Lag (1990:613) om mil­jö­av­gift på utsläpp av kvä­ve­ox­i­der vid ener­gi­pro­duk­tion

Lagens tillämp­nings­om­råde

1 §   Mil­jö­av­gift beta­las till sta­ten enligt denna lag för utsläpp av kvä­ve­ox­i­der från för­brän­nings­an­lägg­ningar för ener­gi­pro­duk­tion. Med ener­gi­pro­duk­tion avses både el- och vär­me­pro­duk­tion. Avgifts­be­lop­pen skall till­go­do­fö­ras de avgifts­skyl­diga enligt 15 §. Lag (2002:411).

2 §   Avgif­ten beräk­nas för varje pro­duk­tions­en­het inom en för­brän­nings­an­lägg­ning. Med pro­duk­tions­en­het avses
   1. panna i vil­ken varm­vat­ten, hetvat­ten, ånga eller het­olja fram­ställs för bygg­nads­upp­värm­ning, elpro­duk­tion eller använd­ning i indust­ri­ella pro­ces­ser,
   2. gastur­bin,
   3. sta­tio­när för­brän­nings­mo­tor.

Avgift tas inte ut på utsläpp från för­brän­ning i sod­a­pan­nor eller lut­pan­nor. Lag (1994:1107).

3 §   Avgift tas ut för pro­duk­tions­en­het med en nyt­tig­gjord ener­gi­pro­duk­tion under redo­vis­nings­pe­ri­o­den av minst 25 giga­wat­tim­mar. Lag (2008:833).

Avgifts­skyl­dig­het

4 §   Avgif­ten skall beta­las av den som fram­stäl­ler elekt­risk kraft eller värme. Avgifts­skyl­dig­he­ten inträ­der när utsläpp av kvä­ve­ox­i­der sker från pro­duk­tions­en­he­ten.

5 §   Avgift tas ut med 50 kro­nor per helt kilo­gram utsläppta kvä­ve­ox­i­der, räk­nat som kvä­ve­di­oxid.

Den som kon­ti­nu­er­ligt mäter och regi­stre­rar utsläp­pen med hjälp av en mät­ut­rust­ning, som upp­fyl­ler sär­skilda krav, får beräkna avgif­ten på grund­val av mät­vär­dena.

Görs inte en sådan mät­ning ska utsläp­pen beräk­nas på föl­jande sätt. Om mät­ut­rust­ning som avses i andra styc­ket är instal­le­rad, får utsläp­pen under högst 1 440 tim­mar per kalen­derår då mät­ning inte skett beräk­nas som en och en halv gånger den mängd kvä­ve­ox­i­der, räk­nat som kvä­ve­di­oxid, som upp­mätts under jäm­för­bara drift­för­hål­lan­den. I annat fall ska utsläp­pen anses mot­svara 0,25 gram kvä­ve­ox­i­der, räk­nat som kvä­ve­di­oxid, per mega­joule till­fört bränsle.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om de sär­skilda kra­ven för mät­ut­rust­ning som avses i andra styc­ket. Lag (2008:833).

Beslu­tande myn­dig­het och all­mänt ombud

6 §   Natur­vårds­ver­ket fat­tar beslut om mil­jö­av­gift.
Lag (2002:411).

7 §   Hos Natur­vårds­ver­ket skall det fin­nas ett all­mänt ombud som för det all­män­nas talan hos all­män för­valt­nings­dom­stol i mål och ären­den enligt denna lag.

Natur­vårds­ver­ket utser det all­männa ombu­det och ersät­tare för denne. Lag (2002:411).

Redo­vis­ning av avgif­ten

8 §   Redo­vis­nings­pe­ri­o­den för avgif­ten är kalen­derår.

Den som är avgifts­skyl­dig skall vara regi­stre­rad hos Natur­vårds­ver­ket. Lag (2002:411).

9 §   Den som är avgifts­skyl­dig skall i en dekla­ra­tion för varje pro­duk­tions­en­het och redo­vis­nings­pe­riod ange
   1. nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter,
   2. den redo­vis­nings­pe­riod för vil­ken redo­vis­ningen läm­nas,
   3. avgifts­be­lop­pet, och
   4. de ytter­li­gare upp­gif­ter som behövs för beräk­ning och kon­troll av avgif­ten.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om vad en dekla­ra­tion skall inne­hålla. Lag (2002:411).

10 §   Dekla­ra­tio­nen skall läm­nas till Natur­vårds­ver­ket på blan­kett enligt fast­ställt for­mu­lär. Den skall ha kom­mit in till Natur­vårds­ver­ket senast den 25 janu­ari året efter redo­vis­nings­pe­ri­o­den. Lag (2002:411).

Betal­ning av avgif­ten

11 §   Avgif­ten skall beta­las senast den 1 okto­ber året efter redo­vis­nings­pe­ri­o­den.

Om avgif­ten har fast­ställts genom ompröv­ning eller efter över­kla­gande, skall den beta­las inom den tid som Natur­vårds­ver­ket bestäm­mer.

Avgif­ten beta­las genom insätt­ning på ett sär­skilt konto hos Natur­vårds­ver­ket. Betal­ningen anses ha skett den dag då den har bok­förts på det sär­skilda kon­tot. Lag (2002:411).

Åter­be­tal­ning

12 §   Om den avgifts­skyl­dige har beta­lat in avgift för en redo­vis­nings­pe­riod och den inbe­talda avgif­ten över­sti­ger vad som enligt beslut av Natur­vårds­ver­ket eller dom­stol skall beta­las, skall det över­skju­tande belop­pet åter­be­ta­las till den avgifts­skyl­dige. Lag (2002:411).

13 §   Före utbe­tal­ning av ett över­skju­tande belopp enligt 12 § eller annat belopp som beta­las ut på grund av bestäm­melse i denna lag skall sådan avgift för vil­ken den avgifts­skyl­dige står i skuld räk­nas av. Avgifts­be­lopp som den avgifts­skyl­dige har fått anstånd med att betala skall dock inte räk­nas av.
Lag (2002:411).

Ansvar för delä­gare i han­dels­bo­lag

14 §   Natur­vårds­ver­ket beslu­tar om ansvar för delä­gare i han­dels­bo­lag enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om han­dels­bo­lag och enkla bolag avse­ende avgift enligt denna lag.

Om beslut enligt första styc­ket har fat­tats skall vad som sägs om avgifts­skyl­dig gälla ansva­rig delä­gare och vad som sägs om avgift gälla för belopp som delä­gare är betal­nings­skyl­dig för.
Lag (2002:411).

Till­go­do­fö­ring av avgifts­me­del

15 §   Avgifts­me­del som inte tas i anspråk för en myn­dig­hets verk­sam­het enligt denna lag eller före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen, skall årli­gen till­go­do­fö­ras de avgifts­skyl­diga och efter ansö­kan för­de­las mel­lan dem. För­del­ningen av det belopp som skall till­go­do­fö­ras skall grun­das på varje sökan­des andel av den för samt­liga sökande sam­lade nyt­tig­gjorda ener­gi­pro­duk­tio­nen i de avgifts­plik­tiga pro­duk­tions­en­he­terna. Lag (2002:411).

16 §   Beslut som annan myn­dig­het än rege­ringen i sär­skilt fall med­de­lat i fråga om till­go­do­fö­ring enligt 15 §, får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol. Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten. Lag (2002:411).

Befri­else från avgift

17 §   Rege­ringen, eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer, får helt eller del­vis befria en avgifts­skyl­dig från skyl­dig­he­ten att betala en avgift, om det finns syn­ner­liga skäl. Om beslut om befri­else fat­tas får mot­sva­rande befri­else med­ges för ränta. Lag (2002:411).

Regis­ter

18 §   Natur­vårds­ver­ket ska föra regis­ter över vad som före­kom­mer i ett avgift­sä­rende.

Från ett regis­ter som förs enligt första styc­ket får nedan angivna upp­gif­ter läm­nas ut till en enskild, om det inte av sär­skild anled­ning kan antas att den enskilde eller någon när­stå­ende lider men om upp­gif­ten röjs.

Upp­gif­ter får läm­nas ut om
   1. namn och per­son­num­mer,
   2. orga­ni­sa­tions­num­mer, namn och före­tags­namn,
   3. adress,
   4. slag av verk­sam­het, och
   5. tid­punkt för regi­stre­ring samt i före­kom­mande fall avre­gi­stre­ring. Lag (2018:1664).

För­fa­ran­det i övrigt

19 §   I fråga om för­fa­ran­det för mil­jö­av­gif­ten i övrigt gäl­ler i tillämp­liga delar bestäm­mel­serna i skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) om
   - upp­gif­ter som har läm­nats för någon annans räk­ning i 4 kap. 2 §,
   - anstånd med att lämna skatte­de­kla­ra­tion i 36 kap. 1 § första styc­ket och 5 §,
   - före­läg­gande i 37 kap. 2 § första styc­ket, 4, 6, 7, 9 och 10 §§,
   - doku­men­ta­tions­skyl­dig­het i 39 kap. 3 §,
   - kom­mu­ni­ka­tions­skyl­dig­het i 40 kap. 2 och 3 §§,
   - revi­sion i 41 kap.,
   - vites­före­läg­gande i 44 kap.,
   - upp­gif­ter och hand­lingar som ska undan­tas från kon­troll i 47 kap.,
   - beslut om punkt­skatt i 53 kap. 1 § första styc­ket,
   - sköns­mäs­siga beslut om avgif­ter i 57 kap. 1 §,
   - före­trä­dar­an­svar i 59 kap. 13, 15-21, 26 och 27 §§,
   - anstånd med betal­ning i 63 kap. 2-6, 8-10, 15, 16 och 22 §§,
   - ränta i 65 kap. 2 § första styc­ket, 3, 4, 7, 8, 10, 11, 13, 15 och 16 §§,
   - ompröv­ning i 66 kap. 2-4, 6-8, 18, 19, 21, 22 och 27-34 §§,
   - över­kla­gande i 67 kap. 2 och 5 §§, 6 § första meningen, 7-13, 19-24 samt 27 §§,
   - besluts verk­ställ­bar­het i 68 kap.
   - indriv­ning i 70 kap., och
   - övriga bestäm­mel­ser om verk­stäl­lig­het i 71 kap.
Lag (2011:1338).

20 §   Vid tillämp­ningen av 19 § ska
   1. vad som sägs om skatt, punkt­skatt och Skat­te­ver­ket i stäl­let gälla avgift och Natur­vårds­ver­ket, om inte något annat föl­jer av 8 § lagen (2007:324) om Skat­te­ver­kets han­te­ring av vissa bor­ge­närs­upp­gif­ter,
   2. skat­te­konto ersät­tas med Natur­vårds­ver­kets sär­skilda konto när det gäl­ler ränta, och
   3. beskatt­nings­å­ret ersät­tas med redo­vis­nings­pe­ri­o­den när det gäl­ler ompröv­ning och över­kla­gande. Lag (2011:1338).

21 §   Bestäm­mel­serna i 67 kap. 29-32 och 34-36 §§ skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) tilläm­pas i mål enligt denna lag. Det som sägs där om Skat­te­ver­ket ska då i tillämp­liga fall gälla det all­männa ombu­det.
Lag (2013:92).

22 §   Vad som i skat­te­brottsla­gen (1971:69) före­skrivs om skatt gäl­ler även i fråga om avgift som avses i denna lag.

Bestäm­mel­serna i skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) om betal­nings­säk­ring ska tilläm­pas på avgift enligt denna lag.
Lag (2011:1338).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1994:1107

Denna lag trä­der i kraft, i fråga om 5 § den 1 janu­ari 1995, och i övrigt den 1 janu­ari 1996. Avgift tas dock inte ut för kalen­derå­ret 1996 om den upp­mätta, nyt­tig­gjorda ener­gi­pro­duk­tio­nen i pro­duk­tions­en­he­ten under det kalen­derå­ret under­sti­ger 40 giga­wat­tim­mar.

1995:1717

Denna lag trä­der i kraft den 1 maj 1996 men tilläm­pas inte i de fall där det första beslu­tet i ären­det fat­tats dess­förin­nan.

2002:411

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2003. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2003:540
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2004.
   2. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas i de fall 11 § för­måns­rättsla­gen (1970:979), i sin lydelse enligt lagen (1975:1248) om änd­ring i nämnda lag, tilläm­pas.

2007:1372

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2008. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2008:833

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2009 och tilläm­pas första gången vid redo­vis­ning av avgift för kalen­derå­ret 2009.

2011:1338
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2012.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.
   3. Bestäm­mel­serna om ränta i 19 § tilläm­pas på ränta som hän­för sig till tid från och med den 1 janu­ari 2013. För ränta som hän­för sig till tid dess­förin­nan gäl­ler i stäl­let bestäm­mel­serna om ränta i 19 kap. skat­te­be­tal­nings­la­gen (1997:483).

2013:92
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2013.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler för beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.