Lag (1990:313) om Europaråds-​ och OECD-​konventionen om ömse­si­dig handräck­ning i skat­teä­ren­den

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1990:313
Depar­te­ment: Finans­de­par­te­men­tet S3
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2024:758
Övrigt: Bilaga 1 finns inte med här.
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1990:313
Depar­te­ment/myn­dig­het: Finans­de­par­te­men­tet S3
Utfär­dad: 1990-​05-23
Änd­rad: t.o.m. SFS

2024:758
Övrig text: Bilaga 1 finns inte med här.
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


1 §   Den av Euro­parå­det och OECD upp­rät­tade kon­ven­tio­nen om ömse­si­dig handräck­ning i skat­teä­ren­den, som öpp­na­des för under­teck­nande den 25 janu­ari 1988, i den lydelse som denna erhål­lit genom det pro­to­koll om änd­ring i kon­ven­tio­nen som öpp­na­des för under­teck­nande den 27 maj 2010, ska gälla för Sve­ri­ges del. Kon­ven­tio­nen är avfat­tad på eng­elska och franska språ­ken. Båda tex­terna har samma gil­tig­het. Den eng­elska och franska tex­ten lik­som en svensk över­sätt­ning finns inta­gen i bilaga 1 till denna lag. Lag (2011:694).

2 §   Kon­ven­tio­nen tilläm­pas i fråga om de svenska skat­ter och avgif­ter som anges i bilaga 2.

3 §   Kon­ven­tio­nen tilläm­pas vidare på de utländska skat­ter och avgif­ter som huvud­sak­li­gen mot­sva­rar eller är av samma art som de i bilaga 2 angivna, oav­sett om de påförs för en parts eller för dess poli­tiska underav­del­ning­ars eller lokala skatte­myn­dig­he­ters räk­ning. När­mare före­skrif­ter om vilka utländska avgif­ter och skat­ter som kon­ven­tio­nen tilläm­pas på med­de­las av rege­ringen.


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2003:761

Denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande i fråga om skat­te­ford­ringar som kan fast­stäl­las respek­tive dri­vas in med stöd av de lagar som anges i den tidi­gare lydel­sen av bilaga 2.

2011:694
   1. Denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer.
   2. Denna lag tilläm­pas på handräck­ning avse­ende beskatt­nings­pe­ri­o­der som bör­jar den 1 janu­ari det år som föl­jer när­mast efter det år då den av Euro­parå­det och OECD upp­rät­tade kon­ven­tio­nen om ömse­si­dig handräck­ning i skat­teä­ren­den (kon­ven­tio­nen) i dess lydelse enligt det pro­to­koll om änd­ring i kon­ven­tio­nen som öpp­na­des för under­teck­nande den 27 maj 2010 (2010 års pro­to­koll) trä­der i kraft i för­hål­lande till en part eller senare. Om någon beskatt­nings­pe­riod inte före­lig­ger tilläm­pas denna lag på handräck­ning avse­ende skat­te­an­språk som upp­kom­mer den 1 janu­ari det år som föl­jer när­mast efter det år då kon­ven­tio­nen i dess lydelse enligt 2010 års pro­to­koll trädde i kraft i för­hål­lande till en part eller senare. I ären­den som inne­fat­tar ett upp­såt­ligt hand­lande som är straff­bart enligt den ansö­kande par­tens lag­stift­ning tilläm­pas lagen emel­ler­tid även i fråga om tidi­gare beskatt­nings­pe­ri­o­der eller skat­te­an­språk.
   3. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i för­hål­lande till par­ter som har till­trätt kon­ven­tio­nen, men inte 2010 års pro­to­koll.

2024:176
   1. Denna lag trä­der i kraft den dag som rege­ringen bestäm­mer.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för ford­ringar som har beslu­tats enligt mer­vär­desskat­te­la­gen (1994:200), lagen (1994:1563) om tobaks­skatt eller lagen (1994:1564) om alko­holskatt eller med stöd av lagen (2014:52) om infra­struk­tur­av­gif­ter på väg.

Bilaga 1

CON­SEIL DE L'EUROPE CON­VEN­TION CON­CER­NANT L'ASSISTANCE ADMI­NIST­RA­TIVE MUTU­ELLE EN MATIÈRE FISCALE

CON­VEN­TION CON­CER­NANT L'ASSISTANCE ADMI­NIST­RA­TIVE MUTU­ELLE EN MATIÈRE FISCALE

Préam­bule

Les Etats mem­bres du Con­seil de l'Europe et les pays Mem­bres de l'Orga­ni­sa­tion de Coo­pé­ra­tion et de Déve­loppe­ment Eco­no­mi­ques, (OCDE), sig­na­taires de la pré­sente Con­ven­tion,
Con­sidérant que le déve­loppe­ment des mou­ve­ments inter­na­tio­naux de per­son­nes, de capi­taux, de biens et de ser­vices - par ail­leurs lar­ge­ment béné­fi­que - a accru les pos­si­bi­li­tés d'éva­sion et de fraude fisca­les, ce qui néces­site une coo­pé­ra­tion cro­is­sante entre les auto­ri­tés fisca­les;

Pre­nant note avec satis­faction de tous les efforts déployés au cours des dernières années sur le plan inter­na­tio­nal, que ce soit à titre bila­té­ral ou mul­ti­la­té­ral, pour lut­ter contre l'éva­sion et la fraude fisca­les;

Con­sidérant qu'une coor­di­na­tion des efforts est néces­sa­ire entre les Etats pour encou­ra­ger tou­tes les for­mes d'assistance admi­nist­ra­tive en matière fiscale, pour les impôts de toute nature, tout en assu­rant une pro­tec­tion appro­priée des dro­its des con­tri­bu­a­bles;

Recon­nais­sant que la coo­pé­ra­tion inter­na­tio­nale peut jouer un rôle impor­tant en faci­li­tant une éva­lu­a­tion correcte des obli­ga­tions fisca­les et en aidant le con­tri­bu­able à faire respec­ter ses dro­its;

Con­sidérant que les prin­ci­pes fon­da­men­taux en vertu des­quels toute per­sonne peut, dans la déter­mi­na­tion de ses dro­its et obli­ga­tions, pré­tendre à une procé­dure régulière doi­vent être recon­nus dans tous les Etats comme s'appliquant en matière fiscale et que les Etats dev­rai­ent s'effor­cer de pro­téger les intérêts légi­ti­mes du con­tri­bu­able, en lui accor­dant notam­ment une pro­tec­tion appro­priée contre la discri­mi­na­tion et la double impo­si­tion;

Con­vain­cus dès lors que les Etats dev­rai­ent prendre des mesu­res ou four­nir des ren­sei­gne­ments en tenant compte de la néces­sité de pro­téger la con­fi­den­ti­a­lité des ren­sei­gne­ments ainsi que des instru­ments inter­na­tio­naux rela­tifs à la pro­tec­tion de la vie privée et au flux de don­nées de caractère per­son­nel;

Con­sidérant qu'un nou­veau cadre de coo­pé­ra­tion s'est mis en place et qu'il est sou­hai­table de dis­po­ser d'un instru­ment mul­ti­la­té­ral pour per­mettre au plus grand nom­bre d'Etats de béné­fi­cier du nou­veau cadre de coo­pé­ra­tion et éga­le­ment d'appli­quer les nor­mes inter­na­tio­na­les de coo­pé­ra­tion les plus éle­vées dans le domaine fiscal;

Dési­reux de con­clure une Con­ven­tion d'assistance admi­nist­ra­tive mutu­elle en matière fiscale,
Sont con­ve­nus de ce qui suit:

Cha­pi­tre I

Champ d'appli­ca­tion de la Con­ven­tion

Article 1

Objet de la Con­ven­tion et per­son­nes visées
   1. Les Par­ties s'accor­dent mutu­el­le­ment, sous réserve des dis­po­si­tions du cha­pi­tre IV, une assistance admi­nist­ra­tive en matière fiscale. Cette assistance couvre, le cas échéant, des actes accom­plis par des orga­nes juri­dic­tion­nels.
   2. Cette assistance admi­nist­ra­tive com­prend:
      a. l'échange de ren­sei­gne­ments, y com­pris les contrôles fiscaux simul­tanés et la par­ti­ci­pa­tion à des contrôles fiscaux menés à l'étranger;
      b. le recouvre­ment des créan­ces fisca­les y com­pris les mesu­res con­ser­va­to­ires; et
      c. la noti­fi­ca­tion de docu­ments.
   3. Une Par­tie accor­dera son assistance admi­nist­ra­tive, que la per­sonne affec­tée soit un rési­dent ou un res­sor­tis­sant d'une Par­tie ou de tout autre Etat.

Article 2

Impôts visés
   1. La pré­sente Con­ven­tion s'appli­que:
      a. aux impôts sui­vants:
      i. impôts sur le revenu ou les béné­fi­ces,
ii. impôts sur les gains en capi­tal qui sont perçus séparé­ment de l'impôt sur le revenu ou les béné­fi­ces,
iii. impôts sur l'actif net, qui sont perçus pour le compte d'une Par­tie; et
      b. aux impôts sui­vants:
      i. impôts sur le revenu, les béné­fi­ces ou les gains en capi­tal ou l'actif net qui sont perçus pour le compte des sub­di­vi­sions poli­ti­ques ou des col­lecti­vi­tés loca­les d'une Par­tie,
ii. coti­sa­tions de sécu­rité soci­ale obli­ga­to­ires dues aux admi­nist­ra­tions publi­ques ou aux orga­nis­mes de sécu­rité soci­ale de la droit pub­lic, et

iii. impôts d'aut­res caté­go­ries, à l'excep­tion des dro­its de dou­ane, perçus pour le compte d'une Par­tie, savoir:
      A. impôts sur les suc­ces­sions ou les dona­tions,
      B. impôts sur la pro­priété immo­bilière,
      C. impôts géné­raux sur les biens et ser­vices, tels que taxes sur la valeur ajou­tée ou impôts sur les ven­tes,
      D. impôts sur des biens et ser­vices déter­minés, tels que dro­its d'acci­ses,
      E. impôts sur l'uti­li­sa­tion ou la pro­priété des véhicu­les à moteur,
      F. impôts sur l'uti­li­sa­tion ou la pro­priété de biens mobi­li­ers aut­res que les véhicu­les à moteur,
      G. tout autre impôt;

iv. impôts des caté­go­ries visées à l'alinéa iii ci des­sus, qui sont perçus pour le compte des sub­di­vi­sions poli­ti­ques ou des col­lecti­vi­tés loca­les d'une Par­tie.
   2. Les impôts exi­stants aux­quels s'appli­que la pré­sente Con­ven­tion sont énumérés à l'annexe A selon les caté­go­ries men­tionnées au paragraphe 1.
   3. Les Par­ties com­mu­ni­quent au Secré­taire Géné­ral du Con­seil de l'Europe ou au Secré­taire Géné­ral de l'OCDE (ci après dénom­més «Dépo­si­taires») toute modi­fi­ca­tion devant être appor­tée à l'annexe A et résul­tant d'une modi­fi­ca­tion de la liste men­tionnée au paragraphe 2. Ladite modi­fi­ca­tion prendra effet le pre­mier jour du mois qui suit l'expi­ra­tion d'une péri­ode de trois mois après la date de récep­tion de la noti­fi­ca­tion par le Dépo­si­taire.
   4. La pré­sente Con­ven­tion s'appli­que aussi, dès leur intro­duc­tion, aux impôts de nature iden­ti­que ou ana­lo­gue qui serai­ent établis dans une Par­tie après l'entrée en vigueur de la Con­ven­tion à son égard et qui s'ajou­te­rai­ent aux impôts exi­stants énumérés à l'annexe A, ou qui les rem­pla­ce­rai­ent.
Dans ce cas, la Par­tie inté­res­sée infor­mera l'un des Dépo­si­taires de l'intro­duc­tion de ces impôts.

Cha­pi­tre II

Défi­ni­tions géné­ra­les

Article 3

Défi­ni­tions
   1. Aux fins de la pré­sente Con­ven­tion, à moins que le con­texte n'exige une inter­pré­ta­tion diffé­rente:
      a. les expres­sions «Etat requé­rant» et «Etat requis» désig­nent respecti­ve­ment toute Par­tie qui demande assistance admi­nist­ra­tive en matière fiscale et toute Par­tie à laquelle cette assistance est deman­dée;
      b. le terme «impôt» désigne tout impôt ou coti­sa­tion de sécu­rité soci­ale, visé par la pré­sente Con­ven­tion con­for­mé­ment à l'article 2;
      c. l'expres­sion «créance fiscale» désigne tout mon­tant d'impôt ainsi

que les intérêts, les amen­des admi­nist­ra­ti­ves et les frais de recouvre­ment y affé­rents, qui sont dus et non encore acquit­tés;
      d. l'expres­sion «auto­rité com­pé­tente» désigne les per­son­nes et auto­ri­tés énumérées à l'annexe B;
      e. le terme «res­sor­tis­sants», à l'égard d'une Par­tie, désigne:
      i. tou­tes les per­son­nes phy­si­ques qui possèdent la natio­na­lité de cette Par­tie, et

ii. tou­tes les per­son­nes mora­les, socié­tés de per­son­nes, asso­ci­a­tions et aut­res enti­tés con­sti­tuées con­for­mé­ment à la légis­la­tion en vigueur dans cette Par­tie.

Pour toute Par­tie qui fait une décla­ra­tion à cette fin, les ter­mes uti­lisés ci des­sus dev­ront être enten­dus au sens des défi­ni­tions con­tenues dans l'annexe C.
   2. Pour l'appli­ca­tion de la Con­ven­tion par une Par­tie, toute expres­sion qui n'y est pas défi­nie a le sens que lui attri­bue le droit de cette Par­tie con­cer­nant les impôts visés par la Con­ven­tion, à moins que le con­texte n'exige une inter­pré­ta­tion diffé­rente.
   3. Les Par­ties com­mu­ni­quent à l'un des Dépo­si­taires toute modi­fi­ca­tion devant être appor­tée aux annexes B et C. Ladite modi­fi­ca­tion prendra effet le pre­mier jour du mois qui suit l'expi­ra­tion d'une péri­ode de trois mois après la date de récep­tion de la noti­fi­ca­tion par le Dépo­si­taire.

Cha­pi­tre III

For­mes d'assistance

Sec­tion I

Echange de ren­sei­gne­ments

Article 4

Dis­po­si­tion géné­rale
   1. Les Par­ties échan­gent,
notam­ment comme il est prévu dans la pré­sente sec­tion, les ren­sei­gne­ments vra­i­semblable­ment per­ti­nents pour l'admi­nist­ra­tion ou l'appli­ca­tion de leurs légis­la­tions inter­nes rela­ti­ves aux impôts visés par la pré­sente Con­ven­tion.
   2. (Supp­rimé)
   3. Une Par­tie peut, par une décla­ra­tion adres­sée à l'un des Dépo­si­taires, indi­quer que, con­for­mé­ment à sa légis­la­tion interne, ses auto­ri­tés peu­vent infor­mer son rési­dent ou res­sor­tis­sant avant de four­nir des ren­sei­gne­ments le con­cer­nant en appli­ca­tion des articles 5 et 7.

Article 5

Echange de ren­sei­gne­ments sur demande
   1. A la demande de l'Etat requé­rant, l'Etat requis lui four­nit tout ren­sei­gne­ment visé à l'article 4 con­cer­nant une per­sonne ou une trans­ac­tion déter­minée.
   2. Si les ren­sei­gne­ments dis­po­ni­b­les dans les dos­si­ers fiscaux de l'Etat requis ne lui per­met­tent pas de don­ner suite à la demande de ren­sei­gne­ments, il doit prendre tou­tes les mesu­res néces­sa­ires afin de four­nir à l'Etat requé­rant les ren­sei­gne­ments deman­dés.

Article 6

Echange auto­ma­ti­que de ren­sei­gne­ments

Pour des caté­go­ries de cas et selon les procé­du­res qu'elles déter­mi­nent d'un com­mun accord, deux ou plu­sieurs Par­ties échan­gent auto­ma­ti­que­ment les ren­sei­gne­ments visés à l'article 4.

Article 7

Echange spon­tané de ren­sei­gne­ments
   1. Une Par­tie com­mu­ni­que, sans demande préa­lable, à une autre Par­tie les infor­ma­tions dont elle a con­nais­sance dans les situ­a­tions sui­van­tes:
      a. la première Par­tie a des rai­sons de pré­su­mer qu'il existe une réduc­tion ou une exoné­ra­tion anor­ma­les d'impôt dans l'autre Par­tie;
      b. un con­tri­bu­able obti­ent, dans la première Par­tie, une réduc­tion ou une exoné­ra­tion d'impôt qui dev­rait entraîner pour lui une aug­men­ta­tion d'impôt ou un assu­jet­tis­se­ment à l'impôt dans l'autre Par­tie;
      c. des affaires entre un con­tri­bu­able d'une Par­tie et un con­tri­bu­able d'une autre Par­tie sont trai­tées par le biais d'un ou plu­sieurs aut­res pays, de manière telle qu'il peut en résul­ter une dimi­nu­tion d'impôt dans l'une ou l'autre ou dans les deux;
      d. une Par­tie a des rai­sons de pré­su­mer qu'il existe une dimi­nu­tion d'impôt résul­tant de trans­ferts fictifs de béné­fi­ces à l'intérieur de grou­pes d'ent­re­pri­ses;
      e. à la suite d'infor­ma­tions com­mu­niquées à une Par­tie par une autre Par­tie, la première Par­tie a pu recu­eil­lir des infor­ma­tions qui peu­vent être uti­les à l'établis­se­ment de l'impôt dans l'autre Par­tie.
   2. Cha­que Par­tie prend les mesu­res et met en ouvre les procé­du­res néces­sa­ires pour que les ren­sei­gne­ments visés au paragraphe 1 lui par­vi­en­nent en vue de leur trans­mis­sion à une autre Par­tie.

Article 8

Contrôles fiscaux simul­tanés
   1. A la demande de l'une d'entre elles, deux ou plu­sieurs Par­ties se con­sul­tent pour déter­mi­ner les cas devant faire l'objet d'un contrôle fiscal simul­tané et les procé­du­res à suivre. Cha­que Par­tie décide si elle sou­haite ou non par­ti­ci­per, dans un cas déter­miné, à un contrôle fiscal simul­tané.
   2. Aux fins de la pré­sente Con­ven­tion, on entend par contrôle fiscal simul­tané un contrôle ent­re­pris en vertu d'un accord par lequel deux ou plu­sieurs Par­ties con­vi­en­nent de véri­fier simul­tané­ment, chacune sur son ter­ri­to­ire, la situ­a­tion fiscale d'une ou de plu­sieurs per­son­nes qui pré­sente pour elles un intérêt com­mun ou com­p­lé­men­taire, en vue d'échanger les ren­sei­gne­ments ainsi obte­nus.

Article 9

Contrôles fiscaux à l'étranger
   1. A la demande de l'auto­rité com­pé­tente de l'Etat requé­rant l'auto­rité com­pé­tente de l'Etat requis peut auto­ri­ser des repré­sen­tants de l'auto­rité com­pé­tente de l'Etat requé­rant à assis­ter à la par­tie appro­priée d'un contrôle fiscal dans l'Etat requis.
   2. Si la demande est accep­tée, l'auto­rité com­pé­tente de l'Etat requis fait connaître aus­sitôt que pos­sible à l'auto­rité com­pé­tente de l'Etat requé­rant la date et le lieu du contrôle, l'auto­rité ou le fon­c­tionnaire chargé de ce contrôle, ainsi que les procé­du­res et con­di­tions exi­gées par l'Etat requis pour la con­duite du contrôle. Toute déci­sion rela­tive à la con­duite du contrôle fiscal est prise par l'Etat requis.
   3. Une Par­tie peut infor­mer l'un des Dépo­si­taires de son inten­tion de ne pas accep­ter, de façon géné­rale, les deman­des visées au paragraphe 1. Cette décla­ra­tion peut être faite ou retirée à tout moment.

Article 10

Ren­sei­gne­ments cont­ra­dicto­ires

Si une Par­tie reçoit d'une autre Par­tie des ren­sei­gne­ments sur la situ­a­tion fiscale d'une per­sonne qui lui para­is­sent en cont­ra­dic­tion avec ceux dont elle dis­pose, elle en avise la Par­tie qui a fourni les ren­sei­gne­ments.

Sec­tion II

Assistance en vue du recouvre­ment

Article 11

Recouvre­ment des créan­ces fisca­les
   1. A la demande de l'Etat requé­rant, l'Etat requis procède, sous réserve des dis­po­si­tions des articles 14 et 15, au recouvre­ment des créan­ces fisca­les du pre­mier Etat comme s'il s'agis­sait de ses pro­pres créan­ces fisca­les.
   2. Les dis­po­si­tions du paragraphe 1 ne s'appli­quent qu'aux créan­ces fisca­les qui font l'objet d'un titre per­met­tant d'en pour­su­ivre le recouvre­ment dans l'Etat requé­rant et qui, à moins que les Par­ties con­cer­nées n'en soi­ent con­ve­nus aut­re­ment, ne sont pas con­tes­tées.

Toute­fois, si la créance con­cerne une per­sonne qui n'a pas la qua­lité de rési­dent dans l'Etat requé­rant, le paragraphe 1 s'appli­que seu­le­ment lors­que la créance ne peut plus être con­tes­tée, á moins que les Par­ties con­cer­nées n'en soi­ent con­ve­nus aut­re­ment.
   3. L'obli­ga­tion d'accor­der une assistance en vue du recouvre­ment des créan­ces fisca­les con­cer­nant une per­sonne décé­dée ou sa suc­ces­sion est limi­tée à la valeur de la suc­ces­sion ou des biens reçus par chacun des béné­fi­ci­aires de la suc­ces­sion selon que la créance est à recouv­rer sur la suc­ces­sion ou auprès des béné­fi­ci­aires de celle ci.

Article 12

Mesu­res con­ser­va­to­ires

A la demande de l'Etat requé­rant, l'Etat requis prend des mesu­res con­ser­va­to­ires en vue du recouvre­ment d'un mon­tant d'impôt, même si la créance est con­tes­tée ou si le titre exécu­to­ire n'a pas encore été émis.

Article 13

Docu­ments accom­pagnant la demande
   1. La demande d'assistance admi­nist­ra­tive, pré­sen­tée en vertu de la pré­sente Sec­tion, est accom­pagnée:
      a. d'une attesta­tion pré­ci­sant que la créance fiscale con­cerne un impôt visé par la pré­sente Con­ven­tion et, en ce qui con­cerne le recouvre­ment, que, sous réserve de l'article 11, paragraphe 2, elle n'est pas ou ne peut être con­tes­tée,
      b. d'une copie offi­ci­elle du titre per­met­tant l'exécu­tion dans l'Etat requé­rant, et
      c. de tout autre docu­ment exigé pour le recouvre­ment ou pour prendre les mesu­res con­ser­va­to­ires.
   2. Le titre per­met­tant l'exécu­tion dans l'Etat requé­rant est, s'il y a lieu et con­for­mé­ment aux dis­po­si­tions en vigueur dans l'Etat requis, admis, homo­lo­gué, com­p­lété ou rem­placé dans les plus brefs délais sui­vant la date de récep­tion de la demande d'assistance par un titre per­met­tant l'exécu­tion dans l'Etat requis.

Article 14

Délais
   1. Les ques­tions con­cer­nant le délai au delà duquel la créance fiscale ne peut être exi­gée sont régies par la légis­la­tion de l'Etat requé­rant. La demande d'assistance con­ti­ent des ren­sei­gne­ments sur ce délai.
   2. Les actes de recouvre­ment accom­plis par l'Etat requis à la suite d'une demande d'assistance et qui, sui­vant la légis­la­tion de cet Etat, aurai­ent pour effet de sus­pendre ou d'interrom­pre le délai men­tionné au paragraphe 1 ont le même effet au regard de la légis­la­tion de l'Etat requé­rant. L'Etat requis informe l'Etat requé­rant des actes ainsi accom­plis.
   3. En tout état de cause, l'Etat requis n'est pas tenu de don­ner suite à une demande d'assistance qui est pré­sen­tée après une péri­ode de quinze ans à par­tir de la date du titre exécu­to­ire ini­tial.

Article 15

Pri­vilèges

La créance fiscale pour le recouvre­ment de laquelle une assistance est accordée ne jouit dans l'Etat requis d'aucun des pri­vilèges spé­ci­a­le­ment atta­chés aux créan­ces fisca­les de cet Etat même si la procé­dure de recouvre­ment uti­lisée est celle qui s'appli­que à ses pro­pres créan­ces fisca­les.

Article 16

Délais de pai­e­ment

Si sa légis­la­tion ou sa pra­ti­que admi­nist­ra­tive le per­met dans des cir­constan­ces ana­lo­gues, l'Etat requis peut con­sen­tir un délai de pai­e­ment ou un pai­e­ment éche­lonné, mais il en informe au préa­lable l'Etat requé­rant.

Sec­tion III

Noti­fi­ca­tion de docu­ments

Article 17

Noti­fi­ca­tion de docu­ments
   1. A la demande de l'Etat requé­rant, l'Etat requis noti­fie au des­ti­na­taire les docu­ments, y com­pris ceux ayant trait à des déci­sions judi­ci­aires, qui éma­nent de l'Etat requé­rant et con­cer­nent un impôt visé par la pré­sente Con­ven­tion.
   2. L'Etat requis procède à la noti­fi­ca­tion:
      a. selon les for­mes pre­scri­tes par sa légis­la­tion interne pour la noti­fi­ca­tion de docu­ments de nature iden­ti­que ou ana­lo­gue;
      b. dans la mesure du pos­sible, selon la forme par­ticulière deman­dée par l'Etat requé­rant, ou la forme la plus approchante prévue par sa légis­la­tion interne.
   3. Une Par­tie peut faire procé­der direc­te­ment par voie postale à la noti­fi­ca­tion d'un docu­ment à une per­sonne se trou­vant sur le ter­ri­to­ire d'une autre Par­tie.
   4. Aucune dis­po­si­tion de la Con­ven­tion ne peut avoir pour effet d'enta­cher de nul­lité une noti­fi­ca­tion de docu­ments effectuée par une Par­tie con­for­mé­ment à sa légis­la­tion.
   5. Lorsqu'un docu­ment est noti­fié con­for­mé­ment au pré­sent article, sa traduc­tion n'est pas exi­gée. Toute­fois, lorsqu'il lui paraît établi que le des­ti­na­taire ne connaît pas la lan­gue dans laquelle le docu­ment est libellé, l'Etat requis en fait effectuer une traduc­tion ou établir un résumé dans sa lan­gue offi­ci­elle ou l'une de ses lan­gues offi­ci­el­les. Il peut éga­le­ment deman­der à l'Etat requé­rant que le docu­ment soit traduit ou accom­pagné d'un résumé dans l'une des lan­gues offi­ci­el­les de l'Etat requis, du Con­seil de l'Europe ou de l'OCDE.

Cha­pi­tre IV

Dis­po­si­tions com­mu­nes aux diver­ses for­mes d'assistance

Article 18

Ren­sei­gne­ments à four­nir par l'Etat requé­rant
   1. La demande d'assistance pré­cise, en tant que de besoin:
      a. l'auto­rité ou le ser­vice qui est à l'ori­gine de la demande pré­sen­tée par l'auto­rité com­pé­tente;
      b. le nom, l'adresse, ou tous aut­res détails per­met­tant d'iden­ti­fier la per­sonne au sujet de laquelle la demande est pré­sen­tée;
      c. dans le cas d'une demande de ren­sei­gne­ments, la forme sous laquelle l'Etat requé­rant sou­haite rece­voir le ren­sei­gne­ment pour répondre à ses beso­ins;
      d. dans le cas d'une demande d'assistance en vue d'un recouvre­ment ou de mesu­res con­ser­va­to­ires, la nature de la créance fiscale, les élé-​ments con­sti­tu­tifs de cette créance et les biens sur les­quels elle peut être recouvrée;
      e. dans le cas d'une demande de noti­fi­ca­tion, la nature et l'objet du docu­ment à noti­fier;
      f. si la demande est con­forme à la légis­la­tion et à la pra­ti­que admini-​strative de l'Etat requé­rant et si elle est justi­fiée au regard de l'article 21.2.g.
   2. L'Etat requé­rant com­mu­ni­que à l'Etat requis, dès qu'il en a con­nais­sance, tous aut­res ren­sei­gne­ments rela­tifs à la demande d'assistance.

Article 19

(Supp­rimé)

Article 20

Suite réser­vée à la demande d'assistance
   1. S'il est donné suite à la demande d'assistance, l'Etat requis informe l'Etat requé­rant, dans les plus brefs délais, des mesu­res pri­ses ainsi que du résul­tat de son assistance.
   2. Si la demande est reje­tée, l'Etat requis en informe l'Etat requé­rant dans les plus brefs délais, en lui indiquant les motifs du rejet.
   3. Si, dans le cas d'une demande de ren­sei­gne­ment, l'Etat requé­rant a pré­cisé la forme sous laquelle il sou­haite rece­voir le ren­sei­gne­ment et l'Etat requis est en mesure de le faire, ce der­nier four­nira le ren­sei­gne­ment dans la forme sou­hai­tée.

Article 21

Pro­tec­tion des per­son­nes et limi­tes de l'obli­ga­tion d'assistance
   1. Aucune dis­po­si­tion de la pré­sente Con­ven­tion ne peut être inter­pré­tée comme limi­tant les dro­its et garan­ties accordés aux per­son­nes par la légis­la­tion ou la pra­ti­que admi­nist­ra­tive de l'Etat requis.
   2. Sauf en ce qui con­cerne l'article 14, les dis­po­si­tions de la pré­sente Con­ven­tion ne peu­vent être inter­pré­tées comme impo­sant à l'Etat requis l'obli­ga­tion:
      a. de prendre des mesu­res qui déro­gent à sa légis­la­tion ou à sa pra­ti­que admi­nist­ra­tive, ou à la légis­la­tion ou à la pra­ti­que admi­nist­ra­tive de l'Etat requé­rant;
      b. de prendre des mesu­res qui serai­ent contraires à l'ordre pub­lic;
      c. de four­nir des ren­sei­gne­ments qui ne pour­rai­ent être obte­nus sur la base de sa légis­la­tion ou de sa pra­ti­que admi­nist­ra­tive, ou de la légis­la­tion ou de la pra­ti­que admi­nist­ra­tive de l'Etat requé­rant;
      d. de four­nir des ren­sei­gne­ments qui révé­le­rai­ent un sec­ret commer-​cial, indust­riel, pro­fes­sion­nel ou un procédé com­mer­cial, ou des ren­sei­gne­ments dont la com­mu­ni­ca­tion serait contraire à l'ordre pub­lic;
      e. d'accor­der une assistance admi­nist­ra­tive si et dans la mesure où il estime que l'impo­si­tion de l'Etat requé­rant est contraire aux prin­ci­pes d'impo­si­tion géné­ra­le­ment admis ou aux dis­po­si­tions d'une con­ven­tion en vue d'évi­ter la double impo­si­tion ou de toute autre con­ven­tion qu'il a con­clue avec l'Etat requé­rant;
      f. d'accor­der une assistance admi­nist­ra­tive afin d'appli­quer ou exécu­ter une dis­po­si­tion de la légis­la­tion fiscale de l'Etat requé­rant, ou de satis­faire une obli­ga­tion s'y rat­ta­chant, qui est discri­mi­na­to­ire à l'encontre d'un res­sor­tis­sant de l'Etat requis par rap­port à un res­sor­tis­sant de l'Etat requé­rant qui se trouve dans les mêmes cir­constan­ces;
      g. d'accor­der une assistance admi­nist­ra­tive si l'Etat requé­rant n'a pas épu­isé tou­tes les mesu­res rai­son­na­bles prévues par sa légis­la­tion ou sa pra­ti­que admi­nist­ra­tive, à moins que le recours à de tel­les mesu­res ne donne lieu à des dif­ficul­tés dis­pro­por­tionnées;
      h. d'accor­der une assistance au recouvre­ment dans les cas où la charge admi­nist­ra­tive qui en résulte pour cet Etat est nette­ment dis­pro­por­tionnée par rap­port aux avan­ta­ges qui peu­vent en être tirés par l'Etat requé­rant.
   3. Si des ren­sei­gne­ments sont deman­dés par l'Etat requé­rant con­for­mé­ment à la pré­sente Con­ven­tion, l'Etat requis uti­lise les pou­vo­irs dont il dis­pose pour obte­nir les ren­sei­gne­ments deman­dés, même s'il n'en a pas besoin à ses pro­pres fins fisca­les. L'obli­ga­tion qui figure dans la phrase précé­dente est sou­mise aux limi­ta­tions prévues par la pré­sente Con­ven­tion, sauf si ces limi­ta­tions, et en par­ticu­lier cel­les des paragrap­hes 1 et 2, sont suscep­ti­b­les d'empêcher l'Etat requis de com­mu­ni­quer des ren­sei­gne­ments uni­que­ment parce que ceux-​ci ne pré­sen­tent pas d'intérêt pour lui dans le cadre natio­nal.
   4. En aucun cas les dis­po­si­tions de cette Con­ven­tion, et en par­ticu­lier cel­les des paragrap­hes 1 et 2, ne peu­vent être inter­pré­tées comme per­met­tant à un Etat requis de refu­ser de com­mu­ni­quer des ren­sei­gne­ments uni­que­ment parce que ceux-​ci sont déte­nus par une ban­que, un autre établis­se­ment finan­cier, un man­da­taire ou une per­sonne agis­sant en qua­lité d'agent ou de fidu­ci­aire, ou parce que ces ren­sei­gne­ments se rat­ta­chent aux dro­its de pro­priété d'une per­sonne.

Article 22

Sec­ret
   1. Les ren­sei­gne­ments obte­nus par une Par­tie en appli­ca­tion de la pré­sente Con­ven­tion sont tenus secrets et pro­tégés dans les mêmes con­di­tions que cel­les prévues pour les ren­sei­gne­ments obte­nus en appli­ca­tion de la légis­la­tion de cette Par­tie et, en tant que de besoin pour assu­rer le niveau néces­sa­ire de pro­tec­tion des don­nées à caractère per­son­nel, con­for­mé­ment aux garan­ties qui peu­vent être spé­ci­fiées par la Par­tie four­nis­sant les ren­sei­gne­ments comme étant requi­ses au titre de sa légis­la­tion.
   2. Ces ren­sei­gne­ments ne sont com­mu­niqués en tout cas qu'aux per­son­nes ou auto­ri­tés (y com­pris les tri­bu­naux et les orga­nes admi­nist­ra­tifs ou de sur­veil­lance) con­cer­nées par l'établis­se­ment, la per­cep­tion ou le recouvre­ment des impôts de cette Par­tie, par les procé­du­res ou les pour­su­i­tes péna­les con­cer­nant ces impôts, ou par les déci­sions sur les recours se rap­por­tant à ces impôts ou par le contrôle de ce qui précède.
Seu­les les­di­tes per­son­nes ou auto­ri­tés peu­vent uti­li­ser ces ren­sei­gne­ments et uni­que­ment aux fins indiquées ci-​dessus.
Elles peu­vent, nonob­stant les dis­po­si­tions du paragraphe 1, en faire Etat au cours d'audi­ences publi­ques de tri­bu­naux ou dans des juge­ments con­cer­nant les­dits impôts.
   3. Lorsqu'une Par­tie a for­mulé une réserve prévue à l'article 30, paragraphe 1, alinéa (a), toute autre Par­tie qui obti­ent des ren­sei­gne­ments de la première Par­tie ne peut pas les uti­li­ser pour un impôt inclus dans une caté­go­rie qui a fait l'objet de la réserve. De même, la Par­tie ayant for­mulé la réserve ne peut pas uti­li­ser, pour un impôt inclus dans la caté­go­rie qui fait l'objet de la réserve, les ren­sei­gne­ments obte­nus en vertu de la pré­sente Con­ven­tion.
   4. Nonob­stant les dis­po­si­tions des paragrap­hes 1, 2 et 3, les ren­sei­gne­ments obte­nus par une Par­tie peu­vent être uti­lisés à d'aut­res fins lors­que l'uti­li­sa­tion de tels ren­sei­gne­ments à de tel­les fins est pos­sible selon la légis­la­tion de la Par­tie qui four­nit les ren­sei­gne­ments et que l'auto­rité com­pé­tente de cette Par­tie con­sent à une telle uti­li­sa­tion. Les ren­sei­gne­ments four­nis par une Par­tie à une autre Par­tie peu­vent être trans­mis par celle ci à une tro­isième Par­tie, sous réserve de l'auto­ri­sa­tion préa­lable de l'auto­rité com­pé­tente de la première Par­tie.

Article 23

Procé­du­res
   1. Les actions se rap­por­tant aux mesu­res pri­ses en vertu de la pré­sente Con­ven­tion par l'Etat requis sont inten­tées exclu­si­ve­ment devant l'instance appro­priée dudit Etat.
   2. Les actions se rap­por­tant aux mesu­res pri­ses par l'Etat requé­rant en vertu de la pré­sente Con­ven­tion, en par­ticu­lier cel­les qui, en matière de recouvre­ment, con­cer­nent l'existence ou le mon­tant de la créance fiscale ou le titre qui per­met d'en pour­su­ivre l'exécu­tion, sont inten­tées exclu­si­ve­ment devant l'instance appro­priée de ce même Etat. Si une telle action est exer­cée, l'Etat requé­rant en informe immé­di­a­te­ment l'Etat requis et celui ci sus­pend la procé­dure en atten­dant la déci­sion de l'instance sai­sie. Toute­fois, si l'Etat requé­rant le lui demande, il prend des mesu­res con­ser­va­to­ires en vue du recouvre­ment. L'Etat requis peut aussi être informé d'une telle action par toute per­sonne inté­res­sée; dès récep­tion de cette infor­ma­tion, il con­sul­tera, s'il y a lieu, l'Etat requé­rant à ce sujet.
   3. Dès qu'il a été défi­ni­ti­ve­ment sta­tué sur l'action inten­tée, l'Etat requis ou, selon le cas, l'Etat requé­rant noti­fie à l'autre Etat la déci­sion prise et ses effets sur la demande d'assistance.

Cha­pi­tre V

Dis­po­si­tions spé­ci­a­les

Article 24

Mise en ouvre de la Con­ven­tion
   1. Les Par­ties com­mu­ni­quent entre elles pour la mise en ouvre de la pré­sente Con­ven­tion par l'inter­mé­di­aire de leurs auto­ri­tés com­pé­ten­tes respecti­ves; cel­les ci peu­vent com­mu­ni­quer direc­te­ment entre elles à cet effet et peu­vent auto­ri­ser des auto­ri­tés qui leur sont subor­don­nées à agir en leur nom. Les auto­ri­tés com­pé­ten­tes de deux ou plu­sieurs Par­ties peu­vent fixer d'un com­mun accord les moda­li­tés d'appli­ca­tion de la Con­ven­tion en ce qui les con­cerne.
   2. Lors­que l'Etat requis estime que l'appli­ca­tion de la pré­sente Con­ven­tion dans un cas par­ticu­lier pour­rait avoir des consé­quences indési­ra­bles gra­ves, les auto­ri­tés com­pé­ten­tes de l'Etat requis et de l'Etat requé­rant se con­cer­tent et s'effor­cent de résoudre la situ­a­tion par voie d'accord mutuel.
   3. Un organe de coor­di­na­tion com­posé de repré­sen­tants des auto­ri­tés com­pé­ten­tes des Par­ties suit, sous l'égide de l'OCDE, la mise en ouvre de la Con­ven­tion et ses déve­loppe­ments. A cet effet, il recom­mande toute mesure suscep­tible de con­tri­buer à la réa­li­sa­tion des objectifs géné­raux de la Con­ven­tion. En par­ticu­lier, il con­sti­tue un forum pour l'étude de mét­ho­des et procé­du­res nou­vel­les ten­dant à accroître la coo­pé­ra­tion inter­na­tio­nale en matière fiscale et, s'il y a lieu, il recom­mande de révi­ser la Con­ven­tion ou d'y appor­ter des amen­de­ments. Les Etats qui ont signé mais n'ont pas encore rati­fié, accepté ou approuvé la Con­ven­tion pour­ront se faire repré­sen­ter aux réu­ni­ons de l'organe de coor­di­na­tion à titre d'obser­va­teur.
   4. Toute Par­tie peut invi­ter l'organe de coor­di­na­tion à émettre un avis quant à l'inter­pré­ta­tion des dis­po­si­tions de la Con­ven­tion.
   5. Si des dif­ficul­tés ou des dou­tes sur­gis­sent entre deux ou plu­sieurs Par­ties quant à la mise en ouvre ou à l'inter­pré­ta­tion de la Con­ven­tion, les auto­ri­tés com­pé­ten­tes des­di­tes Par­ties s'effor­cent de résoudre la ques­tion par voie d'accord ami­able. La déci­sion est com­mu­niquée à l'organe de coor­di­na­tion.
   6. Le Secré­taire Géné­ral de l'OCDE fait part aux Par­ties ainsi qu'aux Etats sig­na­taires de la Con­ven­tion qui ne l'ont pas encore rati­fiée, accep­tée ou approu­vée des avis émis par l'organe de coor­di­na­tion con­for­mé­ment aux dis­po­si­tions du paragraphe 4 ci des­sus et des accords ami­a­bles obte­nus en vertu du paragraphe 5 ci des­sus.

Article 25

Lan­gues

Les deman­des d'assistance ainsi que les répon­ses sont rédi­gées dans l'une des lan­gues offi­ci­el­les de l'OCDE ou du Con­seil de l'Europe ou dans toute autre lan­gue que les Par­ties con­cer­nées con­vi­en­nent bila­té­ra­le­ment d'employer.

Article 26

Frais

Sauf si les Par­ties con­cer­nées en con­vi­en­nent aut­re­ment par voie bila­té­rale:
      a. les frais ordi­naires engagés pour four­nir l'assistance sont à la charge de l'Etat requis;
      b. les frais extra­or­di­naires engagés pour four­nir l'assistance sont à la charge de l'Etat requé­rant.

Cha­pi­tre VI

Dis­po­si­tions fina­les

Article 27

Aut­res accords et arrange­ments inter­na­tio­naux
   1. Les pos­si­bi­li­tés d'assistance prévues par la pré­sente Con­ven­tion ne limi­te­ront pas ni ne seront limi­tées par cel­les décou­lant de tous accords inter­na­tio­naux et aut­res arrange­ments qui exi­stent ou pour­ront exis­ter entre les Par­ties con­cer­nées ou de tous aut­res instru­ments qui se rap­por­tent à la coo­pé­ra­tion en matière fiscale.
   2. Nonob­stant les dis­po­si­tions du paragraphe 1, les Par­ties qui sont Etats mem­bres de l'Union euro­pé­enne, peu­vent appli­quer, dans leurs rela­tions mutu­el­les, les pos­si­bi­li­tés d'assistance prévues par la Con­ven­tion, dans la mesure où elles per­met­tent une coo­pé­ra­tion plus large que cel­les offer­tes par les règles appli­ca­bles de l'Union euro­pé­enne.

Article 28

Sig­na­ture et entrée en vigueur de la Con­ven­tion
   1. La pré­sente Con­ven­tion est ouverte à la sig­na­ture des Etats mem­bres du Con­seil de l'Europe et des pays Mem­bres de l'OCDE.
Elle sera sou­mise à rati­fi­ca­tion, accep­ta­tion ou appro­ba­tion.
Les instru­ments de rati­fi­ca­tion, d'accep­ta­tion ou d'appro­ba­tion seront déposés près de l'un des Dépo­si­taires.
   2. La Con­ven­tion entrera en vigueur le pre­mier jour du mois qui suit l'expi­ra­tion d'une péri­ode de trois mois après la date à laquelle cinq Etats auront exprimé leur con­sen­te­ment à être liés par la Con­ven­tion con­for­mé­ment aux dis­po­si­tions du paragraphe 1.
   3. Pour tout Etat mem­bre du Con­seil de l'Europe ou pays Mem­bre de l'OCDE qui expri­mera ultérieu­re­ment son con­sen­te­ment à être lié par la Con­ven­tion, celle ci entrera en vigueur le pre­mier jour du mois qui suit l'expi­ra­tion d'une péri­ode de trois mois après la date du dépôt de l'instru­ment de rati­fi­ca­tion, d'accep­ta­tion ou d'appro­ba­tion.
   4. Tout Etat mem­bre du Con­seil de l'Europe ou pays Mem­bre de l'OCDE qui devi­ent Par­tie à la Con­ven­tion après l'entrée en vigueur du Pro­tocole amen­dant la pré­sente Con­ven­tion, ouvert à la sig­na­ture le 27 mai 2010 (le « Pro­tocole de 2010 »), sera Par­tie à la Con­ven­tion telle qu'amen­dée par ce Pro­tocole, sauf s'il exprime une inten­tion diffé­rente dans une noti­fi­ca­tion écrite adres­sée à l'un des Dépo­si­taires.
   5. Après l'entrée en vigueur du Pro­tocole de 2010, tout Etat qui n'est pas mem­bre du Con­seil de l'Europe ou de l'OCDE peut deman­der à être invité à sig­ner et rati­fier la Con­ven­tion telle qu'amen­dée par le Pro­tocole de 2010. Toute demande en ce sens devra être adres­sée à l'un des Dépo­si­taires qui la trans­mettra aux Par­ties. Le Dépo­si­taire en infor­mera éga­le­ment le Comité des Ministres du Con­seil de l'Europe et le Con­seil de l'OCDE. La déci­sion d'invi­ter les Etats qui ont demandé à deve­nir Par­ties à la Con­ven­tion sera prise par con­sen­sus par les Par­ties à la Con­ven­tion par l'inter­mé­di­aire de l'organe de coor­di­na­tion. Pour tout Etat qui rati­fi­era la Con­ven­tion telle qu'amen­dée par le Pro­tocole de 2010 con­for­mé­ment au pré­sent paragraphe, la pré­sente Con­ven­tion entrera en vigueur le pre­mier jour du mois qui suit l'expi­ra­tion d'une péri­ode de trois mois après la date du dépôt de l'instru­ment de rati­fi­ca­tion auprès de l'un des Dépo­si­taires.
   6. Les dis­po­si­tions de la pré­sente Con­ven­tion, telle qu'amen­dée par le Pro­tocole de 2010, s'appli­quent à l'assistance admi­nist­ra­tive couvrant les péri­o­des d'impo­si­tion qui débu­tent le 1er jan­vier, ou après le 1er jan­vier de l'année qui suit celle durant laquelle la Con­ven­tion, telle qu'amen­dée par le Pro­tocole de 2010, entrera en vigueur à l'égard d'une Par­tie ou, en l'absence de péri­ode d'impo­si­tion, elles s'appli­quent à l'assistance admi­nist­ra­tive por­tant sur des obli­ga­tions fisca­les pre­nant nais­sance le 1er jan­vier, ou après le 1er jan­vier de l'année qui suit celle durant laquelle la Con­ven­tion, telle qu'amen­dée par le Pro­tocole de 2010, entrera en vigueur à l'égard d'une Par­tie. Deux Par­ties ou plus peu­vent con­ve­nir que la Con­ven­tion, telle qu'amen­dée par le Pro­tocole de 2010, prendra effet pour ce qui con­cerne l'assistance admi­nist­ra­tive por­tant sur des péri­o­des d'impo­si­tion ou obli­ga­tions fisca­les antérieu­res.
   7. Nonob­stant les dis­po­si­tions du paragraphe 6, les dis­po­si­tions de la pré­sente Con­ven­tion, telle qu'amen­dée par le Pro­tocole de 2010, prendront effet à comp­ter de sa date d'entrée en vigueur à l'égard d'une Par­tie, pour ce qui con­cerne les affaires fisca­les fai­sant inter­ve­nir un acte inten­tion­nel pas­sible de pour­su­i­tes en vertu du droit pénal de la Par­tie requé­rante por­tant sur des péri­o­des d'impo­si­tion ou obli­ga­tions fisca­les antérieu­res.

Article 29

Appli­ca­tion ter­ri­to­ri­ale de la Con­ven­tion
   1. Au moment de la sig­na­ture ou du dépôt de son instru­ment de rati­fi­ca­tion, d'accep­ta­tion ou d'appro­ba­tion, cha­que Etat peut désig­ner le ou les ter­ri­to­ires aux­quels s'appli­quera la pré­sente Con­ven­tion.
   2. Tout Etat peut, à tout autre moment par la suite, par une décla­ra­tion adres­sée à l'un des Dépo­si­taires, étendre l'appli­ca­tion de la pré­sente Con­ven­tion à tout autre ter­ri­to­ire désigné dans la décla­ra­tion. La Con­ven­tion entrera en vigueur à l'égard de ce ter­ri­to­ire le pre­mier jour du mois qui suit l'expi­ra­tion d'une péri­ode de trois mois après la date de récep­tion de la décla­ra­tion par le Dépo­si­taire.
   3. Toute décla­ra­tion faite en vertu de l'un des deux paragrap­hes précé­dents pourra être retirée, en ce qui con­cerne tout ter­ri­to­ire désigné dans cette décla­ra­tion, par noti­fi­ca­tion adres­sée à l'un des Dépo­si­taires. Le retrait prendra effet le pre­mier jour du mois qui suit l'expi­ra­tion d'une péri­ode de trois mois après la date de récep­tion de la noti­fi­ca­tion par le Dépo­si­taire.

Article 30

Réser­ves
   1. Tout Etat peut, au moment de la sig­na­ture ou au moment du dépôt de son instru­ment de rati­fi­ca­tion, d'accep­ta­tion ou d'appro­ba­tion, décla­rer qu'il se réserve le droit:
      a. de n'accor­der aucune forme d'assistance pour les impôts des aut­res Par­ties entrant dans l'une quel­con­que des caté­go­ries énumérées à l'article 2, paragraphe 1, alinéa (b) à con­di­tion que ladite Par­tie n'ait inclus dans l'annexe A de la Con­ven­tion aucun de ses pro­pres impôts entrant dans cette caté­go­rie;
      b. de ne pas accor­der d'assistance en matière de recouvre­ment de créan­ces fisca­les quel­con­ques, ou de recouvre­ment d'amen­des administra-​tives soit pour tous les impôts soit seu­le­ment pour les impôts d'une ou plu­sieurs des caté­go­ries énumérées à l'article 2, paragraphe 1;
      c. de ne pas accor­der d'assistance en rap­port avec des créan­ces fisca­les qui exi­stent déjà à la date d'entrée en vigueur de la Con­ven­tion pour cet Etat ou, si une réserve a, au préa­lable, été faite en vertu de l'alinéa (a) ou (b) ci des­sus, à la date du retrait d'une telle réserve au sujet des impôts de la caté­go­rie en ques­tion;
      d. de ne pas accor­der d'assistance en matière de noti­fi­ca­tion de docu­ments soit pour tous les impôts soit seu­le­ment pour les impôts d'une ou plu­sieurs des caté­go­ries énumérées à l'article 2, paragraphe 1;
      e. de ne pas accep­ter les noti­fi­ca­tions par voie postale prévues à l'article 17, paragraphe 3.
      f. d'appli­quer l'article 28 para-​graphe 7 exclu­si­ve­ment pour l'as-​sistance admi­nist­ra­tive couvrant les péri­o­des d'impo­si­tion qui débu­tent le 1er jan­vier, ou après le 1er jan­vier de la tro­isième année précé­dant celle où la Con­ven­tion, telle qu'amen­dée par le Pro­tocole de 2010, est entrée en vigueur à l'égard d'une Par­tie, ou en l'absence de péri­ode d'impo­si­tion, pour l'assistance admi­nist­ra­tive por­tant sur des obli­ga­tions fisca­les pre­nant nais­sance le 1er jan­vier ou après le 1er jan­vier de la tro­isième année précé­dant celle où la Con­ven­tion, telle qu'amen­dée par le Pro­tocole de 2010, est entrée en vigueur à l'égard d'une Par­tie.
   2. Aucune autre réserve n'est admise.
   3. Toute Par­tie peut, après l'entrée en vigueur de la Con­ven­tion à son égard, for­mu­ler une ou plu­sieurs réser­ves visées au paragraphe 1 dont elle n'avait pas fait usage lors de la rati­fi­ca­tion, accep­ta­tion ou appro­ba­tion. De tel­les réser­ves entre­ront en vigueur le pre­mier jour du mois qui suit l'expi­ra­tion d'une péri­ode de trois mois après la date de récep­tion de la réserve par l'un des Dépo­si­taires.
   4. Toute Par­tie qui a for­mulé une réserve en vertu des paragrap­hes 1 et 3 peut la reti­rer en tout ou en par­tie en adres­sant une noti­fi­ca­tion à l'un des Dépo­si­taires. Le retrait prendra effet à la date de récep­tion de la noti­fi­ca­tion par le Dépo­si­taire.
   5. La Par­tie qui a for­mulé une réserve au sujet d'une dis­po­si­tion de la pré­sente Con­ven­tion ne peut pré­tendre à l'appli­ca­tion de cette dis­po­si­tion par une autre Par­tie; toute­fois, elle peut, si la réserve est par­ti­elle, pré­tendre à l'appli­ca­tion de cette dis­po­si­tion dans la mesure où elle l'a accep­tée.

Article 31

Dénon­ci­a­tion
   1. Toute Par­tie peut, à tout moment, dénon­cer la pré­sente Con­ven­tion en adres­sant une noti­fi­ca­tion à l'un des Dépo­si­taires.
   2. La dénon­ci­a­tion prendra effet le pre­mier jour du mois qui suit l'expi­ra­tion d'une péri­ode de trois mois après la date de récep­tion de la noti­fi­ca­tion par le Dépo­si­taire.
   3. La Par­tie qui dénonce la pré­sente Con­ven­tion reste liée par l'article 22 tant qu'elle con­serve en sa pos­ses­sion des infor­ma­tions, docu­ments ou aut­res ren­sei­gne­ments obte­nus en appli­ca­tion de la Con­ven­tion.

Article 32

Dépo­si­taires et leurs fon­c­tions
   1. Le Dépo­si­taire auprès duquel un acte, noti­fi­ca­tion ou com­mu­ni­ca­tion sera accom­pli noti­fi­era aux Etats mem­bres du Con­seil de l'Europe et aux pays Mem­bres de l'OCDE et à toute Par­tie à la pré­sente Con­ven­tion:
      a. toute sig­na­ture;
      b. le dépôt de tout instru­ment de rati­fi­ca­tion, d'accep­ta­tion ou d'appro­ba­tion;
      c. toute date d'entrée en vigueur de la pré­sente Con­ven­tion con­for­mé­ment aux dis­po­si­tions des articles 28 et 29;
      d. toute décla­ra­tion for­mu­lée en appli­ca­tion des dis­po­si­tions de l'article 4, paragraphe 3 ou de l'article 9, paragraphe 3 et le retrait des­di­tes décla­ra­tions;
      e. toute réserve for­mu­lée en appli­ca­tion des dis­po­si­tions de l'article 30 et le retrait de toute réserve effectué en appli­ca­tion des dis­po­si­tions de l'article 30, paragraphe 4;
      f. toute noti­fi­ca­tion reçue en appli­ca­tion des dis­po­si­tions de l'article 2, paragrap­hes 3 ou 4, l'article 3, paragraphe 3, de l'article 29 ou de l'article 3l, paragraphe 1;
      g. tout autre acte, noti­fi­ca­tion ou com­mu­ni­ca­tion ayant trait à la pré­sente Con­ven­tion.
   2. Le Dépo­si­taire qui reçoit une com­mu­ni­ca­tion ou qui effectue une noti­fi­ca­tion con­for­mé­ment au paragraphe 1 en infor­mera immé­di­a­te­ment l'autre Dépo­si­taire.

En foi de quoi, les sous­sig­nés, dûment auto­risés à cet effet, ont signé la pré­sente Con­ven­tion.

Fait à Stras­bourg, le en français et en ang­lais, les deux tex­tes fai­sant éga­le­ment foi, en deux exem­plaires dont l'un sera déposé dans les archi­ves du Con­seil de l'Europe et l'autre dans les archi­ves de l'OCDE. Les Secré­taires Géné­raux du Con­seil de l'Europe et de l'OCDE en com­mu­ni­que­ront copie cer­ti­fiée con­forme à chacun des Etats mem­bres du Con­seil de l'Europe et des pays Mem­bres de l'OCDE.

Annexe A        Impôts auxquels s'applique la Convention
                (Article 2, paragraphe 2 de la Convention)
Annexe B        Autorités compé-tentes
                (Article 3, paragraphe 1 (d) de la Convention)
Annexe C        Définition du terme «ressortissant» aux fins de
                la Convention
                (Article 3, paragraphe 1 (e) de la Convention)
COUNCIL OF EUROPE CON­VEN­TION ON MUTUAL ADMI­NIST­RA­TIVE ASSISTANCE IN TAX MAT­TERS

CON­VEN­TION ON MUTUAL ADMI­NIST­RA­TIVE ASSISTANCE IN TAX MAT­TERS

Pream­ble

The mem­ber Sta­tes of the Council of Europe and the Mem­ber countries of the Orga­ni­sa­tion for Eco­no­mic Co-​operation and Deve­lop­ment (OECD), sig­na­to­ries of this Con­ven­tion,
Con­si­de­ring that the deve­lop­ment of inter­na­tio­nal move­ment of per­sons, capi­tal, goods and ser­vices - alt­hough highly bene­fi­cial in itself - has incre­a­sed the pos­si­bi­li­ties of tax avo­i­dance and eva­sion and the­re­fore requires incre­a­sing co- ope­ra­tion among tax aut­ho­ri­ties;

Wel­coming the vari­ous efforts made in recent years to com­bat tax avo­i­dance and tax eva­sion on an inter­na­tio­nal level, whet­her bila­te­rally or mul­ti­la­te­rally;

Con­si­de­ring that a co-​ordinated effort between Sta­tes is neces­sary in order to fos­ter all forms of admi­nist­ra­tive assistance in mat­ters con­cer­ning taxes of any kind whilst at the same time ensu­ring adequate pro­tec­tion of the rights of tax­pay­ers;

Recog­ni­sing that inter­na­tio­nal co-​operation can play an impor­tant part in faci­li­ta­ting the pro­per deter­mi­na­tion of tax lia­bi­li­ties and in hel­ping the tax­payer to secure his rights;

Con­si­de­ring that fun­da­men­tal prin­ciples entit­ling every per­son to have his rights and obli­ga­tions deter­mi­ned in accor­dance with a pro­per legal pro­ce­dure should be recog­ni­sed as app­ly­ing to tax mat­ters in all Sta­tes and that Sta­tes should ende­a­vour to pro­tect the legi­ti­mate inte­rests of tax­pay­ers, inclu­ding appro­pri­ate pro­tec­tion against discri­mi­na­tion and double tax­a­tion;

Con­vin­ced the­re­fore that Sta­tes should carry out mea­su­res or sup­ply infor­ma­tion, having regard to the neces­sity of pro­tecting the con­fi­den­ti­a­lity of infor­ma­tion, and taking account of inter­na­tio­nal instru­ments for the pro­tec­tion of pri­vacy and flows of per­so­nal data;

Con­si­de­ring that a new co-​operative envi­ron­ment has emer­ged and that it is desi­rable that a mul­ti­la­te­ral instru­ment is made avai­lable to allow the widest num­ber of Sta­tes to obtain the bene­fits of the new co-​operative envi­ron­ment and at the same time imple­ment the hig­hest inter­na­tio­nal stan­dards of co- ope­ra­tion in the tax field;

Desi­ring to con­clude a con­ven­tion on mutual admi­nist­ra­tive assistance in tax mat­ters;

Have agreed as follows:

Chap­ter I

Scope of the Con­ven­tion

Article 1

Object of the Con­ven­tion and per­sons cove­red
   1. The Par­ties shall, sub­ject to the pro­vi­sions of Chap­ter IV, pro­vide admi­nist­ra­tive assistance to each other in tax mat­ters. Such assistance may involve, where appro­pri­ate, mea­su­res taken by judi­cial bodies.
   2. Such admi­nist­ra­tive assistance shall com­prise:
      a. exchange of infor­ma­tion, inclu­ding simul­ta­ne­ous tax exa­mi­na­tions and par­ti­ci­pa­tion in tax exa­mi­na­tions abroad;
      b. assistance in reco­very, inclu­ding mea­su­res of con­ser­vancy; and
      c. ser­vice of docu­ments.
   3. A Party shall pro­vide admi-​nistrative assistance whet­her the per­son affec­ted is a resi­dent or natio­nal of a Party or of any other State.

Article 2

Taxes cove­red
   1. This Con­ven­tion shall apply:
      a. to the following taxes:
      i. taxes on income or pro­fits,
ii. taxes on capi­tal gains which are impo­sed sepa­ra­tely from the tax on income or pro­fits,
iii. taxes on net wealth, impo­sed on behalf of a Party; and
      b. to the following taxes:
      i. taxes on income, pro­fits, capi­tal gains or net wealth which are impo­sed on behalf of poli­ti­cal sub­di­vi­sions or local aut­ho­ri­ties of a Party,
ii. com­pul­sory social secu­rity con­tri­bu­tions pay­able to gene­ral govern­ment or to social secu­rity insti­tu­tions established under pub­lic law, and;

iii. taxes in other cate­go­ries, except customs duties, impo­sed on behalf of a Party, namely:
      A. estate, inhe­ri­tance or gift taxes,
      B. taxes on immo­vable pro­perty,
      C. gene­ral con­sump­tion taxes, such as value-​added or sales taxes,
      D. spe­ci­fic taxes on goods and ser­vices such as excise taxes,
      E. taxes on the use or owners­hip of motor vehicles,
      F. taxes on the use or owners­hip of movable pro­perty other than motor vehicles,
      G. any other taxes;

iv. taxes in cate­go­ries refer­red to in sub-​paragraph (iii) above which are impo­sed on behalf of poli­ti­cal sub-​divisions or local aut­ho­ri­ties of a Party.
   2. The exis­ting taxes to which the Con­ven­tion shall apply are lis­ted in Annex A in the cate­go­ries refer­red to in paragraph 1.
   3. The Par­ties shall notify the Secre­tary Gene­ral of the Council of Europe or the Secre­tary Gene­ral of OECD (here­inaf­ter refer­red to as the "Depo­si­ta­ries") of any change to be made to Annex A as a result of a modi­fi­ca­tion of the list men­tio­ned in paragraph 2. Such change shall take effect on the first day of the month following the expi­ra­tion of a period of three months after the date of receipt of such noti­fi­ca­tion by the Depo­si­tary.
   4. The Con­ven­tion shall also apply, as from their adop­tion, to any iden­ti­cal or sub­stan­ti­ally simi­lar taxes which are impo­sed in a Contracting State after the entry into force of the Con­ven­tion in respect of that Party in addi­tion to or in place of the exis­ting taxes lis­ted in Annex A and, in that event, the Party con­cer­ned shall notify one of the Depo­si­ta­ries of the adop­tion of the tax in ques­tion.

Chap­ter II

Gene­ral defi­ni­tions

Article 3

Defi­ni­tions
   1. For the pur­po­ses of this Con­ven­tion, unless the con­text other­wise requires:
      a. the terms "appli­cant State" and "reques­ted State" mean respecti­vely any Party app­ly­ing for admi­nist­ra­tive assistance in tax mat­ters and any Party reques­ted to pro­vide such assistance;
      b. the term "tax" means any tax or social secu­rity con­tri­bu­tion to which the Con­ven­tion applies pur­su­ant to Article 2;
      c. the term "tax claim" means any amount of tax, as well as inte-

rest the­reon, rela­ted admi­nist­ra­tive fines and costs inci­den­tal to reco­very, which are owed and not yet paid;
      d. the term "com­pe­tent aut­ho­rity" means the per­sons and aut­ho­ri­ties lis­ted in Annex B;
      e. the term "natio­nals", in rela-​tion to a Party, means:
      i. all indi­vi­du­als pos­ses­sing the natio­na­lity of that Party, and

ii. all legal per­sons, partner-​ships, asso­ci­a­tions and other enti­ties deriving their sta­tus as such from the laws in force in that Party.

For each Party that has made a decla­ra­tion for that pur­pose, the terms used above will be under­stood as defi­ned in Annex C.
   2. As regards the appli­ca­tion of the Con­ven­tion by a Party, any term not defi­ned the­rein shall, unless the con­text other­wise requires, have the mea­ning which it has under the law of that Party con­cer­ning the taxes cove­red by the Con­ven­tion.
   3. The Par­ties shall notify one of the Depo­si­ta­ries of any change to be made to Annexes B and C. Such change shall take effect on the first day of the month following the expi­ra­tion of a period of three months after the date of receipt of such noti­fi­ca­tion by the Depo­si­tary in ques­tion.

Chap­ter III

Forms of assistance

Sec­tion I

Exchange of infor­ma­tion

Article 4

Gene­ral pro­vi­sion
   1. The Par­ties shall exchange any

infor­ma­tion, in par­ticu­lar as pro­vi­ded in this sec­tion, that is fore­se­e­ably rele­vant for the admi­nist­ra­tion or enfor­ce­ment of their dome­stic laws con­cer­ning the taxes cove­red by this Con­ven­tion.
   2. (Dele­ted)
   3. Any Party may, by a decla­ra­tion add­res­sed to one of the Depo­si­ta­ries, indi­cate that, accor­ding to its inter­nal legis­la­tion, its aut­ho­ri­ties may inform its resi­dent or natio­nal before trans­mit­ting infor­ma­tion con­cer­ning him, in con­for­mity with Articles 5 and 7.

Article 5

Exchange of infor­ma­tion on request
   1. At the request of the appli­cant State, the reques­ted State shall pro­vide the appli­cant State with any infor­ma­tion refer­red to in Article 4 which con­cerns par­ticu­lar per­sons or trans­ac­tions.
   2. If the infor­ma­tion avai­lable in the tax files of the reques­ted State is not suf­fi­ci­ent to enable it to com­ply with the request for infor­ma­tion, that State shall take all rele­vant mea­su­res to pro­vide the appli­cant State with the infor­ma­tion reques­ted.

Article 6

Auto­ma­tic exchange of infor­ma­tion

With respect to cate­go­ries of cases and in accor­dance with pro­ce­du­res which they shall deter­mine by mutual agre­e­ment, two or more Par­ties shall auto­ma­ti­cally exchange the infor­ma­tion refer­red to in Article 4.

Article 7

Spon­ta­ne­ous exchange of informa-​tion
   1. A Party shall, wit­hout prior request, for­ward to anot­her Party infor­ma­tion of which it has know­ledge in the following cir­cumstan­ces:
      a. the first-​mentioned Party has grounds for sup­po­sing that there may be a loss of tax in the other Party;
      b. a per­son liable to tax obtains a reduc­tion in or an exemp­tion from tax in the first men­tio­ned Party which would give rise to an incre­ase in tax or to lia­bi­lity to tax in the other Party;
      c. busi­ness dealings between a per­son liable to tax in a Party and a per­son liable to tax in anot­her Party are con­duc­ted through one or more countries in such a way that a saving in tax may result in one or the other Party or in both;
      d. a Party has grounds for sup­po­sing that a saving of tax may result from arti­fi­cial trans­fers of pro­fits wit­hin groups of enter­pri­ses;
      e. infor­ma­tion for­war­ded to the first-​mentioned Party by the other Party has enabled infor­ma­tion to be obtai­ned which may be rele­vant in asses­sing lia­bi­lity to tax in the lat­ter Party.
   2. Each Party shall take such mea­su­res and imple­ment such pro­ce­du­res as are neces­sary to ensure that infor­ma­tion descri­bed in paragraph 1 will be made avai­lable for trans­mis­sion to anot­her Party.

Article 8

Simul­ta­ne­ous tax exa­mi­na­tions
   1. At the request of one of them, two or more Par­ties shall con­sult toget­her for the pur­po­ses of deter­mi­ning cases and pro­ce­du­res for simul­ta­ne­ous tax exa­mi­na­tions. Each Party invol­ved shall decide whet­her or not it wishes to par­ti­ci­pate in a par­ticu­lar simul­ta­ne­ous tax exa­mi­na­tion.
   2. For the pur­po­ses of this Con­ven­tion, a simul­ta­ne­ous tax exa­mi­na­tion means an arrange­ment between two or more Par­ties to exa­mine simul­ta­ne­ously, each in its own ter­ri­tory, the tax affairs of a per­son or per­sons in which they have a com­mon or rela­ted inte­rest, with a view to exchan­ging any rele­vant infor­ma­tion which they so obtain.

Article 9

Tax exa­mi­na­tions abroad
   1. At the request of the com­pe­tent aut­ho­rity of the appli­cant State, the com­pe­tent aut­ho­rity of the reques­ted State may allow repre­sen­ta­ti­ves of the com­pe­tent aut­ho­rity of the appli­cant State to be pre­sent at the appro­pri­ate part of a tax exa­mi­na­tion in the reques­ted State.
   2. If the request is acce­ded to, the com­pe­tent aut­ho­rity of the reques­ted State shall, as soon as pos­sible, notify the com­pe­tent aut­ho­rity of the appli­cant State about the time and place of the exa­mi­na­tion, the aut­ho­rity or offi­cial desig­na­ted to carry out the exa­mi­na­tion and the pro­ce­du­res and con­di­tions requi­red by the reques­ted State for the con­duct of the exa­mi­na­tion. All deci­sions with respect to the con­duct of the tax exa­mi­na­tion shall be made by the reques­ted State.
   3. A Party may inform one of the Depo­si­ta­ries of its inten­tion not to accept, as a gene­ral rule, such requests as are refer­red to in paragraph 1. Such a decla­ra­tion may be made or withdrawn at any time.

Article 10

Con­flicting infor­ma­tion

If a Party recei­ves from anot­her Party infor­ma­tion about a per­son's tax affairs which appe­ars to it to con­flict with infor­ma­tion in its pos­ses­sion, it shall so advise the Party which has pro­vi­ded the infor­ma­tion.

Sec­tion II

Assistance in reco­very

Article 11

Reco­very of tax claims
   1. At the request of the appli­cant State the reques­ted State shall, sub­ject to the pro­vi­sions of Articles 14 and 15, take the neces­sary steps to reco­ver tax claims of the first-​ men­tio­ned State as if they were its own tax claims.
   2. The pro­vi­sions of paragraph 1 shall apply only to tax claims which form the sub­ject of an instru­ment per­mit­ting their enfor­ce­ment in the appli­cant State and, unless other­wise agreed between the Par­ties concer-​ned, which are not con­tested.

However, where the claim is against a per­son who is not a resi­dent of the appli­cant State, paragraph 1 shall only apply, unless other­wise agreed between the Par­ties con­cer­ned, where the claim may no longer be con­tested.
   3. The obli­ga­tion to pro­vide assistance in the reco­very of tax claims con­cer­ning a dece­a­sed per­son or his estate, is limi­ted to the value of the estate or of the pro­perty acqui­red by each bene­fi­ci­ary of the estate, accor­ding to whet­her the claim is to be reco­ve­red from the estate or from the bene­fi­ci­a­ries the­reof.

Article 12

Mea­su­res of con­ser­vancy

At the request of the appli­cant State the reques­ted State shall, with a view to the reco­very of an amount of tax, take mea­su­res of con­ser­vancy even if the claim is con­tested or is not yet the sub­ject of an instru­ment per­mit­ting enfor­ce­ment.

Article 13

Docu­ments accom­pa­ny­ing the re-​quest
   1. The request for admi­nist­ra­tive assistance under this Sec­tion shall be accom­pa­nied by:
      a. a decla­ra­tion that the tax claim con­cerns a tax cove­red by the Con­ven­tion and, in the case of reco­very that, sub­ject to paragraph 2 of Article 11, the tax claim is not or may not be con­tested,
      b. an offi­cial copy of the instru­ment per­mit­ting enfor­ce­ment in the appli­cant State, and
      c. any other docu­ment requi­red for reco­very or mea­su­res of con­ser­vancy.
   2. The instru­ment per­mit­ting enfor­ce­ment in the appli­cant State shall, where appro­pri­ate and in accor­dance with the pro­vi­sions in force in the reques­ted State, be accep­ted, recog­ni­sed, sup­ple­men­ted or repla­ced as soon as pos­sible after the date of the receipt of the request for assistance, by an instru­ment per­mit­ting enfor­ce­ment in the lat­ter State.

Article 14

Time limits
   1. Ques­tions con­cer­ning any period beyond which a tax claim can­not be enfor­ced shall be gover­ned by the law of the appli­cant State. The request for assistance shall give par­ticu­lars con­cer­ning that period.
   2. Acts of reco­very car­ried out by the reques­ted State in pur­su­ance of a request for assistance, which, accor­ding to the laws of that State, would have the effect of sus­pen­ding or inter­rup­ting the period men­tio­ned in paragraph 1, shall also have this effect under the laws of the appli­cant State. The reques­ted State shall inform the appli­cant State about such acts.
   3. In any case the reques­ted State is not obli­ged to com­ply with a request for assistance which is sub­mitted after a period of 15 years from the date of the ori­gi­nal instru­ment per­mit­ting enfor­ce­ment.

Article 15

Pri­o­rity

The tax claim in the reco­very of which assistance is pro­vi­ded shall not have in the reques­ted State any pri­o­rity spe­ci­ally accor­ded to the tax claims of that State even if the reco­very pro­ce­dure used is the one appli­cable to its own tax claims.

Article 16

Defer­ral of pay­ment

The reques­ted State may allow defer­ral of pay­ment or pay­ment by instal­ments if its laws or admi­nist­ra­tive practice per­mit it to do so in simi­lar cir­cumstan­ces, but shall first inform the appli­cant State.

Sec­tion III

Ser­vice of docu­ments

Article 17

Ser­vice of docu­ments
   1. At the request of the appli­cant State, the reques­ted State shall serve upon the add­res­see docu­ments, inclu­ding those rela­ting to judi­cial deci­sions, which ema­nate from the appli­cant State and which relate to a tax cove­red by this Con­ven­tion.
   2. The reques­ted State shall effect ser­vice of docu­ments:
      a. by a met­hod pre­scri­bed by its dome­stic laws for the ser­vice of docu­ments of a sub­stan­ti­ally simi­lar nature;
      b. to the extent pos­sible, by a par­ticu­lar met­hod reques­ted by the appli­cant State or the clo­sest to such met­hod avai­lable under its own laws.
   3. A Party may effect ser­vice of docu­ments directly through the post on a per­son wit­hin the ter­ri­tory of anot­her Party.
   4. Not­hing in the Con­ven­tion shall be con­strued as inva­li­da­ting any ser­vice of docu­ments by a Party in accor­dance with its laws.
   5. When a docu­ment is ser­ved in accor­dance with this Article, it need not be accom­pa­nied by a trans­la­tion. However, where it is satis­fied that the add­res­see can­not understand the lan­gu­age of the docu­ment, the reques­ted State shall arrange to have it trans­la­ted into or a sum­mary draf­ted in its or one of its offi­cial lan­gu­a­ges. Alter­na­ti­vely, it may ask the appli­cant State to have the docu­ment eit­her trans­la­ted into or accom­pa­nied by a sum­mary in one of the offi­cial lan­gu­a­ges of the reques­ted State, the Council of Europe or the OECD.

Chap­ter IV

Pro­vi­sions rela­ting to all forms of assistance

Article 18

Infor­ma­tion to be pro­vi­ded by the appli­cant state
   1. A request for assistance shall indi­cate where appro­pri­ate:
      a. the aut­ho­rity or agency which ini­ti­a­ted the request made by the com­pe­tent aut­ho­rity;
      b. the name, add­ress, or any other par­ticu­lars assis­ting in the iden­ti­fi­ca­tion of the per­son in respect of whom the request is made;
      c. in the case of a request for infor­ma­tion, the form in which the appli­cant State wishes the infor­ma­tion to be sup­plied in order to meet its needs;
      d. in the case of a request for assistance in reco­very or mea­su­res of con­ser­vancy, the nature of the tax claim, the com­po­nents of the tax claim and the assets from which the tax claim may be reco­ve­red;
      e. in the case of a request for ser­vice of docu­ments, the nature and the sub­ject of the docu­ment to be ser­ved;
      f. whet­her it is in con­for­mity with the law and admi­nist­ra­tive practice of the appli­cant State and whet­her it is justi­fied in the light of the requi­re­ments of Article 21.2.g.
   2. As soon as any other infor­ma­tion rele­vant to the request for assistance comes to its know­ledge, the appli­cant State shall for­ward it to the reques­ted State.

Article 19

(Dele­ted)

Article 20

Response to the request for assistance
   1. If the request for assistance is com­plied with, the reques­ted State shall inform the appli­cant State of the action taken and of the result of the assistance as soon as pos­sible.
   2. If the request is decli­ned, the reques­ted State shall inform the appli­cant State of that deci­sion and the rea­son for it as soon as pos­sible.
   3. If, with respect to a request for infor­ma­tion, the appli­cant State has spe­ci­fied the form in which it wishes the infor­ma­tion to be sup­plied and the reques­ted State is in a posi­tion to do so, the reques­ted State shall sup­ply it in the form reques­ted.

Article 21

Pro­tec­tion of per­sons and limits to the obli­ga­tion to pro­vide assistance
   1. Not­hing in this Con­ven­tion shall affect the rights and safe­gu­ards secu­red to per­sons by the laws or admi­nist­ra­tive practice of the reques­ted State.
   2. Except in the case of Article 14, the pro­vi­sions of this Con­ven­tion shall not be con­strued so as to impose on the reques­ted State the obli­ga­tion:
      a. to carry out mea­su­res at vari­ance with its own laws or admi­nist­ra­tive practice or the laws or admi­nist­ra­tive practice of the appli­cant State;
      b. to carry out mea­su­res which would be cont­rary to pub­lic policy (ordre pub­lic);
      c. to sup­ply infor­ma­tion which is not obtai­nable under its own laws or its admi­nist­ra­tive practice or under the laws of the appli­cant State or its admi­nist­ra­tive practice;
      d. to sup­ply infor­ma­tion which would disclose any trade, busi­ness, indust­rial, com­mer­cial or profess-​sional sec­ret, or trade pro­cess, or infor­ma­tion, the disclo­sure of which would be cont­rary to pub­lic policy (ordre pub­lic);
      e. to pro­vide admi­nist­ra­tive assistance if and inso­far as it con­si­ders the tax­a­tion in the appli­cant State to be cont­rary to gene­rally accep­ted tax­a­tion prin­ciples or to the pro­vi­sions of a con­ven­tion for the avo­i­dance of double tax­a­tion, or of any other con­ven­tion which the reques­ted State has con­clu­ded with the appli­cant State;
      f. to pro­vide admi­nist­ra­tive assistance for the pur­pose of admi­ni­s­te­ring or enfor­cing a pro­vi­sion of the tax law of the appli­cant State, or any requi­re­ment con­nec­ted the­rewith, which discri­mi­na­tes against a natio­nal of the reques­ted State as com­pa­red with a natio­nal of the appli­cant State in the same cir­cumstan­ces;
      g. to pro­vide admi­nist­ra­tive assistance if the appli­cant State has not pur­sued all rea­so­nable mea­su­res avai­lable under its laws or admi­nist­ra­tive practice, except where recourse to such mea­su­res would give rise to dis­pro­por­tio­nate dif­ficulty;
      h. to pro­vide assistance in reco­very in those cases where the admi­nist­ra­tive bur­den for that State is clearly dis­pro­por­tio­nate to the bene­fit to be deri­ved by the appli­cant State.
   3. If infor­ma­tion is reques­ted by the appli­cant State in accor­dance with this Con­ven­tion, the reques­ted State shall use its infor­ma­tion gat­he­ring mea­su­res to obtain the reques­ted infor­ma­tion, even though the reques­ted State may not need such infor­ma­tion for its own tax pur­po­ses. The obli­ga­tion con­tai­ned in the pre­ce­ding sen­tence is sub­ject to the limi­ta­tions con­tai­ned in this Con­ven­tion, but in no case shall such limi­ta­tions, inclu­ding in par­ticu­lar those of paragraphs 1 and 2, be con­strued to per­mit a reques­ted State to decline to sup­ply infor­ma­tion solely because it has no dome­stic inte­rest in such infor­ma­tion.
   4. In no case shall the pro­vi­sions of this Con­ven­tion, inclu­ding in par­ticu­lar those of paragraphs 1 and 2, be con­strued to per­mit a reques­ted State to decline to sup­ply infor­ma­tion solely because the infor­ma­tion is held by a bank, other finan­cial insti­tu­tion, nomi­nee or per­son acting in an agency or a fidu­ci­ary capa­city or because it rela­tes to owners­hip inte­rests in a per­son.

Article 22

Secrecy
   1. Any infor­ma­tion obtai­ned by a Party under this Con­ven­tion shall be tre­a­ted as sec­ret and pro­tec­ted in the same man­ner as infor­ma­tion obtai­ned under the dome­stic law of that Party and, to the extent nee­ded to ensure the neces­sary level of pro­tec­tion of per­so­nal data, in accor­dance with the safe­gu­ards which may be spe­ci­fied by the sup­p­ly­ing Party as requi­red under its dome­stic law.
   2. Such infor­ma­tion shall in any case be disclo­sed only to per­sons or aut­ho­ri­ties (inclu­ding courts and admi­nist­ra­tive or super­vi­sory bodies) con­cer­ned with the assess­ment, col­lec­tion or reco­very of, the enfor­ce­ment or pro­secu­tion in respect of, or the deter­mi­na­tion of appe­als in rela­tion to, taxes of that Party, or the over­sight of the above. Only the per­sons or aut­ho­ri­ties men­tio­ned above may use the infor­ma­tion and then only for such pur­po­ses. They may, notwit­h­stan­ding the pro­vi­sions of paragraph 1, disclose it in pub­lic court pro­cee­dings or in judi­cial deci­sions rela­ting to such taxes.
   3. If a Party has made a reser­va­tion pro­vi­ded for in sub- paragraph a. of paragraph 1 of Article 30, any other Party obtai­ning infor­ma­tion from that Party shall not use it for the pur­pose of a tax in a cate­gory sub­ject to the reser­va­tion.
Simi­larly, the Party making such a reser­va­tion shall not use infor­ma­tion obtai­ned under this Con­ven­tion for the pur­pose of a tax in a cate­gory sub­ject to the reser­va­tion.
   4. Notwit­h­stan­ding the pro­vi­sions of paragraphs 1, 2 and 3, infor­ma­tion recei­ved by a Party may be used for other pur­po­ses when such infor­ma­tion may be used for such other pur­po­ses under the laws of the sup­p­ly­ing Party and the com­pe­tent aut­ho­rity of that Party aut­ho­ri­ses such use. Infor­ma­tion pro­vi­ded by a Party to anot­her Party may be trans­mitted by the lat­ter to a third Party, sub­ject to prior aut­ho­ri­sa­tion by the com­pe­tent aut­ho­rity of the first-​mentioned Party.

Article 23

Pro­cee­dings
   1. Pro­cee­dings rela­ting to mea­su­res taken under this Con­ven­tion by the reques­ted State shall be brought only before the appro­pri­ate body of that State.
   2. Pro­cee­dings rela­ting to mea­su­res taken under this Con­ven­tion by the appli­cant State, in par­ticu­lar those which, in the field of reco­very, con­cern the existence or the amount of the tax claim or the instru­ment per­mit­ting its enfor­ce­ment, shall be brought only before the appro­pri­ate body of that State. If such pro­cee­dings are brought, the appli­cant State shall inform the reques­ted State which shall sus­pend the pro­ce­dure pen­ding the deci­sion of the body in ques­tion.
However, the reques­ted State shall, if asked by the appli­cant State, take mea­su­res of con­ser­vancy to safe­gu­ard reco­very. The reques­ted State can also be infor­med of such pro­cee­dings by any inte­res­ted per­son. Upon receipt of such infor­ma­tion the reques­ted State shall con­sult on the mat­ter, if neces­sary, with the appli­cant State.
   3. As soon as a final deci­sion in the pro­cee­dings has been given, the reques­ted State or the appli­cant State, as the case may be, shall notify the other State of the deci­sion and the impli­ca­tions which it has for the request for assistance.

Chap­ter V

Spe­cial pro­vi­sions

Article 24

Imple­men­ta­tion of the Con­ven­tion
   1. The Par­ties shall com­mu­ni­cate with each other for the imple­men­ta­tion of this Con­ven­tion through their respective com­pe­tent aut­ho­ri­ties. The com­pe­tent aut­ho­ri­ties may com­mu­ni­cate directly for this pur­pose and may aut­ho­rise subor­di­nate aut­ho­ri­ties to act on their behalf. The com­pe­tent aut­ho­ri­ties of two or more Par­ties may mutu­ally agree on the mode of appli­ca­tion of the Con­ven­tion among them­sel­ves.
   2. Where the reques­ted State con­si­ders that the appli­ca­tion of this Con­ven­tion in a par­ticu­lar case would have seri­ous and unde­si­rable con­se­quences, the com­pe­tent aut­ho­ri­ties of the reques­ted and of the appli­cant State shall con­sult each other and ende­a­vour to resolve the situ­a­tion by mutual agre­e­ment.
   3. A co-​ordinating body com­po­sed of repre­sen­ta­ti­ves of the com­pe­tent aut­ho­ri­ties of the Par­ties shall moni­tor the imple­men­ta­tion and deve­lop­ment of this Con­ven­tion, under the aegis of the OECD. To that end, the co-​ordinating body shall recom­mend any action likely to furt­her the gene­ral aims of the Con­ven­tion. In par­ticu­lar it shall act as a forum for the study of new met­hods and pro­ce­du­res to incre­ase inter­na­tio­nal co-​operation in tax mat­ters and, where appro­pri­ate, it may recom­mend revi­sions or amend­ments to the Con­ven­tion. Sta­tes which have sig­ned but not yet rati­fied, accep­ted or appro­ved the Con­ven­tion are entit­led to be repre­sen­ted at the mee­tings of the co-​ordinating body as obser­vers.
   4. A Party may ask the co-​ordinating body to fur­nish opi­ni­ons on the inter­pre­ta­tion of the pro­vi­sions of the Con­ven­tion.
   5. Where dif­ficul­ties or doubts arise between two or more Par­ties regar­ding the imple­men­ta­tion or inter­pre­ta­tion of the Con­ven­tion, the com­pe­tent aut­ho­ri­ties of those Par­ties shall ende­a­vour to resolve the mat­ter by mutual agre­e­ment. The agre­e­ment shall be com­mu­ni­ca­ted to the co-​ordinating body.
   6. The Secre­tary Gene­ral of OECD shall inform the Par­ties, and the Sig­na­tory Sta­tes which have not yet rati­fied, accep­ted or appro­ved the Con­ven­tion, of opi­ni­ons fur­nished by the co- ordi­na­ting body accor­ding to the pro­vi­sions of paragraph 4 above and of mutual agre­e­ments reached under paragraph 5 above.

Article 25

Lan­gu­age

Requests for assistance and answers the­reto shall be drawn up in one of the offi­cial lan­gu­a­ges of the OECD and of the Council of Europe or in any other lan­gu­age agreed bila­te­rally between the Contracting Sta­tes con­cer­ned.

Article 26

Costs

Unless other­wise agreed bilate-​rally by the Par­ties con­cer­ned:
      a. ordi­nary costs incur­red in pro­vi­ding assistance shall be borne by the reques­ted State;
      b. extra­or­di­nary costs incur­red in pro­vi­ding assistance shall be borne by the appli­cant State.

Chap­ter VI

Final pro­vi­sions

Article 27

Other inter­na­tio­nal agre­e­ments or arrange­ments
   1. The pos­si­bi­li­ties of assistance pro­vi­ded by this Con­ven­tion do not limit, nor are they limi­ted by, those con­tai­ned in exis­ting or future inter­na­tio­nal agre­e­ments or other arrange­ments between the Par­ties con­cer­ned or other instru­ments which relate to co-​operation in tax mat­ters.
   2. Notwit­h­stan­ding paragraph 1, those Par­ties which are mem­ber Sta­tes of the Euro­pean Union can apply, in their mutual rela­tions, the pos­si­bi­li­ties of assistance pro­vi­ded for by the Con­ven­tion in so far as they allow a wider co-​operation than the pos­si­bi­li­ties offe­red by the appli­cable Euro­pean Union rules.

Article 28

Sig­na­ture and entry into force of the Con­ven­tion
   1. This Con­ven­tion shall be open for sig­na­ture by the mem­ber Sta­tes of the Council of Europe and the Mem­ber countries of OECD. It is sub­ject to rati­fi­ca­tion, accep­tance or appro­val.
Instru­ments of rati­fi­ca­tion, accep­tance or appro­val shall be depo­si­ted with one of the Depo­si­ta­ries.
   2. This Con­ven­tion shall enter into force on the first day of the month following the expi­ra­tion of a period of three months after the date on which five Sta­tes have expres­sed their con­sent to be bound by the Con­ven­tion in accor­dance with the pro­vi­sions of paragraph 1.
   3. In respect of any mem­ber State of the Council of Europe or any Mem­ber country of OECD which sub­se­quently expres­ses its con­sent to be bound by it, the Con­ven­tion shall enter into force on the first day of the month following the expi­ra­tion of a period of three months after the date of the depo­sit of the instru­ment of rati­fi­ca­tion, accep­tance or appro­val.
   4. Any mem­ber State of the Council of Europe or any Mem­ber country of OECD which becomes a Party to the Con­ven­tion after the entry into force of the Pro­tocol amen­ding this Con­ven­tion, opened for sig­na­ture on 27th May 2010 (the "2010 Pro­tocol"), shall be a Party to the Con­ven­tion as amen­ded by that Pro­tocol, unless they express a dif­fe­rent inten­tion in a writ­ten com­mu­ni­ca­tion to one of the Depo­si­ta­ries.
   5. After the entry into force of the 2010 Pro­tocol, any State which is not a mem­ber of the Council of Europe or of the OECD may request to be invi­ted to sign and ratify this Con­ven­tion as amen­ded by the 2010 Pro­tocol. Any request to this effect shall be add­res­sed to one of the Depo­si­ta­ries, who shall trans­mit it to the Par­ties. The Depo­si­tary shall also inform the Com­mit­tee of Minis­ters of the Council of Europe and the OECD Council. The deci­sion to invite Sta­tes which so request to become Party to this Con­ven­tion shall be taken by con­sen­sus by the Par­ties to the Con­ven­tion through the co-​ordinating body. In respect of any State rati­fy­ing the Con­ven­tion as amen­ded by the 2010 Pro­tocol in accor­dance with this paragraph, thisCon­ven­tion shall enter into force on the first day of the month following the expi­ra­tion of a period of three months after the date of depo­sit of the instru­ment of rati­fi­ca­tion with one of the Depo­si­ta­ries.
   6. The pro­vi­sions of this Con­ven­tion, as amen­ded by the 2010 Pro­tocol, shall have effect for admi­nist­ra­tive assistance rela­ted to tax­able peri­ods begin­ning on or after 1 Janu­ary of the year following the one in which the Con­ven­tion, as amen­ded by the 2010 Pro­tocol, ente­red into force in respect of a Party, or where there is no tax­able period, for admi­nist­ra­tive assistance rela­ted to char­ges to tax ari­sing on or after 1 Janu­ary of the year following the one in which the Con­ven­tion, as amen­ded by the 2010 Pro­tocol, ente­red into force in respect of a Party. Any two or more Par­ties may mutu­ally agree that the Con­ven­tion, as amen­ded by the 2010 Pro­tocol, shall have effect for admi­nist­ra­tive assistance rela­ted to ear­lier tax­able peri­ods or char­ges to tax.
   7. Notwit­h­stan­ding paragraph 6, for tax mat­ters invol­ving inten­tio­nal con­duct which is liable to pro­secu­tion under the cri­mi­nal laws of the appli­cant Party, the pro­vi­sions of this Con­ven­tion, as amen­ded by the 2010 Pro­tocol, shall have effect from the date of entry into force in respect of a Party in rela­tion to ear­lier tax­able peri­ods or char­ges to tax.

Article 29

Ter­ri­to­rial appli­ca­tion of the Con­ven­tion
   1. Each State may, at the time of sig­na­ture, or when depo­si­ting its instru­ment of rati­fi­ca­tion, accep­tance or appro­val, spe­cify the ter­ri­tory or ter­ri­to­ries to which this Con­ven­tion shall apply.
   2. Any State may, at any later date, by a decla­ra­tion add­res­sed to one of the Depo­si­ta­ries, extend the appli­ca­tion of this Con­ven­tion to any other ter­ri­tory spe­ci­fied in the decla­ra­tion. In respect of such ter­ri­tory, the Con­ven­tion shall enter into force on the first day of the month following the expi­ra­tion of a period of three months after the date of receipt of such decla­ra­tion by the Depo­si­tary.
   3. Any decla­ra­tion made under eit­her of the two pre­ce­ding paragraphs may, in respect of any ter­ri­tory spe­ci­fied in such decla­ra­tion, be withdrawn by a noti­fi­ca­tion add­res­sed to one of the Depo­si­ta­ries. The withdra­wal shall become effective on the first day of the month following the expi­ra­tion of a period of three months after the date of receipt of such noti­fi­ca­tion by the Depo­si­tary.

Article 30

Reser­va­tions
   1. Any State may, at the time of sig­na­ture or when depo­si­ting its instru­ment of rati­fi­ca­tion, accep­tance or appro­val or at any later date, declare that it reser­ves the right:
      a. not to pro­vide any form of assistance in rela­tion to the taxes of other Par­ties in any of the cate­go­ries lis­ted in sub- paragraph (b) of paragraph 1 of Article 2, pro­vi­ded that it has not inclu­ded any dome­stic tax in that cate­gory under Annex A of the Con­ven­tion;
      b. not to pro­vide assistance in the reco­very of any tax claim, or in the reco­very of an admi­nist­ra­tive fine, for all taxes or only for taxes in one or more of the cate­go­ries lis­ted in paragraph 1 of Article 2;
      c. not to pro­vide assistance in respect of any tax claim, which is in existence at the date of entry into force of the Con­ven­tion in respect of that State or, where a reser­va­tion has pre­viously been made under sub-​paragraph (a) or (b) above, at the date of withdra­wal of such a reser­va­tion in rela­tion to taxes in the cate­gory in ques­tion;
      d. not to pro­vide assistance in the ser­vice of docu­ments for all taxes or only for taxes in one or more of the cate­go­ries lis­ted in paragraph 1 of Article 2;
      e. not to per­mit the ser­vice of docu­ments through the post as pro­vi­ded for in paragraph 3 of Article 17.
      f. to apply paragraph 7 of Article 28 exclu­si­vely for admi­nist­ra­tive assistance rela­ted to tax­able peri­ods begin­ning on or after 1 Janu­ary of the third year pre­ce­ding the one in which the Con­ven­tion, as amen­ded by the 2010 Pro­tocol, ente­red into force in respect of a Party, or where there is no tax­able period, for admi­nist­ra­tive assistance rela­ted to char­ges to tax ari­sing on or after 1 Janu­ary of the third year pre­ce­ding the one in which the Con­ven­tion, as amen­ded by the 2010 Pro­tocol, ente­red into force in respect of a Party.
   2. No other reser­va­tion may be made.
   3. After the entry into force of the Con­ven­tion in respect of a Party, that Party may make one or more of the reser­va­tions lis­ted in paragraph 1 which it did not make at the time of rati­fi­ca­tion, accep­tance or appro­val. Such reser­va­tions shall enter into force on the first day of the month following the expi­ra­tion of a period of three months after the date of receipt of the reser­va­tion by one of the Depo­si­ta­ries.
   4. Any Party which has made a reser­va­tion under paragraphs 1 and 3 may wholly or partly withdraw it by means of a noti­fi­ca­tion add­res­sed to one of the Depo­si­ta­ries. The withdra­wal shall take effect on the date of receipt of such noti­fi­ca­tion by the Depo­si­tary in ques­tion.
   5. A Party which has made a reser­va­tion in respect of a pro­vi­sion of this Con­ven­tion may not require the appli­ca­tion of that pro­vi­sion by any other Party; it may, however, if its reser­va­tion is par­tial, require the appli­ca­tion of that pro­vi­sion inso­far as it has itself accep­ted it.

Article 31

Denun­ci­a­tion
   1. Any Party may, at any time, denounce this Con­ven­tion by means of a noti­fi­ca­tion add­res­sed to one of the Depo­si­ta­ries.
   2. Such denun­ci­a­tion shall become effective on the first day of the month following the expi­ra­tion of a period of three months after the date of receipt of the noti­fi­ca­tion by the Depo­si­tary.
   3. Any Party which denounces the Con­ven­tion shall remain bound by the pro­vi­sions of Article 22 for as long as it retains in its pos­ses­sion any docu­ments or infor­ma­tion obtai­ned under the Con­ven­tion.

Article 32

Depo­si­ta­ries and their fun­c­tions
   1. The Depo­si­tary with whom an act, noti­fi­ca­tion or com­mu­ni­ca­tion has been accom­plished, shall notify the mem­ber Sta­tes of the Council of Europe and the Mem­ber countries of OECD and any Party to this Con­ven­tion of:
      a. any sig­na­ture;
      b. the depo­sit of any instru­ment of rati­fi­ca­tion, accep­tance or appro­val;
      c. any date of entry into force of this Con­ven­tion in accor­dance with the pro­vi­sions of Articles 28 and 29;
      d. any decla­ra­tion made in pur­su­ance of the pro­vi­sions of paragraph 3 of Article 4 or paragraph 3 of Article 9 and the withdra­wal of any such decla­ra­tion;
      e. any reser­va­tion made in pur­su­ance of the pro­vi­sions of Article 30 and the withdra­wal of any reser­va­tion effec­ted in pur­su­ance of the pro­vi­sions of paragraph 4 of Article 30;
      f. any noti­fi­ca­tion recei­ved in pur­su­ance of the pro­vi­sions of paragraph 3 or 4 of Article 2, paragraph 3 of Article 3, Article 29 or paragraph 1 of Article 31;
      g. any other act, noti­fi­ca­tion or com­mu­ni­ca­tion rela­ting to this Con­ven­tion.
   2. The Depo­si­tary receiving a com­mu­ni­ca­tion or making a noti­fi­ca­tion in pur­su­ance of the pro­vi­sions of paragraph 1 shall inform imme­di­a­tely the other Depo­si­tary the­reof.

In wit­ness whe­reof the under­sig­ned, being duly aut­ho­ri­sed the­reto, have sig­ned this Con­ven­tion.

Done at Stras­bourg, the in Eng-​lish and French, both texts being equally authen­tic, in two copies of which one shall be depo­si­ted in the archi­ves of the Council of Europe and the other in the archi­ves of OECD. The Secre­ta­ries Gene­ral of the Council of Europe and of OECD shall trans­mit cer­ti­fied copies to each mem­ber State of the Council of Europe and Mem­ber country of OECD.

Annex A         Taxes to which the Convention would apply
                (Paragraph 2 of Article 2 of the Convention)
Annex B         Competent authorities
                (Paragraph 1 (d) of Article 3 of the
                Convention)
Annex C         Definition of the word "National" for the
                purpose of the Convention
                (Paragraph 1 (e) of Article 3 of the
                Convention)
Över­sätt­ning

EUROPARÅDS-​ OCH OECD-​KONVENTIONEN OM ÖMSE­SI­DIG HANDRÄCK­NING I SKAT­TEÄ­REN­DEN

KON­VEN­TION OM ÖMSE­SI­DIG HANDRÄCK­NING I SKAT­TEÄ­REN­DEN

Inled­ning

Under­teck­narna av denna kon­ven­tion, med­lems­sta­ter i Europa-​ rådet och med­lems­län­der i Orga-​nisationen för eko­no­miskt sam­ar­bete och utveck­ling (OECD)

som beak­tar att den i och för sig posi­tiva utveck­lingen av det inter­na­tio­nella flö­det av per­so­ner, kapi­tal, varor och tjäns­ter har ökat möj­lig­he­terna till skat­teun­dan­dra­gande och skat­te­flykt och att detta med­fört behov av ett utö­kat sam­ar­bete skatte­myn­dig­he­ter emel­lan;

som väl­kom­nar de olika åtgär­der som under senare år vid­ta­gits på inter­na­tio­nell nivå, såväl bila­te­ralt som mul­ti­la­te­ralt, för att mot­verka skat­teun­dan­dra­gande och skatte-​flykt;

som kon­sta­te­rar att inter­na­tio­nellt sam­ord­nade ansträng­ningar är nöd­vän­diga för att befrämja alla for­mer av handräck­ning i ären­den som rör skat­ter av varje slag och för att på samma gång ge de skatt­skyl­di­gas rät­tig­he­ter full­gott skydd;

som är med­vetna om att inter­na­tio­nellt sam­ar­bete kan spela en vik­tig roll för att under­lätta ett kor­rekt bestäm­mande av skatt­skyl­dig­het och för att under­lätta för den skatt­skyl­dige att få sina rät­tig­he­ter till­go­do­sedda;

som fin­ner att de grund­läg­gande prin­ci­per, vilka ger varje per­son rätt att få sina rät­tig­he­ter och skyl­dig­he­ter prö­vade i enlig­het med ett rätts­ligt regle­rat för­fa­rande, bör erkän­nas såsom till­lämp­liga på skat­teä­ren­den i alla sta­ter och att sta­terna bör efter­sträva att skydda de skatt­skyl­di­gas berät­ti­gade intres­sen, däri inbe­gri­pet skä­ligt skydd mot dis­kri­mi­ne­ring och dub­bel­be­skatt­ning;

som där­för är över­ty­gade om att sta­ter bör vidta åtgär­der eller lämna upp­lys­ningar, med beak­tande av kra­vet på sek­re­tesskydd för upp­lys­ning­arna, och med beak­tande av inter­na­tio­nella instru­ment för skyd­dande av integri­tet och flö­den av per­son­upp­gif­ter;2

med beak­tande av att en ny sam­ar­bets­vil­lig omgiv­ning har vuxit fram och att det är önsk­värt att ett mul­ti­la­te­ralt instru­ment görs till­gäng­ligt som ger största möj­liga antal sta­ter möj­lig­het att dra nytta av den nya sam­ar­bets­vil­liga omgiv­ningen och sam­ti­digt att genom­föra de högst utveck­lade nor­merna för sam­ar­bete på skat­te­om­rå­det;3

som öns­kar ingå en kon­ven­tion om ömse­si­dig handräck­ning i skat­teä­ren­den;

har kom­mit över­ens om föl­jande:

Kapi­tel I

Kon­ven­tio­nens tillämp­nings­om­råde

Arti­kel 1

Kon­ven­tio­nens syfte och per­so­ner som omfat­tas av kon­ven­tio­nen
   1. Par­terna skall, om inte bestäm­mel­serna i kapi­tel IV för­an­le­der annat, biträda varandra med handräck­ning i skat­teä­ren­den. Handräck­ningen får, där så är lämp­ligt, omfatta åtgär­der vid­tagna av rätts­tilläm­pande myn­dig­he­ter.
   2. Sådan handräck­ning skall avse
      a) utbyte av upp­lys­ningar, häri inbe­gri­pet sam­ti­diga skatteutred-​ningar och del­ta­gande i skat­teut­red­ning i utlan­det;
      b) bistånd vid indriv­ning, häri inbe­gri­pet säk­ringsåt­gär­der; och
      c) del­giv­ning av hand­lingar.
   3. Part skall biträda med handräck­ning oav­sett om per­so­nen som berörs har hem­vist i eller är med­bor­gare i en part eller i annan stat.

Arti­kel 2

Skat­ter som omfat­tas av kon­ven­tio­nen
   1. Denna kon­ven­tion skall tilläm­pas på
      a) föl­jande skat­ter:
      i) skat­ter på inkomst eller vinst,
ii) skat­ter på rea­li­sa­tions­vinst vilka påförs vid sidan av skatt på inkomst eller vinst,
iii) skat­ter på för­mö­gen­het, som påförs för en parts räk­ning; och
      b) föl­jande skat­ter:
      i) skat­ter på inkomst, vinst, rea­li­sa­tions­vinst eller för­mö­gen­het, vilka påförs för en parts poli­tiska underav­del­ning­ars eller lokala myn­dig­he­ters räk­ning;

ii) obli­ga­to­riska soci­al­för­säk­rings­av­gif­ter som beta­las till myn-​dighet eller till offent­li­grätts­lig soci­al­för­säk­rings­in­sti­tu­tion;

iii) skat­ter av annat slag (tull­av­gif­ter undan­tagna) som påförs för en parts räk­ning, såsom:
      A. skat­ter på kvar­lå­ten­skap, arv eller gåva;
      B. skat­ter på fast egen­dom;
      C. all­männa kon­sum­tions­skat­ter, såsom mer­vär­deskat­ter och omsätt­nings­skat­ter;
      D. spe­ci­fika skat­ter på varor och tjäns­ter, såsom acci­ser;
      E. skat­ter på bru­kan­det eller inne­ha­vet av motor­for­don;
      F. skat­ter på bru­kan­det eller inne­ha­vet av annan lös egen­dom än motor­for­don;
      G. andra skat­ter;

iv) skat­ter av annat slag som angi­vits i punkt iii), vilka påförs för en parts poli­tiska underav­del­ning­ars eller lokala myn­dig­he­ters räk­ning.
   2. De för när­va­rande utgå­ende skat­ter på vilka kon­ven­tio­nen tilläm­pas finns för­teck­nade i bilaga A enligt klas­si­fi­ce­ringen i punkt 1.
   3. Par­terna skall under­rätta gene­ral­sek­re­te­ra­ren i Euro­parå­det eller gene­ral­sek­re­te­ra­ren i OECD (i fort­sätt­ningen benämnda "deposita-​rierna") om varje änd­ring som skall göras i bilaga A till följd av att den för­teck­ning som avses i punkt 2 modi­fi­e­rats. Sådan änd­ring trä­der i kraft den första dagen i den månad som föl­jer på utgången av en tidrymd om tre måna­der efter den dag depo­si­ta­rien mot­ta­git under­rät­tel­sen.
   4. Om en part, vid sidan av eller i stäl­let för de skat­ter som finns för­teck­nade i bilaga A, inför en skatt av samma eller i huvud­sak likar­tat slag efter det att kon­ven­tio­nen trätt i kraft i denna part är kon­ven­tio­nen till­lämp­lig även på denna skatt från och med dess infö­rande. Par­ten skall i sådant fall under­rätta endera depo­si­ta­rien om infö­ran­det av skat­ten.

Kapi­tel II

All­männa defi­ni­tio­ner

Arti­kel 3

Defi­ni­tio­ner
   1. Om inte sam­man­hanget föran-​leder annat, har vid tillämp­ningen av denna kon­ven­tion föl­jande uttryck nedan angi­ven bety­delse:
      a) "den ansö­kande sta­ten" och "den anmo­dade sta­ten" åsyf­tar den part som fram­ställt begä­ran om handräck­ning i skat­teä­rende respek-​tive den part som anmo­dats att ge sådan handräck­ning;
      b) "skatt" åsyf­tar varje skatt eller soci­al­för­säk­rings­av­gift på vil­ken kon­ven­tio­nen tilläm­pas i enlig­het med arti­kel 2;
      c) "skat­te­ford­ran" åsyf­tar skatte-​belopp och ränta på sådant belopp

samt där­med sam­man­häng­ande ad-​ministrativa påla­gor och kost­na­der i sam­band med indriv­ning, vilka är för­fallna men ännu inte betalda;
      d) "behö­rig myn­dig­het" åsyf­tar per­so­ner och myn­dig­he­ter som anges i bilaga B;
      e) "med­bor­gare" åsyf­tar i fråga om en part:
      i) fysisk per­son som är medbor-​gare i denna part, och

ii) juri­disk per­son, han­dels­bo­lag, sam­man­slut­ning och annan enhet som bil­dats i enlig­het med den lag­stift­ning som gäl­ler i denna part.

I fråga om part som avgett för­kla­ring i detta syfte skall ovan använda uttryck för­stås så som de defi­ni­e­rats i bilaga C.
   2. Då en part tilläm­par kon­ven­tio­nen har, såvida inte sam­man­hanget för­an­le­der annat, varje uttryck som inte defi­ni­e­rats i kon­ven­tio­nen den bety­delse som uttryc­ket har enligt denna parts lag­stift­ning i fråga om skat­ter som omfat­tas av kon­ven­tio­nen.
   3. Par­terna skall under­rätta endera depo­si­ta­rien om alla de änd­ringar som bör göras i bila­gorna B och C. Sådan änd­ring trä­der i kraft den första dagen i den månad som föl­jer på utgången av en tidrymd om tre måna­der efter den dag depo­si­ta­rien mot­ta­git under­rät­tel­sen.

Kapi­tel III

Handräck­ning­ens for­mer

Avdel­ning I

Utbyte av upp­lys­ningar

Arti­kel 4

All­män bestäm­melse
      1.4 Par­terna ska utbyta alla

upp­lys­ningar, sär­skilt sådana som anges i denna avdel­ning, som kan antas vara rele­vanta för admi­nist­ra­tion eller verk­stäl­lig­het av intern lag­stift­ning i fråga om skat­ter som omfat­tas av denna kon­ven­tion.
      2.5 (Upp­hävd)
      3.6 En part får, genom en för­kla­ring som rik­tas till endera depo­si­ta­rien, ange att dess myn­dig­he­ter i enlig­het med intern lag­stift­ning får under­rätta en per­son med hem­vist eller med­bor­gar­skap i denna part innan upp­lys­ningar avse­ende honom över­sänds i enlig­het med arti­kel 5 eller 7.

Arti­kel 5

Utbyte av upp­lys­ningar efter sär­skild fram­ställ­ning
   1. Efter fram­ställ­ning av den ansö­kande sta­ten skall den anmo­dade sta­ten till den ansö­kande sta­ten lämna sådana upp­lys­ningar som anges i arti­kel 4 och som gäl­ler sär­skilda per­so­ner eller trans­ak­tio­ner.
   2. Om de upp­lys­ningar i form av hand­lingar i skat­teä­ren­den som är till­gäng­liga för den anmo­dade sta­ten inte räc­ker till för att till­mö­tesgå fram­ställ­ningen, skall denna stat vidta alla rele­vanta åtgär­der som er-​fordras för att lämna de begärda upp­lys­ning­arna till den ansö­kande sta­ten.

Arti­kel 6

Auto­ma­tiskt utbyte av upp­lys­ningar

Två eller flera par­ter skall auto­ma­tiskt utbyta i arti­kel 4 angivna upp­lys­ningar i fråga om sådana kate­go­rier av fall och i enlig­het med de till­vä­ga­gångs­sätt som de skall bestämma genom ömse­si­dig över­ens­kom­melse.

Arti­kel 7

Spon­tant utbyte av upp­lys­ningar
   1. Upp­lys­ningar som part har kän­ne­dom om skall part utan före­gå­ende fram­ställ­ning med­dela annan part i fall då:
      a) den först­nämnda par­ten har anled­ning att anta att den andra par­ten kan gå miste om skat­tein­täk­ter;
      b) en skatt­skyl­dig får sådan ned­sätt­ning eller befri­else från skatt i den först­nämnda par­ten som bör för­an­leda att högre skatt påförs eller att skatt­skyl­dig­het inträ­der i den andra par­ten;
      c) affärs­trans­ak­tio­ner mel­lan en skatt­skyl­dig i en part och en skatt­skyl­dig i en annan part sker via ett eller flera andra län­der så att skat­te­lätt­na­der kan upp­nås i endera eller båda par­terna;
      d) en part har anled­ning att anta att skat­te­lätt­na­der kan upp­nås genom konst­lade vin­stö­ver­fö­ringar inom grup­per av före­tag;
      e) upp­lys­ningar som till­ställts den först­nämnda par­ten av en annan part har gjort det möj­ligt att erhålla upp­lys­ningar som kan vara rele­vanta vid fast­stäl­lan­det av skatt i den senare par­ten.
   2. Varje part skall vidta sådana åtgär­der och tillämpa sådana för­fa­ran­den som behövs för att säkra att upp­lys­ningar som avses i punkt 1 blir till­gäng­liga för över­läm­nande till en annan part.

Arti­kel 8

Sam­ti­diga skat­teut­red­ningar
   1. Efter fram­ställ­ning av en av par­terna skall två eller flera par­ter sam­råda för att bestämma före­mål och till­vä­ga­gångs­sätt för sam­ti­diga skat­teut­red­ningar. Varje part avgör själv om den vill med­verka vid viss sam­ti­dig skat­teut­red­ning.
   2. Vid tillämp­ningen av denna kon­ven­tion för­stås med en sam­ti­dig skat­teut­red­ning en över­ens­kom­melse mel­lan två eller flera par­ter, enligt vil­ken var och en inom sitt område för­an­stal­tar om en sam­ti­dig under­sök­ning av skat­te­för­hål­lan­den rörande en eller flera per­so­ner av gemen­samt eller kom­ple­men­tärt intresse i syfte att utbyta de upp­lys­ningar av bety­delse som där­vid fram­kom­mer.

Arti­kel 9

Utom­lands utförda skatteutred-​ningar
   1. Efter fram­ställ­ning av den be-​höriga myn­dig­he­ten i den ansö-​kande sta­ten kan den behö­riga myn­dig­he­ten i den anmo­dade sta­ten medge, att före­trä­dare för den behö-​riga myn­dig­he­ten i den ansö­kande sta­ten är när­va­rande vid lämp­liga delar av en skat­teut­red­ning som utförs i den anmo­dade sta­ten.
   2. Bifalls fram­ställ­ningen skall den behö­riga myn­dig­he­ten i den an-​modade sta­ten sna­rast möj­ligt med-​dela den behö­riga myn­dig­he­ten i den ansö­kande sta­ten tid och plats för utred­ningen, den myn­dig­het eller tjäns­te­man som utsetts att utföra ut-​redningen samt de för­fa­ran­den och vill­kor som den anmo­dade sta­ten fast­ställt för utfö­ran­det av utred-​ningen.
Alla beslut beträf­fande utfö-​randet av skat­teut­red­ningen skall fat­tas av den anmo­dade sta­ten.
   3. En part kan med­dela endera depo­si­ta­rien om sin avsikt att i regel inte bifalla sådana fram­ställ­ningar som avses i punkt 1.
En sådan för­kla­ring kan avges och åter­kal­las när som helst.

Arti­kel 10

Mot­stri­diga upp­lys­ningar

Erhål­ler part från en annan part upp­lys­ningar om en per­sons skatte-​förhållanden, vilka enligt den först-​nämnda par­tens upp­fatt­ning förefal-​ler att strida mot de upp­lys­ningar som den själv för­fo­gar över, skall den under­rätta den part som gett upp­lys­ning­arna.

Avdel­ning II

Handräck­ning vid indriv­ning

Arti­kel 11

Indriv­ning av skat­te­ford­ringar
   1. Efter fram­ställ­ning av den an-​sökande sta­ten skall den anmo­dade sta­ten, om inte bestäm­mel­serna i ar-​tiklarna 14 och 15 för­an­le­der annat, vidta nöd­vän­diga åtgär­der för att driva in den först­nämnda sta­tens skat­te­ford­ringar som om de vore dess egna.
   2. Bestäm­mel­serna i punkt 1 gäl­ler endast sådan skat­te­ford­ran beträf­fande vil­ken finns en i den ansö­kande sta­ten gil­tig verk­stäl­lig­hets­ti­tel och, såvida inte par­terna i fråga kom­mit över­ens om annat, som inte är tvis­tig.

Om emel­ler­tid ford­ran avser per­son som inte har hem­vist i den ansö­kande sta­ten gäl­ler punkt 1 endast om ford­ran inte längre kan över­kla­gas, såvida inte par­terna i fråga kom­mit över­ens om annat.
   3. Skyl­dig­he­ten att ge handräck­ning vid indriv­ning av skat­te­ford­ran som avser avli­den per­son eller den­nes dödsbo är begrän­sad till döds­bo­ets värde respek­tive vär­det av döds­bo­de­lä­gar­nas ande­lar av döds­boet, bero­ende på om indriv­ningen av ford­ran skall rik­tas mot döds­boet eller dess delä­gare.

Arti­kel 12

Säk­ringsåt­gär­der

Efter fram­ställ­ning av den ansö­kande sta­ten skall den anmo­dade sta­ten vidta åtgär­der för att säker­ställa indriv­ning av skatt, även om skat­te­ford­ran har över­kla­gats eller om ingen verk­stäl­lig­hets­ti­tel ännu före­lig­ger.

Arti­kel 13

Hand­lingar som skall fogas till fram­ställ­ningen
   1. Till fram­ställ­ning om handräck­ning i enlig­het med denna avdel­ning skall fogas:
      a) en för­säk­ran att skat­te­ford­ran gäl­ler skatt som omfat­tas av kon­ven­tio­nen och, i det fall då fram­ställ­ningen avser indriv­ning och inte arti­kel 11 punkt 2 för­an­le­der annat, en för­säk­ran att skat­te­ford­ran inte är eller kan komma att bli tvis­tig;
      b) en offi­ci­ell kopia av den i den ansö­kande sta­ten gil­tiga verkställig-​hetstiteln; och
      c) de övriga hand­lingar som behövs för indriv­ning eller säk­ringsåt­gär­der.
   2. En verk­stäl­lig­hets­ti­tel som är gil­tig i den ansö­kande sta­ten skall vid behov och i enlig­het med de bestäm­mel­ser som gäl­ler i den anmo­dade sta­ten sna­rast möj­ligt efter det att fram­ställ­ningen har inkom­mit god­kän­nas, erkän­nas, kom­plet­te­ras eller ersät­tas med en verk­stäl­lig­hets­ti­tel som är gil­tig i den senare sta­ten.

Arti­kel 14

Tids­fris­ter
   1. I frå­gor som gäl­ler tids­frist efter vil­ken skat­te­ford­ran inte kan verk­stäl­las skall den ansö­kande sta­tens lag­stift­ning tilläm­pas. Fram­ställ­ning om handräck­ning skall inne­hålla detal­je­rade upp­gif­ter om sådan tids­frist.
   2. Indriv­nings­åt­gär­der, som vid­tas av den anmo­dade sta­ten efter fram­ställ­ning om handräck­ning och som enligt lag­stift­ningen i denna stat upp­skju­ter eller avbry­ter tids­frist som avses i punkt 1 skall också ha denna ver­kan vid tillämp­ningen av lag­stift­ningen i den ansö­kande sta­ten. Den anmo­dade sta­ten skall under­rätta den ansö­kande sta­ten i de fall att sådana åtgär­der vid­tas.
   3. Under inga för­hål­lan­den är den anmo­dade sta­ten skyl­dig att bifalla en handräck­nings­fram­ställ­ning som gjorts mer än 15 år efter den dag då den ursprung­liga verk­stäl­lig­hets­ti­teln är date­rad.

Arti­kel 15

För­måns­rätt

Skat­te­ford­ran för vil­ken handräck­ning för indriv­ning läm­nas åtnju­ter inte i den anmo­dade sta­ten någon sådan sär­skild för­måns­rätt som till­kom­mer denna stats skat­te­ford­ringar även om vid indriv­ningen till­läm­pas samma för­fa­rande som är till­lämp­ligt vid indriv­ningen av dess egna skat­te­ford­ringar.

Arti­kel 16

Anstånd med betal­ning

Den anmo­dade sta­ten får efter att först ha under­rät­tat den ansö­kande sta­ten därom, bevilja anstånd med betal­ningen eller medge att denna sker genom del­be­tal­ningar, när detta är tillå­tet under lik­nande omstän­dig­he­ter enligt lag­stift­ning eller admi­nist­ra­tiv praxis i den anmo­dade sta­ten.

Avdel­ning III

Del­giv­ning av hand­lingar

Arti­kel 17

Del­giv­ning av hand­lingar
   1. Efter fram­ställ­ning av den an-​sökande sta­ten skall den anmo­dade sta­ten delge adres­sa­ten sådana hand-​lingar, häri inbe­gripna hand­lingar som hän­för sig till rätts­liga avgö- ran­den, som här­rör från den ansö-​kande sta­ten och som avser skatt som omfat­tas av denna kon­ven­tion.
   2. Den anmo­dade sta­ten skall verk­ställa del­giv­ning av hand­lingar
      a) på det sätt som före­skrivs i dess egen lag­stift­ning i fråga om hand-​lingar av i huvud­sak likar­tat slag;
      b) när så kan ske, på det sär­skilda sätt som begärts av den ansö­kande sta­ten eller på det sätt enligt lag­stift­ningen i den anmo­dade sta­ten som när­mast mot­sva­rar det begärda.
   3. En part kan verk­ställa del­giv­ning av hand­lingar direkt per post till en per­son inom en annan parts område.
   4. Kon­ven­tio­nen med­för inte att en del­giv­ning som en part har verk­ställt i enlig­het med sin egen lag­stift­ning, skall anses sakna ver­kan.
   5. Hand­lingar som del­gi­vits i enlig­het med denna arti­kel behö­ver inte åtföl­jas av över­sätt­ning. Om det emel­ler­tid visar sig att mot­ta­ga­ren inte för­står det språk som hand­ling­arna är upp­rät­tade på skall den anmo­dade sta­ten låta göra en över­sätt­ning till eller en sam­man­fatt­ning på sitt offi­ci­ella språk eller något av dessa. Alter­na­tivt kan den anmo­dade sta­ten be att den ansö­kande sta­ten låter göra en över­sätt­ning eller en sam­man­fatt­ning av hand­ling­arna på något av den anmo­dade sta­tens, Euro­parå­dets eller OECD:s offi­ci­ella språk.

Kapi­tel IV

Bestäm­mel­ser avse­ende alla for­mer av handräck­ning

Arti­kel 18

Upp­gif­ter som skall ges av den ansö­kande sta­ten
   1. En fram­ställ­ning om hand-​räckning skall i mån av behov inne­hålla upp­gift om
      a) den myn­dig­het eller inrätt­ning på vars ini­ti­a­tiv den behö­riga myn-​digheten har gjort fram­ställ­ningen;

b)7 namn, adress, eller andra upp­gif­ter som under­lät­tar iden­ti­fi­ka­tio­nen av den per­son som fram­ställ­ningen avser;
      c) vid fram­ställ­ning om upp­lys­ningar, den form i vil­ken den ansö­kande sta­ten öns­kar att upp­lys­ning­arna skall läm­nas för att till­go­dose dess behov;
      d) vid fram­ställ­ning om handräck-​ning för indriv­ning eller säk­ringsåt­gär­der, arten och sam­man­sätt­ningen av skat­te­ford­ran samt de till­gångar som kan tas i anspråk vid indriv­ningen;
      e) vid fram­ställ­ning om del­giv­ning, slag av hand­ling som skall del­ges och vad denna avser;

f)8 huruvida fram­ställ­ningen är i över­ens­stäm­melse med lag­stift­ning och admi­nist­ra­tiv praxis i den ansö-​kande sta­ten samt huruvida den är berät­ti­gad med hän­syn till de i arti-​kel 21 punkt 2 g) angivna kra­ven.
   2. Så snart den ansö­kande sta­ten får kän­ne­dom om ytter­li­gare omstän­dig­he­ter av bety­delse för fram­ställ­ningen skall den anmo­dade sta­ten under­rät­tas härom.

Arti­kel 199

(Upp­hävd)

Arti­kel 20

Svar på fram­ställ­ning om hand-​räckning
   1. Bifalls fram­ställ­ning om handräck­ning skall den anmo­dade sta­ten sna­rast möj­ligt under­rätta den ansö­kande sta­ten om de åtgär­der som har vid­ta­gits och resul­ta­tet av handräck­ningen.
   2. Avslås fram­ställ­ningen skall den anmo­dade sta­ten sna­rast möj­ligt under­rätta den ansö­kande sta­ten om beslu­tet och skä­len för detta.
   3. Har den ansö­kande sta­ten, i en handräck­nings­fram­ställ­ning gäl­lande upp­lys­ningar, sär­skilt angett i vil­ken form upp­lys­ning­arna öns­kas, skall den anmo­dade sta­ten, om den har möj­lig­het där­till, med­dela upp­lys­ning­arna i öns­kad form.

Arti­kel 2110

Skydd för per­so­ner och begräns­ning av skyl­dig­he­ten att bevilja handräck­ning
   1. Denna kon­ven­tion påver­kar inte de rät­tig­he­ter och det skydd som till­kom­mer per­so­ner enligt den anmo­dade sta­tens lag­stift­ning eller admi­nist­ra­tiva praxis.
   2. Utom i fråga om arti­kel 14 ska bestäm­mel­serna i denna kon­ven­tion inte anses med­föra skyl­dig­het för den anmo­dade sta­ten att
      a) vidta åtgär­der som avvi­ker från lag­stift­ning eller admi­nist­ra­tiv praxis i denna stat eller i den ansö-​kande sta­ten;
      b) vidta åtgär­der som stri­der mot all­männa hän­syn (ordre pub­lic);
      c) lämna upp­lys­ningar som inte är till­gäng­liga enligt lag­stift­ning eller admi­nist­ra­tiv praxis i denna stat eller i den ansö­kande sta­ten;
      d) lämna upp­lys­ningar som skulle röja handels-​, affärs-​, industri-​ eller yrkes­hem­lig­het eller i näringsverk-​samhet nytt­jat för­fa­rings­sätt eller upp­lys­ningar vil­kas över­läm­nande skulle strida mot all­männa hän­syn (ordre pub­lic);
      e) lämna handräck­ning, om och i den mån den anser att beskatt­ningen i den ansö­kande sta­ten stri­der mot all­mänt gäl­lande beskattningsprin-​ciper eller mot bestäm­mel­serna i ett avtal för und­vi­kande av dub­bel­be­skatt­ning eller annat avtal som har ingåtts mel­lan den anmo­dade sta­ten och den ansö­kande sta­ten;
      f) lämna handräck­ning för admi­nist­ra­tion eller verk­stäl­lig­het av en bestäm­melse i den ansö­kande sta­tens skat­te­lag­stift­ning, eller något krav som hänger sam­man med denna, som skulle leda till dis­kri­mi­ne­ring mel­lan en med­bor­gare i den anmo­dade sta­ten och en med­bor­gare i den ansö­kande sta­ten under samma för­hål­lan­den;
      g) lämna handräck­ning om den ansö­kande sta­ten inte har vid­ta­git alla rim­liga åtgär­der som står till dess för­fo­gande enligt dess lagstift-​ning eller admi­nist­ra­tiva praxis, utom i de fall då vid­ta­gan­det av sådana åtgär­der skulle med­föra opro­por­tio­ner­ligt stora svå­rig­he­ter;
      h) lämna handräck­ning för indriv­ning i fall där den admi­nist­ra­tiva bör­dan för denna stat uppen­bart inte står i pro­por­tion till den nytta som står att vinna för den ansö­kande sta­ten.
   3. Då den ansö­kande sta­ten begär upp­lys­ningar enligt denna konven-​tion, ska den anmo­dade sta­ten använda de medel som denna stat för­fo­gar över för att inhämta de begärda upp­lys­ning­arna, även om den anmo­dade sta­ten inte har behov av upp­lys­ning­arna för sina egna beskatt­nings­än­da­mål.
För­plik­tel­sen i före­gå­ende mening begrän­sas av bestäm­mel­serna i denna kon­ven­tion, men dessa begräns­ningar, och sär­skilt de som anges i punk­terna 1 och 2, med­för inte en rätt för den anmo­dade sta­ten att vägra att lämna upp­lys­ningar ute­slu­tande där­för att den inte har något eget intresse av sådana upp­lys­ningar.
   4. Bestäm­mel­serna i denna kon­ven­tion, och sär­skilt de som anges i punk­terna 1 och 2, med­för inte en rätt för en anmo­dad stat att vägra att lämna upp­lys­ningar ute­slu­tande där­för att upp­lys­ning­arna inne­has av en bank, annan finan­si­ell insti­tu­tion, ombud, repre­sen­tant eller för­val­tare, eller där­för att upp­lys­ning­arna gäl­ler ägan­de­rätt i en per­son.

Arti­kel 22

Sek­re­tess
      1.11 Upp­lys­ningar som en part mot­tar enligt denna kon­ven­tion ska behand­las som hem­liga och skyd­das på samma sätt som upp­lys­ningar som har erhål­lits enligt den interna lag­stift­ningen i denna part och, i den mån det behövs för att säker­ställa det skydd som krävs för per­son­upp­gif­ter, i enlig­het med de skydds­reg­ler som anges av den part som läm­nar upp­lys­ning­arna såsom före­skrivna i dess interna lag­stift­ning.
      2.12 Sådana upp­lys­ningar får yppas endast för per­so­ner eller myn­dig­he­ter (däri inbe­gri­pet dom­sto­lar och för­valt­nings­or­gan eller organ som utö­var till­syn) som fast­stäl­ler, upp­bär eller dri­ver in denna parts skat­ter eller hand­läg­ger andra verk­stäl­lig­hets­åt­gär­der, åtal eller över­kla­gande i fråga om dessa skat­ter eller som utö­var till­syn över nämnda verk­sam­he­ter. Endast dessa per­so­ner eller myn­dig­he­ter får använda upp­lys­ning­arna och bara för sådana ända­mål. De får utan hin­der av bestäm­mel­serna i punkt 1, yppa dem vid offent­lig rät­te­gång eller i dom­stols­av­gö­ran­den rörande dessa skat­ter.
   3. Om en part har gjort en reser­va­tion enligt arti­kel 30 punkt 1 a) skall en annan part som erhål­ler upp­lys­ningar från denna part inte använda upp­lys­ning­arna med avse­ende på skatt av sådant slag som omfat­tas av reser­va­tio­nen. Lika­le­des skall den part som gjort reser­va­tio­nen inte använda upp­lys­ningar som erhål­lits enligt denna kon­ven­tion med avse­ende på skatt av sådant slag som omfat­tas av reser­va­tio­nen.
   4. Utan hin­der av bestäm­mel­serna i punk­terna 1, 2 och 3 får upp­lys­ningar som en part har erhål­lit använ­das även för andra ända­mål, om detta kan ske enligt lag­stift­ningen i den part som har läm­nat upp­lys­ning­arna och den behö­riga myn­dig­he­ten i denna part sam­tyc­ker till att upp­lys­ning­arna används för dessa andra ända­mål. Upp­lys­ningar som en part har läm­nat till en annan part får av den senare över­läm­nas till en tredje part under för­ut­sätt­ning att den behö­riga myn­dig­he­ten i den först­nämnda par­ten i för­väg sam­tyc­ker där­till.

Arti­kel 23

Rätts­liga åtgär­der
   1. Över­kla­gan­den i fråga om åtgär­der som den anmo­dade sta­ten har vid­ta­git enligt denna kon­ven­tion får ske endast hos veder­bö­rande myn­dig­het i denna stat.
   2. Över­kla­gande i fråga om åtgär­der som den ansö­kande sta­ten har vid­ta­git enligt denna kon­ven­tion - sär­skilt sådana åtgär­der i sam­band med indriv­ning, vilka avser före­koms­ten av skat­te­ford­ran eller dess stor­lek eller verk­ställ­lig­hets­ti­tel - får ske endast hos veder­bö­rande myn­dig­het i denna stat. Sker sådana över­kla­gan­den skall den ansö­kande sta­ten oför­dröj­li­gen under­rätta den anmo­dade sta­ten, som skall upp­skjuta åtgär­derna till dess att beslut i ären­det med­de­lats av den aktu­ella myn­dig­he­ten. Den anmo­dade sta­ten skall dock på begä­ran av den ansö­kande sta­ten vidta säk­ringsåt­gär­der för att säker­ställa indriv­ningen. Även den som saken angår kan med­dela den anmo­dade sta­ten att rätts­liga åtgär­der har vid­ta­gits. Sedan sådan under­rät­telse har inkom­mit, skall den anmo­dade sta­ten, när detta behövs, råd­göra med den ansö­kande sta­ten i ären­det.
   3. Så snart ett över­kla­gat ärende har slut­ligt avgjorts, skall den anmo­dade sta­ten eller den ansö­kande sta­ten under­rätta den andra sta­ten om avgö­ran­det och dess kon­se­kven­ser för handräck­nings­fram­ställ­ningen.

Kapi­tel V

Sär­skilda bestäm­mel­ser

Arti­kel 24

Kon­ven­tio­nens genom­fö­rande
   1. Par­terna skall stå i för­bin­delse med varandra genom sina behö­riga myn­dig­he­ter för att tillämpa denna kon­ven­tion. De behö­riga myndig-​heterna kan träda i direkt för­bin­delse med varandra i detta syfte och kan bemyn­diga under­ly­dande myndig-​ heter att handla på sina väg­nar. De behö­riga myn­dig­he­terna i två eller flera par­ter kan ömse­si­digt komma över­ens om hur kon­ven­tio­nen skall tilläm­pas dem emel­lan.
   2. Om den anmo­dade sta­ten anser att kon­ven­tio­nens tillämp­ning i ett bestämt fall skulle ha all­var­liga och icke önsk­värda kon­se­kven­ser, skall de behö­riga myn­dig­he­terna i den anmo­dade och den ansö­kande sta­ten råd­göra med varandra och söka lösa frå­gan genom ömse­si­dig överens-​kommelse.
   3. Ett koor­di­ne­rings­or­gan sam-​manställt av före­trä­dare för par­ter­nas behö­riga myn­dig­he­ter skall under OECD:s över­in­se­ende över­vaka tillämp­ningen och utveck­lingen av denna kon­ven­tion. I detta syfte skall koor­di­ne­rings­or­ga­net avge rekom­men­da­tio­ner om sådana åtgär­der som är ägnade att främja kon­ven­tio­nens all­männa syf­ten. Det skall spe­ci­ellt fun­gera som ett forum för stu­diet av nya meto­der och för­fa­ran­den för ökat inter­na­tio­nellt sam­ar­bete i skat­te­frå­gor och vid behov avge rekom­men­da­tio­ner om över­syn eller änd­ring av kon­ven­tio­nen.
Sta­ter som har under­teck­nat men ännu inte rati­fi­ce­rat, god­ta­git eller god­känt kon­ven­tio­nen är berät­ti­gade att vara före­trädda vid koor­di­ne­rings­or­ga­nets sam­man­trä­den som obser­va­tö­rer.
   4. En part kan be koor­di­ne­rings­or­ga­net om utlå­tande angå­ende tolk­ningen av kon­ven­tio­nens bestäm­mel­ser.
   5. Om mel­lan två eller flera par­ter upp­kom­mer svå­rig­he­ter eller tvi­vels­mål i fråga om tillämp­ningen eller tolk­ningen av kon­ven­tio­nen skall de behö­riga myn­dig­he­terna i dessa par­ter söka lösa frå­gan genom ömse­si­dig över­ens­kom­melse.
Över­ens­kom­mel­sen skall del­ges koordi-​neringsorganet.
   6. OECD:s gene­ral­sek­re­te­rare skall under­rätta par­terna och de sta­ter som har under­teck­nat men ännu inte rati­fi­ce­rat, god­ta­git eller god­känt kon­ven­tio­nen om sådana utlå­tan­den som koor­di­ne­rings­or­ga­net avgi­vit enligt punkt 4 och om sådana ömse­si­diga över­ens­kom­mel­ser som ingåtts enligt punkt 5.

Arti­kel 25

Språk

Fram­ställ­ningar om handräck­ning och svar på dessa skall upp­rät­tas på något av OECD:s eller Euro­parå­dets offi­ci­ella språk eller på något annat språk varom de avtals­slu­tande sta­terna i fråga över­ens­kom­mit bila­te­ralt.

Arti­kel 26

Kost­na­der

Har inte annat över­ens­kom­mits bila­te­ralt mel­lan par­terna i fråga gäl­ler föl­jande:
      a) den anmo­dade sta­ten skall svara för sed­van­liga kost­na­der för utfö­ran­det av handräck­ning;
      b) den ansö­kande sta­ten skall svara för sådana kost­na­der för utfö­rande av handräck­ning som inte kan anses sed­van­liga.

Kapi­tel VI

Slut­be­stäm­mel­ser

Arti­kel 27

Andra inter­na­tio­nella överenskom-​melser eller arrange­mang
   1. Handräck­nings­möj­lig­he­terna enligt denna kon­ven­tion begrän­sar inte, och begrän­sas inte av, handräck­nings­möj­lig­he­terna enligt exi­ste­rande eller fram­tida inter­na­tio­nella över­ens­kom­mel­ser eller andra arrange­mang mel­lan ifrå­ga­va­rande par­ter eller av andra instru­ment som hän­för sig till sam­ar­bete i skat­te­frå­gor.
      2.13 Utan hin­der av punkt 1, får de par­ter som är med­lems­sta­ter i Euro­pe­iska uni­o­nen i sina inbör­des rela­tio­ner använda de möj­lig­he­ter till handräck­ning som föl­jer av denna kon­ven­tion, i den mån de möj­lig­gör ett längre gående sam­ar­bete än de möj­lig­he­ter som ges enligt Euro­pe­iska uni­o­nens tillämp­liga bestäm­mel­ser.

Arti­kel 28

Kon­ven­tio­nens under­teck­nande och ikraft­trä­dande
   1. Denna kon­ven­tion är öppen att under­teck­nas av Euro­parå­dets med-​lemsstater och OECD:s medlems-​länder. Den för­ut­sät­ter rati­fi­ka­tion, god­ta­gande eller god­kän­nande. Rati-​fikations-, godtagande-​ eller god-​kännandeinstrumentet skall depone-​ras hos endera depo­si­ta­rien.
   2. Denna kon­ven­tion trä­der i kraft den första dagen i den månad som föl­jer på utgången av en tidrymd av tre måna­der efter den dag när fem sta­ter har uttryckt sam­tycke till att vara bundna av kon­ven­tio­nen i enlig­het med bestäm­mel­serna i punkt 1.
   3. I fråga om Euro­parå­dets med­lems­sta­ter och OECD:s med­lems­län­der som där­ef­ter uttryc­ker sam­tycke till att vara bundna av kon­ven­tio­nen skall kon­ven­tio­nen träda i kraft den första dagen i den månad som föl­jer efter utgången av en tidrymd om tre måna­der efter dagen för depo­ne­ringen av ratifikations-​, godtagande-​ eller god­kän­nan­de­in­stru­men­tet.
      4.14 Med­lems­stat i Euro­parå­det eller med­lems­land i OECD som till­trä­der kon­ven­tio­nen efter ikraft­trä­dan­det av pro­to­kol­let om änd­ring i denna kon­ven­tion, öpp­nat för under­teck­nande den 27 maj 2010 ("2010 års pro­to­koll") till­trä­der kon­ven­tio­nen i dess lydelse enligt detta pro­to­koll, såvida den inte uttryc­ker en annan avsikt i ett skrift­ligt med­de­lande till endera depo­si­ta­rien.
      5.15 Efter ikraft­trä­dan­det av 2010 års pro­to­koll kan en stat som inte är med­lem i Euro­parå­det eller OECD ansöka om inbju­dan att under­teckna och rati­fi­cera denna kon­ven­tion i dess lydelse enligt 2010 års pro­to­koll. En sådan ansö­kan ska rik­tas till endera depo­si­ta­rien, som ska över­lämna den till par­terna.
Depo­si­ta­rien ska också infor­mera Euro­parå­dets minister­kom­mitté och OECD:s råd. Inbju­dan till en stat som ansökt om det att ansluta sig till kon­ven­tio­nen ska beslu­tas genom kon­sen­sus av par­terna genom koor­di­ne­rings­or­ga­net. I för­hål­lande till en stat som rati­fi­ce­rar kon­ven­tio­nen i dess lydelse enligt 2010 års pro­to­koll i enlig­het med denna punkt, ska kon­ven­tio­nen träda i kraft den första dagen i den månad som föl­jer efter utgången av en tidrymd om tre måna­der efter dagen för depo­ne­ringen av rati­fi­ka­tions­in­stru­men­tet hos endera depo­si­ta­rien.
      6.16 Bestäm­mel­serna i denna kon­ven­tion i dess lydelse enligt 2010 års pro­to­koll, tilläm­pas på handräck­ning avse­ende beskatt­nings­pe­ri­o­der som bör­jar den 1 janu­ari det år som föl­jer när­mast efter det år då kon­ven­tio­nen i dess lydelse enligt 2010 års pro­to­koll trädde i kraft i för­hål­lande till en part eller senare, eller, då någon beskatt­nings­pe­riod inte före­lig­ger, på handräck­ning avse­ende skat­te­an­språk som upp­kom­mer den 1 janu­ari det år som föl­jer när­mast efter det år då kon­ven­tio­nen i dess lydelse enligt 2010 års pro­to­koll trädde i kraft i för­hål­lande till en part eller senare. Två eller flera par­ter får komma över­ens om att kon­ven­tio­nen i dess lydelse enligt 2010 års pro­to­koll ska till­läm­pas på handräck­ning avse­ende tidi­gare beskatt­nings­pe­ri­o­der eller skat­te­an­språk.
      7.17 Utan hin­der av punkt 6, ska bestäm­mel­serna i denna kon­ven­tion i dess lydelse enligt 2010 års pro­to­koll, i fråga om skat­teä­ren­den som inne­fat­tar ett upp­såt­ligt hand­lande som är straff­bart enligt den ansö­kande par­tens lag­stift­ning, tilläm­pas från och med dagen för ikraft­trä­dande i för­hål­lande till en part i fråga om tidi­gare beskatt­nings­pe­ri­o­der eller skat­te­an­språk.

Arti­kel 29

Kon­ven­tio­nens ter­ri­to­ri­ella tillämp-​ning
   1. Varje stat kan vid under­teck­nan­det av kon­ven­tio­nen eller vid depo­ne­ringen av ratifikations-​, god-​tagande- eller godkännandeinstru-​mentet ange det område eller de områ­den på vilka denna kon­ven­tion skall tilläm­pas.
   2. En stat kan vid en senare tid­punkt, genom att med­dela endera depo­si­ta­rien, utvidga tillämp­ningen av denna kon­ven­tion till område som anges i med­de­lan­det. I fråga om sådant område skall kon­ven­tio­nen träda i kraft den första dagen i den månad som föl­jer på utgången av en tidrymd om tre måna­der efter den dag då depo­si­ta­rien mot­ta­git med-​delandet.
   3. Ett med­de­lande enligt någon-​dera av före­gå­ende punk­ter kan, i fråga om område som anges i med­de­lan­det, åter­tas genom under­rät­telse till någon­dera depo­si­ta­rien. Åter­ta­gande får ver­kan den första dagen i den månad som föl­jer på utgången av en tidrymd om tre måna­der efter den dag då depo­si­ta­rien mot­ta­git under­rät­tel­sen.

Arti­kel 30

Reser­va­tio­ner
   1. Varje stat kan i sam­band med under­teck­nan­det eller depo­ne­ringen av ratifikations-​, godtagande-​ eller god­kän­nan­de­in­stru­men­tet eller vid en senare tid­punkt med­dela att den för­be­hål­ler sig rät­ten att
      a) inte bevilja någon form av handräck­ning som avser andra par­ters skat­ter av något av de slag som anges i arti­kel 2 punkt 1 b), för­ut­satt att den inte i kon­ven­tio­nens bilaga A tagit in egna skat­ter av detta slag;
      b) inte bevilja handräck­ning för indriv­ning av skat­te­ford­ringar eller admi­nist­ra­tiva påla­gor i fråga om något slags skat­ter eller endast i fråga om ett eller flera av de slags skat­ter som anges i arti­kel 2 punkt 1;
      c) inte bevilja handräck­ning med avsende på skat­te­ford­ran som exi­ste­rade vid den tid­punkt då kon­ven­tio­nen trädde i kraft beträf­fande denna stat eller, om en reser­va­tion tidi­gare har gjorts enligt punkt a) eller b) ovan, då reser­va­tio­nen med avse­ende på skat­ter av detta slag åter­togs;
      d) inte bevilja handräck­ning för del­giv­ning av hand­lingar i fråga om något slags skat­ter eller endast i fråga om ett eller flera av de slags skat­ter som anges i arti­kel 2 punkt 1;
      e) inte tillåta del­giv­ning av hand­lingar per post enligt arti­kel 17 punkt 3.

f)18 att tillämpa arti­kel 28 punkt 7 ute­slu­tande på handräck­ning avse­ende beskatt­nings­pe­ri­o­der som bör­jar den 1 janu­ari tredje året före det år då kon­ven­tio­nen i dess lydelse enligt 2010 års pro­to­koll trädde i kraft i för­hål­lande till en part eller senare eller, då någon beskatt­nings­pe­riod inte före­lig­ger, avse­ende skat­te­an­språk som upp­kom­mer den 1 janu­ari tredje året före det år under vil­ket kon­ven­tio­nen i dess lydelse enligt 2010 års pro­to­koll trädde i kraft i för­hål­lande till en part eller senare.
   2. Inga andra reser­va­tio­ner får göras.
   3. Sedan kon­ven­tio­nen har trätt i kraft beträf­fande en part kan denna part göra en eller flera av de reser­va­tio­ner som anges i punkt 1 som den inte har gjort vid tid­punk­ten för rati­fi­ka­tio­nen, god­ta­gan­det eller god­kän­nan­det. Sådana reser­va­tio­ner skall träda i kraft den första dagen i den månad som föl­jer på utgången av en tidrymd om tre måna­der efter den dag då endera depo­si­ta­rien mot­ta­git reser­va­tio­nen.
   4. Varje part som har gjort en reser­va­tion enligt punkt 1 eller 3 kan helt eller del­vis återta den genom under­rät­telse till endera deposita-​rien. Åter­ta­gan­det får ver­kan den dag då ifrå­ga­va­rande depo­si­ta­rie mot­tar under­rät­tel­sen.
   5. En part som har gjort en reser­va­tion med avsende på en bestäm­melse i denna kon­ven­tion får inte kräva att en annan part skall tillämpa denna bestäm­melse; den kan emel­ler­tid, om dess reser­va­tion är par­ti­ell, kräva att bestäm­mel­sen tilläm­pas i den utsträck­ning som den själv har god­ta­git bestäm­mel­sen.

Arti­kel 31

Upp­säg­ning
   1. Varje part kan när som helst säga upp denna kon­ven­tion genom under­rät­telse adres­se­rad till endera depo­si­ta­rien.
   2. Upp­säg­ningen får ver­kan den första dagen i den månad som föl­jer på utgången av en tidrymd om tre måna­der efter den dag depo­si­ta­rien mot­ta­git under­rät­tel­sen.
   3. En part som säger upp kon­ven­tio­nen skall för­bli bun­den av bestäm­mel­serna i arti­kel 22 så länge som denna part inne­har hand­lingar eller upp­lys­ningar som erhål­lits enligt kon­ven­tio­nen.

Arti­kel 32

Depo­si­ta­ri­erna och deras upp­gif­ter
      1.19 Den depo­si­ta­rie som mot­ta­git instru­ment, under­rät­telse eller med­de­lande skall under­rätta Euro­parå­dets med­lems­sta­ter och OECD:s med­lems­län­der och varje part som är anslu­ten till kon­ven­tio­nen om:
      a) under­teck­nan­den;
      b) depo­ne­ringar av ratifikations-​, godtagande-​ eller god­kän­nan­de­in­stru­ment;
      c) dagen för ikraft­trä­dan­det av denna kon­ven­tion enligt bestäm-​melserna i artik­larna 28 och 29;
      d) för­kla­ring enligt bestäm­mel­serna i arti­kel 4 punkt 3 eller arti­kel 9 punkt 3 och åter­ta­gande av sådan för­kla­ring;
      e) reser­va­tio­ner enligt bestäm-​melserna i arti­kel 30 och åter­ta­gande av reser­va­tion enligt bestämmel-​serna i arti­kel 30 punkt 4;
      f) under­rät­telse enligt bestäm-​melserna i arti­kel 2 punkt 3 eller 4, arti­kel 3 punkt 3, arti­kel 29 eller arti­kel 31 punkt 1;
      g) andra hand­lingar, under­rät­tel­ser eller med­de­lan­den som hän­för sig till denna kon­ven­tion.
   2. En depo­si­ta­rie som mot­tar med­de­lande eller ger under­rät­telse enligt bestäm­mel­serna i punkt 1 skall ome­del­bart under­rätta den andra depo­si­ta­rien om detta.

Till bekräf­telse härav har under­teck­nade, där­till veder­bör­li­gen be-​myndigade, under­teck­nat kon­ven­tio­nen.

Som skedde i Stras­bourg, den på eng­elska och franska språ­ket, vilka båda tex­ter har lika vits­ord, i två exem­plar, varav det ena skall depo­ne­ras i Euro­parå­dets arkiv och det andra i OECD:s arkiv. Gene­ral­sek­re­te­rarna i Euro­parå­det respek­tive OECD skall över­sända bestyrkta kopior till alla Euro­parå­dets med­lems­sta­ter och OECD:s med­lems­län­der.

Bilaga A        Skatter på vilka konventionen tillämpas
                (Artikel 2 punkt 2 av konventionen)
Bilaga B        Behöriga myndigheter
                (Artikel 3 punkt 1 d) av konventionen)
Bilaga C        Definition av uttrycket "medborgare" vid
                tillämpningen av konventionen
                (Artikel 3 punkt 1 e) av konventionen)
Lag (2011:694).

Bilaga 2 /Upp­hör att gälla U:den dag som rege­ringen bestäm­mer/

För­teck­ning över de svenska skat­ter och avgif­ter som kon­ven­tio­nen tilläm­pas på

Kon­ven­tio­nen tilläm­pas på de skat­ter och avgif­ter som utgår enligt föl­jande lagar.

Arti­kel 2 punkt 1 a:

i)   Kupongskattelagen (1970:624), lagen (1990:659) om särskild 
     löneskatt på vissa förvärvsinkomster, lagen (1991:586) om 
     särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, lagen 
     (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta 
     artister m.fl., lagen (1991:687) om särskild löneskatt på 
     pensionskostnader, inkomstskattelagen (1999:1229).
ii) Lagen (1990:661) om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del.

iii) Lagen (1997:323) om stat­lig för­mö­gen­hets­skatt.

Arti­kel 2 punkt 1 b:

i)   Begravningslagen (1990:1144), lagen (1999:291) om avgift 
     till registrerat trossamfund.
ii) Lagen (1994:1920) om all­män löne­av­gift, lagen (1994:1744)
     om allmän pensionsavgift, socialavgiftslagen (2000:980). 
iii) A. Lagen (1941:416) om arvs­skatt och gåvoskatt.

     B. Lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, lagen 
     (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter.
     C. Mervärdesskattelagen (1994:200).
     D. Lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, lagen 
     (1972:820) om skatt på spel, bilskrotningslagen (1975:343), 
     lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel, lagen (1984:410) 
     om skatt på bekämpningsmedel, lagen (1990:613) om 
     miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid 
     energiproduktion, lagen (1990:1427) om särskild 
     premieskatt för grupplivförsäkring, m.m., lagen 
     (1991:1482) om lotteriskatt, lagen (1991:1483) om skatt på 
     vinstsparande m.m., lagen (1994:1563) om tobaksskatt, 
     lagen (1994:1564) om alkoholskatt, lagen (1994:1776) om 
     skatt på energi, lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus, 
     lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter 
     m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och 
     mineraloljeprodukter, lagen (1999:673) om skatt på avfall, 
     lagen (2000:466) om skatt på termisk effekt i 
     kärnkraftsreaktorer.
     E. Lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon, 
     vägtrafikskattelagen (2006:227), lagen (2006:228) med 
     särskilda bestämmelser om fordonsskatt.
     G. Lagen (1972:435) om överlastavgift, lagen (2014:52) om 
     infrastrukturavgifter på väg, i fråga om avgifter på 
     allmän väg, samt lagen (2004:629) om trängselskatt.
Lag (2014:1491).

Bilaga 2 /Trä­der i kraft I:den dag som rege­ringen bestäm­mer/

För­teck­ning över de svenska skat­ter och avgif­ter som kon­ven­tio­nen tilläm­pas på

Kon­ven­tio­nen tilläm­pas på de skat­ter och avgif­ter som utgår enligt föl­jande lagar.

Arti­kel 2 punkt 1 a:

i)    Kupongskattelagen (1970:624), lagen (1990:659) om 
sär­skild löneskatt på vissa för­värv­sin­koms­ter, lagen (1991:586) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta, lagen (1991:591) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta artis­ter m.fl., lagen (1991:687) om sär­skild löneskatt på pen­sions­kost­na­der, inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

ii)    Lagen (1990:661) om avkastningsskatt på 
pen­sions­me­del.

iii)    Lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt.
    Artikel 2 punkt 1 b:
i)    Begravningslagen (1990:1144), lagen (1999:291) om 
avgift till regi­stre­rat tros­sam­fund.

ii)    Lagen (1994:1920) om allmän löneavgift, lagen 
(1994:1744) om all­män pen­sions­av­gift, soci­al­av­giftsla­gen (2000:980).

iii)    A. Lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.
B. Lagen (1984:1052) om stat­lig fas­tig­hets­skatt, lagen (1984:404) om stäm­pelskatt vid inskriv­nings­myn­dig­he­ter.
      C. Mer­vär­desskat­te­la­gen (2023:200).
      D. Lagen (1972:266) om skatt på annon­ser och reklam, lagen (1972:820) om skatt på spel, bilskrot­nings­la­gen (1975:343), lagen (1984:409) om skatt på göd­sel­me­del, lagen (1984:410) om skatt på bekämp­nings­me­del, lagen (1990:613) om mil­jö­av­gift på utsläpp av kvä­ve­ox­i­der vid ener­gi­pro­duk­tion, lagen (1990:1427) om sär­skild pre­mi­eskatt för gruppliv­för­säk­ring, m.m., lagen (1991:1482) om lot­te­riskatt, lagen (1991:1483) om skatt på vinst­spa­rande m.m., lagen (1994:1776) om skatt på energi, lagen (1995:1667) om skatt på natur­grus, lagen (1998:506) om flytt­ning och kon­troll av vissa punkt­skat­te­plik­tiga varor, lagen (1999:673) om skatt på avfall, lagen (2000:466) om skatt på ter­misk effekt i kärn­krafts­re­ak­to­rer, lagen (2022:155) om tobaks­skatt, lagen (2022:156) om alko­holskatt.
      E. Lagen (1997:1137) om vägav­gift för vissa tunga for­don, väg­tra­fikskat­te­la­gen (2006:227), lagen (2006:228) med sär­skilda bestäm­mel­ser om for­dons­skatt.
      F. Lagen (1972:435) om över­las­t­av­gift, lagen (2004:629) om träng­selskatt samt bestäm­mel­ser som har med­de­lats med stöd av lagen (2024:172) om infra­struk­tur­av­gif­ter på väg, i fråga om avgif­ter på all­män väg. Lag (2024:758).