SFS 2018:1265 Lag om änd­ring i soci­al­för­säk­rings­bal­ken

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

1 svensk för­fatt­nings­sam­ling lag om änd­ring i soci­al­för­säk­rings­bal­ken utfär­dad den 20 juni 2018 enligt riks­da­gens beslut 1 före­skrivs i fråga om soci­al­för­säk­rings­bal­ken dels att 22 kap., 50 kap. och 110 kap. 22 och 26 §§ ska upp­höra att gälla, dels att rubri­kerna när­mast före 110 kap. 22 och 26 §§ ska utgå, dels att 5 kap. 9 §, 6 kap. 20 §, 11 kap. 16 §, 20 kap. 1 §, 37 kap. 9 §, 48 kap. 2 och 3 §§, 49 kap. 1 §, 51 kap. 6 §, 59 kap. 13 §, 106 kap. 9–11 och 23 §§, 110 kap. 6, 30, 53 och 57 §§ samt rubri­kerna när­mast före 11 kap. 16 §, 49 kap. samt 106 kap. 9 och 23 §§ ska ha föl­jande lydelse, dels att det ska infö­ras två nya kapi­tel, 22 och 50 kap., av föl­jande lydelse. 5 kap. 9 § 2 den som är bosatt i sve­rige är för­säk­rad för föl­jande för­må­ner: avdel­ning b famil­je­för­må­ner 1. för­äld­ra­pen­ning på lägsta­nivå och grund-​ nivå, (11 och 12 kap.) 2. barn­bi­drag, (15 och 16 kap.) 3. under­hålls­stöd, (17–19 kap.) 4. adop­tions­bi­drag, (21 kap.) 5. omvård­nads­bi­drag (22 kap.) avdel­ning d sär­skilda för­må­ner vid funk­tions­hin­der 9. mer­kost­nads­er­sätt­ning, (50 kap.) 10. assi­stan­s­er­sätt­ning, (51 kap.) 11. bil­stöd, (52 kap.) 6 kap. 20 § 3 den som får någon av föl­jande för­må­ner är för­säk­rad för inkomst-​ rela­te­rad sju­ker­sätt­ning och inkomstre­la­te­rad akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt 6 § 5, inkomst­grun­dad ålderspen­sion enligt 6 § 8 och inkomstre­la­te­rad efter-​ levan­de­för­mån enligt 6 § 9 och 11: 1. omvård­nads­bi­drag enligt 5 kap. 9 § 5, 2. dag­pen­ning från arbets­lös­hets­kassa, 1 prop. 2017/18:190, bet. 2017/18:sfu23, rskr. 2017/18:388. 2 senaste lydelse 2011:1513. 3 senaste lydelse 2017:277. sfs 2018:1265 pub­li­ce­rad den 29 juni 2018 2 3. akti­vi­tets­stöd till den som del­tar i ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram, 4. ersätt­ning till del­ta­gare i tec­ken­språks­ut­bild­ning för vissa för­äld­rar (tuff), 5. dag­pen­ning till total­för­svars­plik­tiga som tjänst­gör enligt lagen (1994:1809) om total­för­svars­plikt och till andra som får dag­pen­ning enligt de grun­der som gäl­ler för total­för­svars­plik­tiga, och 6. sti­pen­dium som enligt 11 kap. 46 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) ska tas upp som intäkt i inkomst­sla­get tjänst. 11 kap. till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning och omvård­nads­bi­drag 16 § till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning läm­nas inte för sådant behov av omvård­nad eller till­syn av ett barn som har grun­dat rätt till omvård­nads­bi­drag. 20 kap. 1 § i denna underav­del­ning finns bestäm­mel­ser om – adop­tions­bi­drag i 21 kap., och – omvård­nads­bi­drag i 22 kap. 22 kap. omvård­nads­bi­drag inne­håll 1 § i detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om – per­so­ner som lik­ställs med för­äl­der i 2 §, – rät­ten till omvård­nads­bi­drag i 3–7 §§, – för­måns­ti­den i 8–12 §§, – beräk­ning av omvård­nads­bi­drag i 13 §, – ansö­kan i 14 §, – ompröv­ning i 15 och 16 §§, och – utbe­tal­ning i 17 §. per­so­ner som lik­ställs med för­äl­der 2 § föl­jande per­so­ner lik­ställs med för­äl­der när det gäl­ler omvårdnads-​ bidrag: 1. för­äl­ders make som sta­dig­va­rande sam­man­bor med för­äl­dern, 2. för­äl­ders sambo som tidi­gare har varit gift med eller har eller har haft barn med för­äl­dern, 3. sär­skilt för­ord­nad vård­nads­ha­vare som har vård om bar­net, och 4. bli­vande adop­tiv­för­äl­der vid adop­tion av ett barn som inte är svensk med­bor­gare och inte är bosatt här i lan­det när den bli­vande adop­tiv­för­äl­dern får bar­net i sin vård. rät­ten till omvård­nads­bi­drag huvud­re­gel 3 § en för­säk­rad för­äl­der har rätt till omvård­nads­bi­drag för ett för­säk­rat barn, om bar­net på grund av funk­tions­ned­sätt­ning kan antas vara i behov av omvård­nad och till­syn under minst sex måna­der i sådan omfatt­ning som anges i 4 §. en för­säk­rad per­son som lik­ställs med för­äl­der enligt 2 § 1 eller 2 har rätt till omvård­nads­bi­drag endast om för­äl­dern inte har ansökt om eller bevil­jats bidra­get. en för­säk­rad per­son som lik­ställs med för­äl­der enligt 2 § 3 har rätt till omvård­nads­bi­drag i stäl­let för för­äl­dern. sfs 2018:1265 3 omvård­nads­bi­drag kan endast bevil­jas för högst två per­so­ner för samma barn och tid. för­måns­ni­våer 4 § omvård­nads­bi­dra­get läm­nas som 1. en fjär­de­dels för­mån om bar­net har mer än mått­liga behov av omvård-​ nad och till­syn på grund av funk­tions­ned­sätt­ning, 2. halv för­mån om bar­net har stora behov av omvård­nad och till­syn på grund av funk­tions­ned­sätt­ning, 3. tre fjär­de­dels för­mån om bar­net har myc­ket stora behov av omvård­nad och till­syn på grund av funk­tions­ned­sätt­ning, och 4. hel för­mån om bar­net har sär­skilt stora behov av omvård­nad och till­syn på grund av funk­tions­ned­sätt­ning. 5 § vid bedöm­ningen enligt 4 § av beho­vet av omvård­nad och till­syn ska det bort­ses från de behov som en vård­nads­ha­vare nor­malt ska till­go­dose en- ligt för­äld­ra­bal­ken med hän­syn till bar­nets ålder, utveck­ling och övriga om- stän­dig­he­ter. vid denna bedöm­ning ska det även bort­ses från behov som till­go­do­ses genom annat sam­hälls­stöd. flera barn 6 § om en för­äl­der har flera barn som på grund av funk­tions­ned­sätt­ning har behov av omvård­nad och till­syn, ska rät­ten till omvård­nads­bi­drag grun- das på en bedöm­ning av de sam­man­lagda beho­ven. första styc­ket gäl­ler inte om det finns sär­skilda skäl mot en sådan bedöm-​ ning. delad rätt till omvård­nads­bi­drag 7 § om ett barns båda för­äld­rar ansö­ker om och har rätt till omvårdnads-​ bidrag, ska bidra­get läm­nas med hälf­ten till var­dera för­äl­dern. om för­äld­rarna begär en annan för­del­ning av omvård­nads­bi­dra­get än den som anges i första styc­ket, ska bidra­get läm­nas till dem enligt deras begä­ran. om för­äld­rarna är oense om för­del­ningen av omvård­nads­bi­dra­get, ska bi- dra­get för­de­las mel­lan dem i fjär­de­de­lar med hän­syn till var bar­net bor eller vis­tas. en till­fäl­lig för­änd­ring av ett barns vis­telse ska dock inte påverka för­del­ningen av bidra­get. för­månstid huvud­reg­ler 8 § omvård­nads­bi­drag läm­nas från och med den månad när rät­ten till bi- dra­get har inträtt, dock inte för längre tid till­baka än tre måna­der före ansök-​ nings­må­na­den. omvård­nads­bi­drag läm­nas inte ret­ro­ak­tivt för en sådan månad för vil­ken det redan har läm­nats bidrag för bar­net utom till den del det avser en ökning av bidra­get. 9 § omvård­nads­bi­drag läm­nas till och med juni det år när bar­net fyl­ler 19 år eller den tidi­gare månad när rät­ten till för­må­nen annars upp­hör. rät­ten till omvård­nads­bi­dra­get får begrän­sas till att omfatta viss tid. sfs 2018:1265 4 avbrott i omvård­na­den 10 § om för­äl­dern till­fäl­ligt är för­hind­rad att ge bar­net omvård­nad, läm­nas omvård­nads­bi­drag under avbrott i omvård­na­den som varar högst sex måna­der. om det finns sär­skilda skäl kan bidra­get läm­nas även under ett avbrott som varar ytter­li­gare högst sex måna­der. om bar­net avli­der 11 § om det läm­nas mer än en fjär­de­dels omvård­nads­bi­drag för ett barn och bar­net avli­der, läm­nas omvård­nads­bi­dra­get till och med den åttonde måna­den efter döds­fal­let eller den tidi­gare månad när bidra­get annars skulle ha upp­hört. 12 § under den tid som anges i 11 § läm­nas omvård­nads­bi­drag som 1. halv för­mån om bidra­get vid tiden för döds­fal­let läm­na­des som hel eller tre fjär­de­dels för­mån, och 2. en fjär­de­dels för­mån om bidra­get vid tiden för döds­fal­let läm­na­des som halv för­mån. om bidra­get före döds­fal­let läm­na­des till bar­nets båda för­äld­rar, ska det fort­fa­rande läm­nas i enlig­het med den för­del­ning som redan är beslu­tad för för­äld­rarna. beräk­ning av omvård­nads­bi­drag 13 § helt omvård­nads­bi­drag för ett år mot­sva­rar 250 pro­cent av prisbas-​ belop­pet. par­ti­ell för­mån mot­sva­rar tillämp­lig nivå enligt 4 § av helt bidrag. ansö­kan 14 § ansö­kan om omvård­nads­bi­drag kan göras gemen­samt av för­äld­rarna, av var och en av dem för sig eller av endast den ena för­äl­dern. ompröv­ning 15 § rät­ten till omvård­nads­bi­drag ska omprö­vas 1. minst vartan­nat år, om det inte finns skäl för ompröv­ning med längre mel­lan­rum, eller 2. när för­hål­lan­den som påver­kar rät­ten till bidra­get änd­ras. ompröv­ning enligt första styc­ket 2 ska dock inte göras vid enbart till- fäl­liga för­änd­ringar. 16 § änd­ring av omvård­nads­bi­drag ska gälla från och med måna­den när- mast efter den månad när anled­ningen till änd­ringen upp­kom. gäl­ler det ök- ning efter ansö­kan ska dock även 8 § beak­tas. utbe­tal­ning 17 § omvård­nads­bi­drag ska beta­las ut månads­vis. när bidra­get beräk­nas för månad ska det bidrag för år räk­nat som beräk­ningen utgår från avrun­das till när­maste kron­tal som är jämnt del­bart med tolv. 37 kap. 9 § den för­säk­ra­des redu­ce­rings­in­komst beräk­nas enligt föl­jande: 1. först ska från den fast­ställda pen­sions­grun­dande inkoms­ten avdrag göras för inkomst enligt sfs 2018:1265 5 – 59 kap. 13 § 1, i form av för­äld­ra­pen­ning på lägsta­ni­vån, – 59 kap. 13 § 2, i form av omvård­nads­bi­drag, – 59 kap. 13 § 5, i form av inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning och inkomst-​ rela­te­rad akti­vi­tet­s­er­sätt­ning, samt – 59 kap. 13 § 6, i form av liv­ränta enligt 41–44 kap. 2. där­ef­ter ska det avdrag som enligt 59 kap. 37 § ska göras för debi­te­rad all­män pen­sions­av­gift läg­gas till i den utsträck­ning avgif­ten hän­för sig till de i redu­ce­rings­in­koms­ten inräk­nade inkoms­terna. utländska inkoms­ter ska ingå i redu­ce­rings­in­koms­ten, om de är av mot- sva­rande slag som dem som anges i första styc­ket och skulle ha varit pen- sions­grun­dande enligt 59 kap. om de tjä­nats in i sve­rige. 48 kap. 2 § för­må­ner enligt denna avdel­ning är – mer­kost­nads­er­sätt­ning till en per­son med ned­satt funk­tions­för­måga eller till en för­äl­der som har ett barn med ned­satt funk­tions­för­måga, – assi­stan­s­er­sätt­ning till en funk­tions­hind­rad som behö­ver per­son­lig assi- stans för sina grund­läg­gande behov, och – bil­stöd till per­so­ner med funk­tions­hin­der för att skaffa eller anpassa motor­for­don. 3 § i detta kapi­tel finns inle­dande bestäm­mel­ser om sär­skilda för­må­ner vid funk­tions­hin­der. vidare finns bestäm­mel­ser om mer­kost­nads­er­sätt­ning, assi­stan­s­er­sätt­ning och bil­stöd till en funk­tions­hind­rad i 49–52 kap. ii mer­kost­nads­er­sätt­ning, assi­stan­s­er­sätt­ning och bil­stöd till för­säk­rade med funk­tions­hin­der 49 kap. 1 § i denna underav­del­ning finns bestäm­mel­ser om – mer­kost­nads­er­sätt­ning i 50 kap., – assi­stan­s­er­sätt­ning i 51 kap., och – bil­stöd i 52 kap. 50 kap. mer­kost­nads­er­sätt­ning inne­håll 1 § i detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om – vad som avses med mer­kost­na­der och i vilka fall en per­son ska anses blind eller gravt hör­sel­ska­dad i 2 §, – per­so­ner som lik­ställs med för­äl­der i 3 §, – rät­ten till mer­kost­nads­er­sätt­ning i 4–8 §§, – ersätt­nings­be­rät­ti­gande mer­kost­na­der i 9 §, – för­måns­ti­den i 10 och 11 §§, – ersätt­ningsnivå i 12 §, – ansö­kan i 13 §, – ompröv­ning i 14 och 15 §§, och – utbe­tal­ning i 16 §. sfs 2018:1265 6 defi­ni­tio­ner 2 § när det gäl­ler mer­kost­nads­er­sätt­ning avses med en mer­kost­nad en skä­lig kost­nad som upp­kom­mer på grund av en per­sons funktionsnedsätt-​ ning och som går utö­ver en kost­nad som är nor­mal för en per­son utan funk- tions­ned­sätt­ning i mot­sva­rande ålder. när det gäl­ler mer­kost­nads­er­sätt­ning ska en per­son anses blind om hans eller hen­nes syn­för­måga, sedan ljus­bryt­nings­fel har rät­tats, är så ned­satt att han eller hon sak­nar led­syn. när det gäl­ler mer­kost­nads­er­sätt­ning ska en per­son anses gravt hörsel-​ ska­dad om han eller hon även med hör­ap­pa­rat sak­nar möj­lig­het eller har stora svå­rig­he­ter att upp­fatta tal. per­so­ner som lik­ställs med för­äl­der 3 § föl­jande per­so­ner lik­ställs med för­äl­der när det gäl­ler merkostnadser-​ sätt­ning: 1. sär­skilt för­ord­nad vård­nads­ha­vare som har vård om ett barn, och 2. bli­vande adop­tiv­för­äl­der vid adop­tion av ett barn som inte är svensk med­bor­gare eller bosatt här i lan­det när den bli­vande adop­tiv­för­äl­dern får bar­net i sin vård. rät­ten till mer­kost­nads­er­sätt­ning huvud­reg­ler 4 § rätt till mer­kost­nads­er­sätt­ning har en för­säk­rad per­son för merkost-​ nader, i sådan omfatt­ning som anges i 12 §, till följd av att han eller hon före 65 års ålder har fått sin funk­tions­för­måga ned­satt, om det kan antas att ned- sätt­ningen kom­mer att bestå under minst ett år. en för­säk­rad som är blind eller gravt hör­sel­ska­dad har dock all­tid rätt till mer­kost­nads­er­sätt­ning, om blind­he­ten eller den grava hör­sel­ska­dan har inträtt före 65 års ålder och det kan antas att denna funk­tions­ned­sätt­ning kom­mer att bestå under minst ett år. det som anges i andra styc­ket gäl­ler dock inte för ett för­säk­rat barn som har en för­äl­der som är under­hålls­skyl­dig enligt 7 kap. för­äld­ra­bal­ken eller som har en sådan sär­skilt för­ord­nad vård­nads­ha­vare som avses i 3 § 1. 5 § när det gäl­ler rätt till mer­kost­nads­er­sätt­ning för ett för­säk­rat barn som har en för­äl­der som är under­hålls­skyl­dig enligt 7 kap. för­äld­ra­bal­ken tilläm-​ pas inte 4 § första styc­ket. rätt till mer­kost­nads­er­sätt­ning har i sådana fall för­äl­dern för mer­kost­na­der, i den omfatt­ning som anges i 12 §, till följd av att bar­net har fått sin funk­tions­för­måga ned­satt, om det kan antas att ned- sätt­ningen kom­mer att bestå under minst sex måna­der. en per­son som avses i 3 § 1 har rätt till ersätt­ning i stäl­let för en för­äl­der. 6 § vid bedöm­ningen av rät­ten till mer­kost­nads­er­sätt­ning ska det bort­ses från mer­kost­na­der för behov som till­go­do­ses genom annat sam­hälls­stöd. flera barn 7 § om en för­äl­der har mer­kost­na­der för flera barn, ska bedöm­ningen av rät­ten till mer­kost­nads­er­sätt­ning grun­das på en bedöm­ning av de samman-​ lagda mer­kost­na­derna för bar­nen. första styc­ket gäl­ler inte om det finns sär­skilda skäl mot en bedöm­ning av de sam­man­lagda mer­kost­na­derna. sfs 2018:1265 7 delad rätt till mer­kost­nads­er­sätt­ning 8 § om ett barns båda för­äld­rar ansö­ker om och har rätt till merkostnads-​ ersätt­ning, ska ersätt­ningen läm­nas med hälf­ten till var­dera för­äl­dern. om för­äld­rarna begär en annan för­del­ning av mer­kost­nads­er­sätt­ningen än den som anges i första styc­ket, ska ersätt­ningen läm­nas till dem enligt deras begä­ran. om för­äld­rarna är oense om för­del­ningen av merkostnadsersätt-​ ningen, ska ersätt­ningen för­de­las mel­lan dem i fjär­de­de­lar uti­från en bedöm-​ ning av respek­tive för­äl­ders mer­kost­na­der för bar­net. ersätt­nings­be­rät­ti­gande mer­kost­na­der 9 § mer­kost­nads­er­sätt­ning läm­nas för mer­kost­na­der för: 1. hälsa, vård och kost, 2. sli­tage och ren­gö­ring, 3. resor, 4. hjälp­me­del, 5. hjälp i den dag­liga livs­fö­ringen, 6. boende, och 7. övriga ända­mål. för­måns­ti­den huvud­re­gel 10 § mer­kost­nads­er­sätt­ning läm­nas från och med den månad när rätt till för­må­nen har inträtt, dock inte för längre tid till­baka än tre måna­der före ansök­nings­må­na­den. mer­kost­nads­er­sätt­ning läm­nas dock inte ret­ro­ak­tivt för en sådan månad för vil­ken det redan har läm­nats ersätt­ning för ett barn utom till den del det avser en ökning av ersätt­ningen. rät­ten till mer­kost­nads­er­sätt­ning får begrän­sas till att omfatta viss tid. om ett barn avli­der 11 § om ett barn som avses i 5 § avli­der, läm­nas mer­kost­nads­er­sätt­ning till och med sex måna­der efter döds­fal­let eller den tidi­gare månad när ersätt-​ ningen annars skulle ha upp­hört. ersätt­ningsnivå 12 § mer­kost­nads­er­sätt­ning ska läm­nas med ett belopp som för år räk­nat mot­sva­rar 1. 30 pro­cent av pris­bas­belop­pet om mer­kost­na­derna upp­går till 25 pro- cent men inte 35 pro­cent av pris­bas­belop­pet, 2. 40 pro­cent av pris­bas­belop­pet om mer­kost­na­derna upp­går till 35 pro- cent men inte 45 pro­cent av pris­bas­belop­pet, 3. 50 pro­cent av pris­bas­belop­pet om mer­kost­na­derna upp­går till 45 pro- cent men inte 55 pro­cent av pris­bas­belop­pet, 4. 60 pro­cent av pris­bas­belop­pet om mer­kost­na­derna upp­går till 55 pro- cent av pris­bas­belop­pet men inte 65 pro­cent av pris­bas­belop­pet, eller 5. 70 pro­cent av pris­bas­belop­pet om mer­kost­na­derna upp­går till 65 pro- cent av pris­bas­belop­pet eller mer. sfs 2018:1265 8 mer­kost­nads­er­sätt­ning ska dock för en för­säk­rad som är blind all­tid läm­nas med ett belopp som för år räk­nat mot­sva­rar 70 pro­cent av prisbasbe-​ lop­pet. om han eller hon för samma tid får hel sju­ker­sätt­ning, hel aktivitets-​ ersätt­ning eller hel ålderspen­sion ska mer­kost­nads­er­sätt­ning, från och med den månad när den andra för­må­nen läm­nas, läm­nas med 40 pro­cent av pris- bas­belop­pet, om inte den för­säk­ra­des mer­kost­na­der är av sådan omfatt­ning att högre ersätt­ning ska läm­nas enligt första styc­ket. mer­kost­nads­er­sätt­ning ska dock för en för­säk­rad som är gravt hörsel-​ ska­dad all­tid läm­nas med ett belopp som för år räk­nat mot­sva­rar 40 pro­cent av pris­bas­belop­pet, om inte den för­säk­ra­des mer­kost­na­der är av sådan om- fatt­ning att högre ersätt­ning ska läm­nas enligt första styc­ket. ansö­kan 13 § ansö­kan om mer­kost­nads­er­sätt­ning för ett barn som avses i 5 § kan göras gemen­samt av för­äld­rarna, av var och en av dem för sig eller av endast den ena för­äl­dern. ompröv­ning 14 § rät­ten till mer­kost­nads­er­sätt­ning ska omprö­vas 1. minst vart fjärde år, om det inte finns skäl för ompröv­ning med längre mel­lan­rum, eller 2. när för­hål­lan­den som påver­kar rät­ten till mer­kost­nads­er­sätt­ningen änd- ras. ompröv­ning enligt första styc­ket 2 ska dock inte göras vid enbart till- fäl­liga för­änd­ringar. 15 § änd­ring av mer­kost­nads­er­sätt­ning ska gälla från och med måna­den när­mast efter den månad när anled­ningen till änd­ringen upp­kom. gäl­ler det ökning efter ansö­kan ska dock även 10 § första styc­ket beak­tas. utbe­tal­ning 16 § mer­kost­nads­er­sätt­ning ska beta­las ut månads­vis. när ersättningsbe-​ lop­pet beräk­nas för månad ska den ersätt­ning för år räk­nat som beräk­ningen utgår från avrun­das till när­maste kron­tal som är jämnt del­bart med tolv. 51 kap. 6 § när beho­vet av per­son­lig assi­stans bedöms för ett barn ska det bort­ses från det hjälp­be­hov som en vård­nads­ha­vare nor­malt ska till­go­dose enligt för­äld­ra­bal­ken med hän­syn till bar­nets ålder, utveck­ling och övriga omstän-​ dig­he­ter. om omvård­nads­bi­drag läm­nas får det inte påverka bedöm­ningen enligt 3 §. 59 kap. 13 § 4 som inkomst av anställ­ning räk­nas föl­jande soci­ala för­må­ner: 1. för­äld­ra­pen­ning­s­för­må­ner. 2. omvård­nads­bi­drag. 3. ersätt­ning från för­säk­rings­kas­san i form av sjuk­lö­ne­ga­ranti enligt 20 § lagen (1999:1047) om sjuk­lön. 4 senaste lydelse 2017:277. sfs 2018:1265 9 4. sjuk­pen­ning eller mot­sva­rande ersätt­ning enligt denna balk eller annan för­fatt­ning eller på grund av sär­skilt beslut av rege­ringen. detta gäl­ler i den utsträck­ning ersätt­ningen har trätt i stäl­let för en för­säk­rads inkomst som arbets­ta­gare i all­män eller enskild tjänst. 5. inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning och inkomstre­la­te­rad aktivitetsersätt-​ ning. 6. liv­ränta på grund av arbets­skada eller annan skada som avses i 41– 44 kap. 7. när­stå­en­de­pen­ning. 8. dag­pen­ning från arbets­lös­hets­kassa. 9. akti­vi­tets­stöd till den som del­tar i ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram. 10. ersätt­ning till del­ta­gare i tec­ken­språks­ut­bild­ning för vissa för­äld­rar (tuff). 11. dag­pen­ning till total­för­svars­plik­tiga som tjänst­gör enligt lagen (1994:1809) om total­för­svars­plikt och till andra som får dag­pen­ning enligt de grun­der som gäl­ler för total­för­svars­plik­tiga. 12. bidrag från sve­ri­ges för­fat­tar­fond och konst­närs­nämn­den i den ut- sträck­ning som rege­ringen före­skri­ver det. 106 kap. omvård­nads­bi­drag 9 § för den som vår­das på en insti­tu­tion som till­hör eller till vars drift det beta­las ut bidrag från sta­ten, en kom­mun eller ett lands­ting, läm­nas omvård-​ nads­bi­drag endast om vår­den kan beräk­nas pågå högst sex måna­der. det- samma gäl­ler om han eller hon vår­das utan­för insti­tu­tio­nen genom dess för- sorg eller i annat fall vår­das utan­för en sådan insti­tu­tion och sta­ten, kom- munen eller lands­tinget är huvud­man för vår­den. 10 § är den beräk­nade vård­ti­den längre än sex måna­der kan omvårdnads-​ bidrag, trots det som före­skrivs i 9 §, läm­nas för ett svårt sjukt barn under högst tolv måna­der om en för­äl­der i bety­dande omfatt­ning regel­bun­det be- höver vara när­va­rande på insti­tu­tio­nen som en del av behand­lingen av bar­net. 11 § om ett barn för vil­ket omvård­nads­bi­drag inte läm­nas på grund av 9 § till­fäl­ligt inte vår­das genom huvud­man­nens försorg, läm­nas bidrag för sådan tid om denna upp­går till minst tio dagar per kvar­tal eller till minst tio dagar i följd. mer­kost­nads­er­sätt­ning 23 § bestäm­mel­serna i 9 § tilläm­pas även i fråga om merkostnadsersätt-​ ning. 110 kap. 6 § 5 ansö­kan behö­ver, trots det som före­skrivs i 4 §, inte göras om följ- ande för­må­ner: 1. barn­bi­drag, i annat fall än som avses i 15 kap. 6 §. det finns dock sär- skilda bestäm­mel­ser om anmä­lan som gäl­ler fler­barnstillägg i 16 kap. 12 §. 2. sjuk­pen­ning i fall där den för­säk­rade på grund av sjuk­do­men är för- hind­rad eller har syn­ner­liga svå­rig­he­ter att göra en ansö­kan. 5 senaste lydelse 2015:963. sfs 2018:1265 10 3. assi­stan­s­er­sätt­ning när kom­mu­nen har anmält till för­säk­rings­kas­san att det kan antas att den enskilde har rätt till sådan ersätt­ning. om omvård­nads­bi­drag eller mer­kost­nads­er­sätt­ning har bevil­jats för be- grän­sad tid får den tid för vil­ken för­må­nen ska läm­nas för­längas utan att ansö­kan om detta har gjorts. ytter­li­gare bestäm­mel­ser om att för­må­ner läm­nas utan ansö­kan finns be- träf­fande 1. sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning i 36 kap. 25–27 §§, 2. all­män ålderspen­sion i 56 kap. 4 a och 6 §§, 3. efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd i 77 kap. 13 §, 4. efter­le­van­de­liv­ränta i 88 kap. 10 § första styc­ket, och 5. pre­mie­pen­sion till efter­le­vande i 92 kap. 2 § första styc­ket. 30 § rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om ersätt­ning för kost­na­der som en för­säk­rad eller någon annan har med anled­ning av sådan utred­ning som avses i 14 §. rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men även med­dela före­skrif­ter om ersätt­ning för kost­na­der som en för­säk­rad har för läkar­un­der­sök­ning eller läkarut­lå­tande i sam­band med ansö­kan om omvård­nads­bi­drag, sju­ker­sätt­ning, aktivitetser-​ sätt­ning eller mer­kost­nads­er­sätt­ning. 53 § ersätt­ning enligt denna balk får dras in eller sät­tas ned om den som är berät­ti­gad till ersätt­ningen utan gil­tig anled­ning väg­rar att med­verka till utred­nings­åt­gär­der enligt 14–18, 27 och 28 §§. då gäl­ler 52 § andra styc­ket. 57 § ersätt­ning får dras in eller sät­tas ned om den för­säk­rade utan gil­tig anled­ning väg­rar att med­verka till 1. behand­ling eller reha­bi­li­te­ring enligt 27 kap. 6 §, eller 2. reha­bi­li­te­rings­åt­gär­der enligt 30 kap. 7 § och 31 kap. 3 §. det som anges i första styc­ket gäl­ler endast 1. omvård­nads­bi­drag, 2. sjuk­pen­ning, 3. sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning, 4. sjuk­vårds­er­sätt­ning vid arbets­skada, 5. liv­ränta till den för­säk­rade vid arbets­skada, och 6. mer­kost­nads­er­sätt­ning. det som i andra styc­ket före­skrivs om arbets­skada tilläm­pas också på mot­sva­rande ersätt­ningar enligt 43 och 44 kap. 1. denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2019. 2. ett beslut om vård­bi­drag som har med­de­lats enligt äldre bestäm­mel­ser i 22 kap. ska fort­sätta att gälla enligt vad som före­skrivs i beslu­tet, dock längst till dess att beslu­tet skulle ha upp­hört att gälla eller skulle ha om- prö­vats om de äldre bestäm­mel­serna i 22 kap. fort­fa­rande hade varit tillämp-​ liga. om ett sådant beslut inte har omprö­vats trots att det skulle ha gjorts under tid som de äldre bestäm­mel­serna fort­fa­rande gällde, ska beslu­tet fort- sätta att gälla längst till den 31 decem­ber 2020, om det inte beslu­tas att det ska upp­höra dess­förin­nan. 3. äldre bestäm­mel­ser om vård­bi­drag gäl­ler fort­fa­rande i ären­den där an- sökan om vård­bi­drag har gjorts före den 1 janu­ari 2019. sfs 2018:1265 11 4. ett beslut om han­di­kap­per­sätt­ning som har med­de­lats enligt äldre be- stäm­mel­ser i 50 kap. ska fort­sätta att gälla enligt vad som före­skrivs i be- slu­tet, dock längst till dess att beslu­tet skulle ha upp­hört att gälla eller skulle ha omprö­vats om de äldre bestäm­mel­serna i 50 kap. fort­fa­rande hade varit tillämp­liga. 5. äldre bestäm­mel­ser om han­di­kap­per­sätt­ning gäl­ler fort­fa­rande i de fall ett beslut om han­di­kap­per­sätt­ning som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det upp­hör att gälla eller skulle ha omprö­vats före den 1 juli 2021 om de äldre bestäm­mel­serna i 50 kap. fort­fa­rande hade varit tillämp­liga. i sådana fall får ett nytt beslut om han­di­kap­per­sätt­ning med­de­las enligt de äldre bestäm-​ mel­serna för en tids­pe­riod om högst 18 måna­der. 6. äldre bestäm­mel­ser om han­di­kap­per­sätt­ning gäl­ler fort­fa­rande avseen-​ de ären­den där ansö­kan om han­di­kap­per­sätt­ning har gjorts före den 1 janu­ari 2019. äldre bestäm­mel­ser gäl­ler även avse­ende ären­den där rät­ten till handi-​ kap­per­sätt­ning skulle ha omprö­vats enligt de äldre bestäm­mel­serna i 50 kap. 14 § 1 i de fall där det har fat­tats beslut om sju­ker­sätt­ning, aktivitetsersätt-​ ning eller all­män ålderspen­sion för tid före den 1 janu­ari 2019. äldre be- stäm­mel­ser om han­di­kap­per­sätt­ning gäl­ler fort­fa­rande också avse­ende ären- den om beslut om han­di­kap­per­sätt­ning i fall som avses i 50 kap. 12 § andra meningen där hel sju­ker­sätt­ning, hel akti­vi­tet­s­er­sätt­ning eller hel ålderspen-​ sion har bevil­jats för tid före den 1 janu­ari 2019. 7. äldre bestäm­mel­ser i 6 kap. 20 §, 11 kap. 16 §, 37 kap. 9 §, 51 kap. 6 §, 59 kap. 13 § och 106 kap. 9–11 §§ gäl­ler fort­fa­rande för vård­bi­drag enligt 22 kap. i dess lydelse före den 1 janu­ari 2019. 8. äldre bestäm­mel­ser i 106 kap. 23 § och 110 kap. 6 § gäl­ler fort­fa­rande för han­di­kap­per­sätt­ning enligt 50 kap. i dess lydelse före den 1 janu­ari 2019. 9. äldre bestäm­mel­ser i 110 kap. 30 § andra styc­ket och 57 § andra styc­ket 1 och 6 gäl­ler fort­fa­rande för vård­bi­drag enligt 22 kap. och handikapp-​ ersätt­ning enligt 50 kap., i deras lydelse före den 1 janu­ari 2019. på rege­ring­ens väg­nar annika strand­häll kjell rem­p­ler (soci­al­de­par­te­men­tet) sfs 2018:1265