SFS 1997:1032 Lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)

SFS 1997:1032
Utkom från trycket
den 15 december 1997

Lag
om ändring i skattebetalningslagen (1997:483);

utfärdad den 4 december 1997.

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs i fråga om skattebetalningslagen

(1997:483)

dels att 15 kap. 12 § skall upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 1 och 4 §§, 4 kap. 5 och 7 §§, 5 kap. 2, 7, 9 och 14 §§,

10 kap. 30 §, 11 kap. 13 §, 16 kap. 4 och 6 §§ och 19 kap. 8 och 10 §§ samt

rubriken närmast före 11 kap. 13 § och punkterna 1, 4, 5, 8 och 9 av över-
gångsbestämmelserna till nämnda lag skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 12 kap. 8 a §, samt närmast

före den nya paragrafen en ny rubrik av följande lydelse.

1 kap.

1 § Denna lag gäller vid bestämmande, debitering, redovisning och betal-

ning av

1. sådan skatt eller avgift som avses i 1 kap. 1 § första stycket taxerings-

lagen (1990:324),

2. avgift enligt lagen (1981:691) om socialavgifter,
3. skatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsin-

komster,

4. skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200),
5. avgift enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,
6. skattetillägg och förseningsavgift i fråga om sådan skatt eller avgift

som avses i 1-5 samt förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen
(1979:1152), och

7. ränta på skatt, skattetillägg eller avgift som avses i 1-6.
Lagen gäller inte när skatt enligt mervärdesskattelagen skall tas ut för va-

ror vid import. I sådant fall gäller tullagen (1994:1550).

4 § Vad som sägs i denna lag om skatt och skattskyldig gäller även

1. avgift och avgiftsskyldig,

2. belopp som skall dras från ersättning för arbete, ränta eller utdelning för

1

Prop. 1997/98:33, bet. 1997/98:SkU9, rskr. 1997/98:71.

1911

SFS 1997:1032

betalning av preliminär skatt (avdragen skatt) och den som är skyldig att

göra sådant avdrag, samt

3. skattetillägg, förseningsavgift och ränta och den som är skyldig att be-

tala skattetillägg, avgift eller ränta.

Med skatt likställs

1. belopp som någon annan än den skattskyldige är betalningsskyldig för

enligt denna lag eller, såvitt gäller belopp som har debiterats enligt denna
lag, 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag, och

2. belopp som betalats tillbaka till den skattskyldige men som på grund av

ett senare beskattningsbeslut skall betalas in igen till skattemyndigheten.

Med skattskyldig likställs

1. handelsbolag även om det inte är skyldigt att betala någon av de skatter

som anges i 1 §,

2. den som har rätt till återbetalning av ingående mervärdesskatt enligt

10 kap. 9-13 §§ mervärdesskattelagen (1994:200),

3. den som utan att vara skattskyldig här i landet har fått en F-skattsedel

enligt 4 kap. 7 eller 8 §,

4. den som skattemyndigheten enligt 23 kap. 3 § har beslutat skall svara

för redovisning och betalning av skatt som hänför sig till verksamhet som
bedrivs genom enkelt bolag eller partrederi, och

5. delägare i handelsbolag som enligt 2 kap. 20 § lagen om handelsbolag

och enkla bolag har ålagts betalningsskyldighet för skatt.

4 kap.

5 § Särskild A-skatt betalas av den skattskyldige efter beslut av skattemyn-
digheten. Sådant beslut får meddelas endast beträffande den som inte har fått
en F-skattsedel.

Beslut om särskild A-skatt får meddelas under förutsättning att överens-

stämmelsen mellan den preliminära skatten och den beräknade slutliga skat-
ten därigenom kan antas bli bättre än om endast skatteavdrag görs.

7 § En F-skattsedel skall, om inte annat följer av 8, 10 eller 11 §, efter an-
sökan utfärdas för den som uppger sig bedriva eller ha för avsikt att bedriva
näringsverksamhet här i landet, såvida det inte finns skälig anledning att anta
att näringsverksamhet varken bedrivs eller kommer att bedrivas.

5 kap.

2 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 3-5 §§, göras från kontant
ersättning för arbete.

Med ersättning för arbete likställs i denna lag

1. pension,

2. livränta som inte är ersättning för avyttrade tillgångar,
3. sådan ersättning vid sjukdom eller olycksfall som avses i 32 § 1 mom.

första stycket e och g kommunalskattelagen (1928:370) samt ersättning som
avses i tredje stycket samma moment,

4. sjukpenning och annan ersättning som avses i punkt 11 av anvisning-

arna till 22 § och punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen,

1912

SFS 1997:1032

5. ersättning för förlorad arbetsförtjänst och för intrång i näringsverksam-

het,

6. undantagsförmåner och sådant periodiskt understöd eller sådan lik-

nande periodisk utbetalning för vilken givaren enligt 23 § kommunalskatte-
lagen är berättigad till avdrag,

7. behållning på pensionssparkonto som skall avskattas enligt 32 §

1 mom. första stycket j kommunalskattelagen på grund av att pensionsspar-

avtalet har upphört att gälla eller att behållningen tagits i anspråk vid utmät-
ning, konkurs eller ackord, och

8. annan kontant ersättning som utgår med anledning av tjänsten.

7 § Om den som tar emot ersättning för ett utfört arbete har eller åberopar
en F-skattsedel utan villkor enligt 4 kap. 9 § eller åberopar en F-skattsedel
med sådant villkor, trots att det är uppenbart att arbetet har utförts under så-
dana förhållanden att den som utfört arbetet är att anse som anställd hos den
som betalar ut ersättningen för arbetet, skall utbetalaren skriftligen anmäla
detta till skattemyndigheten.

9 § Skatteavdrag skall inte göras från

1. ränta på ett konto, om räntan är mindre än 100 kronor,

2. ränta eller utdelning till juridiska personer, med undantag för svenska

dödsbon,

3. ränta eller utdelning till fysiska personer som inte är bosatta i Sverige,
4. ränta eller utdelning som enligt dubbelbeskattningsavtal är helt undan-

tagen från beskattning i Sverige,

5. ränta på ett förfogarkonto som avses i 3 kap. 57 § lagen (1990:325) om

självdeklaration och kontrolluppgifter, om räntan är mindre än 1 000 kronor,

6. ränta på ett konto för klientmedel,
7. ränta som betalas ut tillsammans med ett annat belopp, om det är okänt

för utbetalaren hur stor del av utbetalningen som utgör ränta och utbetalaren
därför skall redovisa hela beloppet i kontrolluppgift enligt 3 kap. 22 § sjätte

stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter, eller

8. ränta eller utdelning som ett utländskt företag skall lämna kontrollupp-

gift för enligt 3 kap. 32 b § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter.

14 § Om den för vars räkning skatteavdrag har gjorts kan visa att ett av-

drag har gjorts med för högt belopp och beloppet ännu inte har betalats in till
skattemyndigheten, skall den som har gjort skatteavdraget skyndsamt betala
tillbaka mellanskillnaden mot kvitto.

Återbetalning som grundas på ett beslut om ändrad beräkning av prelimi-

när skatt i samband med konkurs eller utmätning enligt 8 kap. 27 eller 28 §
skall göras till konkursboet respektive kronofogdemyndigheten.

10 kap.

30 §2 Utgående skatt som avser sådana gemenskapsinterna förvärv som
anges i 1 kap. 1 § första stycket 2 mervärdesskattelagen (1994:200) skall re-
dovisas särskilt.

2

Ändringen innebär att första stycket upphävs.

1913

SFS 1997:1032

11 kap.

För hög preliminär skatt

13 § Om debiterad preliminär skatt tillsammans med andra belopp som
skall tillgodoräknas den skattskyldige enligt 14 § andra stycket 1 överstiger

den slutliga skatten, med tillägg enligt 14 § andra stycket 2, skall den debite-
rade preliminära skatten sättas ned med mellanskillnaden.

12 kap.

Ansvar för delägare i handelsbolag

8 a § Skattemyndigheten beslutar om ansvar för delägare i handelsbolag
enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag avse-
ende skatt enligt denna lag.

16 kap.

4 § Avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som skall redo-
visas i en skattedeklaration skall ha betalats senast samma dag som deklara-
tionen skall ha kommit in till skattemyndigheten enligt 10 kap. 18, 19 eller
22 §.

Den som redovisar mervärdesskatt på beskattningsunderlag som exklusive

gemenskapsinterna förvärv och import för beskattningsåret beräknas sam-
manlagt överstiga 40 miljoner kronor skall dock ha betalat avdragen skatt
och arbetsgivaravgifter, som skall redovisas i en skattedeklaration, senast
den 12, i januari senast den 17, i månaden efter redovisningsperioden.

Mervärdesskatt som har redovisats i en särskild skattedeklaration enligt

10 kap. 32 § första stycket skall ha betalats samma dag som deklarationen

skall ha kommit in till skattemyndigheten.

6 § Skatt som skall betalas enligt ett grundläggande beslut om slutlig skatt
skall ha betalats senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 90
dagar har gått från beslutsdagen.

Skatt som har bestämts genom omprövningsbeslut eller beslut om debite-

ringsåtgärd enligt 11 kap. 20 § skall ha betalats senast den förfallodag som
infaller närmast efter det att 30 dagar har gått från beslutsdagen. Detsamma
gäller beslut om debitering av skattetillägg och förseningsavgift samt skatte-
myndighetens beslut om ansvar enligt 12 kap. Slutlig skatt behöver dock inte
betalas före den tidpunkt som anges i första stycket.

Med förfallodag enligt första och andra styckena avses den 17 och 26 ja-

nuari, den 12, 17 och 26 augusti, den 12 och 27 december samt den 12 och
26 i övriga månader.

Skattemyndigheten får besluta att betalning skall ske en annan dag än som

anges i första och andra styckena, om det finns särskilda skäl.

1914

SFS 1997:1032

19 kap.

8 §3 Om betalning inte sker i rätt tid, skall ränta, för tid efter den dag skat-
ten senast skulle ha betalats till dess ränta skall beräknas enligt 9 §, beräknas
efter en räntesats som motsvarar basräntan plus 15 procentenheter.

10 § Kostnadsränta påförs varje månad.

Om bestämmelserna i 4, 5, 7 och 8 §§ medför att ränta skall beräknas efter

en räntesats som är högre än basräntan, skall den högsta räntesatsen ersättas
med en räntesats motsvarande basräntan på ett belopp upp till och med sam-
manlagt 10 000 kronor. Om den skattskyldige betalar en del av skatteskul-
den, skall den delen anses vara den på vilken den högsta kostnadsräntan
skulle ha beräknats.

Kostnadsränta beräknas inte efter den dag betalning har skett eller statens

fordran på skatten har preskriberats.

1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Lagen tillämpas första

gången när det gäller

a) F-skatt och särskild A-skatt: på skatt som avser inkomståret 1998,

b) skatt som skall redovisas i en skattedeklaration: på skatt som avser re-

dovisningsperioden januari 1998,

c) annan skatt: på skatt som avser det beskattningsår som gått ut närmast

före den 1 januari 1999,

d) uppgiftsskyldighet enligt 10 kap. 33 §: på uppgifter som avser första

kalenderkvartalet 1998.

4. Vid tillämpningen av bestämmelserna om återkallelse av en F-skattse-

del i 4 kap. 13 § 5 skall hänsyn tas också till brister i redovisning eller betal-
ning av skatt eller avgift som uppbärs enligt uppbördslagen, lagen

(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller enligt mer-
värdesskattelagen (1994:200).

En skattskyldig som för tidigare år eller redovisningsperioder står i skuld

för skatt eller avgift som uppbärs enligt uppbördslagen, lagen om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare eller mervärdesskattelagen har vid återbetal-
ning enligt 18 kap. 1-4 §§ i den nya lagen rätt att få tillbaka bara vad som
överstiger skulden samt ränta och avgift som är hänförlig till skulden.

5. Vid utgången av oktober 1997 upphör följande författningar att gälla:
a) uppbördslagen, som dock, om inte annat följer av 7 eller 8, fortfarande

skall tillämpas i fråga om preliminär skatt för tid före den 1 januari 1998
samt slutlig, kvarstående och tillkommande skatt avseende 1998 eller tidi-
gare års taxeringar samt avgift eller ränta på sådan skatt,

b) lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, som dock, om

inte annat följer av 8, fortfarande skall tillämpas i fråga om arbetsgivaravgif-
ter för utgiftsåret 1997 och tidigare år samt avgift eller ränta på dessa, och

c) Riksskatteverkets föreskrifter m.m. (RSFS 1982:4) om länsstyrelses in-

ventering hos kronofogdemyndighet.

8. Bestämmelserna om beslutande myndighet i 2 kap. 1-3 §§ i den nya la-

gen tillämpas från och med den 1 januari 1998 även i fråga om beslut avse-
ende arbetsgivare enligt uppbördslagen och lagen om uppbörd av socialav-
gifter från arbetsgivare. Vid tillämpningen av bestämmelserna om begräns-

3

Ändringen innebär att andra meningen upphävs.

1915

SFS 1997:1032

ning av rätten till återbetalning i 68 § 5 mom. uppbördslagen och 25 § lagen
om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall hänsyn tas också till
skyldighet att betala skatt enligt den nya lagen.

9. Bestämmelserna om betalningsskyldighet för företrädare för juridisk

person och delägare i handelsbolag i 12 kap. tillämpas från ikraftträdandet
även i fråga om innehållen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som
tas ut enligt uppbördslagen, lagen om uppbörd av socialavgifter från arbets-
givare, lagen (1968:430) om mervärdeskatt eller mervärdesskattelagen. Det-
samma gäller i fråga om avgiftstillägg, skattetillägg, ränta och dröjsmålsav-
gift enligt nämnda lagar.

Äldre bestämmelser om betalningsskyldighet för företrädare för juridisk

person och delägare i handelsbolag gäller fortfarande i fråga om mål om så-
dan betalningsskyldighet som anhängiggjorts före utgången av år 1997.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

På regeringens vägnar

THOMAS ÖSTROS

Karin Almgren
(Finansdepartementet)

1916