Lag (1982:188) om pre­skrip­tion av skat­te­ford­ringar m.m.

Utfär­dad:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1982:188
Depar­te­ment: Finans­de­par­te­men­tet S3
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2023:877
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1982:188
Depar­te­ment/myn­dig­het: Finans­de­par­te­men­tet S3
Utfär­dad: 1982-​04-01
Änd­rad: t.o.m. SFS

2023:877
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


Tillämp­nings­om­råde

1 §   Denna lag gäl­ler i fråga om pre­skrip­tion av skatt och andra ford­ringar som det all­männa har rätt till och som drivs in enligt bestäm­mel­serna i lagen (1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m. Den tilläm­pas dock inte på ford­ringar enligt vat­ten­la­gen (1918:523), vat­ten­la­gen (1983:291), 25 kap. 8 § mil­jö­bal­ken, 6 kap. lagen (1998:812) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het, rätts­hjälpsla­gen (1996:1619), stu­di­e­stöds­la­gen (1973:349), stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395), bötes­verk­stäl­lig­hets­la­gen (1979:189) eller ford­ringar för vilka sär­skilda bestäm­mel­ser om pre­skrip­tion gäl­ler. Lag (1999:1401).

Pre­skrip­tions­tid

Inle­dande bestäm­melse

2 §   Har för en ford­ran gällt mer än en sista­be­tal­nings­dag, skall ford­ringen anses ha för­fal­lit till betal­ning på den betal­nings­dag som inföll först.

Ordi­na­rie pre­skrip­tions­tid

3 §   En ford­ran pre­skri­be­ras fem år efter utgången av det kalen­derår då den för­föll till betal­ning, om inte annat föl­jer av andra, tredje eller fjärde styc­ket.

Har en ford­ran fast­ställts till sitt belopp sedan den för­fal­lit till betal­ning, räk­nas pre­skrip­tions­ti­den i fråga om sådan del av ford­ringen som dess­förin­nan inte har varit indriv­nings­bar från utgången av det kalen­derår då fast­stäl­lel­sen ägde rum. Det­samma gäl­ler om en ford­ran har fast­ställts till sitt belopp sedan före­skri­ven tid för avläm­nande av dekla­ra­tion eller annan redo­vis­ning för ford­ringen gått ut.

En ford­ran som har påförts enligt skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) pre­skri­be­ras fem år efter utgången av det kalen­derår då den läm­na­des för indriv­ning. Om ett sådant indriv­nings­upp­drag åter­tas, upp­hör beräk­ningen av pre­skrip­tions­tid för det belopp som omfat­tas av åter­kal­lel­sen.

En ford­ran som har påförts enligt skat­te­för­fa­ran­de­la­gen och som avser natio­nell tilläggs­skatt pre­skri­be­ras dock fyra år efter utgången av det beskatt­ningsår då den för­föll till betal­ning. Lag (2023:877).

Pre­skrip­tions­tid vid anstånd m.m.

4 §   Med­ges den som sva­rar för betal­ning av en ford­ran helt eller del­vis anstånd med betal­ningen, pre­skri­be­ras ford­ringen i mot­sva­rande mån tidi­gast två år efter utgången av det kalen­derår då anstån­det upp­hörde att gälla.

Första styc­ket gäl­ler inte i fråga om ford­ringar som påförts enligt skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244). Lag (2011:1309).

5 §   Om ett beslut om före­tags­re­kon­struk­tion har med­de­lats på grund av en ansö­kan som gjorts innan ford­ran har pre­skri­be­rats, pre­skri­be­ras den tidi­gast två år efter utgången av det kalen­derår då före­tags­re­kon­struk­tio­nen upp­hört eller en skuld­upp­gö­relse i en fast­ställd rekon­struk­tions­plan ska vara full­gjord. Om ett inle­dan­de­be­slut om skuldsa­ne­ring eller F-​skuldsanering har med­de­lats innan ford­ringen har pre­skri­be­rats, pre­skri­be­ras den tidi­gast två år efter utgången av det kalen­derår då inle­dan­de­be­slu­tet med­de­la­des eller, om ett beslut om skuldsa­ne­ring eller F-​skuldsanering har med­de­lats, då åter­stå­ende skuld­be­lopp senast skulle ha beta­lats.

Första styc­ket gäl­ler inte om ansö­kan om före­tags­re­kon­struk­tion görs eller ett inle­dan­de­be­slut om skuldsa­ne­ring eller F-​skuldsanering med­de­las under tid då pre­skrip­tions­ti­den är för­längd på grund av 9 §.

Första styc­ket gäl­ler inte hel­ler en ford­ran som avses i 3 § fjärde styc­ket. Lag (2023:877).

6 §   Får den som sva­rar för betal­ning av en ford­ran helt eller del­vis upp­skov med betal­ningen enligt kro­no­fog­de­myn­dig­he­tens skrift­liga med­gi­vande, pre­skri­be­ras ford­ringen såvitt gäl­ler honom eller henne tidi­gast vid utgången av det kalen­derår då betal­ningen ska vara full­gjord enligt med­gi­van­det. Ford­ringen pre­skri­be­ras häri­ge­nom dock inte senare än tio år efter utgången av det kalen­derår då pre­skrip­tion annars skulle inträda enligt 3 §. Lag (2023:877).

Pre­skrip­tions­tid vid beslut om pre­skrip­tions­för­läng­ning

7 §   Pre­skrip­tions­ti­den får på Skat­te­ver­kets ansö­kan för­längas av för­valt­nings­rät­ten mot den som sva­rar för betal­ning av en ford­ran, om han eller hon
   1. har över­lå­tit, undanskaf­fat eller upp­lå­tit sär­skild rätt till egen­dom och det kan antas att han eller hon gjort detta för att för­svåra det all­män­nas möj­lig­he­ter att få betalt för ford­ringen,
   2. har sak­nat känd hem­vist och det inte har kun­nat klar­läg­gas var han eller hon uppe­hål­lit sig,
   3. inte har kun­nat anträf­fas på känd hem­vist inom riket och det inte har kun­nat klar­läg­gas var han eller hon uppe­hål­lit sig samt det kan antas att han eller hon hål­lit sig undan, eller
   4. har sta­dig­va­rande vis­tats utom­lands.

En för­läng­ning enligt första styc­ket 2-4 får beslu­tas endast om de för­hål­lan­den som anges där före­le­gat sedan ford­ringen över­läm­nats för indriv­ning och sär­skilda skäl inte talar mot en för­läng­ning.

Mot en juri­disk per­son får för­läng­ning enligt första styc­ket 2-4 beslu­tas, om sådana för­hål­lan­den som anges där har före­le­gat i fråga om en före­trä­dare för den juri­diska per­so­nen och detta med hän­syn till före­trä­da­rens infly­tande över eller befatt­ning med den juri­diska per­so­nens verk­sam­het kan antas ha varit av bety­delse för det all­män­nas möj­lig­he­ter att få betalt för sin ford­ran.

En ford­ran som avses i 3 § fjärde styc­ket får inte för­längas.
Lag (2023:877).

8 §   Vid tillämp­ning av 7 § skall pre­skrip­tions­ti­den för­längas till utgången av femte kalen­derå­ret efter det då pre­skrip­tion annars skulle inträda enligt 3 §.

Den i första styc­ket angivna tiden får på för­nyad ansö­kan för­längas med ytter­li­gare fem år om det är påkal­lat från all­män syn­punkt.

9 §   Har ansö­kan om för­läng­ning av pre­skrip­tions­ti­den ingi­vits inom den tid och i den ord­ning som före­skrivs i 13 §, pre­skri­be­ras ford­ringen tidi­gast, när laga­kraft­ä­gande beslut på grund av ansök­ningen före­lig­ger.

9 a §   Bestäm­mel­ser om upp­skju­tande och för­läng­ning av pre­skrip­tions­ti­den vid sådant bistånd med indriv­ning i en annan med­lems­stat i Euro­pe­iska uni­o­nen som avses i rådets direk­tiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömse­si­digt bistånd för indriv­ning av ford­ringar som avser skat­ter, avgif­ter och andra åtgär­der finns i 18 § lagen (2011:1537) om bistånd med indriv­ning av skat­ter och avgif­ter inom Euro­pe­iska uni­o­nen.
Lag (2011:1539).

Inne­bör­den av pre­skrip­tion

10 §   Pre­skrip­tion inne­bär att åtgär­der för att få betalt för en ford­ran inte får vid­tas. Har ford­ringen innan pre­skrip­tion inträtt helt eller del­vis säker­ställts genom sådan åtgärd, får dock denna full­föl­jas efter pre­skrip­tions­ti­dens utgång.

Under tid då pre­skrip­tions­ti­den är för­längd på grund av 9 §, får åtgärd för att få betalt för ford­ringen inte vid­tas utö­ver vad som krävs för att säker­ställa den. Lös egen­dom som has­tigt fal­ler i värde eller krä­ver allt­för kost­sam vård får dock säl­jas.

Har ansö­kan om för­läng­ning av pre­skrip­tions­ti­den åter­kal­lats eller läm­nats utan bifall enligt beslut, som har vun­nit laga kraft, skall åtgärd som avses i andra styc­ket såvitt möj­ligt återgå.

11 §   Bestäm­mel­serna i 8 § andra styc­ket pre­skrip­tions­la­gen (1981:130) tilläm­pas på ford­ringar som avses i denna lag. Om flera har gått i bor­gen för betal­ning av en ford­ran gäl­ler 9 § pre­skrip­tions­la­gen.

Sva­rar flera soli­da­riskt för betal­ningen av en ford­ran i andra fall än som avses i första styc­ket, inver­kar det för­hål­lan­det att pre­skrip­tion har inträtt mot någon av dem inte på de övri­gas betal­nings­skyl­dig­het.

12 §   Pre­skrip­tion inskrän­ker inte det all­män­nas rätt att ta ut sin ford­ran ur egen­dom i vil­ken det all­männa har panträtt till säker­het för ford­ringen.

Behö­riga myn­dig­he­ter m.m.

13 §   Mål om pre­skrip­tions­för­läng­ning enligt 7 eller 8 § prö­vas av den för­valt­nings­rätt inom vars dom­krets den som sva­rar för betal­ning av ford­ringen har sin hem­orts­kom­mun samt, beträf­fande dödsbo, den för­valt­nings­rätt som senast var behö­rig att pröva en ansö­kan om pre­skrip­tions­för­läng­ning som rörde den avlidne.

Om ett han­dels­bo­lag sva­rar för betal­ning av ford­ringen, prö­vas målet av den för­valt­nings­rätt inom vars dom­krets bola­get enligt upp­gift i han­dels­re­gist­ret senast hade sitt huvud­kon­tor.
Beträf­fande annan juri­disk per­son skall ansö­kan prö­vas av den för­valt­nings­rätt inom vars dom­krets sty­rel­sen har sitt säte eller, om sådant sak­nas, för­valt­ningen senast utö­va­des.

I övriga fall skall målet prö­vas av För­valt­nings­rät­ten i Stock­holm.

Ansök­ningen skall ha kom­mit in till för­valt­nings­rät­ten före utgången av pre­skrip­tions­tid som gäl­ler enligt 3, 4, 5, 6 eller 8 §. Lag (2010:9).

14 §   Har upp­hävts genom lag (2006:701).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1984:861

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1985. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler dock fort­fa­rande i fråga om ford­ringar som påförts enligt lagen (1959:552) om upp­börd av vissa avgif­ter enligt lagen (1981:691) om soci­al­av­gif­ter.

1993:904

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1994. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om ford­ringar som drivs in enligt bestäm­mel­serna i tul­la­gen (1973:670).

1996:772
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 sep­tem­ber 1996.
   2. Har god man för­ord­nats enligt ackords­la­gen (1970:847) före ikraft­trä­dan­det, gäl­ler dock äldre bestäm­mel­ser.

1997:491

Denna lag trä­der i kraft såvitt gäl­ler änd­ringen i 1 § den 1 decem­ber 1997 och i övrigt den 1 novem­ber 1997. Äldre bestäm­mel­ser skall fort­fa­rande gälla i fråga om ford­ringar som har påförts enligt upp­börds­la­gen (1953:272) eller rätts­hjälpsla­gen (1972:429).

2006:701

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2006. Äldre före­skrif­ter i 13 § gäl­ler fort­fa­rande för mål som anhäng­ig­gjorts före ikraft­trä­dan­det.

2007:326

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2008. Mål som före ikraft­trä­dan­det kom­mit in till en läns­rätt som avses i 13 § tredje styc­ket i dess tidi­gare lydelse skall dock prö­vas av den läns­rät­ten.

2011:1309
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2012.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om ford­ringar som har påförts enligt skat­te­be­tal­nings­la­gen (1997:483).

2022:978
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2022.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande i fråga om ford­ringar som omfat­tas av ett offent­ligt ackord enligt den upp­hävda lagen (1996:764) om före­tags­re­kon­struk­tion.