SFS 1955:257

S

TNINGSSAMLING

Nr 25T

Utkom från trycket den 4 juni 1955

Nr 257

{,'5

KUNGL. MAJ:TS FÖRORDNING

••'A

om inventering av varulager för inkomsttaxeringen;

given Stockholms sloU den 27 maj 1955.

Kungl. Maj :t har, med riksdagen^, funnit gott förordna som följer.

Ä'

1 §.

iSkattskyldig, som är pliktig föra handelsböcker, skall i inventariet för

Varje i lagret ingående post av tillgångar, avsedda för omsättning eller

förbrukning i rörelse, angiva anskaffningsvärdet eller dagspriset å balans­

en (återanskaffningsvärdet); dock att skattskyldig som så önskar i

'stället må angiva utförsäljningspriset, under förutsättning att anskaffnings-

Iler återanskaffningsvärdet kan på godtagbart sätt framräluias med ut-

gångspunlct från det sålunda angivna priset.

. ITillämpar skattskyldig regelmässigt annan tillförlitlig värderingsmetod

n i första stycket sägs, må den skattskyldige angiva värdena enli^ nämnda

etod, under förutsättning att anskaffnings- eller återanskaffningsvärdet

inneliggande varulager kan på tillförlitligt sätt framräknas med utgångs-

^punkt från de i inventariet angivna värdena.

"

(Se vidare anvisningarna.)

2 §.

' Å inventarium, som i 1 § avses, skola, därest hinder härför icke möter,

'tyå i inventeringen deltagande personer teckna en på heder och samvete

; avgiven försäkran att vid inventeringen icke någon lagertillgång uppsåtligen

undantagits. Har den skattskyldige ensam företagit inventeringen, må för-

säkran som nu sagts undertecknas av honom ensam.

:

3 §.

Har skattskyldig icke vid upprättandet av inventarium iakttagit föreskrif­

terna i denna förordning, skall hans till ledning för taxering lämnade upp­

gifter angående varulagrets värde icke äga vitsord.

Då fråga är om sådan skattskyldig, som med hänsyn till de speciella

' förutsättningar, varunder verksamheten bedrives, icke utan avsevärda svå­

righeter kan vid inventeringen iakttaga föreskrifterna i denna förordning,

skall den skattskyldiges utredning angående värdet dock äga vitsord, därest

det icke framstår såsom sannolikt att värdet är ett annat.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 1 §.

Hinder möter ej för skattskyldig att verkställa inventering av olika varu­

grupper vid skilda tillfällen under året, därest det vid varje inventerings­

tillfälle framkomna värdet å lagertillgångarna i fråga kan på ett tillfreds-

^ Prop. 1955: 100; BcvU 45; Rskr 284.

v

] 29-—55702^. Svensk författningssamling 1955, Nr 257

f'

..." -»'-arr

ii

¬

• T

11

484

1955 . ^

t ^

I '

i

ställande sätt korrigeras med hänsyn till lagerutvecklingen för varugruppen

under tiden fram till och med balansdagen.

'''

Såsom exempel på annan än i 1 § angiven värderingsmetod, som, därest ^

den regelmässigt användes, må tillämpas vid inventeringen, kan nämnas i j

värdering till fasta styckepriser. Förutsättning härför är emellertid, att ^

anskaffnings- eller återanskaffningsvärdet kan på tillförlitligt sätt fram- ?

räknas med utgångspunkt från de angivna värdena.

Anskaffningsvärdet skall berälmas under den förutsättningen, att de

lagertillgångar, vilka kvarligga i lagret vid räkenskapsårets utgång, äro

de senaste av den skattskyldige anskaffade eller av honom tillverkade eller

producerade. FÖr tillgångar, som den skattskyldige framställt, producerat j

eller bearbetat, skall såsom anskaffningsvärde anses direkta tillverknings-

eller produktionskostnader (materialkostnader och arbetslöner) ökade med r

ett tillägg som motsvarar vad som av de indirekta tillverknings- eller pro- •

duktionskostnadema skäligen belöper å nu ifrågavarande tillgångar, därvid 1 ;

hänsyn dock icke behöver tagas till ränta å eget kapital. Därest tillägg för / i

indirekta kostnader beräloias i form av pålägg å de direkta kostnaderna,

skall grunden för beräkningen av pålägget angivas i inventariet.

|

:.i

I 1 § föreskrivna värderingsbestäramelser skola iakttagas vid invente- f

ringen, men betaga icke den skattskyldige rätt att verkställa nedskrivning , v

av de angivna värdena. Sådan nedskrivning skall öppet redovisas i inven- ; ,

tariet, varvid den nedskrivning som betingas av redan inträdd inkurans skall

Jj-

redovisas för sig.

Avdraget för inkurans slcall i princip motsvara lika stor andel av det

verkliga anskaffningsvärdet för varorna som den på grund av inkuransen

verkställda nedsättningen av utförsäljningspriset utgör av normalt utför­

säljningspris för motsvarande kuranta varor. I fråga om icke kuranta varor,

för vilka något utförsäljningspris ej kan fastställas, skall avdraget för in­

kurans i regel motsvara skillnaden mellan anskaffningsvärdet och varornas

utr angerings värde.

Vid redovisningen av varulagret i inventariet bör skattskyldig uppdela

detsamma i huvudgrupper med angivande av grunderna för de olika grup­

pernas värdering. tFppdelningen bör lämpligen ske på kuranta råvaror och

stapelvaror samt övriga kuranta varor ävensom på okuranta råvaror och

stapelvaror samt övriga okuranta varor.

i-

till 3 §.

Den i 3 § andra stycket upptagna bestämmelsen har avseende å den,

som driver verksamhet under sådana förhållanden att en mera exalct in­

ventering av lagertillgångarna icke kan verkställas. Såsom exempel harå

kan angivas bokförlagsrörelse.

-'i

-h

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssam­

ling.

Det alla som vederbör hava sig hörsamligen att efterrätta. Till yttermera

visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt kungl. sigill

bekräfta låtit.

Stockholms slott den 27 maj 1955.

Under Hans Maj ;ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

(L. S.)

(Finansdepartementet)

PER EDVIN SKÖLD

Nr 257, V* ork. Stockholm 1955. Kungl. Bo yckcriet, P. A. Norstedt & SoncT

¬