SFS 1986:1197
Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.
SFS 1986:1197 Lag
Utkom från trycket
oHi ändring I la gen (1947:577) om statlig
den 22 december 1986 förmögenhetsskatt;
utfärdad den 11 december 1986.
Enligt riksdagens beslut' föreskrivs i fråga om lagen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt^
dels att 4 § skall ha följande lydelse,
dels att det i anvisningarna till 3 och 4 §§ skall införas en ny punkt, 5, av
följande lydelse.
4 §' Fastighet tas upp till taxeringsvärdet året före taxeringsåret. Var
sådant värde inte åsätt då räknas inte något värde för fastigheten. Har en
fastighets taxeringsvärde sänkts vid särskild fastighetstaxering på grund av
skogsavverkning eller täktverksamhet eller till följd av bran d, vattenflöde
eller jämförlig händelse skall fastighete n tas upp till det taxeringsvärde,
som åsätts för taxeringsåret. Finns sådana tillbehör till fastigheten, som
avses i 2 kap. 3 § jordabalken, skall dessa tas upp särskilt. Bestämmelser
na i tredje stycket om värd esättning av lös egendom tillämpas vid värde
ringen.
Tomträtt eller vattenfallsrätt skall tas upp till del värde, som rättigheten
med hänsyn till villkor och återstående tid för upplåtelsen kan anses ha
betingat vid en försäljning under normala förhållanden.
' Prop, 1986/87: 54, SkU 12. rskr. 72.
^ Senas te lydelse av lagens rubrik 1974:859.
2152
' Senaste lydelse 1982: 338.
¬
Lös egendom, som är avsedd för stadigvarande bruk i jordbruk med
SFS 1986:1197
binäringar, i skogsbruk eller i rörelse, skall värdesättas i enlighet med
vedertaget affärsbruk inom det slag av verksamhet, som egendomen är
nedlagd i.
Fordran, som löper med ränta, skall, om den inte är tillgång i rörelse, tas
upp till sitt kapitalbelopp med tillägg för förfallen ränta.
Fordran, som inte är förfallen och på vilken ränta inte skall beräknas för
tiden före förfallodagen, uppskattas till belopp som utgör dess värde enlig t
vid denna lag fogad tabell I. Osäker fordran tas upp till det belopp, varmed
den kan beräknas inflyta. Värdelös fordran tas inte upp.
Värdepapper uppskattas med tillämpning av bestämmelserna i punkt 5
av anvisningarna till 3 och 4 §§.
Annan ränta, avkomst eller förmån, som utgår för obegränsad tid och
inte utgör frälseränta, uppskattas till tjugo gånger det belopp som den har
uppgått till under beskattningsåret.
Kapitalvärdet av ränta, avkomst, eller förmån, som utgår på livstid eller
viss tid, uppskattas efter det belopp som rättigheten har motsvarat under
beskattningsåret och enligt de vid denna lag fogade tabellerna II och III.
Rättighet, som inte är bestämd att utgå under någons livstid men ändå är
av obestämd varaktighet, uppskattas med ledning av tabell III. som om
den skulle ha utgått för den berättigades livstid, dock högst till 10 gånger
det värde, som rättigheten senast har motsvarat för helt år.
Är rät tighet beroende av längden av flera personers liv på så sätt, att
rättigheten u pphör vid den först avlidnes död, bestäms rättighetens kapi
talvärde efter den äldstes levnadsålder. Är rättigheten däremot oförändrad
till den sist avlidnes död, beräknas värdet efter den yngstes ålder.
Andel i ekonomisk*förening, vars behållna tillgångar vid likvidation
endast delvis skall skiftas mellan medlemmarna, skall tas upp till ett värde
motsvarande den del av föreningens förmögenhet som skulle ha fallit på
andelen om föreningen hade t rätt i likvidation.
Andel i bostadsförening eller bostadsaktiebolag tas upp till ett värde som
motsvarar medlemmens eller delägarens andel i föreningens eller bolagets
behållna förmögenhet beräknad med utgångspunkt i det taxeringsvärde
som gäller för föreningens eller bolagets fastighet vid beskattningsårets
utgång och med hänsyn till föreningens eller bolagets övriga tillgångar och
skulder enligt bokslutet för det senaste räkenskapsår som avslutats före
den 1 j uli under b eskattningsåret.
Övrig lös egendom tas upp till det vär de, som den kan anses ha betingat
vid försäljning under normala för hållanden.
Beträffande tillgångar i jordbruk med binäringar, skogsbruk och rörelse
gäller vidare särskilda bestämmelser i punkt 2 av anv isningarna till 3 och
4 §§.
(Se vidare anvisningarna.)
Anvisningar
till 3 och 4 §§
5. Aktier som noteras på inländsk eller utländsk börs, andelar i aktie
fonder samt andra värdepapper än aktier som omsätts marknadsmässigt
och är av det slag som anges i 35 § 3 mom. första stycket kommunalskatte
lagen (1928: 370) tas upp till 75 procent av det noterade värdet.
2153
¬
SFS 1986:1197
Aktier som, utan att vara börsnoterade, är föremål för marknadsmässig
omsättning med regelbundna noteringar om avslut tas upp till 30 procent
av det noterade värdet.
Finns i ett bolag skilda aktieslag av vilka ett eller flera är börsnoterade
eller föremål för sådan notering som avses i andra stycket, skall de aktier i
bolaget som inte är noterade tas upp till samma värde som de noterade
aktierna. Är flera aktieslag noterade, skall d e icke noterade aktierna tas
upp till samma värde som de noterade aktier som har den lägsta kursen.
Om det vid värdering enligt de föregående styckena bedöms att det
noterade värdet inte motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid en
försäljning under normala förhållanden, får i stället priset vid en sådan
försäljning läggas till grund för värderingen.
Aktier som inte omfattas av bestämmelserna i fö rsta-tredje styckena
samt andelar i ekonomiska föreningar och handelsbolag tas upp till det pris
som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden, varvid
dock följande skall iakttas. I den mån uppskattningen grundas på värdet av
tillgångar som ingår i förvärvskälla inom inkomstsla gen jordbruksfastighet
och rörelse, beräknas tillgångarnas värde med tillämpning av reglerna i
punkt 2 ov an. I den mån uppskattni ngen grundas på värdet av tillgångar
som avses i första—tredje styckena skall värdet av dessa tillgångar anses
motsvara vad som skulle ta s upp vid en tillämpning av bestämmelserna i
första-fjärde styckena.
Värdepapper som inte omfattas av bestämmelserna i första—tredje och
femte styckena tas upp till det pris som kan påräknas vid en försäljning
under normala förhållanden.
Denna lag t räder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas första gången
vid 1988 års taxering.
På regeringens vägnar
KJELL-OLOF FELDT
Johan Salsbäck
(Finansdepartementet)
¬
