Lag (1990:661) om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1990:661
Depar­te­ment: Finans­de­par­te­men­tet S1
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2023:761
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1990:661
Depar­te­ment/myn­dig­het: Finans­de­par­te­men­tet S1
Utfär­dad: 1990-​06-14
Änd­rad: t.o.m. SFS

2023:761
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


All­män bestäm­melse

1 §   Till sta­ten skall beta­las avkast­nings­skatt enligt denna lag.

Skatt­skyl­diga

2 §   Skatt­skyl­diga till avkast­nings­skatt är
   1. svenska liv­för­säk­rings­fö­re­tag,
   2. utländska liv­för­säk­rings­fö­re­tag som bedri­ver för­säk­rings­rö­relse från fast drift­ställe i Sve­rige och utländska tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut som bedri­ver med för­säk­rings­verk­sam­het jäm­för­bar tjäns­te­pen­sions­verk­sam­het från fast drift­ställe i Sve­rige,
   3. pen­sions­stif­tel­ser enligt lagen (1967:531) om tryg­gande av pen­sions­ut­fäs­telse m.m. och utländska tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut som från fast drift­ställe i Sve­rige med­de­lar avtal om tjäns­te­pen­sion med vill­kor som inne­bär att insti­tu­tet kan lik­stäl­las med en pen­sions­stif­telse enligt samma lag,
   4. arbets­gi­vare som i sin balans­räk­ning redo­vi­sar pen­sions­ut­fäs­telse under rubri­ken Avsatt till pen­sio­ner enligt lagen om tryg­gande av pen­sions­ut­fäs­telse m.m. eller i sådan del­post som avses i 8 a § samma lag,
   5. obe­grän­sat skatt­skyl­diga som inne­har pen­sions­spar­konto,
   6. obe­grän­sat skatt­skyl­diga och svenska han­dels­bo­lag som inne­har pen­sions­för­säk­ring som är med­de­lad i för­säk­rings­rö­relse som inte bedrivs från fast drift­ställe i Sve­rige, eller för­säk­ring som anses som pen­sions­för­säk­ring enligt 58 kap. 5 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229),
   7. obe­grän­sat skatt­skyl­diga och svenska han­dels­bo­lag som under beskatt­nings­å­ret inne­haft en kapi­tal­för­säk­ring som är med­de­lad i för­säk­rings­rö­relse som inte bedrivs från fast drift­ställe i Sve­rige,
   8. obe­grän­sat skatt­skyl­diga och svenska han­dels­bo­lag som inne­har ett avtal om tjäns­te­pen­sion med ett utländskt tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut i en verk­sam­het som inte bedrivs från fast drift­ställe i Sve­rige, under för­ut­sätt­ning att avta­let är jäm­för­bart med en pen­sions­för­säk­ring,
   9. obe­grän­sat skatt­skyl­diga och svenska han­dels­bo­lag som under beskatt­nings­å­ret inne­haft ett avtal om tjäns­te­pen­sion med ett utländskt tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut i en verk­sam­het som inte bedrivs från fast drift­ställe i Sve­rige, under för­ut­sätt­ning att avta­let är jäm­för­bart med en kapi­tal­för­säk­ring,
   10. obe­grän­sat skatt­skyl­diga och svenska han­dels­bo­lag som ingått ett avtal om tjäns­te­pen­sion med ett utländskt tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut i en verk­sam­het som inte bedrivs från ett fast drift­ställe i Sve­rige, om avta­let inne­hål­ler vill­kor som inne­bär att tjäns­te­pen­sions­in­sti­tu­tet kan lik­stäl­las med en pen­sions­stif­telse enligt lagen om tryg­gande av pen­sions­ut­fäs­telse m.m.,
   11. svenska före­tag som till­han­da­hål­ler PEPP-​pro­duk­ter och som inte omfat­tas av 1,
   12. utländska före­tag som till­han­da­hål­ler PEPP-​pro­duk­ter i en verk­sam­het som bedrivs från fast drift­ställe i Sve­rige och som inte omfat­tas av 2,
   13. obe­grän­sat skatt­skyl­diga som under beskatt­nings­å­ret inne­haft ett avtal om spa­rande i en PEPP-​pro­dukt med ett utländskt före­tag som till­han­da­hål­ler PEPP-​pro­duk­ter i en verk­sam­het som inte bedrivs från fast drift­ställe i Sve­rige.

Om en sådan kapi­tal­för­säk­ring som avses i första styc­ket 7 inte inne­has av någon som är obe­grän­sat skatt­skyl­dig eller ett svenskt han­dels­bo­lag, ska den som har panträtt i för­säk­ringen anses inneha den.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket 6 och 7 omfat­tar inte för­säk­ring som enbart avser olycks-​​ eller sjuk­doms­fall eller döds­fall senast vid 70 års ålder och som inte är åter­köps­bar. Det­samma gäl­ler ett mot­sva­rande avtal om tjäns­te­pen­sion.

Vad som sägs i denna para­graf om svenska han­dels­bo­lag gäl­ler också i fråga om euro­pe­iska eko­no­miska intres­se­grup­pe­ringar med säte i Sve­rige. Lag (2022:1751).

3 §   För skatt­skyl­diga som avses i 2 § ska ett kapi­tal­un­der­lag beräk­nas. Kapi­tal­un­der­la­get lig­ger till grund för skat­te­un­der­la­get som avkast­nings­skat­ten beräk­nas på.
Bestäm­mel­ser om kapi­tal­un­der­lag finns i 3 a-3 c §§ samt om skat­te­un­der­lag i 3 d §. Lag (2011:1280).

Kapi­tal­un­der­lag

3 a §   För skatt­skyl­dig som avses i 2 § första styc­ket 1-3 utgörs kapi­tal­un­der­la­get av vär­det av den skatt­skyl­di­ges till­gångar vid ingången av beskatt­nings­å­ret efter avdrag för finan­si­ella skul­der vid samma tid­punkt. För skatt­skyl­dig som avses i 2 § första styc­ket 2 och sådana utländska tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut som avses i 2 § första styc­ket 3 med­räk­nas dock endast sådana till­gångar och skul­der som är hän­för­liga till den i Sve­rige bedrivna verk­sam­he­ten.

Vid beräk­ning av kapi­tal­un­der­lag enligt första styc­ket ska det bort­ses från den del av till­gångar och skul­der som
   1. inte för­val­tas för för­säk­rings­ta­gar­nas eller PEPP-​spa­rar­nas räk­ning,
   2. är hän­för­lig till avgångs­bi­drags­för­säk­ringar med­de­lade enligt grun­der som fast­ställts i kol­lek­tivav­tal mel­lan arbets­mark­na­dens huvud­or­ga­ni­sa­tio­ner,
   3. är hän­för­lig till för­säk­ringar som i redo­vis­nings­hän­se­ende tas upp som gruppliv­för­säk­ringar, eller
   4. avser sjuk- och olycks­falls­för­säk­ringar hän­för­liga till för­säk­rings­klass 1 och 2 enligt 2 kap. 11 § första styc­ket för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043) och för­säk­rings­klass I b och IV enligt 2 kap. 12 § samma lag eller 2 kap. 11 § lagen (2019:742) om tjäns­te­pen­sions­fö­re­tag.

Andra styc­ket gäl­ler också i tjäns­te­pen­sions­verk­sam­het i fråga om avtal som är jäm­för­bara med per­son­för­säk­ring.

Kapi­tal­un­der­la­get för skatt­skyl­diga som avses i 2 § första styc­ket 4 utgörs av avsätt­nings­be­lop­pet vid ingången av beskatt­nings­å­ret avse­ende sådana pen­sions­ut­fäs­tel­ser för vil­kas tryg­gande avdrags­rätt före­lig­ger vid inkomst­be­skatt­ningen.

Kapi­tal­un­der­la­get för skatt­skyl­diga som avses i 2 § första styc­ket 5 utgörs av vär­det av de till­gångar som vid ingången av kalen­derå­ret är hän­för­liga till pen­sions­spar­kon­tot. Avdrag får ske för obe­tald skatt enligt denna lag som är hän­för­lig till kon­tot.

Kapi­tal­un­der­la­get för skatt­skyl­diga som avses i 2 § första styc­ket 6 och 7 utgörs av vär­det vid beskatt­nings­å­rets ingång av sådana för­säk­ringar som anges där. Detta värde beräk­nas enligt sjunde och åttonde styc­kena.

Som värde av för­säk­ringen tas upp dess på för­säk­rings­tek­niska beräk­nings­grun­der fram­räk­nade åter­köps­värde med tillägg för beräk­nad upp­lu­pen andel i liv­för­säk­rings­rö­rel­sens över­skott.

I fråga om för­säk­rings­av­tal som ingåtts före den 1 janu­ari 1997 ska endast den del av för­säk­ring­ens värde tas upp som över­sti­ger vär­det vid denna tid­punkt. Till det värde som undan­tas från skat­te­un­der­la­get får tillägg göras för årlig vär­desteg­ring beräk­nad enligt 3 d § första och fjärde styc­kena. Denna begräns­ning gäl­ler dock inte om för­säk­ringen över­gått till ny inne­ha­vare efter utgången av år 1996 på annat sätt än genom arv, tes­ta­mente, gåva, bodel­ning eller, såvitt gäl­ler för­säk­ring som har sam­band med tjänst, över­lå­telse mel­lan arbets­gi­vare på grund av anställds byte av tjänst.

Kapi­tal­un­der­la­get för skatt­skyl­diga som avses i 2 § första styc­ket 8-10 utgörs av vär­det vid beskatt­nings­å­rets ingång av de till­gångar som är hän­för­liga till avta­let om tjäns­te­pen­sion.

Kapi­tal­un­der­la­get för skatt­skyl­diga som avses i 2 § första styc­ket 11 och 12 utgörs av vär­det av den skatt­skyl­di­ges till­gångar vid ingången av beskatt­nings­å­ret, efter avdrag för finan­si­ella skul­der vid samma tid­punkt, som är hän­för­liga till verk­sam­he­ten att till­han­da­hålla PEPP-​pro­duk­ter. För skatt­skyl­dig som avses i 2 § första styc­ket 12 med­räk­nas dock endast sådana till­gångar och finan­si­ella skul­der som är hän­för­liga till den i Sve­rige bedrivna verk­sam­he­ten. Vid beräk­ningen av kapi­tal­un­der­la­get ska det bort­ses från den del av till­gångar och skul­der som inte för­val­tas för PEPP- spa­rar­nas räk­ning.

Kapi­tal­un­der­la­get för skatt­skyl­diga som avses i 2 § första styc­ket 13 utgörs av vär­det av avta­let om spa­rande i en PEPP- pro­dukt vid beskatt­nings­å­rets ingång.

Vid tillämp­ning av andra styc­ket 1 ska till­gångar som sva­rar mot kon­so­li­de­rings­fond enligt 11 kap. 19 §, 12 kap. 70 § eller 13 kap. 22 § för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen anses för­val­tade för för­säk­rings­ta­gar­nas räk­ning till den del fon­den enligt bolags­ord­ningen får använ­das för åter­bä­ring till för­säk­rings­ta­garna eller andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av för­säk­ringar. Lag (2022:1751).

3 b §   För skatt­skyl­dig som avses i 2 § första styc­ket 1, 2, 7, 9 och 11-13 ska även vär­det av de sam­man­lagda pre­mier eller inbe­tal­ningar som har beta­lats under beskatt­nings­å­ret till kapi­tal­för­säk­ring, till sådant avtal om tjäns­te­pen­sion som är jäm­för­bart med kapi­tal­för­säk­ring eller till PEPP-​pro­dukt ingå i kapi­tal­un­der­la­get. Vid beräk­ning av detta värde ska pre­mier och inbe­tal­ningar som har beta­lats under den andra hal­van av beskatt­nings­å­ret beräk­nas till halva vär­det.

Vid beräk­ning av kapi­tal­un­der­lag enligt första styc­ket ska det, för skatt­skyl­dig som avses i 2 § första styc­ket 1 och 2, bort­ses från pre­mie­be­tal­ningar som
   1. är hän­för­liga till avgångs­bi­drags­för­säk­ringar med­de­lade enligt grun­der som fast­ställts i kol­lek­tivav­tal mel­lan arbets­mark­na­dens huvud­or­ga­ni­sa­tio­ner,
   2. är hän­för­liga till för­säk­ringar som i redo­vis­nings­hän­se­ende tas upp som gruppliv­för­säk­ringar, eller
   3. avser sjuk- och olycks­falls­för­säk­ringar hän­för­liga till för­säk­rings­klass 1 och 2 enligt 2 kap. 11 § första styc­ket för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043) och för­säk­rings­klass I b och IV enligt 2 kap. 12 § samma lag eller 2 kap. 11 § lagen (2019:742) om tjäns­te­pen­sions­fö­re­tag. Lag (2022:1751).

3 c §   Vid över­lå­telse under beskatt­nings­å­ret av en kapi­tal­för­säk­ring, ett avtal om tjäns­te­pen­sion som är jäm­för­bart med en kapi­tal­för­säk­ring eller ett avtal om spa­rande i en PEPP-​pro­dukt som avses i 2 § första styc­ket 7, 9 eller 13 ska kapi­tal­un­der­la­get som beräk­nas enligt 3 a och 3 b §§ för­de­las mel­lan över­lå­tare och för­vär­vare enligt andra och tredje styc­kena.

Den över­lå­tare som vid beskatt­nings­å­rets ingång inne­hade en kapi­tal­för­säk­ring, ett avtal om tjäns­te­pen­sion eller ett avtal om spa­rande i en PEPP-​pro­dukt ska ta med det värde som avses i 3 a § sjätte-​​elfte styc­kena i kapi­tal­un­der­la­get.

Över­lå­tare och för­vär­vare ska i kapi­tal­un­der­la­get ta med pre­mie­be­tal­ningar eller inbe­tal­ningar enligt 3 b § som görs till för­säk­ringen, avta­let om tjäns­te­pen­sion respek­tive avta­let om spa­rande i en PEPP-​pro­dukt under den tid då över­lå­tare respek­tive för­vär­vare inne­haft för­säk­ringen, avta­let om tjäns­te­pen­sion respek­tive avta­let om spa­rande i en PEPP-​pro­dukt. Lag (2022:1751).

Skat­te­un­der­lag

3 d §   Skat­te­un­der­la­get är kapi­tal­un­der­la­get enligt 3 a §, mul­ti­pli­ce­rat med den genom­snitt­liga stats­lå­ne­rän­tan under kalen­derå­ret när­mast före ingången av beskatt­nings­å­ret, om inte annat anges i andra eller tredje styc­ket. Skat­te­un­der­la­get är dock lägst 0,5 pro­cent av kapi­tal­un­der­la­get. För skatt­skyl­diga som avses i 2 § första styc­ket 1 och 2 ingår inte den del av kapi­tal­un­der­la­get som ska tas med vid beräk­ning av skat­te­un­der­lag enligt andra eller tredje styc­ket.

Skat­te­un­der­lag som avser kapi­tal­för­säk­ring är kapi­tal­un­der­la­get enligt 3 a §, som är hän­för­ligt till kapi­tal­för­säk­ring, samt enligt 3 b och 3 c §§, mul­ti­pli­ce­rat med stats­lå­ne­rän­tan vid utgången av novem­ber kalen­derå­ret när­mast före beskatt­nings­å­ret ökad med en pro­cen­ten­het. Skat­te­un­der­la­get är dock lägst 1,25 pro­cent av kapi­tal­un­der­la­get.

Andra styc­ket gäl­ler även för skat­te­un­der­lag som avser
   1. sådant avtal om tjäns­te­pen­sion som är jäm­för­bart med kapi­tal­för­säk­ring,
   2. till­han­da­hål­lande av PEPP-​pro­duk­ter, och
   3. avtal om spa­rande i en PEPP-​pro­dukt.

Skat­te­un­der­la­get avrun­das nedåt till helt hund­ra­tal kro­nor.
Lag (2022:1751).

4 §   Som till­gång hos åter­för­säk­rings­ta­gare räk­nas inte vär­det av åter­för­säk­rings­gi­vares ansva­rig­het på grund av för­säk­ringar som denne har över­ta­git i form av åter­för­säk­ring. Om åter­för­säk­ring skett hos en utländsk åter­för­säk­rings­gi­vare skall dock ett belopp mot­sva­rande den­nes ansva­rig­het räk­nas som till­gång, i den mån ansva­rig­he­ten över­sti­ger vär­det av reserv­de­po­si­tion som ställts av åter­för­säk­rings­gi­va­ren hos åter­för­säk­rings­ta­ga­ren.

Åter­för­säk­rings­gi­vares ford­ran hos åter­för­säk­rings­ta­gare på grund av reserv­de­po­si­tio­nen upp­tas inte som till­gång. Den skuld som redo­vi­sas av åter­för­säk­rings­ta­ga­ren på grund av depo­si­tio­nen är inte avdrags­gill för denne. Lag (1993:947).

5 §   Om inte annat föl­jer av 6-8 §§ tas till­gångar och skul­der upp till bok­fört värde. För skatt­skyl­dig som avses i 2 § första styc­ket 5 ska till­gång­arna dock tas upp till sitt mark­nads­värde om inte annat föl­jer av 7 §. Lag (2011:74).

6 §   Fas­tig­het tas upp till mark­nads­vär­det. Lag (1993:947).

7 §   Vär­de­pap­per, som är upp­ta­get till han­del på en regle­rad mark­nad, en mot­sva­rande mark­nad utan­för Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det eller som annars är före­mål för regel­bun­den han­del vid någon annan mark­nad som är regle­rad och öppen för all­män­he­ten, tas upp till det note­rade vär­det.

Finns det i ett bolag skilda akti­e­slag av vilka ett eller flera är upp­tagna till han­del på en regle­rad mark­nad eller före­mål för sådan han­del som avses i första styc­ket, skall de aktier i bola­get som inte är upp­tagna till eller före­mål för han­del tas upp till samma värde som de aktier som är upp­tagna till eller före­mål för han­del. Är flera akti­e­slag upp­tagna till eller före­mål för han­del, skall de aktier som inte är upp­tagna till eller före­mål för han­del tas upp till samma värde som de aktier som är upp­tagna till eller före­mål för han­del som har den lägsta kur­sen.

Om det vid vär­de­ring enligt de före­gå­ende styc­kena finns syn­ner­liga skäl anta att det note­rade vär­det inte mot­sva­rar vad som skulle kunna påräk­nas vid en för­sälj­ning under nor­mala för­hål­lan­den, får i stäl­let det beräk­nade pri­set vid en sådan för­sälj­ning läg­gas till grund för vär­de­ringen.

Aktie eller andel i dot­ter­bo­lag, som direkt eller indi­rekt har till ända­mål att äga fas­tig­he­ter (fas­tig­hets­bo­lag) skall vär­de­ras med led­ning av mark­nads­vär­dena på fas­tig­he­terna.
Lag (2007:534).

8 §   Ford­ran som inte omfat­tas av 7 § skall tas upp till sitt anskaff­nings­värde jämte upp­lu­pen ränta. Avdrag för skuld får göras med belopp som beräk­nas på mot­sva­rande sätt.

Osä­ker ford­ran får tas upp till det belopp som kan beräk­nas bli beta­lat. Vär­de­lös ford­ran tas inte upp. Lag (1993:947).

Skat­te­sats

9 §   Skat­ten upp­går till 15 pro­cent av skat­te­un­der­la­get enligt 3 d § första och fjärde styc­kena om inte annat föl­jer av andra, fjärde, sjätte och sjunde styc­kena.

Skat­ten upp­går till 30 pro­cent av skat­te­un­der­la­get enligt 3 d § andra-​​fjärde styc­kena som avser kapi­tal­för­säk­ring, sådant tjäns­te­pen­sions­av­tal som är jäm­för­bart med kapi­tal­för­säk­ring eller PEPP-​pro­dukt.

Med pen­sions­för­säk­ring lik­ställs i denna para­graf sådana avtal om tjäns­te­pen­sion som upp­fyl­ler vill­ko­ren i 58 kap. 1 a § första styc­ket 2 inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

I det fall beskatt­nings­å­ret är längre eller kor­tare än 12 måna­der ska skat­te­sat­sen jäm­kas i mot­sva­rande mån. Sådan jämk­ning ska också göras om
   1. hela behåll­ningen på ett pen­sions­spar­konto avskat­tas enligt 58 kap. 33 § inkomst­skat­te­la­gen eller avsätt­ning som avses i 3 a § fjärde styc­ket helt upp­lö­ses under beskatt­nings­å­ret,
   2. det kapi­tal som hän­för sig till en pen­sions­för­säk­ring avskat­tas enligt 58 kap. 19 eller 19 a § inkomst­skat­te­la­gen eller 5 § första styc­ket 6, 6 a eller 7 lagen (1991:586) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta, eller
   3. en för­säk­ring ska anses som en kapi­tal­för­säk­ring enligt 58 kap. 2 § tredje styc­ket inkomst­skat­te­la­gen.

Över­låts ett helt för­säk­rings­be­stånd från ett liv­för­säk­rings­fö­re­tag som är skatt­skyl­digt enligt denna lag till ett annat sådant före­tag eller sker fusion mel­lan sådana före­tag inträ­der det över­ta­gande före­ta­get i det över­lå­tande före­ta­gets skatte­mäs­siga situ­a­tion.

Över­låts ett för­säk­rings­be­stånd helt eller del­vis från ett liv­för­säk­rings­fö­re­tag som är skatt­skyl­digt enligt denna lag till ett före­tag som inte är det, ska det över­lå­tande liv­för­säk­rings­fö­re­ta­get betala avkast­nings­skatt för den del av året som före­ta­get inne­haft för­säk­rings­be­stån­det. Skat­te­sat­sen ska då jäm­kas i mot­sva­rande mån. Det­samma gäl­ler vid över­lå­telse genom fusion och om ett liv­för­säk­rings­fö­re­tag för över sitt regi­stre­rade säte i Sve­rige till en stat inom EES.

För den som efter över­lå­tel­sen eller på grund av över­fö­ringen av det regi­stre­rade sätet inträ­der som skatt­skyl­dig beräk­nas skat­te­un­der­la­get som om för­säk­ringen inne­hafts hela året. Skat­te­sat­sen ska dock jäm­kas med hän­syn till den tid som skatt­skyl­dig­het före­le­gat. Lag (2023:761).

Beskatt­nings­för­fa­ran­det

10 §   Bestäm­mel­ser om för­fa­ran­det vid uttag av avkast­nings­skatt finns i skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).

Avkast­nings­skatt som ska tas ut av sådan skatt­skyl­dig som avses i 2 § första styc­ket 5 ska för den skatt­skyl­di­ges räk­ning beta­las av det pen­sions­spa­rin­sti­tut med vil­ket den skatt­skyl­dige träf­fat avtal om indi­vi­du­ellt pen­sions­spa­rande.
Vid tillämp­ningen av skat­te­för­fa­ran­de­la­gen ska vad som sägs om skatt­skyl­dig och redo­vis­nings­pe­riod i stäl­let gälla pen­sions­spa­rin­sti­tu­tet respek­tive pen­sions­spa­rin­sti­tu­tets beskatt­ningsår. Pen­sions­spa­rin­sti­tu­tet ska vara regi­stre­rat hos beskatt­nings­myn­dig­he­ten.

För­u­tom pen­sions­spa­rin­sti­tu­tet får även skatt­skyl­dig som avses i 2 § första styc­ket 5 över­klaga beskatt­nings­myn­dig­he­tens beslut om skatt enligt bestäm­mel­serna i 67 kap.
skat­te­för­fa­ran­de­la­gen.

Åter­be­ta­las skatt hän­för­lig till ett pen­sions­spar­konto till ett pen­sions­spa­rin­sti­tut ska belop­pet till­sam­mans med rän­tan enligt 65 kap. 16 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen till­go­do­fö­ras kon­tot. Har kon­tot avslu­tats ska insti­tu­tet ombe­sörja att belop­pet i stäl­let över­förs till det pen­sions­spar­konto till vil­ket de till­gångar som var hän­för­liga till det avslu­tade kon­tot har över­förts. Finns inte sådant konto ska insti­tu­tet betala ut belop­pet på det sätt som gäl­ler för utbe­tal­ningar enligt lagen (1993:931) om indi­vi­du­ellt pen­sions­spa­rande. Lag (2011:1279).

10 a §   Skatt­skyl­diga som avses i 2 § första styc­ket 6-10 och 13 har rätt till ned­sätt­ning av skat­ten på för­säk­ring, avtal om tjäns­te­pen­sion och avtal om spa­rande i en PEPP-​pro­dukt med belopp som mot­sva­rar den utländska skatt eller den skatt enligt kupongs­kat­te­la­gen (1970:624) som är hän­för­lig till för­säk­ringen, tjäns­te­pen­sions­av­ta­let eller avta­let om spa­rande i en PEPP-​pro­dukt och som för­säk­rings­gi­va­ren, tjäns­te­pen­sions­in­sti­tu­tet, före­ta­get som till­han­da­hål­ler PEPP- pro­duk­ten eller den skatt­skyl­dige har beta­lat. Ned­sätt­ning för utländsk skatt med­ges bara om rätt till avräk­ning enligt lagen (1986:468) om avräk­ning av utländsk skatt sak­nas. Med utländsk skatt avses dels sådan skatt som anges i 1 kap. 3 § nämnda lag, dels punkt­skatt och för­mö­gen­hets­skatt. Avräk­nings­bar skatt som kvar­står out­nytt­jad får räk­nas av senare år mot skatt enligt denna lag vil­ken avser samma för­säk­ring, samma avtal om spa­rande i en PEPP-​pro­dukt eller samma tjäns­te­pen­sions­av­tal.

Den skatt­skyl­dige ska lämna de upp­gif­ter som behövs för pröv­ningen av begä­ran om ned­sätt­ning av skatt. Om det fram­går att det finns för­ut­sätt­ningar för ned­sätt­ning, trots att den skatt­skyl­dige inte kan lämna samt­liga de upp­gif­ter som är nöd­vän­diga för tillämp­ning av ned­sätt­nings­reg­lerna, får ned­sätt­ning ske med skä­ligt belopp. Lag (2022:1751).

Övriga bestäm­mel­ser

11 §   Har upp­hävts genom lag (1999:1264).

12 §   Ter­mer och uttryck i denna lag har samma bety­delse och tillämp­nings­om­råde som i inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

Beskatt­nings­å­ret för skatt­skyl­diga som avses i 2 § första styc­ket 6-10 ska dock all­tid vara kalen­derå­ret.

Beskatt­nings­å­ret för skatt­skyl­diga som avses i 2 § första styc­ket 4 och som är svenska han­dels­bo­lag eller euro­pe­iska eko­no­miska intres­se­grup­pe­ringar ska vara räken­skaps­å­ret.
Lag (2014:283).

13 §   Skatt­skyl­diga som avses i 2 § första styc­ket 6-10 som har ett beskatt­ningsår enligt 3 kap. 4 § första styc­ket 1 skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) som inte är ett kalen­derår, ska ta upp skat­te­un­der­lag för avkast­nings­skatt det beskatt­ningsår enligt 3 kap. 4 § första styc­ket 1 skat­te­för­fa­ran­de­la­gen som går ut när­mast efter kalen­derå­ret.

Om beskatt­nings­å­ret enligt 3 kap. 4 § första styc­ket 1 skat­te­för­fa­ran­de­la­gen går ut efter den 30 juni under kalen­derå­ret, ska dock skat­te­un­der­lag för avkast­nings­skatt tas upp det beskatt­nings­å­ret.

Om en skatt­skyl­dig som avses i 2 § första styc­ket 6-10 upp­lö­ses genom lik­vi­da­tion, kon­kurs eller ett lik­nande för­fa­rande, ska skat­te­un­der­lag för avkast­nings­skatt avse­ende det kalen­derår då den skatt­skyl­dige upp­lö­ses tas upp det beskatt­ningsår enligt 3 kap. 4 § första styc­ket 1 skat­te­för­fa­ran­de­la­gen som går ut när den skatt­skyl­dige upp­lö­ses. Lag (2014:283).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1990:661

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1990 och tilläm­pas första gången vid 1992 års tax­e­ring. Lagen tilläm­pas dock inte om beskatt­nings­å­ret har påbör­jats före ikraft­trä­dan­det. Omfat­tar beskatt­nings­å­ret vid 1992 års tax­e­ring del av kalen­derå­ret 1990 ned­sätts skat­ten med belopp mot­sva­rande den andel av beskatt­nings­å­ret som infal­lit under kalen­derå­ret 1990.

För skatt­skyl­diga som bedri­ver för­säk­rings­rö­relse och för pen­sions­stif­tel­ser skall inne­ha­vet av vär­de­pap­per vär­de­ras till det högsta av anskaff­nings­vär­det och mark­nads­vär­det vid över­gångs­till­fäl­let. Inne­ha­vet av andra fas­tig­he­ter än anlägg­nings­fas­tig­he­ter skall vär­de­ras till det högsta av anskaff­nings­vär­det och det upp­skat­tade vär­det vid över­gångs­till­fäl­let.

Om ett ömse­si­digt liv­för­säk­rings­fö­re­tag över­lå­ter hela sitt för­säk­rings­be­stånd till ett för ända­må­let bil­dat för­säk­rings­ak­tie­bo­lag, inträ­der det över­ta­gande före­ta­get i det över­lå­tande före­ta­gets skatte­mäs­siga situ­a­tion vid till­lämp­ning av andra styc­ket. Lag (1999:1264).

1991:1847

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1992. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas dock för beskatt­ningsår som påbör­jats före ikraft­trä­dan­det.

1991:1915

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1992 och tilläm­pas från och med 1992 års tax­e­ring.

1993:947
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1994. I fråga om skatt­skyl­diga som avses i 2 § första styc­ket 1--5 tilläm­pas lagen första gången vid 1995 års tax­e­ring, dock att äldre bestäm­mel­ser gäl­ler för beskatt­ningsår som har påbör­jats före ikraft­trä­dan­det.
   2. Har upp­skovs­be­lopp fast­ställts enligt 2 § lagen (1990:655) om åter­fö­ring av obe­skat­tade reser­ver för skatt­skyl­dig som avses i 2 § första styc­ket 1--3 gäl­ler föl­jande. Åter­fö­ring av den del av upp­skovs­be­lop­pet som inte åter­förts senast vid 1994 års tax­e­ring till stat­lig inkomst­skatt skall ske vid 1995 års tax­e­ring till avkast­nings­skatt eller, om tax­e­ring inte sker år 1995, vid 1996 års tax­e­ring. Där­vid skall det vid tax­e­ringen beräk­nade skat­te­un­der­la­get enligt 3 § som är hän­för­ligt till andra per­son­för­säk­ringar än pen­sions­för­säk­ring ökas med det åter­stå­ende
   3. De nya bestäm­mel­serna i 7 § andra styc­ket tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som påbör­jas efter utgången av år 1994.
Lag (1993:1568).
   4. Pen­sions­spa­rin­sti­tut som skall redo­visa avkast­nings­katt enligt 10 § andra och tredje styc­kena skall lämna dekla­ra­tion första gången för den redo­vis­nings­pe­riod som inne­fat­tar tid­punk­ten den 1 janu­ari 1995. Lag (1993:1568).

1994:1878

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1995. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas dock för beskatt­ningsår som påbör­jats före ikraft­trä­dan­det.

1994:1879

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1995 och tilläm­pas första gången vid 1996 års tax­e­ring. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas dock för beskatt­ningsår som har påbör­jats före ikraft­trä­dan­det.

1996:1236

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1997 och tilläm­pas första gången vid 1998 års tax­e­ring. Äldre bestäm­mel­ser i 2 § sista styc­ket i dess lydelse intill den 31 decem­ber 1996 tilläm­pas dock i fråga om ett han­dels­bo­lag eller en euro­pe­isk eko­no­misk intres­se­grup­pe­ring för räken­skapsår som har påbör­jats före ikraft­trä­dan­det. I fråga om för­säk­ringar som med­de­lats i en för­säk­rings­rö­relse som inte bedrivs från fast drift­ställe i Sve­rige tilläm­pas lagen dock inte tidi­gare än fr.o.m. det första beskatt­ningsår efter ikraft­trä­dan­det under vil­ket pre­mie eller lik­nande ersätt­ning för för­säk­ringen beta­las.
Ned­sätt­ning enligt de nya bestäm­mel­serna i 10 a § med­ges endast för utländsk skatt som beta­las efter ikraft­trä­dan­det.

1997:538

Denna lag trä­der i kraft den 1 novem­ber 1997 och tilläm­pas första gången vid 1999 års tax­e­ring.

1998:332

Denna lag trä­der i kraft den 30 juni 1998 och tilläm­pas vad gäl­ler 2 § första gången vid 1999 års tax­e­ring, 3 § första gången vid 2001 års tax­e­ring samt 9 och 11 §§ första gången vid 1998 års tax­e­ring. De nya bestäm­mel­serna i 3 § skall dock tilläm­pas vid 1998, 1999 och 2000 års tax­e­ringar om den skatt­skyl­dige har yrkat att de nya bestäm­mel­serna i lagen (1998:328) om änd­ring i kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370) skall tilläm­pas vid dessa tax­e­ringar.

1999:1264

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2000 och tilläm­pas första gången vid 2002 års tax­e­ring.

2002:412

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2003. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2003:1195

Denna lag trä­der i kraft den 31 decem­ber 2003 och tilläm­pas första gången vid 2005 års tax­e­ring. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas dock för beskatt­ningsår som påbör­jats före ikraft­trä­dan­det.

2004:1304
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2005 och tilläm­pas första gången vid 2006 års tax­e­ring.
   2. De nya bestäm­mel­serna i 9 § tredje styc­ket 1 tilläm­pas endast på för­säk­rings­av­tal som ingåtts efter ikraft­trä­dan­det.

2005:1172

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2006 och tilläm­pas första gången vid 2007 års tax­e­ring.

2007:534
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 novem­ber 2007.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler alltjämt vid fast­stäl­lande av kapi­tal­un­der­lag som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2008:136
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 maj 2008 och tilläm­pas på avtal som ingåtts den 2 feb­ru­ari 2007 eller senare med undan­tag för den nya bestäm­mel­sen i 2 § första styc­ket 9 som tilläm­pas på avtal som ingåtts den 1 maj 2008 eller senare.
   2. Liv­för­säk­rings­av­tal som avses i 9 § tredje styc­ket i dess äldre lydelse och vilka ingåtts senast den 1 feb­ru­ari 2007, ska även efter ikraft­trä­dan­det av denna lag lik­stäl­las med pen­sions­för­säk­ring vid tillämp­ning av 3 b-3 d samt 9 §§.

Om en pre­mie beta­las efter den 1 feb­ru­ari 2007 ska dock ett sär­skilt skat­te­un­der­lag beräk­nas för den del av för­säk­ring­ens värde som är hän­för­ligt till pre­mie­be­tal­ningen om,
      a) pre­mien beror på att avta­let änd­rats på ett sätt som med­för ökad pre­mi­e­för­plik­telse totalt sett eller att pre­mie­be­tal­ningen tidi­ga­re­läggs, eller
      b) en större pre­mie beta­las än den som lägst ska beta­las för betal­nings­pe­ri­o­den enligt avta­let.

Första styc­ket gäl­ler inte vid beräk­ning och beskatt­ning av ett sådant sär­skilt skat­te­un­der­lag som avses i andra styc­ket.
Lag (2011:1278).
   3. Vid en över­lå­telse av för­säk­rings­av­tal som teck­nats före den 2 feb­ru­ari 2007 till en ny för­säk­rings­gi­vare eller en över­fö­ring av sådana för­säk­rings­av­tal från en enhet till en annan hos för­säk­rings­gi­va­ren ska 2 § första styc­ket 7 a och 9 § sjätte och sjunde styc­kena tilläm­pas på det över­låtna eller över­förda avta­let om trans­ak­tio­nen sker efter den 31 decem­ber 2008. Lag (2019:738).

2008:1349

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2009 och tilläm­pas första gången vid 2010 års tax­e­ring.

2011:74
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2011 och tilläm­pas första gången vid 2012 års tax­e­ring.
   2. Under­stöds­för­e­ningar som efter den 1 april 2011 fort­sät­ter att driva sin verk­sam­het enligt lagen (1972:262) om under­stöds­för­e­ningar med stöd av 7 § lagen (2010:2044) om infö­rande av för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043) och som bedri­ver till liv­för­säk­rings­verk­sam­het hän­för­lig verk­sam­het ska räk­nas som svenska liv­för­säk­rings­fö­re­tag vid tillämp­ningen av denna lag, med undan­tag för 9 § femte och sjätte styc­kena.

2011:1278
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2012 och tilläm­pas första gången vid 2013 års tax­e­ring.
   2. I fråga om skatt­skyl­diga som avses i 2 § 1 och 2 gäl­ler äldre bestäm­mel­ser för beskatt­ningsår som har påbör­jats före ikraft­trä­dan­det.

2011:1279
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2012.
   2. Den nya lydel­sen av 10 § andra och tredje styc­kena tilläm­pas på avkast­nings­skatt som avser beskatt­ningsår och redo­vis­nings­pe­ri­o­der som bör­jar efter den 31 janu­ari 2012. Den nya lydel­sen tilläm­pas även på för­längda räken­skapsår som avslu­tas efter utgången av 2012 och på för­kor­tade räken­skapsår som både påbör­jas och avslu­tas under 2012.
   3. För ränta som till­go­do­räk­nas enligt skat­te­be­tal­nings­la­gen (1997:483) gäl­ler 10 § fjärde styc­ket i sin äldre lydelse.

2012:269

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2012. Bestäm­mel­serna ska dock tilläm­pas för tid från och med den 1 janu­ari 2012.

2014:283
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juni 2014.
   2. Bestäm­mel­serna i 2 § i sina nya lydel­ser tilläm­pas vid beräk­ning av skat­te­un­der­lag hän­för­ligt till kapi­tal­för­säk­ring som avser tid efter den 31 maj 2014 och vid beräk­ning av skat­te­un­der­lag hän­för­ligt till pen­sions­för­säk­ring som avser tid efter den 31 decem­ber 2014. Vid beräk­ning av skat­te­un­der­lag för avkast­nings­skatt avse­ende kapi­tal­för­säk­ring för 2014 ska endast pre­mier som beta­lats efter den 31 maj beak­tas.
   3. Vad som anges i punkt 2 beträf­fande kapi­tal­för­säk­ring och pen­sions­för­säk­ring gäl­ler i tillämp­liga delar också avtal om tjäns­te­pen­sion.
   4. Bestäm­mel­sen i 12 § tredje styc­ket tilläm­pas första gången på beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 maj 2014.
   5. Bestäm­mel­serna i 13 § tilläm­pas första gången
      a) på skat­te­un­der­lag för avkast­nings­skatt som är hän­för­ligt till kalen­derår 2013, och
      b) då den skatt­skyl­dige enligt 3 kap. 4 § första styc­ket 1 skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) har ett beskatt­ningsår som går ut efter den 31 augusti 2013.

2015:773
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2016.
   2. Bestäm­mel­serna i 3 d och 10 a §§ i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2015.

2016:1237
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2017.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2016.

2017:1251
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2018.
   2. Bestäm­mel­sen i 3 d § i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2017.

2019:738
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2020.
   2. För för­säk­rings­av­tal som har över­lå­tits till en annan för­säk­rings­gi­vare eller har över­förts från en enhet hos för­säk­rings­gi­va­ren till en annan enhet före ikraft­trä­dan­det gäl­ler punkt 3 i ikraftträdande-​​ och över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (2008:136) om änd­ring i lagen (1990:661) om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del i den äldre lydel­sen.

2022:639
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2022.
   2. Bestäm­mel­serna i 9 § i den nya lydel­sen tilläm­pas dock på över­lå­tel­ser av för­säk­rings­be­stånd som genom­förs efter den 31 decem­ber 2021.

2022:640
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2023.
   2. Bestäm­mel­serna i 9 § i den äldre lydel­sen gäl­ler dock fort­fa­rande för över­lå­tel­ser av för­säk­rings­be­stånd som har genom­förts före ikraft­trä­dan­det.

JP Info­nets skat­te­rätts­liga tjäns­ter

JP Info­nets skat­te­rätts­liga tjäns­ter

Arbe­tar du med skat­te­rätt? JP Info­nets tjäns­ter ger dig ett utmärkt stöd i ditt arbete. Vi ger dig stän­digt till­gång till alla nya avgö­ran­den, lagänd­ringar och ställ­nings­ta­gan­den. Du kan också ta del av refe­rat och exper­ta­na­ly­ser, som kan hjälpa dig i ditt dag­liga arbete. Se allt inom skat­te­rätt.