Lag (2014:52) om infra­struk­tur­av­gif­ter på väg

Tillämp­nings­om­råde

1 §   Denna lag gäl­ler
   1. infra­struk­tur­av­gif­ter på all­männa vägar utom fär­jor, och
   2. infra­struk­tur­av­gif­ter för tunga gods­for­don på enskilda vägar som ingår i TEN-​T-​vägnätet i Sve­rige eller som är motor­vä­gar.

Lagen gäl­ler dock inte infra­struk­tur­av­gif­ter som avses i första styc­ket 1 om avgif­terna omfat­tas av krav på dif­fe­ren­ti­e­ring uti­från EURO-​utsläpps­klass enligt 10 §.

2 §   För färd på vägar som ingår i TEN-​T-​vägnätet i Sve­rige eller på andra motor­vä­gar får infra­struk­tur­av­gif­ter tas ut för for­don som omfat­tas av lagen (1997:1137) om vägav­gift för vissa tunga for­don, dock endast för använ­dan­det av ett väg­av­snitt i form av en bro eller en tun­nel eller en väg genom ett bergs­pass.

Defi­ni­tio­ner

3 §   I denna lag bety­der

avgifts­sy­stem: ett tek­niskt och admi­nist­ra­tivt system som används för uttag av infra­struk­tur­av­gif­ter på ett väg­av­snitt,
EURO-​utsläpps­klass: en sådan utsläpps­klass för ett for­don som avses i bilaga 0 till Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 1999/62/EG av den 17 juni 1999 om avgif­ter på tunga gods­for­don för använd­ningen av vissa infra­struk­tu­rer, senast änd­rat genom Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2011/76/EU, och 31 § avgasre­nings­la­gen (2011:318),
infra­struk­tur­av­gift: en distans­ba­se­rad avgift som tas ut för att täcka kost­na­der för upp­fö­rande, drift, under­håll och utveck­ling av ett väg­av­snitt med till­hö­rande avgifts­sy­stem,
pri­o­ri­te­rade pro­jekt av euro­pe­iskt intresse: de väg­av­snitt i Sve­rige som anges i bilaga III till Euro­pa­par­la­men­tets och rådets beslut nr 661/2010/EU av den 7 juli 2010 om uni­o­nens rikt­lin­jer för utbygg­nad av det tran­seu­ro­pe­iska trans­port­nä­tet (omar­bet­ning),
TEN-​T-​vägnätet: det väg­nät som defi­nie­ras i bilaga I, avsnitt 2 till Euro­pa­par­la­men­tets och rådets beslut nr 661/2010/EU och som illu­stre­ras med hjälp av kar­tor eller beskrivs i bilaga II till beslu­tet,
tungt gods­for­don: ett motor­for­don eller en ledad motor­for­donskom­bi­na­tion som har en total­vikt över 3 500 kilo­gram och som är avsedd för eller används för gods­trans­port på väg,
väg­av­snitt: en avgrän­sad del av infra­struk­tu­ren.

I övrigt har de ter­mer som används i denna lag samma bety­delse som i lagen (2001:559) om väg­tra­fik­de­fi­ni­tio­ner och för­ord­ningen (2001:651) om väg­tra­fik­de­fi­ni­tio­ner.

Avgifts­sy­ste­met

4 §   Infra­struk­tur­av­gif­ter ska tas ut och dri­vas in på ett sätt som påver­kar tra­fik­flö­det så lite som möj­ligt och som gör att nor­mal tra­fik­sä­ker­hets­stan­dard upp­rätt­hålls.

Ett avgifts­sy­stem får inte med­föra omo­ti­ve­rade nack­de­lar för använ­dare som inte regel­bun­det använ­der väg­nä­tet. Om avgifts­sy­ste­met krä­ver använd­ning av for­dons­ut­rust­ning som avses i lagen (2013:1164) om elektro­niska väg­tulls­sy­stem, ska den som tar ut infra­struk­tur­av­gif­ten se till att alla använ­dare kan få till­gång till sådan utrust­ning.
For­dons­ut­rust­ningen ska upp­fylla de tek­niska kra­ven i nämnda lag och före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till den lagen.

Beräk­ning av infra­struk­tur­av­gif­ter

Kost­nads­un­der­lag

All­männa vägar

5 §   Infra­struk­tur­av­gif­ter som avses i 1 § första styc­ket 1 ska bestäm­mas så att de totala avgifts­in­täk­terna inte över­sti­ger kost­na­derna för upp­fö­rande och utveck­ling av det väg­av­snitt som avgif­terna avser samt för upp­fö­rande, under­håll, drift och utveck­ling av till­hö­rande avgifts­sy­stem. Endast kost­na­der som har finan­si­e­rats med lån som ska åter­be­ta­las med infra­struk­tur­av­gif­ter och kost­na­der som ska finan­sie­ras direkt med intäk­ter från infra­struk­tur­av­gif­ter ska ingå i kost­nads­un­der­la­get.

Infra­struk­tur­av­gif­ter ska base­ras på en tids­pe­riod som mot­sva­rar infra­struk­tu­rens pla­ne­rade livs­längd eller en annan tid som inte under­sti­ger 20 år. Lag (2022:352).

6 §   De kost­na­der som avses i 5 § första styc­ket ska för­de­las mel­lan olika kate­go­rier av bilar uti­från deras beräk­nade ande­lar av kost­na­derna. Kost­na­derna för en kate­gori av bilar får på mot­sva­rande sätt för­de­las mel­lan olika typer av bilar inom kate­go­rin.

Den andel av kost­na­derna enligt 5 § första styc­ket första meningen som kan hän­fö­ras till respek­tive kate­gori eller typ av bilar ska mot­svara deras beräk­nade andel av tra­fi­ken på väg­av­snit­tet. Om högre kost­na­der för att upp­föra och under­hålla infra­struk­tu­ren kan hän­fö­ras till en viss kate­gori av bilar, får den andel av kost­na­derna som ska bäras av den kate­go­rin juste­ras i mot­sva­rande mån. Det­samma gäl­ler om högre kost­na­der kan hän­fö­ras till en viss typ av bil inom en kate­gori. Om kost­na­derna för en viss kate­gori av bilar, eller en viss typ av bil inom en kate­gori, helt eller del­vis finan­sie­ras med andra medel än lån som ska åter­be­ta­las med infra­struk­tur­av­gif­ter eller direkt med intäk­ter från infra­struk­tur­av­gif­ter, ska de kost­na­der som ska bäras av den kate­go­rin eller typen av bil juste­ras i mot­sva­rande mån.

De beräk­nade ande­lar av kost­na­derna som ska hän­fö­ras till olika kate­go­rier och typer av bilar ska kon­trol­le­ras regel­bun­det och vid behov juste­ras. Lag (2014:1561).

Enskilda vägar

7 §   Infra­struk­tur­av­gif­ter som avses i 1 § första styc­ket 2 ska bestäm­mas så att de totala avgifts­in­täk­terna inte över­sti­ger den andel av kost­na­derna som kan hän­fö­ras till tunga gods­for­don och som avser upp­fö­rande, under­håll, drift och utveck­ling av det väg­av­snitt som avgif­terna avser och till­hö­rande avgifts­sy­stem. I kost­nads­un­der­la­get får det även ingå rim­lig avkast­ning på kapi­tal och en rim­lig vinst­mar­gi­nal.

Infra­struk­tur­av­gif­ter ska base­ras på en tids­pe­riod som mot­sva­rar infra­struk­tu­rens pla­ne­rade livs­längd eller en annan tid som inte under­sti­ger 20 år.

8 §   Den andel av kost­na­derna enligt 7 § första styc­ket som ska hän­fö­ras till tunga gods­for­don ska mot­svara deras beräk­nade andel av tra­fi­ken på väg­av­snit­tet. De tunga gods­for­do­nens andel av kost­na­derna får på mot­sva­rande sätt för­de­las mel­lan olika typer av tunga gods­for­don. Om kost­na­derna för att upp­föra och under­hålla infra­struk­tu­ren blir högre på grund av den tunga tra­fi­ken, får den andel av kost­na­derna som ska bäras av tunga gods­for­don juste­ras i mot­sva­rande mån. Det­samma gäl­ler om högre kost­na­der kan hän­fö­ras till en viss typ av tunga gods­for­don.

De tunga gods­for­do­nens beräk­nade andel av kost­na­derna ska kon­trol­le­ras regel­bun­det och vid behov juste­ras.

9 §   Bestäm­mel­serna i 7 § andra styc­ket och 8 § gäl­ler inte infra­struk­tur­av­gif­ter som tas ut för färd på Öresunds­bron, så länge det ursprung­liga avgifts­sy­ste­met på bron används och inte änd­ras i väsent­lig omfatt­ning.

Dif­fe­ren­ti­e­ring av infra­struk­tur­av­gif­ter

10 §   Infra­struk­tur­av­gif­ter för tunga gods­for­don på vägar som ingår i TEN-​T-​vägnätet i Sve­rige eller som är motor­vä­gar ska dif­fe­ren­tie­ras i enlig­het med for­do­nens EURO-​utsläpps­klass.
Ingen avgift får vara mer än dub­belt så hög som den avgift som tas ut för ett lik­vär­digt for­don som upp­fyl­ler det sträng­aste utsläppskra­vet.

Kra­vet på dif­fe­ren­ti­e­ring enligt första styc­ket gäl­ler inte om
   1. det all­var­ligt skulle skada avgifts­sy­ste­mens enhet­lig­het,
   2. det inte är tek­niskt genom­för­bart, eller
   3. om det skulle leda till att de mest för­o­re­nande for­do­nen leds bort från det berörda väg­av­snit­tet med nega­tiva kon­se­kven­ser för tra­fik­sä­ker­het och folk­hälsa som följd.

11 §   Om upp­gift om ett for­dons EURO-​utsläpps­klass inte finns till­gäng­lig när ett beslut om infra­struk­tur­av­gift ska fat­tas, får infra­struk­tur­av­gift tas ut med högst det belopp som gäl­ler för lik­vär­diga for­don med utsläpps­klass EURO 0.

12 §   Infra­struk­tur­av­gif­ter som avses i 1 § första styc­ket 2 får dif­fe­ren­tie­ras bero­ende på tid­punkt på dagen, typ av dag eller års­tid, för att minska träng­sel, mini­mera sli­tage på infra­struk­tu­ren eller för att opti­mera använd­ningen av eller främja tra­fik­sä­ker­he­ten på det berörda väg­av­snit­tet, om
   1. dif­fe­ren­ti­e­ringen är tyd­lig, offent­lig­gjord och till­gäng­lig för alla använ­dare på lika vill­kor,
   2. ingen avgift är mer än 175 pro­cent högre än den genom­snitt­liga avgif­ten för mot­sva­rande for­don,
   3. högre avgif­ter för att minska träng­sel tas ut under högst fem tim­mar per dag, och
   4. dif­fe­ren­ti­e­ring för att minska träng­sel inne­bär högre avgifts­ni­våer under peri­o­der då många for­dons­pas­sa­ger äger rum och lägre avgifts­ni­våer under övriga tider.

En dif­fe­ren­ti­e­ring enligt första styc­ket får inte utfor­mas så att de totala avgifts­in­täk­terna ökar. Om en intäkt­sök­ning trots detta skulle upp­stå ska dif­fe­ren­ti­e­ring­ens struk­tur änd­ras inom två år efter utgången av det kalen­derår när intäkt­sök­ningen upp­stod.

13 §   Infra­struk­tur­av­gif­ter som avser ett pri­o­ri­te­rat pro­jekt av euro­pe­iskt intresse får dif­fe­ren­tie­ras på annat sätt än som anges i 10 § och 12 § första styc­ket för att säkra pro­jek­tets lön­sam­het, om ett sådant väg­av­snitt är direkt kon­kur­rens­ut­satt i för­hål­lande till andra sätt att fär­das med ett for­don än på väg. En sådan dif­fe­ren­ti­e­ring
   1. ska leda till en avgifts­struk­tur som är lin­jär, pro­por­tio­nell, offent­lig­gjord och till­gäng­lig för alla använ­dare på lika vill­kor, och
   2. får inte leda till att kost­na­der förs över på använ­dare som inte omfat­tas av dif­fe­ren­ti­e­ringen i form av höjda avgif­ter.

Om infra­struk­tur­av­gif­ter som avses i första styc­ket dif­fe­ren­tie­ras i syfte att minska träng­sel, mini­mera sli­tage på infra­struk­tu­ren eller för att opti­mera använd­ningen av eller främja tra­fik­sä­ker­he­ten på det berörda väg­av­snit­tet, ska dif­fe­ren­ti­e­ringen ske bero­ende på tid­punkt på dagen, typ av dag eller års­tid.

Bestäm­mel­serna i 12 § andra styc­ket ska tilläm­pas vid dif­fe­ren­ti­e­ring enligt första och andra styc­kena.

Använd­nings­för­bud

14 §   En avgifts­plik­tig bil får inte använ­das om infra­struk­tur­av­gift som avses i 1 § första styc­ket 1 eller avgift som har med­de­lats med stöd av 20 § första styc­ket 6 inte har beta­lats inom före­skri­ven tid. Använd­nings­för­bud inträ­der dock först när
   1. den totala avgifts­skul­den upp­går till mer än 5 000 kro­nor, och
   2. minst sex måna­der har gått från den dag då ett belopp över­sti­gande 5 000 kro­nor senast skulle ha beta­lats.

I den totala avgifts­skul­den ska inte räk­nas in
   1. avgift som en tidi­gare ägare av bilen är skyl­dig att betala och som har beslu­tats efter ägar­by­tet,
   2. avgift för vil­ken anstånd med betal­ningen gäl­ler, eller
   3. avgift som en EETS-​betal­nings­för­med­lare är skyl­dig att betala enligt 17 § lagen (2013:1164) om elektro­niska väg­tulls­sy­stem.

Använd­nings­för­bu­det gäl­ler till dess den totala avgifts­skuld som har lett till för­bu­det har beta­lats.

Om det finns sär­skilda skäl, får den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer medge att en viss bil får använ­das trots första styc­ket. Lag (2022:352).

15 §   Om en bil har sålts vid en exe­ku­tiv för­sälj­ning, av ett kon­kursbo eller enligt lagen (1982:129) om flytt­ning av for­don i vissa fall får den använ­das av den nya äga­ren även om infra­struk­tur­av­gift som avses i 1 § första styc­ket 1 eller avgift som har med­de­lats med stöd av 20 § första styc­ket 6, som en tidi­gare ägare är betal­nings­skyl­dig för, inte har beta­lats. Det­samma gäl­ler för en bil som till­hör ett kon­kursbo i fråga om avgift som kon­kurs­gäl­de­nä­ren eller en tidi­gare ägare är betal­nings­skyl­dig för. Lag (2022:1234).

16 §   Om en bil används i strid med 14 §, ska en polis­man eller bil­in­spek­tör ta hand om bilens regi­stre­rings­skyl­tar.

Den som enligt första styc­ket har tagit hand om bilens regi­stre­rings­skyl­tar får medge att bilen förs till när­maste lämp­liga avlast­nings­plats eller upp­ställ­nings­plats.
Lag (2014:1561).

Över­kla­gande

17 §   Beslut enligt 14 § fjärde styc­ket får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol. Andra beslut enligt denna lag får inte över­kla­gas.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (2014:1561).

Per­son­upp­gifts­an­svar

18 §   Den som tar ut infra­struk­tur­av­gif­ter på vägar som avses i 1 § första styc­ket 2 är per­son­upp­gifts­an­sva­rig för den behand­ling av per­son­upp­gif­ter som verk­sam­he­ten inne­bär.

I fråga om infra­struk­tur­av­gif­ter på vägar som avses i 1 § första styc­ket 1 finns bestäm­mel­ser om per­son­upp­gifts­an­svar i väg­tra­fik­da­ta­la­gen (2019:369). Lag (2019:378).

Verk­stäl­lig­het

19 §   Om en infra­struk­tur­av­gift på all­män väg eller en avgift som har med­de­lats med stöd av 20 § första styc­ket 6 inte beta­las i rätt tid, ska avgif­ten läm­nas för indriv­ning.
Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att indriv­ning inte behö­ver begä­ras för ringa belopp.

Bestäm­mel­ser om indriv­ning finns i lagen (1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m. Vid indriv­ning får verk­stäl­lig­het enligt utsök­nings­bal­ken ske.

Ett beslut enligt före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till lagen gäl­ler ome­del­bart, om inte något annat anges i beslu­tet. Lag (2014:1561).

Bemyn­di­gan­den

20 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får i fråga om vägar som avses i 1 § första styc­ket 1 med­dela före­skrif­ter om
   1. vilka väg­av­snitt som ska avgifts­be­läg­gas,
   2. vilka for­don som ska omfat­tas av avgifts­plikt,
   3. infra­struk­tur­av­gif­tens stor­lek,
   4. avgifts­plik­tens inträde,
   5. beslut om och betal­ning av infra­struk­tur­av­gift, och
   6. avgif­ter med anled­ning av att infra­struk­tur­av­gift inte har beta­lats i rätt tid.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får i fråga om vägar som ingår i TEN-​T-​vägnätet i Sve­rige eller som är motor­vä­gar med­dela före­skrif­ter om rap­por­te­ring.
Lag (2014:1561).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2014:1561
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 feb­ru­ari 2015.
   2. Lagen tilläm­pas inte på infra­struk­tur­av­gif­ter som avser pas­sa­ger av betal­sta­tio­ner som skett före ikraft­trä­dan­det.