Lag (1986:468) om avräk­ning av utländsk skatt

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1986:468
Depar­te­ment: Finans­de­par­te­men­tet S3
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2024:1246
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1986:468
Depar­te­ment/myn­dig­het: Finans­de­par­te­men­tet S3
Utfär­dad: 1986-​06-05
Änd­rad: t.o.m. SFS

2024:1246
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. Gemen­samma bestäm­mel­ser

1 §   I denna lag finns bestäm­mel­ser om avräk­ning av utländsk skatt. Lag (2008:1350).

2 §   Ter­mer och uttryck som används i denna lag har samma bety­delse och tillämp­nings­om­råde som i inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) om inte annat anges eller fram­går av sam­man­hanget.
Lag (2008:1350).

3 §   Med utländsk skatt avses i denna lag föl­jande skat­ter som beta­lats till en utländsk stat, del­stat, lokal myn­dig­het eller till Euro­pe­iska uni­o­nen:
   1. all­män slut­lig skatt på inkomst,
   2. skatt som är jäm­för­lig med den stat­liga fas­tig­hets­skat­ten eller den kom­mu­nala fas­tig­hets­av­gif­ten och som tagits ut på i utlan­det belä­gen fas­tig­het eller pri­vat­bo­stad,
   3. skatt som beräk­nats på scha­blo­nin­täkt eller lik­nande på i utlan­det belä­gen fas­tig­het eller pri­vat­bo­stad,
   4. skatt som beräk­nats på grund­val av fraktin­täk­ter, bil­jettin­täk­ter eller annan jäm­för­lig grund som upp­bu­rits i den utländska sta­ten av skatt­skyl­dig som bedri­ver sjö­fart eller luft­fart i inter­na­tio­nell tra­fik.

Med utländsk skatt avses även belopp som anges i 2 kap. 8 § första styc­ket 2 och 3.

Med utländsk skatt avses i 2 kap. 3-6 §§, 9 § andra styc­ket, 15 och 18-20 §§ även mot­sva­rande pre­li­mi­när skatt.

Med utländsk skatt avses även skatt som tas ut enligt en sådan regel om natio­nell tilläggs­skatt som avses i 2 kap. 3 § lagen (2023:875) om tilläggs­skatt och som beta­lats till en utländsk stat.

Med utländsk skatt avses i 5 kap. skatt som beräk­nats på under­lag som mot­sva­rar under­la­get för risk­skatt enligt lagen (2021:1256) om risk­skatt för kre­di­tin­sti­tut. Lag (2024:1246).

4 §   Vad som sägs om skat­te­av­tal i denna lag ska gälla också i fråga om det avtal som avses i lagen (2004:982) om avtal mel­lan Sve­ri­ges Exportråd och Tai­peis dele­ga­tion i Sve­rige beträf­fande skat­ter på inkomst. Lag (2008:1350).

5 §   Bestäm­mel­serna i 2 kap. 3 § och 3 kap. 2 § tilläm­pas också i fall då en delä­gare beskat­tas för inkomst hos eller för inne­hav i ett före­tag som anges i 24 kap. 34 § andra styc­ket inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229), även om före­ta­get inte är en utländsk juri­disk per­son. Lag (2020:1073).

5 a §   Bestäm­mel­serna i 2 och 4 kap. tilläm­pas också på sådan utländsk skatt som anges i 3 § fjärde styc­ket även om skat­ten enligt lag­stift­ningen i den utländska sta­ten beta­las av en annan enhet eller kon­cer­nen­het än den enhet eller kon­cer­nen­het som skat­ten avser, under för­ut­sätt­ning att de hör hemma i samma stat.

Vad som avses med enhet, kon­cer­nen­het och hör hemma i fram­går av lagen (2023:875) om tilläggs­skatt. Lag (2024:1246).

6 §   Den skatt­skyl­dige ska lämna de upp­gif­ter som behövs för pröv­ningen av begä­ran om avräk­ning av utländsk skatt. Om den som är skatt­skyl­dig enligt 2 § första styc­ket 5 lagen (1990:661) om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del begär avräk­ning av utländsk skatt, ska dock sådana upp­gif­ter läm­nas av pen­sions­sparin­sti­tut som anges i 1 kap. 2 § 3 lagen (1993:931) om indi­vi­du­ellt pen­sions­spa­rande.

Om det fram­går att det finns för­ut­sätt­ningar för avräk­ning trots att samt­liga de upp­gif­ter som är nöd­vän­diga för tillämp­ning av denna lag inte kan läm­nas, får avräk­ning ske med skä­ligt belopp. Avräk­ning enligt 2 kap. 17 §, 3 kap. 4 § eller 4 kap. 4 § får dock bara ske för över­skju­tande belopp som den skatt­skyl­dige kan visa. Lag (2011:72).

7 §   Om en skatt­skyl­dig enligt skat­te­av­tal genom avräk­ning har rätt till större ned­sätt­ning än vad som föl­jer av denna lag, ska ned­sätt­ning ske med det ytter­li­gare belopp som för­an­leds av avta­let. Lag (2008:1350).


2 kap. Ned­sätt­ning av stat­lig och kom­mu­nal inkomst­skatt

1 §   En obe­grän­sat skatt­skyl­dig som har haft en intäkt och en begrän­sat skatt­skyl­dig som har haft en intäkt hän­för­lig till ett fast drift­ställe i Sve­rige, har genom avräk­ning av utländsk skatt på intäk­ten rätt till ned­sätt­ning av stat­lig och kom­mu­nal inkomst­skatt enligt detta kapi­tel om
   1. intäk­ten tagits upp enligt inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229),
   2. den skatt­skyl­dige har beskat­tats för intäk­ten i en utländsk stat, och
   3. intäk­ten anses här­röra från den utländska sta­ten enligt dess skat­te­lag­stift­ning.

I fråga om intäkt som beskat­tats av Euro­pe­iska uni­o­nen ska vill­ko­ren i första styc­ket 2 och 3 anses vara upp­fyllda.

Vid tillämp­ning av detta kapi­tel ska det bort­ses från
   1. låg­be­skat­tade inkoms­ter som beskat­tas hos delä­gare i utländsk juri­disk per­son enligt 39 a kap. 13 § inkomst­skat­te­la­gen,
   2. stat­lig och kom­mu­nal inkomst­skatt på sådana inkoms­ter, och
   3. utländsk skatt på sådana inkoms­ter.

Rätt till avräk­ning enligt första styc­ket gäl­ler även för en begrän­sat skatt­skyl­dig som har haft en intäkt som tagits upp enligt 6 kap. 11 § första styc­ket 8 inkomst­skat­te­la­gen.
Lag (2021:474).

1 a §   Vid tillämp­ning av detta kapi­tel ska en utländsk intäkt anses ha tagits upp enligt inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) även om intäk­ten enligt 42 kap. 42 § samma lag inte ska tas upp.
Lag (2011:1274).

2 §   Rätt till avräk­ning enligt 1 § första styc­ket gäl­ler inte om den stat­liga och kom­mu­nala inkomst­skat­ten, den utländska skat­ten samt den utländska intäk­ten omfat­tas av skat­te­av­tal.
Vid avräk­ning med stöd av skat­te­av­tal till­läm­pas dock övriga bestäm­mel­ser i detta kapi­tel.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket första meningen tilläm­pas inte i fråga om begrän­sat skatt­skyl­diga. Lag (2008:1350).

3 §   Om en delä­gare är skatt­skyl­dig enligt 5 kap.
inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) ska föl­jande inkoms­ter anses som delä­ga­rens inkomst:
   1. inkomst hos ett svenskt han­dels­bo­lag,
   2. inkomst hos en euro­pe­isk eko­no­misk intres­se­grup­pe­ring, eller
   3. inkomst hos en utländsk juri­disk per­son som är deläg­ar­be­skat­tad i utlan­det.

Om den deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­nen har beta­lat utländsk skatt, ska denna anses ha beta­lats av delä­ga­ren. Av den deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­nens sam­man­lagda utländska skat­ter anses så stor del belöpa på delä­ga­ren som mot­sva­rar den andel som denne beskat­tas för. Lag (2008:1350).

4 §   Om ett kom­mit­tent­fö­re­tag enligt 36 kap. inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) redo­vi­sar inkomst av kom­mis­sio­närs­verk­sam­het, får inkoms­ten och den utländska skat­ten på inkoms­ten, anses som kom­mit­tent­fö­re­ta­gets om kom­mis­sio­närs­fö­re­ta­get med­ger det. Om avdrag har gjorts för sådan utländsk skatt, ska det anses ha gjorts av kom­mit­tent­fö­re­ta­get. Lag (2008:1350).

5 §   Vid en kva­li­fi­ce­rad fusion enligt 37 kap.
inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) ska det över­lå­tande före­ta­gets inkomst under detta före­tags sista beskatt­ningsår och den utländska skat­ten på inkoms­ten, anses som det över­ta­gande före­ta­gets. Om avdrag har gjorts för sådan utländsk skatt, ska det anses ha gjorts av det över­ta­gande före­ta­get.
Lag (2008:1350).

6 §   Vid en kva­li­fi­ce­rad fis­sion enligt 37 kap.
inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) ska det över­lå­tande före­ta­gets inkomst under detta före­tags sista beskatt­ningsår och den utländska skat­ten på inkoms­ten, anses som de över­ta­gande före­ta­gens. Inkoms­ten och den utländska skat­ten ska för­de­las mel­lan de över­ta­gande före­ta­gen i för­hål­lande till det net­to­värde som förs över till varje före­tag eller på något annat sätt som samt­liga över­ta­gande före­tag har angett. Om avdrag har gjorts för sådan utländsk skatt, ska det anses ha gjorts av de över­ta­gande före­ta­gen. Lag (2008:1350).

7 §   Avräk­ning ska i första hand ske från stat­lig inkomst­skatt.
Till den del den stat­liga inkomst­skat­ten under­sti­ger vad som enligt detta kapi­tel får avräk­nas, ska avräk­ning i andra hand ske från kom­mu­nal inkomst­skatt.

Avräk­ning ska ske från svensk skatt som beslu­tas det år då den intäkt som beskat­tats i utländsk stat har ingått i under­la­get för beslu­tet. Utländsk intäkt som avses i 1 a § ska anses ha ingått i under­la­get det år som den skulle ha ingått i under­la­get om den skulle ha tagits upp till beskatt­ning. När det är fråga om avräk­ning av en utländsk skatt som är jäm­för­lig med den stat­liga fas­tig­hets­skat­ten eller den kom­mu­nala fas­tig­hets­av­gif­ten eller som beräk­nats på scha­blo­nin­täkt eller lik­nande, ska avräk­ning ske från svensk skatt som beslu­tas samma år som den utländska skat­ten fast­ställts. Lag (2011:1276).

8 §   Avräk­ning får ske med ett belopp som mot­sva­rar sum­man av
   1. den utländska skatt som får avräk­nas enligt 1 §,
   2. utländsk skatt och annat belopp som ger rätt till avräk­ning enligt skat­te­av­tal, och
   3. över­skju­tande belopp enligt 17-20 §§.

I fråga om en skatt­skyl­dig som är juri­disk per­son ska som utländsk skatt enligt första styc­ket 1 och 2 inte anses sådan utländsk skatt som hän­för sig till en intäkt från inne­hav av finan­si­ella instru­ment till den del den skatt­skyl­dige med­ges avdrag för utdelnings-​ eller rän­te­er­sätt­ning på grund av vill­kor vid avtal om över­fö­ring av de finan­si­ella instru­men­ten.

Bestäm­mel­serna i andra styc­ket tilläm­pas bara om
   1. avräk­ning ges för utländsk skatt på intäk­ten från de finan­si­ella instru­men­ten också hos någon annan på grund av att denne, enligt lag­stift­ningen i den­nes hem­vist­stat, anses ha intäk­ten, och
   2. utdelnings-​ eller rän­te­er­sätt­ningen ingår i ett för­fa­rande som annars ger rätt till avräk­ning för den skatt­skyl­dige och den skatt­skyl­dige rim­li­gen kunde ha för­vän­tats känna till för­fa­ran­det. Lag (2019:1242).

9 §   Avräk­ning enligt 8 § får dock ske med högst den del av den utländska skat­ten som mot­sva­rar ett på föl­jande sätt beräk­nat spärr­be­lopp. Spärr­be­lop­pet utgör sum­man av den stat­liga och kom­mu­nala inkomst­skatt som, beräk­nad utan sådan avräk­ning, hän­för sig till
   1. de inkoms­ter på vilka de utländska skat­terna utgått, och
   2. andra inkoms­ter som har ingått i under­la­get för beslut om slut­lig skatt och som är hän­för­liga till fast drift­ställe eller fas­tig­het i utlan­det eller som utgör ränta, royalty eller utdel­ning i det fall utbe­ta­la­ren är utländsk stat, fysisk per­son med hem­vist i utländsk stat eller utländsk juri­disk per­son.

Om den skatt­skyl­dige vid det aktu­ella årets beskatt­ning har gjort avdrag enligt 16 kap. 19 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) för utländsk skatt som anges i 1 kap. 3 §, ska beräk­ningen av spärr­be­lop­pet göras som om avdra­get inte har gjorts.

Spärr­be­lop­pet ska anses uppgå till minst 500 kro­nor.
Spärr­be­lop­pet får dock inte över­stiga sum­man av den skatt­skyl­di­ges
   1. stat­liga och kom­mu­nala inkomst­skatt, och
   2. avkast­nings­skatt som tas ut enligt 2 § första styc­ket 4 lagen (1990:661) om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del.
Lag (2011:1275).

10 §   Vid beräk­ning av den stat­liga inkomst­skatt som hän­för sig till de utländska inkoms­terna ska den del av den stat­liga inkomst­skat­ten som hän­för sig till de utländska för­värv­sin­koms­terna respek­tive den del som hän­för sig till de utländska kapi­talin­koms­terna beräk­nas var för sig. Den stat­liga och kom­mu­nala inkomst­skatt som hän­för sig till de utländska för­värv­sin­koms­terna (intäkts­pos­ter efter avdrag för kost­nads­pos­ter) ska anses utgöra så stor del av den skatt­skyl­di­ges hela stat­liga respek­tive kom­mu­nala inkomst­skatt på för­värv­sin­komst, beräk­nad utan avräk­ning, som de utländska för­värv­sin­koms­terna utgör av den skatt­skyl­di­ges sam­man­lagda för­värv­sin­komst före all­männa avdrag, grundav­drag och sjö­in­komstav­drag. Mot­sva­rande gäl­ler i tillämp­liga delar vid beräk­ning av den del av den stat­liga inkomst­skat­ten som hän­för sig till de utländska kapi­talin­koms­terna.

Vid tillämp­ning av första styc­ket ska, om den skatt­skyl­dige fått skat­te­re­duk­tion enligt 67 kap. inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229), sådan reduk­tion anses ha skett från kom­mu­nal och stat­lig inkomst­skatt, stat­lig fas­tig­hets­skatt respek­tive kom­mu­nal fas­tig­hets­av­gift med så stor del av reduk­tio­nen som respek­tive skatt eller avgift utgör av det sam­man­lagda belop­pet av nämnda skat­ter och avgift före sådan reduk­tion. Skat­te­re­duk­tion enligt 67 kap. 5-9 d, 34, 35 och 46-48 §§ inkomst­skat­te­la­gen ska dock anses ha skett bara från kom­mu­nal inkomst­skatt.

Om en skatt­skyl­dig enligt 2 § första styc­ket 4 lagen (1990:661) om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del ska betala avkast­nings­skatt gäl­ler föl­jande. Vid beräk­ningen av spärr­be­lop­pet ska, vid bestäm­mande enligt första styc­ket av den stat­liga inkomst­skatt som hän­för sig till de utländska inkoms­terna, avkast­nings­skatt lik­stäl­las med stat­lig inkomst­skatt på för­värv­sin­komst. Lag (2020:1165).

10 a §   Vid tillämp­ning av 10 § ska utländska intäk­ter som avses i 1 a § inte tas med i den sam­man­lagda kapi­talin­koms­ten.
Lag (2011:1274).

10 b §   Vid tillämp­ning av 10 § får utländska intäk­ter som avses i 1 a § tas med i de utländska kapi­talin­koms­terna endast till den del de, för ett visst beskatt­ningsår, sam­man­lagt inte över­sti­ger den scha­blo­nin­täkt som ska tas upp till beskatt­ning enligt 42 kap. 36 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) mins­kad med sådant avdrag som ska göras enligt 42 kap. 45 § samma lag.
Lag (2024:1127).

11 §   Vid tillämp­ning av 10 § ska den utländska inkoms­tens stor­lek bestäm­mas med beak­tande av andra kost­nads­pos­ter enligt inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) än
   1. kon­cern­bi­drag som avses i 35 kap. inkomst­skat­te­la­gen, och
   2. utdel­ning som avses i 39 kap. 14 § första styc­ket 3 inkomst­skat­te­la­gen. Lag (2008:1350).

12 §   Vid tillämp­ning av 10 § ska den utländska inkoms­tens stor­lek bestäm­mas utan beak­tande av mot­ta­get kon­cern­bi­drag som avses i 35 kap. inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).
Lag (2008:1350).

13 §   Om avdrag har gjorts för avsätt­ning till expan­sions­fond eller peri­o­di­se­rings­fond eller om sådant avdrag har åter­förts ska, vid beräk­ning enligt 10 § av den stat­liga och kom­mu­nala inkomst­skatt som hän­för sig till de utländska inkoms­terna, spärr­be­lop­pet beräk­nas som om sådant avdrag inte har gjorts respek­tive inte har åter­förts. Lag (2008:1350).

14 §   Om enligt skat­te­av­tal inkomst ska undan­tas från beskatt­ning men ingå i under­la­get för beslut om slut­lig skatt (alter­na­tiv exempt), ska var­ken den svenska skat­ten på inkoms­ten eller den utländska inkoms­ten tas med vid beräk­ningen av spärr­be­lop­pet enligt 9 §. Lag (2011:1275).

15 §   Utländsk skatt, för vil­ken avräk­ning enligt 8 och 9 §§ högst får ske, ska mins­kas med den sänk­ning av stat­lig och kom­mu­nal inkomst­skatt som den skatt­skyl­dige, vid det aktu­ella årets beslut om slut­lig skatt eller annat års beslut om slut­lig skatt, har fått genom att den utländska skat­ten dra­gits av.

Om avdrag för utländsk skatt har gjorts bara för en del av den skatt som enligt 7 § andra styc­ket är hän­för­lig till ett visst år och om avräk­ning bara del­vis ska ske för detta års utländska skatt, ska i första hand avräk­ning ske av utländsk skatt för vil­ken avdrag inte har gjorts. Lag (2011:1275).

16 §   Vid tillämp­ning av 10 § ska utländsk inkomst från sjö­fart eller luft­fart i inter­na­tio­nell tra­fik på begä­ran av den skatt­skyl­dige beräk­nas till så stor del av den skatt­skyl­di­ges hela inkomst - efter avdrag för kost­na­der - från rede­ri­rö­rel­sen eller luft­farts­rö­rel­sen, med tillägg för gjorda avdrag för utländska skat­ter, som de i den utländska sta­ten upp­burna fraktin­täk­terna och bil­jettin­täk­terna utgör av den skatt­skyl­di­ges samt­liga intäk­ter av sådant slag.
Lag (2008:1350).

17 §   Till den del avräk­ning från den svenska skatt som beräk­nas för ett visst beskatt­ningsår inte kun­nat ske det år som anges i 7 § andra styc­ket, där­för att sum­man avräk­nings­bar utländsk skatt enligt 8 § över­sti­ger det enligt 9 § beräk­nade spärr­be­lop­pet, är den skatt­skyl­dige efter begä­ran berät­ti­gad att senast för det femte beskatt­nings­å­ret efter ovan nämnda beskatt­ningsår få avräk­ning av det över­skju­tande belop­pet.

För ett visst år får dock det sam­man­lagda belopp för vil­ket avräk­ning högst får ske inte över­stiga det årets spärr­be­lopp enligt 9 §. Om den skatt­skyl­dige begär avräk­ning av utländska skat­ter som enligt 7 § andra styc­ket är hän­för­liga till olika år, ska avräk­ning ske så att utländska skat­ter hän­för­liga till tidi­gare år avräk­nas före utländska skat­ter hän­för­liga till senare år. Lag (2011:1275).

18 §   Om inkomst hos ett kom­mis­sio­närs­fö­re­tag enligt 4 § ska anses som kom­mit­tent­fö­re­ta­gets får, vid tillämp­ning av 17 §, inkomst som hän­för sig till kom­mis­sio­närs­för­hål­lan­det och utländsk skatt på denna inkomst, för vil­ken avräk­ning ännu inte har gjorts, anses som kom­mit­tent­fö­re­ta­gets om kom­mis­sio­närs­fö­re­ta­get med­ger det. Om avdrag har gjorts för sådan utländsk skatt, ska det anses ha gjorts av kom­mit­tent­fö­re­ta­get. Lag (2008:1350).

19 §   Vid en kva­li­fi­ce­rad fusion enligt 37 kap.
inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) ska vid tillämp­ning av 17 § inkomst som hän­för sig till det över­lå­tande före­ta­get och utländsk skatt på denna inkomst, för vil­ken avräk­ning ännu inte har gjorts, anses som det över­ta­gande före­ta­gets. Om avdrag har gjorts för sådan utländsk skatt, ska det anses ha gjorts av det över­ta­gande före­ta­get. Lag (2008:1350).

20 §   Vid en kva­li­fi­ce­rad fis­sion enligt 37 kap.
inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) ska vid tillämp­ning av 17 § inkomst som hän­för sig till det över­lå­tande före­ta­get och utländsk skatt på denna inkomst, för vil­ken avräk­ning ännu inte har gjorts, anses som de över­ta­gande före­ta­gens. Inkoms­ten och den utländska skat­ten ska för­de­las på de över­ta­gande före­ta­gen i för­hål­lande till det net­to­värde som förs över till varje före­tag eller på något annat sätt som samt­liga över­ta­gande före­tag har angett. Om avdrag har gjorts för sådan utländsk skatt, ska det anses ha gjorts av de över­ta­gande före­ta­gen.
Lag (2008:1350).


3 kap. Ned­sätt­ning av avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del

1 §   Skatt­skyl­dig enligt 2 § första styc­ket 1-3, 5, 11 eller 12 lagen (1990:661) om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del har genom avräk­ning av utländsk skatt rätt att få ned­sätt­ning av sådan avkast­nings­skatt. Om inte annat föl­jer av 3 §, ska avräk­ning ske av utländsk skatt som har beta­lats under kalen­derå­ret när­mast före beskatt­nings­å­ret och som belö­per på sådan avkast­ning, på den skatt­skyl­di­ges utländska till­gångar, som vid beräk­ning av avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del ingår i kapi­tal­un­der­la­get för beskatt­nings­å­ret.

Skatt­skyl­dig enligt 2 § första styc­ket 4 lagen om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del har, till den del den stat­liga och kom­mu­nala inkomst­skat­ten sam­man­lagt under­sti­ger vad som enligt 2 kap. får avräk­nas, genom avräk­ning av utländsk skatt rätt att till denna del få ned­sätt­ning av sådan avkast­nings­skatt. Lag (2022:1750).

2 §   Inne­hav i en deläg­ar­be­skat­tad juri­disk per­son som avses i 5 kap. inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) anses som en utländsk till­gång till den del som till­gång­arna i den deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­nen hade ansetts som utländska om de i stäl­let inne­hafts direkt av den som är skatt­skyl­dig till avkast­nings­skatt enligt 2 § första styc­ket 1-3, 5, 11 eller 12 lagen (1990:661) om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del. Mot­sva­rande gäl­ler vid indi­rekta inne­hav av deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­ner genom sådana per­so­ner.

Om den deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­nen har beta­lat utländsk skatt, ska sådan skatt anses ha beta­lats av den som är skatt­skyl­dig till avkast­nings­skatt för ande­len. Av den deläg­ar­be­skat­tade juri­diska per­so­nens sam­man­lagda utländska skat­ter anses så stor del belöpa på den som är skatt­skyl­dig till avkast­nings­skatt som mot­sva­rar den andel som denne beskat­tas för. Lag (2022:1750).

3 §   Avräk­ning enligt 1 § första styc­ket får dock ske med högst ett på föl­jande sätt beräk­nat spärr­be­lopp. Spärr­be­lop­pet utgör den avkast­nings­skatt som hän­för sig till de utländska till­gångar som ingår i kapi­tal­un­der­la­get. Den avkast­nings­skatt som hän­för sig till de utländska till­gång­arna ska anses utgöra så stor del av den skatt­skyl­di­ges hela avkast­nings­skatt, beräk­nad utan avräk­ning, som vär­det av dessa till­gångar utgör av den skatt­skyl­di­ges i kapi­tal­un­der­la­get ingå­ende totala värde av till­gångar före avdrag för finan­si­ella skul­der. Vid beräk­ning av spärr­be­lop­pet ska såsom vär­det av utländska till­gångar emel­ler­tid bara anses ett belopp mot­sva­rande vär­det av det kapi­tal som under hela kalen­derå­ret när­mast före beskatt­nings­å­ret har varit pla­ce­rat i sådana till­gångar.
Lag (2008:1350).

4 §   Till den del avräk­ning inte kun­nat ske det beskatt­ningsår då avräk­ning enligt 1 § första styc­ket ska ske, där­för att sum­man avräk­nings­bar utländsk skatt som enligt nämnda stycke ska avräk­nas detta beskatt­ningsår över­sti­ger det enligt 3 § beräk­nade spärr­be­lop­pet, är den skatt­skyl­dige efter begä­ran berät­ti­gad att senast femte beskatt­nings­å­ret där­ef­ter få avräk­ning av det över­skju­tande belop­pet.

För ett visst beskatt­ningsår får dock det sam­man­lagda belopp för vil­ket avräk­ning högst får ske inte över­stiga det årets spärr­be­lopp enligt 3 §. Om den skatt­skyl­dige begär avräk­ning av utländska skat­ter som enligt 1 § första styc­ket är hän­för­liga till olika år, ska avräk­ning ske så att utländska skat­ter hän­för­liga till tidi­gare år avräk­nas före utländska skat­ter hän­för­liga till senare år. Lag (2008:1350).


4 kap. Ned­sätt­ning av stat­lig och kom­mu­nal inkomst­skatt på utländska låg­be­skat­tade inkoms­ter

1 §   Delä­gare i en utländsk juri­disk per­son som ska ta upp sin andel av sådan per­sons låg­be­skat­tade inkoms­ter enligt 39 a kap. 13 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229), har rätt att genom avräk­ning av de utländska skat­ter på dessa inkoms­ter som har beta­lats av den utländska juri­diska per­so­nen få ned­sätt­ning av stat­lig och kom­mu­nal inkomst­skatt enligt detta kapi­tel.

Rätt till avräk­ning enligt detta kapi­tel gäl­ler inte för utländsk skatt som har beta­lats av den utländska juri­diska per­so­nen och som har till­go­do­förts eller kan komma att till­go­do­fö­ras delä­ga­ren eller annan utdel­nings­be­rät­ti­gad enligt lag­stift­ningen i den stat där den utländska juri­diska per­so­nen är hem­ma­hö­rande. Lag (2018:1753).

2 §   Avräk­ning enligt 1 § får ske med ett belopp som mot­sva­rar sum­man av den eller de utländska juri­diska per­so­ner­nas utländska skat­ter på låg­be­skat­tade inkoms­ter mul­ti­pli­ce­rad med det eller de andel­stal som, enligt 39 a kap. 13 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229), använts vid fast­stäl­lan­det av de låg­be­skat­tade inkoms­ter som delä­ga­ren tagit upp.

Avräk­ning får dock ske högst med ett belopp som utgör sum­man av den stat­liga och kom­mu­nala inkomst­skatt som, beräk­nad utan sådan avräk­ning, hän­för sig till de låg­be­skat­tade inkoms­terna (spärr­be­lopp). Vid beräk­ning av spärr­be­lop­pet ska vad som före­skrivs i 2 kap. 10 § i tillämp­liga delar gälla på mot­sva­rande sätt. Lag (2008:1350).

3 §   Avräk­ning ska i första hand ske från stat­lig inkomst­skatt på de låg­be­skat­tade inkoms­terna. Till den del den stat­liga inkomst­skat­ten under­sti­ger vad som enligt detta kapi­tel får avräk­nas, ska avräk­ning i andra hand ske från kom­mu­nal inkomst­skatt på de låg­be­skat­tade inkoms­terna.

Avräk­ning ska ske från svensk skatt som beslu­tas det år då den låg­be­skat­tade inkoms­ten som beskat­tats i utländsk stat har ingått i under­la­get för beslu­tet. Lag (2011:1275).

4 §   Till den del avräk­ning från den svenska skatt som beräk­nas för ett visst beskatt­ningsår inte kun­nat ske det år som anges i 3 § andra styc­ket, där­för att sum­man avräk­nings­bar utländsk skatt över­sti­ger det årets spärr­be­lopp enligt 2 § andra styc­ket, är delä­ga­ren efter begä­ran berät­ti­gad att senast för det femte beskatt­nings­å­ret efter ovan nämnda beskatt­ningsår få avräk­ning av det över­skju­tande belop­pet.

För ett visst år får dock det sam­man­lagda belopp för vil­ket avräk­ning högst får ges inte över­stiga det årets spärr­be­lopp enligt 2 § andra styc­ket. Om delä­ga­ren begär avräk­ning av utländska skat­ter som enligt 3 § andra styc­ket är hän­för­liga till olika år, ska avräk­ning ske så att utländska skat­ter hän­för­liga till tidi­gare år avräk­nas före utländska skat­ter hän­för­liga till senare år. Lag (2011:1275).


5 kap. Ned­sätt­ning av risk­skatt för kre­di­tin­sti­tut

1 §   Skatt­skyl­dig enligt 4 § lagen (2021:1256) om risk­skatt för kre­di­tin­sti­tut som har skul­der till ett utländskt kre­di­tin­sti­tut som ingår i samma kon­cern som den skatt­skyl­dige, har genom avräk­ning av utländsk skatt som har beta­lats av det utländska kre­di­tin­sti­tu­tet rätt till ned­sätt­ning av risk­skatt enligt detta kapi­tel om
   1. det utländska kre­di­tin­sti­tu­tet är skatt­skyl­digt enligt 4 § lagen om risk­skatt för kre­di­tin­sti­tut, men de ford­ringar som mot­sva­rar skul­derna inte

är hän­för­liga till verk­sam­het som kre­di­tin­sti­tu­tet bedri­ver från filial i Sve­rige, eller
   2. det utländska kre­di­tin­sti­tu­tet hade varit skatt­skyl­digt enligt 4 § lagen om risk­skatt för kre­di­tin­sti­tut om det hade bedri­vit verk­sam­het från filial i Sve­rige.

Avräk­ning ska ske av den utländska skatt som belö­per på det utländska kre­di­tin­sti­tu­tets skul­der vid den tid­punkt som när­mast mot­sva­rar ingången av den skatt­skyl­di­ges beskatt­ningsår och som har beta­lats till en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det.

Med kon­cern avses vid tillämp­ning av denna para­graf en kon­cern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § års­re­do­vis­nings­la­gen (1995:1554). Lag (2021:1258).

2 §   Avräk­ning enligt 1 § får ske av utländsk skatt som hän­för sig till ett under­lag som mot­sva­rar stor­le­ken av de skul­der som inte skulle ha beak­tats vid beräk­ningen av den skatt­skyl­di­ges beskatt­nings­un­der­lag enligt 7 § tredje styc­ket 2 lagen (2021:1256) om risk­skatt för kre­di­tin­sti­tut, om de ford­ringar som mot­sva­rar skul­derna hade varit hän­för­liga till verk­sam­het som det utländska kre­di­tin­sti­tu­tet bedri­ver från filial i Sve­rige.

Den utländska skat­ten ska mins­kas med den sänk­ning av det utländska kre­di­tin­sti­tu­tets inkomst­skatt som detta har fått genom att den utländska skat­ten har dra­gits av.

Avräk­ning får dock ske med högst den del av den utländska skat­ten som mot­sva­rar ett på föl­jande sätt beräk­nat spärr­be­lopp. Spärr­be­lop­pet utgör den risk­skatt som, beräk­nad utan sådan avräk­ning, hän­för sig till de skul­der som den skatt­skyl­dige vid beskatt­nings­å­rets ingång har till det utländska kre­di­tin­sti­tu­tet. Lag (2021:1258).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1986:468

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1986 och tilläm­pas första gången vid 1988 års tax­e­ring. Lagen tilläm­pas dock första gången vid 1989 års tax­e­ring i fråga om skatt­skyl­dig som vid 1988 års tax­e­ring taxe­ras för beskatt­ningsår som har påbör­jats före den 1 juli 1986.

1989:348

Denna lag trä­der i kraft den 15 juni 1989 och tilläm­pas första gången vid 1990 års tax­e­ring.

1990:1443
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1991 och tilläm­pas första gången vid 1992 års tax­e­ring om inte annat föl­jer av punk­terna 2--4.
   2. Äldre bestäm­mel­ser skall dock fort­fa­rande tilläm­pas vid 1992 års tax­e­ring såvitt avser sär­skild vinst­skatt enligt lagen (1989:346) om sär­skild vinst­skatt som påförs vid denna tax­e­ring.
   3. Avräk­ning av utländsk skatt jäm­för­lig med den stat­liga fas­tig­hets­skat­ten får endast avse skatt som fast­ställts efter den 31 decem­ber 1990.
   4. Avräk­ning av över­skju­tande belopp enligt 11 § får endast avse över­skju­tande belopp som upp­kom­mit vid 1992 eller senare års

1991:589

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1992 och tilläm­pas på utdel­ning som blir till­gäng­lig för lyft­ning efter utgången av år 1991. Äldre bestäm­mel­ser skall dock fort­fa­rande tilläm­pas i fråga om före­tag som fri­kal­lats från skatt­skyl­dig­het för utdel­ning genom för­kla­ring om skat­te­be­fri­else enligt 7 § 8 mom. sjätte och nionde styc­kena lagen (1947:576) om stat­lig inkomst­skatt i dess lydelse före den 1 janu­ari 1992.

1993:943

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1994 och tilläm­pas beträf­fande utländsk skatt som erläggs efter utgången av år 1993.
Lagen skall emel­ler­tid inte tilläm­pas beträf­fande utländsk skatt för vil­ken avräk­ning kan erhål­las enligt äldre reg­ler.

1994:781

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1994 och tilläm­pas första gången vid 1995 års tax­e­ring.

1994:1873

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1995 och tilläm­pas på utdel­ning som tas emot efter ikraft­trä­dan­det.

1995:1341

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1996 och tilläm­pas första gången vid 1997 års tax­e­ring.

1996:739

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1997 och tilläm­pas från och med 1998 års tax­e­ring.

1997:530

Denna lag trä­der i kraft den 1 novem­ber 1997 och tilläm­pas första gången vid 1999 års tax­e­ring.

1998:260

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1998 och tilläm­pas första gången vid 2000 års tax­e­ring. På yrkande av den skatt­skyl­dige får de nya bestämmel-​serna tilläm­pas redan från och med 1998 års tax­e­ring.

1999:1255

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2001 och tilläm­pas första gången vid 2002 års tax­e­ring.

2000:1343

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2001 och tilläm­pas första gången vid 2002 års tax­e­ring.

2003:1088

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2004 och tilläm­pas på beskatt­ningsår som bör­jar efter utgången av år 2003. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas fort­fa­rande på beskatt­ningsår som har påbör­jats tidi­gare.

2004:983
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2005 och tilläm­pas på beskatt­ningsår som bör­jar efter utgången av år 2004.
   2. Bestäm­mel­serna i 2 a § andra styc­ket tilläm­pas dock från och med den 1 janu­ari året efter det år då lagen (2004:982) om avtal mel­lan Sve­ri­ges Exportråd och Tai­peis dele­ga­tion i Sve­rige beträf­fande skat­ter på inkomst trä­der i kraft.

2005:892
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2006. Om inte annat föl­jer av punkt 2 eller 3 tilläm­pas de nya bestäm­mel­serna om avräk­ning av utländsk skatt vid 2000 års tax­e­ring eller senare.
   2. De nya bestäm­mel­serna i 3, 5, 14 och 17 §§ tilläm­pas på beskatt­ningsår som bör­jar efter ikraft­trä­dan­det.
   3. Den nya bestäm­mel­sen i 23 § tilläm­pas på avräk­ning av utländsk skatt som belö­per på inkomst som för­vär­vas efter utgången av år 2004.

2007:1418
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2008 och tilläm­pas första gången vid 2009 års tax­e­ring.
   2. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas i fråga om avräk­ning av utländsk skatt som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2008:1350
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2009. Om inte annat föl­jer av punkt 2 tilläm­pas de nya bestäm­mel­serna på beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2008. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas fort­fa­rande på beskatt­ningsår som påbör­jats före ikraft­trä­dan­det.
   2. De nya bestäm­mel­serna i 2 kap. 4-6 och 18-20 §§ tilläm­pas från och med 2003 års tax­e­ring.

2009:195

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2009 och tilläm­pas första gången vid 2010 års tax­e­ring.

2011:72

Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2011 och tilläm­pas första gången vid 2012 års tax­e­ring.

2011:1275
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2012.
   2. För 2013 och tidi­gare års tax­e­ringar gäl­ler 2 kap. 9, 14 och 15 §§ i sin äldre lydelse.

2017:1203
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2018.
   2. Bestäm­mel­serna om skat­te­re­duk­tion i 2 kap. 10 § i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången på beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2017.

2018:1753
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2019.
   2. Lagen tilläm­pas första gången på beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2018.

2019:1242
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2020.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2019.

2020:863
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 decem­ber 2020.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för det beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2019.

2020:1165
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2021.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för det beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2020.

2021:474
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2021.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 30 juni 2021.

2021:1258
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2022.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2021.

2024:1127
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2025.
   2. Lagen tilläm­pas på beskatt­ningsår som bör­jar efter den 31 decem­ber 2024.