Lag (2013:134) om nor­disk kon­ven­tion om social trygg­het

1 §   Kon­ven­tio­nen om social trygg­het mel­lan Sve­rige, Dan­mark, Fin­land, Island och Norge som har under­teck­nats i Ber­gen den 12 juni 2012 ska gälla som lag här i lan­det. Kon­ven­tio­nens inne­håll fram­går av bila­gan till denna lag.

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2013:134
      1. Denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer.
   2. Genom lagen upp­hävs lagen (2004:114) om nor­disk kon­ven­tion om social trygg­het. Den upp­hävda lagen gäl­ler dock fort­fa­rande i för­hål­lande till Färö­arna, Grön­land och Åland till dess kon­ven­tio­nen av den 12 juni 2012 enligt arti­kel 16.3 trä­der i kraft.

Bilaga

Nor­disk kon­ven­tion om social trygg­het

Rege­ring­arna i Dan­mark, Fin­land, Island, Norge och Sve­rige,
som sedan avta­let om Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES-​avtalet) trädde i kraft tilläm­par de euro­pe­iska bestäm­mel­serna om sam­ord­ning av reg­lerna om social trygg­het för arbets­ta­gare, egen­fö­re­ta­gare och deras famil­je­med­lem­mar som flyt­tar inom gemen­ska­pen även när det gäl­ler per­so­ner som flyt­tar mel­lan de nor­diska län­derna,
som senast den 18 augusti 2003 slu­tit en nor­disk kon­ven­tion om social trygg­het som kom­ple­ment till den euro­pe­iska för­ord­ningen om sam­ord­ning av reg­lerna om social trygg­het genom vil­ken de nor­diska län­derna för­bun­dit sig att i stor utsträck­ning inom Nor­den tillämpa för­ord­ning­ens bestäm­mel­ser även på vissa per­son­grup­per för vilka för­ord­ningen inte är direkt tillämp­lig, näm­li­gen per­so­ner som inte är med­bor­gare i ett EES-​land, eller som inte är eller har varit arbets­ta­gare eller egen­fö­re­ta­gare i för­ord­ning­ens mening,
som öns­kar ingå en kon­ven­tion om social trygg­het, som byg­ger på prin­ci­perna i för­ord­ning (EG) nr 883/2004 och i enlig­het med dess grund­läg­gande idé,
som vill anpassa den nor­diska kon­ven­tio­nen till för­ord­ning (EG) nr 883/2004, som även omfat­tar per­so­ner som inte är eller har varit anställda eller egen­fö­re­ta­gare, till tillämp­nings­be­stäm­mel­serna till denna för­ord­ning (EG) nr 987/2009 och till utveck­lingen av de nor­diska län­der­nas lag­stift­ning om social trygg­het,
som beak­tar att det finns en riks­ge­men­skap mel­lan Dan­mark, Färö­arna och Grön­land och att Färö­arna och Grön­land inte är med­lem­mar i Euro­pe­iska uni­o­nen eller omfat­tas av EES-​avtalet,
har kom­mit över­ens om att sluta en ny nor­disk kon­ven­tion om social trygg­het. Denna kon­ven­tion kom­plet­te­rar EU-​förordningarna och ger i vissa fall ytter­li­gare rät­tig­he­ter för per­so­ner som flyt­tar mel­lan de nor­diska län­derna.

Kon­ven­tio­nen har nedan angi­ven lydelse:

AVDEL­NING I

ALL­MÄNNA BESTÄM­MEL­SER

Arti­kel 1

Defi­ni­tio­ner
   1. I denna kon­ven­tion avses med uttryc­ken
      1) "nor­diskt land"

vart och ett av de för­drags­slu­tande län­derna samt de själv­sty­rande områ­dena Färö­arna och Grön­land, vilka har egen kom­pe­tens inom de områ­den som kon­ven­tio­nen omfat­tar, och Åland i den mån dessa områ­den har gett sitt sam­tycke till att kon­ven­tio­nen ska gälla för dem;
      2) "för­ord­ningen"

för­ord­ning (EG) nr 883/2004 om sam­ord­ning av de soci­ala trygg­hets­sy­ste­men i den lydelse som vid varje till­fälle gäl­ler mel­lan de nor­diska län­derna och med de anpass­ningar som vid varje tid­punkt föl­jer av bilaga VI till avta­let om Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det av den 2 maj 1992 (EES-​avtalet);
      3) "tillämp­nings­för­ord­ningen"

för­ord­ning (EG) nr 987/2009 om tillämp­nings­be­stäm­mel­ser till för­ord­ningen (EG) nr 883/2004 i den lydelse som vid varje till­fälle gäl­ler mel­lan de nor­diska län­derna och med de anpass­ningar som vid varje tid­punkt föl­jer av bilaga VI till avta­let om Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det av den 2 maj 1992 (EES-​avtalet);
      4) "grund­pen­sion"

pen­sion base­rad på bosätt­ning och tillägg till pen­sion som utges till den som sak­nar eller har låg arbetspen­sion; jäm­för bilaga 1 till det admi­nist­ra­tiva avta­let till denna kon­ven­tion där det anges vilka för­må­ner som anses som grund­pen­sion i de olika nor­diska län­derna.
   2. Andra uttryck som före­kom­mer i denna kon­ven­tion har den inne­börd som de har i för­ord­ningen, tillämp­nings­för­ord­ningen eller i de nor­diska län­der­nas natio­nella lag­stift­ningar.

Arti­kel 2

Sak­om­rå­den

Denna kon­ven­tion är tillämp­lig på all lag­stift­ning som omfat­tas av för­ord­ning­ens sak­om­rå­den.

Arti­kel 3

Per­son­krets
   1. Denna kon­ven­tion gäl­ler per­so­ner som omfat­tas av för­ord­ning­ens per­son­krets och som är eller har varit omfat­tade av lag­stift­ningen i ett nor­diskt land.
   2. Denna kon­ven­tion gäl­ler vidare föl­jande per­so­ner som inte omfat­tas av för­ord­ning­ens per­son­krets:
      a) per­so­ner som är eller har varit omfat­tade av lag­stift­ningen i ett nor­diskt land,
      b) famil­je­med­lem­mar eller efter­le­vande som här­le­der rät­tig­he­ter från per­so­ner som avses under a.
   3. För Dan­mark gäl­ler bestäm­mel­serna i 1 och 2 endast med­bor­gare i ett nor­diskt land när det gäl­ler tillämp­ningen av:
      a) reg­lerna om famil­je­för­må­ner i kapi­tel 8 i för­ord­ningen,
      b) arti­kel 64 i för­ord­ningen om arbets­lösa per­so­ner som reser till en annan med­lems­stat,
      c) reg­lerna om grund­pen­sion.

Arti­kel 4

Utvid­gad tillämp­ning av för­ord­ningen

Om inte annat sägs i denna kon­ven­tion, utvid­gas tillämp­ningen av för­ord­ningen och tillämp­nings­för­ord­ningen till alla per­so­ner som omfat­tas av denna kon­ven­tion och som är bosatta i ett nor­diskt land.

AVDEL­NING II

BESTÄM­MEL­SER OM TILLÄMP­LIG LAG­STIFT­NING

Arti­kel 5

Bosatt

En per­son är bosatt i ett nor­diskt land i enlig­het med natio­nell lag­stift­ning. Vid kon­flikt om vil­ken lag­stift­ning som ska tilläm­pas på en per­son, anses per­so­nen vara bosatt i det nor­diska land där han eller hon är folk­bok­förd, om inte sär­skilda skäl för­an­le­der något annat.

Arti­kel 6

Arbete på kon­ti­nen­tal­soc­keln

Vid tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i för­ord­ning­ens avdel­ning II ska även arbete med under­sök­ning och utvin­ning av natur­till­gångar på ett lands kon­ti­nen­tal­soc­kel anses som arbete i det lan­det.

AVDEL­NING III

SÄR­SKILDA BESTÄM­MEL­SER OM RÄTT TILL FÖR­MÅ­NER

KAPI­TEL 1

SJUK­DOM

Arti­kel 7

Ersätt­ning för kost­na­der för hem­resa
   1. För en per­son som är bosatt i ett nor­diskt land och har rätt till vård­för­må­ner där och som under till­fäl­lig vis­telse i ett annat nor­diskt land får vård­för­må­ner, sva­rar vis­tel­se­lan­det för de merut­gif­ter för hem­resa till bosätt­nings­lan­det som upp­kom­mer genom att per­so­nen till följd av sitt sjuk­doms­till­stånd måste använda dyrare färd­sätt än han eller hon annars skulle ha använt.
   2. Punk­ten 1 tilläm­pas inte på per­so­ner som får tillå­telse att resa till ett annat nor­diskt land för att där få nöd­vän­dig behand­ling.

KAPI­TEL 2

FÖR­MÅ­NER VID INVA­LI­DI­TET, ÅLDER­DOM OCH DÖDS­FALL

Arti­kel 8

Grund­pen­sion vid bosätt­ning i ett EES-​land

En per­son är, så länge han eller hon är bosatt i ett EES-​land, berät­ti­gad till grund­pen­sion som han eller hon har för­vär­vat rätt till i ett nor­diskt land, på samma vill­kor som gäl­ler enligt för­ord­ningen eller som föl­jer av denna kon­ven­tion.

Arti­kel 9

Över­ens­kom­melse enligt arti­kel 54.2 b) i) i för­ord­ningen

Är i mer än ett nor­diskt land de vill­kor upp­fyllda som gäl­ler för att beräkna pen­sion på grund­val även av anta­gande av försäkrings-​ eller bosätt­nings­pe­ri­o­der, som skulle ha full­gjorts om pen­sions­fal­let inte hade inträf­fat, med­räk­nas endast en del av de fram­tida peri­o­derna vid beräk­ningen i vart och ett av län­derna. Denna del bestäms på grund­val av de fak­tiska försäkrings-​ eller bosätt­nings­pe­ri­o­der som används vid pen­sions­be­räk­ningen efter för­hål­lan­det mel­lan den fak­tiska peri­o­den i lan­det och den sam­man­lagda fak­tiska peri­o­den i län­derna.

KAPI­TEL 3

ARBETS­LÖS­HETS­FÖR­MÅ­NER

Arti­kel 10

Undan­tag från visst krav på full­gjorda peri­o­der

Kra­vet på för­säk­rings­pe­ri­o­der, anställ­nings­pe­ri­o­der eller peri­o­der av verk­sam­het som egen­fö­re­ta­gare enligt för­ord­ning­ens arti­kel 61.2 gäl­ler inte den som antingen har utfört arbete i sådan utsträck­ning att han eller hon har omfat­tats av lag­stift­ningen om för­må­ner vid arbets­lös­het eller har upp­bu­rit sådana för­må­ner i det nor­diska land där ansö­kan om för­må­ner görs. Dock ska arbe­tet ha utförts eller för­må­ner vid arbets­lös­het ha upp­bu­rits inom en femårs­pe­riod från dagen för anmä­lan om arbets­lös­het hos den offent­liga arbets­för­med­lingen och, i före­kom­mande fall, från dagen för ansö­kan om med­lem­skap i veder­bö­rande arbets­lös­hets­kassa.

KAPI­TEL 4

FAMIL­JE­FÖR­MÅ­NER

Arti­kel 11

Beräk­ning av tilläggs­be­lopp och över­skju­tande belopp
   1. För­må­ner som är avsedda att kom­pen­sera för inkomst­bort­fall vid för­äld­ra­skap ska inte beak­tas vid tillämp­ning av för­ord­ning­ens arti­kel 68.2 avse­ende inne­hål­lande av för­mån eller beräk­ning av tilläggs­be­lopp.
   2. En myn­dig­het eller insti­tu­tion som i enlig­het med arti­kel 68.2 i för­ord­ningen ska hålla inne en för­mån och betala ut ett tilläggs­be­lopp ska göra beräk­ningen av det sam­lade belop­pet famil­je­för­må­ner för varje berört barn för sig och inne­hålla famil­je­för­må­nerna upp till det belopp som före­skrivs i den andra sta­ten samt betala ut tilläggs­be­lop­pet.

KAPI­TEL 5

REHA­BI­LI­TE­RING

Arti­kel 12

Sam­ar­bete
   1. I grän­sö­ver­skri­dande situ­a­tio­ner ska berörda insti­tu­tio­ner i den behö­riga sta­ten och i bosätt­nings­sta­ten sam­ar­beta för att ge stöd och aktiva åtgär­der till per­so­ner i syfte att främja möj­lig­he­terna till inträde och åter­gång i arbete.
Insti­tu­tio­nen i bosätt­nings­sta­ten ska, efter sam­råd med insti­tu­tio­nen i den behö­riga sta­ten, till­han­da­hålla sådana insat­ser som är möj­liga inom ramen för lan­dets lag­stift­ning.
   2. Om en insats skulle kunna inne­bära änd­ring av för­säk­rings­till­hö­rig­het, ska insti­tu­tio­nerna så långt som möj­ligt lösa situ­a­tio­nen till för­del för den enskilde.

AVDEL­NING IV

ÖVRIGA BESTÄM­MEL­SER

Arti­kel 13

Admi­nist­ra­tivt avtal

De behö­riga myn­dig­he­terna, eller den insti­tu­tion som utses av den behö­riga myn­dig­he­ten, ska ingå ett admi­nist­ra­tivt avtal med bestäm­mel­ser som är nöd­vän­diga för att säker­ställa en enhet­lig nor­disk tillämp­ning av denna kon­ven­tion.

Arti­kel 14

Admi­nist­ra­tivt sam­ar­bete och för­bin­del­se­or­gan
   1. Vid tillämp­ning av denna kon­ven­tion ska myn­dig­he­ter och insti­tu­tio­ner bistå varandra i den utsträck­ning som behövs.
   2. I grän­sö­ver­skri­dande situ­a­tio­ner ska berörda myn­dig­he­ter och insti­tu­tio­ner i berörda sta­ter sam­ar­beta för att för­bättra admi­nist­ra­tiva ruti­ner, bistå varandra samt i kon­kreta fall sam­ar­beta, sär­skilt vid lag­vals­frå­gor, i syfte att så långt som möj­ligt lösa situ­a­tio­nen till för­del för den enskilde.
   3. I varje nor­diskt land ska det fin­nas för­bin­del­se­or­gan som utses av den behö­riga myn­dig­he­ten.

Arti­kel 15

Över­ens­kom­melse om att avstå från åter­be­tal­ning
   1. Med avse­ende på artik­larna 35, 41 och 65 i för­ord­ningen avstår de nor­diska län­derna, om inte annat avta­las mel­lan två eller flera län­der, från varje åter­be­tal­ning mel­lan län­derna av utgif­ter för vård­för­må­ner vid sjuk­dom och moder­skap samt vid olycks­fall i arbe­tet och arbets­sjuk­do­mar, för­må­ner till arbets­lösa samt för admi­nist­ra­tiv och medi­cinsk kon­troll.
   2. De nor­diska län­derna avstår också från åter­be­tal­ning av utgif­ter för åtgär­der som avses i arti­kel 12.1 om reha­bi­li­te­ring.
   3. Län­derna avstår dock inte från åter­be­tal­ning när det gäl­ler vård­för­må­ner till per­so­ner som enligt för­ord­ning­ens arti­kel 20.1, 28.1 och arti­kel 36.1 har fått till­stånd att resa till annat nor­diskt land för att där få den nöd­vän­diga vård som hans eller hen­nes till­stånd krä­ver.

Arti­kel 16

Ikraft­trä­dande
   1. Denna kon­ven­tion trä­der i kraft under för­ut­sätt­ning att bilaga VI till EES-​avtalet anpas­sats till för­ord­ning (EG) nr 883/2004.
   2. Denna kon­ven­tion trä­der i kraft den första dagen i den tredje måna­den efter den månad, då samt­liga rege­ringar har med­de­lat den danska rege­ringen att de har full­gjort alla vill­kor för kon­ven­tio­nens ikraft­trä­dande.
   3. För Färö­ar­nas, Grön­lands och Ålands del trä­der kon­ven­tio­nen i kraft 30 dagar efter det att Dan­marks respek­tive Fin­lands rege­ring har med­de­lat det danska utri­kesmi­ni­s­te­riet att Färö­ar­nas lands­sty­relse och Grön­lands lands­sty­relse respek­tive Ålands lag­ting har med­de­lat att kon­ven­tio­nen ska gälla för Färö­arna och Grön­land respek­tive Åland.
   4. I sam­band med sin anslut­ning ska Färö­ar­nas och Grön­lands lands­sty­rel­ser ta ställ­ning till om per­son­kret­sen i arti­kel 3.3 samt om de undan­tag i för­ord­ningen beträf­fande reg­lerna om grund­pen­sion som gäl­ler för Dan­mark, också ska gälla för dem.
   5. Det danska utri­kesmi­ni­s­te­riet ska under­rätta de övriga par­terna och Nor­diska minister­rå­dets sek­re­ta­riat om mot­ta­gan­det av dessa med­de­lan­den och om tid­punkt för kon­ven­tio­nens ikraft­trä­dande.

Arti­kel 17

Upp­säg­ning av kon­ven­tio­nen
   1. Öns­kar en part säga upp kon­ven­tio­nen ska skrift­ligt med­de­lande om detta skic­kas till det danska utri­kesmi­ni­s­te­riet som ska under­rätta de övriga par­terna om detta och om med­de­lan­dets inne­håll.
   2. Upp­säg­ningen gäl­ler endast för den part som gjort den och gäl­ler från och med ingången av det kalen­derår som inträf­far minst sex måna­der efter det att det danska utri­kesmi­ni­s­te­riet tagit emot med­de­lan­det om upp­säg­ningen.
   3. Om kon­ven­tio­nen sägs upp ska rät­tig­he­ter som för­vär­vats på grund av kon­ven­tio­nen fort­fa­rande bestå.

Arti­kel 18

Över­gångs­be­stäm­mel­ser
   1. När denna kon­ven­tion trä­der i kraft upp­hör den nor­diska kon­ven­tio­nen av den 18 augusti 2003 om social trygg­het att gälla. Denna kon­ven­tion ska inte med­föra minsk­ning av för­måns­be­lopp som utges vid kon­ven­tio­nens ikraft­trä­dande i fråga om för­må­ner som omfat­tas av kon­ven­tio­nen. Med avse­ende på Färö­arna och Grön­land har kon­ven­tio­nen av den 18 augusti 2003 om social trygg­het fort­satt gil­tig­het till den tid­punkt då denna kon­ven­tion ska börja gälla, dock senast ett år efter kon­ven­tio­nens ikraft­trä­dande enligt arti­kel 16.
   2. Har en per­son för­vär­vat rätt till grund­pen­sion från ett nor­diskt land på grund­val av bosätt­ning i lan­det under tid före 1 janu­ari 1994 under vil­ken han eller hon sam­ti­digt för­vär­vat rätt till arbetspen­sion i ett annat nor­diskt land, ska för denna period grund­pen­sion endast beräk­nas från sist­nämnda land. Har någon under sådan tid sam­ti­digt för­vär­vat arbetspen­sion från flera nor­diska län­der, varav ett även var per­so­nens bosätt­nings­land, ska grund­pen­sion endast beräk­nas från det lan­det.
   3. Ansö­kan om för­må­ner som gjorts efter denna kon­ven­tions ikraft­trä­dande ska prö­vas enligt denna kon­ven­tion även när ansök­ning­arna avser för­må­ner för tid före ikraft­trä­dan­det.

Arti­kel 19

Under­teck­nande

Ori­gi­nal­tex­ten till denna kon­ven­tion ska depo­ne­ras hos det danska utri­kesmi­ni­s­te­riet, som ska till­ställa de övriga par­terna bestyrkta kopior av tex­ten.

Till bekräf­telse av detta har de befull­mäk­ti­gade ombu­den under­teck­nat denna kon­ven­tion.

Utfär­dad i Ber­gen den 12 juni 2012 i ett exem­plar på danska, finska, isländska, norska och svenska, vilka tex­ter alla har samma gil­tig­het.

För Dan­marks rege­ring:

För Fin­lands rege­ring:

För Islands rege­ring:

För Nor­ges rege­ring:

För Sve­ri­ges rege­ring: