För­ord­ning (1993:1529) om tillämp­ning av en nor­disk kon­ven­tion den 15 juni 1992 om social trygg­het. För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2004:747

1 § Den kon­ven­tion mel­lan Sve­rige, Dan­mark, Fin­land, Island och Norge om social trygg­het som har under­teck­nats den 15 juni 1992 skall gälla som för­ord­ning här i lan­det.

2 §   Kon­ven­tio­nen bifo­gas denna för­ord­ning som bilaga.

3 §   Riks­för­säk­rings­ver­ket skall i sam­råd med Arbets­mark­nads­sty­rel­sen vara behö­rig svensk myn­dig­het vid tillämp­ning av arti­kel 8 och 18 i kon­ven­tio­nen samt vara för­bin­del­se­or­gan enligt arti­kel 19 i kon­ven­tio­nen.

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1993:1529

Denna för­ord­ning trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer. (I kraft den 1 janu­ari 1994, 1993:1646).

Genom för­ord­ningen upp­hävs
   1. för­ord­ningen (1981:1284) om tillämp­ning av en kon­ven­tion den 5 mars 1981 mel­lan Sve­rige, Dan­mark, Fin­land, Island och Norge om social trygg­het,
   2. för­ord­ningen (1982:911) om tillämp­ning av en över­ens­kom­melse den 25 okto­ber 1982 om tillämp­ning av kon­ven­tio­nen den 5 mars 1981 mel­lan Sve­rige, Dan­mark, Fin­land, Island och Norge om social trygg­het m.m.,
   3. för­ord­ningen (1987:946) om tillämp­ningen av en nor­disk över­ens­kom­melse om för­må­ner vid arbets­lös­het.

Den upp­hävda för­ord­ningen (1981:1284) om tillämp­ning av en kon­ven­tion den 5 mars 1981 mel­lan Sve­rige, Dan­mark, Fin­land, Island och Norge om social trygg­het gäl­ler dock till och med den 30 sep­tem­ber 1996 i fråga om social omvård­nad och bidrags­för­skott.
För­ord­ning (1996:909).

Bilaga

Nor­disk kon­ven­tion om social trygg­het

Rege­ring­arna i Sve­rige, Dan­mark, Fin­land, Island och Norge

som fin­ner att den nor­diska kon­ven­tio­nen om social trygg­het från år 1981, som ersatte den ursprung­liga kon­ven­tio­nen från år 1955, har varit av stor bety­delse för att till­för­säkra nor­diska med­bor­gare, som arbe­tar eller vis­tas i ett annat nor­diskt land samma soci­ala trygg­het som lan­dets egna med­bor­gare,
som kon­sta­te­rar att det till följd av avta­let om Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES-​avtalet) kom­mer att vara detta avtals reg­ler om social trygg­het som skall tilläm­pas på nor­diska med­bor­gare som arbe­tar eller vis­tas i ett annat nor­diskt land,
som anser att det finns behov av nor­diska reg­ler om social trygg­het för per­so­ner, som inte omfat­tas av EES-​reglerna, dels en begrän­sad krets av nor­diska med­bor­gare, dels med­bor­gare från tredje land,
som anser att det även finns behov att upp­rätt­hålla vissa nor­diska reg­ler om social trygg­het som kom­plet­te­rar EES-​reglerna om social trygg­het,
har kom­mit över­ens om att sluta en ny nor­disk kon­ven­tion om social trygg­het med nedan angivna lydelse:

Avdel­ning I All­männa bestäm­mel­ser

Arti­kel 1

I denna kon­ven­tion avses med uttryc­ken
      a) "nor­diskt land" vart och ett av de för­drags­slu­tande län­derna;
      b) "nor­disk med­bor­gare'' med­bor­gare i ett nor­diskt land;
      c) "lag­stift­ning" lagar, för­ord­ningar och andra för­fatt­ningar rörande de i arti­kel 2 första styc­ket angivna gre­narna av social trygg­het; dock inte i den mån där­i­ge­nom regle­ras för­hål­lan­den mel­lan å ena sidan ett eller flera nor­diska län­der och å andra sidan ett eller flera län­der utan­för Nor­den;
      d) "behö­rig myn­dig­het" i Dan­mark
   1. Soci­al­mi­nis­tern
   2. Arbets­mi­nis­tern
   3. Häl­so­vårds­mi­nis­tern, i Fin­land

Social-​ och häl­so­vårds­mi­ni­s­te­riet, i Island
   1. Hälsovårds-​ och soci­al­för­säk­rings­mi­nis­tern
   2. Soci­al­mi­nis­tern
   3. Finans­mi­nis­tern, i Norge
   1. Soci­al­de­par­te­men­tet
   2. Arbets-​ och admi­nist­ra­tions­de­par­te­men­tet
   3. Barn- och famil­je­de­par­te­men­tet,
i Sve­rige

rege­ringen (Soci­al­de­par­te­men­tet), eller den myn­dig­het som nämnda myn­dig­he­ter för­ord­nar;
      e) "inrätt­ning" myn­dig­het eller insti­tu­tion som till­han­da­hål­ler en för­mån;
      f) "vård­för­mån" dels kost­nads­fri­het, kost­nads­ned­sätt­ning eller kost­nads­er­sätt­ning för sjuk­vård, däri inbe­gri­pet tand­vård, havan­de­skaps­vård, för­loss­nings­vård, läke­me­del, pro­te­ser och andra hjälp­me­del, dels ersätt­ning för resor som före­tas i sam­band med sjuk­vård som nu sagts;
      g) "grund­pen­sion" all­män pen­sion som inte beräk­nas på grund­val av full­gjorda sys­sel­sätt­nings­pe­ri­o­der, tidi­gare för­värv­sin­komst eller erlagda avgif­ter, samt tilläggs­för­må­ner till sådan pen­sion;
      h) "tilläggs­pen­sion" all­män pen­sion som beräk­nas på grund­val av full­gjorda sys­sel­sätt­nings­pe­ri­o­der, tidi­gare för­värv­sin­komst eller erlagda avgif­ter, samt tilläggs­för­må­ner till sådan pen­sion;
      i) "bosatt" att någon är bosatt i ett land enligt lan­dets folk­bok­fö­ring, om inte sär­skilda skäl för­an­le­der annat;
      j) "EES-​avtalet" avta­let den 2 maj 1992 om Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det;
      k) "EES-​land" ett land som är omfat­tat av avta­let om Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det;
      l) "för­ord­ningen" Rådets för­ord­ning (EEG) nr 1408/71 om tillämp­ningen av syste­men för social trygg­het när anställda, egen­fö­re­ta­gare eller deras famil­je­med­lem­mar flyt­tar inom gemen­ska­pen, med de änd­ringar och tillägg som anges i bilaga VI till EES-​avtalet;
      m) "tillämp­nings­för­ord­ningen" Rådets för­ord­ning (EEG) nr 574/72 om tillämp­ning av för­ord­ning 1408/71 om tillämp­ningen av syste­men för social trygg­het när anställda, egen­fö­re­ta­gare eller deras famil­je­med­lem­mar flyt­tar inom gemen­ska­pen, med de änd­ringar och tillägg som anges i bilaga VI till EES-​avtalet.

Arti­kel 2
   1. Denna kon­ven­tion är tillämp­lig på all i de nor­diska län­derna vid varje till­fälle gäl­lande lag­stift­ning avse­ende föl­jande gre­nar av det soci­ala trygg­hets­sy­ste­met:
      a) för­må­ner vid sjuk­dom och för­äld­ra­skap,
      b) för­må­ner vid inva­li­di­tet, ålder­dom och döds­fall,
      c) för­må­ner vid arbets­skada,
      d) för­må­ner vid arbets­lös­het,
      e) all­männa kon­tant­för­må­ner för barn.
   2. Vid god­kän­nan­det av denna kon­ven­tion skall varje nor­diskt land ge in en för­teck­ning över den lag­stift­ning som regle­rar de i första styc­ket nämnda gre­narna av social trygg­het. Där­ef­ter skall varje land årli­gen före feb­ru­ari månads utgång till det danska utri­kesmi­ni­s­te­riet anmäla de änd­ringar i för­teck­ningen som för­an­leds av lag­stift­ning som anta­gits under före­gå­ende kalen­derår.

Arti­kel 3
   1. Kon­ven­tio­nen är tillämp­lig på föl­jande per­so­ner såvida de inte omfat­tas av för­ord­ningen:
      a) nor­diska med­bor­gare,
      b) flyk­tingar som avses i arti­kel 1 i kon­ven­tio­nen den 28 juli 1951 om flyk­ting­ars rätts­liga ställ­ning och pro­to­kol­let den 31 janu­ari 1967 till nämnda kon­ven­tion,
      c) stats­lösa som avses i arti­kel 1 i kon­ven­tio­nen den 28 sep­tem­ber 1954 om stats­lösa per­so­ners rätts­liga ställ­ning,
      d) andra per­so­ner som är eller har varit omfat­tade av lag­stift­ningen i ett nor­diskt land,
      e) per­so­ner som här­le­der sin rätt från någon under a) - d) nämnd per­son.
   2. I den utsträck­ning det föl­jer av bestäm­mel­serna i kon­ven­tio­nen gäl­ler kon­ven­tio­nen även för per­so­ner som omfat­tas av för­ord­ningen.

Arti­kel 4

Vid tillämp­ningen av lag­stift­ningen i ett nor­diskt land lik­ställs med­bor­gare i ett annat nor­diskt land med lan­dets egna med­bor­gare, om inte något annat föl­jer av bestäm­mel­serna i artik­larna 11-​-13.

Arti­kel 5

När enligt ett nor­diskt lands lag­stift­ning en för­mån ned­sätts om den sam­man­träf­far med andra för­må­ner, skall detta kunna tilläm­pas även när den sam­man­träf­far med mot­sva­rande för­må­ner som utges enligt ett annat nor­diskt lands lag­stift­ning.

Avdel­ning II Bestäm­mel­ser om tillämp­lig lag­stift­ning

Arti­kel 6

Den som är bosatt i ett nor­diskt land skall, i den mån inte annat föl­jer av andra bestäm­mel­ser i denna avdel­ning, omfat­tas av lag­stift­ningen i bosätt­nings­lan­det.

Arti­kel 7
   1. För per­so­ner, som är sys­sel­satta i ett annat nor­diskt land än det där de är bosatta, eller som är sys­sel­satta i två eller flera nor­diska län­der eller som till­hör den resande per­so­na­len vid flyg- eller land­trans­port­fö­re­tag eller som till­fäl­ligt utsänds av sin arbets­gi­vare från ett nor­diskt land för att utföra arbete i ett annat nor­diskt land äger bestäm­mel­serna i avdel­ning II i för­ord­ningen och i avdel­ning III i tillämp­nings­för­ord­ningen mot­sva­rande tillämp­ning.
   2. Som arbete i ett nor­diskt land räk­nas även arbete med under­sök­ning och utvin­ning av natur­till­gångar på detta lands kon­ti­nen­tal­soc­kel sådan denna bestäms i Genèvekon­ven­tio­nen den 29 april 1958 om kon­ti­nen­tal­soc­keln.
   3. Bestäm­mel­sen i andra styc­ket gäl­ler även för per­so­ner som omfat­tas av för­ord­ningen.

Arti­kel 8

Två eller flera nor­diska län­ders behö­riga myn­dig­he­ter kan för sär­skilda per­son­grup­per eller per­so­ner över­ens­komma om undan­tag från bestäm­mel­serna i denna avdel­ning.

Avdel­ning III Sär­skilda bestäm­mel­ser om rätt till för­må­ner

Kapi­tel 1. Vård­för­må­ner och dag­pen­ning vid sjuk­dom och för­äld­ra­skap

Arti­kel 9

För per­so­ner, som flyt­tar från ett nor­diskt land till ett annat eller som är bosatta i ett nor­diskt land och äger rätt till vård­för­må­ner där och under till­fäl­lig vis­telse i ett annat nor­diskt land blir i behov av sjuk­vård eller som utför arbete i ett annat nor­diskt land än det där de är bosatta, samt för deras famil­je­med­lem­mar äger bestäm­mel­serna i avdel­ning III kapi­tel 1 i för­ord­ningen och i avdel­ning IV kapit­len 1 och 2 i tillämp­nings­för­ord­ningen mot­sva­rande tillämp­ning.

Arti­kel 10
   1. För per­so­ner, som är bosatta i ett nor­diskt land och äger rätt till vård­för­må­ner där och som under till­fäl­lig vis­telse i ett annat nor­diskt land erhål­ler vård­för­må­ner, sva­rar vis­tel­se­lan­det för de merut­gif­ter för hem­resa till bosätt­nings­lan­det, som upp­kom­mer genom att veder­bö­rande till följd av sitt sjuk­doms­till­stånd måste använda dyrare färd­sätt än han eljest skulle ha använt.
   2. Bestäm­mel­sen i första styc­ket gäl­ler även för per­so­ner som omfat­tas av för­ord­ningen.
   3. Bestäm­mel­sen i första styc­ket äger inte tillämp­ning på per­so­ner som får tillå­telse att resa till ett annat nor­diskt land för att där få nöd­vän­dig behand­ling.

Kapi­tel 2. För­må­ner vid inva­li­di­tet, ålder­dom och döds­fall Grund­pen­sion

Arti­kel 11
   1. En med­bor­gare i ett nor­diskt land är berät­ti­gad till grund­pen­sion från ett annat nor­diskt land när han har för­vär­vat rätt till pen­sion från detta land på grund­val av minst tre års bosätt­ning i lan­det.
   2. Peri­o­der under vilka någon har upp­bu­rit pen­sion från ett annat EES-​land med­räk­nas inte vid pröv­ning om bosätt­nings­kra­vet enligt första styc­ket är upp­fyllt.
   3. Kra­vet i första styc­ket kan inte upp­fyl­las genom att bosättnings-​ och för­säk­rings­pe­ri­o­der i andra län­der åbe­ro­pas. Bestäm­mel­serna i avdel­ning III kapit­len 2, 3 och 8 i för­ord­ningen och i avdel­ning IV kapit­len 1, 3 och 8 i tillämp­nings­för­ord­ningen äger i övrigt mot­sva­rande tillämp­ning i för­hål­lande till lag­stift­ning­arna i de andra nor­diska län­derna vid beräk­ning av grund­pen­sion enligt denna arti­kel.

Arti­kel 12

En med­bor­gare i ett nor­diskt land är, så länge han är bosatt i ett EES-​land, berät­ti­gad till grund­pen­sion som han har för­vär­vat rätt till i ett nor­diskt land.

Arti­kel 13
   1. Finns vid beräk­ning av grund­pen­sion rätt att få med­räkna fram­tida bosätt­nings­tid efter pen­sions­fal­lets inträf­fande från mer än ett nor­diskt land med­räk­nas endast en del av den fram­tida bosätt­nings­ti­den vid beräk­ningen i vart och ett av län­derna. Denna del bestäms på grund­val av de fak­tiska bosätt­nings­ti­der, som används vid pen­sions­be­räk­ningen, efter för­hål­lan­det mel­lan den fak­tiska bosätt­nings­ti­den i det berörda lan­det och den sam­man­lagda fak­tiska bosätt­nings­ti­den i län­derna.
   2. Bestäm­mel­sen i första styc­ket gäl­ler även för per­so­ner som omfat­tas av för­ord­ningen.

Tilläggs­pen­sion

Arti­kel 14

Vid fast­stäl­lande av rät­ten till tilläggs­pen­sion äger bestäm­mel­serna i avdel­ning III kapit­len 2, 3 och 8 i för­ord­ningen och i avdel­ning IV kapit­len 1, 3 och 8 i tillämp­nings­för­ord­ningen mot­sva­rande tillämp­ning i för­hål­lande till lag­stift­ning­arna i de andra nor­diska län­derna.

Arti­kel 15
   1. Är i mer än ett nor­diskt land de vill­kor upp­fyllda, som gäl­ler för att beräkna tilläggs­pen­sion på grund­val även av anta­gande om för­säk­rings­pe­ri­o­der som skulle ha full­gjorts om pen­sions­fal­let inte hade inträf­fat, med­räk­nas endast en del av de fram­tida för­säk­rings­pe­ri­o­derna vid beräk­ningen i vart och ett av län­derna.
Denna del bestäms på grund­val av de fak­tiska för­säk­rings­pe­ri­o­der, som används vid pen­sions­be­räk­ningen, efter för­hål­lan­det mel­lan den fak­tiska för­säk­rings­pe­ri­o­den i lan­det och den sam­man­lagda fak­tiska för­säk­rings­pe­ri­o­den i län­derna.
   2. Bestäm­mel­sen i första styc­ket gäl­ler även för per­so­ner som omfat­tas av för­ord­ningen.

Kapi­tel 3. För­må­ner vid arbets­skada

Arti­kel 16

Vid fast­stäl­lande av rät­ten till för­må­ner vid arbets­skada och vid beräk­ning av för­må­ner­nas stor­lek äger bestäm­mel­serna i avdel­ning III kapi­tel 4 i för­ord­ningen och i avdel­ning IV kapi­tel 4 i tillämp­nings­för­ord­ningen mot­sva­rande tillämp­ning mel­lan de nor­diska län­derna.

Kapi­tel 4. För­må­ner vid arbets­lös­het

Arti­kel 17
   1. Vid sam­man­lägg­ning av försäkrings-​ eller sys­sel­sätt­nings­pe­ri­o­der och vid fast­stäl­lande av rät­ten till och beräk­ning av stor­le­ken av för­må­ner vid arbets­lös­het äger bestäm­mel­serna i avdel­ning III kapi­tel 6 i för­ord­ningen och i avdel­ning IV kapi­tel 6 i tillämp­nings­för­ord­ningen mot­sva­rande tillämp­ning i för­hål­lan­det mel­lan de nor­diska län­derna. För­ord­ning­ens arti­kel 69 och arti­kel 70 skall dock inte gälla på grund av bestäm­mel­sen i detta stycke.
   2. Kra­vet på försäkrings-​ eller sys­sel­sätt­nings­pe­ri­o­der enligt för­ord­ning­ens arti­kel 67 tredje styc­ket gäl­ler inte den som antingen har utfört arbete i sådan utsträck­ning att han eller hon har omfat­tats av lag­stift­ningen om för­må­ner vid arbets­lös­het eller har upp­bu­rit sådana för­må­ner i det nor­diska land där ansö­kan om för­må­ner görs. Dock skall arbe­tet ha utförts eller för­må­ner vid arbets­lös­het ha upp­bu­rits inom en femårs­pe­riod från dagen för ansö­kan om arbete hos den offent­liga arbets­för­med­lingen och, i före­kom­mande fall, om med­lem­skap i veder­bö­rande arbets­lös­hets­kassa.
   3. Bestäm­mel­sen i andra styc­ket gäl­ler även per­so­ner som omfat­tas av för­ord­ningen.

Avdel­ning IV Övriga bestäm­mel­ser

Arti­kel 18

De behö­riga myn­dig­he­terna skall i sam­ar­bete utfärda de bestäm­mel­ser som fordras för att säker­ställa en enhet­lig nor­disk tillämp­ning av denna kon­ven­tion.

Arti­kel 19

Vid tillämp­ning av denna kon­ven­tion skall myn­dig­he­ter och inrätt­ningar i erfor­der­lig utsträck­ning bistå varandra. I varje nor­diskt land skall fin­nas ett sär­skilt för­bin­del­se­or­gan som utses av den behö­riga myn­dig­he­ten.

Arti­kel 20

Arti­kel 86 i för­ord­ningen äger mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om hand­lingar, för­kla­ringar, besvär eller över­kla­gan­den som getts in till en myn­dig­het i ett annat nor­diskt land än det där den behö­riga myn­dig­he­ten finns.

Arti­kel 21

Arti­kel 111 i tillämp­nings­för­ord­ningen äger mot­sva­rande tillämp­ning mel­lan de nor­diska län­derna vid åter­krav av obe­hö­ri­gen mot­tagna belopp och vid regress­krav av utgivna soci­al­bi­drag.

Arti­kel 22

Denna kon­ven­tion ger inte rätt till utbe­tal­ning av grund­pen­sion till den som inte är bosatt i ett EES-​land. Kon­ven­tio­nen ger hel­ler inte rätt till för­vär­vande av rät­tig­he­ter utan­för EES-​länderna.

Arti­kel 23
   1. Med avse­ende på artik­larna 36, 63 och 70 i för­ord­ningen och på arti­kel 105 i tillämp­nings­för­ord­ningen avstår de nor­diska län­derna, om inte annat avta­las mel­lan två eller flera av län­derna, från varje åter­be­tal­ning mel­lan län­derna av utgif­ter för vård­för­må­ner vid sjuk­dom och moder­skap samt vid olycks­fall i arbe­tet och arbets­sjuk­do­mar, för för­må­ner till arbets­lösa som söker arbete i ett annat land än det behö­riga samt för admi­nist­ra­tiv och medi­cinsk kon­troll.
   2. Avstå­en­det från åter­be­tal­ning omfat­tar inte vård­för­må­ner till per­so­ner, som enligt för­ord­ning­ens arti­kel 22 första styc­ket c) och arti­kel 55 första styc­ket c) fått till­stånd att resa till ett annat nor­diskt land för att där få den nöd­vän­diga vård som hans till­stånd krä­ver.
   3. Bestäm­mel­serna i denna arti­kel gäl­ler för för­må­ner till per­so­ner som omfat­tas av för­ord­ningen lik­som för för­må­ner till per­so­ner som omfat­tas av denna kon­ven­tion men inte omfat­tas av för­ord­ningen.

Arti­kel 24
   1. Denna kon­ven­tion gäl­ler inte i fråga om för­må­ner och avgif­ter för tid före dess ikraft­trä­dande.
   2. Vid bestäm­mande av rätt till för­må­ner på grund av denna kon­ven­tion skall även försäkrings-​, sysselsättnings-​ och bosätt­nings­pe­ri­o­der före kon­ven­tio­nens ikraft­trä­dande beak­tas.

Arti­kel 25

Denna kon­ven­tion skall inte med­föra minsk­ning av för­måns­be­lopp som utgår vid kon­ven­tio­nens ikraft­trä­dande.

Arti­kel 26
   1. Har en per­son för­vär­vat rätt till grund­pen­sion från ett nor­diskt land på grund­val av bosätt­ning i lan­det under en period innan denna kon­ven­tion trä­der i kraft under vil­ken han sam­ti­digt har för­vär­vat rätt till tilläggs­pen­sion i ett annat nor­diskt land, skall för denna period beräk­nas grund­pen­sion endast från sist­nämnda land som om han hade varit bosatt där.
   2. Bestäm­mel­sen i första styc­ket äger mot­sva­rande tillämp­ning på per­so­ner som omfat­tas av för­ord­ningen.

Arti­kel 27
   1. Grund­pen­sion till en nor­disk med­bor­gare, som intill kon­ven­tio­nens ikraft­trä­dande har utgetts enligt bestäm­mel­serna i den nor­diska kon­ven­tio­nen den 5 mars 1981 om social trygg­het eller enligt den natio­nella lag­stift­ningen i ett eller flera län­der, omräk­nas enligt bestäm­mel­serna i för­ord­ningen eller i denna kon­ven­tion på ansö­kan av den berät­ti­gade eller efter beslut av den myn­dig­het som utbe­ta­lar pen­sio­nen.
   2. Har någon ansökt om omräk­ning av pen­sio­nen inom två år efter kon­ven­tio­nens ikraft­trä­dande utges den omräk­nade pen­sio­nen med ver­kan från kon­ven­tio­nens ikraft­trä­dande. Det­samma gäl­ler när pen­sions­myn­dig­he­ten inom samma tid har under­rät­tat pen­sions­myn­dig­he­ten i ett annat nor­diskt land om beslu­tet att räkna om pen­sio­nen.
   3. Pen­sio­nen bestäms enligt de reg­ler som gäl­ler från kon­ven­tio­nens ikraft­trä­dande på grund­val av veder­bö­ran­des ålder och bosätt­nings­tid då pen­sions­fal­let inträf­fade.
   4. Är den sam­man­lagda grund­pen­sio­nen efter omräk­ning enligt första styc­ket lägre än den grund­pen­sion per­so­nen från samma tid­punkt skulle ha rätt till enligt bestäm­mel­serna i den nor­diska kon­ven­tio­nen den 5 mars 1981 om social trygg­het utges ett tillägg till pen­sio­nen som utgör skill­na­den mel­lan den omräk­nade grund­pen­sio­nen och grund­pen­sio­nen beräk­nad enligt tidi­gare gäl­lande reg­ler. Tilläg­get juste­ras varje år per den 1 janu­ari på grund­val av de pen­sions­be­lopp, som gäl­ler vid detta till­fälle, och utges med samma belopp under hela året. Tilläg­get utges från det land som utbe­ta­lade grund­pen­sio­nen enligt tidi­gare gäl­lande reg­ler.
   5. För en per­son, som efter flytt­ning från ett nor­diskt land till ett annat vid kon­ven­tio­nens ikraft­trä­dande upp­bar grund­pen­sion från utflytt­nings­lan­det enligt arti­kel 20 i den nor­diska kon­ven­tio­nen den 5 mars 1981 om social trygg­het, kan tilläg­get utges längst till den tid­punkt då rät­ten till grund­pen­sion från utflytt­nings­lan­det skulle ha upp­hört enligt tredje styc­ket i nämnda arti­kel.
   6. Bestäm­mel­serna i denna arti­kel äger mot­sva­rande tillämp­ning på per­so­ner som omfat­tas av för­ord­ningen.

Arti­kel 28
   1. Kon­ven­tio­nen trä­der i kraft samma dag som EES-​avtalet trä­der i kraft för de nor­diska län­derna under för­ut­sätt­ning att samt­liga par­ter har med­de­lat det danska utri­kesmi­ni­s­te­riet att de god­kän­ner kon­ven­tio­nen.
   2. För Färö­ar­nas, Grön­lands och Ålands del trä­der kon­ven­tio­nen i kraft 30 dagar efter det Dan­marks respek­tive Fin­lands rege­ring har med­de­lat det danska utri­kesmi­ni­s­te­riet att Färö­ar­nas lands­sty­relse och Grön­lands lands­sty­relse respek­tive Ålands lands­skaps­sty­relse har med­de­lat att kon­ven­tio­nen skall gälla för Färö­arna och Grön­land respek­tive Åland.
   3. Det danska utri­kesmi­ni­s­te­riet skall under­rätta de övriga par­terna och Nor­diska minister­rå­dets sek­re­ta­riat om mot­ta­gan­det av dessa med­de­lan­den och om tid­punk­ten för kon­ven­tio­nens ikraft­trä­dande.

Arti­kel 29
   1. Öns­kar en part upp­säga kon­ven­tio­nen skall skrift­ligt med­de­lande härom till­stäl­las det danska utri­kesmi­ni­s­te­riet som har att under­rätta de övriga par­terna härom och om med­de­lan­dets inne­håll.
   2. Upp­säg­ningen gäl­ler endast den part som verk­ställt den­samma och äger gil­tig­het från och med ingången av det kalen­derår som inträf­far minst sex måna­der efter det att det danska utri­kesmi­ni­s­te­riet mot­ta­git med­de­lande om upp­säg­ningen.
   3. Upp­sägs kon­ven­tio­nen skall rät­tig­he­ter som för­vär­vats på grund av kon­ven­tio­nen alltjämt bestå.

Arti­kel 30

När denna kon­ven­tion trä­der i kraft upp­hör kon­ven­tio­nen den 5 mars 1981 mel­lan Sve­rige, Dan­mark, Fin­land, Island och Norge om social trygg­het med senare änd­ringar att gälla. Sam­ti­digt upp­hör över­ens­kom­mel­sen den 12 novem­ber 1985 mel­lan Sve­rige, Dan­mark, Fin­land, Island och Norge om för­må­ner vid arbets­lös­het att gälla. Bestäm­mel­serna om social omvård­nad och bidrags­för­skott i kon­ven­tio­nen den 5 mars 1981 skall dock fort­sätta att gälla.

Arti­kel 31

Ori­gi­nal­tex­ten till denna kon­ven­tion skall depo­ne­ras hos det danska utri­kesmi­ni­s­te­riet, som skall till­ställa de övriga par­terna bestyrkta kopior av tex­ten.

Till bekräf­telse härav har de befull­mäk­ti­gade ombu­den under­teck­nat denna kon­ven­tion.

Utfär­dad i Köpen­hamn den 15 juni 1992 i ett exem­plar på svenska, danska, finska, isländska och norska, vilka tex­ter alla har samma gil­tig­het.

För Sveriges regering:             Carl-Johan Groth

För Danmarks regering:             Else Winther Andersen

För Finlands regering:             Johannes Bäckström

För Islands regering:             Ingvi S. Ingvarsson

För Norges regering:             Arne Arnesen