Lag (2000:461) om efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd till barn. För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2010:111

1 kap. All­männa bestäm­mel­ser

1 §   I denna lag finns bestäm­mel­ser om efter­le­van­de­pen­sion i form av barn­pen­sion, omställ­ningspen­sion och änke­pen­sion samt garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion och änke­pen­sion.
Dess­utom finns i lagen bestäm­mel­ser om efter­le­van­de­stöd till barn.

2 §   I soci­al­för­säk­rings­la­gen (1999:799) finns bestäm­mel­ser om vem som är för­säk­rad enligt denna lag. Soci­al­för­säk­rings­la­gen inne­hål­ler också bestäm­mel­ser om för­må­ner vid utlands­vis­telse och om anmä­lan m.m. Lag (2004:848).

3 §   Barn­pen­sion utges enligt bestäm­mel­ser i 2 kap. till barn vars ena eller båda för­äld­rar har avli­dit.

Omställ­ningspen­sion utges enligt bestäm­mel­ser i 4 kap. till en man eller kvinna vars make har avli­dit. En efter­le­vande kvinna kan ha rätt till änke­pen­sion enligt bestäm­mel­serna i 6 kap. i stäl­let för eller utö­ver omställ­ningspen­sion.

4 §   Barn­pen­sion och omställ­ningspen­sion enligt denna lag utges som inkomst­grun­dad efter­le­van­de­pen­sion. Denna beräk­nas på grund­val av ett efter­le­van­de­pen­sions­un­der­lag enligt bestäm­mel­ser i 5 kap.

Som tillägg till eller ersätt­ning för barn­pen­sion och omställ­ningspen­sion kan det under vissa för­ut­sätt­ningar utges efter­le­van­de­stöd till barn och garan­ti­pen­sion enligt bestäm­mel­ser i 3 och 4 kap.

5 §   Änke­pen­sion enligt denna lag utges i form av tilläggs­pen­sion och beräk­nas på grund­val av det under­lag som anges i 6 kap.

Som tillägg till eller ersätt­ning för änke­pen­sion kan det under vissa för­ut­sätt­ningar utges garan­ti­pen­sion enligt bestäm­mel­ser i samma kapi­tel.

6 §   En änka, som är född år 1944 eller tidi­gare och som upp­fyl­ler för­ut­sätt­ning­arna för rätt till änke­pen­sion och garan­ti­pen­sion till sådan pen­sion enligt 6 kap. 1--3 och 14-​-16 §§, har inte rätt till efter­le­van­de­pen­sion enligt 4 kap. En änka som avses i 6 kap. 15 § har dock, om för­ut­sätt­ning­arna för det är upp­fyllda, rätt till omställ­ningspen­sion enligt 4 kap.

I fråga om rätt till efter­le­van­de­pen­sion för en änka som är född år 1945 eller senare gäl­ler, för­u­tom bestäm­mel­serna om omställ­ningspen­sion och garan­ti­pen­sion till sådan pen­sion i 4 kap., även bestäm­mel­serna i 6 kap. enligt vad som där sär­skilt anges.

Är en änka för samma månad berät­ti­gad till änke­pen­sion eller garan­ti­pen­sion till änke­pen­sion och omställ­ningspen­sion eller garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion, utges endast omställ­ningspen­sio­nen och garan­ti­pen­sion till sådan pen­sion. Om änke­pen­sio­nen och garan­ti­pen­sio­nen till änke­pen­sio­nen är större utges de dock i den utsträck­ning de över­sti­ger omställ­ningspen­sio­nen och garan­ti­pen­sio­nen till sådan pen­sion.
Minsk­ning skall i första hand göras på garan­ti­pen­sion till änke­pen­sion och i andra hand på sådan del av änke­pen­sio­nen som avses i 6 kap. 5 § första styc­ket 2. Lag (2002:214).

7 §   Garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion eller änke­pen­sion är bero­ende av den avlid­nes för­säk­rings­tid.

8 §   Inkomst­grun­dad efter­le­van­de­pen­sion och änke­pen­sion enligt denna lag samt kost­na­derna för admi­nist­ra­tio­nen av sådana pen­sio­ner skall finan­sie­ras genom efter­le­van­de­pen­sions­av­gif­ter enligt soci­al­av­giftsla­gen (2000:980). Garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion och änke­pen­sion samt efter­le­van­de­stöd till barn skall finan­sie­ras med stats­me­del. Även kost­na­der för admi­nist­ra­tio­nen av garan­ti­pen­sion och efter­le­van­de­stöd till barn skall finan­sie­ras med stats­me­del. Lag (2000:999).

9 §   I denna lag avses med pris­bas­belopp det enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring årli­gen fast­ställda pris­bas­belop­pet och med inkomst­bas­belopp det enligt 1 kap. 6 § lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion årli­gen fast­ställda inkomst­bas­belop­pet.

10 §   Inkomst­grun­dad efter­le­van­de­pen­sion och änke­pen­sion skall vid ingången av varje kalen­derår räk­nas om i enlig­het med bestäm­mel­serna i 5 kap. 14 § första meningen lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion. Om döds­fal­let inträf­far ett år och efter­le­van­de­pen­sio­nen eller änke­pen­sio­nen skall utges först från ett senare år, skall pen­sio­nen beräk­nas som om den hade utgetts redan döds­fallså­ret. Lag (2007:112).

2 kap. Barn­pen­sion

1 §   Efter­le­van­de­pen­sion i form av barn­pen­sion utges till barn vars ena eller båda för­äld­rar har avli­dit.

Har någon med soci­al­nämn­dens med­gi­vande tagit emot ett utländskt barn i sitt hem här i lan­det för vård och fost­ran i adop­tions­syfte, skall vid tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i detta kapi­tel bar­net anses som barn till denne.

2 §   Ett barn som inte har fyllt 18 år har rätt till barn­pen­sion.

Om ett barn som har fyllt 18 år bedri­ver stu­dier som ger rätt till för­längt barn­bi­drag enligt lagen (1986:378) om för­längt barn­bi­drag eller stu­di­e­hjälp enligt 2 kap. stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395), har bar­net rätt till barn­pen­sion även för stu­di­e­ti­den, dock längst till och med juni månad det år då bar­net fyl­ler 20 år.

Med tid för stu­dier enligt andra styc­ket skall lik­stäl­las tid för ferier samt tid då bar­net på grund av sjuk­dom inte kan bedriva sina stu­dier.

Ett barn som del­tar i under­vis­ning som omfat­tar kor­tare tid än åtta vec­kor är inte på grund av bestäm­mel­serna i andra styc­ket berät­ti­gat till barn­pen­sion. Lag (2001:1139).

3 §   Barn­pen­sion för ett barn som inte har fyllt tolv år utgör för år räk­nat 35 pro­cent av det efter­le­van­de­pen­sions­un­der­lag som anges i 5 kap. Är flera barn berät­ti­gade till barn­pen­sion efter för­äl­dern, skall det nämnda pro­cent­ta­let ökas med 25 för varje barn utö­ver det första. Det sam­man­lagda barn­pen­sions­be­lop­pet skall där­ef­ter för­de­las lika mel­lan bar­nen. Från och med måna­den efter den då det yngsta bar­net fyl­ler tolv år skall de nämnda talen bytas ut mot talen 30 respek­tive 20.

Om bar­nets båda för­äld­rar har avli­dit utgör barn­pen­sio­nen all­tid 35 pro­cent av det i första styc­ket nämnda under­la­get. Är i sådant fall flera barn berät­ti­gade till barn­pen­sion efter en för­äl­der skall det nämnda pro­cent­ta­let ökas med 25 för varje barn utö­ver det första. Det sam­man­lagda barn­pen­sions­be­lop­pet skall där­ef­ter för­de­las lika mel­lan bar­nen. Lag (2002:1081).

4 §   Om flera barn­pen­sio­ner skall utges efter en avli­den och dessa pen­sio­ner beräk­nade enligt 3 § sam­man­tagna skulle över­stiga det efter­le­van­de­pen­sions­un­der­lag som anges i 5 kap., skall pen­sio­nerna sät­tas ned pro­por­tio­nellt så att de till­sam­mans mot­sva­rar detta under­lag.

Om det efter en avli­den skall utges, för­u­tom barn­pen­sio­ner, även omställ­ningspen­sion eller änke­pen­sion skall de sam­man­lagda barn­pen­sio­nerna utges med högst 80 pro­cent av efter­le­van­de­pen­sions­un­der­la­get. Om barn­pen­sio­nerna över­sti­ger denna nivå skall de sät­tas ned pro­por­tio­nellt så att de till­sam­mans mot­sva­rar 80 pro­cent av efter­le­van­de­pen­sions­un­der­la­get.

Vid tillämp­ning av första eller andra styc­ket får inte barn­pen­sio­nen för ett barn sän­kas på den grun­den att barn­pen­sio­nen för ett annat barn skall räk­nas om enligt 3 § andra styc­ket. Lag (2002:214).

3 kap. Efter­le­van­de­stöd till barn

1 §   Ett barn som är bosatt i Sve­rige och som upp­fyl­ler vill­ko­ren för rätt till barn­pen­sion enligt 2 kap. 1 och 2 §§, har rätt till efter­le­van­de­stöd till barn enligt vad som före­skrivs i 2-4 §§.

2 §   Efter­le­van­de­stöd till barn skall för år räk­nat mot­svara 40 pro­cent av pris­bas­belop­pet.

Om bar­nets båda för­äld­rar har avli­dit, utges efter­le­van­de­stöd till barn enligt första styc­ket efter var­dera för­äl­dern.

3 §   Ett efter­le­vande barn som har barn­pen­sion enligt 2 kap.
efter den avlidne för­äl­dern har rätt till efter­le­van­de­stöd till barn endast i den utsträck­ning barn­pen­sio­nen inte upp­går till det belopp som föl­jer av 2 § första styc­ket.

Till barn vars båda för­äld­rar har avli­dit utges efter­le­van­de­stöd endast i den utsträck­ning bar­net har barn­pen­sion enligt 2 kap. efter för­äld­rarna som sam­man­lagt inte upp­går till det belopp som föl­jer av 2 § andra styc­ket.

Med barn­pen­sion enligt 2 kap. lik­ställs liv­ränta enligt lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring, efter sam­ord­ning enligt 6 kap. 1 § samma lag, och sådan efter­le­van­de­pen­sion som bar­net har rätt till enligt utländsk lag­stift­ning. Det gäl­ler dock inte utländsk efter­le­van­de­pen­sion som är att lik­ställa med efter­le­van­de­stöd till barn enligt denna lag. Lag (2002:214).

4 §   Har upp­hävts genom lag (2002:214).

4 kap. Omställ­ningspen­sion och garan­ti­pen­sion

Omställ­ningspen­sion

1 §   En efter­le­vande make, som inte har upp­nått 65 års ålder och som sta­dig­va­rande sam­man­bodde med sin make vid den­nes död, har rätt till omställ­ningspen­sion om den efter­le­vande
   1. vid döds­fal­let sta­dig­va­rande sam­man­bodde med barn under 18 år, som stod under vård­nad av makarna eller en av dem, eller
   2. oav­bru­tet hade sam­man­bott med maken under en tid av minst fem år fram till döds­fal­let.

Med efter­le­vande make lik­ställs den som, utan att vara gift, sta­dig­va­rande sam­man­bor med en icke gift man eller kvinna vid den­nes död och som tidi­gare varit gift med eller har eller har haft eller då vän­tar barn med denne.

2 §   Rätt till omställ­ningspen­sion enligt 1 § avser en tid av tolv måna­der från tid­punk­ten för döds­fal­let. Lag (2004:1247).

3 §   Rätt till omställ­ningspen­sion har vidare en efter­le­vande som haft rätt till omställ­ningspen­sion enligt 2 §, för tid efter det att denna rätt upp­hört, om den efter­le­vande har vård­na­den om och sta­dig­va­rande sam­man­bor med barn under 18 år, som vid döds­fal­let sta­dig­va­rande vis­ta­des i makar­nas hem (för­längd omställ­ningspen­sion).

Rät­ten till för­längd omställ­ningspen­sion enligt första styc­ket avser en tid av tolv måna­der. En sådan efter­le­vande har dock all­tid rätt till för­längd omställ­ningspen­sion till dess det yngsta bar­net fyl­ler tolv år.

4 §   Rät­ten till för­längd omställ­ningspen­sion upp­hör om den efter­le­vande ingår äkten­skap. Det­samma gäl­ler om den efter­le­vande sta­dig­va­rande sam­man­bor med någon som han eller hon har varit gift med eller har eller har haft barn med.

5 §   Omställ­ningspen­sion utgör för år räk­nat 55 pro­cent av det efter­le­van­de­pen­sions­un­der­lag som anges i 5 kap.

Garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion

6 §   En efter­le­vande make som är bosatt i Sve­rige och som upp­fyl­ler vill­ko­ren för rätt till omställ­ningspen­sion har rätt till garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion, om en för­säk­rings­tid om minst tre år kan till­go­do­räk­nas för den avlidne.

7 §   Beräk­ningen av garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion skall grunda sig på den omställ­ningspen­sion som den efter­le­vande har rätt till. Med omställ­ningspen­sion avses även sådan efter­le­van­de­pen­sion enligt utländsk lag­stift­ning som inte är att lik­ställa med garan­ti­pen­sion enligt denna lag.

8 §   Garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion skall, om inte annat anges i 12 §, för år räk­nat mot­svara 2,13 gånger pris­bas­belop­pet (bas­ni­vån). Om den efter­le­vande har rätt till omställ­ningspen­sion skall bas­ni­vån mins­kas med belop­pet för den pen­sio­nen. Sådan minsk­ning görs efter det att bas­ni­vån avkor­tats med tillämp­ning av 12 §.

9 §   Garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion skall beräk­nas med hän­syn till den för­säk­rings­tid som kan till­go­do­räk­nas för den avlidne till och med året före döds­fal­let. Som för­säk­rings­tid skall sådan tid räk­nas som utgör för­säk­rings­tid för garan­ti­pen­sion enligt 3 kap. 1 a-4 §§ och 5 § första styc­ket lagen (1998:702) om garan­ti­pen­sion.

Vid beräk­ning av sådan för­säk­rings­tid som avses i 3 kap. 3 § lagen om garan­ti­pen­sion skall som för­säk­rings­tid för garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion även bosätt­nings­tid i hem­lan­det till­go­do­räk­nas för den avlidne från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med det år då han eller hon fyllde 24 år. Lag (2002:323).

10 §   Som för­säk­rings­tid för garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion skall även till­go­do­räk­nas tid från och med det år då döds­fal­let inträf­fade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år (fram­tida för­säk­rings­tid).

Om det för den avlidne inte kan till­go­do­räk­nas för­säk­rings­tid med minst fyra fem­te­de­lar av tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med året före döds­fal­let, skall som fram­tida för­säk­rings­tid till­go­do­räk­nas så stor andel av tiden från och med året för döds­fal­let till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år som mot­sva­rar för­hål­lan­det mel­lan den för­säk­rings­tid som kan till­go­do­räk­nas från och med det år då den avlidne fyllde 16 år till och med året före döds­fal­let och fyra fem­te­de­lar av hela sist­nämnda tids­pe­riod.

Vid beräk­ningen skall för­säk­rings­ti­den sät­tas ned till när­maste hela antal måna­der.

11 §   Den sam­man­lagda för­säk­rings­ti­den för garan­ti­pen­sion skall sät­tas ned till när­maste hela antal år.

12 §   Om det för den avlidne inte enligt 9-11 §§ kan till­go­do­räk­nas 40 års för­säk­rings­tid för garan­ti­pen­sion skall garan­ti­pen­sio­nens bas­nivå avkor­tas till så stor andel av 2,13 gånger pris­bas­belop­pet som sva­rar mot för­hål­lan­det mel­lan det antal år för vilka för­säk­rings­tid kan till­go­do­räk­nas och talet 40.

Omställ­ningspen­sion efter flera avlidna

13 §   Är någon för samma månad berät­ti­gad till omställ­ningspen­sion efter flera avlidna, utges endast pen­sio­nen jämte garan­ti­pen­sion efter den sist avlidne eller, om pen­sions­be­lop­pen är olika höga, det högsta belop­pet.

5 kap. Under­lag för beräk­ning av inkomst­grun­dad efter­le­van­de­pen­sion

Efter­le­van­de­pen­sions­un­der­lag efter avlidna födda år 1938 eller senare

1 §   Till grund för beräk­ning av efter­le­van­de­pen­sion efter avlidna födda år 1938 eller senare skall läg­gas den avlid­nes pen­sions­be­håll­ning för inkomst­pen­sion enligt lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion beräk­nad enligt 2 och 3 §§ (fak­tisk pen­sions­be­håll­ning) samt, under de för­ut­sätt­ningar som anges i 4 §, även ett belopp som mot­sva­rar sum­man av de årliga pen­sions­rät­ter som enligt bestäm­mel­serna i 5 § kan tillgodo-​ räk­nas för den avlidne för tiden från och med det år då döds­fal­let inträf­fade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år (anta­gen pen­sions­be­håll­ning).

2 §   Fak­tisk pen­sions­be­håll­ning är sum­man av de pen­sions­rät­ter för inkomst­pen­sion, beräk­nade enligt 4 kap. 2-4 §§ lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion, som kan till­go­do­räk­nas för den avlidne till och med den 31 decem­ber året före det år då döds­fal­let inträf­fade sedan dessa pen­sions­rät­ter räk­nats om enligt 5 kap. 4, 6, 7 och 9 §§ samma lag. Pen­sions­rät­terna skall beräk­nas som om det för den avlidne till­go­do­räk­nats endast pen­sions­rätt för inkomst­pen­sion och som om denna pen­sions­rätt hade utgjort 18,5 pro­cent av pen­sions­un­der­la­get.

3 §   Vid beräk­ning av den fak­tiska pen­sions­be­håll­ningen skall hän­syn tas till pen­sions­be­håll­ning som avser pen­sions­grun­dande belopp för plikt­tjänst­gö­ring enligt 3 kap. 8 § lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion, pen­sions­grun­dande belopp för för­äld­rar till små barn enligt 3 kap. 10 § och pen­sions­grun­dande belopp för stu­dier enligt 3 kap. 24 § samma lag endast om den avlidne till och med den 31 decem­ber året före det år då döds­fal­let inträf­fade, eller på grund av beräk­ning enligt andra styc­ket, kan till­go­do­räk­nas pen­sions­grun­dande inkomst som för vart och ett av minst fem år upp­gått till lägst två gånger det för respek­tive intjä­nan­deår gäl­lande inkomst­bas­belop­pet. Med pen­sions­grun­dande inkomst skall lik­stäl­las pen­sions­grun­dande belopp för sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt 3 kap. 4 § lagen om inkomst­grun­dad ålderspen­sion och för för­tidspen­sion enligt samma para­graf i dess lydelse före den 1 janu­ari 2003.

Vid bedöm­ningen av om vill­ko­ret i första styc­ket är upp­fyllt skall hän­syn även tas till sådana år efter döds­fal­let för vilka anta­gen pen­sions­be­håll­ning enligt 4 § skall beräk­nas.
Lag (2002:214).

4 §   Om döds­fal­let har inträf­fat före det år då den avlidne skulle ha fyllt 65 år och pen­sions­rätt för inkomst­pen­sion enligt lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion har fast­ställts för den avlidne för minst tre av de fem kalen­derå­ren när­mast före året för döds­fal­let, skall en anta­gen pen­sions­be­håll­ning beräk­nas enligt 5 och 6 §§.

Hän­syn skall tas till pen­sions­rätt som avser pen­sions­grun­dande belopp för plikt­tjänst­gö­ring enligt 3 kap. 8 § lagen om inkomst­grun­dad ålderspen­sion, pen­sions­grun­dande belopp för för­äld­rar till små barn enligt 3 kap. 10 § och pen­sions­grun­dande belopp för stu­dier enligt 3 kap. 24 § samma lag endast om det för den avlidne till och med den 31 decem­ber året före det år då döds­fal­let inträf­fade kan till­go­do­räk­nas pen­sions­grun­dande inkomst som för vart och ett av minst fem år upp­gått till lägst två gånger det för respek­tive intjä­nan­deår gäl­lande inkomst­bas­belop­pet. Med pen­sions­grun­dande inkomst skall lik­stäl­las pen­sions­grun­dande belopp för sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt 3 kap. 4 § lagen om inkomst­grun­dad ålderspen­sion och pen­sions­grun­dande belopp för för­tidspen­sion enligt samma para­graf i dess lydelse före den 1 janu­ari 2003. Lag (2002:214).

5 §   Anta­gen pen­sions­be­håll­ning utgör ett belopp som sva­rar mot sum­man av de årliga pen­sions­rät­ter som kan till­go­do­räk­nas den avlidne för tiden från och med det år då döds­fal­let inträf­fade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år.
Pen­sions­rät­ten för vart och ett av dessa år skall beräk­nas på ett pen­sions­un­der­lag som sva­rar mot medel­ta­let av de pen­sions­un­der­lag enligt 4 kap. 2 § lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion som kan till­go­do­räk­nas den avlidne för vart och ett av de fem åren när­mast före det år då döds­fal­let inträf­fade. När medel­ta­let beräk­nas skall det bort­ses från de två år för vilka pen­sions­un­der­la­get är högst respek­tive lägst.

6 §   Vid beräk­ning av den antagna pen­sions­be­håll­ningen skall pen­sions­rät­ter enligt 5 § beräk­nas som om all pen­sions­rätt vore pen­sions­rätt för inkomst­pen­sion och som om denna pen­sions­rätt hade utgjort 18,5 pro­cent av pen­sions­un­der­la­get.

Om inkomstin­dex enligt 1 kap. 5 § lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion för något eller några av de fem år när­mast före döds­fal­let som avses i 5 § avvi­ker från inkomstin­dex för döds­fallså­ret, skall pen­sions­un­der­la­get för det eller de åren räk­nas om med hän­syn till för­änd­ringen av inkomstin­dex för döds­fallså­ret före beräk­ningen av det i 5 § nämnda medel­ta­let.

7 §   Om döds­fal­let inträf­fat efter det år då den avlidne fyllde 65 år skall till grund för beräk­ning av efter­le­van­de­pen­sion läg­gas den avlid­nes pen­sions­be­håll­ning, beräk­nad enligt 2 och 3 §§, som tjä­nats in till och med det år då den avlidne fyllde 64 år. Denna pen­sions­be­håll­ning skall räk­nas om med för­änd­ringar av inkomstin­dex fram till ingången av det år då den avlidne fyllde 65 år och skall från och med års­skif­tet där­ef­ter räk­nas om i enlig­het med 5 kap. 14 § lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion till ingången av det år då döds­fal­let inträf­fade.

8 §   Om den avlidne har tagit ut inkomst­pen­sion före den månad då han eller hon fyllt eller skulle ha fyllt 65 år, skall den avlid­nes pen­sions­be­håll­ning, beräk­nad som om något uttag av inkomst­pen­sion inte hade gjorts, läg­gas till grund för beräk­ningen av fak­tisk pen­sions­be­håll­ning.

9 §   Under­la­get för beräk­ning av årlig efter­le­van­de­pen­sion (efter­le­van­de­pen­sions­un­der­la­get) skall beräk­nas genom att sum­man av fak­tisk pen­sions­be­håll­ning och anta­gen pen­sions­be­håll­ning divi­de­ras med ett del­nings­tal.

Som del­nings­tal skall det del­nings­tal tilläm­pas som enligt 5 kap. 12 § lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion gäl­ler för beräk­ning av inkomst­pen­sion för för­säk­rade som i janu­ari det år döds­fal­let inträf­fade fyllde 65 år.

Efter­le­van­de­pen­sions­un­der­lag efter avlidna födda år 1937 eller tidi­gare

10 §   Efter­le­van­de­pen­sions­un­der­lag efter avlidna födda år 1937 eller tidi­gare skall utgöra 60 pro­cent av pro­duk­ten av det pris­bas­belopp som gällde det år då den avlidne fyllde 65 år och medel­ta­let av de pen­sions­po­äng för tilläggs­pen­sion som enligt 15 § lagen (1998:675) om infö­rande av lagen om inkomst­grun­dad ålderspen­sion till­go­do­räk­nats för den avlidne efter det att denna medel­po­äng ökats med talet ett. Om pen­sions­po­äng till­go­do­räk­nats för mer än 15 år, beak­tas vid beräk­ningen av medel­ta­let enbart de 15 år för vilka de högsta poäng­ta­len till­go­do­räk­nats. Här­vid tilläm­pas 22 § lagen om infö­rande av lagen om inkomst­grun­dad ålderspen­sion. Från och med års­skif­tet efter det att den avlidne fyllde 65 år skall efter­le­van­de­pen­sions­un­der­la­get räk­nas om enligt 5 kap. 14 § lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion till ingången av det år döds­fal­let inträf­fade.

För den som är född år 1935 eller tidi­gare skall vad som i första styc­ket sägs om det år då den avlidne fyllde 65 år i stäl­let avse år 2001.

11 §   Om den avlidne har till­go­do­räk­nats pen­sions­po­äng för tilläggs­pen­sion för färre än 30 år, skall vid beräk­ningen enligt 10 § hän­syn tas endast till så stor del av den där angivna pro­duk­ten som sva­rar mot för­hål­lan­det mel­lan det antal år för vilka pen­sions­po­äng har till­go­do­räk­nats och talet 30.

Vid beräk­ning enligt första styc­ket skall även 6 kap. 14-16 §§ lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion och 19-21 §§ lagen (1998:675) om infö­rande av lagen om inkomst­grun­dad ålderspen­sion tilläm­pas.

6 kap. Änke­pen­sion och garan­ti­pen­sion

Rätt till änke­pen­sion

1 §   Om en avli­den vid sin död hade rätt till inkomst­grun­dad ålderspen­sion enligt lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion eller om han, om det fall som avses i 13 kap. 1 § lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring, i dess lydelse före den 1 janu­ari 2003, varit för han­den vid tid­punk­ten för döds­fal­let, hade varit berät­ti­gad till för­tidspen­sion enligt de före den 1 janu­ari 2003 gäl­lande bestäm­mel­serna, har hans efter­le­vande maka rätt till änke­pen­sion enligt vad som sägs i 2--4 §§.

En änka har rätt till änke­pen­sion endast om det för den avlidne kan till­go­do­räk­nas pen­sions­po­äng för tilläggs­pen­sion för minst tre år. Här­vid skall för en änka som är född år 1944 eller tidi­gare 6 kap. 18 § lagen om inkomst­grun­dad ålderspen­sion tilläm­pas på mot­sva­rande sätt. Lag (2002:214).

2 §   En änka som är född år 1944 eller tidi­gare och som vid utgången av år 1989 samt även vid tid­punk­ten för döds­fal­let var gift med den avlidne har rätt till änke­pen­sion om antingen äkten­ska­pet vid tid­punk­ten för döds­fal­let hade varat minst fem år och ingåtts senast den dag då den avlidne fyllde 60 år eller den avlidne efter­läm­nar barn som också är barn till änkan.

En änka som är född år 1945 eller senare har rätt till änke­pen­sion om hon har varit gift med den avlidne från utgången av år 1989 till döds­fal­let samt dess­utom
   1. vid utgången av år 1989 antingen äkten­ska­pet hade varat minst fem år och ingåtts senast den dag då man­nen fyllde 60 år eller man­nen hade barn som också var barn till kvin­nan, och
   2. något av de i 1 angivna vill­ko­ren var upp­fyllt även vid döds­fal­let. Lag (2002:214).

3 §   För rätt till sådan del av änke­pen­sion som avses i 5 § första styc­ket 2 krävs, utö­ver vad som anges i 1 och 2 §§, att för­ut­sätt­ning­arna enligt andra och tredje styc­kena eller enligt fjärde styc­ket är upp­fyllda.

En änka som är född år 1944 eller tidi­gare har rätt till änke­pen­sion enligt första styc­ket om hon dess­utom
   1. har vård­na­den om och sta­dig­va­rande sam­man­bor med barn under 16 år, som vid makens död sta­dig­va­rande vis­tas i makar­nas hem eller hos änkan, eller
   2. vid makens död har fyllt 36 år och varit gift med den avlidne i minst fem år.

Om vill­ko­ret enligt andra styc­ket 1 inte längre är upp­fyllt, upp­hör rät­ten till änke­pen­sion enligt denna punkt. Vid bedöm­ningen av rät­ten till änke­pen­sion enligt andra styc­ket 2 skall i så fall anses som om man­nen avli­dit då rät­ten till änke­pen­sion enligt andra styc­ket 1 upp­hörde och äkten­ska­pet varat till nämnda tid­punkt.

En änka som är född år 1945 eller senare har rätt till änke­pen­sion enligt första styc­ket, om hon dess­utom upp­fyllde något av de i andra styc­ket 1 eller 2 angivna vill­ko­ren såväl vid utgången av år 1989 som vid döds­fal­let. Där­vid tilläm­pas bestäm­mel­serna i tredje styc­ket. Lag (2002:214).

4 §   Änke­pen­sion får inte utges om änkan ingår äkten­skap.
Upp­lö­ses äkten­ska­pet inom fem år, skall pen­sio­nen börja beta­las ut på nytt.

Beräk­ning av änke­pen­sion till kvin­nor som inte har fyllt 65 år

5 §   Änke­pen­sion till en änka som är född år 1944 eller tidi­gare utgör, för tid före den månad då änkan fyl­ler 65 år, om inte annat föl­jer av 7--13 §§, för år räk­nat sum­man av
   1. 40 pro­cent eller, om det efter den avlidne finns barn som har rätt till barn­pen­sion efter honom enligt 2 kap., 35 pro­cent
   -- av hel för­tidspen­sion beräk­nad enligt 13 kap. 2 § första styc­ket första och andra mening­arna och andra styc­ket samt 3 § lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring, i bestäm­mel­ser­nas lydelse före den 1 janu­ari 2003, som den avlidne skulle ha varit berät­ti­gad till om dessa bestäm­mel­ser fort­fa­rande hade gällt och om rätt till sådan pen­sion i sådant fall hade inträtt vid tid­punk­ten för döds­fal­let eller
   -- av inkomst­grun­dad ålderspen­sion beräk­nad enligt 6 kap. 2 § 1 samt 3, 4, 12, och 14-​-16 §§ lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion och 19-​-22 §§ lagen (1998:675) om infö­rande av lagen om inkomst­grun­dad ålderspen­sion, om den avlidne upp­bar sådan pen­sion eller hade fyllt 65 år och var berät­ti­gad till sådan pen­sion, och
   2. 90 pro­cent av det för döds­fallså­ret gäl­lande pris­bas­belop­pet.

Om den avlidne man­nen var född år 1954 eller senare beräk­nas änke­pen­sio­nen enligt första styc­ket 1 som om man­nen hade fått hel för­tidspen­sion vid ingången av år 2003. Där­vid skall 13 kap. 2 § första styc­ket första och andra mening­arna och andra styc­ket samt 3 § lagen om all­män för­säk­ring, i bestäm­mel­ser­nas lydelse före den 1 janu­ari 2003, till­läm­pas. Lag (2002:214).

6 §   Änke­pen­sion till en änka som är född år 1945 eller senare utgör, för tid före den månad då änkan fyl­ler 65 år, ett belopp som mot­sva­rar vad som skulle ha utgetts till kvin­nan om man­nen hade avli­dit vid utgången av år 1989. Vid beräk­ningen av sådan änke­pen­sion tilläm­pas 5 § första styc­ket. Belop­pet enligt 5 § första styc­ket 1 beräk­nas på grund­val av den för­tidspen­sion som skulle ha utgetts till man­nen om denne bli­vit berät­ti­gad till hel sådan pen­sion vid utgången av år 1989 och pen­sio­nen då hade beräk­nats med tillämp­ning av 13 kap. 3 § lagen om all­män för­säk­ring. Om man­nen vid utgången av år 1989 var berät­ti­gad till tilläggs­pen­sion i form av ålderspen­sion, skall dock belop­pet enligt 5 § första styc­ket 1 beräk­nas med tillämp­ning av 12 kap. 2 § första och andra styc­kena lagen om all­män för­säk­ring i deras lydelse vid utgången av år 1989.

Vid beräk­ningen enligt 8 § skall inte första styc­ket andra meningen i den para­gra­fen tilläm­pas. Hän­syn skall dess­utom endast tas till det antal år med pen­sions­po­äng som till­go­do­räk­nats för den avlidne man­nen till och med år 1989 och vid tillämp­ning av 8 § första och andra styc­kena skall 6 kap. 18 § lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion inte gälla. Lag (2002:323).

7 §   Om en änka med tillämp­ning av 3 § andra styc­ket 2 har rätt till änke­pen­sion beräk­nad enligt 5 § första styc­ket 2 och hon inte hade fyllt 50 år vid man­nens död eller vid den tid­punkt som avses i 3 § tredje styc­ket, skall belop­pet enligt 5 § första styc­ket 2 mins­kas. Minsk­ningen skall ske med en fem­ton­del för varje år som det antal år som den pen­sions­be­rät­ti­gade fyllt vid man­nens död eller vid den tid­punkt som avses i 3 § tredje styc­ket under­sti­ger 50.

8 §   Om det för den avlidne inte kan till­go­do­räk­nas pen­sions­po­äng för till­läggs­pen­sion för minst 30 år, skall vid beräk­ningen enligt 5 § första styc­ket 2 hän­syn tas endast till så stor del av belop­pet där som sva­rar mot för­hål­lan­det mel­lan det antal år för vilka pen­sions­po­äng till­go­do­räk­nas honom och talet 30. Vid denna beräk­ning skall 13 kap. 2 § första styc­ket första och andra mening­arna och andra styc­ket samt 3 § lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i bestäm­mel­ser­nas lydelse före den 1 janu­ari 2003 tilläm­pas.

Vid tillämp­ning av första styc­ket skall 6 kap. 14-​-16 och 18 §§ lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion och 19-​-21 §§ lagen (1998:675) om infö­rande av lagen om inkomst­grun­dad ålderspen­sion gälla.

Avkort­ning enligt denna para­graf skall ske efter sådan minsk­ning som avses i 7 §. Lag (2002:214).

9 §   För en änka som har bör­jat upp­bära ålderspen­sion enligt lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion före det att hon fyllt 65 år skall även 11-13 §§ gälla. Vad som där sägs om tilläggs­pen­sion skall dock endast gälla sådan tilläggs­pen­sion som avses i 5 § första styc­ket 1.

Beräk­ning av änke­pen­sion till kvin­nor som har fyllt 65 år

10 §   Änke­pen­sion skall från och med den månad då en änka fyl­ler 65 år beräk­nas med tillämp­ning av
   1. 5 § första styc­ket 1, om änkan är född år 1929 eller tidi­gare,
   2. 5 § första styc­ket 1 samt 11 och 12 §§, om änkan är född under något av åren 1930-​1944, eller
   3. 6 § första styc­ket och 11-13 §§, dock utan sådant belopp som avses i 5 § första styc­ket 2, om änkan är född år 1945 eller senare.

11 §   Om en änka, som är född under något av åren 1930-​1953, har rätt till änke­pen­sion och för samma månad får inkomst­grun­dad ålderspen­sion enligt 6 kap. lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion, skall änke­pen­sion utges endast i den mån den efter sam­ord­ning enligt 1 kap. 6 § tredje styc­ket över­sti­ger ålderspen­sio­nen. Vid beräk­ning av änkans inkomst­grun­dade ålderspen­sion skall 6 kap. 2 § 1 samt 3 och 4 §§, 5 § första styc­ket, och i före­kom­mande fall 8 a och 12 §§, nämnda lag tilläm­pas.

En änka som avses i första styc­ket och som är född under något av åren 1930-​1944 har dock, oav­sett vad som anges i första styc­ket, rätt till änke­pen­sion med sådant belopp att denna, till­sam­mans med änkans inkomst­grun­dade ålderspen­sion, mot­sva­rar en viss andel av sum­man av kvin­nans inkomst­grun­dade ålderspen­sion beräk­nad enligt första styc­ket och den till­läggs­pen­sion för den avlidne man­nen som avses i 5 § första styc­ket 1. Denna andel utgör 60 pro­cent om kvin­nan är född år 1930, 58 pro­cent om kvin­nan är född år 1931, 56 pro­cent om kvin­nan är född år 1932, 54 pro­cent om kvin­nan är född år 1933, 52 pro­cent om kvin­nan är född år 1934 och 50 pro­cent om kvin­nan är född under något av åren 1935-​1944. Änke­pen­sion får emel­ler­tid inte med stöd av denna regel beta­las ut med högre belopp än vad som föl­jer av 5 § första styc­ket 1.
Lag (2007:112).

12 §   Vid tillämp­ning av 11 § skall, om änkan tar ut inkomst­grun­dad ålderspen­sion som avses i nämnda para­graf vid en senare tid­punkt än från och med den månad då hon fyllt 65 år, hän­syn tas till den inkomst­grun­dade ålderspen­sion, beräk­nad enligt 11 § första styc­ket, som skulle ha beta­lats ut om hon haft rätt till pen­sio­nen från och med den måna­den. Vidare skall, om pen­sions­po­äng till följd av bris­tande eller under­lå­ten avgifts­be­tal­ning inte har till­go­do­räk­nats eller har mins­kats, hän­syn tas till den tilläggs­pen­sion som skulle ha beta­lats ut om full avgift hade erlagts. Lag (2002:214).

13 §   Om en änka som är född år 1954 eller senare har rätt till änke­pen­sion och för samma månad får inkomst­grun­dad ålderspen­sion enligt lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion, utges änke­pen­sio­nen endast i den mån den över­sti­ger ålderspen­sio­nen. Inkomst­pen­sion och pre­mie­pen­sion skall där­vid beräk­nas som om änkan endast hade till­go­do­räk­nats pen­sions­rätt för inkomst­pen­sion och som om denna pen­sions­rätt hade utgjort 18,5 pro­cent av pen­sions­un­der­la­get. I övrigt skall 12 § tilläm­pas.

Vid beräk­ning enligt första styc­ket skall ett tillägg om en pen­sions­po­äng enligt 4 kap. 8 § lagen om inkomst­grun­dad ålderspen­sion göras till det under­lag som beräk­ningen av änke­pen­sio­nen skall grunda sig på innan sam­ord­ning sker med kvin­nans inkomst­grun­dade ålderspen­sion. På detta tillägg skall 6 § tilläm­pas. Änke­pen­sion får emel­ler­tid inte beta­las ut med högre belopp än vad som föl­jer av 5 § första styc­ket 1.
Lag (2002:214).

Rätt till garan­ti­pen­sion till änke­pen­sion

14 §   En änka som är bosatt i Sve­rige och som är född år 1944 eller tidi­gare har rätt till garan­ti­pen­sion enligt 17-​-23 §§ för tid före den månad då hon fyl­ler 65 år, om hon vid utgången av år 1989 och även vid tid­punk­ten för döds­fal­let var gift med den avlidne samt
   1. hade vård­na­den om och sta­dig­va­rande sam­man­bodde med barn under 16 år, som vid makens död sta­dig­va­rande vis­ta­des i makar­nas hem eller hos änkan, eller
   2. vid makens död hade fyllt 36 år och varit gift med den avlidne i minst fem år.

Upp­hör rät­ten till änke­pen­sion på grund av att vill­ko­ren i första styc­ket 1 inte längre är upp­fyllda, skall det vid bedöm­ningen av rät­ten till pen­sion enligt 2 anses som om man­nen avli­dit då rät­ten till pen­sion enligt 1 upp­hörde och äkten­ska­pet varat till nämnda tid­punkt.

Änkan har dock rätt till garan­ti­pen­sion endast om en för­säk­rings­tid om minst tre år kan till­go­do­räk­nas för den avlidne. Lag (2002:214).

15 §   Med en änka lik­ställs i fråga om rätt till garan­ti­pen­sion en kvinna som, utan att vara gift, sta­dig­va­rande sam­man­bor med en icke gift man vid den­nes död och som tidi­gare varit gift med honom eller har eller har haft barn med honom.

Den tid under vil­ken kvin­nan oav­bru­tet sam­man­bott med man­nen fram till den­nes död skall vid tillämp­ningen av 14 § första styc­ket 2 lik­stäl­las med tid i ett äkten­skap.

16 §   En änka har inte rätt till garan­ti­pen­sion efter en man som hon inte lever till­sam­mans med vid den­nes död, om kvin­nan efter det sam­man­lev­na­den med man­nen upp­hörde sta­dig­va­rande sam­man­bott med en annan man med vil­ken hon varit gift eller har eller har haft barn.

Garan­ti­pen­sion får inte utges om den pen­sions­be­rät­ti­gade gif­ter sig eller sta­dig­va­rande sam­man­bor med en man som hon varit gift eller har eller har haft barn med. Upp­lö­ses äkten­ska­pet innan det bestått i fem år eller upp­hör sam­bo­en­det inom samma tid, skall garan­ti­pen­sio­nen börja beta­las ut på nytt, om för­ut­sätt­ning­arna i övrigt för rätt till sådan pen­sion fort­fa­rande är upp­fyllda.

Beräk­ning av garan­ti­pen­sion till änke­pen­sion

17 §   Beräk­ningen av garan­ti­pen­sio­nen skall grunda sig på den änke­pen­sion som änkan har rätt till. Med änke­pen­sion avses även sådan efter­le­van­de­pen­sion enligt utländsk lag­stift­ning som inte är att lik­ställa med garan­ti­pen­sion enligt denna lag.

Har en änka som är berät­ti­gad till garan­ti­pen­sion till änke­pen­sion rätt till omställ­ningspen­sion men där­e­mot inte till änke­pen­sion, skall omställ­ningspen­sio­nen ligga till grund för beräk­ning av garan­ti­pen­sio­nen till änke­pen­sion.

Om en änka för tid före den månad då hon fyl­ler 65 år upp­bär ålderspen­sion enligt lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion som skall sam­ord­nas med änke­pen­sion enligt 11 och 12 §§, skall garan­ti­pen­sio­nen beräk­nas med hän­syn till änke­pen­sio­nen före sam­ord­ning av pen­sio­nerna.

18 §   Garan­ti­pen­sion till änke­pen­sion skall, om inte annat anges i 22 och 23 §§, för år räk­nat mot­svara 2,13 gånger pris­bas­belop­pet (bas­ni­vån). Om en änka har rätt till änke­pen­sion eller omställ­ningspen­sion skall bas­ni­vån mins­kas med belop­pet för den pen­sio­nen. Sådan minsk­ning görs efter det att bas­ni­vån mins­kats eller avkor­tats med tillämp­ning av 22 och 23 §§.

19 §   Garan­ti­pen­sion till änke­pen­sion skall beräk­nas med hän­syn till den för­säk­rings­tid som kan till­go­do­räk­nas för den avlidne till och med året före döds­fal­let. Som för­säk­rings­tid skall sådan tid räk­nas som utgör för­säk­rings­tid för garan­ti­pen­sion enligt 3 kap. 1 a-4 §§ och 5 § första styc­ket lagen (1998:702) om garan­ti­pen­sion.

Vid beräk­ning av sådan för­säk­rings­tid som avses i 3 kap. 3 § lagen om garan­ti­pen­sion skall som för­säk­rings­tid för garan­ti­pen­sion till änke­pen­sion även bosätt­nings­tid i hem­lan­det till­go­do­räk­nas för den avlidne från och med det år då han fyllde 16 år till och med det år då han fyllde 24 år.
Lag (2002:323).

20 §   Som för­säk­rings­tid för garan­ti­pen­sion till änke­pen­sion skall även till­go­do­räk­nas tid från och med det år då döds­fal­let inträf­fade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år (fram­tida för­säk­rings­tid).

Om det för den avlidne inte kan till­go­do­räk­nas för­säk­rings­tid med minst fyra fem­te­de­lar av tiden från och med det år då han fyllde 16 år till och med året före döds­fal­let, skall som fram­tida för­säk­rings­tid till­go­do­räk­nas så stor andel av tiden från och med året för döds­fal­let till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år som mot­sva­rar för­hål­lan­det mel­lan den för­säk­rings­tid som kan till­go­do­räk­nas från och med det år då den avlidne fyllde 16 år till och med året före döds­fal­let och fyra fem­te­de­lar av hela sist­nämnda tids­pe­riod.

Vid beräk­ningen skall för­säk­rings­ti­den sät­tas ned till när­maste hela antal måna­der.

21 §   Den sam­man­lagda för­säk­rings­ti­den för garan­ti­pen­sion skall sät­tas ned till när­maste hela antal år.

22 §   Utges garan­ti­pen­sion med tillämp­ning av 14 § första styc­ket 2 och hade den pen­sions­be­rät­ti­gade inte fyllt 50 år vid man­nens död eller vid den tid­punkt som avses i 14 § andra styc­ket, skall garan­ti­pen­sio­nens bas­nivå mins­kas. Minsk­ningen skall ske med en fem­ton­del för varje år som det antal år som den pen­sions­be­rät­ti­gade fyllt vid man­nens död eller vid den tid­punkt som avses i 14 § andra styc­ket under­sti­ger 50.

23 §   Om det för den avlidne inte kan till­go­do­räk­nas 40 års för­säk­rings­tid för garan­ti­pen­sion skall garan­ti­pen­sio­nens bas­nivå avkor­tas till så stor andel av 2,13 gånger pris­bas­belop­pet som sva­rar mot för­hål­lan­det mel­lan det antal år för vilka för­säk­rings­tid kan till­go­do­räk­nas och talet 40.

Avkort­ning enligt denna para­graf skall ske efter sådan minsk­ning som avses i 22 §.

7 kap. Utbe­tal­ning av efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd till barn, m.m.

Ansö­kan om efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd till barn, m.m.

1 §   Efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd till barn beta­las ut efter ansö­kan. Sådan ansö­kan ska göras skrift­li­gen hos Pen­sions­myn­dig­he­ten.

Änke­pen­sion får dock bevil­jas utan ansö­kan till en kvinna som fyllt 65 år och som upp­bär ålderspen­sion enligt lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion eller lagen (1998:702) om garan­ti­pen­sion. Lag (2009:1003).

2 §   Efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd till barn utges från och med den månad då döds­fal­let inträf­fat eller, om den avlidne vid sin död upp­bar ålderspen­sion enligt lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion eller lagen (1998:702) om garan­ti­pen­sion, eller sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring, från och med måna­den efter den då döds­fal­let inträf­fade.

Inträ­der rät­ten till efter­le­van­de­pen­sion eller efter­le­van­de­stöd till barn vid annan tid­punkt än som avses i första styc­ket, skall för­må­nen beta­las ut från och med den månad då rät­ten inträdde.

Efter­le­van­de­pen­sion får inte beta­las ut för längre tid till­baka än tre måna­der eller, i fråga om barn­pen­sion eller efter­le­van­de­stöd till barn, två år före ansök­nings­må­na­den.
Lag (2002:214).

3 §   Vid utbe­tal­ning av efter­le­van­de­pen­sion för tid före ansök­nings­må­na­den skall belop­pet mins­kas om det för samma tid tidi­gare har beta­lats ut efter­le­van­de­pen­sion till annan eller andra efter­le­vande. Minsk­ningen skall ske med det belopp som över­sti­ger vad som skulle ha utgetts om beslu­tet om den först­nämnda efter­le­van­de­pen­sio­nen före­le­gat vid utbe­tal­ningen av den eller de andra efter­le­van­de­pen­sio­nerna.

4 §   Uttag av efter­le­van­de­pen­sion enligt denna lag får avbry­tas genom skrift­lig anmä­lan till Pen­sions­myn­dig­he­ten.
Sådan anmä­lan ska ha kom­mit in till Pen­sions­myn­dig­he­ten senast måna­den före den månad som änd­ringen avser.
Lag (2009:1003).

5 §   Efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd till barn utges till och med den månad då rät­ten till för­må­nen upp­hör.
Omställ­ningspen­sion, sådan del av änke­pen­sion som avses i 6 kap. 5 § första styc­ket 2 samt garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion och änke­pen­sion utges dock längst till och med måna­den före den då den efter­le­vande fyl­ler 65 år.

Änd­ring av efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd till barn skall gälla från och med måna­den efter den månad då anled­ningen till änd­ringen upp­kom.

6 §   Har någon för­svun­nit och kan det antas att han eller hon har avli­dit, har efter­le­vande till honom eller henne rätt till efter­le­van­de­pen­sion eller efter­le­van­de­stöd till barn. Som vill­kor för utbe­tal­ning av pen­sion eller efter­le­van­de­stöd får det dock krä­vas en för­kla­ring på heder och sam­vete av den efter­le­vande att denne inte vet om den för­svunna per­so­nen är i livet. I fråga om en omyn­dig får sådan för­kla­ring krä­vas från hans eller hen­nes för­myn­dare. För­kla­ring kan också krä­vas av en god man eller för­val­tare som har för­ord­nats enligt föräldra-​ bal­ken. Visar det sig senare att den för­svunna per­so­nen lever, skall pen­sion och efter­le­van­de­stöd inte fort­sätta att utges.

7 §   Den som genom brotts­lig gär­ning upp­såt­li­gen har berö­vat någon annan livet eller med­ver­kat till brot­tet enligt 23 kap. 4 eller 5 § brotts­bal­ken har inte rätt till efter­le­van­de­pen­sion eller efter­le­van­de­stöd till barn efter den avlidne.

Efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd får dras in eller skä­li­gen sät­tas ned, om den efter­le­vande på annat sätt än vad som sägs i första styc­ket har vål­lat döds­fal­let genom en hand­ling för vil­ken ansvar ådömts honom eller henne genom dom som vun­nit laga kraft.

Utbe­tal­ning av pen­sion och efter­le­van­de­stöd till barn

8 §   Pen­sion och efter­le­van­de­stöd till barn skall beta­las ut månads­vis. Års­pen­sion och efter­le­van­de­stöd som beräk­nas komma att uppgå till högst 2 400 kr skall dock, om det inte finns sär­skilda skäl, beta­las ut i efter­skott en eller två gånger per år. Efter över­ens­kom­melse med den efter­le­vande får utbe­tal­ning även i annat fall ske en eller två gånger per år.

Vid beräk­ning av efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd skall den totala årliga ersätt­ningen avrun­das till när­maste hela kron­tal som är del­bart med tolv.

Vid sam­ti­dig utbe­tal­ning av garan­ti­pen­sion eller efter­le­van­de­stöd och inkomst­grun­dad efter­le­van­de­pen­sion eller änke­pen­sion skall avrund­ningen enligt andra styc­ket ske på garan­ti­pen­sio­nen eller efter­le­van­de­stö­det.

9 §   Om en per­son som är berät­ti­gad till efter­le­van­de­pen­sion eller efter­le­van­de­stöd till barn har fått eko­no­miskt bistånd enligt 4 kap. 1 § soci­al­tjänst­la­gen (2001:453), får ret­ro­ak­tivt bevil­jad sådan pen­sion eller efter­le­van­de­stöd beta­las ut till soci­al­nämn­den. Betal­ning till soci­al­nämn­den får göras, till den del den ersätt­nings­be­rät­ti­gade inte har åter­be­ta­lat bistån­det och det åter­stå­ende belop­pet över­sti­ger 1 000 kr, med det belopp som mot­sva­rar vad soci­al­nämn­den sam­man­lagt har beta­lat ut till den ersätt­nings­be­rät­ti­gade och den­nes familj för eller under den tid som den ret­ro­ak­tiva ersätt­ningen avser.
Lag (2007:300).

Sam­ord­ning med liv­ränta, m.m.

10 §   Efter­le­van­de­pen­sio­nen och efter­le­van­de­stö­det till barn skall mins­kas enligt vad som sägs i 11-13 §§ för en efter­le­vande som har rätt till liv­ränta på grund av obli­ga­to­risk för­säk­ring enligt lagen (1916:235) om för­säk­ring för olycks­fall i arbete, lagen (1929:131) om för­säk­ring för vissa yrkes­sjuk­do­mar eller lagen (1954:243) om yrkes­ska­de­för­säk­ring eller som enligt annan för­fatt­ning eller enligt rege­ring­ens för­ord­nande har rätt till annan liv­ränta, som bestäms av eller beta­las ut av För­säk­rings­kas­san.
Mot­sva­rande skall gälla i fall då liv­ränta utges enligt utländsk lag­stift­ning om yrkes­ska­de­för­säk­ring. Minsk­ning skall där­e­mot inte ske på grund av liv­ränta som utges enligt lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring eller annan liv­ränta som bestäms med tillämp­ning av nämnda lag. Har liv­ränta eller del av liv­ränta eller liv­ränta för viss tid bytts ut mot ett engångs­be­lopp, skall det vid beräk­ning enligt 11-13 §§ anses som om liv­ränta utges eller som om den liv­ränta som utges har höjts med ett belopp som sva­rar mot engångs­be­lop­pet enligt de för­säk­rings­tek­niska grun­der som tilläm­pas vid utby­tet.
Lag (2004:848).

11 §   Vid beräk­ning enligt 10 § skall sum­man av barn­pen­sion och efter­le­van­de­stöd till barn mins­kas med tre fjär­de­de­lar av varje liv­ränta som över­sti­ger en sjät­te­del av pris­bas­belop­pet och som bar­net för samma tid har rätt till såsom efter­le­vande.
Minsk­ningen skall i första hand göras på efter­le­van­de­stö­det.
Avdrag på barn­pen­sion får dock göras endast om den avlidne kun­nat till­go­do­räkna sig pen­sions­po­äng för minst ett år när ska­dan inträf­fade.

Barn­pen­sion skall dock ald­rig, på grund av bestäm­mel­serna i denna para­graf, till­sam­mans med efter­le­van­de­stöd under­stiga en fjär­de­del av det belopp som anges i 3 kap. 2 §.

12 §   Vid beräk­ning enligt 10 § skall sum­man av omställ­ningspen­sion och garan­ti­pen­sion till sådan pen­sion mins­kas med tre fjär­de­de­lar av varje liv­ränta som över­sti­ger en sjät­te­del av pris­bas­belop­pet och som den pen­sions­be­rät­ti­gade för samma tid har rätt till såsom efter­le­vande. Minsk­ningen skall i första hand göras på garan­ti­pen­sio­nen. Avdrag på omställ­ningspen­sion får dock göras endast om den avlidne kun­nat till­go­do­räkna sig pen­sions­po­äng för minst ett år när ska­dan inträf­fade.

13 §   Vid beräk­ning enligt 10 § skall sum­man av änke­pen­sion och garan­ti­pen­sion till sådan pen­sion mins­kas med tre fjär­de­de­lar av varje liv­ränta som över­sti­ger en sjät­te­del av pris­bas­belop­pet och som den pen­sions­be­rät­ti­gade för samma tid har rätt till såsom efter­le­vande. Minsk­ningen skall i första hand göras på garan­ti­pen­sio­nen och där­ef­ter på sådan del av änke­pen­sion som avses i 6 kap. 5 § första styc­ket 2. Avdrag på sådan del av änke­pen­sion som avses i 6 kap. 5 § första styc­ket 1 får dock göras endast om den avlidne kun­nat till­go­do­räkna sig pen­sions­po­äng för minst ett år när ska­dan inträf­fade.

Änke­pen­sion skall dock ald­rig, på grund av bestäm­mel­serna i denna para­graf, till­sam­mans med utgi­ven garan­ti­pen­sion till sådan pen­sion för månad räk­nat under­stiga nio pro­cent av pris­bas­belop­pet.

14 §   Om en pen­sions­be­rät­ti­gad som avses i 4 eller 6 kap. och som inte upp­bär ålderspen­sion enligt lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion eller lagen (1998:702) om garan­ti­pen­sion eller äldre­för­sörj­nings­stöd enligt lagen (2001:853) om äldre­för­sörj­nings­stöd sedan minst tret­tio dagar i följd är inta­gen i anstalt eller är häk­tad skall, från och med den tret­tio­första dagen, garan­ti­pen­sion enligt denna lag utges med högst ett belopp som inne­bär att garan­ti­pen­sio­nen till­sam­mans med inkomst­grun­dad efter­le­van­de­pen­sion eller änke­pen­sion enligt denna lag upp­går till för månad räk­nat 4,5 pro­cent av pris­bas­belop­pet. Denna begräns­ning gäl­ler inte för tid under vil­ken den pen­sions­be­rät­ti­gade vis­tas utan­för anstalt enligt 58 § lagen (1974:203) om kri­mi­nal­vård i anstalt. Såsom inta­gen räk­nas även den som olov­li­gen avvi­kit från anstalt eller vis­tas utan­för anstalt med anled­ning av per­mis­sion. För tid under vil­ken en pen­sions­be­rät­ti­gad vis­tas utan­för anstalt enligt 56 § lagen om kri­mi­nal­vård i anstalt tilläm­pas i stäl­let bestäm­mel­serna i 14 a §. Skall garan­ti­pen­sio­nen dras in för del av en kalen­der­må­nad, beräk­nas garan­ti­pen­sio­nen för varje dag till en tret­tion­del av månads­be­lop­pet och avrun­das till när­maste högre kron­tal.

Om ett barn sedan minst tret­tio dagar i följd på sta­tens bekost­nad vår­dats på anstalt eller annars fått kost och bostad, får efter­le­van­de­stöd till barn enligt 3 kap. inte utges. Sådan för­mån får dock utges för tid då bar­net är inac­kor­de­rat vid same­skola. Skall efter­le­van­de­stö­det dras in för del av en kalen­der­må­nad, beräk­nas efter­le­van­de­stö­det för varje dag till en tret­tion­del av månads­be­lop­pet och avrun­das till när­maste högre kron­tal.

I fråga om en elev i spe­ci­al­skola får efter­le­van­de­stöd utges utan hin­der av bestäm­mel­serna i andra styc­ket för tid då ele­ven vis­tas utom sko­lan. För sådan tid skall 16 § andra styc­ket lagen (1998:703) om han­di­kap­per­sätt­ning och vård­bi­drag tilläm­pas på mot­sva­rande sätt. Lag (2006:1490).

14 a §   För varje dag som en pen­sions­be­rät­ti­gad, som upp­bär pen­sions­för­må­ner enligt 4 eller 6 kap. men inte ålderspen­sion enligt lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion eller lagen (1998:702) om garan­ti­pen­sion eller äldre­för­sörj­nings­stöd enligt lagen (2001:853) om äldre­för­sörj­nings­stöd, på grund av skydds­till­syn med sär­skild behand­lings­plan vis­tas i ett sådant famil­je­hem eller hem för vård eller boende som avses i soci­al­tjänst­la­gen (2001:453) ska han eller hon betala för sitt uppe­hälle för den tid under vil­ken sta­ten bekos­tar vis­tel­sen. Betal­ning ska ske genom att Pen­sions­myn­dig­he­ten, efter skat­te­av­drag enligt skat­te­be­tal­nings­la­gen (1997:483), gör avdrag från pen­sions­för­må­nerna enligt 4 eller 6 kap. när de beta­las ut.
Om den pen­sions­be­rät­ti­gade sam­ti­digt med för­må­nerna upp­bär akti­vi­tet­s­er­sätt­ning eller sju­ker­sätt­ning enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring eller liv­ränta enligt 4 kap.
lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring, ska endast ett avdrag göras från de sam­man­tagna för­må­nerna.

Avdra­get upp­går till 80 kro­nor för dag. Det får dock utgöra högst en tred­je­del av för­må­ner­nas månads­be­lopp efter skat­te­av­drag delat med 30. Där­vid ska det belopp var­med minsk­ning sker avrun­das till när­maste lägre kron­tal.
Lag (2009:1003).

15 §   Om ett barn för samma månad har rätt till såväl efter­le­van­de­stöd till barn som akti­vi­tet­s­er­sätt­ning eller sju­ker­sätt­ning i form av garan­ti­er­sätt­ning enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring, utges endast den till belop­pet största av för­må­nerna.

Om en änka för samma månad har rätt till såväl garan­ti­pen­sion till änke­pen­sion som sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning i form av garan­ti­er­sätt­ning enligt lagen om all­män för­säk­ring, utges endast den till belop­pet största av för­må­nerna.
Lag (2002:324).

8 kap. Övriga bestäm­mel­ser

Beslut om efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd till barn

1 §   Ett beslut i ett ärende enligt denna lag ska fat­tas av Pen­sions­myn­dig­he­ten. Lag (2009:1003).

2 §   För ett beslut om efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd till barn gäl­ler i tillämp­liga delar 13 kap. 5 § lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion om beslut genom auto­ma­ti­se­rad behand­ling samt änd­ring och ompröv­ning av sådana beslut.

Änd­ring, ompröv­ning och över­kla­gande av beslut

3 §   Ett beslut om efter­le­van­de­pen­sion skall änd­ras om det för­an­leds av en änd­ring som gjorts beträf­fande den pen­sions­be­håll­ning eller den pen­sions­po­äng enligt lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion som legat till grund för beräk­ningen av efter­le­van­de­pen­sio­nen.

Ett beslut om garan­ti­pen­sion eller efter­le­van­de­stöd till barn enligt denna lag skall änd­ras om stor­le­ken av garan­ti­pen­sio­nen eller efter­le­van­de­stö­det påver­kas av en änd­ring som gjorts beträf­fande den inkomst­grun­dade efter­le­van­de­pen­sion eller änke­pen­sio­nen som legat till grund för beräk­ning av garan­ti­pen­sio­nen eller efter­le­van­de­stö­det.

4 §   För ompröv­ning och över­kla­gande av ett beslut om efter­le­van­de­pen­sion eller efter­le­van­de­stöd till barn gäl­ler i tillämp­liga delar föl­jande bestäm­mel­ser om pen­sion i lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion:
   - 13 kap. 9 § första styc­ket samt 11-13, 15 och 16 §§ om ompröv­ning, och
   - 13 kap. 17, 17 a och 18 §§, 19 § andra och tredje styc­kena, 20, 21, 22 a samt 23 §§ om över­kla­gande.

Bestäm­mel­sen i 13 kap. 13 § andra styc­ket lagen om inkomst­grun­dad ålderspen­sion skall gälla även i fall då den avlidne har läm­nat orik­tiga upp­gif­ter eller under­lå­tit att full­göra en uppgifts-​ eller anmäl­nings­skyl­dig­het.
Lag (2007:1014).

Åtgär­der på grund av fel­ak­tig utbe­tal­ning av efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd till barn, m.m.

5 §   Pen­sions­myn­dig­he­ten ska besluta om åter­be­tal­ning av efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd till barn, om den efter­le­vande eller den avlidne genom att lämna orik­tiga upp­gif­ter eller genom att under­låta att full­göra en uppgifts-​ eller anmäl­nings­skyl­dig­het har orsa­kat att pen­sio­nen eller efter­le­van­de­stö­det har läm­nats fel­ak­tigt eller med ett för högt belopp. Det­samma gäl­ler om efter­le­van­de­pen­sion eller efter­le­van­de­stöd i annat fall har läm­nats fel­ak­tigt eller med ett för högt belopp och den som upp­bu­rit för­må­nen har insett eller skä­li­gen borde ha insett detta.

Har efter­le­van­de­pen­sion beta­lats ut enligt denna lag och mins­kas där­ef­ter pen­sions­rätt eller pen­sions­po­äng enligt lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion på grund av bris­tande eller under­lå­ten avgifts­be­tal­ning, ska Pen­sions­myn­dig­he­ten besluta om åter­be­tal­ning av för myc­ket utbe­tald pen­sion.

Den som upp­bu­rit för myc­ket efter­le­van­de­pen­sion eller efter­le­van­de­stöd till barn enligt denna lag är skyl­dig att betala till­baka sådan pen­sion eller sådant efter­le­van­de­stöd endast om beslut om åter­be­tal­ning med­de­lats enligt första eller andra styc­ket. Om det finns sär­skilda skäl, får Pen­sions­myn­dig­he­ten helt eller del­vis efterge kra­vet på åter­be­tal­ning.

Om en per­son som har befun­nits åter­be­tal­nings­skyl­dig enligt första eller andra styc­ket har träf­fat avtal med Pen­sions­myn­dig­he­ten om en avbe­tal­nings­plan eller har med­getts anstånd med betal­ningen av det åter­krävda belop­pet, ska ränta tas ut på belop­pet. Rän­tan ska tas ut efter en rän­te­sats som vid varje tid­punkt över­sti­ger sta­tens utlå­nings­ränta med två pro­cen­ten­he­ter. Rän­tan ska beräk­nas från den dag då avta­let om avbe­tal­nings­pla­nen träf­fa­des eller anstånd med­gavs, dock inte för tid innan åter­kra­vet för­fal­lit till betal­ning.

Om ett belopp som har åter­krävts enligt första eller andra styc­ket inte beta­las i rätt tid, ska dröjsmåls­ränta tas ut på belop­pet. För uttag av dröjsmåls­ränta gäl­ler i tillämp­liga delar rän­te­la­gen (1975:635).

Om det finns sär­skilda skäl, får Pen­sions­myn­dig­he­ten helt eller del­vis efterge kra­vet på ränta enligt fjärde och femte styc­kena. Lag (2009:1003).

6 §   Har Pen­sions­myn­dig­he­ten enligt 5 § beslu­tat om åter­be­tal­ning av inkomst­grun­dad efter­le­van­de­pen­sion eller änke­pen­sion och bevil­jas till följd av beslu­tet om sänkt sådan pen­sion garan­ti­pen­sion enligt 4 kap. 6 § eller 6 kap. 14 § eller efter­le­van­de­stöd till barn enligt 3 kap. 1 § ret­ro­ak­tivt för samma tid, ska avdrag för den åter­krävda pen­sio­nen göras på den ret­ro­ak­tivt bevil­jade för­må­nen i den mån betal­ning inte skett.

Om Pen­sions­myn­dig­he­ten enligt 5 § beslu­tat om åter­be­tal­ning av garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion eller till änke­pen­sion eller efter­le­van­de­stöd till barn ska avdrag för den åter­krävda garan­ti­pen­sio­nen eller det åter­krävda efter­le­van­de­stö­det göras på ret­ro­ak­tivt bevil­jad inkomst­grun­dad efter­le­van­de­pen­sion eller änke­pen­sion som avser samma tid som garan­ti­pen­sio­nen eller efter­le­van­de­stö­det, i den mån betal­ning inte skett.
Lag (2009:1003).

7 §   Avdrag på pen­sion och efter­le­van­de­stöd till barn enligt denna lag får göras med skä­ligt belopp om den efter­le­vande enligt beslut av Pen­sions­myn­dig­he­ten är åter­be­tal­nings­skyl­dig för en ersätt­ning som har utgetts på grund av denna lag eller en annan för­fatt­ning. Lag (2009:1003).

8 §   Om en ersätt­ning enligt denna lag eller en annan för­fatt­ning har beta­lats ut efter beslut av Pen­sions­myn­dig­he­ten eller För­säk­rings­kas­san och bevil­jas senare pen­sion eller efter­le­van­de­stöd ret­ro­ak­tivt enligt denna lag för samma tid som för den tidi­gare utbe­ta­lade ersätt­ningen, ska avdrag göras på den ret­ro­ak­tiva ersätt­ningen. Detta avdrag ska mot­svara det belopp som över­sti­ger vad som skulle ha beta­lats ut för peri­o­den om beslut om båda ersätt­ning­arna hade fat­tats sam­ti­digt.
Lag (2009:1003).

Upp­gifts­skyl­dig­het m.m.

9 §   Den som har rätt till ersätt­ning enligt denna lag är skyl­dig att lämna de upp­gif­ter som är av bety­delse för tillämp­ningen av lagen. Om den efter­le­vande är omyn­dig eller har en god man eller för­val­tare enligt för­äld­ra­bal­ken ålig­ger upp­gifts­skyl­dig­he­ten i stäl­let för­myn­da­ren eller, om det kan anses ingå i upp­dra­get, den gode man­nen eller för­val­ta­ren.

Upp­gif­ter som en enskild skall lämna om fak­tiska för­hål­lan­den skall läm­nas på heder och sam­vete om inte sär­skilda skäl talar mot det.

10 §   Föl­jande bestäm­mel­ser i lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion skall också tilläm­pas på efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd till barn:
   - 15 kap. 3 § första styc­ket första meningen och andra styc­ket om under­rät­telse till en enskild,
   - 15 kap. 11 och 13 §§ om upp­gifts­skyl­dig­het,
   - 15 kap. 15 § om undan­tag från sek­re­tess,
   - 15 kap. 16 § om utmät­ning, pant­sätt­ning och över­lå­telse,
   - 15 kap. 17 § om pre­skrip­tion.
Lag (2004:848).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2000:461

Före­skrif­ter om ikraft­trä­dande av denna lag med­de­las i lagen (2000:462) om infö­rande av lagen (2000:461) om efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd till barn.

2004:848
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2005.
   2. Beträf­fande 8 kap. 4 § andra streck­sat­sen tilläm­pas före­skrif­terna i punk­terna 3 och 4 ikraftträdande-​ och över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (2004:784) om änd­ring i lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion.
   3. Bestäm­mel­serna i 8 kap. 8 § skall tilläm­pas även när en ersätt­ning som där avses har beta­lats ut av en all­män för­säk­rings­kassa.

2004:1247

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2005 och tilläm­pas på omställ­ningspen­sion som grun­das på döds­fall som inträf­far den 1 janu­ari 2005 eller senare.

2006:1490
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2007.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande i fråga om en verk­stäl­lig­het enligt 33 a § lagen (1974:203) om kri­mi­nal­vård i anstalt som pågår vid ikraft­trä­dan­det.
   3. En pla­ce­ring enligt 34 § lagen (1974:203) om kri­mi­nal­vård i anstalt som pågår vid ikraft­trä­dan­det skall efter ikraft­trä­dan­det anses som en vård­vis­telse enligt den nya 56 § i samma lag.

2007:210
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2007.
   2. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas första gången på sådana åter­krav som har beslu­tats av För­säk­rings­kas­san efter ikraft­trä­dan­det.

2007:300

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2007. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas på beslut om ret­ro­ak­tiv efter­le­van­de­pen­sion eller efter­le­van­de­stöd som fat­tas efter ikraft­trä­dan­det.

2009:1003
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2010.
   2. Under åren 2010 och 2011 ska äldre bestäm­mel­ser i 8 kap. 5 § fjärde-​sjätte styc­kena och 7 § fort­fa­rande tilläm­pas på det sätt som anges i 2 § lagen (2009:986) med anled­ning av inrät­tande av Pen­sions­myn­dig­he­ten. Det som sägs om beslut av För­säk­rings­kas­san i 8 kap. 7 § ska där­vid också gälla beslut av Pen­sions­myn­dig­he­ten.
   3. I andra fall än vad som föl­jer av punk­ten 2 är För­säk­rings­kas­san under åren 2010 och 2011 behö­rig att besluta om avdrag enligt 8 kap. 7 § i dess äldre lydelse.