Lag (1989:479) om ersätt­ning för kost­na­der i ären­den och mål om skatt, m.m.. För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2011:1244

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Upp­hävd:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1989:479
Depar­te­ment: Finans­de­par­te­men­tet S5
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2010:1451
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1989:479
Depar­te­ment/myn­dig­het: Finans­de­par­te­men­tet S5
Utfär­dad: 1989-​06-08
Änd­rad: t.o.m. SFS

2010:1451
Upp­hävd: 2012-​01-01
För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS

2011:1244
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Denna lag gäl­ler ersätt­ning av all­männa medel för en skatt­skyl­digs kost­na­der hos dom­sto­lar och andra myn­dig­he­ter i ären­den och mål om skat­ter, tul­lar och avgif­ter samt tax­e­ring av fas­tig­het. Lagen tilläm­pas även i mål enligt lagen (1978:880) om betal­nings­säk­ring för skat­ter, tul­lar och avgif­ter samt i mål enligt 12 kap. 6 eller 6 a § skat­te­be­tal­nings­la­gen (1997:483). I ären­den om för­hands­be­sked enligt lagen (1998:189) om för­hands­be­sked i skat­te­frå­gor är denna lag dock tillämp­lig endast om det all­männa ombu­det hos Skat­te­ver­ket ansökt om för­hands­be­sked.

Denna lag är inte tillämp­lig i ären­den om pris­sätt­nings­be­sked enligt lagen (2009:1289) om pris­sätt­nings­be­sked vid inter­na­tio­nella trans­ak­tio­ner. Lagen är inte hel­ler tillämp­lig i ären­den som ska hand­läg­gas av behö­rig myn­dig­het enligt skat­te­av­tal som avses i 2 kap. 35 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) eller enligt det avtal som avses i lagen (2004:982) om avtal mel­lan Sve­ri­ges Exportråd och Tai­peis dele­ga­tion i Sve­rige beträf­fande skat­ter på inkomst.

Med avgif­ter avses i denna lag sådana avgif­ter som omfat­tas av lagen om betal­nings­säk­ring för skat­ter, tul­lar och avgif­ter. Med skatt­skyl­dig avses den vars skyl­dig­het att betala skatt, tull eller avgift har varit före­mål för pröv­ning, lik­som den som är ägare till fas­tig­het eller som enligt 1 kap. 5 § fas­tig­hets­tax­e­rings­la­gen (1979:1152) ska anses som ägare. Lag (2009:1290).

2 §   Det all­män­nas talan i en fråga om ersätt­ning förs av samma myn­dig­het eller all­männa ombud som för det all­män­nas talan i det ärende eller mål som kost­na­den hän­för sig till.

Den som för det all­män­nas talan får även föra talan till den skatt­skyl­di­ges för­mån.

För­ut­sätt­ning­arna för ersätt­ning, m. m.

3 §   En skatt­skyl­dig som i ett ärende eller mål haft kost­na­der för ombud eller biträde, utred­ning eller annat som skä­li­gen behövts för att ta till vara hans rätt skall efter fram­ställ­ning bevil­jas ersätt­ning för kost­na­derna om
   1. den skatt­skyl­dige helt eller del­vis vin­ner bifall till sina yrkan­den i ären­det eller målet,
   2. ären­det eller målet avser fråga som är av bety­delse för rätts­tillämp­ningen eller
   3. det finns syn­ner­liga skäl för ersätt­ning. Lag (1994:470).

4 §   Ersätt­ning får inte bevil­jas för
   1. kost­na­der som avser skyl­dig­he­ten att lämna dekla­ra­tion eller andra upp­gif­ter till led­ning för en myn­dig­hets beslut om skatt, tull eller avgift,
   2. kost­na­der som avser skyl­dig­he­ten att i skä­lig omfatt­ning genom räken­ska­per, anteck­ningar eller på annat lämp­ligt sätt sörja för att det finns sådant under­lag som behövs dels för att den skatt­skyl­dige skall kunna dekla­rera eller lämna upp­gif­ter som han är skyl­dig att lämna, dels för att dekla­ra­tio­nen och upp­gif­terna skall kunna kon­trol­le­ras,
   3. den skatt­skyl­di­ges eget arbete, tids­spil­lan eller i övrigt för kost­na­der för sådant som den skatt­skyl­dige själv utfört med anled­ning av ären­det eller målet. Lag (1994:470).

5 §   När ersätt­ningen bestäms, skall den mins­kas med annan ersätt­ning som den skatt­skyl­dige har fått eller kan antas komma att få för samma kost­na­der enligt annan för­fatt­ning eller enligt avtal.

Ersätt­ning får jäm­kas om den skatt­skyl­dige vin­ner bifall endast till en del av sina yrkan­den i ären­det eller målet, såvida inte övriga yrkan­den är av endast ringa bety­delse.

Jämk­ning får också ske när den skatt­skyl­dige varit för­sum­lig eller har orsa­kat att ären­det eller målet bli­vit mer omfat­tande än nöd­vän­digt. Lag (1994:470).

6 §   Ersätt­ningen får inte beta­las ut för­rän ersätt­nings­be­slu­tet vun­nit laga kraft mot det all­männa.

En ford­ran på ersätt­ning får inte över­lå­tas innan ersätt­ningen får beta­las ut. Detta hind­rar dock inte att en sådan ford­ran utmäts.

För­fa­ran­det

7 §   En fram­ställ­ning om ersätt­ning för kost­na­der skall göras hos den myn­dig­het eller den dom­stol där kost­na­derna upp­kom­mit.
Fram­ställ­ningen skall ha kom­mit in innan myn­dig­he­ten eller dom­sto­len avgör ären­det eller målet. Lag (1994:470).

8 §   har upp­hävts genom lag (1994:470).

9 §   Om den skatt­skyl­dige inte har kom­mit in i tid med en fram­ställ­ning om ersätt­ning, får en senare inkom­men fram­ställ­ning prö­vas endast under för­ut­sätt­ning att för­se­ningen beror på något ursäkt­ligt miss­tag. Lag (1994:470).

10 §   Skat­te­rätts­nämn­dens beslut över­kla­gas hos Högsta för­valt­nings­dom­sto­len. Skat­te­ver­kets beslut över­kla­gas hos den för­valt­nings­rätt som är behö­rig att pröva ett över­kla­gande enligt 22 kap. 1 a-1 d §§ skat­te­be­tal­nings­la­gen (1997:483). En annan myn­dig­hets beslut över­kla­gas hos den för­valt­nings­rätt inom vars dom­krets beslu­tet har fat­tats. Lag (2010:1451).

11 §   Ett ersätt­nings­be­slut som med­de­las i sam­band med avgö­ran­det i det ärende eller mål som kost­na­derna hän­för sig till, får över­kla­gas inom den tid som gäl­ler för över­kla­gande av avgö­ran­det i ären­det eller målet.

Ersätt­nings­be­slut som med­de­lats av myn­dig­het, får över­kla­gas av den myn­dig­het eller det all­männa ombud som får över­klaga det ärende som kost­na­derna hän­för sig till. I sådant fall skall ersätt­nings­be­slu­tet över­kla­gas inom den tid som föl­jer av första styc­ket, dock senast inom två måna­der från det att beslu­tet med­de­la­des. Lag (1994:470).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1989:479

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1989 och tilläm­pas i fråga om kost­na­der för åtgär­der som vid­tas efter ikraft­trä­dan­det.

1994:470

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1994. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om kost­na­der i ären­den och mål som anhäng­ig­gjorts före ikraft­trä­dan­det.

2003:746
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2004.
   2. Om talan om att ålägga en före­trä­dare för en juri­disk per­son betal­nings­skyl­dig­het enligt 12 kap. 6 § skat­te­be­tal­nings­la­gen (1997:483) har väckts vid all­män dom­stol före ikraft­trä­dan­det, gäl­ler äldre före­skrif­ter i 1 §.
   3. Äldre före­skrif­ter i 10 § gäl­ler fort­fa­rande för över­kla­gande av beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.