SFS 1992:624

Lag

SFS 1992:624

om ändring i uppbördslagen (1953; 272);

Utkom från trycket

den 23 juni 1992

Utfärdad den 11 juni 1992.

Enligt riksdagens beslut' föreskrivs

i fråga om uppbördslagen

(1953:272)2

dels att 54 § 3 mom. skall upphöra att gälla,
dels att i 53 § 2 mom. och 77 a § ordet "restavgift" i olika böjningsfor­

mer skall bytas ut mot "dröjsmålsavgift" i mo tsvarande form,

dels att 2 § 2 mom., 22 §, 27 § 3 och 4 mom., 27 a och 32 §§, 49 § 4

mom., 51 §, 58 § 1 och 2 m om. samt 59, 64, 66, 67 §§, 68 § 4 mom., 69,
75 a, 76 och 77 b §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas fyra nya moment, 58 § 3—6 mom. och en

ny paragraf, 78 a §, av följande lydelse.

' Prop. 1991/92:93, SkU19, rskr. 269.

' Lagen omtryckt 1991:97.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.

* 3 ^ ^

¬

SFS 1992:624

2 § 2 mom? 1 denna lag förstås med

slutlig skatt: skatt som har påförts vid den årliga debiteringen på grund

av skattemyndighets beslut eller på grund av annat beslut, som enligt
gällande föreskrifter skall beaktas vid sådan debitering, och återstår efter

iakttagande av bestämmelserna om nedsättning av skatt enligt 4 mom.;

preliminär skatt: i 3 § nämnd skatt, som betalas i avräk ning på slutlig

skatt;

överskjutande ingående mer\'ärdeskatt: den del av ingående mervärde­

skatt som återstår sedan utgående mervärdeskatt avräknats;

h'arstående skatt: skatt, som återstår att betala, sedan skatt gottskrivits

enligt 27 § 2 mom.;

överskjutande skatt: sådan enligt 27 § 2 mom. gottskriven skatt som

överstiger slutlig skatt;

tillkommande skatt: skatt som skall betalas på grund av eftertaxering

eller enligt beslut om debitering sedan påföringen av slutlig skatt har
avslutats;

kvarskatteavgift: avgift enligt 27 § 3 mom.;

respitränta: ränta enligt 32 §;

anståndsränta: ränta enligt 49 § 4 mom.;
ö-skatteränta: ränta enligt 69 § 1 mom.;

restitutionsränta: ränta enligt 69 § 2 mom.;

skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 4 mom.;

inkomstår, det kalenderår, som närmast har föregått taxeringsåret;

uppbördsår. tiden från och med februari månad ett år till och med

januari månad det följande året;

uppbördsmånad: vaije månad under uppbördsåret;

gift skatt skyldig-, skattskyldig som taxeras med tillämpning av 52 § 1

mom. kommunalskattelagen (1928:370) och 11 § 1 mom. lagen

(1947:576) om statlig inkomstskatt;

ogift skattskyldig-, annan skattskyldig fysisk person än nyss har sagts.

22

Skattemyndighet beslutar i fråga om beräkning av preliminär A-

skatt samt debitering av preliminär B-skatt och slutlig, kvarstående och
tillkommande skatt. Skattemyndighet fastställer också avgiftsunderlag för
egenavgifter. Skatt, avgift och rä nta beräknas enligt denna lag i helt kron­
tal, varvid öretal bortfaller.

27 § i mom? Överstiger skattskyldigs slutliga skatt, efter avdrag för
överskjutande ingående mervärdeskatt, den preliminära skatt som han har

betalat senast den 18 feb ruari året efter inkomståret och vad som skall

gottskrivas honom enligt 2 mom. första stycket I, 2 eller 5 eller andra
stycket i samm a moment, skall den skattskyldige betala en avgift {kvar­
skatteavgift) på det överskjutande beloppet. Kvarskatteavgift tas ut med en

procentsats motsvarande 20 procent av den statslåneränta som gällde vid
utgången av november inkomståret på det överskjutande beloppet till den

del det har täckts av preliminär skatt som har betalats senast den 30 april

1312

' Senaste lydelse 1991:1869.

•* Senaste lydelse 1991: 1908.

' Senaste lydelse 1991: 1908.

¬

året efter inkomståret och med en procentsats motsvarande 125 procent av

SFS 1992:624

statslåneräntan på resterande del. Procentsatserna bestäms till tal med

högst en decimal. Om särskild beräkning i vissa fall föres krivs i 4 mom.

Avgift, i förekommande fall e fter avdrag for ö-skatteränta, påförs inte

om beloppet understiger femtio kronor. Vid beräkningen av avgiften gäller

att i den slutliga skatten inte inräknas skattetillägg eller förseningsavgift
enligt taxeringslagen (1990:324) och att avgift inte skall beräknas på
överskjutande belopp till den del det uppgår till högst den mervärdeskatt
som avses i 1 § första stycket jämte 20000 kronor och har betalats senast

den 30 april året efter inkomståret.

Ändras debitering eller gottskrivning enligt 27 § 2 mom. eller debiteras

tillkommande skatt, görs ny beräkning av kvarskatteavgift. Avgiften be­
stäms därvid till belopp som skulle ha utgått, om beräkningen gjorts vid
den årliga debiteringen av motsvarande slutliga skatt.

Bestämmelserna i denna lag om kvarstående skatt och tillkommande

skatt skall tillämpas på kvarskatteavgift om inte annat anges.

4 mom. Har skattskyldig, som har fått anstånd med självdeklarationen

till någon dag efter den 30 april taxeringsåret, betalat in preliminär skatt
för inkomstå ret efter den 30 april men senast den 30 juni taxeringsåret,
skall kvarskatteavgiften beräknas på den del av det överskjutande beloppet
enligt 3 mom. som täcks av den inbetalade skatten. Avgiften skall tas ut
med en procentsats motsvarande 20 procent av den statslåneränta som

gällde vid utgången av november inkomståret pä belopp som inte översti­
ger 2 0000 kronor och med en procentsats motsvarande 40 procent av
statslåneräntan på resterande del. Procentsatserna bestäms till tal med

högst en decimal.

För överskjutande belopp som inte täcks av inbetalning under tiden den

1 ma j-den 30 juni gäller bestämmelserna i 3 mom .

Har skattskyldig, som på grund av omständighet som utgör laga förfall

inte fullgjort sin deklarationsskyldighet senast den 30 april taxeringsåret,
betalat in preliminär skatt fÖr in komståret efter den 30 april men senast
den 30 juni taxeringsåret, skall skattemyndigheten på ansökan av den
skattskyldige beräkna kvarskatteavgiften på sätt som anges i första stycket.

Ansökan skall ha kommit in till skattemyndigheten före utgången av året

efter det då kvarskatteavgiften påfördes.

27 a

Har skattskyldig påförts kvarskatteavgift och beror skillnaden

mellan den slutliga och den preliminära skatten på förhållande, som den

skattskyldige inte har kunnat råda över, får skattemyndigheten efter ansö­

kan av den skattskyldig e besluta att avgiften skall tas ut med en procent­

sats motsvarande 90 procent av den statslåneränta som gällde vid utgång­
en av november inkomståret. Procentsatsen bestäms till tal med högst en
decimal.

Vid beslut om nedsättning enligt första stycket skall bortses från den del

av avgiften som har beräknats efter 20 eller 40 procent av statslåneräntan
enligt 27 § 3 eller 4 mom.

Ansökan skall ha kommit in till skattemyndiglieten före utgången av året

efter det då avgiften p åfördes.

(Se vidare anvisningarna.)

^Senasteiydelse 1991; 1908.

1313

42-SFS 1992

¬

SFS 1992:624

32 § På tillkommande skatt skall skattskyldig betala ränta {respitränta).

Räntebelopp som understiger femtio kronor påförs inte. Ränta beräknas
för visst k alenderår efter en räntesats som motsvarar 75 procent av den

statslåneränta som gällde vid utgången av november närmast föregående
kalenderår. Vid beräkn ing av ränta för tid som infaller efter utgången av

det år då skatten debiteras tillämpas dock den räntesats som gäller för
debiteringsåret. Räntesatsen bestäms till procenttal med högst en decimal.

Vid beräkning av respitränta gäller,

att i den tillkommande skatten inte inräknas skattetillägg eller förse­

ningsavgift enligt taxeringslagen och inte heller kvarskatteavgift och respit­

ränta;

att ränta tas ut från och med den 19 april året näst efter taxeringsåret,

dock att ränta på ö-skatteränta, restitutionsränta och skatt, som återbetalts

enligt 68 § 2 mom. och ingår i tillkommande skatt, skall tas ut från

utgången av den m ånad, då beloppet utbetalts; samt

att ränta tas ut till och med den dag då skatten förfaller till betalning.
Ändras debitering av tillkommande skatt sker ny beräkning av ränta.
Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall tillämp as på

respitränta.

49 § ^ mom? Den som har fått anstånd enligt 1 eller 2 a mom. skall

betala ränta {anståndsränta.) för den del av anståndsbeloppet som skall
betalas senast vid anståndstidens utgång. Vid ränteberäkningen gäller i

tillämpliga delar bestämmelserna i 32 § första stycket.

Anståndsränta tas ut från den dag, då beloppet skulle ha betalats om

anstånd inte medgetts, till och med den dag, då ans tåndstiden gått ut eller,
om beloppet betalats dessförinnan, till och med den dag betalning skett.

Bifalls den skattskyldiges yrkande i omprövningsärendet av skattemyn­

digheten eller bifaller domstol ett överklagande skall betald ranta återbeta­

las.

51 § Sedan anstånd har meddelats, får den av anståndet omfattade
skatten inte indrivas under tiden för anståndet.

Är skattskyldig berättigad att få tillbaka för mycket erlagd skatt, får

denna tagas i anspråk för b etalning av skatt, som avses med a nståndet.

Har anstånd medgetts, tas dröjsmålsavgift enligt 58 § ut end ast på den

del av skatten som inte har betalats senast vid anståndstidens utgång.

58 § 7 mom. Har en skattskyldig eller en arbetsgivare som gjort skatte­
avdrag inte betalat in skatt, kvarskatteavgift eller ränta i tid och ordning,
som är föreskriven i denna lag, skall en avgift {dröjsmålsavgift) tas ut.

2 mom. Dröjsmålsavgift tas, om inte annat sägs nedan eller i 3 eller 4

mom., ut med

1. två procent på belopp som betalas före utgången av den månad då

beloppet förfaller till betalning {förfallomånaden),

2. fyra procent på belopp som betalas under första månaden efter förfal­

lomånaden,

3. sex procent på belopp som betalas un der andra månaden efter förfal­

lomånaden.

1314

' Senaste lydelse 1991:1908.

¬

4. sex procent, med tillägg av en procentenhet for vaije påbörjad ytterli-

SFS 1992:624

gare månad, på belopp som betalas efter andra månaden efter förfallomå-

naden.

Dröjsmålsavgift tas ut med två procent på belopp som betalas inom tio

dagar från den dag då beloppet förföll till betalning.

3 mom. Dröjsmålsavgiften är minst 100 kronor. Om det ursprungligen

obetalda beloppet är mindre än 100 kronor, får dröjsmålsavgift dock
endast tas ut med motsvarande belopp.

4 mom. Har den skattskyldige eller arbetsgivaren skriftligen påmints om

sin betalningsskyldighet och sker betalning senast viss i påmin nelsen angi­

ven dag, skall dröjsmålsavgift tas ut som om betalning skett den dag
påminnelsen sändes.

Första stycket tillämpas inte i fråga om påminnelse av kronofogdemyn­

digheten sedan myndigheten beviljat uppskov med betalningen.

5 mom. Vid ti llämpning av bestämmelserna i d enna paragraf jämställs

med inbetalning av skatt att verkställighet har skett eller säkerhet har tagits

emot enligt lagen (197 8:880) om betalningssäkring for skatter, tullar och
avgifter.

6 mom. Skattemyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från

skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl.

59 § Det åligger kronofogdemyndigheten att verkställa indrivning av
skatt. Därvid får verkställighet enligt utsökningsbalken äga rum.

Bestämmelserna om indrivning av skatt skall också tillämpas på indriv­

ning av kvarskatteavgift, dröjsmålsavgift och ränta enligt denna lag.

64 § Staten tillkommande fordran, som får uttagas genom utmätning

utan föregående dom, indrives i samma ordning som skatt enligt denna

lag, dock att införsel ej får äga rum vid indrivningen. Dröjsmålsavgift tas
därvid ut enligt 58 § 2 —5 mom. Dröjsmålsavgift tas dock inte ut i fråga om
fordran på vilken enligt särskild före skrift skall beräknas ränta efter forfal-
lodagen.

I 66 § Avskrivning av debiterad skatt, avgift eller ränta får äga rum:

1) då den skattskyldige saknar utmätningsbara tillgångar och fordringen

ej kan uttas genom införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken, dock att

avskrivning icke må ske fÖr fordran, för vilken fast egendom svarar, med

mindre utretts att betalning fÖr fordringen icke kunnat vinnas ur egendo­

men;

2) då upplysning icke kunnat erhållas om skattskyldigs vistelseort eller

skattskyldig icke kun nat anträffas å ort, där han enligt inhämtade upplys­

ningar antagits uppehålla sig;

3) då den skattskyldige vistas utomlands och kronofogdemyndigheten

vidtagit åtgärd för att driva in fordringen i utl andet utan att uppnå något

resultat eller avstått från sådan åtgärd därför att den framstått som utsikts­

lös eller inte var försvarlig med hänsyn till kostnaderna för förfarandet;

4) då fordran icke överstiger trehundra kronor och förutsättningar fÖr

övrigt föreligga för avskrivning enligt föreskrifter av regeringen eller myn­
dighet som regeringen bestämmer; samt

5) då fordran preskriberats eller bortfallit på grund av ackord som

1315

¬

SFS 1992:624

antagits enligt 62 § tredje stycket.

Avskrivning av preliminär skatt må i annat fall än då skattefordran

bortfallit på grund av ackord icke äga rum förrän efter utgången av an dra
uppbördsåret efter det, under vilket skatten förfallit till betalning.

Avskrivning av kvarstående och tillkommande skatt må i annat fall än

då skattefordran bortfallit på grund av ackord icke äga rum förrän efter

utgången av det u ppbördsår, under vilket skatten förfallit till betalning.

Då arbetsgivare jämlikt 75 § är ansvarig för arbetstagares skatt, må

avskrivning av denna icke äga rum, förrän det befunnits, att skatten av
anledning, som i första stycket sägs, ej heller kan utfås av arbetsgivaren.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer äger föreskriva

att avskrivning av skattefordran hos juridisk person i särskilda fall får äga

rum före de tidpunkter som angivits i andra och tredje styckena.

67 § Fråga om avkortning och avskrivning av skatt, avgift eller ränta

prövas av skattemyndigheten.

Avskrivning medför icke ändring i betalningsskyldighet enligt denna lag.

68 §

mom} Har skattskyldig, som enligt 1 eller 2 mom. är berättigad få

tillbaka erlagt skattebelopp eller ränta enligt 49 § 4 mom. eller som är

berättigad till ränta enligt 69 § 1 mom., inte betalt honom påförd skatt

eller ränta inom i denna lag föreskriven tid, äger han utfå endast vad som
överstiger det obetalda beloppet och den dröjsmålsavgift som belöper på
detta. Återstoden skall gottskrivas honom till betalning av det obetalda

beloppet och dröjsmålsavgiften samt i förekommande fall tillställas annan

skattemyndighet med tillämpning av bestämmelserna i 3 mom.

Vad i föregående stycke stadgas skall också tillämpas då skattskyldig,

vilken enligt 1 mom. är berättigad få tillbaka erlagd skatt, som skall

gottskrivas enligt 27 § 2 mom., eller ränta enligt 49 § 4 mom. eller 69 § 1

mom., har att betala tillkommande skatt, enligt beslut om debitering för
det år vartill den erlagda skatten hänför sig. Har, då återbetalning enligt 1

mom. skall ske, den tillkommande skatten inte påförts men kan med fog

antagas, att sådan skatt kommer att påföras genom beslut om debitering,
får den erlagda skatten eller räntan innehållas i av vaktan på att tillkom­

mande skatt påförs.

Kan det med fog antas att skatt som belöper på inkomst förvärvad i en

främmande stat och som har betalats här i lan det skall överföras till den
främmande staten med stöd av 69 a §, får skatten och ränta som belöper på
skatten innehållas i avvaktan på framställning från denna stat om överfö­

ring av skatten.

69 § / mom} Om preliminär skatt, som har inbetalats eller som, utan att
så har skett, skall gott skrivas skattskyldig på grund av att arbetsgivaren
gjort skatteavdrag, och skatt som skall gottskrivas enligt 27 § 2 mom.

första stycket 4 eller 5 eller andra stycket samma moment, överstiger den

slutliga skatten skall ränta [ö-skatleränta) beräknas på det överskjutande

beloppet.

1316

" Senaste lydelse 1992: 100.

'' Senaste lydelse 1991:1908.

¬

/

Vid ränteberäkningen gäller att i den slutliga skatten inte inräknas

SFS 1992:624

skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324) och att

i den preli minära skatten inte inräknas sådan preliminär skatt som avses i
27 § 2 mom. 3 och som har betalats efter den 30 april året efter inkomst­

året.

Ränta beräknas på den del av överskjutande belopp som inte överstiger

20000 kronor enligt en räntesats som motsvarar 60 procent av den statslå­

neränta som gällde vid utgången av november inkomståret och på belopp

däröver enligt en räntesats som motsvarar 45 procent av statslåneräntan.

Har preliminär skatt, som avses i 27 § 2 mom. 3, betalats efter den 18

februari året efter inkomståret men senast den 30 april samma år, beräk­
nas räntan enligt en räntesats som motsvarar 30 procent av statslånerän­
tan. Räntesatserna bestäms till procenttal med högst en decimal.

Ränta, i förekommande fall efter avdrag för kvarskatteavgift, betalas

inte ut om beloppet understiger 50 kronor.

Ändras debitering eller gottskrivning enligt 27 § 2 mom. eller debiteras

tillkommande skatt, görs ny beräkning av ränta. Räntan bestäms därvid
till belopp som skulle ha utgått, om beräkningen gjorts vid den årliga
debiteringen av mo tsvarande slutliga skatt.

Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall tillämpas på ö-

skatteränta.

2 mom/° På skatt, avgift och ränta, som återbetalas enligt 68 § 2 mom.,

och vid utbetalning av skatt eller ränta, som har innehållits med stöd av
68 § 4 mom. andra stycket, utgår ränta {restitutionsränta). Restitutionsrän-
ta beräknas for visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar 75

procent av den statslåneränta som gällde vid utgången av november när­
mast föregående kalenderår. För tid som infaller efter utgången av det år
då beslut om återbetalning fattas tillämpas dock den räntesats som gäller

for det året. Räntesatsen bestäms till procenttal med högst en decimal.

Räntebelopp som understiger femtio kronor betalas inte ut.

Vid beräkning av restitutionsränta gäller i övrig t,

att ränta utgår på belopp, som senast under taxeringsåret har betalts som

preliminär skatt, och på belopp, som avses i 27 § 2 mom. första stycket 4

eller 5 eller i and ra stycket samma mom., från utgången av taxeringsåret
och på annat belopp från utgången av den månad, då det har betalts;

att, om skatt har betalts fore den uppbördsmånad, då skatten har forfal­

lit till betalning, skatten anses som betald under nämnda uppbördsmånad;

att, om skatten har betalts i flera poster och restitutionen avser endast

viss del av det sammanlagda skattebeloppet, det for mycket be talda belop­
pet avräknas mot det eller de belopp som sist har betalts; samt

att ränta utgår till och med den månad, då beloppet återbetalas.

Har beslut som föranlett restitutionsränta ändrats på sådant sätt att

ränta inte skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om ändringsbeslu­

tet hade beaktats vid ränteberäkningen, är den skattskyldige skyldig att

återbetala vad han sålunda har uppburit for mycket. Bestämmelserna i
denna lag om tillkommande skatt skall också tillämpas på restitutionsrän­
ta.

I Om restitutionsränta i särskilda fall foreskrivs i 75 a § fjärde stycket.

Senaste lydelse 1992:100.

1317

¬

SFS 1992:624

75 a § Har betalningsskyldighet enligt 75 § ålagts både arbetsgivare och
arbetstagare och vistas arbetstagaren på känd ort inom riket, får arbetsgi­

varen krävas endast om det kan an tagas att arbetstagaren har underrättats

om sin skyldighet att betala skattebeloppet.

Efterkommer arbetsgivaren inte anmodan att betala beloppet, får det

uttagas i den ordning som stadgas i fråga om in drivning av skatt. Införsel
får dock ej beviljas.

Arbetsgivare eller arbetstagare, som är skyldig att betala mot underlätet

skatteavdrag svarande belopp, skall också betala dröjsmålsavgift på belop­

pet. Som förfallodag räknas därvid den dag då beloppet skulle ha betalats

om skatteavdrag hade gjorts.

Om arbetsgivare efter omprövning eller överklagande av skattemyndig­

hets beslut har funnits inte vara ansvarig för arbetstagares skatt, skall

skattemyndigheten till arbetsgivaren återbetala skatt, som han har betalat

för arbetstagaren, samt betald dröjsmålsavgift. På skattebeloppet beräknas
restitutionsränta. I fråga om ränteberäkningen gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna i 69 § 2 mom.

Står arbetsgivare i skuld för restförd skatt eller arbetstagares skatt, för

vilken betalningsskyldighet har ålagts honom, har han dock rätt att få ut

endast vad som överstiger det obetalda skattebeloppet och dröjsmålsav­
gift. I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och
avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning.

Har arbetstagares skatt uttagits hos arbetsgivare, skall, om indrivnings­

kvitto överlämnas till arbetsgivaren, nämnda förhållanden anmärkas på
indrivningskvittot.

76 § Arbetsgivare som har betalat skatt i enlighet med beslut om betal­

ningsskyldighet enligt 75 § får söka beloppet åter av arbetstagaren. Den

arbetsgivare som vill söka b elopp åter av arbetstagaren skall till krono fog­

demyndigheten ge in d et kvitto som han har fått vid betalningen eller på

annat sätt styrka, att han har betalat skatten.

Kronofogdemyndigheten får hos arbetstagaren driva in beloppet i den

ordning som gäller för indrivning av skatt. Införsel får dock inte beviljas.

Bestämmelsen i 4§ preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om

arbetsgivarens regressfordran enligt första stycket.

77 b §" Har gift skattskyldig icke i föreskriven tid och ordning inbetalat
skatt som påförts på grund av sådan inkomst som avses i tredje stycket av
anvisningarna till 52 § kommuhalskattelagen (1928:370), är maken jämte

den skattskyldige betalningsskyldig för skattebeloppet. Beloppet får utta­
gas hos maken i den ordnin g som gäller för indrivning av skatt som påförts
honom.

Makes ansvarighet enligt första stycket avser det belopp som utgör

skillnaden mellan den skattskyldige debiterad skatt på grund av inkomst
och den skatt på grund av inkomst som skulle ha påförts den skattskyldige

om denne icke haft att erlägga skatt för inkomst som avses i första stycket .

Skatt, som har erlagts på annat sätt än genom indrivning hos den skattskyl­

diges make, anses i första hand avse annat än inkomst enligt första stycket.

1318

" Senaste lydelse 1991: 1908.

¬

I fråga om betalning av skatt enligt detta stycke äger bestämmelserna i 29 §

SFS 1992:624

första stycket motsvarande tillämpning.

Beslut om makes betalningsskyldighet enligt första och andra styckena

skall fattas av skattemyndigheten.

78 a § Vid tillämpning av 75 och 77 §§ får beslut om betalningsskyldig­

het som fattas efter uppbördsårets utgång anses gälla belopp hänförligt till

den sista uppbördsmånaden under uppbördsåret.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1992.
1. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om skatt, avgift eller ränta

som förfallit till betalning före den 1 februari 1993.

2. Äldre lydelse av 27 § 3 och 4 mom., 27 a § och 69 § I mom. gäller

fortfarande i fråga om debitering av skatt på grund av 1992 eller tidigare
års taxering utom såvitt gäller de nya bestämmelserna i 27 § 3 mom. och
69 § 1 mom. om vad som skall gottskrivas den skattskyldige vid beräkning

av kvarskatteavgift och ö-s katteränta.

3. Respitränta, anståndsränta och restitutionsränta som belöper på tid

före den 1 januari 1993 be räknas enligt äldre föreskrifter utom såvitt gäller

den nya bestämmelsen i 69 § 2 mom. andra stycket om underlaget för

beräkning av restitutionsränta.

4. Hänvisning i ann an lag till bestämmelser om restavgift i uppbörds­

lagen (1953:272) avser dessa bestämmelser i deras lydelse intill den 1

januari 1993.

På regeringens vägnar

BO LUNDGREN

Karin Almgren

(Finansdepartementet)

¬