Mer­vär­dess­kat­te­lag (2023:200)

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2023:200
Depar­te­ment: Finans­de­par­te­men­tet
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2024:942
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2023:200
Depar­te­ment/myn­dig­het: Finans­de­par­te­men­tet
Utfär­dad: 2023-​04-27
Änd­rad: t.o.m. SFS

2024:942
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. Lagens inne­håll

1 §   I denna lag finns bestäm­mel­ser om mer­vär­desskatt.

Mer­vär­desskatt är en trans­ak­tions­ba­se­rad, indi­rekt och all­män skatt på kon­sum­tion. Skat­ten ska beta­las till sta­ten i enlig­het med denna lag.

2 §   Lagens inne­håll är upp­de­lat enligt föl­jande.
1 kap. Lagens inne­håll
2 kap. Defi­ni­tio­ner och för­kla­ringar
3 kap. Mer­vär­dess­kat­tens tillämp­nings­om­råde
4 kap. Beskatt­nings­bara per­so­ner
5 kap. Beskatt­nings­bara trans­ak­tio­ner
6 kap. Plat­sen för beskatt­nings­bara trans­ak­tio­ner
7 kap. Beskatt­nings­grun­dande hän­delse och redo­vis­ning
8 kap. Beskatt­nings­un­der­lag
9 kap. Skat­te­sat­ser
10 kap. Gene­rell skat­te­plikt och undan­tag
11 kap. Varor i vissa lager
12 kap. Fri­vil­lig beskatt­ning för fas­tig­hets­upp­lå­tel­ser
13 kap. Avdrag för ingå­ende skatt
14 kap. Åter­be­tal­ning av skatt
15 kap. Juste­ring av avdrag för ingå­ende skatt som är hän­för­lig till inve­ste­rings­va­ror
16 kap. Vem som är betal­nings­skyl­dig
17 kap. Fak­tu­re­ring
18 kap. Sär­skild ord­ning för beskatt­nings­bara per­so­ner med liten års­om­sätt­ning
19 kap. Sär­skild ord­ning för rese­by­råer
20 kap. Sär­skild ord­ning för begag­nade varor, konst­verk, sam­lar­fö­re­mål och antik­vi­te­ter
21 kap. Sär­skild ord­ning för inve­ste­rings­guld
22 kap. Sär­skilda ord­ningar för distans­för­sälj­ning av varor och vissa till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter
23 kap. Sär­skild ord­ning för dekla­ra­tion och betal­ning av mer­vär­desskatt vid import
24 kap. Över­kla­gande

Bestäm­mel­ser om mer­vär­desskatt i andra för­fatt­ningar

3 §   Ytter­li­gare bestäm­mel­ser om mer­vär­desskatt finns i
   1. lagen (2000:142) om avtal med Dan­mark om mer­vär­desskatt för den fasta väg­för­bin­del­sen över Öresund, och
   2. lagen (1994:1551) om fri­het från skatt vid import, m.m.

4 §   Bestäm­mel­ser om mer­vär­desskatt finns även i rådets genom­fö­ran­de­för­ord­ning (EU) nr 282/2011 av den 15 mars 2011 om fast­stäl­lande av tillämp­nings­fö­re­skrif­ter för direk­tiv 2006/112/EG om ett gemen­samt system för mer­vär­desskatt.

Bestäm­mel­ser om för­fa­ran­det i andra för­fatt­ningar

5 §   Bestäm­mel­ser om för­fa­ran­det vid uttag av skatt finns i skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).

Bestäm­mel­ser om för­fa­ran­det finns även i
   1. 14 kap. om åter­be­tal­ning av skatt,
   2. 22 kap. om sär­skilda ord­ningar för distans­för­sälj­ning av varor och vissa till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter,
   3. 23 kap. om sär­skild ord­ning för dekla­ra­tion och betal­ning av mer­vär­desskatt vid import, och
   4. tul­la­gen (2016:253).

Bestäm­mel­ser om omräk­nings­för­fa­rande för före­tag som har sin redo­vis­ning i euro

6 §   Bestäm­mel­ser om omräk­ning från euro till svenska kro­nor finns, för­u­tom i denna lag, även i lagen (2000:46) om omräk­nings­för­fa­rande vid beskatt­ning för före­tag som har sin redo­vis­ning i euro, m.m.

Annan stat­lig skatt eller avgift

7 §   Vid beräk­ning av en sådan stat­lig skatt eller avgift som enligt sär­skilda bestäm­mel­ser ska tas ut efter för­sälj­nings­pri­set eller något annat lik­nande värde ska vär­det inte inbe­gripa kom­pen­sa­tion för skatt enligt denna lag.


2 kap. Defi­ni­tio­ner och för­kla­ringar

Var finns defi­ni­tio­ner och för­kla­ringar?

1 §   I detta kapi­tel finns defi­ni­tio­ner av vissa begrepp samt för­kla­ringar till hur vissa ter­mer och uttryck används i lagen. Det finns defi­ni­tio­ner och för­kla­ringar också i andra kapi­tel. Var defi­ni­tio­ner och för­kla­ringar finns fram­går av föl­jande upp­ställ­ning:

Definition eller förklaring av            finns i
- ankomstort vid del av per­son­trans­port
inom EU                                    6 kap. 19 och 50 §§ 
- anläggning för tillfällig lagring    24 § 
- avgångs­ort vid del av per­son­trans­port
inom EU                                    6 kap. 19 och 50 §§ 
- benämningar för vissa EU-rättsakter    2 § 
- beskattningsbar person            4 kap. 2 och 3 §§ 
- beskattningsbara transaktioner    5 kap. 2 § 
- beskatt­nings­bar åter­för­säl­jare av
el m.m.                                    6 kap. 21 § 
- beskatt­nings­bar åter­för­säl­jare av
begagnade varor m.m.                    20 kap. 10 § 
- beskattningsgrundande händelse        7 kap. 3 § 
- beskattningsår                    3-6 §§ 
- del av persontransport inom EU    6 kap. 19 och 50 §§ 
- distansförsäljning av varor            7 och 8 §§ 
- ekonomisk verksamhet                    4 kap. 2 § 
- elektronisk faktura                    10 § 
- enfunktionsvoucher                    27 § 
- EU eller EU-land                    21 § 
- faktura                            9 § 
- fastighet                            11 § 
- felaktigt debiterad mervärdesskatt    12 § 
- flerfunktionsvoucher                    27 § 
- fri omsättning                    24 § 
- frizon                            24 § 
- icke-unionsvara                    24 § 
- import av varor                    5 kap. 37 § 
- ingående skatt                    13 kap. 4 och 5 §§ 
- investeringsguld                    21 kap. 2 § 
- justeringsbelopp                    15 kap. 16 § 
- justeringsperiod                    15 kap. 10 § 
- kommun                            13 § 
- korttidsuthyrning av transportmedel   6 kap. 52 § 
- leverans av varor                    5 kap. 3 § 
- marknadsvärde                            14 och 15 §§ 
- mel­lan­hand vid leve­rans av varor i
flera led                            6 kap. 16 § 
- mervärdesskattegrupper            4 kap. 7 § 
- nya transportmedel                    16 § 
- personbil                            17 § 
- punktskattepliktiga varor            18 § 
- representant                            22 kap. 8 § 
- skatteupplag                            11 kap. 2 § 
- statliga affärsverk                    19 § 
- särskild mervärdesskattedeklaration   22 kap. 6 § 
- telekommunikationstjänster            20 § 
- temporärt exporterade varor            24 § 
- tillhandahållande av tjänster            5 kap. 26 § 
- tredje territorium                    22 § 
- tullager                            24 § 
- tull­för­fa­ran­dena extern tran­si­te­ring, intern uni­onstran­si­te­ring, pas­siv
förädling och tillfällig införsel       24 § 
- tullskuld                            24 § 
- unionsintern varutransport            6 kap. 42 § 
- unionsinternt förvärv av varor        5 kap. 22 § 
- unionsvara                            24 § 
- utgående skatt                    25 § 
- uttag av tjänster                    5 kap. 29 och 30 §§ 
- uttag av varor                    5 kap. 8-10 §§ 
- voucher                            26 § 
- årsomsättning inom EU                    18 kap. 3 § 
- årsomsättning inom landet            18 kap. 2 §
Lag (2024:942).

Benäm­ningar för vissa EU-​rätts­ak­ter

2 §   I denna lag avses med
   - direk­ti­vet om han­del med utsläpps­rät­ter: Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2003/87/EG av den 13 okto­ber 2003 om ett system för han­del med utsläpps­rät­ter för växt­hus­ga­ser inom uni­o­nen och om änd­ring av rådets direk­tiv 96/61/EG, i lydel­sen enligt kom­mis­sio­nens dele­ge­rade för­ord­ning (EU) 2021/1416,
   - dricks­vat­ten­di­rek­ti­vet: Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2020/2184 av den 16 decem­ber 2020 om kva­li­te­ten på dricks­vat­ten, i den ursprung­liga lydel­sen,
   - EU:s livs­me­dels­för­ord­ning: Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 178/2002 av den 28 janu­ari 2002 om all­männa prin­ci­per och krav för livs­me­delslag­stift­ning, om inrät­tande av Euro­pe­iska myn­dig­he­ten för livs­me­dels­sä­ker­het och om för­fa­ran­den i frå­gor som gäl­ler livs­me­dels­sä­ker­het, i lydel­sen enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2019/1381,
   - EU-​åter­be­tal­nings­di­rek­ti­vet: rådets direk­tiv 2008/9/EG av den 12 feb­ru­ari 2008 om fast­stäl­lande av när­mare reg­ler för åter­be­tal­ning enligt direk­tiv 2006/112/EG av mer­vär­desskatt till beskatt­nings­bara per­so­ner som inte är eta­ble­rade i den åter­be­ta­lande med­lems­sta­ten men i en annan med­lems­stat, i lydel­sen enligt rådets direk­tiv 2010/66/EU,
   - för­ord­ningen om tull­be­fri­else: rådets för­ord­ning (EG) nr 1186/2009 av den 16 novem­ber 2009 om upp­rät­tan­det av ett gemen­skaps­sy­stem för tull­be­fri­else,
   - genom­fö­ran­de­för­ord­ningen: rådets genom­fö­ran­de­för­ord­ning (EU) nr 282/2011 av den 15 mars 2011 om fast­stäl­lande av tillämp­nings­fö­re­skrif­ter för direk­tiv 2006/112/EG om ett gemen­samt system för mer­vär­desskatt,
   - mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet: rådets direk­tiv 2006/112/EG av den 28 novem­ber 2006 om ett gemen­samt system för mer­vär­desskatt, i lydel­sen enligt rådets direk­tiv (EU) 2022/890,
   - uni­ons­tull­ko­dexen: Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 952/2013 av den 9 okto­ber 2013 om fast­stäl­lande av en tull­ko­dex för uni­o­nen.

Beskatt­ningsår

3 §   Med beskatt­ningsår avses beskatt­ningsår enligt inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229), om inte annat föl­jer av 4-6 §§.

4 §   Om skatt enligt denna lag hän­för sig till en verk­sam­het för vil­ken skatt­skyl­dig­het inte gäl­ler enligt inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229), avses med beskatt­ningsår
   1. kalen­derå­ret, eller
   2. räken­skaps­å­ret, om detta är bru­tet och över­ens­stäm­mer med vad som anges i 3 kap. bok­fö­rings­la­gen (1999:1078).

5 §   I ären­den om åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt till en sådan beskatt­nings­bar per­son som avses i 14 kap. 3 § avses med beskatt­ningsår det kalen­derår som ansö­kan om åter­be­tal­ning gäl­ler.

6 §   Med beskatt­ningsår avses kalen­derå­ret när det gäl­ler skatt enligt denna lag som redo­vi­sas enligt
   1. 22 kap. om sär­skilda ord­ningar för distans­för­sälj­ning av varor och vissa till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter, eller
   2. bestäm­mel­ser som i ett annat EU-​land mot­sva­rar artik­larna 358a-​369, 369a-​369k eller 369l-​369x i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet.

Distans­för­sälj­ning av varor

7 §   Med uni­ons­in­tern distans­för­sälj­ning av varor avses leve­rans av varor som sänds eller trans­por­te­ras av leve­ran­tö­ren eller för den­nes räk­ning från ett annat EU-​land än det där för­sänd­ningen eller trans­por­ten till för­vär­va­ren avslu­tas, om
   1. varorna leve­re­ras till
      a) en beskatt­nings­bar per­son, eller en juri­disk per­son som inte är en beskatt­nings­bar per­son, vars uni­ons­in­terna för­värv av varor inte är före­mål för mer­vär­desskatt enligt 3 kap. 4-7 §§ eller enligt bestäm­mel­ser som i ett annat EU-​land mot­sva­rar arti­kel 3.1 i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet, eller
      b) någon annan som inte är en beskatt­nings­bar per­son, och
   2. varorna var­ken är nya trans­port­me­del eller varor som leve­re­ras efter mon­te­ring eller instal­la­tion, med eller utan prov­ning, av leve­ran­tö­ren eller för den­nes räk­ning.

Trans­por­ten eller för­sänd­ningen ska anses utfö­ras av leve­ran­tö­ren eller för den­nes räk­ning även när leve­ran­tö­ren med­ver­kar indi­rekt i den.

8 §   Med distans­för­sälj­ning av varor impor­te­rade från en plats utan­för EU avses leve­rans av varor som sänds eller trans­por­te­ras av leve­ran­tö­ren eller för den­nes räk­ning från en plats utan­för EU till en för­vär­vare i ett EU-​land, om
   1. varan leve­re­ras till
      a) en beskatt­nings­bar per­son, eller en juri­disk per­son som inte är en beskatt­nings­bar per­son, vars uni­ons­in­terna för­värv av varor inte är före­mål för mer­vär­desskatt enligt 3 kap. 4-7 §§ eller enligt bestäm­mel­ser som i ett annat EU-​land mot­sva­rar arti­kel 3.1 i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet, eller
      b) någon annan som inte är en beskatt­nings­bar per­son, och
   2. varorna var­ken är nya trans­port­me­del eller varor som leve­re­ras efter mon­te­ring eller instal­la­tion, med eller utan prov­ning, av leve­ran­tö­ren eller för den­nes räk­ning.

Trans­por­ten eller för­sänd­ningen ska anses utfö­ras av leve­ran­tö­ren eller för den­nes räk­ning även när leve­ran­tö­ren med­ver­kar indi­rekt i den.

Fak­tura

9 §   Med fak­tura avses doku­ment eller med­de­lande i pap­pers­form eller i elektro­nisk form som upp­fyl­ler vill­ko­ren för fak­tu­ror i 17 kap. eller, om fak­tu­re­rings­reg­lerna i ett annat EU-​land gäl­ler enligt arti­kel 219a i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet, som upp­fyl­ler vill­ko­ren för fak­tu­ror i det lan­det.

10 §   Med elektro­nisk fak­tura avses en fak­tura enligt 9 § som utfär­das och tas emot i ett elektro­niskt for­mat.

Fas­tig­het

11 §   Med fas­tig­het avses fast egen­dom enligt arti­kel 13b i genom­fö­ran­de­för­ord­ningen.

Fel­ak­tigt debi­te­rad mer­vär­desskatt

12 §   Med fel­ak­tigt debi­te­rad mer­vär­desskatt avses belopp som inte utgör mer­vär­desskatt enligt denna lag men som i en fak­tura eller lik­nande hand­ling har beteck­nats som mer­vär­desskatt.

Kom­mun

13 §   Med kom­mun avses en kom­mun eller region enligt kom­mu­nal­la­gen (2017:725).

Mark­nads­värde

14 §   Med mark­nads­värde avses hela det belopp som för­vär­va­ren av en vara eller tjänst i samma för­sälj­nings­led som det där varan leve­re­ras eller tjäns­ten till­han­da­hålls, vid tid­punk­ten för leve­ran­sen eller till­han­da­hål­lan­det och i fri kon­kur­rens, skulle få betala till en obe­ro­ende leve­ran­tör eller till­han­da­hål­lare inom lan­det för en sådan vara eller tjänst.

15 §   Om ingen jäm­för­bar leve­rans av varor eller inget jäm­för­bart till­han­da­hål­lande av tjäns­ter kan fast­stäl­las, utgörs mark­nads­vär­det
   1. när det gäl­ler varor, av ett belopp som inte under­sti­ger inköps­pri­set för varorna eller för lik­nande varor eller, om inköps­pris sak­nas, av själv­kost­nads­pri­set, fast­ställt vid tid­punk­ten för trans­ak­tio­nen, eller
   2. när det gäl­ler tjäns­ter, av ett belopp som inte under­sti­ger den beskatt­nings­bara per­so­nens kost­nad för att till­han­da­hålla tjäns­ten.

Nya trans­port­me­del

16 §   Med nya trans­port­me­del avses
   1. motor­drivna mark­trans­port­me­del som är avsedda för trans­por­ter till lands av per­so­ner eller varor och som har en motor med en cylin­der­vo­lym på mer än 48 kubik­cen­ti­me­ter eller en effekt på mer än 7,2 kilo­watt, om leve­ran­sen utförs inom sex måna­der efter det att de första gången tagits i bruk eller om de före leve­ran­sen har körts högst 6 000 kilo­me­ter,
   2. far­tyg vars längd över­sti­ger 7,5 meter, utom sådana far­tyg som anges i 10 kap. 69 § 1 och 2, om leve­ran­sen utförs inom tre måna­der efter det att de första gången tagits i bruk eller om de före leve­ran­sen har fär­dats högst 100 tim­mar, och
   3. luft­far­tyg vars startvikt över­sti­ger 1 550 kilo­gram, utom sådana luft­far­tyg som anges i 10 kap. 69 § 3, om leve­ran­sen utförs inom tre måna­der efter det att de första gången tagits i bruk eller om de före leve­ran­sen har flu­gits högst 40 tim­mar.

Per­son­bil

17 §   Med per­son­bil avses även last­bil med skåp­ka­ros­seri och buss, om for­do­nets total­vikt är högst 3 500 kilo­gram. Detta gäl­ler dock inte om last­bi­lens förar­hytt utgör en sepa­rat karos­se­ri­en­het.

Med per­son­bil avses i 5 kap. 31 §, 7 kap. 25 §, 8 kap. 7 § och 13 kap. 20-23 §§ dock inte for­don som är per­son­bil klass II enligt 2 § lagen (2001:559) om väg­tra­fik­de­fi­ni­tio­ner och har en total­vikt som
   1. över­sti­ger 3 500 kilo­gram, eller
   2. är högst 3 500 kilo­gram, om for­do­nets förar­hytt utgör en sepa­rat karos­se­ri­en­het.

Punkt­skat­te­plik­tiga varor

18 §   Med punkt­skat­te­plik­tiga varor avses ener­gi­pro­duk­ter, alko­hol, alko­hol­hal­tiga dryc­ker eller tobaksva­ror såsom dessa varor defi­nie­ras i gäl­lande uni­ons­lag­s­tift­ning för punkt­skat­ter. Det gäl­ler dock inte gas som leve­re­ras genom ett natur­gas­sy­stem som finns inom uni­o­nens ter­ri­to­rium eller genom ett gas­nät som är anslu­tet till ett sådant system.

Stat­liga affärs­verk

19 §   Vid tillämp­ning av denna lag utgör de stat­liga affärs­ver­ken inte en del av sta­ten.

Tele­kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter

20 §   Med tele­kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter avses tjäns­ter för
   1. över­fö­ring, sänd­ning eller mot­tag­ning av sig­na­ler, text, bil­der och ljud eller infor­ma­tion i övrigt via tråd, radio eller optiska eller andra elektro­mag­ne­tiska medel, eller
   2. över­lå­telse eller upp­lå­telse av en rät­tig­het att utnyttja kapa­ci­tet för sådan över­fö­ring, sänd­ning eller mot­tag­ning, inbe­gri­pet till­han­da­hål­lande av till­gång till glo­bala infor­ma­tions­nät.

Ter­ri­to­ri­ella defi­ni­tio­ner och för­kla­ringar

21 §   Med EU eller EU-​land avses de ter­ri­to­rier som till­hör en med­lems­stat enligt arti­kel 52 i för­dra­get om Euro­pe­iska uni­o­nen och arti­kel 355 i för­dra­get om Euro­pe­iska uni­o­nens funk­tions­sätt, med undan­tag för de ter­ri­to­rier som anges i 22 §.

Furs­ten­dö­met Monaco, Isle of Man och För­e­nade kung­a­ri­kets suve­räna bas­om­rå­den Akro­tiri och Dhe­ke­lia lik­ställs med EU eller EU-​land.

22 §   Med tredje ter­ri­to­rium avses
   1. ber­get Athos,
   2. Kana­ri­eö­arna,
   3. de franska ter­ri­to­rier som avses i artik­larna 349 och 355.1 i för­dra­get om Euro­pe­iska uni­o­nens funk­tions­sätt,
   4. Åland,
   5. Kanalö­arna,
   6. Cam­pi­one d'Ita­lia,
   7. de ita­li­enska delarna av Lugano­sjön,
   8. ön Hel­go­land,
   9. ter­ri­to­riet Büsingen,
   10. Ceuta,
   11. Melilla,
   12. Livigno.

Ter­ri­to­ri­erna i första styc­ket 1-7 ingår i uni­o­nens tull­om­råde medan ter­ri­to­ri­erna i första styc­ket 8-12 inte ingår i områ­det.

23 §   Trans­ak­tio­ner med ursprung i eller avsedda för
   1. Furs­ten­dö­met Monaco behand­las som trans­ak­tio­ner med ursprung i eller avsedda för Frank­rike,
   2. Isle of Man behand­las som trans­ak­tio­ner med ursprung i eller avsedda för För­e­nade kung­a­ri­ket,
   3. För­e­nade kung­a­ri­kets suve­räna bas­om­rå­den Akro­tiri och Dhe­ke­lia behand­las som trans­ak­tio­ner med ursprung i eller avsedda för Cypern.

Tull­re­la­te­rade ter­mer och uttryck

24 §   Med anlägg­ning för till­fäl­lig lag­ring, fri omsätt­ning, fri­zon, icke-​uni­ons­vara, tem­po­rärt expor­te­rade varor, tul­la­ger, tullskuld, uni­ons­vara och tull­för­fa­ran­dena extern tran­si­te­ring, intern uni­onstran­si­te­ring, pas­siv för­äd­ling och till­fäl­lig inför­sel avses det­samma som i uni­ons­tull­ko­dexen.

Utgå­ende skatt

25 §   Med utgå­ende skatt avses sådan mer­vär­desskatt som ska redo­vi­sas till sta­ten vid leve­rans av varor, till­han­da­hål­lande av tjäns­ter, uni­ons­in­terna för­värv av varor eller import av varor.

Voucher

26 §   Med voucher avses ett instru­ment för vil­ket det finns en skyl­dig­het att godta det som ersätt­ning eller par­ti­ell ersätt­ning för leve­rans av varor eller till­han­da­hål­lande av tjäns­ter. De varor som ska leve­re­ras eller tjäns­ter som ska till­han­da­hål­las eller de poten­ti­ella leve­ran­tö­rer­nas eller till­han­da­hål­lar­nas iden­ti­tet måste anges antingen på instru­men­tet eller i till­hö­rande doku­men­ta­tion som inbe­gri­per vill­ko­ren för använd­ning av instru­men­tet.

27 §   Med enfunk­tions­voucher avses en voucher för vil­ken det redan när den ställs ut är känt dels med vil­ket belopp mer­vär­desskatt ska beta­las för de varor eller tjäns­ter som vouchern avser, dels på vil­ken plats varorna leve­re­ras eller tjäns­terna till­han­da­hålls.

Med fler­funk­tions­voucher avses en annan voucher än en enfunk­tions­voucher.


3 kap. Mer­vär­dess­kat­tens tillämp­nings­om­råde

Trans­ak­tio­ner som är före­mål för mer­vär­desskatt

1 §   Enligt denna lag är föl­jande trans­ak­tio­ner före­mål för mer­vär­desskatt:
   1. leve­rans av varor mot ersätt­ning som görs inom lan­det av en beskatt­nings­bar per­son som age­rar i denna egen­skap,
   2. uni­ons­in­ternt för­värv av varor mot ersätt­ning, om
      a) för­vär­vet görs inom lan­det av en beskatt­nings­bar per­son som age­rar i denna egen­skap eller av en juri­disk per­son som inte är en beskatt­nings­bar per­son, och
      b) säl­ja­ren är en beskatt­nings­bar per­son som age­rar i denna egen­skap och som inte omfat­tas av
   - bestäm­mel­serna om undan­tag från skat­te­plikt för små före­tag i arti­kel 284 i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet,
   - bestäm­mel­serna om distans­för­sälj­ning i arti­kel 33 i mervärdesskatte-​​direk­ti­vet, eller
   - bestäm­mel­serna om mon­te­rings­le­ve­rans i arti­kel 36 i mervärdesskatte-​​direk­ti­vet,
   3. till­han­da­hål­lande av tjäns­ter mot ersätt­ning som görs inom lan­det av en beskatt­nings­bar per­son som age­rar i denna egen­skap, och
   4. import av varor till lan­det. Lag (2024:942).

2 §   Före­mål för mer­vär­desskatt enligt denna lag är även uni­ons­in­terna för­värv mot ersätt­ning av nya trans­port­me­del, om för­vär­vet görs inom lan­det av
   1. en beskatt­nings­bar per­son eller en juri­disk per­son som inte är en beskatt­nings­bar per­son, vars övriga för­värv inte är före­mål för mer­vär­desskatt i enlig­het med 4-6 §§, eller
   2. varje annan per­son som inte är en beskatt­nings­bar per­son.

3 §   Före­mål för mer­vär­desskatt enligt denna lag är dess­utom uni­ons­in­terna för­värv mot ersätt­ning av punkt­skat­te­plik­tiga varor, om
   1. för­vär­vet görs inom lan­det,
   2. för­vär­vet görs av en beskatt­nings­bar per­son eller en juri­disk per­son som inte är en beskatt­nings­bar per­son, vars övriga för­värv inte är före­mål för mer­vär­desskatt i enlig­het med 4-6 §§, och
   3. varorna har trans­por­te­rats till Sve­rige under ett sådant upp­skovs­för­fa­rande som avses i 1 kap. 20 § och 4 a kap. 1-8 §§ lagen (1994:1776) om skatt på energi, 1 kap. 11 § och 4 kap. 2-10 §§ lagen (2022:155) om tobaks­skatt, eller 1 kap. 12 § och 4 kap. 2-11 §§ lagen (2022:156) om alko­holskatt.

Uni­ons­in­terna för­värv som inte är före­mål för mer­vär­desskatt

För­värv där en leve­rans av varorna inom lan­det skulle omfat­tas av undan­tag

4 §   Med avvi­kelse från 1 § 2 är uni­ons­in­terna för­värv av varor inte före­mål för mer­vär­desskatt enligt denna lag, om
   1. för­vär­vet görs av en beskatt­nings­bar per­son eller en juri­disk per­son som inte är en beskatt­nings­bar per­son, och
   2. en leve­rans av varorna inom lan­det skulle vara undan­ta­gen från skat­te­plikt enligt
   - 10 kap. 69, 70, 71, 72 eller 73 § om leve­ran­ser avse­ende far­tyg och luft­far­tyg,
   - 10 kap. 78 § om leve­ran­ser av motor­for­don till utländska beskick­ningar m.fl., eller
   - 10 kap. 93 a § om leve­ran­ser till väp­nade styr­kor som till­hör Ame­ri­kas för­enta sta­ter. Lag (2024:556).

För­värv som skulle med­föra rätt till åter­be­tal­ning

5 §   Med avvi­kelse från 1 § 2 är uni­ons­in­terna för­värv av varor inte hel­ler före­mål för mer­vär­desskatt om för­vär­vet görs under sådana för­ut­sätt­ningar att det skulle med­föra rätt till åter­be­tal­ning enligt 14 kap. 60-67 c §§.

Om vill­ko­ren enligt första styc­ket upp­hör att vara upp­fyllda för att det inte längre skulle fin­nas rätt till åter­be­tal­ning enligt 14 kap. 66 §, ska Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen eller den byrå eller det organ som har för­vär­vat varorna under­rätta Skat­te­ver­ket. Det uni­ons­in­terna för­vär­vet ska då vara före­mål för mer­vär­desskatt enligt de för­ut­sätt­ningar som gällde vid den tid­punkt då vill­ko­ren upp­hörde att vara upp­fyllda.
Lag (2024:556).

För­vär­va­ren sak­nar avdrags-​​ eller åter­be­tal­nings­rätt

6 §   Med avvi­kelse från 1 § 2 är andra uni­ons­in­terna för­värv av varor än dels de för­värv som avses i 4, 5 och 9 §§, dels för­värv av nya trans­port­me­del och punkt­skat­te­plik­tiga varor inte före­mål för mer­vär­desskatt enligt denna lag, om för­vär­vet görs av
   1. en beskatt­nings­bar per­son som enbart utför sådana leve­ran­ser av varor eller till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter som var­ken med­för rätt till avdrag eller rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt enligt 14 kap. 7-9 §§ eller 36 och 37 §§, eller
   2. en juri­disk per­son som inte är en beskatt­nings­bar per­son.

7 §   Bestäm­mel­serna i 6 § gäl­ler bara om det sam­man­lagda belop­pet för för­vär­ven inte över­sti­ger ett trös­kel­värde på 90 000 kro­nor under vare sig det löpande eller det när­mast före­gå­ende kalen­derå­ret.

Trös­kel­vär­det i första styc­ket utgörs av det sam­man­lagda belop­pet för uni­ons­in­terna för­värv av varor enligt 6 §, exklu­sive mer­vär­desskatt som ska beta­las eller har beta­lats i det EU-​land som för­sänd­ningen eller trans­por­ten avgick från.

8 §   Skat­te­ver­ket ska på begä­ran av en sådan för­vär­vare som anges i 6 § besluta att den­nes uni­ons­in­terna för­värv av varor ska vara före­mål för mer­vär­desskatt, även om trös­kel­vär­det i 7 § inte över­stigs. Beslu­tet ska gälla från datum för beslu­tet och under två påföl­jande kalen­derår.

För­värv av begag­nade varor, konst­verk, sam­lar­fö­re­mål m.m.

9 §   Uni­ons­in­terna för­värv av begag­nade varor, konst­verk, sam­lar­fö­re­mål och antik­vi­te­ter är inte före­mål för mer­vär­desskatt, om de för­vär­vade varorna har
   1. leve­re­rats av en beskatt­nings­bar åter­för­säl­jare eller en auk­tions­för­rät­tare som age­rar i denna egen­skap, och
   2. varit före­mål för mer­vär­desskatt i det EU-​land där trans­por­ten till Sve­rige påbör­ja­des i enlig­het med någon av de sär­skilda ord­ning­arna för begag­nade varor, konst­verk, sam­lar­fö­re­mål och antik­vi­te­ter i artik­larna 312-​341 i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet.


4 kap. Beskatt­nings­bara per­so­ner

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - vad som avses med beskatt­nings­bar per­son och eko­no­misk verk­sam­het (2 §),
   - beskatt­nings­bar per­son vid till­fäl­lig uni­ons­in­tern leve­rans av ett nytt trans­port­me­del (3 §),
   - viss offent­lig verk­sam­het (4 och 5 §§),
   - ide­ella för­e­ningar och regi­stre­rade tros­sam­fund (6 §),
   - mer­vär­desskatte­grup­per (7-14 §§), och
   - beskatt­nings­bara per­so­ner i sär­skilda fall (15-19 §§).

Vad som avses med beskatt­nings­bar per­son och eko­no­misk verk­sam­het

2 §   Med beskatt­nings­bar per­son avses den som själv­stän­digt bedri­ver en eko­no­misk verk­sam­het, oav­sett på vil­ken plats det sker och obe­ro­ende av dess syfte eller resul­tat. Anställda och andra per­so­ner anses inte bedriva verk­sam­het själv­stän­digt i den utsträck­ning de är bundna till en arbets­gi­vare av ett anställ­nings­av­tal eller av ett annat rätts­ligt för­hål­lande som ska­par ett anställ­nings­för­hål­lande i fråga om arbets­vill­kor, lön och arbets­gi­var­an­svar.

Med eko­no­misk verk­sam­het avses varje verk­sam­het som bedrivs av en pro­du­cent, en hand­lare eller en tjäns­te­le­ve­ran­tör, inbe­gri­pet gruv­drift och jord­bruks­verk­sam­het samt verk­sam­he­ter inom fria och där­med lik­ställda yrken. Utnytt­jande av mate­ri­ella eller imma­te­ri­ella till­gångar i syfte att fort­lö­pande vinna intäk­ter av dem ska sär­skilt betrak­tas som eko­no­misk verk­sam­het.

Beskatt­nings­bar per­son vid till­fäl­lig uni­ons­in­tern leve­rans av ett nytt trans­port­me­del

3 §   Med beskatt­nings­bar per­son avses även var och en som till­fäl­ligt­vis utför en leve­rans av ett nytt trans­port­me­del som sänds eller trans­por­te­ras till för­vär­va­ren av säl­ja­ren eller för­vär­va­ren eller för någon­de­ras räk­ning från Sve­rige till ett annat EU-​land.

Viss offent­lig verk­sam­het

4 §   Verk­sam­het som bedrivs av sta­ten, ett stat­ligt affärs­verk eller en kom­mun anses inte som eko­no­misk verk­sam­het om den
   1. ingår som ett led i myn­dig­hets­ut­öv­ning, eller
   2. avser bevis, pro­to­koll eller mot­sva­rande vid myn­dig­hets­ut­öv­ning.

5 §   Bestäm­mel­serna i 4 § tilläm­pas inte om det skulle leda till bety­dande sned­vrid­ning av kon­kur­ren­sen.

Omhän­der­ta­gande och för­stö­ring av avfall och för­ore­ningar samt avloppsre­ning är att anse som eko­no­misk verk­sam­het även i sådana fall som avses i 4 §, när åtgär­derna utförs mot ersätt­ning.

Ide­ella för­e­ningar och regi­stre­rade tros­sam­fund

6 §   Som eko­no­misk verk­sam­het räk­nas inte en verk­sam­het som bedrivs av en ide­ell för­e­ning eller ett regi­stre­rat tros­sam­fund, när inkoms­ten där­i­från utgör sådan inkomst av närings­verk­sam­het för vil­ken dessa inte är skatt­skyl­diga enligt 7 kap. 3 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

Det som sägs i första styc­ket om ide­ella för­e­ningar gäl­ler också för sådan för­e­ning som omfat­tas av 4 kap. 2 § lagen (1999:1230) om ikraft­trä­dande av inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

Mer­vär­desskatte­grup­per

7 §   Vid tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i denna lag får två eller flera beskatt­nings­bara per­so­ner anses som en enda beskatt­nings­bar per­son (mer­vär­desskatte­grupp) om för­ut­sätt­ning­arna i 8-13 §§ är upp­fyllda. Den verk­sam­het som mer­vär­desskatte­grup­pen bedri­ver anses då som en enda verk­sam­het.

8 §   En mer­vär­desskatte­grupp får bestå av någon av föl­jande grup­pe­ringar av per­so­ner:
   1. Beskatt­nings­bara per­so­ner som står under Finan­sin­spek­tio­nens till­syn och som till­han­da­hål­ler tjäns­ter som är undan­tagna från skat­te­plikt enligt 10 kap. 32 eller 33 §. I grup­pen får det också ingå beskatt­nings­bara per­so­ner med huvud­sak­lig inrikt­ning att leve­rera varor eller till­han­da­hålla tjäns­ter till dem som anges i första meningen. De per­so­ner som avses i denna punkt får inte ingå i fler än en mer­vär­desskatte­grupp.
   2. Beskatt­nings­bara per­so­ner som är kom­mis­sio­närs­fö­re­tag och kom­mit­tent­fö­re­tag i ett sådant kom­mis­sio­närs­för­hål­lande som avses i 36 kap. inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

9 §   Enbart beskatt­nings­bara per­so­ners fasta eta­ble­rings­stäl­len i Sve­rige får ingå i en mer­vär­desskatte­grupp.

10 §   En mer­vär­desskatte­grupp får bara bestå av beskatt­nings­bara per­so­ner som är nära för­bundna med varandra i finan­si­ellt, eko­no­miskt och orga­ni­sa­to­riskt hän­se­ende.

11 §   En mer­vär­desskatte­grupp anses bil­dad den dag Skat­te­ver­ket beslu­tar att de beskatt­nings­bara per­so­nerna ska regi­stre­ras som en sådan grupp (grupp­re­gi­stre­ring), eller den senare dag som Skat­te­ver­ket bestäm­mer. Av beslu­tet ska det framgå vem Skat­te­ver­ket utsett som huvud­man för grup­pen.

Grupp­hu­vud­man för en mer­vär­desskatte­grupp som
   1. avses i 8 § första styc­ket 1 ska vara den med­lem i mer­vär­desskatte­grup­pen som de övriga i grup­pen före­slår, om det inte finns sär­skilda skäl som talar mot detta, eller
   2. avses i 8 § första styc­ket 2 ska vara en med­lem i mer­vär­desskatte­grup­pen som är kom­mit­tent­fö­re­tag.

12 §   Efter beslut av Skat­te­ver­ket får nya beskatt­nings­bara per­so­ner träda in i grup­pen, med­lem­mar träda ur grup­pen eller grupp­hu­vud­man­nen bytas ut.

Grupp­re­gi­stre­ringen består till dess Skat­te­ver­ket har beslu­tat att den ska upp­höra.

Ett beslut om änd­ring av regi­stre­ringen enligt första styc­ket eller om avre­gi­stre­ring enligt andra styc­ket gäl­ler från och med dagen för beslu­tet eller den senare dag som Skat­te­ver­ket bestäm­mer.

13 §   Skat­te­ver­ket ska besluta om grupp­re­gi­stre­ring, änd­ring eller avre­gi­stre­ring om berörda beskatt­nings­bara per­so­ner ansö­ker om detta och det inte finns sär­skilda skäl som talar mot ett sådant beslut.

Om för­ut­sätt­ning­arna för grupp­re­gi­stre­ring har upp­hört eller om det annars finns sär­skilda skäl, får Skat­te­ver­ket på eget ini­ti­a­tiv besluta om avre­gi­stre­ring.

14 §   Om ett för­hål­lande som har legat till grund för grupp­re­gi­stre­ring har änd­rats, ska grupp­hu­vud­man­nen under­rätta Skat­te­ver­ket om änd­ringen. Under­rät­tel­sen ska läm­nas inom två vec­kor från det att änd­ringen inträf­fade.

Skat­te­ver­ket får före­lägga en grupp­hu­vud­man att lämna en under­rät­telse enligt första styc­ket. I fråga om sådant före­läg­gande gäl­ler 44 kap. 2-4 §§ och 68 kap. 1 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).

Beskatt­nings­bara per­so­ner i sär­skilda fall

15 §   När ett han­dels­bo­lag själv­stän­digt bedri­ver eko­no­misk verk­sam­het är bola­get en beskatt­nings­bar per­son.

16 §   När eko­no­misk verk­sam­het bedrivs i form av ett enkelt bolag eller par­tre­deri är varje delä­gare som bedri­ver verk­sam­he­ten själv­stän­digt en beskatt­nings­bar per­son. Skyl­dig­he­ter och rät­tig­he­ter enligt denna lag gäl­ler för var och en av delä­garna. När skyl­dig­he­terna och rät­tig­he­terna går att för­dela, gäl­ler de i för­hål­lande till delä­ga­rens andel i bola­get eller rede­riet.

I 5 kap. 2 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) finns bestäm­mel­ser om när Skat­te­ver­ket får besluta att en av delä­garna ska vara repre­sen­tant.

17 §   När ett stat­ligt affärs­verk bedri­ver eko­no­misk verk­sam­het är affärs­ver­ket en beskatt­nings­bar per­son.

18 §   Om en beskatt­nings­bar per­son för­sätts i kon­kurs, är kon­kurs­boet en beskatt­nings­bar per­son för den eko­no­miska verk­sam­he­ten efter kon­kurs­be­slu­tet.

19 §   Om en beskatt­nings­bar per­son avli­der, är döds­boet en beskatt­nings­bar per­son för den eko­no­miska verk­sam­he­ten efter döds­fal­let.


5 kap. Beskatt­nings­bara trans­ak­tio­ner

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - leve­rans av varor (3-21 §§),
   - uni­ons­in­ternt för­värv av varor (22-25 §§),
   - till­han­da­hål­lande av tjäns­ter (26-36 §§),
   - import av varor (37 §),
   - över­lå­telse av verk­sam­het (38 §),
   - för­sälj­ning av varor och tjäns­ter för en pro­du­cents räk­ning (39 §), och
   - voucher (40-44 §§).

2 §   Med beskatt­nings­bara trans­ak­tio­ner avses leve­rans av varor, uni­ons­in­ternt för­värv av varor, till­han­da­hål­lande av tjäns­ter och import av varor.

I vilka fall en beskatt­nings­bar trans­ak­tion anses gjord inom lan­det anges i 6 kap.

Leve­rans av varor

3 §   Med leve­rans av varor avses över­fö­ring av rät­ten att såsom ägare för­foga över mate­ri­ella till­gångar.

Med leve­rans av varor avses även
   1. över­fö­ring av ägan­de­rät­ten till en vara mot ersätt­ning i enlig­het med beslut av sta­ten, ett stat­ligt affärs­verk eller en kom­mun eller på upp­drag av någon av dessa,
   2. fak­tiskt över­läm­nande av en vara i över­ens­stäm­melse med ett avtal om uthyr­ning av varor under en viss tid eller om avbe­tal­nings­köp, enligt vil­ket ägan­de­rät­ten nor­malt ska övergå senast när den sista avbe­tal­ningen har gjorts, eller
   3. över­fö­ring av en vara i enlig­het med ett kom­mis­sions­av­tal om köp eller för­sälj­ning.

Leve­rans av varor genom använd­ning av ett elektro­niskt gräns­snitt

4 §   Med elektro­niskt gräns­snitt avses i 5 och 6 §§ en mark­nads­plats, en platt­form, en por­tal eller mot­sva­rande.

5 §   Om en beskatt­nings­bar per­son genom använd­ning av ett elektro­niskt gräns­snitt möj­lig­gör distans­för­sälj­ning av varor impor­te­rade från en plats utan­för EU i för­sän­del­ser med ett verk­ligt värde på högst 150 euro, ska den beskatt­nings­bara per­so­nen anses själv ha för­vär­vat och leve­re­rat dessa varor.

6 §   Om en beskatt­nings­bar per­son genom använd­ning av ett elektro­niskt gräns­snitt möj­lig­gör leve­rans av varor inom EU från en beskatt­nings­bar per­son som inte är eta­ble­rad i EU till någon som inte är en beskatt­nings­bar per­son, ska den som möj­lig­gör leve­ran­sen anses själv ha för­vär­vat och leve­re­rat dessa varor.

Till­gångar som lik­ställs med mate­ri­ella till­gångar

7 §   Med mate­ri­ella till­gångar lik­ställs el, gas, värme, kyla och lik­nande.

Uttag av varor

8 §   Uttag av varor lik­ställs med leve­rans av varor mot ersätt­ning. Vad som utgör uttag av varor fram­går av 9 och 10 §§.

9 §   Med uttag av varor avses att en beskatt­nings­bar per­son tar ut en vara ur sin rörelse
   1. för sitt eget eller per­so­na­lens pri­vata bruk,
   2. för över­lå­telse av varan utan ersätt­ning, eller
   3. annars för använd­ning för andra ända­mål än den egna rörel­sen.

Över­lå­telse av varor utan ersätt­ning anses inte som uttag, om varorna är gåvor av mindre värde eller varu­pro­ver och ges inom ramen för den beskatt­nings­bara per­so­nens rörelse.

10 §   Med uttag av varor avses även att en beskatt­nings­bar per­son för över en vara från en verk­sam­hets­gren där trans­ak­tio­nerna med­för avdrags­rätt till en verk­sam­hets­gren där trans­ak­tio­nerna inte alls eller bara del­vis med­för avdrags­rätt.

Första styc­ket gäl­ler även om en vara förs över från en verk­sam­hets­gren där trans­ak­tio­nerna med­för avdrags­rätt till en verk­sam­hets­gren som omfat­tas av avdrags­be­gräns­ningen i 13 kap. 18 §.

11 §   Bestäm­mel­serna i 9 och 10 §§ om uttag av varor gäl­ler bara om
   1. den ingå­ende skat­ten vid för­vär­vet av varan eller dess bestånds­de­lar helt eller del­vis har varit avdrags­gill för den beskatt­nings­bara per­so­nen,
   2. den leve­rans genom vil­ken den beskatt­nings­bara per­so­nen för­vär­vat varan har undan­ta­gits från skat­te­plikt enligt 10 kap. 69, 70, 71 eller 73 §, eller
   3. den beskatt­nings­bara per­so­nens uni­ons­in­terna för­värv eller import inte har bes­kat­tats när varan förts in i Sve­rige, eftersom mot­sva­rande leve­rans inom lan­det skulle ha undan­ta­gits från skat­te­plikt enligt 10 kap. 69, 70, 71 eller 73 §.

Över­fö­ring av varor till andra EU-​län­der

12 §   En beskatt­nings­bar per­sons över­fö­ring av varor från den egna rörel­sen till ett annat EU-​land lik­ställs med en leve­rans av varor mot ersätt­ning, om inte annat föl­jer av 15 §.

Med över­fö­ring av varor till ett annat EU-​land avses, med undan­tag för de för­sänd­ningar och trans­por­ter som anges i 13 §, varje för­sänd­ning eller trans­port av mate­ri­ell lös egen­dom som utförs
   1. av en beskatt­nings­bar per­son eller för denna per­sons räk­ning,
   2. inom ramen för den beskatt­nings­bara per­so­nens rörelse, och
   3. från det EU-​land där varan finns till ett annat EU-​land.

13 §   En sådan för­sänd­ning eller trans­port av varor som avses i 12 § utgör inte en över­fö­ring av varor till annat EU-​land om den avser någon av föl­jande trans­ak­tio­ner:
   1. en leve­rans av varan som utförs av den beskatt­nings­bara per­so­nen
      a) inom lan­det i enlig­het med för­ut­sätt­ning­arna om distans­för­sälj­ning i 6 kap. 7 §, eller
      b) i ett annat EU-​land i enlig­het med mot­sva­rande för­ut­sätt­ningar i arti­kel 33 i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet,
   2. en leve­rans av varan för instal­la­tion eller mon­te­ring, om leve­ran­sen utförs av den beskatt­nings­bara per­so­nen
      a) inom lan­det i enlig­het med för­ut­sätt­ning­arna i 6 kap. 13 §, eller
      b) i ett annat EU-​land i enlig­het med mot­sva­rande för­ut­sätt­ningar i arti­kel 36 i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet,
   3. en leve­rans av varan som utförs av den beskatt­nings­bara per­so­nen
      a) inom lan­det i enlig­het med för­ut­sätt­ning­arna om leve­ran­ser ombord på ett far­tyg, ett luft­far­tyg eller ett tåg under en per­son­trans­port i 6 kap. 18 §, eller
      b) i ett annat EU-​land i enlig­het med mot­sva­rande för­ut­sätt­ningar i arti­kel 37 i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet,
   4. en leve­rans av el, gas, värme eller kyla
      a) inom lan­det i enlig­het med för­ut­sätt­ning­arna i 6 kap. 21-24 eller 25-28 §§, eller
      b) i ett annat EU-​land i enlig­het med mot­sva­rande för­ut­sätt­ningar i arti­kel 38 eller 39 i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet,
   5. en leve­rans av varan som utförs av den beskatt­nings­bara per­so­nen
      a) inom lan­det, i enlig­het med för­ut­sätt­ning­arna i 10 kap. 34 § 4 eller 42, 64, 65, 66, 69, 70, 71, 72, 73, 84, 88, 92, 93 eller 94 §, eller
      b) i ett annat EU-​land i enlig­het med mot­sva­rande för­ut­sätt­ningar i arti­kel 138, 146, 147, 148, 151 eller 152 i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet,
   6. ett till­han­da­hål­lande av en tjänst som utförs för den beskatt­nings­bara per­so­nen och som inne­bär att arbete på eller vär­de­ring av varan fak­tiskt utförs i det EU-​land där för­sänd­ningen eller trans­por­ten avslu­tas, om varan, efter att arbe­tet eller vär­de­ringen utförts, sänds till­baka till den beskatt­nings­bara per­so­nen i det EU-​land som för­sänd­ningen eller trans­por­ten av varan ursprung­li­gen avgick från,
   7. till­fäl­lig använd­ning av varan i det EU-​land där för­sänd­ningen eller trans­por­ten avslu­tas, för till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter som görs av den beskatt­nings­bara per­son som är eta­ble­rad i det EU-​land som för­sänd­ningen eller trans­por­ten avgick från, eller
   8. till­fäl­lig använd­ning av varan under högst två år i ett annat EU-​land, under för­ut­sätt­ning att mot­sva­rande import av varan från en plats utan­för EU skulle omfat­tas av för­fa­ran­det för till­fäl­lig inför­sel och vara helt befriad från import­tul­lar i det EU-​lan­det.

14 §   När någon av de för­ut­sätt­ningar som anges i 13 § inte längre upp­fylls, anses varan ha över­förts till ett annat EU- land i enlig­het med 12 §. Över­fö­ringen anses i detta fall ske vid den tid­punkt då för­ut­sätt­ningen inte längre upp­fylls.

Över­fö­ring av varor från ett EU-​land till avropsla­ger i ett annat EU-​land

15 §   En över­fö­ring av varor från en beskatt­nings­bar per­sons rörelse till ett avropsla­ger i ett annat EU-​land ska inte lik­stäl­las med en leve­rans av varor mot ersätt­ning enligt 12 §.

Första styc­ket gäl­ler bara om
   1. varan sänds eller trans­por­te­ras av en beskatt­nings­bar per­son eller för den­nes räk­ning från ett EU-​land till ett annat EU-​land för att där leve­re­ras till en annan beskatt­nings­bar per­son som enligt ett befint­ligt avtal dem emel­lan har rätt att för­värva varan,
   2. den som över­för varan var­ken har sätet för sin eko­no­miska verk­sam­het eller något fast eta­ble­rings­ställe i det land som varan sänds eller trans­por­te­ras till,
   3. den som har rätt att för­värva varan är regi­stre­rad för mer­vär­desskatt i det land som varan sänds eller trans­por­te­ras till och den som över­för varan har kän­ne­dom om den avsedda för­vär­va­rens iden­ti­tet och regi­stre­rings­num­mer för mer­vär­desskatt när för­sänd­ningen eller trans­por­ten avgår, och
   4. den som över­för varan
      a) regi­stre­rar över­fö­ringen i det regis­ter som före­skrivs i 39 kap. 14 a § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) eller i ett regis­ter enligt bestäm­mel­ser som i ett annat EU-​land mot­sva­rar arti­kel 243.3 i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet, samt
      b) för in upp­gif­ter om den avsedda för­vär­va­rens regi­stre­rings­num­mer för mer­vär­desskatt i det EU-​land som varan sänds eller trans­por­te­ras till i en
   - peri­o­disk sam­man­ställ­ning enligt 35 kap. skat­te­för­fa­ran­de­la­gen, eller
   - sam­man­ställ­ning enligt bestäm­mel­ser som i ett annat EU-​land mot­sva­rar arti­kel 262.2 i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet.

16 §   Vid över­fö­ring av en vara enligt 15 § anses föl­jande trans­ak­tio­ner ha gjorts vid den tid­punkt då varan över­låts till den avsedda för­vär­va­ren, eller någon som ersatt denne enligt 19 § :
   1. Den som har över­fört varan gör en leve­rans i det EU-​land från vil­ket varan sän­des eller trans­por­te­ra­des som undan­tas från skat­te­plikt enligt
      a) 10 kap. 42 och 43 §§ i det fall leve­ran­sen görs inom lan­det, eller
      b) bestäm­mel­ser som i ett annat EU-​land mot­sva­rar arti­kel 138.1 i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet i det fall leve­ran­sen görs i ett annat EU-​land.
   2. Den som för­vär­var varan gör ett uni­ons­in­ternt för­värv av varor i det EU-​land till vil­ket varan sän­des eller trans­por­te­ra­des.

Första styc­ket gäl­ler om varan över­låts till för­vär­va­ren inom 12 måna­der från det att varan ankom till det EU-​land som den sän­des eller trans­por­te­ra­des till.

17 §   Om varan inte har leve­re­rats till en sådan beskatt­nings­bar per­son som avses i 16 § inom 12 måna­der från det att varan ankom till det EU-​land som den sän­des eller trans­por­te­ra­des till, ska en över­fö­ring av varan anses ha skett enligt 12 §. Tid­punk­ten för över­fö­ringen ska vara dagen efter 12-​måna­ders­pe­ri­o­dens utgång.

18 §   Vid över­fö­ring av en vara enligt 15 § får varan skic­kas till­baka till det EU-​land som den sän­des eller trans­por­te­ra­des från utan att en över­fö­ring av varan ska anses ha skett enligt 12 §, om
   1. rät­ten att såsom ägare för­foga över varan inte har över­förts,
   2. varan åter­sänds inom 12 måna­der från det att varan ankom till det EU-​land som den sän­des eller trans­por­te­ra­des till, och
   3. den beskatt­nings­bara per­son som sände eller trans­por­te­rade varan anger åter­sän­dan­det av varan i det regis­ter som före­skrivs i 39 kap. 14 a § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) eller i ett regis­ter enligt bestäm­mel­ser som i ett annat EU- land mot­sva­rar arti­kel 243.3 i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet.

19 §   Om för­vär­va­ren som avses i 15 § byts ut mot en annan beskatt­nings­bar per­son inom 12 måna­der från det att varan ankom till det EU-​land som den sän­des eller trans­por­te­ra­des till, ska inte någon över­fö­ring av varan enligt 12 § anses ske vid bytet, om
   1. övriga vill­kor i 15 § är upp­fyllda, och
   2. bytet regi­stre­ras av den som över­för varan i det regis­ter som före­skrivs i 39 kap. 14 a § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) eller enligt bestäm­mel­ser som i ett annat EU-​land mot­sva­rar arti­kel 243.3 i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet.

20 §   Om något av vill­ko­ren i 15 eller 19 § upp­hör att vara upp­fyllt inom 12 måna­der från det att varan ankom till det EU- land som den sän­des eller trans­por­te­ra­des till, ska en över­fö­ring av varan anses ske enligt 12 § vid den tid­punkt då vill­ko­ret inte längre är upp­fyllt.

21 §   Om en vara leve­re­ras till en annan per­son än en sådan beskatt­nings­bar per­son som avses i 16 §, ska vill­ko­ren som föl­jer av 15 och 19 §§ anses upp­höra att vara upp­fyllda ome­del­bart före tid­punk­ten för leve­ran­sen.

Om varan sänds eller trans­por­te­ras från avropslag­ret till ett annat land än det EU-​land som den ursprung­li­gen sän­des eller trans­por­te­ra­des från, ska vill­ko­ren som föl­jer av 15 och 19 §§ anses upp­höra att vara upp­fyllda ome­del­bart före den tid­punkt då för­sänd­ningen eller trans­por­ten inleds.

Om varan för­störts, gått för­lo­rad eller stu­lits, ska vill­ko­ren som föl­jer av 15 och 19 §§ anses upp­höra att vara upp­fyllda den dag då varan för­stör­des eller för­svann eller, om det är omöj­ligt att fast­ställa vil­ken dag detta skedde, den dag det upp­täck­tes att varan var för­störd eller för­svun­nen.

Uni­ons­in­ternt för­värv av varor

22 §   Med uni­ons­in­ternt för­värv av varor avses för­värv av rät­ten att såsom ägare för­foga över mate­ri­ell lös egen­dom som sänds eller trans­por­te­ras av säl­ja­ren, för­vär­va­ren eller för någon­de­ras räk­ning till för­vär­va­ren i ett annat EU-​land än det EU-​land som för­sänd­ningen eller trans­por­ten av varorna avgick från.

Om varor som för­vär­vats av en juri­disk per­son som inte är en beskatt­nings­bar per­son sänds eller trans­por­te­ras från en plats utan­för EU och impor­te­ras av för­vär­va­ren till ett annat EU- land än det EU-​land där för­sänd­ningen eller trans­por­ten avslu­tas, anses varorna ha sänts eller trans­por­te­rats från det EU-​land dit varorna impor­te­rats.

Med uni­ons­in­ternt för­värv enligt första styc­ket avses även för­värv från ett avropsla­ger enligt 16 §.

Över­fö­ring av varor från andra EU-​län­der

23 §   Med uni­ons­in­ternt för­värv av varor mot ersätt­ning lik­ställs en beskatt­nings­bar per­sons använd­ning inom ramen för den egna rörel­sen av varor som sänts eller trans­por­te­rats av den beskatt­nings­bara per­so­nen eller för den­nes räk­ning från ett annat EU-​land där varorna
   1. pro­du­ce­rats, utvun­nits, bear­be­tats, köpts in,
   2. för­vär­vats genom ett uni­ons­in­ternt för­värv i den mening som avses i arti­kel 2.1 b i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet, eller
   3. impor­te­rats till det andra EU-​lan­det av den beskatt­nings­bara per­so­nen inom ramen för rörel­sen.

För­sänd­ningar och trans­por­ter som enligt 13 § inte utgör över­fö­ring av varor till annat EU-​land ska dock inte lik­stäl­las med uni­ons­in­ternt för­värv av varor mot ersätt­ning.

24 §   Vid över­fö­ring av varor från ett EU-​land till ett avropsla­ger i ett annat EU-​land enligt 15-21 §§ gäl­ler 23 § bara om över­fö­ringen lik­ställs med en leve­rans av varor mot ersätt­ning enligt 12 §.

25 §   Med uni­ons­in­ternt för­värv av varor mot ersätt­ning lik­ställs även använd­ning av varor, om
   1. varorna används av
      a) de väp­nade styr­korna i ett EU-​land, som del­tar i en för­svars­in­sats för att genom­föra en uni­ons­verk­sam­het inom ramen för den gemen­samma säkerhets-​​ och för­svars­po­li­ti­ken, för styr­kor­nas eget bruk eller för bruk av den civil­per­so­nal som föl­jer med dem, eller
      b) de väp­nade styr­korna i en stat som är part i Nato, för styr­kor­nas eget bruk eller för bruk av den civil­per­so­nal som föl­jer med dem,
   2. varorna inte har för­vär­vats enligt de all­männa reg­ler om beskatt­ning som gäl­ler för ett EU-​lands hem­ma­mark­nad, och
   3. import av varorna till det EU-​land som varan över­förs till inte skulle omfat­tas av undan­tag från skat­te­plikt enligt 10 kap. 61, 61 a eller 61 b § eller enligt bestäm­mel­ser som i det EU-​lan­det mot­sva­rar arti­kel 143.1 ga eller 143.1 h i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet. Lag (2024:556).

Till­han­da­hål­lande av tjäns­ter

26 §   Med till­han­da­hål­lande av tjäns­ter avses varje trans­ak­tion som inte utgör leve­rans av varor.

27 §   Om en beskatt­nings­bar per­son i eget namn men för någon annans räk­ning del­tar i ett till­han­da­hål­lande av tjäns­ter, ska den beskatt­nings­bara per­so­nen anses själv ha för­vär­vat och till­han­da­hål­lit dessa tjäns­ter.

Uttag av tjäns­ter

28 §   Uttag av tjäns­ter lik­ställs med till­han­da­hål­lande av tjäns­ter mot ersätt­ning. Vad som utgör uttag av tjäns­ter fram­går av 29-34 §§.

29 §   Med uttag av tjäns­ter avses att en beskatt­nings­bar per­son utan ersätt­ning utför eller på annat sätt till­han­da­hål­ler en tjänst för sitt eget eller per­so­na­lens pri­vata bruk eller annars för annat ända­mål än den egna rörel­sen.

30 §   Med uttag av tjäns­ter avses även att en beskatt­nings­bar per­son använ­der eller låter per­so­na­len använda en vara som hör till rörel­sen för pri­vat bruk eller annars för annat ända­mål än den egna rörel­sen, om
   1. den ingå­ende skat­ten vid för­vär­vet, till­verk­ningen eller för­hyr­ningen av varan helt eller del­vis har varit avdrags­gill för den beskatt­nings­bara per­so­nen,
   2. leve­ran­sen eller till­han­da­hål­lan­det som den beskatt­nings­bara per­so­nen för­vär­vat eller hyrt varan genom har undan­ta­gits från skat­te­plikt enligt 10 kap. 69, 70, 71, 73 eller 74 §, eller
   3. den beskatt­nings­bara per­so­nens uni­ons­in­terna för­värv eller import av varan inte har bes­kat­tats när varan förts in i Sve­rige, eftersom mot­sva­rande leve­rans inom lan­det skulle ha undan­ta­gits från skat­te­plikt enligt 10 kap. 69, 70, 71 eller 73 §.

Första styc­ket gäl­ler bara om vär­det av använd­ningen är mer än ringa.

Uttag av tjäns­ter avse­ende per­son­bi­lar och motor­cyklar

31 §   Med uttag av tjäns­ter avses även att en beskatt­nings­bar per­son för pri­vat ända­mål själv använ­der eller låter någon annan använda en per­son­bil eller motor­cy­kel som hör till rörel­sen.

Första styc­ket gäl­ler bara om vär­det av använd­ningen är mer än ringa och
   1. vid för­värv eller till­verk­ning av per­son­bi­len eller motor­cy­keln, den ingå­ende skat­ten helt eller del­vis har varit avdrags­gill för den beskatt­nings­bara per­so­nen, eller
   2. vid för­hyr­ning av per­son­bi­len eller motor­cy­keln, hela den ingå­ende skatt som hän­för sig till hyran har varit avdrags­gill för den beskatt­nings­bara per­so­nen.

Uttag av tjäns­ter i bygg­nads­rö­relse

32 §   Med uttag av tjäns­ter avses även att en beskatt­nings­bar per­son i en bygg­nads­rö­relse utför eller för­vär­var föl­jande tjäns­ter och till­för dem en egen fas­tig­het eller en lägen­het som denna per­son inne­har med hyres­rätt eller bostads­rätt:
   1. bygg- och anlägg­nings­ar­be­ten, inräk­nat repa­ra­tio­ner och under­håll, eller
   2. rit­ning, pro­jek­te­ring, kon­struk­tion eller andra lik­nande tjäns­ter.

Första styc­ket gäl­ler bara om
   1. den beskatt­nings­bara per­so­nen även till­han­da­hål­ler tjäns­ter åt andra (byg­gent­re­pre­na­der),
   2. fas­tig­he­ten eller lägen­he­ten utgör lager­till­gång i bygg­nads­rö­rel­sen enligt inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229), och
   3. tjäns­terna hän­för sig till en del av fas­tig­he­ten eller lägen­he­ten som inte används för en verk­sam­het där trans­ak­tio­nerna med­för avdrags­rätt.

Första styc­ket gäl­ler även i de fall den beskatt­nings­bara per­so­nen utför tjäns­terna på en fas­tig­het eller lägen­het som utgör en annan till­gång i bygg­nads­rö­rel­sen än lager­till­gång, om kra­ven i andra styc­ket 1 och 3 är upp­fyllda.

Uttag av tjäns­ter i övrigt på fas­tig­hets­om­rå­det

33 §   Med uttag av tjäns­ter avses även att en fas­tig­hets­ä­gare utför föl­jande tjäns­ter på en egen fas­tig­het:
   1. bygg- och anlägg­nings­ar­be­ten, inräk­nat repa­ra­tio­ner och under­håll,
   2. rit­ning, pro­jek­te­ring, kon­struk­tion eller andra lik­nande tjäns­ter, eller
   3. lokal­städ­ning, föns­ter­puts­ning, ren­håll­ning och annan fas­tig­hets­sköt­sel.

Första styc­ket gäl­ler bara om
   1. fas­tig­he­ten utgör en till­gång i fas­tig­hets­ä­ga­rens eko­no­miska verk­sam­het,
   2. fas­tig­hets­ä­ga­ren inte skulle haft avdrags­rätt för ingå­ende skatt på tjäns­terna om de hade till­han­da­hål­lits av en annan beskatt­nings­bar per­son, och
   3. de ned­lagda löne­kost­na­derna för tjäns­terna under beskatt­nings­å­ret över­sti­ger 300 000 kro­nor, inräk­nat skat­ter och avgif­ter som grun­das på löne­kost­na­derna.

34 §   Med uttag av tjäns­ter avses även att en hyres­gäst eller bostads­rätts­ha­vare utför föl­jande tjäns­ter på en lägen­het som denne inne­har med hyres­rätt eller bostads­rätt:
   1. bygg- och anlägg­nings­ar­be­ten, inräk­nat repa­ra­tio­ner och under­håll, eller
   2. rit­ning, pro­jek­te­ring, kon­struk­tion eller andra lik­nande tjäns­ter.

Första styc­ket gäl­ler bara om
   1. lägen­he­ten inne­has med hyres­rätt eller bostads­rätt i hyres­gäs­tens eller bostads­rätts­ha­va­rens eko­no­miska verk­sam­het,
   2. hyres­gäs­ten eller bostads­rätts­ha­va­ren inte skulle haft avdrags­rätt för ingå­ende skatt på tjäns­terna om de hade till­han­da­hål­lits av en annan beskatt­nings­bar per­son, och
   3. de ned­lagda löne­kost­na­derna för tjäns­terna under beskatt­nings­å­ret över­sti­ger 300 000 kro­nor, inräk­nat skat­ter och avgif­ter som grun­das på löne­kost­na­derna.

35 §   När en fas­tig­hets­ä­gare som även är hyres­gäst eller bostads­rätts­ha­vare utför tjäns­ter enligt 33 och 34 §§, gäl­ler belopps­grän­sen 300 000 kro­nor det sam­man­lagda vär­det av de ned­lagda löne­kost­na­derna för tjäns­terna under beskatt­nings­å­ret, inräk­nat skat­ter och avgif­ter som grun­das på löne­kost­na­derna.

36 §   Om en fas­tig­het ägs eller en hyres­rätt eller bostads­rätt inne­has av en med­lem i en sådan mer­vär­desskatte­grupp som avses i 4 kap. 7 §, ska grup­pen anses som fas­tig­hets­ä­gare, hyres­gäst eller bostads­rätts­ha­vare vid tillämp­ning av 33-35 §§.

Import av varor

37 §   Med import av varor avses inför­sel till EU av
   1. varor som inte är i fri omsätt­ning, och
   2. varor i fri omsätt­ning från ett tredje ter­ri­to­rium som ingår i uni­o­nens tull­om­råde.

Över­lå­telse av verk­sam­het

38 §   En sådan över­lå­telse av till­gångar i en verk­sam­het som sker i sam­band med att verk­sam­he­ten över­låts eller i sam­band med fusion eller lik­nande för­fa­rande, anses inte som en leve­rans av varor eller ett till­han­da­hål­lande av tjäns­ter.

Första styc­ket gäl­ler under för­ut­sätt­ning att den skatt som annars skulle ha tagits ut på över­lå­tel­sen skulle vara avdrags­gill för mot­ta­ga­ren av till­gång­arna eller att mot­ta­ga­ren skulle vara berät­ti­gad till åter­be­tal­ning av denna skatt.

För­sälj­ning av varor och tjäns­ter för en pro­du­cents räk­ning

39 §   Bestäm­mel­serna i 3 § andra styc­ket 3 och 27 § tilläm­pas även om ett pro­du­cent­fö­re­tag säl­jer en vara eller en tjänst på auk­tion för en pro­du­cents räk­ning.

Med pro­du­cent­fö­re­tag avses ett före­tag som har bil­dats av pro­du­cen­ter för avsätt­ning av deras pro­duk­tion eller som har till­kom­mit i detta syfte.

Voucher

Enfunk­tions­voucher

40 §   Varje över­lå­telse av en enfunk­tions­voucher som görs av en beskatt­nings­bar per­son som age­rar i eget namn ska anses som en leve­rans av de varor eller ett till­han­da­hål­lande av de tjäns­ter som vouchern avser.

Det fak­tiska över­läm­nan­det av varorna eller till­han­da­hål­lan­det av tjäns­terna i utbyte mot en enfunk­tions­voucher som god­tas som ersätt­ning eller par­ti­ell ersätt­ning av leve­ran­tö­ren eller till­han­da­hål­la­ren är inte en själv­stän­dig trans­ak­tion, om inte annat föl­jer av 42 §.

41 §   Om en över­lå­telse av en enfunk­tions­voucher görs av en beskatt­nings­bar per­son som age­rar i en annan beskatt­nings­bar per­sons namn, ska den i vars namn över­lå­tel­sen sker anses leve­rera de varor eller till­han­da­hålla de tjäns­ter som vouchern avser.

42 §   Om den som leve­re­rar varor eller till­han­da­hål­ler tjäns­ter i utbyte mot en enfunk­tions­voucher inte är den beskatt­nings­bara per­son som i eget namn ställt ut vouchern, ska leve­ran­tö­ren eller till­han­da­hål­la­ren anses ha leve­re­rat varorna eller till­han­da­hål­lit tjäns­terna till denna beskatt­nings­bara per­son.

Fler­funk­tions­voucher

43 §   Den fak­tiska leve­ran­sen av varorna eller det fak­tiska till­han­da­hål­lan­det av tjäns­terna i utbyte mot en fler­funk­tions­voucher som god­tas som ersätt­ning eller par­ti­ell ersätt­ning av leve­ran­tö­ren eller till­han­da­hål­la­ren ska vara före­mål för mer­vär­desskatt i enlig­het med 3 kap. 1 §. Tidi­gare över­lå­tel­ser av fler­funk­tions­vouchern ska dock inte vara före­mål för mer­vär­desskatt.

44 §   När en över­lå­telse av en fler­funk­tions­voucher görs av en annan beskatt­nings­bar per­son än den som utför den trans­ak­tion som är före­mål för mer­vär­desskatt enligt 43 §, ska alla till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter som kan iden­ti­fie­ras, exem­pel­vis distributions-​​ eller mark­nads­fö­rings­tjäns­ter, vara före­mål för mer­vär­desskatt.


6 kap. Plat­sen för beskatt­nings­bara trans­ak­tio­ner

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser som anger om plat­sen för en beskatt­nings­bar trans­ak­tion anses vara inom lan­det eller utom­lands. Bestäm­mel­serna gäl­ler för
   - leve­rans av varor (4-28 §§),
   - uni­ons­in­ternt för­värv av varor (29-31 §§),
   - till­han­da­hål­lande av tjäns­ter (32-61 §§),
   - trös­kel­värde vid uni­ons­in­tern distans­för­sälj­ning av varor och till­han­da­hål­lande av vissa tjäns­ter (62-65 §§), och
   - import av varor (66-68 §§).

Bestäm­mel­ser om plat­sen för beskatt­nings­bara trans­ak­tio­ner i andra kapi­tel

2 §   Bestäm­mel­ser om plat­sen för beskatt­nings­bara trans­ak­tio­ner finns även i 19 kap. om sär­skild ord­ning för rese­by­råer.

Trans­ak­tio­ner som anses gjorda utom­lands

3 §   En trans­ak­tion som inte är gjord inom lan­det enligt detta kapi­tel eller 19 kap. anses gjord utom­lands.

Plat­sen för leve­rans av varor

Leve­rans av varor utan trans­port

4 §   Om en vara inte sänds eller trans­por­te­ras, är leve­ran­sen gjord inom lan­det om varan finns här när leve­ran­sen sker.

Leve­rans av varor med trans­port - huvud­reg­ler

5 §   Om en vara sänds eller trans­por­te­ras av leve­ran­tö­ren, för­vär­va­ren eller någon annan, är leve­ran­sen gjord inom lan­det, om varan finns här vid den tid­punkt då för­sänd­ningen eller trans­por­ten till för­vär­va­ren påbör­jas. Det gäl­ler under för­ut­sätt­ning att
   1. annat inte föl­jer av 8 eller 14 §, eller
   2. trans­por­ten inte ska hän­fö­ras till en annan leve­rans enligt 15 §.

6 §   Om för­sänd­ningen eller trans­por­ten av en vara påbör­jas utan­för EU men varan impor­te­ras till Sve­rige, är leve­ran­sen gjord inom lan­det om den görs av den som är skyl­dig att betala mer­vär­dess­kat­ten för impor­ten enligt 16 kap. 18-22 §§. Det­samma gäl­ler efter­föl­jande leve­ran­ser.

Första styc­ket gäl­ler inte en sådan distans­för­sälj­ning av varor som är gjord enligt 10 §.

Leve­rans av varor med trans­port - distans­för­sälj­ning

7 §   Vid uni­ons­in­tern distans­för­sälj­ning av varor är leve­ran­sen gjord inom lan­det om varan finns här när för­sänd­ningen eller trans­por­ten till för­vär­va­ren avslu­tas.

Första styc­ket gäl­ler dock inte om leve­ran­sen av varan är gjord i ett annat EU-​land enligt bestäm­mel­ser om trös­kel­vär­den som i det lan­det mot­sva­rar arti­kel 59c.1 i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet.

8 §   Även om en vara finns här i lan­det på det sätt som anges i 5 §, är leve­ran­sen av varan gjord utom­lands, om
   1. det är fråga om uni­ons­in­tern distans­för­sälj­ning av varor,
   2. för­sänd­ningen eller trans­por­ten av varan avslu­tas i ett annat EU-​land, och
   3. annat inte föl­jer av 62 § om trös­kel­vär­den.

9 §   Vid distans­för­sälj­ning av varor impor­te­rade från en plats utan­för EU till ett annat EU-​land är leve­ran­sen gjord inom lan­det om varan finns här i lan­det när för­sänd­ningen eller trans­por­ten till för­vär­va­ren avslu­tas.

10 §   Vid distans­för­sälj­ning av varor impor­te­rade från en plats utan­för EU till Sve­rige är leve­ran­sen gjord utom­lands om för­sänd­ningen eller trans­por­ten till för­vär­va­ren avslu­tas i ett annat EU-​land.

11 §   Vid distans­för­sälj­ning av varor impor­te­rade från en plats utan­för EU till Sve­rige är leve­ran­sen gjord inom lan­det, om
   1. för­sänd­ningen eller trans­por­ten till för­vär­va­ren avslu­tas här, och
   2. mer­vär­desskatt för varorna ska redo­vi­sas enligt
      a) 22 kap. om sär­skilda ord­ningar för distans­för­sälj­ning av varor och vissa till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter, eller
      b) bestäm­mel­ser som i ett annat EU-​land mot­sva­rar den sär­skilda ord­ningen i artik­larna 369l-​369x i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet.

12 §   Bestäm­mel­serna om distans­för­sälj­ning av varor i 7-11 §§ tilläm­pas inte på leve­ran­ser av varor som är före­mål för mer­vär­desskatt i
   1. Sve­rige enligt bestäm­mel­ser om vinst­mar­gi­nal­be­skatt­ning i 20 kap., eller
   2. ett annat EU-​land enligt bestäm­mel­ser som i det lan­det mot­sva­rar de sär­skilda ord­ning­arna för begag­nade varor, konst­verk, sam­lar­fö­re­mål och antik­vi­te­ter i artik­larna 312-​341 i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet.

Leve­rans av varor med trans­port - mon­te­rings­le­ve­rans

13 §   En leve­rans av en vara är gjord inom lan­det om varan sänds eller trans­por­te­ras av leve­ran­tö­ren, för­vär­va­ren eller någon annan för att mon­te­ras eller instal­le­ras här, med eller utan prov­ning, av leve­ran­tö­ren eller för den­nes räk­ning.

14 §   Även om en vara finns här i lan­det på det sätt som anges i 5 §, är leve­ran­sen av varan gjord utom­lands, om varan
   1. sänds eller trans­por­te­ras av leve­ran­tö­ren, för­vär­va­ren eller någon annan, och
   2. ska instal­le­ras eller mon­te­ras, med eller utan prov­ning, i ett annat land av leve­ran­tö­ren eller för den­nes räk­ning.

Leve­rans av varor i flera led med trans­port

15 §   Vid flera på varandra föl­jande leve­ran­ser av samma vara, med en för­sänd­ning eller trans­port av varan från ett EU-​land till ett annat EU-​land direkt från den första leve­ran­tö­ren till den sista kun­den i ked­jan, ska för­sänd­ningen eller trans­por­ten hän­fö­ras till den leve­rans som görs till mel­lan­han­den.

För­sänd­ningen eller trans­por­ten ska dock hän­fö­ras till den leve­rans som görs av mel­lan­han­den om denne till sin leve­ran­tör har med­de­lat sitt regi­stre­rings­num­mer för mer­vär­desskatt i det EU-​land som varan sän­des eller trans­por­te­ra­des från.

Första och andra styc­kena gäl­ler dock inte för sådana leve­ran­ser av varor genom använd­ning av ett elektro­niskt gräns­snitt som omfat­tas av 5 kap. 6 §.

16 §   Med mel­lan­hand avses en leve­ran­tör i ked­jan som är annan än den första leve­ran­tö­ren och som sän­der eller trans­por­te­rar varan eller låter sända eller trans­por­tera varan.

17 §   Om en beskatt­nings­bar per­son anses ha för­vär­vat och leve­re­rat en vara enligt 5 kap. 5 eller 6 §, ska för­sänd­ningen eller trans­por­ten av varan hän­fö­ras till den per­so­nens leve­rans.

Leve­rans av varor ombord på far­tyg, luft­far­tyg eller tåg

18 §   En leve­rans av en vara ombord på far­tyg, luft­far­tyg eller tåg under den del av en per­son­trans­port som genom­förs inom EU är gjord inom lan­det om avgångs­or­ten finns i Sve­rige.

För en resa tur och retur gäl­ler att åter­re­san ska anses som en fri­stå­ende trans­port.

19 §   Med del av en per­son­trans­port som genom­förs inom EU avses den del som utan uppe­håll utan­för EU utförs mel­lan avgångs­or­ten och ankomstor­ten.

Med avgångs­or­ten avses den första orten för påstig­ning av pas­sa­ge­rare inom EU. Detta gäl­ler även om en del av trans­por­ten dess­förin­nan utförts utan­för EU.

Med ankomstor­ten avses den sista orten för avstig­ning av pas­sa­ge­rare inom EU för pas­sa­ge­rare som sti­git på inom EU. Detta gäl­ler även om en del av trans­por­ten där­ef­ter utförs utan­för EU.

20 §   En leve­rans av en vara ombord på far­tyg eller luft­far­tyg i utri­kes tra­fik i andra fall än som anges i 18 § är gjord utom­lands.

Leve­rans av el, gas, värme eller kyla till en beskatt­nings­bar åter­för­säl­jare

21 §   Med en beskatt­nings­bar åter­för­säl­jare avses i 22-24 §§ en beskatt­nings­bar per­son vars huvud­sak­liga verk­sam­het när det gäl­ler köp av el, gas, värme eller kyla består i att sälja sådana varor vidare och vars egen kon­sum­tion av dessa varor är för­sum­bar.

22 §   Leve­rans av el till en beskatt­nings­bar åter­för­säl­jare är gjord inom lan­det, om åter­för­säl­ja­ren antingen har sätet för sin eko­no­miska verk­sam­het i Sve­rige eller har ett fast eta­ble­rings­ställe här för vil­ket varan leve­re­ras.

Om åter­för­säl­ja­ren var­ken här eller utom­lands har ett sådant säte eller fast eta­ble­rings­ställe, är leve­ran­sen av elen gjord inom lan­det, om åter­för­säl­ja­ren är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas här i lan­det.

23 §   En leve­rans som avses i 22 § är dock gjord utom­lands om elen leve­re­ras för ett fast eta­ble­rings­ställe som åter­för­säl­ja­ren har utom­lands.

24 §   Bestäm­mel­serna i 22 och 23 §§ gäl­ler även för leve­rans av
   1. gas genom ett natur­gas­sy­stem som finns inom uni­o­nens ter­ri­to­rium eller genom ett gas­nät som är anslu­tet till ett sådant system, och
   2. värme eller kyla genom ett nät för värme eller kyla.

Leve­rans av el, gas, värme eller kyla till någon annan än en beskatt­nings­bar åter­för­säl­jare

25 §   Leve­rans av el är gjord inom lan­det, om
   1. för­vär­va­rens fak­tiska använd­ning och för­bruk­ning av elen sker i Sve­rige, och
   2. leve­ran­sen görs till någon annan än en sådan beskatt­nings­bar åter­för­säl­jare som avses i 21 §.

26 §   Om elen inte helt för­bru­kas av för­vär­va­ren, ska den åter­stå­ende delen av varan ändå anses ha använts och för­bru­kats i Sve­rige, om för­vär­va­ren antingen har sätet för sin eko­no­miska verk­sam­het i Sve­rige eller har ett fast eta­ble­rings­ställe här för vil­ket varan leve­re­ras.

Om för­vär­va­ren var­ken här eller utom­lands har ett sådant säte eller fast eta­ble­rings­ställe, ska elen anses ha använts och för­bru­kats i Sve­rige, om för­vär­va­ren är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas här i lan­det.

27 §   Elen ska inte anses ha använts och för­bru­kats i Sve­rige enligt 26 § om den leve­re­ras till ett fast eta­ble­rings­ställe som för­vär­va­ren har utom­lands.

28 §   Bestäm­mel­serna i 25-27 §§ gäl­ler även för leve­rans av
   1. gas genom ett natur­gas­sy­stem som finns inom uni­o­nens ter­ri­to­rium eller genom ett gas­nät som är anslu­tet till ett sådant system, och
   2. värme eller kyla genom ett nät för värme eller kyla.

Plat­sen för uni­ons­in­ternt för­värv av varor

Trans­por­ten avslu­tas i Sve­rige

29 §   Ett uni­ons­in­ternt för­värv är gjort inom lan­det om varan befin­ner sig här när för­sänd­ningen eller trans­por­ten till för­vär­va­ren avslu­tas.

För­vär­va­ren har angett ett svenskt regi­stre­rings­num­mer

30 §   Ett uni­ons­in­ternt för­värv är gjort inom lan­det även om varan inte finns i Sve­rige när för­sänd­ningen eller trans­por­ten till för­vär­va­ren avslu­tas, om
   1. det är ett sådant för­värv som avses i 3 kap. 1 § 2,
   2. för­vär­va­ren är regi­stre­rad för mer­vär­desskatt här i lan­det och har angett sitt svenska regi­stre­rings­num­mer för mer­vär­desskatt vid för­vär­vet, och
   3. för­vär­va­ren inte visar att för­vär­vet varit före­mål för mer­vär­desskatt i det EU-​land där för­sänd­ningen eller trans­por­ten till för­vär­va­ren avslu­tats.

I 7 kap. 47 § finns bestäm­mel­ser om hur utgå­ende skatt för sådana för­värv som avses i första styc­ket ska åter­fås, i de fall för­vär­vet har varit före­mål för mer­vär­desskatt i ett annat EU-​land efter det att för­vär­va­ren har redo­vi­sat för­vär­vet i sin mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tion här i lan­det.

31 §   Bestäm­mel­serna i 30 § gäl­ler inte om det uni­ons­in­terna för­vär­vet har ansetts vara före­mål för mer­vär­desskatt i det EU-​land där för­sänd­ningen eller trans­por­ten av varan avslu­tas.

Ett uni­ons­in­ternt för­värv ska anses ha varit före­mål för mer­vär­desskatt enligt första styc­ket, om
   1. för­vär­va­ren visar att för­vär­vet gjorts för en efter­föl­jande leve­rans i det EU-​land där för­sänd­ningen eller trans­por­ten av varan avslu­tas,
   2. mot­ta­ga­ren av den leve­ran­sen är betal­nings­skyl­dig för mer­vär­dess­kat­ten i enlig­het med tillämp­ningen av arti­kel 197 i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet, och
   3. för­vär­va­ren har läm­nat upp­gift om leve­ran­sen i en peri­o­disk sam­man­ställ­ning enligt 35 kap. skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).

Plat­sen för till­han­da­hål­lande av tjäns­ter

Beskatt­nings­bara per­so­ner vid bestäm­ningen av plat­sen för till­han­da­hål­lande av tjäns­ter

32 §   Vid tillämp­ningen av 33-65 §§ ska en
   1. beskatt­nings­bar per­son som även bedri­ver verk­sam­het eller genom­för trans­ak­tio­ner som inte inne­fat­tar sådana beskatt­nings­bara leve­ran­ser av varor eller beskatt­nings­bara till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter som anges i 3 kap. 1 §, anses vara en beskatt­nings­bar per­son för alla tjäns­ter som denne för­vär­var,
   2. juri­disk per­son som inte är en beskatt­nings­bar per­son men som är regi­stre­rad för mer­vär­desskatt eller som skulle ha varit en beskatt­nings­bar per­son om inte 4 kap. 6 § varit tillämp­lig, anses vara en beskatt­nings­bar per­son.

Huvud­re­gel när för­vär­va­ren är en beskatt­nings­bar per­son

33 §   En tjänst som till­han­da­hålls en beskatt­nings­bar per­son som age­rar i denna egen­skap är till­han­da­hål­len inom lan­det, om den beskatt­nings­bara per­so­nen antingen har sätet för sin eko­no­miska verk­sam­het i Sve­rige eller har ett fast eta­ble­rings­ställe här och tjäns­ten till­han­da­hålls detta.

Om den beskatt­nings­bara per­so­nen var­ken här eller utom­lands har ett sådant säte eller fast eta­ble­rings­ställe, är tjäns­ten till­han­da­hål­len inom lan­det, om den beskatt­nings­bara per­so­nen är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas här i lan­det.

34 §   Om tjäns­ten till­han­da­hålls till ett fast eta­ble­rings­ställe som den beskatt­nings­bara per­so­nen har utom­lands är den dock till­han­da­hål­len utom­lands.

Huvud­re­gel när för­vär­va­ren inte är en beskatt­nings­bar per­son

35 §   En tjänst som till­han­da­hålls någon som inte är en beskatt­nings­bar per­son är till­han­da­hål­len inom lan­det, om den som till­han­da­hål­ler tjäns­ten antingen har sätet för sin eko­no­miska verk­sam­het i Sve­rige eller har ett fast eta­ble­rings­ställe här från vil­ket tjäns­ten till­han­da­hålls.

Om den som till­han­da­hål­ler tjäns­ten var­ken här eller utom­lands har ett sådant säte eller fast eta­ble­rings­ställe, är tjäns­ten till­han­da­hål­len inom lan­det, om denne är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas här i lan­det.

36 §   Om tjäns­ten till­han­da­hålls från ett fast eta­ble­rings­ställe som den som till­han­da­hål­ler tjäns­ten har utom­lands är den dock till­han­da­hål­len utom­lands.

För­med­lings­tjäns­ter

37 §   En för­med­lings­tjänst som till­han­da­hålls någon som inte är en beskatt­nings­bar per­son är till­han­da­hål­len inom lan­det, om
   1. för­med­la­ren utför tjäns­ten för någon annans räk­ning i den­nes namn, och
   2. den trans­ak­tion som för­med­lingen avser är gjord inom lan­det enligt denna lag.

Tjäns­ter med anknyt­ning till fas­tig­het

38 §   En tjänst med anknyt­ning till en fas­tig­het är till­han­da­hål­len inom lan­det, om fas­tig­he­ten lig­ger i Sve­rige.

Trans­port­tjäns­ter

39 §   En per­son­trans­port­tjänst är till­han­da­hål­len inom lan­det, om trans­por­ten inte till någon del genom­förs i ett annat land.

40 §   En varu­trans­port­tjänst som till­han­da­hålls någon som inte är en beskatt­nings­bar per­son är till­han­da­hål­len inom lan­det, om trans­por­ten inte till någon del genom­förs i ett annat land.

Första styc­ket gäl­ler inte en sådan uni­ons­in­tern varu­trans­port­tjänst som avses i 41 §.

41 §   En uni­ons­in­tern varu­trans­port­tjänst som till­han­da­hålls någon som inte är en beskatt­nings­bar per­son är till­han­da­hål­len inom lan­det, om avgångs­or­ten finns i Sve­rige.

42 §   Med uni­ons­in­tern varu­trans­port avses en trans­port av varor där avgångs­or­ten och ankomstor­ten finns i två olika EU- län­der.

Med avgångs­or­ten avses den ort där trans­por­ten av varorna fak­tiskt inleds, utan hän­syn till det avstånd som till­ryg­ga­lagts till den plats där varorna befin­ner sig.

Med ankomstor­ten avses den ort där trans­por­ten av varorna fak­tiskt avslu­tas.

Tjäns­ter med anknyt­ning till trans­port

43 §   En tjänst med anknyt­ning till trans­port såsom last­ning, loss­ning, gods­han­te­ring och lik­nande tjäns­ter är till­han­da­hål­len inom lan­det, om tjäns­ten
   1. till­han­da­hålls någon som inte är en beskatt­nings­bar per­son, och
   2. fysiskt utförs i Sve­rige.

Vär­de­ring av och arbete på lös egen­dom

44 §   En tjänst i form av vär­de­ring av eller arbete på en vara som är lös egen­dom är till­han­da­hål­len inom lan­det om tjäns­ten
   1. till­han­da­hålls någon som inte är en beskatt­nings­bar per­son, och
   2. fysiskt utförs i Sve­rige.

Tjäns­ter som har sam­band med kul­tu­rella, konst­när­liga, idrotts­liga, veten­skap­liga, peda­go­giska, under­håll­nings­mäs­siga och lik­nande eve­ne­mang och akti­vi­te­ter

45 §   Bestäm­mel­serna i 46 och 47 §§ gäl­ler eve­ne­mang och akti­vi­te­ter som är
   1. kul­tu­rella,
   2. konst­när­liga,
   3. idrotts­liga,
   4. veten­skap­liga,
   5. peda­go­giska,
   6. av under­håll­ningska­rak­tär, eller
   7. lik­nande dem som anges i 1-6, såsom mäs­sor och utställ­ningar.

46 §   En tjänst som avser till­träde till ett sådant eve­ne­mang som anges i 45 § och som till­han­da­hålls en beskatt­nings­bar per­son är till­han­da­hål­len inom lan­det, om eve­ne­manget fak­tiskt äger rum i Sve­rige. Det­samma gäl­ler tjäns­ter med anknyt­ning till till­trä­det.

Första styc­ket gäl­ler inte till­träde till eve­ne­mang där när­va­ron är vir­tu­ell. Lag (2024:942).

47 §   En tjänst som till­han­da­hålls någon som inte är en beskatt­nings­bar per­son i sam­band med en akti­vi­tet som anges i 45 § är till­han­da­hål­len inom lan­det, om akti­vi­te­ten fak­tiskt äger rum i Sve­rige. Det­samma gäl­ler tjäns­ter som är under­ord­nade en sådan tjänst och tjäns­ter som till­han­da­hålls av den som orga­ni­se­rar akti­vi­te­ten.

En tjänst som avser en akti­vi­tet som ström­mas eller på annat sätt görs till­gäng­lig vir­tu­ellt och som till­han­da­hålls någon som inte är en beskatt­nings­bar per­son är dock till­han­da­hål­len inom lan­det om för­vär­va­ren är eta­ble­rad, är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas i Sve­rige. Det­samma gäl­ler tjäns­ter som är under­ord­nade en sådan tjänst. Lag (2024:942).

Restaurang-​​ och cate­ring­tjäns­ter

48 §   En restaurang-​​ eller cate­ring­tjänst är till­han­da­hål­len inom lan­det, om den fysiskt utförs i Sve­rige och inte annat föl­jer av 49-51 §§.

Restaurang-​​ och cate­ring­tjäns­ter ombord på tåg

49 §   En restaurang-​​ eller cate­ring­tjänst som fysiskt utförs ombord på tåg under den del av en per­son­trans­port som genom­förs inom EU är till­han­da­hål­len inom lan­det, om avgångs­or­ten finns i Sve­rige.

För en resa tur och retur gäl­ler att åter­re­san ska anses som en fri­stå­ende trans­port.

50 §   Med del av en per­son­trans­port som genom­förs inom EU avses den del som utan uppe­håll utan­för EU utförs mel­lan avgångs­or­ten och ankomstor­ten.

Med avgångs­or­ten avses den första orten för påstig­ning av pas­sa­ge­rare inom EU. Detta gäl­ler även om en del av trans­por­ten dess­förin­nan utförts utan­för EU.

Med ankomstor­ten avses den sista orten för avstig­ning av pas­sa­ge­rare inom EU för pas­sa­ge­rare som sti­git på inom EU. Detta gäl­ler även om en del av trans­por­ten där­ef­ter utförs utan­för EU.

Tjäns­ter ombord på far­tyg eller luft­far­tyg i utri­kes tra­fik

51 §   En tjänst som till­han­da­hålls och fysiskt utförs ombord på far­tyg eller luft­far­tyg i utri­kes tra­fik är till­han­da­hål­len utom­lands.

Kort­tids­ut­hyr­ning av trans­port­me­del

52 §   En tjänst som avser kort­tids­ut­hyr­ning av trans­port­me­del är till­han­da­hål­len inom lan­det om trans­port­med­let fak­tiskt ställs till kun­dens för­fo­gande i Sve­rige.

Med kort­tids­ut­hyr­ning avses att trans­port­med­let får inne­has eller använ­das under en sam­man­häng­ande period på
   1. högst 30 dagar, eller
   2. högst 90 dagar, när det gäl­ler far­tyg.

Annan uthyr­ning av trans­port­me­del än kort­tids­ut­hyr­ning

53 §   En tjänst som avser uthyr­ning av trans­port­me­del och som inte är en sådan kort­tids­ut­hyr­ning som avses i 52 § är till­han­da­hål­len inom lan­det, om
   1. den till­han­da­hålls en kund som inte är en beskatt­nings­bar per­son,
   2. kun­den är eta­ble­rad, är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas i Sve­rige, och
   3. annat inte föl­jer av 54 §.

54 §   En tjänst enligt 53 § anses dock vara till­han­da­hål­len utom­lands, om
   1. den avser en fri­tids­båt som fak­tiskt leve­re­ras till kun­den i ett annat EU-​land än Sve­rige,
   2. uthy­ra­ren har sätet för sin eko­no­miska verk­sam­het eller ett fast eta­ble­rings­ställe i det EU-​lan­det, och
   3. tjäns­ten till­han­da­hålls från sätet eller det fasta eta­ble­rings­stäl­let.

55 §   En tjänst som avser uthyr­ning av trans­port­me­del och som inte är en sådan kort­tids­ut­hyr­ning som avses i 52 § är till­han­da­hål­len inom lan­det, om
   1. den till­han­da­hålls en kund som inte är en beskatt­nings­bar per­son,
   2. den avser en fri­tids­båt som fak­tiskt leve­re­ras till kun­den i Sve­rige,
   3. uthy­ra­ren har sätet för sin eko­no­miska verk­sam­het eller ett fast eta­ble­rings­ställe i Sve­rige, och
   4. tjäns­ten till­han­da­hålls från sätet eller det fasta eta­ble­rings­stäl­let.

Tele­kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter, sänd­nings­tjäns­ter och elektro­niska tjäns­ter

56 §   Tele­kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter, radio-​​ och tv-​sänd­ningar och elektro­niska tjäns­ter som till­han­da­hålls någon som inte är en beskatt­nings­bar per­son är till­han­da­hållna inom lan­det, om för­vär­va­ren är eta­ble­rad, är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas i Sve­rige.

Första styc­ket gäl­ler inte för tjäns­ter som är till­han­da­hållna i ett annat EU-​land enligt bestäm­mel­ser som i det lan­det mot­sva­rar arti­kel 59c.1 i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet.

57 §   Med elektro­niska tjäns­ter avses bland annat till­han­da­hål­lande av
   1. webb­plat­ser, webb­ho­tell samt distans­un­der­håll av pro­gram­vara och utrust­ning,
   2. pro­gram­vara och upp­da­te­ring av denna,
   3. bil­der, tex­ter och upp­gif­ter samt data­bas­åt­komst,
   4. musik, fil­mer och spel, inklu­sive hasard­spel och spel om pengar, samt poli­tiska, kul­tu­rella, konst­när­liga, idrotts­liga, veten­skap­liga eller under­håll­nings­be­to­nade sänd­ningar och eve­ne­mang, och
   5. distans­un­der­vis­ning.

Om en tjänst till­han­da­hålls via e-​post, ska detta i sig inte inne­bära att tjäns­ten är en elektro­nisk tjänst.

Tjäns­ter från Sve­rige till för­vär­vare utan­för EU

58 §   De tjäns­ter som anges i 59 § är till­han­da­hållna utom­lands, om
   1. tjäns­terna till­han­da­hålls någon som inte är en beskatt­nings­bar per­son, och
   2. för­vär­va­ren är eta­ble­rad, är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas utan­för EU.

Tjäns­ter som anses vara till­han­da­hållna utom­lands enligt första styc­ket anses dock till­han­da­hållna inom lan­det, om de fak­tiskt används och utnytt­jas i Sve­rige.

59 §   Föl­jande tjäns­ter är till­han­da­hållna utom­lands under de för­ut­sätt­ningar som anges i 58 § :
   1. över­lå­telse eller upp­lå­telse av upp­hovs­rät­ter, paten­trät­tig­he­ter, licens­rät­tig­he­ter, varu­mär­kes­rät­tig­he­ter och lik­nande rät­tig­he­ter,
   2. reklam-​​ och annon­se­rings­tjäns­ter,
   3. tjäns­ter av råd­gi­vare, ingen­jö­rer, kon­sult­by­råer, juris­ter och revi­so­rer och andra lik­nande tjäns­ter samt data­be­hand­ling och till­han­da­hål­lande av infor­ma­tion,
   4. bank- och finan­sie­rings­tjäns­ter, med undan­tag för uthyr­ning av för­va­rings­ut­rym­men, samt försäkrings-​​ och åter­för­säk­rings­tjäns­ter,
   5. till­han­da­hål­lande av per­so­nal,
   6. uthyr­ning av varor som är lös egen­dom, med undan­tag för alla slags trans­port­me­del,
   7. för­plik­tel­ser att helt eller del­vis avstå från att utnyttja en sådan rät­tig­het som anges i 1 eller från att utöva en viss verk­sam­het,
   8. till­träde till och över­fö­ring eller dis­tri­bu­tion genom
      a) ett system för el,
      b) ett natur­gas­sy­stem som finns inom uni­o­nens ter­ri­to­rium eller ett gas­nät som är anslu­tet till ett sådant system, eller
      c) ett nät för värme eller kyla, och
   9. tjäns­ter som är direkt kopp­lade till sådana tjäns­ter som avses i 8.

Tjäns­ter från en plats utan­för EU till för­vär­vare i Sve­rige

60 §   Tjäns­ter som anges i 59 § och som till­han­da­hålls från en plats utan­för EU är till­han­da­hållna inom lan­det, om
   1. tjäns­terna till­han­da­hålls någon som inte är en beskatt­nings­bar per­son,
   2. för­vär­va­ren är eta­ble­rad, är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas i Sve­rige, och
   3. tjäns­terna fak­tiskt används och utnytt­jas i Sve­rige.

Tjäns­ter till beskatt­nings­bara per­so­ner som ute­slu­tande utnytt­jas eller till­go­do­görs utan­för EU

61 §   En varu­trans­port­tjänst, en sådan tjänst med anknyt­ning till trans­port som avses i 43 § eller en tjänst i form av vär­de­ring av eller arbete på en vara som avses i 44 § är till­han­da­hål­len utom­lands, om tjäns­ten
   1. till­han­da­hålls en beskatt­nings­bar per­son, och
   2. ute­slu­tande utnytt­jas eller på annat sätt till­go­do­görs utan­för EU.

Trös­kel­värde vid uni­ons­in­tern distans­för­sälj­ning av varor och till­han­da­hål­lande av vissa tjäns­ter

62 §   Till­han­da­hål­lande av tjäns­ter som omfat­tas av 56 § och leve­rans av varor som omfat­tas av 8 § är också gjorda inom lan­det om
   1. till­han­da­hål­la­ren eller leve­ran­tö­ren
      a) är eta­ble­rad i Sve­rige och sak­nar eta­ble­ring i något annat EU-​land, eller
      b) sak­nar eta­ble­ring men är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas här i lan­det och inte i något annat EU-​land,
   2. tjäns­terna till­han­da­hålls någon som är eta­ble­rad, är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas i ett annat EU-​land, eller varorna sänds eller trans­por­te­ras till ett annat EU-​land, och
   3. det sam­man­lagda vär­det, exklu­sive mer­vär­desskatt, av varorna och tjäns­terna inte över­sti­ger 99 680 kro­nor under inne­va­rande kalen­derår och inte hel­ler över­steg detta belopp under det när­mast före­gå­ende kalen­derå­ret.

63 §   Om det belopp som avses i 62 § 3 över­skrids, är till­han­da­hål­lan­dena av tjäns­terna och leve­ran­serna av varorna gjorda utom­lands. Detta gäl­ler från och med det till­han­da­hål­lande eller den leve­rans som med­för att belop­pet över­skrids.

64 §   Även om vill­ko­ren i 62 § är upp­fyllda får till­han­da­hål­la­ren eller leve­ran­tö­ren begära att till­han­da­hål­lan­dena av tjäns­terna och leve­ran­serna av varorna ska anses gjorda där för­vär­va­ren av tjäns­terna är eta­ble­rad, är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas eller där för­sänd­ningen eller trans­por­ten av varorna till för­vär­va­ren avslu­tas.

65 §   Efter en begä­ran enligt 64 § ska Skat­te­ver­ket besluta att till­han­da­hål­lan­det av tjäns­terna och leve­ran­sen av varorna ska anses gjorda utom­lands. Beslu­tet gäl­ler tills vidare.

Om ett beslut har fat­tats enligt första styc­ket, får bestäm­mel­sen i 62 § inte tilläm­pas igen för­rän efter utgången av det andra kalen­derå­ret efter det kalen­derår då beslu­tet fat­ta­des.

Plat­sen för import av varor

66 §   Import av en vara anses äga rum i Sve­rige om varan finns här när den förs in i EU.

67 §   Även om varan finns här när den förs in i EU ska impor­ten inte anses äga rum i Sve­rige, om varan finns i ett annat EU- land när den upp­hör att omfat­tas av ett för­fa­rande för till­fäl­lig inför­sel med full­stän­dig befri­else från tull eller ett för­fa­rande för extern tran­si­te­ring.

Det­samma gäl­ler en vara som är i fri omsätt­ning och förs in till Sve­rige från ett tredje ter­ri­to­rium som utgör en del av uni­o­nens tull­om­råde, om varan
   1. för­flyt­tas här i lan­det under ett för­fa­rande för intern uni­onstran­si­te­ring enligt uni­o­nens tull­be­stäm­mel­ser och hän­för­des till det för­fa­ran­det genom en dekla­ra­tion när den för­des in till lan­det, eller
   2. när den förs in till Sve­rige hade omfat­tats av 11 kap. 4 § eller ett för­fa­rande för till­fäl­lig inför­sel med full­stän­dig befri­else från import­tul­lar, om den hade impor­te­rats i den mening som avses i 5 kap. 37 § 1.

68 §   Import av en vara anses äga rum i Sve­rige även om varan förs in till ett annat EU-​land, om
   1. varan omfat­tas av ett för­fa­rande eller en situ­a­tion enligt det lan­dets tillämp­ning av arti­kel 61 i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet, och
   2. varan finns här i lan­det när den upp­hör att omfat­tas av ett sådant för­fa­rande eller sådan situ­a­tion.


7 kap. Beskatt­nings­grun­dande hän­delse och redo­vis­ning

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - vad som avses med beskatt­nings­grun­dande hän­delse (3 §),
   - beskatt­nings­grun­dande hän­delse vid leve­rans av varor och till­han­da­hål­lande av tjäns­ter (4-11 §§),
   - beskatt­nings­grun­dande hän­delse vid uni­ons­in­terna för­värv (12 §),
   - beskatt­nings­grun­dande hän­delse vid import (13 §),
   - redo­vis­ning av utgå­ende skatt - huvud­reg­ler (14-17 §§),
   - redo­vis­ning av utgå­ende skatt - spe­ci­al­reg­ler (18-25 §§),
   - utgå­ende skatt hän­för­lig till uni­ons­in­terna för­värv (26 §),
   - utgå­ende skatt hän­för­lig till import (27 §),
   - valuta vid redo­vis­ning av utgå­ende skatt (28 §),
   - redo­vis­ning av leve­rans av varor och till­han­da­hål­lande av tjäns­ter (29 och 30 §§),
   - redo­vis­ning av ingå­ende skatt - huvud­reg­ler (31-34 §§),
   - redo­vis­ning av ingå­ende skatt - spe­ci­al­reg­ler (35-39 §§),
   - ingå­ende skatt hän­för­lig till uni­ons­in­terna för­värv (40 §),
   - ingå­ende skatt hän­för­lig till import (41 §),
   - valuta vid redo­vis­ning av ingå­ende skatt (42 §),
   - änd­ring av tidi­gare redo­vi­sad utgå­ende skatt (43-47 §§),
   - änd­ring av tidi­gare redo­vi­sad ingå­ende skatt (48 §),
   - redo­vis­ning av fel­ak­tigt debi­te­rad mer­vär­desskatt (49 och 50 §§), och
   - redo­vis­ning vid juste­ring av avdrag (51-54 §§).

Bestäm­mel­ser om beskatt­nings­grun­dande hän­delse och redo­vis­ning i andra kapi­tel

2 §   Bestäm­mel­ser om beskatt­nings­grun­dande hän­delse och redo­vis­ning finns även i 22 kap. om sär­skilda ord­ningar för distans­för­sälj­ning av varor och vissa till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter.

Vad som avses med beskatt­nings­grun­dande hän­delse

3 §   Med beskatt­nings­grun­dande hän­delse avses den hän­delse genom vil­ken de rätts­liga vill­ko­ren för att mer­vär­desskatt ska kunna tas ut är upp­fyllda. I 4 och 7-13 §§ anges vid vil­ken tid­punkt den beskatt­nings­grun­dande hän­del­sen inträf­far.

Beskatt­nings­grun­dande hän­delse vid leve­rans av varor och till­han­da­hål­lande av tjäns­ter

4 §   Vid leve­rans av varor eller till­han­da­hål­lande av tjäns­ter inträf­far den beskatt­nings­grun­dande hän­del­sen när leve­ran­sen eller till­han­da­hål­lan­det sker, om inte annat föl­jer av 7-11 §§.

5 §   Vid sådan leve­rans eller över­fö­ring av varor till ett annat EU-​land som är undan­ta­gen från skat­te­plikt enligt 10 kap. 42 eller 46 § och som pågår kon­ti­nu­er­ligt under mer än en kalen­der­må­nad, anses leve­ran­sen eller över­fö­ringen ske vid utgången av varje kalen­der­må­nad till dess den upp­hör.

6 §   Vid sådana till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter i ett annat EU- land för vilka för­vär­va­ren är betal­nings­skyl­dig för mer­vär­desskatt i det lan­det i enlig­het med arti­kel 196 i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet, och av tjäns­ter som avses i 16 kap. 9 §, anses till­han­da­hål­lan­det ske den 31 decem­ber varje år, om
   1. tjäns­terna till­han­da­hålls kon­ti­nu­er­ligt under en tids­pe­riod som över­sti­ger ett år, och
   2. till­han­da­hål­lan­det inte ger upp­hov till avräk­ningar eller betal­ningar under tids­pe­ri­o­den.

Första styc­ket gäl­ler till dess till­han­da­hål­lan­det av tjäns­terna upp­hör.

Betal­ning i för­skott

7 §   Om den som leve­re­rar varor eller till­han­da­hål­ler tjäns­ter får ersätt­ning helt eller del­vis för en beställd vara eller tjänst före den tid­punkt som avses i 4 §, inträf­far den beskatt­nings­grun­dande hän­del­sen när ersätt­ningen infly­ter kon­tant eller på annat sätt kom­mer den som leve­re­rar varan eller till­han­da­hål­ler tjäns­ten till godo. Detta gäl­ler dock bara om leve­ran­sen eller till­han­da­hål­lan­det omfat­tas av skat­te­plikt när ersätt­ningen kom­mer den som leve­re­rar varan eller till­han­da­hål­ler tjäns­ten till godo.

Första styc­ket gäl­ler inte för leve­rans eller över­fö­ring av varor som är undan­ta­gen från skat­te­plikt enligt 10 kap. 42 och 46 §§.

Bygg- och anlägg­nings­tjäns­ter

8 §   Vid till­han­da­hål­lande av bygg- och anlägg­nings­tjäns­ter och leve­rans av varor i sam­band med till­han­da­hål­lande av sådana tjäns­ter inträf­far den beskatt­nings­grun­dande hän­del­sen när fak­tura har utfär­dats. Om det inte har utfär­dats någon fak­tura när betal­ning tas emot eller om fak­tura inte har utfär­dats inom den tid som anges i 17 kap. 16 §, inträf­far den beskatt­nings­grun­dande hän­del­sen dock enligt 4 eller 7 §.

Till­fäl­ligt regi­stre­rad per­son­bil eller motor­cy­kel

9 §   Vid leve­rans av en per­son­bil eller motor­cy­kel som vid leve­ran­sen är till­fäl­ligt regi­stre­rad enligt 17 § första styc­ket 1 lagen (2019:370) om for­dons regi­stre­ring och använd­ning och leve­re­ras till en fysisk per­son som är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas på en plats utan­för EU och som avser att föra for­do­net till en plats utan­för EU, inträf­far den beskatt­nings­grun­dande hän­del­sen vid utgången av den sjätte måna­den efter den månad då for­do­net leve­re­ra­des.

Upp­lå­telse av avverk­nings­rätt

10 §   Vid upp­lå­telse av avverk­nings­rätt till skog i de fall som avses i 21 kap. 2 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) inträf­far den beskatt­nings­grun­dande hän­del­sen allt­ef­tersom betal­ningen tas emot av upp­lå­ta­ren.

Leve­ran­ser vid använd­ning av ett elektro­niskt gräns­snitt

11 §   Om en beskatt­nings­bar per­son anses ha för­vär­vat och leve­re­rat varor enligt 5 kap. 5 eller 6 §, inträf­far den beskatt­nings­grun­dande hän­del­sen för den leve­rans av varorna som görs av den beskatt­nings­bara per­so­nen när betal­ningen har god­känts. Det­samma gäl­ler för den leve­rans av varorna som görs till den beskatt­nings­bara per­so­nen.

Beskatt­nings­grun­dande hän­delse vid uni­ons­in­terna för­värv

12 §   Vid uni­ons­in­terna för­värv av varor inträf­far den beskatt­nings­grun­dande hän­del­sen när för­vär­vet sker. Tid­punk­ten för för­vär­vet mot­sva­rar den tid­punkt då leve­rans av lik­nande varor inom lan­det sker enligt 4 och 5 §§.

Beskatt­nings­grun­dande hän­delse vid import

13 §   Vid import inträf­far den beskatt­nings­grun­dande hän­del­sen vid den tid­punkt då tullskuld upp­kom­mer i Sve­rige enligt tul­lag­stift­ningen, eller skulle ha upp­kom­mit om varan hade varit belagd med tull.

I de fall som avses i 16 kap. 21 eller 22 § inträf­far den beskatt­nings­grun­dande hän­del­sen vid den tid­punkt då tullskuld upp­kom­mer, eller skulle ha upp­kom­mit om varan hade varit belagd med tull, i det andra EU-​lan­det.

Redo­vis­ning av utgå­ende skatt - huvud­reg­ler

14 §   Om inget annat föl­jer av 15-27 §§, ska utgå­ende skatt redo­vi­sas för den redo­vis­nings­pe­riod då
   1. den som enligt 16 kap. 5 § är betal­nings­skyl­dig för mer­vär­desskatt för en leve­rans av en vara eller ett till­han­da­hål­lande av en tjänst enligt god redo­vis­nings­sed har bok­fört eller borde ha bok­fört leve­ran­sen eller till­han­da­hål­lan­det,
   2. den som enligt 16 kap. 6, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15 eller 16 § är betal­nings­skyl­dig för mer­vär­desskatt för för­värv av en vara eller en tjänst enligt god redo­vis­nings­sed har bok­fört eller borde ha bok­fört för­vär­vet, eller
   3. den som anges i 1 eller 2 har tagit emot eller läm­nat förskotts-​​ eller a conto-​​betal­ning.

15 §   Om den som är betal­nings­skyl­dig för mer­vär­desskatt inte är bok­fö­rings­skyl­dig enligt bok­fö­rings­la­gen (1999:1078), ska den utgå­ende skat­ten redo­vi­sas för den redo­vis­nings­pe­riod då den beskatt­nings­grun­dande hän­del­sen har inträf­fat.

16 §   Den utgå­ende skat­ten får redo­vi­sas för den redo­vis­nings­pe­riod då betal­ning tas emot kon­tant eller på annat sätt kom­mer den som är betal­nings­skyl­dig för skat­ten till godo, om vär­det av den­nes sam­man­lagda årliga omsätt­ning här i lan­det nor­malt upp­går till högst 3 mil­jo­ner kro­nor. Den utgå­ende skat­ten för samt­liga ford­ringar som är obe­talda vid beskatt­nings­å­rets utgång ska dock all­tid redo­vi­sas för den redo­vis­nings­pe­riod då beskatt­nings­å­ret går ut.

Första styc­ket gäl­ler också för den som är betal­nings­skyl­dig för mer­vär­desskatt enligt 16 kap. 6, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15 eller 16 §.

Första och andra styc­kena gäl­ler dock inte
   1. före­tag som omfat­tas av lagen (1995:1559) om års­re­do­vis­ning i kre­di­tin­sti­tut och vär­de­pap­pers­bo­lag eller lagen (1995:1560) om års­re­do­vis­ning i för­säk­rings­fö­re­tag, eller
   2. finan­si­ella hol­ding­fö­re­tag som ska upp­rätta kon­cern­re­do­vis­ning enligt någon av de lagar som anges i 1.

17 §   Den som tilläm­par de all­männa bestäm­mel­serna i 14 § i fråga om redo­vis­ning av utgå­ende skatt kan inte övergå till att tillämpa bestäm­mel­serna i 16 § utan att först ansöka om detta hos Skat­te­ver­ket. Om det finns sär­skilda skäl ska Skat­te­ver­ket besluta om att utgå­ende skatt får redo­vi­sas enligt 16 §.

Redo­vis­ning av utgå­ende skatt - spe­ci­al­reg­ler

Över­lå­telse av enfunk­tions­voucher

18 §   Utgå­ende skatt för över­lå­telse av en enfunk­tions­voucher ska redo­vi­sas för den redo­vis­nings­pe­riod då vouchern har över­läm­nats eller betal­ning dess­förin­nan har tagits emot.

Första styc­ket gäl­ler inte om den som är betal­nings­skyl­dig för skat­ten redo­vi­sar utgå­ende skatt enligt 16 §.

För­be­håll om åter­ta­gan­de­rätt

19 §   Om den utgå­ende skat­ten för ford­ringar avser varor som den som är betal­nings­skyl­dig för skat­ten har sålt med för­be­håll om åter­ta­gan­de­rätt enligt lagen (1978:599) om avbe­tal­nings­köp mel­lan näringsid­kare m.fl., ska säl­ja­ren all­tid redo­visa den utgå­ende skat­ten för den redo­vis­nings­pe­riod då fak­tu­ran enligt god redo­vis­nings­sed har utfär­dats eller borde ha utfär­dats.

Kon­kurs

20 §   Om den som är betal­nings­skyl­dig för mer­vär­desskatt har för­satts i kon­kurs, ska denne redo­visa den utgå­ende skatt som hän­för sig till leve­rans, till­han­da­hål­lande, för­värv eller import vars beskatt­nings­grun­dande hän­delse har inträf­fat före kon­kurs­be­slu­tet för den redo­vis­nings­pe­riod då kon­kurs­be­slu­tet med­de­lats. Detta gäl­ler dock inte om den betal­nings­skyl­dige har varit skyl­dig att redo­visa skat­ten för en tidi­gare redo­vis­nings­pe­riod.

Om den utgå­ende skat­ten änd­ras efter kon­kurs­be­slu­tet till följd av ned­sätt­ning av pri­set, åter­ta­gande av en vara eller kund­för­lust, tilläm­pas 43-45 §§.

Över­lå­telse av verk­sam­het

21 §   Om den som är betal­nings­skyl­dig för mer­vär­desskatt har över­lå­tit sin verk­sam­het till någon annan, ska över­lå­ta­ren redo­visa utgå­ende skatt som hän­för sig till leve­rans, till­han­da­hål­lande, för­värv eller import vars beskatt­nings­grun­dande hän­delse har inträf­fat före över­ta­gan­det, för den redo­vis­nings­pe­riod då över­ta­gan­det har skett. Detta gäl­ler dock inte om den betal­nings­skyl­dige har varit skyl­dig att redo­visa skat­ten för en tidi­gare redo­vis­nings­pe­riod.

Om den utgå­ende skat­ten änd­ras efter över­ta­gan­det till följd av ned­sätt­ning av pri­set, åter­ta­gande av en vara eller kund­för­lust, tilläm­pas 43 och 44 §§.

Uttag av tjänst som till­han­da­hål­lits under flera redo­vis­nings­pe­ri­o­der

22 §   Vid uttag av en tjänst som har till­han­da­hål­lits under en tid som sträc­ker sig över mer än en redo­vis­nings­pe­riod ska det till varje redo­vis­nings­pe­riod hän­fö­ras den del av tjäns­ten som har till­han­da­hål­lits under peri­o­den, om inte annat fram­går av 23 eller 24 §.

Uttag av tjänst av den som bedri­ver bygg­nads­rö­relse

23 §   Om den som bedri­ver bygg­nads­rö­relse som avses i inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) genom uttag tar i anspråk en tjänst som till större delen avser ny-, till- eller ombygg­nad av en egen fas­tig­het eller en lägen­het som denne inne­har med hyres­rätt eller bostads­rätt, ska denne redo­visa sådan utgå­ende skatt som hän­för sig till utta­get senast för den redo­vis­nings­pe­riod då fas­tig­he­ten, lägen­he­ten eller den del av fas­tig­he­ten eller lägen­he­ten som utta­get avser har kun­nat tas i bruk.

Bygg- eller anlägg­nings­tjäns­ter eller leve­rans av varor i sam­band med sådana tjäns­ter

24 §   Vid till­han­da­hål­lande av bygg- eller anlägg­nings­tjäns­ter eller leve­rans av varor i sam­band med till­han­da­hål­lande av sådana tjäns­ter ska den utgå­ende skat­ten på till­han­da­hål­lan­det eller leve­ran­sen redo­vi­sas för den redo­vis­nings­pe­riod då fak­tura har utfär­dats. Om den som utför bygg- eller anlägg­nings­tjäns­ten har fått betal­ning i för­skott eller a conto utan fak­tura, ska redo­vis­ning ske för den redo­vis­nings­pe­riod då betal­ningen har tagits emot. Redo­vis­ning ska dock ske senast för den redo­vis­nings­pe­riod som omfat­tar den andra kalen­der­må­na­den efter den månad då tjäns­terna till­han­da­hål­lits eller varorna leve­re­rats.

Första styc­ket gäl­ler inte om skat­ten med tillämp­ning av 20 eller 21 § ska redo­vi­sas tidi­gare eller om redo­vis­ning sker enligt 16 §.

Uttag av tjänst genom använd­ning av per­son­bil eller motor­cy­kel

25 §   Om den som är betal­nings­skyl­dig för mer­vär­desskatt tar ut en tjänst enligt 5 kap. 31 § genom att själv använda eller låta någon annan använda en per­son­bil eller en motor­cy­kel, får redo­vis­ningen av den utgå­ende skat­ten för utta­get skju­tas upp till dess redo­vis­ning ska läm­nas för den sista redo­vis­nings­pe­ri­o­den under det kalen­derår då bilen eller motor­cy­keln använts.

Utgå­ende skatt hän­för­lig till uni­ons­in­terna för­värv

26 §   Utgå­ende skatt som hän­för sig till uni­ons­in­terna för­värv av varor ska redo­vi­sas för den redo­vis­nings­pe­riod då fak­tu­ran har utfär­dats. Den utgå­ende skat­ten ska dock redo­vi­sas senast för den redo­vis­nings­pe­riod som omfat­tar den fem­tonde dagen i den månad som föl­jer på den månad då den beskatt­nings­grun­dande hän­del­sen har inträf­fat enligt 12 §.

Utgå­ende skatt hän­för­lig till import

27 §   Utgå­ende skatt som hän­för sig till import av varor ska redo­vi­sas för den redo­vis­nings­pe­riod då Tull­ver­ket har ställt ut en tull­räk­ning eller ett tull­kvitto för impor­ten.

I de fall som avses i 16 kap. 21 eller 22 § ska utgå­ende skatt dock redo­vi­sas för den redo­vis­nings­pe­riod då den beskatt­nings­grun­dande hän­del­sen för impor­ten har inträf­fat.

Valuta vid redo­vis­ning av utgå­ende skatt

28 §   Om den utgå­ende skat­tens belopp enligt 17 kap. 29 § första styc­ket har angetts i flera valu­tor i en fak­tura, ska den som är betal­nings­skyl­dig för skat­ten vid redo­vis­ning av skat­ten utgå från det skat­te­be­lopp som angetts i svenska kro­nor eller, om den egna redo­vis­ningen är i euro, det skat­te­be­lopp som angetts i euro.

I 15 och 17 §§ lagen (2000:46) om omräk­nings­för­fa­rande vid beskatt­ning för före­tag som har sin redo­vis­ning i euro, m.m. finns reg­ler om omräk­ning från euro till svenska kro­nor. Dessa reg­ler ska tilläm­pas även av den som sak­nar eta­ble­ring inom lan­det och som har sin redo­vis­ning i euro.

Redo­vis­ning av leve­rans av varor och till­han­da­hål­lande av tjäns­ter

Leve­rans eller över­fö­ring av varor till ett annat EU-​land

29 §   Sådan leve­rans eller över­fö­ring av varor till ett annat EU-​land som undan­tas från skat­te­plikt enligt 10 kap. 42 eller 46 § ska redo­vi­sas för den redo­vis­nings­pe­riod då fak­tu­ran har utfär­dats. Om det inte har utfär­dats någon fak­tura vid den tid­punkt då den senast ska utfär­das enligt 17 kap. 17 §, ska leve­ran­sen eller över­fö­ringen dock redo­vi­sas för den redo­vis­nings­pe­riod då fak­tu­ran senast skulle ha utfär­dats.

Till­han­da­hål­lande av tjäns­ter som ska redo­vi­sas i peri­o­disk sam­man­ställ­ning

30 §   Till­han­da­hål­lande av tjäns­ter som ska tas upp i en peri­o­disk sam­man­ställ­ning enligt 35 kap. 2 § första styc­ket 2 skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244), ska redo­vi­sas för den redo­vis­nings­pe­riod då den beskatt­nings­grun­dande hän­del­sen inträf­far.

Redo­vis­ning av ingå­ende skatt - huvud­reg­ler

31 §   Om inget annat föl­jer av 32-41 §§ eller av 20 kap. 18 §, ska ingå­ende skatt dras av för den redo­vis­nings­pe­riod då
   1. den som för­vär­var en vara eller en tjänst enligt god redo­vis­nings­sed har bok­fört eller borde ha bok­fört för­vär­vet, eller
   2. den som för­vär­var en vara eller en tjänst har läm­nat förskotts-​​ eller a conto-​​betal­ning.

32 §   Om den som ska redo­visa ingå­ende skatt inte är bok­fö­rings­skyl­dig enligt bok­fö­rings­la­gen (1999:1078), ska den ingå­ende skat­ten redo­vi­sas för den redo­vis­nings­pe­riod då varan har leve­re­rats eller tjäns­ten har till­han­da­hål­lits till denne.

33 §   Den som redo­vi­sar utgå­ende skatt enligt 16 § ska dra av den ingå­ende skat­ten först för den redo­vis­nings­pe­riod då beskatt­nings­å­ret går ut eller då betal­ning dess­förin­nan har gjorts.

34 §   Ingå­ende skatt som hän­för sig till leve­ran­ser av varor eller till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter för vilka för­vär­va­ren är betal­nings­skyl­dig för mer­vär­desskatt enligt 16 kap. 6, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15 eller 16 § ska, om den utgå­ende skat­ten redo­vi­sas enligt 16 §, tas upp för den redo­vis­nings­pe­riod för vil­ken den utgå­ende skat­ten ska redo­vi­sas.

Redo­vis­ning av ingå­ende skatt - spe­ci­al­reg­ler

För­värv av en enfunk­tions­voucher

35 §   Ingå­ende skatt för för­värv av en enfunk­tions­voucher ska redo­vi­sas för den redo­vis­nings­pe­riod då vouchern har tagits emot eller betal­ning dess­förin­nan har gjorts.

Första styc­ket gäl­ler inte om den som ska redo­visa skat­ten redo­vi­sar utgå­ende skatt enligt 16 §.

För­be­håll från säl­ja­ren om åter­ta­gan­de­rätt

36 §   Om en vara har för­vär­vats genom kre­dit­köp med för­be­håll från säl­ja­ren om åter­ta­gan­de­rätt enligt lagen (1978:599) om avbe­tal­nings­köp mel­lan näringsid­kare m.fl., får den ingå­ende skat­ten all­tid dras av för den redo­vis­nings­pe­riod då en fak­tura tagits emot.

Bygg- eller anlägg­nings­tjäns­ter eller leve­rans av varor i sam­band med sådana tjäns­ter

37 §   Vid för­värv av sådana tjäns­ter och varor som avses i 24 § får den ingå­ende skat­ten dras av när redo­vis­ning ska ske enligt första styc­ket i den para­gra­fen.

Första styc­ket gäl­ler inte om redo­vis­ning sker enligt 16 §.

Kon­kurs

38 §   Den som har för­satts i kon­kurs ska senast för den redo­vis­nings­pe­riod då kon­kurs­be­slu­tet med­de­la­des göra avdrag för ingå­ende skatt som hän­för sig till för­värv, import eller förskotts-​​ eller a conto-​​betal­ning under tiden innan denne för­sat­tes i kon­kurs.

För­värv av avverk­nings­rätt

39 §   Vid ett för­värv av avverk­nings­rätt till skog ska, i de fall ersätt­ningen för avverk­nings­rät­ten ska beta­las under flera år, avdrag för ingå­ende skatt göras för den redo­vis­nings­pe­riod då betal­ning görs.

Ingå­ende skatt hän­för­lig till uni­ons­in­terna för­värv

40 §   Ingå­ende skatt som hän­för sig till uni­ons­in­terna för­värv av varor ska dras av för den redo­vis­nings­pe­riod då den utgå­ende skat­ten ska redo­vi­sas enligt 26 §.

Ingå­ende skatt hän­för­lig till import

41 §   Ingå­ende skatt som hän­för sig till import av varor ska dras av för den redo­vis­nings­pe­riod då utgå­ende skatt för den import som avdra­get avser ska redo­vi­sas.

Om den utgå­ende skat­ten inte ska redo­vi­sas till Skat­te­ver­ket, ska den ingå­ende skat­ten dras av för den redo­vis­nings­pe­riod då Tull­ver­ket har ställt ut tull­räk­ning eller tull­kvitto för impor­ten.

Valuta vid redo­vis­ning av ingå­ende skatt

42 §   Om skat­tens belopp enligt 17 kap. 29 § första styc­ket har angetts i flera valu­tor i en fak­tura, ska vid redo­vis­ningen av den ingå­ende skat­ten det skat­te­be­lopp använ­das som angetts i svenska kro­nor eller, om den egna redo­vis­ningen är i euro, det skat­te­be­lopp som angetts i euro. Om skat­te­be­lop­pet inte har angetts i svenska kro­nor eller, om den egna redo­vis­ningen är i euro, i euro, ska det skat­te­be­lopp använ­das som angetts i den valuta som fak­tu­ran är utställd i.

Om skat­te­be­lop­pet måste räk­nas om till svenska kro­nor ska omräk­ningen göras på det sätt som föl­jer av 8 kap. 21-23 §§.

Andra styc­ket gäl­ler även i de fall skat­te­be­lop­pet i fak­tu­ran bara angetts i en valuta.

Änd­ring av tidi­gare redo­vi­sad utgå­ende skatt

43 §   Om utgå­ende skatt har redo­vi­sats och beskatt­nings­un­der­la­get för den skat­ten där­ef­ter mins­kar på grund av ned­sätt­ning av pri­set, åter­ta­gande av en vara eller kund­för­lust enligt 8 kap. 14, 15 eller 16 §, får den som har redo­vi­sat skat­ten minska skat­ten med ett belopp som mot­sva­rar den del av den tidi­gare redo­vi­sade skat­ten som är hän­för­lig till änd­ringen. Om en kund­för­lust har med­fört en sådan minsk­ning av skat­ten och betal­ning där­ef­ter görs, ska det belopp med vil­ket skat­ten mins­kats redo­vi­sas på nytt i mot­sva­rande mån.

Om en ned­sätt­ning av pri­set gjorts, en vara åter­ta­gits eller en kund­för­lust upp­kom­mit efter det att någon har över­ta­git en verk­sam­het från den som redo­vi­sat den utgå­ende skat­ten, är det dock över­ta­ga­ren som får göra den i första styc­ket angivna minsk­ningen.

44 §   En minsk­ning av skat­ten enligt 43 § ska, om inte annat föl­jer av 45 § eller av andra styc­ket, göras för den redo­vis­nings­pe­riod då ned­sätt­ningen av pri­set, åter­ta­gan­det av varan eller kund­för­lus­ten enligt god redo­vis­nings­sed har bok­förts eller borde ha bok­förts.

Om den som ska minska skat­ten enligt 43 § redo­vi­sar utgå­ende skatt enligt 15 eller 16 §, ska minsk­ningen av skat­ten göras på det sätt som gäl­ler för den­nes redo­vis­ning av utgå­ende skatt, om inte annat föl­jer av 45 §.

45 §   Om den som har redo­vi­sat utgå­ende skatt för­sätts i kon­kurs innan en ned­sätt­ning av pri­set gjorts, en vara åter­ta­gits eller en kund­för­lust upp­kom­mit, ska en sådan minsk­ning av skat­ten som avses i 43 § göras för den redo­vis­nings­pe­riod då kon­kurs­be­slu­tet med­de­lats.

46 §   En minsk­ning av skat­ten enligt 43 § på grund av ned­sätt­ning av pri­set ska grun­das på en sådan hand­ling eller ett sådant med­de­lande som avses i 17 kap. 22 §.

47 §   Den som är betal­nings­skyl­dig för mer­vär­desskatt får på det sätt som gäl­ler för den­nes redo­vis­ning av utgå­ende skatt dra av ett belopp mot­sva­rande utgå­ende skatt som har redo­vi­sats i en dekla­ra­tion, om
   1. den redo­vi­sade skat­ten hän­för sig till sådana uni­ons­in­terna för­värv av varor som avses i 6 kap. 30 §, och
   2. för­vär­vet har varit före­mål för mer­vär­desskatt i ett annat EU-​land.

Änd­ring av tidi­gare redo­vi­sad ingå­ende skatt

48 §   Om den som har gjort avdrag för ingå­ende skatt där­ef­ter har tagit emot en sådan hand­ling eller ett sådant med­de­lande som avses i 17 kap. 22 § avse­ende denna skatt, ska den avdragna skat­ten åter­fö­ras med ett belopp som mot­sva­rar den del av den tidi­gare redo­vi­sade skat­ten som varit hän­för­lig till ned­sätt­ningen av pri­set. Avdra­get ska åter­fö­ras på det sätt som gäl­ler för den­nes redo­vis­ning av ingå­ende skatt.

I det fall en hand­ling eller ett med­de­lande som avses i 17 kap. 22 § avser en änd­ring enligt 50 § av fel­ak­tigt debi­te­rad mer­vär­desskatt ska hela det fel­ak­tiga skat­te­be­lop­pet åter­fö­ras enligt första styc­ket, om det inte redan skett.

Om den som har gjort avdrag för ingå­ende skatt har över­lå­tit sin verk­sam­het efter tid­punk­ten för avdra­get, ska det som sägs i första styc­ket om åter­fö­ring av den skat­ten gälla den som får till­go­do­göra sig den pris­ned­sätt­ning som för­an­le­der åter­fö­ringen.

Redo­vis­ning av fel­ak­tigt debi­te­rad mer­vär­desskatt

49 §   Den som är betal­nings­skyl­dig för mer­vär­desskatt ska även redo­visa fel­ak­tigt debi­te­rad mer­vär­desskatt på det sätt som gäl­ler för den­nes redo­vis­ning av utgå­ende skatt. Om det fel­ak­tiga skat­te­be­lop­pet i en fak­tura eller lik­nande hand­ling inte mot­sva­ras av någon leve­rans av vara eller till­han­da­hål­lande av tjänst, ska det redo­vi­sas för den period då fak­tu­ran eller hand­lingen har utfär­dats.

Av 26 kap. 7 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) fram­går hur den som inte är betal­nings­skyl­dig för mer­vär­desskatt ska redo­visa fel­ak­tigt debi­te­rad mer­vär­desskatt.

50 §   Om ett belopp som avses i 49 § första styc­ket har redo­vi­sats, ska belop­pet änd­ras om en sådan hand­ling eller ett sådant med­de­lande som avses i 17 kap. 22 § utfär­das. Änd­ringen ska göras för den redo­vis­nings­pe­riod då hand­lingen eller med­de­lan­det har utfär­dats.

Om det finns sär­skilda skäl ska Skat­te­ver­ket avstå från kra­vet enligt första styc­ket på en sådan hand­ling eller ett sådant med­de­lande som avses i 17 kap. 22 §.

Redo­vis­ning vid juste­ring av avdrag

51 §   Avdrag för ingå­ende skatt i de fall som avses i 12 kap. 28-31 §§ samt 15 kap. 3-24 och 27 §§ ska juste­ras för den första redo­vis­nings­pe­ri­o­den efter det beskatt­ningsår då använd­ningen änd­rats eller över­lå­telse skett, om inte annat föl­jer av 52 eller 53 §.

52 §   Vid över­lå­telse av en fas­tig­het ska över­lå­ta­ren justera avdrag för den andra redo­vis­nings­pe­ri­o­den efter den då över­lå­tel­sen skett. Om redo­vis­nings­pe­ri­o­den för mer­vär­desskatt är beskatt­ningsår, ska avdra­get i stäl­let juste­ras i enlig­het med 51 §.

53 §   Vid kon­kurs ska avdrag juste­ras för den redo­vis­nings­pe­riod då kon­kurs­be­slu­tet med­de­lats. Om kon­kurs­boet senare ska överta rät­tig­het och skyl­dig­het enligt 15 kap. 25 §, ska även änd­ringen av juste­rings­be­lop­pet göras i kon­kurs­gäl­de­nä­rens redo­vis­ning för den redo­vis­nings­pe­riod då kon­kurs­be­slu­tet med­de­la­des. De änd­ringar på grund av juste­ring som kon­kurs­boet ska göra genom över­ta­gan­det, ska göras i kon­kurs­bo­ets redo­vis­ning för de redo­vis­nings­pe­ri­o­der som anges i 51 och 52 §§.

54 §   När ett tidi­gare verk­ställt avdrag ska mins­kas, juste­ras det genom att skatt åter­förs i enlig­het med bestäm­mel­serna i 48 §. När ytter­li­gare avdrag för ingå­ende skatt får göras, juste­ras avdra­get genom att redo­vi­sad ingå­ende skatt för redo­vis­nings­pe­ri­o­den ökas.


8 kap. Beskatt­nings­un­der­lag

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om beräk­ning av beskatt­nings­un­der­lag. Ytter­li­gare bestäm­mel­ser om beräk­ning av beskatt­nings­un­der­lag finns i 19 kap. om sär­skild ord­ning för rese­by­råer och i 20 kap. om sär­skild ord­ning för begag­nade varor, konst­verk, sam­lar­fö­re­mål och antik­vi­te­ter.

Beskatt­nings­un­der­la­get vid leve­rans av varor, till­han­da­hål­lande av tjäns­ter och uni­ons­in­ternt för­värv av varor

Leve­rans av varor och till­han­da­hål­lande av tjäns­ter

2 §   Vid leve­rans av varor och till­han­da­hål­lande av tjäns­ter utgörs beskatt­nings­un­der­la­get av ersätt­ningen, om inte annat föl­jer av 17 eller 18 §.

Första styc­ket gäl­ler dock inte uttag av varor eller tjäns­ter eller över­fö­ring av varor till ett annat EU-​land.

Vad som avses med ersätt­ning

3 §   Med ersätt­ning avses i 2, 11, 17 och 18 §§ allt det som leve­ran­tö­ren eller till­han­da­hål­la­ren har fått eller ska få för varan eller tjäns­ten från för­vär­va­ren eller en tredje part, inbe­gri­pet sådana bidrag som är direkt kopp­lade till pri­set för varan eller tjäns­ten.

4 §   Vid leve­rans av varor eller till­han­da­hål­lande av tjäns­ter mot en fler­funk­tions­voucher ska den ersätt­ning som beta­las för vouchern anses som ersätt­ning enligt 2 §. Om det sak­nas infor­ma­tion om det belop­pet, ska det mone­tära värde som anges på fler­funk­tions­vouchern eller i till­hö­rande doku­men­ta­tion anses som ersätt­ning.

Uttag av varor

5 §   Vid uttag av varor utgörs beskatt­nings­un­der­la­get av varor­nas eller lik­nande varors inköps­pris eller, om ett sådant pris sak­nas, av själv­kost­nads­pri­set, vid tid­punk­ten för utta­get.

Uttag av tjäns­ter

6 §   Vid uttag av tjäns­ter utgörs beskatt­nings­un­der­la­get av kost­na­den vid tid­punk­ten för utta­get för att utföra eller på annat sätt till­han­da­hålla tjäns­terna, om inte annat föl­jer av 7, 8 eller 9 §. Med kost­nad för att utföra eller på annat sätt till­han­da­hålla tjäns­terna avses den del av de fasta och löpande kost­na­derna i rörel­sen som hör till tjäns­terna.

7 §   Vid uttag i form av använ­dande av per­son­bil för pri­vat ända­mål enligt 5 kap. 31 § utgörs beskatt­nings­un­der­la­get av det värde som enligt 2 kap. 10 a och 10 b §§ soci­al­av­giftsla­gen (2000:980) har bestämts i fråga om till­han­da­hål­lan­det av bil­för­må­ner åt anställda.

När det gäl­ler den beskatt­nings­bara per­so­nens eget nytt­jande får Skat­te­ver­ket efter ansö­kan bestämma beskatt­nings­un­der­la­get enligt de grun­der som anges i 2 kap. 10 a och 10 b §§ soci­al­av­giftsla­gen. Det­samma gäl­ler i fråga om delä­gare i han­dels­bo­lag.

8 §   Vid uttag av sådana tjäns­ter gäl­lande fas­tig­he­ter, hyres­rät­ter och bostads­rät­ter som avses i 5 kap. 32, 33 eller 34 § utgörs beskatt­nings­un­der­la­get av
   1. de ned­lagda kost­na­derna,
   2. beräk­nad ränta på kapi­tal, annat än lånat, som är ned­lagt i sådant varu­la­ger eller sådana andra till­gångar än omsätt­nings­till­gångar som används för tjäns­terna, och
   3. vär­det av arbete som per­son­li­gen utförts av de per­so­ner som avses i 5 kap. 32, 33 eller 34 §.

9 §   Vid uttag av sådana tjäns­ter gäl­lande fas­tig­he­ter, hyres­rät­ter och bostads­rät­ter som avses i 5 kap. 33 eller 34 § utgörs dock beskatt­nings­un­der­la­get av löne­kost­na­derna, inräk­nat skat­ter och avgif­ter som grun­das på dessa kost­na­der, om fas­tig­hets­ä­ga­ren i 5 kap. 33 § eller hyres­gäs­ten eller bostads­rätts­ha­va­ren i 5 kap. 34 § begär det.

Över­fö­ring av varor till ett annat EU-​land

10 §   Vid över­fö­ring av varor till ett annat EU-​land utgörs beskatt­nings­un­der­la­get av varor­nas eller lik­nande varors inköps­pris eller, om ett sådant pris sak­nas, av själv­kost­nads­pri­set, vid tid­punk­ten för över­fö­ringen av varorna.

Uni­ons­in­ternt för­värv av varor

11 §   Vid uni­ons­in­ternt för­värv av varor utgörs beskatt­nings­un­der­la­get av ersätt­ningen och punkt­skatt som för­vär­va­ren påförts i ett annat EU-​land, om inte annat föl­jer av 17 §.

Första styc­ket gäl­ler dock inte över­fö­ring av varor från ett annat EU-​land.

Över­fö­ring av varor från ett annat EU-​land

12 §   Vid över­fö­ring av varor från ett annat EU-​land utgörs beskatt­nings­un­der­la­get av varor­nas eller lik­nande varors inköps­pris eller, om ett sådant pris sak­nas, av själv­kost­nads­pri­set, vid tid­punk­ten för över­fö­ringen av varorna.

Vad som ska ingå i beskatt­nings­un­der­la­get

13 §   I beskatt­nings­un­der­la­get ska det ingå skat­ter och avgif­ter utom skatt enligt denna lag. I beskatt­nings­un­der­la­get ska det även ingå bikost­na­der som provisions-​​, emballage-​​, transport-​​ och för­säk­rings­kost­na­der som leve­ran­tö­ren eller till­han­da­hål­la­ren tar ut av för­vär­va­ren.

Vad som inte ska ingå i beskatt­nings­un­der­la­get

14 §   Föl­jande belopp ska inte ingå i beskatt­nings­un­der­la­get:
   1. pris­ned­sätt­ning på grund av betal­ning före för­fal­lo­da­gen,
   2. pris­ned­sätt­ning och rabatt till för­vär­va­ren som ges vid tid­punk­ten för leve­ran­sen av varorna eller till­han­da­hål­lan­det av tjäns­terna,
   3. pris­ned­sätt­ning som ges efter leve­ran­sen eller till­han­da­hål­lan­det om inte annat föl­jer av andra styc­ket.

I beskatt­nings­un­der­la­get ska det ingå belopp som avses i första styc­ket 3 om leve­ran­tö­ren eller till­han­da­hål­la­ren och för­vär­va­ren avta­lat om detta.

15 §   Om en vara åter­tas med stöd av för­be­håll om åter­ta­gan­de­rätt enligt kon­su­ment­kre­dit­la­gen (2010:1846) eller lagen (1978:599) om avbe­tal­nings­köp mel­lan näringsid­kare m.fl., får leve­ran­tö­ren minska beskatt­nings­un­der­la­get med vad denne vid avräk­ning med för­vär­va­ren till­go­do­räk­nar för­vär­va­ren för den åter­tagna varans värde. Denna rätt gäl­ler bara om leve­ran­tö­ren kan visa att den ingå­ende skatt som hän­för sig till för­vär­vet av varan inte till någon del varit avdrags­gill för för­vär­va­ren.

16 §   Om en för­lust upp­kom­mer på leve­ran­tö­rens eller till­han­da­hål­la­rens ford­ran som avser ersätt­ning för en vara eller en tjänst (kund­för­lust), får denne minska beskatt­nings­un­der­la­get med för­lus­ten.

Omvär­de­ring av beskatt­nings­un­der­la­get

17 §   I de fall som avses i 2 och 11 §§ utgörs beskatt­nings­un­der­la­get av mark­nads­vär­det respek­tive mark­nads­vär­det och punkt­skatt som för­vär­va­ren påförts i ett annat EU-​land, om
   1. ersätt­ningen är lägre än mark­nads­vär­det,
   2. mer­vär­dess­kat­ten inte är fullt avdrags­gill för för­vär­va­ren,
   3. leve­ran­tö­ren eller till­han­da­hål­la­ren och för­vär­va­ren är för­bundna med varandra, och
   4. den som är skyl­dig att betala mer­vär­dess­kat­ten inte kan göra san­no­likt att ersätt­ningen är mark­nads­mäs­sigt betingad.

18 §   I det fall som avses i 2 § utgörs beskatt­nings­un­der­la­get av mark­nads­vär­det, om
   1. ersätt­ningen är lägre än mark­nads­vär­det och avser en leve­rans av varor eller ett till­han­da­hål­lande av tjäns­ter som ska undan­tas från skat­te­plikt enligt 10 kap. 5, 6, 9, 11, 12, 15, 16, 17, 18, 27, 28, 29, 30, 32 eller 33 §, 34 § 2, 35 eller 37 §, eller är högre än mark­nads­vär­det,
   2. leve­ran­tö­ren eller till­han­da­hål­la­ren inte har full avdrags­rätt,
   3. leve­ran­tö­rens eller till­han­da­hål­la­rens avdrags­be­lopp med stöd av 13 kap. 29 § andra styc­ket om upp­del­ning efter skä­lig grund bestäms genom att den del av års­om­sätt­ningen som med­för avdrags­rätt sätts i rela­tion till den totala års­om­sätt­ningen,
   4. leve­ran­tö­ren eller till­han­da­hål­la­ren och för­vär­va­ren är för­bundna med varandra, och
   5. leve­ran­tö­ren eller till­han­da­hål­la­ren inte kan göra san­no­likt att ersätt­ningen är mark­nads­mäs­sigt betingad.

19 §   En leve­ran­tör eller en till­han­da­hål­lare och en för­vär­vare ska anses för­bundna med varandra enligt 17 och 18 §§, om det finns famil­je­band eller andra nära per­son­liga band, orga­ni­sa­to­riska band, ägan­de­rätts­liga band, finan­si­ella band, band på grund av med­lem­skap, band på grund av anställ­ning eller andra juri­diska band.

Som band på grund av anställ­ning ska även anses band mel­lan arbets­gi­vare och en arbets­ta­ga­res familj eller andra per­so­ner som står arbets­ta­ga­ren nära.

Upp­del­ning efter skä­lig grund

20 §   När leve­ran­ser av varor eller till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter bara del­vis ska bes­kat­tas och den delen av beskatt­nings­un­der­la­get inte kan fast­stäl­las, ska beskatt­nings­un­der­la­get bestäm­mas genom upp­del­ning efter skä­lig grund.

Första styc­ket tilläm­pas också i fråga om upp­del­ning av beskatt­nings­un­der­la­get när skatt enligt denna lag tas ut med olika pro­cent­sat­ser.

Omräk­ning av valuta

21 §   När upp­gif­ter till led­ning för beskatt­nings­un­der­la­get vid leve­rans av varor, till­han­da­hål­lande av tjäns­ter och uni­ons­in­ternt för­värv av varor uttrycks i en annan valuta än svenska kro­nor, ska omräk­ning göras till svenska kro­nor med använ­dande av
   1. den senaste genom­snitt­liga väx­el­kurs som har fast­ställts på den mest repre­sen­ta­tiva valu­ta­mark­na­den i Sve­rige när den beskatt­nings­grun­dande hän­del­sen inträf­far, eller
   2. den senaste väx­el­kurs som offent­lig­gjorts av Euro­pe­iska cen­tral­ban­ken när den beskatt­nings­grun­dande hän­del­sen inträf­far.

22 §   Omräk­ning enligt 21 § 2 mel­lan andra valu­tor än euro ska göras med använ­dande av väx­el­kur­sen i euro för varje valuta.

23 §   För beskatt­nings­bara per­so­ner som har sin redo­vis­ning i euro gäl­ler, i stäl­let för vad som anges i 21 §, föl­jande. När upp­gif­ter till led­ning för beskatt­nings­un­der­la­get uttrycks i en annan valuta än euro ska omräk­ning göras till euro. Omräk­ningen ska i övrigt göras på det sätt som föl­jer av 21 §.

I 15 och 17 §§ lagen (2000:46) om omräk­nings­för­fa­rande vid beskatt­ning för före­tag som har sin redo­vis­ning i euro, m.m. finns reg­ler om omräk­ning från euro till svenska kro­nor. Dessa reg­ler ska tilläm­pas även av den som sak­nar eta­ble­ring inom lan­det och som har sin redo­vis­ning i euro.

Beskatt­nings­un­der­la­get vid import av varor

24 §   Beskatt­nings­un­der­la­get vid import utgörs av varans värde för tull­än­da­mål, fast­ställt av Tull­ver­ket, enligt uni­ons­tull­ko­dexen.

25 §   I beskatt­nings­un­der­la­get ska det även ingå tull och andra stat­liga skat­ter eller avgif­ter, utom skatt enligt denna lag, som
   1. tas ut av Tull­ver­ket vid import, och
   2. inte redan ingår i varans värde.

26 §   I beskatt­nings­un­der­la­get ska det dess­utom ingå bikost­na­der som provisions-​​, emballage-​​, transport-​​ och för­säk­rings­kost­na­der som upp­kom­mer fram till första bestäm­mel­se­or­ten här i lan­det.

Om det när den beskatt­nings­grun­dande hän­del­sen inträf­far är känt att varan ska trans­por­te­ras till någon annan bestäm­mel­se­ort här i lan­det eller till någon bestäm­mel­se­ort i ett annat EU-​land, ska också bikost­na­derna fram till den orten ingå i beskatt­nings­un­der­la­get.

27 §   Med första bestäm­mel­se­ort i 26 § första styc­ket avses den ort som anges i en frakt­se­del eller annan trans­port­hand­ling avse­ende impor­ten till Sve­rige. Ska varan trans­por­te­ras till någon annan bestäm­mel­se­ort ska detta anses känt när den beskatt­nings­grun­dande hän­del­sen inträf­far, om en sådan annan ort anges på frakt­se­deln eller trans­port­hand­lingen.

Cent­ra­li­se­rad kla­re­ring

28 §   I de fall som avses i 16 kap. 21 eller 22 § ska varans värde för tull­än­da­mål i 24 § utgö­ras av det värde som fast­ställts av det andra EU-​lan­dets tull­myn­dig­het enligt uni­ons­tull­ko­dexen. Tull och avgif­ter i 25 § ska i dessa fall utgö­ras av tull och avgif­ter som tas ut av det andra EU- lan­dets tull­myn­dig­het eller av Tull­ver­ket.

Åter­im­port med använd­ning av tull­för­fa­ran­det pas­siv för­äd­ling

29 §   Vid åter­im­port av sådana varor som expor­te­rats tem­po­rärt med använd­ning av tull­för­fa­ran­det pas­siv för­äd­ling och bear­be­tats utan­för EU på något annat sätt än genom repa­ra­tion, ska beskatt­nings­un­der­la­get beräk­nas på det sätt som anges i 24, 25, 26 och 28 §§. Avdrag ska dock göras för beskatt­nings­un­der­la­get för mer­vär­desskatt som tidi­gare tagits ut i Sve­rige eller i ett annat EU-​land för de tem­po­rärt expor­te­rade varorna.

30 §   Bestäm­mel­serna i 29 § ska också gälla när sådant mate­rial som utgör uni­ons­va­ror expor­te­rats tem­po­rärt med använd­ning av tull­för­fa­ran­det pas­siv för­äd­ling och varor som helt eller del­vis till­ver­kats av detta mate­rial utan­för EU åter­im­por­te­ras.

Åter­im­port av varor som repa­re­rats utan­för EU

31 §   Om uni­ons­va­ror expor­te­rats för att repa­re­ras utan­för EU, ska beskatt­nings­un­der­la­get vid åter­im­port utgö­ras av ersätt­ningen för repa­ra­tio­nen samt tull och stat­liga skat­ter eller avgif­ter, utom skatt enligt denna lag, som tas ut med anled­ning av impor­ten.

Om den tidi­gare expor­ten av varorna har med­fört avdrag eller åter­be­tal­ning av mer­vär­desskatt eller om varorna annars inte har bli­vit belagda med mer­vär­desskatt på grund av den tidi­gare expor­ten, ingår även varor­nas värde vid expor­ten i beskatt­nings­un­der­la­get.


9 kap. Skat­te­sat­ser

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om tillämp­liga skat­te­sat­ser på leve­rans av varor, uni­ons­in­ternt för­värv av varor, till­han­da­hål­lande av tjäns­ter och import av varor.

Nor­mals­kat­te­sats - 25 pro­cent

2 §   Skatt enligt denna lag tas ut med 25 pro­cent av beskatt­nings­un­der­la­get om inte annat föl­jer av 3-18 §§.

Redu­ce­rad skat­te­sats - 12 pro­cent

Livs­me­del

3 §   Skatt tas ut med 12 pro­cent av beskatt­nings­un­der­la­get för leve­rans, uni­ons­in­ternt för­värv och import av sådana livs­me­del som avses i arti­kel 2 i EU:s livs­me­dels­för­ord­ning, med undan­tag för
   1. vat­ten som avses i arti­kel 6 i dricks­vat­ten­di­rek­ti­vet, och
   2. sprit­dryc­ker, vin och starköl.

Skatt ska dock tas ut med 12 pro­cent av beskatt­nings­un­der­la­get för leve­rans, uni­ons­in­ternt för­värv och import av vat­ten som tap­pats på flas­kor eller i behål­lare som är avsedda för för­sälj­ning.

Rums­ut­hyr­ning och upp­lå­telse av cam­ping­plat­ser

4 §   Skatt tas ut med 12 pro­cent av beskatt­nings­un­der­la­get för rums­ut­hyr­ning i hotell­rö­relse eller lik­nande verk­sam­het samt upp­lå­telse av cam­ping­plat­ser och mot­sva­rande i cam­ping­verk­sam­het.

Restaurang-​​ och cate­ring­tjäns­ter

5 §   Skatt tas ut med 12 pro­cent av beskatt­nings­un­der­la­get för restaurang-​​ och cate­ring­tjäns­ter, med undan­tag för den del av tjäns­ten som avser sprit­dryc­ker, vin och starköl.

Konst­verk, sam­lar­fö­re­mål och antik­vi­te­ter

6 §   Skatt tas ut med 12 pro­cent av beskatt­nings­un­der­la­get för
   1. leve­rans och uni­ons­in­ternt för­värv av sådana konst­verk som avses i 20 kap. 7 § och som inte omfat­tas av den sär­skilda ord­ningen för begag­nade varor, konst­verk, sam­lar­fö­re­mål och antik­vi­te­ter i 20 kap., och
   2. import av sådana konst­verk, sam­lar­fö­re­mål och antik­vi­te­ter som avses i 20 kap. 7-9 §§. Lag (2024:942).

Vissa repa­ra­tions­tjäns­ter

7 §   Skatt tas ut med 12 pro­cent av beskatt­nings­un­der­la­get för repa­ra­tio­ner av cyklar med tramp-​​ eller vevan­ord­ning, skor, läder­va­ror, klä­der och hus­hålls­linne.

Redu­ce­rad skat­te­sats - 6 pro­cent

Per­son­trans­port­tjäns­ter

8 §   Skatt tas ut med 6 pro­cent av beskatt­nings­un­der­la­get för per­son­trans­port­tjäns­ter, med undan­tag för sådan trans­port där rese­mo­men­tet är av under­ord­nad bety­delse.

Böc­ker, tid­ningar och lik­nande pro­duk­ter

9 §   Skatt tas ut med 6 pro­cent av beskatt­nings­un­der­la­get för leve­rans, uni­ons­in­ternt för­värv och import av
   1. böc­ker, bro­schy­rer, häf­ten och lik­nande als­ter, även i form av enstaka blad,
   2. tid­ningar och tid­skrif­ter,
   3. bil­der­böc­ker, rit­böc­ker och mål­ar­böc­ker för barn,
   4. musik­no­ter, och
   5. kar­tor, inbe­gri­pet atla­ser, vägg­kar­tor och topo­gra­fiska kar­tor.

Första styc­ket gäl­ler under för­ut­sätt­ning att annat inte föl­jer av 10 kap. 20 och 21 §§ och under för­ut­sätt­ning att varorna inte helt eller huvud­sak­li­gen är ägnade åt reklam.

Pro­gram och kata­lo­ger

10 §   Skatt tas ut med 6 pro­cent av beskatt­nings­un­der­la­get för
   1. leve­rans, uni­ons­in­ternt för­värv och import av pro­gram och kata­lo­ger för verk­sam­het som avses i 14, 15 eller 18 §, och
   2. annan leve­rans än för egen verk­sam­het, uni­ons­in­ternt för­värv och import av pro­gram och kata­lo­ger för verk­sam­het som avses i 10 kap. 25 §.

Första styc­ket gäl­ler under för­ut­sätt­ning att pro­gram­men och kata­lo­gerna inte helt eller huvud­sak­li­gen är ägnade åt reklam.

Radi­o­tid­ningar, kas­set­tid­ningar och kas­set­ter

11 §   Skatt tas ut med 6 pro­cent av beskatt­nings­un­der­la­get för
   1. till­han­da­hål­lande av radi­o­tid­ningar om inte annat föl­jer av 10 kap. 24 §,
   2. leve­rans, uni­ons­in­ternt för­värv och import av kas­set­tid­ningar, om inte annat föl­jer av 10 kap. 24 §, och
   3. leve­rans, uni­ons­in­ternt för­värv och import av kas­set­ter eller något annat tek­niskt medium som åter­ger en upp­läs­ning av inne­hål­let i en vara som omfat­tas av 9 §.

Varor som gör skrift eller annan infor­ma­tion till­gäng­lig

12 §   Skatt tas ut med 6 pro­cent av beskatt­nings­un­der­la­get för leve­rans, uni­ons­in­ternt för­värv och import av varor som genom tec­ken­språk, punkt­skrift eller annan sådan sär­skild metod gör skrift eller annan infor­ma­tion till­gäng­lig sär­skilt för per­so­ner med läsned­sätt­ning, om inte annat föl­jer av 10 kap. 6 och 9 §§.

Pro­duk­ter som till­han­da­hålls på elektro­nisk väg

13 §   Skatt tas ut med 6 pro­cent av beskatt­nings­un­der­la­get för till­han­da­hål­lande på elektro­nisk väg av sådana pro­duk­ter som avses i 9-12 §§.

Första styc­ket gäl­ler inte pro­duk­ter som helt eller huvud­sak­li­gen är ägnade åt reklam och inte hel­ler pro­duk­ter som helt eller huvud­sak­li­gen består av rör­lig bild eller hör­bar musik.

Vissa till­trä­den och före­vis­ningar

14 §   Skatt tas ut med 6 pro­cent av beskatt­nings­un­der­la­get för
   1. till­träde till kon­ser­ter, cirkus-​​, teater-​​, opera-​​ eller balett­fö­re­ställ­ningar eller andra lik­nande före­ställ­ningar, och
   2. till­träde till och före­vis­ning av djur­par­ker och före­vis­ning av natur­om­rå­den utan­för tätort samt av natio­nal­par­ker, natur­re­ser­vat, natio­nal­stads­par­ker och Natura 2000-​områ­den.

Tjäns­ter i biblioteks-​​ och musei­verk­sam­het

15 §   Skatt tas ut med 6 pro­cent av beskatt­nings­un­der­la­get för tjäns­ter i biblioteks-​​ och musei­verk­sam­het som anges i 10 kap. 30 § 2 och 4 och som inte undan­tas från skat­te­plikt enligt samma para­graf.

Upp­lå­tel­ser och över­lå­tel­ser av vissa rät­tig­he­ter

16 §   Skatt tas ut med 6 pro­cent av beskatt­nings­un­der­la­get för upp­lå­telse eller över­lå­telse av rät­tig­he­ter som omfat­tas av 1, 4 eller 5 § lagen (1960:729) om upp­hovs­rätt till lit­te­rära och konst­när­liga verk.

Första styc­ket gäl­ler dock inte foto­gra­fier, rekla­mals­ter, system och pro­gram för auto­ma­tisk data­be­hand­ling eller film, video­gram eller annan lik­nande upp­tag­ning som avser infor­ma­tion.

17 §   Skatt tas ut med 6 pro­cent av beskatt­nings­un­der­la­get för upp­lå­telse eller över­lå­telse av rät­tig­het till ljud- eller bildupp­tag­ning av en utö­vande konst­närs fram­fö­rande av ett lit­te­rärt eller konst­när­ligt verk.

Tjäns­ter inom idrotts­om­rå­det

18 §   Skatt tas ut med 6 pro­cent av beskatt­nings­un­der­la­get för tjäns­ter inom idrotts­om­rå­det som anges i 10 kap. 28 § och som inte undan­tas från skat­te­plikt enligt 10 kap. 29 §.


10 kap. Gene­rell skat­te­plikt och undan­tag

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om gene­rell skat­te­plikt i 2 § och om undan­tag från skat­te­plikt som avser
   - post­om­rå­det (4 och 5 §§),
   - områ­det för sjuk­vård och tand­vård (6-13 §§),
   - områ­det för social omsorg (14 §),
   - utbild­nings­om­rå­det (15-18 §§),
   - tjäns­ter inom fri­stå­ende grup­per (19 §),
   - mass­me­di­e­om­rå­det (20-27 §§),
   - idrotts­om­rå­det (28 och 29 §§),
   - kul­tur­om­rå­det (30 och 31 §§),
   - för­säk­rings­om­rå­det (32 §),
   - områ­det för finan­si­ella tjäns­ter (33 §),
   - sed­lar, mynt, lot­te­rier, grav­sköt­sel och guld (34 §),
   - fas­tig­hets­om­rå­det (35 och 36 §§),
   - leve­rans av vissa till­gångar (37-39 §§),
   - sta­tens och kom­mu­ners uttag (40 och 41 §§),
   - uni­ons­in­terna trans­ak­tio­ner (42-52 §§),
   - import (53-63 §§),
   - export (64-67 §§),
   - tjäns­ter i sam­band med export eller import av varor (68 §),
   - far­tyg och luft­far­tyg (69-77 §§),
   - trans­ak­tio­ner som lik­ställs med export (78-94 §§),
   - för­med­lings­tjäns­ter som avser vissa undan­tagna trans­ak­tio­ner eller trans­ak­tio­ner gjorda utan­för EU (95 §),
   - export­bu­ti­ker (96 §), och
   - leve­rans till beskatt­nings­bara per­so­ner som använ­der ett elektro­niskt gräns­snitt (97 §).

Gene­rell skat­te­plikt

2 §   Leve­ran­ser av varor, till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter, uni­ons­in­terna för­värv av varor samt import av varor är skat­te­plik­tiga, om inget annat föl­jer av detta kapi­tel.

Bestäm­mel­ser om undan­tag i andra kapi­tel

3 §   Bestäm­mel­ser om undan­tag från skat­te­plikt finns även i
   - 11 kap. om undan­tag avse­ende varor i vissa lager,
   - 18 kap. om en sär­skild ord­ning för beskatt­nings­bara per­so­ner med liten års­om­sätt­ning,
   - 20 kap. om en sär­skild ord­ning för begag­nade varor, konst­verk, sam­lar­fö­re­mål och antik­vi­te­ter, och
   - 21 kap. om en sär­skild ord­ning för inve­ste­rings­guld.

Undan­tag inom post­om­rå­det

4 §   Från skat­te­plikt undan­tas
   1. till­han­da­hål­lan­den av post­tjäns­ter som ingår i den sam­hälls­om­fat­tande post­tjäns­ten enligt post­la­gen (2010:1045), till den del de till­han­da­hålls av någon som med stöd av samma lag är utsedd att till­han­da­hålla hela eller delar av denna tjänst, och
   2. leve­ran­ser av fri­mär­ken som sker till det nomi­nella vär­det, om fri­mär­kena är gil­tiga som betal­nings­me­del för post­tjäns­ter som avses i 1.

Till­han­da­hål­lan­den av post­tjäns­ter för vilka vill­ko­ren för­hand­lats indi­vi­du­ellt omfat­tas dock inte av undan­ta­get i första styc­ket 1.

5 §   Från skat­te­plikt undan­tas till­han­da­hål­lan­den av trans­port­tjäns­ter och till­hö­rande tjäns­ter i sam­band med dis­tri­bu­tion av brev eller paket, om tjäns­terna till­han­da­hålls mel­lan ett utländskt post­be­ford­rings­fö­re­tag och någon som är utsedd att till­han­da­hålla hela eller delar av den sam­hälls­om­fat­tande post­tjäns­ten enligt post­la­gen (2010:1045).

Undan­tag inom områ­det för sjuk­vård och tand­vård

Sjuk­vård och tand­vård

6 §   Från skat­te­plikt undan­tas till­han­da­hål­lan­den av sjuk­vård eller tand­vård.

7 §   Med sjuk­vård avses åtgär­der för att medi­cinskt före­bygga, utreda eller behandla sjuk­do­mar, kropps­fel och ska­dor samt mödra-​​ och för­loss­nings­vård, om åtgär­derna
   1. vid­tas vid sjuk­hus eller någon annan inrätt­ning som drivs av det all­männa eller, inom enskild verk­sam­het, vid inrätt­ningar för slu­ten vård, eller
   2. annars vid­tas av någon med sär­skild legi­ti­ma­tion att utöva yrke inom sjuk­vår­den.

Med sjuk­vård avses även sjuk­trans­por­ter som utförs med trans­port­me­del som är sär­skilt inrät­tade för sådana trans­por­ter.

Med sjuk­vård lik­ställs medi­cinskt betingad fot­vård.

8 §   Med tand­vård avses åtgär­der för att före­bygga, utreda eller behandla sjuk­do­mar, kropps­fel och ska­dor i mun­hå­lan.

9 §   Undan­ta­get i 6 § omfat­tar även
   1. till­han­da­hål­lan­den av andra tjäns­ter och leve­ran­ser av varor av den som till­han­da­hål­ler vår­den, och
   2. till­han­da­hål­lan­den av kon­trol­ler och ana­ly­ser av prov.

Första styc­ket gäl­ler under för­ut­sätt­ning att till­han­da­hål­lan­det eller leve­ran­sen görs som ett led i till­han­da­hål­lan­det av sjuk­vår­den eller tand­vår­den.

10 §   Skat­te­plikt gäl­ler dock för
   1. leve­ran­ser av glas­ö­gon eller andra syn­hjälp­me­del, även om leve­ran­sen görs som ett led i till­han­da­hål­lan­det av sjuk­vård,
   2. leve­ran­ser av varor av apo­te­kare eller recep­ta­rier, och
   3. till­han­da­hål­lan­den av vård av djur.

Den­tal­tek­niska pro­duk­ter

11 §   Från skat­te­plikt undan­tas leve­ran­ser av den­tal­tek­niska pro­duk­ter och till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter som avser sådana pro­duk­ter, om pro­duk­ten leve­re­ras eller tjäns­ten till­han­da­hålls av tand­lä­kare eller tand­tek­ni­ker.

Moders­mjölk, blod och organ

12 §   Från skat­te­plikt undan­tas leve­ran­ser av moders­mjölk, blod och organ från män­ni­skor.

Läke­me­del

13 §   Från skat­te­plikt undan­tas
   1. leve­ran­ser av läke­me­del till sjuk­hus,
   2. leve­ran­ser av läke­me­del som läm­nas ut enligt recept, eller
   3. läke­me­del som förs in i lan­det i anslut­ning till en sådan leve­rans eller utläm­ning som avses i 1 eller 2.

Undan­tag inom områ­det för social omsorg

14 §   Från skat­te­plikt undan­tas till­han­da­hål­lan­den av social omsorg. Undan­ta­get omfat­tar även till­han­da­hål­lan­den av andra tjäns­ter och leve­ran­ser av varor av den som till­han­da­hål­ler omsor­gen, om till­han­da­hål­lan­det eller leve­ran­sen görs som ett led i omsor­gen.

Med social omsorg avses offent­lig eller pri­vat verk­sam­het för barnom­sorg, äldre­omsorg, stöd eller ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade och annan jäm­för­lig social omsorg.

Undan­tag inom utbild­nings­om­rå­det

15 §   Från skat­te­plikt undan­tas till­han­da­hål­lan­den av grundskole-​​, gymnasieskole-​​ eller hög­sko­le­ut­bild­ning, om utbild­ningen anord­nas av det all­männa eller en av det all­männa för utbild­ningen erkänd utbild­nings­an­ord­nare.

16 §   Från skat­te­plikt undan­tas även till­han­da­hål­lan­den av utbild­ning som berät­ti­gar de stu­de­rande till
   1. stu­di­e­stöd enligt stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395),
   2. stats­bi­drag som admi­ni­stre­ras av Same­tinget för kor­tare stu­dier i alfa­be­ti­se­ring i samiska, eller
   3. stats­bi­drag som admi­ni­stre­ras av Spe­ci­al­pe­da­go­giska skol­myn­dig­he­ten för
      a) kor­tare stu­dier om funk­tions­hin­der,
      b) kor­tare stu­dier på grundskole-​​ eller gym­na­si­e­nivå som är sär­skilt anpas­sade för per­so­ner med funk­tions­hin­der, och
      c) stu­dier inom kom­mu­nal vux­en­ut­bild­ning som anpas­sad utbild­ning. Lag (2023:359).

17 §   Undan­ta­gen enligt 15 och 16 §§ omfat­tar också till­han­da­hål­lan­den av andra tjäns­ter och leve­ran­ser av varor, om till­han­da­hål­lan­det eller leve­ran­sen görs som ett led i utbild­ningen.

18 §   Från skat­te­plikt undan­tas till­han­da­hål­lan­den av upp­drags­ut­bild­ning, om utbild­ningen ingår i en av upp­drags­gi­va­ren bedri­ven egen utbild­ning enligt 15 eller 16 §.

Med upp­drags­ut­bild­ning avses utbild­ning som till­han­da­hålls av utbil­dare mot ersätt­ning från en upp­drags­gi­vare som själv utser de per­so­ner som ska utbil­das.

Undan­tag för tjäns­ter inom fri­stå­ende grup­per

19 §   Från skat­te­plikt undan­tas till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter inom fri­stå­ende grup­per av fysiska eller juri­diska per­so­ner, om
   1. grup­pens eller per­so­ner­nas verk­sam­het i övrigt antingen omfat­tas av undan­tag från skat­te­plikt eller är en sådan verk­sam­het för vil­ken de inte är en beskatt­nings­bar per­son,
   2. tjäns­terna är direkt nöd­vän­diga för att bedriva denna verk­sam­het, och
   3. ersätt­ningen för tjäns­terna exakt mot­sva­rar den fysiska eller juri­diska per­so­nens andel av de gemen­samma kost­na­derna för tjäns­ter­nas till­han­da­hål­lande.

Första styc­ket gäl­ler under för­ut­sätt­ning att undan­ta­get inte kan befa­ras vålla sned­vrid­ning av kon­kur­ren­sen.

Undan­tag inom mass­me­di­e­om­rå­det

20 §   Från skat­te­plikt undan­tas leve­ran­ser av peri­o­diska med­lems­blad och peri­o­diska per­so­nal­tid­ningar till utgi­va­ren, med­lem­mar eller anställda eller när en sådan pub­li­ka­tion delas ut gra­tis till någon. Även inför­sel av en sådan pub­li­ka­tion är undan­ta­gen från skat­te­plikt om pub­li­ka­tio­nen förs in till lan­det för att dis­tri­bue­ras på något av dessa sätt.

21 §   Från skat­te­plikt undan­tas leve­ran­ser och inför­sel av peri­o­diska orga­ni­sa­tions­tid­skrif­ter.

Med en orga­ni­sa­tions­tid­skrift avses en pub­li­ka­tion
   1. som inte är en all­män nyhets­tid­ning, ett med­lems­blad eller en per­so­nal­tid­ning, och
   2. som väsent­li­gen fram­står som ett organ för en eller flera sam­man­slut­ningar med det huvud­sak­liga syf­tet att verka för ett reli­giöst, nyk­ter­hets­främ­jande, poli­tiskt, mil­jö­vår­dande, idrotts­ligt eller för­svars­främ­jande ända­mål eller att före­träda med­lem­mar med funk­tions­hin­der.

22 §   Med sam­man­slut­ning med huvud­sak­ligt syfte att verka för ett idrotts­ligt ända­mål avses sam­man­slut­ningar som är anslutna till Sve­ri­ges riksid­rotts­för­bund eller Kor­pen Svenska Motions­id­rotts­för­bun­det eller som är repre­sen­te­rade i Sve­ri­ges olym­piska kom­mitté.

Med sam­man­slut­ning med huvud­sak­ligt syfte att verka för ett för­svars­främ­jande ända­mål avses sådan sam­man­slut­ning som enligt gäl­lande före­skrif­ter får stat­ligt stöd till sin verk­sam­het.

23 §   En pub­li­ka­tion som anges i 20 och 21 §§ anses som peri­o­disk bara om den enligt utgiv­nings­pla­nen utkom­mer med nor­malt minst fyra num­mer om året.

24 §   Undan­ta­gen i 20 och 21 §§ omfat­tar även till­han­da­hål­lan­den av radi­o­tid­ningar och leve­ran­ser av kas­set­tid­ningar.

25 §   Från skat­te­plikt undan­tas leve­ran­ser av pro­gram och kata­lo­ger för en egen verk­sam­het där trans­ak­tio­nerna inte med­för avdrags­rätt för ingå­ende skatt.

26 §   Från skat­te­plikt undan­tas till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter som
   1. avser infö­rande eller ackvi­si­tion av annon­ser i peri­o­diska med­lems­blad, per­so­nal­tid­ningar och orga­ni­sa­tions­tid­skrif­ter som anges i 20 och 21 §§, eller
   2. till­han­da­hålls en utgi­vare av sådana pub­li­ka­tio­ner som avses i 1 på upp­drag av denne, om tjäns­terna avser
      a) fram­ställ­ning av pub­li­ka­tio­nen, det vill säga mång­fal­di­gan­det eller de tek­niska tjäns­ter som krävs för mång­fal­di­gan­det av pub­li­ka­tio­nen, eller
      b) dis­tri­bu­tion av upp­la­gan eller någon annan åtgärd som natur­ligt hänger sam­man med fram­ställ­ningen.

Från skat­te­plikt undan­tas även till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter som avser infö­rande av annon­ser i sådana pub­li­ka­tio­ner som anges i 25 §.

27 §   Från skat­te­plikt undan­tas till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter i en verk­sam­het för pro­duk­tion och utsänd­ning av radio-​​ och tele­vi­sions­pro­gram, om verk­sam­he­ten huvud­sak­li­gen finan­sie­ras genom stats­an­slag.

Undan­tag inom idrotts­om­rå­det

28 §   Från skat­te­plikt undan­tas till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter vari­ge­nom någon ges till­träde till idrotts­ligt eve­ne­mang eller möj­lig­het att utöva idrotts­lig verk­sam­het.

Från skat­te­plikt undan­tas även till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter som har ome­del­bart sam­band med utö­van­det av den idrotts­liga verk­sam­he­ten, om dessa tjäns­ter till­han­da­hålls av den som till­han­da­hål­ler den idrotts­liga verk­sam­he­ten.

29 §   Undan­ta­gen inom idrotts­om­rå­det gäl­ler bara om tjäns­terna till­han­da­hålls av sta­ten eller en kom­mun eller av en för­e­ning i de fall verk­sam­he­ten inte anses som eko­no­misk enligt 4 kap. 6 §.

Undan­tag inom kul­tur­om­rå­det

30 §   Från skat­te­plikt undan­tas föl­jande till­han­da­hål­lan­den:
   1. en utö­vande konst­närs fram­fö­rande av ett sådant lit­te­rärt eller konst­när­ligt verk som omfat­tas av lagen (1960:729) om upp­hovs­rätt till lit­te­rära och konst­när­liga verk,
   2. till­han­da­hål­lan­den i bib­li­o­teks­verk­sam­het av böc­ker, tid­skrif­ter, tid­ningar, ljud- och bildupp­tag­ningar, repro­duk­tio­ner av bild­konst samt bib­li­o­gra­fiska upp­lys­ningar, om verk­sam­he­ten bedrivs av eller fort­lö­pande i mer än ringa omfatt­ning under­stöds av det all­männa,
   3. för­va­ring och till­han­da­hål­lande i arkiv­verk­sam­het av arkiv­hand­lingar och upp­gif­ter ur sådana hand­lingar, om verk­sam­he­ten bedrivs av eller fort­lö­pande i mer än ringa omfatt­ning under­stöds av det all­männa,
   4. anord­nande i musei­verk­sam­het av utställ­ningar för all­män­he­ten och till­han­da­hål­lande i musei­verk­sam­het av före­mål för utställ­ningar, om verk­sam­he­ten bedrivs av eller fort­lö­pande i mer än ringa omfatt­ning under­stöds av det all­männa,
   5. av det all­männa under­stödd folk­bild­nings­verk­sam­het som till­han­da­hålls av stu­di­e­för­bund, och
   6. kul­tur­bild­nings­verk­sam­het som bedrivs av en kom­mun.

31 §   Från skat­te­plikt undan­tas leve­ran­ser av sådana konst­verk som avses i 20 kap. 7 §, om
   1. leve­ran­sen görs av upp­hovs­man­nen eller den­nes dödsbo,
   2. konst­ver­ket vid leve­ran­sen ägs av upp­hovs­man­nen eller den­nes dödsbo, och
   3. beskatt­nings­un­der­la­gen för beskatt­nings­å­ret sam­man­lagt under­sti­ger 300 000 kro­nor.

På begä­ran av en upp­hovs­man eller den­nes dödsbo ska Skat­te­ver­ket besluta att leve­ran­ser av sådana konst­verk som omfat­tas av första styc­ket är skat­te­plik­tiga oav­sett beskatt­nings­un­der­la­gens stor­lek. Skat­te­ver­kets beslut ska då gälla för alla sådana leve­ran­ser till utgången av det andra året efter det år under vil­ket beslu­tet fat­ta­des.

Undan­tag inom för­säk­rings­om­rå­det

32 §   Från skat­te­plikt undan­tas till­han­da­hål­lan­den av försäkrings-​​ och åter­för­säk­rings­tjäns­ter, inbe­gri­pet tjäns­ter som till­han­da­hålls av för­säk­rings­mäk­lare eller andra för­med­lare av för­säk­ringar och som avser för­säk­ringar eller åter­för­säk­ringar.

Undan­tag inom områ­det för finan­si­ella tjäns­ter

33 §   Från skat­te­plikt undan­tas till­han­da­hål­lan­den av bank- och finan­sie­rings­tjäns­ter samt sådana till­han­da­hål­lan­den som utgör vär­de­pap­pers­han­del eller lik­nande verk­sam­het.

Med bank- och finan­sie­rings­tjäns­ter avses inte nota­ri­at­verk­sam­het, inkas­so­tjäns­ter, admi­nist­ra­tiva tjäns­ter avse­ende facto­ring eller uthyr­ning av för­va­rings­ut­rym­men.

Med vär­de­pap­pers­han­del avses
   1. till­han­da­hål­lan­den och för­med­ling av aktier, andra ande­lar och ford­ringar, oav­sett om de repre­sen­te­ras av vär­de­pap­per eller inte, och
   2. för­valt­ning av vär­de­pap­pers­fon­der enligt lagen (2004:46) om vär­de­pap­pers­fon­der och spe­ci­al­fon­der enligt lagen (2013:561) om för­val­tare av alter­na­tiva inve­ste­rings­fon­der.

Undan­tag som rör sed­lar, mynt, lot­te­rier, grav­sköt­sel och guld

34 §   Från skat­te­plikt undan­tas leve­ran­ser och till­han­da­hål­lan­den av föl­jande varor och tjäns­ter:
   1. sed­lar och mynt som är lag­ligt betal­nings­me­del, med undan­tag av sam­lar­fö­re­mål, det vill säga guld-, silver-​​ eller andra metall­mynt eller sed­lar som nor­malt inte används som lag­ligt betal­nings­me­del eller som är av numis­ma­tiskt intresse,
   2. lot­te­rier, inräk­nat vad­håll­ning och andra for­mer av spel,
   3. tjäns­ter som avser grav­öpp­ning eller grav­sköt­sel på all­män begrav­nings­plats när tjäns­ten till­han­da­hålls av huvud­man­nen för eller inne­ha­va­ren av begrav­nings­plat­sen, och
   4. guld som leve­re­ras till Sve­ri­ges riks­bank.

Undan­tag inom fas­tig­hets­om­rå­det

35 §   Från skat­te­plikt undan­tas leve­ran­ser av fas­tig­he­ter samt över­lå­telse och upp­lå­telse av arren­den, hyres­rät­ter, bostads­rät­ter, tomträt­ter, ser­vi­tuts­rät­ter och andra rät­tig­he­ter till fas­tig­he­ter.

Undan­ta­get för upp­lå­telse av nytt­jan­de­rät­ter till fas­tig­he­ter omfat­tar också under­ord­nade till­han­da­hål­lan­den, exem­pel­vis upp­lå­ta­rens till­han­da­hål­lande av gas, vat­ten, el, värme och nät­ut­rust­ning för mot­tag­ning av radio-​​ och tele­vi­sions­sänd­ningar, om till­han­da­hål­lan­det är en del av upp­lå­tel­sen av nytt­jan­de­rät­ten.

36 §   Skat­te­plikt gäl­ler dock för
   1. upp­lå­telse eller över­lå­telse av maski­ner och utrust­ning som har instal­le­rats var­ak­tigt,
   2. leve­ran­ser av väx­ande skog, odling och annan växt­lig­het utan sam­band med över­lå­telse av mar­ken,
   3. upp­lå­telse eller över­lå­telse av rätt till jord­bruks­ar­rende, avverk­nings­rätt och annan lik­nande rät­tig­het, rätt att ta jord, sten eller andra natur­pro­duk­ter samt rätt till jakt, fiske eller bete,
   4. rums­ut­hyr­ning i hotell­rö­relse eller lik­nande verk­sam­het samt upp­lå­telse av cam­ping­plat­ser och mot­sva­rande i cam­ping­verk­sam­het,
   5. upp­lå­telse av loka­ler och andra plat­ser för par­ke­ring, inklu­sive för­töj­ning och ank­ring, av trans­port­me­del,
   6. upp­lå­telse av för­va­rings­boxar,
   7. upp­lå­telse av utrym­men för reklam eller annon­se­ring på fas­tig­he­ter,
   8. upp­lå­telse av bygg­na­der eller mark för djur,
   9. upp­lå­telse av väg, bro eller tun­nel för tra­fik samt upp­lå­telse av spå­ran­lägg­ning för järn­vägs­tra­fik,
   10. kort­tidsupp­lå­telse av loka­ler och anlägg­ningar för idrotts­ut­öv­ning,
   11. upp­lå­telse av ter­mi­na­lan­lägg­ning för buss- och tåg­tra­fik till tra­fi­ko­pe­ra­tö­rer, och
   12. upp­lå­telse till en mobi­lo­pe­ra­tör av plats för utrust­ning på en mast eller lik­nande kon­struk­tion och till­hö­rande utrymme för tek­nisk utrust­ning som omfat­tas av upp­lå­tel­sen.

I 12 kap. finns bestäm­mel­ser om fri­vil­lig beskatt­ning för fas­tig­hets­ut­hyr­ning eller bostads­rättsupp­lå­telse.

Undan­tag för leve­rans av vissa till­gångar

37 §   Från skat­te­plikt undan­tas leve­ran­ser av andra till­gångar än omsätt­nings­till­gångar, om
   1. den beskatt­nings­bara per­son som leve­re­rar till­gången kan visa att den ingå­ende skat­ten inte till någon del har varit avdrags­gill vid för­vär­vet av till­gången eller vid mera bety­dande för­värv av varor eller tjäns­ter som till­förts till­gången, eller
   2. en över­fö­ring av till­gången från en verk­sam­hets­gren till en annan verk­sam­hets­gren enligt 5 kap. 10 § har med­fört uttags­be­skatt­ning.

Till­gångar som är avsedda att för­bru­kas i en verk­sam­het anses inte som omsätt­nings­till­gångar.

38 §   Skat­te­plikt gäl­ler dock för
   1. ett för­säk­rings­fö­re­tags leve­rans av till­gångar som över­ta­gits i sam­band med ska­de­re­gle­ring, och
   2. ett finan­sie­rings­fö­re­tags leve­rans av till­gångar som före­ta­get har åter­ta­git med stöd av ett av före­ta­get över­ta­get köpe­av­tal.

39 §   Skat­te­plikt gäl­ler också om
   1. den leve­rans genom vil­ken den beskatt­nings­bara per­so­nen för­vär­vat varan har undan­ta­gits från skat­te­plikt enligt 69, 70, 71 eller 73 §, eller
   2. det uni­ons­in­terna för­vär­vet eller impor­ten av varan inte har bes­kat­tats när varan förts in i Sve­rige, eftersom mot­sva­rande leve­rans inom lan­det skulle ha undan­ta­gits från skat­te­plikt enligt 69, 70, 71 eller 73 §.

Undan­tag för sta­tens och kom­mu­ners uttag

Sta­ten

40 §   Från skat­te­plikt undan­tas sta­tens uttag av sådana tjäns­ter avse­ende en fas­tig­het som avses i 5 kap. 33 och 34 §§ under för­ut­sätt­ning att tjäns­terna inte avser en sta­dig­va­rande bostad.

Kom­mu­ner

41 §   Från skat­te­plikt undan­tas en kom­muns uttag av varor och tjäns­ter för eget behov.

Skat­te­plikt gäl­ler dock för uttag av tjäns­ter avse­ende en sta­dig­va­rande bostad i de fall som avses i 5 kap. 33 och 34 §§ utom i fråga om sådana boen­de­for­mer som avses i 4 § lagen (2005:807) om ersätt­ning för viss mer­vär­desskatt för kom­mu­ner, regi­o­ner, kom­munal­för­bund och sam­ord­nings­för­bund.

Undan­tag för uni­ons­in­terna trans­ak­tio­ner

Undan­tag för leve­ran­ser till ett annat EU-​land

42 §   Från skat­te­plikt undan­tas leve­rans av varor som sänds eller trans­por­te­ras av säl­ja­ren eller för­vär­va­ren eller för någon­de­ras räk­ning från Sve­rige till ett annat EU-​land, om vill­ko­ren i 43, 44 eller 45 § är upp­fyllda.

43 §   Leve­rans av varor undan­tas från skat­te­plikt enligt 42 §, om
   1. för­vär­va­ren är en beskatt­nings­bar per­son eller en juri­disk per­son som inte är en beskatt­nings­bar per­son och age­rar i denna egen­skap i ett annat EU-​land,
   2. för­vär­va­ren har ett regi­stre­rings­num­mer för mer­vär­desskatt i ett annat EU-​land och har med­de­lat säl­ja­ren sitt regi­stre­rings­num­mer, och
   3. säl­ja­ren har full­gjort sin skyl­dig­het att lämna kor­rekta upp­gif­ter om leve­ran­sen i en peri­o­disk sam­man­ställ­ning enligt 35 kap. skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) eller kan för­klara på ett till­freds­stäl­lande sätt var­för så inte skett.

Undan­tag från skat­te­plikt enligt första styc­ket gäl­ler inte om annat föl­jer av 47 §.

44 §   Utö­ver de leve­ran­ser som avses i 43 § undan­tas leve­rans av punkt­skat­te­plik­tiga varor från skat­te­plikt enligt 42 §, om
   1. för­vär­va­ren är
      a) en beskatt­nings­bar per­son som enbart utför sådana leve­ran­ser av varor eller till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter som var­ken med­för rätt till avdrag eller rätt till åter­be­tal­ning mot­sva­rande den i 14 kap. 7-9 §§ eller 36 och 37 §§,
      b) en juri­disk per­son som inte är en beskatt­nings­bar per­son, eller
      c) en beskatt­nings­bar per­son som gör för­vär­vet för sin jordbruks-​​, skogsbruks-​​ eller fis­ke­verk­sam­het som omfat­tas av scha­blon­be­skatt­ning enligt bestäm­mel­serna i 2 kap. i avdel­ning XII i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet,
   2. det sam­man­lagda belop­pet för för­vär­va­rens uni­ons­in­terna för­värv av andra varor än punkt­skat­te­plik­tiga varor i det EU- land där för­vär­vet görs, var­ken under kalen­derå­ret eller det när­mast före­gå­ende kalen­derå­ret över­sti­ger det belopp som lan­det har fast­ställt enligt arti­kel 3.2 i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet, och
   3. för­vär­va­ren inte hel­ler har utnytt­jat en möj­lig­het att låta sina för­värv bli före­mål för mer­vär­desskatt i det EU-​land som avses i 2.

Undan­tag från skat­te­plikt enligt första styc­ket gäl­ler bara om för­sänd­ningen eller trans­por­ten utförs i enlig­het med ett sådant upp­skovs­för­fa­rande som avses i 1 kap. 20 § och 4 a kap. 1-8 §§ lagen (1994:1776) om skatt på energi, 1 kap. 11 § och 4 kap. 2-10 §§ lagen (2022:155) om tobaks­skatt, eller 1 kap. 12 § och 4 kap. 2-11 §§ lagen (2022:156) om alko­holskatt.

45 §   Utö­ver de leve­ran­ser som avses i 43 § undan­tas leve­rans av nya trans­port­me­del från skat­te­plikt enligt 42 §, om för­vär­va­ren är
   1. en sådan per­son som avses i 44 § första styc­ket, eller
   2. en annan per­son som inte är en beskatt­nings­bar per­son.

46 §   Från skat­te­plikt undan­tas en sådan över­fö­ring från Sve­rige till ett annat EU-​land som enligt 5 kap. 12 § lik­ställs med en leve­rans av varor mot ersätt­ning under för­ut­sätt­ning att leve­ran­sen skulle ha omfat­tats av undan­tag från skat­te­plikt enligt 42 § om den hade gjorts till en annan beskatt­nings­bar per­son.

47 §   Om för­vär­va­ren är en beskatt­nings­bar per­son som sak­nar rätt till avdrag eller rätt till åter­be­tal­ning mot­sva­rande den i 14 kap. 7-9 §§ eller 36 och 37 §§ eller är en juri­disk per­son som inte är en beskatt­nings­bar per­son, gäl­ler undan­ta­get i 43 § bara om
   1. det sam­man­lagda belop­pet för för­vär­va­rens uni­ons­in­terna för­värv i det EU-​land där för­vär­vet görs, under kalen­derå­ret eller det när­mast före­gå­ende kalen­derå­ret, över­sti­ger det belopp som lan­det har fast­ställt enligt arti­kel 3.2 i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet, eller
   2. för­vär­va­ren har utnytt­jat en möj­lig­het att låta sina för­värv bli före­mål för mer­vär­desskatt i det EU-​land som avses i 1.

Det­samma gäl­ler om för­vär­va­ren är en beskatt­nings­bar per­son vars för­värv avser en jordbruks-​​, skogsbruks-​​ eller fis­ke­verk­sam­het som omfat­tas av scha­blon­be­skatt­ning enligt bestäm­mel­serna i 2 kap. i avdel­ning XII i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet.

Första och andra styc­kena gäl­ler inte leve­ran­ser av punkt­skat­te­plik­tiga varor eller nya trans­port­me­del.

48 §   Undan­ta­gen från skat­te­plikt i 42 och 46 §§ gäl­ler inte en sådan leve­rans av varor som omfat­tas av vinst­mar­gi­nal­be­skatt­ning enligt 20 kap.

Undan­ta­get från skat­te­plikt i 42 § gäl­ler inte hel­ler vid leve­ran­ser som avses i 43 och 44 §§ om leve­ran­sen av varorna undan­tas från skat­te­plikt enligt den sär­skilda ord­ningen för beskatt­nings­bara per­so­ner med liten års­om­sätt­ning i 18 kap.

Undan­tag för uni­ons­in­terna för­värv

49 §   Från skat­te­plikt undan­tas uni­ons­in­terna för­värv av varor om mot­sva­rande leve­rans av varor inom lan­det skulle ha varit undan­ta­gen från skat­te­plikt enligt denna lag.

50 §   Från skat­te­plikt undan­tas uni­ons­in­terna för­värv av varor om för­vär­vet görs av en beskatt­nings­bar per­son som inte är eta­ble­rad inom lan­det och som vid en mot­sva­rande leve­rans inom lan­det skulle haft rätt till åter­be­tal­ning enligt 14 kap. 7-9 §§ eller 36 och 37 §§ av hela skat­ten med anled­ning av för­vär­vet.

51 §   Från skat­te­plikt undan­tas uni­ons­in­terna för­värv av varor, om
   1. för­vär­vet görs av en beskatt­nings­bar per­son som inte är eta­ble­rad inom lan­det,
   2. den beskatt­nings­bara per­so­nen är regi­stre­rad för mer­vär­desskatt i ett annat EU-​land,
   3. för­vär­vet görs för en efter­föl­jande leve­rans av varorna här i lan­det,
   4. varorna sänds eller trans­por­te­ras direkt till Sve­rige från ett annat EU-​land än det där den beskatt­nings­bara per­so­nen är regi­stre­rad för mer­vär­desskatt, och
   5. mot­ta­ga­ren av den efter­föl­jande leve­ran­sen är en annan beskatt­nings­bar per­son eller en juri­disk per­son som inte är en beskatt­nings­bar per­son, som
      a) är regi­stre­rad för mer­vär­desskatt här i lan­det, och
      b) är skyl­dig att betala mer­vär­desskatt för leve­ran­sen enligt 16 kap. 10 §.

Undan­tag för trans­port­tjäns­ter - Azo­rerna och Madeira

52 §   Från skat­te­plikt undan­tas till­han­da­hål­lande av tjäns­ter som avser varu­trans­por­ter till eller från Azo­rerna eller Madeira eller mel­lan dessa öar.

Undan­tag för import

53 §   Från skat­te­plikt undan­tas import av varor om mot­sva­rande leve­rans av varor inom lan­det skulle ha varit undan­ta­gen från skat­te­plikt enligt denna lag.

54 §   Från skat­te­plikt undan­tas sådan import av varor som med­för fri­het från skatt enligt lagen (1994:1551) om fri­het från skatt vid import, m.m.

Import med efter­föl­jande leve­rans

55 §   Från skat­te­plikt undan­tas import av varor, om
   1. impor­ten följs av en leve­rans av varorna till ett annat EU- land, och
   2. leve­ran­sen är undan­ta­gen från skat­te­plikt enligt 42, 46 eller 84 §.

56 §   Om det är fråga om sådana leve­ran­ser av varor som avses i 43 eller 46 § och leve­ran­sen som föl­jer där­för undan­tas från skat­te­plikt, gäl­ler undan­ta­get från skat­te­plikt i 55 § bara om impor­tö­ren har
   1. angett sitt regi­stre­rings­num­mer för mer­vär­desskatt i Sve­rige,
   2. angett sitt regi­stre­rings­num­mer för mer­vär­desskatt i det EU-​land dit varan över­förs eller det regi­stre­rings­num­mer för mer­vär­desskatt som den kund till vil­ken varorna leve­re­ras har i ett annat EU-​land än Sve­rige, och
   3. läm­nat bevis­ning till Tull­ver­ket om att varan är avsedd att sän­das eller trans­por­te­ras till ett annat EU-​land.

Regi­stre­rings­num­ren i första styc­ket 1 och 2 ska anges vid den tid­punkt då den beskatt­nings­grun­dande hän­del­sen inträf­far för impor­ten enligt 7 kap. 13 §.

Första styc­ket 3 gäl­ler bara om Tull­ver­ket begär sådan bevis­ning. Bevis­ningen ska i sådana fall ha inkom­mit till Tull­ver­ket innan varan över­går till fri omsätt­ning.

Import av el, gas, värme och kyla

57 §   Från skat­te­plikt undan­tas import av
   1. el,
   2. gas som
      a) trans­por­te­ras genom ett natur­gas­sy­stem eller genom ett gas­nät som är anslu­tet till ett sådant system, eller
      b) förs över från ett far­tyg som trans­por­te­rar gas till ett natur­gas­sy­stem eller till ett rör­led­nings­nät upp­ströms, och
   3. värme eller kyla genom ett nät för värme eller kyla.

Import som görs av en per­son med iden­ti­fi­e­rings­num­mer

58 §   Från skat­te­plikt undan­tas import av varor som görs av en beskatt­nings­bar per­son eller en repre­sen­tant som har ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut och iden­ti­fi­e­rings­num­mer enligt
   1. 22 kap. 15 och 25 §§, eller
   2. mot­sva­rande bestäm­mel­ser i ett annat EU-​land.

Första styc­ket gäl­ler bara om iden­ti­fi­e­rings­num­ret har till­han­da­hål­lits Tull­ver­ket senast i sam­band med att tull­de­kla­ra­tio­nen läm­nas in.

Import som görs av EU eller EU-​organ

59 §   Från skat­te­plikt undan­tas sådan import av varor som görs av ett kon­tor eller anlägg­ning i Sve­rige som till­hör
   - Euro­pe­iska uni­o­nen,
   - Euro­pe­iska ato­me­ner­gi­ge­men­ska­pen,
   - Euro­pe­iska cen­tral­ban­ken,
   - Euro­pe­iska inve­ste­rings­ban­ken, eller
   - ett organ som har inrät­tats av uni­o­nen eller ato­me­ner­gi­ge­men­ska­pen och för vil­ket pro­to­kol­let (nr 7) om Euro­pe­iska uni­o­nens immu­ni­tet och pri­vi­le­gier gäl­ler.

Första styc­ket gäl­ler bara i den omfatt­ning undan­ta­get inte leder till att kon­kur­ren­sen sned­vrids.

60 §   Från skat­te­plikt undan­tas sådan import av varor som görs av Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen eller en byrå eller ett organ som har inrät­tats enligt uni­ons­rät­ten, om
   1. Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen, byrån eller orga­net impor­te­rar varorna för att utföra upp­gif­ter som har till­de­lats enligt uni­ons­rät­ten i syfte att han­tera covid-​​19-​pandemin, och
   2. varorna inte säljs vidare direkt eller vid en senare tid­punkt.

Om vill­ko­ren för undan­ta­get upp­hör att vara upp­fyllda ska Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen eller den byrå eller det organ som har gjort impor­ten under­rätta Skat­te­ver­ket i de fall som avses i 2 kap. 2 § tul­la­gen (2016:253), eller i andra fall Tull­ver­ket. Impor­ten av varorna ska då vara före­mål för mer­vär­desskatt på de vill­kor som gällde vid den tid­punkt då vill­ko­ren upp­hörde att vara upp­fyllda.

Import som görs av väp­nade styr­kor som till­hör ett annat EU- land

61 §   Från skat­te­plikt undan­tas sådan import av varor som görs av väp­nade styr­kor som till­hör ett annat EU-​land om varorna ska använ­das av dessa styr­kor eller av den civil­per­so­nal som föl­jer med dem, eller använ­das för för­sörj­ning av deras mäs­sar eller mar­ke­ten­te­rier, när dessa styr­kor del­tar i en för­svars­in­sats för att genom­föra en uni­ons­verk­sam­het inom ramen för den gemen­samma säkerhets-​​ och för­svars­po­li­ti­ken.

Import som görs av väp­nade styr­kor som till­hör part i Nato

61 a §   Från skat­te­plikt undan­tas sådan import av varor som görs av väp­nade styr­kor som till­hör Ame­ri­kas för­enta sta­ter om varorna ska använ­das av dessa styr­kor, den civil­per­so­nal som föl­jer med dem, eller styr­kor­nas mäs­sar, mar­ke­ten­te­rier eller lik­nande mili­tära ser­vice­verk­sam­he­ter.

Från skat­te­plikt undan­tas även import som görs av med­lem­marna av dessa styr­kor, inklu­sive civil­per­so­nal, eller deras anhö­riga, om varorna ska använ­das för pri­vat bruk.

Undan­ta­gen från skat­te­plikt gäl­ler bara i den omfatt­ning som fram­går av avta­let den 5 decem­ber 2023 mel­lan Sve­rige och Ame­ri­kas för­enta sta­ter om för­svars­sam­ar­bete. Lag (2024:556).

61 b §   Från skat­te­plikt undan­tas sådan import av varor som inte omfat­tas av 61 a § och som görs av väp­nade styr­kor som till­hör en annan stat som är part i Nato om varorna ska använ­das av dessa styr­kor eller av den civil­per­so­nal som föl­jer med dem, eller använ­das för för­sörj­ning av deras mäs­sar eller mar­ke­ten­te­rier, när dessa styr­kor del­tar i de gemen­samma för­svars­an­sträng­ning­arna. Lag (2024:556).

Import av varor för för­sälj­ning i export­bu­tik

62 §   Från skat­te­plikt undan­tas import av varor av de slag som avses i 4 § andra styc­ket lagen (1999:445) om export­bu­ti­ker, om varorna är avsedda för för­sälj­ning i en sådan butik.

Tjäns­ter som ingår i beskatt­nings­un­der­la­get för import

63 §   Om ersätt­ningen för en till­han­da­hål­len tjänst är en sådan bikost­nad som enligt 8 kap. 26 § ska ingå i beskatt­nings­un­der­la­get för import, är till­han­da­hål­lan­det av tjäns­ten undan­ta­get från skat­te­plikt.

Det­samma gäl­ler om en sådan bikost­nad ska ingå i beskatt­nings­un­der­la­get vid inför­sel till ett annat EU-​land i enlig­het med det lan­dets tillämp­ning av arti­kel 86.1 b i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet.

Undan­tag för export

Varor som leve­re­ras eller förs ut direkt till en plats utan­för EU

64 §   Från skat­te­plikt undan­tas leve­rans av varor, om
   1. säl­ja­ren leve­re­rar varan till en plats utan­för EU,
   2. direkt utför­sel av varan till en plats utan­för EU ombe­sörjs av en spe­di­tör eller frakt­fö­rare, eller
   3. en beskatt­nings­bar per­son som inte är eta­ble­rad inom lan­det för­vär­var varan för sin verk­sam­het i utlan­det och häm­tar den för att direkt föra ut den till en plats utan­för EU.

För­vär­va­ren är en fysisk per­son utan­för EU

65 §   Från skat­te­plikt undan­tas leve­rans av varor, om
   1. varan leve­re­ras här i lan­det till en fysisk per­son som är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas på en plats utan­för EU,
   2. ersätt­ningen upp­går till minst 200 kro­nor, och
   3. säl­ja­ren kan visa att för­vär­va­ren har med­fört varan vid resa till en plats utan­för EU före utgången av tredje måna­den efter den månad då leve­ran­sen av varan gjor­des.

Vid leve­rans av en vara inom lan­det till en fysisk per­son som är bosatt i Norge eller på Åland är dock leve­ran­sen undan­ta­gen från skat­te­plikt bara om
   1. leve­ran­sen avser en vara eller en grupp av varor som nor­malt utgör en hel­het och ersätt­ningen upp­går till minst 1 000 kro­nor efter avdrag för skatt enligt denna lag som hän­för sig till ersätt­ningen, och
   2. säl­ja­ren kan visa att för­vär­va­ren i nära anslut­ning till leve­ran­sen fört in varan eller varorna till Norge eller till Åland och enligt tull­räk­ning eller lik­nande hand­ling beta­lat skatt mot­sva­rande skatt enligt denna lag.

Till­fäl­ligt regi­stre­rad per­son­bil eller motor­cy­kel

66 §   Från skat­te­plikt undan­tas leve­rans av en sådan per­son­bil eller motor­cy­kel som vid leve­ran­sen är till­fäl­ligt regi­stre­rad enligt 17 § första styc­ket 1 lagen (2019:370) om for­dons regi­stre­ring och använd­ning, under för­ut­sätt­ning att
   1. for­do­net leve­re­ras till en fysisk per­son som är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas på en plats utan­för EU, och
   2. säl­ja­ren kan visa att for­do­net var­ak­tigt förts till en plats utan­för EU före utgången av den sjätte måna­den efter den månad då for­do­net leve­re­ra­des.

Tjäns­ter - arbete på lös egen­dom

67 §   Från skat­te­plikt undan­tas till­han­da­hål­lande av tjäns­ter som består av arbete på lös egen­dom, om
   1. egen­do­men för­vär­vats eller impor­te­rats för att genomgå sådant arbete inom EU, och
   2. egen­do­men efter det att arbe­tet utförts trans­por­te­ras ut ur EU
      a) av den som till­han­da­hål­ler tjäns­terna,
      b) av för­vär­va­ren om denne inte är eta­ble­rad inom lan­det, eller
      c) för någon­de­ras räk­ning.

Tjäns­ter i sam­band med export eller import av varor

68 §   Från skat­te­plikt undan­tas till­han­da­hål­lande av last­ning, loss­ning, trans­port och andra tjäns­ter i direkt sam­band med
   1. export av varor från Sve­rige eller ett annat EU-​land, och
   2. import av varor
      a) som omfat­tas av undan­ta­get från skat­te­plikt i 11 kap. 4 §,
      b) som omfat­tas av 6 kap. 67 §, eller
      c) som förs in till ett annat EU-​land om inför­seln av varorna omfat­tas av det lan­dets tillämp­ning av arti­kel 61 eller 157.1 a i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet.

Undan­tag för far­tyg och luft­far­tyg

Leve­rans av far­tyg eller luft­far­tyg

69 §   Från skat­te­plikt undan­tas leve­rans av
   1. far­tyg som används på öppna havet och trans­por­te­rar pas­sa­ge­rare mot betal­ning eller används för handels-​​, industri-​​ eller fis­ke­verk­sam­het,
   2. far­tyg som används för sjö­r­ädd­ning eller assi­stans eller för kust­fiske, och
   3. luft­far­tyg som används av flyg­bo­lag som huvud­sak­li­gen bedri­ver inter­na­tio­nell flyg­tra­fik mot betal­ning.

Utrust­ning

70 §   Från skat­te­plikt undan­tas leve­rans av utrust­ning, inklu­sive fis­ke­ri­ut­rust­ning, som utgör en del av eller används i ett sådant far­tyg eller luft­far­tyg som anges i 69 §.

Varor för för­bruk­ning och för­sälj­ning ombord

71 §   Från skat­te­plikt undan­tas leve­rans av varor för
   1. för­bruk­ning ombord på ett sådant far­tyg eller luft­far­tyg som anges i 69 § 1 och 3,
   2. för­sälj­ning ombord på ett sådant far­tyg eller luft­far­tyg som anges i 69 § 1 och 3
      a) i andra fall än som avses i 6 kap. 18 §,
      b) i de fall som avses i 6 kap. 18 §, om varorna är sådana livs­me­del som anges i arti­kel 2 i EU:s livs­me­dels­för­ord­ning, och
   3. för­bruk­ning eller för­sälj­ning ombord på far­tyg som anges i 69 § 2, dock inte far­tygspro­vi­ant för far­tyg som används för kust­fiske.

72 §   I fråga om punkt­skat­te­plik­tiga varor för vilka det krävs till­stånd enligt 7 § lagen (1999:446) om pro­vi­an­te­ring av far­tyg och luft­far­tyg gäl­ler 71 § 1 och 2 a bara om leve­ran­sen upp­fyl­ler vill­ko­ren för pro­vi­an­te­ring i 7-9 §§ den lagen. För punkt­skat­te­plik­tiga varor gäl­ler inte 71 § 2 b.

Leve­rans av varor för för­sälj­ning ombord på far­tyg på lin­jer mel­lan Sve­rige och Norge eller mel­lan Sve­rige och Åland undan­tas från skat­te­plikt enligt 71 § 2 endast om leve­ran­sen inte stri­der mot 5 och 6 §§ lagen om pro­vi­an­te­ring av far­tyg och luft­far­tyg.

Varor för för­bruk­ning och för­sälj­ning ombord på krigs­far­tyg

73 §   Från skat­te­plikt undan­tas leve­rans av varor för för­bruk­ning eller för­sälj­ning ombord på krigs­far­tyg som läm­nar svenskt ter­ri­to­rium och är des­ti­ne­rade till ham­nar eller ankar­plat­ser utan­för svenskt ter­ri­to­rium.

Första styc­ket gäl­ler för krigs­far­tyg som kan hän­fö­ras till KN-​num­mer 8906 10 00 i Kom­bi­ne­rade nomen­kla­tu­ren enligt rådets för­ord­ning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe-​​ och sta­tistik­no­men­kla­tu­ren och om Gemen­samma tull­taxan, i lydel­sen enligt kom­mis­sio­nens genom­fö­ran­de­för­ord­ning (EU) 2021/1832.

Tjäns­ter som avser far­tyg eller luft­far­tyg

74 §   Från skat­te­plikt undan­tas till­han­da­hål­lande av
   1. tjäns­ter i form av ombygg­nad, repa­ra­tion, under­håll, befrakt­ning och uthyr­ning av sådana far­tyg eller luft­far­tyg som anges i 69 §,
   2. tjäns­ter i form av uthyr­ning, repa­ra­tion och under­håll av sådan utrust­ning som avses i 70 §, och
   3. andra tjäns­ter för att täcka direkta behov för de far­tyg eller luft­far­tyg som anges i 69 § och deras las­ter.

Tjäns­ter av mäk­lare och andra för­med­lare

75 §   Från skat­te­plikt undan­tas till­han­da­hål­lande av tjäns­ter som görs av sådana mäk­lare och andra för­med­lare som hand­lar för någon annans räk­ning i den­nes namn, om tjäns­ten avser sådana leve­ran­ser eller till­han­da­hål­lan­den som anges i någon av 69-74 §§.

Flyg­ben­sin och flyg­fo­to­gen

76 §   Från skat­te­plikt undan­tas leve­rans av flyg­ben­sin och flyg­fo­to­gen.

Varor för kon­sum­tion ombord

77 §   Från skat­te­plikt undan­tas leve­rans av varor ombord på far­tyg eller luft­far­tyg, om leve­ran­sen görs för kon­sum­tion ombord under en sådan per­son­trans­port inom EU som avses i 6 kap. 18 §.

Undan­tag som lik­ställs med export

Leve­rans av motor­for­don till utländska beskick­ningar m.fl.

78 §   Från skat­te­plikt undan­tas leve­rans av motor­for­don, om för­vär­va­ren är någon som har rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt
   1. enligt 14 kap. 60 eller 64 §, eller
   2. enligt 14 kap. 61 eller 63 §, om for­do­net är avsett för för­vär­va­rens per­son­liga bruk.

Undan­ta­get gäl­ler bara om för­vär­va­ren läm­nar över ett intyg till leve­ran­tö­ren som visar att för­ut­sätt­ning­arna i första styc­ket är upp­fyllda.

79 §   Om ett motor­for­don har för­vär­vats genom en leve­rans som undan­ta­gits från skat­te­plikt men sedan över­lå­tits tidi­gare än två år efter för­vär­vet, ska över­lå­ta­ren till sta­ten betala ett belopp som mot­sva­rar den mer­vär­desskatt som över­lå­ta­ren skulle ha fått betala om denne hade varit betal­nings­skyl­dig för mer­vär­desskatt för sin över­lå­telse. Belop­pet ska dock inte över­stiga den mer­vär­desskatt som skulle ha beta­lats vid över­lå­ta­rens för­värv om 78 § inte hade tilläm­pats.

Första styc­ket gäl­ler inte om annat föl­jer av 82 §.

80 §   Om det inte beta­las någon ersätt­ning vid över­lå­tel­sen av motor­for­do­net eller om ersätt­ningen väsent­li­gen under­sti­ger mark­nads­vär­det, ska det belopp som avses i 79 § första styc­ket beräk­nas med utgångs­punkt från mark­nads­vär­det.

81 §   Bestäm­mel­serna i 79 och 80 §§ gäl­ler även om motor­for­do­net för­vär­vats genom ett uni­ons­in­ternt för­värv som undan­ta­gits från skat­te­plikt eller inte varit före­mål för mer­vär­desskatt.

82 §   Skyl­dig­het att betala ett belopp till sta­ten enligt 79 § gäl­ler inte, om
   1. for­do­net över­låts på grund av att äga­ren avli­dit, eller
   2. den som for­do­net över­låts till kan för­värva motor­for­don genom en leve­rans som undan­tas från skat­te­plikt enligt 78 §.

Det­samma gäl­ler vid över­lå­telse av ett for­don på grund av att äga­ren fått för­flytt­ning från Sve­rige, om for­do­net inne­hafts av äga­ren minst sex måna­der.

Om en över­lå­telse sker enligt första styc­ket 2, ska den som för­vär­var for­do­net anses ha för­vär­vat detta genom en leve­rans som undan­tas från skat­te­plikt enligt 78 §.

83 §   Vid beräk­ning av det belopp som ska beta­las till sta­ten gäl­ler 8 kap. om beskatt­nings­un­der­lag och 9 kap. om skat­te­sats. Belop­pet beta­las genom insätt­ning på ett sär­skilt konto. Betal­ningen ska göras senast 35 dagar efter över­lå­tel­sen av motor­for­do­net.

Leve­rans av varor till beskick­ningar, kon­su­lat, EU, EU-​organ och andra inter­na­tio­nella orga­ni­sa­tio­ner

84 §   Från skat­te­plikt undan­tas leve­rans av varor som sänds eller trans­por­te­ras av säl­ja­ren eller för­vär­va­ren eller för någon­de­ras räk­ning från Sve­rige till ett annat EU-​land, om vill­ko­ren i 85, 86 eller 87 § är upp­fyllda.

Undan­tag från skat­te­plikt enligt första styc­ket gäl­ler bara i den omfatt­ning som fri­het från mer­vär­desskatt med­ges en mot­sva­rande leve­rans i det EU-​land som för­vär­va­ren finns i.

85 §   Leve­rans av varor undan­tas från skat­te­plikt enligt 84 § om för­vär­va­ren är en
   1. beskick­ning eller ett kon­su­lat i ett annat EU-​land, eller
   2. med­lem av den diplo­ma­tiska per­so­na­len vid en sådan beskick­ning eller ett sådant kon­su­lat.

86 §   Leve­rans av varor undan­tas från skat­te­plikt enligt 84 § om för­vär­va­ren är ett kon­tor eller anlägg­ning som finns i ett annat EU-​land och som till­hör
   1. Euro­pe­iska uni­o­nen,
   2. Euro­pe­iska ato­me­ner­gi­ge­men­ska­pen,
   3. Euro­pe­iska cen­tral­ban­ken,
   4. Euro­pe­iska inve­ste­rings­ban­ken, eller
   5. ett organ som har inrät­tats av uni­o­nen eller ato­me­ner­gi­ge­men­ska­pen och för vil­ket pro­to­kol­let (nr 7) om Euro­pe­iska uni­o­nens immu­ni­tet och pri­vi­le­gier gäl­ler.

Undan­tag från skat­te­plikt enligt första styc­ket gäl­ler bara i den omfatt­ning skat­te­fri­he­ten inte leder till att kon­kur­ren­sen sned­vrids.

87 §   Leve­rans av varor undan­tas från skat­te­plikt enligt 84 § om för­vär­va­ren är
   1. ett kon­tor eller anlägg­ning som finns i ett annat EU-​land och som till­hör en annan inter­na­tio­nell orga­ni­sa­tion än som anges i 86 §,
   2. en med­lems­stats ombud vid en sådan orga­ni­sa­tion,
   3. en per­son med tjänst hos en sådan orga­ni­sa­tion, eller
   4. en per­son med upp­drag hos en sådan orga­ni­sa­tion.

88 §   Från skat­te­plikt undan­tas leve­rans av varor till Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen eller en byrå eller ett organ som har inrät­tats enligt uni­ons­rät­ten, om
   1. varorna sänds eller trans­por­te­ras från Sve­rige till ett annat EU-​land,
   2. Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen, byrån eller orga­net för­vär­var varorna för att utföra upp­gif­ter som har till­de­lats enligt uni­ons­rät­ten i syfte att han­tera covid-​​19-​pandemin, och
   3. Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen, byrån eller orga­net inte säl­jer de för­vär­vade varorna vidare, vare sig direkt eller vid en senare tid­punkt.

Om vill­ko­ren för undan­ta­get i första styc­ket upp­hör att vara upp­fyllda ska Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen, byrån eller orga­net som har för­vär­vat varorna under­rätta Skat­te­ver­ket. Leve­ran­sen av varorna till Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen, byrån eller orga­net ska då vara före­mål för mer­vär­desskatt enligt de för­ut­sätt­ningar som gällde vid den tid­punkt då vill­ko­ren upp­hörde att vara upp­fyllda.

Tjäns­ter som till­han­da­hålls EU, EU-​organ och andra inter­na­tio­nella orga­ni­sa­tio­ner

89 §   Från skat­te­plikt undan­tas till­han­da­hål­lande av tjäns­ter till ett kon­tor eller anlägg­ning som finns i ett annat EU-​land och som till­hör
   1. Euro­pe­iska uni­o­nen eller ett sådant EU-​organ som avses i 86 §, eller
   2. en sådan inter­na­tio­nell orga­ni­sa­tion som avses i 87 §.

Undan­tag från skat­te­plikt enligt första styc­ket 1 gäl­ler bara i den omfatt­ning skat­te­fri­he­ten inte leder till att kon­kur­ren­sen sned­vrids.

90 §   Från skat­te­plikt undan­tas till­han­da­hål­lande av tjäns­ter till en per­son som i en sådan inter­na­tio­nell orga­ni­sa­tion som avses i 87 §
   1. är en med­lems­stats ombud,
   2. har en tjänst, eller
   3. har upp­drag.

91 §   Undan­ta­gen från skat­te­plikt enligt 89 och 90 §§ gäl­ler bara i den omfatt­ning som fri­het från mer­vär­desskatt med­ges ett mot­sva­rande till­han­da­hål­lande i det EU-​land som för­vär­va­ren finns i.

Undan­tag för väp­nade styr­kor som till­hör ett annat EU-​land

92 §   Från skat­te­plikt undan­tas leve­rans av varor och till­han­da­hål­lande av tjäns­ter som har ett annat EU-​land som des­ti­na­tions­land, om
   1. leve­ran­sen eller till­han­da­hål­lan­det är till för väp­nade styr­kor som till­hör något annat EU-​land än des­ti­na­tions­lan­det,
   2. varorna eller tjäns­terna ska använ­das av dessa styr­kor eller av den civil­per­so­nal som föl­jer med dem, eller använ­das för för­sörj­ning av deras mäs­sar eller mar­ke­ten­te­rier, och
   3. styr­korna del­tar i en för­svars­in­sats för att genom­föra en uni­ons­verk­sam­het inom ramen för den gemen­samma säkerhets-​​ och för­svars­po­li­ti­ken.

Undan­tag från skat­te­plikt enligt första styc­ket gäl­ler bara i den omfatt­ning som fri­het från mer­vär­desskatt med­ges i des­ti­na­tions­lan­det för mot­sva­rande leve­rans av varor eller till­han­da­hål­lande av tjäns­ter.

Undan­tag för väp­nade styr­kor som till­hör part i Nato

93 §   Från skat­te­plikt undan­tas leve­rans av varor och till­han­da­hål­lande av tjäns­ter som har ett annat EU-​land som des­ti­na­tions­land, om
   1. leve­ran­sen eller till­han­da­hål­lan­det är till för väp­nade styr­kor till­hö­rande någon annan stat som är part i Nato än des­ti­na­tions­lan­det,
   2. varorna eller tjäns­terna ska använ­das av dessa styr­kor eller av den civil­per­so­nal som föl­jer med dem, eller använ­das för för­sörj­ning av deras mäs­sar eller mar­ke­ten­te­rier, och
   3. styr­korna del­tar i de gemen­samma för­svars­an­sträng­ning­arna.

Undan­tag från skat­te­plikt enligt första styc­ket gäl­ler bara i den omfatt­ning som fri­het från mer­vär­desskatt med­ges i des­ti­na­tions­lan­det för mot­sva­rande leve­rans av varor eller till­han­da­hål­lande av tjäns­ter.

93 a §   Den som leve­re­rar varor eller till­han­da­hål­ler tjäns­ter som inte har något annat land som des­ti­na­tions­land får välja att undanta leve­ran­sen eller till­han­da­hål­lan­det från skat­te­plikt om
   1. leve­ran­sen eller till­han­da­hål­lan­det är till för väp­nade styr­kor till­hö­rande Ame­ri­kas för­enta sta­ter,
   2. varorna eller tjäns­terna ska använ­das av eller för styr­korna, av den civil­per­so­nal som föl­jer med dem eller av styr­kor­nas mäs­sar, mar­ke­ten­te­rier eller lik­nande mili­tära ser­vice­verk­sam­he­ter, och
   3. för­vär­va­ren kan upp­visa ett intyg från de väp­nade styr­korna som visar att för­ut­sätt­ning­arna i 1 och 2 är upp­fyllda.

Undan­ta­gen från skat­te­plikt gäl­ler bara i den omfatt­ning som fram­går av avta­let den 5 decem­ber 2023 mel­lan Sve­rige och Ame­ri­kas för­enta sta­ter om för­svars­sam­ar­bete.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter, eller i ett enskilt fall besluta, om undan­tag från kra­vet i första styc­ket 3. Lag (2024:556).

Undan­tag för vissa väp­nade styr­kor sta­tio­ne­rade på Cypern

94 §   Från skat­te­plikt undan­tas leve­rans av varor och till­han­da­hål­lande av tjäns­ter till För­e­nade kung­a­ri­ket Stor­bri­tan­nien och Nor­dir­lands väp­nade styr­kor sta­tio­ne­rade på ön Cypern i enlig­het med För­dra­get om upp­rät­tan­det av Repu­bli­ken Cypern av den 16 augusti 1960, om
   1. leve­ran­sen eller till­han­da­hål­lan­det är till för dessa styr­kor, och
   2. varorna eller tjäns­terna ska använ­das av dessa styr­kor eller av den civil­per­so­nal som föl­jer med dem, eller använ­das för för­sörj­ning av deras mäs­sar eller mar­ke­ten­te­rier.

Undan­tag från skat­te­plikt enligt första styc­ket gäl­ler bara i den omfatt­ning som fri­het från mer­vär­desskatt med­ges i Cypern för mot­sva­rande leve­rans av varor eller till­han­da­hål­lande av tjäns­ter.

Undan­tag för för­med­lings­tjäns­ter som avser vissa undan­tagna trans­ak­tio­ner eller trans­ak­tio­ner gjorda utan­för EU

95 §   Från skat­te­plikt undan­tas till­han­da­hål­lande av tjäns­ter, om
   1. till­han­da­hål­lan­det görs av för­med­lare som hand­lar för någon annans räk­ning i den­nes namn, och
   2. tjäns­ten avser sådana leve­ran­ser av varor eller till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter som
      a) är undan­tagna från skat­te­plikt enligt någon av 64-68 §§ eller 96 §, eller
      b) anses gjorda utan­för EU.

Undan­tag för export­bu­ti­ker

96 §   Från skat­te­plikt undan­tas leve­rans av varor, om
   1. leve­ran­sen avser obe­skat­tade uni­ons­va­ror av de slag som avses i 4 § andra styc­ket lagen (1999:445) om export­bu­ti­ker och varorna är avsedda för för­sälj­ning i en sådan butik, eller
   2. det är fråga om en sådan för­sälj­ning som avses i 4 § första styc­ket lagen om export­bu­ti­ker.

Undan­tag från skat­te­plikt vid leve­rans till beskatt­nings­bara per­so­ner som använ­der ett elektro­niskt gräns­snitt

97 §   Från skat­te­plikt undan­tas leve­rans av en vara till en beskatt­nings­bar per­son som anses ha för­vär­vat och leve­re­rat varan i enlig­het med 5 kap. 6 §.


11 kap. Varor i vissa lager

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - vad som avses med skat­te­upp­lag (2 §),
   - varor i skat­te­upp­lag (3 §),
   - undan­tag från skat­te­plikt (4 och 5 §§),
   - när mer­vär­desskatt ska tas ut (6 §),
   - vem som är betal­nings­skyl­dig (7 §),
   - vad mer­vär­dess­kat­ten ska mot­svara (8 §),
   - ingå­ende skatt (9 §), och
   - god­kän­nande av upp­lags­ha­vare och skat­te­upp­lag (10 och 11 §§ ).

Vad som avses med skat­te­upp­lag

2 §   Med skat­te­upp­lag avses
   1. för sådana varor i 3 § som utgör ener­gi­pro­duk­ter enligt 1 kap. 3 § lagen (1994:1776) om skatt på energi och omfat­tas av de för­fa­ran­de­reg­ler som anges i 3 a § i samma kapi­tel, sådana god­kända skat­te­upp­lag som bedrivs av en upp­lags­ha­vare som god­känts enligt 4 kap. 1 § i den lagen,
   2. för ety­lal­ko­hol, sådana god­kända skat­te­upp­lag som bedrivs av en upp­lags­ha­vare som god­känts enligt 3 kap. 2 § lagen (2022:156) om alko­holskatt, och
   3. för övriga varor som anges i 3 §, sådana god­kända skat­te­upp­lag som bedrivs av en upp­lags­ha­vare som god­känts enligt 10 §.

Varor i skat­te­upp­lag

3 §   I 2 § och 4 § 1 och 4 avses varor som kan hän­fö­ras till föl­jande num­mer i Kom­bi­ne­rade nomen­kla­tu­ren (KN-​num­mer) enligt rådets för­ord­ning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe-​​ och sta­tistik­no­men­kla­tu­ren och om Gemen­samma tull­taxan, i den ursprung­liga lydel­sen:
   1. tenn (KN-​num­mer 8001),
   2. kop­par (KN-​num­mer 7402, 7403, 7405 eller 7408),
   3. zink (KN-​num­mer 7901),
   4. nic­kel (KN-​num­mer 7502),
   5. alu­mi­nium (KN-​num­mer 7601),
   6. bly (KN-​num­mer 7801),
   7. indium (KN-​num­mer ex 8112 91 eller ex 8112 99),
   8. spann­mål (KN-​num­mer 1001 till 1005, 1006: endast obe­hand­lat ris, eller 1007 till 1008),
   9. olje­väx­ter och olje­hal­tiga fruk­ter (KN-​num­mer 1201 till 1207), kokosnöt, bra­si­li­ansk nöt och cashewnöt (KN- num­mer 0801), andra nöt­ter (KN-​num­mer 0802) eller oli­ver (KN- num­mer 0711 20),
   10. spann­mål och utsäde, inklu­sive soja­bö­nor (KN-​num­mer 1201 till 1207),
   11. kaffe, inte rostat (KN-​num­mer 0901 11 00 eller 0901 12 00),
   12. te (KN-​num­mer 0902),
   13. kaka­o­bö­nor, hela eller sön­der­slagna, råa eller ros­tade (KN-​num­mer 1801),
   14. råsoc­ker (KN-​num­mer 1701 11 eller 1701 12),
   15. gummi, i ursprung­liga for­mer eller som plat­tor, ark eller rem­sor (KN-​num­mer 4001 eller 4002),
   16. ull (KN-​num­mer 5101),
   17. kemi­ka­lier i bulk (kapi­tel 28 och 29),
   18. mine­ral­ol­jor, inklu­sive hyd­re­rade vege­ta­bi­liska och ani­ma­liska oljor och fet­ter, natur­gas, bio­gas, pro­pan och butan; också inklu­sive råpe­tro­le­u­m­ol­jor (KN-​num­mer 2709, 2710, 2711 11 00, 2711 12, 2711 13, 2711 19 00, 2711 21 00 eller 2711 29 00),
   19. sil­ver (KN-​num­mer 7106),
   20. pla­tina; pal­la­dium, rho­dium (KN-​num­mer 7110 11 00, 7110 21 00 eller 7110 31 00),
   21. pota­tis (KN-​num­mer 0701),
   22. vege­ta­bi­liska oljor och fet­ter och deras frak­tio­ner, oav­sett om de är raf­fi­ne­rade eller inte, dock inte kemiskt modi­fi­e­rade (KN-​num­mer 1507 till 1515),
   23. virke (KN-​num­mer 4407 10 eller 4409 10),
   24. ety­lal­ko­hol, E85 och ED95 (KN-​num­mer 2207 eller 3823 90 99),
   25. fett­sy­ra­me­ty­lest­rar (KN-​num­mer 3823 90 99),
   26. råtall­olja (KN-​num­mer 3803 00 10), och
   27. till­sat­ser i motor­bränsle (KN-​num­mer 3811 11 10, 3811 11 90, 3811 19 00 eller 3811 90 00).

Undan­tag från skat­te­plikt

4 §   Från skat­te­plikt undan­tas
   1. leve­rans, uni­ons­in­ternt för­värv och import av varor som anges i 3 §, om de är avsedda att pla­ce­ras i skat­te­upp­lag inom lan­det,
   2. till­han­da­hål­lande av tjäns­ter som avser en sådan leve­rans av varor eller ett sådant uni­ons­in­ternt för­värv av varor som anges i 1,
   3. leve­rans av icke-​uni­ons­va­ror och till­han­da­hål­lande av tjäns­ter, om leve­ran­sen eller till­han­da­hål­lan­det görs i en anlägg­ning för till­fäl­lig lag­ring, ett tul­la­ger eller en fri­zon inom lan­det under den tid varorna är pla­ce­rade där, och
   4. leve­rans av varor som anges i 3 § och till­han­da­hål­lande av tjäns­ter, om leve­ran­sen eller till­han­da­hål­lan­det görs i ett skat­te­upp­lag inom lan­det under den tid varorna är pla­ce­rade i skat­te­upp­la­get.

5 §   Undan­ta­get gäl­ler bara om leve­ran­sen, det uni­ons­in­terna för­vär­vet eller impor­ten av varor inte syf­tar till slut­lig använd­ning eller kon­sum­tion.

När mer­vär­desskatt ska tas ut

6 §   När en vara upp­hör att vara pla­ce­rad på sådant sätt som avses i 4 § ska mer­vär­desskatt tas ut. Om den beskatt­nings­grun­dande hän­del­sen för import enligt 7 kap. 13 § inträf­far sam­ti­digt, ska bara skatt enligt den här para­gra­fen tas ut.

Vem som är betal­nings­skyl­dig

7 §   Den som är ansva­rig för att en vara upp­hör att vara pla­ce­rad på sådant sätt som avses i 4 § är skyl­dig att betala den mer­vär­desskatt som anges i 6 § till sta­ten.

Vad mer­vär­dess­kat­ten ska mot­svara

8 §   Den mer­vär­desskatt som avses i 6 § ska, i de fall varan inte har leve­re­rats under den tid den varit pla­ce­rad på sådant sätt som avses i 4 §, mot­svara den skatt som skulle ha beräk­nats för den leve­rans, det uni­ons­in­terna för­värv eller den import av varor som undan­ta­gits enligt 4 §, med tillägg av den skatt som skulle ha beräk­nats för sådant till­han­da­hål­lande av tjäns­ter som undan­ta­gits enligt 4 §.

I de fall varan har leve­re­rats under den tid den varit pla­ce­rad på sådant sätt som avses i 4 §, ska den mer­vär­desskatt som avses i 6 § i stäl­let mot­svara den skatt som skulle ha beräk­nats för den sista av dessa leve­ran­ser, med tillägg för den skatt som skulle ha beräk­nats för sådant till­han­da­hål­lande av tjäns­ter som undan­ta­gits enligt 4 § och som utförts efter den sista leve­ran­sen.

Ingå­ende skatt

9 §   När mer­vär­desskatt ska tas ut enligt 6 §, utgörs ingå­ende skatt för den som är betal­nings­skyl­dig för mer­vär­dess­kat­ten enligt 7 § av belop­pet av den mer­vär­desskatt som denne ska betala eller har beta­lat.

God­kän­nande av upp­lags­ha­vare och skat­te­upp­lag

10 §   Som upp­lags­ha­vare får den god­kän­nas som med hän­syn till sina eko­no­miska för­hål­lan­den och omstän­dig­he­terna i övrigt är lämp­lig som upp­lags­ha­vare och som i egen­skap av beskatt­nings­bar per­son i större omfatt­ning lag­rar sådana varor som avses i 2 § 3.

Upp­lags­ha­va­rens lag­ring av varor ska äga rum i god­känt skat­te­upp­lag.

11 §   Frå­gor om god­kän­nande av upp­lags­ha­vare och av skat­te­upp­lag prö­vas av Skat­te­ver­ket efter sär­skild ansö­kan.

God­kän­nande av upp­lags­ha­vare eller av skat­te­upp­lag får åter­kal­las av Skat­te­ver­ket, om för­ut­sätt­ning­arna för god­kän­nande inte längre finns.


12 kap. Fri­vil­lig beskatt­ning för fas­tig­hets­upp­lå­tel­ser

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om fri­vil­lig beskatt­ning för fas­tig­hets­ut­hyr­ning eller bostads­rättsupp­lå­telse som annars skulle vara undan­ta­gen från skat­te­plikt enligt 10 kap. 35 §. Bestäm­mel­serna avser
   - vad som avses med ingå­ende skatt (2 §),
   - vad som avses med fas­tig­het och fas­tig­hets­ä­gare (3 och 4 §§),
   - för­ut­sätt­ningar för fri­vil­lig beskatt­ning (5-13 §§),
   - när fri­vil­lig beskatt­ning bör­jar gälla (14 §),
   - fri­vil­lig beskatt­ning vid över­lå­telse (15 §),
   - när den fri­vil­liga beskatt­ningen upp­hör (16-19 §§),
   - anmäl­nings­skyl­dig­het (20 och 21 §§),
   - avdrag för ingå­ende skatt (22-25 §§),
   - utfär­dande av hand­ling vid över­lå­telse av fas­tig­het (26 §), och
   - juste­ring av avdrag för ingå­ende skatt (27-31 §§).

Vad som avses med ingå­ende skatt

2 §   Med ingå­ende skatt avses det­samma som i 13 kap. 4 och 5 §§. Ingå­ende skatt utgörs också av skatt enligt denna lag som hän­för sig till en tidi­gare äga­res för­värv enligt 22 § andra styc­ket.

Vad som avses med fas­tig­het och fas­tig­hets­ä­gare

3 §   Det som sägs i 14-31 §§ om fas­tig­het gäl­ler fas­tig­he­ter eller delar av fas­tig­he­ter som är eller kan vara före­mål för sådan uthyr­ning eller annan upp­lå­telse som omfat­tas av fri­vil­lig beskatt­ning enligt 8 eller 12 §.

4 §   Det som sägs i 14-31 §§ om fas­tig­hets­ä­gare gäl­ler även andra som är skyl­diga att betala mer­vär­desskatt enligt bestäm­mel­serna om fri­vil­lig beskatt­ning i 8 eller 12 §.

För­ut­sätt­ningar för fri­vil­lig beskatt­ning

Uthyr­ningar och upp­lå­tel­ser som får omfat­tas av fri­vil­lig beskatt­ning

5 §   Om en fas­tig­hets­ä­gare, ett kon­kursbo eller en mer­vär­desskatte­grupp för sta­dig­va­rande använd­ning i en verk­sam­het där trans­ak­tio­nerna med­för avdrags­rätt eller rätt till åter­be­tal­ning enligt 14 kap. 7-9 §§ eller 36 och 37 §§ eller 60, 64, 65 eller 66 § helt eller del­vis hyr ut en bygg­nad eller annan anlägg­ning som utgör fas­tig­het, får uthyr­ningen omfat­tas av fri­vil­lig beskatt­ning. Detta gäl­ler dock inte om uthyr­ningen avser sta­dig­va­rande bostad.

6 §   En uthyr­ning som avses i 5 § till sta­ten, en kom­mun, ett kom­munal­för­bund eller ett sam­ord­nings­för­bund som avses i 4 § lagen (2003:1210) om finan­si­ell sam­ord­ning av reha­bi­li­te­rings­in­sat­ser, får omfat­tas av fri­vil­lig beskatt­ning även om uthyr­ningen sker för sta­dig­va­rande använd­ning i en verk­sam­het där trans­ak­tio­nerna inte med­för avdrags­rätt eller rätt till åter­be­tal­ning enligt 14 kap. 7-9 §§ eller 36 och 37 §§ eller 60, 64, 65 eller 66 §.

Första styc­ket gäl­ler dock inte om kom­mu­nen, kom­munal­för­bun­det eller sam­ord­nings­för­bun­det vida­reut­hyr fas­tig­he­ten för använd­ning i en verk­sam­het som bedrivs av någon annan än sta­ten, en kom­mun, ett kom­munal­för­bund eller ett sam­ord­nings­för­bund och där trans­ak­tio­nerna inte med­för avdrags­rätt eller rätt till åter­be­tal­ning enligt 14 kap. 7-9 §§ eller 36 och 37 §§ eller 60, 64, 65 eller 66 §.

7 §   Det som sägs om uthyr­ning i 5 och 6 §§ gäl­ler även vid
   1. upp­lå­telse av bostads­rätt,
   2. uthyr­ning i andra och tredje hand, och
   3. bostads­rätts­ha­vares upp­lå­telse av nytt­jan­de­rätt till fas­tig­het som inne­has med bostads­rätt.

Fri­vil­lig beskatt­ning genom mer­vär­desskatt i fak­tu­ran

8 §   En fas­tig­hets­ä­gare, en hyres­gäst, en bostads­rätts­ha­vare, ett kon­kursbo eller en mer­vär­desskatte­grupp som väl­jer fri­vil­lig beskatt­ning genom att ange mer­vär­desskatt i en fak­tura för sådan fas­tig­hets­ut­hyr­ning eller bostads­rättsupp­lå­telse som avses i 5-7 §§, är skyl­dig att betala mer­vär­desskatt till sta­ten för uthyr­ningen eller upp­lå­tel­sen.

Första styc­ket gäl­ler även om fak­tu­ran har utfär­dats i uthy­ra­rens eller upp­lå­ta­rens namn och för den­nes räk­ning av för­vär­va­ren eller av en tredje per­son.

9 §   Om den fas­tig­het, hyres­rätt eller bostads­rätt som ska omfat­tas av den fri­vil­liga beskatt­ningen ägs eller inne­has av en beskatt­nings­bar per­son som ingår i en mer­vär­desskatte­grupp, blir grup­pen skyl­dig att betala mer­vär­desskatt om fak­tu­ran har utfär­dats av den som äger fas­tig­he­ten eller, i fråga om en hyres­rätt eller bostads­rätt, av den som inne­har hyres­rät­ten eller bostads­rät­ten.

Första styc­ket gäl­ler även om fak­tu­ran har utfär­dats i den beskatt­nings­bara per­so­nens namn och för den­nes räk­ning av för­vär­va­ren eller av en tredje per­son.

10 §   Fri­vil­lig beskatt­ning enligt 8 § för uthyr­ning eller annan upp­lå­telse till någon som har rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt enligt 14 kap. 60, 64 eller 65 § gäl­ler bara om upp­lå­ta­ren har ett intyg om att upp­lå­tel­sen sker till någon som har rätt till sådan åter­be­tal­ning.

11 §   En fak­tura som avses i 8 § ska ha utfär­dats senast sex måna­der från den första dagen i den uthyr­nings­pe­riod eller upp­lå­tel­se­pe­riod som fak­tu­ran avser.

En fas­tig­hets­ut­hyr­ning eller bostads­rättsupp­lå­telse ska inte anses ha omfat­tats av fri­vil­lig beskatt­ning enligt 8 § om hela skat­te­be­lop­pet sätts ned genom en hand­ling eller ett med­de­lande som avses i 17 kap. 22 §. Det gäl­ler dock bara om hand­lingen eller med­de­lan­det utfär­das senast fyra måna­der från den dag då fak­tu­ran utfär­da­des.

Fri­vil­lig beskatt­ning genom beslut av Skat­te­ver­ket

12 §   När en bygg­nad eller annan anlägg­ning som utgör fas­tig­het upp­förs eller genom­går omfat­tande till- eller ombygg­nad i syfte att anlägg­ningen helt eller del­vis ska kunna hyras ut eller upp­lå­tas enligt 5 eller 6 §, får en fas­tig­hets­ä­gare, ett kon­kursbo eller en mer­vär­desskatte­grupp ansöka om fri­vil­lig beskatt­ning. Om Skat­te­ver­ket beslu­tar om fri­vil­lig beskatt­ning, blir sökan­den skyl­dig att betala mer­vär­desskatt till sta­ten för uthyr­ningen eller upp­lå­tel­sen.

Om den fas­tig­het som ska omfat­tas av den fri­vil­liga beskatt­ningen ägs av en beskatt­nings­bar per­son som ingår i en mer­vär­desskatte­grupp, ska ansö­kan göras av en sådan grupp­hu­vud­man som avses i 4 kap. 11 § med sam­tycke av den beskatt­nings­bara per­so­nen.

13 §   Skat­te­ver­ket ska besluta om fri­vil­lig beskatt­ning enligt 12 § bara om
   1. det finns sär­skilda skäl,
   2. den sökande har för avsikt att använda fas­tig­he­ten för sådan uthyr­ning eller upp­lå­telse som avses i 5 eller 6 §, och
   3. det är lämp­ligt med hän­syn till den sökan­des per­son­liga eller eko­no­miska för­hål­lan­den och omstän­dig­he­terna i övrigt.

När fri­vil­lig beskatt­ning bör­jar gälla

14 §   Fri­vil­lig beskatt­ning enligt 8 § gäl­ler från och med den första dagen i den uthyr­nings­pe­riod eller upp­lå­tel­se­pe­riod som fak­tu­ran avser, dock tidi­gast den dag då hyres­gäs­ten eller bostads­rätts­ha­va­ren enligt avtal till­trä­der den del av fas­tig­he­ten som uthyr­ningen eller upp­lå­tel­sen avser.

Fri­vil­lig beskatt­ning till följd av beslut enligt 12 § gäl­ler från och med den dag då ansö­kan kom­mer in till Skat­te­ver­ket eller den senare dag som sökan­den angett.

Fri­vil­lig beskatt­ning vid över­lå­telse

15 §   En fas­tig­hets­ä­gare som över­lå­ter en fas­tig­het och som efter för­sälj­ningen fort­sät­ter att hyra ut eller upp­låta fas­tig­he­ten, ska vara skyl­dig att betala mer­vär­desskatt till sta­ten enligt detta kapi­tel för uthyr­ningen eller upp­lå­tel­sen till dess den nya äga­ren till­trä­der fas­tig­he­ten.

Från och med till­trä­des­da­gen över­går den fri­vil­liga beskatt­ningen till den nya äga­ren som då inträ­der i den tidi­gare äga­rens ställe när det gäl­ler rät­tig­he­ter och skyl­dig­he­ter enligt denna lag.

När den fri­vil­liga beskatt­ningen upp­hör

16 §   Den fri­vil­liga beskatt­ningen upp­hör
   1. när fas­tig­hets­ä­ga­ren över­går till att använda fas­tig­he­ten för annat ända­mål än för uthyr­ning eller annan upp­lå­telse som avses i 5-7 §§, eller
   2. när fas­tig­he­ten inte längre kan hyras ut eller på annat sätt upp­lå­tas på grund av brand eller av annan orsak som fas­tig­hets­ä­ga­ren inte råder över eller på grund av riv­ning.

17 §   Skat­te­ver­ket får besluta att fri­vil­lig beskatt­ning till följd av beslut enligt 12 § ska upp­höra, om det inte längre finns för­ut­sätt­ningar för en sådan beskatt­ning. Ett sådant beslut får endast fat­tas innan uthyr­ning eller annan upp­lå­telse påbör­jats.

18 §   I de fall en fas­tig­het över­låts, ska Skat­te­ver­ket besluta att fri­vil­lig beskatt­ning för uthyr­ning eller annan upp­lå­telse ska upp­höra vid till­trä­det, om den tidi­gare och den nya äga­ren gemen­samt ansö­ker om detta före till­trä­des­da­gen.

Första styc­ket gäl­ler dock bara om
   1. fri­vil­lig beskatt­ning beslu­tats enligt 12 §, och
   2. över­lå­tel­sen sker innan uthyr­ning eller upp­lå­telse som avses i 5 eller 6 § har påbör­jats.

19 §   Om en fas­tig­het över­låts i andra fall än som avses i 18 § upp­hör den fri­vil­liga beskatt­ningen vid till­trä­det, om den tidi­gare och den nya äga­ren före till­trä­des­da­gen ingått ett skrift­ligt avtal om att den fri­vil­liga beskatt­ningen inte ska övergå.

Anmäl­nings­skyl­dig­het

20 §   Om en fas­tig­het som omfat­tas av fri­vil­lig beskatt­ning enligt 12 § över­låts innan uthyr­ning eller upp­lå­telse som avses i 5 eller 6 § har påbör­jats, ska över­lå­tel­sen anmä­las till Skat­te­ver­ket av både den tidi­gare och den nya äga­ren.

21 §   Om fri­vil­lig beskatt­ning som beslu­tats enligt 12 § upp­hör i enlig­het med 16 § innan uthyr­ning eller upp­lå­telse som avses i 5 eller 6 § har påbör­jats, är fas­tig­hets­ä­ga­ren skyl­dig att anmäla det för­hål­lande som med­för att beskatt­ningen upp­hör till Skat­te­ver­ket.

Avdrag för ingå­ende skatt

22 §   En fas­tig­hets­ä­gare har rätt att göra avdrag för ingå­ende skatt enligt bestäm­mel­serna i 13 kap.

Fas­tig­hets­ä­ga­ren får göra avdrag i stäl­let för att kor­ri­gera den ingå­ende skat­ten genom juste­ring av avdrag, om
   1. fri­vil­lig beskatt­ning enligt 8 § har bör­jat gälla inom tre år från utgången av det kalen­derår då fas­tig­hets­ä­ga­ren eller en tidi­gare ägare har utfört eller låtit utföra ny-, till- eller ombygg­nad av fas­tig­he­ten, eller
   2. vid fri­vil­lig beskatt­ning till följd av beslut enligt 12 §, en uthyr­ning eller annan upp­lå­telse som avses i 5 eller 6 § har påbör­jats inom tre år från utgången av det kalen­derår då fas­tig­hets­ä­ga­ren eller en tidi­gare ägare har utfört eller låtit utföra ny-, till- eller ombygg­nad av fas­tig­he­ten.

23 §   Om fas­tig­hets­ä­ga­ren har utfört eller låtit utföra ny-, till- eller ombygg­na­den av fas­tig­he­ten, gäl­ler 22 § andra styc­ket bara om den del av fas­tig­he­ten som omfat­tas av ny-, till- eller ombygg­na­den inte tagits i bruk efter åtgär­derna.

24 §   Om en tidi­gare ägare av fas­tig­he­ten har utfört eller låtit utföra ny-, till- eller ombygg­na­den av fas­tig­he­ten, gäl­ler 22 § andra styc­ket bara om
   1. den nya äga­ren inte har avdrags­rätt enligt 13 kap. 8 § 4,
   2. den tidi­gare äga­ren inte varit skyl­dig att betala mer­vär­desskatt enligt 8 eller 12 §, och
   3. var­ken den tidi­gare eller den nya äga­ren tagit den del av fas­tig­he­ten som omfat­tas av ny-, till- eller ombygg­na­den i bruk efter åtgär­derna.

25 §   Avdrag enligt 22 § andra styc­ket får göras för den ingå­ende skatt som hän­för sig till bygg­ar­be­tena och som mot­sva­rar den upp­lå­telse som omfat­tas av fri­vil­lig beskatt­ning. Avdrag får dock inte göras för ingå­ende skatt som det gjorts avdrag för efter beslut enligt 12 §.

Utfär­dande av hand­ling vid över­lå­telse av fas­tig­het

26 §   Vid för­värv av en fas­tig­het ska avdrags­rät­ten för ingå­ende skatt hän­för­lig till en tidi­gare äga­res ny-, till- eller ombygg­nad av fas­tig­he­ten som avses i 22 § andra styc­ket, styr­kas genom en av över­lå­ta­ren utfär­dad hand­ling.

Hand­lingen ska inne­hålla upp­gift om
   1. den ingå­ende skatt som hän­för sig till ny-, till- eller ombygg­nad och som över­lå­ta­ren inte har dra­git av,
   2. över­lå­ta­rens och för­vär­va­rens namn och adress eller någon annan upp­gift genom vil­ken de kan iden­ti­fie­ras,
   3. över­lå­ta­rens regi­stre­rings­num­mer för mer­vär­desskatt eller, om denne inte är regi­stre­rad, person-​​ eller orga­ni­sa­tions­num­mer eller en lik­vär­dig upp­gift,
   4. trans­ak­tio­nens art, och
   5. övrigt som kan ha bety­delse för bedöm­ningen av beskatt­ningen och för­vär­va­rens avdrags­rätt.

Över­lå­ta­ren är skyl­dig att utfärda en sådan hand­ling som avses i första styc­ket om för­vär­va­ren begär det.

Juste­ring av avdrag för ingå­ende skatt

27 §   Avdrag för ingå­ende skatt som hän­för sig till fas­tig­het som är eller har varit före­mål för uthyr­ning eller annan upp­lå­telse som omfat­tas eller har omfat­tats av fri­vil­lig beskatt­ning, ska juste­ras enligt vad som före­skrivs i 28-31 §§ och 15 kap.

28 §   Avdrag för ingå­ende skatt ska juste­ras när fri­vil­lig beskatt­ning upp­hör enligt 16-19 §§. Juste­ring ska dock inte göras om
   1. den fri­vil­liga beskatt­ningen upp­hör enligt 16 § 2, eller
   2. fas­tig­hets­ä­ga­ren över­går till att använda fas­tig­he­ten i en annan verk­sam­het där trans­ak­tio­nerna med­för avdrags­rätt.

29 §   Om fri­vil­lig beskatt­ning som beslu­tats enligt 12 § upp­hör innan någon uthyr­ning eller annan upp­lå­telse som avses i 5 eller 6 § kom­mit till stånd, ska avdrag för ingå­ende skatt juste­ras vid ett enda till­fälle och avse åter­sto­den av juste­rings­pe­ri­o­den. Dess­utom ska ingå­ende skatt som hän­för sig till tiden mel­lan beslu­tet om fri­vil­lig beskatt­ning och den­nas upp­hö­rande, beta­las in till sta­ten. På justerings-​​ och skat­te­be­lopp ska kost­nads­ränta beta­las. Rän­tan ska mot­svara den fast­ställda bas­rän­tan enligt 65 kap. 3 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) och löpa från och med dagen för åter­be­tal­ning av den ingå­ende skat­ten till fas­tig­hets­ä­ga­ren.

När en fas­tig­hets­ä­gare har avdrags­rätt enligt 22 § andra styc­ket beräk­nas juste­rings­pe­ri­o­den från ingången av det beskatt­ningsår då avdrags­rät­ten inträtt.

30 §   Bestäm­mel­serna i 15 kap. 21-23 §§ gäl­ler också vid över­lå­telse av fas­tig­het som omfat­tas av fri­vil­lig beskatt­ning, även om den fri­vil­liga beskatt­ningen över­går till den nya äga­ren först vid till­trä­det enligt 15 § andra styc­ket.

Om den fri­vil­liga beskatt­ningen upp­hör enligt 18 eller 19 § är den tidi­gare äga­ren skyl­dig att justera avdrag för ingå­ende skatt, om inte den nya äga­ren över­tar rät­tig­het och skyl­dig­het att justera avdrag enligt 15 kap. 21-23 §§.

31 §   Om fri­vil­lig beskatt­ning upp­hör på grund av åtgär­der som vid­ta­gits av en hyres­gäst eller en bostads­rätts­ha­vare är såväl denne som fas­tig­hets­ä­ga­ren skyl­dig att justera avdrag för ingå­ende skatt. Skyl­dig­he­ten omfat­tar den ingå­ende skatt som var och en av dem dra­git av och som hän­för sig till den del av fas­tig­he­ten som omfat­tas av hyres-​​ eller bostads­rät­ten.


13 kap. Avdrag för ingå­ende skatt

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - vad som avses med ingå­ende skatt (4 och 5 §§),
   - avdrags­rät­tens omfatt­ning (6-12 §§),
   - begräns­ningar och pre­ci­se­ringar av avdrags­rät­ten (13-28 §§ ),
   - upp­del­ning av den ingå­ende skat­ten (29 och 30 §§), och
   - att avdrag ska styr­kas (31-36 §§).

Bestäm­mel­ser om avdrag i andra kapi­tel

2 §   Bestäm­mel­ser om avdrag för ingå­ende skatt finns även i de sär­skilda ord­ning­arna för
   - beskatt­nings­bara per­so­ner med liten års­om­sätt­ning i 18 kap.,
   - rese­by­råer i 19 kap.,
   - begag­nade varor, konst­verk, sam­lar­fö­re­mål och antik­vi­te­ter i 20 kap.,
   - inve­ste­rings­guld i 21 kap., och
   - distans­för­sälj­ning av varor och vissa till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter i 22 kap.

3 §   Sär­skilda bestäm­mel­ser om vad som avses med ingå­ende skatt, om avdrag och om juste­ring av avdrag för ingå­ende skatt finns i
   - 11 kap. om undan­tag avse­ende varor i vissa lager,
   - 12 kap. om fri­vil­lig beskatt­ning för vissa fas­tig­hets­upp­lå­tel­ser, och
   - 15 kap. om juste­ring av avdrag för ingå­ende skatt hän­för­lig till inve­ste­rings­va­ror.

Vad som avses med ingå­ende skatt

4 §   Ingå­ende skatt utgörs av belop­pet av den mer­vär­desskatt enligt denna lag som har beta­lats eller ska beta­las och som hän­för sig till
   1. ersätt­ning för varor som har leve­re­rats eller kom­mer att leve­re­ras av en beskatt­nings­bar per­son, om den beskatt­nings­grun­dande hän­del­sen för leve­ran­sen har inträf­fat,
   2. ersätt­ning för tjäns­ter som har till­han­da­hål­lits eller kom­mer att till­han­da­hål­las av en beskatt­nings­bar per­son, om den beskatt­nings­grun­dande hän­del­sen för till­han­da­hål­lan­det har inträf­fat,
   3. ersätt­ning för uni­ons­in­terna för­värv av varor,
   4. sådana över­fö­ringar som lik­ställs med uni­ons­in­terna för­värv av varor mot ersätt­ning enligt 5 kap. 23-25 §§, och
   5. import av varor.

5 §   Ingå­ende skatt utgörs också av belop­pet av den mer­vär­desskatt enligt denna lag som har beta­lats eller ska beta­las och som hän­för sig till
   1. för­värv som avses i 8 § 4, och
   2. uttag av tjäns­ter i bygg­nads­rö­relse som avses i 8 § 5.

Avdrags­rät­tens omfatt­ning

Huvud­re­gel

6 §   I den utsträck­ning en beskatt­nings­bar per­son använ­der varorna och tjäns­terna för sina bes­kat­tade trans­ak­tio­ner inom lan­det får denne, från den mer­vär­desskatt som ska beta­las, dra av ingå­ende skatt som hän­för sig till
   1. leve­rans av varor eller till­han­da­hål­lande av tjäns­ter till den beskatt­nings­bara per­so­nen,
   2. sådana uni­ons­in­terna för­värv av varor som görs av den beskatt­nings­bara per­so­nen,
   3. sådana över­fö­ringar som enligt 5 kap. 23-25 §§ lik­ställs med uni­ons­in­terna för­värv av varor mot ersätt­ning och som görs av den beskatt­nings­bara per­so­nen, och
   4. import av varor.

Avdrags­rätt vid en till­fäl­lig uni­ons­in­tern leve­rans av ett nytt trans­port­me­del

7 §   Den som är en beskatt­nings­bar per­son bara på grund av en till­fäl­lig leve­rans av ett nytt trans­port­me­del enligt 4 kap. 3 § har rätt till avdrag för ingå­ende skatt om leve­ran­sen är undan­ta­gen från skat­te­plikt enligt 10 kap. 42 §. Avdrags­rät­ten avser den mer­vär­desskatt som ingår i säl­ja­rens inköps­pris eller som denne har beta­lat vid impor­ten eller det uni­ons­in­terna för­vär­vet av trans­port­med­let. Avdrags­rät­ten är dock begrän­sad till högst det skat­te­be­lopp säl­ja­ren skulle vara skyl­dig att betala om leve­ran­sen inte hade varit undan­ta­gen från skat­te­plikt.

Avdrag enligt första styc­ket får göras först sedan trans­port­med­let har leve­re­rats.

Avdrags­rätt i sär­skilda fall

8 §   I den utsträck­ning den beskatt­nings­bara per­so­nen använ­der varorna och tjäns­terna för sina bes­kat­tade trans­ak­tio­ner inom lan­det får avdrag också göras enligt föl­jande upp­ställ­ning.

Om den          får avdrag göras för    under förutsättning att 
beskatt­nings­bara
personen    
1. övertar en   den ingående skatt som  den tidigare ägaren inte
verksamhet från hänför sig till         har gjort avdrag men den   
en annan                                ingående skatten skulle
beskattningsbar - leveranser av varor   ha varit avdragsgill om
person,         och tillhandahållanden  denne hade fortsatt att 
                av tjänster till den    driva rörelsen,             
                tidigare ägaren för    
                rörelsens behov, och
                - unionsinterna förvärv 
                av varor och import som 
                gjorts av den tidigare 
                ägaren för rörelsens    
                behov,
   2. är delägare  den ingående skatt som   den fastighet som ingår
i en            motsvarar den            i samfälligheten används    
samfällighet    beskattningsbara         för den beskattningsbara 
för vatten-     personens andel i        personens transaktioner   
reglering,      samfälligheten och som   som medför avdragsrätt,         
väghållning     hänför sig till         
eller liknande     
ändamål,        - leveranser av varor         
                och tillhandahållanden 
                av tjänster till 
                samfälligheten, och
                - unionsinterna förvärv 
                av varor och import som 
                gjorts av 
                samfälligheten,
   3. har fått en  den skatt som           leverantören inte är 
vara levererad  Tullverket tagit ut,    betalningsskyldig enligt
till sig och då                         denna lag för annat än
har betalat                             importen och den ingående                   
skatt vid                               skatten skulle ha varit 
importen av                             avdragsgill om den
varan utan att                          beskattningsbara                
ha betalnings-                          personen själv hade
skyldighet för                          varit betalningsskyldig
importen eller                          för importen,
har betalat                             
ersättning för                          
denna skatt                             
till den som                            
haft sådan                              
betalnings-​​
skyldighet,    
4. förvärvar en den utgående skatt som  fastigheten eller          
fastighet, en   säljaren har redovisat  lägenheten i säljarens    
hyres­rätt eller eller ska redo­visa för bygg­nads­rö­relse har
en bostadsrätt  uttagen,                tillförts tjänster som
till en                                 uttagsbeskattas med stöd              
lägenhet,                               av 5 kap. 32 §, utan att            
                                        fastigheten eller 
                                        lägenheten därefter har 
                                        tagits i bruk av 
                                        säljaren,
   5. i sin        den utgående skatt som  fastigheten eller
byggnadsrörelse fastighetsägaren,       lägenheten därefter tas
tillfört en     hyresgästen eller       i bruk av den 
egen fastighet  bostadsrättshavaren     beskattningsbara personen
eller en        har redovisat eller     för transaktioner som 
lägenhet som    ska redovisa för        medför avdragsrätt.
innehas med     uttagen,                
hyres­rätt eller
bostadsrätt      
sådana
tjänster som    
uttags­be­skat­tas
med stöd av      
5 kap. 32 §,        
Första styc­ket 1 gäl­ler även om den tidi­gare äga­ren har använt varorna och tjäns­terna för sina bes­kat­tade trans­ak­tio­ner inom lan­det.

Avdrags­rätt för trans­ak­tio­ner i eko­no­misk verk­sam­het utan­för lan­det

9 §   En beskatt­nings­bar per­son får göra avdrag för ingå­ende skatt som är hän­för­lig till sådana trans­ak­tio­ner som avses i 6 och 8 §§, i den utsträck­ning den beskatt­nings­bara per­so­nen använ­der varorna och tjäns­terna för sina trans­ak­tio­ner utan­för lan­det som
   1. utförs i en sådan eko­no­misk verk­sam­het som avses i 4 kap. 2 §, och
   2. skulle ha med­fört rätt till avdrag för ingå­ende skatt om de hade gjorts inom lan­det.

Avdrag får inte göras för ingå­ende skatt som är hän­för­lig till trans­ak­tio­ner som är undan­tagna från skat­te­plikt i ett annat EU-​land enligt bestäm­mel­ser som mot­sva­rar arti­kel 284 i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet. Lag (2024:942).

Avdrags­rätt för trans­ak­tio­ner som är undan­tagna från skat­te­plikt

10 §   En beskatt­nings­bar per­son får göra avdrag för ingå­ende skatt som är hän­för­lig till sådana trans­ak­tio­ner som avses i 6 och 8 §§, i den utsträck­ning den beskatt­nings­bara per­so­nen använ­der varorna och tjäns­terna för sina trans­ak­tio­ner inom lan­det som är undan­tagna från skat­te­plikt i enlig­het med någon av föl­jande bestäm­mel­ser i 10 kap.:
   - 13 § om läke­me­del,
   - 26 § första styc­ket 2 om fram­ställ­ning och dis­tri­bu­tion av peri­o­diska pub­li­ka­tio­ner,
   - 34 § 4 om leve­rans av guld till Sve­ri­ges riks­bank,
   - 42 eller 46 § om uni­ons­in­terna leve­ran­ser av varor,
   - 52 § om trans­port­tjäns­ter - Azo­rerna och Madeira,
   - 63 § om tjäns­ter som ingår i beskatt­nings­un­der­la­get för import,
   - 64, 65, 66 eller 67 § om export,
   - 68 § om tjäns­ter i sam­band med export eller import av varor,
   - 69 eller 70 § om leve­rans av far­tyg eller luft­far­tyg och utrust­ning till dessa,
   - 71 eller 72 § om varor för för­bruk­ning och för­sälj­ning ombord på far­tyg och luft­far­tyg,
   - 73 § om varor för för­bruk­ning och för­sälj­ning ombord på krigs­far­tyg,
   - 74 § om tjäns­ter som avser far­tyg eller luft­far­tyg,
   - 75 § om tjäns­ter av mäk­lare och andra för­med­lare,
   - 76 eller 77 § om vissa leve­ran­ser av varor avse­ende far­tyg och luft­far­tyg,
   - 78 § om leve­rans av motor­for­don till utländska beskick­ningar m.fl.,
   - 84 § om leve­rans av varor till beskick­ningar, kon­su­lat, EU- organ och andra inter­na­tio­nella orga­ni­sa­tio­ner,
   - 88 § om leve­rans av varor till Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen, EU- organ eller byråer för att han­tera covid-​​19-​pandemin,
   - 89, 90 eller 91 § om tjäns­ter som till­han­da­hålls EU, EU- organ och andra inter­na­tio­nella orga­ni­sa­tio­ner,
   - 92 § om väp­nade styr­kor som till­hör ett annat EU-​land,
   - 93 eller 93 a § om väp­nade styr­kor som till­hör part i Nato,
   - 94 § om vissa väp­nade styr­kor sta­tio­ne­rade på Cypern,
   - 95 § om för­med­lings­tjäns­ter som avser vissa undan­tagna trans­ak­tio­ner eller trans­ak­tio­ner gjorda utan­för EU,
   - 96 § om export­bu­ti­ker, eller
   - 97 § om leve­ran­ser vid använd­ning av ett elektro­niskt gräns­snitt.

Första styc­ket gäl­ler även sådana trans­ak­tio­ner som är undan­tagna från skat­te­plikt i enlig­het med 11 kap. 4 och 5 §§ om varor i vissa lager. Lag (2024:556).

11 §   En beskatt­nings­bar per­son får göra avdrag för ingå­ende skatt som är hän­för­lig till sådana trans­ak­tio­ner som avses i 6 och 8 §§, i den utsträck­ning den beskatt­nings­bara per­so­nen använ­der varorna och tjäns­terna för sina trans­ak­tio­ner som är undan­tagna från skat­te­plikt i enlig­het med någon av föl­jande bestäm­mel­ser i 10 kap.:
   - 32 § om tjäns­ter inom för­säk­rings­om­rå­det,
   - 33 § om tjäns­ter inom det finan­si­ella områ­det, utom i fråga om sådan fond­för­valt­ning som avses i tredje styc­ket 2 eller lik­nande verk­sam­het, eller
   - 34 § 1 om leve­ran­ser av sed­lar och mynt som är lag­ligt betal­nings­me­del.

Första styc­ket gäl­ler bara om
   1. för­vär­va­ren är en beskatt­nings­bar per­son som i ett land utan­för EU har antingen sätet för sin eko­no­miska verk­sam­het eller ett fast eta­ble­rings­ställe till vil­ket tjäns­ten till­han­da­hålls eller, om sådant säte eller eta­ble­rings­ställe sak­nas i det lan­det, den beskatt­nings­bara per­so­nen är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas där,
   2. för­vär­va­ren inte är en beskatt­nings­bar per­son och är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas i ett land utan­för EU, eller
   3. trans­ak­tio­nerna är direkt kopp­lade till varor som ska expor­te­ras till ett land utan­för EU.

Beskatt­nings­bara per­so­ner som omfat­tas av bestäm­mel­serna om åter­be­tal­ning har inte avdrags­rätt

12 §   Beskatt­nings­bara per­so­ner som omfat­tas av bestäm­mel­serna om åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt i 14 kap. 7-9 §§ eller 36 och 37 §§ har inte avdrags­rätt enligt 6 § eller någon av 8-11 §§.

Begräns­ningar och pre­ci­se­ringar av avdrags­rät­ten

Fas­tig­he­ter del­vis använda i eko­no­misk verk­sam­het

13 §   Ingå­ende skatt som omfat­tas av avdrags­rätt enligt 6 § eller någon av 8-11 §§ och som hän­för sig till en fas­tig­het som ingår i en beskatt­nings­bar per­sons rörel­se­till­gångar, får bara dras av i pro­por­tion till den beskatt­nings­bara per­so­nens använd­ning av fas­tig­he­ten för rörel­sen, om fas­tig­he­ten används både för
   1. rörel­sen, och
   2. eget pri­vat bruk, per­so­na­lens pri­vata bruk eller annars för andra ända­mål än den egna rörel­sen.

Första styc­ket gäl­ler inte
   1. en sta­dig­va­rande bostad som omfat­tas av avdrags­för­bu­det i 26 §, eller
   2. ingå­ende skatt som får dras av i enlig­het med 27 § vid utfö­rande av sådana tjäns­ter för vilka uttags­be­skatt­ning ska ske och vid jord­bruks­ar­rende som omfat­tar bostad.

14 §   Om den avdrags­gilla delen av den ingå­ende skat­ten inte kan fast­stäl­las, får avdrags­be­lop­pet i stäl­let bestäm­mas genom upp­del­ning efter skä­lig grund.

15 §   Om använd­ningen av fas­tig­he­ten änd­ras, ska avdra­get för den ingå­ende skat­ten juste­ras i enlig­het med 15 kap.

Bestäm­mel­serna i 5 kap. 29 och 30 §§ är inte tillämp­liga vid änd­rad använd­ning av fas­tig­he­ten.

Fas­tig­hets­för­val­tande verk­sam­het

16 §   Avdrag får inte göras för ingå­ende skatt som hän­för sig till kost­na­der vid uttag av sådana tjäns­ter i en fas­tig­hets­för­val­tande verk­sam­het där beskatt­nings­un­der­la­get beräk­nats enligt 8 kap. 9 §.

Finan­sie­rings­fö­re­tag

17 §   Ett finan­sie­rings­fö­re­tag som har över­ta­git en säl­ja­res rätt enligt ett köpe­av­tal får göra avdrag för den ingå­ende skatt som hän­för sig till vär­det av en vara som med stöd av köpe­av­ta­let åter­tas av finan­sie­rings­fö­re­ta­get.

Första styc­ket gäl­ler bara om finan­sie­rings­fö­re­ta­get kan visa att den ingå­ende skat­ten inte till någon del har varit avdrags­gill för för­vär­va­ren.

För­sälj­ning från far­tyg på vissa lin­jer

18 §   Avdrag får inte göras för ingå­ende skatt som hän­för sig till leve­ran­ser, uni­ons­in­terna för­värv eller import av varor för för­sälj­ning från far­tyg på lin­jer mel­lan Sve­rige och Norge eller Sve­rige och Åland.

19 §   Avdrags­be­gräns­ningen gäl­ler dock inte om leve­ran­sen, det uni­ons­in­terna för­vär­vet eller impor­ten avser sprit­dryc­ker, vin, starköl, öl, tobaksva­ror, par­fy­mer, kos­me­tiska pre­pa­rat, toa­lett­me­del eller choklad-​​ och kon­fek­tyr­va­ror.

I fråga om punkt­skat­te­plik­tiga varor är det dock en för­ut­sätt­ning för avdrag att varorna får pro­vi­an­te­ras utan punkt­skatt enligt 5-9 §§ lagen (1999:446) om pro­vi­an­te­ring av far­tyg och luft­far­tyg.

Per­son­bi­lar och motor­cyklar

20 §   Den som för­vär­var eller impor­te­rar en per­son­bil eller en motor­cy­kel får inte dra av ingå­ende skatt som hän­för sig till leve­ran­sen, det uni­ons­in­terna för­vär­vet eller impor­ten av for­do­net.

Första styc­ket gäl­ler dock inte om en beskatt­nings­bar per­son för­vär­var eller impor­te­rar for­do­net för
   1. åter­för­sälj­ning,
   2. uthyr­ning,
   3. per­son­trans­por­ter enligt tax­i­tra­fi­kla­gen (2012:211),
   4. trans­por­ter av avlidna, eller
   5. kör­korts­ut­bild­ning som omfat­tas av skat­te­plikt.

21 §   Den som hyr en per­son­bil eller en motor­cy­kel får inte dra av ingå­ende skatt som hän­för sig till hyran av for­do­net.

Första styc­ket gäl­ler dock inte om en beskatt­nings­bar per­son använ­der det hyrda for­do­net för
   1. uthyr­ning,
   2. per­son­trans­por­ter enligt tax­i­tra­fi­kla­gen (2012:211),
   3. trans­por­ter av avlidna, eller
   4. kör­korts­ut­bild­ning som omfat­tas av skat­te­plikt.

22 §   En beskatt­nings­bar per­son som använ­der en hyrd per­son­bil eller motor­cy­kel i en verk­sam­het där trans­ak­tio­nerna med­för avdrags­rätt, får dra av hälf­ten av den ingå­ende skatt som hän­för sig till hyran, om for­do­net
   1. i mer än ringa omfatt­ning används i den verk­sam­het där trans­ak­tio­nerna med­för avdrags­rätt, och
   2. hyrs för andra ända­mål än för uthyr­ning, per­son­trans­por­ter enligt tax­i­tra­fi­kla­gen (2012:211), trans­por­ter av avlidna eller kör­korts­ut­bild­ning som omfat­tas av skat­te­plikt.

Första styc­ket gäl­ler utan någon begräns­ning på grund av att for­do­net bara del­vis används i verk­sam­he­ten.

23 §   En beskatt­nings­bar per­son som använ­der en per­son­bil eller en motor­cy­kel i en verk­sam­het där trans­ak­tio­nerna med­för avdrags­rätt, får dra av ingå­ende skatt som hän­för sig till drifts­kost­na­der, om for­do­net till­hör inven­ta­ri­erna i verk­sam­he­ten eller har hyrts för använd­ning i denna.

Första styc­ket gäl­ler utan någon begräns­ning på grund av att for­do­net bara del­vis används i verk­sam­he­ten.

Repre­sen­ta­tion och lik­nande ända­mål

24 §   Avdrag får inte göras för ingå­ende skatt som hän­för sig till utgif­ter för repre­sen­ta­tion och lik­nande ända­mål för vilka den beskatt­nings­bara per­so­nen inte har rätt att göra avdrag vid inkomst­be­skatt­ningen enligt 16 kap. 2 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

25 §   Avdrags­be­gräns­ningen gäl­ler dock inte ingå­ende skatt som avser mål­ti­der eller lik­nande för­tä­ring, om
   1. utgif­terna har ett sådant ome­del­bart sam­band med verk­sam­he­ten som avses i 16 kap. 2 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229),
   2. avdra­get inte över­sti­ger vad som kan anses skä­ligt, och
   3. avdra­get högst upp­går till den ingå­ende skat­ten på 300 kro­nor per per­son och till­fälle.

Sta­dig­va­rande bostad

26 §   Avdrag får inte göras för ingå­ende skatt som hän­för sig till sta­dig­va­rande bostad.

27 §   Avdrags­be­gräns­ningen gäl­ler dock inte ingå­ende skatt som hän­för sig till
   1. leve­ran­ser av varor, till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter, uni­ons­in­terna för­värv av varor eller import för utfö­rande av sådana tjäns­ter som avses i 5 kap. 32-34 §§ för vilka uttags­be­skatt­ning ska ske,
   2. ett jord­bruks­ar­rende även till den del arren­det omfat­tar bostad.

Sta­ten

28 §   Ingå­ende skatt är inte avdrags­gill för sta­ten.

Upp­del­ning av den ingå­ende skat­ten

29 §   Avdrag ska göras enligt andra styc­ket om den ingå­ende skat­ten avser en beskatt­nings­bar per­sons för­värv eller import som
   1. bara del­vis är avdrags­gill,
   2. görs gemen­samt för flera eko­no­miska verk­sam­he­ter, av vilka det sak­nas avdrags­rätt i någon, eller
   3. görs för en verk­sam­het där det del­vis sak­nas rätt till avdrag.

Avdrag får då endast göras för skat­ten på den del av ersätt­ningen eller inköps­pri­set som hän­för sig till den del av för­vär­vet eller impor­ten som är avdrags­gill respek­tive hän­för sig till en verk­sam­het där trans­ak­tio­nerna med­för avdrags­rätt. Om denna del inte kan fast­stäl­las, får avdrags­be­lop­pet i stäl­let bestäm­mas genom upp­del­ning efter skä­lig grund.

Första och andra styc­kena gäl­ler även ingå­ende skatt som till viss del avser annat än den eko­no­miska verk­sam­he­ten.

30 §   I det fall den ingå­ende skat­ten avser för­värv eller import för en eko­no­misk verk­sam­het där det del­vis sak­nas rätt till avdrag, får hela den ingå­ende skat­ten för ett visst för­värv eller en viss import ändå dras av, om
   1. för­vär­vet eller impor­ten till mer än 95 pro­cent görs för de trans­ak­tio­ner som med­för rätt till avdrag, eller
   2. skat­ten för för­vär­vet eller impor­ten inte över­sti­ger 1 000 kro­nor och ersätt­ningen för trans­ak­tio­nerna som med­för rätt till avdrag upp­går till mer än 95 pro­cent av ersätt­ningen i verk­sam­he­ten.

Avdrag ska styr­kas

31 §   En beskatt­nings­bar per­son har bara rätt att göra avdrag för ingå­ende skatt om den kan styr­kas.

Leve­rans av varor, till­han­da­hål­lande av tjäns­ter och uni­ons­in­ternt för­värv

32 §   Avdra­get ska styr­kas genom fak­tura, om den ingå­ende skat­ten hän­för sig till
   1. leve­rans av varor eller till­han­da­hål­lande av tjäns­ter, eller
   2. uni­ons­in­ternt för­värv av varor.

33 §   Fak­tura för att styrka avdra­get behövs dock inte, om
   1. det finns sär­skilda skäl,
   2. avdra­get kan styr­kas genom annan doku­men­ta­tion, och
   3. den ingå­ende skat­ten hän­för sig till uni­ons­in­terna för­värv av varor eller sådana leve­ran­ser av varor och till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter för vilka för­vär­va­ren är skyl­dig att betala mer­vär­dess­kat­ten enligt 16 kap. 6 § eller någon av 8-16 §§.

34 §   Om den ingå­ende skat­ten hän­för sig till sådana över­fö­ringar som lik­ställs med uni­ons­in­terna för­värv av varor mot ersätt­ning enligt 5 kap. 23-25 §§, ska avdra­get styr­kas genom annan doku­men­ta­tion än fak­tura.

Import

35 §   Om den ingå­ende skat­ten hän­för sig till import, ska avdra­get styr­kas genom import­do­ku­ment som anger eller med­ger beräk­ning av den mer­vär­desskatt som har beta­lats eller ska beta­las.

Av import­do­ku­men­tet eller av en annan hand­ling ska det dess­utom framgå att den beskatt­nings­bara per­so­nen är impor­tör eller mot­ta­gare av de impor­te­rade varorna.

Vissa för­värv av fas­tig­het, hyres­rätt eller bostads­rätt till lägen­het

36 §   Om den ingå­ende skat­ten hän­för sig till ett sådant för­värv av en fas­tig­het, hyres­rätt eller bostads­rätt till en lägen­het som avses i 8 § 4, ska avdra­get styr­kas genom en av över­lå­ta­ren utfär­dad hand­ling.

Hand­lingen ska inne­hålla upp­gift om
   1. den mer­vär­desskatt som över­lå­ta­ren har redo­vi­sat eller ska redo­visa för sina gjorda uttag av tjäns­ter på fas­tig­he­ten eller lägen­he­ten,
   2. över­lå­ta­rens och för­vär­va­rens namn och adress eller någon annan upp­gift genom vil­ken de kan iden­ti­fie­ras,
   3. över­lå­ta­rens regi­stre­rings­num­mer för mer­vär­desskatt eller, om denne inte är regi­stre­rad, person-​​ eller orga­ni­sa­tions­num­mer eller en lik­vär­dig upp­gift,
   4. trans­ak­tio­nens art, och
   5. övrigt av bety­delse för bedöm­ningen av över­lå­ta­rens skyl­dig­het att betala mer­vär­desskatt och för­vär­va­rens avdrags­rätt eller rätt till åter­be­tal­ning.

Över­lå­ta­ren är skyl­dig att utfärda en sådan hand­ling som avses i första styc­ket om för­vär­va­ren begär det.


14 kap. Åter­be­tal­ning av skatt

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - åter­be­tal­ning till beskatt­nings­bara per­so­ner eta­ble­rade i andra EU-​län­der (3-32 §§),
   - åter­be­tal­ning till beskatt­nings­bara per­so­ner som inte är eta­ble­rade inom EU (33-48 §§),
   - åter­be­tal­ning vid viss import (49 och 50 §§),
   - åter­be­tal­ning till den som är eller ska vara regi­stre­rad för mer­vär­desskatt (51-54 §§),
   - åter­be­tal­nings­an­sök­ningar rik­tade till andra EU-​län­der (55-58 §§),
   - åter­be­tal­ning till hjälp­or­ga­ni­sa­tio­ner (59 §),
   - åter­be­tal­ning till utländska beskick­ningar m.fl. (60-63 §§),
   - åter­be­tal­ning till EU och vissa EU-​organ (64-66 §),
   - åter­be­tal­ning till väp­nade styr­kor som till­hör ett annat EU- land (67 §),
   - åter­be­tal­ning till väp­nade styr­kor som till­hör part i Nato (67 a-c §§),
   - gemen­samma bestäm­mel­ser för 59-67 c §§ (68 och 69 §§),
   - att åter­be­tal­nings­rät­ten ska styr­kas (70 §),
   - skat­te­tillägg (71 §),
   - ompröv­ning i vissa fall (72-75 §§), och
   - indriv­ning och verk­stäl­lig­het (76 §). Lag (2024:556).

Bestäm­mel­ser om åter­be­tal­ning i andra kapi­tel

2 §   Bestäm­mel­ser om åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt finns även i
   - 19 kap. om en sär­skild ord­ning för rese­by­råer, och
   - 22 kap. om de sär­skilda ord­ning­arna för distans­för­sälj­ning av varor och vissa till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter.

Åter­be­tal­ning till beskatt­nings­bara per­so­ner eta­ble­rade i andra EU-​län­der

Vem som kan ansöka om åter­be­tal­ning

3 §   En beskatt­nings­bar per­son som är eta­ble­rad i ett annat EU- land och som vill få åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt ska ansöka om detta, om den beskatt­nings­bara per­so­nen under den åter­be­tal­nings­pe­riod som avses i 14 §
   1. var­ken haft sätet för sin eko­no­miska verk­sam­het i Sve­rige eller ett fast eta­ble­rings­ställe här från vil­ket affärs­trans­ak­tio­ner genom­förts eller, om säte eller fast eta­ble­rings­ställe sak­nas, inte har varit bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tats i Sve­rige, och
   2. inte har leve­re­rat några varor eller till­han­da­hål­lit några tjäns­ter inom lan­det, med de undan­tag som föl­jer av 4-6 §§.

4 §   Den beskatt­nings­bara per­so­nen får inom lan­det ha till­han­da­hål­lit trans­port­tjäns­ter och stöd­tjäns­ter till dessa, under för­ut­sätt­ning att till­han­da­hål­lan­dena är undan­tagna från skat­te­plikt i enlig­het med någon av föl­jande bestäm­mel­ser i 10 kap.:
   - 63 § om tjäns­ter som ingår i beskatt­nings­un­der­la­get för import,
   - 68 § om tjäns­ter i sam­band med export eller import av varor,
   - 74 § om tjäns­ter som avser far­tyg eller luft­far­tyg,
   - 75 § om tjäns­ter av mäk­lare och andra för­med­lare,
   - 89 eller 90 § om tjäns­ter som till­han­da­hålls EU, EU-​organ och andra inter­na­tio­nella orga­ni­sa­tio­ner,
   - 92 § om väp­nade styr­kor som till­hör ett annat EU-​land,
   - 93 eller 93 a § om väp­nade styr­kor som till­hör part i Nato,
   - 94 § om vissa väp­nade styr­kor sta­tio­ne­rade på Cypern, eller
   - 95 § om för­med­lings­tjäns­ter som avser vissa undan­tagna trans­ak­tio­ner eller trans­ak­tio­ner gjorda utan­för EU.

Första styc­ket gäl­ler även sådana trans­ak­tio­ner som är undan­tagna från skat­te­plikt i enlig­het med 11 kap. 4 § 2, 3 eller 4 om varor i vissa lager. Lag (2024:556).

5 §   Den beskatt­nings­bara per­so­nen får också ha leve­re­rat varor och till­han­da­hål­lit tjäns­ter inom lan­det för vilka för­vär­va­ren är skyl­dig att betala mer­vär­dess­kat­ten i enlig­het med någon av föl­jande bestäm­mel­ser i 16 kap.:
   - 6 § om leve­rans av varor och till­han­da­hål­lande av vissa tjäns­ter med anknyt­ning till fas­tig­het,
   - 8 § om leve­rans av el, gas, värme eller kyla,
   - 9 § om till­han­da­hål­lande av tjäns­ter som avses i 6 kap. 33 §,
   - 10 § om tre­parts­han­del,
   - 13 § om till­han­da­hål­lande av vissa tjäns­ter inom byggsek­torn, eller
   - 14 § om han­del med avfall och skrot.

6 §   Den beskatt­nings­bara per­so­nen får dess­utom inom lan­det ha leve­re­rat varor och till­han­da­hål­lit tjäns­ter, om mer­vär­dess­kat­ten för leve­ran­sen av dessa varor eller till­han­da­hål­lan­det av dessa tjäns­ter redo­vi­sats enligt bestäm­mel­ser som i ett annat EU-​land mot­sva­rar de sär­skilda ord­ning­arna i artik­larna 369a-​369x i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet.

Åter­be­tal­nings­rät­tens omfatt­ning

7 §   En beskatt­nings­bar per­son som upp­fyl­ler vill­ko­ren i 3-6 §§ har rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt som debi­te­rats för varor som leve­re­rats eller tjäns­ter som till­han­da­hål­lits inom lan­det till denne av andra beskatt­nings­bara per­so­ner eller för import av varor till lan­det. Rät­ten till åter­be­tal­ning gäl­ler även sådan ingå­ende skatt som omfat­tas av avdrags­rätt enligt 13 kap. 8 §.

Första styc­ket gäl­ler bara i den utsträck­ning den beskatt­nings­bara per­so­nen använ­der varorna eller tjäns­terna för trans­ak­tio­ner som avses i
   - 13 kap. 9 § om avdrags­rätt för trans­ak­tio­ner i eko­no­misk verk­sam­het utan­för lan­det,
   - 13 kap. 10 och 11 §§ om avdrags­rätt för vissa trans­ak­tio­ner som är undan­tagna från skat­te­plikt, eller
   - 5 § om leve­rans av varor och till­han­da­hål­lande av tjäns­ter för vilka för­vär­va­ren är skyl­dig att betala mer­vär­dess­kat­ten.

8 §   Den beskatt­nings­bara per­so­nen har rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt enligt 7 § under för­ut­sätt­ning att denne utför trans­ak­tio­ner som med­för rätt till avdrag i det EU-​land där denne är eta­ble­rad.

Om den beskatt­nings­bara per­so­nen utför både trans­ak­tio­ner som med­för rätt till avdrag och sådana som inte med­för rätt till avdrag i det EU-​land där denne är eta­ble­rad, omfat­tar rät­ten till åter­be­tal­ning enligt 7 § bara sådan ingå­ende skatt som hän­för sig till trans­ak­tio­nerna som med­för rätt till avdrag i enlig­het med tillämp­ningen av arti­kel 173 i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet i eta­ble­rings­lan­det.

9 §   Rät­ten till åter­be­tal­ning omfat­tar bara sådan ingå­ende skatt som skulle ha varit avdrags­gill enligt denna lag om den beskatt­nings­bara per­so­nen i stäl­let hade haft rätt till avdrag för ingå­ende skatt.

10 §   Någon rätt till åter­be­tal­ning finns inte för
   1. sådan fel­ak­tigt debi­te­rad mer­vär­desskatt som avses i 2 kap. 12 §, eller
   2. mer­vär­desskatt som fak­tu­re­rats för en leve­rans av varor som är undan­ta­gen från skat­te­plikt enligt någon av föl­jande bestäm­mel­ser i 10 kap.:
   - 42 eller 46 § om uni­ons­in­terna leve­ran­ser av varor, eller
   - 64 § 3 om leve­rans av varor när en beskatt­nings­bar per­son som inte är eta­ble­rad inom lan­det för­vär­var varan för sin verk­sam­het i utlan­det och häm­tar den för att direkt föra ut den till en plats utan­för EU.

Vad en ansö­kan ska avse

11 §   En ansö­kan om åter­be­tal­ning ska avse
   1. för­värv av varor eller tjäns­ter
      a) som har fak­tu­re­rats under åter­be­tal­nings­pe­ri­o­den, om redo­vis­nings­skyl­dig­he­ten för skat­ten inträtt före eller vid tid­punk­ten för fak­tu­re­ringen, eller
      b) för vilka redo­vis­nings­skyl­dig­he­ten har inträtt under åter­be­tal­nings­pe­ri­o­den, om för­vär­ven har fak­tu­re­rats innan redo­vis­nings­skyl­dig­he­ten har inträtt, eller
   2. import av varor under åter­be­tal­nings­pe­ri­o­den.

Utö­ver de trans­ak­tio­ner som anges i första styc­ket får ansö­kan även avse fak­tu­ror eller import­do­ku­ment som inte omfat­tas av en tidi­gare ansö­kan och som gäl­ler trans­ak­tio­ner som genom­förts under kalen­derå­ret i fråga.

Hur en ansö­kan ska göras

12 §   En beskatt­nings­bar per­son som är eta­ble­rad i ett annat EU-​land ska ansöka om åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt hos Skat­te­ver­ket. Ansö­kan ska göras genom den elektro­niska por­tal som inrät­tats för detta ända­mål i eta­ble­rings­lan­det.

En ansö­kan anses ingi­ven till den behö­riga myn­dig­he­ten i eta­ble­rings­lan­det bara om sökan­den har läm­nat samt­liga upp­gif­ter som ansö­kan ska inne­hålla enligt 13 §.

Bestäm­mel­ser om hur en ansö­kan ska göras om den beskatt­nings­bara per­so­nen är eller ska vara regi­stre­rad för mer­vär­desskatt enligt 7 kap. 1 § första styc­ket 3-5 skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) finns i 51-54 §§.

Ansö­kans inne­håll och språk

13 §   En ansö­kan ska inne­hålla nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter och de ytter­li­gare upp­gif­ter som Skat­te­ver­ket behö­ver för att kunna besluta om åter­be­tal­ning.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela när­mare före­skrif­ter om
   1. ansö­kans inne­håll,
   2. vilka språk som får använ­das i en ansö­kan, och
   3. när upp­gif­ter läm­nas enligt 18 och 19 §§.

Åter­be­tal­nings­pe­riod

14 §   En ansö­kan om åter­be­tal­ning ska avse en period på minst tre på varandra föl­jande kalen­der­må­na­der under ett kalen­derår och högst ett kalen­derår. En ansö­kan som avser tiden till utgången av ett kalen­derår får omfatta kor­tare tid än tre måna­der.

Ansök­nings­tid

15 §   En ansö­kan om åter­be­tal­ning ska senast den 30 sep­tem­ber kalen­derå­ret efter åter­be­tal­nings­pe­ri­o­den ha kom­mit in till den behö­riga myn­dig­he­ten i det EU-​land där den beskatt­nings­bara per­so­nen är eta­ble­rad.

Tids­fris­ten i första styc­ket får inte beräk­nas med stöd av 2 § lagen (1930:173) om beräk­ning av lagstad­gad tid.

Mini­mi­be­lopp

16 §   Om en ansö­kan om åter­be­tal­ning avser en åter­be­tal­nings­pe­riod som är minst tre kalen­der­må­na­der men mindre än ett kalen­derår, ska det sökta belop­pet vara minst 4 000 kro­nor.

Avser ansö­kan peri­o­den ett kalen­derår eller åter­sto­den av det, ska det sökta belop­pet vara minst 500 kro­nor.

Skat­te­ver­kets under­rät­tel­se­skyl­dig­het

17 §   Skat­te­ver­ket ska på elektro­nisk väg och utan dröjs­mål under­rätta sökan­den om vil­ket datum en ansö­kan om åter­be­tal­ning kom in till Skat­te­ver­ket.

Skat­te­ver­kets rätt att begära upp­gif­ter

18 §   Om Skat­te­ver­ket inte har alla upp­gif­ter som behövs för att fatta beslut i fråga om hela eller en del av en ansö­kan om åter­be­tal­ning, får Skat­te­ver­ket inom den fyramå­na­ders­pe­riod som anges i 21 § på elektro­nisk väg begära ytter­li­gare upp­gif­ter från
   1. sökan­den,
   2. den behö­riga myn­dig­he­ten i det EU-​land där sökan­den är eta­ble­rad, eller
   3. någon annan.

En begä­ran enligt första styc­ket 3 får göras på elektro­nisk väg endast om den kan tas emot på det sät­tet.

19 §   Skat­te­ver­ket får även begära ori­gi­na­let eller en kopia av den berörda fak­tu­ran eller import­do­ku­men­tet, om det finns rim­ligt tvi­vel om gil­tig­he­ten eller rik­tig­he­ten av en ford­ran.

Tids­frist för att lämna upp­gif­ter

20 §   Upp­gif­ter som Skat­te­ver­ket har begärt enligt 18 eller 19 § ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket inom en månad från den dag då mot­ta­ga­ren fick begä­ran.

Tids­fris­ter för Skat­te­ver­kets beslut

21 §   Skat­te­ver­ket ska med­dela beslut avse­ende en ansö­kan om åter­be­tal­ning senast fyra måna­der från den dag då ansö­kan kom in till Skat­te­ver­ket.

22 §   Om Skat­te­ver­ket begär ytter­li­gare upp­gif­ter enligt 18 §, ska beslu­tet om åter­be­tal­ning med­de­las senast två måna­der från den dag då
   1. upp­gif­terna kom in till Skat­te­ver­ket, eller
   2. tids­fris­ten som anges i 20 § har löpt ut, om begä­ran inte har besva­rats.

Skat­te­ver­ket har dock all­tid sex måna­der på sig att slut­ligt avgöra ären­det, räk­nat från den dag då ansö­kan kom in till Skat­te­ver­ket.

Om Skat­te­ver­ket har begärt kom­plet­te­rande ytter­li­gare upp­gif­ter, ska ett slut­ligt beslut avse­ende ansö­kan med­de­las inom åtta måna­der från den dag då ansö­kan kom in till Skat­te­ver­ket.

Följ­den av att beslut inte med­de­las inom tids­fris­ten

23 §   En ansö­kan ska anses ha avsla­gits om Skat­te­ver­ket inte med­de­lar sitt beslut inom de tids­fris­ter som anges i 21 och 22 §§.

Kor­ri­ge­ring och åter­krav av åter­be­talt belopp

24 §   Sökan­den ska kor­ri­gera det belopp som sökts eller som redan har beta­lats till­baka, om den avdrags­gilla ande­len av den ingå­ende skat­ten har juste­rats i enlig­het med tillämp­ningen av arti­kel 175 i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet i det EU-​land där sökan­den är eta­ble­rad, efter det att en ansö­kan om åter­be­tal­ning gavs in.

Kor­ri­ge­ringen ska göras senast under kalen­derå­ret efter åter­be­tal­nings­pe­ri­o­den
   1. i en ansö­kan om åter­be­tal­ning, eller
   2. genom inläm­nande av en sär­skild anmä­lan genom den elektro­niska por­tal som inrät­tats av det EU-​land där sökan­den är eta­ble­rad, om sökan­den inte ger in någon åter­be­tal­nings­an­sö­kan under det kalen­derå­ret.

25 §   Om sökan­den har gjort en kor­ri­ge­ring i en ansö­kan om åter­be­tal­ning, ska Skat­te­ver­ket i sitt beslut avse­ende den ansö­kan även fatta beslut om att med anled­ning av kor­ri­ge­ringen höja eller sänka det belopp som ska åter­be­ta­las.

26 §   Om sökan­den har gjort en kor­ri­ge­ring i en sär­skild anmä­lan, ska Skat­te­ver­ket besluta att
   1. betala till­baka det belopp som sökan­den har att fordra, eller
   2. sökan­den ska betala till­baka vad som har beta­lats ut för myc­ket.

Ett beslut enligt första styc­ket 2 får verk­stäl­las även om det inte har fått laga kraft.

27 §   Om någon har fått en åter­be­tal­ning på ett bedräg­ligt eller annars orik­tigt sätt, ska Skat­te­ver­ket besluta att det belopp som fel­ak­tigt till­go­do­förts ska beta­las till­baka. Belop­pet ska beta­las till­baka senast 30 dagar från den dag då Skat­te­ver­ket med­de­lade sitt beslut.

Det belopp som ska beta­las till­baka och obe­talda skat­te­tillägg får räk­nas av mot ingå­ende skatt som den som ska betala till­baka det fel­ak­tigt mot­tagna belop­pet har rätt att få till­baka på grund­val av en annan ansö­kan än den som lett till den fel­ak­tiga åter­be­tal­ningen.

Ett beslut enligt första eller andra styc­ket får verk­stäl­las även om det inte har fått laga kraft.

28 §   Åtgär­der för att åter­kräva ett sådant belopp som fel­ak­tigt till­go­do­förts får inte vid­tas senare än fem år efter utgången av det kalen­derår då belop­pet beta­lats ut.

Tid­punkt och land för utbe­tal­ning

29 §   Om Skat­te­ver­ket bifal­ler en ansö­kan om åter­be­tal­ning, ska Skat­te­ver­ket betala ut det bevil­jade belop­pet till sökan­den eller den som sökan­den anger senast 10 arbets­da­gar från den dag då
   1. tids­fris­ten i 21 § löpte ut, eller
   2. tids­fris­terna i 22 § löpte ut, om ytter­li­gare upp­gif­ter eller kom­plet­te­rande ytter­li­gare upp­gif­ter har begärts av Skat­te­ver­ket.

30 §   Det bevil­jade belop­pet ska beta­las ut i
   1. Sve­rige, eller
   2. ett annat EU-​land, om sökan­den begär det.

Vid utbe­tal­ning i ett annat EU-​land ska Skat­te­ver­ket från belop­pet som ska beta­las ut dra av de ban­kav­gif­ter som tagits ut för över­fö­ringen.

Ränta

31 §   Sökan­den ska till­go­do­fö­ras ränta på det bevil­jade belop­pet, om utbe­tal­ningen görs efter den senaste tid­punkt som anges i 29 §.

Om Skat­te­ver­ket har begärt ytter­li­gare upp­gif­ter eller kom­plet­te­rande ytter­li­gare upp­gif­ter, tilläm­pas första styc­ket bara om sökan­den har kom­mit in till Skat­te­ver­ket med upp­gif­terna i enlig­het med 20 §.

32 §   Ränta ska beräk­nas från och med dagen efter den i 29 § angivna senaste dagen för utbe­tal­ning till den dag då utbe­tal­ningen fak­tiskt görs.

Rän­tan ska beräk­nas efter den rän­te­sats som anges i 65 kap. 4 § tredje styc­ket skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).

Åter­be­tal­ning till beskatt­nings­bara per­so­ner som inte är eta­ble­rade inom EU

Vem som kan ansöka om åter­be­tal­ning

33 §   En beskatt­nings­bar per­son som inte är eta­ble­rad i något EU-​land och som vill få åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt ska ansöka om detta.

Med beskatt­nings­bar per­son som inte är eta­ble­rad i något EU- land avses en beskatt­nings­bar per­son som under den åter­be­tal­nings­pe­riod som avses i 42 §
   1. var­ken haft sätet för sin eko­no­miska verk­sam­het inom EU eller ett fast eta­ble­rings­ställe inom EU från vil­ket affärs­trans­ak­tio­ner genom­förts eller, om säte eller fast eta­ble­rings­ställe sak­nas, inte har varit bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tats inom EU, och
   2. inte har leve­re­rat några varor eller till­han­da­hål­lit några tjäns­ter inom lan­det, med de undan­tag som föl­jer av 34 och 35 §§.

34 §   Den beskatt­nings­bara per­so­nen får inom lan­det ha till­han­da­hål­lit trans­port­tjäns­ter och stöd­tjäns­ter till dessa, under för­ut­sätt­ning att till­han­da­hål­lan­dena är undan­tagna från skat­te­plikt i enlig­het med någon av föl­jande bestäm­mel­ser i 10 kap.:
   - 63 § om tjäns­ter som ingår i beskatt­nings­un­der­la­get för import,
   - 68 § om tjäns­ter i sam­band med export eller import av varor,
   - 74 § om tjäns­ter som avser far­tyg eller luft­far­tyg,
   - 75 § om tjäns­ter av mäk­lare och andra för­med­lare,
   - 89 eller 90 § om tjäns­ter som till­han­da­hålls EU, EU-​organ och andra inter­na­tio­nella orga­ni­sa­tio­ner,
   - 92 § om väp­nade styr­kor som till­hör ett annat EU-​land,
   - 93 eller 93 a § om väp­nade styr­kor som till­hör part i Nato,
   - 94 § om vissa väp­nade styr­kor sta­tio­ne­rade på Cypern, eller
   - 95 § om för­med­lings­tjäns­ter som avser vissa undan­tagna trans­ak­tio­ner eller trans­ak­tio­ner utan­för EU.

Första styc­ket gäl­ler även sådana trans­ak­tio­ner som är undan­tagna från skat­te­plikt i enlig­het med 11 kap. 4 § 2, 3 eller 4 om varor i vissa lager. Lag (2024:556).

35 §   Den beskatt­nings­bara per­so­nen får också ha leve­re­rat varor och till­han­da­hål­lit tjäns­ter inom lan­det för vilka för­vär­va­ren är skyl­dig att betala mer­vär­dess­kat­ten i enlig­het med någon av föl­jande bestäm­mel­ser i 16 kap.:
   - 6 § om leve­rans av varor och till­han­da­hål­lande av vissa tjäns­ter med anknyt­ning till fas­tig­het,
   - 8 § om leve­rans av el, gas, värme eller kyla,
   - 9 § om till­han­da­hål­lande av tjäns­ter som avses i 6 kap. 33 §,
   - 10 § om tre­parts­han­del,
   - 13 § om till­han­da­hål­lande av vissa tjäns­ter inom byggsek­torn, eller
   - 14 § om han­del med avfall och skrot.

Åter­be­tal­nings­rät­tens omfatt­ning

36 §   En beskatt­nings­bar per­son som upp­fyl­ler vill­ko­ren i 33-35 §§ har rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt som debi­te­rats för varor som leve­re­rats eller tjäns­ter som till­han­da­hål­lits inom lan­det till denne av andra beskatt­nings­bara per­so­ner eller för import av varor till lan­det. Rät­ten till åter­be­tal­ning gäl­ler även sådan ingå­ende skatt som omfat­tas av avdrags­rätt enligt 13 kap. 8 §.

Första styc­ket gäl­ler bara i den utsträck­ning den beskatt­nings­bara per­so­nen använ­der varorna eller tjäns­terna för trans­ak­tio­ner som avses i
   - 13 kap. 9 § om avdrags­rätt för trans­ak­tio­ner i eko­no­misk verk­sam­het utan­för lan­det,
   - 13 kap. 10 och 11 §§ om avdrags­rätt för vissa trans­ak­tio­ner som är undan­tagna från skat­te­plikt, eller
   - 35 § om leve­rans av varor och till­han­da­hål­lande av tjäns­ter för vilka för­vär­va­ren är skyl­dig att betala mer­vär­dess­kat­ten.

37 §   Rät­ten till åter­be­tal­ning omfat­tar bara sådan ingå­ende skatt som skulle ha varit avdrags­gill enligt denna lag om den beskatt­nings­bara per­so­nen i stäl­let hade haft rätt till avdrag för ingå­ende skatt.

38 §   Någon rätt till åter­be­tal­ning finns inte för
   1. sådan fel­ak­tigt debi­te­rad mer­vär­desskatt som avses i 2 kap. 12 §, eller
   2. mer­vär­desskatt som fak­tu­re­rats för en leve­rans av varor som är undan­ta­gen från skat­te­plikt enligt någon av föl­jande bestäm­mel­ser i 10 kap.:
   - 42 eller 46 § om uni­ons­in­terna leve­ran­ser av varor, eller
   - 64 § 3 om leve­rans av varor när en beskatt­nings­bar per­son som inte är eta­ble­rad inom lan­det för­vär­var varan för sin verk­sam­het i utlan­det och häm­tar den för att direkt föra ut den till en plats utan­för EU.

Vad en ansö­kan ska avse

39 §   En ansö­kan om åter­be­tal­ning ska avse
   1. för­värv av varor eller tjäns­ter
      a) som har fak­tu­re­rats under åter­be­tal­nings­pe­ri­o­den, om redo­vis­nings­skyl­dig­he­ten för skat­ten inträtt före eller vid tid­punk­ten för fak­tu­re­ringen, eller
      b) för vilka redo­vis­nings­skyl­dig­he­ten har inträtt under åter­be­tal­nings­pe­ri­o­den, om för­vär­ven har fak­tu­re­rats innan redo­vis­nings­skyl­dig­he­ten har inträtt, eller
   2. import av varor under åter­be­tal­nings­pe­ri­o­den.

Utö­ver de trans­ak­tio­ner som anges i första styc­ket får ansö­kan även avse fak­tu­ror eller import­do­ku­ment som inte omfat­tas av en tidi­gare ansö­kan och som gäl­ler trans­ak­tio­ner som genom­förts under kalen­derå­ret i fråga.

Hur en ansö­kan ska göras

40 §   En beskatt­nings­bar per­son som inte är eta­ble­rad i något EU-​land ska ansöka om åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt hos Skat­te­ver­ket. Ansö­kan ska göras på ett fast­ställt for­mu­lär som till­han­da­hålls av Skat­te­ver­ket.

Bestäm­mel­ser om hur en ansö­kan ska göras om den beskatt­nings­bara per­so­nen är eller ska vara regi­stre­rad för mer­vär­desskatt enligt 7 kap. 1 § första styc­ket 3-5 skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) finns i 51-54 §§.

Ansö­kans inne­håll, språk och hand­lingar som ska bifo­gas

41 §   En ansö­kan ska inne­hålla nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter och de ytter­li­gare upp­gif­ter som Skat­te­ver­ket behö­ver för att kunna besluta om åter­be­tal­ning.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela när­mare före­skrif­ter om
   1. ansö­kans inne­håll,
   2. vilka språk som får använ­das i en ansö­kan, och
   3. vilka hand­lingar som ska bifo­gas en ansö­kan.

Åter­be­tal­nings­pe­riod

42 §   En ansö­kan om åter­be­tal­ning ska avse en period på minst tre på varandra föl­jande kalen­der­må­na­der under ett kalen­derår och högst ett kalen­derår. En ansö­kan som avser tiden till utgången av ett kalen­derår får omfatta kor­tare tid än tre måna­der.

Ansök­nings­tid

43 §   En ansö­kan om åter­be­tal­ning ska ha kom­mit in senast sex kalen­der­må­na­der efter utgången av det kalen­derår som den avser.

Tids­fris­ten i första styc­ket får inte beräk­nas med stöd av 2 § lagen (1930:173) om beräk­ning av lagstad­gad tid.

Mini­mi­be­lopp

44 §   Om en ansö­kan om åter­be­tal­ning avser en åter­be­tal­nings­pe­riod som är minst tre kalen­der­må­na­der men mindre än ett kalen­derår, ska det sökta belop­pet vara minst 4 000 kro­nor.

Avser ansö­kan peri­o­den ett kalen­derår eller åter­sto­den av det, ska det sökta belop­pet vara minst 500 kro­nor.

Tids­frist för Skat­te­ver­kets beslut

45 §   Skat­te­ver­ket ska med­dela beslut avse­ende en ansö­kan om åter­be­tal­ning senast sex måna­der från den dag då en full­stän­dig ansö­kan och övriga före­skrivna hand­lingar kom in till Skat­te­ver­ket.

Utbe­tal­nings­land

46 §   Det bevil­jade belop­pet ska beta­las ut i
   1. Sve­rige, eller
   2. ett annat land, om sökan­den begär det.

Vid utbe­tal­ning i ett annat land ska Skat­te­ver­ket från belop­pet som ska beta­las ut dra av de ban­kav­gif­ter som tagits ut för över­fö­ringen.

Åter­krav och avräk­ning

47 §   Om någon har fått en åter­be­tal­ning på ett bedräg­ligt eller annars orik­tigt sätt, ska Skat­te­ver­ket besluta att det belopp som fel­ak­tigt till­go­do­förts ska beta­las till­baka. Belop­pet ska beta­las till­baka senast 30 dagar från den dag då Skat­te­ver­ket med­de­lade sitt beslut.

Det belopp som ska beta­las till­baka och obe­talda skat­te­tillägg får räk­nas av mot ingå­ende skatt som den som ska betala till­baka det fel­ak­tigt mot­tagna belop­pet har rätt att få till­baka på grund­val av en annan ansö­kan än den som lett till den fel­ak­tiga åter­be­tal­ningen.

Ett beslut enligt första eller andra styc­ket får verk­stäl­las även om det inte har fått laga kraft.

48 §   Åtgär­der för att åter­kräva ett sådant belopp som fel­ak­tigt till­go­do­förts får inte vid­tas senare än fem år efter utgången av det kalen­derår då belop­pet beta­lats ut.

Åter­be­tal­ning vid viss import

49 §   Om en vara har impor­te­rats till Sve­rige för att sän­das eller trans­por­te­ras till ett annat EU-​land, har impor­tö­ren rätt till åter­be­tal­ning av den mer­vär­desskatt som beta­lats vid impor­ten. Detta gäl­ler dock bara om impor­tö­ren kan styrka att varan har bes­kat­tats som uni­ons­in­ternt för­värv i det EU-​lan­det i enlig­het med tillämp­ningen av arti­kel 20 andra styc­ket i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet.

50 §   Den som vill få åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt ska ansöka om detta i enlig­het med 51-53 §§.

Åter­be­tal­ning till den som är eller ska vara regi­stre­rad för mer­vär­desskatt

51 §   Om den som vill få åter­be­tal­ning är eller ska vara regi­stre­rad för mer­vär­desskatt enligt 7 kap. 1 § första styc­ket 3-5 skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244), ska ansö­kan om åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt göras hos Skat­te­ver­ket.

52 §   Ansö­kan ska göras i en skatte­de­kla­ra­tion i enlig­het med det för­fa­rande för dekla­ra­tion av mer­vär­desskatt som anges i 26 kap. skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).

För den som ansö­ker gäl­ler även i övrigt bestäm­mel­serna om för­fa­ran­det i skat­te­för­fa­ran­de­la­gen.

53 §   Mer­vär­dess­kat­ten ska redo­vi­sas i enlig­het med 7 kap.

54 §   Det som sägs i 16 och 44 §§ om minsta belopp för en ansö­kan om åter­be­tal­ning gäl­ler även en ansö­kan i en skatte­de­kla­ra­tion.

Åter­be­tal­nings­an­sök­ningar rik­tade till andra EU-​län­der

Hur en ansö­kan ska göras

55 §   En beskatt­nings­bar per­son som är eta­ble­rad i Sve­rige, men inte i det EU-​land där åter­be­tal­ning av mer­vär­desskatt söks, och som vill få åter­be­tal­ning av sådan skatt i enlig­het med det lan­dets tillämp­ning av EU-​åter­be­tal­nings­di­rek­ti­vet, ska rikta en ansö­kan om åter­be­tal­ning till det lan­det. Ansö­kan ska ges in till Skat­te­ver­ket genom den elektro­niska por­tal som inrät­tats för detta ända­mål.

En ansö­kan anses ingi­ven endast om sökan­den har läm­nat samt­liga upp­gif­ter som krävs enligt tillämp­ningen av artik­larna 8, 9 och 11 i EU-​åter­be­tal­nings­di­rek­ti­vet i det EU- land som ansö­kan rik­tas till.

Ansök­nings­tid

56 §   En ansö­kan om åter­be­tal­ning ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast den 30 sep­tem­ber kalen­derå­ret efter åter­be­tal­nings­pe­ri­o­den.

Tids­fris­ten i första styc­ket får inte beräk­nas med stöd av 2 § lagen (1930:173) om beräk­ning av lagstad­gad tid.

Skat­te­ver­kets under­rät­tel­se­skyl­dig­het

57 §   Skat­te­ver­ket ska utan dröjs­mål skicka en elektro­nisk bekräf­telse till sökan­den om vil­ket datum ansö­kan kom in till Skat­te­ver­ket.

Skat­te­ver­kets vida­re­be­ford­ran av ansö­kan

58 §   Skat­te­ver­ket ska vida­re­be­fordra en ansö­kan till det EU- land som ansö­kan rik­tats till.

Skat­te­ver­ket ska dock besluta att inte vida­re­be­fordra ansö­kan, om sökan­den under åter­be­tal­nings­pe­ri­o­den
   1. inte är en beskatt­nings­bar per­son,
   2. i Sve­rige endast utför leve­ran­ser av varor eller till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter som är undan­tagna från skat­te­plikt utan rätt till avdrag för ingå­ende skatt, eller
   3. omfat­tas av undan­ta­get från skat­te­plikt för beskatt­nings­bara per­so­ner med liten års­om­sätt­ning i 18 kap.

Skat­te­ver­ket ska på elektro­nisk väg under­rätta sökan­den om ett beslut enligt andra styc­ket.

Åter­be­tal­ning till hjälp­or­ga­ni­sa­tio­ner

59 §   Den som bedri­ver en verk­sam­het för För­enta natio­ner­nas eller något av dess fack­or­gans räk­ning har efter ansö­kan rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt. Detta gäl­ler bara om skat­ten hän­för sig till varor som för­vär­vas eller impor­te­ras för att föras ut ur EU och använ­das i denna verk­sam­het utan­för EU.

Även en riksom­fat­tande hjälp­or­ga­ni­sa­tion har sådan åter­be­tal­nings­rätt, om varorna förs ut ur EU för att använ­das i en hjälp­verk­sam­het.

Åter­be­tal­ning till utländska beskick­ningar m.fl.

Utländska beskick­ningar, kar­riär­kon­su­lat och inter­na­tio­nella orga­ni­sa­tio­ner

60 §   Utländska beskick­ningar, kar­riär­kon­su­lat i Sve­rige eller sådana inter­na­tio­nella orga­ni­sa­tio­ner som avses i lagen (1976:661) om immu­ni­tet och pri­vi­le­gier i vissa fall, har efter ansö­kan rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt.

Första styc­ket gäl­ler bara om den ingå­ende skat­ten hän­för sig till för­värv av
   1. varor som är avsedda för inred­ning eller utrust­ning av en sådan bygg­nad som är avsedd för för­vär­va­ren,
   2. inven­ta­rier eller tryck­sa­ker för den verk­sam­het som utövas av för­vär­va­ren,
   3. till­be­hör eller utrust­ning till motor­for­don som ägs av för­vär­va­ren,
   4. tjäns­ter på en sådan fas­tig­het som är avsedd för för­vär­va­ren samt på sådana varor som anges i 1-3 eller på motor­for­don,
   5. tele­tjäns­ter, vat­ten, elekt­risk kraft, avloppsre­ning eller sop­hämt­ning för en fas­tig­het som är avsedd för för­vär­va­ren,
   6. sådana bräns­len för vilka ener­giskatt och kol­di­ox­idskatt enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi ska tas ut,
   7. alkohol-​​ och tobaksva­ror,
   8. tjäns­ter avse­ende uthyr­ning av bygg­nad eller annan anlägg­ning som utgör fas­tig­het, under för­ut­sätt­ning att uthyr­nings­tjäns­ten är avsedd för den verk­sam­het som utövas av för­vär­va­ren, och
   9. bevak­nings­tjäns­ter avse­ende fas­tig­het eller lokal som är avsedd för den verk­sam­het som utövas av för­vär­va­ren.

Diplo­ma­tisk per­so­nal och kar­riär­kon­su­ler

61 §   Med­lem­mar av den diplo­ma­tiska per­so­na­len vid utländska beskick­ningar i Sve­rige och kar­riär­kon­su­ler vid utländska kon­su­lat i Sve­rige som inte är svenska med­bor­gare eller sta­dig­va­rande bosatta här i lan­det, har efter ansö­kan rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt.

Första styc­ket gäl­ler bara om den ingå­ende skat­ten hän­för sig till för­värv av
   1. utrust­ning för hem­mabruk avsedd för mot­tag­ning, inspel­ning eller upp­spel­ning av ljud eller bild,
   2. kame­ror, objek­tiv till kame­ror och annan utrust­ning för film- eller bildå­ter­giv­ning,
   3. vit­va­ror och hus­hålls­ma­ski­ner,
   4. dato­rer och utrust­ning med lik­nande använd­ning,
   5. möb­ler, belys­nings­ar­ma­tu­rer, inred­nings­tex­tilier, mat­tor, pia­non och flyg­lar,
   6. till­be­hör eller utrust­ning till motor­for­don eller till sådana varor som anges i 1-5,
   7. tjäns­ter på sådana varor som anges i 1-6 eller på motor­for­don,
   8. tjäns­ter på en fas­tig­het i sam­band med inmon­te­ring av vit­va­ror och hus­hålls­ma­ski­ner,
   9. bräns­len för vilka ener­giskatt och kol­di­ox­idskatt enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi ska tas ut, och
   10. alkohol-​​ och tobaksva­ror.

62 §   Sådan åter­be­tal­nings­rätt finns dock bara om
   1. för­vär­vet görs för per­son­ligt bruk, och
   2. den sam­man­lagda ersätt­ningen enligt varje fak­tura upp­går till minst
   - 1 000 kro­nor för för­värv som anges i 61 § andra styc­ket 1-8,
   - 200 kro­nor för för­värv som anges i 61 § andra styc­ket 9 och 10.

63 §   Med­lems­sta­ters ombud vid en inter­na­tio­nell orga­ni­sa­tion med säte i Sve­rige och per­so­nal hos en sådan orga­ni­sa­tion har efter ansö­kan rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt som hän­för sig till sådana för­värv som anges i 61 § andra styc­ket, om Sve­rige har träf­fat över­ens­kom­melse med en annan stat eller med en mel­lan­folk­lig orga­ni­sa­tion om detta.

Åter­be­tal­ning till EU och vissa EU-​organ

64 §   Ett kon­tor eller en anlägg­ning som lig­ger i Sve­rige har efter ansö­kan rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt, om kon­to­ret eller anlägg­ningen till­hör
   - Euro­pe­iska uni­o­nen,
   - Euro­pe­iska ato­me­ner­gi­ge­men­ska­pen,
   - Euro­pe­iska cen­tral­ban­ken,
   - Euro­pe­iska inve­ste­rings­ban­ken, eller
   - ett organ som har inrät­tats av uni­o­nen eller ato­me­ner­gi­ge­men­ska­pen och för vil­ket pro­to­kol­let (nr 7) om Euro­pe­iska uni­o­nens immu­ni­tet och pri­vi­le­gier gäl­ler.

Första styc­ket gäl­ler bara om den ingå­ende skat­ten hän­för sig till sådana för­värv som anges i 60 § andra styc­ket.

65 §   Åter­be­tal­nings­rät­ten gäl­ler dock bara i den omfatt­ning åter­be­tal­ningen inte leder till att kon­kur­ren­sen sned­vrids.

66 §   Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen eller en byrå eller ett organ som har inrät­tats enligt uni­ons­rät­ten har efter ansö­kan rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt som hän­för sig till för­värv av varor och tjäns­ter, om
   1. Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen, byrån eller orga­net för­vär­var varorna eller tjäns­terna för att utföra upp­gif­ter som till­de­lats enligt uni­ons­rät­ten i syfte att han­tera covid-​​19- pan­de­min, och
   2. Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen, byrån eller orga­net inte säl­jer de för­vär­vade varorna eller tjäns­terna vidare, vare sig direkt eller vid en senare tid­punkt.

Om vill­ko­ren för åter­be­tal­ning enligt första styc­ket upp­hör att vara upp­fyllda, ska Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen, byrån eller orga­net som har för­vär­vat varorna eller tjäns­terna under­rätta Skat­te­ver­ket och betala till­baka det belopp som tidi­gare åter­be­ta­lats.

Åter­be­tal­ning till väp­nade styr­kor som till­hör ett annat EU- land

67 §   Väp­nade styr­kor som till­hör ett annat EU-​land har efter ansö­kan rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt som hän­för sig till för­värv av varor och tjäns­ter, om
   1. varorna eller tjäns­terna ska använ­das av dessa styr­kor eller av den civil­per­so­nal som föl­jer med dem, eller använ­das för för­sörj­ning av deras mäs­sar eller mar­ke­ten­te­rier, och
   2. styr­korna del­tar i en för­svars­in­sats för att genom­föra en uni­ons­verk­sam­het inom ramen för den gemen­samma säkerhets-​​ och för­svars­po­li­ti­ken.

Åter­be­tal­ning till väp­nade styr­kor som till­hör part i Nato

67 a §   Väp­nade styr­kor som till­hör Ame­ri­kas för­enta sta­ter har efter ansö­kan rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt som hän­för sig till för­värv av varor och tjäns­ter som inte har något annat land som des­ti­na­tions­land, om varorna eller tjäns­terna ska använ­das av dessa styr­kor, den civil­per­so­nal som föl­jer med dem eller styr­kor­nas mäs­sar, mar­ke­ten­te­rier eller andra lik­nande mili­tära ser­vice­verk­sam­he­ter.

Den som har leve­re­rat en vara eller till­han­da­hål­lit en tjänst till styr­korna har också efter ansö­kan rätt till åter­be­tal­ning enligt första styc­ket, i den utsträck­ning det inte finns rätt till avdrag för ingå­ende skatt. Detta gäl­ler dock inte sta­ten, kom­mu­ner, kom­munal­för­bund eller sam­ord­nings­för­bund som avses i 4 § lagen (2003:1210) om finan­si­ell sam­ord­ning av reha­bi­li­te­rings­in­sat­ser.

Rät­ten till åter­be­tal­ning gäl­ler bara i den omfatt­ning som fram­går av avta­let den 5 decem­ber 2023 mel­lan Sve­rige och Ame­ri­kas för­enta sta­ter om för­svars­sam­ar­bete. Lag (2024:556).

67 b §   Med­lem­mar av väp­nade styr­kor som till­hör Ame­ri­kas för­enta sta­ter, inklu­sive civil­per­so­nal, och deras anhö­riga har efter ansö­kan rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt för för­värv av varor eller tjäns­ter som inte har något annat land som des­ti­na­tions­land om för­vär­vet görs för pri­vat bruk.

Rät­ten till åter­be­tal­ning gäl­ler bara i den omfatt­ning som fram­går av avta­let den 5 decem­ber 2023 mel­lan Sve­rige och Ame­ri­kas för­enta sta­ter om för­svars­sam­ar­bete. Lag (2024:556).

67 c §   Väp­nade styr­kor som till­hör en annan stat som är part i Nato har efter ansö­kan rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt som hän­för sig till för­värv av varor och tjäns­ter, om
   1. varorna eller tjäns­terna ska använ­das av dessa styr­kor eller av den civil­per­so­nal som föl­jer med dem, eller använ­das för för­sörj­ning av deras mäs­sar eller mar­ke­ten­te­rier,
   2. styr­korna del­tar i de gemen­samma för­svars­an­sträng­ning­arna, och
   3. det inte finns rätt till åter­be­tal­ning enligt 67 a §.
Lag (2024:556).

Gemen­samma bestäm­mel­ser för 59-67 c §§

68 §   Skat­te­ver­ket ska fatta beslut om åter­be­tal­ning enligt 59-67 c §§.

Rege­ringen kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om för­fa­ran­det vid åter­be­tal­ning enligt 59-67 c §§. Lag (2024:556).

69 §   Bestäm­mel­ser om åter­be­tal­ning av mer­vär­desskatt finns även i 64 kap. 6 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).

Åter­be­tal­nings­rät­ten ska styr­kas

70 §   Rät­ten till åter­be­tal­ning enligt 3-54 §§ och 59-67 c §§ ska styr­kas. Lag (2024:556).

Skat­te­tillägg

71 §   Bestäm­mel­serna om skat­te­tillägg i 49, 51 och 52 kap. skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) gäl­ler också i fråga om upp­gif­ter som läm­nas i en ansö­kan om åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt enligt detta kapi­tel.

Ompröv­ning i vissa fall

72 §   Bestäm­mel­serna i 66 kap. skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) gäl­ler vid ompröv­ning av Skat­te­ver­kets beslut om
   1. åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt till en sådan beskatt­nings­bar per­son som är eta­ble­rad i ett annat EU-​land som avses i 3-6 §§ och som ansö­ker om åter­be­tal­ning enligt 12 § första styc­ket, och
   2. att inte vida­re­be­fordra en ansö­kan om åter­be­tal­ning rik­tad till ett annat EU-​land enligt 58 § andra styc­ket.

Första styc­ket 1 gäl­ler dock inte ompröv­nings­be­slut enligt 27 och 28 §§.

73 §   Ett beslut i en fråga om åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt till en sådan beskatt­nings­bar per­son eta­ble­rad utan­för EU som avses i 33-35 §§ och som ansö­ker om åter­be­tal­ning enligt 40 § första styc­ket, ska på begä­ran av den sökande omprö­vas, om beslu­tet inne­bu­rit att ansö­kan inte helt har bifal­lits. Det­samma gäl­ler om den sökande begär åter­be­tal­ning av ytter­li­gare ingå­ende skatt för en period för vil­ken beslut med­de­lats.

En begä­ran om ompröv­ning ska vara skrift­lig. Den ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast två år efter utgången av det kalen­derår som den tidi­gare ansö­kan gäl­ler.

74 §   En begä­ran om ompröv­ning av Skat­te­ver­kets beslut om åter­be­tal­ning enligt 59-67 c §§ ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket inom två måna­der från den dag då den som beslu­tet gäl­ler fick del av det. I övrigt gäl­ler bestäm­mel­serna i 66 kap. skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) vid ompröv­ning av ett sådant beslut. Lag (2024:556).

75 §   En fråga som avser åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt får inte omprö­vas enligt 73 § om den har avgjorts av en all­män för­valt­nings­dom­stol.

Indriv­ning och verk­stäl­lig­het

76 §   Skat­te­ver­ket ska utan dröjs­mål över­lämna obe­talda belopp enligt ett beslut enligt 26, 27 eller 47 § för indriv­ning enligt lagen (1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m.

Skat­te­ver­ket får besluta att inte över­lämna en ford­ran för indriv­ning om ford­ran avser ett ringa belopp.

Vid indriv­ning får verk­stäl­lig­het enligt utsök­nings­bal­ken ske.


15 kap. Juste­ring av avdrag för ingå­ende skatt som är hän­för­lig till inve­ste­rings­va­ror

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om juste­ring av avdrag för ingå­ende skatt som avser inve­ste­rings­va­ror. Bestäm­mel­serna avser
   - vad som avses med ingå­ende skatt (2 §),
   - sär­skilt om hyres­rät­ter och bostads­rät­ter (3 §),
   - vad som är en inve­ste­rings­vara (4-6 §§),
   - i vilka fall avdrag ska juste­ras (7-9 §§),
   - juste­rings­pe­riod (10 och 11 §§),
   - hur avdrag ska juste­ras (12-19 §§),
   - över­ta­gande av rät­tig­het och skyl­dig­het att justera avdrag (20-27 §§),
   - utfär­dande av juste­rings­hand­ling (28-30 §§), och
   - juste­rings­hand­ling vid över­ta­gande av rät­tig­het och skyl­dig­het att justera avdrag (31 §).

Ytter­li­gare bestäm­mel­ser om juste­ring av avdrag för ingå­ende skatt finns i 12 kap. om fri­vil­lig beskatt­ning för vissa fas­tig­hets­upp­lå­tel­ser.

Vad som avses med ingå­ende skatt

2 §   Med ingå­ende skatt avses det­samma som i 13 kap. 4 och 5 §§. När någon enligt 20-27 §§ över­tar rät­tig­het och skyl­dig­het att justera avdrag för ingå­ende skatt utgörs dock den­nes ingå­ende skatt för den över­tagna inve­ste­rings­va­ran av den andres ingå­ende skatt.

Sär­skilt om hyres­rät­ter och bostads­rät­ter

3 §   För hyres­rät­ter och bostads­rät­ter gäl­ler det som sägs om fas­tig­he­ter i 7 § 3-5, 11 § andra styc­ket, 14 § andra styc­ket, 21-23, 25 och 26 §§. Rät­tig­het och skyl­dig­het att justera avdrag för ingå­ende skatt vid över­lå­telse och änd­rad använd­ning samt över­ta­gande av sådan rätt och skyl­dig­het gäl­ler i dessa fall hyres­gäs­ten eller bostad­rätts­ha­va­ren.

Vad som är en inve­ste­rings­vara

4 §   Med inve­ste­rings­va­ror avses
   1. maski­ner, inven­ta­rier och lik­nande anlägg­nings­till­gångar vars värde mins­kar, om den ingå­ende skat­ten på anskaff­nings­kost­na­den för till­gången upp­går till minst 50 000 kro­nor,
   2. fas­tig­he­ter som varit före­mål för ny-, till- eller ombygg­nad, om den ingå­ende skat­ten på kost­na­den för denna åtgärd upp­går till minst 100 000 kro­nor,
   3. fas­tig­he­ter och lägen­he­ter som inne­has med hyres­rätt eller bostads­rätt, som till­förts varor och tjäns­ter genom uttag enligt 5 kap. 32 §, om avdrag för ingå­ende skatt har gjorts enligt 13 kap. 8 § 4 eller 5 med minst 100 000 kro­nor, och
   4. bostads­rätt eller hyres­rätt till en lägen­het, om bostads­rätts­ha­va­ren eller hyres­gäs­ten utfört eller låtit utföra ny-, till- eller ombygg­nad av lägen­he­ten och om den ingå­ende skat­ten på kost­na­den för denna åtgärd upp­går till minst 100 000 kro­nor.

5 §   Maskin, utrust­ning och sär­skild inred­ning ska vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna i detta kapi­tel anses som sådan till­gång som avses i 4 § 1, om den
   1. till­förts sådan bygg­nad eller del av bygg­nad som är inrät­tad för annat än bostads­än­da­mål, och
   2. anskaf­fats för att direkt använ­das i en sär­skild verk­sam­het som bedrivs på fas­tig­he­ten.

6 §   Har under ett beskatt­ningsår avse­ende en viss fas­tig­het både en åtgärd som avses i 4 § 2 före­ta­gits och ett avdrag enligt 4 § 3 gjorts eller mer än en åtgärd före­ta­gits eller mer än ett avdrag gjorts, ska åtgär­derna och avdra­gen läg­gas sam­man vid tillämp­ning av belopps­grän­sen. Avdrag och åtgär­der som avses i 4 § 3 och 4 ska på mot­sva­rande sätt läg­gas sam­man med andra avdrag och åtgär­der som avser samma hyres­rätt eller bostads­rätt.

I vilka fall avdrag ska juste­ras

7 §   Om inte annat föl­jer av 9 § eller 20-27 §§, ska avdrag för ingå­ende skatt juste­ras i föl­jande fall:
   1. om använd­ningen av en inve­ste­rings­vara, för vil­ken ingå­ende skatt för för­vär­vet eller impor­ten varit helt eller del­vis avdrags­gill, änd­ras på så sätt att den avdrags­gilla delen mins­kar,
   2. om använd­ningen av en inve­ste­rings­vara, för vil­ken ingå­ende skatt för för­vär­vet eller impor­ten inte varit avdrags­gill eller bara del­vis varit avdrags­gill, änd­ras på så sätt att den avdrags­gilla delen ökar,
   3. om en annan inve­ste­rings­vara än en fas­tig­het avytt­ras och leve­ran­sen är skat­te­plik­tig, under för­ut­sätt­ning att den ingå­ende skat­ten för för­vär­vet eller impor­ten av varan bara del­vis varit avdrags­gill,
   4. om en fas­tig­het över­låts under för­ut­sätt­ning att avdrag gjorts för ingå­ende skatt på kost­na­der för ny-, till- eller ombygg­nad som avses i 4 § 2 eller 4,
   5. om en fas­tig­het som avses i 4 § 3 över­låts, eller
   6. om en fas­tig­hets­ä­gare, bostads­rätts­ha­vare eller hyres­gäst för­sätts i kon­kurs, under för­ut­sätt­ning att ingå­ende skatt som hän­för sig till kost­na­der för inve­ste­rings­va­ror som avses i 4 § 2, 3 eller 4 varit avdrags­gill för denne.

8 §   Sta­tens ford­ran på grund av juste­ring av avdrag för ingå­ende skatt enligt 7 § 6 får göras gäl­lande i en kon­kurs, om ford­ran upp­kom­mer på grund av att gäl­de­nä­ren för­sätts i kon­kurs.

9 §   Avdrag för ingå­ende skatt ska inte juste­ras
   1. om en för­änd­ring i använ­dan­det av en inve­ste­rings­vara leder till uttags­be­skatt­ning med stöd av 5 kap., eller
   2. om för­änd­ringen av den avdrags­gilla delen i för­hål­lande till den avdrags­gilla delen som gällde vid anskaf­fan­det är mindre än fem pro­cen­ten­he­ter.

Juste­rings­pe­riod

10 §   Avdrag för ingå­ende skatt ska juste­ras bara när de fall som avses i 7 § inträf­far inom en viss tid (juste­rings­pe­ri­o­den). Juste­rings­pe­ri­o­den är
   1. tio år för inve­ste­rings­va­ror som avses i 4 § 2 eller 4,
   2. tio år för inve­ste­rings­va­ror som avses i 4 § 3 räk­nat från det att avdrag gjorts enligt 13 kap. 8 § 4 eller 5, och
   3. fem år från tid­punk­ten för för­vär­vet eller impor­ten för andra inve­ste­rings­va­ror.

11 §   Det beskatt­ningsår då avdra­get gjorts eller för­vär­vet, impor­ten, ny-, till- eller ombygg­na­den skett ska räk­nas in i juste­rings­pe­ri­o­den.

Ny-, till- eller ombygg­nad i de fall som avses i 10 § 1 ska anses ha skett det beskatt­ningsår då fas­tig­he­ten kun­nat tas i bruk efter åtgär­derna eller, vid bygg- eller anlägg­nings­ent­re­pre­na­der, det beskatt­ningsår då slut­be­sikt­ning eller någon annan jäm­för­lig åtgärd vid­ta­gits. Om fas­tig­he­ten över­låts eller dess använd­ning änd­ras dess­förin­nan och avdrag för ingå­ende skatt har gjorts, anses dock ny-, till- eller ombygg­na­den ha skett det år då avdrag har gjorts.

Hur avdrag ska juste­ras

Änd­rad använd­ning och över­lå­telse

12 §   Vid änd­rad använd­ning av en inve­ste­rings­vara ska avdrag för ingå­ende skatt juste­ras för varje beskatt­ningsår under åter­sto­den av juste­rings­pe­ri­o­den.

Vid över­gång till det undan­tag från skat­te­plikt som avses i 18 kap. ska dock avdrag för ingå­ende skatt juste­ras vid ett enda till­fälle och avse åter­sto­den av juste­rings­pe­ri­o­den, om inte den beskatt­nings­bara per­so­nen mot­sät­ter sig det. Även om den beskatt­nings­bara per­so­nen mot­sät­ter sig det ska avdrag för ingå­ende skatt juste­ras vid ett enda till­fälle, om det finns sär­skilda skäl för det.

13 §   Vid över­lå­telse av inve­ste­rings­va­ror och i de fall som avses i 7 § 6 ska avdrag som gjorts för ingå­ende skatt juste­ras vid ett enda till­fälle och juste­ringen ska avse åter­sto­den av juste­rings­pe­ri­o­den.

14 §   I åter­sto­den av juste­rings­pe­ri­o­den ska det beskatt­ningsår då använd­ningen änd­ras eller över­lå­telse sker räk­nas in.

Om en änd­rad använd­ning eller en över­lå­telse bara avser en del av en fas­tig­het, ska endast avdrag för den ingå­ende skatt som hän­för sig till denna del juste­ras.

Ursprungs­be­lop­pet

15 §   Den ingå­ende skatt som ska juste­ras (ursprungs­be­lop­pet) är
   1. i de fall som avses i 4 § 2 eller 4 den ingå­ende skatt som hän­för sig till ny-, till- eller ombygg­na­den,
   2. i de fall som avses i 4 § 3 den ingå­ende skatt som dra­gits av,
   3. för övriga inve­ste­rings­va­ror den ingå­ende skat­ten vid för­vär­vet eller impor­ten av varan.

Juste­rings­be­lop­pet

16 §   Det belopp som avdrag för ingå­ende skatt årli­gen ska juste­ras med (juste­rings­be­lop­pet) ska beräk­nas uti­från juste­rings­pe­ri­o­den som en tion­del respek­tive en fem­te­del av den del av ursprungs­be­lop­pet som mot­sva­rar skill­na­den i pro­cen­ten­he­ter mel­lan den avdrags­gilla ande­len ingå­ende skatt vid juste­rings­pe­ri­o­dens bör­jan och den avdrags­gilla ande­len efter för­änd­ringen.

17 §   Om en för­vär­vare över­ta­git rät­tig­het och skyl­dig­het att justera avdrag för ingå­ende skatt enligt 21 §, ska juste­rings­be­lop­pet för för­vär­va­ren beräk­nas som en tion­del av den del av ursprungs­be­lop­pet som mot­sva­rar skill­na­den i pro­cen­ten­he­ter mel­lan över­lå­ta­rens avdrags­gilla andel ingå­ende skatt vid över­lå­tel­sen och för­vär­va­rens avdrags­gilla andel ingå­ende skatt efter för­änd­ringen.

18 §   Juste­rings­be­lop­pet får i de fall som avses i 7 § 3 uppgå till högst 25 pro­cent av pri­set med anled­ning av avytt­ringen av varan exklu­sive skatt enligt denna lag.

19 §   Om avdrag för ingå­ende skatt ska juste­ras till följd av änd­rad använd­ning, ska ande­len avdrags­gill ingå­ende skatt under juste­rings­å­ret bestäm­mas med led­ning av för­hål­lan­dena vid utgången av året. Om det finns sär­skilda skäl får ande­len avdrags­gill ingå­ende skatt i stäl­let bestäm­mas efter vad som är skä­ligt.

Över­ta­gande av rät­tig­het och skyl­dig­het att justera avdrag

Över­lå­telse av inve­ste­rings­va­ror vid över­lå­telse av verk­sam­het, fusion och lik­nande för­fa­ran­den

20 §   Vid över­lå­telse av inve­ste­rings­va­ror, utom sådana som omfat­tas av fri­vil­lig beskatt­ning, i sam­band med att en verk­sam­het över­låts eller vid fusion eller lik­nande för­fa­rande, ska för­vär­va­ren överta över­lå­ta­rens rät­tig­het och skyl­dig­het att justera avdrag för ingå­ende skatt. Detta gäl­ler dock bara om för­vär­va­ren har avdrags­rätt.

Över­lå­telse av fas­tig­het i vissa fall

21 §   Vid över­lå­telse av fas­tig­het i annat fall än som avses i 20 § ska för­vär­va­ren överta över­lå­ta­rens rät­tig­het och skyl­dig­het att justera avdrag för ingå­ende skatt, om för­vär­va­ren har avdrags­rätt. Detta gäl­ler dock inte om över­lå­ta­ren och för­vär­va­ren har träf­fat avtal om att över­lå­ta­ren ska justera avdra­gen.

22 §   Om en för­vär­vare som avses i 21 § över­tar rät­tig­het och skyl­dig­het att justera avdrag, ska över­lå­ta­ren inte till följd av över­lå­tel­sen justera avdrag för ingå­ende skatt. Över­lå­ta­ren ska dock justera avdrag på grund av änd­ringar som inträf­fat under den­nes inne­havs­tid.

23 §   En över­lå­tare som avses i 21 § ska full­göra skyl­dig­het att justera avdrag som upp­stått på grund av att för­vär­va­ren änd­rat använd­ningen av fas­tig­he­ten eller över­lå­tit den, om över­lå­ta­ren
   1. dra­git av ingå­ende skatt och inte tagit upp den i en juste­rings­hand­ling som avses i 28 §, eller
   2. inte läm­nat upp­gift om juste­rings­hand­ling som avses i 29 §.

Inträde och utträde ur mer­vär­desskatte­grupp

24 §   När en beskatt­nings­bar per­son inträ­der i en mer­vär­desskatte­grupp, över­tar grup­pen den­nes rät­tig­het och skyl­dig­het att justera avdrag för ingå­ende skatt.

När en beskatt­nings­bar per­son utträ­der ur en mer­vär­desskatte­grupp över­tar den beskatt­nings­bara per­so­nen grup­pens rät­tig­het och skyl­dig­het att justera avdrag för ingå­ende skatt hän­för­lig till den beskatt­nings­bara per­so­nens inve­ste­rings­va­ror.

Fas­tig­hets­ä­gare som för­sätts i kon­kurs

25 §   Om en fas­tig­hets­ä­gare för­sätts i kon­kurs får kon­kurs­boet överta kon­kurs­gäl­de­nä­rens rät­tig­het och skyl­dig­het att justera avdrag för ingå­ende skatt under för­ut­sätt­ning att
   1. kon­kurs­boet är en beskatt­nings­bar per­son enligt 4 kap. 18 § för den eko­no­miska verk­sam­he­ten i fas­tig­he­ten, och
   2. verk­sam­he­ten består helt eller del­vis av bes­kat­tade trans­ak­tio­ner.

Över­ta­gan­det ska ske innan kon­kurs­boet över­lå­ter fas­tig­he­ten, men gäl­ler från det att kon­kurs­boet bli­vit en beskatt­nings­bar per­son för den eko­no­miska verk­sam­he­ten i fas­tig­he­ten.

26 §   Kon­kurs­gäl­de­nä­ren ska dock all­tid justera avdrag för ingå­ende skatt på grund av änd­ringar som inträf­fat under tiden fram till dess denne för­satts i kon­kurs.

Om en fas­tig­het över­låts av kon­kurs­boet ska bestäm­mel­serna i 21-23 §§ gälla för kon­kurs­boet och för­vär­va­ren.

Hyres­gäst eller bostads­rätts­ha­vare som läm­nar en hyres­rätt eller bostads­rätt

27 §   Om en hyres­gäst eller bostads­rätts­ha­vare läm­nar en hyres­rätt eller bostads­rätt, utan att över­låta den till någon annan, ska fas­tig­hets­ä­ga­ren överta rät­tig­het och skyl­dig­het att justera avdrag för ingå­ende skatt på kost­na­den för ny-, till- eller ombygg­nad som till­förts av hyres­gäs­ten eller bostads­rätts­ha­va­ren.

Utfär­dande av juste­rings­hand­ling

28 §   När rät­tig­het och skyl­dig­het att justera avdrag för ingå­ende skatt över­tas enligt 20-27 §§, ska den som rät­tig­he­ten och skyl­dig­he­ten över­tas från utfärda en hand­ling som inne­hål­ler de upp­gif­ter som fram­går av 30 § (juste­rings­hand­ling).

Om utfär­da­ren av en juste­rings­hand­ling efter utfär­dan­det fått för­änd­rad ingå­ende skatt eller för­änd­rad avdrags­gill andel avse­ende denna skatt, ska denne utfärda en kom­plet­te­rande hand­ling om änd­ringen.

29 §   Om utfär­da­ren har en juste­rings­hand­ling som utfär­dats av en tidi­gare ägare till en inve­ste­rings­vara och som inne­hål­ler upp­gif­ter av bety­delse för rät­tig­he­ten och skyl­dig­he­ten att justera avdrag för den som över­tar denna rät­tig­het och skyl­dig­het, ska ett exem­plar av hand­lingen över­läm­nas till denne.

30 §   En juste­rings­hand­ling ska inne­hålla föl­jande upp­gif­ter:
   1. den ingå­ende skatt som hän­för sig till utfär­da­rens för­värv eller import av inve­ste­rings­va­ran eller ny-, till- eller ombygg­nad av fas­tig­het, hyres­rätt eller bostads­rätt,
   2. den del av den ingå­ende skat­ten i 1 som utfär­da­ren efter even­tu­ell juste­ring gjort avdrag för,
   3. vid vilka tid­punk­ter för­vär­ven, impor­terna och avdra­gen i 1 och 2 har skett,
   4. om det finns en juste­rings­hand­ling som avses i 29 §,
   5. utfär­da­rens namn och adress eller någon annan upp­gift genom vil­ken denne kan iden­ti­fie­ras,
   6. namn och adress till den som ska överta rät­tig­he­ten och skyl­dig­he­ten att justera avdrag för ingå­ende skatt, eller någon annan upp­gift genom vil­ken denne kan iden­ti­fie­ras,
   7. trans­ak­tio­nens art,
   8. utfär­da­rens regi­stre­rings­num­mer för mer­vär­desskatt eller, om denne inte är regi­stre­rad, person-​​ eller orga­ni­sa­tions­num­mer eller en lik­vär­dig upp­gift,
   9. om juste­rings­hand­lingen avser en fas­tig­het, upp­gift om hur den ingå­ende skat­ten för­de­lar sig mel­lan olika delar av fas­tig­he­ten, och
   10. övrigt som kan ha bety­delse för bedöm­ningen av beskatt­ningen och avdrag för ingå­ende skatt för den som ska överta rät­tig­he­ten och skyl­dig­he­ten att justera avdrag för ingå­ende skatt.

Juste­rings­hand­ling vid över­ta­gande av rät­tig­het och skyl­dig­het att justera avdrag

31 §   Den som enligt 20-27 §§ över­tar rät­tig­het och skyl­dig­het när det gäl­ler juste­ring av avdrag för ingå­ende skatt, ska i sina räken­ska­per ha en sådan juste­rings­hand­ling som avses i 28 § som grund för juste­ringen.


16 kap. Vem som är betal­nings­skyl­dig

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - tillämp­nings­om­råde för bestäm­mel­serna i kapit­let (3 §)
   - vem som ska anses som en beskatt­nings­bar per­son som inte är eta­ble­rad inom lan­det (4 §),
   - leve­rans av varor och till­han­da­hål­lande av tjäns­ter (5-16 §§ ),
   - uni­ons­in­ternt för­värv av varor (17 §),
   - import av varor (18-22 §§), och
   - fel­ak­tigt debi­te­rad mer­vär­desskatt (23 §).

Bestäm­mel­ser om betal­nings­skyl­dig­het i andra kapi­tel

2 §   Bestäm­mel­ser om vem som är betal­nings­skyl­dig för mer­vär­desskatt finns även i
   - 11 kap. om undan­tag avse­ende varor i vissa lager,
   - 12 kap. om fri­vil­lig beskatt­ning för vissa fas­tig­hets­upp­lå­tel­ser,
   - 22 kap. om sär­skilda ord­ningar för distans­för­sälj­ning av varor och vissa till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter, och
   - 23 kap. om sär­skild ord­ning för dekla­ra­tion och betal­ning av mer­vär­desskatt vid import.

Tillämp­nings­om­råde för bestäm­mel­serna i kapit­let

3 §   Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel om vem som är skyl­dig att betala mer­vär­desskatt till sta­ten är tillämp­liga på beskatt­nings­bara trans­ak­tio­ner som är skat­te­plik­tiga och görs inom lan­det.

Vem som ska anses som en beskatt­nings­bar per­son som inte är eta­ble­rad inom lan­det

4 §   Vid tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i detta kapi­tel ska en beskatt­nings­bar per­son som har ett fast eta­ble­rings­ställe i Sve­rige anses vara en beskatt­nings­bar per­son som inte är eta­ble­rad inom lan­det, om
   1. per­so­nen utför en leve­rans av varor eller ett till­han­da­hål­lande av tjäns­ter inom lan­det, och
   2. leve­ran­sen eller till­han­da­hål­lan­det sker utan med­ver­kan av det svenska eta­ble­rings­stäl­let.

Leve­rans av varor och till­han­da­hål­lande av tjäns­ter

Huvud­re­gel

5 §   En beskatt­nings­bar per­son som leve­re­rar varor eller till­han­da­hål­ler tjäns­ter är skyl­dig att betala mer­vär­desskatt för leve­ran­sen eller till­han­da­hål­lan­det, om inte annat föl­jer av 6-16 §§.

Omvänd betal­nings­skyl­dig­het - beskatt­nings­bar per­son som inte är eta­ble­rad inom lan­det

6 §   Vid leve­rans av varor eller till­han­da­hål­lande av tjäns­ter med anknyt­ning till fas­tig­het i Sve­rige är den som för­vär­var varan eller tjäns­ten skyl­dig att betala mer­vär­desskatt för leve­ran­sen eller till­han­da­hål­lan­det, om
   1. för­vär­va­ren är regi­stre­rad för mer­vär­desskatt här i lan­det, och
   2. den som leve­re­rar varan eller till­han­da­hål­ler tjäns­ten är en beskatt­nings­bar per­son som inte är eta­ble­rad inom lan­det.

Första styc­ket gäl­ler dock inte fas­tig­hets­tjäns­ter som avses i 13 § eller i 12 kap.

7 §   En beskatt­nings­bar per­son som inte är eta­ble­rad inom lan­det har dock på begä­ran rätt att bli betal­nings­skyl­dig för mer­vär­desskatt för leve­rans av varor eller till­han­da­hål­lande av tjäns­ter som för­vär­va­ren annars skulle ha varit betal­nings­skyl­dig för enligt 6 §. Denna betal­nings­skyl­dig­het ska då gälla för alla sådana leve­ran­ser eller till­han­da­hål­lan­den.

8 §   Vid leve­rans av el, gas, värme eller kyla i enlig­het med för­ut­sätt­ning­arna i 6 kap. 21-28 §§ är den som för­vär­var varan skyl­dig att betala mer­vär­desskatt för leve­ran­sen, om
   1. för­vär­va­ren är regi­stre­rad för mer­vär­desskatt här i lan­det, och
   2. den som leve­re­rar varan är en beskatt­nings­bar per­son som inte är eta­ble­rad inom lan­det.

9 §   Om en beskatt­nings­bar per­son som inte är eta­ble­rad inom lan­det till­han­da­hål­ler sådana tjäns­ter som avses i 6 kap. 33 §, är den som för­vär­var tjäns­ten skyl­dig att betala mer­vär­desskatt för till­han­da­hål­lan­det, om denne är
   1. en beskatt­nings­bar per­son,
   2. en juri­disk per­son som inte är en beskatt­nings­bar per­son men är regi­stre­rad för mer­vär­desskatt här, eller
   3. en juri­disk per­son som skulle ha varit en beskatt­nings­bar per­son om inte 4 kap. 6 § om ide­ella för­e­ningar och regi­stre­rade tros­sam­fund varit tillämp­lig.

Omvänd betal­nings­skyl­dig­het - tre­parts­han­del

10 §   Vid sådan efter­föl­jande leve­rans av varor inom lan­det som avses i 10 kap. 51 §, är mot­ta­ga­ren av leve­ran­sen skyl­dig att betala mer­vär­desskatt för leve­ran­sen, om
   1. mot­ta­ga­ren är en annan beskatt­nings­bar per­son eller juri­disk per­son som inte är en beskatt­nings­bar per­son,
   2. mot­ta­ga­ren är regi­stre­rad för mer­vär­desskatt här, och
   3. den beskatt­nings­bara per­son som gör den efter­föl­jande leve­ran­sen har utfär­dat en fak­tura i enlig­het med artik­larna 219a-​237 i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet.

Omvänd betal­nings­skyl­dig­het - guld

11 §   Vid leve­rans av inve­ste­rings­guld är den som för­vär­var varan skyl­dig att betala mer­vär­desskatt till sta­ten för leve­ran­sen, om
   1. leve­ran­tö­ren har valt fri­vil­lig beskatt­ning av leve­ran­sen enligt 21 kap. 7 eller 8 §, och
   2. både leve­ran­tö­ren och för­vär­va­ren är beskatt­nings­bara per­so­ner som är eller ska vara regi­stre­rade för mer­vär­desskatt här i lan­det.

12 §   Vid leve­rans av guld i råva­ru­form eller i form av halv­fär­diga pro­duk­ter med en fin­halt av minst 325 tusen­de­lar är den som för­vär­var varan skyl­dig att betala mer­vär­desskatt för leve­ran­sen, om både leve­ran­tö­ren och för­vär­va­ren är beskatt­nings­bara per­so­ner som är eller ska vara regi­stre­rade för mer­vär­desskatt här i lan­det.

Omvänd betal­nings­skyl­dig­het - byggsek­torn

13 §   Om en beskatt­nings­bar per­son till­han­da­hål­ler tjäns­ter som avses i andra styc­ket är den som för­vär­var tjäns­ten skyl­dig att betala mer­vär­desskatt för till­han­da­hål­lan­det, om 9 § inte gäl­ler och för­vär­va­ren är
   1. en beskatt­nings­bar per­son som i sin eko­no­miska verk­sam­het inte bara till­fäl­ligt till­han­da­hål­ler sådana tjäns­ter, eller
   2. en annan beskatt­nings­bar per­son som till­han­da­hål­ler en beskatt­nings­bar per­son som avses i 1 sådana tjäns­ter.

Första styc­ket gäl­ler
   1. sådana tjäns­ter avse­ende fas­tig­het som kan hän­fö­ras till
   - mark- och grund­ar­be­ten,
   - bygg- och anlägg­nings­ar­be­ten,
   - byg­gin­stal­la­tio­ner,
   - slut­be­hand­ling av bygg­na­der, eller
   - uthyr­ning av bygg- och anlägg­nings­ma­ski­ner med förare,
   2. bygg­städ­ning, och
   3. till­han­da­hål­lande av per­so­nal för sådana akti­vi­te­ter som avses i 1 och 2.

Omvänd betal­nings­skyl­dig­het - avfall och skrot

14 §   Vid leve­rans av sådana varor som avses i andra styc­ket är den som för­vär­var varan skyl­dig att betala mer­vär­desskatt för leve­ran­sen, om både leve­ran­tö­ren och för­vär­va­ren är beskatt­nings­bara per­so­ner som är eller ska vara regi­stre­rade för mer­vär­desskatt här i lan­det.

Första styc­ket gäl­ler
   1. avfall och skrot av järn, stål, kop­par, nic­kel, alu­mi­nium, bly, zink, tenn och andra oädla metal­ler,
   2. omsmält­nings­göt av järn och stål, och
   3. avfall och skrot av gal­va­niska ele­ment, bat­te­rier och elekt­riska acku­mu­la­to­rer.

Omvänd betal­nings­skyl­dig­het - utsläpps­rät­ter och andra enhe­ter

15 §   Vid till­han­da­hål­lande av sådana tjäns­ter som avses i andra styc­ket är den som för­vär­var tjäns­ten skyl­dig att betala mer­vär­desskatt för till­han­da­hål­lan­det, om både till­han­da­hål­la­ren och för­vär­va­ren är beskatt­nings­bara per­so­ner som är eller ska vara regi­stre­rade för mer­vär­desskatt här i lan­det och 9 § inte gäl­ler.

Första styc­ket gäl­ler över­lå­telse av
   1. sådana utsläpps­rät­ter för växt­hus­ga­ser enligt defi­ni­tio­nen i arti­kel 3 i direk­ti­vet om han­del med utsläpps­rät­ter som kan över­lå­tas enligt arti­kel 12 i det direk­ti­vet, och
   2. andra enhe­ter som verk­sam­hets­ut­ö­vare kan använda för att följa direk­ti­vet om han­del med utsläpps­rät­ter.

Omvänd betal­nings­skyl­dig­het - mobil­te­le­fo­ner, inte­gre­rade kretsan­ord­ningar, spel­kon­so­ler, pek­da­to­rer och bär­bara dato­rer

16 §   Vid leve­rans av sådana varor som avses i andra styc­ket är den som för­vär­var varorna skyl­dig att betala mer­vär­desskatt för leve­ran­sen, om
   1. både leve­ran­tö­ren och för­vär­va­ren är beskatt­nings­bara per­so­ner som är eller ska vara regi­stre­rade för mer­vär­desskatt här i lan­det, och
   2. beskatt­nings­un­der­la­get för leve­ran­sen av dessa varor i en fak­tura sam­man­ta­get över­sti­ger 100 000 kro­nor och regi­stre­rings­skyl­dig­he­ten för för­vär­va­ren inte endast är en kon­se­kvens av för­vär­vet.

Första styc­ket gäl­ler leve­ran­ser av
   1. mobil­te­le­fo­ner, det vill säga appa­ra­ter som har till­ver­kats eller anpas­sats för använd­ning i ett auk­to­ri­se­rat nät och på sär­skilt angivna fre­kven­ser, obe­ro­ende av om de har någon annan använd­ning eller inte,
   2. inte­gre­rade kretsan­ord­ningar, om dessa inte har inte­gre­rats i slu­tan­vänd­nings­pro­duk­ter, och
   3. spel­kon­so­ler, pek­da­to­rer och bär­bara dato­rer.

Uni­ons­in­ternt för­värv

17 §   Den som gör ett uni­ons­in­ternt för­värv av varor är skyl­dig att betala mer­vär­desskatt för för­vär­vet.

Import

18 §   Om en tullskuld upp­kom­mer i Sve­rige till följd av en import av varor, är den som är skyl­dig att betala tul­len även skyl­dig att betala mer­vär­desskatt för impor­ten, om inte annat föl­jer av 20 §.

19 §   Om en import av varor avser en uni­ons­vara eller om varan ska dekla­re­ras för över­gång till fri omsätt­ning i Sve­rige men inte är belagd med tull, är den som skulle ha varit skyl­dig att betala tul­len om varan hade varit tull­be­lagd skyl­dig att betala mer­vär­desskatt för impor­ten, om inte annat föl­jer av 20 §.

20 §   Om den som är eller skulle ha varit skyl­dig att betala tul­len enligt 18 eller 19 § är ett ombud och Skat­te­ver­ket är beskatt­nings­myn­dig­het, är den för vars räk­ning ombu­det hand­lar skyl­dig att betala mer­vär­desskatt för impor­ten.

21 §   Om det vid en import av varor i Sve­rige upp­kom­mer en tullskuld i ett annat EU-​land, eller skulle ha upp­kom­mit om varan hade varit belagd med tull, till följd av att en tull­de­kla­ra­tion ges in i det lan­det med stöd av ett sådant till­stånd för cent­ra­li­se­rad kla­re­ring som avses i arti­kel 179 i uni­ons­tull­ko­dexen, är den som är eller skulle ha varit skyl­dig att betala tul­len i det andra EU-​lan­det skyl­dig att betala mer­vär­desskatt för impor­ten, om inte annat föl­jer av 22 §.

22 §   Om den som är eller skulle ha varit skyl­dig att betala tul­len enligt 21 § är ett ombud och Skat­te­ver­ket är beskatt­nings­myn­dig­het, är den för vars räk­ning ombu­det hand­lar skyl­dig att betala mer­vär­desskatt för impor­ten.

Fel­ak­tigt debi­te­rad mer­vär­desskatt

23 §   Den som fel­ak­tigt debi­te­rar mer­vär­desskatt på en fak­tura eller lik­nande hand­ling är betal­nings­skyl­dig till sta­ten för belop­pet.


17 kap. Fak­tu­re­ring

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om fak­tu­re­ring och beva­rande av fak­tu­ror. Bestäm­mel­serna avser
   - hur bestäm­mel­serna ska tilläm­pas på en mer­vär­desskatte­grupp (3 §),
   - tillämp­nings­om­råde för bestäm­mel­serna om fak­tu­re­ring (4-9 §§ ),
   - fak­tu­re­rings­skyl­dig­het (10-14 §§),
   - själv­fak­tu­re­ring (15 §),
   - sär­skilda tid­punk­ter för utfär­dande av fak­tura (16-18 §§),
   - sam­lings­fak­tura (19 §),
   - elektro­nisk fak­tura (20 och 21 §§),
   - hand­ling eller med­de­lande som lik­ställs med fak­tura (22 och 23 §§),
   - fak­tu­rans inne­håll (24 och 25 §§),
   - för­enklad fak­tura (26-28 §§),
   - valuta (29 §),
   - säker­stäl­lande av ursprung­ets äkt­het och inne­hål­lets integri­tet (30 §),
   - beva­rande av fak­tura (31 och 32 §§),
   - åtkomst till fak­tura som beva­ras på elektro­nisk väg (33 och 34 §§), och
   - doku­men­ta­tions­skyl­dig­het för beskatt­nings­bara per­so­ner som använ­der ett elektro­niskt gräns­snitt (35-37 §§).

Bestäm­mel­ser om fak­tu­re­ring i andra kapi­tel

2 §   Bestäm­mel­ser om fak­tu­re­ring finns även i
   - 18 kap. om sär­skild ord­ning för beskatt­nings­bara per­so­ner med liten års­om­sätt­ning,
   - 19 kap. om sär­skild ord­ning för rese­by­råer, och
   - 20 kap. om sär­skild ord­ning för begag­nade varor, konst­verk, sam­lar­fö­re­mål och antik­vi­te­ter.

Hur bestäm­mel­serna ska tilläm­pas på en mer­vär­desskatte­grupp

3 §   När detta kapi­tel tilläm­pas på en mer­vär­desskatte­grupp, avses med beskatt­nings­bar per­son den per­son i grup­pen som leve­re­rar varor eller till­han­da­hål­ler tjäns­ter utan­för grup­pen. Med leve­ran­tö­rens, till­han­da­hål­la­rens eller för­vär­va­rens regi­stre­rings­num­mer för mer­vär­desskatt avses det regi­stre­rings­num­mer för mer­vär­desskatt som till­de­lats en sådan grupp­hu­vud­man som avses i 4 kap. 11 §.

Tillämp­nings­om­råde för bestäm­mel­serna om fak­tu­re­ring

Leve­rans av varor och till­han­da­hål­lande av tjäns­ter inom lan­det

4 §   Bestäm­mel­serna om fak­tu­re­ring i 10-29 §§ ska tilläm­pas på leve­ran­ser av varor och till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter inom lan­det enligt 6 kap. och 19 kap. 4 § om inte annat föl­jer av 5 §.

5 §   Bestäm­mel­serna i 10-29 §§ ska inte tilläm­pas på leve­ran­ser av varor eller till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter inom lan­det, om
   1. leve­ran­sen eller till­han­da­hål­lan­det görs från ett annat EU- land av en beskatt­nings­bar per­son som inte är eta­ble­rad i Sve­rige eller vars fasta eta­ble­rings­ställe här i lan­det inte med­ver­kar i leve­ran­sen eller till­han­da­hål­lan­det, och
   2. för­vär­va­ren är skyl­dig att betala mer­vär­dess­kat­ten för leve­ran­sen eller till­han­da­hål­lan­det.

Om för­vär­va­ren utfär­dar fak­tu­ran för en leve­rans eller ett till­han­da­hål­lande som avses i första styc­ket, ska dock 10-29 §§ tilläm­pas.

6 §   Bestäm­mel­serna i 10-29 §§ ska inte hel­ler tilläm­pas av en beskatt­nings­bar per­son som redo­vi­sar mer­vär­desskatt enligt bestäm­mel­ser som i ett annat EU-​land mot­sva­rar de sär­skilda ord­ning­arna i artik­larna 358a-​369x i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet.

Leve­rans av varor och till­han­da­hål­lande av tjäns­ter i ett annat EU-​land

7 §   Bestäm­mel­serna i 10-29 §§ ska tilläm­pas på leve­ran­ser av varor och till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter som enligt artik­larna 31-61 i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet har gjorts i ett annat EU-​land, om
   1. leve­ran­tö­ren eller till­han­da­hål­la­ren
      a) har sätet för sin eko­no­miska verk­sam­het i Sve­rige och leve­ran­sen av varan eller till­han­da­hål­lan­det av tjäns­ten inte görs från ett fast eta­ble­rings­ställe i ett annat land,
      b) har ett fast eta­ble­rings­ställe i Sve­rige från vil­ket leve­ran­sen av varan eller till­han­da­hål­lan­det av tjäns­ten görs, eller
      c) var­ken i Sve­rige eller utom­lands har ett säte eller fast eta­ble­rings­ställe men är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas här i lan­det,
   2. leve­ran­tö­ren eller till­han­da­hål­la­ren inte är eta­ble­rad i det EU-​land där leve­ran­sen eller till­han­da­hål­lan­det har gjorts eller vars fasta eta­ble­rings­ställe i detta land inte med­ver­kar i leve­ran­sen eller till­han­da­hål­lan­det, och
   3. för­vär­va­ren är skyl­dig att betala mer­vär­dess­kat­ten för leve­ran­sen eller till­han­da­hål­lan­det.

Om för­vär­va­ren utfär­dar fak­tu­ran för en leve­rans eller ett till­han­da­hål­lande som avses i första styc­ket, ska dock 10-29 §§ inte tilläm­pas.

8 §   Bestäm­mel­serna i 10-29 §§ ska också tilläm­pas på leve­ran­ser av varor och till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter som görs i ett annat EU-​land av en beskatt­nings­bar per­son som omfat­tas av ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut enligt 22 kap. 9 §.

Leve­rans av varor och till­han­da­hål­lande av tjäns­ter utan­för EU

9 §   Bestäm­mel­serna i 10-29 §§ ska tilläm­pas på leve­ran­ser av varor och till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter som har gjorts utan­för EU, om leve­ran­tö­ren eller till­han­da­hål­la­ren
   1. har sätet för sin eko­no­miska verk­sam­het i Sve­rige och leve­ran­sen av varan eller till­han­da­hål­lan­det av tjäns­ten inte görs från ett fast eta­ble­rings­ställe i ett annat land,
   2. har ett fast eta­ble­rings­ställe i Sve­rige från vil­ket leve­ran­sen av varan eller till­han­da­hål­lan­det av tjäns­ten görs, eller
   3. var­ken i Sve­rige eller utom­lands har ett säte eller fast eta­ble­rings­ställe men är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas här i lan­det.

Fak­tu­re­rings­skyl­dig­het

Huvud­reg­ler

10 §   Varje beskatt­nings­bar per­son ska se till att fak­tura utfär­das av den beskatt­nings­bara per­so­nen själv eller i den beskatt­nings­bara per­so­nens namn och för den­nes räk­ning av för­vär­va­ren eller en tredje per­son, för leve­rans av varor eller till­han­da­hål­lande av tjäns­ter till en annan beskatt­nings­bar per­son eller till en juri­disk per­son som inte är en beskatt­nings­bar per­son.

11 §   En beskatt­nings­bar per­son ska även se till att fak­tura utfär­das vid
   1. leve­rans av nya trans­port­me­del enligt 10 kap. 45 § till en pri­vat­per­son,
   2. leve­rans av varor enligt 6 kap. 7 § första styc­ket till en för­vär­vare i Sve­rige, och
   3. till­han­da­hål­lande av bygg- eller anlägg­nings­tjäns­ter till en pri­vat­per­son och leve­rans av varor i sam­band med sådant till­han­da­hål­lande.

Undan­tag från huvud­reg­lerna

12 §   Fak­tura behö­ver inte utfär­das för per­son­be­ford­ran som är till­han­da­hål­len utom­lands enligt 6 kap. Fak­tura behö­ver inte hel­ler utfär­das för leve­ran­ser eller till­han­da­hål­lan­den som avses i någon av föl­jande bestäm­mel­ser i 10 kap.:
   - 6, 9 eller 11 § om undan­tag inom sjuk­vård och tand­vård,
   - 12 § om moders­mjölk, blod eller organ från män­ni­skor,
   - 13 § om läke­me­del,
   - 14 § om undan­tag inom social omsorg,
   - 15, 16, 17 eller 18 § om undan­tag inom utbild­nings­om­rå­det,
   - 19 § om undan­tag inom fri­stå­ende grup­per,
   - 26 § första styc­ket 1 om undan­tag för infö­rande eller ackvi­si­tion av annon­ser i peri­o­diska med­lems­blad, per­so­nal­tid­ningar och orga­ni­sa­tions­tid­skrif­ter,
   - 27 § om undan­tag avse­ende verk­sam­het för pro­duk­tion och utsänd­ning av radio-​​ och tele­vi­sions­pro­gram,
   - 28 eller 29 § om undan­tag inom idrotts­om­rå­det,
   - 30 § om undan­tag inom kul­tur­om­rå­det,
   - 32 § om undan­tag inom för­säk­rings­om­rå­det,
   - 33 § om undan­tag inom områ­det för finan­si­ella tjäns­ter,
   - 34 § 2 om lot­te­rier, eller
   - 35 § om undan­tag på fas­tig­hets­om­rå­det.

13 §   Fak­tura behö­ver inte hel­ler utfär­das för uni­ons­in­tern distans­för­sälj­ning av varor, om den beskatt­nings­bara per­so­nen omfat­tas av ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut för uni­ons­ord­ningen enligt 22 kap. 12, 13 eller 14 §.

Fak­tu­re­rings­skyl­dig­het vid betal­ningar i för­skott eller a conto

14 §   Varje beskatt­nings­bar per­son ska se till att en fak­tura utfär­das av den beskatt­nings­bara per­so­nen själv eller i den beskatt­nings­bara per­so­nens namn och för den­nes räk­ning av för­vär­va­ren eller en tredje per­son, för betal­ningar i för­skott eller a conto som gjorts till den beskatt­nings­bara per­so­nen för en sådan leve­rans eller ett sådant till­han­da­hål­lande som avses i 10 eller 11 §.

Fak­tura behö­ver dock inte utfär­das för betal­ningar i för­skott eller a conto för leve­ran­ser eller till­han­da­hål­lan­den som avses i 12 § eller 10 kap. 42 §.

Själv­fak­tu­re­ring

15 §   Fak­tura får utfär­das av för­vär­va­ren om det finns
   1. ett i för­väg träf­fat avtal om detta mel­lan leve­ran­tö­ren eller till­han­da­hål­la­ren och för­vär­va­ren, och
   2. ett för­fa­rande för leve­ran­tö­rens eller till­han­da­hål­la­rens god­kän­nande av varje fak­tura.

Sär­skilda tid­punk­ter för utfär­dande av fak­tura

16 §   Fak­tura för bygg- eller anlägg­nings­tjäns­ter eller varor som leve­re­ras i sam­band med sådana tjäns­ter ska utfär­das senast vid utgången av den andra kalen­der­må­na­den efter den månad då tjäns­terna till­han­da­hål­lits eller varorna leve­re­rats.

17 §   Fak­tura för sådan leve­rans av varor till annat EU-​land som undan­tas från skat­te­plikt enligt 10 kap. 42 § ska utfär­das senast den fem­tonde dagen i den månad som föl­jer på den månad då den beskatt­nings­grun­dande hän­del­sen för leve­ran­sen inträf­far.

18 §   Fak­tura för sådant till­han­da­hål­lande av tjäns­ter som ska tas upp i en peri­o­disk sam­man­ställ­ning enligt 35 kap. 2 § första styc­ket 2 skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) ska utfär­das senast den fem­tonde dagen i den månad som föl­jer på den månad då den beskatt­nings­grun­dande hän­del­sen för till­han­da­hål­lan­det inträf­far.

Sam­lings­fak­tura

19 §   Sam­lings­fak­tura får utfär­das för flera sepa­rata leve­ran­ser av varor eller till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter.

Vid utfär­dande av sam­lings­fak­tura ska tids­fris­terna i 16-18 §§ beak­tas.

Elektro­nisk fak­tura

20 §   Elektro­nisk fak­tura får utfär­das bara om mot­ta­ga­ren god­kän­ner det.

I 5 § lagen (2018:1277) om elektro­niska fak­tu­ror till följd av offent­lig upp­hand­ling finns bestäm­mel­ser om skyl­dig­het att ta emot elektro­niska fak­tu­ror som har utfär­dats till följd av offent­lig upp­hand­ling.

21 §   Om flera elektro­niska fak­tu­ror över­sänds sam­lat till samma mot­ta­gare eller ställs till den­nes för­fo­gande, behö­ver gemen­samma upp­gif­ter bara anges en gång om alla upp­gif­ter är åtkom­liga för varje fak­tura.

Hand­ling eller med­de­lande som lik­ställs med fak­tura

22 §   Varje hand­ling eller med­de­lande med änd­ring av den ursprung­liga fak­tu­ran och med en sär­skild och otve­ty­dig hän­vis­ning till den ursprung­liga fak­tu­ran lik­ställs med en fak­tura.

23 §   En sådan hand­ling eller ett sådant med­de­lande ska utfär­das vid
   1. sådan ned­sätt­ning av pri­set som avses i 8 kap. 14 § första styc­ket 1 eller 3 om för­ut­sätt­ning­arna i 8 kap. 14 § andra styc­ket inte är upp­fyllda,
   2. sådan ned­sätt­ning av pri­set som avses i 8 kap. 14 § första styc­ket 2 om ned­sätt­ningen inte fram­går av tidi­gare upp­rät­tad fak­tura, och
   3. kund­kre­di­te­ring av annat slag än som avses i 1 och 2.

Fak­tu­rans inne­håll

24 §   Fak­tu­ror som utfär­das i enlig­het med 10, 11 eller 14 § ska, om inte annat föl­jer av 25 eller 26 §, inne­hålla föl­jande upp­gif­ter:
   1. datum för utfär­dan­det,
   2. ett löp­num­mer base­rat på en eller flera serier, som unikt iden­ti­fi­e­rar fak­tu­ran,
   3. leve­ran­tö­rens eller till­han­da­hål­la­rens regi­stre­rings­num­mer för mer­vär­desskatt under vil­ket varorna har leve­re­rats eller tjäns­terna har till­han­da­hål­lits,
   4. för­vär­va­rens regi­stre­rings­num­mer för mer­vär­desskatt under vil­ket varorna eller tjäns­terna har för­vär­vats, om för­vär­va­ren är betal­nings­skyl­dig för mer­vär­desskatt för leve­ran­sen av varorna eller till­han­da­hål­lan­det av tjäns­terna eller det är fråga om en uni­ons­in­tern varu­för­sälj­ning enligt 10 kap. 42 §,
   5. leve­ran­tö­rens eller till­han­da­hål­la­rens full­stän­diga namn och adress,
   6. för­vär­va­rens full­stän­diga namn och adress,
   7. de leve­re­rade varor­nas mängd och art eller de till­han­da­hållna tjäns­ter­nas omfatt­ning och art,
   8. datum då leve­ran­sen av varorna eller till­han­da­hål­lan­det av tjäns­terna utförts eller slut­förts eller det datum då sådan förskotts-​​ eller a conto-​​betal­ning som avses i 14 § gjorts, om ett sådant datum kan fast­stäl­las och det skil­jer sig från datu­met för fak­tu­rans utfär­dande,
   9. beskatt­nings­un­der­la­get för varje skat­te­sats eller undan­tag, enhets­pri­set exklu­sive skatt enligt denna lag, samt even­tu­ell pris­ned­sätt­ning eller rabatt om dessa inte är inklu­de­rade i enhets­pri­set,
   10. tilläm­pad mer­vär­dess­kat­te­sats,
   11. det mer­vär­dess­kat­te­be­lopp som ska beta­las, om inte en sär­skild ord­ning tilläm­pas som ute­slu­ter en sådan upp­gift,
   12. när fak­tura utfär­das av för­vär­va­ren enligt 15 §, upp­gif­ten själv­fak­tu­re­ring,
   13. vid undan­tag från skat­te­plikt, en hän­vis­ning till
      a) den tillämp­liga bestäm­mel­sen i denna lag,
      b) den tillämp­liga bestäm­mel­sen i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet, eller
      c) en annan upp­gift om att leve­ran­sen av varor eller till­han­da­hål­lan­det av tjäns­ter undan­tas från skat­te­plikt,
   14. när för­vär­va­ren är skyl­dig att betala mer­vär­dess­kat­ten, upp­gif­ten omvänd betal­nings­skyl­dig­het,
   15. vid leve­rans av ett nytt trans­port­me­del till ett annat EU- land, de upp­gif­ter i 2 kap. 16 § som avgör att varan ska hän­fö­ras till ett sådant trans­port­me­del,
   16. vid tillämp­ning av den sär­skilda ord­ningen för rese­by­råer i 19 kap., upp­gif­ten vinst­mar­gi­nal­be­skatt­ning för rese­by­råer, och
   17. vid tillämp­ning av den sär­skilda ord­ningen för begag­nade varor, konst­verk, sam­lar­fö­re­mål och antik­vi­te­ter i 20 kap., den eller de av föl­jande upp­gif­ter som är rele­vanta:
      a) vinst­mar­gi­nal­be­skatt­ning för begag­nade varor,
      b) vinst­mar­gi­nal­be­skatt­ning för konst­verk, eller
      c) vinst­mar­gi­nal­be­skatt­ning för sam­lar­fö­re­mål och antik­vi­te­ter.

25 §   Upp­gif­terna som avses i 24 § 9-11 får ute­läm­nas i fak­tu­ran om för­vär­va­ren är skyl­dig att betala mer­vär­dess­kat­ten. Fak­tu­ran ska då i stäl­let inne­hålla upp­gift om beskatt­nings­un­der­la­get för varorna eller tjäns­terna med hän­vis­ning till de upp­gif­ter som avses i 24 § 7.

För­enklad fak­tura

26 §   För­enklad fak­tura får utfär­das, om
   1. fak­tu­rans total­be­lopp inte över­sti­ger 4 000 kro­nor inklu­sive mer­vär­desskatt,
   2. han­dels­bru­ket eller admi­nist­ra­tiv praxis inom den berörda verk­sam­hets­sek­torn eller de tek­niska för­ut­sätt­ning­arna för utfär­dan­det av fak­tu­ran gör det svårt att följa alla de krav som anges i 24 §,
   3. fak­tu­ran är en sådan hand­ling eller sådant med­de­lande som lik­ställs med en fak­tura enligt 22 §, eller
   4. den beskatt­nings­bara per­so­nen omfat­tas av undan­tag från skat­te­plikt för beskatt­nings­bara per­so­ner med liten års­om­sätt­ning i 18 kap. Lag (2024:942).

27 §   För­enklad fak­tura får dock inte utfär­das för
   1. leve­rans av varor som avses i 6 kap. 7 § första styc­ket eller 10 kap. 42 §,
   2. leve­rans av varor eller till­han­da­hål­lande av tjäns­ter som avses i 7 § första styc­ket, eller
   3. leve­rans av varor eller till­han­da­hål­lande av tjäns­ter där för­vär­va­ren är skyl­dig att betala mer­vär­dess­kat­ten och den som leve­re­rar varan eller till­han­da­hål­ler tjäns­ten är
      a) en beskatt­nings­bar per­son som inte är eta­ble­rad inom lan­det, eller
      b) en sådan beskatt­nings­bar per­son som enligt 16 kap. 4 § ska anses vara en beskatt­nings­bar per­son som inte är eta­ble­rad inom lan­det.

28 §   En för­enklad fak­tura ska minst inne­hålla föl­jande upp­gif­ter:
   1. datum för utfär­dan­det,
   2. iden­ti­fi­e­ring av leve­ran­tö­ren eller till­han­da­hål­la­ren,
   3. iden­ti­fi­e­ring av den typ av varor som har leve­re­rats eller tjäns­ter som har till­han­da­hål­lits,
   4. det mer­vär­dess­kat­te­be­lopp som ska beta­las eller upp­gif­ter som gör det möj­ligt att beräkna detta,
   5. om fak­tu­ran är en sådan hand­ling eller sådant med­de­lande som lik­ställs med en fak­tura enligt 22 §, en sär­skild och otve­ty­dig hän­vis­ning till den ursprung­liga fak­tu­ran samt de upp­gif­ter i denna som änd­ras, och
   6. om den beskatt­nings­bara per­so­nen tilläm­par undan­ta­get från skat­te­plikt i 18 kap. 4 §, upp­gift om att leve­ran­sen av varor eller till­han­da­hål­lan­det av tjäns­ter undan­tas från skat­te­plikt enligt den bestäm­mel­sen. Lag (2024:942).

Valuta

29 §   Oav­sett i vil­ken valuta belop­pen i en fak­tura anges ska mer­vär­dess­kat­te­be­lop­pet även anges i svenska kro­nor om mer­vär­dess­kat­ten ska beta­las till sta­ten. Om den som ska se till att fak­tura utfär­das har sin redo­vis­ning i euro, ska mer­vär­dess­kat­te­be­lop­pet i stäl­let även anges i euro.

Om mer­vär­dess­kat­te­be­lop­pet vid tillämp­ningen av första styc­ket måste anges efter omräk­ning, ska omräk­ningen göras på det sätt som föl­jer av 8 kap. 21-23 §§.

Säker­stäl­lande av ursprung­ets äkt­het och inne­hål­lets integri­tet

30 §   Den som enligt 31 § ska se till att ett exem­plar av fak­tu­ran beva­ras, ska också från tid­punk­ten för utfär­dan­det av fak­tu­ran och under hela lag­rings­ti­den säker­ställa
   1. leve­ran­tö­rens, till­han­da­hål­la­rens eller fak­tu­raut­fär­da­rens iden­ti­tet (ursprung­ets äkt­het),
   2. att det inne­håll som krävs i fak­tu­ran inte har änd­rats (inne­hål­lets integri­tet) samt
   3. att upp­gif­terna i fak­tu­ran är läs­bara.

Beva­rande av fak­tura

31 §   Den som ska se till att fak­tura utfär­das är även skyl­dig att se till att ett exem­plar av fak­tu­ran beva­ras. Skyl­dig­he­ten att se till att ett exem­plar av fak­tu­ran beva­ras gäl­ler även fak­tu­ror som en beskatt­nings­bar per­son tagit emot.

32 §   I bok­fö­rings­la­gen (1999:1078) finns ytter­li­gare bestäm­mel­ser om arki­ve­ring av räken­skaps­in­for­ma­tion som ska tilläm­pas av fysiska och juri­diska per­so­ner som är bok­fö­rings­skyl­diga.

Den som inte är bok­fö­rings­skyl­dig men som omfat­tas av skyl­dig­he­ten att bevara fak­tu­ror enligt 31 §, ska tillämpa bestäm­mel­serna om for­mer för beva­rande av räken­skaps­in­for­ma­tion i 7 kap. 1 och 6 §§ bok­fö­rings­la­gen och om plat­sen för beva­rande av räken­skaps­in­for­ma­tion i 7 kap. 2-4 §§ samma lag.

Åtkomst till fak­tura som beva­ras på elektro­nisk väg

33 §   Med beva­rande av fak­tu­ror på elektro­nisk väg avses att data beva­ras med använd­ning av utrust­ning för elektro­nisk behand­ling (inbe­gri­pet digi­tal sig­nal­kom­pri­me­ring) och med använd­ning av kabel, radio, optisk tek­nik eller andra elektro­mag­ne­tiska hjälp­me­del.

34 §   När en behö­rig myn­dig­het i ett annat EU-​land under lag­rings­ti­den begär det, ska den som ska se till att ett exem­plar av fak­tu­ran beva­ras ge denna myn­dig­het ome­del­bar elektro­nisk åtkomst till en fak­tura som beva­ras på elektro­nisk väg, om
   1. begä­ran görs för kon­trol­län­da­mål, och
   2. mer­vär­desskatt som är hän­för­lig till leve­rans av varor eller till­han­da­hål­lande av tjäns­ter i fak­tu­ran ska beta­las i detta EU-​land.

För en sådan begä­ran som avses i första styc­ket gäl­ler mot­sva­rande begräns­ningar som enligt 47 kap. 2 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).

Doku­men­ta­tions­skyl­dig­het för beskatt­nings­bara per­so­ner som använ­der ett elektro­niskt gräns­snitt

35 §   Med elektro­niskt gräns­snitt avses en mark­nads­plats, en platt­form, por­tal eller mot­sva­rande.

36 §   En beskatt­nings­bar per­son som genom använd­ning av ett elektro­niskt gräns­snitt möj­lig­gör leve­rans av varor eller till­han­da­hål­lande av tjäns­ter till någon som inte är en beskatt­nings­bar per­son ska genom räken­ska­per eller annan lämp­lig doku­men­ta­tion se till att det finns under­lag för dessa leve­ran­ser och till­han­da­hål­lan­den. Under­la­gen ska vara så detal­je­rade att Skat­te­ver­ket kan avgöra om den mer­vär­desskatt som redo­vi­sats för dessa leve­ran­ser och till­han­da­hål­lan­den är kor­rekt.

37 §   Om Skat­te­ver­ket begär det, ska den beskatt­nings­bara per­so­nen göra under­la­get till­gäng­ligt på elektro­nisk väg.

Under­la­get ska beva­ras i tio år efter utgången av det år då den trans­ak­tion som under­la­get avser utför­des.


18 kap. Sär­skild ord­ning för beskatt­nings­bara per­so­ner med liten års­om­sätt­ning

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om undan­tag från skat­te­plikt för leve­rans av varor och till­han­da­hål­lande av tjäns­ter som görs av beskatt­nings­bara per­so­ner med liten års­om­sätt­ning. Bestäm­mel­serna avser
   - defi­ni­tio­ner (2 och 3 §§),
   - undan­tag från skat­te­plikt inom lan­det (4-17 §§),
   - hur års­om­sätt­ningen ska beräk­nas (18-23 §§),
   - undan­tag från skat­te­plikt i ett annat EU-​land (24-40 §§ ),
   - fak­tura (41 §), och
   - för­fa­ran­det i sam­band med beslut om vill­kor för undan­tag från skat­te­plikt, iden­ti­fi­e­ring eller åter­kal­lelse (42-47 §§).
Lag (2024:942).

Defi­ni­tio­ner

Års­om­sätt­ning inom lan­det

2 §   Med års­om­sätt­ning inom lan­det avses vär­det av de leve­ran­ser av varor och till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter, exklu­sive mer­vär­desskatt, som en beskatt­nings­bar per­son gör inom lan­det under ett kalen­derår. Lag (2024:942).

Års­om­sätt­ning inom EU

3 §   Med års­om­sätt­ning inom EU avses vär­det av de leve­ran­ser av varor och till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter, exklu­sive mer­vär­desskatt, som en beskatt­nings­bar per­son gör inom EU under ett kalen­derår. Lag (2024:942).

Undan­tag från skat­te­plikt inom lan­det

Vill­kor för undan­tag

4 §   Leve­ran­ser av varor och till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter inom lan­det är undan­tagna från skat­te­plikt om de görs av en beskatt­nings­bar per­son vars års­om­sätt­ning inom lan­det
   1. inte över­sti­ger 120 000 kro­nor under kalen­derå­ret, och
   2. inte har över­sti­git 120 000 kro­nor under något av de två när­mast före­gå­ende kalen­derå­ren. Lag (2024:942).

5 §   Om den beskatt­nings­bara per­so­nen är eta­ble­rad i ett annat EU-​land gäl­ler dess­utom att denne ska vara iden­ti­fi­e­rad i det lan­det i enlig­het med bestäm­mel­ser som mot­sva­rar arti­kel 284.3 i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet och att års­om­sätt­ningen inom EU inte får
   1. över­stiga 100 000 euro under kalen­derå­ret, eller
   2. ha över­sti­git 100 000 euro under det när­mast före­gå­ende kalen­derå­ret. Lag (2024:942).

6 §   Undan­ta­get från skat­te­plikt gäl­ler inte leve­ran­ser av varor eller till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter som görs av beskatt­nings­bara per­so­ner som
   1. inte är eta­ble­rade i något EU-​land,
   2. utför sådana leve­ran­ser av konst­verk som är skat­te­plik­tiga enligt 10 kap. 31 §,
   3. hyr ut eller upp­lå­ter fas­tig­he­ter som enligt 12 kap. omfat­tas av fri­vil­lig beskatt­ning, eller
   4. utför sådana leve­ran­ser av inve­ste­rings­guld eller till­han­da­hål­lan­den av för­med­lings­tjäns­ter avse­ende inve­ste­rings­guld som omfat­tas av fri­vil­lig beskatt­ning enligt 21 kap. 7-9 §§. Lag (2024:942).

7 §   Undan­ta­get gäl­ler inte hel­ler leve­ran­ser av nya trans­port­me­del som undan­tas från skat­te­plikt enligt 10 kap. 42 § eller sådana uttag av varor som avses i 5 kap. 9 §.
Lag (2024:942).

När undan­ta­get från skat­te­plikt bör­jar gälla

8 §   Om en beskatt­nings­bar per­son som är eta­ble­rad här i lan­det inte är regi­stre­rad för mer­vär­desskatt, gäl­ler undan­ta­get från skat­te­plikt här utan ansö­kan eller beslut. Lag (2024:942).

9 §   Om den beskatt­nings­bara per­so­nen är eta­ble­rad här i lan­det och regi­stre­rad för mer­vär­desskatt, gäl­ler undan­ta­get från skat­te­plikt här bara om Skat­te­ver­ket efter ansö­kan av den beskatt­nings­bara per­so­nen har beslu­tat om det. Undan­ta­get gäl­ler tidi­gast från och med dagen för beslu­tet.

Ett beslut om undan­tag enligt första styc­ket gäl­ler dock tidi­gast från ingången av det tredje kalen­derå­ret efter det kalen­derår då ett beslut om beskatt­ning fat­ta­des enligt 15 §.
Lag (2024:942).

10 §   För en beskatt­nings­bar per­son som är eta­ble­rad i ett annat EU-​land gäl­ler undan­ta­get från skat­te­plikt från och med den dag då den beskatt­nings­bara per­so­nen infor­me­rats om sitt iden­ti­fi­e­rings­num­mer eller fått en bekräf­telse av num­ret i enlig­het med bestäm­mel­ser som i ett annat EU-​land mot­sva­rar arti­kel 284.5 a och b i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet.

Om den beskatt­nings­bara per­so­nen tidi­gare har tilläm­pat undan­ta­get från skat­te­plikt i Sve­rige ska dock undan­ta­get tidi­gast gälla från ingången av det tredje kalen­derå­ret efter det kalen­derår då undan­ta­get upp­hörde att gälla enligt 13 §.
Lag (2024:942).

När undan­ta­get från skat­te­plikt upp­hör att gälla

11 §   Om års­om­sätt­ningen inom lan­det över­sti­ger 120 000 kro­nor under kalen­derå­ret, upp­hör undan­ta­get att gälla från den tid­punk­ten. Lag (2024:942).

12 §   För en beskatt­nings­bar per­son som är eta­ble­rad i ett annat EU-​land upp­hör undan­ta­get från skat­te­plikt också att gälla från den tid­punkt då års­om­sätt­ningen inom EU över­sti­ger 100 000 euro under kalen­derå­ret. Lag (2024:942).

13 §   Om en beskatt­nings­bar per­son som är eta­ble­rad i ett annat EU-​land infor­me­rar den behö­riga myn­dig­he­ten i det lan­det om att per­so­nen inte längre vill tillämpa undan­ta­get från skat­te­plikt i Sve­rige, upp­hör undan­ta­get från skat­te­plikt att gälla
   1. från och med den första dagen i det kalen­der­kvar­tal som föl­jer efter att den behö­riga myn­dig­he­ten har tagit emot infor­ma­tio­nen, eller
   2. från och med den första dagen i det påföl­jande kalen­der­kvar­ta­lets andra månad, om den behö­riga myn­dig­he­ten har tagit emot infor­ma­tio­nen under ett kalen­der­kvar­tals sista månad. Lag (2024:942).

Avdrags­be­gräns­ning

14 §   En beskatt­nings­bar per­son som utför sådana leve­ran­ser av varor eller till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter som är undan­tagna från skat­te­plikt enligt 4 § har inte rätt till avdrag för ingå­ende skatt enligt 13 kap. 6 § eller någon av 8-30 §§.
Lag (2024:942).

Ansö­kan och beslut om beskatt­ning

15 §   Om en beskatt­nings­bar per­son som är eta­ble­rad här i lan­det ansö­ker om det, ska Skat­te­ver­ket besluta att skatt ska tas ut enligt denna lag trots att det fort­fa­rande finns för­ut­sätt­ningar att undanta den beskatt­nings­bara per­so­nens leve­ran­ser av varor och till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter från skat­te­plikt enligt 4 §.

Beslu­tet gäl­ler tidi­gast från ingången av kalen­derå­ret när­mast före det kalen­derår då ansö­kan kom in till Skat­te­ver­ket.
Lag (2024:942).

Beslut i fråga om vill­kor för undan­tag från skat­te­plikt

16 §   Om en beskatt­nings­bar per­son som är eta­ble­rad i ett annat EU-​land har anmält till den behö­riga myn­dig­he­ten i det lan­det att den vill tillämpa undan­ta­get från skat­te­plikt i Sve­rige, ska Skat­te­ver­ket pröva om vill­ko­ren i 4 § är upp­fyllda och fatta beslut om detta. Lag (2024:942).

17 §   Om vill­ko­ren i 4 § inte längre är upp­fyllda för en beskatt­nings­bar per­son som är eta­ble­rad i ett annat EU-​land och som tilläm­par undan­ta­get från skat­te­plikt här, ska Skat­te­ver­ket fatta beslut om att vill­ko­ren inte längre är upp­fyllda. Lag (2024:942).

Hur års­om­sätt­ningen ska beräk­nas

18 §   Den beskatt­nings­bara per­so­nens års­om­sätt­ning ska beräk­nas enligt vad som anges i 19-23 §§. Lag (2024:942).

19 §   I den beskatt­nings­bara per­so­nens års­om­sätt­ning ingår vär­det av leve­ran­ser av varor och till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter, i den utsträck­ning de skulle ha bes­kat­tats om de hade utförts av en beskatt­nings­bar per­son som inte omfat­tas av
   1. bestäm­mel­serna i detta kapi­tel, eller
   2. bestäm­mel­ser som i ett annat EU-​land mot­sva­rar arti­kel 284 i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet. Lag (2024:942).

20 §   I års­om­sätt­ningen ingår också vär­det av trans­ak­tio­ner som är undan­tagna från skat­te­plikt enligt någon av föl­jande bestäm­mel­ser i 10 kap.:
   - 13 § om läke­me­del,
   - 26 § första styc­ket 2 om fram­ställ­ning och dis­tri­bu­tion av peri­o­diska pub­li­ka­tio­ner,
   - 34 § 4 om leve­rans av guld till Sve­ri­ges riks­bank,
   - 42 § om uni­ons­in­terna leve­ran­ser,
   - 64, 65, 66 eller 67 § om export,
   - 68 § om tjäns­ter i sam­band med export eller import av varor,
   - 69 eller 70 § om leve­rans av far­tyg eller luft­far­tyg och utrust­ning till dessa,
   - 71 eller 72 § om varor för för­bruk­ning och för­sälj­ning ombord på far­tyg och luft­far­tyg,
   - 73 § om varor för för­bruk­ning och för­sälj­ning ombord på krigs­far­tyg,
   - 74 § om tjäns­ter som avser far­tyg eller luft­far­tyg,
   - 75 § om tjäns­ter av mäk­lare och andra för­med­lare,
   - 76 § om flyg­ben­sin och flyg­fo­to­gen,
   - 78 § om leve­rans av motor­for­don till utländska beskick­ningar m.fl.,
   - 84 § om leve­rans av varor till beskick­ningar, kon­su­lat, EU- organ och andra inter­na­tio­nella orga­ni­sa­tio­ner,
   - 88 § om leve­rans av varor till Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen, EU- organ eller byråer för att han­tera covid-​​19-​pandemin,
   - 89, 90 eller 91 § om tjäns­ter som till­han­da­hålls EU, EU- organ och andra inter­na­tio­nella orga­ni­sa­tio­ner,
   - 92 § om väp­nade styr­kor som till­hör ett annat EU-​land,
   - 93 eller 93 a § om väp­nade styr­kor som till­hör part i Nato,
   - 94 § om vissa väp­nade styr­kor sta­tio­ne­rade på Cypern, eller
   - 95 § om för­med­lings­tjäns­ter som avser vissa undan­tagna trans­ak­tio­ner eller trans­ak­tio­ner gjorda utan­för EU.
Lag (2024:942).

21 §   I års­om­sätt­ningen ingår också vär­det av trans­ak­tio­ner som är undan­tagna från skat­te­plikt i ett annat EU-​land enligt bestäm­mel­ser som mot­sva­rar någon av föl­jande artik­lar i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet:
   - 98.2 eller 105a om vissa undan­tag med rätt till avdrag,
   - 138 om uni­ons­in­terna leve­ran­ser,
   - 146 eller 147 om undan­tag för export,
   - 148 eller 149 om undan­tag i sam­band med inter­na­tio­nella trans­por­ter,
   - 151 eller 152 om undan­tag för vissa med export lik­ställda trans­ak­tio­ner, eller
   - 153 om undan­tag för vissa tjäns­ter som utförs av för­med­lare.
Lag (2024:942).

22 §   I års­om­sätt­ningen ingår också vär­det av
   - fas­tig­hets­trans­ak­tio­ner,
   - försäkrings-​​ och åter­för­säk­rings­trans­ak­tio­ner, och
   - finan­si­ella trans­ak­tio­ner, inklu­sive leve­ran­ser av sed­lar och mynt, som är undan­tagna från skat­te­plikt enligt 10 kap. 33 § eller 34 § 1, eller enligt bestäm­mel­ser som i ett annat EU-​land mot­sva­rar arti­kel 135.1 b-g i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet.

Första styc­ket gäl­ler dock inte vär­det av trans­ak­tio­ner som bara har karak­tä­ren av bit­rans­ak­tio­ner. Lag (2024:942).

23 §   Ersätt­ning vid avytt­ring av anlägg­nings­till­gångar ska inte ingå i års­om­sätt­ningen. Lag (2024:942).

Undan­tag från skat­te­plikt i ett annat EU-​land

För­hands­an­mä­lan

24 §   Om en beskatt­nings­bar per­son som är eta­ble­rad här i lan­det vill tillämpa undan­ta­get från skat­te­plikt för små före­tag i ett annat EU-​land, enligt bestäm­mel­ser som i det lan­det mot­sva­rar arti­kel 284 i mervärdes-​​skatte­di­rek­ti­vet, ska en för­hands­an­mä­lan läm­nas till Skat­te­ver­ket på elektro­nisk väg. Lag (2024:942).

Upp­gif­ter som ska läm­nas i för­hands­an­mä­lan

25 §   En för­hands­an­mä­lan ska inne­hålla
   1. nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter,
   2. upp­gift om varje annat EU-​land där den beskatt­nings­bara per­so­nen vill tillämpa undan­ta­get från skat­te­plikt, och
   3. det totala vär­det av de varor som leve­re­rats och de tjäns­ter som till­han­da­hål­lits här i lan­det och i varje annat EU-​land under
      a) det kalen­derår då anmä­lan läm­nas in, och
      b) de två när­mast före­gå­ende kalen­derå­ren.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela när­mare före­skrif­ter om iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­terna enligt första styc­ket 1. Lag (2024:942).

26 §   Om det andra EU-​lan­det inte har tilläm­pat den möj­lig­het att för­länga peri­o­den som anges i arti­kel 288a.1 första styc­ket i mervärdes-​​skatte­di­rek­ti­vet, behö­ver vär­det i 25 § första styc­ket 3 b bara anges för det före­gå­ende kalen­derå­ret.

Vär­dena i 25 § första styc­ket 3 ska beräk­nas enligt vad som anges i 19-23 §§. Lag (2024:942).

Iden­ti­fi­e­rings­be­slut

27 §   Skat­te­ver­ket ska efter för­hands­an­mä­lan från en beskatt­nings­bar per­son fatta ett beslut om ett indi­vi­du­ellt num­mer (iden­ti­fi­e­rings­num­mer) för tillämp­ning av undan­ta­get från skat­te­plikt i ett annat EU-​land (iden­ti­fi­e­rings­be­slut).
Lag (2024:942).

28 §   Iden­ti­fi­e­rings­be­slut ska fat­tas, om den beskatt­nings­bara per­so­nen
   1. har en års­om­sätt­ning inom EU som inte över­sti­ger 100 000 euro och inte hel­ler har över­sti­git 100 000 euro under det före­gå­ende kalen­derå­ret,
   2. har en års­om­sätt­ning i det EU-​land där den beskatt­nings­bara per­so­nen vill tillämpa undan­ta­get som inte över­skri­der det trös­kel­värde som gäl­ler i det lan­det enligt bestäm­mel­ser som mot­sva­rar arti­kel 284.1 i mervärdes-​​skatte­di­rek­ti­vet, och
   3. upp­fyl­ler vill­ko­ren i bestäm­mel­ser som i det EU-​lan­det mot­sva­rar arti­kel 288a.1 i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet.
Lag (2024:942).

29 §   Om den beskatt­nings­bara per­so­nen vill tillämpa undan­tag från skat­te­plikt i fler EU-​län­der än de som angetts i för­hands­an­mä­lan, ska den beskatt­nings­bara per­so­nen upp­da­tera sin för­hands­an­mä­lan på elektro­nisk väg.

Upp­da­te­ringen ska inne­hålla iden­ti­fi­e­rings­num­ret för den beskattnings-​​bara per­so­nen och den infor­ma­tion som anges i 25 och 26 §§, om inte infor­ma­tio­nen fram­går av en sär­skild sam­man­ställ­ning.

Skat­te­ver­ket ska efter en sådan upp­da­te­ring fatta ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut för varje EU-​land som upp­da­te­ringen avser. Lag (2024:942).

När ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut ska fat­tas

30 §   Ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut ska fat­tas inom 35 arbets­da­gar från att för­hands­an­mä­lan eller upp­da­te­ringen av för­hands­an­mä­lan togs emot.

Beslu­tet får dock fat­tas senare om den behö­riga myn­dig­he­ten i ett annat EU-​land begär ytter­li­gare tid för att utföra nöd­vän­diga kon­trol­ler i syfte att und­vika skat­teun­dan­dra­gande eller skat­te­flykt. Lag (2024:942).

Under­rät­telse till Skat­te­ver­ket om för­änd­ringar

31 §   Den beskatt­nings­bara per­so­nen ska genom att upp­da­tera sin för­hands­an­mä­lan på elektro­nisk väg under­rätta Skat­te­ver­ket om änd­ringar i den infor­ma­tion som tidi­gare läm­nats enligt 25 §.

Det­samma gäl­ler om verk­sam­he­ten upp­hör eller änd­ras på ett sådant sätt att vill­ko­ren för att undan­tas från skat­te­plikt i ett annat EU-​land inte längre är upp­fyllda. Lag (2024:942).

Åter­kal­lelse av ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut

32 §   Skat­te­ver­ket ska åter­kalla ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut, om den beskatt­nings­bara per­so­nen
   1. har en års­om­sätt­ning inom EU som över­sti­ger 100 000 euro under ett kalen­derår,
   2. har med­de­lat att den upp­hört att tillämpa undan­ta­get från skat­te­plikt,
   3. har med­de­lat att den har upp­hört med sin verk­sam­het, eller
   4. på annat sätt kan antas ha upp­hört med sin verk­sam­het.
Lag (2024:942).

33 §   Skat­te­ver­ket ska också åter­kalla ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut om den behö­riga myn­dig­he­ten i ett annat EU-​land med­de­lat att den beskatt­nings­bara per­so­nen inte längre har rätt att tillämpa undan­ta­get från skat­te­plikt i det EU-​lan­det, eller om undan­ta­get från skat­te­plikt har upp­hört att vara tillämp­ligt där. Lag (2024:942).

Sär­skild sam­man­ställ­ning

34 §   En beskatt­nings­bar per­son som omfat­tas av ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut ska för varje kalen­der­kvar­tal lämna en sär­skild sam­man­ställ­ning till Skat­te­ver­ket på elektro­nisk väg.

Sam­man­ställ­ningen ska läm­nas även om inga leve­ran­ser eller till­han­da­hål­lan­den har gjorts. Lag (2024:942).

Upp­gif­ter som ska läm­nas i den sär­skilda sam­man­ställ­ningen

35 §   Den sär­skilda sam­man­ställ­ningen ska inne­hålla
   1. iden­ti­fi­e­rings­num­ret för den beskatt­nings­bara per­so­nen,
   2. det totala vär­det av de leve­ran­ser och till­han­da­hål­lan­den som gjorts under kalen­der­kvar­ta­let här i lan­det, och
   3. det totala vär­det av de leve­ran­ser och till­han­da­hål­lan­den som gjorts under kalen­der­kvar­ta­let i varje annat EU-​land.

Vär­dena i första styc­ket 2 och 3 ska beräk­nas enligt vad som anges i 19-23 §§. Lag (2024:942).

När den sär­skilda sam­man­ställ­ningen ska läm­nas

36 §   Den sär­skilda sam­man­ställ­ningen ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast den sista dagen i måna­den efter kalen­der­kvar­ta­lets utgång. Lag (2024:942).

Om trös­kel­vär­det för års­om­sätt­ning inom EU över­skrids

37 §   Om trös­kel­vär­det för års­om­sätt­ningen inom EU enligt 5 § 1 över­skrids, ska den beskatt­nings­bara per­so­nen på elektro­nisk väg infor­mera Skat­te­ver­ket inom 15 arbets­da­gar.

Den beskatt­nings­bara per­so­nen ska lämna en sär­skild sam­man­ställ­ning med upp­gift om vär­det av de leve­ran­ser och till­han­da­hål­lan­den som avses i 35 § och som har gjorts från och med bör­jan av det inne­va­rande kalen­der­kvar­ta­let fram till den dag då trös­kel­vär­det över­skreds. Lag (2024:942).

Före­läg­gande

38 §   Skat­te­ver­ket får före­lägga en beskatt­nings­bar per­son att lämna en sär­skild sam­man­ställ­ning.

I fråga om sådant före­läg­gande gäl­ler 44 kap. 2, 3 och 4 §§ och 68 kap. 1 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).
Lag (2024:942).

Ombud för att lämna sär­skild sam­man­ställ­ning

39 §   Skat­te­ver­ket ska god­känna en fysisk per­son som har utsetts som ombud av den som omfat­tas av ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut, om den som utsetts kan antas vara lämp­lig för upp­dra­get.

Den som god­känts som ombud får
   1. lämna den sär­skilda sam­man­ställ­ningen, och
   2. ta del av tidi­gare inläm­nade sär­skilda sam­man­ställ­ningar.

Skat­te­ver­ket ska åter­kalla ett god­kän­nande som ombud om
   1. ombu­det eller den som omfat­tas av ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut har begärt det,
   2. upp­dra­get har upp­hört att gälla, eller
   3. det har visat sig att ombu­det inte är lämp­lig för upp­dra­get. Lag (2024:942).

Redo­vis­ning i euro

40 §   Belop­pen i för­hands­an­mä­lan och den sär­skilda sam­man­ställ­ningen ska anges i euro.

Om leve­ran­serna och till­han­da­hål­lan­dena har gjorts i annan valuta, ska den beskatt­nings­bara per­so­nen använda den väx­el­kurs som gällde på kalen­derå­rets första dag. Omräk­ning ska göras enligt den väx­el­kurs som Euro­pe­iska cen­tral­ban­ken offent­lig­gjort för den dagen eller, om inget offent­lig­gö­rande sker den dagen, nästa dag som väx­el­kur­serna offent­lig­görs.
Lag (2024:942).

Fak­tura

41 §   Vid leve­ran­ser av varor eller till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter som omfat­tas av undan­ta­get från skat­te­plikt ska mer­vär­desskatt inte anges i fak­tu­ran.

För­fa­ran­det i sam­band med beslut om vill­kor för undan­tag från skat­te­plikt, iden­ti­fi­e­ring eller åter­kal­lelse Lag (2024:942).

Ompröv­ning av beslut

42 §   Skat­te­ver­ket ska ompröva ett beslut enligt 16 eller 17 §, om
   1. den som beslu­tet gäl­ler har begärt det,
   2. beslu­tet över­kla­gas, eller
   3. det finns andra skäl. Lag (2024:942).

43 §   Skat­te­ver­ket ska ompröva ett beslut om iden­ti­fi­e­ring eller åter­kal­lelse, om
   1. den som beslu­tet gäl­ler har begärt det,
   2. beslu­tet över­kla­gas, eller
   3. det finns andra skäl.

Ompröv­ningen får inte avse vill­ko­ren för undan­tag från skat­te­plikt som prö­vats av behö­rig myn­dig­het i det andra EU- lan­det. Lag (2024:942).

44 §   En begä­ran om ompröv­ning ska vara skrift­lig. Begä­ran om ompröv­ning ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast två måna­der från den dag då den som beslu­tet gäl­ler fick del av det. Lag (2024:942).

45 §   Skat­te­ver­ket får inte ompröva ett beslut i en fråga som har avgjorts av all­män för­valt­nings­dom­stol.

Skat­te­ver­ket får inte på eget ini­ti­a­tiv ompröva ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut till nack­del för den som beslu­tet gäl­ler.
Lag (2024:942).

46 §   Om Skat­te­ver­ket på eget ini­ti­a­tiv omprö­var ett sådant beslut om åter­kal­lelse som avses i 43 § till nack­del för den som beslu­tet gäl­ler, ska ompröv­nings­be­slut med­de­las senast två måna­der från den dag då den som beslu­tet gäl­ler fick del av det.

Ett ompröv­nings­be­slut som är till för­del för den som beslu­tet gäl­ler får med­de­las även efter denna tid. Lag (2024:942).

För­fa­ran­det i övrigt i sam­band med beslut

47 §   Vid pröv­ning av frå­gor om iden­ti­fi­e­ring, åter­kal­lelse eller vill­kor för undan­tag från skat­te­plikt tilläm­pas bestäm­mel­serna i skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) om
   1. upp­gif­ter som har läm­nats för någon annans räk­ning i 4 kap.,
   2. Skat­te­ver­kets utred­nings­skyl­dig­het och kom­mu­ni­ka­tions­skyl­dig­het i 40 kap. 1-3 §§,
   3. begä­ran om ompröv­ning som läm­nas till dom­stol i 66 kap. 18 §, och
   4. besluts verk­ställ­bar­het i 68 kap. 1 §.
Lag (2024:942).


19 kap. Sär­skild ord­ning för rese­by­råer

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - tillämp­nings­om­råde (2 och 3 §§),
   - plat­sen för till­han­da­hål­lande av rese­tjäns­ter (4 §),
   - beskatt­nings­un­der­lag (5 och 6 §§),
   - rese­tjänst som lik­ställs med för­med­lings­tjänst (7 §),
   - begräns­ning av rät­ten till avdrag eller åter­be­tal­ning (8 § ),
   - fak­tura (9 §), och
   - tillämp­ning av de all­männa bestäm­mel­serna (10 §).

Tillämp­nings­om­råde

2 §   Detta kapi­tel tilläm­pas vid en rese­by­rås till­han­da­hål­lande av resor till rese­nä­rer, om rese­by­rån som ett led i det till­han­da­hål­lan­det
   1. för­vär­var varor och tjäns­ter från andra beskatt­nings­bara per­so­ner, eller
   2. för­med­lar varorna och tjäns­terna i eget namn för deras räk­ning.

Med rese­byrå avses i detta kapi­tel även rese­ar­ran­gör.

3 §   Vad rese­by­rån till­han­da­hål­ler en rese­när på det sätt som avses i 2 § ska anses som ett enda till­han­da­hål­lande av tjäns­ter (en rese­tjänst).

Plat­sen för till­han­da­hål­lande av rese­tjäns­ter

4 §   En rese­tjänst är till­han­da­hål­len inom lan­det om rese­by­rån har sätet för sin eko­no­miska verk­sam­het i Sve­rige eller har ett fast eta­ble­rings­ställe här från vil­ket tjäns­ten till­han­da­hålls.

Beskatt­nings­un­der­lag

5 §   Vid till­han­da­hål­lande av en rese­tjänst utgörs beskatt­nings­un­der­la­get av rese­by­råns mar­gi­nal. Mar­gi­na­len utgörs av skill­na­den mel­lan ersätt­ningen för rese­tjäns­ten och rese­by­råns kost­na­der för sådana varor och tjäns­ter som
   1. leve­re­ras eller till­han­da­hålls till rese­by­rån av andra beskatt­nings­bara per­so­ner, och
   2. kom­mer rese­nä­ren direkt till godo.

6 §   Vid beräk­ning av beskatt­nings­un­der­la­get ska rese­by­råns kom­pen­sa­tion för skatt enligt denna lag inte räk­nas in i ersätt­ningen.

Rese­tjänst som lik­ställs med för­med­lings­tjänst

7 §   Om rese­by­rån som ett led i till­han­da­hål­lan­det av rese­tjäns­ten för­vär­vat varor och tjäns­ter som en annan beskatt­nings­bar per­son leve­re­rat eller till­han­da­hål­lit rese­by­rån utan­för EU, ska rese­tjäns­ten lik­stäl­las med en sådan för­med­lings­tjänst som är undan­ta­gen från skat­te­plikt enligt 10 kap. 95 §.

Om för­vär­ven avser varor och tjäns­ter som den andra beskatt­nings­bara per­so­nen leve­re­rat eller till­han­da­hål­lit rese­by­rån både inom och utan­för EU, gäl­ler bestäm­mel­serna i 10 kap. 95 § bara för den del av till­han­da­hål­lan­det av rese­tjäns­ten som avser varor och tjäns­ter som leve­re­rats eller till­han­da­hål­lits utan­för EU.

Begräns­ning av rät­ten till avdrag eller åter­be­tal­ning

8 §   Vid till­han­da­hål­lande av rese­tjäns­ter är ingå­ende skatt som hän­för sig till för­värv av varor eller tjäns­ter som kom­mer rese­nä­ren direkt till godo inte avdrags­gill. Till­han­da­hål­lande av rese­tjäns­ter med­för inte hel­ler rätt till åter­be­tal­ning enligt 14 kap. 7-9 §§ eller 36 och 37 §§ av sådan ingå­ende skatt.

Fak­tura

9 §   Om mer­vär­desskatt ska redo­vi­sas enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel, behö­ver rese­by­rån inte redo­visa skat­tens belopp eller under­lag för beräk­ning av belop­pet i fak­tu­ran.

Om för­vär­va­ren av rese­tjäns­ten är en beskatt­nings­bar per­son, gäl­ler dock de all­männa bestäm­mel­serna i denna lag om en fak­tu­ras inne­håll för rätt till avdrag för eller åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt.

Tillämp­ning av de all­männa bestäm­mel­serna

10 §   Om rese­nä­ren är en beskatt­nings­bar per­son som har avdrags­rätt eller rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt, får rese­by­rån i stäl­let tillämpa de all­männa bestäm­mel­serna i denna lag på ett till­han­da­hål­lande av rese­tjäns­ter som omfat­tas av detta kapi­tel.


20 kap. Sär­skild ord­ning för begag­nade varor, konst­verk, sam­lar­fö­re­mål och antik­vi­te­ter

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - tillämp­nings­om­råde (2-5 §§),
   - vad som avses med vissa uttryck i detta kapi­tel (6-10 §§),
   - beskatt­nings­un­der­lag (11-15 §§),
   - begräns­ning av rät­ten till avdrag (16-18 §§),
   - räken­ska­per (19 §),
   - fak­tura (20 §), och
   - undan­tag från skat­te­plikt (21 §).

Tillämp­nings­om­råde

För­värvskri­te­riet

2 §   Detta kapi­tel tilläm­pas vid en beskatt­nings­bar åter­för­säl­ja­res leve­rans av begag­nade varor, konst­verk, sam­lar­fö­re­mål eller antik­vi­te­ter, om dessa leve­re­rats till åter­för­säl­ja­ren inom EU av
   1. någon som inte är en beskatt­nings­bar per­son,
   2. en beskatt­nings­bar per­son som ska redo­visa mer­vär­desskatt enligt bestäm­mel­serna om vinst­mar­gi­nal­be­skatt­ning i detta kapi­tel eller enligt bestäm­mel­ser som i ett annat EU-​land mot­sva­rar de sär­skilda ord­ning­arna för begag­nade varor, konst­verk, sam­lar­fö­re­mål och antik­vi­te­ter i artik­larna 312-​341 i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet,
   3. en beskatt­nings­bar per­son vars leve­rans är undan­ta­gen från skat­te­plikt enligt 10 kap. 37 § eller enligt bestäm­mel­ser som i ett annat EU-​land mot­sva­rar arti­kel 136 i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet,
   4. en beskatt­nings­bar per­son vars leve­rans är undan­ta­gen från skat­te­plikt enligt 10 kap. 31 §, eller
   5. en beskatt­nings­bar per­son vars leve­rans omfat­tas av undan­tag från skat­te­plikt för beskatt­nings­bara per­so­ner med liten års­om­sätt­ning enligt 18 kap. eller enligt bestäm­mel­ser som i ett annat EU-​land mot­sva­rar arti­kel 284 i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet, under för­ut­sätt­ning att den för­vär­vade varan utgjort anlägg­nings­till­gång hos den beskatt­nings­bara per­so­nen. Lag (2024:942).

Nya trans­port­me­del

3 §   Detta kapi­tel tilläm­pas inte på en leve­rans av ett sådant nytt trans­port­me­del som avses i 2 kap. 16 §, om
   1. trans­port­med­let har för­vär­vats från ett annat EU-​land enligt 3 kap. 1 § 2 eller 2 §, eller
   2. leve­ran­sen är en sådan uni­ons­in­tern leve­rans av varor som omfat­tas av undan­tag från skat­te­plikt enligt 10 kap. 42 §.

Sär­skilt undan­tag från för­värvskri­te­riet

4 §   Om en beskatt­nings­bar åter­för­säl­jare begär det ska Skat­te­ver­ket besluta att åter­för­säl­ja­ren ska tillämpa detta kapi­tel vid leve­rans av
   1. konst­verk, sam­lar­fö­re­mål och antik­vi­te­ter som åter­för­säl­ja­ren själv har impor­te­rat,
   2. konst­verk som leve­re­rats till åter­för­säl­ja­ren av upp­hovs­man­nen eller den­nes dödsbo, eller
   3. konst­verk som leve­re­rats till åter­för­säl­ja­ren av en annan beskatt­nings­bar per­son än en beskatt­nings­bar åter­för­säl­jare.

Ett sådant beslut gäl­ler dock inte om en redu­ce­rad skat­te­sats tilläm­pats vid leve­ran­sen till den beskatt­nings­bara åter­för­säl­ja­ren eller vid den­nes import av varan.

Ett beslut enligt första styc­ket gäl­ler till utgången av det andra året efter det år då beslu­tet fat­ta­des. Lag (2024:942).

Fri­vil­ligt att tillämpa vinst­mar­gi­nal­be­skatt­ning

5 §   En beskatt­nings­bar åter­för­säl­jare har rätt att i stäl­let tillämpa de all­männa bestäm­mel­serna i denna lag på en leve­rans som annars skulle omfat­tas av bestäm­mel­serna om vinst­mar­gi­nal­be­skatt­ning i detta kapi­tel.

Vad som avses med vissa uttryck i detta kapi­tel

Begag­nade varor

6 §   Med begag­nade varor avses varor som har varit i bruk och som är lämp­liga för vidare använd­ning i befint­ligt skick eller efter repa­ra­tion, med undan­tag för
   1. fas­tig­he­ter,
   2. konst­verk, sam­lar­fö­re­mål eller antik­vi­te­ter,
   3. varor som helt eller till väsent­lig del består av guld, sil­ver eller pla­tina, om mate­ri­a­let är obe­ar­be­tat eller i huvud­sak obe­ar­be­tat, samt skrot, avfall eller lik­nande som inne­hål­ler guld, sil­ver eller pla­tina, och
   4. oin­fat­tade natur­liga eller syn­te­tiska ädel­ste­nar.

Konst­verk

7 §   Med konst­verk avses
   1. tav­lor m.m. och konst­gra­fiska blad m.m. som kan hän­fö­ras till num­mer 9701 eller 9702 00 00 i Kom­bi­ne­rade nomen­kla­tu­ren (KN-​num­mer) i rådets för­ord­ning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe-​​ och sta­tistik­no­men­kla­tu­ren och om Gemen­samma tull­taxan, i den ursprung­liga lydel­sen,
   2. skulp­tu­rer enligt KN-​num­mer 9703 00 00 och avgjut­ningar av sådana skulp­tu­rer, om de gju­tits under upp­hovs­man­nens eller den­nes döds­bos över­vak­ning i högst åtta exem­plar, och
   3. hand­vävda tapis­se­rier enligt KN-​num­mer 5805 00 00 och vägg­bo­na­der enligt KN-​num­mer 6304 00 00, under för­ut­sätt­ning att de utförts för hand efter upp­hovs­man­nens ori­gi­nal i högst åtta exem­plar.

Sam­lar­fö­re­mål

8 §   Med sam­lar­fö­re­mål avses
   1. fri­mär­ken och belägg­nings­stämp­lar, fran­ke­rings­stämp­lar, första­dags­brev samt kuvert, brev­kort, kort­brev och lik­nande för­sedda med fri­märke, under för­ut­sätt­ning att de är maku­le­rade eller, om de är oma­ku­le­rade, inte gång­bara och inte avsedda som lag­ligt betal­nings­me­del, allt enligt num­mer 9704 00 00 i Kom­bi­ne­rade nomen­kla­tu­ren (KN-​num­mer) i rådets för­ord­ning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe-​​ och sta­tistik­no­men­kla­tu­ren och om Gemen­samma tull­taxan, i den ursprung­liga lydel­sen, och
   2. sam­lingar och sam­lar­fö­re­mål av zoo­lo­giskt, bota­niskt, mine­ralo­giskt, ana­to­miskt, histo­riskt, arke­o­lo­giskt, pale­on­to­lo­giskt, etno­gra­fiskt eller numis­ma­tiskt intresse, allt enligt KN-​num­mer 9705 00 00.

Antik­vi­te­ter

9 §   Med antik­vi­te­ter avses varor som är mer än 100 år gamla och som inte är konst­verk eller sam­lar­fö­re­mål, enligt num­mer 9706 00 00 i Kom­bi­ne­rade nomen­kla­tu­ren i rådets för­ord­ning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe-​​ och sta­tistik­no­men­kla­tu­ren och om Gemen­samma tull­taxan, i den ursprung­liga lydel­sen.

Beskatt­nings­bar åter­för­säl­jare

10 §   Med beskatt­nings­bar åter­för­säl­jare avses en beskatt­nings­bar per­son som inom ramen för sin eko­no­miska verk­sam­het för­vär­var, använ­der eller impor­te­rar begag­nade varor, konst­verk, sam­lar­fö­re­mål eller antik­vi­te­ter i syfte att sälja dem vidare.

Första styc­ket gäl­ler också om den beskatt­nings­bara per­so­nen hand­lar i eget namn för en annan per­sons räk­ning inom ramen för ett avtal enligt vil­ket pro­vi­sion ska beta­las vid köp eller för­sälj­ning.

Beskatt­nings­un­der­lag

Nor­mal vinst­mar­gi­nal­be­skatt­ning

11 §   Vid en sådan leve­rans av begag­nade varor, konst­verk, sam­lar­fö­re­mål och antik­vi­te­ter som avses i 2 eller 4 § utgörs beskatt­nings­un­der­la­get av åter­för­säl­ja­rens vinst­mar­gi­nal mins­kad med den mer­vär­desskatt som hän­för sig till vinst­mar­gi­na­len.

Vinst­mar­gi­na­len utgörs av skill­na­den mel­lan en varas för­sälj­nings­pris och varans inköps­pris, om inte annat föl­jer av 14 §.

12 §   Om en beskatt­nings­bar åter­för­säl­jare själv har impor­te­rat konst­verk, sam­lar­fö­re­mål eller antik­vi­te­ter, ska som inköps­pris anses beskatt­nings­un­der­la­get vid impor­ten med tillägg av den mer­vär­desskatt som hän­för sig till impor­ten.

13 §   Om inköps­pri­set för en vara över­sti­ger för­sälj­nings­pri­set för varan, får skill­na­den räk­nas av mot vinst som upp­kom­mit vid för­sälj­ning av andra varor bara i det fall som avses i 14 §.

För­enklad vinst­mar­gi­nal­be­skatt­ning

14 §   När flera varor köps eller säljs sam­ti­digt utan att de enskilda varor­nas pris är känt, utgörs beskatt­nings­un­der­la­get av den sam­man­lagda vinst­mar­gi­na­len för sådana varor, mins­kad med den mer­vär­desskatt som hän­för sig till vinst­mar­gi­na­len, under redo­vis­nings­pe­ri­o­den enligt 26 kap. 10-16 §§ skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244), om inte annat föl­jer av tredje styc­ket. Om olika skat­te­sat­ser är tillämp­liga, ska beskatt­nings­un­der­la­get för­de­las efter skat­te­sats. Om det behövs får för­del­ningen bestäm­mas genom upp­del­ning efter skä­lig grund.

Om inköp eller för­sälj­ningar av varor enligt första styc­ket utgör den huvud­sak­liga delen av en åter­för­säl­ja­res inköp eller för­sälj­ningar under redo­vis­nings­pe­ri­o­den, får även andra leve­ran­ser som avses i 2 eller 4 § ingå i beskatt­nings­un­der­la­get.

Första och andra styc­kena gäl­ler i fråga om motor­for­don bara om de har för­vär­vats för att efter skrot­ning säl­jas i delar.

15 §   Om vär­det av inköp av varor som avses i 14 § under en redo­vis­nings­pe­riod över­sti­ger vär­det av för­sälj­ningar av sådana varor under peri­o­den, får det över­skju­tande belop­pet läg­gas till vär­det av inkö­pen under en efter­föl­jande period, om beskatt­nings­un­der­la­get bestäms enligt 14 § första eller andra styc­ket och inkö­pen är hän­för­liga till samma skat­te­sats.

Begräns­ning av rät­ten till avdrag

16 §   En beskatt­nings­bar per­son har inte rätt att, från den mer­vär­desskatt som ska beta­las, dra av ingå­ende skatt som hän­för sig till en leve­rans av varor
   1. till den beskatt­nings­bara per­so­nen,
   2. av en beskatt­nings­bar åter­för­säl­jare, och
   3. som omfat­tas av vinst­mar­gi­nal­be­skatt­ning enligt detta kapi­tel eller enligt bestäm­mel­ser som i ett annat EU-​land mot­sva­rar de sär­skilda ord­ning­arna för begag­nade varor, konst­verk, sam­lar­fö­re­mål och antik­vi­te­ter i artik­larna 312-​341 i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet.

17 §   Om en beskatt­nings­bar åter­för­säl­jare använ­der varorna för leve­ran­ser som omfat­tas av vinst­mar­gi­nal­be­skatt­ning enligt detta kapi­tel, har åter­för­säl­ja­ren inte rätt att, från den mer­vär­desskatt som ska beta­las, dra av ingå­ende skatt som hän­för sig till
   1. konst­verk, sam­lar­fö­re­mål eller antik­vi­te­ter som åter­för­säl­ja­ren själv har impor­te­rat,
   2. konst­verk som har leve­re­rats till åter­för­säl­ja­ren av upp­hovs­man­nen eller den­nes dödsbo, eller
   3. konst­verk som har leve­re­rats till åter­för­säl­ja­ren av en annan beskatt­nings­bar per­son än en beskatt­nings­bar åter­för­säl­jare. Lag (2024:942).

18 §   Om en beskatt­nings­bar åter­för­säl­jare väl­jer att tillämpa de all­männa bestäm­mel­serna i denna lag för en leve­rans av varor som annars skulle omfat­tas av vinst­mar­gi­nal­be­skatt­ning enligt detta kapi­tel, har åter­för­säl­ja­ren rätt att, från den mer­vär­desskatt som ska beta­las, dra av ingå­ende skatt som hän­för sig till
   1. konst­verk, sam­lar­fö­re­mål eller antik­vi­te­ter som åter­för­säl­ja­ren själv har impor­te­rat,
   2. konst­verk som har leve­re­rats till åter­för­säl­ja­ren av upp­hovs­man­nen eller den­nes dödsbo, eller
   3. konst­verk som har leve­re­rats till åter­för­säl­ja­ren av en annan beskatt­nings­bar per­son än en beskatt­nings­bar åter­för­säl­jare.

Den ingå­ende skat­ten får dras av för den redo­vis­nings­pe­riod då åter­för­säl­ja­ren utför den leve­rans av varor för vil­ken denne väl­jer att tillämpa de all­männa bestäm­mel­serna enligt denna lag. Lag (2024:942).

Räken­ska­per

19 §   Den som redo­vi­sar mer­vär­desskatt både enligt de all­männa bestäm­mel­serna i denna lag och enligt detta kapi­tel är skyl­dig att i sina räken­ska­per sär­skilja de trans­ak­tio­ner som hän­för sig till leve­ran­ser som vinst­mar­gi­nal­be­skat­tas enligt detta kapi­tel.

Fak­tura

20 §   När detta kapi­tel tilläm­pas vid vinst­mar­gi­nal­be­skatt­ning av en leve­rans av varor, får var­ken skat­tens belopp eller under­lag för beräk­ning av belop­pet anges i fak­tu­ran.

Undan­tag från skat­te­plikt

21 §   Från skat­te­plikt undan­tas en leve­rans av varor som omfat­tas av vinst­mar­gi­nal­be­skatt­ning enligt detta kapi­tel, under för­ut­sätt­ning att leve­ran­sen görs i enlig­het med någon av föl­jande bestäm­mel­ser om undan­tag i 10 kap.:
   - 64, 65 eller 66 § om export,
   - 69 eller 70 § om leve­rans av far­tyg eller luft­far­tyg och utrust­ning till dessa,
   - 71 § 2 a eller 3 om leve­rans av varor för för­sälj­ning ombord,
   - 73 § om leve­rans av varor för för­sälj­ning ombord på krigs­far­tyg,
   - 78 § om leve­rans av motor­for­don till utländska beskick­ningar m.fl.,
   - 84 § om leve­rans av varor till beskick­ningar, kon­su­lat, EU- organ och andra inter­na­tio­nella orga­ni­sa­tio­ner,
   - 88 § om leve­rans av varor till Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen, EU- organ eller byråer för att han­tera covid-​​19-​pandemin,
   - 92 § om leve­rans av varor till väp­nade styr­kor som till­hör ett annat EU-​land,
   - 93 eller 93 a § om leve­rans av varor till väp­nade styr­kor som till­hör part i Nato, eller
   - 94 § om leve­rans av varor till vissa väp­nade styr­kor sta­tio­ne­rade på Cypern. Lag (2024:556).


21 kap. Sär­skild ord­ning för inve­ste­rings­guld

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om inve­ste­rings­guld. Bestäm­mel­serna avser
   - vad som avses med inve­ste­rings­guld (2-4 §§),
   - i vilka fall inve­ste­rings­guld undan­tas från skat­te­plikt (5 och 6 §§),
   - fri­vil­lig beskatt­ning (7-9 §§), och
   - avdrags­rätt vid undan­tagna leve­ran­ser (10 och 11 §§).

Ytter­li­gare bestäm­mel­ser om inve­ste­rings­guld finns i 16 kap. Det finns också bestäm­mel­ser om doku­men­ta­tions­skyl­dig­het vid leve­rans av inve­ste­rings­guld i 39 kap. 14 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).

Vad som avses med inve­ste­rings­guld

2 §   Med inve­ste­rings­guld avses
   1. guld i form av en tacka eller platta med en vikt som god­tas på någon av mark­na­derna för sådant guld och med en fin­halt av minst 995 tusen­de­lar, oav­sett om gul­det repre­sen­te­ras av vär­de­pap­per eller inte, och
   2. guld­mynt som
   - har en fin­halt av minst 900 tusen­de­lar,
   - är präg­lade efter år 1800,
   - är eller har varit gäl­lande betal­nings­me­del i ursprungs­lan­det, och
   - nor­malt säljs till ett pris som inte över­sti­ger mark­nads­vär­det för guld­in­ne­hål­let i myn­tet med mer än 80 pro­cent.

3 §   Små tac­kor eller plat­tor med en vikt av 1 gram eller mindre omfat­tas inte av 2 § 1.

4 §   Guld­mynt som omfat­tas av den för­teck­ning som årli­gen offent­lig­görs i C-​serien av Euro­pe­iska uni­o­nens offi­ci­ella tid­ning ska anses upp­fylla kri­te­ri­erna i 2 § 2 under hela det år för­teck­ningen gäl­ler.

Guld­mynt som avses i 2 § 2 ska inte anses vara sålda på grund av det numis­ma­tiska vär­det.

Inve­ste­rings­guld undan­tas från skat­te­plikt

5 §   Från skat­te­plikt undan­tas leve­rans, uni­ons­in­ternt för­värv och import av inve­ste­rings­guld, inbe­gri­pet sådana trans­ak­tio­ner med inve­ste­rings­guld repre­sen­te­rat av vär­de­pap­per som med­för en ägan­de­rätt till eller en ford­ran på gul­det.

6 §   Från skat­te­plikt undan­tas även för­med­ling som görs för någon annans räk­ning i den­nes namn, om för­med­lingen avser en leve­rans enligt 5 §.

Fri­vil­lig beskatt­ning

7 §   En säl­jare som är en beskatt­nings­bar per­son har rätt att välja fri­vil­lig beskatt­ning av en leve­rans av inve­ste­rings­guld som annars skulle ha undan­ta­gits från skat­te­plikt enligt 5 §, om
   1. den beskatt­nings­bara per­so­nen fram­stäl­ler inve­ste­rings­guld eller omvand­lar guld till inve­ste­rings­guld, och
   2. inve­ste­rings­gul­det leve­re­ras till en annan beskatt­nings­bar per­son.

8 §   En säl­jare som är en beskatt­nings­bar per­son har även rätt att välja fri­vil­lig beskatt­ning av en leve­rans av inve­ste­rings­guld som annars skulle ha undan­ta­gits från skat­te­plikt enligt 5 §, om
   1. den beskatt­nings­bara per­so­nen inom ramen för sin eko­no­miska verk­sam­het nor­malt leve­re­rar guld för indust­ri­ella syf­ten,
   2. leve­ran­sen avser inve­ste­rings­guld enligt 2 § 1, och
   3. inve­ste­rings­gul­det leve­re­ras till en annan beskatt­nings­bar per­son.

9 §   Ett ombud har rätt att välja fri­vil­lig beskatt­ning av för­med­ling som annars skulle ha undan­ta­gits från skat­te­plikt enligt 6 §, om den för vars räk­ning för­med­lingen görs har valt fri­vil­lig beskatt­ning enligt 7 eller 8 §.

Avdrags­rätt vid undan­tagna leve­ran­ser

10 §   Om en beskatt­nings­bar per­son gör en efter­föl­jande leve­rans av inve­ste­rings­guld som är undan­ta­gen från skat­te­plikt enligt 5 §, har denne rätt att göra avdrag för ingå­ende skatt som hän­för sig till
   1. leve­rans av inve­ste­rings­guld till den beskatt­nings­bara per­so­nen, om den som leve­re­rar inve­ste­rings­gul­det har valt fri­vil­lig beskatt­ning av leve­ran­sen enligt 7 eller 8 §,
   2. leve­rans till den beskatt­nings­bara per­so­nen av annat guld än inve­ste­rings­guld, som där­ef­ter omvand­las till inve­ste­rings­guld av den beskatt­nings­bara per­so­nen eller för den­nes räk­ning,
   3. uni­ons­in­ternt för­värv eller import som görs av den beskatt­nings­bara per­so­nen av annat guld än inve­ste­rings­guld, som där­ef­ter omvand­las till inve­ste­rings­guld av den beskatt­nings­bara per­so­nen eller för den­nes räk­ning, och
   4. till­han­da­hål­lande av tjäns­ter till den beskatt­nings­bara per­so­nen som inne­bär en för­änd­ring av form, vikt eller fin­halt på guld, inbe­gri­pet inve­ste­rings­guld.

11 §   En beskatt­nings­bar per­son har rätt att göra avdrag för ingå­ende skatt i enlig­het med andra styc­ket om denne
   1. fram­stäl­ler inve­ste­rings­guld eller omvand­lar guld till inve­ste­rings­guld, och
   2. gör en efter­föl­jande leve­rans av inve­ste­rings­guld som är undan­ta­gen från skat­te­plikt enligt 5 §.

Avdrag får göras för ingå­ende skatt som ska beta­las eller har beta­lats av den beskatt­nings­bara per­so­nen för leve­rans, uni­ons­in­ternt för­värv eller import av varor eller till­han­da­hål­lande av tjäns­ter som är knutna till fram­ställ­ningen eller omvand­lingen av gul­det, som om den efter­föl­jande leve­ran­sen hade bes­kat­tats.


22 kap. Sär­skilda ord­ningar för distans­för­sälj­ning av varor och vissa till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - tillämp­nings­om­råde för bestäm­mel­serna i kapit­let (2 §),
   - de sär­skilda ord­ning­arna (3-5 §§),
   - defi­ni­tio­ner (6-8 §§),
   - iden­ti­fi­e­rings­be­slut (9-31 §§),
   - sär­skilda reg­ler om beskatt­nings­grun­dande hän­delse och betal­nings­skyl­dig­het (32 och 33 §§),
   - dekla­ra­tion och betal­ning av mer­vär­desskatt (34-44 §§),
   - änd­ring av tidi­gare redo­vi­sad skatt (45 och 46 §§),
   - för­fa­ran­det i sam­band med beslut om iden­ti­fi­e­ring eller åter­kal­lelse (47-54 §§),
   - för­fa­ran­det i sam­band med beslut om skatt (55-62 §§),
   - avdrag och åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt (63-65 §§),
   - ansö­kan om åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt (66-73 §§),
   - ompröv­ning av beslut om åter­be­tal­ning (74 och 75 §), och
   - doku­men­ta­tions­skyl­dig­het (76-78 §§).

Tillämp­nings­om­råde för bestäm­mel­serna i kapit­let

2 §   Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel gäl­ler sär­skilda ord­ningar för beskatt­nings­bara per­so­ner som till­han­da­hål­ler tjäns­ter till för­vär­vare som inte är beskatt­nings­bara per­so­ner, bedri­ver distans­för­sälj­ning av varor eller möj­lig­gör vissa leve­ran­ser av varor där för­sänd­ningen eller trans­por­ten av varorna påbör­jas och avslu­tas i samma EU-​land.

De sär­skilda ord­ning­arna

Tred­je­lands­ord­ningen

3 §   Tred­je­lands­ord­ningen avser till­han­da­hål­lande av tjäns­ter av beskatt­nings­bara per­so­ner som inte är eta­ble­rade inom EU, om tjäns­terna för­vär­vas av någon som inte är en beskatt­nings­bar per­son och för­vär­va­ren är eta­ble­rad, är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas i ett EU-​land (11 §).

Uni­ons­ord­ningen

4 §   Uni­ons­ord­ningen avser leve­rans av varor och till­han­da­hål­lande av tjäns­ter av beskatt­nings­bara per­so­ner som
   1. bedri­ver uni­ons­in­tern distans­för­sälj­ning av varor (12 §),
   2. genom att möj­lig­göra leve­rans av varor genom använd­ning av ett elektro­niskt gräns­snitt omfat­tas av 5 kap. 6 §, om för­sänd­ningen eller trans­por­ten av varorna påbör­jas och avslu­tas i samma EU-​land (13 §), eller
   3. är eta­ble­rade i ett EU-​land om tjäns­terna anses vara till­han­da­hållna i ett annat EU-​land och för­vär­vas av någon som inte är en beskatt­nings­bar per­son (14 §).

Impor­t­ord­ningen

5 §   Impor­t­ord­ningen avser beskatt­nings­bara per­so­ner som
   1. är eta­ble­rade inom EU, eller före­träds av en repre­sen­tant som är eta­ble­rad inom EU, och som bedri­ver distans­för­sälj­ning av varor som inte är punkt­skat­te­plik­tiga, och som impor­te­rats från en plats utan­för EU med ett verk­ligt värde på högst 150 euro (15 §), eller
   2. är eta­ble­rade i ett land som anges i kom­mis­sio­nens genom­fö­ran­de­akt som antas med stöd av arti­kel 369m.3 i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet och som bedri­ver distans­för­sälj­ning av varor från det lan­det (15 §).

Defi­ni­tio­ner

Sär­skild mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tion

6 §   Med sär­skild mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tion avses i detta kapi­tel en sådan dekla­ra­tion som är avsedd för redo­vis­ning av mer­vär­desskatt enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel.

Mot­sva­rande bestäm­mel­ser i ett annat EU-​land

7 §   Med mot­sva­rande bestäm­mel­ser i ett annat EU-​land avses i detta kapi­tel bestäm­mel­ser som gäl­ler i ett annat EU-​land och som har sin grund i 6 kap. i avdel­ning XII i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet.

Repre­sen­tant

8 §   Med repre­sen­tant avses i detta kapi­tel en per­son som är eta­ble­rad inom EU och som av en beskatt­nings­bar per­son som bedri­ver distans­för­sälj­ning av varor impor­te­rade från en plats utan­för EU har utsetts till betal­nings­skyl­dig för mer­vär­dess­kat­ten och till att full­göra skyl­dig­he­terna enligt impor­t­ord­ningen i 15 §, i den beskatt­nings­bara per­so­nens namn och för den­nes räk­ning.

Iden­ti­fi­e­rings­be­slut

9 §   Skat­te­ver­ket ska efter ansö­kan från en beskatt­nings­bar per­son besluta att denne ska redo­visa och betala mer­vär­desskatt enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel (iden­ti­fi­e­rings­be­slut).

Om ansö­kan avser impor­t­ord­ningen enligt 15 § och den beskatt­nings­bara per­so­nen före­träds av en repre­sen­tant, ska Skat­te­ver­ket besluta att repre­sen­tan­ten ska redo­visa och betala mer­vär­desskatt enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel.

Hin­der mot iden­ti­fi­e­rings­be­slut

10 §   Ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut ska inte fat­tas, om
   1. det redan har fat­tats ett mot­sva­rande iden­ti­fi­e­rings­be­slut i ett annat EU-​land som fort­fa­rande gäl­ler,
   2. den beskatt­nings­bara per­so­nen, eller den­nes repre­sen­tant, är bun­den av ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut i ett annat EU-​land enligt bestäm­mel­ser som i det EU-​lan­det mot­sva­rar arti­kel 369a.2 andra eller tredje styc­ket eller arti­kel 369l.3 andra styc­ket i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet, eller
   3. den beskatt­nings­bara per­so­nen, eller den­nes repre­sen­tant, är ute­slu­ten från den sär­skilda ord­ningen enligt arti­kel 58b.1 i genom­fö­ran­de­för­ord­ningen.

Iden­ti­fi­e­rings­be­slut enligt tred­je­lands­ord­ningen

11 §   Iden­ti­fi­e­rings­be­slut ska fat­tas, om
   1. den beskatt­nings­bara per­so­nen inte har sätet för sin eko­no­miska verk­sam­het eller ett fast eta­ble­rings­ställe inom EU,
   2. mer­vär­dess­kat­ten avser till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter,
   3. till­han­da­hål­lan­dena ska bes­kat­tas i Sve­rige eller i ett annat EU-​land, och
   4. tjäns­terna till­han­da­hålls någon som inte är en beskatt­nings­bar per­son och denne är eta­ble­rad, är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas i Sve­rige eller i ett annat EU-​land.

Första styc­ket gäl­ler inte om det finns hin­der enligt 10 § mot att fatta ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut.

Iden­ti­fi­e­rings­be­slut enligt uni­ons­ord­ningen vid distans­för­sälj­ning av varor

12 §   Iden­ti­fi­e­rings­be­slut ska fat­tas, om
   1. den beskatt­nings­bara per­so­nen
      a) har sätet för sin eko­no­miska verk­sam­het i Sve­rige eller, om denne inte har ett sådant säte inom EU, har ett fast eta­ble­rings­ställe här i lan­det, eller
      b) inte har sätet för sin eko­no­miska verk­sam­het eller ett fast eta­ble­rings­ställe inom EU men bedri­ver uni­ons­in­tern distans­för­sälj­ning av varor och för­sänd­ningen eller trans­por­ten av varorna påbör­jas här i lan­det,
   2. mer­vär­dess­kat­ten avser uni­ons­in­tern distans­för­sälj­ning av varor, och
   3. leve­ran­serna av varor ska bes­kat­tas i det EU-​land där för­sänd­ningen eller trans­por­ten av varorna till för­vär­va­ren avslu­tas.

Första styc­ket gäl­ler inte om det finns hin­der enligt 10 § mot att fatta ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut.

Iden­ti­fi­e­rings­be­slut enligt uni­ons­ord­ningen vid leve­rans av varor med trans­port som påbör­jas och avslu­tas i samma EU-​land

13 §   Iden­ti­fi­e­rings­be­slut ska fat­tas, om
   1. den beskatt­nings­bara per­so­nen
      a) har sätet för sin eko­no­miska verk­sam­het i Sve­rige eller, om denne inte har ett sådant säte inom EU, har ett fast eta­ble­rings­ställe här i lan­det och för­sänd­ningen eller trans­por­ten av de varor som leve­re­ras påbör­jas och avslu­tas i samma EU-​land, eller
      b) inte har sätet för sin eko­no­miska verk­sam­het eller ett fast eta­ble­rings­ställe inom EU men leve­re­rar varor enligt 5 kap. 6 § och för­sänd­ningen eller trans­por­ten av de varor som leve­re­ras påbör­jas och avslu­tas här i lan­det,
   2. mer­vär­dess­kat­ten avser leve­rans av varor enligt 5 kap. 6 §, och
   3. leve­ran­serna ska bes­kat­tas här i lan­det eller i ett annat EU-​land.

Första styc­ket gäl­ler inte om det finns hin­der enligt 10 § mot att fatta ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut.

Iden­ti­fi­e­rings­be­slut enligt uni­ons­ord­ningen vid till­han­da­hål­lande av tjäns­ter

14 §   Iden­ti­fi­e­rings­be­slut ska fat­tas, om
   1. den beskatt­nings­bara per­so­nen har sätet för sin eko­no­miska verk­sam­het i Sve­rige eller, om denne inte har ett sådant säte inom EU, har ett fast eta­ble­rings­ställe här i lan­det,
   2. mer­vär­dess­kat­ten avser till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter,
   3. till­han­da­hål­lan­dena ska bes­kat­tas i ett annat EU-​land,
   4. den beskatt­nings­bara per­so­nen inte har ett fast eta­ble­rings­ställe i det EU-​land där till­han­da­hål­lan­dena ska bes­kat­tas, och
   5. tjäns­terna till­han­da­hålls någon som inte är en beskatt­nings­bar per­son.

Första styc­ket gäl­ler inte om det finns hin­der enligt 10 § mot att fatta ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut.

Iden­ti­fi­e­rings­be­slut enligt impor­t­ord­ningen

15 §   Iden­ti­fi­e­rings­be­slut ska fat­tas, om
   1. den beskatt­nings­bara per­so­nen
      a) har sätet för sin eko­no­miska verk­sam­het i Sve­rige eller, om denne inte har ett sådant säte inom EU, har ett fast eta­ble­rings­ställe här i lan­det,
      b) före­träds av en repre­sen­tant som har sätet för sin eko­no­miska verk­sam­het i Sve­rige eller, om repre­sen­tan­ten inte har ett sådant säte inom EU, ett fast eta­ble­rings­ställe här i lan­det, eller
      c) inte har sätet för sin eko­no­miska verk­sam­het eller ett fast eta­ble­rings­ställe inom EU men är eta­ble­rad i ett land som anges i kom­mis­sio­nens genom­fö­ran­de­akt anta­gen med stöd av arti­kel 369m.3 i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet, och bedri­ver distans­för­sälj­ning av varor från det lan­det,
   2. mer­vär­dess­kat­ten avser distans­för­sälj­ning av varor som inte är punkt­skat­te­plik­tiga, och som impor­te­rats från en plats utan­för EU i för­sän­del­ser med ett verk­ligt värde på högst 150 euro, och
   3. leve­ran­serna ska bes­kat­tas i Sve­rige eller i ett annat EU- land.

Mot­sva­rig­he­ten i svenska kro­nor till 150 euro är det­samma som mot­sva­rig­he­ten i svenska kro­nor till belop­pet för tull­fri­het för varor av ringa värde enligt arti­kel 23 i för­ord­ningen om tull­be­fri­else.

Första styc­ket gäl­ler inte om det finns hin­der enligt 10 § mot att fatta ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut.

16 §   En beskatt­nings­bar per­son som före­träds av en repre­sen­tant får bara utse en repre­sen­tant i taget.

Valet av iden­ti­fi­e­rings­stat är bin­dande

17 §   En beskatt­nings­bar per­son som omfat­tas av ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut för uni­ons­ord­ningen enligt 12, 13 eller 14 § eller för impor­t­ord­ningen enligt 15 § är bun­den av beslu­tet under det kalen­derår då beslu­tet fat­ta­des och under de två när­mast föl­jande kalen­derå­ren, om den beskatt­nings­bara per­so­nen
   1. har sätet för sin eko­no­miska verk­sam­het utan­för EU, och
   2. har flera fasta eta­ble­rings­stäl­len i skilda EU-​län­der, varav minst ett i Sve­rige.

Det­samma gäl­ler en repre­sen­tant som omfat­tas av ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut för impor­t­ord­ningen enligt 15 §.

18 §   En beskatt­nings­bar per­son som var­ken har sätet för sin eko­no­miska verk­sam­het eller ett fast eta­ble­rings­ställe inom EU och som omfat­tas av ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut för uni­ons­ord­ningen enligt 12 eller 13 § är bun­den av beslu­tet under det kalen­derår då beslu­tet fat­ta­des och under de två när­mast föl­jande kalen­derå­ren.

Ansö­kan på elektro­nisk väg

19 §   En ansö­kan om iden­ti­fi­e­rings­be­slut ska ges in till Skat­te­ver­ket på elektro­nisk väg.

Mer­vär­desskatte­grup­per

20 §   Om Skat­te­ver­ket har beslu­tat att beskatt­nings­bara per­so­ner får bilda en mer­vär­desskatte­grupp, ska iden­ti­fi­e­rings­be­slu­tet fat­tas för den huvud­man som Skat­te­ver­ket utsett för grup­pen enligt 4 kap. 11 §.

Vad iden­ti­fi­e­rings­be­slu­tet inne­bär

21 §   Den som ska redo­visa mer­vär­desskatt för leve­rans av varor eller till­han­da­hål­lande av tjäns­ter inom lan­det i en sär­skild mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tion enligt detta kapi­tel, ska inte redo­visa och betala mer­vär­desskatt enligt skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) för dessa leve­ran­ser eller till­han­da­hål­lan­den.

22 §   En beskatt­nings­bar per­son som är skyl­dig att betala mer­vär­desskatt i Sve­rige enligt 16 kap. för leve­rans av varor och till­han­da­hål­lande av tjäns­ter och som omfat­tas av ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut i ett annat EU-​land, ska redo­visa och betala skat­ten enligt bestäm­mel­serna i det lan­det.

Iden­ti­fi­e­rings­num­mer

23 §   Skat­te­ver­ket ska ge ett indi­vi­du­ellt num­mer (iden­ti­fi­e­rings­num­mer) till den som iden­ti­fi­e­rings­be­slu­tet gäl­ler.

24 §   Om en beskatt­nings­bar per­son som omfat­tas av ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut för uni­ons­ord­ningen enligt 12, 13 eller 14 § har ett regi­stre­rings­num­mer för mer­vär­desskatt här i lan­det, ska det num­ret använ­das som iden­ti­fi­e­rings­num­mer.

25 §   Om Skat­te­ver­ket fat­tar ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut för impor­t­ord­ningen enligt 15 §, ska den beskatt­nings­bara per­so­nen ges ett sär­skilt iden­ti­fi­e­rings­num­mer för tillämp­ning av impor­t­ord­ningen.

En repre­sen­tant ska ges ett sär­skilt iden­ti­fi­e­rings­num­mer och ett sepa­rat iden­ti­fi­e­rings­num­mer för varje beskatt­nings­bar per­son som repre­sen­tan­ten före­trä­der.

Ett sär­skilt iden­ti­fi­e­rings­num­mer får bara använ­das för tillämp­ningen av impor­t­ord­ningen.

Under­rät­telse till Skat­te­ver­ket om för­änd­ringar

26 §   Om en beskatt­nings­bar per­sons verk­sam­het upp­hör eller änd­ras på ett sådant sätt att vill­ko­ren för att redo­visa och betala mer­vär­desskatt enligt detta kapi­tel inte längre är upp­fyllda, ska den beskatt­nings­bara per­so­nen eller den­nes repre­sen­tant på elektro­nisk väg under­rätta Skat­te­ver­ket om änd­ringen. Det­samma gäl­ler om något annat för­hål­lande som har tagits upp i en ansö­kan om iden­ti­fi­e­rings­be­slut har änd­rats.

Åter­kal­lelse av ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut enligt tred­je­lands­ord­ningen

27 §   Skat­te­ver­ket ska åter­kalla ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut enligt 11 §, om den beskatt­nings­bara per­so­nen
   1. enligt en egen anmä­lan inte längre till­han­da­hål­ler tjäns­ter som omfat­tas av tred­je­lands­ord­ningen,
   2. på annat sätt kan antas ha upp­hört med sin beskatt­nings­bara verk­sam­het,
   3. inte längre upp­fyl­ler övriga krav i 11 §, eller
   4. stän­digt bry­ter mot reg­lerna för tred­je­lands­ord­ningen.

Åter­kal­lelse av ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut enligt uni­ons­ord­ningen

28 §   Skat­te­ver­ket ska åter­kalla ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut enligt 12-14 §§, om den beskatt­nings­bara per­so­nen
   1. enligt en egen anmä­lan inte längre leve­re­rar varor eller till­han­da­hål­ler tjäns­ter som omfat­tas av uni­ons­ord­ningen,
   2. på annat sätt kan antas ha upp­hört med sin beskatt­nings­bara verk­sam­het inom ramen för uni­ons­ord­ningen,
   3. inte längre upp­fyl­ler övriga krav i 12-14 §§, eller
   4. stän­digt bry­ter mot reg­lerna för uni­ons­ord­ningen.

Åter­kal­lelse av ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut enligt impor­t­ord­ningen för en beskatt­nings­bar per­son som inte före­träds av en repre­sen­tant

29 §   Skat­te­ver­ket ska åter­kalla ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut enligt 15 § för en beskatt­nings­bar per­son som inte före­träds av en repre­sen­tant, om den beskatt­nings­bara per­so­nen
   1. enligt en egen anmä­lan inte längre bedri­ver distans­för­sälj­ning av varor impor­te­rade från en plats utan­för EU som omfat­tas av impor­t­ord­ningen,
   2. på annat sätt kan antas ha upp­hört med sin beskatt­nings­bara verk­sam­het inom ramen för impor­t­ord­ningen,
   3. inte längre upp­fyl­ler övriga krav i 15 §, eller
   4. stän­digt bry­ter mot reg­lerna för impor­t­ord­ningen.

Åter­kal­lelse av ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut enligt impor­t­ord­ningen för en repre­sen­tant

30 §   Skat­te­ver­ket ska åter­kalla ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut enligt 15 § för en repre­sen­tant som
   1. enligt en egen anmä­lan inte längre före­trä­der någon beskatt­nings­bar per­son som använ­der impor­t­ord­ningen enligt 15 §,
   2. under två på varandra föl­jande kalen­der­kvar­tal inte har age­rat som repre­sen­tant för en beskatt­nings­bar per­son som använ­der impor­t­ord­ningen i 15 §,
   3. inte längre upp­fyl­ler övriga krav i 8 eller 15 §, eller
   4. stän­digt bry­ter mot reg­lerna för impor­t­ord­ningen.

Åter­kal­lelse av ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut enligt impor­t­ord­ningen för en beskatt­nings­bar per­son som före­träds av en repre­sen­tant

31 §   Skat­te­ver­ket ska åter­kalla ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut enligt 15 § för en beskatt­nings­bar per­son som före­träds av en repre­sen­tant, om den beskatt­nings­bara per­so­nen
   1. enligt en anmä­lan från den­nes repre­sen­tant inte längre bedri­ver sådan distans­för­sälj­ning av varor impor­te­rade från en plats utan­för EU som omfat­tas av impor­t­ord­ningen,
   2. enligt en anmä­lan från den­nes repre­sen­tant inte längre före­träds av repre­sen­tan­ten,
   3. på annat sätt kan antas ha upp­hört med sin beskatt­nings­bara verk­sam­het inom ramen för impor­t­ord­ningen,
   4. inte längre upp­fyl­ler övriga krav i 15 §, eller
   5. stän­digt bry­ter mot reg­lerna för impor­t­ord­ningen.

Sär­skilda reg­ler om beskatt­nings­grun­dande hän­delse och betal­nings­skyl­dig­het

Beskatt­nings­grun­dande hän­delse för impor­t­ord­ningen

32 §   Vid distans­för­sälj­ning av varor impor­te­rade från en plats utan­för EU för vil­ken skatt enligt denna lag ska redo­vi­sas enligt impor­t­ord­ningen inträf­far den beskatt­nings­grun­dande hän­delse som avses i 7 kap. 3 §, när leve­ran­sen sker. Leve­ran­sen av varorna ska anses ske vid den tid­punkt då betal­ningen har god­känts.

Betal­nings­skyl­dig­het för mer­vär­desskatte­grupp i annat EU-​land

33 §   Om en grupp av per­so­ner som i ett annat EU-​land anses som en enda beskatt­nings­bar per­son (mer­vär­desskatte­grupp) leve­re­rar varor eller till­han­da­hål­ler tjäns­ter som ska redo­vi­sas enligt bestäm­mel­ser som mot­sva­rar de sär­skilda ord­ning­arna i artik­larna 369a-​369x i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet, är mer­vär­desskatte­grup­pen skyl­dig att betala mer­vär­desskatt för leve­ran­sen eller till­han­da­hål­lan­det.

Dekla­ra­tion och betal­ning av mer­vär­desskatt

Elektro­nisk dekla­ra­tion

34 §   En beskatt­nings­bar per­son eller en repre­sen­tant som omfat­tas av ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut ska för varje redo­vis­nings­pe­riod lämna en sär­skild mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tion på elektro­nisk väg.

Dekla­ra­tion ska läm­nas även om den beskatt­nings­bara per­so­nen eller repre­sen­tan­ten inte har någon mer­vär­desskatt att redo­visa för peri­o­den.

Redo­vis­nings­pe­ri­o­der

35 §   En redo­vis­nings­pe­riod omfat­tar ett kalen­der­kvar­tal.

För en beskatt­nings­bar per­son eller en repre­sen­tant som omfat­tas av ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut enligt 15 § omfat­tar en redo­vis­nings­pe­riod dock en månad.

Upp­gif­ter som ska läm­nas i dekla­ra­tio­nen

36 §   En sär­skild mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tion ska inne­hålla
   1. iden­ti­fi­e­rings­num­ret för den beskatt­nings­bara per­so­nen och, om denne före­träds av en repre­sen­tant, iden­ti­fi­e­rings­num­ret för repre­sen­tan­ten,
   2. föl­jande upp­gif­ter för varje EU-​land där leve­ran­ser av varor eller till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter ska bes­kat­tas:
      a) det sam­man­lagda vär­det, exklu­sive mer­vär­desskatt, av ersätt­ning­arna för dessa leve­ran­ser av varor och till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter under redo­vis­nings­pe­ri­o­den,
      b) det sam­man­lagda belop­pet av mer­vär­dess­kat­ten för leve­ran­serna av varor och till­han­da­hål­lan­dena av tjäns­ter, för­de­lat på skat­te­sat­ser, och
      c) tillämp­liga skat­te­sat­ser, och
   3. det sam­man­lagda belop­pet av den mer­vär­desskatt som ska beta­las för redo­vis­nings­pe­ri­o­den.

37 §   Den som omfat­tas av ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut för uni­ons­ord­ningen enligt 12, 13 eller 14 § ska i dekla­ra­tio­nen redo­visa upp­gif­terna i 36 § 2 och 3 för­de­lat på
   1. uni­ons­in­tern distans­för­sälj­ning av varor,
   2. leve­rans av varor av en beskatt­nings­bar per­son som använ­der ett elektro­niskt gräns­snitt enligt 5 kap. 6 § om för­sänd­ningen eller trans­por­ten av varorna påbör­jas och avslu­tas i samma EU- land, och
   3. till­han­da­hål­lande av tjäns­ter.

38 §   En sär­skild mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tion ska även inne­hålla änd­ringar av tidi­gare inläm­nade dekla­ra­tio­ner, om änd­ringen tas med inom tre år från den dag då den ursprung­liga dekla­ra­tio­nen skulle ha läm­nats.

En änd­ring ska inne­hålla upp­gif­ter om det land där leve­ran­sen av varan eller till­han­da­hål­lan­det av tjäns­ten har eller skulle ha bes­kat­tats, redo­vis­nings­pe­riod och det mer­vär­dess­kat­te­be­lopp som änd­ringen avser.

Ytter­li­gare upp­gif­ter i dekla­ra­tio­nen vid distans­för­sälj­ning och använd­ning av elektro­niskt gräns­snitt (uni­ons­ord­ningen)

39 §   Om den som omfat­tas av ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut för uni­ons­ord­ningen enligt 12, 13 eller 14 § bedri­ver uni­ons­in­tern distans­för­sälj­ning av varor, eller är en beskatt­nings­bar per­son som använ­der ett elektro­niskt gräns­snitt enligt 5 kap. 6 §, och varorna sänds eller trans­por­te­ras från ett annat EU- land, ska den sär­skilda mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tio­nen också inne­hålla föl­jande:
   1. det sam­man­lagda vär­det, exklu­sive mer­vär­desskatt, av ersätt­ning­arna för de leve­ran­ser av varor som omfat­tas av den sär­skilda ord­ningen, för varje annat EU-​land som varor sänds eller trans­por­te­ras från,
   2. det sam­man­lagda belop­pet av mer­vär­dess­kat­ten för leve­ran­sen av varorna för­de­lat på skat­te­sat­ser, för varje annat EU-​land som varor sänds eller trans­por­te­ras från, och
   3. det regi­stre­rings­num­mer för mer­vär­desskatt eller mot­sva­rande upp­gift som till­de­lats i varje annat EU-​land som varor sänds eller trans­por­te­ras från, om den beskatt­nings­bara per­so­nen har till­de­lats ett sådant num­mer.

40 §   De upp­gif­ter som ska läm­nas enligt 39 § ska för­de­las på
   1. uni­ons­in­tern distans­för­sälj­ning av varor som inte omfat­tas av 5 kap. 6 §,
   2. uni­ons­in­tern distans­för­sälj­ning av varor av en beskatt­nings­bar per­son som använ­der ett elektro­niskt gräns­snitt enligt 5 kap. 6 §, och
   3. leve­rans av varor av en beskatt­nings­bar per­son som använ­der ett elektro­niskt gräns­snitt enligt 5 kap. 6 §, om för­sänd­ningen eller trans­por­ten av varorna påbör­jas och avslu­tas i samma EU-​land.

Ytter­li­gare upp­gif­ter i dekla­ra­tio­nen vid till­han­da­hål­lande av tjäns­ter (uni­ons­ord­ningen)

41 §   Om den som omfat­tas av ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut för uni­ons­ord­ningen enligt 12, 13 eller 14 § till­han­da­hål­ler tjäns­ter i enlig­het med vad som anges i 14 § och har ett eller flera fasta eta­ble­rings­stäl­len i ett eller flera andra EU- län­der som tjäns­terna till­han­da­hålls från, ska den sär­skilda mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tio­nen också inne­hålla föl­jande upp­gif­ter för varje EU-​land där till­han­da­hål­lan­dena ska bes­kat­tas:
   1. det sam­man­lagda vär­det, exklu­sive mer­vär­desskatt, av ersätt­ning­arna för de till­han­da­hål­lan­den som omfat­tas av uni­ons­ord­ningen, upp­de­lat för varje annat EU-​land där den beskatt­nings­bara per­so­nen har ett fast eta­ble­rings­ställe, och
   2. det fasta eta­ble­rings­stäl­lets regi­stre­rings­num­mer för mer­vär­desskatt eller mot­sva­rande upp­gift.

Redo­vis­ning i euro

42 §   Belopp som redo­vi­sas i en sär­skild mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tion ska anges i euro.

Tid­punkt för att lämna dekla­ra­tion

43 §   En sär­skild mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tion ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast den sista dagen i måna­den efter redo­vis­nings­pe­ri­o­dens utgång.

Betal­ning av mer­vär­desskatt

44 §   Mer­vär­desskatt som ska redo­vi­sas i en sär­skild mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tion ska ha beta­lats till Skat­te­ver­ket senast den dag då dekla­ra­tio­nen ska ha kom­mit in.

Inbe­tal­ning ska göras genom insätt­ning i euro på Skat­te­ver­kets konto för skat­te­be­tal­ningar enligt denna lag. Vid inbe­tal­ningen ska det anges vil­ken dekla­ra­tion som betal­ningen avser. Skat­ten anses ha beta­lats den dag då betal­ningen har bok­förts på kon­tot.

Änd­ring av tidi­gare redo­vi­sad skatt

45 §   Om skatt enligt denna lag har redo­vi­sats av en beskatt­nings­bar per­son i enlig­het med tred­je­lands­ord­ningen i 11 §, uni­ons­ord­ningen i 12 eller 13 § eller impor­t­ord­ningen i 15 § och den beskatt­nings­bara per­so­nen där­ef­ter ska ändra de tidi­gare redo­vi­sade upp­gif­terna, ska änd­ringen göras för den ursprung­liga redo­vis­nings­pe­ri­o­den. En sådan änd­ring ska tas med i en senare dekla­ra­tion, men det för­fa­ran­det får bara använ­das inom tre år från den dag då den ursprung­liga dekla­ra­tio­nen skulle ha läm­nats.

Första styc­ket gäl­ler även skatt som har redo­vi­sats som skatt enligt denna lag enligt bestäm­mel­ser som i ett annat EU-​land mot­sva­rar
   1. tred­je­lands­ord­ningen i artik­larna 358a-​369,
   2. uni­ons­ord­ningen i artik­larna 369a-​369k, eller
   3. impor­t­ord­ningen i artik­larna 369l-​369x i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet.

Första och andra styc­kena gäl­ler inte änd­ringar som avser sådan fel­ak­tigt debi­te­rad mer­vär­desskatt, ned­sätt­ning av pri­set, åter­ta­gande av vara eller kund­för­lust som ska redo­vi­sas i en senare period enligt 46 § eller enligt 7 kap. 44 § första styc­ket eller 45 §.

46 §   Om sådan fel­ak­tigt debi­te­rad mer­vär­desskatt som avses i 7 kap. 49 § första styc­ket har redo­vi­sats enligt 11, 12, 13 eller 15 § ska belop­pet änd­ras om en sådan hand­ling eller ett sådant med­de­lande som avses i 17 kap. 22 § utfär­das. Änd­ringen ska göras för den redo­vis­nings­pe­riod då hand­lingen eller med­de­lan­det har utfär­dats.

Första styc­ket gäl­ler även om belop­pet redo­vi­sats enligt bestäm­mel­ser som i ett annat EU-​land mot­sva­rar
   1. tred­je­lands­ord­ningen i artik­larna 358a-​369,
   2. uni­ons­ord­ningen i artik­larna 369a-​369k, eller
   3. impor­t­ord­ningen i artik­larna 369l-​369x i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet.

Om det finns sär­skilda skäl ska Skat­te­ver­ket avstå från kra­vet på en sådan hand­ling eller ett sådant med­de­lande som avses i 17 kap. 22 §.

För­fa­ran­det i sam­band med beslut om iden­ti­fi­e­ring eller åter­kal­lelse

Ompröv­ning av beslut om iden­ti­fi­e­ring eller åter­kal­lelse

47 §   Skat­te­ver­ket ska ompröva ett beslut om iden­ti­fi­e­ring eller åter­kal­lelse, om
   1. den som beslu­tet gäl­ler har begärt det,
   2. beslu­tet över­kla­gas, eller
   3. det finns andra skäl.

48 §   En begä­ran om ompröv­ning ska vara skrift­lig. Begä­ran om ompröv­ning ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast två måna­der från den dag då beslu­tet med­de­la­des.

49 §   Skat­te­ver­ket får inte ompröva ett beslut i en fråga som har avgjorts av all­män för­valt­nings­dom­stol. Skat­te­ver­ket får dock på begä­ran av den som beslu­tet gäl­ler ompröva en fråga som har avgjorts av för­valt­nings­rät­ten eller kam­mar­rät­ten genom beslut som har fått laga kraft, om beslu­tet avvi­ker från rätts­tillämp­ningen i ett avgö­rande från Högsta för­valt­nings­dom­sto­len som har med­de­lats senare.

Skat­te­ver­ket får inte på eget ini­ti­a­tiv ompröva ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut till nack­del för den som beslu­tet gäl­ler.

50 §   Om Skat­te­ver­ket på eget ini­ti­a­tiv omprö­var ett sådant beslut om åter­kal­lelse som avses i 47 § till nack­del för den som beslu­tet gäl­ler, ska ompröv­nings­be­slut med­de­las senast två måna­der från den dag då beslu­tet med­de­la­des.

Ett ompröv­nings­be­slut som är till för­del för den som beslu­tet gäl­ler får med­de­las även efter denna tid.

Över­kla­gande av beslut om iden­ti­fi­e­ring eller åter­kal­lelse

51 §   Beslut om iden­ti­fi­e­ring eller åter­kal­lelse får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol av den som beslu­tet gäl­ler eller av det all­männa ombu­det hos Skat­te­ver­ket.

Över­kla­gan­det ska ha kom­mit in inom två måna­der från den dag då beslu­tet med­de­la­des.

52 §   I fråga om över­kla­gande av beslut om iden­ti­fi­e­ring eller åter­kal­lelse tilläm­pas bestäm­mel­serna i 67 kap. 19-22, 28-32 och 34-36 §§ skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

För­fa­ran­det i övrigt i sam­band med beslut om iden­ti­fi­e­ring eller åter­kal­lelse

53 §   Vid pröv­ning av frå­gor om iden­ti­fi­e­ring eller åter­kal­lelse tilläm­pas bestäm­mel­serna i skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) om
   1. upp­gif­ter som har läm­nats för någon annans räk­ning i 4 kap.,
   2. Skat­te­ver­kets utred­nings­skyl­dig­het och kom­mu­ni­ka­tions­skyl­dig­het i 40 kap. 1-3 §§,
   3. begä­ran om ompröv­ning som läm­nas till dom­stol i 66 kap. 18 §, och
   4. besluts verk­ställ­bar­het i 68 kap. 1 §.

54 §   Skat­te­ver­ket ska god­känna en fysisk per­son som har utsetts som dekla­ra­tions­om­bud av den som omfat­tas av ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut för uni­ons­ord­ningen enligt 12, 13 eller 14 §, om den som utsetts upp­fyl­ler kra­ven enligt 6 kap. 6 och 7 §§ skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).

I fråga om dekla­ra­tions­om­bud som god­känts enligt första styc­ket tilläm­pas bestäm­mel­serna i skat­te­för­fa­ran­de­la­gen om
   1. behö­rig­het och åter­kal­lelse av god­kän­nande i 6 kap. 5 § första styc­ket 1-3 och 8 §,
   2. ompröv­ning och över­kla­gande i 66 och 67 kap., och
   3. besluts verk­ställ­bar­het i 68 kap. 1 § och 3 § 1.

För­fa­ran­det i sam­band med beslut om skatt

Beslut om skatt

55 §   Om en sär­skild mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tion har läm­nats och skatt enligt denna lag har redo­vi­sats i dekla­ra­tio­nen, anses Skat­te­ver­ket ha fat­tat ett beslut om skat­ten i enlig­het med dekla­ra­tio­nen. Det­samma gäl­ler i fråga om en dekla­ra­tion som har läm­nats till en myn­dig­het i ett annat EU-​land i enlig­het med bestäm­mel­serna i det lan­det.

Ompröv­ning av beslut om skatt

56 §   Beslut om skatt enligt denna lag som redo­vi­sas enligt detta kapi­tel eller enligt mot­sva­rande bestäm­mel­ser i ett annat EU-​land omprö­vas enligt bestäm­mel­serna i 66 kap. 2-8, 18, 19, 21, 22 och 27-29 §§, 30 § första styc­ket och 31-35 §§ skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).

Hur en begä­ran om ompröv­ning ska göras fram­går även av artik­larna 61 och 61a i genom­fö­ran­de­för­ord­ningen.

Över­kla­gande av beslut om skatt

57 §   Beslut om skatt enligt denna lag som redo­vi­sas enligt detta kapi­tel eller enligt mot­sva­rande bestäm­mel­ser i ett annat EU-​land får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol av den som beslu­tet gäl­ler eller av det all­männa ombu­det hos Skat­te­ver­ket.

I fråga om över­kla­gan­det tilläm­pas bestäm­mel­serna i 67 kap. 2 § andra styc­ket, 5 §, 6 § andra meningen, 12, 13, 19-25, 27-37 och 39 §§ skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).

För­fa­ran­det i övrigt i sam­band med beslut om skatt

58 §   I fråga om skatt enligt denna lag som ska redo­vi­sas enligt detta kapi­tel eller enligt mot­sva­rande bestäm­mel­ser i ett annat EU-​land tilläm­pas bestäm­mel­serna i skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) om
   1. upp­gif­ter som har läm­nats för någon annans räk­ning i 4 kap.,
   2. före­läg­gande i 37 kap. 9 och 10 §§,
   3. Skat­te­ver­kets utred­nings­skyl­dig­het och kom­mu­ni­ka­tions­skyl­dig­het i 40 kap. 1-3 §§,
   4. revi­sion i 41 kap.,
   5. ersätt­ning för kost­na­der för ombud, biträde eller utred­ning i 43 kap.,
   6. bevis­säk­ring i 45 kap.,
   7. betal­nings­säk­ring i 46 kap.,
   8. upp­gif­ter och hand­lingar som ska undan­tas från kon­troll i 47 kap.,
   9. skat­te­tillägg i 49 kap. 4-7, 10-13, 15 och 19 §§,
   10. befri­else från sär­skilda avgif­ter i 51 kap 1 §,
   11. beslut om sär­skilda avgif­ter i 52 kap. 3-7, 10 och 11 §§,
   12. sköns­mäs­siga beslut om skat­ter i 57 kap. 1 §,
   13. ansvar för skat­ter och avgif­ter i 59 kap. 13, 15-21, 26 och 27 §§,
   14. beslut om befri­else från skat­te­av­drag, arbets­gi­var­av­gif­ter, mer­vär­desskatt och punkt­skatt i 60 kap.,
   15. betal­ning av skat­ter och avgif­ter i 62 kap. 8, 9 och 19 §§,
   16. anstånd med betal­ning av skat­ter och avgif­ter i 63 kap. 2, 4-10, 16 och 22 §§,
   17. över­skott som inte har kun­nat beta­las till­baka i 64 kap. 10 § första styc­ket,
   18. kost­nads­ränta i 65 kap. 3 §, 4 § första styc­ket, 7, 8, 11, 13-15 och 19 §§,
   19. besluts verk­ställ­bar­het i 68 kap.,
   20. verk­stäl­lig­het av beslut om bevis­säk­ring och betal­nings­säk­ring i 69 kap.,
   21. indriv­ning i 70 kap., och
   22. övriga bestäm­mel­ser om verk­stäl­lig­het i 71 kap.

59 §   Vid ompröv­ning och över­kla­gande av beslut enligt de bestäm­mel­ser som räk­nas upp i 58 § tilläm­pas 66 och 67 kap. skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).

60 §   Vid tillämp­ningen av de bestäm­mel­ser som räk­nas upp i 58 § ska föl­jande gälla:
   1. Det som sägs i skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) om skatte­de­kla­ra­tion eller dekla­ra­tion tilläm­pas för en sär­skild mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tion eller en dekla­ra­tion som läm­nats enligt mot­sva­rande bestäm­mel­ser i ett annat EU-​land.
   2. Det som sägs i skat­te­för­fa­ran­de­la­gen om upp­gifts­skyl­dig­het enligt 15-35 kap. tilläm­pas även för upp­gifts­skyl­dig­het enligt denna lag.
   3. Det som sägs i 49 kap. 7 § tredje styc­ket skat­te­för­fa­ran­de­la­gen om Skat­te­ver­ket tilläm­pas även för mot­sva­rande myn­dig­het i ett annat EU-​land.

61 §   Om skatt enligt denna lag ska till­go­do­räk­nas på grund av ett ompröv­nings­be­slut eller ett beslut av en dom­stol, ska den beskatt­nings­bara per­so­nen till­go­do­fö­ras ränta på det till­go­do­räk­nade belop­pet. Intäkts­rän­tan ska beräk­nas från och med dagen efter belop­pets ursprung­liga för­fal­lo­dag till och med den dag då belop­pet till­go­do­räk­nas.

Rän­tan ska beräk­nas efter den rän­te­sats som anges i 65 kap. 4 § tredje styc­ket skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244). Dess­utom tilläm­pas 65 kap. 20 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen.

62 §   Indriv­ning får inte begä­ras av ett belopp som omfat­tas av anstånd.

Avdrag och åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt

63 §   En beskatt­nings­bar per­son som var­ken har sätet för sin eko­no­miska verk­sam­het eller ett fast eta­ble­rings­ställe inom EU har inte rätt till avdrag för ingå­ende skatt enligt 13 kap. om denne redo­vi­sar mer­vär­desskatt enligt
   1. tred­je­lands­ord­ningen i 11 §,
   2. impor­t­ord­ningen i 15 § första styc­ket 1 b eller c, eller
   3. bestäm­mel­ser som i ett annat EU-​land mot­sva­rar tred­je­lands­ord­ningen i artik­larna 358-​369 eller impor­t­ord­ningen i artik­larna 369l-​369x i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet.

En beskatt­nings­bar per­son som sak­nar rätt till avdrag för ingå­ende skatt enligt första styc­ket har efter ansö­kan rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt enligt 14 kap. avse­ende för­värv eller import som hän­för sig till de beskatt­nings­bara verk­sam­he­ter i Sve­rige som omfat­tas av bestäm­mel­serna i första styc­ket 1-3. En ansö­kan om åter­be­tal­ning ska göras enligt 66-68 §§.

Första och andra styc­kena gäl­ler inte om annat föl­jer av 65 §.

64 §   En beskatt­nings­bar per­son har inte rätt till avdrag enligt 13 kap. för ingå­ende skatt som avser för­värv eller import i verk­sam­he­ter för vilka den beskatt­nings­bara per­so­nen redo­vi­sar mer­vär­desskatt enligt
   1. uni­ons­ord­ningen i 12, 13 eller 14 §,
   2. impor­t­ord­ningen i 15 § första styc­ket 1 a, eller
   3. bestäm­mel­ser som i ett annat EU-​land mot­sva­rar
      a) uni­ons­ord­ningen i artik­larna 369a-​369k i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet, eller
      b) impor­t­ord­ningen i artik­larna 369l-​369x i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet, om den beskatt­nings­bara per­so­nen är eta­ble­rad i det EU-​lan­det.

En beskatt­nings­bar per­son som sak­nar rätt till avdrag för ingå­ende skatt enligt första styc­ket har efter ansö­kan rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt enligt 14 kap. avse­ende för­värv eller import som hän­för sig till de beskatt­nings­bara verk­sam­he­ter i Sve­rige som omfat­tas av bestäm­mel­serna i första styc­ket 1-3. En ansö­kan om åter­be­tal­ning ska göras enligt 69 eller 73 §.

Första och andra styc­kena gäl­ler inte om annat föl­jer av 65 §.

65 §   Den som är eller ska vara regi­stre­rad för mer­vär­desskatt i Sve­rige för annan verk­sam­het än sådan som omfat­tas av bestäm­mel­serna i 63 och 64 §§ får dock göra avdrag för ingå­ende skatt enligt 13 kap. avse­ende för­värv eller import som hän­för sig till de beskatt­nings­bara verk­sam­he­ter i Sve­rige som omfat­tas av bestäm­mel­serna.

Ansö­kan om åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt

Ansö­kan för vissa beskatt­nings­bara per­so­ner eta­ble­rade utan­för EU

66 §   En beskatt­nings­bar per­son som vill få åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt enligt 63 § andra styc­ket ska ansöka om detta hos Skat­te­ver­ket.

67 §   En ansö­kan ska vara under­teck­nad av den sökande eller av den­nes ombud. Till­sam­mans med ansö­kan ska föl­jande hand­lingar ges in:
   1. Om den ingå­ende skat­ten avser ett för­värv: fak­tu­ran i ori­gi­nal. Om en fak­tura hän­vi­sar till under­lig­gande fak­tu­ror ska även dessa bifo­gas.
   2. Om den ingå­ende skat­ten avser en import av varor: ett import­do­ku­ment utfär­dat av Tull­ver­ket.
   3. Andra hand­lingar som behövs för att Skat­te­ver­ket ska kunna bedöma den sökan­des rätt till åter­be­tal­ning.

68 §   För den sökande gäl­ler också vad som före­skrivs i föl­jande bestäm­mel­ser i 14 kap.:
   - 40 § första styc­ket och 41 § om for­mu­lär för ansö­kan samt ansö­kans inne­håll,
   - 42 § om åter­be­tal­nings­pe­riod,
   - 43 § om ansök­nings­tid,
   - 44 § om mini­mi­be­lopp,
   - 47 och 48 §§ om åter­krav och avräk­ning, och
   - 76 § om indriv­ning av belopp.

Ansö­kan rik­tad till Sve­rige som ges in via den elektro­niska por­ta­len i ett annat EU-​land

69 §   En beskatt­nings­bar per­son som vill få åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt enligt 64 § andra styc­ket ska ansöka om detta hos Skat­te­ver­ket. Ansö­kan ska göras genom den elektro­niska por­tal som inrät­tats för detta ända­mål i det EU-​land där den sökande är eta­ble­rad eller, om sökan­den inte är eta­ble­rad inom EU, omfat­tas av ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut för tillämp­ning av uni­ons­ord­ningen i artik­larna 369a-​369k i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet.

70 §   För den sökande gäl­ler också vad som före­skrivs om åter­be­tal­ning i 14 kap. 11 §, 12 § andra styc­ket, 13-32 §§ och 76 §. Vad som sägs i dessa bestäm­mel­ser om det EU-​land där den sökande är eta­ble­rad ska gälla även för det EU-​land där en sökande som inte är eta­ble­rad inom EU omfat­tas av ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut för tillämp­ning av uni­ons­ord­ningen i artik­larna 369a-​369k i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet.

Ansö­kan rik­tad till andra EU-​län­der som ges in via den elektro­niska por­ta­len i Sve­rige

71 §   En beskatt­nings­bar per­son som är eta­ble­rad i Sve­rige och som vill få åter­be­tal­ning av mer­vär­desskatt i ett annat EU- land avse­ende för­värv eller import i det EU-​lan­det som hän­för sig till sådana beskatt­nings­bara verk­sam­he­ter som omfat­tas av 12, 13 eller 14 § eller av 15 § första styc­ket 1 a, ska rikta en ansö­kan om åter­be­tal­ning till det lan­det. Det­samma gäl­ler för en beskatt­nings­bar per­son som inte är eta­ble­rad inom EU men som omfat­tas av ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut för uni­ons­ord­ningen enligt 12 § första styc­ket 1 b eller 13 § första styc­ket 1 b.

72 §   Den som ansö­ker om åter­be­tal­ning ska ge in ansö­kan till Skat­te­ver­ket genom den elektro­niska por­tal som inrät­tats för detta ända­mål.

För den som är eta­ble­rad i Sve­rige gäl­ler det­samma om för­vär­ven eller impor­ten hän­för sig till sådana beskatt­nings­bara verk­sam­he­ter som i ett annat EU-​land omfat­tas av uni­ons­ord­ningen eller impor­t­ord­ningen enligt bestäm­mel­ser som mot­sva­rar artik­larna 369a-​369x i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet.

Ansö­kan rik­tad till Sve­rige som ges in via den elektro­niska por­ta­len i Sve­rige

73 §   En beskatt­nings­bar per­son som vill få åter­be­tal­ning av mer­vär­desskatt avse­ende för­värv eller import som hän­för sig till en beskatt­nings­bar verk­sam­het här i lan­det som omfat­tas av uni­ons­ord­ningen enligt 12, 13 eller 14 § eller impor­t­ord­ningen enligt 15 § första styc­ket 1 a ska ge in ansö­kan till Skat­te­ver­ket genom den elektro­niska por­ta­len.

Ompröv­ning av beslut om åter­be­tal­ning

74 §   Bestäm­mel­serna i 66 kap. skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) gäl­ler vid ompröv­ning av Skat­te­ver­kets beslut om åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt till en beskatt­nings­bar per­son som ansö­ker om åter­be­tal­ning enligt 69 eller 73 §.

Första styc­ket gäl­ler inte ompröv­nings­be­slut enligt 14 kap. 27 och 28 §§.

75 §   Bestäm­mel­serna i 14 kap. 73 och 75 §§ gäl­ler vid ompröv­ning av Skat­te­ver­kets beslut om åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt till en beskatt­nings­bar per­son som ansö­ker om åter­be­tal­ning enligt 66 §.

Doku­men­ta­tions­skyl­dig­het

76 §   Den som ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut gäl­ler för enligt detta kapi­tel eller enligt mot­sva­rande bestäm­mel­ser i ett annat EU- land ska genom räken­ska­per eller annan lämp­lig doku­men­ta­tion se till att det finns under­lag för de leve­ran­ser av varor eller till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter som omfat­tas av beslu­tet.

Under­la­gen ska vara så detal­je­rade att Skat­te­ver­ket kan avgöra om en sär­skild mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tion eller en dekla­ra­tion som läm­nats enligt mot­sva­rande bestäm­mel­ser i ett annat EU- land är kor­rekt.

För en repre­sen­tant gäl­ler skyl­dig­he­ten enligt första och andra styc­kena i fråga om varje beskatt­nings­bar per­son som repre­sen­tan­ten före­trä­der.

77 §   Om Skat­te­ver­ket begär det, ska den beskatt­nings­bara per­so­nen eller den­nes repre­sen­tant göra det under­lag som avses i 76 § till­gäng­ligt på elektro­nisk väg.

Under­la­get ska beva­ras i tio år efter utgången av det år då den trans­ak­tion som under­la­get avser utför­des.

78 §   Om ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut för uni­ons­ord­ningen enligt 12 eller 14 § eller för impor­t­ord­ningen enligt 15 § gäl­ler en mer­vär­desskatte­grupp, ska det under­lag som avses i 75 § fin­nas till­gäng­ligt hos den huvud­man som Skat­te­ver­ket har utsett för grup­pen enligt 4 kap. 11 §.


23 kap. Sär­skild ord­ning för dekla­ra­tion och betal­ning av mer­vär­desskatt vid import

Inne­håll

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om en sär­skild ord­ning för dekla­ra­tion och betal­ning av mer­vär­desskatt vid import. Bestäm­mel­serna avser
   - tillämp­nings­om­råde (2 §),
   - betal­ning och redo­vis­ning till Tull­ver­ket (3 §),
   - doku­men­ta­tions­skyl­dig­het (4 och 5 §§), och
   - omräk­ning av belopp till svenska kro­nor (6 §).

Tillämp­nings­om­råde

2 §   Vid import av varor där för­sänd­ningen eller trans­por­ten av varorna avslu­tas här i lan­det får den som anmä­ler varor­nas ankomst till Tull­ver­ket åt den per­son som varorna är avsedda för använda den sär­skilda ord­ning för dekla­ra­tion och betal­ning av mer­vär­desskatt som fram­går av 3 och 4 §§, om
   1. varorna trans­por­te­ras i för­sän­del­ser med ett verk­ligt värde på högst 150 euro,
   2. var­ken den sär­skilda ord­ningen i 22 kap. 15 § eller bestäm­mel­ser som i ett annat EU-​land mot­sva­rar den sär­skilda ord­ningen i artik­larna 369l-​369x i mer­vär­desskatte­di­rek­ti­vet används för varorna, och
   3. varorna inte är punkt­skat­te­plik­tiga.

Betal­ning och redo­vis­ning till Tull­ver­ket

3 §   Den per­son som varorna är avsedda för är skyl­dig att betala mer­vär­desskatt för impor­ten.

Den per­son som anmä­ler varor­nas ankomst till Tull­ver­ket enligt 2 § ska ta ut mer­vär­desskatt för impor­ten från den som varorna är avsedda för och betala in mer­vär­dess­kat­ten månads­vis senast vid den tid­punkt då tullskuld skulle ha upp­kom­mit enligt tul­lag­stift­ningen om varan hade varit belagd med tull.

Den som anmä­ler varorna ska också redo­visa mer­vär­dess­kat­ten månads­vis i en sam­man­ställ­ning som ska ges in till Tull­ver­ket vid den tid­punkt som anges i andra styc­ket. I sam­man­ställ­ningen ska det totala belop­pet av den mer­vär­desskatt som tagits ut under den aktu­ella kalen­der­må­na­den anges.

Doku­men­ta­tions­skyl­dig­het

4 §   Den som tilläm­par den sär­skilda ord­ningen ska genom räken­ska­per eller annan lämp­lig doku­men­ta­tion se till att det finns under­lag för de impor­ter som omfat­tas av den sär­skilda ord­ningen. Under­la­gen ska vara så detal­je­rade att Tull­ver­ket kan avgöra om en sam­man­ställ­ning enligt 3 § tredje styc­ket är kor­rekt.

5 §   Om Tull­ver­ket begär det, ska den som tilläm­par den sär­skilda ord­ningen göra under­la­get till­gäng­ligt på elektro­nisk väg.

Under­la­get ska beva­ras i sju år efter utgången av det år då den trans­ak­tion som under­la­get avser utför­des.

Omräk­ning av belopp till svenska kro­nor

6 §   Mot­sva­rig­he­ten i svenska kro­nor till 150 euro i 2 § är det­samma som mot­sva­rig­he­ten i svenska kro­nor till belop­pet för tull­fri­het för varor av ringa värde enligt arti­kel 23 i för­ord­ningen om tull­be­fri­else.


24 kap. Över­kla­gande

1 §   Vid över­kla­gande av beslut enligt denna lag gäl­ler 67 kap. skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244), om inte annat föl­jer av 2-8 §§. Lag (2024:942).

Bestäm­mel­ser om över­kla­gande i andra kapi­tel

2 §   Bestäm­mel­ser om över­kla­gande finns även i 22 kap. om sär­skilda ord­ningar för distans­för­sälj­ning av varor och vissa till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter.

Över­kla­gande i vissa fall

3 §   Beslut av Skat­te­ver­ket som över­kla­gas till en för­valt­nings­rätt ska tas upp av För­valt­nings­rät­ten i Falun om beslu­tet gäl­ler ären­den om
   1. betal­nings­skyl­dig­het enligt 10 kap. 79 §,
   2. åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt till en sådan beskatt­nings­bar per­son eta­ble­rad utan­för EU som avses i 14 kap. 33-35 §§ och som ansö­ker om åter­be­tal­ning enligt 14 kap. 40 § första styc­ket,
   3. betal­nings­skyl­dig­het och avräk­ning enligt 14 kap. 47 §, och
   4. åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt enligt 14 kap. 59-67 c §§.
Lag (2024:556).

4 §   Beslut av Skat­te­ver­ket om grupp­re­gi­stre­ring enligt 4 kap. 11 § och om änd­ring eller avre­gi­stre­ring enligt 4 kap. 12 § som över­kla­gas till en för­valt­nings­rätt ska tas upp av den för­valt­nings­rätt som är behö­rig att pröva ett över­kla­gande av grupp­hu­vud­man­nen.

5 §   Beslut om avräk­ning enligt 14 kap. 47 § får över­kla­gas sär­skilt på den grun­den att avräk­nings­be­slu­tet i sig är fel­ak­tigt men i övrigt bara i sam­band med över­kla­gande av beslut om betal­nings­skyl­dig­het.

6 §   Ett över­kla­gande enligt 3, 4 eller 5 § ska ha kom­mit in inom två måna­der från den dag då kla­gan­den fick del av beslu­tet.

Det­samma gäl­ler ett över­kla­gande av beslut om vill­kor för undan­tag från skat­te­plikt, iden­ti­fi­e­ring eller åter­kal­lelse enligt 18 kap. 16, 17, 27, 29, 32 eller 33 §. Lag (2024:942).

7 §   Ett beslut enligt 4 kap. 11 eller 12 § får även över­kla­gas av det all­männa ombu­det hos Skat­te­ver­ket. Om en enskild part över­kla­gar ett sådant beslut förs det all­män­nas talan av Skat­te­ver­ket.

8 §   Beslut om iden­ti­fi­e­ring eller åter­kal­lelse enligt 18 kap. 27, 29, 32 eller 33 § får inte över­kla­gas om över­kla­gan­det avser sådana vill­kor för undan­tag från skat­te­plikt som prö­vats av en behö­rig myn­dig­het i ett annat EU-​land. Lag (2024:942).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2023:200
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2023.
   2. Genom lagen upp­hävs
      a) mer­vär­dess­kat­te­la­gen (1994:200),
      b) lagen (2011:1245) om sär­skilda ord­ningar för mer­vär­desskatt för distans­för­sälj­ning av varor och för tjäns­ter.
   3. Den upp­hävda mer­vär­dess­kat­te­la­gen gäl­ler dock fort­fa­rande enligt vad som anges i punkt 8, 9 och 17.
   4. Den upp­hävda lagen om sär­skilda ord­ningar för mer­vär­desskatt för distans­för­sälj­ning av varor och för tjäns­ter gäl­ler fort­fa­rande för för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.
   5. Bestäm­mel­serna i 2 kap. 26 och 27 §§, 5 kap. 40-44 §§, 7 kap. 18 och 35 §§ och 8 kap. 4 § tilläm­pas inte på vouch­rar utställda före den 1 janu­ari 2019.
   6. Bestäm­mel­serna i 6 kap. 62-65 §§ tilläm­pas inte på en beskatt­nings­bar per­son som vid utgången av juni 2021 omfat­ta­des av ett gäl­lande iden­ti­fi­e­rings­be­slut enligt lagen (2011:1245) om sär­skilda ord­ningar för mer­vär­desskatt för distans­för­sälj­ning av varor och för tjäns­ter och vid utgången av juni 2023 fort­fa­rande omfat­tas av ett sådant gäl­lande iden­ti­fi­e­rings­be­slut.

Om den beskatt­nings­bara per­so­nen begär det ska Skat­te­ver­ket dock besluta att den nya bestäm­mel­sen i 6 kap. 62 § ska tilläm­pas om för­ut­sätt­ning­arna för det är upp­fyllda.
   7. Bestäm­mel­serna i 14 kap. 3-32 §§ om åter­be­tal­ning till beskatt­nings­bara per­so­ner eta­ble­rade i andra EU-​län­der och bestäm­mel­serna i 14 kap. 33-48 §§ om åter­be­tal­ning till beskatt­nings­bara per­so­ner som inte är eta­ble­rade inom EU tilläm­pas inte på åter­be­tal­nings­pe­ri­o­der som påbör­jats före ikraft­trä­dan­det.
   8. För åter­be­tal­nings­pe­ri­o­der som påbör­jats före ikraft­trä­dan­det gäl­ler bestäm­mel­serna i 10 och 19 kap. i den upp­hävda mer­vär­dess­kat­te­la­gen i fråga om åter­be­tal­ning till beskatt­nings­bara per­so­ner som är eta­ble­rade i andra EU-​län­der eller beskatt­nings­bara per­so­ner som inte är eta­ble­rade inom EU.
   9. Bestäm­mel­serna om utfär­dande av fak­tura i 11 kap. 3 § i den upp­hävda mer­vär­dess­kat­te­la­gen gäl­ler om betal­ning eller a conto för leve­ran­sen har tagits emot före ikraft­trä­dan­det.
   10. Om skatt­skyl­dig­he­ten för en omsätt­ning inträtt enligt 1 kap. 3 § i den upp­hävda mer­vär­dess­kat­te­la­gen för att varan före ikraft­trä­dan­det sänts till köpa­ren mot post­för­skott eller efter­krav, ska en beskatt­nings­grun­dande hän­delse inte anses ske efter ikraft­trä­dan­det enligt 7 kap. 4 § vid den tid­punkt då varan läm­nas ut.
   11. Med mer­vär­desskatt enligt denna lag och skyl­dig­het att betala mer­vär­desskatt lik­ställs i tillämp­liga delar skatt enligt den upp­hävda mer­vär­dess­kat­te­la­gen och skyl­dig­het att betala sådan skatt.
   12. Om någon bestäm­melse i de upp­hävda lagarna har tilläm­pats och den mot­sva­ras av en bestäm­melse i denna lag, ska bestäm­mel­sen i denna lag anses ha tilläm­pats.
   13. En ny-, till- eller ombygg­nad på en inve­ste­rings­vara, eller en del av en inve­ste­rings­vara ska vid tillämp­ning av 15 kap. ses som ett för­värv med en juste­rings­pe­riod på tio år, om inve­ste­rings­va­ran eller delen av inve­ste­rings­va­ran
   - vid ett för­värv eller nybygg­nad före den 1 janu­ari 2017 ansågs som en fas­tig­het enligt 1 kap. 11 § och 8 a kap. i den upp­hävda mer­vär­dess­kat­te­la­gen, och
   - vid en över­lå­telse eller änd­rad använd­ning som sker efter ikraft­trä­dan­det inte utgör en fas­tig­het enligt 2 kap. 11 § och 15 kap.
   14. Avdrag som avser ett för­värv eller ny-, till- eller ombygg­nad som skett före den 1 janu­ari 2017 ska inte juste­ras, om en inve­ste­rings­vara eller en del av en inve­ste­rings­vara
   - vid en över­lå­telse eller änd­rad använd­ning som sker efter ikraft­trä­dan­det anses utgöra en fas­tig­het enligt 2 kap. 11 § och 15 kap., och
   - vid för­vär­vet eller ny-, till- eller ombygg­na­den inte ansågs som fas­tig­het enligt 1 kap. 11 § och 8 a kap. i den upp­hävda mer­vär­dess­kat­te­la­gen.
   15. En fas­tig­het eller lägen­het som varit före­mål för ny-, till-, eller ombygg­nad ska vid tillämp­ning av 15 kap. anses som en inve­ste­rings­vara, om
   - avdrag för en ny-, till-, eller ombygg­nad gjorts före den 1 janu­ari 2016 i enlig­het med 8 kap. 4 § första styc­ket 5 i den upp­hävda mer­vär­dess­kat­te­la­gen, och
   - fas­tig­he­ten eller lägen­he­ten ansågs som en inve­ste­rings­vara enligt den lagen.
   16. För en hyres­gäst eller bostad­rätts­ha­vare som gjort ett sådant avdrag för en ny-, till- eller ombygg­nad på en inve­ste­rings­vara som avses i punkt 15 gäl­ler det­samma som enligt 15 kap. 3 § gäl­ler för hyres­gäs­ter eller bostads­rätts­ha­vare.
   17. Den upp­hävda mer­vär­dess­kat­te­la­gen gäl­ler i övrigt för för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2024:497
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2024.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2024:942
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2025.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för mer­vär­desskatt som avser beskatt­nings­bara trans­ak­tio­ner för vilka den beskatt­nings­grun­dande hän­del­sen inträf­fat före ikraft­trä­dan­det.

JP Info­nets skat­te­rätts­liga tjäns­ter

JP Info­nets skat­te­rätts­liga tjäns­ter

Arbe­tar du med skat­te­rätt? JP Info­nets tjäns­ter ger dig ett utmärkt stöd i ditt arbete. Vi ger dig stän­digt till­gång till alla nya avgö­ran­den, lagänd­ringar och ställ­nings­ta­gan­den. Du kan också ta del av refe­rat och exper­ta­na­ly­ser, som kan hjälpa dig i ditt dag­liga arbete. Se allt inom skat­te­rätt.