Lag (1985:354) om för­bud mot juri­diskt eller eko­no­miskt biträde i vissa fall

Inle­dande bestäm­melse

1 §   Med juri­diskt eller eko­no­miskt biträde avses i denna lag yrkes­mäs­sig råd­giv­ning eller annat yrkes­mäs­sigt biträde som läm­nas åt någon annan och som är av juri­diskt eller eko­no­miskt slag. Lag (2001:367).

Ansvar

2 §   Den som läm­nar juri­diskt eller eko­no­miskt biträde och där­vid av grov oakt­sam­het främ­jar en straff­be­lagd gär­ning, döms för vårds­löst biträde till böter eller fäng­else i högst två år.
Straf­fet får dock inte sät­tas högre än vad som är före­skri­vet för den gär­ning som främ­jats. I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

Första styc­ket gäl­ler inte, om främ­jan­det utgör med­ver­kan till brott enligt 23 kap. brotts­bal­ken. Det gäl­ler inte hel­ler, om enligt sär­skild före­skrift straff ej kan följa på med­ver­kan till den gär­ning som har främ­jats. Lag (2001:367).

Åläg­gande av för­bud

3 §   För­bud att lämna juri­diskt eller eko­no­miskt biträde får med­de­las den som när sådant biträde läm­nats har gjort sig skyl­dig till brott, som inte är ringa. För­bud får med­de­las för en tid av högst tio år.

Vid bedöm­ningen av om för­bud bör med­de­las skall rät­ten sär­skilt beakta brotts­lig­he­tens straff­värde och om den som för­buds­ta­lan avser tidi­gare har gjort sig skyl­dig till brott i sam­band med juri­diskt eller eko­no­miskt biträde.

Har den som för­buds­ta­lan avser gjort sig skyl­dig till brott för vil­ket det lägsta före­skrivna straf­fet är fäng­else i sex måna­der, skall för­bud med­de­las, om inte sär­skilda skäl talar mot det.

Med­de­las för­bud, omfat­tar det även med­ver­kan i juri­diskt eller eko­no­miskt biträde som någon annan läm­nar.

Om det finns sär­skilda skäl till det, får visst slag av juri­diskt eller eko­no­miskt biträde eller med­ver­kan i sådant biträde undan­tas från för­bu­det. I ett beslut om för­bud får fast­stäl­las en senare dag från vil­ken för­bu­det skall gälla.
Lag (2001:367).

För­fa­ran­det vid pröv­ning av frå­gor om för­bud

4 §   Talan om för­bud enligt 3 § förs av all­män åkla­gare vid tings­rätt. Angå­ende utred­ningen och för­fa­ran­det i sådana mål ska, om inte annat före­skrivs i denna lag, i tillämp­liga delar gälla vad som i all­män­het är före­skri­vet om mål som rör all­mänt åtal för brott för vil­ket är stad­gat fäng­else i högst ett år.

Talan mot en advo­kat får väc­kas endast efter hörande av Sve­ri­ges advo­kat­sam­fund. Talan mot en god­känd eller auk­to­ri­se­rad revi­sor får väc­kas endast efter hörande av Revi­sors­in­spek­tio­nen.

Bestäm­mel­serna i 24 och 25 kap. rät­te­gångs­bal­ken ska inte tilläm­pas vid för­buds­ta­lan.

Talan om för­bud ska väc­kas inom fem år från det att brot­tet begicks. Lag (2016:1334).

5 §   I sam­band med att för­bud åläggs får rät­ten för­ordna att för­bu­det skall gälla utan hin­der av att domen inte har vun­nit laga kraft.

Över­kla­gas ett för­bud, får högre rätt ome­del­bart besluta att för­ord­nande enligt första styc­ket tills vidare inte skall gälla.

Fri­känns den till­ta­lade i högre rätt för brott som lig­ger till grund för en laga­kraft­vun­nen dom om för­bud, skall rät­ten sam­ti­digt upp­häva för­bu­det. Fri­känns den till­ta­lade endast beträf­fande viss del av den för­buds­grun­dande brotts­lig­he­ten eller hän­för den högre rät­ten denna under en mil­dare straff­be­stäm­melse än den som tilläm­pats, skall rät­ten besluta i vil­ken utsträck­ning för­bu­det fort­fa­rande skall gälla. I fall som avses nu får den högre rät­ten också upp­häva eller ändra ett i sam­band med domen om för­bud med­de­lat beslut om skyl­dig­het att svara för rät­te­gångs­kost­na­der. Ver­kan av att ett för­bud upp­hävs eller änd­ras enligt detta stycke inträ­der utan hin­der av att domen inte har vun­nit laga kraft.

Hävande av för­bud

6 §   Ett laga­kraft­vun­net beslut om för­bud enligt 3 § kan på ansö­kan av den som för­bu­det avser hävas helt eller del­vis, när änd­rade för­hål­lan­den eller något annat sär­skilt skäl för­an­le­der det.

Beträf­fande mål om hävande av för­bud gäl­ler i tillämp­liga delar vad som är före­skri­vet i 4 § första och tredje styc­kena om talan om för­bud. Mål om hävande av för­bud tas upp av den tings­rätt som tidi­gare har hand­lagt målet om för­bud eller, om det med hän­syn till utred­ningen samt kost­na­der och andra omstän­dig­he­ter är lämp­ligt, av rät­ten i den ort där sökan­den har sitt hem­vist.

Mål om hävande av för­bud får avgö­ras utan huvud­för­hand­ling, om saken är uppen­bar.

Regi­stre­ring och kun­gö­rande

7 §   Bolags­ver­ket skall föra ett regis­ter över för­bud enligt 3 §.
Lag (2004:248).

7 a §   Bolags­ver­ket skall kun­göra ett beslut om för­bud enligt 3 § när beslu­tet har vun­nit laga kraft. Det­samma gäl­ler om ett för­bud har upp­hävts, änd­rats eller för­längts.

Om rät­ten har beslu­tat att för­bu­det skall gälla trots att domen inte vun­nit laga kraft, skall beslu­tet kun­gö­ras ome­del­bart.
Lag (2004:248).

Över­trä­delse av för­bud m.m.

8 §   Den som över­trä­der ett för­bud enligt 3 § döms till fäng­else i högst två år eller, om brot­tet är ringa, till böter eller fäng­else i högst sex måna­der.

Över­träds ett för­bud enligt 3 § skall det för­längas med högst fem år, om inte sär­skilda skäl talar mot det. Sker flera för­läng­ningar, får den sam­man­lagda tiden för för­läng­ning inte vara mer än fem år. Talan om för­läng­ning skall väc­kas innan tiden för för­bu­det har gått ut. Beträf­fande för­fa­ran­det i mål om för­läng­ning av för­bud och ver­kan av pröv­ning i högre rätt av fråga om ansvar för över­trä­delse av för­bud tilläm­pas 4 § första och tredje styc­kena samt 5 §. Lag (2001:367).

9 §   Om den som har med­de­lats för­bud åläggs ett nytt för­bud medan det gamla ännu gäl­ler, skall rät­ten upp­häva det tidi­gare med­de­lade för­bu­det.

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2001:367
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2001.
   2. Vid pröv­ning av frå­gor om för­bud enligt 3 § på grund av brott som har begåtts före ikraft­trä­dan­det gäl­ler äldre bestäm­mel­ser.