sta­ter i vil­ken använ­da­ren eller använ­darna har hem­vist och andra med­lems­sta­ter som san­no­likt kom­mer att berö­ras av arrange­manget, och
   8. nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter för varje annan per­son i en med­lems­stat än som avses i 1 som san­no­likt kom­mer att berö­ras av arrange­manget, samt upp­gift om var varje sådan per­son har hem­vist.

Upp­gif­ter ska även läm­nas om refe­rens­num­mer om ett sådant till­de­lats det rap­por­te­rings­plik­tiga arrange­manget av Skat­te­ver­ket eller en annan med­lems­stats behö­riga myn­dig­het.
Lag (2020:437).

17 §   Upp­gif­ter enligt 16 § ska läm­nas endast i den utsträck­ning den upp­gifts­skyl­dige har kän­ne­dom om eller till­gång till upp­gif­terna. Lag (2020:437).

Undan­tag

18 §   En råd­gi­vare ska lämna upp­gif­ter enligt 16 § endast i den utsträck­ning denne inte är för­hind­rad att lämna upp­gif­terna på grund av tyst­nads­plik­ten för advo­ka­ter. Lag (2020:437).

När ska upp­gif­terna läm­nas?

Tid­punkt för råd­gi­vares upp­gifts­skyl­dig­het

19 §   De upp­gif­ter som en råd­gi­vare ska lämna enligt 16 § ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket inom 30 dagar från och med dagen efter den av föl­jande dagar som inträf­far först:
   1. den dag råd­gi­va­ren gjorde arrange­manget till­gäng­ligt,
   2. den dag arrange­manget blev klart för genom­fö­rande, eller
   3. den dag råd­gi­va­ren påbör­jade genom­fö­ran­det av arrange­manget.

Om upp­gif­terna ska läm­nas av en råd­gi­vare som avses i 6 § andra styc­ket, räk­nas tiden i stäl­let från och med dagen efter den dag då denne till­han­da­höll sina tjäns­ter avse­ende arrange­manget. Lag (2020:437).

Tid­punkt för använ­da­res upp­gifts­skyl­dig­het

20 §   De upp­gif­ter som en använ­dare ska lämna enligt 16 § ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket inom 30 dagar från och med dagen efter den av föl­jande dagar som inträf­far först:
   1. den dag arrange­manget till­han­da­hölls använ­da­ren,
   2. den dag arrange­manget blev klart för genom­fö­rande av använ­da­ren, eller
   3. den dag använ­da­ren påbör­jade genom­fö­ran­det av arrange­manget.
Lag (2020:437).

Kvar­tals­vis upp­gifts­skyl­dig­het i vissa fall

21 §   En råd­gi­vare ska vid utgången av varje kalen­der­kvar­tal lämna en sam­man­ställ­ning av upp­gif­ter enligt 16 § första styc­ket 1, 4, 7 och 8 samt andra styc­ket som har till­kom­mit sedan upp­gif­ter senast läm­na­des. Detta gäl­ler endast i fråga om ett arrange­mang som inte i väsent­lig utsträck­ning behö­ver anpas­sas för att kunna genom­fö­ras av en ny använ­dare.
Lag (2020:437).

Infor­ma­tions­skyl­dig­het i vissa fall

22 §   Om en upp­gifts­skyl­dig råd­gi­vare är för­hind­rad att lämna de upp­gif­ter om ett rap­por­te­rings­plik­tigt arrange­mang som anges i 16 § på grund av tyst­nads­plik­ten för advo­ka­ter, ska råd­gi­va­ren sna­rast infor­mera samt­liga andra råd­gi­vare avse­ende arrange­manget om råd­gi­vares skyl­dig­het att lämna upp­gif­ter.

Om det inte finns någon annan råd­gi­vare som är skyl­dig att lämna upp­gif­terna om det rap­por­te­rings­plik­tiga arrange­manget eller om samt­liga andra råd­gi­vare är för­hind­rade att lämna upp­gif­terna på grund av tyst­nads­plik­ten för advo­ka­ter eller mot­sva­rande reg­ler i någon annan med­lems­stat, ska den upp­gifts­skyl­dige råd­gi­va­ren infor­mera använ­da­ren av arrange­manget om använ­da­rens skyl­dig­het att lämna upp­gif­ter.
Lag (2020:437).


33 c kap. Upp­gif­ter om grän­sö­ver­skri­dande betal­ningar

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om skyl­dig­het för betal­tjänst­le­ve­ran­tö­rer att till Skat­te­ver­ket lämna upp­gif­ter om grän­sö­ver­skri­dande betal­ningar.

Bestäm­mel­serna ges i föl­jande ord­ning:
   - syf­tet med upp­gifts­läm­nan­det (2 § ),
   - defi­ni­tio­ner (3 och 4 §§ ),
   - skyl­dig­het för betal­tjänst­le­ve­ran­tö­rer att lämna upp­gif­ter (5-7 §§ ),
   - vilka upp­gif­ter som ska läm­nas (8 och 9 §§ ), och
   - när upp­gif­terna ska läm­nas (10 § ). Lag (2023:638).

Syf­tet med upp­gifts­läm­nan­det

2 §   Upp­gif­terna ska läm­nas för att Skat­te­ver­ket ska kunna full­göra det åta­gande som föl­jer av arti­kel 24b i rådets för­ord­ning (EU) nr 904/2010 av den 7 okto­ber 2010 om admi­nist­ra­tivt sam­ar­bete och kam­pen mot mer­vär­dess­kat­te­be­drä­geri. Lag (2023:638).

Defi­ni­tio­ner

3 §   Med betal­tjänst­le­ve­ran­tör avses i denna lag de till­han­da­hål­lare av betal­tjäns­ter som anges i 1 kap. 3 § lagen (2010:751) om betal­tjäns­ter, med undan­tag för myn­dig­he­ter och cen­tral­ban­ker. Lag (2023:638).

4 §   I detta kapi­tel används föl­jande ord med den angivna bety­del­sen:

Beta­lare: det­samma som i 1 kap. 4 § lagen (2010:751) om betal­tjäns­ter.

Betal­konto: det­samma som i 1 kap. 4 § lagen om betal­tjäns­ter.

Betal­ning: det­samma som betal­nings­trans­ak­tion och pen­nin­g­ö­ver­fö­ring i 1 kap. 4 § lagen om betal­tjäns­ter, om inte trans­ak­tio­nen eller över­fö­ringen undan­tas enligt 6, 6 a, 6 b eller 7 § i det kapit­let.

Betal­nings­mot­ta­gare: det­samma som i 1 kap. 4 § lagen om betal­tjäns­ter.

Betal­tjänst: det­samma som i 1 kap. 2 § 3-6 lagen om betal­tjäns­ter.

BIC-​kod: det­samma som i arti­kel 2.16 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 260/2012 av den 14 mars 2012 om anta­gande av tek­niska

och affärs­mäs­siga krav för betal­ningar och auto­gi­re­ringar i euro och om änd­ring av för­ord­ning (EG) nr 924/2009.

EU-​land: det­samma som i 2 kap. 21 § första styc­ket mer­vär­dess­kat­te­la­gen (2023:200).

Före­tagsiden­ti­fi­e­rings­kod: BIC-​kod eller annan kod som otve­ty­digt iden­ti­fi­e­rar en betal­tjänst­le­ve­ran­tör och anger den­nes plats.

IBAN-​num­mer: det­samma som i arti­kel 2.15 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 260/2012.

Iden­ti­fi­e­rings­kod: IBAN-​num­mer eller annan upp­gift som otve­ty­digt iden­ti­fi­e­rar en beta­lare eller en betal­nings­mot­ta­gare och anger den­nes plats. Lag (2023:638).

Skyl­dig­het för betal­tjänst­le­ve­ran­tö­rer att lämna upp­gif­ter

5 §   En betal­tjänst­le­ve­ran­tör som till­han­da­hål­ler betal­tjäns­ter till en beta­lare eller en betal­nings­mot­ta­gare som finns i Sve­rige är skyl­dig att till Skat­te­ver­ket lämna upp­gif­ter om grän­sö­ver­skri­dande betal­ningar, om inte annat föl­jer av andra styc­ket eller av 6 § första styc­ket.

Skyl­dig­he­ten att lämna upp­gif­ter gäl­ler endast om anta­let betal­ningar under ett kalen­der­kvar­tal upp­går till minst 26 till en och samma betal­nings­mot­ta­gare. Lag (2023:638).

När beta­la­rens betal­tjänst­le­ve­ran­tör inte är skyl­dig att lämna upp­gif­ter

6 §   Beta­la­rens betal­tjänst­le­ve­ran­tör är inte skyl­dig att lämna upp­gif­ter om en grän­sö­ver­skri­dande betal­ning om någon av betal­nings­mot­ta­ga­rens betal­tjänst­le­ve­ran­tö­rer, enligt sin före­tagsiden­ti­fi­e­rings­kod, finns i ett EU-​land.

Även om beta­la­rens betal­tjänst­le­ve­ran­tör inte är skyl­dig att lämna upp­gift enligt första styc­ket, ska betal­ningen ingå i under­la­get för beräk­ning av anta­let grän­sö­ver­skri­dande betal­ningar enligt 5 §. Lag (2023:638).

Grän­sö­ver­skri­dande betal­ning

7 §   En betal­ning ska anses vara grän­sö­ver­skri­dande om
   - beta­la­ren, enligt sin iden­ti­fi­e­rings­kod, finns i ett EU- land, och
   - betal­nings­mot­ta­ga­ren, enligt sin iden­ti­fi­e­rings­kod, finns i ett annat EU-​land eller på en plats utan­för EU.

Om beta­la­ren sak­nar iden­ti­fi­e­rings­kod ska i stäl­let beta­la­rens betal­tjänst­le­ve­ran­tör, enligt sin före­tagsiden­ti­fi­e­rings­kod, fin­nas i ett EU-​land. Om betal­nings­mot­ta­ga­ren sak­nar iden­ti­fi­e­rings­kod ska i stäl­let betal­nings­mot­ta­ga­rens betal­tjänst­le­ve­ran­tör, enligt sin före­tagsiden­ti­fi­e­rings­kod, fin­nas i ett annat EU-​land eller på en plats utan­för EU.
Lag (2023:638).

Vilka upp­gif­ter ska läm­nas?

8 §   En betal­tjänst­le­ve­ran­tör som är upp­gifts­skyl­dig ska lämna upp­gift om
   1. sin före­tagsiden­ti­fi­e­rings­kod,
   2. betal­nings­mot­ta­ga­rens
      a) namn eller före­tags­namn,
      b) adress,
      c) regi­stre­rings­num­mer för mer­vär­desskatt eller annat natio­nellt skat­te­num­mer, och
      d) IBAN-​num­mer eller, om IBAN-​num­mer inte är till­gäng­ligt, en annan iden­ti­fi­e­rings­kod för betal­nings­mot­ta­ga­ren,
   3. före­tagsiden­ti­fi­e­rings­kod för betal­nings­mot­ta­ga­rens betal­tjänst­le­ve­ran­tör om betal­nings­mot­ta­ga­ren tar emot medel utan att ha ett betal­konto,
   4. datum, tid­punkt, belopp och valuta för betal­ning­arna och för even­tu­ella åter­be­tal­ningar som är rela­te­rade till dessa betal­ningar,
   5. från vil­ket EU-​land betal­ningen har skett och, när det är fråga om en åter­be­tal­ning, till vil­ket EU-​land åter­be­tal­ningen har skett,
   6. de upp­gif­ter som används för att loka­li­sera betal­ning­ens ursprung eller åter­be­tal­ning­ens des­ti­na­tion,
   7. upp­gift som otve­ty­digt iden­ti­fi­e­rar betal­ningen och åter­be­tal­ningen, och
   8. att betal­ningen, i före­kom­mande fall, har ini­ti­e­rats i näringsid­ka­rens fysiska loka­ler. Lag (2023:638).

9 §   Skyl­dig­he­ten att lämna de upp­gif­ter som avses i 8 § 2 b-d och 8 gäl­ler endast om betal­tjänst­le­ve­ran­tö­ren har till­gång till upp­gif­terna. Lag (2023:638).

När ska upp­gif­terna läm­nas?

10 §   De upp­gif­ter som betal­tjänst­le­ve­ran­tö­ren ska lämna enligt 8 § ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast vid utgången av den månad som föl­jer efter det kalen­der­kvar­tal som upp­gif­terna avser. Lag (2023:638).


33 d kap. Tilläggs­skat­te­rap­port

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om skyl­dig­het att lämna tilläggs­skat­te­rap­port för kon­cer­nen­he­ter som avses i 1 kap. 3 § lagen (2023:875) om tilläggs­skatt.

Bestäm­mel­serna ges i föl­jande ord­ning:
   - defi­ni­tio­ner (2 § ),
   - vem som ska lämna tilläggs­skat­te­rap­port (3 och 4 §§ ),
   - vad en tilläggs­skat­te­rap­port ska inne­hålla (5-8 §§ ),
   - tilläggs­skat­te­rap­port med för­enk­lat inne­håll (9-11 §§ ),
   - bemyn­di­gande (12 § ), och
   - när tilläggs­skat­te­rap­por­ten och anmä­lan ska läm­nas (13 § ).
Lag (2023:880).

Defi­ni­tio­ner

2 §   Defi­ni­tio­nerna av stat, kon­cern, svensk kon­cer­nen­het, moder­fö­re­tag, mode­ren­het, delägd mode­ren­het och huvud­re­gel för tilläggs­skatt är desamma i detta kapi­tel som i lagen (2023:875) om tilläggs­skatt. Lag (2023:880).

Vem ska lämna tilläggs­skat­te­rap­port?

3 §   En kon­cer­nen­het som avses i 1 kap. 3 § lagen (2023:875) om tilläggs­skatt ska lämna en tilläggs­skat­te­rap­port till Skat­te­ver­ket.

Om det i en kon­cern finns flera kon­cer­nen­he­ter som är skyl­diga att lämna en tilläggs­skat­te­rap­port till Skat­te­ver­ket, får de genom en anmä­lan utse en kon­cer­nen­het att lämna rap­por­ten för deras räk­ning. Lag (2023:880).

4 §   En kon­cer­nen­het behö­ver inte lämna en tilläggs­skat­te­rap­port, om
   1. moder­fö­re­ta­get, eller en kon­cer­nen­het som moder­fö­re­ta­get har utsett, har läm­nat en tilläggs­skat­te­rap­port som inne­hål­ler de upp­gif­ter som anges i 5-8 §§ till skatte­myn­dig­he­ten i den stat där den hör hemma, och
   2. Sve­rige har ett avtal om auto­ma­tiskt utbyte av tilläggs­skat­te­rap­por­ter med den stat där enhe­ten som läm­nar rap­por­ten hör hemma.

Det som sägs i första styc­ket om moder­fö­re­tag gäl­ler varje moder­fö­re­tag i en kon­cern med flera moder­fö­re­tag som avses i 7 kap. 71 § lagen (2023:875) om tilläggs­skatt.

Kon­cer­nen­he­ten, eller den enhet som har utsetts, ska genom en anmä­lan under­rätta Skat­te­ver­ket om vil­ken enhet som läm­nar tilläggs­skat­te­rap­por­ten och i vil­ken stat den enhe­ten hör hemma. Lag (2023:880).

Vad ska en tilläggs­skat­te­rap­port inne­hålla?

5 §   En tilläggs­skat­te­rap­port ska inne­hålla
   1. nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter för varje kon­cer­nen­het som ingår i den kon­cern som rap­por­ten avser, och
   2. upp­gif­ter om kon­cer­nens över­gri­pande struk­tur, inklu­sive vilka ägar­in­tres­sen i kon­cer­nen­he­ter som inne­has av andra kon­cer­nen­he­ter.

Om en tilläggs­skat­te­rap­port gäl­ler en kon­cern med flera moder­fö­re­tag enligt 7 kap. 71 § lagen (2023:875) om tilläggs­skatt, ska infor­ma­tio­nen enligt första styc­ket avse varje kon­cern som ingår i kon­cer­nen med flera moder­fö­re­tag.
Lag (2023:880).

6 §   En tilläggs­skat­te­rap­port ska också inne­hålla de upp­gif­ter som är nöd­vän­diga för att beräkna
   1. den effek­tiva skat­te­sat­sen för varje stat,
   2. tilläggs­skat­te­be­lop­pet för varje kon­cer­nen­het,
   3. tilläggs­skat­te­be­lop­pet för varje med­lem i en sam­risk­fö­re­tags­kon­cern, och
   4. för­del­ningen av tilläggs­skatt enligt huvud­re­geln och kom­plet­te­rings­re­geln för varje stat. Lag (2023:880).

7 §   En tilläggs­skat­te­rap­port ska inne­hålla en för­teck­ning över de val som har gjorts enligt lagen (2023:875) om tilläggs­skatt. Rap­por­ten ska också inne­hålla en för­teck­ning över de åter­kal­lel­ser av val som har gjorts. Lag (2023:880).

8 §   Om det för en kon­cern tilläm­pas ett sådant undan­tag som avses i 6 kap. 16 eller 17 § lagen (2023:875) om tilläggs­skatt, ska tilläggs­skat­te­rap­por­ten inne­hålla upp­gift om när kon­cer­nens inle­dande fas av inter­na­tio­nell verk­sam­het har bör­jat. Lag (2023:880).

Tilläggs­skat­te­rap­port med för­enk­lat inne­håll

9 §   Om moder­fö­re­ta­get hör hemma i en stat utan­för Euro­pe­iska uni­o­nen vars natio­nella bestäm­mel­ser är lik­vär­diga med en huvud­re­gel för tilläggs­skatt ska, i stäl­let för vad som anges i 5-7 §§, en tilläggs­skat­te­rap­port med för­enk­lat inne­håll enligt 10 och 11 §§ läm­nas. Lag (2023:880).

10 §   En tilläggs­skat­te­rap­port med för­enk­lat inne­håll ska inne­hålla upp­gif­ter som gör det möj­ligt att iden­ti­fi­era
   1. moder­fö­re­ta­get,
   2. kon­cer­nen­he­ter som hör hemma i samma stat som moder­fö­re­ta­get,
   3. svenska kon­cer­nen­he­ter, och
   4. kon­cer­nen­he­ter vars ägar­in­tresse direkt eller indi­rekt inne­has, eller under räken­skaps­å­ret har inne­hafts, av en svensk kon­cer­nen­het som är en delägd mode­ren­het.

Det ska framgå hur kon­cern­struk­tu­ren ser ut när det gäl­ler de berörda enhe­terna. Lag (2023:880).

11 §   En tilläggs­skat­te­rap­port med för­enk­lat inne­håll ska, utö­ver vad som fram­går av 10 §, inne­hålla de upp­gif­ter som är nöd­vän­diga för att beräkna
   1. den effek­tiva skat­te­sat­sen för varje stat där kon­cer­nen­he­terna som avses i 10 § hör hemma,
   2. den effek­tiva skat­te­sat­sen för de enhe­ter som avses i 10 § 4 om de är stats­lösa,
   3. tilläggs­skat­te­be­lop­pet för varje enhet som avses i 10 § om den är låg­be­skat­tad,
   4. för­del­ningen av tilläggs­skat­te­be­lopp som är hän­för­liga till enhe­ter som avses i 10 § 3 och 4 till rätt kon­cer­nen­het enligt 6 kap. 2-8 §§ lagen (2023:875) om tilläggs­skatt, och
   5. för­del­ningen av kom­plet­te­rande tilläggs­skatt för varje stat. Lag (2023:880).

Bemyn­di­gande

12 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om undan­tag från bestäm­mel­serna om vilka upp­gif­ter som ska läm­nas i en tilläggs­skat­te­rap­port.
Lag (2023:880).

När ska tilläggs­skat­te­rap­por­ten och anmä­lan läm­nas?

13 §   En tilläggs­skat­te­rap­port och en anmä­lan som avses i 3 § andra styc­ket och 4 § tredje styc­ket ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket inom 15 måna­der efter utgången av det beskatt­ningsår som rap­por­ten eller anmä­lan avser.

Om det är första gången lagen (2023:875) om tilläggs­skatt ska tilläm­pas på kon­cer­nen, ska rap­por­ten och anmä­lan i stäl­let ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket inom 18 måna­der efter utgången av det beskatt­ningsår som rap­por­ten eller anmä­lan avser. Lag (2023:880).


34 kap. Infor­ma­tions­upp­gif­ter

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - syf­tet med infor­ma­tions­upp­gif­ter (2 §),
   - upp­gif­ter till den dekla­ra­tions­skyl­dige (3-5 §§), och
   - upp­gif­ter till den kon­troll­upp­gifts­skyl­dige eller den som är skyl­dig att lämna upp­gif­ter om betal­nings­mot­ta­gare i en arbets­gi­var­de­kla­ra­tion (6-11 §§). Lag (2017:387).

Syf­tet med infor­ma­tions­upp­gif­ter

2 §   Infor­ma­tions­upp­gif­ter läm­nas för att någon annan ska kunna full­göra sin upp­gifts­skyl­dig­het.

Upp­gif­ter till den dekla­ra­tions­skyl­dige

Upp­gif­ter till den som kon­troll­upp­gif­ten läm­nas för

3 §   Den som är skyl­dig att lämna kon­troll­upp­gift enligt 15-22 kap. och 22 c kap. ska senast den 31 janu­ari året när­mast efter det år som kon­troll­upp­gif­ten gäl­ler infor­mera den som upp­gif­ten avser om de upp­gif­ter som läm­nas i kon­troll­upp­gif­ten.

Den som är skyl­dig att lämna kon­troll­upp­gift enligt 22 a och 22 b kap. ska senast den 15 maj året när­mast efter det år som kon­troll­upp­gif­ten gäl­ler infor­mera den som upp­gif­ten avser om de upp­gif­ter som läm­nas i kon­troll­upp­gif­ten. Lag (2022:1686).

Upp­gif­ter till betal­nings­mot­ta­gare

3 a §   Den som är skyl­dig att lämna upp­gif­ter om en viss betal­nings­mot­ta­gare i en arbets­gi­var­de­kla­ra­tion enligt 26 kap. 19 a-19 c §§ ska senast den dag då arbets­gi­var­de­kla­ra­tio­nen ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket infor­mera den som upp­gif­terna avser om de upp­gif­ter om denne som läm­nas i arbets­gi­var­de­kla­ra­tio­nen.

Den som gör en änd­ring eller ett tillägg av upp­gif­ter om en viss betal­nings­mot­ta­gare enligt 26 kap. 40 § ska senast den dag då upp­gif­terna läm­nas till Skat­te­ver­ket infor­mera den som upp­gif­terna avser om de upp­gif­ter om denne som läm­nas till Skat­te­ver­ket.

Första och andra styc­kena gäl­ler även den som väl­jer att lämna upp­gif­ter i en arbets­gi­var­de­kla­ra­tion enligt 26 kap. 19 d §. Lag (2017:387).

Upp­gif­ter till före­tags­le­dare och delä­gare i fåmans­fö­re­tag och fåmans­han­dels­bo­lag

4 §   Ono­te­rade före­tag som omfat­tas av 57 kap.
inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) samt fåmans­han­dels­bo­lag ska till före­tags­le­dare och delä­gare lämna alla upp­gif­ter som dessa behö­ver för att kunna beräkna sina intäk­ter från före­ta­get eller han­dels­bo­la­get.

Upp­gif­ter till delä­gare i vissa svenska han­dels­bo­lag samt i utlan­det deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­ner

4 a §   Andra svenska han­dels­bo­lag än fåmans­han­dels­bo­lag samt i utlan­det deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­ner med fast drift­ställe i Sve­rige ska till delä­gare lämna alla upp­gif­ter som dessa behö­ver för att kunna beräkna sina intäk­ter från bola­get eller den juri­diska per­so­nen. Lag (2018:1207).

Upp­gif­ter till med­hjäl­pande make i enskild närings­verk­sam­het

5 §   Om makar till­sam­mans del­tar i enskild närings­verk­sam­het och den ena är före­tags­le­dande make medan den andra är med­hjäl­pande make, ska den före­tags­le­dande maken till den med­hjäl­pande maken lämna de upp­gif­ter om verk­sam­he­ten som behövs för beräk­ningen av över­skot­tet eller under­skot­tet i verk­sam­he­ten.

Upp­gif­ter till den kon­troll­upp­gifts­skyl­dige eller den som är skyl­dig att lämna upp­gif­ter om betal­nings­mot­ta­gare i en arbets­gi­var­de­kla­ra­tion

För­må­ner och ersätt­ningar

6 §   Den som har utnytt­jat eller över­lå­tit en per­so­na­lop­tion ska till den kon­troll­upp­gifts­skyl­dige eller den som är skyl­dig att lämna upp­gif­ter om betal­nings­mot­ta­gare i en arbets­gi­var­de­kla­ra­tion lämna de upp­gif­ter som behövs för att upp­gifts­skyl­dig­he­ten ska kunna full­gö­ras.
Lag (2017:1226).

7 §   Den som har utnytt­jat en sådan rabatt, bonus eller annan för­mån som avses i 15 kap. 6 § ska till den kon­troll­upp­gifts­skyl­dige eller den som är skyl­dig att lämna upp­gif­ter om betal­nings­mot­ta­gare i en arbets­gi­var­de­kla­ra­tion lämna de upp­gif­ter som behövs för att upp­gifts­skyl­dig­he­ten ska kunna full­gö­ras.

Första styc­ket gäl­ler även den som har tagit emot sådan ersätt­ning eller för­mån som avses i 15 kap. 7 §.
Lag (2017:387).

Betal­ningar till och från utlan­det

8 §   Den som har gjort en sådan betal­ning till eller från utlan­det som avses i 23 kap. 1 § ska till den kon­troll­upp­gifts­skyl­dige lämna de upp­gif­ter som behövs för att kon­troll­upp­gifts­skyl­dig­he­ten ska kunna full­gö­ras.

Inve­ste­rings­spar­konto

8 a §   Den som för eller har fört ett inve­ste­rings­spar­konto ska till den som är skyl­dig att lämna kon­troll­upp­gift enligt 20 kap. 3 § med anled­ning av en avytt­ring som avses i 44 kap. 8 a § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229), lämna de upp­gif­ter som behövs för att kon­troll­upp­gifts­skyl­dig­he­ten ska kunna full­gö­ras. Lag (2011:1289).

Upp­gif­ter om anskaff­nings­ut­gift för ande­lar i vär­de­pap­pers­fon­der och spe­ci­al­fon­der

9 §   Fond­bo­lag, för­valt­nings­bo­lag och AIF-​för­val­tare som ska föra eller låta föra ett regis­ter över andels­in­ne­ha­vare i en vär­de­pap­pers­fond eller en spe­ci­al­fond ska, då en för­val­tare ska föras in i regist­ret enligt 4 kap. 12 § lagen (2004:46) om vär­de­pap­pers­fon­der eller 12 kap. 5 § lagen (2013:561) om för­val­tare av alter­na­tiva inve­ste­rings­fon­der, lämna för­val­ta­ren upp­gif­ter om den genom­snitt­liga anskaff­nings­ut­gif­ten för de ande­lar i en vär­de­pap­pers­fond eller en spe­ci­al­fond som till­hör en andelsä­gare och som har regi­stre­rats på för­val­ta­ren i stäl­let för andelsä­ga­ren.

Vid byte av en för­val­tare eller om för­val­ta­ren inte längre ska vara införd i ett regis­ter, ska den för­val­tare som ande­larna i vär­de­pap­pers­fon­den eller spe­ci­al­fon­den flyt­tas från lämna den nya för­val­ta­ren, fond­bo­la­get, för­valt­nings­bo­la­get eller AIF-​för­val­ta­ren upp­gif­ter om den genom­snitt­liga anskaff­nings­ut­gif­ten för de ande­lar som flyt­tas.

Första och andra styc­kena gäl­ler inte ande­lar i en vär­de­pap­pers­fond eller i en spe­ci­al­fond efter det att ande­larna har för­teck­nats på ett inve­ste­rings­spar­konto.
Lag (2013:585).

Upp­gif­ter med anled­ning av FATCA-​​avta­let

9 a §   Sådana finan­si­ella insti­tut som avses i 2 kap. 6-10 §§ lagen (2015:62) om iden­ti­fi­e­ring av rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton med anled­ning av FATCA-​​avta­let och som har anta­gits som kon­to­fö­rande insti­tut av en sådan svensk vär­de­pap­per­s­cen­tral som avses i lagen (1998:1479) om vär­de­pap­per­s­cen­tra­ler och kon­to­fö­ring av finan­si­ella instru­ment ska lämna vär­de­pap­per­s­cen­tra­len de upp­gif­ter som krävs för att denne ska kunna iden­ti­fi­era sådana rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton som avses i 2 kap. 21 § lagen om iden­ti­fi­e­ring av rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton med anled­ning av FATCA-​​avta­let.

Om kon­troll­upp­gif­ten ska inne­hålla upp­gift om ame­ri­kanskt skat­te­re­gi­stre­rings­num­mer (TIN) eller födel­se­da­tum, ska det finan­si­ella insti­tu­tet lämna vär­de­pap­per­s­cen­tra­len upp­gift om det. Lag (2016:64).

9 b §   Den som har med­ver­kat vid en sådan för­sälj­ning eller inlö­sen som avses i 22 a kap. 6 § första styc­ket 2 ska till den kon­troll­upp­gifts­skyl­dige lämna upp­gift om den sam­man­lagda ersätt­ning som, efter avdrag för för­sälj­nings­pro­vi­sion och lik­nande utgif­ter, har till­go­do­räk­nats eller beta­lats ut till kon­tot. Det gäl­ler dock inte om den kon­troll­upp­gifts­skyl­dige redan har upp­gif­ten. Lag (2015:69).

Upp­gif­ter med anled­ning av auto­ma­tiskt utbyte av upp­lys­ningar om finan­si­ella kon­ton

9 c §   Sådana finan­si­ella insti­tut som avses i 2 kap. 6-10 §§ lagen (2015:911) om iden­ti­fi­e­ring av rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton vid auto­ma­tiskt utbyte av upp­lys­ningar om finan­si­ella kon­ton och som har anta­gits som kon­to­fö­rande insti­tut av en sådan svensk vär­de­pap­per­s­cen­tral som avses i lagen (1998:1479) om vär­de­pap­per­s­cen­tra­ler och kon­to­fö­ring av finan­si­ella instru­ment ska lämna vär­de­pap­per­s­cen­tra­len de upp­gif­ter som krävs för att den ska kunna iden­ti­fi­era sådana rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton som avses i 2 kap. 20 § lagen om iden­ti­fi­e­ring av rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton vid auto­ma­tiskt utbyte av upp­lys­ningar om finan­si­ella kon­ton.

Om kon­troll­upp­gif­ten ska inne­hålla upp­gift om skat­te­re­gi­stre­rings­num­mer (TIN), födel­se­da­tum eller födel­se­ort, ska det finan­si­ella insti­tu­tet lämna vär­de­pap­per­s­cen­tra­len upp­gift om det. Lag (2016:64).

9 d §   Den som har med­ver­kat vid en sådan för­sälj­ning eller inlö­sen som avses i 22 b kap. 6 § första styc­ket 2 ska till den kon­troll­upp­gifts­skyl­dige lämna upp­gift om den sam­man­lagda ersätt­ning som, efter avdrag för för­sälj­nings­pro­vi­sion och lik­nande utgif­ter, har till­go­do­räk­nats eller beta­lats ut till kon­tot. Det gäl­ler dock inte om den kon­troll­upp­gifts­skyl­dige redan har upp­gif­ten. Lag (2015:918).

När ska upp­gif­terna läm­nas?

10 §   Upp­gif­ter som avses i 6 och 7 §§ ska läm­nas senast den 8 i måna­den efter det att skyl­dig­he­ten att lämna kon­troll­upp­gift eller upp­gif­ter i en arbets­gi­var­de­kla­ra­tion upp­kom.

Upp­gif­ter som avses i 8 och 9 §§ ska läm­nas sna­rast och senast den 15 janu­ari året efter det år som upp­gif­ten gäl­ler.

Upp­gif­ter som avses i 9 a-9 d §§ ska läm­nas sna­rast och senast den 1 maj året efter det år som upp­gif­ten gäl­ler.
Lag (2017:387).

Anmä­lan om ute­blivna infor­ma­tions­upp­gif­ter

11 §   Om den som är skyl­dig att lämna upp­gif­ter enligt 6-9 d §§ inte gör det, ska den kon­troll­upp­gifts­skyl­dige eller den som är skyl­dig att lämna upp­gif­ter i en arbets­gi­var­de­kla­ra­tion sna­rast anmäla detta till Skat­te­ver­ket. Lag (2017:387).


35 kap. Peri­o­diska sam­man­ställ­ningar

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - vad som ska läm­nas i en peri­o­disk sam­man­ställ­ning (2 §),
   - för vil­ken period en peri­o­disk sam­man­ställ­ning ska läm­nas (3 §),
   - beslut (4-8 §§), och
   - när en peri­o­disk sam­man­ställ­ning ska läm­nas (9 §).

Vad ska läm­nas i en peri­o­disk sam­man­ställ­ning?

2 §   Den som är regi­stre­rad eller skyl­dig att anmäla sig för regi­stre­ring för mer­vär­desskatt enligt 7 kap. 1 eller 2 § ska lämna en peri­o­disk sam­man­ställ­ning över
   1. leve­rans, för­värv och över­fö­ring av varor som trans­por­te­ras mel­lan EU-​län­der, och
   2. till­han­da­hål­lande av en tjänst som är skat­te­plik­tigt i det EU-​land där tjäns­ten anses vara till­han­da­hål­len om för­vär­va­ren av tjäns­ten är betal­nings­skyl­dig för för­vär­vet i det lan­det i enlig­het med tillämp­ningen av arti­kel 196 i rådets direk­tiv 2006/112/EG av den 28 novem­ber 2006 om ett gemen­samt system för mer­vär­desskatt.

Upp­gif­terna ska tas upp för den period som omfat­tar den tid­punkt som avses i 7 kap. 29 eller 30 § mer­vär­dess­kat­te­la­gen (2023:200).

I fråga om över­fö­ring av en vara till ett avropsla­ger i ett annat EU-​land enligt 5 kap. 15-21 §§ mer­vär­dess­kat­te­la­gen ska upp­gif­terna tas upp för den period som omfat­tar den tid­punkt när över­fö­ringen gjor­des. Om för­hål­lan­dena där­ef­ter änd­ras, ska upp­gift om detta läm­nas utan dröjs­mål. Lag (2023:208).

För vil­ken period ska en peri­o­disk sam­man­ställ­ning läm­nas?

3 §   En peri­o­disk sam­man­ställ­ning ska läm­nas för varje
   1. kalen­der­må­nad för upp­gif­ter om varor som avses i 2 § första styc­ket 1, eller
   2. kalen­der­kvar­tal för upp­gif­ter om tjäns­ter som avses i 2 § första styc­ket 2.

Om upp­gif­ter ska läm­nas avse­ende både varor och tjäns­ter enligt 2 §, ska sam­man­ställ­ningen läm­nas för varje kalen­der­må­nad.

Den som över­går från att lämna en sam­man­ställ­ning för varje kalen­der­kvar­tal till att lämna den för varje kalen­der­må­nad ska tillämpa den nya peri­o­den till och med det fjärde kalen­der­kvar­ta­let som föl­jer efter den tid­punkt när bytet av period gjor­des.

Beslut

4 §   Skat­te­ver­ket ska besluta att en peri­o­disk sam­man­ställ­ning ska göras för varje kalen­der­kvar­tal i stäl­let för vad som före­skrivs i 3 § första styc­ket 1, om
   1. den som är skyl­dig att lämna sam­man­ställ­ningen begär det, och
   2. det sam­man­lagda vär­det av leve­ran­ser och över­fö­ringar av varor enligt 2 § första styc­ket 1 inte över­sti­ger 500 000 kro­nor exklu­sive mer­vär­desskatt för det inne­va­rande kalen­der­kvar­ta­let eller för något av de fyra när­mast före­gå­ende kalen­der­kvar­ta­len. Lag (2023:208).

5 §   Skat­te­ver­ket ska besluta att en peri­o­disk sam­man­ställ­ning ska göras för varje kalen­der­må­nad i stäl­let för vad som före­skrivs i 3 § första styc­ket 2 eller 4 §, om
   1. den som är skyl­dig att lämna sam­man­ställ­ningen begär det, eller
   2. det finns sär­skilda skäl.

6 §   Ett beslut enligt 4 § gäl­ler från ingången av det kalen­der­kvar­tal som föl­jer när­mast efter den kalen­der­må­nad då beslu­tet fat­ta­des.

Ett beslut enligt 5 § gäl­ler från ingången av det kalen­der­kvar­tal då beslu­tet fat­ta­des.

7 §   Skat­te­ver­ket ska upp­häva ett beslut enligt 4 § om de för­ut­sätt­ningar som anges i 4 § 2 inte längre är upp­fyllda.

Ett sådant beslut gäl­ler från ingången av det kalen­der­kvar­tal då beslu­tet fat­ta­des.

8 §   Om ett beslut har fat­tats enligt 5 eller 7 §, ska en sam­man­ställ­ning göras för varje kalen­der­må­nad som har gått sedan ingången av det kalen­der­kvar­tal då beslu­tet fat­ta­des.

När ska en peri­o­disk sam­man­ställ­ning läm­nas?

9 §   En peri­o­disk sam­man­ställ­ning ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast
   1. den 25 i måna­den efter utgången av den period som sam­man­ställ­ningen avser, om den läm­nas elektro­niskt, eller
   2. den 20 i måna­den efter den period som den avser i andra fall.

Sam­man­ställ­ningar som ska göras enligt 8 § ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast den 20 i måna­den efter utgången av den månad då beslu­tet fat­ta­des.


36 kap. Anstånd med att lämna dekla­ra­tion och sär­skilda upp­gif­ter

Ansö­kan om anstånd

1 §   Anstånd kan bevil­jas efter ansö­kan från den som ska lämna dekla­ra­tion eller sär­skilda upp­gif­ter.

Anstånd enligt 3, 6 eller 7 § kan dock bevil­jas efter ansö­kan från den som i närings­verk­sam­het läm­nar dekla­ra­tions­hjälp.
Lag (2023:880).

Inkomst­de­kla­ra­tion och sär­skilda upp­gif­ter

Fysiska per­so­ner och döds­bon

2 §   Om det finns sär­skilda skäl, ska Skat­te­ver­ket bevilja en fysisk per­son eller ett dödsbo anstånd med att lämna
   1. inkomst­de­kla­ra­tion, och
   2. sär­skilda upp­gif­ter enligt 33 kap. 6 a eller 7 §.

Anstånd längre än till och med den 31 maj får bevil­jas bara om det finns syn­ner­liga skäl. Lag (2020:954).

3 §   Anstånd med att lämna inkomst­de­kla­ra­tion ska bevil­jas för fysiska per­so­ner och döds­bon som anli­tar dekla­ra­tions­hjälp om hjäl­pen läm­nas i en närings­verk­sam­het. Om den som ska lämna dekla­ra­tions­hjäl­pen har misskött tidi­gare anstånd, får anstånd väg­ras.

Anstånd får bevil­jas längst till och med den 15 juni.

Juri­diska per­so­ner

4 §   Om det finns syn­ner­liga skäl, ska Skat­te­ver­ket bevilja en annan juri­disk per­son än ett dödsbo anstånd med att lämna
   1. inkomst­de­kla­ra­tion, och
   2. sär­skilda upp­gif­ter enligt 33 kap. 3, 6 eller 6 a §.
Lag (2020:954).

Skatte­de­kla­ra­tion

5 §   Om det finns sär­skilda skäl, ska Skat­te­ver­ket bevilja en dekla­ra­tions­skyl­dig anstånd med att lämna skatte­de­kla­ra­tion om inte annat föl­jer av andra eller tredje styc­ket.

För den som ska lämna mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tion enligt 26 kap. 33 a § får anstånd längre än till och med den 12 juni bevil­jas bara om det finns syn­ner­liga skäl.

För den som ska lämna mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tion enligt 26 kap. 33 b § får anstånd bevil­jas bara om det finns syn­ner­liga skäl.

Om för­hål­lan­dena har änd­rats så att det inte längre finns för­ut­sätt­ningar för anstån­det, ska anstån­det åter­kal­las.
Lag (2013:1068).

6 §   Anstånd med att lämna mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tion ska bevil­jas för fysiska per­so­ner och döds­bon som ska lämna mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tion i enlig­het med 26 kap. 33 a § och som anli­tar dekla­ra­tions­hjälp, om hjäl­pen läm­nas i en närings­verk­sam­het. Om den som ska lämna dekla­ra­tions­hjäl­pen har misskött tidi­gare anstånd, får anstånd väg­ras.

Anstånd enligt första styc­ket får bevil­jas längst till och med den 26 juni. Lag (2013:1068).

Tilläggs­skatte­de­kla­ra­tion

7 §   Om det finns sär­skilda skäl ska Skat­te­ver­ket bevilja anstånd med att lämna tilläggs­skatte­de­kla­ra­tion.

Anstånd får bevil­jas i högst tre måna­der. Lag (2023:880).


37 kap. Före­läg­gande

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om före­läg­gande att
   - full­göra upp­gifts­skyl­dig­het (2 §),
   - med­verka per­son­li­gen (3 §), och
   - lämna upp­gift (4-12 §§).
Lag (2020:858).

Före­läg­gande att full­göra upp­gifts­skyl­dig­het

2 §   Skat­te­ver­ket får före­lägga den som inte har full­gjort en upp­gifts­skyl­dig­het enligt 15-35 kap. att full­göra skyl­dig­he­ten.

Ett sådant före­läg­gande får inte bara avse kom­plet­te­ring av arbets­stäl­le­num­mer enligt 15 kap. 9 § första styc­ket 5 eller 26 kap. 19 b § första styc­ket 4. Lag (2017:387).

Före­läg­gande att med­verka per­son­li­gen

3 §   Skat­te­ver­ket får före­lägga den som har läm­nat dekla­ra­tion genom ett dekla­ra­tions­om­bud eller ett ombud för ett dödsbo att per­son­li­gen eller genom behö­rig ställ­fö­re­trä­dare bekräfta eller kom­plet­tera läm­nade eller god­kända upp­gif­ter.

Före­läg­gande att lämna upp­gift

Lämna dekla­ra­tion

4 §   Skat­te­ver­ket får före­lägga den som inte är skyl­dig att lämna dekla­ra­tion att göra det.

Kom­mande utbe­tal­ningar av ersätt­ning för arbete

5 §   Skat­te­ver­ket får före­lägga den som ger ut ersätt­ning för arbete att lämna upp­gift om den ersätt­ning som kan antas komma att beta­las ut under mot­ta­ga­rens beskatt­ningsår.

Kon­troll av egen uppgifts-​​ eller doku­men­ta­tions­skyl­dig­het

6 §   Skat­te­ver­ket får före­lägga den som är eller kan antas vara upp­gifts­skyl­dig enligt 15-35 kap. att lämna upp­gift som ver­ket behö­ver för att kunna kon­trol­lera skyl­dig­he­ten.

Skat­te­ver­ket får även före­lägga den som är eller kan antas vara skyl­dig att redo­visa punkt­skatt att lämna varu­prov.

7 §   Skat­te­ver­ket får före­lägga den som är eller kan antas vara bok­fö­rings­skyl­dig enligt bok­fö­rings­la­gen (1999:1078) eller som är en annan juri­disk per­son än ett dödsbo, att lämna upp­gift som ver­ket behö­ver för att kunna kon­trol­lera doku­men­ta­tions­skyl­dig­he­ten enligt 39 kap. 3 §.

7 a §   Skat­te­ver­ket får före­lägga den som har bevil­jats åter­be­tal­ning av punkt­skatt i de fall som avses i 53 kap. 5 § 1 eller åter­be­tal­ning av eller kom­pen­sa­tion för punkt­skatt i de fall som avses i 53 kap. 5 § 2 att lämna upp­gift som ver­ket behö­ver för att kunna kon­trol­lera att denne har läm­nat rik­tiga och full­stän­diga upp­gif­ter i en ansö­kan om åter­be­tal­ning av eller kom­pen­sa­tion för punkt­skatt. Lag (2021:1169).

Kon­troll av någon annans upp­gifts­skyl­dig­het eller av upp­gif­ter vid åter­be­tal­ning av eller kom­pen­sa­tion för punkt­skatt

8 §   Skat­te­ver­ket får före­lägga en fysisk per­son och ett dödsbo i andra fall än som avses i 16 och 17 kap. att lämna kon­troll­upp­gift om
   1. sådan ersätt­ning för utfört arbete som har beta­lats till en namn­gi­ven näringsid­kare och som inte har redo­vi­sats eller skulle ha redo­vi­sats i en arbets­gi­var­de­kla­ra­tion, eller
   2. ränta från en namn­gi­ven lån­ta­gare. Lag (2017:387).

9 §   Skat­te­ver­ket får före­lägga den som är eller kan antas vara bok­fö­rings­skyl­dig enligt bok­fö­rings­la­gen (1999:1078) eller som är en annan juri­disk per­son än ett dödsbo, att lämna upp­gift om en rätts­hand­ling med någon annan.

Före­läg­gan­det ska avse för­hål­lan­den som är av bety­delse för kon­troll av att andra än den som före­läggs
   1. har full­gjort en upp­gifts­skyl­dig­het enligt 15-35 kap., eller
   2. kan full­göra sådan upp­gifts­skyl­dig­het.

9 a §   Skat­te­ver­ket får före­lägga den som är eller kan antas vara bok­fö­rings­skyl­dig enligt bok­fö­rings­la­gen (1999:1078) eller som är en annan juri­disk per­son än ett dödsbo, att lämna upp­gift om en rätts­hand­ling med någon annan.

Före­läg­gan­det ska avse för­hål­lan­den som är av bety­delse för kon­troll av att andra än den som före­läggs har läm­nat rik­tiga och full­stän­diga upp­gif­ter i en ansö­kan om åter­be­tal­ning av punkt­skatt i de fall som avses i 53 kap. 5 § 1 eller åter­be­tal­ning av eller kom­pen­sa­tion för punkt­skatt i de fall som avses i 53 kap. 5 § 2. Lag (2021:1169).

10 §   Om det finns sär­skilda skäl får även någon annan per­son än som avses i 9 och 9 a §§ före­läg­gas att lämna sådan upp­gift som avses där. Lag (2017:1218).

Utbyte av upp­lys­ningar med en annan stat eller utländsk juris­dik­tion

11 §   Om Skat­te­ver­ket har tagit emot en begä­ran om upp­lys­ningar och ver­ket behö­ver en upp­gift för att kunna full­göra sina skyl­dig­he­ter enligt lagen (2012:843) om admi­nist­ra­tivt sam­ar­bete inom Euro­pe­iska uni­o­nen i fråga om beskatt­ning eller ett avtal som med­för skyl­dig­het att utbyta upp­lys­ningar i skat­teä­ren­den, gäl­ler föl­jande.

Skat­te­ver­ket får före­lägga
   1. den som de begärda upp­lys­ning­arna avser, att lämna upp­gift som ver­ket behö­ver, eller
   2. den som är eller kan antas vara bok­fö­rings­skyl­dig enligt bok­fö­rings­la­gen (1999:1078) eller som är en annan juri­disk per­son än ett dödsbo, att lämna upp­gift som ver­ket behö­ver om en rätts­hand­ling med någon annan.

Om det finns sär­skilda skäl, får även någon annan per­son än som avses i andra styc­ket 2 före­läg­gas att lämna sådan upp­gift som avses där. Lag (2012:847).

12 §   Skat­te­ver­ket får före­lägga den som ansökt om god­kän­nande för ton­na­ge­be­skatt­ning att lämna upp­gift som skulle ha läm­nats i ansö­kan enligt 13 a kap. 8 a §. Lag (2020:858).

Upp­gift vid utnytt­jande av per­so­na­lop­tion i vissa fall

13 §   Skat­te­ver­ket får före­lägga den som har läm­nat upp­gift om utnytt­jande av sådan per­so­na­lop­tion som avses i 11 a kap. inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) att lämna upp­gift om
   1. regi­o­nen, vil­ken anges på NUTS 2-​nivå enligt bilaga 1 till Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 1059/2003 av den 26 maj 2003 om inrät­tande av en gemen­sam nomen­kla­tur för sta­tis­tiska ter­ri­to­ri­ella enhe­ter (NUTS), och
   2. verk­sam­hets­om­rå­det, som anges på Nace-​grupp­nivå, enligt bilaga 1 till Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 1893/2006 av den 20 decem­ber 2006 om fast­stäl­lande av den sta­tis­tiska näringsgrens-​​indel­ningen Nace rev. 2 och om änd­ring av rådets för­ord­ning (EEG) nr 3037/90.
Lag (2024:1157).


38 kap. Form­krav

Fast­ställda for­mu­lär

1 §   Fast­ställda for­mu­lär ska använ­das för att lämna
   1. kon­troll­upp­gif­ter,
   2. åta­gande
      a) enligt 10 kap. 22 § om att göra skat­te­av­drag,
      b) enligt 23 kap. 6 § om att lämna kon­troll­upp­gif­ter om pen­sions­för­säk­ringar och sådana avtal om tjäns­te­pen­sion som är jäm­för­bara med en pen­sions­för­säk­ring,
      c) enligt 23 kap. 7 § om att lämna kon­troll­upp­gif­ter om gåvor, och
      d) enligt 23 kap. 8 § om att lämna vissa kon­troll­upp­gif­ter,
   3. dekla­ra­tio­ner,
   4. land-​för-​land-rapporter,
   5. upp­gif­ter om rap­por­te­rings­plik­tiga arrange­mang,
   6. sär­skilda upp­gif­ter,
   7. tilläggs­skat­te­rap­por­ter,
   8. änd­ringar av eller tillägg till en tilläggs­skat­te­rap­port,
   9. peri­o­diska sam­man­ställ­ningar,
   10. under­rät­tel­ser enligt 22 c kap. 7 §, och
   11. anmäl­ningar enligt 33 d kap. 3 § andra styc­ket och 33 d kap. 4 § tredje styc­ket. Lag (2023:880).

Upp­gif­ter som ska under­teck­nas

2 §   Föl­jande upp­gif­ter ska under­teck­nas:
   1. upp­gif­ter i dekla­ra­tion, och
   2. sär­skilda upp­gif­ter som ska läm­nas av
      a) stif­tel­ser, ide­ella för­e­ningar och regi­stre­rade tros­sam­fund enligt 33 kap. 3 §,
      b) en fysisk eller juri­disk per­son enligt 33 kap. 6 a §,
      c) ägare av en ersätt­nings­bo­stad i utlan­det enligt 33 kap. 7 §, och
      d) upp­gifts­skyl­diga enligt 33 kap. 7 a § för avsätt­ning till peri­o­di­se­rings­fond eller ersätt­nings­fond. Lag (2020:954).

Vem ska under­teckna upp­gif­terna?

3 §   Upp­gif­ter enligt 2 § ska under­teck­nas av den upp­gifts­skyl­dige eller behö­rig ställ­fö­re­trä­dare.

Upp­gif­terna får under­teck­nas av ett ombud i föl­jande fall:
   1. Ett dekla­ra­tions­om­bud får under­teckna upp­gif­ter i en dekla­ra­tion som läm­nas elektro­niskt.
   2. Ett ombud för en beskatt­nings­bar per­son som inte är eta­ble­rad i Sve­rige får under­teckna upp­gif­ter i en mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tion.
   3. En döds­bo­de­lä­gare som är ombud för ett dödsbo får under­teckna upp­gif­ter i en dekla­ra­tion. Lag (2023:208).

Upp­gif­ter som ska läm­nas av betal­tjänst­le­ve­ran­tö­rer

4 §   Upp­gif­ter om grän­sö­ver­skri­dande betal­ningar som ska läm­nas enligt 33 c kap. ska läm­nas i ett fast­ställt for­mu­lär som mot­sva­rar ett sådant stan­dard­for­mu­lär som avses i arti­kel 24b.1 andra styc­ket b i rådets för­ord­ning (EU) nr 904/2010 av den 7 okto­ber 2010 om admi­nist­ra­tivt sam­ar­bete och kam­pen mot mer­vär­dess­kat­te­be­drä­geri. Lag (2023:638).


AVDEL­NING VII. DOKU­MEN­TA­TION


39 kap. Doku­men­ta­tions­skyl­dig­het

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - defi­ni­tio­ner (2 och 2 a §§ ),
   - gene­rell doku­men­ta­tions­skyl­dig­het (3 § ),
   - doku­men­ta­tions­skyl­dig­het som avser ansö­kan om åter­be­tal­ning av eller kom­pen­sa­tion för punkt­skatt (3 a § ),
   - doku­men­ta­tions­skyl­dig­het som avser beräk­ning av skatt på över­in­täk­ter från el (3 b § ),
   - doku­men­ta­tions­skyl­dig­het för betal­tjänst­le­ve­ran­tö­rer (3 c § ),
   - doku­men­ta­tions­skyl­dig­het som avser kas­sa­re­gis­ter (4-10 §§ ),
   - doku­men­ta­tions­skyl­dig­het som avser per­so­nal­lig­gare (11-12 §§ ),
   - doku­men­ta­tions­skyl­dig­het som avser torg- och mark­nads­han­del (13 § ),
   - doku­men­ta­tions­skyl­dig­het som avser leve­rans av inve­ste­rings­guld (14 § ),
   - doku­men­ta­tions­skyl­dig­het som avser avropsla­ger (14 a § ),
   - doku­men­ta­tions­skyl­dig­het som avser intern­pris­sätt­ning (15-16 f §§ ), och
   - före­läg­gande (17 § ). Lag (2023:638).

Defi­ni­tio­ner

2 §   I denna lag avses med

kas­sa­re­gis­ter: kas­sa­ap­pa­rat, kas­sa­ter­mi­nal, kas­sa­sy­stem och lik­nande appa­ra­tur för regi­stre­ring av för­sälj­ning av varor och tjäns­ter mot kon­tant betal­ning eller mot betal­ning med kon­to­kort,
torg- och mark­nads­han­del: all han­del utom sådan som en näringsid­kare sta­dig­va­rande bedri­ver i per­ma­nenta loka­ler eller i ome­del­bar anslut­ning till dessa,
distans­av­tal: avtal som ingås inom ramen för ett av näringsid­ka­ren orga­ni­se­rat system för att träffa avtal på distans, om kom­mu­ni­ka­tio­nen ute­slu­tande sker på distans,
hem­för­sälj­nings­av­tal: avtal som ingås vid ett hem­be­sök eller under en av näringsid­ka­ren orga­ni­se­rad utflykt till en plats utan­för den­nes fasta för­sälj­nings­ställe,
restau­rang­verk­sam­het: närings­verk­sam­het som avser restau­rang, piz­za­bu­tik och annat lik­nande avhämt­nings­ställe, gatukök, kafé, per­so­nal­mat­sal, cate­ring och cen­tral­kök,
for­dons­ser­vice­verk­sam­het: närings­verk­sam­het som avser under­håll och repa­ra­tion av sådana motor­drivna for­don som avses i lagen (2001:559) om väg­tra­fik­de­fi­ni­tio­ner,
livsmedels-​​ och tobaks­gros­sist­verk­sam­het: närings­verk­sam­het som avser par­ti­han­del med livs­me­del, dryc­ker och tobak,
par­ti­han­del: vida­re­för­sälj­ning av varor till andra än kon­su­men­ter samt anskaff­ning, enklare bear­bet­ning, för­pack­ning, inne­hav och leve­rans av varor i sam­band med sådan verk­sam­het,
kropps-​​ och skön­hets­vårds­verk­sam­het: närings­verk­sam­het som avser behand­ling av en per­sons kropp eller omsorg om en per­sons yttre, dock inte
   1. åtgär­der som nor­malt utförs av sådan hälso-​​ och sjuk­vårds­per­so­nal som avses i 1 kap. 4 § pati­ent­sä­ker­hets­la­gen (2010:659),
   2. kirur­giska ingrepp,
   3. injek­tions­be­hand­lingar, och
   4. sådan medi­cinskt betingad fot­vård som avses i 10 kap. 7 § tredje styc­ket mer­vär­dess­kat­te­la­gen (2023:200),
tvät­te­ri­verk­sam­het: närings­verk­sam­het som avser ren­gö­ring av tex­tilier eller där­med jäm­för­bara mate­rial samt sådan uthyr­ning, färg­ning, lag­ning eller änd­ring av tex­tilier eller där­med jäm­för­bara mate­rial som sker i sam­band med den närings­verk­sam­he­ten,
bygg­verk­sam­het: närings­verk­sam­het som avser om-, till- och nybygg­nads­ar­be­ten, reparations-​​ och under­hålls­ar­be­ten, riv­ning av bygg­nads­verk samt annan närings­verk­sam­het som bedrivs som stöd för sådan verk­sam­het och som inte omfat­tas av skyl­dig­het att föra per­so­nal­lig­gare enligt 11 §, samt

bygg­ar­bets­plats: en plats där bygg­verk­sam­het bedrivs.

Närings­verk­sam­het som huvud­sak­li­gen avser annan verk­sam­het än restau­rang­verk­sam­het, for­dons­ser­vice­verk­sam­het, livsmedels-​​ och tobaks­gros­sist­verk­sam­het, kropps-​​ och skön­hets­vårds­verk­sam­het eller tvät­te­ri­verk­sam­het ska dock inte anses som sådan verk­sam­het. Lag (2023:208).

2 a §   Med före­tag i intres­se­ge­men­skap avses vid tillämp­ningen av 15-16 a §§ före­tag som är moder­fö­re­tag och dot­ter­fö­re­tag eller före­tag som står under i huvud­sak gemen­sam led­ning.

Med kon­cern avses vid tillämp­ningen av 16 b § före­tag i intres­se­ge­men­skap om moder­fö­re­ta­get inte är en fysisk per­son. Lag (2017:185).

Gene­rell doku­men­ta­tions­skyl­dig­het

3 §   Den som är upp­gifts­skyl­dig enligt 15-35 kap. ska i skä­lig omfatt­ning genom räken­ska­per, anteck­ningar eller annan lämp­lig doku­men­ta­tion se till att det finns under­lag för att full­göra upp­gifts­skyl­dig­he­ten samt för kon­troll av upp­gifts­skyl­dig­he­ten och beskatt­ningen.

Ansö­kan om åter­be­tal­ning av eller kom­pen­sa­tion för punkt­skatt

3 a §   Den som har ansökt om åter­be­tal­ning av eller kom­pen­sa­tion för punkt­skatt ska i skä­lig omfatt­ning genom räken­ska­per, anteck­ningar eller annan lämp­lig doku­men­ta­tion se till att det finns under­lag för kon­troll av upp­gif­terna i ansö­kan. Lag (2017:1218).

Beräk­ning av skatt på över­in­täk­ter från el

3 b §   För den som är skatt­skyl­dig enligt lagen (2023:75) om skatt på över­in­täk­ter från el ska under­la­get som anges i 3 § även inne­hålla
   1. doku­men­ta­tion för kon­troll av skat­te­plik­tig el som fram­ställts i Sve­rige,
   2. upp­gift om från vil­ken källa elen har fram­ställts, och
   3. en beskriv­ning av den skatt­skyl­di­ges beräk­ning av finan­si­ellt juste­rings­be­lopp. Lag (2023:76).

Betal­tjänst­le­ve­ran­tö­rer

3 c §   Vid grän­sö­ver­skri­dande betal­ningar ska en betal­tjänst­le­ve­ran­tör elektro­niskt doku­men­tera de upp­gif­ter i 33 c kap. 8 § som behövs för att betal­tjänst­le­ve­ran­tö­ren ska kunna full­göra upp­gifts­skyl­dig­he­ten i 33 c kap. 5 § och för att Skat­te­ver­ket ska kunna kon­trol­lera upp­gifts­skyl­dig­he­ten.

Upp­gif­terna ska vara doku­men­te­rade senast vid utgången av den månad som föl­jer efter det kalen­der­kvar­tal som upp­gif­terna avser. Lag (2023:638).

Kas­sa­re­gis­ter

Vem ska använda kas­sa­re­gis­ter?

4 §   Den som i närings­verk­sam­het säl­jer varor eller tjäns­ter mot kon­tant betal­ning eller mot betal­ning med kon­to­kort ska använda kas­sa­re­gis­ter.

5 §   Skyl­dig­he­ten att använda kas­sa­re­gis­ter gäl­ler inte för den som
   1. bara i obe­tyd­lig omfatt­ning säl­jer varor eller tjäns­ter mot kon­tant betal­ning eller mot betal­ning med kon­to­kort,
   2. är befriad från skatt­skyl­dig­het enligt inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) för inkomst från sådan för­sälj­ning som avses i 4 §,
   3. bedri­ver tax­i­tra­fik enligt tax­i­tra­fi­kla­gen (2012:211),
   4. säl­jer varor eller tjäns­ter genom distans­av­tal eller hem­för­sälj­nings­av­tal,
   5. säl­jer varor eller tjäns­ter med hjälp av en varu­au­to­mat eller annan lik­nande auto­mat eller i en auto­ma­ti­se­rad affärslo­kal, eller
   6. till­han­da­hål­ler auto­mat­spel enligt spel­la­gen (2018:1138).

Vid bedöm­ningen enligt första styc­ket 1 av om det är fråga om för­sälj­ning i obe­tyd­lig omfatt­ning ska det sär­skilt beak­tas om för­sälj­ningen nor­malt upp­går till eller kan antas komma att uppgå till sam­man­lagt högst fyra pris­bas­belopp under ett beskatt­ningsår.

Undan­ta­get i första styc­ket 2 gäl­ler inte för en näringsid­kare som dri­ver verk­sam­het i Sve­rige utan fast drift­ställe i lan­det. Lag (2022:1673).

6 §   Vid tillämp­ningen av 4 och 5 §§ ska själv­stän­diga verk­sam­he­ter inom ramen för en närings­verk­sam­het bedö­mas var för sig.

Regi­stre­ring i kas­sa­re­gis­ter

7 §   All för­sälj­ning och annan löpande använd­ning av ett kas­sa­re­gis­ter ska regi­stre­ras i kas­sa­re­gist­ret.

Vid varje för­sälj­ning ska ett av kas­sa­re­gist­ret fram­ställt kvitto tas fram och erbju­das kun­den.

Krav som ett kas­sa­re­gis­ter ska upp­fylla

8 §   Ett kas­sa­re­gis­ter ska på ett till­för­lit­ligt sätt visa
   1. alla regi­stre­ringar som har gjorts, samt
   2. pro­gram­me­ringar och inställ­ningar som utgör behand­lings­hi­sto­rik enligt bok­fö­rings­la­gen (1999:1078).

Kas­sa­re­gist­ret ska vara cer­ti­fi­e­rat.

Undan­tag för näringsid­kare utan fast drift­ställe i Sve­rige

8 a §   En näringsid­kare utan fast drift­ställe i Sve­rige får, i stäl­let för ett kas­sa­re­gis­ter som upp­fyl­ler kra­ven enligt svenska bestäm­mel­ser, använda ett kas­sa­re­gis­ter som har prö­vats enligt bestäm­mel­serna i ett annat land inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det, om pröv­ningen visar att regist­ret upp­fyl­ler lik­vär­diga krav. Lag (2017:194).

Beslut om undan­tag i enskilda fall

9 §   Skat­te­ver­ket får i enskilda fall besluta om undan­tag från skyl­dig­he­ter som gäl­ler kas­sa­re­gis­ter om
   1. beho­vet av till­för­lit­ligt under­lag för skat­te­kon­troll kan till­go­do­ses på annat sätt, eller
   2. en viss skyl­dig­het är oskä­lig.

Ett beslut om undan­tag får för­e­nas med vill­kor.
Lag (2013:384).

Bemyn­di­gan­den

10 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om
   1. krav på kas­sa­re­gis­ter,
   2. tek­nisk kon­troll av kas­sa­re­gis­ter,
   3. använd­ning av kas­sa­re­gis­ter, och
   4. undan­tag från skyl­dig­he­ter som gäl­ler kas­sa­re­gis­ter.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om cer­ti­fi­e­ring av kas­sa­re­gis­ter.

Per­so­nal­lig­gare

Per­so­nal­lig­gare i verk­sam­hets­lo­ka­ler

11 §   Den som bedri­ver restau­rang­verk­sam­het, for­dons­ser­vice­verk­sam­het, livsmedels-​​ och tobaks­gros­sist­verk­sam­het, kropps-​​ och skön­hets­vårds­verk­sam­het eller tvät­te­ri­verk­sam­het ska föra en per­so­nal­lig­gare.

Skyl­dig­he­ten att föra per­so­nal­lig­gare gäl­ler dock inte för
   1. enskild närings­verk­sam­het där bara näringsid­ka­ren, den­nes make eller barn under 16 år är verk­samma, eller
   2. fåmans­fö­re­tag eller fåmans­han­dels­bo­lag där bara före­tags­le­da­ren, den­nes make eller barn under 16 år är verk­samma.

I per­so­nal­lig­ga­ren ska nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter för näringsid­ka­ren doku­men­te­ras. I per­so­nal­lig­ga­ren ska även nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter löpande doku­men­te­ras för de per­so­ner som är verk­samma i en sådan verk­sam­het eller i en annan verk­sam­het som närings-​​idka­ren bedri­ver i samma verk­sam­hets­lo­kal.

Om en per­so­nal­lig­gare ska föras, ska även nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter för de per­so­ner som avses i andra styc­ket löpande doku­men­te­ras i per­so­nal­lig­ga­ren.
Lag (2018:243).

Per­so­nal­lig­gare på bygg­ar­bets­plat­ser

11 a §   Den som bedri­ver bygg­verk­sam­het på en bygg­ar­bets­plats där bygg­her­ren har till­han­da­hål­lit utrust­ning enligt 11 b § ska föra en elektro­nisk per­so­nal­lig­gare och i denna doku­men­tera nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter för näringsid­ka­ren och löpande doku­men­tera nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter för de per­so­ner som är verk­samma i närings­verk­sam­he­ten.

Per­so­ner som under kor­tare tid bara las­tar eller los­sar mate­rial, varor eller hjälp­me­del ska inte doku­men­te­ras i per­so­nal­lig­ga­ren. Lag (2014:1474).

11 b §   En bygg­herre ska till­han­da­hålla utrust­ning så att en elektro­nisk per­so­nal­lig­gare kan föras på bygg­ar­bets­plat­sen.

Skyl­dig­he­ten att till­han­da­hålla utrust­ning gäl­ler inte
   1. för en bygg­herre för­rän den sam­man­lagda kost­na­den för bygg­verk­sam­he­ten på bygg­ar­bets­plat­sen kan antas uppgå till mer än fyra pris­bas­belopp, eller
   2. för en bygg­herre som är en fysisk per­son som inte i närings­verk­sam­het utför eller låter utföra projekterings-​​, byggnads-​​, rivnings-​​ eller mark­ar­be­ten. Lag (2014:1474).

11 c §   Det som sägs i detta kapi­tel om bygg­herre ska i stäl­let gälla en näringsid­kare som har fått i upp­drag att själv­stän­digt ansvara för arbe­tets utfö­rande, om bygg­her­ren och näringsid­ka­ren skrift­li­gen har avta­lat att bygg­her­rens samt­liga skyl­dig­he­ter enligt 11 b och 12 §§ samt 7 kap. 2 a och 4 §§ ska full­gö­ras av näringsid­ka­ren vid utfö­ran­det av upp­dra­get. Lag (2014:1474).

Per­so­nal­lig­ga­rens till­gäng­lig­het

12 §   Per­so­nal­lig­ga­ren ska fin­nas till­gäng­lig för Skat­te­ver­ket i verk­sam­hets­lo­ka­len.

Bygg­her­ren ska hålla per­so­nal­lig­ga­ren till­gäng­lig för Skat­te­ver­ket på bygg­ar­bets­plat­sen. Den som bedri­ver bygg­verk­sam­het ska hålla sin per­so­nal­lig­gare till­gäng­lig för Skat­te­ver­ket och bygg­her­ren på bygg­ar­bets­plat­sen.
Lag (2014:1474).

Torg- och mark­nads­han­del

13 §   Den som upp­lå­ter en plats för torg- och mark­nads­han­del ska doku­men­tera nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter för den som plat­sen upp­låts till och för den­nes före­trä­dare.

Leve­rans av inve­ste­rings­guld

14 §   En beskatt­nings­bar per­son som leve­re­rar inve­ste­rings­guld som avses i 21 kap. 2 § mer­vär­dess­kat­te­la­gen (2023:200) i Sve­rige eller till ett annat EU-​land ska vid en trans­ak­tion som upp­går till ett belopp mot­sva­rande 10 000 kro­nor eller mer doku­men­tera nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter för kun­den.

Första styc­ket gäl­ler även för en trans­ak­tion som under­sti­ger 10 000 kro­nor men som kan antas ha sam­band med en annan trans­ak­tion och till­sam­mans med denna upp­går till minst detta belopp. Om sum­man inte är känd vid tid­punk­ten för en trans­ak­tion, ska nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter doku­men­te­ras så snart sum­man av trans­ak­tio­nerna upp­går till minst 10 000 kro­nor.

Bestäm­mel­serna i 3 kap. 4 § första styc­ket, 8 och 14-16 §§ lagen (2017:630) om åtgär­der mot pen­ning­tvätt och finan­sie­ring av ter­ro­rism ska även tilläm­pas vid trans­ak­tio­ner som avses i första och andra styc­kena. Lag (2023:208).

Avropsla­ger

14 a §   Den som över­för en vara till ett avropsla­ger i ett annat EU-​land i enlig­het med 5 kap. 15-21 §§ mer­vär­dess­kat­te­la­gen (2023:200) ska föra ett regis­ter med de upp­gif­ter som anges i arti­kel 54a.1 i rådets genom­fö­ran­de­för­ord­ning (EU) nr 282/2011 av den 15 mars 2011 om fast­stäl­lande av tillämp­nings­fö­re­skrif­ter för direk­tiv 2006/112/EG om ett gemen­samt system för mer­vär­desskatt.

Den som för­vär­var en vara från ett avropsla­ger i Sve­rige i enlig­het med 5 kap. 22 § tredje styc­ket mer­vär­dess­kat­te­la­gen ska föra ett regis­ter med de upp­gif­ter som anges i arti­kel 54a.2 i genom­fö­ran­de­för­ord­ningen. Lag (2023:208).

Intern­pris­sätt­ning

Syf­tet med intern­pris­sätt­nings­do­ku­men­ta­tion

15 §   Intern­pris­sätt­nings­do­ku­men­ta­tio­nen ska upp­rät­tas för att det ska gå att bedöma om vill­kor vid trans­ak­tio­ner mel­lan före­tag i intres­se­ge­men­skap eller ett före­tag och dess fasta drift­ställe
   1. avvi­ker från vad som skulle ha avta­lats mel­lan sinse­mel­lan obe­ro­ende par­ter,
   2. med­för att inkomst ska undan­tas från beskatt­ning eller att avräk­ning ska med­ges för utländsk skatt, eller
   3. med­för att rätt inkomst har beräk­nats för det fasta drift­stäl­let. Lag (2017:185).

Vem är skyl­dig att ha intern­pris­sätt­nings­do­ku­men­ta­tion?

16 §   Doku­men­ta­tions­skyl­dig för intern­pris­sätt­ning är
   1. en obe­grän­sat skatt­skyl­dig juri­disk per­son som har trans­ak­tio­ner med ett före­tag som är begrän­sat skatt­skyl­digt om före­ta­gen är i intres­se­ge­men­skap,
   2. ett svenskt han­dels­bo­lag som har trans­ak­tio­ner med ett före­tag som är begrän­sat skatt­skyl­digt om
   - före­ta­gen är i intres­se­ge­men­skap, och
   - han­dels­bo­la­gets resul­tat bes­kat­tas hos en eller flera obe­grän­sat skatt­skyl­diga juri­diska per­so­ner som är i intres­se­ge­men­skap med han­dels­bo­la­get och det begrän­sat skatt­skyl­diga före­ta­get,
   3. en obe­grän­sat skatt­skyl­dig juri­disk per­son med fast drift­ställe utom­lands,
   4. ett svenskt han­dels­bo­lag med fast drift­ställe utom­lands om han­dels­bo­la­gets resul­tat bes­kat­tas hos en eller flera obe­grän­sat skatt­skyl­diga juri­diska per­so­ner som är i intres­se­ge­men­skap med han­dels­bo­la­get, och
   5. en utländsk juri­disk per­son som är skatt­skyl­dig för inkomst från fast drift­ställe i Sve­rige. Lag (2017:185).

Undan­tag från doku­men­ta­tions­skyl­dig­het

16 a §   Ett före­tag är inte doku­men­ta­tions­skyl­digt enligt 16 § om det året före beskatt­nings­å­ret ingår i en intres­se­ge­men­skap som har mindre än 250 anställda och antingen har en omsätt­ning som inte över­sti­ger 450 mil­jo­ner kro­nor eller en balansom­slut­ning som inte över­sti­ger 400 mil­jo­ner kro­nor. Lag (2017:185).

Doku­men­ta­tio­nens inne­håll

16 b §   En intern­pris­sätt­nings­do­ku­men­ta­tion ska bestå av två delar: en kon­cern­ge­men­sam del och en före­tags­spe­ci­fik del.

Den kon­cern­ge­men­samma delen ska inne­hålla en över­sikt av kon­cer­nen och dess verk­sam­het.

Den före­tags­spe­ci­fika delen ska inne­hålla infor­ma­tion om före­ta­get och de trans­ak­tio­ner som avses i 16 § 1 och 2 eller, i de fall som avses i 16 § 3-5, om de trans­ak­tio­ner som är hän­för­liga till det fasta drift­stäl­let och som anses ha skett mel­lan det fasta drift­stäl­let och övriga delar av före­ta­get. Lag (2017:185).

16 c §   Trans­ak­tio­ner som är ovä­sent­liga behö­ver inte doku­men­te­ras i den före­tags­spe­ci­fika delen.

Om det sam­man­lagda vär­det av trans­ak­tio­nerna med det begrän­sat skatt­skyl­diga före­ta­get i fall som avses i 16 § 1 och 2 under­sti­ger 5 000 000 kro­nor under räken­skaps­å­ret, räk­nas trans­ak­tio­nerna all­tid som ovä­sent­liga. Det­samma gäl­ler om det sam­man­lagda vär­det av de trans­ak­tio­ner som ska anses hän­för­liga till det fasta drift­stäl­let i fall som avses i 16 § 3-5 under­sti­ger 5 000 000 kro­nor under räken­skaps­å­ret.

Undan­ta­gen i första och andra styc­kena gäl­ler upp­lå­telse och över­lå­telse av imma­te­ri­ella till­gångar endast om till­gång­arna är ovä­sent­liga för verk­sam­he­ten. Lag (2017:185).

När ska intern­pris­sätt­nings­do­ku­men­ta­tio­nen upp­rät­tas?

16 d §   Den före­tags­spe­ci­fika delen av intern­pris­sätt­nings­do­ku­men­ta­tio­nen ska vara upp­rät­tad vid den tid­punkt då inkomst­de­kla­ra­tio­nen eller, i fall som avses i 16 § 2 och 4, sär­skilda upp­gif­ter ska läm­nas. Den kon­cern­ge­men­samma delen ska vara upp­rät­tad senast vid den tid­punkt då moder­fö­re­ta­get ska lämna sin inkomst­de­kla­ra­tion. Lag (2017:185).

På vilka språk får doku­men­ta­tio­nen upp­rät­tas?

16 e §   Intern­pris­sätt­nings­do­ku­men­ta­tio­nen ska upp­rät­tas på svenska, danska, norska eller eng­elska. Lag (2017:185).

Skat­te­ver­kets till­gång till doku­men­ta­tio­nen

16 f §   Intern­pris­sätt­nings­do­ku­men­ta­tio­nen ska på begä­ran över­läm­nas till Skat­te­ver­ket. Lag (2017:185).

Före­läg­gande

17 §   Skat­te­ver­ket får före­lägga
   1. den som ska använda kas­sa­re­gis­ter att full­göra sina skyl­dig­he­ter enligt 4, 7 och 8 §§,
   2. den som bedri­ver sådan verk­sam­het som avses i 11 § att full­göra sina skyl­dig­he­ter enligt 11 och 12 §§, samt
   3. bygg­her­ren och den som bedri­ver bygg­verk­sam­het att full­göra sina skyl­dig­he­ter enligt 11 a, 11 b och 12 §§.
Lag (2018:243).


AVDEL­NING VIII. UTRED­NING OCH KON­TROLL


40 kap. Skat­te­ver­kets skyl­dig­het att utreda och kom­mu­ni­cera

Skat­te­ver­kets utred­nings­skyl­dig­het

1 §   Skat­te­ver­ket ska se till att ären­dena blir till­räck­ligt utredda.

Skat­te­ver­kets kom­mu­ni­ka­tions­skyl­dig­het

2 §   Ett ärende får inte avgö­ras till nack­del för den som ären­det gäl­ler utan att denne har fått till­fälle att yttra sig i ären­det. Om det är uppen­bart obe­höv­ligt, behö­ver den som ären­det gäl­ler inte få till­fälle att yttra sig.

3 §   Om ett ärende har till­förts upp­gif­ter av någon annan än den som ären­det gäl­ler, får det inte avgö­ras utan att den som ären­det gäl­ler har under­rät­tats om upp­gif­terna och fått till­fälle att yttra sig över dem.

Första styc­ket gäl­ler inte om
   1. avgö­ran­det inte är till nack­del för den som ären­det gäl­ler,
   2. upp­gif­ten sak­nar bety­delse eller om det av någon annan anled­ning är uppen­bart obe­höv­ligt att den som ären­det gäl­ler under­rät­tas och får till­fälle att yttra sig,
   3. det finns risk att en under­rät­telse skulle göra det avse­värt svå­rare att genom­föra beslu­tet i ären­det, eller
   4. avgö­ran­det inte kan skju­tas upp.

Under­rät­tel­se­skyl­dig­he­ten gäl­ler med de begräns­ningar som föl­jer av 10 kap. 3 § offentlighets-​​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).

4 §   Om det kan antas att den som ett ärende om slut­lig skatt gäl­ler inte är dekla­ra­tions­skyl­dig, får beslut om slut­lig skatt fat­tas på grund­val av kon­troll­upp­gift om intäk­ter i inkomst­sla­get kapi­tal utan att han eller hon har under­rät­tats om och fått till­fälle att yttra sig över kon­troll­upp­gif­ten.


41 kap. Revi­sion

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - syf­tet med en revi­sion (2 och 2 a §§),
   - vem som får revi­de­ras (3 §),
   - beslut om revi­sion (4 och 5 §§),
   - sam­ver­kan (6 §),
   - revi­sorns befo­gen­he­ter (7 §),
   - den revi­de­ra­des skyl­dig­he­ter (8-11 §§),
   - före­läg­gande (12 §), och
   - revi­sio­nens avslu­tande (13 och 14 §§).
Lag (2012:847).

Syf­tet med en revi­sion

2 §   Skat­te­ver­ket får besluta om revi­sion för att kon­trol­lera
   1. att upp­gifts­skyl­dig­het enligt 15-35 kap. har full­gjorts,
   2. att det finns för­ut­sätt­ningar att full­göra upp­gifts­skyl­dig­het enligt 15-35 kap. som kan antas upp­komma,
   3. skat­te­upp­lag enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi, lagen (2022:155) om tobaks­skatt eller lagen (2022:156) om alko­holskatt,
   4. att den som har ansökt om åter­be­tal­ning av eller kom­pen­sa­tion för punkt­skatt i de fall som avses i 53 kap. 5 § 2 har läm­nat rik­tiga och full­stän­diga upp­gif­ter,
   5. att den som har ansökt om åter­be­tal­ning av punkt­skatt i de fall som avses i 53 kap. 5 § 1 har läm­nat rik­tiga och full­stän­diga upp­gif­ter,
   6. att den som har eller kan antas ha upp­lå­tit en plats för torg- och mark­nads­han­del har full­gjort sina skyl­dig­he­ter enligt 39 kap. 13 §,
   7. att den som har eller kan antas ha leve­re­rat inve­ste­rings­guld har full­gjort sina skyl­dig­he­ter enligt 39 kap. 14 §, eller
   8. att den som har över­fört en vara till eller för­vär­vat en vara från ett avropsla­ger har full­gjort sina skyl­dig­he­ter enligt 39 kap. 14 a §.

Skat­te­ver­ket får besluta om revi­sion också för att inhämta upp­gif­ter av bety­delse för kon­troll enligt första styc­ket 1-4 av någon annan än den som revi­de­ras. Lag (2023:208).

2 a §   Om Skat­te­ver­ket har tagit emot en begä­ran om upp­lys­ningar och ver­ket behö­ver upp­gif­ter för att kunna full­göra sina skyl­dig­he­ter enligt lagen (2012:843) om admi­nist­ra­tivt sam­ar­bete inom Euro­pe­iska uni­o­nen i fråga om beskatt­ning eller ett avtal som med­för skyl­dig­het att utbyta upp­lys­ningar i skat­teä­ren­den, gäl­ler föl­jande.

Skat­te­ver­ket får besluta om revi­sion för att inhämta upp­gif­ter som ver­ket behö­ver från den som de begärda upp­lys­ning­arna avser.

Skat­te­ver­ket får besluta om revi­sion också för att inhämta sådana upp­gif­ter från någon annan än den som de begärda upp­lys­ning­arna avser. Lag (2012:847).

Vem får revi­de­ras?

3 §   Revi­sion får göras hos
   1. den som är eller kan antas vara bok­fö­rings­skyl­dig enligt bok­fö­rings­la­gen (1999:1078),
   2. någon annan juri­disk per­son än ett dödsbo,
   3. den som har anmält sig för regi­stre­ring,
   4. den som har ansökt om eller är god­känd för F-​skatt,
   5. sådant ombud för en beskatt­nings­bar per­son som inte är eta­ble­rad i Sve­rige och som avses i 6 kap. 2 §,
   6. den som har ansökt om god­kän­nande som upp­lags­ha­vare enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi, lagen (2022:155) om tobaks­skatt eller lagen (2022:156) om alko­holskatt,
   7. den som har ansökt om god­kän­nande som regi­stre­rad varu­mot­ta­gare enligt lagen om skatt på energi, lagen om tobaks­skatt eller lagen om alko­holskatt,
   8. den som har ansökt om god­kän­nande som skat­te­be­friad för­bru­kare enligt lagen om skatt på energi eller lagen om alko­holskatt,
   9. den som har ansökt om god­kän­nande som regi­stre­rad avsän­dare enligt lagen om skatt på energi, lagen om tobaks­skatt eller lagen om alko­holskatt,
   10. den som har ansökt om god­kän­nande som lager­hål­lare enligt lagen om skatt på energi, lagen (2016:1067) om skatt på kemi­ka­lier i viss elekt­ro­nik, lagen (2018:696) om skatt på vissa niko­tin­hal­tiga pro­duk­ter eller lagen om tobaks­skatt,
   11. den som har ansökt om god­kän­nande som regi­stre­rad mot­ta­gare eller regi­stre­rad EU-​hand­lare enligt lagen om skatt på kemi­ka­lier i viss elekt­ro­nik,
   12. den som har ansökt om god­kän­nande som regi­stre­rad distans­för­säl­jare av tugg­to­bak och övrig tobak enligt lagen om tobaks­skatt,
   13. den som har ansökt om god­kän­nande för sär­skild han­te­ring av pro­vi­an­te­ring till havs enligt 8 kap. 4 § lagen om skatt på energi, och
   14. den som är eller kan antas vara en rap­por­te­rings­skyl­dig platt­form­so­pe­ra­tör enligt 2 kap. 2 eller 3 § lagen (2022:1681) om platt­form­so­pe­ra­tö­rers inhäm­tande av vissa upp­gif­ter på skat­te­om­rå­det och hos den som åta­git sig att genom­föra de åtgär­der för kund­kän­ne­dom som anges i 6 kap. samma lag för en rap­por­te­rings­skyl­dig platt­form­so­pe­ra­törs räk­ning.
Lag (2023:804).

Beslut om revi­sion

4 §   Ett beslut om revi­sion ska inne­hålla
   1. upp­gift om syf­tet med revi­sio­nen,
   2. upp­gift om möj­lig­he­ten att undanta upp­gif­ter och hand­lingar från kon­troll, och
   3. för­ord­nande av de tjäns­te­män som ska verk­ställa revi­sio­nen (revi­so­rer).

Av upp­gift som avses i första styc­ket 1 behö­ver det inte framgå vil­ken per­son eller rätts­hand­ling som kon­trol­len eller upp­gif­terna avser om
   1. beslu­tet om revi­sion gäl­ler en sådan revi­sion som avses i 2 § andra styc­ket eller 2 a § tredje styc­ket, och
   2. det finns sär­skilda skäl för att inte nämna per­so­nen eller rätts­hand­lingen. Lag (2017:189).

5 §   Innan en revi­sion verk­ställs ska den som ska revi­de­ras under­rät­tas om beslu­tet om revi­sion.

Under­rät­tel­sen får ske i sam­band med att revi­sio­nen verk­ställs om
   1. kon­troll som avses i 7 § 2-6 behö­ver genom­fö­ras och kon­trol­len skulle för­lora sin bety­delse om den som ska revi­de­ras under­rät­tas i för­väg,
   2. revi­sio­nen ska genom­fö­ras i sam­band med ett kon­troll­be­sök enligt 42 kap. 8 § och är begrän­sad till hand­lingar som rör per­so­na­len, eller
   3. det föl­jer av bestäm­mel­serna om under­rät­telse om beslut om bevis­säk­ring i 45 kap. 16 § andra styc­ket.

Sam­ver­kan

6 §   En revi­sion ska genom­fö­ras i sam­ver­kan med den revi­de­rade och på ett sådant sätt att den inte onö­digt hind­rar verk­sam­he­ten hos denne.

Kra­vet på sam­ver­kan gäl­ler inte om tvångs­åt­gär­den bevis­säk­ring har beslu­tats på grund av att det finns en påtag­lig risk för sabo­tage enligt 45 kap. 2 §.

Revi­sorns befo­gen­he­ter

7 §   Vid en revi­sion får revi­sorn
   1. granska räken­skaps­ma­te­rial och andra hand­lingar som rör verk­sam­he­ten,
   2. inven­tera kas­san,
   3. granska lager, maski­ner och inven­ta­rier,
   4. besik­tiga verk­sam­hets­lo­ka­ler,
   5. ta prov på varor som används, säljs eller till­han­da­hålls på annat sätt i verk­sam­he­ten, och
   6. prova tek­nisk utrust­ning som används i verk­sam­he­ten.

Den revi­de­ra­des skyl­dig­he­ter

8 §   Den revi­de­rade ska lämna till­träde till verk­sam­hets­lo­ka­lerna för
   1. gransk­ning av hand­lingar enligt 7 § 1 om gransk­ningen inte utan svå­rig­het kan genom­fö­ras på någon annan plats, och
   2. sådana åtgär­der som avses i 7 § 2-6.

I andra fall än som avses i första styc­ket 1 får en revi­sion genom­fö­ras i verk­sam­hets­lo­ka­lerna om den revi­de­rade med­ger det. Revi­sio­nen ska genom­fö­ras i verk­sam­hets­lo­ka­lerna om den revi­de­rade begär det och revi­sio­nen kan genom­fö­ras där utan bety­dande svå­rig­het.

I de fall en revi­sion genom­förs i verk­sam­hets­lo­ka­lerna ska den revi­de­rade, om det är möj­ligt, ställa en ända­måls­en­lig arbets­plats till revi­sorns för­fo­gande.

9 §   Den revi­de­rade ska till­han­da­hålla revi­sorn de hand­lingar och lämna de upp­lys­ningar som behövs för revi­sio­nen. Om hand­lingar ska grans­kas på någon annan plats än i verk­sam­hets­lo­ka­lerna, ska den revi­de­rade på begä­ran och mot kvitto över­lämna hand­ling­arna till revi­sorn.

10 §   Den revi­de­rade ska på begä­ran ge revi­sorn till­fälle att använda tek­niska hjälp­me­del för att granska upp­tag­ning som kan upp­fat­tas bara med sådana hjälp­me­del.
Första styc­ket gäl­ler inte om
   1. den revi­de­rade till­han­da­hål­ler en kopia av upp­tag­ningen, och
   2. kopian utan svå­rig­het kan grans­kas med tek­niska hjälp­me­del som revi­sorn har till­gång till.

I det fall som avses i andra styc­ket ska den revi­de­rade ge revi­sorn möj­lig­het att kon­trol­lera att kopian stäm­mer över­ens med den upp­tag­ning som finns hos den revi­de­rade.

Vid gransk­ning enligt första styc­ket eller kon­troll enligt tredje styc­ket får bara de tek­niska hjälp­me­del och sök­be­grepp använ­das som behövs för att till­go­dose syf­tet med revi­sio­nen.
Gransk­ningen får inte verk­stäl­las via tele­nät.

11 §   Den revi­de­rade ska, utö­ver vad som föl­jer av 8-10 §§, ge revi­sorn den hjälp som behövs vid revi­sio­nen.

Före­läg­gande

12 §   Skat­te­ver­ket får före­lägga den som inte full­gör sina skyl­dig­he­ter enligt 8-11 §§ att full­göra dem.

Revi­sio­nens avslu­tande

13 §   En revi­sion får inte pågå under längre tid än nöd­vän­digt.

Skat­te­ver­ket ska sna­rast med­dela den revi­de­rade resul­ta­tet av revi­sio­nen i de delar som rör den revi­de­rade.

14 §   Skat­te­ver­ket ska lämna till­baka räken­skaps­ma­te­rial och andra hand­lingar till den revi­de­rade så snart som möj­ligt och senast när revi­sio­nen har avslu­tats.

Om den revi­de­rade har för­satts i kon­kurs när hand­ling­arna ska läm­nas till­baka, ska Skat­te­ver­ket
   1. över­lämna hand­ling­arna till kon­kurs­för­val­ta­ren, och
   2. under­rätta den revi­de­rade om att hand­ling­arna har över­läm­nats till kon­kurs­för­val­ta­ren.


42 kap. Till­syn över kas­sa­re­gis­ter och kon­troll­be­sök

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - defi­ni­tio­ner (2 §),
   - till­syn över kas­sa­re­gis­ter (3-5 §§),
   - kon­troll­be­sök (6-9 §§), och
   - genom­fö­ran­det av till­syn och kon­troll­be­sök (10 och 11 §§).

Defi­ni­tio­ner

2 §   Med kon­troll­remsa avses doku­men­ta­tion av den löpande regi­stre­ringen i ett kas­sa­re­gis­ter i pap­pers­form.

Med jour­nal­minne avses doku­men­ta­tion av den löpande regi­stre­ringen i ett kas­sa­re­gis­ter i elektro­nisk form.

Till­syn över kas­sa­re­gis­ter

3 §   Skat­te­ver­ket utö­var till­syn över att den som är eller kan antas vara skyl­dig att använda kas­sa­re­gis­ter har kas­sa­re­gis­ter och att kas­sa­re­gis­ter som används i en verk­sam­het upp­fyl­ler före­skrivna krav.

4 §   Skat­te­ver­ket har för till­sy­nen rätt att få till­träde till verk­sam­hets­lo­ka­ler där den som är eller kan antas vara skyl­dig att använda kas­sa­re­gis­ter bedri­ver verk­sam­het.

Polis­myn­dig­he­ten ska på Skat­te­ver­kets begä­ran lämna det biträde som behövs för till­sy­nen. Lag (2014:681).

5 §   Om Skat­te­ver­ket begär det, ska den som är eller kan antas vara skyl­dig att använda kas­sa­re­gis­ter till­han­da­hålla de hand­lingar och lämna de upp­lys­ningar som behövs för till­sy­nen.

Skat­te­ver­ket får före­lägga den som inte full­gör sina skyl­dig­he­ter enligt första styc­ket att full­göra dem.

Kon­troll­be­sök

Kas­sa­re­gis­ter

6 §   Skat­te­ver­ket får besluta om kon­troll­be­sök för att kon­trol­lera att den som är eller kan antas vara skyl­dig att använda kas­sa­re­gis­ter full­gör sina even­tu­ella skyl­dig­he­ter.
Ver­ket får vid ett sådant besök göra kund­räk­ning, kon­troll­köp, kvit­to­kon­troll och kas­sa­in­ven­te­ring.

Kon­troll­be­sö­ket får bara genom­fö­ras i verk­sam­hets­lo­ka­ler som all­män­he­ten har till­träde till. Kund­räk­ning får även göras på en all­män plats i anslut­ning till en sådan lokal.

7 §   Om Skat­te­ver­ket begär det, ska den som ver­ket har gjort kon­troll­be­sök hos till­han­da­hålla kon­troll­remsa, upp­gif­ter från jour­nal­minne eller töm­nings­kvitto för kon­troll av hur för­sälj­ningar har regi­stre­rats i kas­sa­re­gist­ret.

Skat­te­ver­ket får före­lägga den som inte full­gör sina skyl­dig­he­ter enligt första styc­ket att full­göra dem.

Per­so­nal­lig­gare

8 §   Skat­te­ver­ket får besluta om kon­troll­be­sök för att kon­trol­lera att den som är eller kan antas vara skyl­dig att föra per­so­nal­lig­gare eller till­han­da­hålla utrust­ning så att en elektro­nisk per­so­nal­lig­gare kan föras full­gör sina even­tu­ella skyl­dig­he­ter.

Kon­troll­be­sök får bara genom­fö­ras i verk­sam­hets­lo­ka­ler eller på bygg­ar­bets­plat­ser. Kon­troll­be­sök på en bygg­ar­bets­plats får dock inte genom­fö­ras i en lägen­het som är avsedd att helt eller till en inte ovä­sent­lig del använ­das som bostad.
Lag (2014:1474).

8 a §   Skat­te­ver­ket får vid kon­troll­be­sök begära att en per­son som utför eller kan antas utföra arbets­upp­gif­ter i verk­sam­he­ten styr­ker sin iden­ti­tet. Ver­ket får vid kon­troll­be­sök på en bygg­ar­bets­plats även fråga en sådan per­son för vil­ken näringsid­ka­res räk­ning han eller hon utför arbets­upp­gif­ter. De upp­gif­ter som läm­nas får stäm­mas av mot per­so­nal­lig­ga­ren. Lag (2014:1474).

Torg- och mark­nads­han­del

9 §   Skat­te­ver­ket får besluta om kon­troll­be­sök för att iden­ti­fi­era en per­son som bedri­ver eller kan antas bedriva torg- och mark­nads­han­del. Ver­ket får vid ett sådant besök kon­trol­lera god­kän­nande för F-​skatt och ställa frå­gor om verk­sam­he­ten.

Kon­troll­be­sö­ket får bara genom­fö­ras där torg- och mark­nads­han­del bedrivs.

Gemen­samma bestäm­mel­ser

10 §   Den som enligt ett beslut om till­syn eller kon­troll­be­sök ska kon­trol­le­ras behö­ver inte under­rät­tas om beslu­tet före till­sy­nen eller kon­troll­be­sö­ket. Under­rät­telse om beslu­tet ska dock läm­nas så snart det kan ske utan att kon­trol­len för­lo­rar sin bety­delse.

11 §   Till­syn och kon­troll­be­sök ska genom­fö­ras på ett sådant sätt att verk­sam­he­ten inte hind­ras i onö­dan.


42 a kap. Myn­dig­he­ters skyl­dig­het att lämna upp­gif­ter på Skat­te­ver­kets begä­ran

1 §   Upp­gif­ter som en myn­dig­het för­fo­gar över och som behövs för kon­troll eller beslut enligt denna lag ska på Skat­te­ver­kets begä­ran läm­nas till ver­ket.

Första styc­ket gäl­ler dock inte i fråga om upp­gif­ter för vilka sek­re­tess gäl­ler till följd av 15 kap. 1 eller 2 § eller 16 kap. 1 § offentlighets-​​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400) eller en bestäm­melse till vil­ken det hän­vi­sas i någon av dessa para­gra­fer.

Om sek­re­tess gäl­ler för en upp­gift enligt någon annan bestäm­melse i offentlighets-​​ och sek­re­tess­la­gen och ett utläm­nande skulle med­föra syn­ner­ligt men för något enskilt eller all­mänt intresse, är en myn­dig­het upp­gifts­skyl­dig bara om rege­ringen på ansö­kan av Skat­te­ver­ket beslu­tar att upp­gif­ten ska läm­nas ut. Lag (2015:903).


AVDEL­NING IX. ERSÄTT­NING FÖR KOST­NA­DER FÖR OMBUD, BITRÄDE ELLER UTRED­NING


43 kap. Ersätt­ning för kost­na­der för ombud, biträde eller utred­ning

Rät­ten till ersätt­ning

1 §   Den som i ett ärende eller mål har haft kost­na­der för ombud, biträde, utred­ning eller annat som denne skä­li­gen har behövt för att ta till vara sin rätt har, efter ansö­kan, rätt till ersätt­ning om
   1. den sökan­des yrkan­den i ären­det eller målet bifalls helt eller del­vis,
   2. ären­det eller målet avser en fråga som är av bety­delse för rätts­tillämp­ningen, eller
   3. det finns syn­ner­liga skäl för ersätt­ning.

Rätt till ersätt­ning finns dock inte i ären­den som ska hand­läg­gas av behö­rig myn­dig­het enligt
   1. lagen (2012:843) om admi­nist­ra­tivt sam­ar­bete inom Euro­pe­iska uni­o­nen i fråga om beskatt­ning,
   2. ett skat­te­av­tal eller ett avtal om infor­ma­tions­ut­byte i skat­teä­ren­den, eller
   3. det avtal som avses i lagen (2004:982) om avtal mel­lan Sve­ri­ges Exportråd och Tai­peis dele­ga­tion i Sve­rige beträf­fande skat­ter på inkomst. Lag (2012:847).

Begräns­ningar i rät­ten till ersätt­ning

2 §   Ersätt­ning får inte bevil­jas för kost­na­der som avser skyl­dig­he­ten att
   1. lämna dekla­ra­tion,
   2. lämna före­skrivna upp­gif­ter, eller
   3. genom räken­ska­per, anteck­ningar eller annan lämp­lig doku­men­ta­tion se till att det finns under­lag för att full­göra upp­gifts­skyl­dig­het samt för kon­troll av upp­gifts­skyl­dig­het.

3 §   Ersätt­ning får inte bevil­jas för den sökan­des eget arbete eller egen tids­spil­lan eller i övrigt för kost­na­der för sådant som den sökande själv har utfört med anled­ning av ären­det eller målet.

4 §   Ersätt­ning får inte bevil­jas för kost­na­der som har ersatts eller kan komma att ersät­tas enligt någon annan för­fatt­ning eller enligt avtal.

5 §   Ersätt­ningen får mins­kas om
   1. den sökan­des yrkan­den i ären­det eller målet bifalls bara del­vis, såvida inte övriga yrkan­den bara är av ringa bety­delse, eller 2. den sökande har varit för­sum­lig eller orsa­kat att ären­det eller målet bli­vit mer omfat­tande än nöd­vän­digt.

Ansö­kan om ersätt­ning

6 §   En ansö­kan om ersätt­ning för kost­na­der ska göras hos den myn­dig­het där kost­na­derna har upp­kom­mit. Ansö­kan ska ha kom­mit in till myn­dig­he­ten innan ären­det eller målet avgörs.

7 §   En ansö­kan om ersätt­ning för kost­na­der som har kom­mit in för sent får prö­vas om för­se­ningen beror på något ursäkt­ligt miss­tag.


AVDEL­NING X. TVÅNGS­ÅT­GÄR­DER


44 kap. Vites­före­läg­gande

När får ett före­läg­gande för­e­nas med vite?

1 §   Ett före­läg­gande enligt 41 kap. 12 §, 42 kap. 5 § andra styc­ket eller 42 kap. 7 § andra styc­ket får för­e­nas med vite.

2 §   Även i andra fall än som avses i 1 § får ett före­läg­gande för­e­nas med vite om det finns anled­ning att anta att före­läg­gan­det annars inte följs.
För­bud mot att för­ena ett före­läg­gande med vite

3 §   Ett före­läg­gande får inte för­e­nas med vite om
   1. det finns anled­ning att anta att den som ska före­läg­gas har begått en gär­ning som är straff­be­lagd eller kan leda till skat­te­tillägg, åter­kal­lel­se­av­gift, kon­to­av­gift, doku­men­ta­tions­av­gift, rap­por­te­rings­av­gift, platt­forms­av­gift, rap­port­av­gift eller kon­troll­av­gift, och
   2. före­läg­gan­det avser utred­ning av en fråga som har sam­band med den miss­tänkta gär­ningen.

Om den som ska före­läg­gas är en juri­disk per­son, gäl­ler första styc­ket även ställ­fö­re­trä­dare för den juri­diska per­so­nen.
Lag (2024:1018).

3 a §   Ett före­läg­gande enligt 37 kap. 12 § får inte för­e­nas med vite innan beslu­tet om god­kän­nande för ton­na­ge­be­skatt­ning har fått laga kraft och det är klar­lagt att Skat­te­ver­ket behö­ver upp­gif­terna för att kunna full­göra Sve­ri­ges åta­gan­den att lämna upp­lys­ningar till andra sta­ter och juris­dik­tio­ner om beslu­tet. Lag (2020:858).

Behö­rig för­valt­nings­rätt

4 §   Frå­gor om utdö­mande av vite prö­vas av den för­valt­nings­rätt som enligt 67 kap. är behö­rig att pröva ett över­kla­gande av den som före­läg­gan­det gäl­ler när ansö­kan om utdö­mande görs.


45 kap. Bevis­säk­ring

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - defi­ni­tio­ner (2 §),
   - revi­sion i den revi­de­ra­des verk­sam­hets­lo­ka­ler (3 §),
   - efter­sö­kande och omhän­der­ta­gande av hand­lingar (4-11 §§),
   - för­seg­ling av lokal, för­va­rings­plats eller annat utrymme (12 §),
   - beslut om bevis­säk­ring (13-16 §§), och
   - behö­rig för­valt­nings­rätt (17 §).

Defi­ni­tio­ner

2 §   Med bevis­säk­ring avses föl­jande tvångs­åt­gär­der:
   1. revi­sion i den revi­de­ra­des verk­sam­hets­lo­ka­ler enligt 3 §,
   2. efter­sö­kande och omhän­der­ta­gande av hand­lingar enligt 4-11 §§, samt
   3. för­seg­ling av lokal, för­va­rings­plats eller annat utrymme enligt 12 §.

Med risk för sabo­tage avses att det finns risk för att den som bevis­säk­ringen gäl­ler kom­mer att undan­hålla, för­vanska eller för­störa det som får kon­trol­le­ras.

Revi­sion i den revi­de­ra­des verk­sam­hets­lo­ka­ler

3 §   En revi­sion får genom­fö­ras i den revi­de­ra­des verk­sam­hets­lo­ka­ler om den revi­de­rade enligt 41 kap. 8 § första styc­ket är skyl­dig att lämna till­träde till loka­lerna och
   1. den revi­de­rade inte full­gör sina skyl­dig­he­ter att med­verka enligt 41 kap. 8-11 §§, eller
   2. det finns en påtag­lig risk för sabo­tage.

Efter­sö­kande och omhän­der­ta­gande av hand­lingar

4 §   När en revi­sion genom­förs enligt 3 §, får hand­lingar som behövs för revi­sio­nen efter­sö­kas i verk­sam­hets­lo­ka­lerna och tas om hand för gransk­ning.

Om revi­sio­nen genom­förs enligt 3 § 1, gäl­ler dock första styc­ket bara om hand­lingen inte har till­han­da­hål­lits inom rim­lig tid eller om det finns en påtag­lig risk för sabo­tage.

5 §   Om den revi­de­rade har med­gett att revi­sio­nen genom­förs i verk­sam­hets­lo­ka­lerna enligt 41 kap 8 §, får hand­lingar som påträf­fas eller till­han­da­hålls och som behövs för revi­sio­nen tas om hand för gransk­ning.

6 §   När en revi­sion genom­förs på någon annan plats än i verk­sam­hets­lo­ka­ler med stöd av 41 kap., får en hand­ling som behövs för revi­sio­nen efter­sö­kas i verk­sam­hets­lo­ka­lerna och tas om hand för gransk­ning om
   1. den revi­de­rade inte har följt ett före­läg­gande enligt 41 kap. 12 § om att lämna ut hand­lingen, eller
   2. det finns en påtag­lig risk för sabo­tage.

7 §   En hand­ling som behövs för en revi­sion enligt 3 § eller 41 kap. får efter­sö­kas i en lokal, på en för­va­rings­plats eller i ett annat utrymme som inte utgör den revi­de­ra­des verk­sam­hets­lo­ka­ler och tas om hand för gransk­ning om det finns sär­skild anled­ning att anta att hand­lingen finns i utrym­met och
   1. den revi­de­rade inte har följt ett före­läg­gande enligt 41 kap. 12 § om att lämna ut hand­lingen, eller
   2. det finns en påtag­lig risk för sabo­tage.

8 §   Om ett före­läg­gande att lämna ut en hand­ling vid annan kon­troll än revi­sion inte har följts och det finns sär­skild anled­ning att anta att hand­lingen finns hos den som har före­lagts, får hand­lingen efter­sö­kas och tas om hand för gransk­ning.

9 §   Hos den som inte får revi­de­ras men som kan före­läg­gas att lämna upp­gift enligt 37 kap. 10 § får hand­ling som han eller hon kan före­läg­gas att lämna upp­gift om efter­sö­kas och tas om hand för gransk­ning utan ett före­gå­ende före­läg­gande om det finns
   1. sär­skild anled­ning att anta att hand­lingen kom­mer att påträf­fas hos per­so­nen,
   2. en påtag­lig risk för sabo­tage om per­so­nen före­läggs, och
   3. ett bety­dande intresse av att hand­lingen grans­kas.

Gransk­ningen ska ske på annan plats än hos den som bevis­säk­ringen gäl­ler.

10 §   Om det finns sär­skilda skäl, behö­ver den som upp­gif­terna avser eller de hand­lingar som efter­söks inte anges i ett beslut om åtgärd enligt 9 §.

11 §   Beslut om åtgärd enligt 9 § får inte med­de­las för att samla in upp­gif­ter för att för­be­reda kon­troll av någon annan per­son än den som kon­trol­le­ras.

För­seg­ling av lokal, för­va­rings­plats eller annat utrymme

12 §   Lokal, för­va­rings­plats eller annat utrymme får för­seglas för att skydda hand­lingar som ska
   1. grans­kas enligt 3 § eller tas om hand för gransk­ning enligt 4 §,
   2. tas om hand för gransk­ning enligt 5 § om
      a) hand­ling­arna inte kan föras från plat­sen, och
      b) risk för sabo­tage kan befa­ras, eller
   3. tas om hand för gransk­ning enligt 6-9 §§ om hand­ling­arna inte ome­del­bart kan föras från plat­sen.

Beslut om bevis­säk­ring

13 §   Beslut om bevis­säk­ring enligt 3 och 6-9 §§ fat­tas av för­valt­nings­rät­ten på ansö­kan av gransk­nings­le­da­ren.

Beslut enligt 4, 5 och 12 §§ fat­tas av gransk­nings­le­da­ren.

14 §   Gransk­nings­le­da­ren får besluta om bevis­säk­ring enligt 3 och 6-8 §§ om
   1. det finns en påtag­lig risk för sabo­tage innan för­valt­nings­rät­ten kan fatta beslut, samt
   2. åtgär­den ska genom­fö­ras i en verk­sam­hets­lo­kal.

Om gransk­nings­le­da­ren har beslu­tat om åtgärd enligt första styc­ket, ska han eller hon så snart som möj­ligt och senast inom fem dagar ansöka om bevis­säk­ring hos för­valt­nings­rät­ten.
Om gransk­nings­le­da­ren inte gör någon ansö­kan eller om för­valt­nings­rät­ten avslår ansö­kan, ska omhän­der­tagna hand­lingar läm­nas till­baka och övriga insam­lade upp­gif­ter för­stö­ras.

Om den som beslu­tet om bevis­säk­ringen gäl­ler har för­satts i kon­kurs när hand­ling­arna ska läm­nas till­baka, ska hand­ling­arna över­läm­nas till kon­kurs­för­val­ta­ren och den som bevis­säk­ringen gäl­ler under­rät­tas om över­läm­nan­det.

15 §   Ett beslut om bevis­säk­ring ska inne­hålla upp­gift om möj­lig­he­ten att undanta upp­gif­ter och hand­lingar från kon­troll samt om vad som gäl­ler vid verk­stäl­lig­het.

16 §   Den som ett beslut om bevis­säk­ring gäl­ler ska ome­del­bart under­rät­tas om beslu­tet.

Under­rät­telse får dock ske i sam­band med att åtgär­den verk­ställs om det finns en påtag­lig risk för sabo­tage om den som beslu­tet gäl­ler under­rät­tas i för­väg.

I 69 kap. 5 § finns bestäm­mel­ser om verk­stäl­lig­het av beslut om bevis­säk­ring utan att den som beslu­tet gäl­ler har under­rät­tats om beslu­tet.

Behö­rig för­valt­nings­rätt

17 §   Frå­gor om bevis­säk­ring prö­vas av den för­valt­nings­rätt som enligt 67 kap. är behö­rig att pröva ett över­kla­gande av den som bevis­säk­ringen gäl­ler när ansö­kan görs.


46 kap. Betal­nings­säk­ring

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - defi­ni­tion (2 §),
   - avgif­ter som undan­tas från betal­nings­säk­ring (3 §),
   - betal­nings­säk­ring enligt över­ens­kom­melse med en annan stat (4 §),
   - beslut om betal­nings­säk­ring (5-13 §§),
   - tids­frist när betal­nings­skyl­dig­he­ten inte är fast­ställd (14 och 15 §§),
   - beslut om att ta egen­dom i för­var (16 §),
   - stäl­lande av säker­het (17 §),
   - när ställd säker­het får tas i anspråk (18 §),
   - behö­rig för­valt­nings­rätt (19 §), och
   - ersätt­ning för skada (20-22 §§).

Defi­ni­tion

2 §   Med betal­nings­säk­ring avses att Skat­te­ver­ket får ta en betal­nings­skyl­digs egen­dom i anspråk för att säker­ställa betal­ning av skatt, avgift, sär­skild avgift eller ränta.

Avgif­ter som undan­tas från betal­nings­säk­ring

3 §   Betal­nings­säk­ring får inte använ­das för avgif­ter enligt
   1. begrav­nings­la­gen (1990:1144),
   2. lagen (1999:291) om avgift till regi­stre­rat tros­sam­fund, och
   3. lagen (2018:1893) om finan­sie­ring av radio och tv i all­män­he­tens tjänst. Lag (2018:1896).

Betal­nings­säk­ring enligt över­ens­kom­melse med en annan stat m.m.

4 §   Om det föl­jer av en över­ens­kom­melse mel­lan Sve­rige och en annan stat eller av lagen (2011:1537) om bistånd med indriv­ning av skat­ter och avgif­ter inom Euro­pe­iska uni­o­nen, får betal­nings­säk­ring även använ­das för att säker­ställa betal­ning av utländsk skatt, avgift, sär­skild avgift eller ränta. Lag (2011:1545).

Beslut om betal­nings­säk­ring

5 §   Beslut om betal­nings­säk­ring fat­tas av för­valt­nings­rät­ten på ansö­kan av Skat­te­ver­ket.

För­ut­sätt­ningar för betal­nings­säk­ring

6 §   Betal­nings­säk­ring får beslu­tas om 1. det finns en påtag­lig risk för att den som är betal­nings­skyl­dig drar sig undan skyl­dig­he­ten, och
   2. betal­nings­skyl­dig­he­ten avser ett bety­dande belopp.

7 §   Om betal­nings­skyl­dig­he­ten inte är fast­ställd, får betal­nings­säk­ring beslu­tas bara om det är san­no­likt att skyl­dig­he­ten kom­mer att fast­stäl­las. En betal­nings­säk­ring får i sådana fall inte avse ett högre belopp än det belopp betal­nings­skyl­dig­he­ten san­no­likt kom­mer att fast­stäl­las till.

8 §   Betal­nings­säk­ring får inte beslu­tas för­rän den tids­pe­riod som betal­nings­skyl­dig­he­ten avser har gått ut.

När för­ut­sätt­ningar inte längre finns

9 §   Ett beslut om betal­nings­säk­ring ska upp­hä­vas helt eller del­vis om
   1. det inte längre finns för­ut­sätt­ningar för beslu­tet, eller
   2. beslu­tet av någon annan anled­ning inte bör kvar­stå.

10 §   För­valt­nings­rät­ten ska pröva om ett beslut om betal­nings­säk­ring ska upp­hä­vas helt eller del­vis om Skat­te­ver­ket eller den betal­nings­skyl­dige begär det eller om det annars finns skäl för det.

Den betal­nings­skyl­dige ska upp­ly­sas om sin rätt att begära att ett beslut om betal­nings­säk­ring ska upp­hä­vas.

11 §   För­valt­nings­rät­tens befo­gen­het att pröva om ett beslut om betal­nings­säk­ring ska upp­hä­vas helt eller del­vis gäl­ler även beslut som har över­kla­gats.

Ett över­kla­gande av för­valt­nings­rät­tens beslut för­fal­ler om för­valt­nings­rät­ten änd­rar beslu­tet på det sätt som den betal­nings­skyl­dige begär. Om för­valt­nings­rät­ten änd­rar beslu­tet på något annat sätt än den betal­nings­skyl­dige begär, ska över­kla­gan­det anses omfatta det nya beslu­tet.

Munt­lig för­hand­ling

12 §   För­valt­nings­rät­ten och kam­mar­rät­ten ska hålla munt­lig för­hand­ling i ett mål om betal­nings­säk­ring om den betal­nings­skyl­dige begär det. Munt­lig för­hand­ling behö­ver dock inte hål­las, om en ansö­kan om betal­nings­säk­ring kom­mer att avslås eller ett beslut om betal­nings­säk­ring kom­mer att upp­hä­vas.

Den betal­nings­skyl­dige ska upp­ly­sas om sin rätt att begära munt­lig för­hand­ling.
Under­rät­telse om beslut

13 §   Den betal­nings­skyl­dige ska ome­del­bart under­rät­tas om ett beslut om betal­nings­säk­ring.

Under­rät­telse får dock ske i sam­band med att beslu­tet verk­ställs om det finns risk för att den betal­nings­skyl­dige undanskaf­far egen­dom som kan betal­nings­säk­ras.
Tids­frist när betal­nings­skyl­dig­he­ten inte är fast­ställd

14 §   Ett beslut om betal­nings­säk­ring för en betal­nings­skyl­dig­het som inte är fast­ställd upp­hör att gälla sex måna­der efter den dag då betal­nings­säk­ringen beslu­ta­des,
   1. om Skat­te­ver­ket inte har fast­ställt betal­nings­skyl­dig­he­ten eller ansökt om fast­stäl­lelse hos för­valt­nings­rät­ten, eller
   2. om betal­nings­skyl­dig­he­ten gäl­ler ett skat­te­tillägg som avses i lagen (2015:632) om talan om skat­te­tillägg i vissa fall och åkla­ga­ren inte har yrkat att skat­te­tillägg ska tas ut.

Om det finns sär­skilda skäl, får för­valt­nings­rät­ten på ansö­kan av Skat­te­ver­ket för­länga tids­fris­ten med tre måna­der i taget. Har för­un­der­sök­ning om brott inletts beträf­fande en fel­ak­tig­het eller pas­si­vi­tet som kan läg­gas till grund för skat­te­tillägg enligt lagen om talan om skat­te­tillägg i vissa fall, får tids­fris­ten för­längas med sex måna­der i taget.
Lag (2015:633).

15 §   Om ett beslut om betal­nings­säk­ring har upp­hört att gälla enligt 14 §, får betal­nings­säk­ring på samma grund beslu­tas först efter det att Skat­te­ver­ket har fast­ställt betal­nings­skyl­dig­he­ten eller ansökt om fast­stäl­lelse hos för­valt­nings­rät­ten.

Beslut om att ta egen­dom i för­var

16 §   Om det finns en risk för att lös egen­dom som kan betal­nings­säk­ras undanskaf­fas innan för­valt­nings­rät­ten kan fatta beslut, får gransk­nings­le­da­ren besluta att ta egen­do­men i för­var.

Om egen­do­men har tagits i för­var, ska Skat­te­ver­ket så snart som möj­ligt och senast inom fem dagar ansöka om betal­nings­säk­ring hos för­valt­nings­rät­ten. Om Skat­te­ver­ket inte gör någon ansö­kan eller om för­valt­nings­rät­ten avslår ansö­kan, ska egen­do­men ome­del­bart läm­nas till­baka. Om betal­nings­säk­ring beslu­tas, ska egen­do­men bli kvar i för­var till dess att beslu­tet verk­ställs om inte för­valt­nings­rät­ten bestäm­mer något annat.

Stäl­lande av säker­het

17 §   Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten får efter anvis­ning av Skat­te­ver­ket ta emot säker­het som den betal­nings­skyl­dige eller, där den betal­nings­skyl­dige kan antas medge det, någon annan erbju­der sig att ställa innan ett beslut om betal­nings­säk­ring har fat­tats.

När ställd säker­het får tas i anspråk

18 §   Ställd säker­het får tas i anspråk när den tids­pe­riod som betal­nings­skyl­dig­he­ten avser har gått ut eller vid den senare tid­punkt som Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten har med­gett.

Behö­rig för­valt­nings­rätt

19 §   Frå­gor om betal­nings­säk­ring prö­vas av den för­valt­nings­rätt som enligt 67 kap. är behö­rig att pröva ett över­kla­gande av den som betal­nings­säk­ringen gäl­ler när ansö­kan görs.

Ersätt­ning för skada

20 §   Om betal­nings­säk­ring har beslu­tats för en betal­nings­skyl­dig­het som inte är fast­ställd och som inte hel­ler senare fast­ställs slut­ligt, ska sta­ten ersätta den betal­nings­skyl­dige för ren för­mö­gen­hets­skada. Det­samma gäl­ler om betal­nings­skyl­dig­he­ten fast­ställs slut­ligt men till ett väsent­ligt lägre belopp än det som har betal­nings­säk­rats.

Första styc­ket gäl­ler inte kost­na­der som omfat­tas av bestäm­mel­serna om ersätt­ning för kost­na­der för ombud, biträde eller utred­ning.

21 §   Ersätt­ning för skada får väg­ras eller sät­tas ned om
   1. den betal­nings­skyl­dige inte har full­gjort sin upp­gifts­skyl­dig­het eller på annat sätt genom vål­lande har med­ver­kat till ska­dan, eller
   2. det annars är oskä­ligt att ersätt­ning läm­nas.

22 §   Frå­gor om ersätt­ning för skada prö­vas på det sätt som gäl­ler för ska­de­stånds­an­språk mot sta­ten.


AVDEL­NING XI. UNDAN­TAG FRÅN KON­TROLL


47 kap. Upp­gif­ter och hand­lingar som ska undan­tas från kon­troll

Undan­tag av upp­gif­ter från före­läg­gande

1 §   Ett före­läg­gande som gäl­ler kon­troll av uppgifts-​​ eller doku­men­ta­tions­skyl­dig­het eller som är ett före­läg­gande enligt 37 kap. 11 § får inte avse en upp­gift i en sådan hand­ling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rät­te­gångs­bal­ken.

Ett sådant före­läg­gande får inte hel­ler avse en upp­gift som har ett bety­dande skydds­in­tresse om det finns sär­skilda omstän­dig­he­ter som gör att upp­gif­ten inte bör komma till någon annans kän­ne­dom och upp­gif­tens skydds­in­tresse är större än dess bety­delse för kon­trol­len. Lag (2012:847).

Undan­tag av hand­lingar från gransk­ning

Vilka hand­lingar får Skat­te­ver­ket inte granska?

2 §   Vid revi­sion, bevis­säk­ring, till­syn över kas­sa­re­gis­ter och kon­troll­be­sök får Skat­te­ver­ket inte granska
   1. en hand­ling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rät­te­gångs­bal­ken, eller
   2. en hand­ling som inte omfat­tas av revi­sio­nen, bevis­säk­ringen, till­sy­nen eller kon­troll­be­sö­ket.

Skat­te­ver­ket får inte hel­ler granska en hand­ling som har ett bety­dande skydds­in­tresse om det finns sär­skilda omstän­dig­he­ter som gör att hand­ling­ens inne­håll inte bör komma till någon annans kän­ne­dom och hand­ling­ens skydds­in­tresse är större än dess bety­delse för kon­trol­len.

Begä­ran om undan­tag

3 §   En hand­ling som inte får grans­kas ska på begä­ran av den som är före­mål för revi­sion, bevis­säk­ring, till­syn över kas­sa­re­gis­ter eller kon­troll­be­sök undan­tas från kon­trol­len.

4 §   Beslut om undan­tag av hand­ling från kon­troll fat­tas av den för­valt­nings­rätt som enligt 67 kap. är behö­rig att pröva ett över­kla­gande av den som begär undan­tag när begä­ran görs.

Den hand­ling som begä­ran avser ska ges in till för­valt­nings­rät­ten. Om Skat­te­ver­ket redan har hand­lingen, ska ver­ket ome­del­bart för­segla hand­lingen och över­lämna den till för­valt­nings­rät­ten.

Gemen­samma bestäm­mel­ser

5 §   Om en upp­gift i en sådan upp­tag­ning som avses i 3 kap. 9 § ska undan­tas, får för­valt­nings­rät­ten besluta om sådana begräns­ningar i rät­ten att använda tek­niska hjälp­me­del och sök­be­grepp som behövs för att upp­gif­ten inte ska bli till­gäng­lig för Skat­te­ver­ket.

6 §   Om den som vill att en upp­gift eller en hand­ling ska undan­tas från kon­troll begär det, ska för­valt­nings­rät­ten pröva om beslut om undan­tag kan fat­tas utan att rät­ten grans­kar hand­lingen.

7 §   Om en upp­gift eller en hand­ling har undan­ta­gits från kon­troll, får Skat­te­ver­ket inte återge eller åbe­ropa inne­hål­let i upp­gif­ten eller hand­lingen.


AVDEL­NING XII. SÄR­SKILDA AVGIF­TER


48 kap. För­se­nings­av­gift

Huvud­re­geln för för­se­nings­av­gift

1 §   För­se­nings­av­gift ska tas ut om den som ska lämna skatte­de­kla­ra­tion, inkomst­de­kla­ra­tion, tilläggs­skatte­de­kla­ra­tion, tilläggs­skat­te­rap­port, sär­skilda upp­gif­ter eller peri­o­disk sam­man­ställ­ning, inte har gjort det i rätt tid.

För­se­nings­av­gift ska dock inte tas ut om det är fråga om
   1. en för­enklad arbets­gi­var­de­kla­ra­tion enligt 26 kap. 4 §,
   2. en sär­skild skatte­de­kla­ra­tion för redo­vis­ning av mer­vär­desskatt enligt 26 kap. 7 § andra eller tredje styc­ket,
   3. sär­skilda upp­gif­ter som redare ska lämna enligt 33 kap. 8 §, eller
   4. sär­skilda upp­gif­ter om ned­sätt­ning av utländsk skatt enligt 33 kap. 9 §. Lag (2023:880).

För­se­nings­av­gift om upp­gif­terna är brist­fäl­liga

2 §   Den upp­gifts­skyl­dige ska inte anses ha läm­nat inkomst­de­kla­ra­tion, tilläggs­skatte­de­kla­ra­tion eller sär­skilda upp­gif­ter, om upp­gif­terna i dekla­ra­tio­nen eller de sär­skilda upp­gif­terna är så brist­fäl­liga att de uppen­bar­li­gen inte kan läg­gas till grund för beskatt­ningen. Lag (2023:880).

Undan­ta­gen

Fysiska per­so­ner i utlan­det

3 §   För­se­nings­av­gift får inte tas ut av en fysisk per­son som inte har läm­nat en inkomst­de­kla­ra­tion i rätt tid om han eller hon
   1. är bosatt utom­lands eller sta­dig­va­rande vis­tas utom­lands den dag då dekla­ra­tion ska läm­nas, och
   2. läm­nar dekla­ra­tion senast den 31 maj.

Om upp­gif­terna inte är under­teck­nade

4 §   Om grun­den för att ta ut för­se­nings­av­gift är att den som har läm­nat inkomst­de­kla­ra­tion, tilläggs­skatte­de­kla­ra­tion eller sär­skilda upp­gif­ter inte har under­teck­nat upp­gif­terna enligt 38 kap. 2 §, ska Skat­te­ver­ket före­lägga den upp­gifts­skyl­dige att göra det. För­se­nings­av­gift ska tas ut bara om före­läg­gan­det inte följs. Avgif­ten ska i sådana fall bestäm­mas enligt 6 §. Lag (2023:880).

Inte mer än en för­se­nings­av­gift för skatte­de­kla­ra­tion

5 §   Om en dekla­ra­tions­skyl­dig som vid samma till­fälle ska ha kom­mit in med flera skatte­de­kla­ra­tio­ner är för­se­nad med mer än en dekla­ra­tion, ska bara en för­se­nings­av­gift tas ut.

En kon­cer­nen­het som har anmält att en annan enhet ska lämna tilläggs­skat­te­rap­port

5 a §   Om en kon­cer­nen­het har anmält att en annan enhet läm­nar tilläggs­skat­te­rap­por­ten, ska för­se­nings­av­gift tas ut först om Skat­te­ver­ket inte har tagit emot en tilläggs­skat­te­rap­port inom två år från beskatt­nings­å­rets utgång. Lag (2023:880).

För­se­nings­av­gif­tens stor­lek

6 §   För­se­nings­av­gif­tens stor­lek fram­går av föl­jande upp­ställ­ning.

Om förseningsavgiften gäller     uppgår den till 
aktie­bo­lags eller eko­no­misk
förenings inkomstdeklarationer     6 250 kronor
någon annans
inkomstdeklaration             1 250 kronor
särskilda uppgifter             1 250 kronor
periodisk sammanställning    1 250 kronor
skattedeklaration            625 kronor
tilläggs­skatte­de­kla­ra­tion
eller tilläggsskatterapport    
kronor                          25 000 
För­se­nings­av­gif­ten för skatte­de­kla­ra­tion upp­går dock till 1 250 kro­nor om det är fråga om en dekla­ra­tion som ska läm­nas efter före­läg­gande. Lag (2023:880).

Flera för­se­nings­av­gif­ter

7 §   Om den som utan före­läg­gande ska lämna en inkomst­de­kla­ra­tion, tilläggs­skatte­de­kla­ra­tion, tilläggs­skat­te­rap­port eller sär­skilda upp­gif­ter inte har gjort det inom tre måna­der från den tid­punkt då skyl­dig­he­ten enligt denna lag skulle ha full­gjorts, ska en andra för­se­nings­av­gift tas ut.

Om skyl­dig­he­ten inte har full­gjorts efter ytter­li­gare två måna­der, ska en tredje för­se­nings­av­gift tas ut.

Vid tillämp­ningen av första styc­ket ska hän­syn inte tas till den sena­re­lagda dekla­ra­tions­tid­punkt som gäl­ler för andra juri­diska per­so­ner än döds­bon som läm­nar dekla­ra­tion elektro­niskt.

I fall som avses i 5 a §, när en kon­cer­nen­het har anmält att en annan enhet ska lämna tilläggs­skat­te­rap­port, gäl­ler första styc­ket efter den tid­punkt som anges där. Lag (2023:880).


49 kap. Skat­te­tillägg

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - tillämp­nings­om­rå­det för skat­te­tillägg (2 och 3 §§ ),
   - skat­te­tillägg vid orik­tig upp­gift (4 och 5 §§ ),
   - skat­te­tillägg vid sköns­be­skatt­ning (6 och 7 §§ ),
   - skat­te­tillägg vid ompröv­ning av sköns­be­skatt­nings­be­slut (8 §),
   - skat­te­tillägg när skat­te­av­drag inte har gjorts (9 § ),
   - när skat­te­tillägg inte får tas ut (10-10 e §§ ),
   - beräk­ning av skat­te­tillägg vid orik­tig upp­gift (11, 13 och 14 §§ ),
   - beräk­ning av skat­te­tillägg vid sköns­be­skatt­ning (15 och 16 §§ ),
   - beräk­ning av skat­te­tillägg vid ompröv­ning av sköns­be­skatt­nings­be­slut (17 § ),
   - beräk­ning av skat­te­tillägg när skat­te­av­drag inte har gjorts (18 § ),
   - att under­la­get ska bestäm­mas utan hän­syn till andra frå­gor (19 § ),
   - rätt­räk­ning (20 § ), och
   - när skat­te­tillägg ska tas ut enligt mer än en pro­cent­sats (21 § ). Lag (2023:880).

Tillämp­nings­om­rå­det för skat­te­tillägg

2 §   Skat­te­tillägg ska tas ut på skat­ter som omfat­tas av denna lag, dock inte på skatt som avses i 2 § lagen (1990:659) om sär­skild löneskatt på vissa för­värv­sin­koms­ter.

3 §   Skat­te­tillägg ska tas ut på föl­jande avgif­ter:
   1. avgift enligt 2 kap. soci­al­av­giftsla­gen (2000:980),
   2. avgift enligt 1 § lagen (1994:1920) om all­män löne­av­gift, samt
   3. avgift enligt lagen (2007:1398) om kom­mu­nal fas­tig­hets­av­gift.

Det som sägs om skatt i detta kapi­tel gäl­ler även dessa avgif­ter.

Skat­te­tillägg vid orik­tig upp­gift

4 §   Skat­te­tillägg ska tas ut av den som på något annat sätt än munt­li­gen
   1. under för­fa­ran­det har läm­nat en orik­tig upp­gift till led­ning för egen beskatt­ning, eller
   2. har läm­nat en orik­tig upp­gift i ett mål om egen beskatt­ning.

Skat­te­tillägg enligt första styc­ket 2 får dock tas ut bara om upp­gif­ten inte har god­ta­gits efter pröv­ning i sak.

5 §   En upp­gift ska anses vara orik­tig om det klart fram­går att
   1. en läm­nad upp­gift är fel­ak­tig, eller
   2. en upp­gift som ska läm­nas till led­ning för beskatt­ningen har ute­läm­nats.

En upp­gift ska dock inte anses vara orik­tig om
   1. upp­gif­ten till­sam­mans med övriga upp­gif­ter som har läm­nats eller god­känts utgör till­räck­ligt under­lag för ett rik­tigt beslut, eller
   2. upp­gif­ten uppen­bart inte kan läg­gas till grund för ett beslut.

Skat­te­tillägg vid sköns­be­skatt­ning

6 §   Skat­te­tillägg ska tas ut vid sköns­be­skatt­ning.

7 §   Ett beslut om skat­te­tillägg vid sköns­be­skatt­ning på grund av att den dekla­ra­tions­skyl­dige inte har läm­nat någon skatte­de­kla­ra­tion, inkomst­de­kla­ra­tion eller tilläggs­skatte­de­kla­ra­tion ska undan­rö­jas om
   1. en skatte­de­kla­ra­tion läm­nas inom två måna­der från utgången av den månad då beslu­tet med­de­la­des, eller
   2. en inkomst­de­kla­ra­tion eller tilläggs­skatte­de­kla­ra­tion läm­nas inom fyra måna­der från utgången av den månad då beslu­tet med­de­la­des.

Om den dekla­ra­tions­skyl­dige gör san­no­likt att han eller hon inte har fått kän­ne­dom om skat­te­tilläg­get före utgången av den månad då beslu­tet med­de­la­des, ska fris­ten i stäl­let räk­nas från den dag då den dekla­ra­tions­skyl­dige fick sådan kän­ne­dom.

Skatte­de­kla­ra­tion, inkomst­de­kla­ra­tion eller tilläggs­skatte­de­kla­ra­tion ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket eller en all­män för­valt­nings­dom­stol inom den angivna tiden.
Lag (2023:880).

Skat­te­tillägg vid ompröv­ning av sköns­be­skatt­nings­be­slut

8 §   Skat­te­tillägg ska tas ut av den som
   1. har sköns­be­skat­tats på grund av att någon inkomst­de­kla­ra­tion inte har läm­nats,
   2. inte hel­ler har läm­nat dekla­ra­tion inom den tid som före­skrivs i 7 §, och
   3. på Skat­te­ver­kets ini­ti­a­tiv påförs ytter­li­gare skatt genom ompröv­ning av sköns­be­skatt­nings­be­slu­tet.

Ett beslut om skat­te­tillägg ska inte undan­rö­jas om en inkomst­de­kla­ra­tion läm­nas senare.

Om skat­te­tillägg inte har tagits ut i sam­band med det första sköns­be­skatt­nings­be­slu­tet ska, vid tillämp­ningen av första styc­ket 2, det som sägs i 7 § om beslu­tet om skat­te­tillägg och kän­ne­dom om skat­te­tilläg­get i stäl­let gälla sköns­be­skatt­nings­be­slu­tet och kän­ne­dom om sköns­be­skatt­ningen.

Skat­te­tillägg när skat­te­av­drag inte har gjorts

9 §   Skat­te­tillägg ska tas ut av den som inte har full­gjort sin skyl­dig­het att göra skat­te­av­drag.

När får skat­te­tillägg inte tas ut?

10 §   Skat­te­tillägg får inte tas ut om
   1. den orik­tiga upp­gif­ten fram­går av avstäm­nings­upp­gif­ter som har varit till­gäng­liga för Skat­te­ver­ket inom ett år från utgången av beskatt­nings­å­ret,
   2. den upp­gifts­skyl­dige på eget ini­ti­a­tiv har rät­tat den orik­tiga upp­gif­ten eller läm­nat upp­gift om att skat­te­av­drag inte har gjorts, eller
   3. det skat­te­be­lopp som kunde ha undan­dra­gits genom fel­ak­tig­he­ten eller pas­si­vi­te­ten är obe­tyd­ligt.

En rät­telse anses inte vara på eget ini­ti­a­tiv om
   1. Skat­te­ver­ket har infor­me­rat om att ver­ket ska genom­föra en gene­rell kon­troll,
   2. rät­tel­sen har en kopp­ling till den gene­rella kon­trol­len, och
   3. rät­tel­sen görs först två måna­der efter utgången av den månad då Skat­te­ver­ket infor­me­rade om den gene­rella kon­trol­len. Lag (2018:562).

10 a §   Skat­te­tillägg får inte tas ut om den fel­ak­tig­het eller pas­si­vi­tet som kan leda till skat­te­tillägg redan lig­ger till grund för en anmä­lan om brott enligt 17 § skat­te­brottsla­gen (1971:69) eller en av någon annan anled­ning inledd för­un­der­sök­ning om brott enligt den lagen, om anmä­lan eller för­un­der­sök­ningen avser samma fysiska per­son som skat­te­tilläg­get skulle tas ut av.

Skat­te­tillägg får dock tas ut, om åkla­ga­ren har beslu­tat att inte inleda för­un­der­sök­ning eller att lägga ned för­un­der­sök­ningen eller om fel­ak­tig­he­ten eller pas­si­vi­te­ten på annat sätt inte längre är före­mål för utred­ning om brott och inte har prö­vats slut­ligt. Lag (2015:633).

10 b §   Skat­te­tillägg får inte tas ut om den fel­ak­tig­het eller pas­si­vi­tet som kan leda till skat­te­tillägg redan omfat­tas av ett väckt åtal, ett utfär­dat straff­fö­re­läg­gande eller ett beslut om åtals­un­der­lå­telse för brott enligt skat­te­brottsla­gen (1971:69) och åta­let, straf­fö­re­läg­gan­det eller beslu­tet om åtals­un­der­lå­telse avser samma fysiska per­son som skat­te­tilläg­get skulle tas ut av. Lag (2015:633).

10 c §   Skat­te­tillägg får inte tas ut i sam­band med en åter­kal­lelse av god­kän­nande för ton­na­ge­be­skatt­ning enligt 13 a kap. 10 § första styc­ket 2-4. Lag (2016:888).

10 d §   Skat­te­tillägg på tilläggs­skatt får inte tas ut till den del det grun­das på en fel­ak­tig­het eller pas­si­vi­tet som leder till att rap­port­av­gift enligt 49 e kap. tas ut. Lag (2023:880).

Avstäm­nings­upp­gif­ter

10 e §   Med avstäm­nings­upp­gif­ter avses
   1. kon­troll­upp­gif­ter som ska läm­nas utan före­läg­gande, upp­gif­ter om betal­nings­mot­ta­gare i arbets­gi­var­de­kla­ra­tio­ner och under­rät­tel­ser om lag­fart som läm­nas med stöd av för­fatt­ning,
   2. upp­gif­ter som har läm­nats i inkomst­de­kla­ra­tio­nen eller tilläggs­skatte­de­kla­ra­tion för det före­gå­ende beskatt­nings­å­ret och som har en direkt kopp­ling till upp­gif­ter som ska läm­nas i inkomst­de­kla­ra­tio­nen eller tilläggs­skatte­de­kla­ra­tion för beskatt­nings­å­ret, och
   3. upp­gif­ter som finns i regis­ter som har upp­rät­tats av Skat­te­ver­ket för kon­troll av fram­tida inkomst­de­kla­ra­tio­ner eller tilläggs­katte­de­kla­ra­tio­ner. Lag (2023:880).

Beräk­ning av skat­te­tillägg vid orik­tig upp­gift

Huvud­re­geln

11 §   Skat­te­tillägg på sådan skatt som avses i 56 kap. 3 § 1-4 och 6 (skat­te­tillägg på slut­lig skatt) och 56 a kap. 3 § 1-3 (skat­te­tillägg på tilläggs­skatt) är 40 pro­cent av den skatt som, om den orik­tiga upp­gif­ten hade god­ta­gits, inte skulle ha bestämts för den som har läm­nat upp­gif­ten. Skat­te­tillägg på annan skatt är 20 pro­cent av den skatt som, om den orik­tiga upp­gif­ten hade god­ta­gits, inte skulle ha bestämts för eller fel­ak­tigt skulle ha till­go­do­räk­nats den som har läm­nat upp­gif­ten. Lag (2023:880).

12 §   Har upp­hävts genom lag (2015:633).

Peri­o­di­se­rings­fel

13 §   Om den orik­tiga upp­gif­ten består i att ett belopp har hän­förts eller kan antas komma att hän­fö­ras till fel beskatt­ningsår eller fel redo­vis­nings­pe­riod, är
   1. skat­te­tilläg­get på slut­lig skatt och skat­te­tilläg­get på tilläggs­skatt 10 pro­cent,
   2. skat­te­tilläg­get på annan skatt
      a) 2 pro­cent om redo­vis­nings­pe­ri­o­den för skat­ten är högst tre måna­der och den upp­gifts­skyl­dige har hän­fört eller kan antas ha avsett att hän­föra belop­pet till en period som löper ut högst fyra måna­der före eller fyra måna­der efter den period som belop­pet borde ha hän­förts till, och
      b) 5 pro­cent i andra fall. Lag (2023:880).

Under­skott

14 §   Om en orik­tig upp­gift skulle ha med­fört ett sådant under­skott av en närings­verk­sam­het eller i inkomst­sla­get tjänst som inte utnytt­jas samma beskatt­ningsår, ska skat­te­tilläg­get inte beräk­nas på skatt utan i stäl­let på en fjär­de­del av det under­skott som, om den orik­tiga upp­gif­ten hade god­ta­gits, fel­ak­tigt skulle ha till­go­do­räk­nats den som har läm­nat upp­gif­ten.

Beräk­ning av skat­te­tillägg vid sköns­be­skatt­ning

Huvud­re­geln

15 §   Vid sköns­be­skatt­ning är skat­te­tilläg­get på slut­lig skatt och skat­te­tilläg­get på tilläggs­skatt 40 pro­cent och skat­te­tilläg­get på annan skatt 20 pro­cent. Skat­te­tilläg­get ska beräk­nas på
   1. den skatt som till följd av sköns­be­skatt­ningen bestäms för den upp­gifts­skyl­dige utö­ver vad som annars skulle ha bestämts enligt
      a) de upp­gif­ter som den upp­gifts­skyl­dige har läm­nat till led­ning för beskatt­ningen på något annat sätt än munt­li­gen, och
      b) de avstäm­nings­upp­gif­ter som har varit till­gäng­liga för Skat­te­ver­ket inom ett år från utgången av beskatt­nings­å­ret, och
   2. den skatt som till följd av sköns­be­skatt­ningen inte ska till­go­do­räk­nas den upp­gifts­skyl­dige.

I den utsträck­ning en sköns­be­skatt­ning inne­fat­tar rät­telse av en orik­tig upp­gift, ska skat­te­tilläg­get beräk­nas enligt bestäm­mel­serna i 11-14 §§. Lag (2023:880).

Under­skott

16 §   Om en sköns­be­skatt­ning har mins­kat ett sådant under­skott av en närings­verk­sam­het eller i inkomst­sla­get tjänst som inte utnytt­jas samma beskatt­ningsår, ska skat­te­tilläg­get inte beräk­nas på skatt utan i stäl­let på en fjär­de­del av denna minsk­ning.

Om en sköns­be­skatt­ning har beslu­tats på grund av att den som är skyl­dig att lämna inkomst­de­kla­ra­tion inte har gjort det och beslu­tet inne­bär att ett för tidi­gare beskatt­ningsår fast­ställt under­skott av en närings­verk­sam­het eller i inkomst­sla­get tjänst utnytt­jas, ska skat­te­tilläg­get inte beräk­nas på skatt utan i stäl­let på en fjär­de­del av den del av under­skot­tet som utnytt­jas.

Beräk­ning av skat­te­tillägg vid ompröv­ning av sköns­be­skatt­nings­be­slut

17 §   Skat­te­tillägg som tas ut vid ompröv­ning av sköns­be­skatt­nings­be­slut är 40 pro­cent av den ytter­li­gare skatt som har tagits ut genom ompröv­nings­be­slu­tet.

Beräk­ning av skat­te­tillägg när skat­te­av­drag inte har gjorts

18 §   Skat­te­tillägg som tas ut på grund av att skat­te­av­drag inte har gjorts är 5 pro­cent av det skat­te­av­drag som skulle ha gjorts.

Under­la­get ska bestäm­mas utan hän­syn till andra frå­gor

19 §   När det under­lag som skat­te­tillägg ska beräk­nas på bestäms, ska hän­syn bara tas till för­hål­lan­den som rör den fråga som lig­ger till grund för skat­te­tilläg­get.

Rätt­räk­ning

20 §   Innan ett skat­te­tillägg beräk­nas, ska de änd­ringar göras av under­la­get för inkomst­skatt som för­an­leds av andra frå­gor än den som lig­ger till grund för skat­te­tilläg­get. Det gäl­ler dock inte änd­ringar som blir möj­liga först på grund av rät­tel­sen av den orik­tiga upp­gif­ten eller den sköns­mäs­siga avvi­kel­sen från läm­nade upp­gif­ter.

Mer än en pro­cent­sats

21 §   När skat­te­tillägg på slut­lig skatt ska tas ut enligt mer än en pro­cent­sats, ska de belopp som skat­te­tilläg­gen ska beräk­nas på bestäm­mas enligt föl­jande.

Om skat­te­tillägg ska beräk­nas på undan­dra­gen skatt, ska först skat­ten på sum­man av de undan­hållna belop­pen beräk­nas. Skat­ten ska där­ef­ter för­de­las på respek­tive undan­hål­let belopp efter den kvot­del som vart och ett av de undan­hållna belop­pen utgör av de sam­man­lagda undan­hållna belop­pen.

Om skat­te­tillägg ska beräk­nas på minsk­ning av under­skott av en närings­verk­sam­het eller i inkomst­sla­get tjänst, ska den sam­man­lagda minsk­ningen för­de­las på respek­tive undan­hål­let belopp efter den kvot­del som vart och ett av de undan­hållna belop­pen utgör av de sam­man­lagda undan­hållna belop­pen.

Om skat­te­tillägg ska beräk­nas på både undan­dra­gen skatt och minsk­ning av under­skott, ska beräk­ningen göras på varje under­lag för sig.


49 a kap. Åter­kal­lel­se­av­gift

När ska åter­kal­lel­se­av­gift tas ut?

1 §   Åter­kal­lel­se­av­gift ska tas ut av den som har fått ett god­kän­nande för ton­na­ge­be­skatt­ning åter­kal­lat enligt 13 a kap. 10 § första styc­ket 2-4. Lag (2016:888).

Beräk­ning av åter­kal­lel­se­av­gift

2 §   Åter­kal­lel­se­av­gif­ten består av en grund­av­gift och en tilläggs­av­gift. Lag (2016:888).

Grund­av­gift

3 §   Grund­av­gif­ten är skill­na­den mel­lan den skatt som skulle ha bestämts för den högsta ton­na­ge­in­koms­ten under de beskatt­ningsår som grund­av­gif­ten avser och den skatt som bestäms för respek­tive beskatt­ningsår till följd av åter­kal­lel­sen, om denna skatt är lägre.

En grund­av­gift ska tas ut för vart och ett av de tidi­gare beskatt­ningsår som åter­kal­lel­sen avser enligt 13 a kap. 17 § 2. Lag (2016:888).

Tilläggs­av­gift

4 §   En tilläggs­av­gift ska tas ut med 20 pro­cent av den skatt som skulle ha bestämts för den högsta ton­na­ge­in­koms­ten under de beskatt­ningsår som grund­av­gif­ten avser, mul­ti­pli­ce­rat med det res­te­rande antal beskatt­ningsår som ton­na­ge­be­skatt­ning skulle ha skett om god­kän­nan­det för ton­na­ge­be­skatt­ning inte hade åter­kal­lats.

Vid beräk­ning enligt första styc­ket ska en begä­ran om åter­kal­lelse anses ha gjorts senast under det beskatt­ningsår då god­kän­nan­det för ton­na­ge­be­skatt­ning åter­kal­la­des.
Lag (2016:888).


49 b kap. Kon­to­av­gift och doku­men­ta­tions­av­gift

Rap­por­te­rings­skyl­diga finan­si­ella insti­tut

När ska kon­to­av­gift tas ut?

1 §   Kon­to­av­gift ska tas ut enligt 2 § av ett rap­por­te­rings­skyl­digt finan­si­ellt insti­tut som ska lämna kon­troll­upp­gif­ter enligt 22 a eller 22 b kap. om det klart fram­går att insti­tu­tet
   1. inte har läm­nat före­skrivna kon­troll­upp­gif­ter inom den tid som anges i 24 kap. 2 a §, eller
   2. inte har genom­fört de gransk­nings­pro­ce­du­rer eller på annat sätt inte har inhäm­tat, kon­trol­le­rat och beva­rat hand­lingar, upp­gif­ter och annan doku­men­ta­tion avse­ende ett finan­si­ellt konto på det sätt som anges i
      a) 4-7 kap. och 8 kap. 1 och 3-8 §§ lagen (2015:62) om iden­ti­fi­e­ring av rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton med anled­ning av FATCA-​​avta­let,
      b) 4-7 kap. och 8 kap. 1 och 3-9 §§ lagen (2015:911) om iden­ti­fi­e­ring av rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton vid auto­ma­tiskt utbyte av upp­lys­ningar om finan­si­ella kon­ton, eller
      c) 39 kap. 3 § denna lag, med avse­ende på kon­troll­upp­gif­ter enligt 22 a och 22 b kap.

Om det på grund av någon för­änd­rad omstän­dig­het krävs en för­nyad gransk­ning enligt bestäm­mel­serna som anges i första styc­ket 2, får kon­to­av­gift på grund av att en sådan gransk­ning inte har genom­förts bara tas ut om den inte har avslu­tats inom 90 dagar från upp­täck­ten av den änd­rade omstän­dig­he­ten.
Lag (2024:1018).

1 a §   Om det klart fram­går att ett rap­por­te­rings­skyl­digt finan­si­ellt insti­tut inte har full­gjort de skyl­dig­he­ter som avses i 1 § första styc­ket 1 och 2 senast den 31 augusti det kalen­derår kon­troll­upp­gif­ten ska läm­nas, eller skulle ha läm­nats om det finan­si­ella kon­tot hade varit rap­por­te­rings­plik­tigt, ska utö­ver avgift enligt 1 § kon­to­av­gift enligt 2 a § tas ut.

Under samma för­ut­sätt­ningar ska ytter­li­gare en kon­to­av­gift enligt 2 a § tas ut. Detta gäl­ler dock inte om före­skrivna upp­gif­ter har läm­nats, inhäm­tats, kon­trol­le­rats och beva­rats innan Skat­te­ver­ket tagit kon­takt med den som ska lämna, inhämta eller bevara upp­gif­ter med anled­ning av en utred­ning om en sådan kon­to­av­gift som anges i första styc­ket.
Lag (2024:1018).

Bris­ter av mindre bety­delse och rät­telse på eget ini­ti­a­tiv

1 b §   Kon­to­av­gift får inte tas ut om skyl­dig­he­ter som avses i 1 § första styc­ket 1 respek­tive 2 del­vis har full­gjorts inom de tids­fris­ter som gäl­ler för dessa skyl­dig­he­ter och
   1. bris­terna endast är av mindre bety­delse, eller
   2. det rap­por­te­rings­skyl­diga finan­si­ella insti­tu­tet på eget ini­ti­a­tiv där­ef­ter har full­gjort skyl­dig­he­terna.

Om kon­troll­upp­gif­ter som läm­nats är så brist­fäl­liga att de uppen­bart inte kan läg­gas till grund för de syf­ten som upp­gif­ter enligt 22 a och 22 b kap. läm­nas för, kan de inte rät­tas med sådan ver­kan som avses i första styc­ket 2.
Lag (2024:1018).

Beräk­ning av kon­to­av­gift

2 §   Kon­to­av­gif­ten är 2 500 kro­nor för varje kon­troll­upp­gift där före­skrivna upp­gif­ter inte läm­nats i enlig­het med 1 § första styc­ket 1 eller för varje finan­si­ellt konto med avse­ende på vil­ket skyl­dig­he­terna som avses i 1 § första styc­ket 2 inte har upp­fyllts.

Endast en kon­to­av­gift enligt 1 § kan tas ut med avse­ende på samma rap­por­te­rings­plik­tiga period och konto. Lag (2024:1018).

2 a §   Kon­to­av­gif­ten enligt 1 a § första styc­ket respek­tive andra styc­ket är 5 000 kro­nor för varje kon­troll­upp­gift där före­skrivna upp­gif­ter enligt 1 § första styc­ket 1 inte läm­nats eller för varje finan­si­ellt konto med avse­ende på vil­ket skyl­dig­he­terna som avses i 1 § första styc­ket 2 inte upp­fyllts.

Endast en kon­to­av­gift enligt 1 a § första styc­ket respek­tive andra styc­ket kan tas ut med avse­ende på samma rap­por­te­rings­plik­tiga period och konto. Lag (2024:1018).

Betal­tjänst­le­ve­ran­tö­rer

När ska doku­men­ta­tions­av­gift tas ut av betal­tjänst­le­ve­ran­tö­rer?

3 §   Doku­men­ta­tions­av­gift ska tas ut av en betal­tjänst­le­ve­ran­tör om det klart fram­går att betal­tjänst­le­ve­ran­tö­ren inte har doku­men­te­rat upp­gif­ter på det sätt eller inom den tid som anges i 39 kap. 3 c §.
Lag (2023:638).

4 §   Doku­men­ta­tions­av­gift får inte tas ut om rap­por­te­rings­av­gift har tagits ut för samma kalen­der­kvar­tal.
Lag (2023:638).

Beräk­ning av doku­men­ta­tions­av­gift för betal­tjänst­le­ve­ran­tö­rer

5 §   Doku­men­ta­tions­av­gif­ten enligt 3 § ska tas ut med ett belopp som mot­sva­rar 0,3 pro­cent av betal­tjänst­le­ve­ran­tö­rens omsätt­ning räken­skaps­å­ret när­mast före det räken­skapsår då upp­gif­terna senast skulle ha varit doku­men­te­rade. Avgif­ten ska dock uppgå till minst 3 000 kro­nor och högst 3 mil­jo­ner kro­nor.

Om räken­skaps­å­ret är längre eller kor­tare än tolv måna­der ska omsätt­ningen juste­ras i mot­sva­rande mån.

Omsätt­ningen får upp­skat­tas om över­trä­del­sen har skett under betal­tjänst­le­ve­ran­tö­rens första verk­sam­hetsår eller om till­för­lit­lig upp­gift om omsätt­ningen sak­nas. Lag (2023:638).


49 c kap. Rap­por­te­rings­av­gift

Råd­gi­vare för eller använ­dare av rap­por­te­rings­plik­tiga arrange­mang

För­se­nade eller ute­blivna upp­gif­ter avse­ende rap­por­te­rings­plik­tiga arrange­mang

1 §   Rap­por­te­rings­av­gift ska tas ut enligt 4 § om det klart fram­går att den som ska lämna upp­gif­ter om ett rap­por­te­rings­plik­tigt arrange­mang inte har läm­nat före­skrivna upp­gif­ter inom den tid som anges i 33 b kap. 19, 20 eller 21 §. Lag (2020:437).

2 §   Om det klart fram­går att den som ska lämna upp­gif­ter om ett rap­por­te­rings­plik­tigt arrange­mang inte har läm­nat före­skrivna upp­gif­ter inom 60 dagar från den tid­punkt då skyl­dig­he­ten skulle ha full­gjorts enligt 33 b kap. 19, 20 eller 21 §, ska utö­ver avgift enligt 1 § rap­por­te­rings­av­gift enligt 5 § tas ut.

Under samma för­ut­sätt­ningar ska ytter­li­gare en rap­por­te­rings­av­gift enligt 5 § tas ut. Detta gäl­ler dock inte om före­skrivna upp­gif­ter har läm­nats innan Skat­te­ver­ket tagit kon­takt med den som ska lämna upp­gif­ter med anled­ning av en utred­ning om en sådan rap­por­te­rings­av­gift som anges i första styc­ket. Lag (2020:437).

Bris­ter av mindre bety­delse och rät­telse på eget ini­ti­a­tiv avse­ende rap­por­te­rings­plik­tiga arrange­mang

3 §   Rap­por­te­rings­av­gift får inte tas ut om upp­gif­ter läm­nats inom den tids­frist som anges i 1 respek­tive 2 § och
   1. upp­gif­terna har bris­ter som endast är av mindre bety­delse, eller
   2. den upp­gifts­skyl­dige på eget ini­ti­a­tiv där­ef­ter har rät­tat upp­gif­terna så att de upp­fyl­ler vad som före­skrivs i 33 b kap. 16-18 §§.

Om upp­gif­ter som läm­nats är så brist­fäl­liga att de uppen­bart inte kan läg­gas till grund för de syf­ten som anges i 33 b kap. 2 § kan de inte rät­tas med sådan ver­kan som avses i första styc­ket 2. Lag (2020:437).

Beräk­ning av rap­por­te­rings­av­gift avse­ende rap­por­te­rings­plik­tiga arrange­mang

4 §   Rap­por­te­rings­av­gif­ten enligt 1 § är 7 500 kro­nor för använ­dare och 15 000 kro­nor för råd­gi­vare för varje rap­por­te­rings­plik­tigt arrange­mang och för varje sam­man­ställ­ning som avses i 33 b kap. 21 §. Lag (2020:437).

5 §   Rap­por­te­rings­av­gif­terna enligt 2 § första styc­ket respek­tive andra styc­ket är 10 000 kro­nor för använ­dare och 20 000 kro­nor för råd­gi­vare för varje rap­por­te­rings­plik­tigt arrange­mang och för varje sam­man­ställ­ning som avses i 33 b kap. 21 §.

Om över­trä­del­sen skett i den upp­gifts­skyl­di­ges närings­verk­sam­het och omsätt­ningen under när­mast före­gå­ende räken­skapsår är minst 15 mil­jo­ner kro­nor är avgif­terna i stäl­let
   1. 15 000 kro­nor för använ­dare och 30 000 kro­nor för råd­gi­vare, om omsätt­ningen när­mast före­gå­ende räken­skapsår upp­går till minst 15 mil­jo­ner kro­nor men under­sti­ger 75 mil­jo­ner kro­nor,
   2. 30 000 kro­nor för använ­dare och 60 000 kro­nor för råd­gi­vare, om omsätt­ningen när­mast före­gå­ende räken­skapsår upp­går till minst 75 mil­jo­ner kro­nor men under­sti­ger 500 mil­jo­ner kro­nor, eller
   3. 75 000 kro­nor för använ­dare och 150 000 kro­nor för råd­gi­vare, om omsätt­ningen när­mast före­gå­ende räken­skapsår upp­går till minst 500 mil­jo­ner kro­nor.

Om räken­skaps­å­ret är längre eller kor­tare än tolv måna­der ska omsätt­ningen juste­ras i mot­sva­rande mån. Lag (2020:437).

6 §   Om en över­trä­delse som avses i 2 § har skett under den upp­gifts­skyl­di­ges första verk­sam­hetsår eller om till­för­lit­lig upp­gift om omsätt­ningen sak­nas, får omsätt­ningen upp­skat­tas vid tillämp­ningen av 5 § andra styc­ket. Lag (2020:437).

Betal­tjänst­le­ve­ran­tö­rer

När ska rap­por­te­rings­av­gift tas ut av betal­tjänst­le­ve­ran­tö­rer?

7 §   Rap­por­te­rings­av­gift ska tas ut av en betal­tjänst­le­ve­ran­tör om det klart fram­går att betal­tjänst­le­ve­ran­tö­ren inte har läm­nat före­skrivna upp­gif­ter inom den tid som anges i 33 c kap. 10 § eller på det sätt som avses i 38 kap. 4 §.
Lag (2023:638).

8 §   Om det klart fram­går att en betal­tjänst­le­ve­ran­tör inte har läm­nat före­skrivna upp­gif­ter inom 60 dagar från den tid­punkt då skyl­dig­he­ten skulle ha full­gjorts, ska utö­ver avgift enligt 7 § ännu en rap­por­te­rings­av­gift tas ut.

Om det på samma sätt fram­går att skyl­dig­he­ten inte har full­gjorts inom 120 dagar, ska utö­ver tidi­gare avgif­ter ytter­li­gare en rap­por­te­rings­av­gift tas ut. Lag (2023:638).

9 §   Rap­por­te­rings­av­gift får inte tas ut om de upp­gif­ter som är brist­fäl­liga har läm­nats inom de tids­fris­ter som anges i 7 eller 8 § och
   1. bris­terna endast är av mindre bety­delse, eller
   2. den upp­gifts­skyl­dige på eget ini­ti­a­tiv har rät­tat upp­gif­terna så att de där­ef­ter upp­fyl­ler vad som före­skrivs i 33 c kap. 8 § och 38 kap. 4 §.

Om upp­gif­ter som läm­nats är så brist­fäl­liga att de uppen­bart inte kan läg­gas till grund för de syf­ten som anges i 33 c kap. 2 § kan de inte rät­tas med sådan ver­kan som avses i första styc­ket. Lag (2023:638).

10 §   Rap­por­te­rings­av­gift får inte tas ut om doku­men­ta­tions­av­gift har tagits ut för samma kalen­der­kvar­tal.
Lag (2023:638).

Beräk­ning av rap­por­te­rings­av­gift för betal­tjänst­le­ve­ran­tö­rer

11 §   Rap­por­te­rings­av­gif­terna enligt 7 respek­tive 8 § ska tas ut med ett belopp som mot­sva­rar 0,1 pro­cent av betal­tjänst­le­ve­ran­tö­rens omsätt­ning räken­skaps­å­ret när­mast före det räken­skapsår då upp­gif­terna skulle ha läm­nats. Avgif­ten ska dock uppgå till minst 1 000 kro­nor och högst 1 mil­jon kro­nor.

Om räken­skaps­å­ret är längre eller kor­tare än tolv måna­der ska omsätt­ningen juste­ras i mot­sva­rande mån.

Omsätt­ningen får upp­skat­tas om över­trä­del­sen har skett under betal­tjänst­le­ve­ran­tö­rens första verk­sam­hetsår eller om till­för­lit­lig upp­gift om omsätt­ningen sak­nas. Lag (2023:638).


49 d kap. Platt­forms­av­gift

För­se­nade eller ute­blivna upp­gif­ter eller brist­fäl­lig doku­men­ta­tion

1 §   Platt­forms­av­gift ska tas ut enligt 4 § om det klart fram­går att den rap­por­te­rings­skyl­diga platt­form­so­pe­ra­tö­ren
   1. inte har läm­nat före­skri­ven kon­troll­upp­gift enligt 22 c kap. inom den tid som anges i 24 kap. 1 §, eller
   2. inte har inhäm­tat, kon­trol­le­rat eller beva­rat hand­lingar, upp­gif­ter och annan doku­men­ta­tion med avse­ende på en aktiv säl­jare i enlig­het med de skyl­dig­he­ter som anges i
      a) 6 kap. lagen (2022:1681) om platt­form­so­pe­ra­tö­rers inhäm­tande av vissa upp­gif­ter på skat­te­om­rå­det, eller
      b) 39 kap. 3 § denna lag, med avse­ende på kon­troll­upp­gif­ter enligt 22 c kap. Lag (2022:1686).

2 §   Om det klart fram­går att den rap­por­te­rings­skyl­diga platt­form­so­pe­ra­tö­ren inte har full­gjort de skyl­dig­he­ter som avses i 1 § 1 och 2 senast den 31 mars det kalen­derår kon­troll­upp­gif­ten ska läm­nas, eller skulle ha läm­nats om säl­ja­ren hade varit rap­por­te­rings­plik­tig, ska utö­ver avgift enligt 1 § platt­forms­av­gift enligt 5 § tas ut.

Under samma för­ut­sätt­ningar ska ytter­li­gare en platt­forms­av­gift enligt 5 § tas ut. Detta gäl­ler dock inte om före­skrivna upp­gif­ter har läm­nats, inhäm­tats, kon­trol­le­rats och beva­rats innan Skat­te­ver­ket tagit kon­takt med den som ska lämna, inhämta eller bevara upp­gif­ter med anled­ning av en utred­ning om en sådan platt­forms­av­gift som anges i första styc­ket. Lag (2022:1686).

Bris­ter av mindre bety­delse och rät­telse på eget ini­ti­a­tiv

3 §   Platt­forms­av­gift får inte tas ut om skyl­dig­he­ter som avses i 1 § 1 respek­tive 2 del­vis full­gjorts inom de tids­fris­ter som gäl­ler för de skyl­dig­he­ter som anges i 1 respek­tive 2 § och
   1. bris­terna endast är av mindre bety­delse, eller
   2. den rap­por­te­rings­skyl­diga platt­form­so­pe­ra­tö­ren på eget ini­ti­a­tiv där­ef­ter har full­gjort skyl­dig­he­terna.

Om kon­troll­upp­gif­ter som läm­nats är så brist­fäl­liga att de uppen­bart inte kan läg­gas till grund för de syf­ten som upp­gif­ter enligt 22 c kap. läm­nas för, kan de inte rät­tas med sådan ver­kan som avses i första styc­ket 2. Lag (2022:1686).

Beräk­ning av platt­forms­av­gift

4 §   Platt­forms­av­gif­ten enligt 1 § är 2 500 kro­nor för varje kon­troll­upp­gift där före­skrivna upp­gif­ter inte läm­nats på det sätt som avses i 1 § 1 eller för varje aktiv säl­jare med avse­ende på vil­ken skyl­dig­he­terna som avses i 1 § 2 inte upp­fyllts.

Endast en platt­forms­av­gift enligt 1 § kan tas ut med avse­ende på samma rap­por­te­rings­plik­tiga period och säl­jare.
Lag (2022:1686).

5 §   Platt­forms­av­gif­ten enligt 2 § första styc­ket respek­tive andra styc­ket är 5 000 kro­nor för varje kon­troll­upp­gift där före­skrivna upp­gif­ter inte läm­nats på det sätt som avses i 1 § 1 eller för varje aktiv säl­jare med avse­ende på vil­ken skyl­dig­he­terna som avses i 1 § 2 inte upp­fyllts.

Endast en platt­forms­av­gift enligt 2 § första styc­ket respek­tive andra styc­ket kan tas ut med avse­ende på samma rap­por­te­rings­plik­tiga period och säl­jare. Lag (2022:1686).


49 e kap. Rap­port­av­gift

När ska rap­port­av­gift tas ut?

1 §   Rap­port­av­gift ska tas ut av den som läm­nar en tilläggs­skat­te­rap­port om det klart fram­går att fel­ak­tiga upp­gif­ter har läm­nats i rap­por­ten eller att upp­gif­ter som skulle ha läm­nats har ute­läm­nats. En avgift får dock tas ut endast om bris­terna är all­var­liga.

Vid bedöm­ningen av om bris­ter är all­var­liga ska det sär­skilt beak­tas om de
   1. har orsa­kat att skatt inte påförts trots att det fanns grund för det,
   2. påtag­ligt ökat ris­ken för att skatt skulle undand­ras, eller
   3. för­hind­rat eller all­var­ligt för­svå­rat skat­te­kon­trol­len.
Lag (2023:880).

2 §   Bestäm­mel­serna i 1 § gäl­ler även vid kom­plet­te­ring eller rät­telse av en tilläggs­skat­te­rap­port. Lag (2023:880).

3 §   Rap­port­av­gift ska inte tas ut om den som läm­nar tilläggs­skat­te­rap­port har rät­tat bris­terna på eget ini­ti­a­tiv.
Lag (2023:880).

Beräk­ning av rap­port­av­gift

4 §   En rap­port­av­gift ska uppgå till lägst 250 000 kro­nor och högst fem mil­jo­ner kro­nor.

Rap­port­av­gif­ten får dock över­stiga fem mil­jo­ner kro­nor om den fel­ak­tig­het eller pas­si­vi­tet som lig­ger till grund för rap­port­av­gif­ten hade kun­nat utgöra grund för skat­te­tillägg eller mot­sva­rande sank­tion i en annan stat eller juris­dik­tion. Rap­port­av­gif­ten ska då bestäm­mas med beak­tande av dels det belopp som hade tagits ut som skat­te­tillägg om enhe­ten hade hört hemma i Sve­rige, dels ett tilläggs­be­lopp som moti­ve­ras av övriga bris­ter. För tilläggs­be­lop­pet gäl­ler de belopps­grän­ser som anges i första styc­ket.

När avgif­tens stor­lek beslu­tas ska sär­skild hän­syn tas till
   1. arten och omfatt­ningen av bris­terna,
   2. ris­ken för skat­teun­dan­dra­gande, och
   3. om den som läm­nat rap­por­ten eller annan kon­cer­nen­het som bidra­git med upp­gif­ter upp­såt­li­gen läm­nat fel­ak­tiga upp­gif­ter eller låtit bli att lämna upp­gif­ter som skulle ha läm­nats, eller varit grovt vårds­lös vid upp­gifts­läm­nan­det.
Lag (2023:880).


50 kap. Kon­troll­av­gift

Kas­sa­re­gis­ter och per­so­nal­lig­gare

När ska kon­troll­av­gift tas ut?

1 §   Kon­troll­av­gift ska tas ut om Skat­te­ver­ket vid till­syn eller kon­troll­be­sök fin­ner att den som är skyl­dig att använda kas­sa­re­gis­ter
   1. inte full­gör denna skyl­dig­het, eller
   2. inte har läm­nat upp­gift om de kas­sa­re­gis­ter som finns i verk­sam­he­ten enligt 7 kap. 3 och 4 §§.

2 §   Kon­troll­av­gif­ten enligt 1 § är 12 500 kro­nor för varje kon­troll­till­fälle.

Om Skat­te­ver­ket tidi­gare har tagit ut en kon­troll­av­gift och en ny kon­troll­av­gift ska tas ut för en över­trä­delse som har inträf­fat inom ett år från den dag då beslu­tet om kon­troll­av­gift med­de­la­des, ska avgif­ten i stäl­let vara 25 000 kro­nor. Lag (2015:768).

3 §   Kon­troll­av­gift ska tas ut om Skat­te­ver­ket vid kon­troll­be­sök fin­ner att den som är skyl­dig att doku­men­tera iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter i en per­so­nal­lig­gare eller till­han­da­hålla utrust­ning så att en elektro­nisk per­so­nal­lig­gare kan föras
   1. inte full­gör sin skyl­dig­het,
   2. inte hål­ler per­so­nal­lig­ga­ren till­gäng­lig för Skat­te­ver­ket i verk­sam­hets­lo­ka­len eller på bygg­ar­bets­plat­sen, eller
   3. inte har läm­nat upp­gift enligt 7 kap. 2 a § om när bygg­verk­sam­he­ten ska påbör­jas och var den ska bedri­vas.
Lag (2014:1474).

4 §   Kon­troll­av­gif­ten enligt 3 § 1 och 2 är
   1. 12 500 kro­nor för varje kon­troll­till­fälle, och
   2. 2 500 kro­nor för varje per­son som vid kon­trol­len är verk­sam och inte är doku­men­te­rad i en till­gäng­lig per­so­nal­lig­gare.

Om Skat­te­ver­ket tidi­gare har tagit ut en kon­troll­av­gift enligt 3 § 1 eller 2 och en ny kon­troll­av­gift ska tas ut för en över­trä­delse som har inträf­fat inom ett år från den dag då beslu­tet om kon­troll­av­gift med­de­la­des, ska avgif­ten enligt första styc­ket 1 i stäl­let vara 25 000 kro­nor.

Kon­troll­av­gif­ten enligt 3 § 3 är 25 000 kro­nor.
Lag (2015:769).

När får kon­troll­av­gift inte tas ut?

5 §   Kon­troll­av­gift får inte tas ut för en över­trä­delse som omfat­tas av ett vites­före­läg­gande.

6 §   Om en kon­troll­av­gift har beslu­tats enligt 1 eller 3 §, ska den som beslu­tet gäl­ler avhjälpa bris­ten inom skä­lig tid.
Under denna tid får en ny kon­troll­av­gift inte tas ut för samma brist.

Torg- och mark­nads­han­del samt leve­rans av inve­ste­rings­guld

7 §   Kon­troll­av­gift ska tas ut av den som inte har full­gjort doku­men­ta­tions­skyl­dig­he­ten vid upp­lå­telse av plats för torg- och mark­nads­han­del eller vid leve­rans av inve­ste­rings­guld.

Kon­troll­av­gif­ten är 2 500 kro­nor för varje till­fälle då skyl­dig­he­ten inte har full­gjorts. Lag (2023:208).


51 kap. Befri­else från sär­skilda avgif­ter

1 §   Skat­te­ver­ket ska besluta om hel eller del­vis befri­else från en sär­skild avgift om det är oskä­ligt att avgif­ten tas ut med fullt belopp.

Vid bedöm­ningen ska det sär­skilt beak­tas om
   1. den fel­ak­tig­het eller pas­si­vi­tet som har lett till avgif­ten kan antas ha
      a) berott på ålder, hälsa eller lik­nande för­hål­lande,
      b) berott på en fel­be­döm­ning av en regel eller bety­del­sen av de fak­tiska för­hål­lan­dena, eller
      c) för­an­letts av vil­se­le­dande eller miss­vi­sande kon­troll­upp­gif­ter eller upp­gif­ter om betal­nings­mot­ta­gare i arbets­gi­var­de­kla­ra­tio­ner,
   2. avgif­ten inte står i rim­lig pro­por­tion till fel­ak­tig­he­ten eller pas­si­vi­te­ten, eller
   3. en oskä­ligt lång tid har gått efter det att Skat­te­ver­ket har fun­nit anled­ning att anta att avgift ska tas ut utan att den som avgif­ten gäl­ler kan las­tas för dröjs­må­let.
Lag (2020:858).

2 §   Vid bedöm­ningen av om det är oskä­ligt att ta ut en doku­men­ta­tions­av­gift eller en kon­to­av­gift med fullt belopp ska Skat­te­ver­ket även beakta om bris­ten på doku­men­ta­tion helt eller del­vis har lett till ett ingri­pande på grund av att bestäm­mel­serna i 5 kap. 3 § lagen (2017:630) om åtgär­der mot pen­ning­tvätt och finan­sie­ring av ter­ro­rism inte har följts.
Lag (2024:1018).

3 §   Vid bedöm­ningen av om det är oskä­ligt att ta ut för­se­nings­av­gift med fullt belopp när tilläggs­skat­te­rap­port inte har läm­nats i rätt tid ska Skat­te­ver­ket även beakta om för­se­nings­av­gif­ten har sam­band med att en anmä­lan enligt 33 d kap. 3 § andra styc­ket eller 33 d kap. 4 § tredje styc­ket inte har gjorts eller inte har gjorts i rätt tid.

Första styc­ket ska inte tilläm­pas i för­hål­lande till den kon­cer­nen­het som har utsetts att lämna rap­por­ten. Lag (2023:880).

4 §   Vid bedöm­ningen av om det är oskä­ligt att ta ut skat­te­tillägg på tilläggs­skatt med fullt belopp ska Skat­te­ver­ket även beakta
   1. om den fel­ak­tig­het eller pas­si­vi­tet som skat­te­tilläg­get grun­das på även har lett till en sank­tion för den enhet som läm­nar tilläggs­skat­te­rap­port i en annan stat eller juris­dik­tion, och
   2. att bestäm­mel­serna i lagen (2023:875) om tilläggs­skatt kan vara sär­skilt kom­pli­ce­rade och att upp­gifts­skyl­dig­he­ten är myc­ket omfat­tande. Lag (2023:880).


52 kap. Beslut om sär­skilda avgif­ter

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - beslut om för­se­nings­av­gift (2 § ),
   - beslut om skat­te­tillägg (3-8 a §§ ),
   - beslut om åter­kal­lel­se­av­gift (8 b § ),
   - beslut om kon­to­av­gift eller doku­men­ta­tions­av­gift (8 c § ),
   - beslut om rap­por­te­rings­av­gift (8 d § ),
   - beslut om platt­forms­av­gift (8 e § ),
   - beslut om rap­port­av­gift (8 f § ),
   - beslut om kon­troll­av­gift (9 § ),
   - att sär­skild avgift inte får beslu­tas för en per­son som har avli­dit (10 § ), och
   - att sär­skild avgift till­fal­ler sta­ten (11 § ). Lag (2024:1018).

Beslut om för­se­nings­av­gift

2 §   Ett beslut om för­se­nings­av­gift ska med­de­las inom två år från den dag då upp­gifts­skyl­dig­he­ten skulle ha full­gjorts.

Beslut om skat­te­tillägg

Skat­te­tillägg vid orik­tig upp­gift och sköns­be­skatt­ning

3 §   Ett beslut om skat­te­tillägg på grund av orik­tig upp­gift eller sköns­be­skatt­ning ska med­de­las senast under det andra året efter utgången av det kalen­derår då beskatt­nings­å­ret har gått ut.

Ett beslut om skat­te­tillägg på tilläggs­skatt på grund av orik­tig upp­gift eller sköns­be­skatt­ning ska med­de­las inom tre år från utgången av det kalen­derår då beskatt­nings­å­ret har gått ut.Lag (2023:880).

Skat­te­tillägg vid för sen eller ute­bli­ven dekla­ra­tion

4 §   Om den som är dekla­ra­tions­skyl­dig läm­nar en inkomst­de­kla­ra­tion eller skatte­de­kla­ra­tion efter utgången av året efter det kalen­derår då beskatt­nings­å­ret har gått ut, får ett beslut om skat­te­tillägg med­de­las inom ett år från den dag då dekla­ra­tio­nen kom in till Skat­te­ver­ket.

För den som är skyl­dig att lämna tilläggs­skatte­de­kla­ra­tion gäl­ler första styc­ket om dekla­ra­tio­nen läm­nas efter utgången av andra året efter det kalen­derår då beskatt­nings­å­ret har gått ut.

Om den dekla­ra­tions­skyl­dige inte har läm­nat någon dekla­ra­tion, får ett beslut om skat­te­tillägg med­de­las inom sex år från utgången av det kalen­derår då beskatt­nings­å­ret har gått ut.
Lag (2023:880).

Skat­te­tillägg vid efter­be­skatt­ning

5 §   Om efter­be­skatt­ning beslu­tas, får ett beslut om skat­te­tillägg med­de­las sam­ti­digt.

Orik­tig upp­gift i ett ompröv­nings­ä­rende

6 §   Ett beslut om skat­te­tillägg på grund av en orik­tig upp­gift i ett ompröv­nings­ä­rende får med­de­las sam­ti­digt med beslu­tet i ompröv­nings­ä­ren­det.

Orik­tig upp­gift i ett mål om beskatt­ning

7 §   Ett beslut om skat­te­tillägg på grund av en orik­tig upp­gift i ett mål om beskatt­ning får med­de­las inom ett år från utgången av den månad då dom­sto­lens beslut fick laga kraft.

Skat­te­tillägg när skat­te­av­drag inte har gjorts

8 §   Ett beslut om skat­te­tillägg på grund av att skat­te­av­drag inte har gjorts ska med­de­las senast under det sjätte året efter utgången av det kalen­derår då avdra­get skulle ha gjorts.

Om ansvar ska beslu­tas enligt 59 kap. för den skatt som inte har dra­gits av, ska beslu­tet om skat­te­tillägg med­de­las sam­ti­digt. I fall som avses i 49 kap. 10 a § andra styc­ket får dock beslut om enbart skat­te­tillägg med­de­las, om ansvar för skatt redan har beslu­tats. Lag (2015:633).

Skat­te­tillägg efter anmä­lan om brott eller inledd för­un­der­sök­ning

8 a §   Om skat­te­tillägg får tas ut enligt 49 kap. 10 a § andra styc­ket, ska beslu­tet om skat­te­tillägg med­de­las inom sex måna­der från den dag då under­rät­telse har skett om att fel­ak­tig­he­ten eller pas­si­vi­te­ten inte längre är före­mål för utred­ning om brott. Lag (2015:633).

Beslut om åter­kal­lel­se­av­gift

8 b §   Ett beslut om åter­kal­lel­se­av­gift ska med­de­las inom två år från den dag då beslu­tet om åter­kal­lelse av god­kän­nan­det för ton­na­ge­be­skatt­ning med­de­la­des. Lag (2016:888).

Beslut om kon­to­av­gift eller doku­men­ta­tions­av­gift

8 c §   Ett beslut om kon­to­av­gift enligt 49 b kap. 1 eller 1 a § ska med­de­las inom sex år efter det kalen­derår då den kon­troll­upp­gift enligt 22 a eller 22 b kap. som doku­men­ta­tio­nen avser ska läm­nas eller skulle ha läm­nats om det finan­si­ella kon­tot hade varit rap­por­te­rings­plik­tigt.

Ett beslut om doku­men­ta­tions­av­gift enligt 49 b kap. 3 § ska med­de­las inom fyra år från utgången av det kalen­derår då doku­men­ta­tions­skyl­dig­he­ten skulle ha full­gjorts.
Lag (2024:1018).

Beslut om rap­por­te­rings­av­gift

8 d §   Ett beslut om rap­por­te­rings­av­gift enligt 49 c kap. 1 eller 2 § ska med­de­las inom sex år från utgången av det kalen­derår då upp­gifts­skyl­dig­he­ten skulle ha full­gjorts.

Ett beslut om rap­por­te­rings­av­gift enligt 49 c kap. 7 eller 8 § ska med­de­las inom två år från utgången av det kalen­derår då upp­gifts­skyl­dig­he­ten skulle ha full­gjorts. Lag (2023:638).

Beslut om platt­forms­av­gift

8 e §   Ett beslut om platt­forms­av­gift ska med­de­las inom sex år efter utgången av det kalen­derår då kon­troll­upp­gifts­skyl­dig­he­ten enligt 22 c kap. skulle ha full­gjorts. Lag (2022:1686).

Beslut om rap­port­av­gift

8 f §   Ett beslut om rap­port­av­gift ska med­de­las inom sex år från utgången av det kalen­derår då beskatt­nings­å­ret har gått ut. Ett beslut om rap­port­av­gift ska fat­tas av en sär­skilt kva­li­fi­ce­rad besluts­fat­tare. Lag (2023:880).

Beslut om kon­troll­av­gift

9 §   Ett beslut om kon­troll­av­gift enligt 50 kap. 1 eller 3 § ska med­de­las inom två år från den dag då beslu­tet om till­syn eller kon­troll­be­sök med­de­la­des.

Ett beslut om kon­troll­av­gift enligt 50 kap. 7 § ska med­de­las inom två år från den dag då Skat­te­ver­ket kon­sta­te­rade att doku­men­ta­tions­skyl­dig­he­ten inte har full­gjorts.

Inget beslut för en per­son som har avli­dit

10 §   En sär­skild avgift får inte beslu­tas för en per­son som har avli­dit.

Sär­skild avgift till­fal­ler sta­ten

11 §   En sär­skild avgift ska till­falla sta­ten.


AVDEL­NING XIII. BESLUT OM SKAT­TER OCH AVGIF­TER


53 kap. Beslut om skat­te­av­drag, arbets­gi­var­av­gif­ter, mer­vär­desskatt och punkt­skatt

1 §   Beslut om skat­te­av­drag, arbets­gi­var­av­gif­ter, mer­vär­desskatt och punkt­skatt ska fat­tas för varje redo­vis­nings­pe­riod för sig med led­ning av inne­hål­let i skatte­de­kla­ra­tio­ner och andra till­gäng­liga upp­gif­ter.

Om mer­vär­desskatt ska redo­vi­sas i en sär­skild skatte­de­kla­ra­tion för varje för­värv enligt 26 kap. 7 § andra styc­ket, ska beslut om skat­ten fat­tas för varje för­värv med led­ning av inne­hål­let i den sär­skilda skatte­de­kla­ra­tio­nen och andra till­gäng­liga upp­gif­ter. Om avdrag för ingå­ende skatt har begärts i en sär­skild skatte­de­kla­ra­tion för varje leve­rans enligt 26 kap. 7 § tredje styc­ket, ska beslut om skat­ten fat­tas för varje leve­rans med led­ning av inne­hål­let i den sär­skilda skatte­de­kla­ra­tio­nen och andra till­gäng­liga upp­gif­ter.

Om punkt­skatt ska redo­vi­sas i en sär­skild skatte­de­kla­ra­tion för varje hän­delse som med­för skatt­skyl­dig­het enligt 26 kap. 8 §, ska beslut om skat­ten fat­tas för varje hän­delse med led­ning av inne­hål­let i den sär­skilda skatte­de­kla­ra­tio­nen och andra till­gäng­liga upp­gif­ter.

För beslut om ansvar för den som har beta­lat ut ersätt­ning utan att göra skat­te­av­drag med rätt belopp gäl­ler 59 kap. 2-6 §§. Lag (2023:208).

2 §   Om en skatte­de­kla­ra­tion har läm­nats i rätt tid och på rätt sätt, anses ett beslut om skat­ten och avgif­terna ha fat­tats i enlig­het med dekla­ra­tio­nen.

Har beslut fat­tats i enlig­het med en arbets­gi­var­de­kla­ra­tion eller en för­enklad arbets­gi­var­de­kla­ra­tion enligt vad som före­skrivs i första styc­ket och kom­mer en sådan dekla­ra­tion där­ef­ter in för sent, ska beslut om skat­ten och avgif­terna anses ha fat­tats i enlig­het med denna dekla­ra­tion, om
   1. en eller flera för­enk­lade arbets­gi­var­de­kla­ra­tio­ner har läm­nats, och
   2. ompröv­ning inte har begärts eller beslu­tats.

3 §   Om den som är regi­stre­rad inte behö­ver lämna någon arbets­gi­var­de­kla­ra­tion till följd av bestäm­mel­serna i 26 kap. 3 § andra styc­ket, anses skat­te­av­drag och arbets­gi­var­av­gif­ter ha beslu­tats till noll kro­nor vid den tid­punkt då dekla­ra­tion annars skulle ha läm­nats.

4 §   Om en skatte­de­kla­ra­tion inte har läm­nats i rätt tid eller på rätt sätt eller om skat­ten eller avgif­terna inte har redo­vi­sats i dekla­ra­tio­nen, ska varje ore­do­vi­sad skatt eller avgift anses ha beslu­tats till noll kro­nor. Redo­vi­sas skat­ten eller avgif­terna senare, anses ett beslut i stäl­let ha fat­tats i enlig­het med redo­vis­ningen, om inte ett beslut om ompröv­ning har med­de­lats dess­förin­nan.

5 §   Som beslut om punkt­skatt anses också
   1. beslut om åter­be­tal­ning av skatt enligt
      a) någon av bestäm­mel­serna i 12 kap. 2-7 §§ lagen (2022:155) om tobaks­skatt,
      b) någon av bestäm­mel­serna i 12 kap. 2-7 §§ lagen (2022:156) om alko­holskatt,
      c) 14 § lagen (2018:696) om skatt på vissa niko­tin­hal­tiga pro­duk­ter,
      d) 13 a § lagen (2016:1067) om skatt på kemi­ka­lier i viss elekt­ro­nik, eller
      e) 12 § lagen (1999:673) om skatt på avfall, och
   2. beslut om åter­be­tal­ning eller kom­pen­sa­tion enligt 9 kap. 2, 3, 5, 6, 8 a, 10, 10 a, 10 b, 10 c, 11 eller 11 a § eller någon av bestäm­mel­serna i 11 kap. 12-14 §§ lagen (1994:1776) om skatt på energi. Lag (2022:1782).


54 kap. Beslut och besked om sär­skild inkomst­skatt

1 §   Om skatt enligt lagen (1991:586) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta eller lagen (1991:591) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta artis­ter m.fl. ska redo­vi­sas av den skatt­skyl­dige, ska beslut om skat­ten fat­tas för varje skat­te­plik­tig ersätt­ning för sig med led­ning av inne­hål­let i en sådan sär­skild skatte­de­kla­ra­tion som avses i 26 kap. 9 § och andra till­gäng­liga upp­gif­ter.

Vad som före­skrivs i 53 kap. 2 § första styc­ket och 4 § gäl­ler även sådan sär­skild skatte­de­kla­ra­tion som avses i 26 kap. 9 §.

2 §   Skat­te­ver­ket får inom den tid och på det sätt som gäl­ler för ompröv­ning besluta att den som är skatt­skyl­dig enligt lagen (1991:586) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta eller lagen (1991:591) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta artis­ter m.fl. ska betala skatt i andra fall än som avses i 1 §.

3 §   Om skat­te­av­drag för skatt enligt lagen (1991:586) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta eller lagen (1991:591) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta artis­ter m.fl. har gjorts med för högt belopp, ska Skat­te­ver­ket efter ansö­kan besluta att den skatt­skyl­dige ska till­go­do­räk­nas det över­skju­tande belop­pet.

Ansö­kan ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast det sjätte året efter utgången av det kalen­derår då beskatt­nings­å­ret har gått ut.

4 §   Om sär­skild inkomst­skatt enligt lagen (1991:586) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta har beta­lats in för en skatt­skyl­dig med hem­vist i en stat som Sve­rige har träf­fat skat­te­av­tal med och om det föl­jer av avta­let att Sve­rige ska medge avräk­ning för skatt som har beta­lats i den andra sta­ten, ska Skat­te­ver­ket efter ansö­kan besluta att den skatt­skyl­dige ska till­go­do­räk­nas ett belopp mot­sva­rande den skatt som har beta­lats i den andra sta­ten. Den skatt­skyl­dige får dock inte till­go­do­räk­nas ett högre belopp än inbe­tald sär­skild inkomst­skatt på inkoms­ten i fråga.

5 §   Skat­te­ver­ket ska senast den 15 decem­ber efter beskatt­nings­å­rets utgång skicka ett besked om sär­skild inkomst­skatt till den som är skatt­skyl­dig enligt lagen (1991:586) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta.
Lag (2020:954).


55 kap. Beslut om pre­li­mi­när skatt

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - beslut om debi­te­ring av pre­li­mi­när skatt (2-5 §§),
   - beslut om pre­li­mi­när A-​skatt (6-13 §§), och
   - änd­rade skatte-​​ eller avgifts­sat­ser (14 §).

Beslut om debi­te­ring av pre­li­mi­när skatt

2 §   Skat­te­ver­ket ska senast den 20 i den första måna­den under beskatt­nings­å­ret besluta om debi­te­ring av F-​skatt och sär­skild A-​skatt (beslut om debi­te­ring av pre­li­mi­när skatt) för den som ska betala sådan skatt.

Om skyl­dig­he­ten att betala F-​skatt eller sär­skild A-​skatt upp­kom­mer senare, ska beslut om debi­te­ring av pre­li­mi­när skatt fat­tas så snart som möj­ligt.

F-​skatt och sär­skild A-​skatt ska debi­te­ras i en post. Skatt som inte upp­går till 2 400 kro­nor för beskatt­nings­å­ret debi­te­ras inte.

Beräk­ning enligt scha­blon

3 §   F-​skatt och sär­skild A-​skatt ska beräk­nas enligt scha­blon om inte annat föl­jer av 4 §. Skat­ten ska beräk­nas till 110 pro­cent av den slut­liga skatt som bestäm­des i det senaste beslu­tet om slut­lig skatt enligt 56 kap. 6 §. Om den slut­liga skat­ten under­steg den ursprung­li­gen debi­te­rade pre­li­mi­nära skat­ten, beräk­nas dock skat­ten till 105 pro­cent av den slut­liga skat­ten.

För svenska han­dels­bo­lag och i utlan­det deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­ner med fast drift­ställe i Sve­rige ska skat­ten i stäl­let beräk­nas till belopp som mot­sva­rar den senast beslu­tade slut­liga skat­ten för bola­get eller den juri­diska per­so­nen.

Skatt som beräk­nas enligt scha­blon får inte tas ut med ett lägre belopp än den senast debi­te­rade pre­li­mi­nära skat­ten.

Beräk­ning enligt till­gäng­liga upp­gif­ter

4 §   F-​skatt och sär­skild A-​skatt ska beräk­nas med led­ning av till­gäng­liga upp­gif­ter om beräk­nade inkoms­ter om något beslut om debi­te­ring av pre­li­mi­när skatt inte har fat­tats för beskatt­nings­å­ret och
   1. den skatt­skyl­dige har läm­nat en pre­li­mi­när inkomst­de­kla­ra­tion, eller
   2. det inte finns någon slut­lig skatt att lägga till grund för en scha­blon­be­räk­ning.

Skat­ten får också i andra fall beräk­nas med led­ning av till­gäng­liga upp­gif­ter om beräk­nade inkoms­ter om det leder till att den skatt­skyl­di­ges pre­li­mi­nära skatt stäm­mer bättre över­ens med den beräk­nade slut­liga skat­ten och för­bätt­ringen inte är obe­tyd­lig.

Hän­syn till andra belopp

5 §   Vid beräk­ningen av F-​skatt och sär­skild A-​skatt ska om möj­ligt hän­syn tas till andra belopp som kan komma att dras ifrån eller läg­gas till den slut­liga skat­ten enligt 56 kap. 9 § andra styc­ket och tredje styc­ket 1-3.
Beslut om pre­li­mi­när A-​skatt

6 §   Skat­te­ver­ket ska senast den 18 janu­ari under beskatt­nings­å­ret besluta om tillämp­lig skat­te­ta­bell eller sär­skild beräk­nings­grund (beslut om pre­li­mi­när A-​skatt) för en fysisk per­son som
   1. inte är god­känd för F-​skatt, eller
   2. är god­känd för F-​skatt med vill­ko­ret att god­kän­nan­det bara får åbe­ro­pas i hans eller hen­nes närings­verk­sam­het.

Om den som tidi­gare inte har haft inkomst som skat­te­av­drag ska göras från får sådan inkomst, ska beslut om pre­li­mi­när A-​skatt fat­tas så snart som möj­ligt.

7 §   För en juri­disk per­son får beslut om pre­li­mi­när A-​skatt fat­tas om för­ut­sätt­ning­arna enligt 9 och 10 §§ är upp­fyllda.

Tillämp­lig skat­te­ta­bell

8 §   Tillämp­lig skat­te­ta­bell ska bestäm­mas med led­ning av
   1. den skat­te­sats som för beskatt­nings­å­ret gäl­ler för den fysiska per­so­nen i hem­orts­kom­mu­nen,
   2. den avgifts­sats som för beskatt­nings­å­ret gäl­ler för den fysiska per­so­nen enligt begrav­nings­la­gen (1990:1144), om den inte ingår i avgifts­sat­sen enligt 3, och
   3. den avgifts­sats som för beskatt­nings­å­ret gäl­ler för den fysiska per­so­nen enligt de upp­gif­ter som har läm­nats av ett tros­sam­fund enligt lagen (1999:291) om avgift till regi­stre­rat tros­sam­fund.

Sär­skild beräk­nings­grund för skat­te­av­drag

9 §   Skat­te­ver­ket får besluta att skat­te­av­drag ska göras enligt en sär­skild beräk­nings­grund om
   1. det leder till att den pre­li­mi­nära skat­ten stäm­mer bättre över­ens med den beräk­nade slut­liga skat­ten, och
   2. för­bätt­ringen inte är obe­tyd­lig.

Ett beslut som avser ränta, utdel­ning eller annan avkast­ning får bara inne­bära att skat­te­av­drag inte ska göras från viss ränta, utdel­ning eller annan avkast­ning.

10 §   Ett beslut om sär­skild beräk­nings­grund för ett svenskt han­dels­bo­lag eller en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son med fast drift­ställe i Sve­rige får fat­tas bara om det finns sär­skilda skäl.

11 §   När Skat­te­ver­ket bestäm­mer en sär­skild beräk­nings­grund, ska
   1. en juri­disk per­sons kost­na­der för lön till delä­gare inte beak­tas, och
   2. hän­syn om möj­ligt tas till sådana belopp som kan komma att dras ifrån eller läg­gas till den slut­liga skat­ten enligt 56 kap. 9 § andra styc­ket samt tredje styc­ket 1 och 2.

12 §   När Skat­te­ver­ket bestäm­mer en sär­skild beräk­nings­grund, får bestäm­mel­serna om juste­ring av vär­det av kost­för­mån, bil­för­mån och bostads­för­mån i 61 kap. 18-20 §§ inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) tilläm­pas bara om det finns ett beslut om vär­de­ring enligt 2 kap. 10 b eller 10 c § soci­al­av­giftsla­gen (2000:980).

13 §   När Skat­te­ver­ket bestäm­mer en sär­skild beräk­nings­grund, får avdrag för utgif­ter i arbe­tet beräk­nas på annat sätt än enligt sådan scha­blon som avses i 2 kap. 21 § tredje styc­ket soci­al­av­giftsla­gen (2000:980) bara om det finns ett beslut enligt 2 kap. 21 § fjärde styc­ket samma lag.

Änd­rade skatte-​​ eller avgifts­sat­ser

14 §   Om en skatte-​​ eller avgifts­sats har änd­rats så sent att änd­ringen inte kan beak­tas när beslut om debi­te­ring av pre­li­mi­när skatt eller beslut om pre­li­mi­när A-​skatt fat­tas, ska den tidi­gare skatte-​​ eller avgifts­sat­sen tilläm­pas.


56 kap. Beslut och besked om slut­lig skatt

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - beslut om slut­lig skatt (2 §),
   - under­lag för skatt och avgift (3-5 §§),
   - skat­ter­nas och avgif­ter­nas stor­lek (6 §),
   - skat­te­re­duk­tion (7 §),
   - hur vissa avgif­ter ska beräk­nas (8 §),
   - beräk­ning av om skatt ska beta­las eller till­go­do­räk­nas (9 §), och
   - besked om slut­lig skatt (10 §).

Beslut om slut­lig skatt

2 §   Skat­te­ver­ket ska för varje beskatt­ningsår besluta om slut­lig skatt på grund­val av upp­gif­ter som har läm­nats i en inkomst­de­kla­ra­tion, kon­troll­upp­gif­ter, upp­gif­ter om betal­nings­mot­ta­gare i arbets­gi­var­de­kla­ra­tio­ner och vad som i övrigt har kom­mit fram vid utred­ning och kon­troll.
Lag (2017:387).

Under­lag för skatt och avgift

3 §   I beslut om slut­lig skatt ska Skat­te­ver­ket fast­ställa under­la­get för att ta ut skatt eller avgift enligt
   1. inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229),
   2. lagen (1984:1052) om stat­lig fas­tig­hets­skatt,
   3. lagen (1990:661) om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del i fall som avses i 2 § första styc­ket 1-4 och 6-13 den lagen,
   4. lagen (1991:687) om sär­skild löneskatt på pen­sions­kost­na­der,
   5. lagen (1994:1744) om all­män pen­sions­av­gift,
   6. lagen (2007:1398) om kom­mu­nal fas­tig­hets­av­gift, och
   7. lagen (2021:1256) om risk­skatt för kre­di­tin­sti­tut.
Lag (2022:1760).

Undan­tag från skatt­skyl­dig­het vid vis­telse utom­lands

4 §   Om en skatt­skyl­dig gör san­no­likt att det efter att ett beslut om slut­lig skatt har fat­tats kom­mer att fin­nas för­ut­sätt­ningar för att tillämpa bestäm­mel­serna om undan­tag från skatt­skyl­dig­het vid vis­telse utom­lands i 3 kap. 9-13 §§ inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229), ska Skat­te­ver­ket inte ta upp inkoms­ten till beskatt­ning.

Avvi­kelse som avser mindre belopp

5 §   Skat­te­ver­ket får avstå från att besluta om avvi­kelse från en inkomst­de­kla­ra­tion om avvi­kel­sen bara avser ett mindre belopp.

Skat­ter­nas och avgif­ter­nas stor­lek

6 §   I beslut om slut­lig skatt ska Skat­te­ver­ket även bestämma stor­le­ken på föl­jande skat­ter och avgif­ter:
   1. skatt och avgift på de under­lag som avses i 3 §,
   2. skatt enligt 2 § lagen (1990:659) om sär­skild löneskatt på vissa för­värv­sin­koms­ter,
   3. begrav­nings­av­gift enligt begrav­nings­la­gen (1990:1144),
   4. avgift enligt 2 § lagen (1994:1920) om all­män löne­av­gift,
   5. avgift enligt lagen (1999:291) om avgift till regi­stre­rat tros­sam­fund,
   6. egen­av­gif­ter enligt 3 kap. soci­al­av­giftsla­gen (2000:980), och
   7. pub­lic service-​​avgift enligt lagen (2018:1893) om finan­sie­ring av radio och tv i all­män­he­tens tjänst.
Lag (2018:1896).

Skat­te­re­duk­tion

7 §   I beslut om slut­lig skatt ska Skat­te­ver­ket utö­ver de skat­te­re­duk­tio­ner som ska göras enligt inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) även göra de skat­te­re­duk­tio­ner som enligt andra lagar gäl­ler för beskatt­nings­å­ret.

Hur vissa avgif­ter ska beräk­nas

8 §   När den slut­liga skat­ten bestäms gäl­ler att
   1. egen­av­gif­ter enligt soci­al­av­giftsla­gen (2000:980) beräk­nas med led­ning av upp­gif­ter om för­säk­rings­för­hål­lan­den som läm­nas av För­säk­rings­kas­san och upp­gif­ter om pen­sions­för­hål­lan­den som läm­nas av Pen­sions­myn­dig­he­ten,
   2. begrav­nings­av­gift enligt begrav­nings­la­gen (1990:1144) beräk­nas med led­ning av den avgifts­sats som för beskatt­nings­å­ret gäl­ler för den fysiska per­so­nen enligt de upp­gif­ter som har läm­nats för huvud­män­nen inom Svenska kyr­kan eller den kom­mun som avgif­ten ska beta­las till, och
   3. avgift som avses i lagen (1999:291) om avgift till regi­stre­rat tros­sam­fund beräk­nas med led­ning av den avgifts­sats som för beskatt­nings­å­ret gäl­ler för den fysiska per­so­nen enligt de upp­gif­ter som har läm­nats av tros­sam­fun­det. Lag (2017:189).

Beräk­ning av om skatt ska beta­las eller till­go­do­räk­nas

9 §   Efter att ett beslut om slut­lig skatt har fat­tats ska Skat­te­ver­ket beräkna om den som beslu­tet gäl­ler ska betala skatt eller till­go­do­räk­nas skatt (slut­skat­te­be­räk­ning).

Från den slut­liga skat­ten ska avdrag göras för
   1. debi­te­rad F-​skatt och sär­skild A-​skatt,
   2. avdra­gen A-​skatt,
   3. A-​skatt som ska beta­las på grund av beslut enligt 59 kap. 3 § andra styc­ket,
   4. skatt som har förts över från en stat som Sve­rige har träf­fat över­ens­kom­melse med om att ta ut och föra över skatt,
   5. skatt enligt lagen (1991:586) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta eller lagen (1991:591) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta artis­ter m.fl. som har beta­lats för den tid under beskatt­nings­å­ret då den som beslu­tet gäl­ler har varit obe­grän­sat skatt­skyl­dig i Sve­rige,
   6. skatt enligt lagen om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta som har beta­lats, om en begä­ran har gjorts enligt 4 § den lagen, och
   7. skatt enligt lagen om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta artis­ter m.fl. som har beta­lats, om Skat­te­ver­ket har med­de­lat beslut enligt 5 a § tredje styc­ket den lagen.

Till den slut­liga skat­ten ska föl­jande belopp läg­gas:
   1. skatt som har beta­lats till­baka enligt 64 kap. 5 § första styc­ket,
   2. skatt som har förts över till en annan stat enligt 64 kap. 7 och 8 §§,
   3. pre­li­mi­när skat­te­re­duk­tion enligt 17 § lagen (2009:194) om för­fa­ran­det vid skat­te­re­duk­tion för hus­hålls­ar­bete,
   4. pre­li­mi­när skat­te­re­duk­tion enligt 16 § lagen (2020:1066) om för­fa­ran­det vid skat­te­re­duk­tion för instal­la­tion av grön tek­nik,
   5. skat­te­tillägg som har beslu­tats med anled­ning av beslut om slut­lig skatt, och
   6. för­se­nings­av­gift som har beslu­tats för att en inkomst­de­kla­ra­tion inte har kom­mit in i rätt tid.
Lag (2020:1070).

Besked om slut­lig skatt

10 §   Ett besked om den slut­liga skat­ten och om resul­ta­tet av beräk­ningen enligt 9 § ska skic­kas till fysiska per­so­ner och döds­bon senast den 15 decem­ber efter beskatt­nings­å­rets utgång.

Till andra juri­diska per­so­ner än döds­bon ska sådana besked skic­kas senast den 15 i tolfte måna­den efter beskatt­nings­å­rets utgång.


56 a kap. Beslut och besked om tilläggs­skatt

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - beslut om tilläggs­skatt (2 § ),
   - under­lag för skatt och skat­tens stor­lek (3 och 4 §§ ),
   - beräk­ning av skatt som ska beta­las (5 och 6 §§ ), och
   - besked om tilläggs­skatt (7 § ). Lag (2023:880).

Beslut om tilläggs­skatt

2 §   Skat­te­ver­ket ska besluta om skatt enligt lagen (2023:875) om tilläggs­skatt på grund­val av upp­gif­ter som har läm­nats i en tilläggs­skat­te­rap­port eller tilläggs­skatte­de­kla­ra­tion och vad som i övrigt har kom­mit fram vid utred­ning och kon­troll.

Skat­te­ver­ket ska besluta om skatt enligt lagen om tilläggs­skatt om kon­cer­nen­he­ten har läm­nat en tilläggs­skatte­de­kla­ra­tion eller det i övrigt fram­kom­mit att enhe­ten ska betala sådan skatt. Lag (2023:880).

Under­lag för skatt och skat­tens stor­lek

3 §   I ett beslut om tilläggs­skatt ska Skat­te­ver­ket fast­ställa under­la­gen för att ta ut skatt enligt lagen (2023:875) om tilläggs­skatt och bestämma stor­le­ken på skatt att betala som avser
   1. tilläggs­skatt enligt huvud­re­geln,
   2. tilläggs­skatt enligt kom­plet­te­rings­re­geln, och
   3. natio­nell tilläggs­skatt. Lag (2023:880).

4 §   I ett beslut om tilläggs­skatt ska belopp anges i svenska kro­nor. Om belop­pet som lig­ger till grund för beslu­tet anges i annan valuta, ska belop­pet omräk­nas till svenska kro­nor uti­från balans­da­gens kurs för kon­cer­nen­he­ten. Om belop­pet inte kan hän­fö­ras till en enskild kon­cer­nen­het ska kur­sen på moder­fö­re­ta­gets balans­dag använ­das.

Den kurs som fast­ställs av Sve­ri­ges riks­bank för köp av svenska kro­nor ska använ­das vid omräk­ning. Om någon valuta­kurs inte fast­ställts av Sve­ri­ges riks­bank gäl­ler föl­jande. Mot­sva­rande kurs från cen­tral­ban­ken i den stat där valu­tan är offi­ci­ell valuta ska använ­das vid omräk­ning. Om någon valuta­kurs avse­ende svenska kro­nor inte har fast­ställts, ska valuta­kur­sen för euro använ­das och belop­pet ska där­ef­ter omräk­nas till svenska kro­nor enligt den kurs som fast­ställs av Sve­ri­ges riks­bank. Lag (2023:880).

Beräk­ning av skatt som ska beta­las

5 §   Efter att ett beslut om tilläggs­skatt har fat­tats ska Skat­te­ver­ket beräkna den skatt enligt 3 § 1 och 2 som ska beta­las.

Till det belopp som har beräk­nats enligt första styc­ket ska föl­jande belopp läg­gas:
   1. skat­te­tillägg som har beslu­tats med anled­ning av ett beslut om tilläggs­skatt, och
   2. för­se­nings­av­gift som har beslu­tats för att en tilläggs­skat­te­rap­port eller tilläggs­skatte­de­kla­ra­tion inte har kom­mit in i rätt tid. Lag (2023:880).

6 §   Efter att ett beslut om tilläggs­skatt har fat­tats ska Skat­te­ver­ket sär­skilt beräkna den skatt enligt 3 § 3 som ska beta­las. Lag (2023:880).

Besked om tilläggs­skatt

7 §   Ett besked om beslut om tilläggs­skatt och beräk­ning enligt 5 eller 6 § ska skic­kas inom tre år från utgången av det kalen­derår då beskatt­nings­å­ret har gått ut. Lag (2023:880).


57 kap. Sköns­mäs­siga beslut om skat­ter och avgif­ter

1 §   Om den som är skyl­dig att lämna dekla­ra­tion inte har gjort det, ska skat­ten eller under­la­get för skat­ten bestäm­mas till vad som fram­står som skä­ligt med hän­syn till upp­gif­terna i ären­det (sköns­be­skatt­ning). Det­samma gäl­ler om skat­ten eller under­la­get för skat­ten inte kan beräk­nas till­för­lit­ligt på grund av bris­ter i eller brist­fäl­ligt under­lag för dekla­ra­tio­nen.

Första styc­ket gäl­ler även avgift.

2 §   Sköns­be­skatt­ning på grund av att den som är skyl­dig att lämna inkomst­de­kla­ra­tion eller tilläggs­skatte­de­kla­ra­tion inte har gjort det, får beslu­tas bara om ett före­läg­gande att lämna dekla­ra­tion har sänts ut till den dekla­ra­tions­skyl­dige och före­läg­gan­det inte har följts. Lag (2023:880).

3 §   Om skat­te­av­drag, arbets­gi­var­av­gif­ter, mer­vär­desskatt eller punkt­skatt har bestämts till noll kro­nor på grund av att dekla­ra­tion inte har läm­nats eller skatt eller avgift inte har redo­vi­sats och om upp­gif­terna i ären­det inte talar för något annat får sköns­be­skatt­ning ske enligt scha­blon.

Vid sköns­be­skatt­ning enligt scha­blon ska skat­ten eller avgif­ten bestäm­mas till det högsta av de belopp, beräk­nat per kalen­der­må­nad, som har bestämts för skat­ten eller avgif­ten vid någon av de tre när­mast före­gå­ende redo­vis­nings­pe­ri­o­derna mul­ti­pli­ce­rat med anta­let kalen­der­må­na­der i den redo­vis­nings­pe­riod som sköns­be­skatt­ningen omfat­tar.

Första och andra styc­kena gäl­ler inte
   1. beslut om mer­vär­desskatt eller punkt­skatt, om bara över­skju­tande ingå­ende mer­vär­desskatt eller över­skju­tande punkt­skatt har bestämts för de tre när­mast före­gå­ende redo­vis­nings­pe­ri­o­derna, och
   2. skatt eller avgift som har redo­vi­sats i en för­enklad arbets­gi­var­de­kla­ra­tion.

4 §   Om den som är skyl­dig att lämna sär­skilda upp­gif­ter enligt 33 kap. 9 a § på grund av att ett god­kän­nande för ton­na­ge­be­skatt­ning har åter­kal­lats inte har gjort det, får sköns­be­skatt­ning beslu­tas. Lag (2016:888).


58 kap. Beslut om säker­het för slut­lig skatt för skal­bo­lag

1 §   Om en skal­bo­lags­de­kla­ra­tion har läm­nats enligt bestäm­mel­serna i 27 kap. får Skat­te­ver­ket besluta om att säker­het ska stäl­las för slut­lig skatt. Vid pröv­ningen ska hän­syn tas till tidi­gare ställda säker­he­ter och bestäm­mel­serna i 59 kap. 24 § om ansvar för skatt för den som har avytt­rat ett skal­bo­lag. Om Skat­te­ver­ket inte beslu­tar om att säker­het för slut­lig skatt ska stäl­las, gäl­ler bestäm­mel­serna i 59 kap. 24 §.

Säker­he­tens stor­lek

2 §   Om säker­het ska stäl­las, ska stor­le­ken bestäm­mas till sum­man av före­ta­gets obe­talda inkomst­skatt för när­mast före­gå­ende beskatt­ningsår och 20,6 pro­cent av det över­skott som har redo­vi­sats i skal­bo­lags­de­kla­ra­tio­nen. I fråga om svenska han­dels­bo­lag och i utlan­det deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­ner ska säker­he­ten bara avse över­skot­tet i skal­bo­lags­de­kla­ra­tio­nen.

Om en fysisk per­son har för­vär­vat en andel i ett svenskt han­dels­bo­lag eller i en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son, ska säker­he­tens stor­lek bestäm­mas till 40 pro­cent av över­skot­tet.

Om flera skal­bo­lags­de­kla­ra­tio­ner läm­nas, ska kom­plet­te­rande säker­het stäl­las för den ökning av över­skot­tet som redo­vi­sas i för­hål­lande till en tidi­gare dekla­ra­tion. Lag (2018:1207).

När ställd säker­het får tas i anspråk

3 §   Ställd säker­het får tas i anspråk om den slut­liga skat­ten inte beta­las. Om flera säker­he­ter har ställts, ska skat­ten för­de­las pro­por­tio­nellt mel­lan säker­he­terna.
Ersätt­ning för säker­het som inte behö­ver tas i anspråk

4 §   Om säker­he­ten inte behö­ver tas i anspråk, ska Skat­te­ver­ket efter ansö­kan besluta om skä­lig ersätt­ning för kost­na­den att ställa säker­het.

En ansö­kan om ersätt­ning ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast en månad efter den dag då den slut­liga skat­ten beta­la­des. Om en ansö­kan kom­mer in för sent och för­se­ningen är ursäkt­lig, får ansö­kan ändå prö­vas.


59 kap. Ansvar för skat­ter och avgif­ter

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - ansvar när skat­te­av­drag inte har gjorts med rätt belopp (2-6 §§),
   - ansvar när anmä­lan om F-​skatt inte har gjorts (7-9 §§),
   - betal­nings­mot­ta­ga­rens ansvar för arbets­gi­var­av­gif­ter (10 §),
   - ansvar för delä­gare i ett svenskt han­dels­bo­lag (11 §),
   - före­trä­dar­an­svar (12-21 §§),
   - ansvar för redare (22 §),
   - ansvar för beskatt­nings­bara per­so­ner i en mer­vär­desskatte­grupp (23 §),
   - ansvar för kom­plet­te­rande tilläggs­skatt som för­de­lats till svenska kon­cer­nen­he­ter (23 a §),
   - ansvar för den som har avytt­rat ett skal­bo­lag (24 §),
   - ansvar för kon­to­av­gift (25-25 b §§), och
   - indriv­ning och pre­skrip­tion (26 och 27 §§).
Lag (2024:1018).

Ansvar när skat­te­av­drag inte har gjorts med rätt belopp

2 §   Skat­te­ver­ket får besluta att den som har beta­lat ut ersätt­ning utan att göra skat­te­av­drag med rätt belopp ska betala det belopp som skulle ha dra­gits av.

3 §   Om mot­ta­ga­ren ska betala slut­lig skatt, får utbe­ta­la­rens ansvar inte avse större belopp än vad som kan behö­vas för att betala den slut­liga skat­ten för det beskatt­ningsår som ersätt­ningen avser.

Ett beslut om ansvar för utbe­ta­la­ren ska även omfatta mot­ta­ga­ren. Det gäl­ler dock inte om
   1. beslut om slut­lig skatt för beskatt­nings­å­ret har fat­tats eller tiden för att fatta ett sådant beslut har gått ut, eller
   2. mot­ta­ga­ren är ett svenskt han­dels­bo­lag eller en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son.

4 §   Om den skatt som skulle ha dra­gits av inte kan beräk­nas till­för­lit­ligt, får skat­ten upp­skat­tas till vad som fram­står som skä­ligt med hän­syn till upp­gif­terna i ären­det.

5 §   En utbe­ta­lare som har beta­lat skatt enligt 2 § har rätt att kräva mot­ta­ga­ren på belop­pet.

6 §   Ett beslut om ansvar för den som inte har gjort skat­te­av­drag med rätt belopp ska med­de­las senast under det sjätte året efter utgången av det beskatt­ningsår då avdra­get skulle ha gjorts.

Ansvar när anmä­lan om F-​skatt inte har gjorts

För­ut­sätt­ningar för ansvar

7 §   Skat­te­ver­ket får besluta att den som i sin närings­verk­sam­het har beta­lat ut ersätt­ning för arbete och inte har full­gjort skyl­dig­he­ten att göra en anmä­lan om F-​skatt enligt 10 kap. 14 §, är skyl­dig att betala det belopp som kan behö­vas för att betala skat­ten och avgif­terna på ersätt­ningen.

Ett beslut om ansvar får inte fat­tas om sta­tens ford­ran mot den som har tagit emot ersätt­ningen har pre­skri­be­rats.

Skat­ten och avgif­terna på ersätt­ningen

8 §   Skat­ten och avgif­terna på ersätt­ningen för arbe­tet ska anses mot­svara högst 60 pro­cent av ersätt­ningen.

Om mot­ta­ga­ren i sin tur beta­lar ersätt­ning till den som utför arbe­tet, avses med skat­ten och avgif­terna på ersätt­ningen i stäl­let skat­te­av­drag och arbets­gi­var­av­gif­ter på den ersätt­ningen.

Andra styc­ket gäl­ler inte om mot­ta­ga­ren är ett svenskt han­dels­bo­lag eller en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son som i sin tur beta­lar ersätt­ning till en delä­gare.

Regress­rätt

9 §   En utbe­ta­lare som har beta­lat skatt eller avgift enligt 7 § har rätt att kräva mot­ta­ga­ren på belop­pet.

Om arbe­tet har utförts av någon annan än mot­ta­ga­ren och skat­te­av­drag inte gjor­des med rätt belopp när ersätt­ningen beta­la­des ut till den som utförde arbe­tet, får också denne krä­vas på belop­pet till den del det avser skat­te­av­drag.

Betal­nings­mot­ta­ga­rens ansvar för arbets­gi­var­av­gif­ter

10 §   Skat­te­ver­ket får besluta att den som i sin närings­verk­sam­het har tagit emot ersätt­ning för arbete ska betala arbets­gi­var­av­gif­ter för ersätt­ningen om
   1. utbe­ta­la­ren har befri­ats från sin betal­nings­skyl­dig­het för avgif­terna enligt 60 kap. 1 §,
   2. mot­ta­ga­ren inte är god­känd för F-​skatt, och
   3. det måste anses uppen­bart för mot­ta­ga­ren att utbe­ta­la­ren inte insåg att han eller hon var skyl­dig att betala arbets­gi­var­av­gif­ter och sak­nade anled­ning att räkna med det.

Ett beslut om ansvar ska med­de­las sam­ti­digt med beslu­tet om befri­else.

Ansvar för delä­gare i ett svenskt han­dels­bo­lag

11 §   Skat­te­ver­ket beslu­tar om ansvar för delä­gare i ett svenskt han­dels­bo­lag enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om han­dels­bo­lag och enkla bolag avse­ende skat­ter och avgif­ter enligt denna lag.

Ett beslut om ansvar får inte fat­tas om sta­tens ford­ran mot han­dels­bo­la­get har pre­skri­be­rats.

Ett beslut om ansvar i fråga om skat­te­tillägg eller rap­port­av­gift får inte fat­tas, om den fel­ak­tig­het eller pas­si­vi­tet som lig­ger till grund för skat­te­tilläg­get eller rap­port­av­gif­ten redan omfat­tas av ett väckt åtal, utfär­dat straf­fö­re­läg­gande eller beslut om åtals­un­der­lå­telse för brott enligt skat­te­brottsla­gen (1971:69) och åta­let, straf­fö­re­läg­gan­det eller beslu­tet om åtals­un­der­lå­telse avser samma fysiska per­son som beslu­tet om ansvar skulle avse.
Lag (2023:880).

Före­trä­dar­an­svar

För­ut­sätt­ningar för före­trä­dar­an­svar

12 §   Om en före­trä­dare för en juri­disk per­son upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het inte har gjort skat­te­av­drag med rätt belopp eller anmä­lan om

F-​skatt enligt 10 kap. 14 §, är före­trä­da­ren till­sam­mans med den juri­diska per­so­nen skyl­dig att betala det belopp som den juri­diska per­so­nen har gjorts ansva­rig för.

Betal­nings­skyl­dig­he­ten är knu­ten till den tid­punkt vid vil­ken skat­ten ursprung­li­gen skulle ha dra­gits av eller anmä­lan skulle ha gjorts.

13 §   Om en före­trä­dare för en juri­disk per­son upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het inte har beta­lat skatt eller avgift, är före­trä­da­ren till­sam­mans med den juri­diska per­so­nen skyl­dig att betala skat­ten eller avgif­ten.

Betal­nings­skyl­dig­he­ten är knu­ten till den tid­punkt vid vil­ken skat­ten eller avgif­ten ursprung­li­gen skulle ha beta­lats.

Om Skat­te­ver­ket enligt 66 kap. 35 § har hän­fört skatt eller avgift som avser flera redo­vis­nings­pe­ri­o­der till en period, avses med ursprung­lig tid­punkt för betal­ning för­fal­lo­da­gen för skatt eller avgift som redo­vi­sas i den peri­o­den.

13 a §   Före­trä­dar­an­svar får inte beslu­tas för belopp som avser skatt enligt lagen (2023:875) om tilläggs­skatt. Lag (2023:880).

14 §   Om en före­trä­dare för en juri­disk per­son upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het har läm­nat orik­tiga upp­gif­ter som har lett till att den juri­diska per­so­nen har till­go­do­räk­nats över­skju­tande ingå­ende mer­vär­desskatt eller över­skju­tande punkt­skatt med ett för stort belopp, är före­trä­da­ren till­sam­mans med den juri­diska per­so­nen skyl­dig att betala belop­pet. Det­samma gäl­ler om de orik­tiga upp­gif­terna har lett till att ingå­ende mer­vär­desskatt eller punkt­skatt har beta­lats till­baka med ett för högt belopp.

15 §   Om det finns sär­skilda skäl, får före­trä­da­ren helt eller del­vis befrias från betal­nings­skyl­dig­he­ten.

För­fa­ran­det

16 §   För­valt­nings­rät­ten beslu­tar om före­trä­dar­an­svar på ansö­kan av Skat­te­ver­ket.

Ansö­kan ska göras hos den för­valt­nings­rätt som enligt 67 kap.
är behö­rig att pröva ett över­kla­gande av beslu­tet om den skatt eller avgift som ansva­ret gäl­ler.

17 §   Skat­te­ver­ket får inte ansöka om före­trä­dar­an­svar om sta­tens ford­ran mot den juri­diska per­so­nen har pre­skri­be­rats eller om det finns en över­ens­kom­melse om betal­nings­skyl­dig­het enligt 19 §.

Skat­te­ver­ket får inte ansöka om före­trä­dar­an­svar i fråga om skat­te­tillägg, om den fel­ak­tig­het eller pas­si­vi­tet som lig­ger till grund för skat­te­tilläg­get redan omfat­tas av ett väckt åtal, utfär­dat straf­fö­re­läg­gande eller beslut om åtals­un­der­lå­telse för brott enligt skat­te­brottsla­gen (1971:69) och åta­let, straff­fö­re­läg­gan­det eller beslu­tet om åtals­un­der­lå­telse avser samma fysiska per­son som ansö­kan skulle avse. Lag (2015:633).

18 §   För­valt­nings­rät­ten och kam­mar­rät­ten ska hålla munt­lig för­hand­ling i ett mål om före­trä­dar­an­svar om före­trä­da­ren begär det. Munt­lig för­hand­ling behö­ver dock inte hål­las, om betal­nings­skyl­dig­het inte kom­mer att fast­stäl­las.

Före­trä­da­ren ska upp­ly­sas om sin rätt att begära munt­lig för­hand­ling.

Över­ens­kom­melse om före­trä­dar­an­svar

19 §   Skat­te­ver­ket får träffa en över­ens­kom­melse med före­trä­da­ren om betal­nings­skyl­dig­he­ten, om inte detta med hän­syn till före­trä­da­rens per­son­liga för­hål­lan­den eller av annan anled­ning fram­står som olämp­ligt från all­män syn­punkt.

Om talan om före­trä­dar­an­svar har väckts vid dom­stol när över­ens­kom­mel­sen träf­fas, får över­ens­kom­mel­sen ver­kan först sedan talan i målet har åter­kal­lats och målet avskri­vits.

Skat­te­ver­ket får inte träffa en över­ens­kom­melse i fråga om skat­te­tillägg, om den fel­ak­tig­het eller pas­si­vi­tet som lig­ger till grund för skat­te­tilläg­get redan omfat­tas av ett väckt åtal, utfär­dat straf­fö­re­läg­gande eller beslut om åtals­un­der­lå­telse för brott enligt skat­te­brottsla­gen (1971:69) och åta­let, straff­fö­re­läg­gan­det eller beslu­tet om åtals­un­der­lå­telse avser samma fysiska per­son som över­ens­kom­mel­sen skulle avse. Lag (2015:633).

20 §   Om en över­ens­kom­melse full­följs inom rätt tid, ska sta­ten avstå från ytter­li­gare anspråk mot före­trä­da­ren avse­ende de skul­der som omfat­tas av över­ens­kom­mel­sen.

En över­ens­kom­melse som inte full­följs inom rätt tid upp­hör att gälla. Belopp som före­trä­da­ren har beta­lat in till Skat­te­ver­ket på grund av över­ens­kom­mel­sen ska då till­go­do­räk­nas före­trä­da­ren. Den juri­diska per­so­nens skul­der ska ökas med mot­sva­rande belopp.

Regress­rätt

21 §   En före­trä­dare som har beta­lat skatt eller avgift på grund av före­trä­dar­an­svar har rätt att kräva den juri­diska per­so­nen på belop­pet.

Ansvar för redare

22 §   Om den som beta­lar ut ersätt­ning för arbete till sjö­män har fast drift­ställe i Sve­rige bara på far­tyg, sva­rar reda­ren för att utbe­ta­la­ren full­gör sina för­plik­tel­ser som om reda­ren själv har haft för­plik­tel­serna.

En redare som har beta­lat skatt eller avgift enligt första styc­ket har rätt att kräva utbe­ta­la­ren på belop­pet.

Ansvar för beskatt­nings­bara per­so­ner i en mer­vär­desskatte­grupp

23 §   Om huvud­man­nen för en mer­vär­desskatte­grupp inte har full­gjort skyl­dig­he­ten att betala mer­vär­desskatt, är varje annan beskatt­nings­bar per­son som ingår i grup­pen till­sam­mans med huvud­man­nen skyl­dig att betala skat­ten till den del skat­ten hän­för sig till verk­sam­het som grup­pen har bedri­vit under den tid den beskatt­nings­bara per­so­nen varit med­lem i grup­pen. Lag (2013:369).

Ansvar för kom­plet­te­rande tilläggs­skatt som för­de­lats till svenska kon­cer­nen­he­ter

23 a §   Om en kon­cer­nen­het som är ansva­rig för kom­plet­te­rande tilläggs­skatt inte har full­gjort skyl­dig­he­ten att betala den kom­plet­te­rande tilläggs­skat­ten, får Skat­te­ver­ket besluta att en eller flera av de andra kon­cer­nen­he­terna till­sam­mans med den ansva­riga kon­cer­nen­he­ten är skyl­diga att betala skat­ten till den del skat­ten hän­för sig till ett beskatt­ningsår då enhe­ten var kon­cer­nen­het.

Ett beslut om ansvar får inte fat­tas om sta­tens ford­ran har pre­skri­be­rats. Lag (2023:880).

Ansvar för den som har avytt­rat ett skal­bo­lag

24 §   Om Skat­te­ver­ket inte har beslu­tat om att säker­het för slut­lig skatt ska stäl­las enligt 58 kap. 1 §, är den som har avytt­rat ande­len eller den aktie­ba­se­rade delä­gar­rät­ten i före­ta­get till­sam­mans med före­ta­get skyl­dig att betala före­ta­gets slut­liga skatt. Om den avytt­rade ande­len avser ett svenskt han­dels­bo­lag eller en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son, är den som har avytt­rat ande­len till­sam­mans med den som för­vär­vat ande­len skyl­dig att betala för­vär­va­rens slut­liga skatt.

Betal­nings­an­svar för den som har avytt­rat ande­len eller den aktie­ba­se­rade delä­gar­rät­ten får uppgå högst till det belopp som säker­het skulle ha ställts för om sådan hade beslu­tats.

Om säker­het för slut­lig skatt har ställts, ska den tas i anspråk innan Skat­te­ver­ket beslu­tar om betal­nings­skyl­dig­het för den som har avytt­rat ande­len eller den aktie­ba­se­rade delä­gar­rät­ten.

25 §   Har upp­hävts genom lag (2011:1289).

Ansvar för kon­to­av­gift

25 §   Om ett rap­por­te­rings­skyl­digt finan­si­ellt insti­tut som är en annan juri­disk kon­struk­tion än en juri­disk per­son inte har full­gjort skyl­dig­he­ten att betala kon­to­av­gift, får Skat­te­ver­ket besluta om betal­nings­an­svar för
   1. en för­val­tare för ett finan­si­ellt insti­tut som är en trust, eller
   2. den som har en mot­sva­rande ställ­ning i ett finan­si­ellt insti­tut som är en annan juri­disk kon­struk­tion än en trust.

Betal­nings­skyl­dig­he­ten är knu­ten till den tid­punkt vid vil­ken kon­to­av­gif­ten skulle ha beta­lats. Lag (2024:1018).

25 a §   Ett beslut om betal­nings­an­svar enligt 25 § får inte fat­tas om sta­tens ford­ran har pre­skri­be­rats. Lag (2024:1018).

25 b §   Om det finns sär­skilda skäl får för­val­ta­ren eller den som har mot­sva­rande ställ­ning helt eller del­vis befrias från skyl­dig­he­ten att betala kon­to­av­gif­ten. Lag (2024:1018).

Indriv­ning och pre­skrip­tion

26 §   En regress­ford­ran får dri­vas in på det sätt som gäl­ler för indriv­ning av skat­ter och avgif­ter.

27 §   Bestäm­mel­sen i 4 § pre­skrip­tions­la­gen (1981:130) gäl­ler för en regress­ford­ran.


60 kap. Beslut om befri­else från skat­te­av­drag, arbetsgivar-​​

avgif­ter, mer­vär­desskatt och punkt­skatt

1 §   Om det finns syn­ner­liga skäl, får rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer helt eller del­vis medge befri­else från
   1. betal­nings­skyl­dig­he­ten enligt 59 kap. 2 § för den som inte har gjort skat­te­av­drag med rätt belopp, och
   2. skyl­dig­he­ten att betala arbets­gi­var­av­gif­ter, mer­vär­desskatt eller punkt­skatt.

Om beslut om befri­else fat­tas enligt första styc­ket får mot­sva­rande befri­else med­ges från för­se­nings­av­gift, skat­te­tillägg och ränta.


AVDEL­NING XIV. BETAL­NING OCH ÅTER­BE­TAL­NING AV SKAT­TER OCH AVGIF­TER


61 kap. Skat­te­kon­ton

Vad ska regi­stre­ras på ett skat­te­konto?

1 §   På ett skat­te­konto ska Skat­te­ver­ket regi­strera
   1. skat­ter och avgif­ter som ska beta­las eller till­go­do­räk­nas,
   2. belopp som ska dras ifrån eller läg­gas till slut­lig skatt enligt 56 kap. 9 §, samt
   3. inbe­tal­ningar och utbe­tal­ningar.

Skat­ter och avgif­ter som ska beta­las enligt ett beslut om ansvar enligt 59 kap. ska dock inte regi­stre­ras. Ersätt­ningar ska inte hel­ler regi­stre­ras.

1 a §   För regi­stre­ring av natio­nell tilläggs­skatt enligt 56 a kap. 6 § ska det upp­rät­tas ett sär­skilt skat­te­konto.
Lag (2023:880).

När ska regi­stre­ringen på skat­te­kon­tot göras?

Huvud­re­geln

2 §   Belopp som ska beta­las ska regi­stre­ras på för­fal­lo­da­gen.
Belopp som ska till­go­do­räk­nas ska regi­stre­ras så snart det finns under­lag.

Anstånd

3 §   Om anstånd med att betala skatt eller avgift har bevil­jats före skat­tens eller avgif­tens för­fal­lo­dag, ska anstån­det regi­stre­ras på för­fal­lo­da­gen.

Över­skju­tande ingå­ende mer­vär­desskatt eller över­skju­tande punkt­skatt

4 §   Över­skju­tande ingå­ende mer­vär­desskatt eller över­skju­tande punkt­skatt ska regi­stre­ras den 12, i janu­ari den 17, i den månad då skat­ten redo­vi­sas, om
   1. skat­ten redo­vi­sas i måna­den efter redo­vis­nings­pe­ri­o­dens utgång, eller
   2. skat­ten redo­vi­sas efter redo­vis­nings­pe­ri­o­dens utgång men före den månad då redo­vis­ningen senast ska läm­nas.

Över­skju­tande skatt som redo­vi­sas senare ska regi­stre­ras den dag då redo­vis­ningen senast ska läm­nas. Lag (2015:892).

Årlig regi­stre­ring av slut­lig skatt m.m.

5 §   Slut­lig skatt och belopp som avses i 56 kap. 9 § ska regi­stre­ras sam­ti­digt. Belop­pen ska regi­stre­ras
   1. på för­fal­lo­da­gen för slut­lig skatt, om beräk­ningen enligt 56 kap. 9 § visar att slut­lig skatt ska beta­las, eller
   2. så snart det finns under­lag, om beräk­ningen visar att skatt ska till­go­do­räk­nas.

6 §   Regi­stre­ringen ska göras så snart det finns under­lag även om slut­lig skatt ska beta­las, om
   1. det finns ett över­skott på skat­te­kon­tot som täc­ker den skatt som ska beta­las, och
   2. kon­to­ha­va­ren inte
      a) har F-​skatt eller sär­skild A-​skatt och inte hel­ler har varit skyl­dig att lämna annan skatte­de­kla­ra­tion än för­enklad arbets­gi­var­de­kla­ra­tion under det inne­va­rande beskatt­nings­å­ret, eller
      b) har en skatt eller avgift att betala med för­fal­lo­dag före för­fal­lo­da­gen för den slut­liga skat­ten.

När ska skat­te­kon­tot stäm­mas av?

7 §   Skat­te­ver­ket ska stämma av skat­te­kon­tot varje månad om något annat belopp än ränta har regi­stre­rats.


62 kap. Betal­ning av skat­ter och avgif­ter

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - inbe­tal­ning till det sär­skilda kon­tot för skat­te­be­tal­ningar (2 §,
   - när skat­ter och avgif­ter som redo­vi­sas i en skatte­de­kla­ra­tion ska beta­las (3 §,
   - när F-​skatt och sär­skild A-​skatt ska beta­las (4-7 §§,
   - när övriga skat­ter och avgif­ter ska beta­las (8 och 9 §§,
   - betal­ning från kom­mu­ner och regi­o­ner (10 §,
   - avräk­ning (11-14 §§,
   - vil­ken skatt eller avgift som är betald (15 och 16 §§,
   - ålderspen­sions­av­gift och all­män pen­sions­av­gift (17 och 18 §§ ), samt
   - inbe­talda belopp som inte har kun­nat till­go­do­räk­nas någon (19 §. Lag (2019:954).

Inbe­tal­ning till det sär­skilda kon­tot för skat­te­be­tal­ningar

2 §   Skat­ter och avgif­ter ska beta­las in till Skat­te­ver­kets sär­skilda konto för skat­te­be­tal­ningar.

Skat­ten eller avgif­ten är betald den dag betal­ningen har bok­förts på det sär­skilda kon­tot.

När ska skat­ter och avgif­ter som redo­vi­sas i en skatte­de­kla­ra­tion beta­las?

3 §   Skat­ter och avgif­ter som ska redo­vi­sas i en skatte­de­kla­ra­tion ska vara betalda senast den dag då dekla­ra­tio­nen ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket.

För den som redo­vi­sar mer­vär­desskatt på beskatt­nings­un­der­lag som exklu­sive uni­ons­in­terna för­värv och import för beskatt­nings­å­ret beräk­nas sam­man­lagt över­stiga 40 mil­jo­ner kro­nor, är för­fal­lo­da­gen för skat­te­av­dra­gen och arbets­gi­var­av­gif­terna i stäl­let den 12, i janu­ari den 17, i måna­den efter redo­vis­nings­pe­ri­o­den.

När ska F-​skatt och sär­skild A-​skatt beta­las?

Huvud­re­geln

4 §   F-​skatt och sär­skild A-​skatt ska beta­las med lika stora belopp varje månad. Betal­ning ska göras från och med beskatt­nings­å­rets andra månad till och med måna­den efter beskatt­nings­å­rets utgång.

För­fal­lo­da­garna är
   - den 17 i janu­ari och augusti, och
   - den 12 i övriga måna­der.

I augusti är för­fal­lo­da­gen dock den 12 för den som redo­vi­sar mer­vär­desskatt på beskatt­nings­un­der­lag som exklu­sive uni­ons­in­terna för­värv och import för beskatt­nings­å­ret beräk­nas sam­man­lagt över­stiga 40 mil­jo­ner kro­nor.

Kor­tare betal­nings­pe­riod för skatt som beslu­tas sent

5 §   För F-​skatt och sär­skild A-​skatt som beslu­tas under peri­o­den från och med den 21 i beskatt­nings­å­rets första månad till och med den 20 i beskatt­nings­å­rets sista månad gäl­ler föl­jande.

Om beslu­tet fat­tas
   1. senast den 20 i en månad, ska den första betal­ningen göras senast på för­fal­lo­da­gen i måna­den efter beslu­tet, och
   2. efter den 20 i en månad, ska den första betal­ningen göras senast på för­fal­lo­da­gen i den andra måna­den efter beslu­tet.

Om F-​skatt och sär­skild A-​skatt beslu­tas efter den 20 i beskatt­nings­å­rets sista månad, ska hela skat­ten beta­las på den för­fal­lo­dag som gäl­ler enligt första styc­ket.

Säsongs­verk­sam­het

6 §   Skat­te­ver­ket får besluta att F-​skatt och sär­skild A-​skatt ska beta­las bara under vissa kalen­der­må­na­der om
   1. den som ska betala skat­ten begär det, och
   2. närings­verk­sam­he­ten pågår bara under en del av beskatt­nings­å­ret.

Nys­tar­tad verk­sam­het

7 §   Om den som star­tar en närings­verk­sam­het begär det, ska Skat­te­ver­ket besluta att den första betal­ningen av F-​skatt eller sär­skild A-​skatt ska sena­re­läg­gas med tre måna­der.

Första styc­ket gäl­ler inte om
   1. beslu­tet om F-​skatt eller sär­skild A-​skatt fat­tas efter beskatt­nings­å­rets utgång,
   2. närings­verk­sam­he­ten har över­ta­gits från någon annan,
   3. den som star­tar närings­verk­sam­he­ten redan bedri­ver närings­verk­sam­het, eller
   4. sär­skilda skäl talar emot det.

När ska övriga skat­ter och avgif­ter beta­las?

8 §   Slut­lig skatt beräk­nad enligt 56 kap. 9 § och skatt beräk­nad enligt 56 a kap. 5 eller 6 § ska beta­las senast den för­fal­lo­dag som infal­ler när­mast efter det att 90 dagar har gått från den dag då beslut om slut­lig skatt eller beslut om tilläggs­skatt fat­ta­des.

Föl­jande skat­ter och avgif­ter ska vara betalda senast den för­fal­lo­dag som infal­ler när­mast efter det att 30 dagar har gått från den dag beslut fat­ta­des:
   1. annan skatt än F-​skatt och sär­skild A-​skatt samt avgif­ter som har bestämts genom ett ompröv­nings­be­slut eller efter ett beslut av dom­stol,
   2. för­se­nings­av­gift och skat­te­tillägg som har bestämts genom ett ompröv­nings­be­slut eller efter ett beslut av dom­stol samt åter­kal­lel­se­av­gift, kon­to­av­gift, doku­men­ta­tions­av­gift, rap­por­te­rings­av­gift, platt­forms­av­gift, rap­port­av­gift eller kon­troll­av­gift,
   3. sär­skild inkomst­skatt som har beslu­tats enligt 54 kap. 2 §, samt
   4. skatt och avgift som ska beta­las enligt ett beslut om ansvar enligt 59 kap.

Slut­lig skatt, tilläggs­skatt enligt huvud­re­geln eller kom­plet­te­rings­re­geln för tilläggs­skatt och natio­nell tilläggs­skatt enligt andra styc­ket 1 samt för­se­nings­av­gift och skat­te­tillägg enligt andra styc­ket 2 behö­ver dock inte beta­las före den för­fal­lo­dag som anges i första styc­ket.

Mer­vär­desskatt enligt andra styc­ket 1 samt skat­te­tillägg enligt andra styc­ket 2 som har beslu­tats med anled­ning av beslut om mer­vär­desskatt behö­ver inte beta­las före den för­fal­lo­dag som anges i 3 §. Lag (2024:1018).

9 §   De för­fal­lo­da­gar som avses i 8 § är
   - i janu­ari den 17 och 26,
   - i februari-​​juli den 12 och 26,
   - i augusti den 12, 17 och 26,
   - i september-​​novem­ber den 12 och 26, samt
   - i decem­ber den 12 och 27.

Om det finns sär­skilda skäl, får Skat­te­ver­ket besluta att en annan för­fal­lo­dag ska gälla.

Kom­mu­ner och regi­o­ner

10 §   Betal­ning av skatt och avgift enligt denna lag från kom­mu­ner och regi­o­ner ska göras genom avräk­ning från ford­ran enligt 4 § lagen (1965:269) med sär­skilda bestäm­mel­ser om kom­muns och annan menig­hets utde­bi­te­ring av skatt, m.m. Det­samma gäl­ler sådan ersätt­ning eller sådant juste­rings­be­lopp som har debi­te­rats enligt 17 b § lagen (2005:807) om ersätt­ning för viss mer­vär­desskatt för kom­mu­ner, regi­o­ner, kom­munal­för­bund och sam­ord­nings­för­bund. Lag (2019:954).

Avräk­ning

Huvud­re­geln

11 §   Inbe­talda och andra till­go­do­räk­nade belopp ska i första hand räk­nas av från den del av beta­la­rens sam­man­lagda skuld för skat­ter och avgif­ter (sam­man­lagd skat­tes­kuld) som inte har läm­nats för indriv­ning och i andra hand från den del av skul­den som har läm­nats för indriv­ning.

Betal­ning av någon annans skat­ter eller avgif­ter

12 §   Om beta­la­ren är betal­nings­skyl­dig för någon annans skat­ter eller avgif­ter enligt 59 kap., ska inbe­talda och andra till­go­do­räk­nade belopp i första hand räk­nas av från den egna skul­den.

Inbe­talda belopp ska dock räk­nas av från den skuld som avser någon annans skat­ter eller avgif­ter om beta­la­ren i sam­band med inbe­tal­ningen begär det.

13 §   Den som är betal­nings­skyl­dig för någon annans skat­ter eller avgif­ter enligt 5 kap. får bestämma om ett inbe­talt belopp ska räk­nas av från den egna skul­den eller från den skuld som avser någon annans skat­ter eller avgif­ter.

Andra till­go­do­räk­nade belopp än inbe­tal­ningar ska i första hand räk­nas av från skul­den för den verk­sam­het som belop­pet hör till.

Över­skju­tande ingå­ende mer­vär­desskatt som till­go­do­räk­nas en grupp­hu­vud­man ska dock räk­nas av från grupp­hu­vud­man­nens egen skuld eller andra grupp­med­lem­mars skul­der i den ord­ning som grupp­hu­vud­man­nen bestäm­mer.

Betal­ning av natio­nell tilläggs­skatt

13 a §   Beta­la­ren av natio­nell tilläggs­skatt får bestämma om ett inbe­talt belopp ska räk­nas av mot en skuld som avser natio­nell tilläggs­skatt eller från den skuld som avser andra skat­ter och avgif­ter.

Andra till­go­do­räk­nade belopp än inbe­tal­ningar ska i första hand räk­nas av från den skuld som belop­pet hör till.
Lag (2023:880).

Avräk­ning efter ackord eller en fast­ställd rekon­struk­tions­plan

14 §   Om en skatt eller avgift som omfat­tas av ett vill­kor om avräk­ning i ett beslut om ackord eller i en under före­tags­re­kon­struk­tion fast­ställd rekon­struk­tions­plan sätts ned, ska det till­go­do­räk­nade belop­pet i första hand räk­nas av mot den skuld som ackor­det eller pla­nen avsåg. Lag (2022:995).

Vil­ken skatt eller avgift är betald?

15 §   Om det behö­ver anges om en skatt eller avgift är betald, ska inbe­talda och andra till­go­do­räk­nade belopp för­de­las pro­por­tio­nellt mel­lan samt­liga skat­ter och avgif­ter som har regi­stre­rats under den aktu­ella avstäm­nings­pe­ri­o­den. Anstånd med betal­ning eller ned­sätt­ning av skatt eller avgift som har till­go­do­räk­nats under peri­o­den ska dock beak­tas bara om belop­pet avser en skatt eller avgift som har beta­lats under en tidi­gare period. Den skatt eller avgift som ett anstånd eller en ned­sätt­ning avser ska inte beak­tas.

Första styc­ket gäl­ler inte om annat föl­jer av någon av 12-14 §§ eller av bestäm­mel­ser i annan lag. Lag (2023:880).

16 §   Om en säker­het som har ställts enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi, lagen (2022:155) om tobaks­skatt eller lagen (2022:156) om alko­holskatt ska tas i anspråk, ska obe­tald ener­giskatt, tobaks­skatt eller alko­holskatt som har bestämts enligt 15 § för­de­las pro­por­tio­nellt mel­lan skatt som omfat­tas av säker­he­ten och skatt som inte omfat­tas.
Lag (2022:174).

Ålderspen­sions­av­gift och all­män pen­sions­av­gift

17 §   Vid beräk­ning av pen­sions­rätt och pen­sions­po­äng enligt 61 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken anses den ålderspen­sions­av­gift och all­männa pen­sions­av­gift som den fysiska per­so­nen ska betala själv vara helt betald om betald pre­li­mi­när skatt är minst lika stor som den slut­liga skat­ten.

Om den betalda pre­li­mi­nära skat­ten under­sti­ger den slut­liga skat­ten, anses så stor del av det betalda belop­pet avse avgif­ter som mot­sva­rar avgif­ter­nas andel av den slut­liga skat­ten. Samt­liga betal­ningar som görs under beskatt­nings­å­ret och fram till den dag då beslut om slut­lig skatt fat­tas ska beak­tas.

Belopp som beta­las senare, men före utgången av juni månad andra året efter beskatt­nings­å­ret, anses som betal­ning av obe­talda avgif­ter till samma kvot­del som de obe­talda avgif­terna utgör av den fysiska per­so­nens sam­man­lagda skuld vid den tid­punkt då betal­ningen görs. Det­samma gäl­ler om avgif­terna beslu­tas på annat sätt än genom ett beslut om slut­lig skatt, dock bara i fråga om belopp som beta­las före utgången av den fjärde måna­den efter den månad då skat­ten beslu­ta­des.

Avgif­ter som inte har beta­lats inom den tid som sägs i tredje styc­ket tas inte ut.

18 §   En fysisk per­son anses ha beta­lat ålderspen­sions­av­gift och all­män pen­sions­av­gift med de belopp som har beräk­nats enligt 17 § även om avgif­terna för beskatt­nings­å­ret sätts ned.

Inbe­talda belopp som inte har kun­nat till­go­do­räk­nas någon

19 §   Ett inbe­talt skat­te­be­lopp eller avgifts­be­lopp till­fal­ler sta­ten om det på grund av brist­fäl­liga iden­ti­fi­e­rings­upp­gif­ter inte har kun­nat till­go­do­räk­nas den som gjort inbe­tal­ningen inom sju år efter det kalen­derår då inbe­tal­ningen gjor­des.


63 kap. Anstånd med betal­ning av skat­ter och avgif­ter

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - ansö­kan om anstånd (2 §),
   - dekla­ra­tions­an­stånd (3 §),
   - änd­rings­an­stånd (4 §),
   - anstånd för att und­vika bety­dande skada (5 §),
   - anstånds­tid i fall som avses i 4 och 5 §§ (6 §),
   - anstånd med att betala skat­te­tillägg, åter­kal­lel­se­av­gift, kon­to­av­gift, doku­men­ta­tions­av­gift, rap­por­te­rings­av­gift, platt­forms­av­gift, rap­port­av­gift och kon­troll­av­gift (7 och 7 a §§),
   - säker­het (8-10 §§),
   - anstånd vid avytt­ring av till­gångar (11 §),
   - anstånd när punkt­skatt ska beta­las för helt varu­la­ger (12 §),
   - anstånd vid total­för­svars­tjänst­gö­ring (13 §),
   - anstånd med betal­ning av skatt i sam­band med uttags­be­skatt­ning (14 §),
   - anstånd med betal­ning av skatt i sam­band med åter­fö­ring av inve­ste­rarav­drag (14 a-14 c §§),
   - anstånd med betal­ning av skatt i sam­band med avdrag och fik­tiv avräk­ning av utländsk skatt (14 d §),
   - anstånd på grund av syn­ner­liga skäl (15 §),
   - anstånds­be­lop­pet (16-21 a §§),
   - änd­rade för­hål­lan­den (22-22 c §§), och
   - anstånd som är till för­del för det all­männa (23 §).
Lag (2024:1018).

Ansö­kan om anstånd

2 §   Anstånd med betal­ning av skatt eller avgift kan bevil­jas efter ansö­kan. Skat­te­ver­ket får dock bevilja anstånd enligt 23 § utan ansö­kan.

Dekla­ra­tions­an­stånd

3 §   Om Skat­te­ver­ket bevil­jar anstånd med att lämna skatte­de­kla­ra­tion enligt 36 kap. 5 §, får ver­ket också bevilja mot­sva­rande anstånd med betal­ning av den skatt och de avgif­ter som ska redo­vi­sas i dekla­ra­tio­nen.

Om Skat­te­ver­ket bevil­jar anstånd med att lämna mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tion enligt 36 kap. 6 §, ska ver­ket bevilja mot­sva­rande anstånd med betal­ning av den skatt som ska redo­vi­sas i dekla­ra­tio­nen. Lag (2013:1068).

Änd­rings­an­stånd

4 §   Skat­te­ver­ket ska bevilja anstånd med betal­ning av skatt eller avgift, om det är tvek­samt hur stort belopp som kom­mer att behöva beta­las.

Vid hand­lägg­ning av ärende enligt skat­te­av­tal får rege­ringen, eller den myn­dig­het som rege­ringen har bestämt att hand­lägga sådant ärende, bevilja anstånd med betal­ning av den skatt som ären­det gäl­ler.

Anstånd för att und­vika bety­dande skada

5 §   Om den som är skyl­dig att betala skatt eller avgift har begärt ompröv­ning av eller över­kla­gat beslu­tet och det skulle med­föra bety­dande ska­de­verk­ningar för den betal­nings­skyl­dige eller annars fram­stå som oskä­ligt att betala skat­ten eller avgif­ten, ska Skat­te­ver­ket bevilja anstånd med betal­ningen.

Anstånds­tid i fall som avses i 4 och 5 §§

6 §   Anstånds­ti­den ska i de fall som avses i 4 och 5 §§ bestäm­mas till längst tre måna­der efter dagen för beslu­tet i den fråga som har för­an­lett anstån­det.

Anstånd med att betala vissa sär­skilda avgif­ter

7 §   Skat­te­ver­ket ska bevilja anstånd med betal­ning av skat­te­tillägg, åter­kal­lel­se­av­gift, kon­to­av­gift, doku­men­ta­tions­av­gift, rap­por­te­rings­av­gift, platt­forms­av­gift, rap­port­av­gift och kon­troll­av­gift om den som avgif­ten gäl­ler har begärt ompröv­ning av eller till för­valt­nings­rät­ten över­kla­gat
   1. beslu­tet om skat­te­tillägg, åter­kal­lel­se­av­gift, kon­to­av­gift, doku­men­ta­tions­av­gift, rap­por­te­rings­av­gift, platt­forms­av­gift, rap­port­av­gift eller kon­troll­av­gift, eller
   2. beslu­tet i den fråga som har för­an­lett skat­te­tilläg­get, åter­kal­lel­se­av­gif­ten eller rap­port­av­gif­ten.

Anstånd vid ompröv­ning får dock inte bevil­jas om anstånd tidi­gare har bevil­jats enligt första styc­ket med betal­ningen i avvak­tan på en ompröv­ning av samma fråga.

Anstån­det ska gälla fram till dess att Skat­te­ver­ket eller för­valt­nings­rät­ten har med­de­lat sitt beslut eller längst tre måna­der efter dagen för beslu­tet. Lag (2024:1018).

7 a §   Skat­te­ver­ket ska bevilja anstånd med betal­ning av åter­kal­lel­se­av­gift om det skulle med­föra bety­dande ska­de­verk­ningar för den betal­nings­skyl­dige och fram­stå som oskä­ligt att betala avgif­ten.

Anstånds­ti­den ska bestäm­mas till längst fem år efter dagen för beslu­tet om anstånd. Lag (2016:888).

Säker­het

Säker­het som vill­kor för anstånd

8 §   Om det i de fall som avses i 4, 5, 14 eller 14 d § kan antas att skat­ten eller avgif­ten inte kom­mer att beta­las i rätt tid, får anstånd bevil­jas bara om säker­het ställs för skat­tens eller avgif­tens betal­ning.

Första styc­ket gäl­ler inte om
   1. anstånds­be­lop­pet är för­hål­lan­de­vis obe­tyd­ligt,
   2. det kan antas att skat­ten eller avgif­ten inte kom­mer att behöva beta­las,
   3. anstån­det avser skat­te­tillägg, åter­kal­lel­se­av­gift, kon­to­av­gift, doku­men­ta­tions­av­gift, rap­por­te­rings­av­gift, platt­forms­av­gift, rap­port­av­gift eller kon­troll­av­gift,
   4. det all­männa ombu­det hos Skat­te­ver­ket har ansökt om för­hands­be­sked, eller
   5. det annars finns sär­skilda skäl. Lag (2024:1018).

När ställd säker­het får tas i anspråk

9 §   Ställd säker­het får tas i anspråk när anstånds­ti­den har gått ut.

Ersätt­ning för säker­het som inte behö­ver tas i anspråk

10 §   Om säker­he­ten inte behö­ver tas i anspråk, ska Skat­te­ver­ket efter ansö­kan besluta om skä­lig ersätt­ning för kost­na­den att ställa säker­het.

En ansö­kan om ersätt­ning ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast en månad efter den dag då anstånds­ti­den gick ut. Om en ansö­kan kom­mer in för sent och för­se­ningen är ursäkt­lig, får ansö­kan ändå prö­vas.

Anstånd vid avytt­ring av till­gångar

11 §   Den som är skyl­dig att betala inkomst­skatt enligt inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) på grund av att till­gångar har avytt­rats, ska bevil­jas anstånd med betal­ning av skat­ten om det finns sär­skilda skäl och
   1. ersätt­ningen för den avytt­rade till­gången ska beta­las under minst tre år, eller
   2. det är tvek­samt om avytt­ringen kom­mer att bestå.

Anstånds­ti­den får bestäm­mas till längst två år. Anstånd enligt första styc­ket 2 får dock inte bevil­jas för längre tid än tre måna­der efter den dag då det blev klart att avytt­ringen skulle bestå.

Anstånd när punkt­skatt ska beta­las för helt varu­la­ger

12 §   Den som är skyl­dig att betala punkt­skatt för lager av varor på grund av att den skat­te­plik­tiga verk­sam­he­ten har upp­hört eller på grund av att god­kän­nan­det som upp­lags­ha­vare eller lager­hål­lare har åter­kal­lats, ska bevil­jas anstånd med betal­ning av skat­ten om det finns sär­skilda skäl.

Anstånds­ti­den får bestäm­mas till längst ett år efter utgången av den månad då skat­ten senast ska beta­las.

Anstånd vid total­för­svars­tjänst­gö­ring

13 §   Den som har ned­satt betal­nings­för­måga på grund av tjänst­gö­ring enligt lagen (1994:1809) om total­för­svars­plikt under minst 60 dagar, ska bevil­jas anstånd med betal­ning av skatt eller avgift som ska beta­las under tjänst­gö­rings­ti­den eller under någon av de tre när­mast föl­jande måna­derna.
Det­samma gäl­ler vid tjänst­gö­ring av
   1. offi­ce­rare på reserv­stat, reserv­per­so­nal och reser­vof­fi­ce­rare,
   2. krigs­fri­vil­lig per­so­nal,
   3. hem­värns­per­so­nal, samt
   4. med­lem­mar i fri­vil­liga för­svars­or­ga­ni­sa­tio­ner.

Anstånds­ti­den får bestäm­mas till längst fyra måna­der efter den dag då tjänst­gö­ringen upp­hörde.

Anstånd med betal­ning av skatt i sam­band med uttags­be­skatt­ning

14 §   Skat­te­ver­ket ska bevilja anstånd med betal­ning av slut­lig skatt till den del den avser skatt enligt inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) och egen­av­gif­ter som avses i 3 kap. soci­al­av­giftsla­gen (2000:980), om
   1. uttags­be­skatt­ning har skett bara på grund av bestäm­mel­serna i 22 kap. 5 § 2, 4 eller 5 inkomst­skat­te­la­gen,
   2. den skatt­skyl­dig­het som avses i 22 kap. 5 § 2 inkomst­skat­te­la­gen har upp­hört på grund av att den skatt­skyl­dige har fört över
      a) till­gångar från ett fast drift­ställe i Sve­rige till en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES) och till­gång­arna till­hör den skatt­skyl­dige även efter över­fö­ringen,
      b) den närings­verk­sam­het som bedrivs från ett fast drift­ställe i Sve­rige till en stat inom EES, eller
      c) sitt regi­stre­rade säte i Sve­rige till en stat inom EES,
   3. det skat­te­av­tal som avses i 22 kap. 5 § 4 eller 5 inkomst­skat­te­la­gen har ingåtts med en stat inom EES,
   4. till­gången ingår i en närings­verk­sam­het inom EES, och
   5. den närings­verk­sam­het som avses i 22 kap. 5 § 2 inkomst­skat­te­la­gen eller den närings­verk­sam­het som enligt 22 kap. 5 § 4 eller 5 inkomstskatte-​​lagen ska bes­kat­tas i en annan stat inte har upp­hört.

Första styc­ket gäl­ler bara om över­fö­ringen har skett till en stat inom EES som är med­lem i Euro­pe­iska uni­o­nen (EU) eller som har ingått en sär­skild över­ens­kom­melse med Sve­rige eller EU om ömse­si­digt bistånd för indriv­ning av skat­te­ford­ringar. Ett sådant bistånd ska ha en räck­vidd som är likar­tad med den som före­skrivs i rådets direk­tiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömse­si­digt bistånd för indriv­ning av ford­ringar som avser skat­ter, avgif­ter och andra åtgär­der.

Anstånds­ti­den ska bestäm­mas till ett år efter den dag då skat­ten senast ska beta­las. Om ett nytt anstånd bevil­jas, ska anstånds­ti­den bestäm­mas till ett år efter den dag då före­gå­ende anstånds­tid löper ut. Lag (2023:760).

Anstånd med betal­ning av skatt i sam­band med åter­fö­ring av inve­ste­rarav­drag

14 a §   Den som är skyl­dig att betala inkomst­skatt enligt inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) på grund av att ett inve­ste­rarav­drag har åter­förts enligt 43 kap. 27 § inkomst­skat­te­la­gen, ska bevil­jas anstånd med betal­ning av skat­ten. Lag (2013:772).

14 b §   Anstånd får inte bevil­jas, om
   1. samt­liga ande­lar som det åter­förda inve­ste­rarav­dra­get enligt 43 kap. 22 § andra styc­ket och 24 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) hän­för sig till, har avytt­rats,
   2. den som är skyl­dig att betala skatt eller någon när­stå­ende till en sådan per­son har fått en sådan vär­deö­ver­fö­ring som skulle med­föra åter­fö­ring av inve­ste­rarav­drag enligt 43 kap. 25 § inkomst­skat­te­la­gen, eller
   3. före­ta­get, som det åter­förda inve­ste­rarav­dra­get hän­för sig till, har gjort ett sådant för­värv som skulle med­föra åter­fö­ring av hela inve­ste­rarav­dra­get enligt 43 kap. 26 § inkomst­skat­te­la­gen.

Vid bedöm­ningen av om anstånd inte ska bevil­jas, ska tids­fris­terna enligt 22 c § beak­tas. Lag (2013:772).

14 c §   Anstånds­ti­den ska bestäm­mas till ett år efter den dag då skat­ten senast ska beta­las.

Om ett nytt anstånd bevil­jas, ska anstånds­ti­den bestäm­mas till ett år efter den dag då före­gå­ende anstånds­tid löper ut. Lag (2013:772).

Anstånd med betal­ning av skatt i sam­band med avdrag och fik­tiv avräk­ning av utländsk skatt

14 d §   Skat­te­ver­ket ska bevilja anstånd med betal­ning av sådan skatt som bestäms efter tillämp­ning av 37 kap. 30 §, 38 kap. 19 § eller 38 a kap. 21 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

Första styc­ket gäl­ler bara om det fasta drift­stäl­let finns i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det som är med­lem i Euro­pe­iska uni­o­nen (EU) eller som har ingått en sär­skild över­ens­kom­melse med Sve­rige eller EU om ömse­si­digt bistånd för indriv­ning av skat­te­ford­ringar. Ett sådant bistånd ska ha en räck­vidd som är likar­tad med den som före­skrivs i rådets direk­tiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömse­si­digt bistånd för indriv­ning av ford­ringar som avser skat­ter, avgif­ter och andra åtgär­der.

Anstånds­ti­den ska bestäm­mas till ett år efter den dag då skat­ten senast ska beta­las. Om ett nytt anstånd bevil­jas, ska anstånds­ti­den bestäm­mas till ett år efter den dag då före­gå­ende anstånds­tid löper ut. Lag (2019:1147).

Anstånd på grund av syn­ner­liga skäl

15 §   Om det finns syn­ner­liga skäl, ska Skat­te­ver­ket bevilja anstånd med betal­ning av skatt eller avgift även i andra fall eller på annat sätt än som avses i 3-8 och 11-14 §§.

Anstånds­be­lop­pet

16 §   Anstånd bevil­jas, om inte annat föl­jer av 17-21 a §§, med skä­ligt belopp. I de fall som avses i 7 § ska anstånd dock bevil­jas med det belopp som begä­ran om ompröv­ning eller över­kla­gan­det gäl­ler. Lag (2013:772).

17 §   Anstånd enligt 14 § bevil­jas högst med ett belopp som mot­sva­rar skill­na­den mel­lan den slut­liga skatt som har bestämts för det beskatt­ningsår då inkoms­ten på grund av utta­get togs med vid beräk­ningen av inkomst i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het, och den slut­liga skatt som skulle ha bestämts om denna inkomst inte hade tagits med vid beräk­ningen. Det högsta tillåtna anstånds­be­lop­pet ska mins­kas med en fem­te­del varje år nytt anstånd bevil­jas.

Anstånds­be­lop­pet får inte över­stiga den slut­liga skat­ten på de till­gångar som vid tid­punk­ten för ansö­kan om anstånd finns kvar i närings­verk­sam­he­ten och omfat­tas av ansö­kan.

Den slut­liga skat­ten på en till­gång utgörs av så stor del av det högsta tillåtna anstånds­be­lop­pet enligt första styc­ket som den anstånds­grun­dande inkoms­ten för till­gången utgör av de ursprung­liga anstånds­grun­dande inkoms­terna för de till­gångar som har legat till grund för uttags­be­skatt­ningen.
Lag (2019:1147).

17 a §   Anstånd enligt 14 d § bevil­jas högst med ett belopp som mot­sva­rar den skatt som bestäms efter tillämp­ning av 37 kap. 30 §, 38 kap. 19 § eller 38 a kap. 21 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229). Det högsta tillåtna anstånds­be­lop­pet ska mins­kas med en fem­te­del varje år nytt anstånd bevil­jas.

Anstånds­be­lop­pet får inte över­stiga den slut­liga skat­ten på de till­gångar som vid tid­punk­ten för ansö­kan om anstånd finns kvar i det över­ta­gande före­ta­gets närings­verk­sam­het och omfat­tas av ansö­kan.

Den slut­liga skat­ten på en till­gång utgörs av så stor del av det högsta tillåtna anstånds­be­lop­pet enligt första styc­ket som den anstånds­grun­dande inkoms­ten för till­gången utgör av de ursprung­liga anstånds­grun­dande inkoms­terna för de till­gångar som har legat till grund för beskatt­ningen. Lag (2019:1147).

18 §   De lager­till­gångar som fort­fa­rande finns kvar i närings­verk­sam­he­ten ska anses vara de som har anskaf­fats eller till­ver­kats senast.

19 §   Den anstånds­grun­dande inkoms­ten för en till­gång utgörs av mark­nads­vär­det mins­kat med det skatte­mäs­siga vär­det vid tid­punk­ten för utta­get om inte annat anges i 21 §.

20 §   Det skatte­mäs­siga vär­det för inven­ta­rier utgörs av en skä­lig del av det skatte­mäs­siga vär­det av samt­liga inven­ta­rier i närings­verk­sam­he­ten.

21 §   Om en till­gång efter tid­punk­ten för utta­get del­vis har över­gått till någon annan, utgör den anstånds­grun­dande inkoms­ten för den kvar­va­rande till­gången så stor del av den ursprung­liga anstånds­grun­dande inkoms­ten som belö­per på den kvar­va­rande till­gången. Lag (2019:1147).

21 a §   Anstånd enligt 14 a § bevil­jas med ett belopp som mot­sva­rar den skatt som hän­för sig till det åter­förda inve­ste­rarav­dra­get.

Om en del av det andels­in­ne­hav som avses i 14 b § första styc­ket 1 har avytt­rats, ska anstånd bevil­jas högst med ett belopp som mot­sva­rar den skatt som hän­för sig till den del av inve­ste­rarav­dra­get som inte skulle ha åter­förts vid en dela­vytt­ring enligt 43 kap. 23 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

Om före­ta­get som det åter­förda inve­ste­rarav­dra­get hän­för sig till har gjort ett sådant för­värv som skulle med­föra åter­fö­ring av en del av inve­ste­rarav­dra­get enligt 43 kap. 26 § inkomst­skat­te­la­gen, ska anstånd bevil­jas högst med ett belopp som mot­sva­rar den skatt som hän­för sig till den del av inve­ste­rarav­dra­get som inte skulle ha åter­förts vid ett sådant för­värv. Lag (2013:772).

Änd­rade för­hål­lan­den

22 §   Om för­hål­lan­dena har änd­rats väsent­ligt sedan anstånd bevil­jats eller om det finns andra sär­skilda skäl, får Skat­te­ver­ket
   1. åter­kalla anstån­det,
   2. sätta ned anstånds­be­lop­pet, eller
   3. i de fall som avses i 4 eller 5 § kräva säker­het för fort­satt anstånd.

Första styc­ket gäl­ler även om anstånd har bevil­jats på grund av att sökan­den har läm­nat fel­ak­tiga upp­gif­ter.

22 a § Ett anstånd enligt 14 a § ska upp­hä­vas, om
   1. samt­liga ande­lar som avses i 14 b § första styc­ket 1 har avytt­rats,
   2. den som har bevil­jats anstånd eller någon när­stå­ende till en sådan per­son har fått en sådan vär­deö­ver­fö­ring som skulle med­föra åter­fö­ring av inve­ste­rarav­drag enligt 43 kap. 25 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229), eller
   3. före­ta­get, som det åter­förda inve­ste­rarav­dra­get hän­för sig till, har gjort ett sådant för­värv som skulle med­föra åter­fö­ring av hela inve­ste­rarav­dra­get enligt 43 kap. 26 § inkomst­skat­te­la­gen. Lag (2013:772).

22 b §   Om endast en del av det andels­in­ne­hav som avses i 14 b § första styc­ket 1 har avytt­rats, ska anstånds­be­lop­pet i stäl­let sät­tas ned med ett belopp som mot­sva­rar den skatt som hän­för sig till den del av inve­ste­rarav­dra­get som skulle ha åter­förts vid en dela­vytt­ring enligt 43 kap. 23 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

Om före­ta­get som det åter­förda inve­ste­rarav­dra­get hän­för sig till har gjort ett sådant för­värv som skulle med­föra åter­fö­ring av en del av inve­ste­rarav­dra­get enligt 43 kap. 26 § inkomst­skat­te­la­gen, ska anstånds­be­lop­pet sät­tas ned med ett belopp som mot­sva­rar den skatt som hän­för sig till den del av inve­ste­rarav­dra­get som skulle ha åter­förts vid ett sådant för­värv. Lag (2013:772).

22 c §   Anstån­det eller anstånds­be­lop­pet ska upp­hä­vas respek­tive sät­tas ned bara om
   1. ande­lar har avytt­rats under de fem beskatt­nings­å­ren när­mast efter det betal­ningsår som avses i 43 kap. 11 § första styc­ket inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229),
   2. den som har bevil­jats anstånd eller någon när­stå­ende till en sådan per­son har fått en vär­deö­ver­fö­ring under något av de fem beskatt­nings­å­ren när­mast efter betal­nings­å­ret, eller
   3. före­ta­get har gjort ett för­värv under de två beskatt­nings­å­ren när­mast efter betal­nings­å­ret.
Lag (2013:772).

Anstånd som är till för­del för det all­männa

23 §   Om det kan antas vara till för­del för det all­männa, får Skat­te­ver­ket bevilja anstånd med betal­ning av skatt eller avgift.


64 kap. Åter­be­tal­ning av skat­ter och avgif­ter

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - åter­be­tal­ning vid avstäm­ning av skat­te­konto (2 §),
   - för­tidså­ter­be­tal­ning av mer­vär­desskatt och punkt­skatt (3 §),
   - hin­der mot åter­be­tal­ning (4 §),
   - för­tidså­ter­be­tal­ning av pre­li­mi­när A-​skatt (5 §),
   - åter­be­tal­ning vid skat­te­fri­het (6 §),
   - över­fö­ring av skatt till en annan stat (7 och 8 §§), och
   - över­skott som inte har kun­nat beta­las till­baka (9 och 10 §§).

Åter­be­tal­ning vid avstäm­ning av skat­te­konto

2 §   Om en avstäm­ning av skat­te­kon­tot visar att det finns ett över­skott på kon­tot, ska belop­pet beta­las till­baka om
   1. kon­to­ha­va­ren begär det,
   2. över­skot­tet grun­das på
      a) en slut­skat­te­be­räk­ning enligt 56 kap. 9 §,
      b) ett beslut om över­skju­tande ingå­ende mer­vär­desskatt,
      c) ett beslut om över­skju­tande punkt­skatt,
      d) ett ompröv­nings­be­slut eller ett beslut av dom­stol, eller
   3. kon­to­ha­va­ren är en kom­mun eller en region.

En auto­ma­tisk åter­be­tal­ning enligt första styc­ket 2 ska dock göras bara om belop­pet är minst 2 000 kro­nor eller åter­be­tal­ningen kan göras till ett konto hos bank- eller kre­dit­mark­nads­fö­re­tag. Lag (2019:954).

För­tidså­ter­be­tal­ning av mer­vär­desskatt och punkt­skatt

3 §   Över­skju­tande ingå­ende mer­vär­desskatt och över­skju­tande punkt­skatt som har redo­vi­sats före den tid som anges i 26 kap. 26, 27, 28 eller 30 §, ska beta­las till­baka först när samt­liga arbetsgivar-​​, mervärdesskatte-​​ och punkt­skatte­de­kla­ra­tio­ner har läm­nats för skat­ter och avgif­ter som ska redo­vi­sas senast den månad då den över­skju­tande skat­ten redo­vi­sa­des. Det gäl­ler dock inte dekla­ra­tio­ner för redo­vis­nings­pe­ri­o­der som omfat­tas av ett ompröv­nings­be­slut.

Första styc­ket gäl­ler inte kom­mu­ner och regi­o­ner.
Lag (2019:954).

Hin­der mot åter­be­tal­ning

4 §   En åter­be­tal­ning enligt 2 eller 3 § ska inte göras av belopp som
   1. under­sti­ger 100 kro­nor om det inte finns sär­skilda skäl för åter­be­tal­ning,
   2. behövs för avräk­ning enligt 62 kap. 11-14 §§,
   3. kan komma att behö­vas för betal­ning av sådan annan skatt än F-​skatt och sär­skild A-​skatt eller avgift som
      a) har beslu­tats men ännu inte ska ha beta­lats, eller
      b) inte har beslu­tats men kan antas komma att beslu­tas,
   4. kan antas komma att föras över till en annan stat, eller
   5. enligt kon­to­ha­va­rens begä­ran ska använ­das för betal­ning av fram­tida skat­tes­kul­der eller avgifts­skul­der.

För­tidså­ter­be­tal­ning av pre­li­mi­när A-​skatt

5 §   Belopp som mot­sva­rar ännu inte till­go­do­räk­nad pre­li­mi­när A-​skatt ska beta­las till­baka om kon­to­ha­va­ren begär det och
   1. det kan antas att belop­pet annars skulle beta­las till­baka efter slut­skat­te­be­räk­ningen enligt 56 kap. 9 §, och
   2. det är oskä­ligt att vänta med åter­be­tal­ningen.

Vid bedöm­ningen av om åter­be­tal­ning kan göras till en juri­disk per­son får hän­syn inte tas till den juri­diska per­so­nens kost­na­der för lön till delä­gare.

Åter­be­tal­ning till ett svenskt han­dels­bo­lag eller en i utlan­det deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son med fast drift­ställe i Sve­rige ska göras till delä­ga­res skat­te­konto om det inte finns sär­skilda skäl för åter­be­tal­ning direkt till han­dels­bo­la­get eller den juri­diska per­so­nen.

Åter­be­tal­ning vid skat­te­fri­het

6 §   Den som till följd av lagen (1976:661) om immu­ni­tet och pri­vi­le­gier i vissa fall, lagen (1994:1500) med anled­ning av Sve­ri­ges anslut­ning till Euro­pe­iska uni­o­nen eller direkt tillämp­liga EU-​bestäm­mel­ser har rätt att för­värva varor eller tjäns­ter utan mer­vär­desskatt eller punkt­skatt, får utöva den rät­ten genom en ansö­kan om åter­be­tal­ning av skat­ten. Detta gäl­ler dock inte om någon av föl­jande bestäm­mel­ser om åter­be­tal­ning av skatt är tillämp­lig på för­vär­vet:
   - 9 kap. 1 § lagen (1994:1776) om skatt på energi,
   - 14 b § lagen (2016:1067) om skatt på kemi­ka­lier i viss elekt­ro­nik,
   - 15 § lagen (2018:696) om skatt på vissa niko­tin­hal­tiga pro­duk­ter,
   - 12 kap. 10 § lagen (2022:155) om tobaks­skatt,
   - 12 kap. 10 § lagen (2022:156) om alko­holskatt, eller
   - 14 kap. 59-67 c §§ mer­vär­dess­kat­te­la­gen (2023:200).
Lag (2024:549).

Över­fö­ring av skatt till en annan stat

7 §   Om skatt har beta­lats genom skat­te­av­drag i Sve­rige för en inkomst som ska bes­kat­tas i en annan stat som Sve­rige har träf­fat över­ens­kom­melse med om att ta ut och föra över skatt, får Skat­te­ver­ket besluta att skat­ten ska föras över till den andra sta­ten.

8 §   Om en inkomst har bes­kat­tats både i Sve­rige och i en stat som Sve­rige har träf­fat skat­te­av­tal med, får rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer besluta att skatt som har beta­lats in för beskatt­nings­å­ret ska föras över till den andra sta­ten.

En över­fö­ring enligt första styc­ket får bara göras till den del som den svenska skat­ten sätts ned genom avräk­ning av den utländska skat­ten eller genom att inkoms­ten undan­tas från beskatt­ning. Över­fö­ringen får inte avse ett belopp som behövs för betal­ning av svensk skatt för beskatt­nings­å­ret.

Över­skott som inte har kun­nat beta­las till­baka

9 §   Om ett över­skott på ett skat­te­konto inte har kun­nat beta­las till­baka på grund av att kon­to­ha­va­rens adress inte är känd för Skat­te­ver­ket eller på grund av någon annan omstän­dig­het som beror på kon­to­ha­va­ren, ska belop­pet stå kvar på skat­te­kon­tot.

10 §   Ett över­skott som inte har kun­nat beta­las till­baka inom tio år till­fal­ler sta­ten.

Om över­skot­tet, utan hän­syn till intäkts­ränta, under­sti­ger 100 kro­nor, ska det dock till­falla sta­ten efter tre år om inga andra regi­stre­ringar än ränta har gjorts på skat­te­kon­tot under den tiden och ett för­sök att betala till­baka belop­pet har miss­lyc­kats.

Om ett över­skott ska till­falla sta­ten, gäl­ler det även intäkts­rän­tan.


65 kap. Ränta

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - grun­der för rän­te­be­räk­ningen (2-4 §§ ),
   - kost­nads­ränta på sent debi­te­rad pre­li­mi­när skatt (5 § ),
   - kost­nads­ränta på slut­lig skatt (6 § ),
   - kost­nads­ränta på skatt enligt ett beslut om tilläggs­skatt (6 a och 6 b §§ ),
   - kost­nads­ränta vid anstånd (7 § ),
   - kost­nads­ränta vid ompröv­ning och över­kla­gande (8-12 §§ ),
   - kost­nads­ränta vid för sen betal­ning (13 § ),
   - minsk­ning av och befri­else från kost­nads­ränta (14 och 15 §§ ),
   - intäkts­ränta (16-17 §§ ),
   - en annan start­dag för rän­te­be­räk­ningen på grund av helg (18 § ), och
   - rän­te­be­räk­ning utan­för skat­te­kon­tot (19 och 20 §§ ).
Lag (2023:880).

Grun­der för rän­te­be­räk­ningen

2 §   Ränta ska beräk­nas dag­li­gen på skat­te­kon­tots saldo. Ränta som ska påfö­ras (kost­nads­ränta) ska beräk­nas när det finns ett under­skott på skat­te­kon­tot och ränta som ska till­go­do­räk­nas (intäkts­ränta) när kon­tot upp­vi­sar ett över­skott.

Ränta på skatt eller avgift som ska beta­las enligt ett beslut om ansvar enligt 59 kap. ska dock beräk­nas utan hän­syn till skat­te­kon­tots saldo enligt bestäm­mel­serna i 19 och 20 §§.

Ränta ska påfö­ras eller till­go­do­räk­nas varje månad.

3 §   Ränta ska beräk­nas med utgångs­punkt i en bas­ränta.
Bas­rän­tan ska fast­stäl­las på grund­val av 125 pro­cent av rän­te­sat­sen för sex­må­na­ders stats­skuld­väx­lar och gälla från och med kalen­der­må­na­den när­mast efter fast­stäl­lan­det.
Bas­rän­tan får dock beräk­nas till lägst 1,25 pro­cent.

4 §   Kost­nads­ränta beräk­nas, om inte annat före­skrivs, efter en rän­te­sats som mot­sva­rar bas­rän­tan.

På debi­te­rad pre­li­mi­när skatt som ska beta­las den 12 i andra måna­den efter beskatt­nings­å­ret eller senare beräk­nas inte kost­nads­ränta från och med den 13 i andra måna­den efter beskatt­nings­å­ret till och med den 3 i femte måna­den efter beskatt­nings­å­ret på belopp till och med 30 000 kro­nor. Det­samma gäl­ler slut­lig skatt som ska beta­las.

Intäkts­ränta beräk­nas efter en rän­te­sats som mot­sva­rar 45 pro­cent av bas­rän­tan. Om bas­rän­tan har beräk­nats enligt 3 § sista meningen, ska intäkts­rän­tan i stäl­let vara 0.
Lag (2016:1075).

Kost­nads­ränta på sent debi­te­rad pre­li­mi­när skatt

5 §   Om debi­te­rad pre­li­mi­när skatt ska beta­las den 12 i andra måna­den efter beskatt­nings­å­ret eller senare, ska kost­nads­ränta, om inte annat föl­jer av 4 § andra styc­ket, beräk­nas från och med den 13 i andra måna­den efter beskatt­nings­å­ret. Kost­nads­ränta ska beräk­nas till och med den dag då betal­ning senast ska ske.

Kost­nads­ränta på slut­lig skatt

6 §   Om en slut­skat­te­be­räk­ning enligt 56 kap. 9 § visar att slut­lig skatt ska beta­las, ska kost­nads­ränta, om inte annat föl­jer av 4 § andra styc­ket, beräk­nas från och med den 13 i andra måna­den efter beskatt­nings­å­ret. Kost­nads­ränta ska beräk­nas till och med den dag då betal­ning senast ska ske.

Innan kost­nads­rän­tan beräk­nas ska avräk­ning göras för
   1. sär­skilda avgif­ter, och
   2. skatt enligt 2 § första styc­ket 6-9 och 13 lagen (1990:661) om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del. Lag (2022:1760).

Kost­nads­ränta på skatt enligt ett beslut om tilläggs­skatt

6 a §   Om skatt enligt 56 a kap. 5 § ska beta­las, ska kost­nads­ränta beräk­nas från och med den 13 i fem­tonde måna­den efter beskatt­nings­å­rets utgång. Kost­nads­ränta ska beräk­nas till och med den dag då betal­ning senast ska ske.

Innan kost­nads­rän­tan beräk­nas ska avräk­ning göras för sär­skilda avgif­ter. Lag (2023:880).

6 b §   För skatt enligt 56 a kap. 6 § ska kost­nads­ränta beräk­nas från och med dagen efter beslu­tet. Kost­nads­ränta ska beräk­nas till och med den dag då betal­ning senast ska ske.
Lag (2023:880).

Kost­nads­ränta vid anstånd

7 §   Om anstånd med betal­ning av skatt eller avgift har bevil­jats och anstånds­be­lop­pet ska beta­las när anstånds­ti­den har gått ut, ska kost­nads­ränta beräk­nas från och med dagen efter belop­pets ursprung­liga för­fal­lo­dag. Vid anstånd enligt 63 kap. 13 eller 15 § ska dock rän­tan beräk­nas från och med dagen efter den dag då anstån­det bevil­ja­des. Det­samma gäl­ler när ett nytt anstånd bevil­jas enligt 63 kap. 14 eller 14 d §.

Vid anstånd enligt 63 kap. 14 a § tas anstånds­ränta inte ut. Om beslu­tet om anstånd genom ompröv­ning har upp­hört, eller bevil­jats med ett lägre belopp än tidi­gare, beräk­nas dock kost­nads­ränta från och med dagen efter den dag då den omstän­dig­het som har för­an­lett ompröv­ningen inträf­fade.

Kost­nads­ränta ska beräk­nas till och med den dag då anstånds­be­lop­pet senast ska vara inbe­talt.
Lag (2019:1147).

Kost­nads­ränta vid ompröv­ning och över­kla­gande

Huvud­re­geln

8 §   Om skatt eller avgift ska beta­las på grund av ett ompröv­nings­be­slut eller ett beslut av dom­stol, ska kost­nads­ränta beräk­nas från och med dagen efter belop­pets ursprung­liga för­fal­lo­dag. Kost­nads­ränta ska beräk­nas till och med den dag då betal­ning senast ska ske.

Sent debi­te­rad pre­li­mi­när skatt och slut­lig skatt

9 §   Om debi­te­rad pre­li­mi­när skatt ska beta­las den 12 i andra måna­den efter beskatt­nings­å­ret eller senare eller slut­lig skatt ska beta­las, ska kost­nads­ränta beräk­nas från och med den 13 i andra måna­den efter beskatt­nings­å­ret, om inte annat föl­jer av 4 § andra styc­ket.

För skatt enligt 2 § första styc­ket 6-9 och 13 lagen (1990:661) om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del gäl­ler dock 8 §. Lag (2022:1760).

Över­skju­tande ingå­ende mer­vär­desskatt och över­skju­tande punkt­skatt

10 §   Om skatt ska beta­las på grund av att över­skju­tande ingå­ende mer­vär­desskatt eller över­skju­tande punkt­skatt har satts ned, ska kost­nads­ränta beräk­nas från och med dagen efter den dag då skat­ten regi­stre­ra­des.

Sköns­be­skatt­ning

11 §   Om skat­te­av­drag, arbets­gi­var­av­gif­ter, mer­vär­desskatt eller punkt­skatt ska beta­las enligt ett beslut om sköns­be­skatt­ning som har fat­tats på grund av att skat­ten inte har redo­vi­sats, ska kost­nads­rän­tan beräk­nas efter en rän­te­sats som mot­sva­rar bas­rän­tan plus 15 pro­cen­ten­he­ter.

Första styc­ket gäl­ler även sär­skild inkomst­skatt som ska beta­las enligt ett beslut om sköns­be­skatt­ning på grund av att skat­ten inte har redo­vi­sats i en sådan sär­skild skatte­de­kla­ra­tion som avses i 26 kap. 9 §.

Tilläggs­skatt enligt huvud­re­geln och kom­plet­te­rings­re­geln

12 §   Om tilläggs­skatt enligt huvud­re­geln eller kom­plet­te­rings­re­geln för tilläggs­skatt ska beta­las på grund av ett ompröv­nings­be­slut eller ett beslut av dom­stol, ska kost­nads­ränta beräk­nas från och med den 13 i fem­tonde måna­den efter beskatt­nings­å­rets utgång. Lag (2023:880).

Kost­nads­ränta vid för sen betal­ning

13 §   Om skatt eller avgift inte beta­las i rätt tid, ska kost­nads­ränta beräk­nas från och med dagen efter den dag då belop­pet senast skulle ha beta­lats.

Kost­nads­ränta ska beräk­nas efter en rän­te­sats som mot­sva­rar bas­rän­tan plus 15 pro­cen­ten­he­ter till och med den dag då ett beslut om att lämna belop­pet till Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten för indriv­ning eller för verk­stäl­lig­het av betal­nings­säk­ring regi­stre­ras i utsöknings-​​ och indriv­nings­da­ta­ba­sen enligt lagen (2001:184) om behand­ling av upp­gif­ter i Kro­no­fog­de­myn­dig­he­tens verk­sam­het. Där­ef­ter beräk­nas kost­nads­rän­tan efter en rän­te­sats som mot­sva­rar bas­rän­tan.

Minsk­ning av och befri­else från kost­nads­ränta

14 §   Om den betal­nings­skyl­dige beta­lar en del av skul­den, ska betal­ningen anses minska den del av skul­den som den högsta kost­nads­rän­tan skulle ha beräk­nats på.

15 §   Om det finns syn­ner­liga skäl, ska Skat­te­ver­ket besluta om befri­else från kost­nads­ränta.

Intäkts­ränta

Ompröv­ning och över­kla­gande

16 §   Om skatt eller avgift ska till­go­do­räk­nas på grund av ett ompröv­nings­be­slut eller ett beslut av dom­stol, ska intäkts­ränta beräk­nas från och med dagen efter belop­pets ursprung­liga för­fal­lo­dag till och med den dag då till­go­do­räk­nan­det regi­stre­ras på skat­te­kon­tot.

Första styc­ket gäl­ler inte skatt som till följd av ett beslut enligt 64 kap. 8 § ska föras över till en annan stat för att där till­go­do­räk­nas den som beslu­tet gäl­ler.

16 a §   Om tilläggs­skatt enligt huvud­re­geln eller kom­plet­te­rings­re­geln för tilläggs­skatt ska till­go­do­räk­nas på grund av ett ompröv­nings­be­slut eller ett beslut av dom­stol, ska intäkts­ränta beräk­nas från och med den 13 i fem­tonde måna­den efter beskatt­nings­å­rets utgång till och med den dag då belop­pet till­go­do­räk­na­des. Lag (2023:880).

16 b §   Om natio­nell tilläggs­skatt ska till­go­do­räk­nas på grund av ett ompröv­nings­be­slut eller ett beslut av dom­stol, ska intäkts­ränta beräk­nas från och med dagen efter beslu­tet om tilläggs­skatt till och med den dag då belop­pet till­go­do­räk­na­des. Lag (2023:880).

Slut­lig skatt och åter­be­tal­ning av pre­li­mi­när A-​skatt

17 §   Intäkts­ränta ska beräk­nas från och med den 13 i andra måna­den efter beskatt­nings­å­ret till och med den dag då skatt till­go­do­räk­nas eller beta­las till­baka om
   1. en beräk­ning enligt 56 kap. 9 § visar att skatt ska till­go­do­räk­nas, eller
   2. pre­li­mi­när A-​skatt ska beta­las till­baka i för­tid enligt 64 kap. 5 §.

En annan start­dag för rän­te­be­räk­ningen på grund av helg

18 §   Om den 12 i andra måna­den efter beskatt­nings­å­ret är en lör­dag eller sön­dag, ska ränta som ska beräk­nas från och med den 13 i den måna­den i stäl­let beräk­nas från och med när­mast föl­jande tis­dag.

Om den 3 i femte måna­den efter beskatt­nings­å­ret är en lör­dag eller sön­dag, ska ränta som ska beräk­nas från och med den 4 i den måna­den i stäl­let beräk­nas från och med när­mast föl­jande tis­dag.

Om den 12 i fem­tonde måna­den efter beskatt­nings­å­rets utgång är en lör­dag eller sön­dag, ska ränta som ska beräk­nas från och med den 13 i den måna­den i stäl­let beräk­nas från och med när­mast föl­jande tis­dag. Lag (2023:880).

Rän­te­be­räk­ning utan­för skat­te­kon­tot

Kost­nads­ränta

19 §   Om skatt eller avgift ska beta­las enligt ett beslut om ansvar enligt 59 kap., ska kost­nads­ränta beräk­nas på belop­pet från och med dagen efter beslu­tet till och med den dag då betal­ning sker.

Intäkts­ränta

20 §   Om den som ett beslut om ansvar enligt 59 kap. gäl­ler ska till­go­do­räk­nas belopp på grund av att ansvars­be­slu­tet har änd­rats, ska intäkts­ränta beräk­nas på belop­pet från och med dagen efter den dag då betal­ningen gjor­des till och med den dag då belop­pet till­go­do­räk­nas.


AVDEL­NING XV. OMPRÖV­NING SAMT ÖVER­KLA­GANDE OCH ÄND­RING I BESLUT PÅ GRUND AV SKAT­TE­AV­TAL


66 kap. Ompröv­ning

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om ompröv­ning av Skat­te­ver­kets beslut. Bestäm­mel­serna ges i föl­jande ord­ning:
   - Skat­te­ver­kets skyl­dig­het att ompröva beslut (2-4 §§),
   - sär­skilt kva­li­fi­ce­rad besluts­fat­tare (5 §),
   - ompröv­ning på begä­ran av den som beslu­tet gäl­ler (6-18 §§),
   - ompröv­ning till för­del för den som beslu­tet gäl­ler på ini­ti­a­tiv av Skat­te­ver­ket (19 §),
   - ompröv­ning till nack­del för den som beslu­tet gäl­ler på ini­ti­a­tiv av Skat­te­ver­ket (20-34 §§), och
   - ompröv­ning av flera redo­vis­nings­pe­ri­o­der (35 §).

Skat­te­ver­kets skyl­dig­het att ompröva beslut

2 §   Skat­te­ver­ket ska ompröva sina beslut i en fråga som har bety­delse för beskatt­ningen eller något annat för­hål­lande mel­lan en enskild och det all­männa om
   1. den som beslu­tet gäl­ler begär ompröv­ning,
   2. den som beslu­tet gäl­ler eller före­trä­da­ren enligt 67 kap. 4 § över­kla­gar, eller
   3. det finns andra skäl.

Om Skat­te­ver­ket ska besluta i en fråga inom viss tid och inte har gjort det, får ver­ket besluta i frå­gan på det sätt och inom den tid som gäl­ler för ompröv­ning.

3 §   Skat­te­ver­ket får inte ompröva beslut i frå­gor som har avgjorts av all­män för­valt­nings­dom­stol.

Skat­te­ver­ket får dock på begä­ran av den som beslu­tet gäl­ler ompröva en fråga som har avgjorts av för­valt­nings­rätt eller kam­mar­rätt genom beslut som har fått laga kraft om beslu­tet avvi­ker från rätts­tillämp­ningen i ett avgö­rande från Högsta för­valt­nings­dom­sto­len som har med­de­lats senare.

Skat­te­ver­ket får också på begä­ran av den som beslu­tet gäl­ler ompröva en fråga om skat­te­tillägg som har avgjorts av för­valt­nings­rätt eller kam­mar­rätt genom beslut som har fått laga kraft om beslu­tet avvi­ker från rätts­tillämp­ningen i ett avgö­rande om skat­te­tillägg från Högsta dom­sto­len som har med­de­lats senare. Lag (2015:633).

4 §   Om den som ett beslut gäl­ler var­ken har begärt ompröv­ning eller över­kla­gat, får Skat­te­ver­ket avstå från att besluta om ompröv­ningar som avser mindre belopp.

Sär­skilt kva­li­fi­ce­rad besluts­fat­tare

5 §   Ett beslut om skat­te­av­drag, arbets­gi­var­av­gif­ter, mer­vär­desskatt, punkt­skatt, slut­lig skatt, tilläggs­skatt, skat­te­tillägg, åter­kal­lel­se­av­gift, kon­to­av­gift, doku­men­ta­tions­av­gift, rap­por­te­rings­av­gift, platt­forms­av­gift, rap­port­av­gift eller anstånd med betal­ning av skatt eller avgift ska omprö­vas av en sär­skilt kva­li­fi­ce­rad besluts­fat­tare som tidi­gare inte har prö­vat frå­gan, om
   1. den som beslu­tet gäl­ler har begärt ompröv­ning eller över­kla­gat och inte är ense med Skat­te­ver­ket om utgången,
   2. de omstän­dig­he­ter och bevis som åbe­ro­pas inte redan har prö­vats vid en sådan ompröv­ning,
   3. frå­gan ska prö­vas i sak, och
   4. pröv­ningen inte är enkel.

Första styc­ket gäl­ler inte den första ompröv­ningen av ett beslut enligt 53 kap. 2, 3 eller 4 §. Lag (2024:1018).

Ompröv­ning på begä­ran av den som beslu­tet gäl­ler

Hur ompröv­ning begärs

6 §   En begä­ran om ompröv­ning ska vara skrift­lig.

Om en begä­ran om ompröv­ning inte är under­teck­nad, får Skat­te­ver­ket före­lägga den som har begärt ompröv­ningen att under­teckna begä­ran. Före­läg­gan­det ska inne­hålla en upp­lys­ning om att ompröv­ning annars inte kom­mer att ske.

Tiden för begä­ran om ompröv­ning - huvud­re­geln

7 §   En begä­ran om ompröv­ning ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast det sjätte året efter utgången av det kalen­derår då beskatt­nings­å­ret har gått ut.

Begä­ran ska dock ha kom­mit in inom två måna­der från den dag då den som beslu­tet gäl­ler fick del av det om beslu­tet avser
   1. regi­stre­ring,
   2. på vil­ket sätt pre­li­mi­när skatt ska beta­las,
   3. god­kän­nande för ton­na­ge­be­skatt­ning eller åter­kal­lelse av god­kän­nande för ton­na­ge­be­skatt­ning,
   4. uppgifts-​​ eller doku­men­ta­tions­skyl­dig­het,
   5. före­läg­gande,
   6. revi­sion, till­syn över kas­sa­re­gis­ter eller kon­troll­be­sök,
   7. tvångs­åt­gär­der,
   8. åter­kal­lel­se­av­gift,
   9. kon­to­av­gift eller doku­men­ta­tions­av­gift,
   10. rap­por­te­rings­av­gift,
   11. platt­forms­av­gift,
   12. kon­troll­av­gift,
   13. säker­het för slut­lig skatt för skal­bo­lag,
   14. betal­ning eller åter­be­tal­ning av skatt eller avgift,
   15. verk­stäl­lig­het, eller
   16. avvis­ning av en begä­ran om ompröv­ning eller ett över­kla­gande eller någon annan lik­nande åtgärd.
Lag (2024:1018).

För­längd tid för ompröv­ning av beslut som med­de­las sent

8 §   Om ett beslut har med­de­lats efter den 30 juni det sjätte året efter utgången av det kalen­derår då beskatt­nings­å­ret har gått ut och den som beslu­tet gäl­ler har fått del av det efter utgången av okto­ber månad samma år, får en begä­ran om ompröv­ning komma in inom två måna­der från den dag då den som beslu­tet gäl­ler fick del av det.

För­längd tid för ompröv­ning av beslut om skat­te­tillägg

9 §   Ompröv­ning av ett beslut om skat­te­tillägg får begä­ras så länge beslu­tet i den fråga som har för­an­lett skat­te­tilläg­get inte har fått laga kraft.

För­längd tid för ompröv­ning av beslut om åter­kal­lel­se­av­gift

9 a §   Ompröv­ning av ett beslut om åter­kal­lel­se­av­gift får begä­ras så länge beslu­tet om åter­kal­lelse av god­kän­nande för ton­na­ge­be­skatt­ning enligt 13 a kap. 10 § första styc­ket 2-4 eller de beslut om beskatt­ning som för­an­leds av beslu­tet om åter­kal­lelse av god­kän­nande för ton­na­ge­be­skatt­ning inte har fått laga kraft. Lag (2016:888).

För­längd tid för ompröv­ning av rap­port­av­gift

9 b §   Ompröv­ning av ett beslut om rap­port­av­gift som har sam­band med en fråga i ett beslut om tilläggs­skatt får begä­ras så länge beslu­tet om tilläggs­skatt inte har fått laga kraft.
Lag (2023:880).

För­längd tid för ompröv­ning av skatt på acku­mu­le­rad inkomst

10 §   En begä­ran om ompröv­ning som avser sär­skild skat­te­be­räk­ning för acku­mu­le­rad inkomst och för­an­leds av ett beslut i ett ärende eller mål, får komma in inom ett år från den dag då beslu­tet med­de­la­des.

För­längd tid för ompröv­ning av inkomst­skatt för utom­lands bosatta

11 §   En begä­ran om ompröv­ning som avser tillämp­ning av 4 § lagen (1991:586) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta eller 5 a § första styc­ket lagen (1991:591) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta artis­ter m.fl. och för­an­leds av ett beslut i ett ärende eller mål, får komma in inom ett år från den dag då beslu­tet med­de­la­des.

För­längd tid för ompröv­ning av pris­sätt­ning av inter­na­tio­nella trans­ak­tio­ner

12 §   En begä­ran om ompröv­ning som avser pris­sätt­ning av inter­na­tio­nella trans­ak­tio­ner och för­an­leds av Skat­te­ver­kets beslut enligt lagen (2009:1289) om pris­sätt­nings­be­sked vid inter­na­tio­nella trans­ak­tio­ner, får komma in inom ett år från den dag då beslu­tet med­de­la­des.

Ompröv­ning av beslut om pre­li­mi­när skatt

13 §   En begä­ran om ompröv­ning av ett beslut om debi­te­ring av pre­li­mi­när skatt ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket före utgången av den sjätte måna­den efter beskatt­nings­å­ret.
Om beslu­tet med­de­las efter utgången av den fjärde måna­den efter beskatt­nings­å­ret, får begä­ran om ompröv­ning komma in inom två måna­der från den dag då beslu­tet med­de­la­des.

14 §   En begä­ran om ompröv­ning ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket före utgången av beskatt­nings­å­rets näst sista månad om den gäl­ler ett beslut om
   1. pre­li­mi­när A-​skatt,
   2. befri­else från skyl­dig­he­ten att göra skat­te­av­drag enligt 10 kap. 9 eller 10 §, eller
   3. skat­te­av­drag för hem­resa enligt 11 kap. 12 §.

15 §   Om den som ett beslut om pre­li­mi­när A-​skatt gäl­ler är för­satt i kon­kurs, får kon­kurs­boet begära ompröv­ning. Begä­ran ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket inom sådan tid som anges i 14 §.

Om ett beslut om pre­li­mi­när A-​skatt omfat­tar ersätt­ning som ska utmä­tas, får även Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten begära ompröv­ning.
Begä­ran ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket inom sådan tid som anges i 14 §.

Ompröv­ning av beslut om sär­skild inkomst­skat­te­re­do­vis­ning

16 §   En begä­ran om ompröv­ning av ett beslut om sär­skild inkomst­skat­te­re­do­vis­ning eller befri­else från skat­te­av­drag för sär­skild inkomst­skatt enligt 13 kap. 5 § första styc­ket 1 ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket före utgången av beskatt­nings­å­rets näst sista månad.

Ompröv­ning av beslut om ersätt­ning för kost­na­der för ombud, biträde eller utred­ning

17 §   En begä­ran om ompröv­ning av ett beslut om ersätt­ning för kost­na­der för ombud, biträde eller utred­ning, som har med­de­lats i sam­band med avgö­ran­det av det ärende som kost­na­derna hän­för sig till, ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket inom den tid som gäl­ler för begä­ran om ompröv­ning av avgö­ran­det i ären­det. I annat fall ska en begä­ran ha kom­mit in inom två måna­der från den dag då den som beslu­tet gäl­ler fick del av det.

Begä­ran om ompröv­ning som läm­nas till dom­stol

18 §   Om en begä­ran om ompröv­ning kom­mer in till all­män för­valt­nings­dom­stol i stäl­let för till Skat­te­ver­ket, ska dom­sto­len sända begä­ran till Skat­te­ver­ket och sam­ti­digt lämna upp­gift om vil­ken dag den kom in till dom­sto­len.

En begä­ran om ompröv­ning som kom­mer in för sent till Skat­te­ver­ket ska inte avvi­sas om den har kom­mit in till all­män för­valt­nings­dom­stol i rätt tid.

Ompröv­ning till för­del på ini­ti­a­tiv av Skat­te­ver­ket

19 §   Skat­te­ver­ket får på eget ini­ti­a­tiv ompröva ett beslut till för­del för den som beslu­tet gäl­ler.

Ompröv­ning till nack­del på ini­ti­a­tiv av Skat­te­ver­ket

Beslut som inte får omprö­vas till nack­del

20 §   Föl­jande beslut får inte omprö­vas till nack­del för den som beslu­tet gäl­ler:
   1. beslut om ansvar för skatt eller avgift enligt 59 kap., och
   2. beslut om skat­te­tillägg när skat­te­av­drag inte har gjorts.

Beslut som är möj­liga att åter­kalla får inte hel­ler omprö­vas till nack­del för den som beslu­tet gäl­ler.

Ompröv­nings­ti­den - huvud­re­geln

21 §   Ett beslut om ompröv­ning till nack­del för den som beslu­tet gäl­ler ska med­de­las inom två år från utgången av det kalen­derår då beskatt­nings­å­ret har gått ut (tvåårs­fris­ten).

För­längd ompröv­nings­tid på grund av för sen eller ute­bli­ven dekla­ra­tion

22 §   Om den som är dekla­ra­tions­skyl­dig läm­nar inkomst­de­kla­ra­tion eller skatte­de­kla­ra­tion efter utgången av året efter det kalen­derår då beskatt­nings­å­ret har gått ut, får ett beslut om ompröv­ning till nack­del för den som beslu­tet gäl­ler med­de­las inom ett år från den dag då dekla­ra­tio­nen kom in till Skat­te­ver­ket. Ett sådant beslut får dock bara med­de­las inom sex år från utgången av det kalen­derår då beskatt­nings­å­ret har gått ut.

För den som är skyl­dig att lämna tilläggs­skatte­de­kla­ra­tion gäl­ler första styc­ket om dekla­ra­tio­nen läm­nas efter utgången av andra året efter det kalen­derår då beskatt­nings­å­ret har gått ut.

Om den dekla­ra­tions­skyl­dige inte har läm­nat någon dekla­ra­tion, får beslu­tet med­de­las inom sex år från utgången av det kalen­derår då beskatt­nings­å­ret har gått ut.

Första-​​tredje styc­kena gäl­ler inte beslut om för­se­nings­av­gift.
Lag (2023:880).

För­se­nings­av­gift - annan utgångs­punkt för ompröv­nings­ti­den

23 §   Om beslu­tet avser för­se­nings­av­gift, ska tvåårs­fris­ten för ompröv­ning räk­nas från den dag då upp­gifts­skyl­dig­he­ten skulle ha full­gjorts.

Kon­troll­av­gift - annan utgångs­punkt för ompröv­nings­ti­den

24 §   Om beslu­tet avser kon­troll­av­gift enligt 50 kap. 1 eller 3 §, ska tvåårs­fris­ten för ompröv­ning räk­nas från den dag då beslu­tet om till­syn eller kon­troll­be­sök med­de­la­des.

Om beslu­tet avser kon­troll­av­gift enligt 50 kap. 7 §, ska tvåårs­fris­ten för ompröv­ning räk­nas från den dag då Skat­te­ver­ket kon­sta­te­rade att doku­men­ta­tions­skyl­dig­he­ten inte har full­gjorts.

Ompröv­ning till nack­del av beslut om rap­por­te­rings­av­gift

24 a §   Ett beslut om ompröv­ning av rap­por­te­rings­av­gift enligt 49 c kap. 1 eller 2 § till nack­del för den som beslu­tet gäl­ler ska med­de­las inom sex år från utgången av det kalen­derår då upp­gifts­skyl­dig­he­ten skulle ha full­gjorts. Lag (2023:638).

Ompröv­ning till nack­del av beslut om platt­forms­av­gift

24 b §   Ett beslut om ompröv­ning av platt­forms­av­gift till nack­del för den som beslu­tet gäl­ler ska med­de­las inom sex år från utgången av det kalen­derår då kon­troll­upp­gifts­skyl­dig­he­ten enligt 22 c kap. skulle ha full­gjorts. Lag (2022:1686).

Ompröv­ning till nack­del av beslut om rap­port­av­gift

24 c §   Ett beslut om ompröv­ning av rap­port­av­gift till nack­del för den som beslu­tet gäl­ler ska med­de­las inom sex år från utgången av det kalen­derår då beskatt­nings­å­ret har gått ut.
Lag (2023:880).

Ompröv­ning till nack­del av beslut om kon­to­av­gift

24 d §   Ett beslut om ompröv­ning av kon­to­av­gift till nack­del för den som beslu­tet gäl­ler ska med­de­las inom sex år från utgången av det kalen­derår då kon­troll­upp­gifts­skyl­dig­he­ten enligt 22 a och 22 b kap. skulle ha full­gjorts.
Lag (2024:1018).

Ompröv­ning till nack­del av beslut om ersätt­ning för kost­na­der

25 §   Ett beslut om ersätt­ning för kost­na­der i ett ärende hos Skat­te­ver­ket får omprö­vas till nack­del för den som beslu­tet gäl­ler bara om
   1. ersätt­ningen har beslu­tats med för högt belopp på grund av att den som beslu­tet gäl­ler har läm­nat fel­ak­tiga upp­gif­ter, eller
   2. det finns sär­skilda skäl.

Tvåårs­fris­ten för ompröv­ning ska räk­nas från den dag då beslu­tet om ersätt­ning med­de­la­des.

Ompröv­ning till nack­del av beslut om debi­te­ring av pre­li­mi­när skatt

26 §   Ett beslut om ompröv­ning till nack­del för den som beslu­tet gäl­ler som avser debi­te­ring av pre­li­mi­när skatt ska med­de­las inom sex måna­der från utgången av beskatt­nings­å­ret.

Efter­be­skatt­ning - ompröv­ning till nack­del efter tvåårs­fris­ten

27 §   Ett beslut om ompröv­ning till nack­del för den som beslu­tet gäl­ler av ett beslut om skatt eller avgift som avses i 2 kap. 2 § får med­de­las inom sex år från utgången av det kalen­derår då beskatt­nings­å­ret har gått ut (efter­be­skatt­ning) om
   1. ett beslut har bli­vit fel­ak­tigt eller inte fat­tats på grund av att den upp­gifts­skyl­dige
      a) under för­fa­ran­det har läm­nat orik­tig upp­gift till led­ning för egen beskatt­ning,
      b) har läm­nat orik­tig upp­gift i ett mål om egen beskatt­ning,
      c) inte har läm­nat en dekla­ra­tion eller låtit bli att lämna en begärd upp­gift, eller
      d) inte har läm­nat begärt varu­prov,
   2. en fel­räk­ning, fel­skriv­ning eller något annat uppen­bart för­bi­se­ende ska rät­tas,
   3. kon­troll­upp­gift som ska läm­nas utan före­läg­gande eller upp­gift om en betal­nings­mot­ta­gare som ska läm­nas i en arbets­gi­var­de­kla­ra­tion har sak­nats eller varit fel­ak­tig och den som upp­gif­ten ska läm­nas för inte har varit skyl­dig att lämna inkomst­de­kla­ra­tion,
   4. det för­an­leds av ett beslut i ett ärende eller mål
      a) om en annan skatt eller avgift som avses i 2 kap. 2 §, eller samma skatt eller avgift som avses i 2 kap. 2 §, men för en annan redo­vis­nings­pe­riod, ett annat beskatt­ningsår eller en annan per­son,
      b) om fas­tig­hets­tax­e­ring,
      c) om utländsk skatt eller om obli­ga­to­riska utländska soci­al­för­säk­rings­av­gif­ter som avses i 62 kap. 6 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229),
      d) enligt lagen (2005:807) om ersätt­ning för viss mer­vär­desskatt för kom­mu­ner, regi­o­ner, kom­munal­för­bund och sam­ord­nings­för­bund,
      e) om huruvida en inkomst ska bes­kat­tas enligt inkomst­skat­te­la­gen eller enligt lagen (1991:586) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta eller lagen (1991:591) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta artis­ter m.fl.,
      f) om Skat­te­ver­kets pris­sätt­nings­be­sked enligt lagen (2009:1289) om pris­sätt­nings­be­sked vid inter­na­tio­nella trans­ak­tio­ner eller beslut om änd­ring av sådant pris­sätt­nings­be­sked, eller
      g) om åter­kal­lelse av god­kän­nande för ton­na­ge­be­skatt­ning enligt 13 a kap. 10 § första styc­ket 2-4,
   5. en för­e­ning eller ett regi­stre­rat tros­sam­fund inte har genom­fört en inve­ste­ring inom den tid som före­skrivs i ett sådant beslut som avses i 7 kap. 9 § inkomst­skat­te­la­gen eller inte har följt ett annat vill­kor i beslu­tet, eller
   6. det för­an­leds av en upp­gift om skal­bo­lag enligt 31 kap. 14 §. Lag (2019:954).

När efter­be­skatt­ning inte får beslu­tas

28 §   Efter­be­skatt­ning får inte beslu­tas om
   1. Skat­te­ver­ket tidi­gare har beslu­tat om efter­be­skatt­ning avse­ende samma fråga, eller
   2. det är uppen­bart oskä­ligt.

Efter­be­skatt­ning enligt 27 § 1-3 får inte hel­ler beslu­tas om den avser ett obe­tyd­ligt skat­te­be­lopp eller avgifts­be­lopp.

För­kor­tad tid för efter­be­skatt­ning vid döds­fall

29 §   Om den som en efter­be­skatt­ning gäl­ler har avli­dit, får beslut om efter­be­skatt­ning inte med­de­las efter utgången av det andra året efter det kalen­derår då boupp­teck­ningen efter den avlidne gavs in för regi­stre­ring.

För­längd tid för efter­be­skatt­ning

30 §   Beslut om efter­be­skatt­ning enligt 27 § 4 får med­de­las inom sex måna­der från den dag då det beslut som för­an­le­der änd­ringen med­de­la­des.

Om anstånd med betal­ning av skatt eller avgift har bevil­jats i avvak­tan på beslut av kam­mar­rät­ten eller Högsta för­valt­nings­dom­sto­len med anled­ning av ett över­kla­gande, får beslut om efter­be­skatt­ning som avser skat­te­av­drag med­de­las senast andra året efter utgången av det kalen­derår då dom­sto­lens beslut med­de­la­des.

31 §   Beslut om efter­be­skatt­ning på grund av orik­tig upp­gift i ett ompröv­nings­ä­rende eller i ett mål om skatt eller avgift får med­de­las inom ett år från utgången av den månad då beslu­tet i ären­det eller målet har fått laga kraft.

32 §   Ett beslut om efter­be­skatt­ning får med­de­las inom ett år från utgången av det kalen­derår då
   1. den som efter­be­skatt­ningen gäl­ler
      a) del­gavs under­rät­telse om miss­tanke om brott som avser hans eller hen­nes beskatt­ning på sådant sätt som anges i 14 § andra styc­ket skat­te­brottsla­gen (1971:69),
      b) åta­la­des för sådant brott enligt skat­te­brottsla­gen, eller
      c) vid­tog en åtgärd på eget ini­ti­a­tiv enligt 12 § skat­te­brottsla­gen, eller
   2. det beslu­ta­des enligt 14 a § skat­te­brottsla­gen om för­läng­ning av tiden för att döma den som efter­be­skatt­ningen gäl­ler till påföljd.

Om den som efter­be­skatt­ningen gäl­ler har avli­dit, får beslu­tet dock inte med­de­las senare än sex måna­der efter döds­fal­let.

33 §   Ett beslut om efter­be­skatt­ning enligt 32 § första styc­ket 1 a, b eller 2 ska undan­rö­jas, om
   1. åtal inte väcks på grund av den för­un­der­sök­ning som har för­an­lett under­rät­tel­sen om brotts­miss­tanke eller beslu­tet om tids­för­läng­ning, eller
   2. åta­let läggs ned eller inte bifalls till någon del.

34 §   Ett beslut om efter­be­skatt­ning som gäl­ler en juri­disk per­son får med­de­las inom den tid som anges i 32 § eller undan­rö­jas enligt 33 §, om det som före­skrivs där gäl­ler den som har före­trätt den juri­diska per­so­nen.

Ompröv­ning av flera redo­vis­nings­pe­ri­o­der

35 §   Om en ompröv­ning av ett beslut om skat­te­av­drag, arbets­gi­var­av­gif­ter, mer­vär­desskatt eller punkt­skatt avser flera redo­vis­nings­pe­ri­o­der och det inte fram­går vilka peri­o­der skat­ten eller avgif­ten ska hän­fö­ras till, får en ompröv­ning som beslu­tas under beskatt­nings­å­ret hän­fö­ras till den senaste redo­vis­nings­pe­ri­o­den. Beslu­tas ompröv­ningen efter beskatt­nings­å­rets utgång, får änd­ringen hän­fö­ras till beskatt­nings­å­rets sista period.


67 kap. Över­kla­gande och änd­ring i beslut på grund av skat­te­av­tal

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - över­kla­gande av Skat­te­ver­kets beslut (2-11 §§),
   - över­kla­gande av den som beslu­tet gäl­ler (12-22 §§),
   - det all­männa ombu­dets över­kla­gande (23-25 §§),
   - över­kla­gande av för­valt­nings­rät­tens och kam­mar­rät­tens beslut (27-30 §§),
   - hand­lägg­ning vid dom­stol (31-37 §§),
   - änd­ring i beslut om skatt på grund av skat­te­av­tal (38 §), och
   - beslut av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer (39 §). Lag (2017:387).

Över­kla­gande av Skat­te­ver­kets beslut

Beslut som får över­kla­gas och vem som får över­klaga

2 §   Skat­te­ver­kets beslut i en fråga som har bety­delse för beskatt­ningen eller något annat för­hål­lande mel­lan en enskild och det all­männa får över­kla­gas av den som beslu­tet gäl­ler.

Den som beslu­tet gäl­ler får över­klaga även om beslu­tet inte är till nack­del för denne.

3 §   Hos Skat­te­ver­ket ska det fin­nas ett all­mänt ombud som utses av rege­ringen.

Det all­männa ombu­det får över­klaga beslut som avses i 2 §.

4 §   Om Skat­te­ver­ket har ansökt om före­trä­dar­an­svar enligt 59 kap. 16 §, får före­trä­da­ren över­klaga beslut som omfat­tas av ansö­kan inom den tid och på det sätt som gäl­ler för den juri­diska per­so­nen.

Beslut som inte får över­kla­gas

5 §   Föl­jande beslut får inte över­kla­gas. Beslut som avser
   1. befri­else från skyl­dig­he­ten att göra skat­te­av­drag enligt 10 kap. 10 § eller 13 kap. 5 § första styc­ket 1,
   2. före­läg­gande utan vite,
   3. revi­sion,
   4. till­syn över kas­sa­re­gis­ter,
   5. kon­troll­be­sök, eller
   6. anstånd enligt 63 kap. 23 §.

En gransk­nings­le­da­res beslut om bevis­säk­ring enligt 45 kap. 14 § första styc­ket eller beslut om att ta egen­dom i för­var enligt 46 kap. 16 § första styc­ket får inte över­kla­gas.

Skat­te­ver­kets beslut över­kla­gas till för­valt­nings­rät­ten med ett undan­tag

6 §   Skat­te­ver­kets beslut över­kla­gas till för­valt­nings­rät­ten.
Skat­te­ver­kets eller en annan myn­dig­hets beslut om befri­else från betal­nings­skyl­dig­het enligt 60 kap. 1 § över­kla­gas dock till rege­ringen.

Behö­rig för­valt­nings­rätt för fysiska per­so­ner

7 §   Ett beslut som gäl­ler en fysisk per­son över­kla­gas till den för­valt­nings­rätt inom vars dom­krets per­so­nen hade sin hem­orts­kom­mun det år då beslu­tet fat­ta­des.

Behö­rig för­valt­nings­rätt för juri­diska per­so­ner

8 §   Beslut som gäl­ler juri­diska per­so­ner över­kla­gas enligt föl­jande upp­ställ­ning:

Beslut som gäller        överklagas till den 
                förvaltningsrätt
1. ett svenskt handelsbolag    inom vars domkrets bolaget 
                enligt uppgift i 
                handelsregistret hade sitt 
                huvudkontor den 1 november året 
                före det år då beslutet fattades
2. en euro­pe­isk eko­no­misk
intressegruppering        inom vars domkrets 
                intressegrupperingen hade sitt 
                säte den 1 november året före 
                det år då beslutet fattades
3. en euro­pe­isk grup­pe­ring
för territoriellt samarbete    inom vars domkrets grupperingen 
                hade sitt säte den 1 november 
                året före det år då beslutet 
                fattades
4. ett kon­sor­tium för euro­pe­isk
forskningsinfrastruktur        inom vars domkrets konsortiet 
                hade sitt säte den 1 november 
                året före det år då beslutet 
                fattades
5. ett euro­pe­iskt poli­tiskt
parti                inom vars domkrets partiet 
                hade sitt säte den 1 november 
                året före det år då beslutet 
                fattades
6. en euro­pe­isk poli­tisk
stiftelse            inom vars domkrets den europeiska 
                politiska stiftelsen hade sitt 
                säte den 1 november året före det 
                år då beslutet fattades
7. ett dödsbo            som senast var behörig att pröva 
                ett överklagande som gällde den 
                avlidne
8. någon annan juri­disk
person än som avses i 1-7    inom vars domkrets styrelsen 
                hade sitt säte eller, om sådant 
                saknas, förvaltningen utövades 
                den 1 november året före det år 
                då beslutet fattades
9. en juri­disk per­son som inte är ett dödsbo och som har bil­dats efter den 1 novem­ber året före det år då beslu­tet
fattades            inom vars domkrets huvudkontoret 
                eller sätet var beläget eller, 
                om huvudkontor och säte saknas, 
                förvaltningen utövades då den 
                juridiska personen bildades
10. en juri­disk per­son som
har upplösts             som senast var behörig.
Lag (2016:1061).

9 §   Föl­jande beslut får över­kla­gas till den för­valt­nings­rätt som ska pröva moder­fö­re­ta­gets eller den juri­diska per­so­nens över­kla­gande. Beslut som gäl­ler
   1. före­tag eller annan näringsid­kare inom en kon­cern och moder­fö­re­ta­get i kon­cer­nen,
   2. två eller flera före­tag eller andra näringsid­kare inom en kon­cern,
   3. delä­gare i en juri­disk per­son och den juri­diska per­so­nen, eller
   4. två eller flera delä­gare i en juri­disk per­son.

Första styc­ket gäl­ler bara om över­kla­gan­dena sker sam­ti­digt och stö­der sig på väsent­li­gen samma grund.

10 §   Bestäm­mel­serna i 7 och 8 §§ gäl­ler inte, om rege­ringen har med­de­lat före­skrif­ter om att beslut i vissa ären­den ska tas upp av någon annan för­valt­nings­rätt.

Skat­te­ver­ket eller det all­männa ombu­det är mot­part

11 §   Skat­te­ver­ket är kla­gan­dens mot­part efter det att hand­ling­arna i målet har över­läm­nats till för­valt­nings­rät­ten.

Om det all­männa ombu­det har över­kla­gat Skat­te­ver­kets beslut i en fråga, förs dock det all­män­nas talan av ombu­det. Det all­männa ombu­det för även det all­män­nas talan i mål om ersätt­ning för kost­na­der för ombud, biträde eller utred­ning om ombu­det har över­kla­gat beslu­tet i den fråga som kost­na­derna hän­för sig till.

Över­kla­gande av den som beslu­tet gäl­ler

Tiden för över­kla­gande - huvud­re­geln

12 §   Ett över­kla­gande ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast det sjätte året efter utgången av det kalen­derår då beskatt­nings­å­ret har gått ut.

Över­kla­gan­det ska dock ha kom­mit in inom två måna­der från den dag då den som beslu­tet gäl­ler fick del av det om beslu­tet avser
   1. regi­stre­ring,
   2. på vil­ket sätt pre­li­mi­när skatt ska beta­las,
   3. god­kän­nande för ton­na­ge­be­skatt­ning eller åter­kal­lelse av god­kän­nande för ton­na­ge­be­skatt­ning,
   4. uppgifts-​​ eller doku­men­ta­tions­skyl­dig­het,
   5. dekla­ra­tions­om­bud,
   6. tvångs­åt­gär­der,
   7. åter­kal­lel­se­av­gift,
   8. kon­to­av­gift eller doku­men­ta­tions­av­gift,
   9. rap­por­te­rings­av­gift,
   10. platt­forms­av­gift,
   11. kon­troll­av­gift,
   12. säker­het för slut­lig skatt för skal­bo­lag,
   13. betal­ning eller åter­be­tal­ning av skatt eller avgift,
   14. verk­stäl­lig­het, eller
   15. avvis­ning av en begä­ran om ompröv­ning eller ett över­kla­gande eller någon annan lik­nande åtgärd.
Lag (2024:1018).

För­längd tid för över­kla­gande av beslut som med­de­las sent

13 §   Om ett beslut har med­de­lats efter den 30 juni det sjätte året efter utgången av det kalen­derår då beskatt­nings­å­ret har gått ut och den som beslu­tet gäl­ler har fått del av det efter utgången av okto­ber månad samma år, får ett över­kla­gande komma in inom två måna­der från den dag då den som beslu­tet gäl­ler fick del av det.

För­längd tid för över­kla­gande av beslut om skat­te­tillägg

14 §   Ett beslut om skat­te­tillägg får över­kla­gas så länge beslu­tet i den fråga som har för­an­lett skat­te­tilläg­get inte har fått laga kraft.

För­längd tid för över­kla­gande av beslut om åter­kal­lel­se­av­gift

14 a §   Ett beslut om åter­kal­lel­se­av­gift får över­kla­gas så länge beslu­tet om åter­kal­lelse av god­kän­nande för ton­na­ge­be­skatt­ning enligt 13 a kap. 10 § första styc­ket 2-4 eller de beslut om beskatt­ning som för­an­leds av beslu­tet om åter­kal­lelse av god­kän­nande för ton­na­ge­be­skatt­ning inte har fått laga kraft. Lag (2016:888).

För­längd tid för över­kla­gande av beslut om rap­port­av­gift

14 b §   Ett beslut om rap­port­av­gift som har sam­band med en fråga i ett beslut om tilläggs­skatt får över­kla­gas så länge beslu­tet om tilläggs­skatt inte har fått laga kraft.
Lag (2023:880).

Över­kla­gande av beslut om pre­li­mi­när skatt

15 §   Ett över­kla­gande av ett beslut om debi­te­ring av pre­li­mi­när skatt ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket före utgången av den sjätte måna­den efter beskatt­nings­å­ret.

Om beslu­tet med­de­las efter utgången av den fjärde måna­den efter beskatt­nings­å­ret, får över­kla­gan­det komma in inom två måna­der från den dag då beslu­tet med­de­la­des.

16 §   Ett över­kla­gande ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket före utgången av beskatt­nings­å­rets näst sista månad om det gäl­ler ett beslut om
   1. pre­li­mi­när A-​skatt,
   2. befri­else från skyl­dig­he­ten att göra skat­te­av­drag enligt 10 kap. 9 §, eller
   3. skat­te­av­drag för hem­resa enligt 11 kap. 12 §.
Lag (2020:858).

Över­kla­gande av beslut om sär­skild inkomst­skat­te­re­do­vis­ning

17 §   Ett över­kla­gande av ett beslut om sär­skild inkomst­skat­te­re­do­vis­ning ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket före utgången av beskatt­nings­å­rets näst sista månad.
Lag (2020:858).

Över­kla­gande av beslut om ersätt­ning för kost­na­der för ombud, biträde eller utred­ning

18 §   Ett över­kla­gande av ett beslut om ersätt­ning för kost­na­der för ombud, biträde eller utred­ning, som har med­de­lats i sam­band med avgö­ran­det av det ärende som kost­na­derna hän­för sig till, ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket inom den tid som gäl­ler för över­kla­gande av avgö­ran­det i ären­det. I annat fall ska ett över­kla­gande ha kom­mit in inom två måna­der från den dag då den som beslu­tet gäl­ler fick del av det.

Över­kla­gande som läm­nas till dom­stol och rät­tids­pröv­ning

19 §   Om ett över­kla­gande kom­mer in till all­män för­valt­nings­dom­stol i stäl­let för till Skat­te­ver­ket, ska dom­sto­len sända över­kla­gan­det till Skat­te­ver­ket och sam­ti­digt lämna upp­gift om vil­ken dag över­kla­gan­det kom in till dom­sto­len.

Skat­te­ver­ket ska pröva om ett över­kla­gande har kom­mit in i rätt tid. Om ett över­kla­gande har kom­mit in för sent, ska Skat­te­ver­ket avvisa det.

Ett över­kla­gande ska dock inte avvi­sas om
   1. för­se­ningen beror på att Skat­te­ver­ket har läm­nat den som beslu­tet gäl­ler en fel­ak­tig under­rät­telse om hur man över­kla­gar, eller
   2. det i rätt tid har kom­mit in till en all­män för­valt­nings­dom­stol.

Ompröv­ning av det över­kla­gade beslu­tet

20 §   Om över­kla­gan­det inte ska avvi­sas och det inte finns hin­der mot ompröv­ning, ska Skat­te­ver­ket sna­rast ompröva det över­kla­gade beslu­tet.

21 §   Ett över­kla­gande för­fal­ler om Skat­te­ver­ket änd­rar det över­kla­gade beslu­tet så som den kla­gande begär. Om Skat­te­ver­ket änd­rar beslu­tet på något annat sätt, ska över­kla­gan­det anses omfatta det nya beslu­tet. Det­samma gäl­ler om Skat­te­ver­ket på eget ini­ti­a­tiv omprö­var det över­kla­gade beslu­tet i en fråga som omfat­tas av över­kla­gan­det till nack­del för den som beslu­tet gäl­ler.

Över­läm­nande av hand­lingar till för­valt­nings­rät­ten

22 §   Om ett över­kla­gande var­ken avvi­sas eller för­fal­ler, ska Skat­te­ver­ket över­lämna hand­ling­arna i ären­det till för­valt­nings­rät­ten.

Det all­männa ombu­dets över­kla­gande

23 §   Ett över­kla­gande från det all­männa ombu­det ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket inom den tid som gäl­ler för ompröv­ning på ini­ti­a­tiv av Skat­te­ver­ket eller, om den tiden har gått ut, inom två måna­der från den dag då det över­kla­gade beslu­tet med­de­la­des.

Bestäm­mel­serna i 19 och 22 §§ gäl­ler när det all­männa ombu­det över­kla­gar.

24 §   Om det all­männa ombu­det över­kla­gar ett beslut om efter­be­skatt­ning eller ett beslut om skat­te­tillägg som har med­de­lats sam­ti­digt och yrkar änd­ring till nack­del för den som beslu­tet gäl­ler, ska över­kla­gan­det ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket inom två måna­der från den dag då beslu­tet med­de­la­des. Det­samma gäl­ler om det all­männa ombu­det yrkar att skat­te­tillägg ska tas ut.

Det som sägs i första styc­ket om skat­te­tillägg gäl­ler även åter­kal­lel­se­av­gift. Lag (2016:888).

25 §   Om det all­männa ombu­det över­kla­gar ett beslut i en fråga som har för­an­lett att skat­te­tillägg eller åter­kal­lel­se­av­gift har tagits ut och över­kla­gan­det är till nack­del för den som beslu­tet gäl­ler, ska ombu­det sam­ti­digt även ta upp frå­gan om skat­te­tillägg eller åter­kal­lel­se­av­gift. Lag (2016:888).

Över­kla­gande av för­valt­nings­rät­tens och kam­mar­rät­tens beslut

26 §   Har upp­hävts genom lag (2017:387).

Pröv­nings­till­stånd i kam­mar­rät­ten

27 §   Det krävs pröv­nings­till­stånd för att kam­mar­rät­ten ska pröva ett över­kla­gande om för­valt­nings­rät­tens beslut avser
   1. regi­stre­ring,
   2. pre­li­mi­när skatt,
   3. sär­skild inkomst­skat­te­re­do­vis­ning,
   4. anstånd med att lämna dekla­ra­tion eller sär­skild upp­gift,
   5. undan­tag från skyl­dig­he­ten att använda kas­sa­re­gis­ter enligt 39 kap. 9 §,
   6. dekla­ra­tions­om­bud,
   7. kon­troll­av­gift,
   8. betal­ning eller åter­be­tal­ning av skatt eller avgift med undan­tag för beslut om åter­be­tal­ning på grund av skat­te­fri­het enligt 64 kap. 6 §, eller
   9. ersätt­ning för kost­na­der för ställd säker­het enligt 58 kap. 4 § eller 63 kap. 10 §.

Tiden för över­kla­gande

28 §   Ett över­kla­gande av för­valt­nings­rät­tens eller kam­mar­rät­tens beslut ska ha kom­mit in inom två måna­der från den dag då den som beslu­tet gäl­ler fick del av det.

Över­kla­gan­det ska dock ha kom­mit in inom tre vec­kor från den dag då den som beslu­tet gäl­ler fick del av det om beslu­tet avser
   1. dekla­ra­tions­om­bud,
   2. tvångs­åt­gär­der, eller
   3. ersätt­ning för kost­na­der för ombud, biträde eller utred­ning om beslu­tet inte har med­de­lats i sam­band med avgö­ran­det av det ärende som kost­na­derna hän­för sig till.

Om Skat­te­ver­ket eller det all­männa ombu­det över­kla­gar, ska tiden för över­kla­gande räk­nas från den dag då beslu­tet med­de­la­des.

Anslut­nings­ö­ver­kla­gande

29 §   Om någon som var part i för­valt­nings­rät­ten eller kam­mar­rät­ten över­kla­gar, får också mot­par­ten komma in med ett över­kla­gande även om tiden för över­kla­gande har gått ut. Ett sådant över­kla­gande ska ha kom­mit in inom en månad från utgången av tiden för över­kla­gande för den som över­kla­gade först.
Över­kla­gan­det ska dock ha kom­mit in inom en vecka från utgången av tiden för den som över­kla­gade först om beslu­tet avser
   1. dekla­ra­tions­om­bud,
   2. tvångs­åt­gär­der, eller
   3. ersätt­ning för kost­na­der för ombud, biträde eller utred­ning om beslu­tet inte har med­de­lats i sam­band med avgö­ran­det av det ärende som kost­na­derna hän­för sig till.

Åter­kal­las eller för­fal­ler det första över­kla­gan­det, för­fal­ler även det senare över­kla­gan­det.
Det all­männa får över­klaga till för­del för den som beslu­tet gäl­ler

30 §   Skat­te­ver­ket och det all­männa ombu­det får över­klaga till för­del för den som ett beslut gäl­ler.

Hand­lägg­ning vid dom­stol

Änd­ring av talan

31 §   Den som har över­kla­gat får inte ändra sin talan i andra fall än som anges i 32 och 33 §§.

Det ska dock inte anses vara en änd­ring av talan när kla­gan­den
   1. inskrän­ker sin talan, eller
   2. åbe­ro­par en ny omstän­dig­het till stöd för sin talan utan att frå­gan som ska prö­vas änd­ras.

32 §   Den som har över­kla­gat får yrka något nytt under för­ut­sätt­ning att någon ny fråga inte tas upp i målet.

I mål i för­valt­nings­rät­ten får den som har över­kla­gat ta upp en ny fråga om
   1. det görs före utgången av över­kla­gan­de­ti­den,
   2. den nya frå­gan har sam­band med den fråga som ska prö­vas, och
   3. för­valt­nings­rät­ten anser att den nya frå­gan utan olä­gen­het kan prö­vas i målet.

33 §   Den som har över­kla­gat ett beslut i en fråga som har för­an­lett skat­te­tillägg får även ta upp frå­gan om skat­te­tillägg om dom­sto­len anser att skat­te­tilläg­get utan olä­gen­het kan prö­vas i målet.

Det som sägs i första styc­ket om skat­te­tillägg gäl­ler även åter­kal­lel­se­av­gift och rap­port­av­gift. Lag (2023:880).

34 §   Om en dom­stol inte prö­var en ny fråga eller en fråga om skat­te­tillägg, åter­kal­lel­se­av­gift eller rap­port­av­gift, ska dom­sto­len över­lämna frå­gan till Skat­te­ver­ket för ompröv­ning.
Lag (2023:880).

Del­dom

35 §   Om det finns flera frå­gor i ett mål, får dom­sto­len besluta sär­skilt i någon av frå­gorna trots att hand­lägg­ningen av övriga frå­gor inte är klar.

Mel­lan­dom

36 §   Om det är lämp­ligt med hän­syn till utred­ningen i ett mål, får dom­sto­len besluta sär­skilt om
   1. en eller flera omstän­dig­he­ter som var för sig har ome­del­bar bety­delse för utgången i målet, eller
   2. hur en upp­kom­men fråga, som främst har bety­delse för rätts­tillämp­ningen, ska bedö­mas vid avgö­ran­det av målet.

Dom­sto­len bestäm­mer om beslu­tet ska få över­kla­gas direkt eller först i sam­band med dom­sto­lens beslut i själva målet.

Om dom­sto­len bestäm­mer att ett sär­skilt beslut får över­kla­gas direkt, får dom­sto­len besluta att målet i övrigt ska vila till dess att det sär­skilda beslu­tet har fått laga kraft.

Munt­lig för­hand­ling

37 §   För­valt­nings­rätt och kam­mar­rätt ska hålla munt­lig för­hand­ling i ett mål om sär­skilda avgif­ter om en enskild begär det. Munt­lig för­hand­ling behö­ver dock inte hål­las, om avgift inte kom­mer att tas ut.

Änd­ring i beslut om skatt på grund av skat­te­av­tal

38 §   Om en bestäm­melse i ett skat­te­av­tal som Sve­rige har ingått med en annan stat leder till att ett beslut om skatt ska änd­ras, får rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer vidta sådan änd­ring.

Beslut av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer

39 §   Beslut som med­de­las av rege­ringen får inte över­kla­gas.
Det­samma gäl­ler beslut enligt 38 § och 63 kap. 4 § andra styc­ket som med­de­las av den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.


AVDEL­NING XVI. VERK­STÄL­LIG­HET


68 kap. Besluts verk­ställ­bar­het

Huvud­re­geln

1 §   Beslut enligt denna lag gäl­ler ome­del­bart.

Undan­ta­gen

2 §   Ersätt­ning för kost­na­der för ombud, biträde eller utred­ning, eller stäl­lande av säker­het får inte beta­las ut för­rän beslu­tet har fått laga kraft mot Skat­te­ver­ket.

3 §   Om det anges i beslu­tet, gäl­ler föl­jande beslut inte ome­del­bart:
   1. beslut om åter­kal­lelse av god­kän­nande som dekla­ra­tions­om­bud enligt 6 kap. 8 §,
   2. beslut om bevis­säk­ring, och
   3. beslut om att undanta upp­gift eller hand­ling från kon­troll.


69 kap. Verk­stäl­lig­het av beslut om bevis­säk­ring och betal­nings­säk­ring

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - bevis­säk­ring (2-12 §§),
   - betal­nings­säk­ring (13-15 §§),
   - stäl­lande av säker­het (16 §),
   - när ställd säker­het får tas i anspråk (17 §), och
   - över­kla­gande (18 §).

Bevis­säk­ring

2 §   Ett beslut om bevis­säk­ring upp­hör att gälla om verk­stäl­lig­he­ten inte påbör­jas inom en månad från dagen för beslu­tet.

3 §   Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten verk­stäl­ler beslut om bevis­säk­ring på begä­ran av gransk­nings­le­da­ren. Gransk­nings­le­da­ren får dock verk­ställa beslut om bevis­säk­ring i verk­sam­hets­lo­ka­ler, om det kan ske obe­hind­rat.

4 §   Verk­stäl­lig­het av beslut om bevis­säk­ring ska genom­fö­ras så att den inte vål­lar den som beslu­tet gäl­ler större kost­na­der eller olä­gen­he­ter än vad som är nöd­vän­digt. Utan sär­skilda skäl får ett beslut inte verk­stäl­las mel­lan kl. 19.00 och kl. 8.00.

För­ut­sätt­ningar för verk­stäl­lig­het

5 §   Föl­jande beslut om bevis­säk­ring får verk­stäl­las utan att den som beslu­tet gäl­ler har under­rät­tats om beslu­tet:
   1. beslut att ta om hand hand­lingar enligt 45 kap. 4 eller 5 §, och
   2. beslut om för­seg­ling enligt 45 kap. 12 §.

Om den som beslu­tet gäl­ler inte har under­rät­tats om beslu­tet innan det verk­ställs, ska under­rät­telse läm­nas ome­del­bart efter verk­stäl­lig­he­ten.

6 §   Andra beslut om bevis­säk­ring än de som anges i 5 § får inte verk­stäl­las för­rän den som beslu­tet gäl­ler har under­rät­tats om beslu­tet.

Om det finns syn­ner­liga skäl, får dock beslu­tet verk­stäl­las även om den som beslu­tet gäl­ler inte har gått att nå.

7 §   Den som ska under­rät­tas om ett beslut om bevis­säk­ring innan det verk­ställs ska ges skä­lig tid att inställa sig och till­kalla ombud eller biträde. Det gäl­ler dock inte om
   1. bevis­säk­ringen där­i­ge­nom för­dröjs väsent­ligt, eller
   2. det finns en påtag­lig risk för att ända­må­let med bevis­säk­ringen annars inte upp­nås.

Befo­gen­he­ter och begräns­ningar vid verk­stäl­lig­he­ten

8 §   När en hand­ling tas om hand får även pärm, mapp eller lik­nande för­va­rings­ma­te­rial tas med.

Om en upp­tag­ning som kan upp­fat­tas bara med tek­niska hjälp­me­del tas om hand, ska ett exem­plar läm­nas kvar om det är möj­ligt.

9 §   Tek­niska hjälp­me­del som finns där beslu­tet verk­ställs får använ­das om det är nöd­vän­digt.

Om det finns syn­ner­liga skäl får tek­niska hjälp­me­del tas om hand.

10 §   Vid verk­stäl­lig­het som avser upp­tag­ning som kan upp­fat­tas bara med tek­niska hjälp­me­del gäl­ler de begräns­ningar som anges i 41 kap. 10 § fjärde styc­ket.

Kro­no­fog­de­myn­dig­he­tens befo­gen­het att använda tvång

11 §   Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten får genom­söka en lokal, en för­va­rings­plats eller ett annat utrymme.

Om ett utrymme som behö­ver genom­sö­kas är till­slu­tet, får Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten öppna lås eller ta sig in på annat sätt.
Myn­dig­he­ten får även i övrigt använda tvång om det kan anses befo­gat med hän­syn till omstän­dig­he­terna.

Våld mot per­son får dock använ­das bara om Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten möter mot­stånd och det med hän­syn till ända­må­let med beslu­tet om bevis­säk­ring kan anses för­svar­ligt.

Åter­läm­nande av hand­lingar

12 §   Gransk­nings­le­da­ren ska lämna till­baka hand­lingar och annat som har tagits om hand så snart de inte längre behövs.

Om den som beslu­tet om bevis­säk­ring gäl­ler har för­satts i kon­kurs när hand­ling­arna ska läm­nas till­baka, ska gransk­nings­le­da­ren
   1. över­lämna hand­ling­arna till kon­kurs­för­val­ta­ren, och
   2. under­rätta den som beslu­tet om bevis­säk­ring gäl­ler om att hand­ling­arna har över­läm­nats till kon­kurs­för­val­ta­ren.

Betal­nings­säk­ring

13 §   Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten verk­stäl­ler beslut om betal­nings­säk­ring på begä­ran av Skat­te­ver­ket.

14 §   Om ett beslut om betal­nings­säk­ring upp­hävs, ska den egen­dom som beslu­tet avser ome­del­bart läm­nas till­baka.
För­valt­nings­rät­ten eller kam­mar­rät­ten får dock besluta att egen­do­men ska omfat­tas av betal­nings­säk­ring till dess att beslu­tet om upp­hä­vande har fått laga kraft.

15 §   I fråga om verk­stäl­lig­he­ten tilläm­pas bestäm­mel­serna i utsök­nings­bal­ken om
   - exe­ku­tiv myn­dig­het m.m. i 1 kap.,
   - för­fa­ran­det hos Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten i 2 kap.,
   - utmät­ning i 4 kap. 2-9 och 12-19 §§, 22 § första och tredje styc­kena, 24 och 25 §§, 29 § andra styc­ket, 31 och 33-35 §§,
   - undan­tag från utmät­ning i 5 kap.,
   - säker­stäl­lande av utmät­ning i 6 kap.,
   - beskriv­ning och vär­de­ring av utmätt fas­tig­het m.m. i 12 kap. 3-5 §§,
   - för­valt­ning av utmätt fas­tig­het i 12 kap. 6-10 §§,
   - verk­stäl­lig­het av beslut om kvar­stad för ford­ran i 16 kap. 14 § första och tredje styc­kena samt 15 §, och
   - för­rätt­nings­kost­na­der i 17 kap. 9 § första styc­ket.

Stäl­lande av säker­het

16 §   Om ett beslut om betal­nings­säk­ring har över­läm­nats till Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten för verk­stäl­lig­het, får myn­dig­he­ten ta emot säker­het som den betal­nings­skyl­dige eller, där den betal­nings­skyl­dige kan antas medge det, någon annan erbju­der sig att ställa.

När ställd säker­het får tas i anspråk

17 §   Ställd säker­het får tas i anspråk när den tids­pe­riod som betal­nings­skyl­dig­he­ten avser har gått ut eller vid den senare tid­punkt som Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten har med­gett.

Över­kla­gande

18 §   I fråga om över­kla­gande av Kro­no­fog­de­myn­dig­he­tens beslut tilläm­pas bestäm­mel­serna om över­kla­gande i 18 kap.
utsök­nings­bal­ken.


70 kap. Indriv­ning

Begä­ran om indriv­ning

1 §   Om ett skat­te­be­lopp eller avgifts­be­lopp inte har beta­lats i rätt tid, ska ford­ran läm­nas till Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten för indriv­ning, om
   1. det obe­talda belop­pet upp­går till
      a) minst 10 000 kro­nor för en betal­nings­skyl­dig som ska lämna skatte­de­kla­ra­tion eller är god­känd för F-​skatt,
      b) minst 2 000 kro­nor för andra betal­nings­skyl­diga, och
   2. den betal­nings­skyl­dige har upp­ma­nats att betala belop­pet.

En ford­ran på en betal­nings­skyl­dig som avses i första styc­ket 1 a ska också läm­nas för indriv­ning, om ett belopp på minst 2 000 kro­nor har varit obe­talt under en längre tid trots att den betal­nings­skyl­dige har upp­ma­nats att betala belop­pet.

2 §   Om det finns sär­skilda skäl får Skat­te­ver­ket
   1. avstå från att lämna en ford­ran för indriv­ning, och
   2. lämna en ford­ran för indriv­ning även om för­ut­sätt­ning­arna enligt 1 § inte är upp­fyllda.

3 §   Vid indriv­ning får verk­stäl­lig­het enligt utsök­nings­bal­ken ske.

Ränta

4 §   Om en ford­ran på skatt eller avgift har läm­nats för indriv­ning, ska Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten beräkna rän­tan enligt 65 kap. 13 § andra styc­ket för tiden efter över­läm­nan­det och driva in den.

Åter­ta­gande av en ford­ran från indriv­ning

5 §   Skat­te­ver­ket ska återta en ford­ran på skatt eller avgift från indriv­ning om
   1. anstånd bevil­jas med betal­ningen, eller
   2. ford­ran sätts ned eller undan­röjs.

När under­skott som inte läm­nas för indriv­ning ska falla bort

6 §   Ett under­skott på ett skat­te­konto som, utan hän­syn till kost­nads­ränta, under­sti­ger 2 000 kro­nor ska falla bort om under­skot­tet har varit obe­talt i minst fem år och inga andra belopp än kost­nads­ränta har regi­stre­rats på kon­tot under samma tid.

Om ett under­skott ska falla bort, gäl­ler det även kost­nads­rän­tan.


71 kap. Övriga bestäm­mel­ser om verk­stäl­lig­het

När säker­het tas i anspråk

1 §   Om Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten beslu­tar att ställd säker­het ska tas i anspråk enligt 46 kap. 18 § eller 69 kap. 17 §, ska 13 § lagen (1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m.
tilläm­pas.

Det­samma gäl­ler om Skat­te­ver­ket beslu­tar att ställd säker­het enligt 58 kap. 1 § eller 63 kap. 8 § ska tas i anspråk. Det som sägs om Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten i 13 § lagen om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m. gäl­ler då i stäl­let Skat­te­ver­ket.

För­bud mot över­lå­telse

2 §   En ford­ran på skatt eller avgift som ska beta­las till­baka eller ersätt­ning för kost­na­der för stäl­lande av säker­het får inte över­lå­tas innan belop­pet kan beta­las ut.

En ford­ran på skatt som ska föras över till en annan stat enligt 64 kap. 7 eller 8 § får inte över­lå­tas.

3 §   En ford­ran som avses i 2 § första styc­ket får utmä­tas trots att den inte får över­lå­tas.

Om ford­ran avser skatt eller avgift som ska beta­las till­baka enligt 64 kap. 2 § första styc­ket 2 a, får utmät­ning dock göras först efter det att Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten har fått till­fälle att ta ford­ran i anspråk enligt lagen (1985:146) om avräk­ning vid åter­be­tal­ning av skat­ter och avgif­ter.
Bestäm­mel­serna i 5 kap. 1-3 §§ utsök­nings­bal­ken tilläm­pas inte vid utmät­ning av en ford­ran på skat­ter eller avgif­ter som ska beta­las till­baka.

För­bud mot kvitt­ning

4 §   Skat­te­ver­ket får inte full­göra skyl­dig­he­ten att betala ut bevil­jad ersätt­ning för kost­na­der för ombud, biträde eller utred­ning genom att kvitta ford­ran på ersätt­ning mot den enskil­des sam­man­lagda skat­tes­kuld.


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2011:1244
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2012. Lagen tilläm­pas första gången enligt föl­jande upp­ställ­ning:

När det gäller                  tillämpas lagen första gången på
a) F-​skatt, sär­skild A-​skatt
och slutlig skatt               skatt som avser beskattningsår
                                som börjar den 1 februari 2012
b) arbetsgivaravgifter          avgifter som avser
                                redovisningsperioden januari
                                2012
c) skatteavdrag                 skatt som ska dras av från
                                ersättningar som betalas ut
                                efter utgången av 2011
d) mer­vär­desskatt och punkt­skatt:

- för redovisningsperioder      skatt som avser
                                redovisningsperioder som börjar
                                den 1 januari 2012 eller, om
                                redovisningsperioden är ett
                                beskattningsår, den
                                redovisningsperiod som börjar
                                den 1 februari 2012
- för för­värv och hän­del­ser som med­för skatt­skyl­dig­het och som inte ska hän­fö­ras
till redovisningsperioder       skatt som avser förvärv och
                                händelser som genomförs
                                respektive inträffar efter
                                utgången av 2011
e) särskild inkomstskatt        inkomster som kommer den
                                skattskyldige till del efter
                                utgången av 2011
f) kon­troll­upp­gif­ter och
informationsuppgifter           uppgifter som avser kalenderåret
                                2013
g) åta­gande:

- enligt 23 kap. 6 §            pensionsförsäkringsavtal och
                                avtal om tjänstepension som har
                                ingåtts efter utgången av 2012
- enligt 23 kap. 7 §            åtaganden som lämnas efter
                                utgången av 2012
h) sär­skilda upp­gif­ter:

- enligt 33 kap. 8 §            uppgifter som avser kalenderåret
                                2013
- enligt 33 kap. 9 §            uppgifter som avser beslut som
                                meddelas efter utgången av 2012
- övriga särskilda uppgifter    uppgifter som avser
                                beskattningsår som börjar den
                                1 februari 2012
i) peri­o­diska sam­man­ställ­ningar upp­gif­ter som avser första
                                kalendermånaden 2012 eller
                                första kalenderkvartalet 2012
j) ersätt­ning för kost­na­der för ombud, biträde eller
utredning                       kostnader i ärenden och mål som
                                inleds efter utgången av 2011.
Lag (2011:1289).
   2. Den som vid utgången av 2011 har ett skat­te­konto enligt skat­te­be­tal­nings­la­gen (1997:483) ska vid ingången av 2012 anses ha ett skat­te­konto enligt skat­te­för­fa­ran­de­la­gen.
Ingå­ende saldo enligt skat­te­för­fa­ran­de­la­gen är utgå­ende saldo enligt skat­te­be­tal­nings­la­gen.
   3. Den som vid utgången av 2011 har en sam­man­lagd skat­tes­kuld enligt 16 kap. 9 § skat­te­be­tal­nings­la­gen (1997:483) ska vid ingången av 2012 anses ha en lika stor sam­man­lagd skat­tes­kuld enligt 62 kap. 11 §.
   4. På ett skat­te­konto enligt skat­te­för­fa­ran­de­la­gen ska även regi­stre­ringar enligt skat­te­be­tal­nings­la­gen (1997:483) göras.
   5. Den som vid utgången av 2011 är regi­stre­rad som dekla­ra­tions­om­bud enligt 5 § lagen (2005:1117) om dekla­ra­tions­om­bud ska vid ingången av 2012 anses vara god­känd som dekla­ra­tions­om­bud enligt 6 kap. 6 §.
   6. Den som vid utgången av 2011 har en F-​skattse­del ska vid ingången av 2012 anses vara god­känd för F-​skatt enligt 9 kap. 1 §. Om F-​skattse­deln har utfär­dats under vill­kor att den får åbe­ro­pas bara i per­so­nens närings­verk­sam­het, ska per­so­nen anses vara god­känd för F-​skatt med vill­kor enligt 9 kap. 3 §.
   7. Ett inne­hav av F-​skattse­del före den 1 janu­ari 2012 ska vid tillämp­ningen av skat­te­för­fa­ran­de­la­gen anses vara ett god­kän­nande för F-​skatt under samma tid.
   8. Vid beräk­ningen av F-​skatt och sär­skild A-​skatt enligt 55 kap. 3 § ska skat­ten för det beskatt­ningsår som bör­jar den 1 feb­ru­ari 2012 beräk­nas med utgångs­punkt i den slut­liga skat­ten vid 2011 års tax­e­ring. För beskatt­ningsår som bör­jar den 1 janu­ari 2013 ska skat­ten beräk­nas med utgångs­punkt i den slut­liga skat­ten vid 2012 års tax­e­ring.
   9. Den som vid utgången av 2011 har ett undan­tag som avses i 30 § lagen (2007:592) om kas­sa­re­gis­ter m.m. ska vid ingången av 2012 anses ha mot­sva­rande undan­tag från skyl­dig­he­ten att använda kas­sa­re­gis­ter enligt 39 kap. 9 §.
   10. Föl­jande bestäm­mel­ser om sär­skilda avgif­ter ska tilläm­pas från och med ikraft­trä­dan­det i fråga om upp­gif­ter som ska läm­nas efter ikraft­trä­dan­det:
      a) 49 kap. 10 § 1,
      b) 49 kap. 15 § första styc­ket 1 b, och
      c) 51 kap. 1 §.

Bestäm­mel­sen i 49 kap. 10 § 2 ska tilläm­pas på åtgär­der som den upp­gifts­skyl­dige vid­tar efter ikraft­trä­dan­det.

Det som före­skrivs i första styc­ket c gäl­ler även skat­te­tillägg på grund av att skat­te­av­drag, som ska göras efter utgången av 2011, inte ha
   11. Bestäm­mel­serna om skat­te­kon­ton i 61 kap. 3 och 7 §§, om betal­ning av skat­ter och avgif­ter i 62 kap. 10-16 §§, om anstånd med betal­ning av skat­ter och avgif­ter i 63 kap., om åter­be­tal­ning av skat­ter och avgif­ter i 64 kap. och om åter­ta­gande av ford­ran från indriv­ning i 70 kap. 5 § ska tilläm­pas från och med ikraft­trä­dan­det.
   12. Bestäm­mel­serna om ränta i 65 kap. ska tilläm­pas på ränta som hän­för sig till tid från och med den 1 janu­ari 2013.
Bestäm­mel­serna i 65 kap. 2 § andra styc­ket samt 19 och 20 §§ om ränta vid beslut om ansvar enligt 59 kap. ska dock tilläm­pas från och med ikraft­trä­dan­det.

För ränta som hän­för sig till tid före den 1 janu­ari 2013 gäl­ler bestäm­mel­serna om ränta i 19 kap. skat­te­be­tal­nings­la­gen (1997:483). Bestäm­mel­serna om kost­nads­ränta i 19 kap. 6 § första och tredje styc­kena skat­te­be­tal­nings­la­gen ska även tilläm­pas i fråga om anstånd enligt 63 kap. 23 §.
   13. Den som under tiden den 1 janu­ari 2008-​den 31 decem­ber 2009 har avytt­rat en sådan andel som avses i 50 kap. 7 § och 57 kap. 21 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) ska lämna upp­gift om eget och när­stå­en­des, direkta eller indi­rekta, inne­hav, för­värv och om infly­tande som avses i punk­terna 4, 5, 7 och 8 i över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (2007:1251) om änd­ring i inkomst­skat­te­la­gen. Upp­gift ska också läm­nas om verk­sam­he­ten inte drivs vidare på sätt som anges i punkt 9 andra styc­ket i över­gångs­be­stäm­mel­serna till nämnda lag.

Det som sägs i första styc­ket gäl­ler även för den som under 2007 har avytt­rat en sådan andel som avses i 50 kap. 7 § och 57 kap. 21 § inkomst­skat­te­la­gen och som enligt punk­ten 2 i över­gångs­be­stäm­mel­serna till nämnda lag om änd­ring i inkomst­skat­te­la­gen har begärt att punk­terna 3-10 i över­gångs­be­stäm­mel­serna ska tilläm­pas.

En fysisk per­son som är upp­gifts­skyl­dig enligt första eller andra styc­ket ska lämna en inkomst­de­kla­ra­tion enligt 30 kap.
Detta gäl­ler även ett dödsbo som är upp­gifts­skyl­digt enligt första eller andra styc­ket. Upp­gift enligt första och andra styc­kena ska läm­nas när skyl­dig­he­ten att lämna inkomst­de­kla­ra­tion full­görs för det beskatt­ningsår då sådan omstän­dig­het har inträf­fat som utlö­ser upp­gifts­skyl­dig­he­ten.
Om en änd­ring i ett beslut om slut­lig skatt för­an­leds av en upp­gift som har läm­nats eller skulle ha läm­nats enligt första och andra styc­kena, får efter­be­skatt­ning ske enligt 66 kap. 27-34 §§.
   14. Lagen (1978:880) om betal­nings­säk­ring för skat­ter, tul­lar och avgif­ter ska upp­höra att gälla vid utgången av 2011. Den upp­hävda lagen gäl­ler dock fort­fa­rande för betal­nings­säk­ring som avser beskatt­ningsår, redo­vis­nings­pe­ri­o­der, för­värv och skat­te­plik­tiga hän­del­ser som har påbör­jats, avslu­tats, genom­förts respek­tive inträf­fat före den tid­punkt då skat­te­för­fa­ran­de­la­gen enligt punk­ten 1 ska tilläm­pas för första gången. Den upp­hävda lagen gäl­ler också fort­fa­rande för skat­ter, tul­lar, avgif­ter, sär­skilda avgif­ter och ränta som inte ska tas ut enligt skat­te­för­fa­ran­de­la­gen och som avser beskatt­ningsår, redo­vis­nings­pe­ri­o­der, för­värv och skat­te­plik­tiga hän­del­ser som har påbör­jats, avslu­tats, genom­förts respek­tive inträf­fat före utgången av 2011.
   15. Lagen (1989:479) om ersätt­ning för kost­na­der i ären­den och mål om skatt, m.m. ska upp­höra att gälla vid utgången av 2011.
Den upp­hävda lagen gäl­ler dock fort­fa­rande i fråga om kost­na­der i ären­den och mål som har inletts före utgången av 2011.
   16. Tax­e­rings­la­gen (1990:324) ska upp­höra att gälla vid utgången av 2011. Den upp­hävda lagen gäl­ler dock fort­fa­rande, om inte annat föl­jer av punk­ten 10, för 2013 och tidi­gare års tax­e­ringar.

Bestäm­mel­serna om skat­tenämnd och dess med­ver­kan i skat­teä­ren­den gäl­ler dock inte efter utgången av 2011. I stäl­let gäl­ler i tillämp­liga delar bestäm­mel­serna om sär­skilt kva­li­fi­ce­rad besluts­fat­tare i 66 kap. 5 §.

Över­kla­gan­de­för­bu­det i 6 kap. 2 § den upp­hävda lagen gäl­ler inte vites­före­läg­gan­den som med­de­las efter utgången av 2011.
Vites­före­läg­gan­den som med­de­las efter den tid­punk­ten gäl­ler ome­del­bart.

Skat­te­tillägg enligt den upp­hävda lagen får inte tas ut om den fel­ak­tig­het eller pas­si­vi­tet som kan leda till skat­te­tillägg redan lig­ger till grund för en anmä­lan om brott enligt 17 § skat­te­brottsla­gen (1971:69) eller en av någon annan anled­ning inledd för­un­der­sök­ning om brott enligt den lagen, om anmä­lan eller för­un­der­sök­ningen avser samma fysiska per­son som skat­te­tilläg­get skulle tas ut av.

Skat­te­tillägg får dock tas ut om åkla­ga­ren efter sådan anmä­lan eller inledd för­un­der­sök­ning beslu­tat att inte inleda för­un­der­sök­ning eller att lägga ned för­un­der­sök­ningen eller om fel­ak­tig­he­ten eller pas­si­vi­te­ten på annat sätt inte längre är före­mål för utred­ning om brott och inte har prö­vats slut­ligt.

Skat­te­tillägg enligt den upp­hävda lagen får inte hel­ler tas ut om den fel­ak­tig­het eller pas­si­vi­tet som kan leda till skat­te­tillägg redan omfat­tas av ett väckt åtal, ett utfär­dat straf­fö­re­läg­gande eller ett beslut om åtals­un­der­lå­telse för brott enligt skat­te­brottsla­gen och åta­let, straf­fö­re­läg­gan­det eller beslu­tet om åtals­un­der­lå­telse avser samma fysiska per­son som skat­te­tilläg­get skulle tas ut av.

Skat­te­ver­ket får fatta ett sådant beslut om skat­te­tillägg som avses i femte styc­ket utan hin­der av 5 kap. 16 § och 18 § första styc­ket den upp­hävda lagen inom sex måna­der från den dag då under­rät­telse har skett om att fel­ak­tig­he­ten eller pas­si­vi­te­ten inte längre är före­mål för utred­ning om brott.
Lag (2015:633).
   17. Lagen (1994:466) om sär­skilda tvångs­åt­gär­der i beskatt­nings­för­fa­ran­det ska upp­höra att gälla vid utgången av 2011. Den upp­hävda lagen gäl­ler dock fort­fa­rande för tvångs­åt­gär­der som avser
      a) beskatt­ningsår, redo­vis­nings­pe­ri­o­der, för­värv, skat­te­plik­tiga hän­del­ser och anteck­nings­skyl­dig­he­ter som har påbör­jats, avslu­tats, genom­förts respek­tive inträf­fat före den tid­punkt då skat­te­för­fa­ran­de­la­gen enligt punk­ten 1 ska tilläm­pas för första gången, och
      b) kon­trol­ler enligt lagen (1998:514) om sär­skild skat­te­kon­troll av torg- och mark­nads­han­del m.m. som har inletts före utgången av 2011.

Den upp­hävda lagen gäl­ler också fort­fa­rande för tvångs­åt­gär­der som avser skatt, tull och avgift som inte ska tas ut enligt skat­te­för­fa­ran­de­la­gen för beskatt­ningsår, redo­vis­nings­pe­ri­o­der, för­värv och skat­te­plik­tiga hän­del­ser som har påbör­jats, avslu­tats, genom­förts respek­tive inträf­fat före utgången av 2011.
   18. Skat­te­be­tal­nings­la­gen (1997:483) ska upp­höra att gälla vid utgången av 2011. Den upp­hävda lagen gäl­ler dock fort­fa­rande, om inte annat föl­jer av punk­terna 2-4, 10 och 11, för beskatt­ningsår, redo­vis­nings­pe­ri­o­der, för­värv och skat­te­plik­tiga hän­del­ser som har påbör­jats, avslu­tats, genom­förts respek­tive inträf­fat före den tid­punkt då skat­te­för­fa­ran­de­la­gen enligt punk­ten 1 ska tilläm­pas för första gången.

Över­kla­gan­de­för­bu­det i 22 kap. 2 § första styc­ket 4 den upp­hävda lagen gäl­ler inte vites­före­läg­gan­den som med­de­las efter utgången av 2011.

Skat­te­tillägg enligt den upp­hävda lagen får inte tas ut om den fel­ak­tig­het eller pas­si­vi­tet som kan leda till skat­te­tillägg redan lig­ger till grund för en anmä­lan om brott enligt 17 § skat­te­brottsla­gen (1971:69) eller en av någon annan anled­ning inledd för­un­der­sök­ning om brott enligt den lagen, om anmä­lan eller för­un­der­sök­ningen avser samma fysiska per­son som skat­te­tilläg­get skulle tas ut av.

Skat­te­tillägg får dock tas ut om åkla­ga­ren efter sådan anmä­lan eller inledd för­un­der­sök­ning beslu­tat att inte inleda för­un­der­sök­ning eller att lägga ned för­un­der­sök­ningen eller om fel­ak­tig­he­ten eller pas­si­vi­te­ten på annat sätt inte längre är före­mål för utred­ning om brott och inte har prö­vats slut­ligt.

Skat­te­tillägg enligt den upp­hävda lagen får inte hel­ler tas ut om den fel­ak­tig­het eller pas­si­vi­tet som kan leda till skat­te­tillägg redan omfat­tas av ett väckt åtal, ett utfär­dat straf­fö­re­läg­gande eller ett beslut om åtals­un­der­lå­telse för brott enligt skat­te­brottsla­gen och åta­let, straf­fö­re­läg­gan­det eller beslu­tet om åtals­un­der­lå­telse avser samma fysiska per­son som skat­te­tilläg­get skulle tas ut av.

Skat­te­ver­ket får fatta ett sådant beslut om skat­te­tillägg som avses i fjärde styc­ket utan hin­der av 21 kap. 13 § tredje styc­ket den upp­hävda lagen inom sex måna­der från den dag då under­rät­telse har skett om att fel­ak­tig­he­ten eller pas­si­vi­te­ten inte längre är före­mål för utred­ning om brott.

Skat­te­ver­ket får inte i fråga om skat­te­tillägg ansöka om före­trä­dar­an­svar enligt 12 kap. 7 §, träffa en över­ens­kom­melse om betal­nings­skyl­dig­het enligt 12 kap. 7 c § eller fatta beslut om ansvar enligt 12 kap. 8 a § den upp­hävda lagen, om den fel­ak­tig­het eller pas­si­vi­tet som lig­ger till grund för skat­te­tilläg­get redan omfat­tas av ett väckt åtal, utfär­dat straf­fö­re­läg­gande eller beslut om åtals­un­der­lå­telse för brott enligt skat­te­brottsla­gen (1971:69) och åta­let, straff­fö­re­läg­gan­det eller beslu­tet om åtals­un­der­lå­telse avser samma fysiska per­son som ansö­kan, över­ens­kom­mel­sen eller beslu­tet om ansvar skulle avse.
Lag (2015:633).
   19. F-​skatt och sär­skild A-​skatt som enligt 11 kap. 3 § skat­te­be­tal­nings­la­gen (1997:483) ska debi­te­ras senast den 18 janu­ari 2012 ska för den som har ett bru­tet räken­skapsår som beskatt­ningsår avse peri­o­den från och med den 1 janu­ari 2012 till och med beskatt­nings­å­rets sista dag (för­kor­tat inkomstår).

Skat­ten ska beräk­nas till en andel av den senast debi­te­rade pre­li­mi­nära skat­ten som mot­sva­rar det för­kor­tade inkomstå­rets andel av ett helt inkomstår. Om den skatt­skyl­dige inte har debi­te­rats någon pre­li­mi­när skatt för inkomstå­ret 2011 eller om det finns syn­ner­liga skäl, ska beräk­ningen göras enligt pre­li­mi­när tax­e­ring enligt 6 kap. 3 och 4 §§ skat­te­be­tal­nings­la­gen.

Skat­ten ska beta­las med lika stora belopp varje månad från och med det för­kor­tade inkomstå­rets andra månad till och med måna­den efter det för­kor­tade inkomstå­rets utgång. De för­fal­lo­da­gar som anges i 16 kap. 5 § första styc­ket skat­te­be­tal­nings­la­gen ska gälla som sista dag för betal­ningen. 20. Skat­te­be­tal­nings­la­gen (1997:483) ska fort­fa­rande tilläm­pas i fråga om skatt enligt lagen (1984:409) om skatt på göd­sel­me­del som hän­för sig till tiden före den 1 janu­ari 2010.
   21. Lagen (1998:514) om sär­skild skat­te­kon­troll av torg- och mark­nads­han­del m.m., lagen (2006:575) om sär­skild skat­te­kon­troll i vissa bran­scher och lagen (2007:592) om kas­sa­re­gis­ter m.m. ska upp­höra att gälla vid utgången av 2011. De upp­hävda lagarna gäl­ler dock fort­fa­rande för kon­trol­ler som har inletts före utgången av 2011. Vid en sådan kon­troll ska det vid bedöm­ningen av om det är fråga om för­sälj­ning i obe­tyd­lig omfatt­ning enligt 3 § första styc­ket 1 lagen om kas­sa­re­gis­ter m.m. sär­skilt beak­tas om för­sälj­ningen nor­malt upp­gått till eller har kun­nat antas komma att uppgå till sam­man­lagt högst fyra pris­bas­belopp under ett beskatt­ningsår.

Över­kla­gan­de­för­bu­den i 7 § andra styc­ket lagen om sär­skild skat­te­kon­troll av torg- och mark­nads­han­del m.m., 19 § första styc­ket lagen om sär­skild skat­te­kon­troll i vissa bran­scher och 32 § första styc­ket lagen om kas­sa­re­gis­ter m.m. gäl­ler inte vites­före­läg­gan­den som med­de­las efter utgången av 2011.
Vites­före­läg­gan­den som med­de­las efter den tid­punk­ten gäl­ler ome­del­bart. Lag (2013:1081).
   22. Lagen (2001:1227) om själv­de­kla­ra­tio­ner och kon­troll­upp­gif­ter ska upp­höra att gälla vid utgången av 2011.
Den upp­hävda lagen gäl­ler dock fort­fa­rande för 2013 och tidi­gare års tax­e­ringar.

Över­kla­gan­de­för­bu­det i 19 kap. 3 § den upp­hävda lagen gäl­ler inte vites­före­läg­gan­den som med­de­las efter utgången av 2011.

Vites­före­läg­gan­den som med­de­las efter den tid­punk­ten gäl­ler ome­del­bart.

Den som före utgången av 2012 har gett in en skrift­lig för­bin­delse enligt 13 kap. 1 § lagen om själv­de­kla­ra­tio­ner och kon­troll­upp­gif­ter ska vid ingången av 2013 även anses ha gett in en för­bin­delse enligt 23 kap. 5 §.

Den som före utgången av 2012 har gett in ett åta­gande enligt 13 kap. 2 eller 2 a § lagen om själv­de­kla­ra­tio­ner och kon­troll­upp­gif­ter ska vid ingången av 2013 även anses ha gett in ett åta­gande enligt 23 kap. 6 respek­tive 7 §.

Skyl­dig­he­ten att lämna upp­gif­ter enligt 3 kap. 17 a § lagen om själv­de­kla­ra­tio­ner och kon­troll­upp­gif­ter gäl­ler inte vid 2013 års tax­e­ring. Lag (2012:760).
   23. Lagen (2003:643) om all­mänt ombud hos Skat­te­ver­ket ska upp­höra att gälla vid utgången av 2011. Lagen gäl­ler dock fort­fa­rande för beslut som ska över­kla­gas enligt äldre bestäm­mel­ser.
   24. Lagen (2005:1117) om dekla­ra­tions­om­bud ska upp­höra att gälla vid utgången av 2011.

För beslut som ska över­kla­gas enligt den upp­hävda lagen gäl­ler 3 kap. 10 § samt 67 kap. 7-10 §§, 12 § andra styc­ket 1 och 19-22 §§.
   25. Vid tillämp­ningen av punk­terna 1, 8, 16, 19 och 22 ska det som sägs om beskatt­ningsår och redo­vis­nings­pe­ri­o­der som är brutna räken­skapsår även gälla beskatt­ningsår och redo­vis­nings­pe­ri­o­der som består av ett räken­skapsår som är längre eller kor­tare än tolv måna­der.
   26. Skat­te­för­fa­ran­de­la­gen ska tilläm­pas på för­längda räken­skapsår som avslu­tas efter utgången av 2012. Det­samma gäl­ler för­kor­tade räken­skapsår som både påbör­jas och avslu­tas under 2012. I detta fall ska dock bestäm­mel­serna om när en inkomst­de­kla­ra­tion ska läm­nas i 32 kap. och betal­ning av slut­lig skatt i 62 kap. tilläm­pas som om räken­skaps­å­ret hade avslu­tats den 30 april 2013.

2011:1512

Denna lag trä­der i kraft den 2 janu­ari 2012 och tilläm­pas på avytt­ringar som skett under beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 janu­ari 2012.

2012:682

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2013. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2012:760
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2013.
   2. Bestäm­mel­serna i 58 kap. 2 § i sin nya lydelse tilläm­pas i fråga om avytt­ringar av ande­lar i skal­bo­lag som sker efter utgången av 2012. Om skal­bo­lags­de­kla­ra­tio­nen till någon del avser tid före ikraft­trä­dan­det, ska dock vid beräk­ningen av säker­he­tens stor­lek enligt 58 kap. 2 § första styc­ket pro­cent­ta­let 26,3 använ­das i stäl­let för 22. Äldre bestäm­mel­ser i 58 kap. 2 § gäl­ler i fråga om avytt­ringar som har skett före ikraft­trä­dan­det.

2012:835
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2013 och tilläm­pas på sådan ersätt­ning som beta­las ut respek­tive inkomst som upp­bärs efter den 31 decem­ber 2012.
   2. En sådan mot­ta­gare av ersätt­ning som avses i 5 kap. 5 § och som före ikraft­trä­dan­det har ingått ett soci­al­av­gifts­av­tal, ska anmäla sig för regi­stre­ring hos Skat­te­ver­ket senast den 1 feb­ru­ari 2013.

2013:116
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2013.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler för beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.

2013:369
      1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2013.
      2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för mer­vär­desskatt som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2013:383

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2016 och ska tilläm­pas första gången på beskatt­ningsår 2017.

2013:384

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2013 i fråga om 9 § och i övrigt den 1 janu­ari 2014.

2013:585
      1. Denna lag trä­der i kraft den 22 juli 2013.
      2. Äldre bestäm­mel­ser om skyl­dig­het att lämna kon­troll­upp­gift beträf­fande ande­lar i spe­ci­al­fon­der gäl­ler för vär­de­pap­pers­bo­lag och kre­di­tin­sti­tut som för­val­tar spe­ci­al­fon­der och som enligt punkt 2 av över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (2013:563) om änd­ring i lagen (2004:46) om inve­ste­rings­fon­der får fort­sätta med sådan verk­sam­het efter den 21 juli 2013.

2013:772
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 decem­ber 2013.
   2. Bestäm­mel­serna i 22 kap. 23 och 24 §§, 23 kap. 2 § samt 31 kap. 19 a och 19 b §§ tilläm­pas första gången på upp­gif­ter som avser kalen­derå­ret 2013.

2013:967

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2014 och tilläm­pas första gången på beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2013.

2013:1068

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2014. Lagen ska när det gäl­ler mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tio­ner tilläm­pas första gången på redo­vis­nings­pe­ri­o­der som bör­jar den 1 janu­ari 2013.
Bestäm­mel­serna om anstånd i 36 kap. 5 § andra och tredje styc­kena och 6 § samt 63 kap. 3 § andra styc­ket ska tilläm­pas första gången på redo­vis­nings­pe­ri­o­der som bör­jar den 1 janu­ari 2013.

2013:1081

Denna lag trä­der i kraft den 2 janu­ari 2014. Bestäm­mel­sen i 39 kap. 5 § andra styc­ket tilläm­pas dock för tid från och med den 1 janu­ari 2012.

2014:288
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juni 2014.
   2. Bestäm­mel­sen i 3 kap. 4 § första styc­ket 1 i sin nya lydelse tilläm­pas första gången på beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 maj 2014.
   3. Bestäm­mel­sen i 3 kap. 4 § första styc­ket 2 tilläm­pas första gången på skatt som ska beta­las för kalen­derår 2013 respek­tive på beskatt­ningsår som går ut efter den 31 augusti 2013.

2014:1471
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2015.
   2. Bestäm­mel­serna i 22 kap. 25 §, 23 kap. 2 och 3 §§ samt 31 kap. 33 och 33 a §§ tilläm­pas första gången på upp­gif­ter som avser kalen­derå­ret 2015.

2014:1474
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2016.
   2. Lagen tilläm­pas första gången på bygg­ar­bets­plat­ser där bygg­verk­sam­he­ten påbör­jas efter den 31 decem­ber 2015.
Lag (2015:769).
   3. På bygg­ar­bets­plat­ser där bygg­verk­sam­he­ten har påbör­jats före ikraft­trä­dan­det ska lagen dock tilläm­pas så snart det kan antas att bygg­verk­sam­he­ten kom­mer att avslu­tas efter den 30 juni 2016.
   4. I fråga om kon­troll­av­gif­tens stor­lek ska bestäm­mel­sen i 50 kap. 4 § i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången i fråga om kon­troll­av­gif­ter som hän­för sig till kon­trol­ler som har inletts efter den 31 decem­ber 2015. Lag (2015:769).

2015:69
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2015.
   2. Bestäm­mel­serna i 22 a kap. 6 § första styc­ket 1 samt 7 och 8 §§ tilläm­pas första gången på upp­gif­ter som avser kalen­derå­ret 2015.
   3. Bestäm­mel­serna i 22 a kap. 6 § första styc­ket 2 och andra styc­ket tilläm­pas första gången på upp­gif­ter som avser kalen­derå­ret 2016.
   4. Övriga bestäm­mel­ser i lagen tilläm­pas första gången på upp­gif­ter som avser kalen­derå­ret 2014.
   5. För upp­gif­ter som avser kalen­derå­ret 2014 ska
      a) infor­ma­tions­upp­gift som läm­nas enligt 34 kap. 9 a och 9 b §§ läm­nas senast den 15 juli 2015, och
      b) kon­troll­upp­gift som läm­nas enligt 22 a kap. samt infor­ma­tions­upp­gift som läm­nas enligt 34 kap. 3 § av någon som är skyl­dig att lämna sådan kon­troll­upp­gift läm­nas senast den 31 juli 2015.
   6. För upp­gif­ter som avser kalen­derå­ret 2014 och som gäl­ler sådana kon­ton som har iden­ti­fi­e­rats som rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton enligt lagen (2015:62) om iden­ti­fi­e­ring av rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton med anled­ning av FATCA-​​avta­let efter den 30 juni 2015 men före den 1 okto­ber 2015 ska dock
      a) infor­ma­tions­upp­gift som läm­nas enligt 34 kap. 9 a och 9 b §§ läm­nas senast 30 dagar efter att kon­tot har iden­ti­fi­e­rats som ett rap­por­te­rings­plik­tigt konto, och
      b) kon­troll­upp­gift som läm­nas enligt 22 a kap. samt infor­ma­tions­upp­gift som läm­nas enligt 34 kap. 3 § av någon som är skyl­dig att lämna sådan kon­troll­upp­gift läm­nas senast 60 dagar efter att kon­tot har iden­ti­fi­e­rats som ett rap­por­te­rings­plik­tigt konto.
   7. För upp­gif­ter som avser kalen­derå­ret 2015 och som gäl­ler sådana kon­ton som har iden­ti­fi­e­rats som rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton enligt lagen (2015:62) om iden­ti­fi­e­ring av rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton med anled­ning av FATCA-​​avta­let efter den 30 sep­tem­ber 2015 ska infor­ma­tions­upp­gift som läm­nas enligt 34 kap. 9 a och 9 b §§ läm­nas senast den 15 juli 2016 och kon­troll­upp­gift som läm­nas enligt 22 a kap.
samt infor­ma­tions­upp­gift som läm­nas enligt 34 kap. 3 § av någon som är skyl­dig att lämna sådan kon­troll­upp­gift läm­nas senast den 31 juli 2016. Om det rap­por­te­rings­plik­tiga kon­tot har öpp­nats efter den 30 juni 2014 och före den 1 janu­ari 2015 ska infor­ma­tions­upp­gift respek­tive kon­troll­upp­gift även läm­nas för upp­gif­ter som avser kalen­derå­ret 2014.
   8. För vart och ett av kalen­derå­ren 2015 och 2016 ska ett sådant rap­por­te­rings­skyl­digt finan­si­ellt insti­tut som avses i 2 kap. 19 § lagen om iden­ti­fi­e­ring av rap­por­te­rings­plik­tiga kon­ton med anled­ning av FATCA-​​avta­let i kon­troll­upp­gift lämna upp­gift om namn på varje sådant icke FATCA-​​del­ta­gande finan­si­ellt insti­tut som avses i 2 kap. 21 § samma lag till vil­ken det rap­por­te­rings­skyl­diga finan­si­ella insti­tu­tet har gjort betal­ningar, samt det sam­man­lagda belopp dessa betal­ningar upp­går till för vart och ett av åren.
   9. Om ett icke FACTA-​​del­ta­gande finan­si­ellt insti­tut som avses i punkt 8 iden­ti­fie­ras som en sådan enhet efter den 31 decem­ber 2015 ska sådan kon­troll­upp­gift som enligt punkt 8 ska läm­nas för upp­gif­ter avse­ende kalen­derå­ret 2015 läm­nas senast den 30 april 2016.

2015:633
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2016.
   2. Äldre bestäm­mel­ser i 49 kap. 10 § första styc­ket 1 och 49 kap. 12 och 15 §§ ska tilläm­pas i fråga om upp­gif­ter som har läm­nats eller skulle ha läm­nats före den 1 janu­ari 2016.

2015:768
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2016.
   2. Bestäm­mel­serna i 11 kap. 14 § och 22 kap. 13 § i den nya lydel­sen till­läm­pas första gången i fråga om skat­te­plik­tig för­mån av hus­hålls­ar­bete som kom­mit den skatt­skyl­dige till del efter den 31 decem­ber 2015.
   3. Bestäm­mel­sen i 31 kap. 33 § i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången på beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2015.
   4. Bestäm­mel­sen i 48 kap. 6 § i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången i fråga om dekla­ra­tio­ner och övriga upp­gif­ter som ska läm­nas efter ikraft­trä­dan­det.
   5. Bestäm­mel­serna i 50 kap. 2 och 7 §§ i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången i fråga om kon­troll­av­gif­ter som hän­för sig till kon­trol­ler som har inletts efter den 31 decem­ber 2015.
   6. Den upp­hävda bestäm­mel­sen i 22 kap. 22 § gäl­ler dock fort­fa­rande för beskatt­ningsår som bör­jar före ikraft­trä­dan­det.
   7. Den upp­hävda bestäm­mel­sen i 23 kap. 7 § och bestäm­mel­sen i 38 kap. 1 § i den äldre lydel­sen gäl­ler dock fort­fa­rande för tid före ikraft­trä­dan­det.

2015:892
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2016.
   2. Lagen tilläm­pas i sin nya lydelse för åter­be­tal­ning av ingå­ende mer­vär­desskatt enligt 10 kap. 11 a § mer­vär­dess­kat­te­la­gen (1994:200) då den omsätt­ning som med­för rätt till åter­be­tal­ning äger rum från och med ikraft­trä­dan­det.

2015:918
   1. Denna lag trä­der i kraft den dag som rege­ringen bestäm­mer i fråga om 56 kap. 9 § och i övrigt den 1 janu­ari 2016.
   2. Lagen tilläm­pas första gången i fråga om upp­gif­ter som avser
      a) kalen­derå­ret 2015, när det gäl­ler
   - 24 kap. 2 a § och 34 kap. 3 § andra styc­ket, när det gäl­ler upp­gif­ter enligt 22 a kap., och
   - 34 kap. 10 §, när det gäl­ler upp­gif­ter som avses i 34 kap. 9 a och 9 b §§, och
      b) kalen­derå­ret 2016 i övrigt.
   3. Rege­ringen får med­dela de över­gångs­be­stäm­mel­ser som behövs när 56 kap. 9 § i den nya lydel­sen trä­der i kraft.

2015:925

Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande avse­ende beskatt­nings­å­ret 2016 och tidi­gare beskatt­ningsår för åter­be­tal­ningar som ska göras enligt rådets direk­tiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskatt­ning av inkoms­ter från spa­rande i form av rän­te­be­tal­ningar, änd­rat genom rådets beslut 2004/587/EG.

2016:64
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 mars 2016.
   2. Bestäm­mel­serna i 10 kap. 22 § och 23 kap. 8 § tilläm­pas första gången på åta­gan­den som läm­nas efter den 29 feb­ru­ari 2016.

2016:286
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 maj 2016.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om sådan skatt för vil­ken tul­la­gen (2000:1281) gäl­ler.

2016:888
   1. Denna lag trä­der i kraft den 20 okto­ber 2016.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2016.
   3. För beskatt­ningsår som bör­jar före den 1 april 2017 ska en ansö­kan om god­kän­nande för ton­na­ge­be­skatt­ning, i stäl­let för vad som före­skrivs i 13 a kap. 4 §, ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast den 31 okto­ber 2016.
   4. För beskatt­ningsår som bör­jar före den 1 april 2017 gäl­ler, i stäl­let för vad som före­skrivs i 13 a kap. 9 § första styc­ket, ett god­kän­nande för ton­na­ge­be­skatt­ning från och med detta beskatt­ningsår om beslu­tet om god­kän­nande med­de­las senast den 31 mars 2017.

2016:1075
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2017.
   2. Bestäm­mel­serna i 3 kap. 4 § i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången på ansök­ningar om åter­be­tal­ning av eller kom­pen­sa­tion för annan punkt­skatt än reklam­skatt som har läm­nats in efter lagens ikraft­trä­dande och på beslut om åter­be­tal­ning av reklam­skatt och beslut om beskatt­ning vid oegent­lig­het som har med­de­lats efter lagens ikraft­trä­dande.
   3. Bestäm­mel­serna i 3 kap. 4 § i den nya lydel­sen ska även tilläm­pas i fråga om sådana ansök­ningar om ned­sätt­ning av kol­di­ox­idskatt eller ener­giskatt enligt de upp­hävda bestäm­mel­serna i 9 kap. 9 § och 9 b § tredje styc­ket lagen (1994:1776) om skatt på energi som görs med stöd av över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (2009:1497) om änd­ring i lagen (1994:1776) om skatt på energi. Bestäm­mel­serna ska tilläm­pas första gången på ansök­ningar om ned­sätt­ning som har läm­nats in efter lagens ikraft­trä­dande.
   4. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2016:1077
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2018.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2017:185
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2017.
   2. Bestäm­mel­serna i 33 a kap. tilläm­pas första gången på räken­skapsår som har påbör­jats efter den 31 decem­ber 2015. Har ett sådant räken­skapsår avslu­tats före den 1 april 2017, får under­rät­telse enligt 33 a kap. 12 § första styc­ket läm­nas senast den 30 april 2017.
   3. Bestäm­mel­serna i 39 kap. tilläm­pas första gången på beskatt­ningsår som har påbör­jats efter den 31 mars 2017.

2017:189
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2017.
   2. Bestäm­mel­serna i 22 a kap. 6 § andra styc­ket och 22 b kap. 6 § andra styc­ket i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången i fråga om upp­gif­ter som avser kalen­derå­ret 2016.
   3. Övriga bestäm­mel­ser i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången i fråga om upp­gif­ter som avser kalen­derå­ret 2017.

2017:387
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2019 i fråga om 7 kap. 1 §, 15 kap. 8-10 §§, 16 kap. 1-3 §§, 22 kap. 1, 4 och 13 §§, 23 kap. 2 och 3 §§, 26 kap. 2, 3 och 38 §§, 31 kap. 6 §, 37 kap. 2 § samt 67 kap. 1 och 26 §§, och i övrigt den 1 juli 2018.
   2. För upp­gifts­skyl­diga som ska föra en per­so­nal­lig­gare enligt 39 kap. 11 och 11 a §§ i restaurang-​​, tvätteri-​​ eller bygg­verk­sam­het eller i närings­verk­sam­het som avser hår­vård och som vid ikraft­trä­dan­det har fler än 15 anställda samt för den som ska lämna upp­gif­ter enligt 34 kap. 6 och 7 §§, tilläm­pas lagen från och med den 1 juli 2018. För övriga upp­gifts­skyl­diga tilläm­pas lagen från och med den 1 janu­ari 2019. Lag (2018:244).
   3. Skat­te­ver­kets före­läg­gande enligt 37 kap. 2 § får inte hel­ler under tiden 1 juli 2018-​31 decem­ber 2018 bara avse kom­plet­te­ring av arbets­stäl­le­num­mer enligt 26 kap. 19 b § första styc­ket 4.
   4. Bestäm­mel­serna i 15 kap. 8-10 §§, 16 kap. 1-3 §§, 22 kap. 13 § samt 23 kap. 2 och 3 §§ i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången på upp­gif­ter som avser kalen­derå­ret 2019.
   5. Bestäm­mel­serna i 26 kap. 2 och 3 §§ i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången på skatte­de­kla­ra­tio­ner som avser redo­vis­nings­pe­ri­o­den janu­ari 2019. Bestäm­mel­serna i 26 kap. 19 § i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången på skatte­de­kla­ra­tio­ner som avser redo­vis­nings­pe­ri­o­den juli 2018. Bestäm­mel­serna i 26 kap. 19 § i den äldre lydel­sen ska under tiden 1 juli 2018-​31 decem­ber 2018 tilläm­pas för sådana övriga upp­gifts­skyl­diga som avses i punk­ten 2.
   6. Bestäm­mel­sen i 31 kap. 4 § i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången på upp­gif­ter som avser kalen­derå­ret 2018. Bestäm­mel­sen i 31 kap. 6 § i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången på upp­gif­ter som avser kalen­derå­ret 2019.
   7. Bestäm­mel­serna i 34 kap. 6, 7, 10 och 11 §§ samt 37 kap. 8 § i den nya lydel­sen tilläm­pas om den upp­gift som ska läm­nas avser tid efter den 30 juni 2018. Bestäm­mel­sen i 34 kap. 10 § i den nya lydel­sen ska dock i fråga om upp­gif­ter till en kon­troll­upp­gifts­skyl­dig tilläm­pas om den upp­gift som ska läm­nas avser tid efter den 31 decem­ber 2018. Bestäm­mel­sen i 34 kap. 10 § i den äldre lydel­sen ska under tiden 1 juli 2018-​31 decem­ber 2018 tilläm­pas i fråga om upp­gif­ter till en kon­troll­upp­gifts­skyl­dig. Bestäm­mel­sen i 37 kap. 2 § i den nya lydel­sen tilläm­pas om den upp­gift som ska läm­nas avser tid efter den 31 decem­ber 2018.
   8. Bestäm­mel­serna i 49 kap. 10 d §, 51 kap. 1 §, 56 kap. 2 § och 66 kap. 27 § i den nya lydel­sen ska tilläm­pas första gången på upp­gif­ter som avser kalen­derå­ret 2018.
   9. De nya bestäm­mel­serna i 26 kap. 19 a-19 e, 40 och 41 §§ tilläm­pas första gången på arbets­gi­var­de­kla­ra­tio­ner som avser redo­vis­nings­pe­ri­o­den juli 2018.
   10. De nya bestäm­mel­serna i 34 kap. 3 a § tilläm­pas första gången på upp­gif­ter som läm­nas i arbets­gi­var­de­kla­ra­tio­ner som avser redo­vis­nings­pe­ri­o­den juli 2018.
   11. De upp­hävda bestäm­mel­serna i 22 kap. 4 § gäl­ler fort­fa­rande för ersätt­ning eller för­mån för bostad som har beta­lats ut före den 1 janu­ari 2019.
   12. Den upp­hävda bestäm­mel­sen i 26 kap. 38 § gäl­ler fort­fa­rande för beslut som har med­de­lats före den 1 janu­ari 2019.
   13. Den upp­hävda bestäm­mel­sen i 67 kap. 26 § gäl­ler fort­fa­rande för beslut som har med­de­lats enligt den upp­hävda 26 kap. 38 §.
   14. Bestäm­mel­serna i 7 kap. 1 § första styc­ket 10 i den äldre lydel­sen gäl­ler fort­fa­rande för för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det. Lag (2018:1147).

2017:403
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2018.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2017:1218
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2018.
   2. Bestäm­mel­serna i 12 kap. 3 § i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången på beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2017.
   3. Bestäm­mel­serna i 23 kap. 2 § i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången på upp­gif­ter som avser kalen­derå­ret 2018.
   4. Bestäm­mel­serna i 26 kap. 23 § i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången på punkt­skatt där skatt­skyl­dig­het har inträtt efter den 31 decem­ber 2017. För punkt­skatt där skatt­skyl­dig­het har inträtt före ikraft­trä­dan­det gäl­ler bestäm­mel­serna i den äldre lydel­sen.
   5. Bestäm­mel­serna i 37 kap. 10 § i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången på ansök­ningar om åter­be­tal­ning av eller kom­pen­sa­tion för punkt­skatt som avser för­hål­lan­den efter ikraft­trä­dan­det.
   6. Bestäm­mel­serna i de nya 22 kap. 26 § och 31 kap. 33 b § tilläm­pas första gången på upp­gif­ter som avser kalen­derå­ret 2018.
   7. Bestäm­mel­serna i de nya 37 kap. 7 a och 9 a §§ och 39 kap. 3 a § tilläm­pas första gången på ansök­ningar om åter­be­tal­ning av eller kom­pen­sa­tion för punkt­skatt som avser för­hål­lan­den efter ikraft­trä­dan­det.

2017:1219
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2019.
   2. Bestäm­mel­serna i 22 kap. 26 § i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången på upp­gif­ter som avser kalen­derå­ret 2019.

2018:522
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2018.
   2. För sjuk- eller olycks­falls­för­säk­ringar som har teck­nats i sam­band med tjänst före ikraft­trä­dan­det gäl­ler fort­fa­rande bestäm­mel­serna i 10 kap. 3 § i den äldre lydel­sen.

2018:562
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2018.
   2. Bestäm­mel­serna i 49 kap. 10 § i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången på rät­tel­ser som görs efter ikraft­trä­dan­det och som har en kopp­ling till sådan infor­ma­tion om gene­rell kon­troll som Skat­te­ver­ket har läm­nat efter ikraft­trä­dan­det.

2018:627
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2018.
   2. De nya bestäm­mel­serna i 22 kap. 27 § och 31 kap. 33 c § och bestäm­mel­serna i 23 kap. 2 § i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången på upp­gif­ter som avser kalen­derå­ret 2018.

2018:701
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2018.
   2. Bestäm­mel­serna i 53 kap. 5 § i den äldre lydel­sen gäl­ler fort­fa­rande i fråga om beslut som avser för­hål­lan­den före den 1 janu­ari 2016.

2018:1146
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2019.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2018:1207
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2019.
   2. Bestäm­mel­sen i 58 kap. 2 § i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången på avytt­ringar av ande­lar i skal­bo­lag som sker efter den 31 decem­ber 2018. Om skal­bo­lags­de­kla­ra­tio­nen till någon del avser tid före den 1 janu­ari 2019, ska dock vid tillämp­ningen av 58 kap. 2 § första styc­ket pro­cent­ta­let 22 använ­das i stäl­let för 20,6.
   3. Den nya bestäm­mel­sen i 34 kap. 4 a § tilläm­pas första gången på upp­gif­ter som avser beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2018.

2018:1271
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2019.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för ersätt­ning som är vård­bi­drag, om beslu­tet om ersätt­ning enligt punkt 2 i över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (2018:1265) om änd­ring i soci­al­för­säk­rings­bal­ken ska gälla.

2018:2034
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2019.
   2. Bestäm­mel­serna i 22 a kap. 5-8 §§, 22 b kap. 5-9 §§ i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången på upp­gif­ter som avser kalen­derå­ret 2019.
   3. Bestäm­mel­serna i 26 kap. 19 a § i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången på arbets­gi­var­de­kla­ra­tio­ner som avser redo­vis­nings­pe­ri­o­der efter ikraft­trä­dan­det.
   4. Bestäm­mel­serna i det nya 49 b kap. tilläm­pas första gången på upp­gif­ter, hand­lingar och annan doku­men­ta­tion som
      a) sam­las in eller ska sam­las in efter den 31 decem­ber 2018, eller
      b) finns till­gäng­liga hos det rap­por­te­rings­skyl­diga finan­si­ella insti­tu­tet den 1 janu­ari 2019 och ska beva­ras.

2019:129
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2019.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för upp­gif­ter som avser kalen­derå­ret 2019.
   3. I en sådan kon­troll­upp­gift enligt den upp­hävda 22 kap. 27 § som avser kalen­derå­ret 2019 ska upp­gift läm­nas endast om med­lems­av­gif­ter som har beta­lats före den 1 april 2019.

2019:452
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2019.
   2. Lagen tilläm­pas första gången i fråga om skat­te­plik­tig för­mån av hus­hålls­ar­bete som kom­mit den skatt­skyl­dige till del efter den 30 juni 2019.

2019:455
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2019.
   2. Lagen tilläm­pas inte på gåvor som läm­nats före ikraft­trä­dan­det.
   3. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2019:741
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2020.
   2. Lagen tilläm­pas första gången på upp­gif­ter som avser beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2019.

2019:1147
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2020.
   2. Lagen tilläm­pas första gången vid beslut om anstånd som fat­tas efter ikraft­trä­dan­det.
   3. För skatt­skyl­diga som har bevil­jats anstånd före ikraft­trä­dan­det, ska bestäm­mel­serna i 63 kap. 17 § i den äldre lydel­sen tilläm­pas vid det första beslut om nytt anstånd som fat­tas efter ikraft­trä­dan­det.

2020:437
   1. Denna lag trä­der i kraft den dag som rege­ringen bestäm­mer.
   2. De nya bestäm­mel­serna får sät­tas i kraft vid olika tid­punk­ter.
   3. Rege­ringen får med­dela de över­gångs­be­stäm­mel­ser som behövs.

2020:561
   1. Denna för­ord­ning trä­der i kraft den 1 juli 2020.
   2. För råd­gi­vare som avses i 33 b kap. 6 § första styc­ket tilläm­pas lagen på rap­por­te­rings­plik­tiga arrange­mang som råd­gi­va­ren har till­gäng­lig­gjort, som har bli­vit klart för genom­fö­rande, eller där råd­gi­va­ren har påbör­jat genom­fö­ran­det av arrange­manget, efter ikraft­trä­dan­det.
   3. För råd­gi­vare som avses i 33 b kap. 6 § andra styc­ket tilläm­pas lagen på rap­por­te­rings­plik­tiga arrange­mang som råd­gi­va­ren har till­han­da­hål­lit sina tjäns­ter inom ramen för, efter ikraft­trä­dan­det.
   4. För använ­dare tilläm­pas lagen på rap­por­te­rings­plik­tiga arrange­mang som har till­han­da­hål­lits använ­da­ren, som har bli­vit klart för genom­fö­rande av använ­da­ren, eller där använ­da­ren har påbör­jat genom­fö­ran­det av arrange­manget, efter ikraft­trä­dan­det.
   5. Lagen tilläm­pas även på andra rap­por­te­rings­plik­tiga arrange­mang än de som avses i punkt 2-4, om genom­fö­ran­det av arrange­manget har påbör­jats efter den 24 juni 2018 och före ikraft­trä­dan­det.
   6. Bestäm­mel­serna i 49 c kap. tilläm­pas inte på rap­por­te­rings­plik­tiga arrange­mang som avses i punkt 5.
   7. I stäl­let för vad som före­skrivs i 33 b kap. 19 och 20 §§ ska upp­gif­ter om rap­por­te­rings­plik­tiga arrange­mang som avses i punkt 2-4, där upp­gifts­skyl­dig­he­ten inträtt mel­lan den 30 juni 2020 och den 1 janu­ari 2021, ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast den 31 janu­ari 2021. För­ord­ning (2020:682).
   8. I stäl­let för vad som före­skrivs i 33 b kap. 19 och 20 §§ ska upp­gif­ter om rap­por­te­rings­plik­tiga arrange­mang som avses i punkt 5 ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast den 28 feb­ru­ari 2021. För­ord­ning (2020:682).

2020:571
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2020 i fråga om 22 kap. 23 §, den 1 sep­tem­ber 2020 i fråga om 7 kap. 1 § och 41 kap 3 § och i övrigt den 1 okto­ber 2020.
   2. Lagen tilläm­pas, i fråga om 22 kap. 23 §, första gången på kon­troll­upp­gif­ter som läm­nas efter den 31 juli 2020.

2020:858
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 decem­ber 2020.
   2. Bestäm­mel­serna i 33 kap. 2 a, 9 b och 10 a §§ tilläm­pas första gången på för­hands­be­sked som får laga kraft efter ikraft­trä­dan­det.
   3. Den nya bestäm­mel­sen i 13 a kap. 8 a § tilläm­pas inte på ansök­ningar om god­kän­nande för ton­na­ge­be­skatt­ning som har inkom­mit före ikraft­trä­dan­det.

2020:865
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 decem­ber 2020.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för upp­gif­ter som avser kalen­derå­ret 2020.

2020:954
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2021.
   2. Bestäm­mel­serna i 10 kap. 5 och 6 §§ och 11 kap. 20 § i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången på ersätt­ning för arbete som utförs efter den 31 decem­ber 2020 och där ersätt­ningen beta­las ut efter detta datum.
   3. Bestäm­mel­serna i 13 kap. 3 och 6 §§ i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången på ersätt­ning eller annat veder­lag för arbete som utförs efter den 31 decem­ber 2020 och där ersätt­ningen beta­las ut efter detta datum. Bestäm­mel­serna i 13 kap. 3 och 6 §§ i den äldre lydel­sen tilläm­pas på ersätt­ning eller annat veder­lag för arbete som utförs före den 1 janu­ari 2021.
   4. Bestäm­mel­serna i 33 kap. 2 och 10 §§ samt 36 kap. 2 och 4 §§ i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången på upp­gif­ter som avser beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2020.
   5. Bestäm­mel­serna i 33 kap. 6 a och 6 b §§ och 54 kap. 5 § tilläm­pas första gången på upp­gif­ter som avser beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2020.

2020:1070
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2021.
   2. Lagen tilläm­pas första gången i fråga om skat­te­plik­tig för­mån av hus­hålls­ar­bete som kom­mit den skatt­skyl­dige till del efter den 31 decem­ber 2020.
   3. Lagen tilläm­pas första gången i fråga om skat­te­re­duk­tion för instal­la­tion av grön tek­nik på beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2020.

2020:1167
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2021.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för det beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2020.

2021:1162
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2022.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2021.

2021:1165
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2022.
   2. Lagen tilläm­pas första gången på kost­nads­er­sätt­ning vid arbete som utförs efter den 31 decem­ber 2021.

2021:1169
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2022.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler dock fort­fa­rande för för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2021:1259
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2022.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2021.

2022:174
   1. Denna lag trä­der i kraft den 13 feb­ru­ari 2023.
   2. Om en flytt­ning av bes­kat­tade varor från ett annat EU-​land enligt lagen (1994:1563) om tobaks­skatt, lagen (1994:1564) om alko­holskatt eller lagen (1994:1776) om skatt på energi har påbör­jats före ikraft­trä­dan­det och varan förs in eller tas emot senast den 31 decem­ber 2023 gäl­ler 3 kap. 15 § och 26 kap. 8 och 37 §§ i den äldre lydel­sen.
   3. Om en flytt­ning av varor genom distans­för­sälj­ning enligt lagen (1994:1563) om tobaks­skatt, lagen (1994:1564) om alko­holskatt eller lagen (1994:1776) om skatt på energi har påbör­jats före ikraft­trä­dan­det gäl­ler 3 kap. 15 §, 7 kap. 1 a §, 26 kap. 6, 8, 35 och 37 §§ och 41 kap. 3 § i den äldre lydel­sen.
   4. I övrigt gäl­ler äldre bestäm­mel­ser fort­fa­rande för för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2022:446
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2022.
   2. De nya bestäm­mel­serna i 22 kap. 27 § och 31 kap. 33 d § och den nya lydel­sen av 23 kap. 2 § tilläm­pas första gången på upp­gif­ter som avser kalen­derå­ret 2022.
   3. I en kon­troll­upp­gift enligt 22 kap. 27 § som avser kalen­derå­ret 2022 ska upp­gift läm­nas endast om avgif­ter som beta­las efter den 30 juni 2022.

2022:1073
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2023.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2022.

2022:1686
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2023.
   2. Bestäm­mel­serna i 26 kap. 19 b § i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången för upp­gif­ter som avser kalen­derå­ret 2024. Övriga bestäm­mel­ser tilläm­pas första gången för upp­gif­ter som avser kalen­derå­ret 2023.
   3. Vid tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i 22 c kap. avse­ende upp­gif­ter som avser kalen­derå­ret 2023 och 2024 ska även punk­terna 6 och 7 i ikraftträdande-​​ och över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (2022:1681) om platt­form­so­pe­ra­tö­rers inhäm­tande av vissa upp­gif­ter på skat­te­om­rå­det beak­tas om den rap­por­te­rings­plik­tiga säl­ja­ren redan var regi­stre­rad på platt­for­men den 1 janu­ari 2023.
   4. Trots 49 d kap. 1 § 2 kan platt­forms­av­gift inte tas ut med avse­ende på bris­ter i skyl­dig­he­terna att hämta in, kon­trol­lera och bevara upp­gif­ter avse­ende kalen­derå­ret 2023 i de fall då säl­ja­ren redan var regi­stre­rad på platt­for­men den 1 janu­ari 2023.
   5. Vid tillämp­ning av 49 d kap. 1 § 2 ska, utö­ver 6 kap. lagen om platt­form­so­pe­ra­tö­rers inhäm­tande av vissa upp­gif­ter på skat­te­om­rå­det, även punkt 7 i ikraftträdande-​​ och över­gångs­be­stäm­mel­serna beak­tas och anses vara en del av 6 kap. den lagen.

2022:1779
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2023.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2022:1782
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2023.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2023:22
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2025.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för elstöd som beta­lats ut före ikraft­trä­dan­det.

2023:208
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2023.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2023:804
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 novem­ber 2024.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2023:880
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2024.
   2. Om ett beskatt­ningsår har avslu­tats före den 31 mars 2025 ska en tilläggs­skat­te­rap­port enligt 33 d kap. 13 § ha kom­mit in senast den 30 juni 2026.

2024:417
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2024.
   2. Lagen tilläm­pas första gången i fråga om skat­te­plik­tig för­mån av hus­hålls­ar­bete som kom­mit den skatt­skyl­dige till del efter den 31 decem­ber 2023.
   3. För skat­te­plik­tig för­mån som kom­mit den skatt­skyl­dige till del före den 1 juli 2024 får skat­te­av­dra­get som mest redu­ce­ras med 75 000 kro­nor, varav som mest 50 000 kro­nor i fråga om för­mån av sådant hus­hålls­ar­bete som anges i 67 kap. 13 a och 13 b §§ inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

2024:420
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2025.
   2. Lagen tilläm­pas första gången i fråga om skat­te­plik­tig för­mån av hus­hålls­ar­bete som kom­mit den skatt­skyl­dige till del efter den 31 decem­ber 2024.

2024:1018
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2025.
   2. Lagen tilläm­pas första gången på kon­to­av­gift som tas ut med anled­ning av bris­ter i skyl­dig­he­terna att inhämta, kon­trol­lera och bevara hand­lingar, upp­gif­ter och annan doku­men­ta­tion för finan­si­ella kon­ton eller att lämna kon­troll­upp­gift enligt 22 a eller 22 b kap., i fråga om upp­gif­ter som avser kalen­derå­ret 2025.
   3. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för doku­men­ta­tions­av­gift för rap­por­te­rings­skyl­diga finan­si­ella insti­tut som tas ut med anled­ning av bris­ter i skyl­dig­he­terna att samla in, kon­trol­lera och bevara hand­lingar, upp­gif­ter och annan doku­men­ta­tion, i fråga om upp­gif­ter som avser kalen­derår före 2025.

2024:1136
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2025.
   2. För ansök­ningar som gjorts före ikraft­trä­dan­det gäl­ler 9 kap. 1-3 §§ i den äldre lydel­sen.
   3. Bestäm­mel­sen i 9 kap. 4 § första styc­ket 8 tilläm­pas inte när beslu­tet om åter­be­tal­ning har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.
   4. Bestäm­mel­serna i 9 kap. 5-7 §§ tilläm­pas inte vid pröv­ning om grund för åter­kal­lelse finns i fråga om miss­för­hål­lan­den som kan hän­fö­ras till den med bestäm­mande infly­tande har upp­kom­mit före ikraft­trä­dan­det.
   5. Bestäm­mel­serna i 22 kap. 28-30 §§ och 31 kap. 19 c § tilläm­pas första gången på upp­gif­ter som avser kalen­derå­ret 2025.

2024:1137
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2025.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2024:1178
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2025.
   2. Lagen tilläm­pas första gången på upp­gif­ter som avser kalen­derå­ret 2025.

2024:1179
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2026.
   2. Lagen tilläm­pas första gången på upp­gif­ter som avser kalen­derå­ret 2026.

JP Info­nets skat­te­rätts­liga tjäns­ter

JP Info­nets skat­te­rätts­liga tjäns­ter

Arbe­tar du med skat­te­rätt? JP Info­nets tjäns­ter ger dig ett utmärkt stöd i ditt arbete. Vi ger dig stän­digt till­gång till alla nya avgö­ran­den, lagänd­ringar och ställ­nings­ta­gan­den. Du kan också ta del av refe­rat och exper­ta­na­ly­ser, som kan hjälpa dig i ditt dag­liga arbete. Se allt inom skat­te­rätt.