Lag (2023:875) om tilläggs­skatt

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2023:875
Depar­te­ment: Finans­de­par­te­men­tet S1
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2024:1248
Övrigt: Rät­tel­se­sida 2024:1248 har iakt­ta­gits.
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2023:875
Depar­te­ment/myn­dig­het: Finans­de­par­te­men­tet S1
Utfär­dad: 2023-​12-14
Änd­rad: t.o.m. SFS

2024:1248
Övrig text: Rät­tel­se­sida 2024:1248 har iakt­ta­gits.
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. Lagens inne­håll och tillämp­nings­om­råde

1 §   I denna lag finns bestäm­mel­ser om tilläggs­skatt. Tilläggs­skatt utgör en skatt som syf­tar till att säker­ställa en effek­tiv mini­mi­be­skatt­ning av enhe­ter som ingår i stora natio­nella eller mul­ti­na­tio­nella kon­cer­ner. Tilläggs­skatt ska beta­las till sta­ten.

2 §   Inne­hål­let i lagen är upp­de­lat enligt föl­jande:
   - lagens inne­håll och tillämp­nings­om­råde (1 kap.),
   - defi­ni­tio­ner och för­kla­ringar (2 kap.),
   - beräk­ning av tilläggs­skat­te­be­lop­pet (3 kap.),
   - val, till­kom­mande tilläggs­skat­te­be­lopp i vissa fall och juste­ring av skat­te­kost­nad (4 kap.),
   - sub­stans­be­lopp, verk­sam­het av begrän­sad bety­delse och inter­na­tio­nell sjö­farts­verk­sam­het (5 kap.),
   - skatt­skyl­dig­het för tilläggs­skatt (6 kap.),
   - sär­skilda enhe­ter och trans­ak­tio­ner (7 kap.), och
   - för­enk­lings­reg­ler (8 kap.). Lag (2024:1248).

Lagens tillämp­nings­om­råde

3 §   Denna lag ska tilläm­pas när en svensk kon­cer­nen­het ingår i en kon­cern som har en årlig intäkt på minst 750 mil­jo­ner euro enligt moder­fö­re­ta­gets kon­cern­re­do­vis­ning under minst två av de fyra räken­skapsår som före­går det aktu­ella räken­skaps­å­ret.

Lagen ska inte tilläm­pas på undan­tagna enhe­ter. Intäk­ter för undan­tagna enhe­ter ska dock ingå i de intäk­ter som avses i första styc­ket.

Om ett eller flera av de fyra räken­skaps­å­ren är längre eller kor­tare än tolv måna­der, ska belopps­grän­sen i första styc­ket juste­ras pro­por­tio­nellt för vart och ett av dessa räken­skapsår.

4 §   Vid tillämp­ningen av den belopp­san­gi­velse i euro som finns i 3 § ska belopp i annan valuta räk­nas om enligt den genom­snitt­liga väx­el­kur­sen för decem­ber året före det aktu­ella räken­skaps­å­ret. Vid omräk­ningen ska de kur­ser som fast­ställs av Euro­pe­iska cen­tral­ban­ken använ­das. Om Euro­pe­iska cen­tral­ban­ken inte har fast­ställt någon kurs för en valuta, ska i stäl­let mot­sva­rande kurs från cen­tral­ban­ken i den stat där den aktu­ella kon­cer­nen­he­ten hör hemma använ­das.

Undan­tagna enhe­ter

5 §   Föl­jande enhe­ter är undan­tagna enhe­ter:
   1. myn­dig­het­sen­he­ter,
   2. inter­na­tio­nella orga­ni­sa­tio­ner,
   3. ide­ella orga­ni­sa­tio­ner,
   4. inve­ste­rings­fon­der som är moder­fö­re­tag,
   5. fas­tig­hets­in­ve­ste­rings­fö­re­tag som är moder­fö­re­tag,
   6. pen­sions­fon­der, och
   7. inve­ste­rings­en­he­ter för pen­sio­ner.

6 §   Som en undan­ta­gen enhet behand­las också en enhet vars värde till minst 95 pro­cent ägs av en eller flera sådana enhe­ter som anges i 5 § 1-6 eller av offent­liga organ, om
   1. enhe­ten ute­slu­tande eller så gott som ute­slu­tande bedri­ver verk­sam­het som består i att inneha till­gångar eller inve­stera medel till för­mån för den eller de undan­tagna enhe­terna eller offent­liga orga­nen, eller
   2. enhe­ten ute­slu­tande bedri­ver verk­sam­het till stöd för verk­sam­he­ten i den eller de undan­tagna enhe­terna eller offent­liga orga­nen.

Ägan­det kan vara direkt eller, om samt­liga enhe­ter i ägar­ked­jan är eller ska behand­las som undan­tagna enhe­ter, indi­rekt.

7 §   Som en undan­ta­gen enhet behand­las också en enhet vars värde till minst 85 pro­cent ägs av en eller flera sådana enhe­ter som avses i 5 § 1-6 eller av offent­liga organ. Detta gäl­ler dock bara om dess inkomst ute­slu­tande eller så gott som ute­slu­tande består av sådana utdel­ningar och andra vär­deö­ver­fö­ringar eller vins­ter och för­lus­ter som enligt 3 kap. 9 eller 10 § inte ingår i det juste­rade resul­ta­tet.

Ägan­det kan vara direkt eller, om samt­liga enhe­ter i ägar­ked­jan är eller ska behand­las som undan­tagna enhe­ter, indi­rekt.

7 a §   Som en undan­ta­gen enhet behand­las också en enhet vars värde ute­slu­tande ägs av en eller flera ide­ella orga­ni­sa­tio­ner, direkt eller indi­rekt, om
   1. enhe­ten och andra enhe­ter som ingår i samma kon­cern och som inte är undan­tagna enhe­ter enligt 5, 6 eller 7 § har en sam­man­lagd årlig intäkt som under­sti­ger 750 mil­jo­ner euro, och
   2. den sam­man­lagda årliga intäk­ten för enhe­terna i 1 utgör mindre än 25 pro­cent av kon­cer­nens sam­man­lagda årliga intäkt enligt moder­fö­re­ta­gets kon­cern­re­do­vis­ning.

Om räken­skaps­å­ret är längre eller kor­tare än tolv måna­der ska belopps­grän­sen juste­ras pro­por­tio­nellt.

Vid tillämp­ningen av den belopp­san­gi­velse i euro som finns i första styc­ket ska belopp i annan valuta räk­nas om på det sätt som anges i 4 §. Lag (2024:1248).

8 §   En rap­por­te­rande enhet kan välja att en enhet som avses i 6 eller 7 § inte ska behand­las som en undan­ta­gen enhet.

Ett sådant val gäl­ler i fem år från och med det räken­skapsår som valet avser. Där­ef­ter fort­sät­ter valet att gälla, om den rap­por­te­rande enhe­ten inte åter­kal­lar valet. Om valet åter­kal­las kan ett nytt val enligt första styc­ket göras först fem år efter det år som åter­kal­lel­sen avser.

För­änd­ringar i kon­cer­nen

9 §   Om två eller flera kon­cer­ner har sla­gits sam­man för att bilda en ny kon­cern under något av de fyra räken­skapsår som när­mast före­går det aktu­ella räken­skaps­å­ret, ska belopps­grän­sen i 3 § anses vara upp­nådd varje räken­skapsår före sam­man­slag­ningen för vil­ket sum­man av intäk­terna i de enskilda kon­cern­re­do­vis­ning­arna upp­går till minst 750 mil­jo­ner euro.

Om en enhet som inte ingår i en kon­cern slås sam­man med en enhet eller kon­cern under det aktu­ella räken­skaps­å­ret och om någon av dessa inte har upp­rät­tat en kon­cern­re­do­vis­ning för något av de fyra räken­skapsår som när­mast före­går det aktu­ella året, ska belopps­grän­sen i 3 § anses vara upp­nådd för varje räken­skapsår före sam­man­slag­ningen för vil­ket sum­man av intäk­terna i de enskilda års- eller kon­cern­re­do­vis­ning­arna upp­går till minst 750 mil­jo­ner euro.

Med slås sam­man avses att alla eller i huvud­sak alla kon­cer­nen­he­ter i två eller flera sepa­rata kon­cer­ner ställs under gemen­sam kon­troll på ett sådant sätt att de utgör enhe­ter i en enda kon­cern eller att en enhet som inte ingår i någon kon­cern ställs under gemen­sam kon­troll med en annan enhet eller kon­cern på ett sådant sätt att de utgör enhe­ter i en enda kon­cern.

10 §   Om en kon­cern som omfat­ta­des av lagens tillämp­nings­om­råde året före det aktu­ella räken­skaps­å­ret delas i två eller flera nya kon­cer­ner, ska belopps­grän­sen i 3 § anses vara upp­nådd
   - för det räken­skapsår då del­ningen sker: om sum­man av intäk­terna i kon­cern­re­do­vis­ningen för var­dera ny kon­cern för det räken­skaps­å­ret upp­går till minst 750 mil­jo­ner euro, och
   - för det andra till fjärde räken­skaps­å­ret efter del­ningen: om sum­man av intäk­terna i kon­cern­re­do­vis­ningen för var­dera ny kon­cern upp­går till minst 750 mil­jo­ner euro under minst två av dessa räken­skapsår.

Första styc­ket gäl­ler i fråga om varje arrange­mang där kon­cer­nen­he­terna i en kon­cern delas upp i två eller flera nya kon­cer­ner och inte längre ingår i samma moder­fö­re­tags kon­cern­re­do­vis­ning.

I vil­ken stat en enhet eller ett fast drift­ställe hör hemma

Var en enhet hör hemma

11 §   En enhet som inte omfat­tas av bestäm­mel­serna i 14 och 15 §§ hör hemma i den stat där den är skatt­skyl­dig för bolags­skatt enligt de reg­ler som gäl­ler i den sta­ten. Detta gäl­ler dock bara om den rätts­liga grun­den för skatt­skyl­dig­he­ten är plat­sen för före­tags­led­ning, plat­sen för bildande eller annan lik­nande omstän­dig­het.

Om en enhet inte är skatt­skyl­dig för bolags­skatt eller om det av annan anled­ning inte är möj­ligt att avgöra var en enhet hör hemma med led­ning av vad som anges i första styc­ket, ska enhe­ten anses höra hemma i den stat där den bil­da­des.

Om en enhet vid tillämp­ningen av första styc­ket anses höra hemma i mer än en stat, ska frå­gan om var enhe­ten hör hemma avgö­ras enligt 12 och 13 §§.

12 §   Om det finns ett tillämp­ligt skat­te­av­tal mel­lan sta­terna hör en kon­cer­nen­het hemma i den stat där den har sin skat­te­rätts­liga hem­vist enligt avta­let.

Även om det finns ett tillämp­ligt skat­te­av­tal mel­lan de berörda sta­terna ska bestäm­mel­serna i 13 § tilläm­pas, om
   1. kon­cer­nen­he­tens skat­te­rätts­liga hem­vist enligt avta­let ska avgö­ras genom en ömse­si­dig över­ens­kom­melse mel­lan behö­riga myn­dig­he­ter och någon sådan över­ens­kom­melse inte har träf­fats, eller
   2. avta­let inte leder till att dub­bel­be­skatt­ning und­viks där­för att kon­cer­nen­he­ten har skat­te­rätts­lig hem­vist i båda de berörda sta­terna.

13 §   Om det inte finns något tillämp­ligt skat­te­av­tal, hör en kon­cer­nen­het hemma i den stat som har påfört högst med­räk­nade skat­ter under räken­skaps­å­ret. Skatt som har beta­lats enligt ett system för beskatt­ning av kon­trol­le­rade utländska före­tag ska inte beak­tas.

Om skat­ten är lika hög i båda sta­terna, hör kon­cer­nen­he­ten hemma i den stat där den har det högsta sub­stans­be­lop­pet enligt 5 kap. 2 §.

Om belop­pet som avses i andra styc­ket är lika högt i båda sta­terna, ska enhe­ten anses vara stats­lös eller, om den är ett moder­fö­re­tag, anses höra hemma i den stat där den bil­da­des.

Var en deläg­ar­be­skat­tad enhet hör hemma

14 §   Deläg­ar­be­skat­tade enhe­ter som är moder­fö­re­tag eller skyl­diga att tillämpa en huvud­re­gel för tilläggs­skatt hör hemma i den stat där de bil­da­des. Andra deläg­ar­be­skat­tade enhe­ter är stats­lösa.

Var ett fast drift­ställe hör hemma

15 §   Ett fast drift­ställe som avses i
   - 7 kap. 17 § 1 hör hemma i den stat där det behand­las som ett fast drift­ställe och är skyl­digt att betala skatt enligt ett skat­te­av­tal,
   - 7 kap. 17 § 2 hör hemma i den stat där det är skyl­digt att betala skatt på över­skot­tet i sin verk­sam­het,
   - 7 kap. 17 § 3 hör hemma i den stat där det fasta drift­stäl­lets affärs­verk­sam­het bedrivs,
   - 7 kap. 17 § 4 ska behand­las som stats­löst.

Enhe­ter som flyt­tar under räken­skaps­å­ret

16 §   Om en enhet flyt­tar under räken­skaps­å­ret ska frå­gan om var den hör hemma avgö­ras med hän­syn till för­hål­lan­dena vid räken­skaps­å­rets ingång.

Utvid­gad tillämp­ning av huvud­re­geln för tilläggs­skatt

17 §   Om en mode­ren­het till följd av 12 eller 13 § hör hemma i en stat där den inte omfat­tas av en huvud­re­gel för tilläggs­skatt, omfat­tas enhe­ten av den andra sta­tens huvud­re­gel. Detta gäl­ler dock inte om tillämp­ningen av en sådan regel inte är tillå­ten enligt ett tillämp­ligt skat­te­av­tal.

Val av valuta vid beräk­ningar enligt lagen

17 a §   De beräk­ningar som ska göras för att bestämma ett tilläggs­skat­te­be­lopp ska göras i den valuta som används vid upp­rät­tan­det av moder­fö­re­ta­gets kon­cern­re­do­vis­ning (pre­sen­ta­tions­va­lu­tan).

Belopp i annan valuta än pre­sen­ta­tions­va­lu­tan ska räk­nas om till denna enligt de prin­ci­per som används för valu­ta­om­räk­ning vid upp­rät­tan­det av kon­cern­re­do­vis­ningen. Lag (2024:1248).

17 b §   Om det juste­rade resul­ta­tet vad avser svensk natio­nell tilläggs­skatt beräk­nas enligt 3 kap. 6 §, ska beräk­ning­arna av tilläggs­skatt göras i svenska kro­nor om samt­liga kon­cer­nen­he­ter använ­der svenska kro­nor som redo­vis­nings­va­luta.

Om en eller flera svenska kon­cer­nen­he­ter använ­der euro som redo­vis­nings­va­luta får den rap­por­te­rande enhe­ten välja att beräkna tilläggs­skat­ten antingen i den valuta som används vid upp­rät­tan­det av moder­fö­re­ta­gets kon­cern­re­do­vis­ning eller i svenska kro­nor. Vad gäl­ler de kon­cer­nen­he­ter som inte har sin redo­vis­ning i den valda valu­tan, ska omräk­ning ske enligt de prin­ci­per som används för valu­ta­om­räk­ning enligt den redo­vis­nings­stan­dard som används vid beräk­ningen av tilläggs­skat­te­be­lop­pet för natio­nell tilläggs­skatt.

Ett val enligt andra styc­ket avser samt­liga kon­cer­nen­he­ter. Ett sådant val gäl­ler i fem år från och med det räken­skapsår som valet avser. Lag (2024:1248).

För­fa­ran­det

18 §   I skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) finns bestäm­mel­ser om för­fa­ran­det vid beskatt­ningen.


2 kap. Defi­ni­tio­ner och för­kla­ringar

Var finns defi­ni­tio­ner och för­kla­ringar?

1 §   I detta kapi­tel finns defi­ni­tio­ner av vissa begrepp samt för­kla­ringar till hur vissa ter­mer och uttryck används i denna lag. Det finns defi­ni­tio­ner av vissa begrepp och för­kla­ringar till hur vissa ter­mer och uttryck används i lagen också i andra kapi­tel.

Defi­ni­tio­ner av föl­jande begrepp samt för­kla­ringar till hur vissa ter­mer och uttryck används finns i nedan angivna para­gra­fer:

all­mänt erkänd redo­vis­nings­stan­dard i 20 §

asym­met­risk vinst och för­lust i utländsk valuta i 3 kap. 13 §

balans­värde i 5 kap. 5 §

beskatt­ningsår i 24 §

bestäm­mande infly­tande i 14 §

bety­dande sned­vrid­ning av kon­kur­ren­sen i 3 kap. 7 §

bok­fört net­to­värde av mate­ri­ella till­gångar i 23 §

deläg­ar­be­skat­tad enhet i 7 kap. 2 §

delägd mode­ren­het i 13 §

effek­tiv skat­te­sats i 3 kap. 37 §

enhet i 6 § första styc­ket

fast drift­ställe i 7 kap. 17 §

fas­tig­hets­in­ve­ste­rings­fö­re­tag i 40 §

för­säk­ringsin­ve­ste­rings­en­het i 41 §

god­känd redo­vis­nings­stan­dard i 21 §

god­känt utdel­nings­skat­tessy­stem i 31 §

huvu­den­het i 7 kap. 18 §

huvud­re­gel för tilläggs­skatt i 4 §

hör hemma i 1 kap. 11-16 §§

icke kva­li­fi­ce­rat impu­ta­tions­be­lopp i 28 §

icke mark­nads­mäs­sigt över­låt­bart skat­te­till­go­do­ha­vande i 29 f §

ide­ell orga­ni­sa­tion i 34 §

inter­na­tio­nell orga­ni­sa­tion i 33 §

inve­ste­rings­en­het i 38 §

inve­ste­rings­en­het för pen­sio­ner i 37 §

inve­ste­rings­fond i 39 §

juste­rat resul­tat i 3 kap. 2 §

juste­rad skat­te­kost­nad i 3 kap. 23 §

kom­plet­te­rings­re­gel för tilläggs­skatt i 5 §

kon­cern i 7 §

kon­cer­nen­het i 8 §

kon­cern­re­do­vis­ning i 19 §

kva­li­fi­ce­rat impu­ta­tions­be­lopp i 27 §

kva­li­fi­ce­rat skat­te­till­go­do­ha­vande i 29 §

låg­be­skat­tad kon­cer­nen­het i 44 §

låg­skat­tes­tat i 45 §

mark­nads­mäs­sigt över­låt­bart skat­te­till­go­do­ha­vande i 29 a- 29 e §§

med­räk­nade skat­ter i 3 kap. 24-26 §§

mel­lan­lig­gande mode­ren­het i 12 §

mini­mis­kat­te­sats i 25 §

modell­reg­lerna i 47 §

mode­ren­het i 10 §

moder­fö­re­tag i 11 §

myn­dig­het­sen­het i 32 §

net­toskat­te­kost­nad i 3 kap. 8 §

offent­ligt organ i 6 § tredje styc­ket

omor­ga­ni­se­ring i 7 kap. 59 §

omvänd hybri­den­het i 7 kap. 4 §

pen­sions­en­het i 35 §

pen­sions­fond i 36 §

port­följ­in­ne­hav i 17 §

pro­cent­sats för tilläggs­skatt i 3 kap. 38 § första styc­ket

rap­por­te­rande enhet i 43 §

redo­vi­sat resul­tat i 18 §

regel om natio­nell tilläggs­skatt i 3 §

räken­skapsår i 22 §

skat­te­trans­pa­rent enhet i 7 kap. 3 §

stat i 46 §

stats­lös kon­cer­nen­het i 48 §

sub­stans­be­lopp i 5 kap. 2 §

svensk kon­cer­nen­het i 9 §

system för beskatt­ning av kon­trol­le­rade utländska före­tag i 26 §

system med avdrags­gill utdel­ning i 7 kap. 66 §

sär­skild upp­skju­ten skat­te­ford­ran i 4 kap. 13 §

tilläggs­skatt i 2 §

tilläggs­skat­te­be­lopp i 3 kap. 37-39 §§

tilläggs­skat­te­rap­port i 42 §

undan­tagna utdel­ningar i 3 kap. 9 §

undan­ta­gen vinst och för­lust avse­ende ägar­in­tres­sen i 3 kap. 10 §

undan­tagna enhe­ter i 1 kap. 5-8 §§

äga­ren­het i 16 §

ägar­in­tresse i 15 §

över­skju­tande vinst i 3 kap. 38 § andra styc­ket

övrigt skat­te­till­go­do­ha­vande i 30 §. Lag (2024:1248).

Tilläggs­skatt

Vad som avses med tilläggs­skatt

2 §   Med tilläggs­skatt avses svensk eller utländsk skatt som beräk­nas med stöd av en regel om natio­nell tilläggs­skatt, en huvud­re­gel för tilläggs­skatt eller en kom­plet­te­rings­re­gel för tilläggs­skatt. Vid tillämp­ningen av en kom­plet­te­rings­re­gel för tilläggs­skatt ska även ett belopp som mot­sva­rar skat­te­ef­fek­ten av ett väg­rat avdrag vid inkomst­be­skatt­ning anses som sådan skatt.

Regel om natio­nell tilläggs­skatt

3 §   Med en regel om natio­nell tilläggs­skatt avses en stats regel­verk som fast­stäl­ler över­skju­tande vins­ter för de kon­cer­nen­he­ter som hör hemma i den sta­ten och som med­för att dessa över­skju­tande vins­ter i sta­ten bes­kat­tas med minst mini­mis­kat­te­sat­sen.

För att utgöra en regel om natio­nell tilläggs­skatt ska regel­ver­ket vara lik­vär­digt med och admi­ni­stre­ras på ett sätt som är för­en­ligt med
   1. bestäm­mel­serna i rådets direk­tiv 2022/2523 av den 14 decem­ber 2022 om säker­stäl­lande av en glo­bal mini­mis­kat­tenivå för mul­ti­na­tio­nella kon­cer­ner och stor­ska­liga natio­nella kon­cer­ner i uni­o­nen, i den ursprung­liga lydel­sen, eller
   2. när det gäl­ler en stat utan­för Euro­pe­iska uni­o­nen, modell­reg­lerna.

Ett regel­verk ska inte behand­las som en regel om natio­nell tilläggs­skatt om den stat som har infört regel­ver­ket ger för­må­ner för att kom­pen­sera för regel­ver­ket.

Huvud­re­gel för tilläggs­skatt

4 §   Med huvud­re­gel för tilläggs­skatt avses en stats regel­verk som inne­bär att mode­ren­he­ter i en kon­cern beräk­nar och beta­lar sin andel av en tilläggs­skatt för låg­be­skat­tade kon­cer­nen­he­ter i kon­cer­nen.

För att utgöra en huvud­re­gel för tilläggs­skatt ska regel­ver­ket vara lik­vär­digt med och admi­ni­stre­ras på ett sätt som är för­en­ligt med
   1. bestäm­mel­serna i rådets direk­tiv 2022/2523, i den ursprung­liga lydel­sen, eller
   2. när det gäl­ler en stat utan­för Euro­pe­iska uni­o­nen, modell­reg­lerna.

Ett regel­verk ska inte behand­las som en huvud­re­gel för tilläggs­skatt om den stat som har infört regel­ver­ket ger för­må­ner för att kom­pen­sera för regel­ver­ket.

Kom­plet­te­rings­re­gel för tilläggs­skatt

5 §   Med kom­plet­te­rings­re­gel för tilläggs­skatt avses en stats regel­verk som inne­bär att sta­ten tar ut sin andel av kom­plet­te­rande tilläggs­skatt för en kon­cern.

För att utgöra en kom­plet­te­rings­re­gel för tilläggs­skatt ska regel­ver­ket vara lik­vär­digt med och admi­ni­stre­ras på ett sätt som är för­en­ligt med
   1. bestäm­mel­serna i rådets direk­tiv 2022/2523, i den ursprung­liga lydel­sen, eller
   2. när det gäl­ler en stat utan­för Euro­pe­iska uni­o­nen, modell­reg­lerna.

Ett regel­verk ska inte behand­las som en kom­plet­te­rings­re­gel för tilläggs­skatt om den stat som har infört regel­ver­ket ger för­må­ner för att kom­pen­sera för regel­ver­ket.

God­kända regel­verk för tilläggs­skatt

5 a §   En stats reg­ler ska anses upp­fylla vill­ko­ren i 3-5 §§ endast om regel­ver­ket är god­känt av OECD/G20 Inclu­sive Fram­ework on BEPS. Lag (2024:1248).

Kon­cern och enhe­ter

Enhe­ter och offent­liga organ

6 §   Med enhet avses en juri­disk per­son eller en annan juri­disk kon­struk­tion som upp­rät­tar sär­skilda räken­ska­per.

Vid tillämp­ningen av denna lag ska inte offent­liga organ anses vara enhe­ter.

Med offent­liga organ avses sta­ten Sve­rige, Sve­ri­ges riks­dag, Sve­ri­ges rege­ring, svenska regi­o­ner, svenska kom­mu­ner och till någon av dessa hörande organ, verk och inte­gre­rade delar. Med offent­liga organ avses även utländska mot­sva­rig­he­ter.

Kon­cern

7 §   Med kon­cern avses
   1. enhe­ter som är för­e­nade genom ägande eller kon­troll på så sätt att dessa enhe­ters till­gångar, skul­der, intäk­ter, kost­na­der och kassa­flö­den ingår i moder­fö­re­ta­gets kon­cern­re­do­vis­ning eller är undan­tagna från moder­fö­re­ta­gets kon­cern­re­do­vis­ning endast på grund av enhe­tens ringa stor­lek eller väsent­lig­het eller på grund av att enhe­ten inne­has för för­sälj­ning, eller
   2. en enhet som har ett eller flera fasta drift­stäl­len för­ut­satt att enhe­ten inte är en del av en annan kon­cern i enlig­het med vad som anges i 1.

Kon­cer­nen­het

8 §   Med kon­cer­nen­het avses
   1. en enhet som ingår i en kon­cern, eller
   2. ett fast drift­ställe till en huvu­den­het som ingår i en kon­cern.

Svensk kon­cer­nen­het

9 §   Med svensk kon­cer­nen­het avses en kon­cer­nen­het som hör hemma i Sve­rige enligt bestäm­mel­serna i 1 kap. 11-16 §§.

Mode­ren­het

10 §   Med mode­ren­het avses
   1. ett moder­fö­re­tag som inte är en undan­ta­gen enhet,
   2. en mel­lan­lig­gande mode­ren­het, eller
   3. en delägd mode­ren­het.

Moder­fö­re­tag

11 §   Med moder­fö­re­tag avses
   1. en enhet som direkt eller indi­rekt har ett bestäm­mande infly­tande över en annan enhet och som i sin tur inte direkt eller indi­rekt ägs av en annan enhet som har ett bestäm­mande infly­tande över den, eller
   2. huvu­den­he­ten i en sådan kon­cern som avses i 7 § 2.

En sådan myn­dig­het­sen­het som avses i 32 § andra styc­ket anses dock inte vara ett moder­fö­re­tag även om för­ut­sätt­ning­arna i första styc­ket är upp­fyllda. Lag (2024:1248).

Mel­lan­lig­gande mode­ren­het

12 §   Med mel­lan­lig­gande mode­ren­het avses en kon­cer­nen­het som direkt eller indi­rekt har ett ägar­in­tresse i en annan kon­cer­nen­het i samma kon­cern och som inte är ett moder­fö­re­tag, en delägd mode­ren­het, ett fast drift­ställe, en inve­ste­rings­en­het eller en för­säk­ringsin­ve­ste­rings­en­het.
Lag (2024:1248).

Delägd mode­ren­het

13 §   Med delägd mode­ren­het avses en kon­cer­nen­het
   1. där mer än 20 pro­cent av ägar­in­tres­set i kon­cer­nen­he­tens vinst inne­has direkt eller indi­rekt av en eller flera per­so­ner som inte är kon­cer­nen­he­ter i kon­cer­nen,
   2. som har ett direkt eller indi­rekt ägar­in­tresse i en annan kon­cer­nen­het i kon­cer­nen, och
   3. som inte är ett moder­fö­re­tag, ett fast drift­ställe, en inve­ste­rings­en­het eller en för­säk­ringsin­ve­ste­rings­en­het.
Lag (2024:1248).

Ägande och kon­troll

Bestäm­mande infly­tande

14 §   Med bestäm­mande infly­tande avses ett ägar­in­tresse som inne­bär att inne­ha­va­ren
   1. är skyl­dig att post-​för-​post kon­so­li­dera en enhets till­gångar, skul­der, intäk­ter, kost­na­der och kassa­flö­den enligt en all­mänt erkänd redo­vis­nings­stan­dard, eller
   2. skulle ha varit skyl­dig att kon­so­li­dera en enhets till­gångar, skul­der, intäk­ter, kost­na­der och kassa­flö­den post- för-​post om inne­ha­va­ren hade upp­rät­tat en kon­cern­re­do­vis­ning.

En huvu­den­het anses ha bestäm­mande infly­tande över sitt fasta drift­ställe.

En sådan myn­dig­het­sen­het som avses i 32 § andra styc­ket anses inte ha bestäm­mande infly­tande över en annan enhet.
Lag (2024:1248).

Ägar­in­tresse

15 §   Med ägar­in­tresse avses en sådan rätt till en andel i en enhets eller ett fast drift­stäl­les vinst, eget kapi­tal eller reser­ver som har sin grund i ägande eller vad som mot­sva­rar ägande.

Äga­ren­het

16 §   Med äga­ren­het avses en kon­cer­nen­het som direkt eller indi­rekt har ett ägar­in­tresse i en annan kon­cer­nen­het i samma kon­cern.

Port­följ­in­ne­hav

17 §   Med port­följ­in­ne­hav avses en kon­cerns ägar­in­tresse i en enhet om kon­cer­nen vid den tid­punkt då vinst delas ut eller ande­lar avytt­ras har rätt till mindre än tio pro­cent av vins­ten, kapi­ta­let, reser­verna eller rös­terna.

Redo­vis­ning, resul­tat och skatt

Redo­vi­sat resul­tat

18 §   Med redo­vi­sat resul­tat avses kon­cer­nen­he­tens redo­vi­sade resul­tat juste­rat i enlig­het med de redo­vis­nings­prin­ci­per som moder­fö­re­ta­get tilläm­par eller ska tillämpa vid upp­rät­tande av sin kon­cern­re­do­vis­ning, dock utan eli­mi­ne­ring av kon­cer­nin­terna trans­ak­tio­ner.

Om det inte skä­li­gen kan krä­vas att det redo­vi­sade resul­ta­tet bestäms enligt första styc­ket, ska resul­ta­tet i stäl­let beräk­nas enligt en annan all­mänt erkänd redo­vis­nings­stan­dard eller en god­känd redo­vis­nings­stan­dard, dock utan eli­mi­ne­ring av kon­cer­nin­terna trans­ak­tio­ner, om
   1. enhe­ten upp­rät­tar sina räken­ska­per enligt dessa alter­na­tiva prin­ci­per, och
   2. upp­gif­terna i redo­vis­ningen är till­för­lit­liga.

Resul­ta­tet enligt andra styc­ket ska juste­ras om tillämp­ningen av en redo­vis­nings­prin­cip eller redo­vis­nings­stan­dard på en intäkts­post, kost­nads­post eller trans­ak­tion leder till per­ma­nenta skill­na­der i för­hål­lande till resul­ta­tet enligt första styc­ket som över­sti­ger en mil­jon euro. Vid tillämp­ningen av belopp­san­gi­vel­sen i euro ska belopp i annan valuta räk­nas om på det sätt som anges i 1 kap. 4 §.

Kon­cern­re­do­vis­ning

19 §   Med kon­cern­re­do­vis­ning avses
   1. en enhets redo­vis­ning som upp­rät­tats enligt en all­mänt erkänd redo­vis­nings­stan­dard och i vil­ken till­gångar, skul­der, intäk­ter, kost­na­der och kassa­flö­den hos enhe­ten och even­tu­ella enhe­ter som den har ett bestäm­mande infly­tande över redo­vi­sas som en enda eko­no­misk enhet,
   2. den redo­vis­ning som en enhet i en kon­cern som avses i 7 § 2 upp­rät­tar enligt en all­mänt erkänd redo­vis­nings­stan­dard,
   3. räken­ska­per som upp­rät­tats av ett moder­fö­re­tag, men inte enligt en all­mänt erkänd redo­vis­nings­stan­dard, och som senare har juste­rats för att för­hindra even­tu­ell bety­dande sned­vrid­ning av kon­kur­ren­sen, eller
   4. om moder­fö­re­ta­get inte upp­rät­tar räken­ska­per enligt 1, 2 eller 3, de räken­ska­per som skulle ha upp­rät­tats om moder­fö­re­ta­get var skyl­digt att göra det enligt
      a) en all­mänt erkänd redo­vis­nings­stan­dard, eller
      b) en annan redo­vis­nings­stan­dard under för­ut­sätt­ning att räken­ska­perna har juste­rats för att för­hindra even­tu­ell bety­dande sned­vrid­ning av kon­kur­ren­sen.

All­mänt erkänd redo­vis­nings­stan­dard

20 §   Med all­mänt erkänd redo­vis­nings­stan­dard avses föl­jande redo­vis­nings­stan­dar­der:
   - Inter­na­tio­nal Finan­cial Repor­ting Stan­dards (IFRS) som anta­gits av Inter­na­tio­nal Accounting Stan­dards Board,
   - IFRS som anta­gits av uni­o­nen i enlig­het med Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 1606/2002 om tillämp­ning av inter­na­tio­nella redo­vis­nings­stan­dar­der, eller
   - de all­mänt erkända redo­vis­nings­prin­ci­perna i Austra­lien, Bra­si­lien, Kanada, med­lems­sta­terna i Euro­pe­iska uni­o­nen, sta­terna inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det, Hong­kong (Kina), Japan, Mex­iko, Nya Zee­land, Folk­re­pu­bli­ken Kina, Repu­bli­ken Indien, Repu­bli­ken Korea, Ryss­land, Sing­a­pore, Schweiz, För­e­nade kung­a­ri­ket och Ame­ri­kas för­enta sta­ter.

God­känd redo­vis­nings­stan­dard

21 §   Med god­känd redo­vis­nings­stan­dard avses all­mänt erkända redo­vis­nings­prin­ci­per som är tillåtna av ett god­känt redo­vis­nings­or­gan i den stat där enhe­ten hör hemma.

Ett god­känt redo­vis­nings­or­gan är det organ i en stat som har rätts­lig behö­rig­het att före­skriva, fast­ställa eller godta redo­vis­nings­stan­dar­der.

Räken­skapsår

22 §   Med räken­skapsår avses den redo­vis­nings­pe­riod för vil­ken moder­fö­re­ta­get i en kon­cern upp­rät­tar sin kon­cern­re­do­vis­ning.

Om moder­fö­re­ta­get inte upp­rät­tar en kon­cern­re­do­vis­ning avses med räken­skapsår i stäl­let kalen­derår.

Bok­fört net­to­värde av mate­ri­ella till­gångar

23 §   Med bok­fört net­to­värde av mate­ri­ella till­gångar avses genom­snit­tet av de mate­ri­ella till­gång­ar­nas värde i års­re­do­vis­ningen vid räken­skaps­å­rets ingång och utgång efter att hän­syn tagits till acku­mu­le­rade avskriv­ningar, vär­de­minsk­ningar och ned­skriv­ningar.

Beskatt­ningsår

24 §   Med beskatt­ningsår avses det år som mot­sva­rar moder­fö­re­ta­gets räken­skapsår.

Mini­mis­kat­te­sats

25 §   Med mini­mis­kat­te­sats avses en skat­te­sats om 15 pro­cent.

System för beskatt­ning av kon­trol­le­rade utländska före­tag

26 §   Med system för beskatt­ning av kon­trol­le­rade utländska före­tag avses skat­te­reg­ler, med undan­tag för en huvud­re­gel som avses i 4 §, som inne­bär att den som direkt eller indi­rekt äger ande­lar i en utländsk enhet eller ett fast drift­stäl­les huvu­den­het är skatt­skyl­dig för sin andel av eller hela den utländska kon­cer­nen­he­tens inkomst, oav­sett om den delas ut eller inte.

Kva­li­fi­ce­rat impu­ta­tions­be­lopp

27 §   Med kva­li­fi­ce­rat impu­ta­tions­be­lopp avses med­räk­nad skatt som är betald av eller påförd en kon­cer­nen­het och som kan åter­be­ta­las till eller avräk­nas hos den som fak­tiskt har rätt till utdel­ning från enhe­ten, om sådan åter­be­tal­ning eller avräk­ning med­ges
   1. i en annan stat än den som påförde den med­räk­nade skat­ten,
   2. den mot­ta­gare som fak­tiskt har rätt till utdel­ningen och utdel­ningen bes­kat­tas minst med mini­mis­kat­te­sat­sen enligt den natio­nella lag­stift­ningen i den stat där den med­räk­nade skat­ten påför­des,
   3. en fysisk per­son som fak­tiskt har rätt till utdel­ningen och som har hem­vist i den stat där den med­räk­nade skat­ten påför­des och utdel­ningen bes­kat­tas minst med den all­mänt gäl­lande inkomst­skat­te­sat­sen, eller
   4. en myn­dig­het­sen­het, ett offent­ligt organ, en inter­na­tio­nell orga­ni­sa­tion, en ide­ell orga­ni­sa­tion, en pen­sions­en­het, en inve­ste­rings­en­het som inte ingår i kon­cer­nen, eller till ett liv­för­säk­rings­bo­lag i den mån utdel­ningen erhålls i sam­band med inhemsk pen­sions­en­hets­verk­sam­het och bes­kat­tas på lik­nande sätt som en utdel­ning som erhålls av en pen­sions­en­het.

I fråga om en ide­ell orga­ni­sa­tion, en pen­sions­en­het, en inve­ste­rings­en­het och ett liv­för­säk­rings­bo­lag gäl­ler första styc­ket 4 bara om den stat som påfört de med­räk­nade skat­terna är den stat där
   - den ide­ella orga­ni­sa­tio­nen eller pen­sions­en­he­ten inrät­tats och för­val­tas,
   - inve­ste­rings­en­he­ten bil­dats och regle­ras, eller
   - liv­för­säk­rings­bo­la­get hör hemma.

I fråga om med­räk­nad skatt som är betald av eller påförd ett fast drift­ställe avses sådan utdel­ning som huvu­den­he­ten läm­nat.

Icke kva­li­fi­ce­rat impu­ta­tions­be­lopp

28 §   Med icke kva­li­fi­ce­rat impu­ta­tions­be­lopp avses skatt som inte upp­fyl­ler kri­te­ri­erna i 27 § och som beta­las av eller påförs en kon­cer­nen­het och som
   1. åter­be­ta­las vid utdel­nings­till­fäl­let till den som har rätt till utdel­ningen från kon­cer­nen­he­ten,
   2. avräk­nas hos den som har rätt till utdel­ningen mot skatt på annan inkomst än utdel­ningen, eller
   3. åter­be­ta­las till det utde­lande bola­get vid utdel­ning till dess ägare.

Kva­li­fi­ce­rat skat­te­till­go­do­ha­vande

29 §   Med kva­li­fi­ce­rat skat­te­till­go­do­ha­vande avses
   1. ett anspråk på åter­be­tal­ning (skat­te­till­go­do­ha­vande) som är utfor­mat på ett sådant sätt att det ska beta­las kon­tant eller på något mot­sva­rande sätt till en kon­cer­nen­het inom fyra år från den dag då kon­cer­nen­he­ten har rätt att erhålla betal­ningen enligt lag­stift­ningen i den stat som bevil­jar detta, eller
   2. om skat­te­till­go­do­ha­van­det del­vis åter­be­ta­las, den del av skat­te­till­go­do­ha­van­det som ska beta­las kon­tant eller på något mot­sva­rande sätt till en kon­cer­nen­het inom fyra år från den dag då kon­cer­nen­he­ten har rätt att erhålla detta belopp.

Ett kva­li­fi­ce­rat skat­te­till­go­do­ha­vande ska inte omfatta något skat­te­be­lopp som kan avräk­nas eller åter­be­ta­las på grund­val av ett impu­ta­tions­be­lopp enligt 27 eller 28 §.

Mark­nads­mäs­sigt över­låt­bart skat­te­till­go­do­ha­vande

29 a §   Med mark­nads­mäs­sigt över­låt­bart skat­te­till­go­do­ha­vande avses ett till­go­do­ha­vande
   1. som inte är ett kva­li­fi­ce­rat skat­te­till­go­do­ha­vande,
   2. som ger inne­ha­va­ren en rätt att minska sin kost­nad avse­ende med­räk­nade skat­ter i den stat som bevil­jar till­go­do­ha­van­det,
   3. som upp­fyl­ler kri­te­riet om över­låt­bar­het i 29 b §, och
   4. vars över­låt­bar­het upp­fyl­ler kri­te­riet om mark­nads­mäs­sig­het i 29 c §. Lag (2024:1248).

29 b §   För en kon­cer­nen­het för vil­ken ett skat­te­till­go­do­ha­vande har bevil­jats är kri­te­riet om över­låt­bar­het upp­fyllt om till­go­do­ha­van­det kan över­lå­tas till någon som inte är när­stå­ende enligt 29 e § under det räken­skapsår då till­go­do­ha­van­det upp­kom­mer (upp­komstå­ret) eller inom 15 måna­der från upp­komstå­rets utgång.

För ett före­tag som har för­vär­vat ett skat­te­till­go­do­ha­vande är kri­te­riet om över­låt­bar­het upp­fyllt om till­go­do­ha­van­det kan över­lå­tas vidare till någon som inte är när­stå­ende enligt 29 e § under det räken­skapsår då det för­vär­va­des. Rät­ten att över­låta till­go­do­ha­van­det vidare får inte vara mer begrän­sad än vad som gällde för det före­tag för vil­ket till­go­do­ha­van­det bevil­ja­des. Lag (2024:1248).

29 c §   För en kon­cer­nen­het för vil­ken ett skat­te­till­go­do­ha­vande har bevil­jats är kri­te­riet om mark­nads­mäs­sig­het upp­fyllt om till­go­do­ha­van­det över­låts till någon som inte är när­stå­ende enligt 29 e § inom 15 måna­der från upp­komstå­rets utgång för ett pris som minst upp­går till det lägsta mark­nads­mäs­siga pri­set enligt 29 d §. Kri­te­riet är upp­fyllt även om till­go­do­ha­van­det inte har över­lå­tits eller har över­lå­tits till en när­stå­ende part, om lik­nande till­go­do­ha­van­den är före­mål för han­del mel­lan obe­ro­ende par­ter inom 15 måna­der från upp­komstå­rets utgång för ett pris som minst upp­går till det lägsta mark­nads­mäs­siga pri­set enligt 29 d §.

För ett före­tag som har för­vär­vat ett skat­te­till­go­do­ha­vande är kri­te­riet om mark­nads­mäs­sig­het upp­fyllt om till­go­do­ha­van­det har för­vär­vats från en part som inte är när­stå­ende enligt 29 e § för ett pris som minst upp­går till det lägsta mark­nads­mäs­siga pri­set enligt 29 d §. Lag (2024:1248).

29 d §   Det lägsta mark­nads­mäs­siga pri­set mot­sva­rar 80 pro­cent av nuvär­det av den skatte­minsk­ning enligt 29 a § 2 som ännu inte har utnytt­jats.

Nuvär­det ska beräk­nas med hän­syn till
   1. rän­tan på ett skuld­in­stru­ment utgi­vet av den stat som bevil­jat skat­te­till­go­do­ha­van­det, med samma löp­tid upp till fem år och utgi­vet under det år till­go­do­ha­van­det över­läts eller, om till­go­do­ha­van­det inte har över­lå­tits, under upp­komstå­ret, och
   2. det max­i­mala belopp som skat­ten kan mins­kas med varje år enligt vill­ko­ren för till­go­do­ha­van­det. Lag (2024:1248).

29 e §   Vid tillämp­ningen av 29 b och 29 c §§ ska bedöm­ningen av om två före­tag är när­stå­ende göras i enlig­het med arti­kel 5.8 i OECD:s modellav­tal för skat­ter på inkomst och för­mö­gen­het. Lag (2024:1248).

Icke mark­nads­mäs­sigt över­låt­bart skat­te­till­go­do­ha­vande

29 f §   Med icke mark­nads­mäs­sigt över­låt­bart skat­te­till­go­do­ha­vande avses ett skat­te­till­go­do­ha­vande som inte är ett kva­li­fi­ce­rat skat­te­till­go­do­ha­vande och som
   - om det inne­has av det före­tag för vil­ket det bevil­ja­des, upp­fyl­ler kri­te­riet om över­låt­bar­het i 29 b § och inte är ett mark­nads­mäs­sigt över­låt­bart skat­te­till­go­do­ha­vande enligt 29 a §, eller
   - om det inne­has av ett före­tag som har för­vär­vat till­go­do­ha­van­det, inte är ett mark­nads­mäs­sigt över­låt­bart skat­te­till­go­do­ha­vande enligt 29 a §. Lag (2024:1248).

Övrigt skat­te­till­go­do­ha­vande

30 §   Med övrigt skat­te­till­go­do­ha­vande avses ett anspråk på åter­be­tal­ning som inte omfat­tas av 29, 29 a eller 29 f §.
Lag (2024:1248).

God­känt utdel­nings­skat­tessy­stem

31 §   Med god­känt utdel­nings­skat­te­sy­stem avses ett bolags­skat­te­sy­stem som
   1. leder till skatt på vinst bara när sådan vinst delas ut eller anses vara utde­lad till aktieä­garna, eller när före­ta­get har vissa andra kost­na­der än rörel­se­kost­na­der,
   2. inne­bär att skatt tas ut uti­från en skat­te­sats som är lika med eller högre än mini­mis­kat­te­sat­sen, och
   3. var i kraft senast den 1 juli 2021.

Sär­skilda sub­jekt

Myn­dig­het­sen­het

32 §   Med myn­dig­het­sen­het avses en enhet
   1. som helt och hål­let ägs av ett offent­ligt organ,
   2. som inte bedri­ver han­del eller närings­verk­sam­het och som har som huvud­sak­ligt ända­mål att full­göra offent­liga för­valt­nings­upp­gif­ter,
   3. som är redo­vis­nings­skyl­dig inför det offent­liga orga­net för sitt över­gri­pande resul­tat och som årli­gen rap­por­te­rar in upp­gif­ter till detta,
   4. vars net­to­in­koms­ter, om dessa för­de­las, endast till­go­do­görs det offent­liga orga­net utan att någon del av net­to­in­koms­terna för­de­las till för­mån för någon pri­vat­per­son, och
   5. vars till­gångar till­fal­ler det offent­liga orga­net vid upp­lös­ning.

Med myn­dig­het­sen­het avses också en enhet som upp­fyl­ler kri­te­ri­erna i första styc­ket men som i stäl­let för det ända­mål som anges i första styc­ket 2 har som huvud­sak­ligt ända­mål att för­valta eller inve­stera det offent­liga orga­nets till­gångar genom att göra och inneha inve­ste­ringar, för­valta till­gångar och bedriva där­med sam­man­häng­ande inve­ste­rings­verk­sam­het till för­mån för det offent­liga orga­nets till­gångar. Lag (2024:1248).

Inter­na­tio­nell orga­ni­sa­tion

33 §   Med inter­na­tio­nell orga­ni­sa­tion avses en mel­lan­stat­lig eller överstat­lig orga­ni­sa­tion
   1. som har bil­dats enligt en över­ens­kom­melse mel­lan huvud­sak­li­gen sta­ter,
   2. som har ett gäl­lande värd­lands­av­tal eller annan över­ens­kom­melse om immu­ni­tet och pri­vi­le­gier med den stat där orga­ni­sa­tio­nen är eta­ble­rad, och
   3. vars inkoms­ter enligt lag eller orga­ni­sa­tio­nens sty­rande doku­ment inte gyn­nar pri­vat­per­so­ner.

Med inter­na­tio­nell orga­ni­sa­tion avses även en insti­tu­tion eller ett organ som ägs helt av en inter­na­tio­nell orga­ni­sa­tion enligt första styc­ket.

Ide­ell orga­ni­sa­tion

34 §   Med ide­ell orga­ni­sa­tion avses en enhet som upp­fyl­ler samt­liga föl­jande kri­te­rier:
   1. den har eta­ble­rats och är verk­sam i den stat där den har hem­vist och
      a) dess ända­mål avser ute­slu­tande reli­gion, väl­gö­ren­het, veten­skap, konst, kul­tur, idrott, utbild­ning eller lik­nande ända­mål, eller
      b) den är en yrkes­or­ga­ni­sa­tion, bransch­or­ga­ni­sa­tion, han­dels­kam­mare, arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion, jord- eller träd­gårds­bruks­or­ga­ni­sa­tion, med­bor­gar­or­ga­ni­sa­tion eller en orga­ni­sa­tion som ute­slu­tande ver­kar för att främja social väl­färd,
   2. dess inkoms­ter är i väsent­lig mån befri­ade från inkomst­skatt i den stat där den har hem­vist,
   3. den har inte några ägare eller med­lem­mar med ägar- eller vinst­in­tres­sen i enhe­tens intäk­ter eller till­gångar,
   4. dess intäk­ter eller till­gångar får inte delas ut eller använ­das till för­mån för pri­vat­per­so­ner eller enhe­ter vars ända­mål inte avser väl­gö­ren­het, annat än
      a) som en följd av att enhe­ten full­föl­jer de ända­mål som anges i 1,
      b) som skä­lig ersätt­ning för utförda tjäns­ter eller använd­ning av egen­dom eller kapi­tal, eller
      c) som betal­ning som mot­sva­rar skä­ligt mark­nads­värde för egen­dom som enhe­ten har för­vär­vat,
   5. dess till­gångar till­fal­ler eller åter­förs till en annan ide­ell orga­ni­sa­tion eller till ett offent­ligt organ i sta­ten där enhe­ten har hem­vist vid dess upp­hö­rande, lik­vi­da­tion eller upp­lös­ning, och
   6. den bedri­ver inte han­del eller annan verk­sam­het som inte har direkt sam­band med de ända­mål för vilka den eta­ble­ra­des.

Pen­sions­en­het

35 §   Med pen­sions­en­het avses en pen­sions­fond eller en inve­ste­rings­en­het för pen­sio­ner.

Pen­sions­fond

36 §   Med pen­sions­fond avses en enhet som är eta­ble­rad i en stat och vars verk­sam­het i sta­ten ute­slu­tande eller så gott som ute­slu­tande består i att admi­ni­strera eller till­han­da­hålla pen­sions­för­må­ner och kom­plet­te­rande för­må­ner till enskilda i den sta­ten.

Som ytter­li­gare för­ut­sätt­ning gäl­ler
   1. att enhe­ten är regle­rad som en sådan i den sta­ten, eller
   2. att för­må­nerna är tryg­gade och finan­sie­ras av en sam­ling av till­gångar som för­val­tas för att säker­ställa att för­må­nerna full­görs om den som läm­nat pen­sions­ut­fäs­tel­sen blir insol­vent.

Inve­ste­rings­en­het för pen­sio­ner

37 §   Med inve­ste­rings­en­het för pen­sio­ner avses en enhet som är eta­ble­rad för och som ute­slu­tande eller så gott som ute­slu­tande bedri­ver verk­sam­het för att
   1. inve­stera medel till för­mån för en pen­sions­fond, eller
   2. stödja verk­sam­het som bedrivs av en pen­sions­fond i samma kon­cern.

Inve­ste­rings­en­het

38 §   Med inve­ste­rings­en­het avses en inve­ste­rings­fond eller ett fas­tig­hets­in­ve­ste­rings­fö­re­tag.

Med inve­ste­rings­en­het avses också en enhet som till minst 95 pro­cent ägs av en eller flera inve­ste­rings­fon­der eller fas­tig­hets­in­ve­ste­rings­fö­re­tag och som ute­slu­tande eller så gott som ute­slu­tande bedri­ver verk­sam­het som består i att inneha till­gångar eller inve­stera medel till för­mån för äga­ren. Ett indi­rekt ägar­för­hål­lande jäm­ställs med ett direkt ägande om samt­liga enhe­ter i ägar­ked­jan är inve­ste­rings­fon­der eller fas­tig­hets­in­ve­ste­rings­fö­re­tag.

Med inve­ste­rings­en­het avses vidare en enhet vars värde till minst 85 pro­cent ägs av inve­ste­rings­fon­der eller fas­tig­hets­in­ve­ste­rings­fö­re­tag. Detta gäl­ler dock bara om dess inkomst ute­slu­tande eller så gott som ute­slu­tande består av sådana utdel­ningar och andra vär­deö­ver­fö­ringar eller vins­ter och för­lus­ter som enligt 3 kap. 9 eller 10 § inte ingår i det juste­rade resul­ta­tet.

Inve­ste­rings­fond

39 §   Med inve­ste­rings­fond avses en enhet eller en annan juri­disk kon­struk­tion
   1. som är utfor­mad för gemen­sam för­valt­ning av ett antal från varandra fri­stå­ende inve­ste­ra­res till­gångar,
   2. som inve­ste­rar i enlig­het med en fast­ställd inve­ste­rings­po­licy,
   3. som gör det möj­ligt för inve­ste­rare att minska transaktions-​​, forsknings-​​ och ana­lys­kost­na­der eller sprida ris­ker kol­lek­tivt,
   4. som huvud­sak­li­gen är utfor­mad för att gene­rera avkast­ning eller vinst på inve­ste­ringar, eller att skydda mot en sär­skild eller all­män hän­delse eller effekt,
   5. vars inve­ste­rare har rätt till avkast­ning från fon­dens till­gångar eller intäk­ter från dessa till­gångar, på grund­val av deras respek­tive bidrag,
   6. som omfat­tas av ett regel­verk för inve­ste­rings­verk­sam­het, inbe­gri­pet rele­vanta bestäm­mel­ser om pen­ning­tvätt och inve­ste­rar­skydd, i den stat där den är eta­ble­rad eller för­val­tas, eller vars led­ning omfat­tas av ett sådant regel­verk, och
   7. som för­val­tas av yrkes­verk­samma för­val­tare för inve­ste­rar­nas räk­ning.

Fas­tig­hets­in­ve­ste­rings­fö­re­tag

40 §   Med fas­tig­hets­in­ve­ste­rings­fö­re­tag avses en enhet
   - som har ett stort antal delä­gare,
   - som huvud­sak­li­gen inne­har fast egen­dom, och
   - vars inkomst endast bes­kat­tas i ett led, antingen i enhe­ten eller hos delä­garna, senast ett år efter räken­skaps­å­rets utgång.

För­säk­ringsin­ve­ste­rings­en­het

41 §   Med för­säk­ringsin­ve­ste­rings­en­het avses en enhet som
   1. har eta­ble­rats med anled­ning av skyl­dig­he­ter enligt ett försäkrings-​​ eller liv­rän­te­av­tal,
   2. ute­slu­tande ägs av en eller flera enhe­ter inom samma kon­cern, vilka är före­mål för lag­stift­ning avse­ende för­säk­rings­fö­re­tag i den stat där för­säk­ringsin­ve­ste­rings­en­he­ten hör hemma, och
   3. i övrigt upp­fyl­ler vill­ko­ren för att utgöra antingen en inve­ste­rings­fond enligt 39 § eller ett fas­tig­hets­in­ve­ste­rings­fö­re­tag enligt 40 §.

För­fa­rande

Tilläggs­skat­te­rap­port

42 §   Med tilläggs­skat­te­rap­port avses en sådan tilläggs­skat­te­rap­port som ska läm­nas enligt 33 d kap. skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).

Rap­por­te­rande enhet

43 §   Med rap­por­te­rande enhet avses en enhet som läm­nar tilläggs­skat­te­rap­port.

Övrigt

Låg­be­skat­tad kon­cer­nen­het

44 §   Med låg­be­skat­tad kon­cer­nen­het avses
   1. en kon­cer­nen­het som hör hemma i en låg­skat­tes­tat, eller
   2. en kon­cer­nen­het som är stats­lös och har ett posi­tivt juste­rat resul­tat och en effek­tiv skat­te­sats som är lägre än mini­mis­kat­te­sat­sen.

En kon­cer­nen­het anses all­tid vara låg­be­skat­tad om till­kom­mande tilläggs­skatt har för­de­lats till kon­cer­nen­he­ten enligt 3 kap. 40 och 41 §§ eller 4 kap. 19 §.

Låg­skat­tes­tat

45 §   Med låg­skat­tes­tat avses, i fråga om en kon­cern, en stat där kon­cer­nen har
   1. en juste­rad vinst, och
   2. en effek­tiv skat­te­sats som är lägre än mini­mis­kat­te­sat­sen.

Stat

46 §   Med stat avses även juris­dik­tion.

Modell­reg­lerna

47 §   Med modell­reg­lerna avses the Tax Chal­lenges Ari­sing from the Digi­ta­li­sa­tion of the Eco­nomy Glo­bal Anti-​Base Ero­sion Model Rules (Pil­lar Two) antagna av OECD/G20 Inclu­sive Fram­ework on BEPS den 14 decem­ber 2021.

Stats­lös kon­cer­nen­het

48 §   Med stats­lös kon­cer­nen­het avses en kon­cer­nen­het som inte hör hemma i en stat enligt 1 kap. 13-15 §§.


3 kap. Beräk­ning av tilläggs­skat­te­be­lop­pet

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - beräk­ning av det juste­rade resul­ta­tet (2-22 §§ ),
   - beräk­ning av juste­rad skat­te­kost­nad (23-36 §§ ), och
   - beräk­ning av tilläggs­skat­te­be­lopp (37-42 §§ ).
Lag (2024:1248).

Beräk­ning av det juste­rade resul­ta­tet

Huvud­prin­ci­per för beräk­ning

2 §   En kon­cer­nen­hets juste­rade resul­tat är det resul­tat som enhe­ten har eller skulle ha redo­vi­sat enligt räken­ska­per som upp­rät­tats med led­ning av de redo­vis­nings­prin­ci­per som tilläm­pas i dess moder­fö­re­tags kon­cern­re­do­vis­ning enligt en all­mänt erkänd redo­vis­nings­stan­dard
   - utan hän­syn till eli­mi­ne­ringar för kon­cer­nin­terna trans­ak­tio­ner, och
   - med juste­ringar enligt 8-22 §§.

I 4, 5 och 7 kap. finns ytter­li­gare bestäm­mel­ser som kan påverka det juste­rade resul­ta­tet. I 7 kap. 50 § finns en bestäm­melse om de vär­den som resul­tat­be­räk­ningen ska base­ras på för för­vär­vade enhe­ter.

Moder­fö­re­ta­gets kon­cern­re­do­vis­ning är inte upp­rät­tad enligt en all­mänt erkänd redo­vis­nings­stan­dard

3 §   Om kon­cern­re­do­vis­ningen för en kon­cer­nen­hets moder­fö­re­tag inte är upp­rät­tad enligt en all­mänt erkänd redo­vis­nings­stan­dard gäl­ler föl­jande. Kon­cer­nen­he­tens resul­tat enligt 2 § ska bestäm­mas på grund­val av de redo­vis­nings­prin­ci­per som moder­fö­re­ta­get har tilläm­pat i sina räken­ska­per enligt 2 kap. 19 § 3. Om detta resul­tat har påver­kats av skill­na­derna mel­lan de tilläm­pade redo­vis­nings­prin­ci­perna och en all­mänt erkänd redo­vis­nings­stan­dard, ska det juste­ras så att skill­na­derna inte leder till någon bety­dande sned­vrid­ning av kon­kur­ren­sen.

Moder­fö­re­ta­get upp­rät­tar inte någon kon­cern­re­do­vis­ning

4 §   Om en kon­cer­nen­hets moder­fö­re­tag inte har upp­rät­tat någon kon­cern­re­do­vis­ning enligt 2 kap. 19 § 1-3 gäl­ler föl­jande. Kon­cer­nen­he­tens resul­tat enligt 2 § ska bestäm­mas på grund­val av redo­vis­nings­prin­ci­perna i en all­mänt erkänd redo­vis­nings­stan­dard.

Resul­ta­tet får även bestäm­mas enligt redo­vis­nings­prin­ci­perna i en god­känd redo­vis­nings­stan­dard. Om detta resul­tat har påver­kats av skill­na­derna mel­lan de tilläm­pade redo­vis­nings­prin­ci­perna och en all­mänt erkänd redo­vis­nings­stan­dard, ska det juste­ras så att skill­na­derna inte leder till någon bety­dande sned­vrid­ning av kon­kur­ren­sen.

Alter­na­tiv­re­gel för beräk­ningen

5 §   Beräk­ningen av det juste­rade resul­ta­tet enligt 2 § får i stäl­let för vad som sägs i den para­gra­fen utgå från en annan all­mänt erkänd redo­vis­nings­stan­dard eller en god­känd redo­vis­nings­stan­dard, om
   1. det inte skä­li­gen kan krä­vas att resul­ta­tet bestäms med led­ning av moder­fö­re­ta­gets redo­vis­nings­prin­ci­per,
   2. enhe­ten upp­rät­tar sina räken­ska­per enligt dessa alter­na­tiva prin­ci­per, och
   3. upp­gif­terna i redo­vis­ningen är till­för­lit­liga.

Om en tillämp­ning av en sådan redo­vis­nings­stan­dard som avses i första styc­ket på en intäkts­post, kost­nads­post eller annan trans­ak­tion leder till en per­ma­nent avvi­kelse i resul­ta­tet i för­hål­lande till ett resul­tat, beräk­nat enligt 2 §, och denna avvi­kelse över­sti­ger en mil­jon euro, ska resul­ta­tet juste­ras.

Vid tillämp­ningen av den belopp­san­gi­velse i euro som finns i andra styc­ket ska belopp i annan valuta räk­nas om på det sätt som anges i 1 kap. 4 §.

Sär­skild regel för beräk­ningen av natio­nell tilläggs­skatt

6 §   Vid bestäm­man­det av svensk natio­nell tilläggs­skatt gäl­ler att beräk­ningen av det juste­rade resul­ta­tet för svenska kon­cer­nen­he­ter i en kon­cern ska utgå från en natio­nell redo­vis­nings­stan­dard, i stäl­let för vad som fram­går av 2-5 §§.
Lag (2024:1248).

6 a §   Med en natio­nell redo­vis­nings­stan­dard avses en all­mänt erkänd redo­vis­nings­stan­dard eller god­känd redo­vis­nings­stan­dard. Detta för­ut­sät­ter dock
   1. att redo­vis­nings­stan­dar­den är tillå­ten enligt lag eller god­känd av ett god­känt redo­vis­nings­or­gan i Sve­rige,
   2. att det föl­jer av lag att alla kon­cer­nen­he­ter ska upp­rätta redo­vis­ning eller att deras redo­vis­ning ska vara före­mål för extern revi­sion, och
   3. att alla svenska kon­cer­nen­he­ter i kon­cer­nen använ­der samma redo­vis­nings­stan­dard och har samma räken­skapsår som det räken­skapsår som gäl­ler för moder­fö­re­ta­gets kon­cern­re­do­vis­ning. Lag (2024:1248).

6 b §   Om beräk­ningen enligt 6 § utgår från en god­känd redo­vis­nings­stan­dard ska resul­ta­tet juste­ras för att för­hindra en bety­dande sned­vrid­ning av kon­kur­ren­sen enligt 7 §.
Lag (2024:1248).

Bety­dande sned­vrid­ning av kon­kur­ren­sen

7 §   En bety­dande sned­vrid­ning av kon­kur­ren­sen anses upp­stå om tillämp­ningen av en sär­skild prin­cip eller ett sär­skilt för­fa­rande enligt en god­känd redo­vis­nings­stan­dard för kon­cer­nen som hel­het leder till skill­na­der som upp­går till mer än 75 mil­jo­ner euro under ett räken­skapsår vid en jäm­fö­relse med tillämp­ning av mot­sva­rande prin­cip eller för­fa­rande enligt IFRS som anta­gits av Inter­na­tio­nal Accounting Stan­dards Board, eller IFRS som anta­gits av uni­o­nen i enlig­het med för­ord­ning (EG) nr 1606/2002.

Vid tillämp­ningen av den belopp­san­gi­velse i euro som finns i första styc­ket ska belopp i annan valuta räk­nas om på det sätt som anges i 1 kap. 4 §.

Net­toskat­te­kost­nad

8 §   Resul­ta­tet ska juste­ras så att det inte påver­kas av net­toskat­te­kost­na­derna.

Med net­toskat­te­kost­na­derna avses net­to­pos­ten av
   1. aktu­ella och upp­skjutna med­räk­nade skat­ter som har kost­nads­förts, inklu­sive med­räk­nade skat­ter avse­ende inkoms­ter som är undan­tagna vid beräk­ningen av det juste­rade resul­ta­tet,
   2. upp­skjutna skat­te­ford­ringar som är hän­för­liga till en för­lust under året,
   3. tilläggs­skatt, och
   4. icke kva­li­fi­ce­rat impu­ta­tions­be­lopp.

Undan­tagna utdel­ningar

9 §   Utdel­ning eller annan vär­deö­ver­fö­ring som har tagits emot eller ante­ci­pe­rats och som har sin grund i ägar­in­tres­sen ska inte tas med i det juste­rade resul­ta­tet.

Detta gäl­ler dock inte om
   1. de ande­lar som ägar­in­tres­set avser är ett port­följ­in­ne­hav, och
   2. kon­cer­nen­he­ten som tar emot utdel­ningen i eko­no­misk mening har ägt ande­larna mindre än ett år vid dagen för utdel­ningen eller vär­deö­ver­fö­ringen.

En utdel­ning eller vär­deö­ver­fö­ring är inte hel­ler undan­ta­gen om den läm­nas av en inve­ste­rings­en­het eller en för­säk­ringsin­ve­ste­rings­en­het och omfat­tas av ett val enligt 7 kap. 36 §. Lag (2024:1248).

Utdel­ning på vissa finan­si­ella instru­ment

9 a §   Om ett finan­si­ellt instru­ment i redo­vis­ningen delas upp på en del eget kapi­tal och en del skuld ska mot­ta­gen utdel­ning som är hän­för­lig till den del som redo­vi­sas som skuld inte behand­las som utdel­ning eller annan vär­deö­ver­fö­ring enligt 9 §.

Om ett finan­si­ellt instru­ment som utfär­dats av en kon­cer­nen­het och som inne­has av en annan kon­cer­nen­het i samma kon­cern behand­las som skuld i redo­vis­ningen hos en av dessa och som eget kapi­tal hos den andra, ska utfär­da­rens klas­si­fi­ce­ring gälla vid tillämp­ningen av 9 §. Lag (2024:1248).

Undan­ta­gen vinst eller för­lust avse­ende ägar­in­tres­sen

10 §   Vins­ter och för­lus­ter som ingår i enhe­tens resul­tat ska inte tas med i det juste­rade resul­ta­tet, om
   1. de beror på änd­ringar i det verk­liga vär­det på ett ägar­in­tresse som inte är ett port­följ­in­ne­hav,
   2. de avser ett ägar­in­tresse som redo­vi­sas enligt kapi­ta­lan­dels­me­to­den, eller
   3. de avser vinst eller för­lust vid avytt­ring av ett ägar­in­tresse som inte utgör ett port­följ­in­ne­hav.

Omvär­de­ring av mate­ri­ella anlägg­nings­till­gångar

11 §   Resul­ta­tet ska juste­ras med ett belopp som mot­sva­rar en redo­vi­sad vär­de­för­änd­ring, ökad eller mins­kad med till­hö­rande upp­skju­ten skatt hän­för­lig till räken­skaps­å­ret, som beror på tillämp­ningen av en redo­vis­nings­prin­cip avse­ende mate­ri­ella anlägg­nings­till­gångar som inne­bär att
   1. till­gång­arna omvär­de­ras löpande i redo­vis­ningen till verk­ligt värde,
   2. vär­de­för­änd­ringen redo­vi­sas mot eget kapi­tal, och
   3. vins­ter och för­lus­ter där­ef­ter inte påver­kar resul­tat­räk­ningen.

Juste­ring till följd av omor­ga­ni­se­ring

12 §   Resul­ta­tet ska juste­ras med belopp som avser vinst eller för­lust som ska undan­tas enligt bestäm­mel­serna om omor­ga­ni­se­ring i 7 kap. 59-61 §§. Undan­tagna vins­ter ska minska det juste­rade resul­ta­tet och undan­tagna för­lus­ter ska öka det juste­rade resul­ta­tet.

Asym­met­risk vinst eller för­lust i utländsk valuta

13 §   Resul­ta­tet ska juste­ras för vinst eller för­lust i utländsk valuta för en kon­cer­nen­het vars funk­tio­nella valuta och beskatt­nings­va­luta skil­jer sig åt. Juste­ring ska göras om vins­ten eller för­lus­ten
   1. ingår i kon­cer­nen­he­tens beskatt­nings­bara vinst eller för­lust och är hän­för­lig till fluk­tu­a­tio­ner i valuta­kur­sen mel­lan den funk­tio­nella valu­tan och beskatt­nings­va­lu­tan,
   2. ingår i kon­cer­nen­he­tens redo­vi­sade resul­tat och är hän­för­lig till fluk­tu­a­tio­ner i valuta­kur­sen mel­lan den funk­tio­nella valu­tan och beskatt­nings­va­lu­tan,
   3. ingår i kon­cer­nen­he­tens redo­vi­sade resul­tat och är hän­för­lig till fluk­tu­a­tio­ner i valuta­kur­sen mel­lan en tredje utländsk valuta och kon­cer­nen­he­tens funk­tio­nella valuta, eller
   4. kan hän­fö­ras till fluk­tu­a­tio­ner i valuta­kur­sen mel­lan en tredje utländsk valuta och beskatt­nings­va­lu­tan, oav­sett om vins­ten eller för­lus­ten i den tredje utländska valu­tan ingår i den beskatt­nings­bara inkoms­ten eller inte.

Den funk­tio­nella valu­tan är den valuta som används för att fast­ställa enhe­tens redo­vi­sade resul­tat. Beskatt­nings­va­lu­tan är den valuta som används för att fast­ställa kon­cer­nen­he­tens skat­te­plik­tiga inkomst när med­räk­nade skat­ter beräk­nas. En tredje utländsk valuta är en valuta som var­ken är enhe­tens funk­tio­nella valuta eller beskatt­nings­va­luta.

Mutor och böter

14 §   Föl­jande kost­na­der ska inte räk­nas med i resul­ta­tet:
   1. kost­na­der som hän­för sig till betal­ningar som enligt reg­lerna i den stat där kon­cer­nen­he­ten eller moder­fö­re­ta­get hör hemma är olag­liga, där­ibland mutor och olag­liga pro­vi­sio­ner, och
   2. böter och sank­tions­av­gif­ter, om ett bötes-​​ eller sank­tions­be­lopp som belas­tat resul­ta­tet för räken­skaps­å­ret upp­går till eller över­sti­ger 50 000 euro eller vad som mot­sva­rar 50 000 euro i kon­cer­nen­he­tens funk­tio­nella valuta.

Vid tillämp­ningen av den belopp­san­gi­velse i euro som finns i första styc­ket 2 ska belopp i annan valuta räk­nas om på det sätt som anges i 1 kap. 4 §.

Fel under tidi­gare räken­skapsår och byte av redo­vis­nings­prin­ci­per

15 §   Om fel som avser tidi­gare års resul­tat och som avser en intäkt eller kost­nad som skulle ha ingått i det juste­rade resul­ta­tet har kor­ri­ge­rats genom en juste­ring direkt mot eget kapi­tal, ska det juste­rade resul­ta­tet ökas eller mins­kas med ett belopp mot­sva­rande den del av kor­ri­ge­rings­be­lop­pet som inte redo­vi­sats i resul­tat­räk­ningen. Detta gäl­ler dock inte om en sådan kor­ri­ge­ring av tidi­gare fel resul­te­rat i en väsent­lig minsk­ning av en sådan skuld avse­ende med­räk­nade skat­ter som avses i 4 kap. 20 § andra styc­ket.

Första styc­ket gäl­ler också i fråga om en kor­ri­ge­rings­post som upp­stått till följd av byte av redo­vis­nings­prin­ci­per eller redo­vis­nings­po­licy, om den har redo­vi­sats direkt mot eget kapi­tal och avser en intäkt eller kost­nad som ska ingå i det juste­rade resul­ta­tet.

Pen­sions­kost­na­der

16 §   Resul­ta­tet ska juste­ras för skill­na­den mel­lan den redo­vi­sade pen­sions­kost­na­den och det belopp som till­förts en pen­sions­en­het för räken­skaps­å­ret. Detta gäl­ler dock bara för pen­sion som tryg­gas genom över­fö­ring till en pen­sions­en­het.

Juste­ring av kon­cer­nin­terna trans­ak­tio­ner

17 §   Resul­ta­tet ska juste­ras enligt föl­jande:
   1. Trans­ak­tio­ner mel­lan kon­cer­nen­he­ter som är hem­ma­hö­rande i olika sta­ter som inte redo­vi­sats till samma belopp i de båda kon­cer­nen­he­ter­nas räken­ska­per eller som inte är i enlig­het med mark­nads­mäs­siga vill­kor ska juste­ras så att de upp­går till samma belopp och är i enlig­het med sådana vill­kor.
   2. En för­lust vid för­sälj­ning eller annan över­fö­ring av en till­gång mel­lan två kon­cer­nen­he­ter i samma stat som inte redo­vi­sats enligt mark­nads­mäs­siga vill­kor ska juste­ras till det belopp som föl­jer av sådana vill­kor, om för­lus­ten ska ingå i beräk­ningen av det juste­rade resul­ta­tet.

Med mark­nads­mäs­siga vill­kor avses sådana vill­kor som skulle ha avta­lats mel­lan sinse­mel­lan obe­ro­ende före­tag för mot­sva­rande trans­ak­tion under jäm­för­bara omstän­dig­he­ter.

Kva­li­fi­ce­rade skat­te­till­go­do­ha­van­den

18 §   Ett kva­li­fi­ce­rat skat­te­till­go­do­ha­vande ska tas upp som intäkt för det år då det har bevil­jats.

Om det kva­li­fi­ce­rade skat­te­till­go­do­ha­van­det har bevil­jats i sam­band med en kon­cer­nen­hets för­värv eller till­verk­ning av en till­gång, får enhe­ten välja att i stäl­let för­dela intäk­ten på till­gång­ens nytt­jan­de­pe­riod eller minska vär­det beträf­fande tilläggs­skatt på till­gången. Detta gäl­ler dock bara om enhe­ten har behand­lat till­go­do­ha­van­det på samma sätt i sin redo­vis­ning.

En kon­cer­nen­het som har bevil­jats ett kva­li­fi­ce­rat skat­te­till­go­do­ha­vande och över­lå­ter det ska behandla över­lå­tel­sen enligt 18 b §. En kon­cer­nen­het som för­vär­var ett kva­li­fi­ce­rat skat­te­till­go­do­ha­vande ska behandla det enligt 18 c §. Lag (2024:1248).

Mark­nads­mäs­sigt över­låt­bara skat­te­till­go­do­ha­van­den

18 a §   En kon­cer­nen­het som har bevil­jats ett mark­nads­mäs­sigt över­låt­bart skat­te­till­go­do­ha­vande ska ta upp detta som intäkt för det år då det har bevil­jats.

Om det mark­nads­mäs­sigt över­låt­bara skat­te­till­go­do­ha­van­det har bevil­jats i sam­band med en kon­cer­nen­hets för­värv eller till­verk­ning av en till­gång, får enhe­ten välja att i stäl­let för­dela intäk­ten på till­gång­ens nytt­jan­de­pe­riod eller minska vär­det beträf­fande tilläggs­skatt på till­gången. Detta gäl­ler dock bara om enhe­ten har han­te­rat skat­te­till­go­do­ha­van­det på mot­sva­rande sätt i redo­vis­ningen.

Till den del skat­te­till­go­do­ha­van­det inte längre kan göras gäl­lande, ska det dras av som kost­nad eller för­an­leda en höj­ning av vär­det beträf­fande tilläggs­skatt på till­gången.
Lag (2024:1248).

18 b §   Om en kon­cer­nen­het som har bevil­jats ett mark­nads­mäs­sigt över­låt­bart skat­te­till­go­do­ha­vande över­lå­ter detta inom 15 måna­der från upp­komstå­rets utgång, ska för­sälj­nings­pri­set tas upp som intäkt för upp­komstå­ret i stäl­let för vad som anges i 18 a § andra styc­ket.

Om en över­lå­telse som avses i första styc­ket sker senare än 15 måna­der från upp­komstå­rets utgång, ska skill­na­den mel­lan det åter­stå­ende till­go­do­ha­van­det och för­sälj­nings­pri­set dras av som kost­nad för över­lå­tel­seå­ret. Om kon­cer­nen­he­ten har utnytt­jat möj­lig­he­ten att för­dela en intäkt på till­gång­ens nytt­jan­de­pe­riod, ska skill­na­den mel­lan det åter­stå­ende till­go­do­ha­van­det och för­sälj­nings­pri­set dras av som kost­nad under till­gång­ens åter­stå­ende nytt­jan­de­pe­riod. Lag (2024:1248).

18 c §   En kon­cer­nen­het som för­vär­var ett mark­nads­mäs­sigt över­låt­bart skat­te­till­go­do­ha­vande och utnytt­jar detta för att minska med­räk­nade skat­ter, ska ta upp en intäkt för det år som skatte­minsk­ningen erhålls. Intäk­ten ska uppgå till skill­na­den mel­lan skatte­minsk­ningen och anskaff­nings­vär­det av den del av till­go­do­ha­van­det som utnytt­jas.

Om för­vär­va­ren över­lå­ter skat­te­till­go­do­ha­van­det vidare, ska en vinst tas upp som intäkt och en för­lust dras av som kost­nad för över­lå­tel­seå­ret. Vins­ten eller för­lus­ten ska beräk­nas som för­sälj­nings­pri­set
   - mins­kat med anskaff­nings­vär­det för till­go­do­ha­van­det,
   - ökat med de skatte­minsk­ningar som har erhål­lits, och
   - mins­kat med samt­liga belopp som har tagits upp enligt första styc­ket.

Om skat­te­till­go­do­ha­van­det inte längre kan göras gäl­lande, ska ett belopp dras av som kost­nad. Belop­pet ska mot­svara anskaff­nings­vär­det för skat­te­till­go­do­ha­van­det
   - ökat med samt­liga belopp som har tagits upp enligt första styc­ket, och
   - mins­kat med de skatte­minsk­ningar som har erhål­lits.
Lag (2024:1248).

Icke mark­nads­mäs­sigt över­låt­bara skat­te­till­go­do­ha­van­den och övriga skat­te­till­go­do­ha­van­den

18 d §   Icke mark­nads­mäs­sigt över­låt­bara skat­te­till­go­do­ha­van­den och övriga skat­te­till­go­do­ha­van­den ska inte tas upp som intäkt.
Lag (2024:1248).

Kon­cer­nin­terna finan­sie­rings­ar­range­mang

19 §   Resul­ta­tet ska ökas med kost­na­der som är hän­för­liga till finan­sie­rings­ar­range­mang genom vilka en eller flera kon­cer­nen­he­ter ger till­go­do­ha­van­den till, eller på annat sätt gör inve­ste­ringar i, en eller flera andra kon­cer­nen­he­ter (kon­cer­nin­ternt finan­sie­rings­ar­range­mang) om
   1. kon­cer­nen­he­ten som har skul­den eller som inve­ste­ringen görs i hör hemma i en låg­skat­tes­tat eller i en stat som skulle ha varit en låg­skat­tes­tat om kost­na­den inte hade belas­tat kon­cer­nen­he­ten,
   2. det kon­cer­nin­terna finan­sie­rings­ar­range­manget rim­li­gen kan för­vän­tas öka kon­cern­he­tens kost­na­der under den tid finan­sie­rings­ar­range­manget löper utan att detta leder till en mot­sva­rande ökning av den beskatt­nings­bara inkoms­ten för den kon­cer­nen­het som ger kre­di­ten eller gör inve­ste­ringen, och
   3. den kon­cer­nen­het som ger kre­di­ten eller gör inve­ste­ringen hör hemma i en stat som inte är en låg­skat­tes­tat eller som inte skulle ha varit en låg­skat­tes­tat om den kon­cer­nen­he­ten inte hade haft de intäk­ter som är hän­för­liga till kre­di­ten eller inve­ste­ringen.

Denna para­graf ska inte tilläm­pas om 22 § ska tilläm­pas.

För­säk­rings­fö­re­tag

20 §   Vid beräk­ning av det juste­rade resul­ta­tet för ett för­säk­rings­fö­re­tag gäl­ler föl­jande:
   1. Om för­säk­rings­fö­re­ta­get har redo­vi­sat en sådan skat­te­kost­nad som avses i 25 § 3 ska avdrag göras för mot­sva­rande belopp som har redo­vi­sats som en intäkt och som avser sådan skatt.
   2. Even­tu­ell avkast­ning på för­säk­rings­ta­gar­nas kapi­tal som inte åter­speglas i för­säk­rings­fö­re­ta­gets redo­vis­ning av vinst eller för­lust ska tas med, i den mån mot­sva­rande för­änd­ring av skul­den till för­säk­rings­ta­garna åter­speglas i dess redo­vis­ning av vinst eller för­lust.
   3. En för­änd­ring av för­säk­rings­fö­re­ta­gets skuld till för­säk­rings­ta­gare som mot­sva­ras av en utdel­ning eller annan vär­deö­ver­fö­ring ska inte tas med till den del den inte tas med vid en tillämp­ning av 9 §. Det­samma gäl­ler för vins­ter och för­lus­ter som vid tillämp­ningen av 10 § inte tas med.
Lag (2024:1248).

21 §   Vid beräk­ning av det juste­rade resul­ta­tet för ömse­si­diga liv­för­säk­rings­bo­lag och liv­för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som inte får dela ut vinst ska avdrag göras för belopp som över­förs till en kon­so­li­de­rings­fond. Belopp som tas i anspråk från kon­so­li­de­rings­fon­den för att täcka en för­lust ska läg­gas till.

Övrigt pri­mär­ka­pi­tal för kapi­taltäck­nings­än­da­mål

22 §   En kon­cer­nen­het som emit­te­rat ett instru­ment för övrigt pri­mär­ka­pi­tal för kapi­taltäck­nings­än­da­mål ska minska det juste­rade resul­ta­tet med belopp som inte dra­gits av som en kost­nad i det redo­vi­sade resul­ta­tet men som
   - redo­vi­sats som en minsk­ning av eget kapi­tal för kon­cer­nen­he­ten och
   - beror på genom­förda eller kom­mande betal­ningar som utgör ränta, utdel­ning eller lik­nande.

En kon­cer­nen­het som är inne­ha­vare av ett instru­ment för övrigt pri­mär­ka­pi­tal för kapi­taltäck­nings­än­da­mål ska öka det juste­rade resul­ta­tet med belopp som inte tagits upp som en intäkt i det redo­vi­sade resul­ta­tet men som
   - redo­vi­sats som en ökning av eget kapi­tal för kon­cer­nen­he­ten och
   - beror på genom­förda eller kom­mande betal­ningar som utgör ränta, utdel­ning eller lik­nande.

Med instru­ment för övrigt pri­mär­ka­pi­tal för kapi­taltäck­nings­än­da­mål avses ett instru­ment som
   - emit­te­rats i enlig­het med tillsyns-​​ eller regle­rings­krav för den finan­si­ella sek­torn,
   - kan omvand­las till eget kapi­tal eller skri­vas ned under vissa sär­skilt angivna omstän­dig­he­ter, och
   - utfor­mats för att kvit­tas mot för­lust i hän­delse av finan­s­kris.

Beräk­ning av juste­rad skat­te­kost­nad

Beräk­ning av den juste­rade skat­te­kost­na­den

23 §   Den juste­rade skat­te­kost­na­den är sum­man av de redo­vi­sade kost­na­derna avse­ende med­räk­nade aktu­ella skat­ter efter juste­ringar för
   1. net­to­be­lop­pet för tillägg och minsk­ningar enligt 28 och 29 §§,
   2. det upp­skjutna skatte­ju­ste­rings­be­lop­pet enligt 30-34 d §§, och
   3. net­to­för­änd­ringen av skat­ter som redo­vi­sas direkt mot eget kapi­tal till den del de hän­för sig till intäk­ter eller kost­na­der som ingår i det juste­rade resul­ta­tet och som bes­kat­tas enligt lokala skat­te­reg­ler.

Beräk­ningen av den juste­rade skat­te­kost­na­den ska utgå från den redo­vis­ning som används vid beräk­ning av det juste­rade resul­ta­tet enligt 2-7 §§. Vid beräk­ningen ska juste­ring bara göras en gång även om flera bestäm­mel­ser skulle kunna gälla för samma skat­te­be­lopp.

I 27 § och i 7 kap. 11, 25, 63 och 64 §§ finns bestäm­mel­ser om för­del­ning av med­räk­nade skat­ter till en annan kon­cer­nen­het än den som har tagit upp skat­terna i sin redo­vis­ning.
Lag (2024:1248).

24 §   Vid beräk­ning av den juste­rade skat­te­kost­na­den ska föl­jande skat­ter räk­nas med (med­räk­nade skat­ter):
   1. skatt som redo­vi­sas i enhe­tens räken­ska­per och som avser kon­cer­nen­he­tens intäk­ter eller vinst eller dess andel av intäk­ter eller vinst i en kon­cer­nen­het som den har ett ägar­in­tresse i,
   2. skatt som tas ut enligt ett god­känt utdel­nings­skat­te­sy­stem,
   3. skatt som påförs i stäl­let för all­mänt tillämp­lig bolags­skatt, och
   4. skatt som tas ut på balan­se­rade vinst­me­del och annat eget kapi­tal, där­ibland skat­ter som tas ut på en kom­bi­na­tion av intäk­ter och eget kapi­tal.

25 §   Vid beräk­ning av den juste­rade skat­te­kost­na­den ska föl­jande skat­ter inte räk­nas med:
   1. tilläggs­skatt,
   2. icke kva­li­fi­ce­rade impu­ta­tions­be­lopp, och
   3. skatt som beta­las av ett för­säk­rings­fö­re­tag och som avser avkast­ning på för­säk­rings­ta­ga­res kapi­tal.

26 §   Skat­ter som avser vinst eller för­lust och hän­för sig till avytt­ring av fast egen­dom ska, om val­möj­lig­he­ten i 4 kap. 9 § utnytt­jas, inte räk­nas med i den juste­rade skat­te­kost­na­den för det år som valet görs.

För­del­ning av med­räk­nade skat­ter på utdel­ning

27 §   Skat­te­kost­na­der som avses i 24 och 25 §§ i en kon­cer­nen­hets räken­ska­per och avser utdel­ning under räken­skaps­å­ret från en annan kon­cer­nen­het ska för­de­las till den kon­cer­nen­het som läm­nade utdel­ningen.

Vid beräk­ning av natio­nell tilläggs­skatt ska den kost­nad som avser utländsk skatt och som för­de­las till en svensk kon­cer­nen­het enligt första styc­ket inte beak­tas.
Lag (2024:1248).

Juste­ringar av aktu­ell skatt

28 §   Skat­te­kost­na­den ska ökas med med­räk­nade skat­ter enligt föl­jande:
   1. skatt som redo­vi­sats som en kost­nad som påver­kar resul­ta­tet före skatt,
   2. skatt som avser upp­skjutna skat­te­ford­ringar som han­te­ras enligt 4 kap. 14 § första styc­ket,
   3. belopp som avser betal­ning under räken­skaps­å­ret av skatt som tidi­gare år inte räk­nats med som en skat­te­kost­nad för att skat­te­si­tu­a­tio­nen då var osä­ker, och
   4. belopp som avser till­go­do­ha­vande eller åter­be­tal­ning av ett kva­li­fi­ce­rat skat­te­till­go­do­ha­vande eller ett mark­nads­mäs­sigt över­låt­bart skat­te­till­go­do­ha­vande om belop­pet har mins­kat den aktu­ella skat­te­kost­na­den i räken­ska­perna. Lag (2024:1248).

29 §   Skat­te­kost­na­den ska mins­kas med
   1. aktu­ell skat­te­kost­nad som avser intäk­ter om intäk­terna inte ingår i beräk­ningen av det juste­rade resul­ta­tet,
   2. skat­te­kost­nad som avser till­go­do­ha­vande eller åter­be­tal­ning av ett övrigt skat­te­till­go­do­ha­vande om kost­na­den inte har mins­kat den aktu­ella skat­te­kost­na­den i räken­ska­perna,
   3. skatt som har åter­be­ta­lats till eller till­go­do­räk­nats en kon­cer­nen­het, om skat­ten inte har behand­lats som en juste­ring av skat­te­kost­na­derna i räken­ska­perna,
   4. aktu­ell skat­te­kost­nad som är hän­för­lig till en osä­ker skat­te­si­tu­a­tion, och
   5. aktu­ell skat­te­kost­nad som inte för­vän­tas bli betald inom tre år från räken­skaps­å­rets utgång.

Första styc­ket 3 ska inte tilläm­pas på kva­li­fi­ce­rade skat­te­till­go­do­ha­van­den, mark­nads­mäs­sigt över­låt­bara skat­te­till­go­do­ha­van­den och icke mark­nads­mäs­sigt över­låt­bara skat­te­till­go­do­ha­van­den. Lag (2024:1248).

29 a §   För en kon­cer­nen­het för vil­ken ett icke mark­nads­mäs­sigt över­låt­bart skat­te­till­go­do­ha­vande har bevil­jats ska skat­te­kost­na­den mins­kas med ett belopp som mot­sva­rar den skatte­minsk­ning som enhe­ten får med stöd av till­go­do­ha­van­det. Om till­go­do­ha­van­det över­låts ska ersätt­ningen för till­go­do­ha­van­det minska skat­te­kost­na­den.

För en kon­cer­nen­het som har för­vär­vat ett icke mark­nads­mäs­sigt över­låt­bart skat­te­till­go­do­ha­vande ska skat­te­kost­na­den mins­kas med ett belopp som mot­sva­rar skill­na­den mel­lan det åter­stå­ende till­go­do­ha­van­det vid för­vär­vet och anskaff­nings­vär­det. Detta gäl­ler om inte annat fram­går av tredje styc­ket. För ett visst år ska minsk­ningen göras med så stor del av belop­pet som årets utnytt­jade till­go­do­ha­vande utgör av det åter­stå­ende till­go­do­ha­van­det vid för­vär­vet.

Om för­vär­va­ren över­lå­ter skat­te­till­go­do­ha­van­det vidare ska en vinst på till­go­do­ha­van­det minska skat­te­kost­na­den och en för­lust dras av som kost­nad. Lag (2024:1248).

Juste­ringar avse­ende upp­skju­ten skatt

30 §   Det upp­skjutna skatte­ju­ste­rings­be­lop­pet upp­går till den net­to­post i räken­ska­perna som visar räken­skaps­å­rets för­änd­ring av upp­skjutna skat­tes­kul­der och skat­te­ford­ringar med juste­ringar enligt 31-34 d §§. Detta gäl­ler under för­ut­sätt­ning att den skat­te­sats som använts vid beräk­ningen i räken­ska­perna är lika med eller lägre än mini­mis­kat­te­sat­sen. Om den natio­nella skat­te­sats som använts vid beräk­ningen är högre än mini­mis­kat­te­sat­sen, ska det upp­skjutna skatte­ju­ste­rings­be­lop­pet i stäl­let beräk­nas uti­från mini­mis­kat­te­sat­sen. Lag (2024:1248).

31 §   Om en upp­skju­ten skat­te­ford­ran avse­ende årets för­lust inte alls har redo­vi­sats i räken­ska­perna för att kri­te­ri­erna för redo­vis­ning av ford­ran inte är upp­fyllda, ska det upp­skjutna skatte­ju­ste­rings­be­lop­pet mins­kas med ett belopp som mot­sva­rar den minsk­ning som skulle ha skett om den upp­skjutna skat­te­ford­ran hade redo­vi­sats.

32 §   Om en upp­skju­ten skat­te­ford­ran i räken­ska­perna har beräk­nats uti­från en skat­te­sats som under­sti­ger mini­mis­kat­te­sat­sen, får den i stäl­let beak­tas till det värde som den skulle ha haft om den hade beräk­nats med led­ning av mini­mis­kat­te­sat­sen. Som för­ut­sätt­ning för detta gäl­ler att
   1. den upp­skjutna skat­te­ford­ran är hän­för­lig till en juste­rad för­lust, och
   2. omräk­ningen görs för det år som för­lus­ten upp­kom­mer.

Om en upp­skju­ten skat­te­ford­ran ökas enligt första styc­ket ska en mot­sva­rande minsk­ning göras av det upp­skjutna skatte­ju­ste­rings­be­lop­pet.

33 §   Föl­jande ska läg­gas till vid beräk­ningen av det upp­skjutna skatte­ju­ste­rings­be­lop­pet:
   1. belopp som enligt 34 § första styc­ket 2-4 inte har räk­nats med vid beräk­ningen av det upp­skjutna skatte­ju­ste­rings­be­lop­pet för tidi­gare räken­skapsår men som har beta­lats under det aktu­ella räken­skaps­å­ret, och
   2. belopp som har mins­kat den juste­rade skat­te­kost­na­den enligt 35 § första styc­ket för ett tidi­gare räken­skapsår, om belop­pet har beta­lats under det aktu­ella räken­skaps­å­ret.
Lag (2024:1248).

34 §   Föl­jande ska inte räk­nas med vid beräk­ningen av det upp­skjutna skatte­ju­ste­rings­be­lop­pet:
   1. skat­te­kost­nad som är hän­för­lig till pos­ter som inte ingår i beräk­ningen av det juste­rade resul­ta­tet,
   2. skat­te­kost­nad som är osä­ker,
   3. skat­te­kost­nad som avser utdel­ning från en kon­cer­nen­het,
   4. skat­te­kost­nad som avser en upp­skju­ten skat­tes­kuld om skat­tes­kul­den omfat­tas av ett val enligt 4 kap. 17 §,
   5. effek­ter som upp­står när vär­det i redo­vis­ningen på en upp­skju­ten skat­te­ford­ran juste­ras eller när prin­ci­per för att ta upp en sådan ford­ran i redo­vis­ningen änd­ras,
   6. skat­te­kost­nad som upp­står till följd av att den natio­nella skat­te­sat­sen änd­ras, och
   7. effek­ter som upp­står till följd av att skat­te­re­duk­tion bevil­jas eller att ett reduk­tions­be­lopp utnytt­jas.

34 a §   För en mode­ren­het som enligt natio­nella skat­te­reg­ler är skatt­skyl­dig för inkomst i ett kon­trol­le­rat utländskt före­tag ska en fik­tiv upp­skju­ten skat­te­ford­ran beräk­nas, om
   1. enhe­tens inhemska för­lust helt eller del­vis ska kvit­tas mot den utländska inkoms­ten,
   2. utländsk skatt får avräk­nas mot enhe­tens skatt på den utländska inkoms­ten först efter kvitt­ning enligt 1,
   3. utländsk skatt inte får avräk­nas senare år, och
   4. den inhemska för­lust som helt eller del­vis har kvit­tats enligt 1 ett tidi­gare år beak­tas vid omklas­si­fi­ce­ring av inhemsk inkomst till utländsk.

Skat­te­ford­ran ska uppgå till den inhemska för­lus­ten som kvit­tas enligt första styc­ket 1 mul­ti­pli­ce­rad med det lägsta av den natio­nella skat­te­sat­sen och mini­mis­kat­te­sat­sen.

Om den natio­nella skat­te­sat­sen över­sti­ger mini­mis­kat­te­sat­sen, ska den fik­tiva upp­skjutna skat­te­ford­ran räk­nas om genom att belop­pet enligt andra styc­ket mul­ti­pli­ce­ras med mini­mis­kat­te­sat­sen och divi­de­ras med den tillämp­liga natio­nella skat­te­sat­sen. Om den natio­nella skat­te­sat­sen där­ef­ter änd­ras, ska kvar­stå­ende belopp räk­nas om enligt den nya skat­te­sat­sen. Lag (2024:1248).

34 b §   Den fik­tiva upp­skjutna skat­te­ford­ran ska minska det upp­skjutna skatte­ju­ste­rings­be­lop­pet det år ford­ran upp­kom­mer enligt 34 a §. Om ford­ran har räk­nats om enligt 34 a § tredje styc­ket sista meningen, ska det upp­skjutna skatte­ju­ste­rings­be­lop­pet juste­ras i enlig­het med omräk­ningen.

Ford­ran ska öka det upp­skjutna skatte­ju­ste­rings­be­lop­pet det år en sådan omklas­si­fi­ce­ring som anges i 34 a § första styc­ket 4 sker och utländsk skatt där­för avräk­nas. Ökningen ska uppgå till ett belopp som mot­sva­rar ford­ran, dock högst det belopp som avräk­nats till följd av omklas­si­fi­ce­ringen.
Lag (2024:1248).

34 c §   För en mode­ren­het som enligt natio­nella skat­te­reg­ler är skatt­skyl­dig för inkomst i ett kon­trol­le­rat utländskt före­tag ska en sär­skild upp­skju­ten skat­te­ford­ran beräk­nas, om
   1. enhe­tens inhemska för­lust helt eller del­vis ska kvit­tas mot den utländska inkoms­ten,
   2. utländsk skatt får avräk­nas mot enhe­tens skatt på den utländska inkoms­ten först efter kvitt­ning enligt 1, och
   3. belopp som inte avräk­nats ett tidi­gare år får avräk­nas senare år mot skatt på den inhemska inkomst som ingår i beräk­ningen av enhe­tens juste­rade resul­tat.

Den sär­skilda upp­skjutna skat­te­ford­ran ska uppgå till det lägsta av
   1. det högsta tillåtna avräk­nings­be­lop­pet som enligt natio­nella reg­ler får beak­tas ett senare år, och
   2. mode­ren­he­tens inhemska för­lust för beskatt­nings­å­ret enligt natio­nella reg­ler mul­ti­pli­ce­rad med den natio­nella skat­te­sat­sen.

Om den natio­nella skat­te­sat­sen över­sti­ger mini­mis­kat­te­sat­sen, ska den sär­skilda upp­skjutna skat­te­ford­ran räk­nas om genom att belop­pet enligt andra styc­ket mul­ti­pli­ce­ras med mini­mis­kat­te­sat­sen och divi­de­ras med den tillämp­liga natio­nella skat­te­sat­sen. Om den natio­nella skat­te­sat­sen där­ef­ter änd­ras, ska kvar­stå­ende belopp räk­nas om enligt den nya skat­te­sat­sen. Lag (2024:1248).

34 d §   Den sär­skilda upp­skjutna skat­te­ford­ran ska minska det upp­skjutna skatte­ju­ste­rings­be­lop­pet det år ford­ran upp­kom­mer enligt 34 c §. Om ford­ran har räk­nats om enligt 34 c § tredje styc­ket sista meningen, ska det upp­skjutna skatte­ju­ste­rings­be­lop­pet juste­ras i enlig­het med omräk­ningen.

Ford­ran ska öka det upp­skjutna skatte­ju­ste­rings­be­lop­pet det år avräk­ning av utländsk skatt sker på det sätt som anges i 34 c § första styc­ket 3. Ökningen ska uppgå till ett belopp som mot­sva­rar ford­ran, dock högst det belopp med vil­ket avräk­ning har med­getts. Lag (2024:1248).

Tids­gräns för upp­skjutna skat­tes­kul­der

35 §   Om en upp­skju­ten skat­tes­kuld som påver­kat kon­cer­nen­he­tens juste­rade skat­te­kost­nad inte åter­förs, beta­las eller regle­ras på annat sätt senast vid utgången av det femte räken­skaps­å­ret från det att den först redo­vi­sa­des i räken­ska­perna, ska de juste­rade skat­te­kost­na­derna för det året då skul­den först redo­vi­sa­des mins­kas med ett belopp som mot­sva­rar den del av skul­den som kvar­står. Effek­tiv skat­te­sats och tilläggs­skat­te­be­lopp ska då räk­nas om enligt 37 och 38 §§. Till­kom­mande tilläggs­skat­te­be­lopp ska för­de­las enligt 40 och 41 §§.

I 4 kap. 17 § finns en bestäm­melse om att en upp­skju­ten skat­tes­kuld inte behö­ver beak­tas. Lag (2024:1248).

36 §   Bestäm­mel­sen i 35 § första styc­ket gäl­ler inte om den upp­skjutna skat­tes­kul­den avser
   1. vär­de­minsk­nings­av­drag avse­ende mate­ri­ella till­gångar,
   2. kost­na­der för licen­ser eller lik­nande till­gångar som gäl­ler i för­hål­lande till en offent­lig för­valt­ning och ger rätt att använda fast egen­dom eller nyttja en natur­re­surs, om nytt­jan­det med­för bety­dande inve­ste­ringar i mate­ri­ella till­gångar,
   3. kost­na­der för forsk­ning och utveck­ling,
   4. kost­na­der för avveck­ling och sane­ring,
   5. ore­a­li­se­rade net­to­vins­ter vid redo­vis­ning till verk­ligt värde,
   6. ore­a­li­se­rade net­to­vins­ter som beror på fluk­tu­a­tio­ner i utländsk valuta,
   7. för­säk­rings­re­ser­ver och för­ut­be­talda anskaff­nings­kost­na­der för för­säk­rings­av­tal,
   8. vins­ter från för­sälj­ning av mate­ri­ella anlägg­nings­till­gångar i samma stat som kon­cer­nen­he­ten hör hemma i, om vins­terna åter­in­ve­ste­ras i mate­ri­ella anlägg­nings­till­gångar i samma stat, eller
   9. ytter­li­gare belopp som lagts till i redo­vis­ningen som en följd av en för­änd­ring av redo­vis­nings­prin­ci­perna för de pos­ter som avses i 1-8.

Beräk­ning av tilläggs­skat­te­be­lopp

Beräk­ningen av den effek­tiva skat­te­sat­sen

37 §   Den effek­tiva skat­te­sat­sen är kvo­ten av de sam­man­lagda juste­rade skat­te­kost­na­derna för kon­cer­nen­he­terna i en stat och det sam­man­lagda juste­rade resul­ta­tet för kon­cer­nen­he­terna i den sta­ten.

Om de sam­man­lagda juste­rade skat­te­kost­na­derna för kon­cer­nen­he­terna i en stat upp­går till ett nega­tivt belopp, ska ett över­skju­tande skat­te­be­lopp bestäm­mas. Detta gäl­ler under för­ut­sätt­ning att under­skot­tet som ger upp­hov till den nega­tiva skat­te­kost­na­den inte kvit­tas mot tidi­gare års över­skott vid inkomst­be­skatt­ningen. Det över­skju­tande skat­te­be­lop­pet ska bestäm­mas till samma belopp som den sam­man­lagda juste­rade skat­te­kost­na­den upp­går till. Vid beräk­ningen av den effek­tiva skat­te­sat­sen ska den sam­man­lagda juste­rade skat­te­kost­na­den för kon­cer­nen­he­terna i sta­ten ökas med ett posi­tivt belopp mot­sva­rande det över­skju­tande skat­te­be­lop­pet.

Juste­rat resul­tat och juste­rad skat­te­kost­nad som avser en kon­cer­nen­het som är en inve­ste­rings­en­het eller en för­säk­ringsin­ve­ste­rings­en­het ska inte räk­nas med. Sär­skilda reg­ler för beräk­ning av effek­tiv skat­te­sats för sådana enhe­ter finns i 7 kap. 28 och 29 §§. Lag (2024:1248).

37 a §   Ett över­skju­tande skat­te­be­lopp enligt 37 § eller 4 kap. 19 a § ska, under varje efter­föl­jande räken­skapsår då det upp­kom­mer ett posi­tivt juste­rat resul­tat i den stat för vil­ken ett över­skju­tande skat­te­be­lopp har bestämts och då den juste­rade skat­te­kost­na­den för sta­ten upp­går till ett posi­tivt belopp, minska den sam­man­lagda juste­rade skat­te­kost­na­den för kon­cer­nen­he­terna i den sta­ten, dock lägst till noll.
Lag (2024:1248).

37 b §   Om en, flera eller samt­liga kon­cer­nen­he­ter som hör hemma i den stat för vil­ken ett över­skju­tande skat­te­be­lopp har bestämts upp­hör att vara en del av kon­cer­nen, ska över­skju­tande skat­te­be­lopp kvar­stå hos den kon­cern som kon­cer­nen­he­terna till­hörde under den tid då det över­skju­tande skat­te­be­lop­pet bestäm­des. Lag (2024:1248).

37 c §   När ett över­skju­tande skat­te­be­lopp bestäms ska belop­pet regi­stre­ras i en för­teck­ning över över­skju­tande skat­te­be­lopp.

När ett över­skju­tande skat­te­be­lopp mins­kar den juste­rade skat­te­kost­na­den enligt 37 a § ska det över­skju­tande skat­te­be­lop­pet i för­teck­ningen mins­kas med samma belopp.
Lag (2024:1248).

Tilläggs­skat­te­be­lop­pet för kon­cer­nen­he­terna i en stat

38 §   Om den effek­tiva skat­te­sat­sen är lägre än mini­mis­kat­te­sat­sen ska en pro­cent­sats för tilläggs­skatt beräk­nas. Med pro­cent­sats för tilläggs­skatt avses mini­mis­kat­te­sat­sen mins­kad med kon­cer­nens effek­tiva skat­te­sats för räken­skaps­å­ret i den aktu­ella sta­ten.

Tilläggs­skat­te­be­lop­pet för kon­cer­nen­he­terna i en stat är lika med enhe­ter­nas sam­man­tagna över­skju­tande vinst mul­ti­pli­ce­rad med pro­cent­sat­sen för tilläggs­skatt för sta­ten. Med över­skju­tande vinst avses det sam­man­lagda juste­rade resul­ta­tet för enhe­terna i en stat mins­kat med ett sub­stans­be­lopp beräk­nat enligt 5 kap. 2-11 §§. Tilläggs­skat­te­be­lopp som avser en kon­cer­nen­het som är en inve­ste­rings­en­het eller en för­säk­ringsin­ve­ste­rings­en­het ska inte räk­nas med. Sär­skilda reg­ler för beräk­ning av tilläggs­skat­te­be­lopp för inve­ste­rings­en­he­ter och för­säk­ringsin­ve­ste­rings­en­he­ter finns i 7 kap. 30 och 30 a §§.

Till­kom­mande tilläggs­skat­te­be­lopp ska läg­gas till tilläggs­skat­te­be­lop­pet för det aktu­ella räken­skaps­å­ret. Natio­nell tilläggs­skatt ska dras ifrån eller läg­gas till enligt för­ut­sätt­ning­arna i 39 §. Lag (2024:1248).

39 §   Tilläggs­skat­te­be­lop­pet för kon­cer­nen­he­terna i en utländsk stat ska mins­kas med belopp avse­ende den natio­nella tilläggs­skatt som ska beta­las i den stat där enhe­terna hör hemma.

Till den del natio­nell tilläggs­skatt inte har beta­lats inom fyra år efter utgången av det räken­skapsår då den skulle ha beta­lats ska den läg­gas till tilläggs­skat­te­be­lop­pet för kon­cer­nen­he­terna i den sta­ten i form av ett till­kom­mande tilläggs­skat­te­be­lopp. Lag (2024:1248).

Tilläggs­skat­te­be­lop­pet för en kon­cer­nen­het

40 §   Tilläggs­skat­te­be­lop­pet enligt 38 § ska för­de­las mel­lan kon­cer­nen­he­terna i sta­ten uti­från hur stor andel enhe­tens juste­rade vinst är av den juste­rade vins­ten för samt­liga kon­cer­nen­he­ter som har juste­rad vinst och hör hemma i den sta­ten. Ingen del av tilläggs­skat­te­be­lop­pet ska för­de­las till kon­cer­nen­he­ter som har juste­rad för­lust.

Om tilläggs­skat­te­be­lop­pet för kon­cer­nen­he­terna i en stat endast består av till­kom­mande tilläggs­skat­te­be­lopp och det inte finns någon juste­rad vinst i sta­ten under räken­skaps­å­ret, ska tilläggs­skat­ten för­de­las mel­lan kon­cer­nen­he­terna i sta­ten enligt första styc­ket uti­från deras juste­rade vinst under de räken­skapsår som omräk­ningen avser.

41 §   Om till­kom­mande tilläggs­skat­te­be­lopp för­de­las enligt 40 § andra styc­ket till kon­cer­nen­he­ter i en stat där kon­cer­nen­he­terna inte har någon juste­rad vinst, gäl­ler föl­jande vid beräk­ningen enligt 6 kap. 4-7 §§ av en mode­ren­hets andel av det till­kom­mande tilläggs­skat­te­be­lop­pet. Varje kon­cer­nen­het ska då anses ha en juste­rad vinst som mot­sva­rar det till­kom­mande tilläggs­skat­te­be­lopp som för­de­lats till den kon­cer­nen­he­ten divi­de­rat med mini­mis­kat­te­sat­sen.

Stats­lösa kon­cer­nen­he­ter

42 §   För stats­lösa kon­cer­nen­he­ter ska såväl den effek­tiva skat­te­sat­sen som tilläggs­skat­te­be­lop­pet beräk­nas enhet för enhet.


4 kap. Val, till­kom­mande tilläggs­skat­te­be­lopp i vissa fall och juste­ring av skat­te­kost­nad

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - val som påver­kar det juste­rade resul­ta­tet (2-12 k §§ ),
   - val som påver­kar den juste­rade skat­te­kost­na­den (13-17 §§ ),
   - till­kom­mande tilläggs­skat­te­be­lopp när det sam­man­lagda juste­rade resul­ta­tet i en stat är en för­lust (18-19 a §§ ),
   - juste­ring av skat­te­kost­nad i efter­hand (20-24 §§ ), och
   - upp­skjutna skat­te­ford­ringar, upp­skjutna skat­tes­kul­der och över­förda till­gångar vid över­gången till syste­met (25-28 b §§).
Lag (2024:1248).

Val som påver­kar det juste­rade resul­ta­tet

Beräk­ning av det juste­rade resul­ta­tet vid aktie­ba­se­rad ersätt­ning

2 §   Vid beräk­ningen av det juste­rade resul­ta­tet för en kon­cer­nen­het får den rap­por­te­rande enhe­ten välja att, i fråga om aktie­ba­se­rad ersätt­ning, i stäl­let för den redo­vi­sade kost­na­den beräkna resul­ta­tet med led­ning av den kost­nad som behand­las som avdrags­gill vid enhe­tens inkomst­be­skatt­ning. Då gäl­ler bestäm­mel­serna i 3-5 §§.

Ett val enligt första styc­ket gäl­ler för samt­liga kon­cer­nen­he­ter i samma stat under det räken­skapsår som valet avser och de efter­föl­jande räken­skapsår som omfat­tas av valet. Ett sådant val gäl­ler i fem år från och med det räken­skapsår som valet avser. Där­ef­ter fort­sät­ter valet att gälla, om den rap­por­te­rande enhe­ten inte åter­kal­lar valet. Om valet åter­kal­las kan ett nytt val enligt första styc­ket göras först fem år efter det år som åter­kal­lel­sen avser.

3 §   Om instru­ment som är hän­för­liga till aktie­ba­se­rad ersätt­ning för­fal­ler utan att utnytt­jas, ska vid beräk­ningen av det juste­rade resul­ta­tet hela den kost­nad som för tidi­gare räken­skapsår har mins­kat det juste­rade resul­ta­tet tas upp för det räken­skapsår då möj­lig­he­ten att utnyttja instru­men­tet för­föll.

4 §   Om en del av kost­na­den för den aktie­ba­se­rade ersätt­ningen har redo­vi­sats före det räken­skapsår då ett val enligt 2 § görs, ska resul­ta­tet kor­ri­ge­ras för det år då valet görs. Vid beräk­ningen av det juste­rade resul­ta­tet ska resul­ta­tet juste­ras med ett belopp som mot­sva­rar skill­na­den mel­lan sum­man av de belopp som har dra­gits av vid beräk­ningen av det juste­rade resul­ta­tet för tidi­gare år och sum­man av de belopp som skulle ha dra­gits av, om valet enligt 2 § hade gjorts för de tidi­gare räken­skaps­å­ren.

5 §   Om ett val enligt 2 § åter­kal­las gäl­ler föl­jande. Vid beräk­ningen av det juste­rade resul­ta­tet för det räken­skapsår som åter­kal­lel­sen avser ska en intäkt tas upp. Intäk­ten ska uppgå till sum­man av de belopp som för tidi­gare räken­skapsår har dra­gits av från det juste­rade resul­ta­tet mins­kad med sum­man av de redo­vi­sade kost­na­derna. Detta gäl­ler endast för posi­tiva belopp och för belopp som avser ersätt­ning som inte rea­li­se­rats eller beta­lats ut före det räken­skapsår då valet åter­kal­las.

Till­gångar och skul­der som redo­vi­sas till verk­ligt värde

6 §   Vid beräk­ningen av det juste­rade resul­ta­tet för en kon­cer­nen­het får den rap­por­te­rande enhe­ten, avse­ende till­gångar och skul­der som tas upp till verk­ligt värde i redo­vis­ningen, välja att i stäl­let lägga rea­li­se­rade vins­ter och för­lus­ter till grund för beräk­ningen. I så fall ska undan­tag göras för vinst eller för­lust som beror på att redo­vis­ningen sker till verk­ligt värde. Vid avytt­ring eller åter­be­tal­ning ska rea­li­se­rade vins­ter och för­lus­ter ligga till grund för beräk­ningen.

Om valet enligt första styc­ket görs för samma räken­skapsår som till­gången för­vär­vas eller skul­den upp­kom­mer, ska anskaff­nings­vär­det ligga till grund för beräk­ningen av det juste­rade resul­ta­tet. Om valet görs för ett senare år än det år då till­gången för­vär­va­des eller skul­den upp­kom, ska i stäl­let det bok­förda vär­det den första dagen på det räken­skapsår som valet avser ligga till grund för beräk­ningen.

7 §   Ett val enligt 6 § gäl­ler för samt­liga kon­cer­nen­he­ter i samma stat och för samt­liga till­gångar som redo­vi­sas till verk­ligt värde. Den rap­por­te­rande enhe­ten kan dock välja att begränsa valet till att endast gälla mate­ri­ella till­gångar eller sådana till­gångar och skul­der som inne­has av inve­ste­rings­en­he­ter.

Valet gäl­ler i fem år från och med det räken­skapsår som valet avser. Där­ef­ter fort­sät­ter valet att gälla, om den rap­por­te­rande enhe­ten inte åter­kal­lar valet. Om valet åter­kal­las kan ett nytt val enligt första styc­ket göras först fem år efter det år som åter­kal­lel­sen avser.

8 §   Om valet åter­kal­las ska ett belopp tas med vid beräk­ningen av det juste­rade resul­ta­tet. Detta belopp ska uppgå till skill­na­den mel­lan
   1. till­gång­ens eller skul­dens verk­liga värde den första dagen på det räken­skapsår som åter­kal­lel­sen avser, och
   2. det värde som legat till grund för beräk­ningen av det juste­rade resul­ta­tet.

Vinst eller för­lust vid avytt­ring av fast egen­dom

9 §   Vid beräk­ningen av det juste­rade resul­ta­tet får den rap­por­te­rande enhe­ten välja att behandla vinst eller för­lust vid avytt­ring av fast egen­dom på det sätt som fram­går av 10 §, om
   1. den fasta egen­do­men finns i samma stat som den avytt­rande kon­cer­nen­he­ten hör hemma i,
   2. för­vär­va­ren inte ingår i samma kon­cern som den avytt­rande kon­cer­nen­he­ten, och
   3. den enhet som utnytt­jar vins­ten eller för­lus­ten för avräk­ning hör hemma i samma stat som den kon­cer­nen­het som avytt­rat fas­tig­he­ten med vinst.

Ett val enligt första styc­ket gäl­ler för det räken­skapsår som valet avser.

10 §   Sådan vinst som avses i 9 § ska avräk­nas mot kon­cer­nen­he­tens eller en annan kon­cer­nen­hets för­lust vid en sådan avytt­ring som avses i 9 § under räken­skaps­å­ret eller de fyra år som före­går detta (femårs­pe­ri­o­den). Vins­ten ska först avräk­nas mot för­lust som upp­stått under femårs­pe­ri­o­dens första räken­skapsår. Åter­stå­ende vinst ska avräk­nas mot för­lus­ter senare år under femårs­pe­ri­o­den.

Om det åter­står vinst efter att den avräk­nats mot för­lus­ter enligt första styc­ket ska vins­ten för­de­las jämnt över femårs­pe­ri­o­den. Vins­ten ska hän­fö­ras till de kon­cer­nen­he­ter som hör hemma i samma stat som den avytt­rande kon­cer­nen­he­ten och som gjort sådana vins­ter som avses i 9 §. Den åter­stå­ende vins­ten ska för­de­las pro­por­tio­nellt med hän­syn till kon­cer­nen­he­tens vinst i för­hål­lande till mot­sva­rande vins­ter för alla kon­cer­nen­he­ter i sta­ten. Om det under något räken­skapsår inte finns någon kon­cer­nen­het som har gjort en sådan vinst som avses i 9 §, ska det åter­stå­ende belop­pet för det året för­de­las lika mel­lan kon­cer­nen­he­terna i sta­ten.

11 §   Ett val enligt 9 § med­för att juste­rat resul­tat, effek­tiv skat­te­sats och tilläggs­skat­te­be­lopp enligt 3 kap. ska räk­nas om för samt­liga kon­cer­nen­he­ter och räken­skapsår som berörs av valet. Den tilläggs­skatt som till­kom­mer ska enligt 3 kap. 38 § läg­gas till tilläggs­skat­te­be­lop­pet för det år som valet enligt 9 § avser. Till­kom­mande tilläggs­skat­te­be­lopp ska för­de­las enligt 3 kap. 40 och 41 §§.

I 3 kap. 26 § finns en bestäm­melse som avser skat­ter hän­för­liga till vins­ter eller för­lus­ter när 9 § tilläm­pas.

Trans­ak­tio­ner mel­lan kon­cer­nen­he­ter som ingår i en grupp för skat­te­kon­so­li­de­ring

12 §   Vid beräk­ningen av det juste­rade resul­ta­tet får den rap­por­te­rande enhe­ten välja att eli­mi­nera kon­cer­nin­terna intäk­ter, kost­na­der, vins­ter och för­lus­ter om kon­cer­nen­he­terna
   1. hör hemma i samma stat, och
   2. ingår i en grupp för kon­so­li­de­ring av skatt.

För det år då valet görs eller åter­kal­las ska juste­ringar göras så att pos­ter inte beak­tas mer än en gång och inte hel­ler ute­läm­nas helt.

Ett val enligt första styc­ket gäl­ler i fem år från och med det räken­skapsår som valet avser. Där­ef­ter fort­sät­ter valet att gälla, om den rap­por­te­rande enhe­ten inte åter­kal­lar valet. Om valet åter­kal­las kan ett nytt val enligt första styc­ket göras först fem år efter det år som åter­kal­lel­sen avser.

Net­to­in­ve­ste­ring i utlands­verk­sam­het

12 a §   Vid beräk­ningen av det juste­rade resul­ta­tet för en kon­cer­nen­het får den rap­por­te­rande enhe­ten välja att inte ta med vins­ter och för­lus­ter som åter­speglas i kon­cer­nen­he­tens redo­vi­sade resul­tat och som är hän­för­liga till valuta­kurs­för­änd­ringar avse­ende säk­rings­in­stru­ment, om
   1. den aktu­ella valuta­kurs­ris­ken som har säk­rats genom säk­rings­in­stru­men­tet avser ett ägar­in­tresse som inte är ett port­följ­in­ne­hav,
   2. vins­ter och för­lus­ter hän­för­liga till säk­rings­in­stru­men­tet redo­vi­sas direkt mot eget kapi­tal i moder­fö­re­ta­gets kon­cern­re­do­vis­ning, och
   3. säk­rings­in­stru­men­tet utgör en effek­tiv säk­ring enligt de redo­vis­nings­prin­ci­per som tilläm­pas i moder­fö­re­ta­gets kon­cern­re­do­vis­ning.

Ett val enligt första styc­ket gäl­ler i fem år från och med det räken­skapsår som valet avser. Där­ef­ter fort­sät­ter valet att gälla, om den rap­por­te­rande enhe­ten inte åter­kal­lar valet. Om valet åter­kal­las kan ett nytt val enligt första styc­ket göras först fem år efter det år som åter­kal­lel­sen avser.
Lag (2024:1248).

Ackords­vins­ter

12 b §   Vid beräk­ningen av det juste­rade resul­ta­tet för en kon­cer­nen­het får den rap­por­te­rande enhe­ten välja att inte ta med en ackords­vinst, om ackor­det föl­jer av ett konkurs-​​ eller insol­vens­för­fa­rande som
   1. över­va­kas av en dom­stol eller mot­sva­rande instans, eller
   2. han­te­ras av en obe­ro­ende kon­kurs­för­val­tare eller mot­sva­rande befatt­nings­ha­vare.

Den rap­por­te­rande enhe­ten får också välja att inte ta med en ackords­vinst, om
   1. ackor­det ingår i en ackords­upp­gö­relse som omfat­tar minst en bor­ge­när som inte är när­stå­ende till gäl­de­nä­ren, och
   2. det på grund­val av utred­ning från en obe­ro­ende part kan antas att gäl­de­nä­ren skulle ha bli­vit insol­vent inom tolv måna­der, om upp­gö­rel­sen inte hade omfat­tat bor­ge­nä­rerna som inte är när­stå­ende till gäl­de­nä­ren. Lag (2024:1248).

12 c §   Vid beräk­ningen av det juste­rade resul­ta­tet för en kon­cer­nen­het får den rap­por­te­rande enhe­ten också välja att inte ta med en ackords­vinst i det juste­rade resul­ta­tet, om
   1. ackord bevil­jas i för­hål­lande till en bor­ge­när som inte är när­stå­ende till gäl­de­nä­ren, och
   2. gäl­de­nä­rens skul­der ome­del­bart före ackords­upp­gö­rel­sen över­steg det verk­liga vär­det av gäl­de­nä­rens till­gångar.

Det belopp som undan­tas vid beräk­ningen får högst uppgå till det lägsta av
   1. det belopp med vil­ket gäl­de­nä­rens skul­der över­steg det verk­liga vär­det av dess till­gångar ome­del­bart före ackords­upp­gö­rel­sen, och
   2. det belopp av ackords­vins­ten som inte är en skat­te­plik­tig intäkt vid inkomst­be­skatt­ningen i den stat där gäl­de­nä­ren hör hemma. Lag (2024:1248).

12 d §   Vid tillämp­ningen av 12 b och 12 c §§ ska bedöm­ningen av om två före­tag är när­stå­ende göras i enlig­het med arti­kel 5.8 i OECD:s modellav­tal för skat­ter på inkomst och för­mö­gen­het. Lag (2024:1248).

Undan­tagna utdel­ningar och andra vär­deö­ver­fö­ringar

12 e §   Vid beräk­ningen av det juste­rade resul­ta­tet för en kon­cer­nen­het får den rap­por­te­rande enhe­ten välja att ta med sådana utdel­ningar och andra vär­deö­ver­fö­ringar från port­följ­in­ne­hav som enligt 3 kap. 9 § inte ska tas med.

Ett val enligt första styc­ket gäl­ler i fem år från och med det räken­skapsår som valet avser. Där­ef­ter fort­sät­ter valet att gälla, om den rap­por­te­rande enhe­ten inte åter­kal­lar valet. Om valet åter­kal­las kan ett nytt val enligt första styc­ket göras först fem år efter det år som åter­kal­lel­sen avser.
Lag (2024:1248).

Undan­ta­gen vinst eller för­lust avse­ende ägar­in­tres­sen

12 f §   Vid beräk­ningen av det juste­rade resul­ta­tet för en kon­cer­nen­het får den rap­por­te­rande enhe­ten välja att ta med redo­vi­sad vinst eller för­lust avse­ende ägar­in­tres­sen som enligt 3 kap. 10 § inte ska tas med och som inte utgör kva­li­fi­ce­rade ägar­in­tres­sen. Valet inne­bär att föl­jande pos­ter ska tas med vid beräk­ningen av det juste­rade resul­ta­tet:
   1. redo­vi­sade pos­ter avse­ende vinst eller för­lust hän­för­lig till vär­de­ring till verk­ligt värde eller ned­skriv­ning av ett ägar­in­tresse om äga­ren­he­ten bes­kat­tas för vär­de­för­änd­ringen eller, om äga­ren­he­ten bes­kat­tas först vid rea­li­se­ring, äga­ren­he­tens bok­förda upp­skjutna skatt har påver­kats av vär­de­för­änd­ringen,
   2. redo­vi­sade pos­ter avse­ende vinst eller för­lust hän­för­lig till ett ägar­in­tresse i en skat­te­trans­pa­rent enhet som äga­ren­he­ten redo­vi­sar enligt kapi­ta­lan­dels­me­to­den, och
   3. vinst eller för­lust hän­för­lig till avytt­ring av ett ägar­in­tresse om vins­ten är skat­te­plik­tig och för­lus­ten avdrags­gill vid den natio­nella inkomst­be­skatt­ningen.
Lag (2024:1248).

12 g §   Ett val enligt 12 f § gäl­ler för samt­liga kon­cer­nen­he­ter som hör hemma i samma stat och för samt­liga sådana ägar­in­tres­sen som dessa kon­cer­nen­he­ter inne­har. Valet gäl­ler i fem år från och med det räken­skapsår som valet avser. Där­ef­ter fort­sät­ter valet att gälla, om den rap­por­te­rande enhe­ten inte åter­kal­lar valet. Om valet åter­kal­las kan ett nytt val göras först fem år efter det år som åter­kal­lel­sen avser.

Om ett ägar­in­tresse har gett upp­hov till en för­lust eller ett kost­nads­av­drag som har beak­tats vid beräk­ningen av det juste­rade resul­ta­tet ska dock det ägar­in­tres­set fort­fa­rande omfat­tas av valet, även om valet i övrigt åter­kal­las.
Lag (2024:1248).

12 h §   Med kva­li­fi­ce­rat ägar­in­tresse avses ett ägar­in­tresse i en skat­te­trans­pa­rent enhet under för­ut­sätt­ning att
   - inve­ste­ringen behand­las som en äga­ran­del enligt natio­nell skat­te­lag­stift­ning och enligt en all­mänt erkänd redo­vis­nings­stan­dard i den stat där den skat­te­trans­pa­renta enhe­ten bedri­ver verk­sam­het,
   - den skat­te­trans­pa­renta enhe­tens till­gångar, skul­der, intäk­ter, kost­na­der och kassa­flö­den inte tas upp i samma kon­cern­re­do­vis­ning som äga­ren­he­tens till­gångar, skul­der, intäk­ter, kost­na­der och kassa­flö­den, och
   - inve­ste­ringen i ägar­in­tres­set rim­li­gen kan för­vän­tas ge en posi­tiv avkast­ning endast på grund av möj­lig­he­ten för äga­ren­he­ten att till­go­do­göra sig skat­te­till­go­do­ha­van­den som inte är kva­li­fi­ce­rade skat­te­till­go­do­ha­van­den.

Bedöm­ningen av vil­ken avkast­ning som rim­li­gen kan för­vän­tas ska base­ras på vad som är känt vid tid­punk­ten för inve­ste­ringen. Lag (2024:1248).

12 i §   För en äga­ren­het som omfat­tas av ett val enligt 12 f § gäl­ler föl­jande avse­ende en kva­li­fi­ce­rad trans­pa­rent skat­te­för­mån hän­för­lig till inne­hav av ett kva­li­fi­ce­rat ägar­in­tresse. Om äga­ren­he­ten i sin redo­vis­ning har han­te­rat skat­te­för­må­nen som en minsk­ning av enhe­tens skat­te­kost­nad, ska skat­te­för­må­nen läg­gas till vid beräk­ningen av den juste­rade skat­te­kost­na­den

för kon­cer­nen­he­ten. För­må­nen ska i stäl­let behand­las som en åter­be­tal­ning av inve­ste­rat belopp, till den del för­må­nen till­sam­mans med utdel­ning, åter­be­tal­ning från det kva­li­fi­ce­rade ägar­in­tres­set eller köpeskil­ling vid avytt­ring av ägar­in­tres­set sam­man­ta­get mot­sva­rar äga­ren­he­tens anskaff­nings­kost­nad för det kva­li­fi­ce­rade ägar­in­tres­set.

När anskaff­nings­kost­na­den för det kva­li­fi­ce­rade ägar­in­tres­set anses helt åter­be­tald enligt första styc­ket, ska ytter­li­gare kva­li­fi­ce­rad trans­pa­rent skat­te­för­mån, utdel­ning eller åter­be­tal­ning från det kva­li­fi­ce­rade ägar­in­tres­set som till­kom­mer äga­ren­he­ten minska den juste­rade skat­te­kost­na­den. Mot­sva­rande gäl­ler för köpeskil­ling vid avytt­ring av det kva­li­fi­ce­rade ägar­in­tres­set. Lag (2024:1248).

12 j §   Om kon­cer­nen­he­ten i sin redo­vis­ning peri­o­di­se­rar den kva­li­fi­ce­rade trans­pa­renta skat­te­för­må­nen pro­por­tio­ner­ligt över det kva­li­fi­ce­rade ägar­in­tres­sets för­vän­tade inne­havs­tid, ska samma peri­o­di­se­ring gälla vid tillämp­ning av 12 i §.

Om kon­cer­nen­he­ten inte tilläm­par pro­por­tio­ner­lig peri­o­di­se­ring i sin redo­vis­ning kan den rap­por­te­rande enhe­ten välja att ändå tillämpa sådan peri­o­di­se­ring vid beräk­ningen av den juste­rade skat­te­kost­na­den för äga­ren­he­ten. Ett sådant val måste göras avse­ende det tidi­gaste av det första år som äga­ren­he­ten inne­har det aktu­ella kva­li­fi­ce­rade ägar­in­tres­set och det första år som äga­ren­he­ten omfat­tas av denna lag eller av utländsk lag­stift­ning som är lik­vär­dig med och admi­ni­stre­ras på ett sätt som är för­en­ligt med bestäm­mel­serna i rådets direk­tiv 2022/2523 i den ursprung­liga lydel­sen eller, när det gäl­ler en stat utan­för Euro­pe­iska uni­o­nen, modell­reg­lerna.
Lag (2024:1248).

12 k §   Med kva­li­fi­ce­rad trans­pa­rent skat­te­för­mån avses det belopp som mot­sva­rar sum­man av
   - skat­te­till­go­do­ha­van­den som till­go­do­räk­nas en äga­ren­het av ett kva­li­fi­ce­rat ägar­in­tresse, och
   - under­skott hän­för­ligt till ett kva­li­fi­ce­rat ägar­in­tresse som är skatte­mäs­sigt avdrags­gillt för äga­ren­he­ten, mul­ti­pli­ce­rat med den nomi­nella inkomst­skat­te­sats som äga­ren­he­ten bes­kat­tas med i den stat där den hör hemma. Lag (2024:1248).

Val som påver­kar den juste­rade skat­te­kost­na­den

Alter­na­tiv­re­gel för upp­skju­ten skat­te­ford­ran

13 §   Vid beräk­ning av den effek­tiva skat­te­sat­sen i en stat enligt 3 kap. 37 § får den rap­por­te­rande enhe­ten välja att, i stäl­let för att för kon­cer­nen­he­terna i sta­ten beakta upp­skjutna skatte­ju­ste­rings­be­lopp beräk­nade enligt 3 kap. 30-36 §§, ta upp en sär­skild upp­skju­ten skat­te­ford­ran. Detta gäl­ler bara om det sam­man­lagda juste­rade resul­ta­tet för de kon­cer­nen­he­ter som hör hemma i sta­ten är en för­lust. Den sär­skilda upp­skjutna skat­te­ford­ran ska mot­svara kon­cer­nen­he­ter­nas sam­man­lagda juste­rade för­lust mul­ti­pli­ce­rad med mini­mis­kat­te­sat­sen.

Ett val enligt första styc­ket gäl­ler för samt­liga kon­cer­nen­he­ter i den aktu­ella sta­ten och får inte göras avse­ende kon­cer­nen­he­ter som hör hemma i en stat som har ett god­känt utdel­nings­skat­te­sy­stem som kan vara tillämp­ligt för någon av de aktu­ella kon­cer­nen­he­terna.

Ett val enligt första styc­ket får göras endast för det första räken­skapsår som en enhet i den stat som valet gäl­ler ingår i den kon­cern som omfat­tas av denna lag eller av utländsk lag­stift­ning som är lik­vär­dig med och admi­ni­stre­ras på ett sätt som är för­en­ligt med bestäm­mel­serna i rådets direk­tiv 2022/2523 i den ursprung­liga lydel­sen eller, när det gäl­ler en stat utan­för Euro­pe­iska uni­o­nen, modell­reg­lerna. Där­ef­ter fort­sät­ter valet att gälla, om den rap­por­te­rande enhe­ten inte åter­kal­lar valet. Lag (2024:1248).

14 §   En sär­skild upp­skju­ten skat­te­ford­ran enligt 13 § ska mins­kas för det räken­skapsår då det sam­man­lagda juste­rade resul­ta­tet för kon­cer­nen­he­terna i sta­ten är en vinst. Minsk­ningen ska uppgå till det lägsta av
   1. det belopp som mot­sva­rar den juste­rade vins­ten mul­ti­pli­ce­rad med mini­mis­kat­te­sat­sen, och
   2. det belopp som skat­te­ford­ran upp­går till.

Åter­stå­ende skat­te­ford­ran ska över­fö­ras till efter­föl­jande räken­skapsår och läg­gas sam­man med mot­sva­rande ford­ringar under dessa år.

15 §   Om den rap­por­te­rande enhe­ten åter­kal­lar valet enligt 13 § ska den sär­skilda upp­skjutna skat­te­ford­ran mins­kas till noll med ver­kan från den första dagen på det räken­skapsår som åter­kal­lel­sen avser.

16 §   Om valet enligt 13 § avser en deläg­ar­be­skat­tad enhet som är ett moder­fö­re­tag ska den sär­skilda upp­skjutna skat­te­ford­ran beräk­nas med hän­syn till enhe­tens juste­rade för­lust efter de juste­ringar som avses i 7 kap. 14 §.

Upp­skju­ten skat­tes­kuld

17 §   Den rap­por­te­rande enhe­ten får välja att vid beräk­ningen av den juste­rade skat­te­kost­na­den inte beakta en upp­skju­ten skat­tes­kuld som inte för­vän­tas bli regle­rad inom den tid som anges i 3 kap. 35 § första styc­ket.

Ett sådant val gäl­ler för det räken­skapsår som valet avser.
Lag (2024:1248).

Till­kom­mande tilläggs­skat­te­be­lopp när det sam­man­lagda juste­rade resul­ta­tet i en stat är en för­lust

18 §   Ett till­kom­mande tilläggs­skat­te­be­lopp ska beräk­nas, om
   1. det sam­man­lagda juste­rade resul­ta­tet för kon­cer­nen­he­terna i en stat är en för­lust, och
   2. den juste­rade skat­te­kost­na­den är
      a) ett nega­tivt belopp, och
      b) lägre än ett belopp som beräk­nas genom att den juste­rade för­lus­ten mul­ti­pli­ce­ras med mini­mis­kat­te­sat­sen.

Det till­kom­mande tilläggs­skat­te­be­lop­pet ska uppgå till skill­na­den mel­lan den juste­rade skat­te­kost­na­den och den juste­rade för­lus­ten mul­ti­pli­ce­rad med mini­mis­kat­te­sat­sen.
Lag (2024:1248).

19 §   Till­kom­mande tilläggs­skat­te­be­lopp enligt 18 § ska för­de­las till kon­cer­nen­he­ter i sta­ten med juste­rade skat­te­kost­na­der som
   1. under­sti­ger noll, och
   2. under­sti­ger det juste­rade resul­ta­tet mul­ti­pli­ce­rat med mini­mis­kat­te­sat­sen.

Belop­pet ska för­de­las pro­por­tio­nellt. Det belopp som ska hän­fö­ras till respek­tive enhet beräk­nas genom att den juste­rade skat­te­kost­na­den för enhe­ten dras av från dess juste­rade resul­tat mul­ti­pli­ce­rat med mini­mis­kat­te­sat­sen.

En kon­cer­nen­het ska vid beräk­ningen enligt 6 kap. 4-7 §§ anses ha en juste­rad vinst som mot­sva­rar det till­kom­mande tilläggs­skat­te­be­lopp som för­de­lats på den kon­cer­nen­he­ten divi­de­rat med mini­mis­kat­te­sat­sen.

19 a §   Om ett till­kom­mande tilläggs­skat­te­be­lopp ska beräk­nas enligt 18 § kan den rap­por­te­rande enhe­ten välja att i stäl­let för att tillämpa 18 och 19 §§ beräkna ett över­skju­tande skat­te­be­lopp. Detta gäl­ler under för­ut­sätt­ning att under­skot­tet som ger upp­hov till den nega­tiva skat­te­kost­na­den inte kvit­tas mot tidi­gare års över­skott vid inkomst­be­skatt­ningen. Ett sådant val gäl­ler för det räken­skapsår som valet avser.

Det över­skju­tande skat­te­be­lop­pet ska uppgå till skill­na­den mel­lan den juste­rade skat­te­kost­na­den och den juste­rade för­lus­ten mul­ti­pli­ce­rad med mini­mis­kat­te­sat­sen.

Vad som sägs i 3 kap. 37 a-37 c §§ gäl­ler för ett över­skju­tande skat­te­be­lopp beräk­nat enligt första och andra styc­kena. Lag (2024:1248).

Juste­ring av skat­te­kost­nad i efter­hand

20 §   Om en kon­cer­nen­het juste­rar kost­na­den för med­räk­nade skat­ter i räken­ska­perna för ett tidi­gare räken­skapsår, ska den juste­rade skat­te­kost­na­den inte änd­ras för det tidi­gare året. I stäl­let ska mot­sva­rande belopp påverka den juste­rade skat­te­kost­na­den för det aktu­ella räken­skaps­å­ret.

Om en sådan juste­ring inne­bär att skat­te­kost­na­den mins­kar ska dock den effek­tiva skat­te­sat­sen och tilläggs­skat­te­be­lop­pet räk­nas om i enlig­het med 3 kap. 37 och 38 §§ för det år juste­ringen avser (juste­rings­å­ret) och de efter­föl­jande år som påver­kas. Ett till­kom­mande tilläggs­skat­te­be­lopp ska enligt 3 kap. 38 § läg­gas till tilläggs­skat­te­be­lop­pet för det aktu­ella räken­skaps­å­ret och ska för­de­las enligt 3 kap. 40 och 41 §§.

21 §   Den rap­por­te­rande enhe­ten får välja att låta en ovä­sent­lig minsk­ning av skat­te­kost­na­den för med­räk­nade skat­ter påverka det inne­va­rande räken­skaps­å­ret i stäl­let för juste­rings­å­ret.

En minsk­ning av skat­te­kost­na­den är ovä­sent­lig om minsk­ning­arna sam­man­ta­get för kon­cer­nen­he­terna i den aktu­ella sta­ten under­sti­ger en mil­jon euro. Vid tillämp­ningen av belopp­san­gi­vel­sen i euro ska belopp i annan valuta räk­nas om på det sätt som anges i 1 kap. 4 §.

Ett val enligt första styc­ket gäl­ler för det räken­skapsår som valet avser.

22 §   Om skat­te­sat­sen i en stat sänks så att den under­sti­ger mini­mis­kat­te­sat­sen och det leder till att den upp­skjutna skat­te­kost­na­den för en kon­cer­nen­het mins­kar, ska ett belopp som mot­sva­rar för­änd­ringen behand­las enligt 20 och 21 §§.

23 §   Om en upp­skju­ten skat­te­kost­nad har beräk­nats enligt en natio­nell skat­te­sats som är lägre än mini­mis­kat­te­sat­sen och den natio­nella skat­te­sat­sen höjs, ska den upp­skjutna skat­te­kost­nad som föl­jer av en sådan höj­ning behand­las enligt 20 § för det räken­skapsår då skat­ten beta­las.

Juste­ringen enligt första styc­ket får inte över­stiga ett belopp som mot­sva­rar den upp­skjutna skat­te­kost­na­den beräk­nad enligt mini­mis­kat­te­sat­sen.

24 §   Om mer än en mil­jon euro av en kon­cer­nen­hets aktu­ella skat­te­kost­nad, som ingår i de med­räk­nade skat­terna, inte har beta­lats inom tre år från räken­skaps­å­rets utgång, ska juste­rad skat­te­kost­nad, effek­tiv skat­te­sats och tilläggs­skat­te­be­lopp räk­nas om. Den juste­rade skat­te­kost­na­den ska då mins­kas med det obe­talda belop­pet. Vid tillämp­ningen av belopp­san­gi­vel­sen i euro ska belopp i annan valuta räk­nas om på det sätt som anges i 1 kap. 4 §.

Den effek­tiva skat­te­sat­sen och tilläggs­skat­te­be­lop­pet ska då räk­nas om i enlig­het med 3 kap. 37 och 38 §§ för juste­rings­å­ret och de efter­föl­jande år som påver­kas. Ett till­kom­mande tilläggs­skat­te­be­lopp ska enligt 3 kap. 38 § läg­gas till tilläggs­skat­te­be­lop­pet för det inne­va­rande räken­skaps­å­ret och ska för­de­las enligt 3 kap. 40 och 41 §§.

Upp­skjutna skat­te­ford­ringar, upp­skjutna skat­tes­kul­der och över­förda till­gångar vid över­gången till syste­met

25 §   Vid fast­stäl­lande av den effek­tiva skat­te­sat­sen för kon­cer­nen­he­ter i en stat för ett över­gångsår enligt 26 § och för varje därpå föl­jande räken­skapsår ska alla de upp­skjutna skat­te­ford­ringar och upp­skjutna skat­tes­kul­der som åter­speglas eller redo­vi­sas i alla kon­cer­nen­he­ters räken­ska­per i en stat beak­tas för över­gångså­ret.

Upp­skjutna skat­te­ford­ringar och upp­skjutna skat­tes­kul­der ska räk­nas med uti­från den skat­te­sats som är lägst av mini­mis­kat­te­sat­sen och den tillämp­liga natio­nella skat­te­sat­sen. En upp­skju­ten skat­te­ford­ran som har redo­vi­sats till en skat­te­sats som är lägre än mini­mis­kat­te­sat­sen får dock räk­nas om enligt mini­mis­kat­te­sat­sen om den skatt­skyl­dige kan visa att den upp­skjutna skat­te­ford­ran är hän­för­lig till en juste­rad för­lust.

Effek­ter som upp­står när vär­det på en upp­skju­ten skat­te­ford­ran juste­ras eller när prin­ci­per för att ta upp en sådan ford­ran i räken­ska­perna änd­ras ska inte påverka vär­det av den upp­skjutna skat­te­ford­ran.

25 a §   Om en ford­ran avse­ende avräk­ning av utländsk skatt har beräk­nats enligt en skat­te­sats som över­sti­ger mini­mis­kat­te­sat­sen, ska den räk­nas om genom att det redo­vi­sade belop­pet mul­ti­pli­ce­ras med mini­mis­kat­te­sat­sen och divi­de­ras med den tillämp­liga natio­nella skat­te­sat­sen. Om den natio­nella skat­te­sat­sen där­ef­ter änd­ras, ska kvar­stå­ende belopp räk­nas om enligt den nya skat­te­sat­sen. Lag (2024:1248).

25 b §   Om ett skat­te­till­go­do­ha­vande har upp­kom­mit före över­gångså­ret men utnytt­jas under ett senare år, ska skat­te­kost­na­den inte mins­kas enligt 3 kap. 29 §.
Lag (2024:1248).

25 c §   Lag (2024:1248).
Om en upp­skju­ten skat­te­ford­ran inte alls har redo­vi­sats i räken­ska­perna för att kri­te­ri­erna för redo­vis­ning av ford­ran inte är upp­fyllda, ska ford­ran ändå tas upp vid tillämp­ning av 25 §. Lag (2024:1248).

26 §   Med över­gångsår för en stat avses det första räken­skapsår då en kon­cer­nen­het omfat­tas av en lag­stift­ning som är lik­vär­dig med och admi­ni­stre­ras på ett sätt som är för­en­ligt med
   1. bestäm­mel­serna i rådets direk­tiv 2022/2523, i den ursprung­liga lydel­sen, eller
   2. när det gäl­ler en stat utan­för Euro­pe­iska uni­o­nen, modell­reg­lerna.

27 §   Upp­skjutna skat­te­ford­ringar och upp­skjutna skat­tes­kul­der som avses i 25 § ska inte juste­ras enligt 3 kap. 34 eller 35 §.

Upp­skjutna skat­te­ford­ringar som här­rör från sådana pos­ter som enligt 3 kap. inte ska ingå vid beräk­ningen av det juste­rade resul­ta­tet ska dock undan­tas från den beräk­ning som avses i 25 § när sådana upp­skjutna skat­te­ford­ringar upp­kom­mer i en trans­ak­tion som har ägt rum efter den 30 novem­ber 2021.
Lag (2024:1248).

28 §   Vid över­fö­ring av till­gångar mel­lan kon­cer­nen­he­ter efter den 30 novem­ber 2021 men före bör­jan av den över­fö­rande kon­cer­nen­he­tens över­gångsår, ska vär­det beträf­fande tilläggs­skatt för de över­förda till­gång­arna vid över­fö­ringen anses mot­svara till­gång­ar­nas värde enligt den över­fö­rande kon­cer­nen­he­tens redo­vis­ning. Detta gäl­ler dock inte för lager­till­gångar. Upp­skjutna skat­te­ford­ringar och skat­tes­kul­der ska fast­stäl­las på grund­val av samma värde.

Första styc­ket gäl­ler för samt­liga trans­ak­tio­ner som redo­vis­nings­mäs­sigt behand­las som över­fö­ring av ägan­de­rät­ten från en part till en annan. Bestäm­mel­sen ska även tilläm­pas om en kon­cer­nen­het skri­ver upp vär­det på till­gångar i redo­vis­ningen.

Om par­terna redo­vi­sar intäk­ter och mot­sva­rande kost­na­der under samma räken­skapsår, ska första och andra styc­kena inte tilläm­pas på lea­singav­tal, licens­av­tal och swa­pav­tal som regle­rar totalav­kast­ning. Lag (2024:1248).

28 a §   Vid trans­ak­tio­ner som avses i 28 § får den för­vär­vande koncern-​​enhe­ten ta upp en ford­ran avse­ende upp­skju­ten skatt till den del den avytt­rande kon­cer­nen­he­ten har bes­kat­tats för trans­ak­tio­nen.

En ford­ran avse­ende upp­skju­ten skatt enligt första styc­ket får inte över­stiga skill­na­den mel­lan det skatte­mäs­siga vär­det på en till­gång enligt lokala skat­te­reg­ler och vär­det enligt 28 § mul­ti­pli­ce­rad med mini­mis­kat­te­sat­sen. En sådan ford­ran ska inte påverka det upp­skjutna skatte­ju­ste­rings­be­lop­pet enligt 3 kap. 30-34 d §§ för det år då ford­ran upp­kom­mer. I stäl­let ska ford­rans värde juste­ras årli­gen i pro­por­tion till den minsk­ning av det bok­förda vär­det för till­gången som görs det året. Lag (2024:1248).

28 b §   Vid trans­ak­tio­ner som avses i 28 § kan den för­vär­vande kon­cer­nen­he­ten välja att, i stäl­let för vär­det enligt den para­gra­fen, använda till­gång­ens verk­liga värde. Detta gäl­ler om
   - kon­cer­nen­he­ten i redo­vis­ningen tar upp till­gången till verk­ligt värde, och
   - en ford­ran avse­ende upp­skju­ten skatt enligt 28 a § skulle ha upp­gått till skill­na­den mel­lan det skatte­mäs­siga vär­det enligt lokala skat­te­reg­ler och vär­det enligt 28 § mul­ti­pli­ce­rad med mini­mis­kat­te­sat­sen om 28 a § hade tilläm­pats. Lag (2024:1248).


5 kap. Sub­stans­be­lopp, verk­sam­het av begrän­sad bety­delse och inter­na­tio­nell sjö­farts­verk­sam­het

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - sub­stans­be­lopp (2-11 §§ ),
   - undan­tag vid verk­sam­het av begrän­sad bety­delse (12-14 §§ ), och
   - undan­tag för inter­na­tio­nell sjö­farts­verk­sam­het (15-19 §§ ).
Lag (2024:1248).

Sub­stans­be­lopp

Beräk­ningen av sub­stans­be­lop­pet

2 §   Vid beräk­ningen enligt 3 kap. 38 § av den över­skju­tande vins­ten ska en kon­cerns sam­man­lagda juste­rade resul­tat i en stat mins­kas med ett sub­stans­be­lopp. Sub­stans­be­lop­pet för samt­liga kon­cer­nen­he­ter som hör hemma i en stat är sum­man av ett belopp som avser per­so­nal­kost­na­der beräk­nade enligt 3 § och ett belopp som avser mate­ri­ella anlägg­nings­till­gångar beräk­nat enligt 4 §.

Första styc­ket gäl­ler inte för inve­ste­rings­en­he­ter eller för­säk­ringsin­ve­ste­rings­en­he­ter. Lag (2024:1248).

Per­so­nal­kost­na­der

3 §   Belop­pet för per­so­nal­kost­na­der för anställda och obe­ro­ende upp­drags­ta­gare som arbe­tar i en kon­cer­nen­hets ordi­na­rie verk­sam­het och under kon­cer­nens led­ning och kon­troll beräk­nas enligt föl­jande. Om dessa anställda och upp­drags­ta­gare arbe­tar mer än fem­tio pro­cent av sin arbets­tid för kon­cer­nen i den stat där kon­cer­nen­he­ten hör hemma, är belop­pet för kon­cer­nen­he­ten fem pro­cent av kost­na­derna för dem. För dem som arbe­tar högst fem­tio pro­cent av sin arbets­tid för kon­cer­nen i den stat där kon­cer­nen­he­ten hör hemma, är belop­pet i stäl­let fem pro­cent av den andel av kost­na­derna som hän­för sig till arbe­tet där.

Föl­jande ska inte ingå i beräk­ningen:
   1. per­so­nal­kost­na­der som lagts till balans­vär­det på sådana mate­ri­ella

anlägg­nings­till­gångar som avses i 4 §, och
   2. per­so­nal­kost­na­der som kan hän­fö­ras till det resul­tat som inte tas med vid beräk­ningen av det juste­rade resul­ta­tet enligt 15 §. Lag (2024:1248).

Mate­ri­ella anlägg­nings­till­gångar

4 §   Om en kon­cer­nen­hets mate­ri­ella anlägg­nings­till­gångar mer än fem­tio pro­cent av tiden finns i den stat där kon­cer­nen­he­ten hör hemma, är belop­pet för mate­ri­ella anlägg­nings­till­gångar fem pro­cent av balans­vär­det på till­gång­arna.

Om en kon­cer­nen­hets mate­ri­ella anlägg­nings­till­gångar högst fem­tio pro­cent av tiden finns i den stat där kon­cer­nen­he­ten hör hemma, upp­går belop­pet för till­gångar till högst fem pro­cent av den andel av belop­pet som mot­sva­ras av den tid som till­gång­arna finns där.

Som mate­ri­ella anlägg­nings­till­gångar behand­las också föl­jande till­gångar om de finns i eller kan hän­fö­ras till samma stat:
   1. natur­re­sur­ser,
   2. lea­se­ta­ga­res nytt­jan­de­rätt till mate­ri­ella anlägg­nings­till­gångar som redo­vi­sas som till­gång i balans­räk­ningen, och
   3. en licens eller ett lik­nande arrange­mang från en offent­lig för­valt­ning som gäl­ler rät­ten att använda fast egen­dom eller att utnyttja natur­re­sur­ser och som med­för bety­dande inve­ste­ringar i mate­ri­ella anlägg­nings­till­gångar.
Lag (2024:1248).

4 a §   Föl­jande ska inte ingå i beräk­ningen enligt 4 § :
   1. balans­vär­det på mate­ri­ella anlägg­nings­till­gångar som inne­has för för­sälj­ning, lea­sing eller inve­ste­ring, och
   2. balans­vär­det på mate­ri­ella anlägg­nings­till­gångar som används i verk­sam­het som avses i 15 §.

Vid lea­sing ska mate­ri­ella anlägg­nings­till­gångar som finns i samma stat som lea­se­gi­va­ren hör hemma i inte undan­tas enligt första styc­ket 1. Detta gäl­ler till den del det genom­snitt­liga balans­vär­det på en till­gång hos lea­se­gi­va­ren vid räken­skaps­å­rets ingång och utgång över­sti­ger det genom­snitt­liga vär­det för nytt­jan­de­rättstill­gången hos lea­se­ta­ga­ren vid mot­sva­rande tid­punk­ter. Om lea­se­ta­ga­ren inte ingår i samma kon­cern som lea­se­gi­va­ren, är lea­se­ta­ga­rens nytt­jan­de­rätts­värde det­samma som sum­man av åter­stå­ende lea­singav­gif­ter.

Om en lea­se­gi­vare lea­sar ut en väsent­lig del av en mate­ri­ell anlägg­nings­till­gång men använ­der den åter­stå­ende delen av till­gången för eget bruk, ska vär­det för­de­las mel­lan delarna uti­från vad som är skä­ligt. För den del som lea­sas ut ska andra styc­ket tilläm­pas. Lag (2024:1248).

5 §   Med balans­värde enligt 4 § avses genom­snit­tet av vär­det vid räken­skaps­å­rets ingång och utgång i moder­fö­re­ta­gets kon­cern­re­do­vis­ning.

Fast drift­ställe

6 §   För ett fast drift­ställe ska de belopp som avses i 3 och 4 §§ beräk­nas på grund­val av sådana kost­na­der och till­gångar som ingår i det fasta drift­stäl­lets sepa­rata räken­ska­per enligt 7 kap. 19-21 §§. Detta gäl­ler under för­ut­sätt­ning att till­gång­arna och per­so­na­len finns i samma stat som det fasta drift­stäl­let.

Per­so­nal­kost­na­der och mate­ri­ella anlägg­nings­till­gångar som hän­för sig till ett fast drift­ställe ska inte beak­tas vid beräk­ningen enligt 3 och 4 §§ för huvu­den­he­ten.

Om ett fast drift­stäl­les inkoms­ter helt eller del­vis undan­tas från det redo­vi­sade respek­tive juste­rade resul­ta­tet i enlig­het med 7 kap. 6 och 16 §§ ska per­so­nal­kost­na­der och mate­ri­ella anlägg­nings­till­gångar hos det fasta drift­stäl­let undan­tas i mot­sva­rande mån från beräk­ningen enligt 3 och 4 §§.

Deläg­ar­be­skat­tade enhe­ter

7 §   Om en deläg­ar­be­skat­tad enhets per­so­nal­kost­na­der och mate­ri­ella anlägg­nings­till­gångar inte kan hän­fö­ras till ett fast drift­ställe enligt 6 § ska de för­de­las till den deläg­ar­be­skat­tade enhe­tens äga­ren­he­ter. Det gäl­ler under för­ut­sätt­ning att till­gång­arna och per­so­na­len finns i den stat där äga­ren­he­ten hör hemma.

Per­so­nal­kost­na­derna och vär­det av de mate­ri­ella anlägg­nings­till­gång­arna ska för­de­las på det sätt som anges i 7 kap. 8 §.

8 §   Om den deläg­ar­be­skat­tade enhe­ten är ett moder­fö­re­tag ska per­so­nal­kost­na­derna och de mate­ri­ella anlägg­nings­till­gångar som finns i den stat där enhe­ten hör hemma för­de­las till den deläg­ar­be­skat­tade enhe­ten. Per­so­nal­kost­na­derna och vär­det av till­gång­arna ska sän­kas i pro­por­tion till hur stor andel av den juste­rade vins­ten som undan­tas från den deläg­ar­be­skat­tade enhe­ten enligt 7 kap. 12 och 13 §§. Lag (2024:1248).

9 §   De per­so­nal­kost­na­der och anlägg­nings­till­gångar för en deläg­ar­be­skat­tad enhet som inte omfat­tas av 7 eller 8 § ska undan­tas från kon­cer­nens beräk­ningar av sub­stans­be­lop­pet.

Moder­fö­re­tag som omfat­tas av ett system med avdrags­gill utdel­ning

9 a §   För ett moder­fö­re­tag som omfat­tas av ett system med avdrags­gill utdel­ning ska belop­pen för per­so­nal­kost­na­der och för mate­ri­ella anlägg­nings­till­gångar som finns i den stat där moder­fö­re­ta­get hör hemma sän­kas i pro­por­tion till hur stor andel av den juste­rade vins­ten som delas ut som sådan avdrags­gill utdel­ning som avses i 7 kap. 66-70 §§.

Första styc­ket gäl­ler även andra kon­cer­nen­he­ter om de omfat­tas av 7 kap. 70 §. Lag (2024:1248).

Stats­lösa enhe­ter

10 §   Sub­stans­be­lop­pet för stats­lösa kon­cer­nen­he­ter ska beräk­nas enhet för enhet.

Val att inte göra avdrag för sub­stans­be­lop­pet

11 §   En rap­por­te­rande enhet får välja att inte göra avdrag för sub­stans­be­lopp för kon­cer­nen­he­terna som hör hemma i en stat. Ett sådant val gäl­ler för det räken­skapsår som valet avser.

Undan­tag vid verk­sam­het av begrän­sad bety­delse

12 §   En rap­por­te­rande enhet får välja att göra ett undan­tag vid verk­sam­het av begrän­sad bety­delse. Ett sådant undan­tag inne­bär att tilläggs­skat­te­be­lop­pet för kon­cer­nen­he­terna i en stat ska bestäm­mas till noll. Undan­ta­get får endast göras om
   1. den genom­snitt­liga intäk­ten för kon­cer­nen­he­terna i sta­ten, beräk­nad enligt 13 § första styc­ket är lägre än tio mil­jo­ner euro, och
   2. det genom­snitt­liga juste­rade resul­ta­tet för kon­cer­nen­he­terna i sta­ten, beräk­nat enligt 13 § andra styc­ket, är lägre än en mil­jon euro.

Vid tillämp­ningen av de belopp­san­gi­vel­ser i euro som finns i första styc­ket ska belopp i annan valuta räk­nas om på det sätt som anges i 1 kap. 4 §.

Ett val enligt första styc­ket gäl­ler för det räken­skapsår som valet avser.

13 §   Den genom­snitt­liga intäk­ten är genom­snit­tet av intäk­terna för kon­cer­nen­he­terna under räken­skaps­å­ret och de två före­gå­ende räken­skaps­å­ren. I 3, 4, 5 och 7 kap. finns bestäm­mel­ser som kan påverka intäk­terna för kon­cer­nen­he­terna.

Det genom­snitt­liga juste­rade resul­ta­tet är genom­snit­tet av vins­terna mins­kat med för­lus­terna för kon­cer­nen­he­terna under räken­skaps­å­ret och de två före­gå­ende räken­skaps­å­ren. I 3, 4, 5 och 7 kap. finns bestäm­mel­ser som kan påverka vins­ter respek­tive för­lus­ter för kon­cer­nen­he­terna.

Om det för något av de två före­gå­ende räken­skaps­å­ren inte fanns kon­cer­nen­he­ter i sta­ten med intäkt eller juste­rad för­lust, ska det räken­skaps­å­ret undan­tas från beräk­ningen.

14 §   Bestäm­mel­serna i 12 och 13 §§ ska inte tilläm­pas på stats­lösa kon­cer­nen­he­ter, inve­ste­rings­en­he­ter eller för­säk­ringsin­ve­ste­rings­en­he­ter. Sådana kon­cer­nen­he­ters intäk­ter och juste­rade resul­tat ska undan­tas från beräk­ningen enligt 12 och 13 §§. Lag (2024:1248).

Undan­tag för inter­na­tio­nell sjö­farts­verk­sam­het

Resul­tat som inte ska tas med

15 §   Vid beräk­ningen av det juste­rade resul­ta­tet för en kon­cer­nen­het ska enhe­tens resul­tat från inter­na­tio­nell sjö­farts­verk­sam­het och från verk­sam­het som kom­plet­te­rar inter­na­tio­nell sjö­farts­verk­sam­het inte tas med. Detta gäl­ler endast om den stra­te­giska eller kom­mer­si­ella för­valt­ningen av alla berörda far­tyg fak­tiskt bedrivs från den stat där kon­cer­nen­he­ten hör hemma. Med en kon­cer­nen­hets resul­tat från inter­na­tio­nell sjö­farts­verk­sam­het och verk­sam­het som kom­plet­te­rar inter­na­tio­nell sjö­farts­verk­sam­het avses enhe­tens intäk­ter enligt 18 och 19 §§ med avdrag för enhe­tens kost­na­der enligt 16 §.

Första styc­ket gäl­ler dock inte till den del intäk­terna för samt­liga kon­cer­nen­he­ter i sta­ten från sådan kom­plet­te­rande verk­sam­het som avses i 19 § över­sti­ger hälf­ten av dessa enhe­ters intäk­ter från inter­na­tio­nell sjö­farts­verk­sam­het enligt 18 §. I ett sådant fall ska det över­skju­tande belop­pet tas med vid beräk­ningen av kon­cer­nen­he­ter­nas juste­rade resul­tat.

Kost­na­der

16 §   En kon­cer­nen­hets kost­na­der som direkt kan hän­fö­ras till en enhets inter­na­tio­nella sjö­farts­verk­sam­het eller till verk­sam­het som kom­plet­te­rar inter­na­tio­nell sjö­farts­verk­sam­het ska dras av från enhe­tens intäk­ter från sådan verk­sam­het vid beräk­ning av det resul­tat som ska undan­tas enligt 15 §.

En kon­cer­nen­hets kost­na­der som indi­rekt kan hän­fö­ras till en enhets inter­na­tio­nella sjö­farts­verk­sam­het eller till verk­sam­het som kom­plet­te­rar inter­na­tio­nell sjö­farts­verk­sam­het ska dras av från enhe­tens intäk­ter från sådan verk­sam­het i pro­por­tion till enhe­tens totala intäk­ter vid beräk­ning av det resul­tat som ska undan­tas enligt 15 §.

För­lus­ter

17 §   Vid beräk­ning av en kon­cer­nen­hets juste­rade resul­tat enligt 15 § ska för­lus­ter från inter­na­tio­nell sjö­farts­verk­sam­het och verk­sam­het som kom­plet­te­rar inter­na­tio­nell sjö­farts­verk­sam­het inte tas med.

Intäk­ter från inter­na­tio­nell sjö­farts­verk­sam­het

18 §   Med en kon­cer­nen­hets intäk­ter från inter­na­tio­nell sjöfarts-​​verk­sam­het avses intäk­ter från föl­jande verk­sam­he­ter:
   1. trans­por­ter av pas­sa­ge­rare eller gods med far­tyg i inter­na­tio­nell tra­fik oav­sett om far­ty­gen ägs, lea­sas eller på annat sätt står till enhe­tens för­fo­gande,
   2. trans­por­ter av pas­sa­ge­rare eller gods med far­tyg i inter­na­tio­nell tra­fik inom ramen för char­te­rar­range­mang som avser hyra av ett visst utrymme på ett far­tyg,
   3. lea­sing av far­tyg som ska använ­das för trans­por­ter av pas­sa­ge­rare eller gods i inter­na­tio­nell tra­fik med char­ter, fullt utrus­tade, beman­nade och för­sedda med för­nö­den­he­ter och vad som i övrigt är nöd­vän­digt för far­ty­gets drift,
   4. lea­sing till en annan kon­cer­nen­het av obe­man­nade far­tyg som används för trans­por­ter av pas­sa­ge­rare eller gods i inter­na­tio­nell tra­fik,
   5. del­ta­gande i en pool, ett gemen­samt före­tag eller en inter­na­tio­nell drifts­or­ga­ni­sa­tion för trans­por­ter av pas­sa­ge­rare eller gods med far­tyg i inter­na­tio­nell tra­fik, och
   6. för­sälj­ning av far­tyg som används för trans­por­ter av pas­sa­ge­rare eller gods i inter­na­tio­nell tra­fik under för­ut­sätt­ning att far­ty­gen inne­hafts av enhe­ten för använd­ning under minst ett år.

Som intäk­ter från inter­na­tio­nell sjö­farts­verk­sam­het avses dock inte en kon­cer­nen­hets intäk­ter från trans­por­ter av pas­sa­ge­rare eller gods med far­tyg som endast sker via inre vat­ten­vä­gar inom en och samma stat.

Intäk­ter från verk­sam­het som kom­plet­te­rar inter­na­tio­nell sjö­farts­verk­sam­het

19 §   Med en kon­cer­nen­hets intäk­ter från verk­sam­het som kom­plet­te­rar inter­na­tio­nell sjö­farts­verk­sam­het avses intäk­ter från föl­jande verk­sam­he­ter, under för­ut­sätt­ning att de huvud­sak­li­gen bedrivs i sam­band med trans­port av pas­sa­ge­rare eller gods i inter­na­tio­nell tra­fik:
   1. lea­sing av ett obe­man­nat far­tyg i form av char­ter till ett annat rederi som inte är en kon­cer­nen­het, under för­ut­sätt­ning att char­tern inte över­sti­ger tre år,
   2. för­sälj­ning av bil­jet­ter som utfär­dats av andra rede­rier för den inri­kes delen av en inter­na­tio­nell resa,
   3. lea­sing och kort­tids­lag­ring av con­tain­rar eller för­se­nings­av­gift som avser sen åter­läm­ning av con­tain­rar,
   4. till­han­da­hål­lan­det av tjäns­ter till andra rede­rier som består av att ingen­jö­rer, under­hålls­per­so­nal, last­han­te­rare, cate­ring­per­so­nal eller kundser­vice­per­so­nal ställs till rede­ri­er­nas för­fo­gande, och
   5. avkast­ning på kapi­tal om inve­ste­ringen är en inte­gre­rad del av drif­ten av far­tyg i inter­na­tio­nell tra­fik.


6 kap. Skatt­skyl­dig­het för tilläggs­skatt

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - skatt­skyl­dig­het för svensk natio­nell tilläggs­skatt (2 och 2 a §§ ),
   - skatt­skyl­dig­het enligt huvud­re­geln för tilläggs­skatt (3-8 §§ ),
   - skatt­skyl­dig­het enligt kom­plet­te­rings­re­geln för tilläggs­skatt (9-15 §§ ), och
   - undan­tag från reg­lerna under fem år (16-18 §§ ).

I 7 kap. finns bestäm­mel­ser om hur bestäm­mel­serna i detta kapi­tel ska tilläm­pas för sär­skilda enhe­ter och trans­ak­tio­ner.
Lag (2024:1248).

Skatt­skyl­dig­het för svensk natio­nell tilläggs­skatt

2 §   Om en svensk kon­cer­nen­het är låg­be­skat­tad är enhe­ten skatt­skyl­dig för hela det tilläggs­skat­te­be­lopp som beräk­nats och för­de­lats på enhe­ten enligt 3 kap. 37-40 §§ eller 4 kap. 19 §.

En mino­ri­tets­ägd kon­cer­nen­het som är en svensk kon­cer­nen­het är skatt­skyl­dig för hela det tilläggs­skat­te­be­lopp som beräk­nats och för­de­lats på enhe­ten enligt 7 kap. 41 §.

Ett fast drift­ställe som är stats­löst enligt 1 kap. 15 § är skatt­skyl­digt för hela det tilläggs­skat­te­be­lopp som beräk­nats för enhe­ten enligt 3 kap. 42 §, under för­ut­sätt­ning att
   1. plat­sen för affärs­verk­sam­het från vil­ken verk­sam­het bedrivs finns i Sve­rige, eller
   2. verk­sam­he­ten, om den inte bedrivs från någon viss plats, är att lik­ställa med affärs­verk­sam­het som bedrivs av en huvu­den­het på en plats i Sve­rige. Lag (2024:1248).

2 a §   En svensk kon­cer­nen­het är skatt­skyl­dig för hela det tilläggs­skat­te­be­lopp som beräk­nats och för­de­lats på ett sam­risk­fö­re­tag och ett dot­ter­fö­re­tag till ett sam­risk­fö­re­tag enligt 7 kap. 45 §, om före­ta­get
   1. hör hemma i Sve­rige, och
   2. till­hör den kon­cern som den svenska kon­cer­nen­he­ten ingår i.

Om en kon­cern har flera svenska kon­cer­nen­he­ter ska skatt­skyl­dig­he­ten för tilläggs­skat­te­be­lop­pet för­de­las mel­lan dessa i pro­por­tion till varje enhets andel av kon­cer­nens anställda och mate­ri­ella till­gångar i Sve­rige under det beskatt­ningsår som tilläggs­skat­ten avser. Lag (2024:1248).

Skatt­skyl­dig­het enligt huvud­re­geln för tilläggs­skatt

3 §   Om tillämp­ningen av 2 § om natio­nell tilläggs­skatt inte leder till att samt­liga tilläggs­skat­te­be­lopp i kon­cer­nen tas ut i sin hel­het, är svenska kon­cer­nen­he­ter skatt­skyl­diga för tilläggs­skatt enligt bestäm­mel­serna i 4-8 §§.

Moder­fö­re­tag

4 §   Ett moder­fö­re­tag som har ett direkt eller indi­rekt ägar­in­tresse i en låg­be­skat­tad kon­cer­nen­het är skatt­skyl­digt för sin andel av kon­cer­nen­he­tens tilläggs­skat­te­be­lopp.

Moder­fö­re­ta­gets andel är kon­cer­nen­he­tens juste­rade resul­tat, efter avdrag för det resul­tat som till­hör andra ägar­in­tres­sen delat med enhe­tens totala juste­rade resul­tat.

Beräk­ningen av det resul­tat som till­hör andra ägar­in­tres­sen fram­går av 7 §.

Mel­lan­lig­gande mode­ren­he­ter

5 §   Vad som sägs om moder­fö­re­tag i 4 § gäl­ler även för en mel­lan­lig­gande mode­ren­het om inte
   1. enhe­tens moder­fö­re­tag eller en annan mel­lan­lig­gande mode­ren­het som har ett bestäm­mande infly­tande över enhe­ten omfat­tas av en huvud­re­gel för tilläggs­skatt, eller
   2. enhe­tens moder­fö­re­tag är undan­ta­get från att tillämpa huvud­re­geln och kom­plet­te­rings­re­geln enligt arti­kel 50 i rådets direk­tiv (EU) 2022/2523, i den ursprung­liga lydel­sen.

Delägda mode­ren­he­ter

6 §   Vad som sägs om moder­fö­re­tag i 4 § gäl­ler även för en delägd mode­ren­het om denna inte direkt eller indi­rekt helt ägs av en annan delägd mode­ren­het som omfat­tas av en huvud­re­gel.

Beräk­ning av det resul­tat som till­hör andra ägar­in­tres­sen

7 §   Den andel av det juste­rade resul­ta­tet som till­hör andra ägar­in­tres­sen i en låg­be­skat­tad kon­cer­nen­het är det belopp som skulle ha ansetts höra till andra ägar­in­tres­sen enligt prin­ci­perna i den all­mänt erkända redo­vis­nings­stan­dard som används i moder­fö­re­ta­gets kon­cern­re­do­vis­ning. För denna beräk­ning ska den låg­be­skat­tade kon­cer­nen­he­tens juste­rade resul­tat anses utgöra dess net­to­re­sul­tat. Vid denna beräk­ning ska
   1. mode­ren­he­ten anses ha upp­rät­tat kon­cern­re­do­vis­ning i enlig­het med den all­mänt erkända redo­vis­nings­stan­dar­den,
   2. mode­ren­he­ten anses ha ett sådant bestäm­mande infly­tande i kon­cer­nen­he­ten som krä­ver kon­so­li­de­ring post-​för-​post i kon­cern­re­do­vis­ningen i 1,
   3. hela det juste­rade resul­ta­tet anses vara hän­för­ligt till trans­ak­tio­ner med enhe­ter som inte är kon­cer­nen­he­ter, och
   4. alla ägar­in­tres­sen som inte direkt eller indi­rekt ägs av mode­ren­he­ten anses till­höra ägare som inte är kon­cer­nen­he­ter.

Avräk­ning

8 §   Från den andel av ett tilläggs­skat­te­be­lopp som en mode­ren­het är skatt­skyl­dig för enligt 4-6 §§ ska så stor del av belop­pet avräk­nas som mot­sva­rar det tilläggs­skat­te­be­lopp som ska beta­las av en annan mode­ren­het som den först­nämnda mode­ren­he­ten direkt eller indi­rekt äger andel i. Högst ett belopp som mot­sva­rar den först­nämnda mode­ren­he­tens andel av tilläggs­skat­te­be­lop­pet får avräk­nas.

Skatt­skyl­dig­het enligt kom­plet­te­rings­re­geln för tilläggs­skatt

Kom­plet­te­rande tilläggs­skatt

9 §   Om tillämp­ningen av 2 § om natio­nell tilläggs­skatt och en huvud­re­gel för tilläggs­skatt i en stat inte leder till att tilläggs­skat­te­be­lopp för kon­cer­nens samt­liga låg­be­skat­tade kon­cer­nen­he­ter tas ut i sin hel­het, är svenska kon­cer­nen­he­ter skatt­skyl­diga för kom­plet­te­rande tilläggs­skatt enligt bestäm­mel­serna i 10-13 §§.

Kom­plet­te­rings­re­geln ska inte tilläm­pas på inve­ste­rings­en­he­ter.

Kom­plet­te­rande tilläggs­skatt för svenska kon­cer­nen­he­ter

10 §   Svenska kon­cer­nen­he­ter är skatt­skyl­diga för kom­plet­te­rande tilläggs­skatt om
   1. moder­fö­re­ta­get inte omfat­tas av en huvud­re­gel eller endast omfat­tas av en huvud­re­gel i för­hål­lande till låg­be­skat­tade kon­cer­nen­he­ter i andra sta­ter än den där moder­fö­re­ta­get hör hemma, och
   2. kom­plet­te­rande tilläggs­skatt ska för­de­las till svenska kon­cer­nen­he­ter enligt 12 §.

Under­la­get för att för­dela kom­plet­te­rande tilläggs­skatt

11 §   En kon­cerns kom­plet­te­rande tilläggs­skatt är sum­man av samt­liga kon­cer­nen­he­ters tilläggs­skat­te­be­lopp efter att föl­jande juste­ringar gjorts för kon­cer­nen­he­terna:
   1. Om moder­fö­re­ta­gets alla ägar­in­tres­sen i en låg­be­skat­tad kon­cer­nen­het inne­has genom mode­ren­he­ter som samt­liga omfat­tas av en huvud­re­gel, ska tilläggs­skat­te­be­lop­pet för den låg­be­skat­tade kon­cer­nen­he­ten anses vara noll.
   2. Om någon mode­ren­het med ägar­in­tres­sen i en låg­be­skat­tad kon­cer­nen­het i annat fall omfat­tas av en huvud­re­gel i för­hål­lande till den låg­be­skat­tade kon­cer­nen­he­ten, ska tilläggs­skat­te­be­lop­pet mins­kas med så stor del av tilläggs­skat­te­be­lop­pet som ska beta­las enligt huvud­re­geln.

För­del­ning av kom­plet­te­rande tilläggs­skatt till svenska kon­cer­nen­he­ter

12 §   Svenska kon­cer­nen­he­ter som ingår i en kon­cern vid utgången av det beskatt­ningsår som tilläggs­skat­ten avser är skatt­skyl­diga för den del av kon­cer­nens kom­plet­te­rande tilläggs­skatt som mot­sva­rar de svenska kon­cer­nen­he­ter­nas andel av anställda och mate­ri­ella till­gångar.

De svenska kon­cer­nen­he­ter­nas andel beräk­nas genom att anta­let anställda respek­tive det totala vär­det på de mate­ri­ella till­gång­arna för dessa enhe­ter divi­de­ras med mot­sva­rande tal för samt­liga kon­cer­nen­he­ter i de sta­ter som tilläm­par en kom­plet­te­rings­re­gel. Kvo­ten av anta­let anställda och kvo­ten av mate­ri­ella till­gångar ska där­ef­ter läg­gas sam­man och delas med två.

13 §   Vid tillämp­ningen av 12 § gäl­ler föl­jande:
   1. Med anställda avses hel­tids­an­ställda och obe­ro­ende upp­drags­ta­gare som del­tar i den ordi­na­rie verk­sam­he­ten.
   2. Med vär­det av mate­ri­ella till­gångar avses det bok­förda net­to­vär­det.
   3. Till fasta drift­stäl­len ska de mate­ri­ella till­gångar hän­fö­ras som ingår i drift­stäl­lets räken­ska­per enligt 7 kap. 19-21 §§. Anställda ska hän­fö­ras till ett fast drift­ställe om löne­kost­na­derna redo­vi­sas i dess räken­ska­per enligt samma bestäm­mel­ser. Till­gångar och anställda som hän­förs till ett fast drift­ställe ska inte sam­ti­digt hän­fö­ras till huvu­den­he­ten.
   4. Till­gångar och anställda som är hän­för­liga till en inve­ste­rings­en­het ska inte beak­tas.
   5. Anställda och bok­fört net­to­värde av mate­ri­ella till­gångar i en deläg­ar­be­skat­tad enhet ska i första hand hän­fö­ras till ett fast drift­ställe och i andra hand till de kon­cer­nen­he­ter som hör hemma i den stat där den deläg­ar­be­skat­tade enhe­ten bil­da­des. Om det inte finns några koncern-​​enhe­ter i den stat där den deläg­ar­be­skat­tade enhe­ten bil­da­des, ska anta­let anställda och bok­fört net­to­värde av mate­ri­ella till­gångar inte beak­tas.

Om tilläggs­skatt som tidi­gare har för­de­lats till kon­cer­nen­he­ter i en stat enligt kom­plet­te­rings­re­geln inte har tagits ut i sin hel­het, ska anta­let anställda och bok­fört net­to­värde av mate­ri­ella till­gångar hän­för­liga till kon­cer­nen­he­ter i den sta­ten inte beak­tas.

För­del­ning av kom­plet­te­rande tilläggs­skatt mel­lan svenska kon­cer­nen­he­ter

14 §   Tilläggs­skatt enligt 10-13 §§ ska för­de­las mel­lan svenska kon­cer­nen­he­ter i pro­por­tion till respek­tive enhets andel av anställda och mate­ri­ella till­gångar i Sve­rige.

Ansö­kan om ansvar för kom­plet­te­rande tilläggs­skatt

15 §   Om samt­liga svenska kon­cer­nen­he­ter i en kon­cern ansö­ker om det ska Skat­te­ver­ket besluta att en av dessa är ansva­rig för hela den kom­plet­te­rande tilläggs­skatt som för­de­las till svenska kon­cer­nen­he­ter enligt 12 §.

Ansö­kan ska göras senast 14 måna­der efter utgången av det beskatt­ningsår som den avser. Beslu­tet gäl­ler så länge den ansva­riga kon­cer­nen­he­ten ingår i kon­cer­nen eller till dess att de svenska kon­cer­nen­he­terna gemen­samt anmä­ler att ansva­ret ska upp­höra.

Undan­tag från reg­lerna under fem år

16 §   För en svensk kon­cer­nen­het som är ett moder­fö­re­tag eller en mel­lan­lig­gande mode­ren­het vars moder­fö­re­tag är en undan­ta­gen enhet, ska tilläggs­skatt enligt 2 § sät­tas ned till noll under de första fem åren av det som enligt 18 § utgör kon­cer­nens inle­dande fas av inter­na­tio­nell verk­sam­het.

Om tilläggs­skatt ska sät­tas ned enligt första styc­ket ska även tilläggs­skatt enligt 2 § för andra svenska kon­cer­nen­he­ter i samma kon­cern sät­tas ned till noll under samma period. Detta gäl­ler dock inte för en svensk kon­cer­nen­het som inne­has av en mode­ren­het som har ett bestäm­mande infly­tande över enhe­ten, om mode­ren­he­ten omfat­tas av en huvud­re­gel för tilläggs­skatt i en annan stat.

Femårs­pe­ri­o­den bör­jar löpa tidi­gast det räken­skapsår då kon­cer­nen först omfat­tas av denna lag. Lag (2024:1248).

16 a §   Tilläggs­skatt som en svensk kon­cer­nen­het enligt 2 a § är skatt­skyl­dig för avse­ende ett sam­risk­fö­re­tag eller ett dot­ter­fö­re­tag till ett sam­risk­fö­re­tag ska sät­tas ned till noll under de första fem åren av det som enligt 18 § utgör kon­cer­nens inle­dande fas av inter­na­tio­nell verk­sam­het. Detta gäl­ler dock inte till den del ett sam­risk­fö­re­tag eller ett dot­ter­fö­re­tag till ett sam­risk­fö­re­tag inne­has av en kon­cer­nen­het som omfat­tas av en huvud­re­gel för tilläggs­skatt i en annan stat.

Femårs­pe­ri­o­den bör­jar löpa tidi­gast det räken­skapsår då kon­cer­nen först omfat­tas av denna lag. Lag (2024:1248).

16 b §   För en svensk kon­cer­nen­het som är ett moder­fö­re­tag eller en mel­lan­lig­gande mode­ren­het vars moder­fö­re­tag är en undan­ta­gen enhet, ska tilläggs­skatt enligt 4 eller 5 § avse­ende svenska kon­cer­nen­he­ter sät­tas ned till noll under de första fem åren av kon­cer­nens inle­dande fas av inter­na­tio­nell verk­sam­het.

Femårs­pe­ri­o­den bör­jar löpa tidi­gast det räken­skapsår då kon­cer­nen först omfat­tas av denna lag. Lag (2024:1248).

16 c §   För en kon­cern i vil­ken samt­liga kon­cer­nen­he­ter hör hemma i Sve­rige ska den tilläggs­skatt som en svensk kon­cer­nen­het är skatt­skyl­dig för enligt 2, 2 a, 4 eller 5 § sät­tas ned till noll under de första fem åren som kon­cer­nen omfat­tas av denna lag. Lag (2024:1248).

17 §   Om moder­fö­re­ta­get hör hemma i en stat utan­för Euro­pe­iska uni­o­nen, ska den kom­plet­te­rande tilläggs­skat­ten enligt 10 § sät­tas ned till noll under de första fem åren av kon­cer­nens inle­dande fas av inter­na­tio­nell verk­sam­het.

Femårs­pe­ri­o­den bör­jar löpa det räken­skapsår då kon­cer­nen först omfat­tas av denna lag, dock tidi­gast för beskatt­ningsår som bör­jar den 31 decem­ber 2024.

18 §   En kon­cern ska anses vara i den inle­dande fasen av inter­na­tio­nell verk­sam­het om den har kon­cer­nen­he­ter i högst sex sta­ter och sum­man av det bok­förda net­to­vär­det av mate­ri­ella till­gångar för alla kon­cer­nen­he­ter i alla sta­ter utom refe­rens­sta­ten inte över­sti­ger 50 mil­jo­ner euro. Vid tillämp­ningen av belopp­san­gi­vel­sen i euro ska belopp i annan valuta räk­nas om på det sätt som anges i 1 kap. 4 §.

Med refe­rens­stat avses den stat där kon­cer­nen redo­vi­sar det högsta totala vär­det av mate­ri­ella till­gångar under det räken­skapsår då kon­cer­nen först omfat­tas av denna lag.

Det totala vär­det av mate­ri­ella till­gångar i en stat är sum­man av det bok­förda net­to­vär­det av alla mate­ri­ella till­gångar för alla kon­cer­nen­he­ter som hör hemma i den sta­ten.


7 kap. Sär­skilda enhe­ter och trans­ak­tio­ner

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - deläg­ar­be­skat­tade enhe­ter (2-16 §§ ),
   - fasta drift­stäl­len (17-26 §§ ),
   - inve­ste­rings­en­he­ter och för­säk­ringsin­ve­ste­rings­en­he­ter (27-40 §§ ),
   - mino­ri­tets­ägda kon­cer­nen­he­ter (41 och 42 §§ ),
   - sam­risk­fö­re­tag (43-47 §§ ),
   - enhe­ter som anslu­ter sig till eller läm­nar en kon­cern (48-56 §§ ),
   - över­fö­ring av till­gångar eller skul­der (57-62 §§ ),
   - kon­trol­le­rade utländska före­tag och hybri­den­he­ter (63-65 §§ ),
   - moder­fö­re­tag som omfat­tas av system med avdrags­gill utdel­ning (66-70 §§ ),
   - kon­cer­ner med flera moder­fö­re­tag (71-77 §§ ), och
   - god­känt utdel­nings­skat­te­sy­stem (78-83 §§ ). Lag (2024:1248).

Deläg­ar­be­skat­tade enhe­ter

Defi­ni­tio­ner

2 §   Med deläg­ar­be­skat­tad enhet avses en enhet vars delä­gare är skatt­skyl­diga för enhe­tens intäk­ter, kost­na­der, vinst eller för­lust enligt lag­stift­ningen i den stat där enhe­ten bil­da­des. En enhet ska dock inte anses som en deläg­ar­be­skat­tad enhet om den har skat­te­rätts­lig hem­vist i en annan stat än den där den bil­da­des och är skatt­skyl­dig där för med­räk­nade skat­ter.

3 §   Med skat­te­trans­pa­rent enhet avses en deläg­ar­be­skat­tad enhet till den del dess delä­gare är skatt­skyl­diga för enhe­tens intäk­ter, kost­na­der, vinst eller för­lust i den stat där äga­ren hör hemma enligt lag­stift­ningen där.

Med skat­te­trans­pa­rent enhet avses också en kon­cer­nen­het som
   1. inte har skat­te­rätts­lig hem­vist i någon stat,
   2. inte är skatt­skyl­dig för med­räk­nade skat­ter eller för natio­nell tilläggs­skatt på grund­val av plat­sen för före­tags­led­ningen, plat­sen för bildan­det eller annan lik­nande omstän­dig­het vad avser dess intäk­ter, kost­na­der, vinst eller för­lust, och
   3. upp­fyl­ler föl­jande för­ut­sätt­ningar:
   - dess delä­gare hör hemma i en stat där de är skatt­skyl­diga på det sätt som anges i första styc­ket,
   - enhe­ten har inte plat­sen för affärs­verk­sam­het i den stat där den bil­da­des, och
   - enhe­tens intäk­ter, kost­na­der, vinst eller för­lust kan inte hän­fö­ras till ett fast drift­ställe.

4 §   Med omvänd hybri­den­het avses en deläg­ar­be­skat­tad enhet till den del dess ägare inte är skatt­skyl­diga för enhe­tens intäk­ter, kost­na­der, vinst eller för­lust i den stat där delä­ga­ren hör hemma enligt lag­stift­ningen där.

5 §   Med skat­te­trans­pa­rent struk­tur avses ett ägar­in­tresse i en kon­cer­nen­het som inne­has indi­rekt genom en kedja av skat­te­trans­pa­renta enhe­ter.

Minsk­ning och för­del­ning av redo­vi­sat resul­tat

6 §   Det redo­vi­sade resul­ta­tet för en deläg­ar­be­skat­tad enhet ska mins­kas med det belopp som hör till ägare som inte är kon­cer­nen­he­ter och som äger enhe­ten direkt eller genom en skat­te­trans­pa­rent struk­tur.

Första styc­ket gäl­ler inte deläg­ar­be­skat­tade enhe­ter som
   1. är moder­fö­re­tag, eller
   2. ägs, direkt eller genom en skat­te­trans­pa­rent struk­tur, av ett moder­fö­re­tag som är en deläg­ar­be­skat­tad enhet.

7 §   Om en deläg­ar­be­skat­tad enhet bedri­ver verk­sam­het genom ett fast drift­ställe, ska det redo­vi­sade resul­tat som åter­står efter minsk­ning enligt 6 § för­de­las till det fasta drift­stäl­let i enlig­het med vad som anges i 19-24 §§.

8 §   Det redo­vi­sade resul­tat som åter­står efter minsk­ning och för­del­ning enligt 6 eller 7 § ska för­de­las till
   1. kon­cer­nen­he­tens ägare i enlig­het med deras ägar­in­tres­sen om enhe­ten är en skat­te­trans­pa­rent enhet som inte är moder­fö­re­tag,
   2. kon­cer­nen­he­ten själv om enhe­ten är en skat­te­trans­pa­rent enhet som är moder­fö­re­tag, och
   3. kon­cer­nen­he­ten själv om enhe­ten är en omvänd hybri­den­het.

9 §   För­del­ningen enligt 7 och 8 §§ ska göras sepa­rat för varje enskilt ägar­in­tresse i den deläg­ar­be­skat­tade enhe­ten.

10 §   Det redo­vi­sade resul­ta­tet för en deläg­ar­be­skat­tad kon­cer­nen­het ska mins­kas med den net­to­vinst eller net­to­för­lust som för­de­las till en annan kon­cer­nen­het enligt 8 §.

För­del­ning av skat­te­kost­nad

11 §   Om redo­vi­sat resul­tat för­de­las till en äga­ren­het enligt 8 § 1 ska skat­te­kost­nad för­de­las till äga­ren­he­ten på samma sätt, om skat­te­kost­na­den
   1. avser med­räk­nade skat­ter, och
   2. har redo­vi­sats i den deläg­ar­be­skat­tade enhe­tens räken­ska­per.

Juste­rat resul­tat för en deläg­ar­be­skat­tad enhet som är moder­fö­re­tag

12 §   Det juste­rade resul­ta­tet för en deläg­ar­be­skat­tad enhet som är moder­fö­re­tag ska mins­kas med det belopp som ska hän­fö­ras till inne­ha­va­ren av ett ägar­in­tresse, om
   1. äga­ren bes­kat­tas för inkoms­ten med en skat­te­sats som är lika med eller högre än mini­mis­kat­te­sat­sen och inkoms­ten hän­förs till ett beskatt­ningsår som avslu­tas senast tolv måna­der efter utgången av moder­fö­re­ta­gets räken­skapsår, eller
   2. det rim­li­gen kan för­vän­tas att det sam­man­lagda belop­pet av med­räk­nade skat­ter för moder­fö­re­ta­get och skatt som inne­ha­va­ren av ägar­in­tres­set ska betala på inkoms­ten från enhe­ten inom tolv måna­der efter utgången av moder­fö­re­ta­gets räken­skapsår är lika med eller över­sti­ger enhe­tens inkomst mul­ti­pli­ce­rad med mini­mis­kat­te­sat­sen.

13 §   Det juste­rade resul­ta­tet för en deläg­ar­be­skat­tad enhet som är moder­fö­re­tag ska också mins­kas med det belopp som ska hän­fö­ras till inne­ha­va­ren av ett ägar­in­tresse, om denna inne­ha­vare är
   1. en fysisk per­son som har skat­te­rätts­lig hem­vist och är skatt­skyl­dig i den stat där moder­fö­re­ta­get hör hemma och vars ägar­in­tresse ger rätt till högst fem pro­cent av vinst och till­gångar i moder­fö­re­ta­get, eller
   2. ett offent­ligt organ, en myn­dig­het­sen­het, en inter­na­tio­nell orga­ni­sa­tion, en ide­ell orga­ni­sa­tion eller en pen­sions­en­het som har hem­vist i den stat där moder­fö­re­ta­get hör hemma och vars ägar­in­tresse ger rätt till högst fem pro­cent av vinst och till­gångar i moder­fö­re­ta­get.

14 §   Den juste­rade för­lus­ten för en deläg­ar­be­skat­tad enhet som är moder­fö­re­tag ska mins­kas med den del som ska hän­fö­ras till inne­ha­va­ren av ett ägar­in­tresse. Detta gäl­ler dock bara till den del inne­ha­va­ren får beakta för­lus­ten vid beräk­ningen av sin beskatt­nings­bara inkomst.

15 §   Kost­na­den för med­räk­nade skat­ter ska mins­kas i pro­por­tion till minsk­ningen av det juste­rade resul­ta­tet enligt 12 och 13 §§.

16 §   Bestäm­mel­serna i 12-15 §§ gäl­ler också för ett fast drift­ställe, om
   1. en deläg­ar­be­skat­tad enhet som är moder­fö­re­tag helt eller del­vis bedri­ver sin verk­sam­het genom det fasta drift­stäl­let, eller
   2. en deläg­ar­be­skat­tad enhet som är moder­fö­re­tag, direkt eller genom en skat­te­trans­pa­rent struk­tur, har ett ägar­in­tresse i en skat­te­trans­pa­rent enhet vars verk­sam­het helt eller del­vis bedrivs genom det fasta drift­stäl­let.

Fasta drift­stäl­len

Defi­ni­tio­ner

17 §   Med fast drift­ställe avses i denna lag
   1. om det finns ett gäl­lande skat­te­av­tal: en plats för affärs­verk­sam­het i en stat där plat­sen behand­las som ett fast drift­ställe enligt skat­te­av­ta­let, om den sta­ten bes­kat­tar inkomst hän­för­lig till drift­stäl­let enligt en bestäm­melse lik­nande arti­kel 7 i OECD:s modellav­tal för skat­ter på inkomst och för­mö­gen­het,
   2. om det inte finns ett gäl­lande skat­te­av­tal: en plats för affärs­verk­sam­het i en stat, om den sta­ten bes­kat­tar inkomst hän­för­lig till en sådan plats för affärs­verk­sam­het på grund­val av ett net­to­re­sul­tat på lik­nande sätt som sta­ten bes­kat­tar per­so­ner som hör hemma där,
   3. om en stat inte har ett system för bolags­be­skatt­ning: en plats för affärs­verk­sam­het i en stat där plat­sen skulle ha behand­lats som fast drift­ställe enligt OECD:s modellav­tal för skat­ter på inkomst och för­mö­gen­het, om den sta­ten enligt arti­kel 7 i OECD:s modellav­tal för skat­ter på inkomst och för­mö­gen­het skulle ha haft rätt att beskatta inkomst hän­för­lig till plat­sen, eller
   4. i övriga fall: en plats för affärs­verk­sam­het från vil­ken verk­sam­het bedrivs utan­för den stat där en huvu­den­het hör hemma, om den sta­ten inte bes­kat­tar inkomst hän­för­lig till sådan verk­sam­het.

Vad som sägs i första styc­ket om plats för affärs­verk­sam­het i en stat gäl­ler också för verk­sam­het som inte bedrivs från någon viss plats, om verk­sam­he­ten är att lik­ställa med affärs­verk­sam­het som bedrivs av en huvu­den­het på en plats inom sta­ten.

18 §   Med huvu­den­het avses en enhet som tar upp ett fast drift­stäl­les redo­vi­sade resul­tat i sina räken­ska­per.

Sär­skilda reg­ler för beräk­ningen av redo­vi­sat och juste­rat resul­tat

19 §   Med redo­vi­sat resul­tat avses, i fråga om ett fast drift­ställe enligt 17 § 1-3, det resul­tat som fram­går av dess räken­ska­per om dessa upp­rät­tats i enlig­het med 2 kap. 19 § 1 eller 3. Om det fasta drift­stäl­let sak­nar räken­ska­per avses det resul­tat som skulle ha fram­gått av dess räken­ska­per, om sådana hade upp­rät­tats i enlig­het med den redo­vis­nings­stan­dard som används i kon­cern­re­do­vis­ningen.

20 §   Det redo­vi­sade resul­ta­tet för ett fast drift­ställe enligt 17 § 1 eller 2 ska juste­ras så att det åter­speg­lar endast inkoms­ter och utgif­ter hän­för­liga till det fasta drift­stäl­let enligt ett tillämp­ligt skat­te­av­tal eller lag­stift­ningen i den stat där det fasta drift­stäl­let hör hemma. Detta gäl­ler oav­sett vil­ket belopp som är före­mål för beskatt­ning och vil­ket belopp som kan dras av som kost­na­der i denna stat.

21 §   Det redo­vi­sade resul­ta­tet för ett fast drift­ställe enligt 17 § 3 ska juste­ras så att det åter­speg­lar endast de inkoms­ter och utgif­ter som enligt arti­kel 7 i OECD:s modellav­tal för skat­ter på inkomst och för­mö­gen­het ska vara hän­för­liga till det fasta drift­stäl­let.

22 §   Det redo­vi­sade resul­ta­tet för ett fast drift­ställe enligt 17 § 4 ska beräk­nas med hän­syn till de inkoms­ter som undan­tas från beskatt­ning i den stat där huvu­den­he­ten hör hemma och de utgif­ter som inte får dras av i denna stat. Detta gäl­ler endast inkoms­ter och utgif­ter hän­för­liga till verk­sam­het som bedrivs utan­för den sta­ten.

23 §   Vid beräk­ningen av huvu­den­he­tens juste­rade resul­tat ska ett fast drift­stäl­les redo­vi­sade resul­tat inte beak­tas utö­ver vad som anges i 24 §.

24 §   Vid beräk­ningen av huvu­den­he­tens juste­rade resul­tat ska en juste­rad för­lust hos ett fast drift­ställe behand­las som en kost­nad till den del för­lus­ten behand­las som en kost­nad vid beräk­ningen av huvu­den­he­tens beskatt­nings­bara inkomst i den stat där den hör hemma. Detta gäl­ler under för­ut­sätt­ning att för­lus­ten inte kvit­tas mot någon inkomst som är före­mål för beskatt­ning både i den stat där huvu­den­he­ten hör hemma och i den stat där det fasta drift­stäl­let hör hemma.

Juste­rad vinst som upp­står ett senare år för det fasta drift­stäl­let ska behand­las som juste­rad vinst hos huvu­den­he­ten i den mån den inte över­sti­ger den juste­rade för­lust som enligt första styc­ket behand­la­des som en kost­nad vid beräk­ningen av juste­rat resul­tat för huvu­den­he­ten.

För­del­ning av med­räk­nade skat­ter mel­lan huvu­den­het och fast drift­ställe

25 §   Kost­na­den för med­räk­nade skat­ter i en kon­cer­nen­hets räken­ska­per ska för­de­las till ett fast drift­ställe om den är hän­för­lig till det juste­rade resul­ta­tet för det fasta drift­stäl­let.

Vid beräk­ning av natio­nell tilläggs­skatt ska kost­nad som enligt första styc­ket för­de­las till ett fast drift­ställe som är en svensk kon­cer­nen­het inte beak­tas. Lag (2024:1248).

26 §   Om ett fast drift­stäl­les juste­rade vinst behand­las som juste­rad vinst för huvu­den­he­ten i enlig­het med 24 §, ska kost­na­den för med­räk­nade skat­ter som upp­kom­mer i den stat där det fasta drift­stäl­let hör hemma och som har sam­band med sådan vinst behand­las som en skat­te­kost­nad för huvu­den­he­ten. Detta gäl­ler dock endast till den del belop­pet inte över­sti­ger vins­ten mul­ti­pli­ce­rad med den högsta bolags­skat­te­sat­sen för inkomst i den stat där huvu­den­he­ten hör hemma.

Inve­ste­rings­en­he­ter och för­säk­ringsin­ve­ste­rings­en­he­ter

Beräk­ning av effek­tiv skat­te­sats och tilläggs­skat­te­be­lopp

27 §   Den effek­tiva skat­te­sat­sen och tilläggs­skat­te­be­lop­pet för en inve­ste­rings­en­het eller en för­säk­ringsin­ve­ste­rings­en­het ska beräk­nas enligt 28-32 §§. Detta gäl­ler dock inte om
   1. enhe­ten är en skat­te­trans­pa­rent enhet, eller
   2. den rap­por­te­rande enhe­ten har gjort ett val enligt 33 eller 36 §. Lag (2024:1248).

28 §   En inve­ste­rings­en­hets och en för­säk­ringsin­ve­ste­rings­en­hets effek­tiva skat­te­sats ska beräk­nas genom att den juste­rade skat­te­kost­na­den divi­de­ras med kon­cer­nens andel av enhe­tens juste­rade resul­tat.

Den effek­tiva skat­te­sat­sen för enhe­ten ska beräk­nas sepa­rat från den effek­tiva skat­te­sat­sen för övriga kon­cer­nen­he­ter i den stat där enhe­ten hör hemma. Om flera inve­ste­rings­en­he­ter eller för­säk­ringsin­ve­ste­rings­en­he­ter hör hemma i samma stat ska skat­ter respek­tive ande­lar läg­gas sam­man för dessa enhe­ter. Lag (2024:1248).

29 §   Vid beräk­ningen enligt 28 § ska beak­tas endast den del av den juste­rade skat­te­kost­na­den som är hän­för­lig till kon­cer­nens andel av
   1. juste­rad vinst, och
   2. med­räk­nade skat­ter som för­de­lats till inve­ste­rings­en­he­ten eller för­säk­ringsin­ve­ste­rings­en­he­ten i enlig­het med 3 kap. 27 §, 7 kap. 11, 25, 26 och 63-65 §§.

Med­räk­nade skat­ter som inte kan hän­fö­ras till inkoms­ter som ingår i kon­cer­nens andel av enhe­tens juste­rade vinst ska inte beak­tas. Lag (2024:1248).

30 §   Vid beräk­ningen av tilläggs­skat­te­be­lop­pet för en inve­ste­rings­en­het eller för en för­säk­ringsin­ve­ste­rings­en­het ska det beräk­nas en pro­cent­sats för tilläggs­skatt. Beräk­ningen av pro­cent­sat­sen ska ske genom att mini­mis­kat­te­sat­sen mins­kas med den effek­tiva skat­te­sat­sen för enhe­ten, om den effek­tiva skat­te­sat­sen är lägre än mini­mis­kat­te­sat­sen.

Tilläggs­skat­te­be­lop­pet för enhe­ten ska beräk­nas genom att pro­cent­sat­sen för tilläggs­skatt mul­ti­pli­ce­ras med kon­cer­nens andel av enhe­tens juste­rade vinst efter minsk­ning med ett sub­stans­be­lopp, beräk­nat enligt 31 §.

Om flera inve­ste­rings­en­he­ter eller för­säk­ringsin­ve­ste­rings­en­he­ter hör hemma i samma stat, ska sub­stans­be­lop­pen respek­tive kon­cer­nens ande­lar av enhe­ter­nas juste­rade vins­ter läg­gas sam­man vid beräk­ningen enligt andra styc­ket. Lag (2024:1248).

30 a §   Tilläggs­skat­te­be­lop­pet för en inve­ste­rings­en­het och en för­säk­ringsin­ve­ste­rings­en­het i en utländsk stat ska mins­kas med belop­pet av den natio­nella tilläggs­skatt som ska beta­las för enhe­ten i den stat där denna hör hemma. Lag (2024:1248).

31 §   En inve­ste­rings­en­hets och en för­säk­ringsin­ve­ste­rings­en­hets sub­stans­be­lopp ska beräk­nas enligt 5 kap. 2-9 §§. Belop­pet för per­so­nal­kost­na­der och belop­pet för mate­ri­ella anlägg­nings­till­gångar ska tas med i beräk­ningen till den del de hän­förs till kon­cer­nens andel av enhe­tens juste­rade vinst.

En rap­por­te­rande enhet får välja att inte göra avdrag för sub­stans­be­lopp. Ett sådant val gäl­ler för det räken­skapsår som valet avser. Lag (2024:1248).

32 §   Vid tillämp­ningen av 28-31 §§ ska kon­cer­nens andel av en inve­ste­rings­en­hets eller en för­säk­ringsin­ve­ste­rings­en­hets juste­rade vinst mot­svara moder­fö­re­ta­gets andel av enhe­tens juste­rade resul­tat enligt 6 kap. 4 och 7 §§. Vid beräk­ningen av ande­len ska ägar­in­tres­sen som omfat­tas av ett val enligt 33 eller 36 § inte beak­tas. Lag (2024:1248).

Val att behandla en inve­ste­rings­en­het som en skat­te­trans­pa­rent enhet

33 §   En rap­por­te­rande enhet får välja att behandla en inve­ste­rings­en­het eller en för­säk­ringsin­ve­ste­rings­en­het som en skat­te­trans­pa­rent enhet om äga­ren­he­ten
   1. är skatt­skyl­dig i den stat där den hör hemma enligt ett system för omvär­de­ring till aktu­ellt mark­nads­värde eller lik­nande system base­rat på de årliga för­änd­ring­arna av det verk­liga vär­det på dess ägar­in­tres­sen i enhe­ten och bes­kat­tas med en skat­te­sats som är lika med eller över­sti­ger mini­mis­kat­te­sat­sen, eller
   2. är ett ömse­si­digt för­säk­rings­fö­re­tag.

Ett val enligt första styc­ket gäl­ler i fem år från och med det räken­skapsår som valet avser. Där­ef­ter fort­sät­ter valet att gälla, om den rap­por­te­rande enhe­ten inte åter­kal­lar valet. Om valet åter­kal­las kan ett nytt val enligt första styc­ket göras först fem år efter det år som åter­kal­lel­sen avser.
Lag (2024:1248).

34 §   Om den rap­por­te­rande enhe­ten gör ett val enligt 33 § gäl­ler föl­jande. En kon­cer­nen­het som indi­rekt har ett ägar­in­tresse i en inve­ste­rings­en­het eller en för­säk­ringsin­ve­ste­rings­en­het genom ett direkt ägar­in­tresse i en annan sådan enhet ska anses vara skatt­skyl­dig enligt ett system för omvär­de­ring till aktu­ellt mark­nads­värde eller lik­nande system även avse­ende dess indi­rekta ägar­in­tresse.

35 §   Om den rap­por­te­rande enhe­ten åter­kal­lar valet att behandla en inve­ste­rings­en­het eller en för­säk­ringsin­ve­ste­rings­en­het som en skat­te­trans­pa­rent enhet, ska resul­ta­tet av en avytt­ring av inve­ste­rings­en­he­tens eller för­säk­ringsin­ve­ste­rings­en­he­tens till­gångar eller skul­der beräk­nas med hän­syn till deras skä­liga mark­nads­värde vid ingången av det räken­skapsår då åter­kal­lel­sen görs.

Val att tillämpa en sär­skild beskatt­nings­me­tod

36 §   En rap­por­te­rande enhet får välja att låta en äga­ren­het tillämpa bestäm­mel­serna i 37-40 §§ i fråga om sitt ägar­in­tresse i en inve­ste­rings­en­het eller en för­säk­ringsin­ve­ste­rings­en­het, om
   1. äga­ren­he­ten inte är en inve­ste­rings­en­het eller en för­säk­ringsin­ve­ste­rings­en­het, och
   2. det rim­li­gen kan för­vän­tas att utdel­ningar från inve­ste­rings­en­he­ten eller för­säk­ringsin­ve­ste­rings­en­he­ten till äga­ren­he­ten bes­kat­tas med en skat­te­sats som är lika med eller över­sti­ger mini­mis­kat­te­sat­sen.

Vid beräk­ningen av skat­te­sat­sen enligt första styc­ket 2 ska beskatt­ningen hos både den utde­lande och den mot­ta­gande enhe­ten beak­tas

Ett val enligt första styc­ket gäl­ler i fem år från och med det räken­skapsår som valet avser. Där­ef­ter fort­sät­ter valet att gälla, om den rap­por­te­rande enhe­ten inte åter­kal­lar valet. Om valet åter­kal­las kan ett nytt val enligt första styc­ket göras först fem år efter det år som åter­kal­lel­sen avser.
Lag (2024:1248).

37 §   Vid ett val enligt 36 § gäl­ler föl­jande:
   1. Utdel­ning och upp­skat­tad utdel­ning av en inve­ste­rings­en­hets eller för­säk­ringsin­ve­ste­rings­en­hets juste­rade vinst ska tas med i den juste­rade vins­ten för den äga­ren­het som erhöll utdel­ningen.
   2. Inve­ste­rings­en­he­tens eller för­säk­ringsin­ve­ste­rings­en­he­tens med­räk­nade skat­ter ska tas med vid beräk­ningen av den juste­rade vins­ten och de med­räk­nade skat­terna för den äga­ren­het som erhöll utdel­ningen, under för­ut­sätt­ning att de kan avräk­nas mot sådan skat­tes­kuld som upp­kom­mit för äga­ren­he­ten till följd av utdel­ning från enhe­ten.
   3. Inve­ste­rings­en­he­tens eller för­säk­ringsin­ve­ste­rings­en­he­tens juste­rade vinst ska mot­svara äga­ren­he­tens andel av enhe­tens ej utde­lade juste­rade net­to­vinst enligt 38 § som upp­kom­mit under det beräk­ningsår som avses i 39 §. Vid tillämp­ningen av 6 kap. ska tilläggs­skat­te­be­lop­pet för en låg-​beskat­tad kon­cer­nen­het beräk­nas genom att sådan juste­rad vinst mul­ti­pli­ce­ras med mini­mis­kat­te­sat­sen.
   4. Inve­ste­rings­en­he­tens eller för­säk­ringsin­ve­ste­rings­en­he­tens juste­rade resul­tat och juste­rade skat­te­kost­nad som kan hän­fö­ras till resul­ta­tet ska undan­tas från beräk­ningen av den effek­tiva skat­te­sat­sen enligt bestäm­mel­serna i 3, 4, 5 kap. och 27-30 §§ i detta kapi­tel. Det gäl­ler dock inte för de med­räk­nade skat­ter som avses i 2. Lag (2024:1248).

38 §   En inve­ste­rings­en­hets eller för­säk­ringsin­ve­ste­rings­en­hets ej utde­lade juste­rade net­to­vinst för beräk­nings­å­ret ska beräk­nas genom att enhe­tens juste­rade vinst för det året mins­kas med föl­jande pos­ter, dock lägst till noll:
   1. enhe­tens med­räk­nade skat­ter,
   2. utdel­ningar och upp­skat­tade utdel­ningar till aktieä­gare som inte är inve­ste­rings­en­he­ter eller för­säk­ringsin­ve­ste­rings­en­he­ter under beräk­nings­pe­ri­o­den, i den mån de inte dra­gits av ett tidi­gare beräk­ningsår,
   3. juste­rade för­lus­ter som upp­står under beräk­nings­pe­ri­o­den, i den mån de inte dra­gits av ett tidi­gare beräk­ningsår, och
   4. åter­stå­ende juste­rade för­lus­ter som har upp­stått före beräk­nings­pe­ri­o­den. Lag (2024:1248).

39 §   Med upp­skat­tad utdel­ning avses sådan vär­deö­ver­fö­ring eller annan trans­ak­tion som bes­kat­tas som utdel­ning i den stat där äga­ren­he­ten hör hemma.

Med upp­skat­tad utdel­ning avses också att ett direkt eller indi­rekt ägar­in­tresse i en inve­ste­rings­en­het eller en för­säk­ringsin­ve­ste­rings­en­het, som omfat­tas av ett val enligt 36 §, över­förs till en enhet som inte till­hör kon­cer­nen. Vid en sådan över­fö­ring ska utdel­ningen anses uppgå till den andel av den ej utde­lade juste­rade net­to­vins­ten som är hän­för­lig till det över­förda ägar­in­tres­set på dagen för en sådan över­fö­ring, utan hän­syn till den upp­skat­tade utdel­ningen.

Med beräk­ningsår avses det tredje året som före­går räken­skaps­å­ret.

Med beräk­nings­pe­riod avses den period som bör­jar den första dagen av det tredje året som före­går räken­skaps­å­ret och som slu­tar den sista dagen av räken­skaps­å­ret. Lag (2024:1248).

40 §   Om den rap­por­te­rande enhe­ten åter­kal­lar ett val enligt 36 § ska inve­ste­rings­en­he­tens eller för­säk­ringsin­ve­ste­rings­en­he­tens juste­rade vinst mot­svara äga­ren­he­tens andel av inve­ste­rings­en­he­tens eller för­säk­ringsin­ve­ste­rings­en­he­tens ej utde­lade juste­rade net­to­vinst för beräk­nings­å­ret vid utgången av det räken­skapsår som före­går det räken­skapsår som åter­kal­lel­sen avser. Vid tillämp­ningen av 6 kap. ska tilläggs­skat­te­be­lop­pet för en låg­be­skat­tad kon­cer­nen­het beräk­nas genom att en sådan juste­rad vinst mul­ti­pli­ce­ras med mini­mis­kat­te­sat­sen. Lag (2024:1248).

Mino­ri­tets­ägda kon­cer­nen­he­ter

Beräk­ning av den effek­tiva skat­te­sat­sen och tilläggs­skat­te­be­lop­pet

41 §   Beräk­ningen av den effek­tiva skat­te­sat­sen och tilläggs­skat­te­be­lop­pet för kon­cer­nen­he­terna i en stat ska, vad avser kon­cer­nen­he­ter som ingår i en mino­ri­tets­ägd under­grupp, göras som om varje mino­ri­tets­ägd under­grupp var en egen kon­cern. Den juste­rade skat­te­kost­na­den och det juste­rade resul­ta­tet för en enhet i en mino­ri­tets­ägd under­grupp ska undan­tas från bestäm­man­det av den övriga kon­cer­nens effek­tiva skat­te­sats beräk­nad enligt 3 kap. 37 § och dess tilläggs­skat­te­be­lopp beräk­nat enligt 3 kap. 38 §.

Den effek­tiva skat­te­sat­sen och tilläggs­skat­te­be­lop­pet för en mino­ri­tets­ägd kon­cer­nen­het som inte ingår i en mino­ri­tets­ägd under­grupp ska beräk­nas sepa­rat för den enhe­ten. Den juste­rade skat­te­kost­na­den och det juste­rade resul­ta­tet för enhe­ten ska undan­tas från bestäm­man­det av den övriga kon­cer­nens effek­tiva skat­te­sats och tilläggs­skat­te­be­lopp. Detta gäl­ler dock inte en kon­cer­nen­het som är en inve­ste­rings­en­het eller en för­säk­ringsin­ve­ste­rings­en­het. Lag (2024:1248).

Defi­ni­tio­ner

42 §   Med mino­ri­tets­ägd kon­cer­nen­het avses en kon­cer­nen­het i vil­ken moder­fö­re­ta­get har ett direkt eller indi­rekt ägar­in­tresse på högst 30 pro­cent.

En mino­ri­tets­ägd mode­ren­het är en mino­ri­tets­ägd kon­cer­nen­het som direkt eller indi­rekt har bestäm­mande infly­tande i en annan mino­ri­tets­ägd kon­cer­nen­het, utom när den mino­ri­tets­ägda mode­ren­he­tens bestäm­mande infly­tande direkt eller indi­rekt inne­has av en annan mino­ri­tets­ägd kon­cer­nen­het.

Med mino­ri­tets­ägd under­grupp avses en mino­ri­tets­ägd mode­ren­het och dess mino­ri­tets­ägda dot­ter­fö­re­tag.

Ett mino­ri­tets­ägt dot­ter­fö­re­tag är en mino­ri­tets­ägd kon­cer­nen­het i vil­ken det bestäm­mande infly­tan­det direkt eller indi­rekt inne­has av en mino­ri­tets­ägd mode­ren­het.

Sam­risk­fö­re­tag

43 §   Med sam­risk­fö­re­tag avses en enhet vars finan­si­ella resul­tat redo­vi­sas enligt kapi­ta­lan­dels­me­to­den i moder­fö­re­ta­gets kon­cern­re­do­vis­ning, under för­ut­sätt­ning att moder­fö­re­ta­get direkt eller indi­rekt inne­har minst 50 pro­cent av ägar­in­tres­set i sam­risk­fö­re­ta­get.

En enhet ska inte anses som ett sam­risk­fö­re­tag om den utgör
   1. ett moder­fö­re­tag i en kon­cern som ska tillämpa huvud­re­geln för tilläggs­skatt,
   2. en undan­ta­gen enhet,
   3. en enhet i vil­ken kon­cer­nens ägar­in­tresse inne­has direkt genom en undan­ta­gen enhet och
   - som ute­slu­tande, eller så gott som ute­slu­tande, bedri­ver verk­sam­het för att inneha till­gångar eller inve­stera medel till för­mån för dess inve­ste­rare,
   - som bedri­ver verk­sam­he­ter som har sam­band med sådan verk­sam­het som bedrivs av den undan­tagna enhe­ten, eller
   - vars intäk­ter i allt väsent­ligt undan­tas från beräk­ningen av den juste­rade vins­ten eller för­lus­ten i enlig­het med 3 kap. 9 och 10 §§,
   4. en enhet som inne­has av en kon­cern som ute­slu­tande består av undan­tagna enhe­ter, och
   5. ett dot­ter­fö­re­tag till ett sam­risk­fö­re­tag.

44 §   Med dot­ter­fö­re­tag till ett sam­risk­fö­re­tag avses en enhet vars till­gångar, skul­der, intäk­ter, kost­na­der och kassa­flö­den
   1. har kon­so­li­de­rats i ett sam­risk­fö­re­tags kon­cern­re­do­vis­ning enligt en all­mänt erkänd redo­vis­nings­stan­dard, eller
   2. skulle ha kon­so­li­de­rats i en sådan kon­cern­re­do­vis­ning enligt en all­mänt erkänd redo­vis­nings­stan­dard.

Ett fast drift­ställe vars huvu­den­het är ett sam­risk­fö­re­tag eller dot­ter­fö­re­tag till ett sam­risk­fö­re­tag ska anses utgöra ett dot­ter­fö­re­tag till ett sam­risk­fö­re­tag.

45 §   Beräk­ningen av tilläggs­skat­te­be­lop­pet för ett sam­risk­fö­re­tag och dess dot­ter­fö­re­tag (en sam­risk­fö­re­tags­kon­cern) ska göras i enlig­het med 3-8 kap. som om enhe­terna hade varit kon­cer­nen­he­ter i en egen kon­cern med sam­risk­fö­re­ta­get som moder­fö­re­tag. Lag (2024:1248).

46 §   En mode­ren­het som har ett direkt eller indi­rekt ägar­in­tresse i ett sam­risk­fö­re­tag eller ett dot­ter­fö­re­tag till ett sam­risk­fö­re­tag ska med avse­ende på sin andel av tilläggs­skat­te­be­lop­pet för sam­risk­fö­re­ta­get eller för dot­ter­fö­re­ta­get tillämpa bestäm­mel­serna i 6 kap. 3-8 §§.

Om ett sam­risk­fö­re­tag eller ett dot­ter­fö­re­tag till ett sam­risk­fö­re­tag hör hemma i Sve­rige ska i stäl­let för vad som sägs i första styc­ket bestäm­mel­serna i 6 kap. 2 a § tilläm­pas.
Lag (2024:1248).

47 §   Det tilläggs­skat­te­be­lopp som belö­per på en sam­risk­fö­re­tags­kon­cern ska mins­kas med varje mode­ren­hets andel av det tilläggs­skat­te­be­lopp som ska tas ut enligt 46 § och det tilläggs­skat­te­be­lopp som ska tas ut av en kon­cer­nen­het enligt 6 kap. 2 a §. Åter­stå­ende tilläggs­skat­te­be­lopp ska läg­gas till det totala tilläggs­skat­te­be­lop­pet enligt bestäm­mel­serna i 6 kap. 11 §. Lag (2024:1248).

Enhe­ter som anslu­ter sig till eller läm­nar en kon­cern

48 §   Om en enhet blir eller upp­hör att vara en del av en kon­cern till följd av att det sker en över­fö­ring av direkta eller indi­rekta ägar­in­tres­sen i enhe­ten eller om enhe­ten blir moder­fö­re­tag i en ny kon­cern under ett räken­skapsår (för­värv­så­ret), ska enhe­ten behand­las som en kon­cer­nen­het i båda kon­cer­nerna. Detta gäl­ler om en del av enhe­tens till­gångar, skul­der, intäk­ter, kost­na­der och kassa­flö­den kon­so­li­de­ras post-​för-​post i moder­fö­re­ta­gets kon­cern­re­do­vis­ning under för­värv­så­ret.

Enhe­tens effek­tiva skat­te­sats och tilläggs­skatt ska beräk­nas enligt 49-56 §§.

49 §   Under för­värv­så­ret ska kon­cer­nen beakta endast den del av en kon­cer­nen­hets redo­vi­sade resul­tat och med­räk­nade skat­ter som ingår i moder­fö­re­ta­gets kon­cern­re­do­vis­ning.

50 §   Under för­värv­så­ret och varje därpå föl­jande räken­skapsår ska en kon­cer­nen­hets juste­rade resul­tat och juste­rade skat­ter base­ras på de vär­den av till­gångar och skul­der som redo­vi­sa­des ome­del­bart före för­vär­vet.

51 §   Under för­värv­så­ret ska vid beräk­ningen av en kon­cer­nen­hets belopp för per­so­nal­kost­na­der enligt 5 kap. 3 § beak­tas endast de kost­na­der som ingår i moder­fö­re­ta­gets kon­cern­re­do­vis­ning.

52 §   Beräk­ningen av belop­pet för en kon­cer­nen­hets mate­ri­ella anlägg­nings­till­gångar enligt 5 kap. 4 § ska juste­ras i pro­por­tion till den del av för­värv­så­ret som enhe­ten varit en del av kon­cer­nen.

53 §   Den för­vär­vande kon­cer­nen ska beakta upp­skjutna skat­te­ford­ringar och upp­skjutna skat­tes­kul­der för en kon­cer­nen­het som över­förs mel­lan kon­cer­ner på samma sätt och i samma utsträck­ning som om den för­vär­vande kon­cer­nen hade haft ett bestäm­mande infly­tande över enhe­ten när sådana till­gångar och skul­der upp­kom. Detta gäl­ler dock inte en sådan upp­skju­ten skat­te­ford­ran som avses i 4 kap. 13-17 §§.

54 §   Upp­skjutna skat­tes­kul­der som tidi­gare har beak­tats vid beräk­ningen av en kon­cer­nen­hets juste­rade skat­te­kost­nad ska vid tillämp­ningen av 3 kap. 35 § behand­las som åter­förda av den avytt­rande kon­cer­nen och som om de upp­kom­mit i den för­vär­vande kon­cer­nen under för­värv­så­ret. Om en upp­skju­ten skat­tes­kuld inte åter­förs före slu­tet av det femte räken­skaps­å­ret efter för­värv­så­ret, ska den minsk­ning av den skat­te­kost­nad som anges i 3 kap. 35 § i stäl­let göras det femte året efter för­vär­vet. Om minsk­ningen med­för att det blir en nega­tiv skat­te­kost­nad ska ett till­kom­mande tilläggs­skat­te­be­lopp beräk­nas.

55 §   Om den för­vär­vade enhe­ten är en mode­ren­het som också är en kon­cer­nen­het i två eller flera kon­cer­ner under för­värv­så­ret, ska huvud­re­geln för tilläggs­skatt tilläm­pas på mode­ren­he­tens andel av det tilläggs­skat­te­be­lopp som beräk­nats för de låg­be­skat­tade kon­cer­nen­he­terna i respek­tive kon­cern.

56 §   Trots bestäm­mel­serna i 49-55 §§ ska i vissa fall för­värv eller avytt­ring av ande­lar som inne­bär att det bestäm­mande infly­tan­det över en enhet över­går från en enhet till en annan behand­las som för­värv eller avytt­ring av enhe­tens till­gångar och skul­der. Detta gäl­ler om
   1. den stat där den för­vär­vade enhe­ten hör hemma eller, när det gäl­ler en skat­te­trans­pa­rent enhet, den stat där till­gång­arna är belägna behand­lar för­vär­vet eller avytt­ringen på samma eller lik­nande sätt som ett för­värv eller en avytt­ring av till­gångar och skul­der, och
   2. den över­lå­tande enhe­ten bes­kat­tas för skill­na­den mel­lan det skatte­mäs­siga vär­det på till­gång­arna och skul­derna och ersätt­ningen för ande­larna eller det verk­liga vär­det på till­gång­arna och skul­derna.

Över­fö­ring av till­gångar eller skul­der

Juste­rat resul­tat

57 §   En kon­cer­nen­het som avytt­rar till­gångar eller skul­der ska vid beräk­ningen av sitt juste­rade resul­tat ta med den vinst eller för­lust som upp­kom­mer vid en sådan avytt­ring. En kon­cer­nen­het som för­vär­var till­gångar eller skul­der ska beräkna sitt juste­rade resul­tat på grund­val av de för­vär­vade till­gång­ar­nas och skul­der­nas redo­vi­sade värde som har bestämts enligt den redo­vis­nings­stan­dard som används i moder­fö­re­ta­gets kon­cern­re­do­vis­ning.

58 §   Vid en omor­ga­ni­se­ring enligt 59 § gäl­ler bestäm­mel­serna i 60 och 61 §§ i stäl­let för bestäm­mel­sen i 57 §.

59 §   Med omor­ga­ni­se­ring avses en över­fö­ring av till­gångar eller skul­der vid en fusion, del­ning, lik­vi­da­tion eller lik­nande trans­ak­tion om föl­jande vill­kor är upp­fyllda:
   1. Ersätt­ningen för över­fö­ringen utgörs helt eller del­vis av eget­ka­pi­tal­in­stru­ment emit­te­rade av den för­vär­vande kon­cer­nen­he­ten eller av en per­son med anknyt­ning till den enhe­ten eller, vid lik­vi­da­tion, enhe­tens eget­ka­pi­tal­in­stru­ment. Om en emis­sion av eget­ka­pi­tal­in­stru­ment inte skulle ha någon eko­no­misk bety­delse behö­ver någon ersätt­ning inte läm­nas.
   2. Den avytt­rande kon­cer­nen­he­tens vinst eller för­lust på dessa till­gångar bes­kat­tas inte.
   3. Den för­vär­vande kon­cer­nen­he­ten ska beräkna, enligt skat­te­lag­stift­ningen där den hör hemma, den beskatt­nings­bara inkoms­ten efter över­fö­ringen med hän­syn till den avytt­rande enhe­tens skatte­mäs­siga värde för till­gång­arna, juste­rad för icke kva­li­fi­ce­rad vinst eller för­lust vid över­fö­ringen.

Med icke kva­li­fi­ce­rad vinst eller för­lust avses det lägsta belop­pet av
   - den avytt­rande kon­cer­nen­he­tens vinst eller för­lust som upp­kom­mer i sam­band med en omor­ga­ni­se­ring som bes­kat­tas i den stat där den avytt­rande kon­cer­nen­he­ten hör hemma, eller
   - den vinst eller för­lust i redo­vis­ningen som upp­kom­mer i sam­band med omor­ga­ni­se­ringen.

60 §   Vid en avytt­ring eller ett för­värv av till­gångar eller skul­der som sker i sam­band med en omor­ga­ni­se­ring enligt 59 § gäl­ler föl­jande:
   1. Den avytt­rande kon­cer­nen­he­ten ska vid beräk­ningen av sitt juste­rade resul­tat undanta vinst eller för­lust som upp­kom­mer vid en sådan avytt­ring.
   2. Den för­vär­vande kon­cer­nen­he­ten ska beräkna sitt juste­rade resul­tat på grund­val av det värde på till­gång­arna och skul­derna som den avytt­rande kon­cer­nen­he­ten redo­vi­sat ome­del­bart före avytt­ringen.

61 §   Vid en avytt­ring av till­gångar eller skul­der som sker i sam­band med en omor­ga­ni­se­ring enligt 59 § och som för den avytt­rande kon­cer­nen­he­ten leder till en icke kva­li­fi­ce­rad vinst eller för­lust gäl­ler föl­jande:
   1. Den avytt­rande kon­cer­nen­he­ten ska inklu­dera vinst eller för­lust som här­rör från avytt­ringen vid beräk­ningen av dess juste­rade resul­tat mot­sva­rande den icke kva­li­fi­ce­rade vins­ten eller för­lus­ten enligt 59 § andra styc­ket.
   2. Den för­vär­vande kon­cer­nen­he­ten ska beräkna sitt juste­rade resul­tat efter för­vär­vet på grund­val av det värde på till­gång­arna och skul­derna som den avytt­rande kon­cer­nen­he­ten redo­vi­sat ome­del­bart före avytt­ringen. Vär­det ska juste­ras i enlig­het med lokala skat­te­reg­ler för att ta hän­syn till den icke kva­li­fi­ce­rade vins­ten eller för­lus­ten.

62 §   En rap­por­te­rande enhet får välja att en kon­cer­nen­het, som vid beskatt­ningen får eller ska vär­dera till­gångar och skul­der till verk­ligt värde i den stat där den hör hemma, ska
   1. vid beräk­ningen av sitt juste­rade resul­tat ta med ett vinst-​​ eller för­lust­be­lopp för varje till­gång och skuld som ska
      a) mot­svara skill­na­den mel­lan till­gång­ens eller skul­dens redo­vi­sade värde ome­del­bart före tid­punk­ten för den beskatt­nings­bara hän­del­sen och till­gång­ens eller skul­dens verk­liga värde ome­del­bart efter den hän­del­sen, och
      b) mins­kas eller ökas med icke kva­li­fi­ce­rad vinst eller för­lust enligt 59 § andra styc­ket som upp­kom­mer i sam­band med den beskatt­nings­bara hän­del­sen,
   2. använda till­gång­ens eller skul­dens verk­liga värde enligt redo­vis­ningen ome­del­bart efter den beskatt­nings­bara hän­del­sen för att beräkna juste­rad vinst eller för­lust för de räken­skapsår som avslu­tas efter den beskatt­nings­bara hän­del­sen, och
   3. ta med net­to­sum­man av de belopp som bestäms enligt 1 i kon­cer­nen­he­tens juste­rade resul­tat, antingen genom att
      a) net­to­sum­man av belop­pen tas med för det räken­skapsår då den beskatt­nings­bara hän­del­sen inträf­far, eller
      b) ett belopp som upp­går till net­to­sum­man av dessa belopp divi­de­rat med fem tas med under det räken­skapsår då den beskatt­nings­bara hän­del­sen inträf­far och under vart och ett av de fyra föl­jande räken­skaps­å­ren.

Vad som sägs i första styc­ket 3 b gäl­ler inte om kon­cer­nen­he­ten upp­hör att ingå i kon­cer­nen. I så fall ska det åter­stå­ende belop­pet tas med under det räken­skaps­å­ret då kon­cern­för­hål­lan­det upp­hört.

Kon­trol­le­rade utländska före­tag och hybri­den­he­ter

För­del­ning av med­räk­nade skat­ter

63 §   Kost­na­den för med­räk­nade skat­ter i en kon­cer­nen­hets räken­ska­per ska för­de­las till kon­cer­nen­he­tens kon­trol­le­rade utländska före­tag om den hän­för sig till detta före­tags inkomst och har tagits ut enligt ett system för beskatt­ning av kon­trol­le­rade utländska före­tag. Vid beräk­ning av natio­nell tilläggs­skatt ska den kost­nad som för­de­las till en svensk kon­cer­nen­het som är ett kon­trol­le­rat utländskt före­tag enligt lag­stift­ningen i en annan stat inte beak­tas.

I fråga om skat­te­kost­nad som avser pas­siva intäk­ter ska för­del­ningen enligt första styc­ket mot­svara det lägsta belop­pet av med­räk­nade skat­ter på pas­siva intäk­ter och ett belopp som utgörs av pro­cent­sat­sen för tilläggs­skatt för låg­skat­te­sta­ten mul­ti­pli­ce­rad med de pas­siva intäk­terna.

Vid beräk­ningen av pro­cent­sat­sen för tilläggs­skatt ska äga­ren­he­tens med­räk­nade skat­ter på de pas­siva intäk­terna inte beak­tas. Över­skju­tande med­räk­nade skat­ter på pas­siva intäk­ter ska hän­fö­ras till äga­ren­he­ten. Lag (2024:1248).

63 a §   Vid för­del­ningen av kost­na­den för med­räk­nade skat­ter enligt 63 § ska bestäm­mel­serna i 63 b-63 e §§ tilläm­pas om
   1. de med­räk­nade skat­terna har tagits ut enligt ett system för beskatt­ning av kon­trol­le­rade utländska före­tag enligt 2 kap. 26 §, och
   2. skat­ten för kon­trol­le­rade utländska före­tag enligt detta system beräk­nas gemen­samt för samt­liga sådana före­tag.
Lag (2024:1248).

63 b §   Kost­na­den för med­räk­nade skat­ter enligt 63 a § ska för­de­las till varje kon­trol­le­rat utländskt före­tag med ett belopp som mot­sva­rar kost­na­den mul­ti­pli­ce­rad med kvo­ten av före­ta­gets för­del­nings­be­lopp och för­del­nings­be­lop­pen för samt­liga kon­trol­le­rade utländska före­tag.

Ett kon­trol­le­rat utländskt före­tags för­del­nings­be­lopp är äga­ren­he­tens andel av före­ta­gets inkomst mul­ti­pli­ce­rad med skill­na­den mel­lan skat­te­sat­sen enligt ett sådant system som avses i 63 a § och den effek­tiva skat­te­sat­sen. Lag (2024:1248).

63 c §   Med effek­tiv skat­te­sats i 63 b § avses den effek­tiva skat­te­sat­sen i en stat med föl­jande avvi­kel­ser:
   - Skatt som har beta­lats enligt ett system för beskatt­ning av kon­trol­le­rade utländska före­tag ska inte räk­nas med.
   - Sådan natio­nell tilläggs­skatt som omfat­tas av rätt till avräk­ning av utländsk skatt enligt ett sådant system som avses i 63 a § ska räk­nas med.

Om det i en stat finns flera effek­tiva skat­te­sat­ser för kon­cer­nen­he­ter, sam­risk­fö­re­tag eller dot­ter­fö­re­tag till ett sam­risk­fö­re­tag, är den effek­tiva skat­te­sat­sen i första styc­ket den skat­te­sats som beräk­nas för det kon­trol­le­rade utländska före­ta­get. Vid beräk­ningen ska sådan natio­nell tilläggs­skatt som omfat­tas av rätt till avräk­ning av utländsk skatt enligt ett sådant system som avses i 63 a § räk­nas med.
Lag (2024:1248).

63 d §   Om en effek­tiv skat­te­sats inte ska beräk­nas för ett kon­trol­le­rat utländskt före­tag till följd av att enhe­ten omfat­tas av för­enk­lings­re­geln i 8 kap. 3-5 §§, ska den effek­tiva skat­te­sat­sen utgö­ras av den skat­te­sats som fram­går av 8 kap. 4 §.

Om en effek­tiv skat­te­sats inte ska beräk­nas för ett kon­trol­le­rat utländskt före­tag till följd av för­enk­lings­re­geln i 8 kap. 18 §, ska den effek­tiva skat­te­sat­sen beräk­nas på föl­jande sätt. Sum­man av skatt som enligt en regel om natio­nell tilläggs­skatt beak­tas vid beräk­ning av effek­tiv skat­te­sats och natio­nell tilläggs­skatt som omfat­tas av rätt till avräk­ning av utländsk skatt enligt ett sådant system som avses i 63 a § ska divi­de­ras med det juste­rade resul­ta­tet enligt en regel om natio­nell tilläggs­skatt.

Om en effek­tiv skat­te­sats inte ska beräk­nas för ett kon­trol­le­rat utländskt före­tag av andra skäl än de som anges i första och andra styc­kena, ska den effek­tiva skat­te­sat­sen mot­svara kvo­ten av kon­cer­nen­he­ter­nas skat­te­kost­nad och vinst eller för­lust före inkomst­skatt enligt kon­cer­nens kva­li­fi­ce­rade finan­si­ella rap­port.

Om det i en stat finns flera effek­tiva skat­te­sat­ser för kon­cer­nen­he­ter, sam­risk­fö­re­tag eller dot­ter­fö­re­tag till ett sam­risk­fö­re­tag, är den effek­tiva skat­te­sat­sen i andra styc­ket den skat­te­sats som beräk­nas för det kon­trol­le­rade utländska före­ta­get. Vid beräk­ningen ska sådan natio­nell tilläggs­skatt som omfat­tas av rätt till avräk­ning av utländsk skatt enligt ett sådant system som avses i 63 a § räk­nas med.
Lag (2024:1248).

63 e §   För ett kon­trol­le­rat utländskt före­tag som inte är en kon­cer­nen­het, ett sam­risk­fö­re­tag eller ett dot­ter­fö­re­tag till ett sam­risk­fö­re­tag ska den effek­tiva skat­te­sat­sen mot­svara den skat­te­sats som beräk­nats enligt 63 c eller 63 d § för de kon­cer­nen­he­ter, sam­risk­fö­re­tag eller dot­ter­fö­re­tag till sam­risk­fö­re­tag som hör hemma i samma stat som före­ta­get, och vil­kas andel utgör den största ande­len av den inkomst för äga­ren­he­ten som omfat­tas av ett sådant system som avses i 63 a §.

Om kon­cer­nen inte beräk­nar en effek­tiv skat­te­sats för enhe­ter i den stat där det kon­trol­le­rade utländska före­ta­get hör hemma, ska den effek­tiva skat­te­sat­sen mot­svara kvo­ten av den sam­man­lagda redo­vi­sade inkomst­skat­ten och den sam­man­lagda redo­vi­sade vins­ten före inkomst­skatt för samt­liga sådana enhe­ter som hör hemma i den aktu­ella sta­ten och som omfat­tas av ett sådant system för beskatt­ning som avses i 63 a §.
Lag (2024:1248).

64 §   Kost­na­den för med­räk­nade skat­ter i en kon­cer­nen­hets räken­ska­per ska för­de­las till en hybri­den­het om den avser hybri­den­he­tens juste­rade vinst. Den del av kost­na­den som avser pas­siva intäk­ter ska för­de­las på sätt som anges i 63 § andra och tredje styc­kena. Vid beräk­ning av natio­nell tilläggs­skatt ska skat­te­kost­nad som för­de­las till en hybri­den­het som är en svensk kon­cer­nen­het inte beak­tas.

Med hybri­den­het avses en enhet som är skatt­skyl­dig för inkomst­skatt i den stat där den hör hemma och som bes­kat­tas hos delä­garna i den stat där de hör hemma. Lag (2024:1248).

65 §   Med pas­siva intäk­ter avses i 63 och 64 §§ intäk­ter som
   1. ingår i den juste­rade vins­ten för en kon­cer­nen­het och bes­kat­tas hos äga­ren­he­ten enligt ett system för beskatt­ning av kon­trol­le­rade utländska före­tag eller på grund av ägar­in­tresse i en hybri­den­het, och
   2. utgör
   - utdel­ning eller mot­sva­rande,
   - ränta eller mot­sva­rande,
   - hyra,
   - royalty,
   - annan avtal­sen­lig ersätt­ning som sker över tid (annu­i­tets­be­lopp), eller
   - net­to­vinst vid för­sälj­ning av egen­dom som ger upp­hov till sådana intäk­ter. Lag (2024:1248).

Moder­fö­re­tag som omfat­tas av system med avdrags­gill utdel­ning

66 §   Med system med avdrags­gill utdel­ning avses reg­ler som syf­tar till att uppnå beskatt­ning i ett led genom att utdel­ning från en enhet till dess ägare ska dras av från enhe­tens inkomst. I fråga om ett koo­pe­ra­tiv avses också reg­ler om att ett koo­pe­ra­tiv undan­tas från beskatt­ning.

Med avdrags­gill utdel­ning avses
   - utdel­ning till den som äger andel i en kon­cer­nen­het om utdel­ningen enligt lag­stift­ningen i den stat som enhe­ten hör hemma i ska dras av vid beräk­ningen av dess beskatt­nings­bara inkomst, eller
   - koo­pe­ra­tiv utdel­ning till en med­lem i ett koo­pe­ra­tiv.

Med koo­pe­ra­tiv avses en enhet som gemen­samt säl­jer eller för­vär­var varor eller tjäns­ter för sina med­lem­mars räk­ning och som i den stat där den hör hemma omfat­tas av reg­ler som säker­stäl­ler skatte­mäs­sig neut­ra­li­tet för varor eller tjäns­ter som säljs eller för­vär­vas av dess med­lem­mar genom koo­pe­ra­ti­vet.

67 §   Den juste­rade vins­ten för ett moder­fö­re­tag i en kon­cern som omfat­tas av ett system med avdrags­gill utdel­ning ska mins­kas med belopp som delas ut som avdrags­gill utdel­ning inom tolv måna­der efter utgången av det räken­skapsår som den juste­rade vins­ten avser, om
   1. mot­ta­ga­ren bes­kat­tas för utdel­ningen med en skat­te­sats som är lika med eller högre än mini­mis­kat­te­sat­sen och inkoms­ten hän­förs till ett beskatt­ningsår som avslu­tas senast tolv måna­der efter utgången av räken­skaps­å­ret, eller
   2. det rim­li­gen kan för­vän­tas att det sam­man­lagda belop­pet av med­räk­nade skat­ter för moder­fö­re­ta­get och skatt som mot­ta­ga­ren beta­lar på utdel­ningen är lika med eller över­sti­ger den utde­lande enhe­tens inkomst mul­ti­pli­ce­rad med mini­mis­kat­te­sat­sen.

Vid tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i första styc­ket ska mot­ta­ga­ren anses ha bes­kat­tats för utdel­ning som läm­nats i för­hål­lande till inköp från ett inköpskoo­pe­ra­tiv till den del utdel­ningen mins­kar en avdrags­gill utgift eller kost­nad.

68 §   Den juste­rade vins­ten för ett moder­fö­re­tag i en kon­cern som omfat­tas av ett system med avdrags­gill utdel­ning ska, utö­ver vad som anges i 67 §, mins­kas med det belopp som delas ut som avdrags­gill utdel­ning inom tolv måna­der efter utgången av det räken­skapsår som den juste­rade vins­ten avser, om mot­ta­ga­ren är
   1. en fysisk per­son som är med­lem i ett inköpskoo­pe­ra­tiv, och utdel­ningen läm­nas i för­hål­lande till gjorda inköp,
   2. en fysisk per­son som har skat­te­rätts­lig hem­vist och är skatt­skyl­dig i den stat där moder­fö­re­ta­get hör hemma och den­nes ägar­in­tres­sen ger rätt till högst fem pro­cent av vinst och till­gångar i moder­fö­re­ta­get, eller
   3. ett offent­ligt organ, en myn­dig­het­sen­het, en inter­na­tio­nell orga­ni­sa­tion, en ide­ell orga­ni­sa­tion eller en pen­sions­fond som hör hemma i den stat där moder­fö­re­ta­get hör hemma.

69 §   Kost­na­den för med­räk­nade skat­ter på utde­lad vinst ska mins­kas i pro­por­tion till minsk­ningen av den juste­rade vins­ten enligt 67 eller 68 §.

Den juste­rade vins­ten ska mins­kas med samma belopp som kost­na­den för med­räk­nade skat­ter mins­kats med.

70 §   Om moder­fö­re­ta­get direkt inne­har en äga­ran­del i en kon­cer­nen­het som omfat­tas av bestäm­mel­ser om avdrags­gill utdel­ning, ska bestäm­mel­serna i 67 och 68 §§ tilläm­pas på övriga kon­cer­nen­he­ter som hör hemma i samma stat som moder­fö­re­ta­get till den del kon­cer­nen­he­ten läm­nar utdel­ning till moder­fö­re­ta­get och moder­fö­re­ta­get delar ut den juste­rade vins­ten till en mot­ta­gare som anges i 67 eller 68 §. Detta gäl­ler också om ett moder­fö­re­tag indi­rekt har en äga­ran­del i en sådan kon­cer­nen­het genom andra kon­cer­nen­he­ter som omfat­tas av bestäm­mel­serna i 67 eller 68 §.

Kon­cer­ner med flera moder­fö­re­tag

71 §   Med kon­cern med flera moder­fö­re­tag avses två eller flera kon­cer­ner vars moder­fö­re­tag ingått ett arrange­mang i form av en sam­man­län­kad struk­tur eller dub­bel note­ring, om minst en enhet eller ett fast drift­ställe i den kom­bi­ne­rade kon­cer­nen hör hemma i en annan stat än övriga enhe­ter.

Med sam­man­län­kad struk­tur avses ett arrange­mang mel­lan minst två moder­fö­re­tag i olika kon­cer­ner om
   1. moder­fö­re­ta­gen, ifall de är mark­nads­no­te­rade, är note­rade till samma kurs­värde,
   2. ägar­in­tres­sena i respek­tive moder­fö­re­tag till minst 50 pro­cent kom­bi­ne­rats genom ägande, över­lå­tel­se­be­gräns­ning eller annat vill­kor och inte kan över­lå­tas eller hand­las var för sig, och
   3. ett av moder­fö­re­ta­gen upp­rät­tar kon­cern­re­do­vis­ning där till­gångar, skul­der, intäk­ter, kost­na­der och kassa­flö­den för alla enhe­ter i de berörda kon­cer­nerna är redo­vi­sade till­sam­mans som för en eko­no­misk enhet och som måste bli före­mål för en extern revi­sion.

Med dub­bel note­ring avses ett arrange­mang mel­lan minst två moder-​​före­tag i olika kon­cer­ner, om
   1. ande­larna i moder­fö­re­ta­gen är mark­nads­no­te­rade och hand­las eller över­låts på olika kapi­tal­mark­na­der,
   2. före­ta­gens verk­sam­he­ter kom­bi­ne­rats enbart genom avtal mel­lan moder­fö­re­ta­gen,
   3. moder­fö­re­ta­gen har avta­lat att utskift­ning vid lik­vi­da­tion och utdel­ning ska ske enligt bestämda ande­lar,
   4. moder­fö­re­ta­gens verk­sam­he­ter utgör en eko­no­misk enhet enligt avtal, och
   5. moder­fö­re­ta­gen upp­rät­tar en kon­cern­re­do­vis­ning där till­gångar, skul­der, intäk­ter, kost­na­der och kassa­flö­den för alla enhe­ter i de berörda kon­cer­nerna är redo­vi­sade till­sam­mans som för en eko­no­misk enhet och som måste bli före­mål för en extern revi­sion.

72 §   Samt­liga enhe­ter och kon­cer­nen­he­ter i de kon­cer­ner som till­sam­mans utgör en kon­cern med flera moder­fö­re­tag ska anses vara kon­cer­nen­he­ter i samma kon­cern.

73 §   En enhet är en kon­cer­nen­het i en kon­cern med flera moder­fö­re­tag om den kon­so­li­de­ras post-​för-​post i kon­cern­re­do­vis­ningen för kon­cer­nen. Med kon­cer­nen­het avses även en enhet över vil­ken kon­cer­nen­he­ter i en kon­cern med flera moder­fö­re­tag har ett bestäm­mande infly­tande, även om den inte kon­so­li­de­ras post-​för-​post i kon­cern­re­do­vis­ningen. En enhet som är undan­ta­gen enligt 1 kap. 5-7 §§ anses inte vara en kon­cer­nen­het.

74 §   För en kon­cern med flera moder­fö­re­tag ska moder­fö­re­ta­gets kon­cern­re­do­vis­ning anses vara den kon­cern­re­do­vis­ning som anges i 71 § andra och tredje styc­kena.

Bestäm­mel­ser i lagen om tillämp­ning av de redo­vis­nings­prin­ci­per som används i ett moder­fö­re­tags kon­cern­re­do­vis­ning avser, vad gäl­ler kon­cer­ner med flera moder­fö­re­tag, de redo­vis­nings­prin­ci­per som används för att upp­rätta den kon­cern­re­do­vis­ning som avses i första styc­ket.

75 §   Samt­liga moder­fö­re­tag i de kon­cer­ner som till­sam­mans utgör en kon­cern med flera moder­fö­re­tag ska anses vara moder­fö­re­tag i kon­cer­nen med flera moder­fö­re­tag.

76 §   Ett moder­fö­re­tag och en annan mode­ren­het i en kon­cern med flera moder­fö­re­tag ska tillämpa bestäm­mel­serna i 6 kap. 3-8 §§ på sin andel av tilläggs­skat­te­be­lop­pet för låg­be­skat­tade kon­cer­nen­he­ter.

77 §   Vid beräk­ningen av kom­plet­te­rande tilläggs­skatt enligt 6 kap. 9-13 §§ ska, för varje kon­cer­nen­het i en kon­cern med flera moder­fö­re­tag, samt­liga låg­be­skat­tade kon­cer­nen­he­ter i kon­cer­nen med flera moder­fö­re­tag beak­tas.

God­känt utdel­nings­skat­te­sy­stem

Fik­tivt utdel­nings­skat­te­be­lopp för beräk­ning av juste­rad skat­te­kost­nad

78 §   Vid beräk­ningen av den juste­rade skat­te­kost­na­den för kon­cer­nen­he­ter i en stat med ett god­känt utdel­nings­skat­te­sy­stem får den rap­por­te­rande enhe­ten välja att ta med ett fik­tivt utdel­nings­skat­te­be­lopp.

Ett val enligt första styc­ket gäl­ler alla kon­cer­nen­he­ter i den sta­ten. Valet gäl­ler för det räken­skapsår som valet avser.

79 §   Med fik­tivt utdel­nings­skat­te­be­lopp avses det lägsta av föl­jande två belopp:
   - ett belopp som mot­sva­rar den ökade skat­te­kost­nad som skulle med­föra att den effek­tiva skat­te­sat­sen för kon­cer­nen­he­terna i den aktu­ella sta­ten upp­går till mini­mis­kat­te­sat­sen, och
   - ett belopp som utgörs av den skatt som skulle ha tagits ut om enhe­terna hade delat ut all vinst som omfat­tas av ett god­känt utdel­nings­skat­te­sy­stem under räken­skaps­å­ret.

Åter­fö­ring av fik­tivt utdel­nings­skat­te­be­lopp

80 §   Om ett val enligt 78 § görs ska en för­teck­ning för åter­fö­ring upp­rät­tas för det fik­tiva utdel­nings­skat­te­be­lop­pet. Det fik­tiva skat­te­be­lop­pet ska tas upp i åter­fö­rings­för­teck­ningen för det räken­skapsår för vil­ket belop­pet har bestämts.

81 §   Vid utgången av varje räken­skapsår ska det fik­tiva utdel­nings­skat­te­be­lop­pet i en åter­fö­rings­för­teck­ning för tidi­gare räken­skapsår mins­kas genom åter­fö­ring. Belopp som tagits upp i den tidi­gast upp­rät­tade åter­fö­rings­för­teck­ningen ska mins­kas först. Minsk­ning får göras högst med det belopp som finns i för­teck­ningen.

Belopp i för­teck­ningen ska mins­kas i föl­jande ord­ning. Först ska minsk­ning göras med ett belopp som mot­sva­rar kon­cer­nen­he­ter­nas betalda skatt på utdel­ning eller fik­tiv utdel­ning under räken­skaps­å­ret. Där­ef­ter ska minsk­ning göras med ett belopp som mot­sva­rar den juste­rade för­lus­ten i sta­ten med ett god­känt utdel­nings­skat­te­sy­stem mul­ti­pli­ce­rad med mini­mis­kat­te­sat­sen.

Belopp som åter­står efter en tillämp­ning av andra styc­ket och som mot­sva­rar juste­rad för­lust mul­ti­pli­ce­rad med mini­mis­kat­te­sat­sen får beak­tas senare räken­skapsår.

Skatt som beta­las på fak­tisk eller fik­tiv utdel­ning ska inte tas med vid beräk­ningen av den juste­rade skat­te­kost­na­den till den del skat­ten mins­kar belopp i för­teck­ningen.

82 §   Belopp som åter­står i åter­fö­rings­för­teck­ningen vid utgången av det fjärde räken­skaps­å­ret efter det räken­skapsår som för­teck­ningen avser ska minska den juste­rade skat­te­kost­na­den för det år för­teck­ningen avser. Effek­tiv skat­te­sats och tilläggs­skat­te­be­lopp ska då räk­nas om enligt 3 kap. 37 och 38 §§. Till­kom­mande tilläggs­skat­te­be­lopp för­de­las enligt 3 kap. 40 och 41 §§.

83 §   Om en kon­cer­nen­het som omfat­tas av ett val enligt 78 § läm­nar kon­cer­nen eller om dess till­gångar i allt väsent­ligt över­förs till någon som inte är en kon­cer­nen­het i samma kon­cern i samma stat, ska ett belopp som åter­står i en åter­fö­rings­för­teck­ning för tidi­gare räken­skapsår minska den juste­rade skat­te­kost­na­den för kon­cer­nen­he­terna i sta­ten för respek­tive år. Det belopp som ska minska skat­te­kost­na­den beräk­nas genom att det åter­stå­ende belop­pet i åter­fö­rings­för­teck­ningen mul­ti­pli­ce­ras med den aktu­ella kon­cer­nen­he­tens andel av det sam­man­lagda juste­rade resul­ta­tet för kon­cer­nen­he­terna i sta­ten, för respek­tive år. Detta gäl­ler endast räken­skapsår för vilka den aktu­ella kon­cer­nen­he­tens juste­rade resul­tat är posi­tivt. Effek­tiv skat­te­sats och tilläggs­skat­te­be­lopp ska då räk­nas om enligt 3 kap. 37 och 38 §§. Till­kom­mande tilläggs­skat­te­be­lopp för­de­las enligt 3 kap. 40 och 41 §§. Lag (2024:1248).


8 kap. För­enk­lings­reg­ler

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om
   - tids­gräns för den till­fäl­liga för­enk­lings­re­geln (2 §),
   - vill­kor för den till­fäl­liga för­enk­lings­re­geln (3-7 a §§),
   - sär­skilda enhe­ter och kon­cer­ner (8-11 §§),
   - ver­kan av konst­lade arrange­mang (11 a-11 g §§),
   - undan­tag från tillämp­ningen av den till­fäl­liga för­enk­lings­re­geln (12 §),
   - över­gångsår (13 §),
   - för­enk­ling av kom­plet­te­rings­re­geln för tilläggs­skatt (14 §),
   - en för­enk­lings­re­gel för kon­cer­nen­he­ter utan väsent­lig bety­delse för kon­cern­re­do­vis­ningen (15-17 §§),
   - en för­enk­lings­re­gel för utländsk natio­nell tilläggs­skatt (18 §), och
   - val (19 §). Lag (2024:1248).

Tids­gräns för den till­fäl­liga för­enk­lings­re­geln

2 §   Bestäm­mel­serna i 3-13 §§ gäl­ler för kon­cer­nen­he­ter i en stat för tid som
   - mot­sva­rar de räken­skapsår som gäl­ler för enhe­ter­nas moder­fö­re­tag, och
   - bör­jar när­mast efter den 31 decem­ber 2023 men före den 1 janu­ari 2027.

Bestäm­mel­serna gäl­ler dock inte för räken­skapsår som avslu­tas efter den 30 juni 2028. Lag (2024:1248).

Vill­kor för den till­fäl­liga för­enk­lings­re­geln

3 §   Tilläggs­skat­te­be­lop­pet för kon­cer­nen­he­terna i en stat ska anses vara noll, om kon­cer­nen­he­terna upp­fyl­ler föl­jande vill­kor:
   1. kon­cer­nen­he­ter­nas totala intäk­ter i sta­ten enligt kon­cer­nens kva­li­fi­ce­rade land-​för-​land-rapport är lägre än tio mil­jo­ner euro, och
   2. kon­cer­nen­he­ter­nas totala vinst före inkomst­skatt i sta­ten enligt den kva­li­fi­ce­rade land-​för-​land-rapporten för räken­skaps­å­ret är lägre än en mil­jon euro.

Om en kon­cer­nen­het inte redo­vi­sas i den kva­li­fi­ce­rade land- för-​land-​rapporten där­för att den inne­has för för­sälj­ning, ska dess intäk­ter ändå beak­tas vid beräk­ningen enligt första styc­ket 1.

Vid tillämp­ningen av de belopp­san­gi­vel­ser i euro som finns i första styc­ket ska belopp i annan valuta räk­nas om på det sätt som anges i 1 kap. 4 §.

4 §   Tilläggs­skat­te­be­lop­pet för kon­cer­nen­he­terna i en stat ska anses vara noll, om kon­cer­nen­he­terna till­sam­mans har en effek­tiv skat­te­sats som är lika med eller större än den pro­cent­sats som anges i tredje styc­ket. Den effek­tiva skat­te­sat­sen ska mot­svara kvo­ten mel­lan kon­cer­nen­he­ter­nas skat­te­kost­nad enligt andra styc­ket och deras vinst eller för­lust före inkomst­skatt enligt kon­cer­nens kva­li­fi­ce­rade land-​för-​land-rapport.

Med skat­te­kost­nad avses i första styc­ket sådan skat­te­kost­nad som redo­vi­sas i kon­cer­nens kva­li­fi­ce­rade finan­si­ella rap­port mins­kad med skat­ter som inte är med­räk­nade skat­ter och med­räk­nade skat­ter som hän­för sig till en osä­ker skat­te­si­tu­a­tion.

Pro­cent­sat­sen enligt första styc­ket ska vara
   - 15 pro­cent för räken­skapsår som bör­jar under 2024,
   - 16 pro­cent för räken­skapsår som bör­jar under 2025, och
   - 17 pro­cent för räken­skapsår som bör­jar under 2026.

4 a §   En skat­te­kost­nad som en huvu­den­het har haft för ett fast drift­ställe i den stat där drift­stäl­let hör hemma ska inte tas med vid beräk­ningen enligt 4 § första styc­ket i den stat där huvu­den­he­ten hör hemma.

Om ett fast drift­ställe, ett kon­trol­le­rat utländskt före­tag eller en hybri­den­het inte omfat­tas av 3-5 §§ i den stat där enhe­ten hör hemma, ska 7 kap. 25 och 63-65 §§ inte tilläm­pas vid beräk­ningen enligt 4 § första styc­ket för den stat där äga­ren­he­ten eller huvu­den­he­ten hör hemma. Lag (2024:1248).

5 §   Tilläggs­skat­te­be­lop­pet för kon­cer­nen­he­terna i en stat ska anses vara noll, om kon­cer­nen­he­terna som hör hemma i den sta­ten har en vinst enligt kon­cer­nens kva­li­fi­ce­rade land-​för- land-​rap­port som inte över­sti­ger sub­stans­be­lop­pet, beräk­nat enligt 5 kap. 2-10 §§. Beräk­ningen av sub­stans­be­lop­pet ska grunda sig på upp­gif­ter i kon­cer­nens kva­li­fi­ce­rade finan­si­ella rap­port. Lag (2024:1248).

6 §   Med kva­li­fi­ce­rad land-​för-​land-rapport avses i 3-5 §§ en rap­port som har upp­rät­tats på grund­val av en kva­li­fi­ce­rad finan­si­ell rap­port.

Med kva­li­fi­ce­rad finan­si­ell rap­port avses
   1. de räken­ska­per som används för att upp­rätta moder­fö­re­ta­gets kon­cern­re­do­vis­ning,
   2. varje kon­cer­nen­hets års­re­do­vis­ning för­ut­satt att den upp­rät­tas enligt
   - en all­mänt erkänd redo­vis­nings­stan­dard enligt 2 kap. 20 §, eller
   - en god­känd redo­vis­nings­stan­dard enligt 2 kap. 21 § om infor­ma­tio­nen i denna är till­för­lit­lig,
   3. om en kon­cer­nen­het inte omfat­tas av moder­fö­re­ta­gets kon­cern­re­do­vis­ning enbart på grund av sin ringa stor­lek eller av väsent­lig­hets­skäl, kon­cer­nen­he­tens räken­ska­per som används som under­lag för land-​för-​land-rapporten, eller
   4. om inte ett fast drift­stäl­les upp­gif­ter fram­går av 1-3, en sepa­rat finan­si­ell rap­port där det fasta drift­stäl­lets andel av huvu­den­he­tens totala intäk­ter och vinst eller för­lust före inkomst­skatt fram­går. Lag (2024:1248).

6 a §   Om en för­vär­vad kon­cer­nen­hets räken­ska­per har juste­rats uti­från köpeskil­lingen för enhe­ten vad avser vär­det på till­gång­arna och skul­derna, ska föl­jande juste­ring göras vid tillämp­ningen av 4 och 5 §§. Minsk­ningar av kon­cer­nen­he­tens resul­tat som är hän­för­liga till av- eller ned­skriv­ning av good­will vad avser trans­ak­tio­ner som genom­förts efter den 30 novem­ber 2021, ska läg­gas till enhe­tens vinst före inkomst­skatt. Vid tillämp­ningen av 4 § gäl­ler detta dock bara om räken­ska­perna inte inne­hål­ler mot­sva­rande juste­ring av upp­skju­ten skatt som är hän­för­lig till good­will­pos­ten.

Vad som sägs i första styc­ket gäl­ler inte om
   1. samma juste­ringar har gjorts i kon­cer­nens land-​för-​land- rap­por­te­ring för samt­liga räken­skapsår som påbör­jats efter den 31 decem­ber 2022, eller
   2. juste­ring­arna i kon­cer­nen­he­tens räken­ska­per har gjorts enligt lag eller annan för­fatt­ning. Lag (2024:1248).

6 b §   Om en kon­cer­nen­het ingår i en kon­cern som inte behö­ver lämna en land-​för-​land-rapport, ska upp­gif­terna om kon­cer­nen­he­tens intäkt och kon­cer­nen­he­tens vinst eller för­lust före inkomst­skatt häm­tas från enhe­tens kva­li­fi­ce­rade finan­si­ella rap­port. Lag (2024:1248).

6 c §   Vid tillämp­ningen av 3-5 §§ ska upp­gif­ter för alla kon­cer­nen­he­ter som hör hemma i en stat häm­tas antingen från en sådan kva­li­fi­ce­rad finan­si­ell rap­port som avses i 6 § andra styc­ket 1 eller från en sådan som avses i 6 § andra styc­ket 2.

Detta gäl­ler dock inte för fasta drift­stäl­len och en sådan kon­cer­nen­het utan väsent­lig bety­delse som avses i 16 §.
Lag (2024:1248).

7 §   Vid tillämp­ningen av 3-5 §§ ska en sådan ore­a­li­se­rad för­lust som avses i 3 kap. 10 § 1 undan­tas från vinst eller för­lust före inkomst­skatt om för­lus­ten över­sti­ger 50 mil­jo­ner euro i en stat.

Vid tillämp­ningen av den belopp­san­gi­velse i euro som finns i första styc­ket ska belopp i annan valuta räk­nas om på det sätt som anges i 1 kap. 4 §.

7 a §   Vid tillämp­ningen av 3-5 §§ ska en kon­cer­nin­tern betal­ning som behand­las som intäkt i den mot­ta­gande kon­cer­nen­he­tens kva­li­fi­ce­rade finan­si­ella rap­port och som kost­nad i den beta­lande kon­cer­nen­he­tens kva­li­fi­ce­rade finan­si­ella rap­port räk­nas med vid bestäm­man­det av respek­tive kon­cer­nen­hets intäk­ter och dess vinst eller för­lust före inkomst­skatt även om betal­ningen inte tagits med i land-​för- land-​rap­por­ten. Lag (2024:1248).

Sär­skilda enhe­ter och kon­cer­ner

8 §   Vid tillämp­ningen av 3-7 §§ ska ett sam­risk­fö­re­tag och dess dot­ter­fö­re­tag behand­las som kon­cer­nen­he­ter i en egen kon­cern. I dessa fall ska upp­gif­ter om intäk­ter och vins­ter häm­tas från de kva­li­fi­ce­rade finan­si­ella rap­por­terna för dessa före­tag.

9 §   Vid tillämp­ningen av 3-7 §§ gäl­ler föl­jande för moder­fö­re­tag som är deläg­ar­be­skat­tade enhe­ter eller enhe­ter som omfat­tas av ett system med avdrags­gill utdel­ning. Vins­ten före bolags­skatt ska mins­kas i den utsträck­ning som belop­pet är hän­för­ligt till en per­sons ägar­in­tresse i den deläg­ar­be­skat­tade enhe­ten eller utde­lat till följd av en äga­ran­del som inne­has av en sådan per­son.

Med per­son avses i första styc­ket en sådan inne­ha­vare av ett ägar­in­tresse som bestäm­mel­serna i 7 kap. 12 och 13 §§ avser eller sådana mot­ta­gare som bestäm­mel­serna i 67 och 68 §§ avser.

För deläg­ar­be­skat­tade enhe­ter gäl­ler första styc­ket bara om samt­liga ägar­in­tres­sen i moder­fö­re­ta­get inne­has av någon som avses i 7 kap. 12 och 13 §§.

10 §   Bestäm­mel­serna i 3-7 §§ ska inte tilläm­pas på en inve­ste­rings­en­het som omfat­tas av ett val enligt 7 kap. 33 eller 36 §. Om andra kon­cer­nen­he­ter som hör hemma i samma stat som inve­ste­rings­en­he­ten tilläm­par 3-7 §§, ska inve­ste­rings­en­he­tens resul­tat före inkomst­skatt samt de totala intäk­ter och till­hö­rande skat­ter som avser inve­ste­rings­en­he­ten beak­tas i den stat där enhe­tens direkta ägare finns, i pro­por­tion till den­nes ägar­in­tresse.

En inve­ste­rings­en­het som inte omfat­tas av ett val enligt 7 kap. 33 eller 36 § får tillämpa 3-7 §§ endast om alla enhe­tens ägare hör hemma i samma stat som denna.

Första och andra styc­kena gäl­ler även för för­säk­ringsin­ve­ste­rings­en­he­ter.

11 §   Bestäm­mel­serna i 3-7 §§ ska tilläm­pas även på kon­cer­nen­he­ter som inte tagits med i den kva­li­fi­ce­rade finan­si­ella rap­por­ten där­för att de inne­has för för­sälj­ning.

Ver­kan av konst­lade arrange­mang

11 a §   Vid tillämp­ningen av 3-5 §§ ska föl­jande juste­ringar göras om ett konst­lat arrange­mang har ingåtts efter den 15 decem­ber 2022:
   1. Kost­na­der eller för­lus­ter som upp­står till följd av arrange­mang enligt 11 b § 1 eller 2 ska inte tas med i kon­cer­nen­he­ter­nas sam­man­lagda vinst eller för­lust.
   2. Skat­te­kost­na­der som upp­står till följd av ett arrange­mang enligt 11 b § 3 ska inte tas med i kon­cer­nen­he­ter­nas sam­man­lagda skat­te­kost­na­der. Lag (2024:1248).

11 b §   Med konst­lat arrange­mang avses
   1. ett arrange­mang som inne­bär avdrag för utgif­ter utan att mot­sva­rande inkoms­ter tas upp till beskatt­ning,
   2. ett arrange­mang som med­för att en för­lust beak­tas flera gånger, eller
   3. ett arrange­mang som med­för att en skat­te­kost­nad beak­tas flera gånger. Lag (2024:1248).

11 c §   Med arrange­mang som inne­bär avdrag för utgif­ter utan att mot­sva­rande inkoms­ter tas upp till beskatt­ning avses en över­ens­kom­melse där en kon­cer­nen­het direkt eller indi­rekt till­han­da­hål­ler kre­dit eller på annat sätt gör en inve­ste­ring i en annan kon­cer­nen­het som leder till en kost­nad eller för­lust i en kon­cer­nen­hets redo­vis­ning, under för­ut­sätt­ning att
   1. kost­na­den eller för­lus­ten inte mot­sva­ras av en redo­vi­sad intäkt eller vinst hos den kon­cer­nen­het som är mot­part, eller
   2. den skat­te­plik­tiga inkoms­ten hos den kon­cer­nen­het som är mot­part inte rim­li­gen kan för­vän­tas öka i mot­sva­rande mån under över­ens­kom­mel­sens löp­tid på det sätt som anges i 11 g §.

Första styc­ket gäl­ler inte om kost­na­den eller för­lus­ten endast kan hän­fö­ras till övrigt pri­mär­ka­pi­tal för kapi­taltäck­nings­än­da­mål. Lag (2024:1248).

11 d §   Med arrange­mang som med­för att en för­lust beak­tas flera gånger avses en över­ens­kom­melse som leder till att en kost­nad eller för­lust tas med i en kon­cer­nen­hets finan­si­ella rap­port, om
   1. kost­na­den eller för­lus­ten tas med i en annan kon­cer­nen­hets finan­si­ella rap­port, eller
   2. det upp­står ett avdrags­gillt belopp vid fast­stäl­lan­det av den skat­te­plik­tiga inkoms­ten för en kon­cer­nen­het som hör hemma i en annan stat. Lag (2024:1248).

11 e §   Med arrange­mang som med­för att en skat­te­kost­nad beak­tas flera gånger avses en över­ens­kom­melse som leder till att mer än en kon­cer­nen­het inklu­de­rar delar av eller hela skat­te­kost­na­den
   1. i sin juste­rade skat­te­kost­nad, eller
   2. vid beräk­ningen av den effek­tiva skat­te­sat­sen enligt 4 §.

Första styc­ket gäl­ler dock inte om den inkomst som skat­te­kost­na­den är hän­för­lig till tas med i den finan­si­ella rap­por­ten för varje kon­cer­nen­het. Lag (2024:1248).

11 f §   Vid tillämp­ningen av 11 a-11 e §§ ska även ett arrange­mang som har ingåtts före den 15 decem­ber 2022 anses ingånget efter den tid­punk­ten, om
   1. arrange­manget har änd­rats eller över­förts efter den 15 decem­ber 2022,
   2. full­gö­ran­det av rät­tig­he­ter eller skyl­dig­he­ter enligt arrange­manget efter den 15 decem­ber 2022 skil­jer sig från full­gö­ran­det före den tid­punk­ten, eller
   3. det efter den 15 decem­ber 2022 har skett en för­änd­ring av hur arrange­manget behand­las i enhe­tens redo­vis­ning.
Lag (2024:1248).

11 g §   Vid tillämp­ningen av 11 c § första styc­ket 2 ska en kon­cer­nen­hets skat­te­plik­tiga inkomst inte rim­li­gen för­vän­tas öka i mot­sva­rande mån till den del
   1. inkoms­ten vid beskatt­ningen kvit­tas mot en post som i redo­vis­ningen har gett upp­hov till en upp­skju­ten skat­te­ford­ran och ford­rans värde har skri­vits ned i redo­vis­ningen, eller
   2. den betal­ning som ger upp­hov till kost­na­den eller för­lus­ten även ger upp­hov till en avdrags­gill kost­nad eller för­lust för en kon­cer­nen­het som hör hemma i samma stat som mot­par­ten utan att betal­ningen ingår som en kost­nad eller för­lust vid fast­stäl­lan­det av vinst eller för­lust före inkomst­skatt för kon­cer­nen­he­terna i den sta­ten.

En upp­skju­ten skat­te­ford­ran ska också anses ha skri­vits ned enligt första styc­ket 1 om ned­skriv­ning skulle ha skett om kon­cer­nen inte hade ingått ett konst­lat arrange­mang efter den 15 decem­ber 2022. Lag (2024:1248).

Undan­tag från tillämp­ningen av den till­fäl­liga för­enk­lings­re­geln

12 §   Föl­jande kon­cer­nen­he­ter är undan­tagna från tillämp­ningen av 3-5 §§ :
   1. stats­lösa kon­cer­nen­he­ter,
   2. kon­cer­nen­he­ter i en stat vilka ingår i en kon­cern med flera mode­ren­he­ter, när en kva­li­fi­ce­rad land-​för-​land-rapport inte inne­hål­ler infor­ma­tion från hela den kom­bi­ne­rade kon­cer­nen,
   3. kon­cer­nen­he­ter i en stat för vilka ett val har gjorts enligt 7 kap. 78 §,
   4. kon­cer­nen­he­ter i en stat för vilka 3-5 §§ inte tilläm­pats för ett tidi­gare räken­skapsår trots att enhe­terna upp­fyllde vill­ko­ren i 3-5 §§, och
   5. kon­cer­nen­he­ter i en stat för vilka 3-5 §§ inte tilläm­pats för ett tidi­gare räken­skapsår för att enhe­terna inte upp­fyllde vill­ko­ren i 3-5 §§.

Över­gångsår

13 §   Vid tillämp­ningen av 4 kap. 25 § ska ett över­gångsår enligt 4 kap. 26 § för en kon­cer­nen­het i en stat inte omfatta de år då 3-5 §§ tilläm­pas av kon­cer­nen­he­ten.

Vid tillämp­ningen av 4 kap. 28 § ska över­gångså­ret enligt 4 kap. 26 § för en över­fö­rande kon­cer­nen­het vara det första räken­skapsår då 3-5 §§ inte längre tilläm­pas i fråga om enhe­ten. Lag (2024:1248).

För­enk­ling av kom­plet­te­rings­re­geln för tilläggs­skatt

14 §   Tilläggs­skat­te­be­lop­pet enligt kom­plet­te­rings­re­geln för tilläggs­skatt ska anses vara noll för den stat där moder­fö­re­ta­get hör hemma om bolags­skat­te­sat­sen i den sta­ten upp­går till minst 20 pro­cent för varje räken­skapsår under över­gångs­pe­ri­o­den.

Med över­gångs­pe­ri­o­den avses de räken­skapsår som inte omfat­tar mer än tolv måna­der och som bör­jar den 31 decem­ber 2025 eller tidi­gare och slu­tar före den 31 decem­ber 2026. Lag (2024:1248).

För­enk­lings­re­gel för kon­cer­nen­he­ter utan väsent­lig bety­delse för kon­cern­re­do­vis­ningen

15 §   Vid tillämp­ningen av 3 kap. 37 §, 5 kap. 2-10 samt 12-14 §§ vad avser en kon­cer­nen­het utan väsent­lig bety­delse, får den rap­por­te­rande enhe­ten välja att
   1. juste­rat resul­tat ska utgö­ras av enhe­tens intäkt i enlig­het med rele­vanta land-​för-​land-rapporteringsregler,
   2. intäkt ska utgö­ras av enhe­tens intäkt som fast­ställts i enlig­het med rele­vanta land-​för-​land-rapporteringsregler, och
   3. juste­rad skat­te­kost­nad ska utgö­ras av årets acku­mu­le­rade inkomst­skatt som fast­ställts i enlig­het med rele­vanta land- för-​land-​rapporteringsregler. Lag (2024:1248).

16 §   En kon­cer­nen­het, till­sam­mans med sina fasta drift­stäl­len, ska anses som en kon­cer­nen­het utan väsent­lig bety­delse, om
   1. enhe­ten inte kon­so­li­de­ras post-​för-​post,
   2. skä­let till att enhe­ten inte kon­so­li­de­ras post-​för-​post enbart är att den är av begrän­sad stor­lek eller sak­nar väsent­lig bety­delse för kon­cer­nen,
   3. enhe­ten omfat­tas av en sådan kon­cern­re­do­vis­ning som avses i 2 kap. 19 § 1 eller 3, och
   4. kon­cern­re­do­vis­ningen är före­mål för extern revi­sion.

Om enhe­tens intäk­ter över­sti­ger 50 mil­jo­ner euro, krävs dess­utom att de räken­ska­per för enhe­ten som lig­ger till grund för land-​för-​land-rapporten är upp­rät­tade i enlig­het med en all­mänt erkänd redo­vis­nings­stan­dard eller en god­känd redo­vis­nings­stan­dard.

Vid tillämp­ningen av den belopp­san­gi­velse i euro som finns i andra styc­ket ska belopp i annan valuta räk­nas om på det sätt som anges i 1 kap. 4 §. Lag (2024:1248).

17 §   Med rele­vanta land-​för-​land-rapporteringsregler avses rap­por­te­rings­be­stäm­mel­serna i den stat där moder­fö­re­ta­get hör hemma eller, om en land-​för-​land-rapport inte läm­nas in i den stat där moder­fö­re­ta­get hör hemma, i den stat där ett ställ­fö­re­trä­dande moder­fö­re­tag hör hemma.

Om det inte finns ett krav på land-​för-​land-rapportering i den stat där moder­fö­re­ta­get hör hemma och en kon­cern inte är skyl­dig att lämna in en land-​för-​land-rapport i någon stat avses med rele­vanta land-​för-​land-rapporteringsregler OECD:s stan­dard om land-​för-​land-rapportering och OECD:s väg­led­ning om genom­fö­ran­det av land-​för-​land-rapportering.
Lag (2024:1248).

För­enk­lings­re­gel för utländsk natio­nell tilläggs­skatt

18 §   Vid bestäm­man­det av tilläggs­skat­te­be­lop­pet för kon­cer­nen­he­ter, sam­risk­fö­re­tag och dot­ter­fö­re­tag till sam­risk­fö­re­tag som hör hemma i en utländsk stat gäl­ler föl­jande för­enk­lings­re­gel. Tilläggs­skat­te­be­lop­pet för en sådan kon­cer­nen­het eller enhet ska anses vara noll, om den utländska sta­tens regel om natio­nell tilläggs­skatt är god­känd av OECD/G20 Inclu­sive Fram­ework on BEPS som en sådan regel som ska omfat­tas av andra sta­ters för­enk­lings­reg­ler avse­ende utländsk natio­nell tilläggs­skatt.

Tilläggs­skat­te­be­lop­pet för kon­cer­nen­he­ter, sam­risk­fö­re­tag och dot­ter­fö­re­tag till sam­risk­fö­re­tag ska dock inte sät­tas ned till noll enligt första styc­ket
   1. till den del vissa slag av enhe­ter och kon­cer­nen­he­ter är undan­tagna från god­kän­nan­det av sta­tens regel om natio­nell tilläggs­skatt, eller
   2. om ett beslut om tilläggs­skatt enligt den utländska sta­tens regel om natio­nell tilläggs­skatt är över­kla­gat eller om skat­ten inte går att bestämma eller driva in. Lag (2024:1248).

Val

19 §   Den rap­por­te­rande enhe­ten får välja att tillämpa för­enk­lings­reg­lerna i detta kapi­tel. Ett sådant val gäl­ler för det räken­skapsår som valet avser. Lag (2024:1248).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2023:875
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2024.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar när­mast efter den 31 decem­ber 2023 eller, i fråga om svenska han­dels­bo­lag, räken­skapsår som bör­jar när­mast efter den 31 decem­ber 2023.
   3. Bestäm­mel­serna i 6 kap. 9-15 §§ ska dock tilläm­pas på svenska kon­cer­nen­he­ter första gången för beskatt­ningsår som bör­jar när­mast efter den 31 decem­ber 2024 eller, i fråga om svenska han­dels­bo­lag, räken­skapsår som bör­jar när­mast efter den 31 decem­ber 2024. Detta gäl­ler dock inte om kon­cer­nen­he­tens moder­fö­re­tag är ett sådant moder­fö­re­tag som avses i 6 kap. 5 § 2.
   4. Vid tillämp­ningen av 5 kap. 3 § ska i stäl­let för den pro­cent­sats som anges där föl­jande pro­cent­sats använ­das för det beskatt­ningsår eller, i fråga om svenska han­dels­bo­lag, räken­skapsår som inleds under nedan­stå­ende kalen­derår:

2024                     9,8 procent
2025                     9,6 procent
2026                     9,4 procent
2027                     9,2 procent
2028                     9,0 procent
2029                     8,2 procent
2030                     7,4 procent
2031                     6,6 procent
2032                     5,8 procent
5. Vid tillämp­ningen av 5 kap. 4 § ska i stäl­let för den pro­cent­sats som anges där föl­jande pro­cent­sats använ­das för det beskatt­ningsår eller, i fråga om svenska han­dels­bo­lag, räken­skapsår som inleds under nedan­stå­ende kalen­derår:

2024                     7,8 procent
2025                     7,6 procent
2026                     7,4 procent
2027                     7,2 procent
2028                     7,0 procent
2029                     6,6 procent
2030                     6,2 procent
2031                     5,8 procent
2032                     5,4 procent

2024:1248
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2025.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar när­mast efter den 31 decem­ber 2024 eller, i fråga om svenska han­dels­bo­lag, räken­skapsår som bör­jar när­mast efter den 31 decem­ber 2024.
   3. Bestäm­mel­serna i 7 kap. 63 a-63 e §§ tilläm­pas för beskatt­ningsår som bör­jar före den 1 janu­ari 2026 och som avslu­tas senast den 30 juni 2027.
   4. Den rap­por­te­rande enhe­ten får dock tillämpa samt­liga eller vissa av bestäm­mel­serna första gången för beskatt­ningsår som bör­jar när­mast efter den 31 decem­ber 2023 eller, i fråga om svenska han­dels­bo­lag, räken­skapsår som bör­jar när­mast efter den 31 decem­ber 2023.

JP Info­nets skat­te­rätts­liga tjäns­ter

JP Info­nets skat­te­rätts­liga tjäns­ter

Arbe­tar du med skat­te­rätt? JP Info­nets tjäns­ter ger dig ett utmärkt stöd i ditt arbete. Vi ger dig stän­digt till­gång till alla nya avgö­ran­den, lagänd­ringar och ställ­nings­ta­gan­den. Du kan också ta del av refe­rat och exper­ta­na­ly­ser, som kan hjälpa dig i ditt dag­liga arbete. Se allt inom skat­te­rätt.