SFS 2007:1249 Lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229);

utfärdad den 6 december 2007.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen

(1999:1229)

2

dels att 61 kap. 17 a § ska upphöra att gälla,
dels att 3 kap. 9 §, 12 kap. 19–21 §§, 42 kap. 1 § och 61 kap. 1 § ska ha

följande lydelse.

3 kap.

9 § En obegränsat skattskyldig person som har anställning som innebär att
han vistas utomlands i minst sex månader, är inte skattskyldig för inkomst
av sådan anställning till den del inkomsten beskattas i verksamhetslandet
(sexmånadersregeln). Detta gäller dock inte om det framkommer att inkoms-
ten beskattats i verksamhetslandet i strid med landets lagstiftning eller gäl-
lande skatteavtal.

Om vistelsen utomlands under anställningen varar i minst ett år i samma

land, är den skattskyldige inte skattskyldig för inkomsten även om denna
inte beskattas i verksamhetslandet, om detta beror på lagstiftning eller admi-
nistrativ praxis i det landet eller annat avtal än skatteavtal (ettårsregeln). Ett-
årsregeln gäller dock inte för anställningar hos staten, landsting, kommuner
eller församlingar inom Svenska kyrkan annat än vid tjänsteexport.

12 kap.

19 § Ökade levnadskostnader ska dras av om

– den skattskyldige på grund av sitt arbete har flyttat till en ny bostadsort,

och

– en bostad för den skattskyldige, dennes make, sambo eller familj har be-

hållits på den tidigare bostadsorten.

20 § Ökade levnadskostnader enligt 18 och 19 §§ ska dras av bara om den
skattskyldige övernattar på arbetsorten och avståndet mellan bostadsorten
och arbetsorten är längre än 50 kilometer.

Ökade levnadskostnader enligt 18 och 19 §§ i form av ökade utgifter för

måltider och småutgifter på arbetsorten får dras av bara för den första måna-

1 Prop. 2007/08:24, bet. 2007/08:SkU12, rskr. 2007/08:62.

2 Senaste lydelse av 61 kap. 17 a § 2006:1344.

SFS 2007:1249

Utkom från trycket
den 14 december 2007

2

SFS 2007:1249

den av vistelsen på arbetsorten. Detta gäller dock inte för skattskyldiga som
under de tre första månaderna av vistelsen på arbetsorten gjort avdrag enligt
6–17 §§.

Övriga ökade levnadskostnader enligt 19 § får dras av under längst två år.

Om den dubbla bosättningen föranleds av makens eller sambons förvärvs-
verksamhet, får avdrag göras under sammanlagt längst fem år. Andra ökade
levnadskostnader än ökade utgifter för måltider och småutgifter på arbets-
orten ska dock dras av för längre tid om synnerliga skäl talar för det.

21 §

3 Ökade utgifter för logi ska dras av med ett belopp som motsvarar den

faktiska utgiften. Vid tillfälligt arbete på annan ort gäller dock bestämmel-
serna i 13 §, om logiutgiften inte kan visas.

Ökade utgifter för måltider och småutgifter på arbetsorten ska dras av an-

tingen med den faktiska utgiftsökningen eller med ett belopp som beräknas
enligt schablon. Den schablonmässiga utgiftsökningen beräknas för

1. skattskyldiga som under de tre första månaderna av vistelsen gjort av-

drag enligt 6–17 §§ och som fortfarande får ersättning från arbetsgivaren, till
ett belopp som motsvarar denna ersättning,

– för tiden fram till två års bortovaro, dock högst 70 procent av maximibe-

loppet per hel dag om arbetsorten ligger i Sverige och 70 procent av normal-
beloppet per hel dag om arbetsorten ligger utomlands, och

– för tiden därefter, dock högst 50 procent av helt maximibelopp per hel

dag om arbetsorten ligger i Sverige och 50 procent av normalbeloppet per
hel dag om arbetsorten ligger utomlands,

2. skattskyldiga som under de tre första månaderna av vistelsen gjort av-

drag enligt 6–17 §§ och som inte får ersättning från arbetsgivaren, till 30
procent av maximibeloppet per hel dag om arbetsorten ligger i Sverige och
till 30 procent av normalbeloppet per hel dag om arbetsorten ligger utom-
lands,

3. skattskyldiga som gör avdrag enligt 18 §, till 50 procent av maximi-

beloppet per hel dag om arbetsorten ligger i Sverige och till 50 procent av
normalbeloppet per hel dag om arbetsorten ligger utomlands, och

4. skattskyldiga som gör avdrag enligt 19 §, till 30 procent av maximi-

beloppet per hel dag om arbetsorten ligger i Sverige och till 30 procent av
normalbeloppet per hel dag om arbetsorten ligger utomlands.

Vid tillämpning av bestämmelserna i andra stycket 1 ska i den angivna ti-

den räknas in sådan tid under vilken ökade levnadskostnader dragits av en-
ligt bestämmelserna i 6–17 §§.

42 kap.

1 §

4 Ränteinkomster, utdelningar, inkomster vid uthyrning av privatbostä-

der och alla andra inkomster på grund av innehav av tillgångar samt kapital-
vinster ska tas upp som intäkt, om inte något annat anges i detta kapitel eller
i 8 kap.

Utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster ska dras av som kostnad,

om inte något annat anges i detta kapitel eller i 9 eller 60 kap. Ränteutgifter

3 Senaste lydelse 2000:1341.

4 Senaste lydelse 2005:1136.

3

SFS 2007:1249

och kapitalförluster ska dras av även om de inte är sådana utgifter. Begränsat
skattskyldiga får dock inte, med undantag för vad som anges i tredje stycket,
dra av ränteutgifter som inte är utgifter för att förvärva eller bibehålla in-
komster.

Begränsat skattskyldiga enligt 3 kap. 18 § första stycket 1 eller 2 får även

dra av sådana ränteutgifter som inte är utgifter för att förvärva eller bibehålla
inkomster, till den del ränteutgifterna inte har kunnat dras av i hemlandet,
om

– den skattskyldige är bosatt i en utländsk stat inom Europeiska ekono-

miska samarbetsområdet,

– den skattskyldiges överskott av förvärvsinkomster i Sverige och i andra

länder, uteslutande eller så gott som uteslutande, utgörs av överskott av för-
värvsinkomster i Sverige, och

– ränteutgifterna har betalats under den tid som den skattskyldige varit bo-

satt i en utländsk stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

61 kap.

1 §

5 I detta kapitel finns bestämmelser om

– marknadsvärde i 2 §,
– kostförmån och bostadsförmån i 3–4 §§,
– bilförmån i 5–11 §§,
– reseförmån med inskränkande villkor i 12–14 §§,
– ränteförmån i 15–17 §§, och
– justering av förmånsvärde i 18–21 §§.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008 och tillämpas första gången

vid 2009 års taxering om inte annat följer av punkterna 3 och 4.

2. Om en skattskyldig påbörjat en dubbel bosättning innan de nya bestäm-

melserna i 12 kap. 19–21 §§ träder i kraft, ska tiden för avdrag räknas från
den tidpunkt när den dubbla bosättningen påbörjades.

3. Den upphävda bestämmelsen i 61 kap. 17 a § och bestämmelsen i

61 kap. 1 § i dess äldre lydelse tillämpas alltjämt vid 2009 års taxering på
förmån som erhålls under 2008. Vid tillämpningen av den upphävda bestäm-
melsen ska dock värdet beräknas till 4 800 kronor i stället för 2 400 kronor.

4. I fråga om sådan datorutrustning som avses i punkt 2 av övergångsbe-

stämmelserna till lagen (2003:1194) om ändring i inkomstskattelagen
(1999:1229) ska den upphävda bestämmelsen i 61 kap. 17 a § tillämpas allt-
jämt vid 2009 års taxering på förmån som erhålls under 2008 med undantag
för andra strecksatsen i paragrafen. Vid tillämpningen av bestämmelsen ska
dock värdet beräknas till 4 800 kronor i stället för 2 400 kronor.

På regeringens vägnar

ANDERS BORG

Fredrik Löfstedt
(Finansdepartementet)

5 Senaste lydelse 2006:1344.

Thomson Förlag AB, tel. 08-587 671 00

Elanders, Vällingby 2007