För­ord­ning (1977:475) om dub­bel­be­skatt­nings­av­tal mel­lan Sve­rige och Polen. För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2005:248

Utfär­dad:
Upp­hävd:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1977:475
Depar­te­ment: Finans­de­par­te­men­tet S4
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2005:782
Övrigt: Endast den svenska tex­ten är med i bilaga 1.
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1977:475
Depar­te­ment/myn­dig­het: Finans­de­par­te­men­tet S4
Utfär­dad: 1977-​06-09
Änd­rad: t.o.m. SFS

2005:782
Övrig text: Endast den svenska tex­ten är med i bilaga 1.
Upp­hävd: 2005-​12-31
För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS

2005:248
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


Det avtal för att und­vika dub­bel­be­skatt­ning beträf­fande skat­ter på inkomst och för­mö­gen­het som Sve­rige och Polen ingick den 5 juni 1975 skall till­sam­mans med det pro­to­koll, som är fogat till avta­let, lända till efter­rät­telse för Sve­ri­ges del. Avta­lets och pro­to­kol­lets inne­håll fram­går av bilaga 1 till denna för­ord­ning.

Vid tillämp­ning av avta­let och pro­to­kol­let skall iakt­ta­gas de anvis­ningar som är fogade till för­ord­ningen som bilaga 2.

Bilaga 1

Avtal mel­lan Konung­a­ri­ket Sve­ri­ges rege­ring och Folk­re­pu­bli­ken Polens rege­ring för und­vi­kande av dub­bel­be­skatt­ning beträf­fande skat­ter på inkomst och för­mö­gen­het

Konung­a­ri­ket Sve­ri­ges rege­ring och Folk­re­pu­bli­ken Polens rege­ring har, för­an­ledda av öns­kan att ytter­li­gare utveckla och under­lätta sina eko­no­miska för­bin­del­ser, beslu­tat att ingå ett avtal för und­vi­kande av dub­bel­be­skatt­ning beträf­fande skat­ter på inkomst och för­mö­gen­het och över­ens­kom­mit om föl­jande:

Arti­kel 1

Per­so­ner som omfat­tas av avta­let

Detta avtal tilläm­pas på per­so­ner som har hem­vist i en avtals­slu­tande stat eller i båda sta­terna.

Arti­kel 2

Skat­ter som omfat­tas av avta­let
   1. Detta avtal tilläm­pas på skat­ter på inkomst och för­mö­gen­het, som utta­ges av envar av de avtals­slu­tande sta­terna, dess poli­tiska underav­del­ningar eller lokala myn­dig­he­ter, obe­ro­ende av sät­tet på vil­ket skat­terna utta­ges.
   2. Med skat­ter på inkomst och för­mö­gen­het för­stås alla skat­ter, som utgår på inkomst eller för­mö­gen­het i dess hel­het eller på delar av inkomst eller för­mö­gen­het, däri inbe­gripna skat­ter på vinst genom över­lå­telse av lös eller fast egen­dom samt skat­ter på vär­desteg­ring.
   3. De för när­va­rande utgå­ende skat­ter, på vilka avta­let tilläm­pas är:
      a) beträf­fande Polen:
      1) inkomst­skat­ten;
      2) lönes­kat­ten;
      3) tilläggs­skat­ten till inkomst­skat­ten eller lönes­kat­ten,
      b) beträf­fande Sve­rige:
      1) den stat­liga inkomst­skat­ten, sjö­mans­skat­ten och kupongs­kat­ten däri inbe­gripna;
      2) ersätt­nings­skat­ten och utskift­nings­skat­ten;
      3) bevil­lings­av­gif­ten för vissa offent­liga före­ställ­ningar;
      4) den kom­mu­nala inkomst­skat­ten; samt
      5) den stat­liga för­mö­gen­het­skat­ten.
   4. Detta avtal tilläm­pas även på skat­ter av samma eller i huvud­sak likar­tat slag, som efter under­teck­nan­det av avta­let utta­ges vid sidan av eller i stäl­let för de ovan­nämnda skat­terna. De behö­riga myn­dig­he­terna i de avtals­slu­tande sta­terna skall med­dela varandra de väsent­liga änd­ringar som skett i respek­tive skat­te­lag­stift­ning.

Arti­kel 3

All­männa defi­ni­tio­ner
   1. Där icke sam­man­hanget för­an­le­der annat, har i detta avtal föl­jande uttryck nedan angi­ven bety­delse:
      a) Uttryc­ken "en avtals­slu­tande stat" och "den andra avtals­slu­tande sta­ten" åsyf­tar Folk­re­pu­bli­ken Polen eller Konung­a­ri­ket Sve­rige, allt­ef­ter som sam­man­hanget krä­ver.
      b) Uttryc­ket "per­son" inbe­gri­per en fysisk per­son, bolag och varje annan sam­man­slut­ning av per­so­ner.
      c) Uttryc­ket "bolag" åsyf­tar varje slag av juri­disk per­son eller varje sub­jekt, som i beskatt­nings­hän­se­ende behand­las såsom juri­disk per­son.
      d) Uttryc­ken "före­tag i en avtals­slu­tande stat" och "före­tag i den andra avtals­slu­tande sta­ten" åsyf­tar ett före­tag som bedri­ves av per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat, respek­tive ett före­tag, som bedri­ves av per­son med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten.
      e) Uttryc­ket "behö­rig myn­dig­het" åsyf­tar,
i Polen, finans­mi­nis­tern eller hans befull­mäk­ti­gade ombud, och

i Sve­rige, finans­mi­nis­tern eller hans befull­mäk­ti­gade ombud.
      f) Uttryc­ket "med­bor­gare" åsyf­tar fysiska per­so­ner som är med­bor­gare i en avtals­slu­tande stat och juri­diska per­so­ner eller andra sub­jekt som bil­dats enligt gäl­lande lag i en avtals­slu­tande stat.
      g) Uttryc­ket "inter­na­tio­nell tra­fik" åsyf­tar varje trans­port utförd av far­tyg eller luft­far­tyg eller järnvägs-​​ eller lands­vägs­for­don, som använ­des av före­tag som har sin verk­liga led­ning i en avtals­slu­tande stat, utom i fall då använd­ningen av ett far­tyg, luft­far­tyg eller for­don begrän­sas ute­slu­tande till plat­ser i den andra avtals­slu­tande sta­ten.
   2. Då en avtals­slu­tande stat tilläm­par detta avtal anses, såvida icke sam­man­hanget för­an­le­der annat, varje däri före­kom­mande uttryck, vars inne­börd icke angi­vits sär­skilt, ha den bety­delse, som uttryc­ket har enligt den sta­tens lag­stift­ning rörande sådana skat­ter, som omfat­tas av avta­let.

Arti­kel 4

Skat­te­rätts­ligt hem­vist
   1. Vid tillämp­ningen av detta avtal för­stås med uttryc­ket "per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat" varje per­son, som enligt lag­stift­ningen i denna stat är skatt­skyl­dig där på grund av hem­vist, bosätt­ning, plats för före­tags­led­ning eller varje annan lik­nande omstän­dig­het. Uttryc­ket inbe­gri­per dock ej per­son som är skatt­skyl­dig i denna avtals­slu­tande stat endast för inkomst från källa i denna stat eller för­mö­gen­het belä­gen där.
   2. Då på grund av bestäm­mel­serna i punkt 1 fysisk per­son har hem­vist i båda avtals­slu­tande sta­terna fast­stäl­les hans hem­vist enligt föl­jande reg­ler:
      a) Han anses ha hem­vist i den avtals­slu­tande stat där han har ett hem som sta­dig­va­rande står till hans för­fo­gande. Om han har ett sådant hem i båda avtals­slu­tande sta­terna, anses han ha hem­vist i den avtals­slu­tande stat, med vil­ken hans per­son­liga och eko­no­miska för­bin­del­ser är star­kast (cent­rum för lev­nads­in­tres­sena).
      b) Om det icke kan avgö­ras i vil­ken avtals­slu­tande stat han har cent­rum för sina lev­nads­in­tres­sen eller om han icke i någon­dera avtals­slu­tande sta­ten har ett hem som sta­dig­va­rande står till hans för­fo­gande, anses han ha hem­vist i den avtals­slu­tande stat, där han sta­dig­va­rande vis­tas.
      c) Om han sta­dig­va­rande vis­tas i båda avtals­slu­tande sta­terna eller om han icke vis­tas sta­dig­va­rande i någon av dem, anses ha han hem­vist i den avtals­slu­tande stat där han är med­bor­gare.
      d) Om det icke med tillämp­ning av punkt c) kan avgö­ras i vil­ken stat han har hem­vist, avgör de behö­riga myn­dig­he­terna i de avtals­slu­tande sta­terna frå­gan genom ömse­si­dig över­ens­kom­melse.
   3. Då på grund av bestäm­mel­serna i punkt 1 per­son, som ej är fysisk per­son, har hem­vist i båda avtals­slu­tande sta­terna, anses per­so­nen i fråga ha hem­vist i den avtals­slu­tande stat där den har sin verk­liga led­ning.

Arti­kel 5

Fast drift­ställe
   1. Vid tillämp­ningen av detta avtal för­stås med uttryc­ket "fast drift­ställe" en sta­dig­va­rande affär­san­ord­ning, där före­ta­gets verk­sam­het helt eller del­vis utövas.
   2. Uttryc­ket "fast drift­ställe" omfat­tar sär­skilt:
      a) plats för före­tags­led­ning,
      b) filial,
      c) kon­tor där kom­mer­si­ell verk­sam­het utövas,
      d) fabrik,
      e) verk­stad,
      f) gruva, sten­brott eller annan plats för utnytt­jan­det av natur­till­gång samt
      g) plats för byggnads-​​, anläggnings-​​ eller instal­la­tions­ar­bete som varar mer än tolv måna­der.
   3. Uttryc­ket "fast drift­ställe" anses icke inne­fatta:
      a) använd­ningen av anord­ningar, avsedda ute­slu­tande för lag­ring, utställ­ning eller utläm­nande av före­ta­get till­hö­riga varor,
      b) inne­ha­vet av ett före­ta­get till­hö­rigt varu­la­ger, avsett ute­slu­tande för lag­ring, utställ­ning eller utläm­nande,
      c) inne­ha­vet av ett före­ta­get till­hö­rigt varu­la­ger, avsett ute­slu­tande för bear­bet­ning eller för­äd­ling genom annat före­tags försorg.
      d) inne­ha­vet av sta­dig­va­rande affär­san­ord­ning, avsedd ute­slu­tande för inköp av varor eller inför­skaf­fande av upp­lys­ningar för före­ta­gets räk­ning,
      e) inne­ha­vet av sta­dig­va­rande affär­san­ord­ning, avsedd ute­slu­tande för att för före­ta­gets räk­ning ombe­sörja reklam, med­dela upp­lys­ningar, bedriva veten­skap­lig forsk­ning eller utöva lik­nande verk­sam­het, som är av för­be­re­dande eller biträ­dande art.
   4. Per­son, som är verk­sam i en avtals­slut­nade stat för före­tag i den andra avtals­slu­tande sta­ten - härun­der inbe­gri­pes icke sådan obe­ro­ende repre­sen­tant som avses i punkt 5 - behand­las såsom ett fast drift­ställe i den först­nämnda sta­ten, om han inne­har och i denna först­nämnda stat regel­bun­det använ­der en full­makt att sluta avtal i före­ta­gets namn samt verk­sam­he­ten icke begrän­sas till inköp av varor för före­ta­gets räk­ning.
   5. Före­tag i en avtals­slu­tande stat anses icke ha fast drift­ställe i den andra avtals­slu­tande sta­ten endast på den grund att före­ta­get uppe­hål­ler affärs­för­bin­del­ser i denna andra stat genom för­med­ling av mäk­lare, kom­mis­sio­när eller annan obe­ro­ende repre­sen­tant, under för­ut­sätt­ning att sådan per­son där­vid utö­var sin van­liga affärs­verk­sam­het.
   6. Den omstän­dig­he­ten att ett bolag med hem­vist i en avtals­slu­tande stat kon­trol­le­rar eller kon­trol­le­ras av ett bolag med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten eller ett bolag som utö­var affärs­verk­sam­het i denna andra stat (antingen genom fast drift­ställe eller på annat sätt), med­för icke i och för sig att något­dera bola­get betrak­tas såsom fast drift­ställe för det andra bola­get.

Arti­kel 6

Fas­tig­het
   1. Inkomst av fas­tig­het, däri inbe­gri­pet inkomst av lant­bruk eller skogs­bruk, får bes­kat­tas i den avtals­slu­tande stat, där fas­tig­he­ten är belä­gen.
   2. Uttryc­ket "fas­tig­het" har den bety­delse som uttryc­ket har enligt gäl­lande lagar i den stat, där fas­tig­he­ten i fråga är belä­gen.
Uttryc­ket inbe­gri­per dock all­tid egen­dom som utgör till­be­hör till fas­tig­het, levande och döda inven­ta­rier i lant­bruk och skogs­bruk, rät­tig­he­ter på vilka före­skrif­terna i all­män lag angå­ende fas­tig­he­ter är tillämp­liga, nytt­jan­de­rätt till fas­tig­het samt rätt till för­än­der­liga eller fasta ersätt­ningar för nytt­jan­det av eller rät­ten att nyttja gruva, källa eller annan natur­till­gång. Far­tyg, båtar och luft­far­tyg anses icke som fas­tig­het.
   3. Bestäm­mel­serna i punkt 1 äger tillämp­ning på inkomst, som för­vär­vas genom ome­del­bart bru­kande, genom uthyr­ning eller genom annan använd­ning av fas­tig­het.
   4. Bestäm­mel­serna i punk­terna 1 och 3 äger även tillämp­ning på inkomst av fas­tig­het som till­hör före­tag och på inkomst av fas­tig­het som använ­des vid utö­vande av fritt yrke.

Arti­kel 7

Rörelse
   1. Inkomst av rörelse, som för­vär­vas av före­tag i en avtals­slu­tande stat, bes­kat­tas endast i denna stat, såvida icke före­ta­get bedri­ver rörelse i den andra avtals­slu­tande sta­ten från där belä­get fast drift­ställe. Om före­ta­get bedri­ver rörelse på nyss angi­vet sätt, får före­ta­gets inkomst bes­kat­tas i den andra avtals­slu­tande sta­ten men endast så stor del därav, som är hän­för­lig till det fasta drift­stäl­let.
   2. Om före­tag i en avtals­slu­tande stat bedri­ver rörelse i den andra avtals­slu­tande sta­ten från där belä­get fast drift­ställe, hän­fö­res - om icke bestäm­mel­serna i punkt 3 för­an­le­der annat - i var­dera avtals­slu­tande sta­ten till det fasta drift­stäl­let den inkomst av rörelse, som det kan anta­gas att drift­stäl­let skulle ha för­vär­vat, om det varit ett fri­stå­ende före­tag, som bedri­vit verk­sam­het av samma eller lik­nande slag under samma eller lik­nande vill­kor och själv­stän­digt avslu­tat affä­rer med det före­tag till vil­ket drift­stäl­let hör.
   3. Vid bestäm­mande av inkomst, som är hän­för­lig till det fasta drift­stäl­let, med­ges avdrag för kost­na­der som upp­kom­mit för det fasta drift­stäl­lets räk­ning, härun­der inbe­gripna kost­na­der för före­ta­gets led­ning och all­männa för­valt­ning, antingen kost­na­derna upp­kom­mit i den avtals­slu­tande stat, där det fasta drift­stäl­let är belä­get eller annor­stä­des. Bestäm­mel­serna i denna punkt med­för emel­ler­tid icke rätt till avdrag för kost­na­der som är av sådant slag att avdrag icke skulle kun­nat med­ges om det fasta drift­stäl­let hade varit ett fri­stå­ende före­tag.
   4. I den mån inkomst hän­för­lig till fast drift­ställe bru­kat bestäm­mas i en avtals­slu­tande stat på grund­val av en för­del­ning av före­ta­gets hela inkomst på de olika delarna av före­ta­get, skall bestäm­mel­serna i punkt 2 icke hindra att i denna avtals­slu­tande stat den skat­te­plik­tiga inkoms­ten bestäm­mees genom ett sådant för­fa­rande. För­fa­ran­det skall dock vara sådant att resul­ta­tet står i över­ens­stäm­melse med de i denna arti­kel angivna prin­ci­perna.
   5. Inkomst anses icke hän­för­lig till fast drift­ställe endast av den anled­ningen att varor inkö­pes genom det fasta drift­stäl­lets försorg för före­ta­gets räk­ning.
   6. Vid tillämp­ningen av före­gå­ende punk­ter bestäm­mes inkomst som är hän­för­lig till det fasta drift­stäl­let genom samma för­fa­rande år från år, såvida icke sär­skilda för­hål­lan­den för­an­le­der annat.
   7. Ingår i rörel­se­in­koms­ten inkomst­slag, som behand­las sär­skilt i andra artik­lar av detta avtal, berö­res bestäm­mel­serna i dessa artik­lar icke av reg­lerna i före­va­rande arti­kel.

Arti­kel 8

Inter­na­tio­nella trans­por­ter
   1. Inkomst som för­vär­vas genom utö­vande av sjö­fart eller luft­fart i inter­na­tio­nell tra­fik bes­kat­tas endast i den avtals­slu­tande stat, där före­ta­get har sin verk­liga led­ning.
   2. Om före­tag, som bedri­ver sjö­fart i inter­na­tio­nell tra­fik, har sin verk­liga led­ning ombord på ett far­tyg, anses led­ningen utö­vad i den avtals­slu­tande stat, där far­ty­get har sin hem­ma­hamn eller, om någon sådan hamn icke finns, i den avtals­slu­tande stat, där far­ty­gets redare har hem­vist.
   3. Inkomst som för­vär­vas genom utö­vande av järnvägs-​​ eller lands­vägs trans­port i inter­na­tio­nell tra­fik bes­kat­tas endast i den avtals­slu­tande stat, där före­ta­get har sin verk­liga led­ning.
   4. Bestäm­mel­serna i punk­terna 1 och 3 anses inne­fatta:
      a) Inkomst som för­vär­vas genom utö­vande av inter­na­tio­nell tra­fik med för­hyrda far­tyg, luft­far­tyg eller järnvägs-​​ eller lands­vägs­for­don;
      b) inkomst som för­vär­vas genom trans­port i inter­na­tio­nell tra­fik av
      1) con­tai­ners i fartygs-​​, järnvägs-​​, landsvägs-​​ eller flyk­trans­port,
      2) läk­tare som används inom ramen för läktare-​​ombord-​på-fartyg system, eller
      3) annan utrust­ning som äger sam­band med fartygs-​​, luftfartygs-​​, järnvägs-​​ eller lands­vägs­trans­port

oav­sett om sådan utrust­ning äges eller hyres av före­ta­get;
      c) inkomst som för­vär­vas genom del­ta­gande i en pool, ett gemen­samt före­tag eller i en inter­na­tio­nell tra­fi­k­or­ga­ni­sa­tion.

Arti­kel 9

Före­tag med intres­se­ge­men­skap

I fall då
      a) ett före­tag i en avtals­slu­tande stat direkt eller indi­rekt del­ta­ger i led­ningen eller över­vak­ningen av ett före­tag i den andra avtals­slu­tande sta­ten eller äger del i detta före­tags kapi­tal, eller
      b) samma per­so­ner direkt eller indi­rekt del­ta­ger i led­ningen eller över­vak­ningen av såväl ett före­tag i en avtals­slu­tande stat som ett före­tag i den andra avtals­slu­tande sta­ten eller äger del i båda dessa före­tags kapi­tal, iakt­ta­ges föl­jande.

Om mel­lan före­ta­gen i fråga om han­del eller andra eko­no­miska för­bin­del­ser avta­las eller före­skri­ves vil­kor, som avvi­ker från dem som skulle ha avta­lats mel­lan av varandra obe­ro­ende före­tag, får alla inkoms­ter, som utan sådana vill­kor skulle ha till­kom­mit det ena före­ta­get men som på grund av vill­ko­ren i fråga icke till­kom­mit detta före­tag, inräk­nas i detta före­tags inkomst och bes­kat­tas i över­en­stäm­melse där­med.

Arti­kel 10

Utdel­ning
   1. Utdel­ning från bolag med hem­vist i en avtals­slu­tande stat till per­son med hem­vist i den andra avtals­slut­nade sta­ten får bes­kat­tas i denna andra stat.
   2. Utdel­ningen får emel­ler­tid bes­kat­tas även i den avtals­slu­tande stat, där bola­get som beta­lar utdel­ningen har hem­vist, i enlig­het med lag­stift­ningen i denna stat, men skat­ten får icke över­stiga:
      a) 5 pro­cent av utdel­ning­ens brut­to­be­lopp om mot­ta­ga­ren är ett bolag (med undan­tag för han­dels­bo­lag) som direkt behärs­kar minst 25 pro­cent av rös­te­ta­let för akti­erna i det utde­lande bola­get;
      b) 15 pro­cent av utdel­ning­ens brut­to­be­lopp i övriga fall.

Bestäm­mel­serna i denna punkt berör icke bola­gets beskatt­ning för vinst av vil­ken utdel­ningen beta­las.
   3. Med uttryc­ket "utdel­ning" för­stås i denna arti­kel inkomst av aktier eller andra rät­tig­he­ter, utom ford­ringar, med rätt till andel i vinst samt inkomst av andra ande­lar i bolag, som enligt skat­te­lag­stift­ningen i den stat där det utde­lande bola­get har hem­vist jäm­stäl­les med inkomst av aktier.
   4. Utan hin­der av bestäm­mel­serna i punkt 1 är utdel­ning från bolag med hem­vist i Polen till bolag med hem­vist i Sve­rige undan­ta­gen från beskatt­ning i Sve­rige i den mån utdel­ningen enligt svensk lag skulle ha varit undan­ta­gen från beskatt­ning om båda bola­gen varit svenska bolag.
   5. Bestäm­mel­serna i punk­terna 1 och 2 tilläm­pas icke, om mot­ta­ga­ren av utdel­ningen har hem­vist i en avtals­slu­tande stat och dri­ver rörelse genom fast drift­ställe i den andra avtals­slu­tande sta­ten, där det utbe­ta­lande bola­get har hem­vist, eller utö­var fritt yrke i denna andra stat från en där belä­gen sta­dig­va­rande anord­ning, samt den andel på grund av vil­ken utdel­ningen i fråga beta­las äger verk­ligt sam­band med det fasta drift­stäl­let eller den sta­dig­va­rande anord­ningen. I sådant fall tilläm­pas bestäm­mel­serna i arti­kel 7 respek­tive arti­kel 14.
   6. Om bolag med hem­vist i en avtals­slu­tande stat upp­bär inkomst från den andra avtals­slu­tande sta­ten, får denna andra stat icke påföra någon skatt på utdel­ning, som bola­get beta­lar till per­son som ej har hem­vist i denna andra stat, och ej hel­ler någon skatt på bola­gets icke utde­lade vinst, även om utdel­ningen eller den icke utde­lade vins­ten helt eller del­vis utgö­res av inkomst som upp­kom­mit i denna andra stat.

Arti­kel 11

Ränta
   1. Ränta, som här­rör från en avtals­slu­tande stat och som beta­las till per­son med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten, bes­kat­tas endast i denna andra stat.
   2. Med uttryc­ket "ränta" för­stås i denna arti­kel inkomst av vär­de­pap­per som utfär­dats av sta­ten, av obli­ka­tio­ner eller deben­tu­res, antingen de utfär­dats mot säker­het i fas­tig­het eller ej. Uttryc­ket åsyf­tar även inkomst av varje annat slags ford­ran samt all annan inkomst som enligt skat­te­lag­stift­ningen i den stat från vil­ken inkoms­ten här­rör jäm­stäl­les med inkomst av för­sträck­ning.
   3. Bestäm­mel­serna i punkt 1 tilläm­pas icke, om mot­ta­ga­ren av rän­tan har hem­vist i en avtals­slu­tande stat och dri­ver rörelse genom fast drift­ställe i den andra avtals­slu­tande sta­ten, från vil­ken rän­tan här­rör, eller utö­var fritt yrke i denna andra stat från en där belä­gen sta­dig­va­rande anord­ning samt den ford­ran för vil­ken rän­tan i fråga beta­las äger verk­ligt sam­band med det fasta drift­stäl­let eller den sta­dig­va­rande anord­ningen. I sådant fall tilläm­pas bestäm­mel­serna i arti­kel 7 respek­tive arti­kel 14.
   4. Beträf­fande sådana fall då sär­skilda för­bin­del­ser mel­lan utbe­ta­la­ren och mot­ta­ga­ren eller mel­lan dem båda och annan per­son för­an­le­der att det utbe­ta­lade rän­te­be­lop­pet med hän­syn till den skuld, för vil­ken rän­tan erläg­ges, över­sti­ger det belopp som skulle ha avta­lats mel­lan utbe­ta­la­ren och mot­ta­ga­ren om sådana för­bin­del­ser icke före­le­gat, gäl­ler bestäm­mel­serna i denna arti­kel endast för sist­nämnda belopp. I sådant fall bes­kat­tas över­skju­tande belopp enligt lag­stift­ningen i var­dera avtals­slu­tande sta­ten med iakt­ta­gande av övriga bestäm­mel­ser i detta avtal.

Arti­kel 12

Royalty
   1. Royalty, som här­rör från en avtals­slu­tande stat och som beta­las till per­son med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten, får bes­kat­tas i denna andra stat.
   2. Royal­tyn får emel­ler­tid bes­kat­tas även i den avtals­slu­tande stat från vil­ken den här­rör i enlig­het med denna stats lag­stift­ning men skat­ten får icke över­stiga 10 pro­cent av royal­tyns belopp.
   3. Med uttryc­ket "royalty" för­stås i denna arti­kel varje slag av belopp som beta­las såsom ersätt­ning för nytt­jan­det av eller rät­ten att nyttja upp­hovs­rätt till lit­te­rära, konst­när­liga eller veten­skap­liga verk, bio­graf­fil­mer samt fil­mer och band för radio-​​ och tele­vi­sions utsänd­ningar häri inbe­gripna, patent, varu­märke, möns­ter eller modell, rit­ning, hem­ligt recept eller hem­lig till­verk­nings­me­tod samt för nytt­jan­det av eller rät­ten att nyttja indust­ri­ell, kom­mer­si­ell eller veten­skap­lig utrus­ning eller för upp­lys­ningar om erfa­ren­hets­rön eller kun­skap (know-​how) av indust­ri­ell, kom­mer­si­ell eller veten­skap­lig natur.
   4. Bestäm­mel­serna i punk­terna 1 och 2 tilläm­pas icke, om mot­ta­ga­ren av roytal­tyn har hem­vist i en avtals­slu­tande stat och dri­ver rörelse genom fast drift­ställe i den andra avtals­slu­tande sta­ten från vil­ken royal­tyn här­rör, eller utö­var fritt yrke i denna andra stat från en där belä­gen sta­dig­va­rande anord­ning samt den rätt eller egen­dom för vil­ken royal­tyn i fråga beta­las äger verk­ligt sam­band med det fasta drift­stäl­let eller den sta­dig­va­rande anord­ningen. I sådant fall tilläm­pas bestäm­mel­serna i arti­kel 7 respek­tive arti­kel 14.
   5. Royalty anses här­röra från en avtals­slu­tande stat om utbe­ta­la­ren är denna stat själv, poli­tisk underav­del­ning, lokal myn­dig­het eller per­son med hem­vist i denna stat. Om den per­son som beta­lar royal­tyn, antingen han har hem­vist i en avtals­slu­tande stat eller ej, inne­har fast drift­ställe i en avtals­slu­tande stat för vil­ket rät­ten eller egen­do­men, som ger upp­hov till royal­tyn, för­vär­vats och royal­tyn bestri­des av det fasta drift­stäl­let, anses dock royal­tyn här­röra från den avtals­slu­tande stat, där det fasta drift­stäl­let är belä­get.
   6. Beträf­fande sådana fall, då sär­skilda för­bin­del­ser mel­lan utbe­ta­la­ren och mot­ta­ga­ren eller mel­lan dem båda och annan per­son för­an­le­der att belop­pet av utbe­ta­lad royalty med hän­syn till det nytt­jande, den rätt, egen­dom eller upp­lys­ning för vil­ken royal­tyn erläg­ges, över­sti­ger det belopp, som skulle ha avta­lats mel­lan utbe­ta­la­ren och mot­ta­ga­ren om sådana för­bin­del­ser icke före­le­gat, gäl­ler bestäm­mel­serna i denna arti­kel endast för sist­nämnda belopp. I sådant fall bes­kat­tas över­skju­tande belopp enligt lag­stift­ningen i var­dera avtals­slu­tande sta­ten med iakt­ta­gande av övriga bestäm­mel­ser i detta avtal.

Arti­kel 13

Rea­li­sa­tions­vinst
   1. Vinst genom över­lå­telse av sådan fas­tig­het som avses i arti­kel 6 punkt 2 lik­som vinst genom över­lå­telse av aktier eller lik­nande rät­tig­he­ter i ett bolag, vars till­gångar huvusak­li­gen utgö­res av fas­tig­het, får bes­kat­tas i den avtals­slu­tande stat, där fas­tig­he­ten är belä­gen.
   2. Vinst genom över­lå­telse av lös egen­dom hän­för­lig till till­gångar ned­lagda i fast drift­ställe, vil­ket ett före­tag i en avtals­slu­tande stat har i den andra avtals­slu­tande sta­ten, eller av lös egen­dom hän­för­lig till sta­dig­va­rande anord­ning för utö­vande av fritt yrke, vil­ken en per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat har i den andra avtals­slu­tande sta­ten, får bes­kat­tas i denna andra stat. Mot­sva­rande gäl­ler vinst genom över­lå­telse av sådant fast drift­ställe (för sig eller i sam­band med över­lå­telse av hela före­ta­get) eller sådan sta­dig­va­rande anord­ning. Vinst genom över­lå­telse av sådan lös egen­dom som avses i arti­kel 21 punkt 3 bes­kat­tas emel­ler­tid endast i den avtals­slu­tande stat, där sådan lös egen­dom bes­kat­tas enligt nämnda arti­kel.
   3. Vinst genom över­lå­telse av annan än i punk­terna 1 och 2 angi­ven egen­dom bes­kat­tas endast i den avtals­slu­tande stat där över­lå­ta­ren har hem­vist.

Arti­kel 14

Fritt yrke
   1. Inkomst, som för­vär­vas av per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat genom utö­vande av fritt yrke eller annan där­med jäm­för­bar själv­stän­dig verk­sam­het, bes­kat­tas endast i denna stat, såvida han icke i den andra avtals­slu­tande sta­ten har en sta­dig­va­rande anord­ning, som regel­mäs­sigt står till hans för­fo­gande för utö­vande av verk­sam­he­ten. Om han har en sådan sta­dig­va­rande anord­ning får inkoms­ten bes­kat­tas i denna andra avtals­slu­tande stat men endast så stor del därav som är hän­för­lig till denna anord­ning.
   2. Uttryc­ket "fritt yrke" inbe­gri­per sär­skilt själv­stän­dig veten­skap­lig, lit­te­rär och konst­när­lig verk­sam­het, uppfostrings-​​ och under­vis­nings­verk­sam­het samt sådan själv­stän­dig verk­sam­het som utövas av läkare, advo­ka­ter, ingen­jö­rer, arki­tek­ter och tand­lä­kare.

Arti­kel 15

Enskild tjänst
   1. Där icke bestäm­mel­serna i artik­larna 16, 18 och 19 för­an­le­der annat, bes­kat­tas löner och lik­nande ersätt­ningar, som per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat för­vär­var genom anställ­ning, endast i denna stat såvida icke arbe­tet utfö­res i den andra avtals­slu­tande sta­ten. Om arbe­tet utfö­res i denna andra stat, får ersätt­ning som upp­bä­res för arbe­tet bes­kat­tas där.
   2. Utan hin­der av bestäm­mel­serna i punkt 1 bes­kat­tas inkomst, vil­ken upp­bä­res av per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat för arbete som utfö­res i den andra avtals­slu­tande sta­ten, endast i den först­nämnda avtals­slu­tande sta­ten, under för­ut­sätt­ning att
      a) inkomst­ta­ga­ren vis­tas i den andra sta­ten under tidrymd eller tidrym­der, som sam­man­lagt icke över­sti­ger 183 dagar under kalen­derå­ret, och
      b) ersätt­ningen beta­las av eller på upp­drag av arbets­gi­vare, som ej har hem­vist i den andra sta­ten, samt
      c) ersätt­ningen icke såsom omkost­nad belas­tar fast drift­ställe eller sta­dig­va­rande anord­ning, som arbets­gi­va­ren har i den andra sta­ten.
   3. Utan hin­der av före­gå­ende bestäm­mel­ser i denna arti­kel får inkomst av arbete, som utfö­res ombord på far­tyg, luft­far­tyg, järnvägs-​​ eller lands­vägs­for­don i inter­na­tio­nell tra­fik, bes­kat­tas i den avtals­slu­tande stat där före­ta­get har sin verk­liga led­ning.

Arti­kel 16

Sty­rel­se­ar­vo­den

Sty­rel­se­ar­vo­den och lik­nande ersätt­ningar, som upp­bä­res av per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat i egen­skap av sty­rel­se­le­da­mot i bolag med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten, får bes­kat­tas i denna andra stat.

Arti­kel 17

Artis­ter och idrotts­män
   1. Utan hin­der av bestäm­mel­serna i artik­larna 14 och 15 får inkomst, som teater-​​ eller film­skå­de­spe­lare, radio-​​ eller tele­vi­sions­ar­tis­ter, musi­ker och idrotts­män och lik­nande yrkes­ut­ö­vare för­vär­var genom sin per­son­liga verk­sam­het i denna egen­skap, bes­kat­tas i den avtals­slu­tande stat där verk­sam­he­ten utövas.
   2. I fall då inkomst genom per­son­ligt arbete, som utfö­res av artist eller pro­fes­sio­nell idrotts­man, icke till­fal­ler artis­ten eller idrotts­man­nen själv utan annan per­son, får denna inkomst, utan hin­der av bestäm­mel­serna i artik­larna 7, 14 och 15, bes­kat­tas i den avtals­slu­tande stat där artis­ten eller idrotts­man­nen utför arbe­tet.
   3. Utan hin­der av bestäm­mel­serna i punk­terna 1 och 2 skall inkomst, som för­vär­vas genom sådan verk­sam­het som avses i punkt 1 och som utövas inom ramen för kul­tur­ut­byte mel­lan de avtals­slu­tande sta­terna, vara undan­ta­gen från beskatt­ning i den stat där verk­sam­he­ten utövas.

Arti­kel 18

All­män tjänst
   1. a) Ersätt­ning (med undan­tag för pen­sion), som beta­las av en avtals­slu­tande stat, dess poli­tiska underav­del­ningar eller lokala myn­dig­he­ter till fysisk per­son på grund av arbete som utfö­res i denna stats, dess poli­tiska underav­del­ning­ars eller lokala myn­dig­he­ters tjänst, bes­kat­tas endast i denna stat.
      b) Sådan ersätt­ning bes­kat­tas emel­ler­tid endast i den andra avtals­slu­tande sta­ten, om arbe­tet utfö­res i denna andra stat och mot­ta­ga­ren är en per­son med hem­vist i denna stat som
      1) är med­bor­gare i denna stat eller
      2) icke erhöll hem­vist där endast för att utföra arbe­tet eller
      3) icke är skatt­skyl­dig för ersätt­ningen i den avtals­slu­tande stat från vil­ken den utbe­ta­las.
   2. a) Pen­sion, som beta­las av - eller från fon­der inrät­tade av - en avtals­slu­tande stat, dess poli­tiska underav­del­ningar eller lokala myn­dig­he­ter till fysisk per­son på grund av arbete som utförts i denna stats, dess poli­tiska underav­del­ning­ars eller lokala myn­dig­he­ters tjänst, bes­kat­tas endast i denna stat.
      b) Sådan pen­sion bes­kat­tas emel­ler­tid endast i den andra avtals­slu­tande sta­ten, om mot­ta­ga­ren av pen­sio­nen är med­bor­gare och har hem­vist i denna stat.
   3. Bestäm­mel­serna i artik­larna 15, 16 och 20 tilläm­pas på ersätt­ning och pen­sion, som utbe­ta­las på grund av arbete utfört i sam­band med rörelse som bedri­ves av en avtals­slu­tande stat, dess poli­tiska underav­del­ningar eller lokala myn­dig­he­ter.

Arti­kel 19

Pro­fes­so­rer och stu­de­rande
   1. En pro­fes­sor eller lärare, som vis­tas i en avtals­slu­tande stat under en tidrymd icke över­sti­gande två år i syfte att bedriva under­vis­ning eller forsk­ning vid uni­ver­si­tet, hög­skola, skola eller annan under­vis­nings­an­stalt i denna avtals­slu­tande stat och som har - eller ome­del­bart före vis­tel­sen hade - hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten, är befriad från skatt i den först­nämnda avtals­slu­tande sta­ten på ersätt­ning, som han upp­bär för sådan under­vis­ning eller forsk­ning.
   2. Bestäm­mel­serna i punkt 1 tilläm­pas icke på inkomst genom forsk­ning, om forsk­ningen sker, icke i all­mänt intresse utan före­trä­des­vis till gagn för en eller flera per­so­ners pri­vata intres­sen.
   3. Stu­de­rande eller affärs-​​ eller hant­verksprak­ti­kant, som vis­tas i en avtals­slu­tande stat ute­slu­tande för sin under­vis­ning eller utbild­ning och som har - eller ome­del­bart före vis­tel­sen i denna stat hade - hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten, är befriad från skatt i den först­nämnda avtals­slu­tande sta­ten på belopp som han erhål­ler för sitt uppe­hälle, sin under­vis­ning eller utbild­ning, under för­ut­sätt­ning att belop­pen utbe­ta­las till honom från källa utan­för denna först­nämnda stat.
   4. Stu­de­rande vid uni­ver­si­tet eller annan under­vis­nings­an­stalt i en avtals­slu­tande stat, som under till­fäl­lig vis­telse i den andra avtals­slu­tande sta­ten inne­har anställ­ning i denna stat under en tidrymd av högst 100 dagar under ett och samma kalen­derår för att erhålla prak­tisk erfa­ren­het i anslut­ning till stu­di­erna, bes­kat­tas i sist­nämnda stat endast för den del av inkoms­ten av anställ­ningen som för kalen­der­må­nad över­sti­ger en tred­je­del av det årliga grundav­drag som med­ges per­son med hem­vist i Sve­rige eller mot­vär­det i polsk valuta. Skat­te­be­fri­else enligt denna punkt med­ges dock med ett sam­man­lagt belopp av högst ett helt sådant årligt grundav­drag eller mot­vär­det i polsk valuta. Belopp för vil­ket skat­te­fri­het erhål­les enligt denna punkt inne­fat­tar per­son­liga avdrag för ifrå­ga­va­rande kalen­derår.

Arti­kel 20

Övriga inkoms­ter

Inkomst, beträf­fande vil­ken ingen bestäm­melse med­de­lats i före­gå­ende artik­lar i avta­let och som upp­bä­res av per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat, får bes­kat­tas i båda avtals­slu­tande sta­terna, oav­sett var­i­från inkoms­ten här­rör.

Arti­kel 21

För­mö­gen­het
   1. För­mö­gen­het bestå­ende av sådan fas­tig­het som avses i arti­kel 6 punkt 2 får bes­kat­tas i den avtals­slu­tande stat där fas­tig­he­ten är belä­gen.
   2. För­mö­gen­het bestå­ende av lös egen­dom, som är hän­för­lig till till­gångar ned­lagda i ett före­tags fasta drift­ställe eller av lös egen­dom, som ingår i en sta­dig­va­rande anord­ning för utö­vande av fritt yrke, får bes­kat­tas i den avtals­slu­tande stat där det fasta drift­stäl­let eller den sta­dig­va­rande anord­ningen är belä­gen.
   3. Far­tyg, luft­far­tyg, järnvägs-​​ eller lands­vägs­for­don, som använ­des i inter­na­tio­nell tra­fik, samt lös egen­dom, som är hän­för­lig till använd­ningen av sådana far­tyg, luft­far­tyg eller for­don, bes­kat­tas endast i den avtals­slu­tande stat där före­ta­get har sin verk­liga led­ning.
   4. Alla andra slag av för­mö­gen­het, som inne­has av per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat, bes­kat­tas endast i denna stat.

Arti­kel 22

Und­vi­kande av dub­bel­be­skatt­ning
   1. Om per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat upp­bär inkomst eller inne­har för­mö­gen­het, som enligt bestäm­mel­serna i detta avtal får bes­kat­tas i den andra avtals­slu­tande sta­ten skall, såvida icke bestäm­mel­serna i punkt 3 för­an­le­der annat, den först­nämnda avtals­slu­tande sta­ten,
      a) från veder­bö­rande per­sons inkomstsskatt avräkna ett belopp mot­sva­rande den inkomst­skatt som erlagts i den andra avtals­slu­tande sta­ten;
      b) från veder­bö­rande per­sons för­mö­gen­hets­skatt avräkna ett belopp mot­sva­rande den för­mö­gen­hets­skatt som erlagts i den andra avtals­slu­tande sta­ten.
   2. Avräk­nings­be­lop­pet skall emel­ler­tid icke i något­dera fal­let över­stiga belop­pet av den del av inkomst­skat­ten respek­tive för­mö­gen­hets­skat­ten, beräk­nad utan sådan avräk­ning, som belö­per på den inkomst eller den för­mö­gen­het som får bes­kat­tas i den andra avtals­slu­tande sta­ten.
   3. Om per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat upp­bär inkomst eller inne­har för­mö­gen­het som enligt bestäm­mel­serna i detta avtal bes­kat­tas endast i den andra avtals­slu­tande sta­ten, får den först­nämnda avtals­slu­tande sta­ten inräkna inkoms­ten eller för­mö­gen­he­ten i beskatt­nings­un­der­la­get men skall från skat­ten på inkoms­ten eller för­mö­gen­he­ten avräkna den del av inkomst­skat­ten respek­tive för­mö­gen­hets­skat­ten som belö­per på den inkomst som för­vär­vats från den andra avtals­slu­tande sta­ten eller den för­mö­gen­het som inne­has där.

Arti­kel 23

För­bud mot dis­kri­mi­ne­ring
   1. Med­bor­gare i en avtals­slu­tande stat skall, oav­sett om de har hem­vist i en avtals­slu­tande stat eller ej, icke i den andra avtals­slu­tande sta­ten bli före­mål för någon beskatt­ning eller något där­med sam­man­häng­ande skat­tekrav av annat slag eller mer tyng­ande än med­bor­garna i denna andra stat under samma för­hål­lan­den är eller kan bli under­kas­tade.
   2. Beskatt­ningen av fast drift­ställe, som före­tag i en avtals­slu­tande stat har i den andra avtals­slu­tande sta­ten, skall i denna andra stat icke vara mindre för­del­ak­tig än beskatt­ningen av före­tag i denna stat, som bedri­ver samma verk­sam­het.

Denna bestäm­melse anses icke med­föra för­plik­telse för en avtals­slu­tande stat att medge per­so­ner med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten sådana per­son­liga avdrag vid beskatt­ningen, skat­te­be­fri­el­ser eller skat­tened­sätt­ningar på grund av civil­stånd eller för­sörj­nings­plikt mot familj, som med­ges per­so­ner med hem­vist i den först­nämnda avtals­slu­tande sta­ten. Bestäm­mel­sen med­för icke hel­ler rätt att i en avtals­slu­tande stat erhålla skat­te­be­fri­else för utdel­ning eller andra utbe­tal­ningar till bolag med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket hind­rar icke en avtals­slu­tande stat att beskatta inkomst, som upp­bä­res av fast drift­ställe, enligt reg­lerna i denna stats egen lag­stift­ning, om det fasta drift­stäl­let till­hör aktie­bo­lag eller där­med jäm­för­ligt bolag i den andra avtals­slu­tande sta­ten. Beskatt­ningen skall dock mot­svara den beskatt­ning som tilläm­pas för aktie­bo­lag och där­med jäm­för­liga bolag med hem­vist i den först­nämnda avtals­slu­tande sta­ten på deras icke utde­lade vinst.
   3. Utom i de fall då arti­kel 9, arti­kel 11 punkt 4 eller arti­kel 12 punkt 6 tilläm­pas, skall ränta, royalty eller annan utbe­tal­ning från ett före­tag i en avtals­slu­tande stat till per­son med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten vara avdrags­gill vid beräk­ningen av beskatt­nings­bar vinst för sådant före­tag på samma vill­kor som mot­sva­rande utbe­tal­ning till per­son med hem­vist i den först­nämnda sta­ten.

På samma sätt skall skuld, som före­tag i en avtals­slu­tande stat har till per­son med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten, vid beräk­ningen av före­ta­gets beskatt­nings­bara för­mö­gen­het vara avdrags­gill som om skul­den upp­kom­mit i för­hål­lande till per­son med hem­vist i den först­nämnda sta­ten.
   4. Före­tag i en avtals­slu­tande stat, vil­kas kapi­tal helt eller del­vis äges eller kon­trol­le­ras, direkt eller indi­rekt, av en eller flera per­so­ner med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten, skall icke i den först­nämnda avtals­slu­tande sta­ten bli före­mål för någon beskatt­ning eller något där­med sam­man­häng­ande skat­tekrav, som är av annat slag eller mer tyng­ande än den beskatt­ning och där­med sam­man­häng­ande skat­tekrav, som andra lik­nande före­tag i denna först­nämnda stat är eller kan bli under­kas­tade.
   5. Med uttryc­ket "beskatt­ning" avses i denna arti­kel skat­ter av varje slag och beskaf­fen­het med undan­tag för den polska avgif­ten för regi­stre­ring av bosätt­ning och den polska avgif­ten för att få påbörja affärs­verk­sam­het.
   6. Det sär­skilda upp­börds­för­fa­rande i fråga om skatt på inkomst, vinst och för­mö­gen­het, som före­kom­mer i Folk­re­pu­bli­ken Polen beträf­fande de soci­a­lis­tiska före­ta­gen, skall icke påver­kas av bestäm­mel­serna i denna arti­kel.
   7. Bestäm­mel­serna i denna arti­kel skall icke anses med­föra för­plik­telse för en avtals­slu­tande stat att medge per­so­ner med hem­vist i den andra avtals­slu­ta­nade sta­ten för­må­ner som med­ges per­so­ner med hem­vist i annan stat på grund av avtal som slu­tits med sådan annan stat.

Arti­kel 24

För­fa­ran­det vid ömse­si­dig över­ens­kom­melse
   1. Om per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat gör gäl­lande, att i en avtals­slu­tande stat eller i båda sta­terna vid­ta­gits åtgär­der, som för honom med­för eller kom­mer att med­föra en mot detta avtal stri­dande beskatt­ning, äger han - utan att detta påver­kar hans rätt att använda sig av de rätts­me­del som finns i dessa sta­ters interna rätts­ord­ning - göra fram­ställ­ning i saken hos den behö­riga myn­dig­he­ten i den avtals­slu­tande stat, där han har hem­vist eller, om fråga är om tillämp­ning av arti­kel 23 punkt 1, i den avtals­slu­tande stat där han är med­bor­gare. Sådan fram­ställ­ning skall göras inom tre år från den tid­punkt då per­so­nen i fråga fick vet­skap om den åtgärd som givit upp­hov till beskatt­ning som stri­der mot avta­let.
   2. Om denna behö­riga myn­dig­het fin­ner fram­ställ­ningen grun­dad men ej själv kan få till stånd en till­freds­stäl­lande lös­ning, skall myn­dig­he­ten söka lösa frå­gan genom öme­si­dig över­ens­kom­melse med den behö­riga myn­dig­he­ten i den andra avtals­slu­tande sta­ten i syfte att und­vika en mot detta avtal stri­dande beskatt­ning. Över­ens­kom­melse som träf­fats skall genom­fö­ras utan hin­der av tids­fris­ter i de avtals­slu­tande sta­ter­nas interna lag­stift­ning.
   3. De behö­riga myn­dig­he­terna i de avtals­slu­tande sta­terna skall genom ömse­si­dig över­ens­kom­melse söka avgöra svå­rig­he­ter eller tvi­vels­mål som upp­kom­mer rörande tolk­ningen eller tillämp­ningen av detta avtal. De kan även över­lägga i syfte att undan­röja dub­bel­be­skatt­ning i sådana fall som ej omfat­tas av detta avtal.
   4. De behö­riga myn­dig­he­terna i de avtals­slu­tande sta­terna kan träda i direkt för­bin­delse med varandra för att träffa över­ens­kom­melse i de fall som angi­vits i före­gå­ende punk­ter. Om munt­liga över­lägg­ningar anses under­lätta en över­ens­kom­melse, kan sådana över­lägg­ningar äga rum inom ramen för en kom­mis­sion bestå­ende av repre­sen­tan­ter för de behö­riga myn­dig­he­terna i de avtals­slu­tande sta­terna.
   5. De behö­riga myn­dig­he­terna skall genom sär­skild ömse­si­dig över­ens­kom­melse besluta om bestäm­mel­ser för tillämp­ning av avta­let sär­skilt med avse­ende på de form­fö­re­skrif­ter som skall iakt­ta­gas av en per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat för att i den andra avtals­slu­tande sta­ten erhålla befri­else från eller lind­ring av skatt på sådan inkomst, som anges i artik­larna 10, 11 och 12 och som för­vär­vars i denna andra stat.

Arti­kel 25

Utbyte av upp­lys­ningar
   1. De behö­riga myn­dig­he­terna i de avtals­slu­tande sta­terna skall utbyta sådana upp­lys­ningar som är nöd­vän­diga för att tillämpa detta avtal och för att genom­föra bestäm­mel­serna i de avtals­slu­tande sta­ter­nas lag­stift­ning beträf­fande skat­ter som omfat­tas av avta­let, i den mån beskatt­ningen enligt denna lag­stift­ning står i över­ens­stäm­melse med detta avtal. De utbytta upp­lys­ning­arna skall behand­las som hem­liga och får yppas endast för per­so­ner eller myn­dig­he­ter (däri inräk­nat dom­sto­lar och admi­nist­ra­tiva myn­dig­he­ter) som hand­läg­ger tax­e­ring eller upp­börd av skat­ter som omfat­tas av detta avtal eller hand­har ären­den, besvär eller andra åtgär­der som rör beskatt­nings­ä­ren­den.
   2. Bestäm­mel­serna i punkt 1 skall icke anses med­föra skyl­dig­het för en avtals­slu­tande stat
      a) att vid­taga för­valt­nings­åt­gär­der, som stri­der mot lag­stift­ning eller admi­nist­ra­tiv praxis i denna stat eller i den andra avtals­slu­tande sta­ten,
      b) att lämna upp­lys­ningar, som icke är till­gäng­liga enligt lag­stift­ning eller under sed­van­lig tjäns­teut­öv­ning i denna stat eller i den andra avtals­slu­tande sta­ten,
      c) att lämna upp­lys­ningar, som skulle röja affärs­hem­lig­het, industri-​​, handels-​​ eller yrkes­hem­lig­het eller i närings­verk­sam­het nytt­jat för­fa­rings­sätt, eller upp­lys­ningar, vil­kas över­läm­nande skulle strida mot all­männa hän­syn.

Arti­kel 26

Diplo­ma­tiska och kon­su­lära befatt­nings­ha­vare

Detta avtal påver­kar icke de pri­vi­le­gier i beskatt­nings­hän­se­ende, som enligt folk­rät­tens all­männa reg­ler eller före­skrif­ter i sär­skilda över­ens­kom­mel­ser till­kom­mer diplo­ma­tiska eller kon­su­lära befatt­nings­ha­vare.

Arti­kel 27

Område som omfat­tas av avta­let

Där icke sam­man­hanget för­an­le­der annat, har i detta avtal föl­jande uttryck nedan angivna bety­delse:
      a) Uttryc­ket "Polen" åsyf­tar Folk­re­pu­bli­ken Polen och inbe­gri­per varje utan­för Polens ter­ri­to­ri­al­vat­ten belä­get område, inom vil­ket Polen i över­en­stäm­melse med folk­rät­tens all­männa reg­ler äger utöva sina rät­tig­he­ter med avse­ende på utfors­kan­det och utnytt­jan­det av natur­till­gång­arna på havs­bott­nen eller i den­nas under­lag.
      b) Uttryc­ket "Sve­rige" åsyf­tar Konung­a­ri­ket Sve­rige och inbe­gri­per varje utan­för Sve­ri­ges ter­ri­to­ri­al­vat­ten belä­get område, inom vil­ket Sve­rige i över­ens­stäm­melse med folk­rät­tens all­männa reg­ler äger utöva sina rät­tig­he­ter med avse­ende på utnytt­jan­det och utfors­kan­det av natur­till­gång­arna på havs­bott­nen eller i den­nas under­lag.

Arti­kel 28

Ikraft­trä­dande
   1. Detta avtal skall rati­fi­ce­ras och rati­fi­ka­tions­hand­ling­arna utväx­las i Wars­zawa.
   2. Avta­let trä­der i kraft med utväx­lingen av rati­fi­ka­tions­hand­ling­arna och dess bestäm­mel­ser tilläm­pas beträf­fande inkomst, som för­vär­vas den 1 janu­ari 1974 eller senare samt beträf­fande för­mö­gen­het för vil­ken tax­e­ring sker år 1975 eller senare.

Arti­kel 29

Upp­hö­rande

Detta avtal för­blir i kraft utan tids­be­gräns­ning men envar av de avtals­slu­tande sta­terna äger att - senast den 30 juni under ett kalen­derår, som bör­jar efter utgången av en tids­rymd av fem år efter dagen för avta­lets ikraft­trä­dande - på diplo­ma­tisk väg skrift­li­gen upp­säga avta­let hos den andra avtals­slu­tande sta­ten.

I hän­delse av sådan upp­säg­ning upp­hör avta­let att gälla beträf­fande inkomst som för­vär­vas den 1 janu­ari året när­mast efter det upp­säg­ning sker eller senare samt beträf­fande skatt på för­mö­gen­het för vil­ken tax­e­ring sker andra kalen­derå­ret när­mast efter det upp­säg­ning sker eller senare.

Till bekräf­telse härav har under­teck­nade, där­till veder­bör­li­gen bemyn­di­gade, under­teck­nat detta avtal och för­sett det­samma med sina sigill.

Som skedde i Stock­holm den 5 juni 1975 i två exem­plar på eng­elska språ­ket.

På upp­drag av Konung­a­ri­ket Sve­ri­ges rege­ring

Sven Anders­son

På upp­drag av Folk­re­pu­bli­ken Polens rege­ring

Ste­fan Ols­zowski

Pro­to­koll

Vid under­teck­nan­det av avta­let för und­vi­kande av dub­bel­be­skatt­ning beträf­fande skat­ter på inkomst och för­mö­gen­het som denna dag slu­tits mel­lan Konung­a­ri­ket Sve­ri­ges rege­ring och Folk­re­pu­bli­ken Polens rege­ring har under­teck­nade över­ens­kom­mit, att föl­jande bestäm­mel­ser skall utgöra en inte­gre­rande del av avta­let.
      I. Till arti­kel 5

Vid tillämp­ning av arti­kel 5 punkt 2 g är par­terna över­ens om att så länge lång­tids­ö­ver­ens­kom­mel­sen om han­deln mel­lan Sve­rige och Folk­re­pu­bli­ken Polen den 25 okto­ber 1972 gäl­ler, skall en plats för byggnads-​​, anläggnings-​​ eller instal­la­tions­ar­bete icke anses som fast drift­ställe med mindre arbe­tet pågår mer än ader­ton måna­der.

II. Till arti­kel 7

Par­terna är över­ens om att inkomst som för­vär­vas av ett försäkrings-​​ eller åter­för­säk­rings­fö­re­tag skall bes­kat­tas enligt bestäm­mel­serna i arti­kel 7.

III. Till arti­kel 8

Bestäm­mel­serna i punkt 1 tilläm­pas beträf­fande inkomst som för­vär­vas av luft­fartskon­sor­tiet Scan­di­na­vian Air­li­nes System (SAS) men endast i fråga om den del av inkoms­ten som mot­sva­rar den andel i kon­sor­tiet vil­ken inne­has av AB Aero­trans­port (ABA), den svenske delä­ga­ren i Scan­di­na­vian Air­li­nes System (SAS).

IV. Till arti­kel 15

Om per­son med hem­vist i Sve­rige upp­bär inkomst av arbete vil­ket utfö­res ombord på luft­far­tyg som använ­des i inter­na­tio­nell tra­fik av luft­fartskon­sor­tiet Scan­di­na­vian Air­li­nes System (SAS), bes­kat­tas sådan ersätt­ning endast i Sve­rige.

Till bekräf­telse härav har under­teck­nade, där­till veder­bör­li­gen bemyn­di­gade, av respek­tive rege­ring, under­teck­nat detta pro­to­koll.

Som skedde i Stock­holm den 5 juni 1975 i två exem­plar på eng­elska språ­ket.

På upp­drag av Konung­a­ri­ket Sve­ri­ges rege­ring

Sven Anders­son

På upp­drag av Folk­re­pu­bli­ken Polens rege­ring

Ste­fan Ols­zowski

Bilaga 2

Anvis­ningar
      A. All­männa anvis­ningar

Frå­gan huruvida och i vil­ken omfatt­ning en per­son är skatt­skyl­dig i Sve­rige avgö­res i första hand med led­ning av de svenska skat­te­för­fatt­ning­arna. Om enligt dessa för­fatt­ningar skatt­skyl­dig­het icke före­lig­ger, kan sådan ej hel­ler inträda på grund av avta­let. I den mån avta­let inne­bär inskräk­ning av den skatt­skyl­dig­het i Sve­rige, som före­skri­ves i de svenska skat­te­för­fatt­ning­arna, skall avta­let därom lända till efter­rät­telse.

Även om enligt avta­let skatt­skyl­digs inkomst eller för­mö­gen­het helt eller del­vis skall vara undan­ta­gen från beskatt­ning i Sve­rige, skall den skatt­skyl­dige lämna alla de upp­gif­ter till led­ning för tax­e­ringen som han annars varit skyl­dig att lämna.

Om skatt­skyl­dig kan visa att åtgärd som beskatt­nings­myn­dig­het eller dom­stol vid­ta­git har med­fört eller kom­mer att med­föra beskatt­ning som stri­der mot avta­lets bestäm­mel­ser, får han enligt art. 24 punkt 1 göra fram­ställ­ning om rät­telse. Sådan fram­ställ­ning göres hos rege­ringen och bör inges sna­rast möj­ligt efter det den skatt­skyl­dige erhöll kän­ne­dom om den avtals­stri­diga beskatt­ningen.

Sådan pröv­ning av avta­lets tillämp­ning som avses i före­gå­ende stycke kan påkal­las av fysisk per­son, som är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas i Sve­rige, av svensk juri­disk per­son eller, om fråga är om tillämp­ning av art. 23 punkt 1, av svensk med­bor­gare.

De flesta inkomst­sla­gen är sär­skilt behand­lade i avta­let. Några spe­ci­ella arter av inkomst - t.ex. pen­sio­ner på grund av enskild tjänst samt vissa slag av peri­o­diskt under­stöd - är dock ej nämnda i avta­let. I sådana fall tilläm­pas art. 20.

Vissa slag av för­mö­gen­het är sär­skilt behand­lade i art. 21 punk­terna 1--3 I övrigt sker beskatt­ningen enligt art. 21 punkt 4. Jfr även art. 22.
      B. Sär­skilda anvis­ningar

till art. 1 och 4.

Avta­lets bestäm­mel­ser är i all­män­het tillämp­liga endast på fysiska och juri­diska per­so­ner som har hem­vist i Sve­rige eller Polen.

Huruvida fysisk eller juri­disk per­son skall anses ha hem­vist i endera sta­ten avgö­res i första hand med led­ning av lag­stift­ningen i denna stat. I art. 4 punk­terna 2 och 3 regle­ras fall av s.k. dub­bel bosätt­ning, dvs. fall där den skatt­skyl­dige enligt svenska beskatt­nings­reg­ler anses bosatt i Sve­rige och enligt polska beskatt­nings­reg­ler anses bosatt i Polen. Vid tillämp­ning av avta­let skall i sådana fall den skatt­skyl­dige anses ha hem­vist endast i den avtals­slu­tande stat i vil­ken han har hem­vist enligt nämnda avtals­be­stäm­mel­ser.

Per­son, som avses i 69 § kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370), 17 § lagen (1947:576) om stat­lig inkomst­skatt och 17 § lagen (1947:577) om stat­lig för­mö­gen­het­skatt, skall vid tillämp­ning av art. 4 anses bosatt i Sve­rige, såvitt fråga är om svensk beskick­ning eller lönat svenskt kon­su­lat i Polen.

Per­son, som avses i 70 § 1 mom. kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370), 18 § 1 mom. lagen (1947:576) om stat­lig inkomst­skatt och 18 § lagen (1947:577) om stat­lig för­mö­gen­het­skatt, skall vid tillämp­ning av art. 4 anses bosatt i Polen, såvitt fråga är om polsk beskick­ning eller lönat polskt kon­su­lat i Sve­rige.

till art. 2.

Avta­let gäl­ler de skat­ter som anges i art. 2. Angå­ende annan beskatt­ning se dock art. 23 punkt 5.

till art. 5.

I punkt I i pro­to­kol­let till avta­let före­skrivs att vid tillämp­ningen av art. 5 punkt 2 g skall, så länge lång­tids­ö­ver­ens­kom­mel­sen om han­deln mel­lan Sve­rige och Folk­re­pu­bli­ken Polen den 25 okto­ber 1972 gäl­ler, en plats för byggnads-​​, anläggnings-​​ eller instal­la­tions­ar­bete inte anses som fast drift­ställe med mindre arbe­tet pågår mer än ader­ton måna­der. Över­ens­kom­mel­sen har ersatts av en ny lång­tids­ö­ver­ens­kom­melse den 13 april 1978 om han­deln mel­lan Sve­rige och Folk­re­pu­bli­ken Polen. Genom note­väx­ling har över­ens­kom­mits att vad som sägs i punkt I i pro­to­kol­let till avta­let även skall gälla så länge sist­nämnda lång­tids­ö­ver­ens­kom­melse är i kraft. För­ord­ning (1980:802).

till art. 6.

Enligt svensk skat­te­lag­stift­ning bes­kat­tas inkomst som här­rör från fas­tig­het i vissa fall som inkomst av rörelse (jfr bl.a. 27 § kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370)). Inkomst som omfat­tas av art. 6 bes­kat­tas emel­ler­tid all­tid i den stat där fas­tig­he­ten är belä­gen.
Denna regel gäl­ler även beträf­fande royalty från fas­tig­het eller för nytt­jan­det av eller rät­ten att nyttja gruva, källa eller annan natur­till­gång.

Annan royalty bes­kat­tas enligt art. 12.

till art. 7.

Inkomst av rörelse, som bedri­ves från fast drift­ställe, bes­kat­tas i regel enligt art. 7. Vad som för­står med uttryc­ket "fast drift­ställe" anges i art. 5 (se även punkt I i det till avta­let fogade pro­to­kol­let samt anvis­ning­arna till art. 5).

Om fysisk eller juri­disk per­son med hem­vist i Sve­rige bedri­ver rörelse från fast drift­ställe i Polen, får den till verk­sam­he­ten vid drift­stäl­let hän­för­liga inkoms­ten bes­kat­tas i Sve­rige men polsk skatt på inkoms­ten avräk­nas från den svenska skat­ten enligt art. 22 punk­terna 1 och 2. I fråga om för­fa­ran­det vid avräk­ningen hän­vi­sas till anvis­nings­punk­ten 2 till art. 22.

Inkomst av rörelse, som fysisk eller juri­disk per­son med hem­vist i Polen bedri­ver från fast drift­ställe i Sve­rige, beräk­nas enligt art. 7 punk­terna 2 och 3. Till grund för inkomst­be­räk­ningen bör läg­gas i första hand den sär­skilda bokö­ring som kan ha förts vid det fasta drift­stäl­let. I mån av behov skall denna bok­fö­ring juste­ras så att inkomst­be­räk­ningen sker i enlig­het med den i nämnda bestäm­mel­ser angivna prin­ci­pen. Avdrag med­ges för så stor del av huvud­kon­to­rets all­männa omkost­na­der som skä­li­gen kan anses belöpa på det fasta drift­stäl­let.

Om inkomst av inter­na­tio­nella trans­por­ter finns sär­skilda bestäm­mel­ser i art. 8. För­ord­ning (1980:802).

till art. 8.

Inkomst av sjö­fart eller luft­fart i inter­na­tio­nell tra­fik bes­kat­tas enligt art. 8 punkt 1 endast i den stat där före­ta­get har sin verk­liga led­ning. Mot­sva­rande regel gäl­ler enligt art. 8 punkt 3 beträf­fande inkomst av inter­na­tio­nella järnvägs-​​ och lands­vägs­trans­por­ter.

till art. 9.

Art. 9 inne­hål­ler en all­män regel om omräk­ning av vinst­för­del­ningen mel­lan kon­cern­fö­re­tag. För Sve­ri­ges del kan omräk­ning vid tax­e­ring ske enligt 43 § 1 mom. kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370).

Äger sådan omräk­ning rum mel­lan före­tag i Sve­rige och Polen, skall skat­te­che­fen anmäla detta till rege­ringen och i kort­het redo­göra för vad som före­kom­mit.

till art. 10.
   1. Vad som för­stås med uttryc­ket "utdel­ning" anges i art. 10 punkt 3.
   2. När fysisk eller juri­disk per­son med hem­vist i Sve­rige upp­bär utdel­ning från bolag med hem­vist i Polen och utdel­ningen icke är hän­för­lig till andel, som äger verk­ligt sam­band med fast drift­ställe eller sta­dig­va­rande anord­ning som den utdel­nings­be­rät­ti­gade har i Polen, iakt­ta­ges bestäm­mel­serna i andra och tredje styc­kena.

Om utdel­ningen upp­bä­res av aktie­bo­lag eller eko­no­misk för­e­ning, är utdel­ningen undan­ta­gen från beskatt­ning i Sve­rige i den mån art. 10 punkt 4 för­an­le­der det. De svenska bestäm­mel­serna om befri­else från skatt­skyl­dig­het för utdel­ning som avses i art. 10 punkt 4 finns i 54 § kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370) och 7 § lagen (1947:576) om stat­lig inkomst­skatt. Frå­gan om avdrag för ränta på skuld, som belö­per på aktier eller ande­lar i det polska bola­get, bedö­mes vid tillämp­ningen av 39 § 1 mom. kom­mu­nal­skat­tel­gen (1928:370) som om utdel­ning, för vil­ken skat­te­fri­het åtnju­tes enligt avta­let, hade undan­ta­gits från skat­te­plikt enligt 54 § samma lag.

I övriga fall beräk­nas svensk skatt på utdel­ning­ens brut­to­be­lopp utan avdrag för polsk skatt. Avdrag med­ges dock i van­lig ord­ning för för­valt­nings­kost­na­der och ränta på skuld som belö­per på utdel­ningen.
Svensk skatt på utdel­ningen ned­sät­tes enligt art. 22 punk­terna 1 och 2 genom avräk­ning av polsk skatt som utta­gits enligt art. 10 punkt 2.
Den polska skat­ten får där­vid icke över­stiga 15 % eller, i fall som avses i art. 10 punkt 2 a), 5 % av utdel­ning­ens brut­to­be­lopp. I fråga om för­fa­ran­det vid avräk­ningen hän­vi­sas till anvis­nings­punk­ten 2 till art. 22.
   3. När fysisk eller juri­disk per­son med hem­vist i Sve­rige upp­bär utdel­ning från bolag med hem­vist i Polen och utdel­ningen är hän­för­lig till andel, som äger verk­ligt sam­band med fast drift­ställe eller sta­dig­va­rande anord­ning som den utdel­nings­be­rät­ti­gade har i Polen, tilläm­pas art. 7 resp. art. 14. Utdel­ningen skall, om inte annat gäl­ler på grund av art. 10 punkt 4, i detta fall bes­kat­tas i Sve­rige men polsk skatt på utdel­ningen avräk­nas från den svenska skat­ten enligt art. 22 punk­terna 1 och 2. I fråga om för­fa­ran­det vid avräk­ningen hän­vi­sas till anvis­nings­punk­ten 2 till art. 22.
   4. När aktie­bo­lag i Sve­rige verk­stäl­ler utdel­ning till fysisk eller juri­disk per­son med hem­vist i Polen och utdel­ningen icke är hän­för­lig till andel som äger verk­ligt sam­band med fast drift­ställe eller sta­dig­va­rande anord­ning som den utdel­nings­be­rät­ti­gade har i Sve­rige, utta­ges kupongskatt med 15 % eller, i fall som avses i art. 10 punkt 2 a), med 5 % av utdel­ning­ens brut­to­be­lopp. Utdel­ning från svensk eko­no­misk för­e­ning bes­kat­tas i sådant fall enligt 6 § 1 mom. a eller c lagen (1947:576) om stat­lig inkomst­skatt men den stat­liga inkomst­skat­ten får icke över­stiga 15 % eller, i fall som avses i art. 10 punkt 2 a), 5 % av utdel­ning­ens brut­to­be­lopp. Vid tax­e­ring till stat­lig inkomst­skatt för utdel­ning från svensk eko­no­misk för­e­ning skall tax­e­rings­nämnd i dekla­ra­tion anteckna de upp­gif­ter som behövs för debi­te­ring. Längd­fö­rande myn­dig­het sva­rar för att sådan anteck­ning över­fö­res till inkomst-​​ och debi­te­rings­läng­derna.

Angå­ende för­fa­ran­det vid ned­sätt­ning av svensk skatt på utdel­ning tilläm­pas i övrigt sär­skilda bestäm­mel­ser.

Om den utdel­nings­be­rät­ti­gade har fast drift­ställe eller sta­dig­va­rande anord­ning i Sve­rige och utdel­ningen är hän­för­lig till andel, som äger verk­ligt sam­band med det fasta drift­stäl­let eller den sta­dig­va­rande anord­ningen, tilläm­pas art. 7 resp. art. 14. I sådant fall gäl­ler icke ovan angivna reg­ler om begräns­ning av svensk skatt på utdel­ning.

till art. 11.
   1. Ränta som utbe­ta­las från Polen till fysisk eller juri­disk per­son med hem­vist i Sve­rige bes­kat­tas här. Är rän­tan hän­för­lig till ford­ran som äger verk­ligt sam­band med fast drift­ställe eller sta­dig­va­rande anord­ning som inkomst­ta­ga­ren har i Polen, får rän­tan bes­kat­tas även i polen. Polsk skatt på rän­tan avräk­nas i sådant fall från den svenska skat­ten enligt art. 22 punk­terna 1 och 2. I fråga om avräk­nings­för faran­det hän­vi­sas till anvis­nings­punk­ten 2 till art. 22.
   2. Ränta, som utbe­ta­las från Sve­rige till fysisk eller juri­disk per­son med hem­vist i Polen, kan enligt gäl­lande skat­te­för­fatt­ningar icke bes­kat­tas i Sve­rige. Detta gäl­ler dock endast beträf­fa­ned ränta som utgör inkomst i för­värvs­käl­lan kapi­tal. Är rän­tan att hän­föra till inkomst av rörelse (jfr punkt 2 av anvis­ning­arna till 28 § kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370)), bes­kat­tas rän­tan i Sve­rige, under för­ut­sätt­ning att rän­tan är hän­för­lig till ford­ran, som äger verk­ligt sam­band med fast drift­ställe eller sta­dig­va­rande anord­ning som inkomst­ta­ga­ren har i Sve­rige.

till art. 12.
   1. Beträf­fande beskatt­ning av sådan royalty som avses i art. 12 punkt 3 gäl­ler föl­jande.

Royalty, som utbe­ta­las från Polen till fysisk eller juri­disk per­son med hem­vist i Sve­rige, bes­kat­tas här.

Är royal­tyn icke hän­för­lig till rätt eller egen­dom, som äger verk­ligt sam­band med fast drift­ställe eller sta­dig­va­rande anord­ning som inkomst­ta­ga­ren har i Polen, beräk­nas svensk skatt på royal­tyns brut­to­be­lopp utan avdrag för polsk skatt. Avdrag med­ges dock i van­lig ord­ning för kost­na­der. Svensk skatt på royal­tyn ned­sät­tes enligt art. 22 punk­terna 1 och 2 genom avräk­ning av polsk skatt som utta­gits enligt art. 12 punkt 2. Denna skatt får icke över­stiga 10 % av royal­tyns brut­to­be­lopp.

Är royal­tyn hän­för­lig till rätt eller egen­dom, som äger verk­ligt sam­band med fast drift­ställe eller sta­dig­va­rande anord­ning som inkomst­ta­ga­ren har i Polen, tilläm­pas art. 7 resp. art. 14. Polsk skatt på royal­tyn avräk­nas i sådant fall från den svenska skat­ten enligt art. 22 punk­terna 1 och 2. I fråga om för­fa­ran­det vid avräk­ningen hän­vi­sas till anvis­nings­punk­ten 2 till art. 22.

Royalty, som utbe­ta­las från Sve­rige till fysisk eller juri­disk per­son med hem­vist i Polen, bes­kat­tas i Sve­rige enligt 28 § 1 mom. tredje styc­ket och punkt 3 av anvis­ning­arna till 53 § kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370) jäm­fört med 2 och 3 §§ lagen (1947:576) om stat­lig inkomst­skatt. Om icke fall som avses i art. 12 punkt 4 före­lig­ger, får emel­ler­tid sum­man av den stat­liga och kom­mu­nala inkomst­skatt som belö­per på royal­tyn enligt art. 12 punkt 2 icke över­stiga 10 % av royal­tyns brut­to­be­lopp. Vid tillämp­ningen av denna max­i­me­rings­re­gel iakt­ta­ges bestäm­mel­serna i föl­jande stycke.

Om inkomst­ta­ga­ren upp­bär även annan inkomst från Sve­rige än royal­tyn, anses på royal­tyn belöpa så stor andel av hela den stat­liga inkomst­skat­ten som royal­tyn - efter avdrag för kost­na­der som är hän­för­liga till royal­tyn - utgör av inkomst­ta­ga­rens sam­man­lagda inkomst av olika för­värvs­käl­lor. Tax­e­rings­nämnd skall i dekla­ra­tion anteckna royal­tyns brut­to­be­lopp och i före­kom­mande fall den nyss angivna delen av den stat­liga inkomst­skat­ten samt ange dels att sum­man av den enligt all­männa reg­ler uträk­nade och på royal­tyn belö­pande stat­liga och kom­mu­nala inkomst­skat­ten skall, om den över­sti­ger 10 % av royal­tyns brut­to­be­lopp, ned­sät­tas med det över­skju­tande belop­pet, dels av den kom­mu­nala inkomst­skat­ten får ned­bringas endast i den mån det över­skju­tande belop­pet över­sti­ger den stat­liga inkomst­skat­ten.
Längd­fö­rande myn­dig­het sva­rar för att sådan anteck­ning över­fö­res till inkomst-​​ och debi­te­rings­läng­derna.

Exem­pel: En per­son med hem­vist i Polen upp­bär royalty från Sve­rige med ett brut­to­be­lopp av 10 000 kro­nor. Till royal­tyn hän­för­liga avdrags­gilla kost­na­der upp­går till 500 kro­nor. Den skatt­skyl­dige anta­ges vidare upp­bära i Sve­rige skat­te­plik­tig net­to­in­täkt av andra för­värvs­käl­lor med ett belopp av 5 000 kro­nor och vid tax­e­ringen till stat­lig inkomst­skatt åtnjuta all­männa avdrag med 1 000 kro­nor. Den till stat­lig inkomst­skatt tax­e­rade inkoms­ten blir sålunda (9 500 - 5 000 - 1 000=) 13 500 kro­nor. I dekla­ra­tio­nen anteck­nas: "Enligt avta­let med Polen skall den stat­liga resp. den kom­mu­nala inkomst
skatten nedsättas med det belopp varmed summan av  9 500   av hela
                                                  14 500
den stat­liga inkomst­skat­ten och den kom­mu­nala inkomst­skatt, som belö­per på 9 500 kro­nor, över­sti­ger 10 % av 10 000 kro­nor. Den kom­mu­nala inkomst­skat­ten får ned­bringas endast i den mån det över­skju­tande belop­pet över­sti­ger 9 500 av hela den stat­liga
                                  14 500
inkomst­skat­ten."
   2. Royalty eller annat belopp, som utbe­ta­las såsom ersätt­ning för nytt­jan­det av gruva, källa eller annan natur­till­gång, bes­kat­tas enligt art. 6.

till art. 13.

Vinst, som fysisk eller juri­disk per­son med hem­vist i Polen för­vär­var genom avytt­ring av fas­tig­het i Sve­rige eller aktier i bolag vars väsent­liga till­gång utgö­res av här belä­gen fas­tig­het, bes­kat­tas här.
De svenska bestäm­mel­serna om beskatt­ning av vinst genom avytt­ring av aktier i bolag som avses i art. 13 punkt 1 finns i 35 § 3 mom. sjunde styc­ket kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370). Vidare bes­kat­tas i Sve­rige vinst genom icke yrkes­mäs­sig avytt­ring av lös egen­dom som utgör anläggnings-​​ eller drift­ka­pi­tal i fast drift­ställe, som inkomst­ta­ga­ren har här. Mot­sva­rande gäl­ler i fråga om lös egen­dom, som ingår i en i Sve­rige belä­gen sta­dig­va­rande anord­ning för utö­vande av fritt yrke.

Rea­li­sa­tions­vinst, som för­vär­vas av fysisk eller juri­disk per­son med hem­vist i Sve­rige, bes­kat­tas här, om icke annat föl­jer av sista meningen av art. 13 punkt 2. Enligt art. 13 punkt 1 får polsk skatt utta­gas på rea­li­sa­tions­vins­ten, om den avytt­rade egen­do­men utgö­res av fas­tig­het belä­gen i Polen eller aktier i bolag vars väsent­liga till­gång utgö­res av där belä­gen fas­tig­het. Mot­sva­rande gäl­ler enligt art. 13 punkt 2 i fråga om lös egen­dom som utgör anläggnings-​​ eller drift­ka­pi­tal i fast drift­ställe, som inkomst­ta­ga­ren har i Polen, eller lös egen­dom hän­för­lig till sta­dig­va­rande anord­ning för utö­vande av fritt yrke, vil­ken inkomst­ta­ga­ren har i Polen.

Svensk skatt på rea­li­sa­tions­vins­ten ned­sät­tes enligt art. 22 punk­terna 1 och 2 genom avräk­ning av den polska skatt som har påförts samma vinst. I fråga om för­fa­ran­det vid avräk­ningen hän­vi­sas till anvis­nings­punk­ten 2 till art. 22.

till art. 14.
   1. Vad som för­stås med uttryc­ket "fritt yrke" anges i art. 14 punkt 2.
   2. Inkomst av fritt yrke bes­kat­tas i regel endast i den stat där den skatt­skyl­dige har hem­vist. Är inkoms­ten hän­för­lig till verk­sam­het, som utövas vid sådan sta­dig­va­rande anord­ning som avses i art. 14 punkt 1, får inkoms­ten bes­kat­tas i den stat där anord­ningen finns.

Om per­son med hem­vist i Sve­rige för­vär­var inkomst av fritt yrke genom verk­sam­het vid sta­dig­va­rande anord­ning i Polen, får inkoms­ten bes­kat­tas i Sve­rige men polsk skatt på samma inkomst avräk­nas från den svenska skat­ten enligt art. 22 punk­terna 1 och 2. I fråga om för­fa­ran­det vid avräk­ningen hän­vi­sas till anvis­nings­punk­ten 2 till art. 22.
   3. Beträf­fande beskatt­ning av inkomst som för­vär­vas av skå­de­spe­lare, musi­ker m.fl. se anvis­ning­arna till art. 17.

till art. 15.

Inkomst av enskild tjänst får enligt art. 15 punkt 1 i regel bes­kat­tas i den stat där arbe­tet utfö­res. Undan­tag från denna regel före­skri­ves i art. 15 punk­terna 2 och 3, art. 16 samt art. 17 punkt 3 och art. 19.

Beträf­fande beskatt­ning av inkomst som för­vär­vas av skå­de­spe­lare, musi­ker m.fl. se anvis­ning­arna till art. 17.

till art. 16.

När svenskt bolag utbe­ta­lar sty­rel­se­ar­vode till per­son med hem­vist i Polen, bes­kat­tas ersätt­ningen i Sve­rige, om det kan ske enligt gäl­lande beskatt­nings­reg­ler. Har sådan ersätt­ning upp­bu­rits av per­son med hem­vist i Sve­rige från bolag med hem­vist i Polen, får inkoms­ten bes­kat­tas i Sve­rige men polsk skatt på inkoms­ten avräk­nas från den svenska skat­ten enligt art. 22 punk­terna 1 och 2. I fråga om för­fa­ran­det vid avräk­ningen hän­vi­sas till anvis­nings­punk­ten 2 till art. 22.

till art. 17.

Inkomst, som teater-​​ eller film­skå­de­spe­lare, radio-​​ eller tele­vi­sions artis­ter, musi­ker och lik­nande yrkes­ut­ö­vare samt pro­fes­sio­nella idrotts­män för­vär­var genom sin yrkes­verk­sam­het, bes­kat­tas i regel i den stat där verk­sam­he­ten utövas (art. 17 punkt 1). Detta gäl­ler oav­sett om inkoms­ten för­vär­vas under utö­vande av fritt yrke eller på grund av anställ­ning. Enligt art. 17 punkt 2 får inkoms­ten i regel bes­kat­tas i den stat där artis­ten eller idrotts­man­nen utför arbe­tet, även om ersätt­ningen utbe­ta­las till annan per­son (t.ex. arbets­gi­vare hos vil­ken artis­ten är anställd) än artis­ten eller idrotts­man­nen själv. Bestäm­mel­serna i art. 17 punk­terna 1 och 2 tilläm­pas icke i fall som avses i art. 17 punkt 3. För Sve­ri­ges vid­kom­mande iakt­ta­ges vid tillämp­ningen av art. 17 punk­terna 1 och 2 bestäm­mel­serna i 54 § första styc­ket c kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370) och 7 § första styc­ket b lagen (1947:576) om stat­lig inkomst­skatt.

till art. 18.

Ersätt­ning, med undan­tag för pen­sion, som utbe­ta­las av någon av sta­terna, dess poli­tiska underav­del­ningar eller lokala myn­dig­he­ter för arbete utfört i all­män tjänst bes­kat­tas enligt huvud­re­geln i art. 18 punkt 1 a endast i den stat var­i­från ersätt­ningen utbe­ta­las. Har arbe­tet utförts i den andra sta­ten av per­son med hem­vist i denna stat, bes­kat­tas emel­ler­tid ersätt­ningen enligt art. 18 punkt 1 b endast i den sta­ten, om mot­ta­ga­ren är med­bor­gare i den sta­ten eller icke har hem­vist där endast för att utföra ifrå­ga­va­rande arbete eller om ersätt­ningen icke kan bes­kat­tas i den stat var­i­från utbe­tal­ningen sker.

Pen­sion, som utbe­ta­las från en av sta­terna på grund av all­män tjänst, bes­kat­tas enligt art. 18 punkt 2 a i regel endast i denna stat. Om mot­ta­ga­ren av pen­sio­nen är med­bor­gare i den andra sta­ten och har hem­vist där, bes­kat­tas emel­ler­tid pen­sio­nen enligt art. 18 punkt 2 b endast i denna stat.

Ersätt­ning (inklu­sive pen­sion), som utbe­ta­las för tjänst utförd i sam­band med rörelse, som den utbe­ta­lande sta­ten, dess poli­tiska underav­del­ningar eller lokala myn­dig­he­ter bedri­vit, bes­kat­tas som inkomst på grund av enskild tjänst enligt art. 15, 16 och 20.

till art. 20

Enligt art. 20 får inkomst som icke har behand­lats sär­skilt i före­gå­ende artik­lar bes­kat­tas i båda avtals­slu­tande sta­terna. Detta inne­bär bl.a. att pen­sion från Sve­rige på grund av enskild tjänst, t.ex. ATP, SPP-​pen­sion o.dyl. som utbe­ta­las till per­son med hem­vist i Polen, bes­kat­tas här, om det kan ske enligt gäl­lande beskatt­nings reg­ler. Mot­sva­rande gäl­ler även vissa andra utbe­tal­ningar, exem­pel­vis folk­pen­sion och liv­rän­tor.

Per­son med hem­vist i Sve­rige som upp­bär inkomst som avses i art. 20 från Polen bes­kat­tas här för sådan inkomst men polsk skatt på inkoms­ten avräk­nas från den svenska skat­ten enligt art. 22 punk­terna 1 och 2. I fråga om för­fa­ran­det vid avräk­ningen hän­vi­sas till anvis­nings­punk­ten 2 till art. 22.

till art. 22.
   1. Inkomst från Sve­rige bes­kat­tas här i den mån svenska skat­te­för­fatt ningar för­an­le­der det och inskränk­ning av skatt­skyl­dig­he­ten icke föl­jer av övriga artik­lar. Det­samma gäl­ler i fråga om för­mö­gen­hets till­gång som är belä­gen i Sve­rige. Om inkoms­ten eller för­mö­gen­he­ten kan bes­kat­tas även i Polen, med­ges lätt­nad vid den polska beskatt­ningen enligt art. 22 punk­terna 1 och 2.
   2. Inkomst från Polen, som upp­bä­res av per­son med hem­vist i Sve­rige, med­ta­ges vid tax­e­ring i Sve­rige med undan­tag för utdel­ning i vissa fall från bolag i Polen. I fråga om utdel­ning se punkt 2 andra styc­ket och punkt 3 av anvis­ning­arna till art. 10. Likaså med­ta­ges för­mö­gen­hets­till­gång, som är belä­gen i Polen, vid tax­e­ring till svensk för­mö­gen­hets­skatt. Svensk skatt på inkoms­ten eller för­mö­gen­he­ten ned­sät­tes genom avräk­ning enligt art. 22 punk­terna 1 och 2, om icke fall före­lig­ger som anges i anvis­nings­punk­ten 3.

Svensk inkomst­skatt beräk­nas på inkoms­tens brut­to­be­lopp utan avdrag för polsk skatt som omfat­tas av avta­let. Avdrag med­ges i van­lig ord­ning för kost­na­der som hän­för sig till inkoms­ten. Från den sålunda beräk­nade svenska skat­ten avräk­nas enligt art. 22 punkt 1 ett belopp mot­sva­rande den polska skatt som belö­per på inkoms­ten. Beträf­fande stor­le­ken av polsk skatt på utdel­ning och royalty hän­vi­sas till anvis­nings­punk­ten 2 till art. 10 och anvis­nings­punk­ten 1 till art. 12.
Har polsk skatt enligt avta­let utta­gits på inkomst av rörelse, som har bedri­vits i Polen, iakt­ta­ges att inkoms­ten beräk­nats enligt art. 7.
Den skatt­skyl­dige bör i sam­band med sin själv­de­kla­ra­tion för det beskatt­ningsår, för vil­ket inkoms­ten upp­ta­ges till beskatt­ning, förete bevis eller annan utred­ning av den polska skatt som har påförts inkoms­ten.

Avräk­ning av polsk inkomst­skatt enligt art. 22 punk­terna 1 och 2 får ske med belopp mot­sva­rande högst sum­man av de svenska skat­ter som belö­per på inkoms­ten. Vid tillämp­ningen av denna regel anses på inkoms­ten från Polen belöpa så stor andel av hela den stat­liga inkomst­skat­ten som inkoms­ten - efter avdrag för kost­na­der - utgör av den skatt­skyl­di­ges sam­man­lagda inkomst av olika för­värvs­käl­lor.
Kom­mu­nal inkomst­skatt anses belöpa på inkomst från Polen till så stor andel som inkoms­ten - efter avdrag för kost­na­der - utgör av den skatt­skyl­di­ges sam­man­lagda inkomst av olika för­värvs­käl­lor som skall taxe­ras i samma kom­mun som inkoms­ten från Polen.

Avräk­ning sker i första hand från den stat­liga inkomst­skat­ten. För­slår ej denna, avräk­nas åter­sto­den från kom­mu­nal inkomst­skatt som belö­per på inkoms­ten.

Tax­e­rings­nämnd skall i dekla­ra­tion anteckna mot­vär­det i svenska kro­nor av den polska skat­ten på inkoms­ten och ange att avräk­ning skall ske med detta skat­te­be­lopp, dock högst med de svenska skat­terna på inkoms­ten. Längd­fö­rande myn­dig­het sva­rar för att sådan anteck­ning över­fö­res till inkomst-​​ och debi­te­rings­läng­derna.

Exem­pel: En per­son med hem­vist i Sve­rige upp­bär inkomst av fas­tig­het i Polen med ett belopp av 10 000 kro­nor. På inkoms­ten anta­ges belöpa polsk skatt med ett belopp av 1 500 kro­nor. Avdrags­gilla kost­na­der upp­går till 500 kro­nor. Den skatt­skyl­dige anta­ges vidare upp­bära net­to­in­täk­ter av andra för­värvs­käl­lor med ett belopp av 90 000 kro­nor och vid tax­e­ringen till stat­lig inkomst­skatt åtnjuta all­männa avdrag med 10 000 kro­nor. Den till stat­lig inkomst­skatt tax­e­rade inkoms­ten blir sålunda (9 500+90 000-​10 000=) 89 500 kro­nor. I dekla­ra­tio­nen anteck­nas: "Avräk­ning från inkomst­skatt enligt avta­let med Polen skall ske med 1 500 kro­nor, dock högst med sum­man av den kom­mu­nala inkomst­skatt, som belö­per på 9 500 kro­nor, och 9 500 av hela den
                                               99 500
stat­liga inkomst­skat­ten. Avräk­ning sker i första hand från den stat­liga inkomst­skat­ten."

Anvis­ning­arna i denna punkt om avräk­ning av svensk inkomst­skatt gäl­ler i tillämp­liga delar även i fråga om avräk­ning av polsk skatt på för­mö­gen­het från svensk för­mö­gen­het­skatt.
   3. Om en per­son med hem­vist i Sve­rige upp­bär inkomst eller inne­har för­mö­gen­het, som enligt art. 8 punk­terna 1 och 3, art. 13 punkt 2 sista meningen, art. 18 punkt 1 a eller punkt 2 a eller art. 21 punkt 3 skall bes­kat­tas endast i Polen, med­ta­ges inkoms­ten eller för­mö­gen­he­ten vid tax­e­ring i Sve­rige. Stat­lig och kom­mu­nal inkomst­skatt respek­tive stat­lig för­mö­gen­het­skatt uträk­nas i van­lig ord­ning. Från de sålunda uträk­nade inkomst­skat­terna respek­tive för­mö­gen­het­skat­ten avräk­nas ett belopp mot­sva­rande den del av inkomst­skat­terna respek­tive för­mö­gen­het­skat­ten som vid pro­por­tio­nell för­del­ning belö­per på den inkomst eller för­mö­gen­het som enligt avta­let skall bes­kat­tas endast i Polen.

Exem­pel: En polsk med­bor­gare med hem­vist i Sve­rige upp­bär pen­sion från polska sta­ten med ett belopp som efter avdrag för kost­na­der mot­sva­rar 10 050 kro­nor. Den skatt­skyl­dige antas upp­bära i Sve­rige skatte plik­tiga net­to­in­täk­ter av andra för­värvs­käl­lor med 50 000 kro­nor och åtnjuta all­männa avdrag och grundav­drag med 9 000 kro­nor. Den beskatt­nings­bara inkoms­ten blir såväl stat­ligt som kom­mu­nalt (10 050+50 000-9 000=) 51 000 kro­nor, sedan avrund­ning skett. Hade pen­sio­nen inte med­räk­nats skulle den beskatt­nings­bara inkoms­ten ha bli­vit (50 000-9 000=) 41 000 kro­nor. Den stat­liga och kom­mu­nala inkomst­skat­ten, beräk­nad på 51 000 kro­nor, ned­sätts med var­dera 51 000-​41 000. 51 000

I fall som nu har nämnts skall tax­e­rings­nämnd i dekla­ra­tio­nen anteckna grun­den för uträk­ningen av inkomst­skat­terna eller för­mö­gen­het­skat­ten.
Längd­fö­rande myn­dig­het sva­rar för att sådan anteck­ning över­fö­res till inkomst-​​ respek­tive för­mö­gen­hets­läng­den samt debi­te­rings­läng­den.
För­ord­ning (1979:836).

till art. 23.

Av art 23. punkt 2 första styc­ket föl­jer att bolag i Polen icke får påfö­ras för­mö­gen­hets­skatt i Sve­rige. Bestäm­mel­sen inn­bär ett undan­tag från regeln i 6 § 1 mom. första styc­ket c lagen (1947:577) om stat­lig för­mö­gen­het­skatt.


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2005:248
   1. Denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer och tilläm­pas beträf­fande skat­ter på inkomst, på inkomst som för­vär­vas den 1 janu­ari det år som föl­jer när­mast efter det år då lagen trä­der i kraft eller senare.
   2. Genom lagen upp­hävs
   - för­ord­ningen (1977:475) om dub­bel­be­skatt­nings­av­tal mel­lan Sve­rige och Polen, och
   - för­ord­ningen (1977:476) om kupongskatt för per­son med hem­vist i Polen m.m.

De upp­hävda för­fatt­ning­arna skall dock fort­fa­rande tilläm­pas beträf­fande skatt på inkomst som för­vär­vas, respek­tive beträf­fande skatt på för­mö­gen­het som inne­has, före utgången av det år då lagen trä­der i kraft.